# ID: svediakorp-per2697
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,963
# sentences: 1,423
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Skandinaviens störstalivförs~kri.ngsbolag,.
.
Å~.IGIS.
&amp; o h d t och EiWeguIhrei- - kade inom landek, %uhni- i afseende p % kon&amp;fukGon, hilllbarhet samt lôtkkieb tyst giingicke blott niatasigmed utan öfverfrtiffa &amp; en - de ... Uvf6r9trlngssnmman vld.
ireb ilnt iver 255.8 miilionet krmr. '
.....................;.
* Lmtiiqa 75 mUUowr honor.
- tillgrngar - - ca I tillgsingarnr ing; i aktieiigames gaiantifondsförbipdelser á igen billiga i för- tiiI sin kvalitet.
.
.
BOO,ooo Kr.
.................. k f .089.61.C: SO iiil aktlaigarne.
: ntdeining ..........................,, 30.000: - Under sin verksabbet bar bolaget atbetaiat till försakyingsagarne: dat ... A .......... iver 13.000.000 b. d6dsfalltersättnlagar Örer 3f.000.000,, kapltalföFsake.-belopp och ~fiintor ......... over ~~.~OO.OOO,, K 55.200a000 Q.
TI fÖFfilri3ugBgms: koniaut dat i.
Dugliga kuinnliga agenter antagas.
v 17 Brunnskurer i hemmen.
25 RAD-EL1 UM Undertecknad, som mader flera ar i 13mpliga fall, särskildt vid allmäii sviij-ghet, nervosite~.ack sömnloshet föreskrifvit dricbndet af ra&amp;o&amp;l ?.tivt vatten, frmsfalldt ur Aktiebofaget Radioaktiva Vattens, Stockholm, Radeliumelement och Radeliiim- aktivatorer, har därvid ansett sig kunna konstatera, att ifrigavaran- de vatten haft en sakta men säkert fdskridande, välgörande inver-.
kan på dylika åkommor.
Uncio kuren har %irjämte frat @ *,: hvilket jag fósut haft tillfälle &amp; am+ hålla, aR.
d &amp; angifna radioaktiva vahet har .i$ påtaglig reg !a&amp;n- de inverkan .på matsmaItniqpr-.
ganens fukuoner.
Snadsvall~dcn 4 april 191 ' rf-, C. O. El&amp;Wm.
BASTA SVENSKA Fikste Stadee;.
:: Under 4 ars tid har jag-i * @ n ?ra@ &amp; vid:&amp;$.
* akta gikt och reuma~skaåkargmoror@ne~at~~~!
kurer med starkt radioaktivt~atteirf~k+.k$&amp; &amp; get Radioktiva Vattens ~ad&amp;umei&amp;e @ .. a- tet har aIItid varit godt, i d a g a faU- äf&amp;r ä= *; väntan.
Av vikt ar-att tr&amp;ff &amp; ?Ör individen l@$ig dosering och att därefter icke.i förtid afbqfta-:; Eskilstuna den 1.5 Maj 1914.:.
.
, - Sigurd Blom.
Stads; ijiitriMsläkafe. '
.
:: - ' .. AETIEBOLAGET.
- R A D I ~ K T I V A YATTBN - Riks 38 13 Brnnkebergstsrg rl; Siockh,olm~ e.- AILmi-.
.
- 2 - .. - ...
.
.
- -.
*, a-.
...?
.
.
.
.
.
- .-.
-.
........ - i:
Fredrika-Bremer-Förbundet 30 år.
.
.
vinnan behöver all ' s icke bliva fram.
rnande för sin .naturliga sfir för att bliva delaktig av sina naturliga rat- tigheter såsom människav.
Detta citat ' efter Carlos von Gazern återfinnes i första häftet ' lav.
den tidskrift, som det för 30 år sedan bildade redr rika-~reiner-~örbun- det började utgiva.
Ehuru icke intaget som motto, kan det anses angiva grund- tonen i det arbete, som skulle Aligga för- bundet, ty tidskriftens redaktris var- for- bundets stiftarinna.
- Det synes troligen nutidens ungakvini nor minst.
sagt egendonlligt, att en sats sadan som den nämda skall anföras som ändock endast &amp; jalvstandiga ' varelser.til1- hörande mannen, som var den egeht:.
- liga " l ' nianniskan ".
Tid efter annan uppstodo markhg8.
- svenska kvinnor, som, sig själva ovetan.de, banade ' väg för en annan uppfattning av kvinnan; märkligast och av största be- tydelse var bland dem Birgitta.
De reste sig emellertid som enstaka bergstoppar p4 ett slättland, och någon direkt slut- sats om mänskliga möjligheter aven hos dem,., som utgjorde den jämnstrukna slät: ten, drog ej mången av företeelsen, mär-: keskvinnorna själva allra minst.
.
En .och annan la@ndring till kvinncyas ett märkligt uttalande; det är ju dldeles förman föranstaltades visse-rligen tid eftef.
klart att sa förhå ' ller sig.
- annan av - vidsynta maän.
NAgon verk - SA tycker man.
nu, och likväl har det lig ändring i allmänhetens tänkesätt for- * agit oändliga - tider av först ornetlvetet, ariledde dessa lagändringar dock, ' icke, P sedan medvetet arbete för att komma ör st '.
med red rika Bremer, kom det,.
.
till en Sadan uppfattning.
m e d v e t n a strävandet att frigöra kvin- Kvinnorna i Norden - sedan iu-min- nan friln bojor, som bundo hennes ande nes tider bebodd av.
germansk kam - vid stoftet, samt att - höja henne till verk- synas visserligen, sil långt sagan sträcker lig människa, ~ t a h att därför på något sig, ' ha.
hafi en friare och mera aktad sätt draga henne f r k hennes naturliga ställning än Europas övriga.
kvinnor, ' men uppgift sok.
kiinna, blott göra henne det var dock ett Iangt steg därifrån ' och dit niera duglig till uppgiftens fyllande: till ett erkännande av deras mänskliga Oändligt * många. '
kvinnor, som - levat rättigheter: De vor0 kloka, kraftiga och halikvävda; - instängda ' av .fÖ ' rd@msmur~r,.
ridsnara och utövade därigenom ett ej med en - svidande .längtan, de - visste ej.
sbetydligt - inflytaride:.
p.
k.
männens rådslut, till " vad, .reste nu lyssnande.
upp sina a e n i-iför lagen: - och såkdes ' i de huvud,en.
-- De.
föritido - sin.
.egen kngtan, ' lestas: innefsta m.ed.vetande - voro de de fingo luft, så att de kunde-andas ut; ' t ' ', '
H E W T H A 398 och de fingo ett mal att sträva till; som gav livet värde.
For många, såväl kvinnor som män, var det hela dock ett förkastligt tal, som åsyftade att omstörta världen, varvid ovär- derliga ideal skulle g2 förlorade.
1 an- slutning till denna uppfattningVbörjade ett stormande angrepp mot Fredrika Bremer själv och våldsamma försök att förlöjliga och undanröja dessa nya .orimliga krav.
Ädelt tänkande, storslagna män upp- togo ' dock med varm förståelse kvinnor- nas fordringar sasom dikterade av san- ning och rättvisa, och inom jämförelse- vis kort tid ändrades atskilliga lagar i öv~rensstämmelse med de framställda önskningarna.
Härmed var dock arbetet ej mer än börjat.
Det gällde- att väcka .allt flera, och flera svenska kvinnor att söka först ' å sig själva samt att lära dem inse, att försummelse av dem g h a uppgifter hade stor .betydelse, då de utgöra mer än hälften av landets befolkning.
Det gällde ock att göra.
den grund stadig, på vilken de skulle sätta sina fötter för den - ovana, vandringen.
" Det stora flertalet svenska kvinnor, kringspridda som de äro i vart glest be- folkade land, saknar insikt, mod och: till- gingar och framför allt den samman- hållning och ömsesidiga hjälp, som for- dras för att de fullt skola kunna tillgo- dogöra sig den rätt till bildning och för- värv samt medborgerligt inflytande, som lagstiftningen tillerkänt .demH, säger fri- herrinnan Sophie Leijonhufvud-Adler- sparre (Esselde) vid stiftandet av det förbund, som hon efter den stora före- g3ngskvhnan kallade red rika- rem er- Förbundet.
. '
I.
Förbundet skulle arbeta för praktiska uppgifter på samma gång som för ide- ella mal.
Det skulle, för att begagna stiftarinnans uttryck, " slä bro mellan idé och handling, teori och praktik. "
Vi sta alla ännu för nara händelserna för att nagon skall kunna vara i stånd att fullt rätt bedöma h u r u förbundet fyllt dessa sina uppgifter; domen därom hör framtiden till.
E t t är säkert: vid ledningen av verk- samheten har styrelsen alltid haft i min- net, att förbundet skulle vara en levande minnesvard över Fredrika Bremer, och har följaktligen alltid sökt handla i hen- nes anda.
Det kan ej förnekas, att bland mak- terna i det moderna samhället har kvin- nan blivit en.
För en sund och lugn utveckling av det svenska samfundsli- Get fordras mer än nagonsin .att kvin- norna äro .renhjärtade och varmt kän- nande, men det är ej längre n o g där- med.
Där inflytande finnes, där finnes ocksa ansvar, därför miste vi sträva efter att bliva självständigt tänkande samt ar- beta p i att övervinna.
den benägenhe.
för smaaktighet, som Arhundradens be: handlingssätt framkallat och varifrån man blott med ihärdig övning och under stän digt aktgivande pil sig själv kan görr sig fri.
Fredrika-Bremer-Förbundets hög sta ideella mal är, att hos kvinnorna mi framkallas ett verkligt medborgarsinnr med stark ansvarskänsla, antingen full medborgarskap blivit dem tillerkänt elle de ännu avvakta den slutliga bekraftel sen därpi.
De närmast liggande praktiska uppgif terna äro att söka utveckla kvinnorna förvärvsförmåga och stärka deras ekonc
miska ställning, så att de, med kIok an- ordning av sitt liv, lugnt oberoende kunna verka för att i det samhälle de tillhöra sanning och rättfärdighet må varda radande.
Då avund, strid och vrånghet härska i .världei, maste kvinnorna ha en statk känsla av medansvarighet häri.
Det är sant att vi ingen medbestäm- manderätt hava över nationernas öden, men så länge vi ej i våra egna hjärtan lyc- kats kuva alla dylika känslor, äro vi .med- skyldiga i. de vAldsamrna utbrott därav, som omstörta världen.
Den civilisation, som blott bestar av en tunn, om ock glän- sande fernissa, vilken vid en skarp friktion genast skrapas av, miste ersättas av en hela varelsen genomträngande kultur, som intet kan förstöra.
Denna verkliga kul- tur tillhör .det var enskild individ att förvärva, och i den strävan böra kvin- norna gå i ' spetsen.
Att mana .till samt underlätta sådan strävan är Fredrika-Bremer-Förbundets djupaste uppgift.
Agda Montelius.
Genom tre.
decennier.
.
En D översikt.
et var inom redaktionen för Tid- skift för hemmet, dar redan i ett kvarts ' sekel arbetet för den.
svenska kvin- nans höjande bedrivits, som tanken upp- stod att för främjande av samma syfte bilda en sammanslutning av kvinnor och man.
Sophie Leijon hufvud-Adlersparre, idéens upphov och energiska bararinna; iitfalar i en redaktionell artikel i tidskrif- 4ens näst sista årgång, att " arbetet, det and- liga såväl som det inateriella, lyder vissa lagar, vilka under olika tider göra sig gäl- lande i olika former, stundom med hela kraften av en,, naturlag.
En sådan arbetets lag ar i vår tid sammanslutningen, asso- ciationen.
En ide, en i-eform, ett praktiskt företag har vanligen en eller annan ener- gisk personlighet till sin barare; men förr eller senare kommer en tid, då de en- staka personligheterna icke längre förslå, då uppgiften kräver &amp; t flertals samlade krafter för.
att.
kunna lösas.
Så kvinno- frågan ". '
Nar detta skrevs hade Fredrika-Bremer- Förbundet nyss blivit en verklighet.
Gån- gen av dess tillblivelse ar följande.
En inbjudan, undertecknad av fruarna, Sophie ~dlersparre, Ellen An karsvärd, Fredrika ~im ' nell, doktor Ellen Fries, riksantikvarie Hans Hildebrand och doktor Gustaf Sjö- berg, utgick till ett ganska stort antal per- soner, som man hoppades kunna intres- sera för saken.
Kallelsen till Överlägg- ning, som åtföljdes av ett utkast till pro- gram, dar några av förbundets blivande arbetsfält uppräknas, torde i stort sett ha mötts med förståelse av dem, till vilka det ställdes.
Av fru Adlersparres hand finnas några anteckningar angående de svar, skriftliga eller muntliga, som ingått från ett trettio-tal namngivna personer.
Efter de flesta namnen på det av åren vittrade lilla pappersbladet följer något av uttrycken " bifall ", " livligt bifall ", " var- maste bifallv,.
" intres ' serad ", " medverkar ".
Att gillandet ofta ar - åtföljt av ' några an: ' ' '
- märkningar mot en eller flera delar av förslaget ligger - i sakens natur.
.
Skepti- cismen och.
räddhågan .få också uttryck.
; En professor " anser saken vara bra, men tror qvinlig ungdom föga skatta dess för- delar.
Menar att unga qvinnor sakna håg och förmåga att.
arbeta ').
Att detta stränga omdöme ej bör.
tagas på .fullaste allvar, framgår därav, att samma herre erbjuder råd för - självstudier.
.En kvinnlig repre- sentant för- skolvärlden säger sig frukta offentligheten och våga intet .€änka.
Hen- nes namn återfinnes dock i förteckningen över förbundets första ledamöter.
Det rena motståndet till förslaget torde däre- mot kunna utläsas i följande anteckningar om svaret från en yngre jurist.
Han " tvif- lar på nyttan.
Afskyr möten.
Afråder att med stipendier uppmuntra till studjer.
Viktigast att flickor uppfostras att försörja sig sjalfva på liten inkomst tilis de giftas ".
Det är frestande att fortsätta denna ax- ' plockning, men det anförda får vara till fyllest.
Efter inbjudans utfärdande följde tätt på varandra två överläggningsmöten, där program och stadgar diskuterades och antogos.
Dagen för den andra överlägg- ningen, då styrelse tillsattes, räknas som förbundets födelsedag.
Det var den 3 de- cember 1884..
Fredrika-Bremer-Förbundets första ord- förande blev.
riksantikvarien Hans Hilde: brand.
Efter 1903 har, den: högsta led- ningen av arbetet legat i fru Agda Mon- telius ' händer.
Med det namn det unga förbundet antog symboliserades dess önskan- att %ara en le- vande minnesvård över- F r e d r i k a B r e- m e r, den adla banbryterskan .för den svenska - kvinnans framåtskridaiide ".
Detta var så att- saga - prqgr ?rnmets ideella sida, ledstjärnan, vars efterföljelse skulle omsat- tas i praktik enligt ett nog så detaljerat arbetsschema .. I själva verket har förbun- det redan från början av sin tillvaro starkt tagit fasta på och lagt huvudvikten vid sina praktiska uppgifter.
I dess första med- delande till allmänheten, redigerat av fru Adlersparre, står att läsa .hur förbundit, d i det nu tagit uppå sig att söka föra kvinnofrågan vidare.
.i vårt land, icke h ' ar till syfte en i det blå skimrande hägring ' utan; b a n d e t av .en rad spörsmål i verk- lighetens värld ..: Förbundet vill ' klå bio mellan idé och handling, teori och praktik ".
Det var med en utomordentlig arbets- iver den nybildade föreningen grep sig ver- ket an. '
Redan före julen 1884 manifes- terade den - kanske en smula på sidan om den egentliga uppgiften - .sin tillvaro i all- mänhetens tjänst.
genom en liten utställ- ning av utvald baro- och ungdomslittera- tur till stöd vid julinköpen.
Ur denna an; pråkslösa början utvecklade sig seder- mera förbundets bokkommitté, vars arbete sträckte sig över 20 år och bestod i gransk- ning av den för de unga avsedda littera- turen.
Tack vare bokförläggares tillmö- tesgående kunde även varje år vid jule ' i en exposition av de " rekommenderade " böckerna anordnas å förbundets lokal.
Denna först upptagna gren av förbundet?
verksamhet torde utom den direkta h j ä l ~ den gav vid .bokinköp även ha gjort sir insats i höjandet av.
barnlitteraturens all manna nivå.
Då kommittén med år 1904 nedlade sin verksamhet, skedde det mec hänsyn till att: tid~ingar och tidskrifter mer - förr.
börjat agna.
ifrågavarande littera turgren sin uppmarksamhet och- lagt gransk n ingen.
därav.
i kompetentare händer.
Förbundets näst första åtgärd skulle bl +I ' -,
av avsevärt större betydelse för den fram- tida verksamheten.
Atgärden i fråga vai organisationen av fö.rbundsbyrån avsedd till centrum för de olika arbetsgren&amp;, som för kommande år planerades, och på sam- ma gång till direkt organ.
under styrelsens ledning för vissa uppgifter.
Sedan lokal- frågan lösts, forst provisoriskt genom väl- villig upplåtelse av ett hörn i, Slöjdföre- iin ng ens sal vid Brunkebergstorg, därefter mera stadigvarande genom förhyrning av förbundets första anspråkslösa bostad vid Lilla Vattugatan, grep man sig an med startandet av förbundets upplysningsverk- samhet och därnäst dess platsförmedling.
Redan 1885 tillkännages genom cirkulär, att byrån förmedlar råd i ekonomiska, ju- ridiska och .hygieniska frågor.
Berättelsen för det året säger, att byrån för infriande av detta löfte förvärvat biträde av fram- stående - yrkesman inom dessa områden.
Som bekant fortsätter byrån även ' i nu- varande.
tid sin upplysningsverksamhet, men denna har under årens lopp under- gått en del.
förändringar, juridiska råd i egentlig mening liksom råd angående pen- ningplacering och i hygieniska frågor lam- nas ej numera.
Däremot är byrån flitigt anli- tad för upplysningar om kvinnliga arbetsom- råden särskilt med hänsyn till utbildnings- möjligheter, Iöneförhållanden och arbets- tillgång och har i detta ämne nyligen ut- givit en broschyr.
Vidare följer byrån ut- vecklingen av kvinilans rättsliga ställning och tillhandagår allmänheten med upplys- ningar därutinnan m. m. in.
m. Platsför- medlingen, som tillkom ungefär samtidigt med upplysningsavdelningen, omfattade från början arbetsanskaffning för - kvinnor inom undervisningens, skrivgöromålens och sjukvårdens områden.
sedermera har, den kommit att inbegripa även platser i hem för mera kvalificerad kvinnlig arbets- kraft.
Från en blygsam begynnelse ut- vecklade den sig under årens lopp allt mera, och genom det ökade förtroendet från arbetsgivarnas sida blev, det lättare att.
förhjälpa.
den arbetssökande parten till önskad anstäljning.
Den gången för- bundet startade: sin platsanskaffningsav- delning för bildade kvinnor, var detta ett i sin genre nytt företag.
I våra dagar är huvudstaden rik på privata förmedlings- byråer av liknande slag, men med den skillnaden, att dessa, affärsmässigt drivna, betinga betydligt högre avgifter av de ar-, betssökande .. Forbundets anskaffning av sjuksköter-.
skor vaxte med tiden ut och krävde en egen byrå.
tillgänglig dygnet runt.
En sådan kom till stånd hösten 1902 i Tunnelgatan 25 och är nu förenad med ett hem för sjuksköterskor.
En liknande instiiutioii bärande förbundets namn fin- nes sedan 1907 aven i Göteborg, .med adress Nedre Fogel bergsgatan 5.
Denna förmedlingsbyrå innehades förut av Göte- borgs Iakareförening, men associerades på denna ' förenings hemställan med Fredrika: Bremer-Förbundet.
Utom den direkta nytta förbundets plats- förmedlingsverksamhet medfört och med- för för arbetsgivare och arbetssökande, är den av betydelse för förbundets verksam- het på andra områden.
Den lämnar er- farenhet angående förhållandet mellan till- gång och efterfrågan på platser, rörande erforderliga kvalifikationer för vissa slag av arbeten, samt ger inblick i Iöneförhållan- dena.
De förhoppningar, som från början knötos vid platsförmedlingen, betraffande möjligheten att genom den i vissa fall '. '
,
.
, kunna verka för .av rättvisa och behov på- kailad förhöjning av kvinnliga ai-betslöner torde däremot endast i ringa mån ha in- friats: Det är omöjligt att inom ramen av en tidskriftsuppsats omnämna alla de frågor och förslag, som under de gångna trettio åren passerat revy i Fredrika-Bremer-För- bundets styrelse eller blivit föremål för dess åtgöranden, I sådant fall bleve det nödvändigt att tillgripa bokformatet och där- jämte övei-flytta pennan i en värdigare hand.
Här kan endast bjudas den mest kortfat- tade översikt, och undertecknad ber på för- hand dem av sina läsare om överseende, som möjligen komma .att finna en och annan nog så viktig sak förbigången.
Ut- rymmet ar en tvingande omständighet.
Under början av sin tillvaro agnade förbundet mycken uppmärksamhet åt an- ordnande av hemstudiekurser.
Den vackra tanke, från vilken man utgick, ' var den att genom råd och anvisningar bereda hem- mets kvinnor möjlighet att på ett ända- målsenligt sätt användii lediga stunder till bildande läsning.
Det säges uttryckligen ifrån i prospektet, att för dessa studiers skull " de husliga plikterna ej må åsido- sättas ".
Så enkelt och rättframt kunde man ännu år 1885 tilltala allmänheten, eller åtminstone dess kvinnliga hälft.
Det tycks emellertid som - om ' försöket med hemstudiekurser ej hade vunnit fullt så livlig anslutning, .som den goda idéen snarast hade förtjänat, Genom förbundets försorg har (yrun- dats en sjukkassa och en pensionsanstalt.
Fredri ka-Bremer-Förbundets sjukkassa, som nu verkat i 27 år, står öppen för lärarinnor och med dem ur sj.u.krisksynpunkt jäm- ställda arbetande kvinnor.
Länge Iämna- de kassan till samtliga medlemmar en.lik- formig sjukhjälp i kr.
1: 50 pr dag, men detta bidrag befanns med tid &amp; alltför lågt i anseende till de stegrade levnadsomkost- naderna.
Med hänsyn härtill har kassan under de senaste åren omorganiserats och klassindelning införts.
Sjukhjälpen i hög- sta klassen ar 4 kr.
pr dag.
På flera satt har förbundet visat sitt in- tresse för de i sjukvården arbetande kvin- norna.
O m arbetsförmedlingen på detta område ar redan talat.
I mitten av 1890- talet tillkom en betydelsefull åtgärd, då plan till en pensionsförening för sjukskö- terskor började utarbetas.
Denna sam- manslutning, som under namn av Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsföre- ning tidigt fick sin egen organisation och förvaltning, har naturligt nog dragit till sig betydande donationer.
Dess fonder belöpa sig nu på nära en och en halv miljon kronor, och pensionsutdelning sker efter 9 % på insatta medel.
Dess- utom lämnas i understöd åt invalida skö- terskor sammanlagt 4,000 kr.
årligen.
Från förbundets tredje år daterar sig organisationen av dess stipendieinstitution.
Tanken på upprättande av yrkes- och stu- diestipendier för kvinnor hade redan före förbundets tillkomst föresviivat dess stifta- rinna I Tidskrift för hemmet behandlar fru .Adlersparre frågan i en utförlig upp- sats.
Hon skriver i försvar mot möjliga invändningar, att " den makt, som kun- skapen i främsta rummet giver: makten att hjälpa sig själv och sina närmaste, ar ett högre och ädlare tillbehör för kvinn- ligheten än aven den graciösaste hjalplös- het ".
Erfarenheten från förbundets plats- förmedling, dar det ofta visade sig svårt att finna anställning för de merendels
oskolade krafter, som .anmälde sig, påskyn- dade stipendieplanens iscensättande.
Ar- betets ledare hade det kloka förutseen- det att icke blott ' länsvis insamla medel utan även att när fonden nått nödig stor- lek länsvis verkställa stipendieutdelningen.
Härigenom kommer avkastningen av en inom visst län insamlad fond alltid en ung kvinna från detta iän .till godo.
Detta tillvägagångssätt har givetvis i hög grad ökat intresset för stipendiesaken .utöver lan- det, där i 22 län " förtrbeiid~nämnder " samarbeta med stipendienämnden ' i huvud- staden.
och väsentligen bidragitelatt förläna ' stipendieinrattningen den prägel ' av ' natio- nell institution, som utmärker den.
För- utom.
länsins&amp;erna har institutionen av enskilda ' personer fått mottaga betydande gåvomedel, för vi1 ka redogörelse återfin- nes i årsberättelserna.
Det sammanlagda värdet .av de fonder, som nu stå under stipen- dieinstitutionens förvaltning, uppgår till be- tydligt över 400,000 kr.
och årligen utdelas omkring 9- 10,000 kr.
i studiehjälp till unga kvinnor.
Denna avdelning av förbundets verksamhet .har alltså vuxit ut till bety- dande dimensioner, och ändå torde det finnas fog för påståendet, att den endast stå; i början av sin utveckling. '
De gång- na tjugosju åren äro som tidrymd betrak- tade blott att anse som en ' mycket liten del av en stiperidieinstitutions tillvaro, Men d i dem innefattas det grundläggande ar- betets år, bli de den fasta hörnsten, på vilken det kommande ' verket tryggt kan byggas.
Genom ' en särskild kommitté.
utde- l a s.
det av fru Sofi Whitlock år 1 887 skänkta studiestipendiet för Iärarin- .iior.
Sedan några år tillbaka utdelar ' för- bundet, tack vare en välvillig donation, ' ett semesterbidrag avsett för kvinnlig kon- torist.
I detta sammanhang torde, lämpligen låneverksamheten kunna omnämnas.
Den har nu pågått i 25 år och består däri, att från förbundets fonder utlämnas mot god borgen studie- eller förlagslån till kvin- nor:.
Efterfrågan .på sådana lån ar betyd- ligt större än tillgången på lå ' nemedel, och då deka sätt att bispringa unga kvinhoi vid deras yrkesutbildning varit många till betydande ' nytta, vore det mycket tillfreds- ställande att framledes kunna utvidga denna verksamhet.
För närvarande medgiva ej förbundets resurser utelöpande lån till högre simmanl&amp;t belopp än omkring 20,000 kr.
I det.
vid förbundets stiftande antagha programmet anges som ett arbetsobjekt att söka verka för öppnandet av nya verk- samhetsområden för kvinnor.
I överens- stämmelse härmed har genom förbundets initiativ trädgårdsyrket och apotekarebanan gjofts tillgängliga för kvinnliga adepter.
I en senare tid har en liknande åtgäfd vidtagits på lanthushållningens område, men mera därom i ett annat sammanhang.
Även för införande av kvinnlig yrkes- inspektion har F.-B.-F. varit verksamt, lik- som för.
yrkesskolors inrättande.
Ar 19 10 utarbetades en fullständig plan för en söm- nadsyrkesskola, vilken torde.
ha kommit till nytta vid uppgörande av programmet för de nu i Stockholm arbetande kommu: nala yrkesikolorna för sömmerskor.
Med de kvinnliga kårerna har förbun~ det städse stått i livlig kontakt.
Atskilliga utredningar ha under årens lopp gjorts angående kvinnliga postexpeditörers, tele- grafisters och andra statsanställdi bifrä- dens arbets- och löneförhållanden, och i ' "
444.
.
, - HERTHA syfte att förbättra deras ställning i ett eller annat avseende har förbundet såväI genom det talade ordet som genom insända skri- velser sträckt sin upplysningsverksamhet till vederbörande chefsmyndigheter, kom- mittéer och riksdagsutskott, ja ända upp till Kungl.
Maj:t.
I .detta arbete ha med- och motgång växlat såsom ofta eljest.
En uppfostran till sjalvhjalp har legat i för- bundets strikan att uppmuntra de olika kå.rerna till egna sammanslutningar, genom vilka de i olika verk arbetande kvinnorna nu själva föra sin saks runor med den aran.
Från F.-B.-F. kom även initiativet till Kvinnliga Kontorist- och Expeditförening- ens bildande, vilket föregicks av en utredning om dessa arbetsgruppers ' lö- neförhållanden i huvudstaden.
Även andra föreningar ha mer eller min- dre direkt förbundet att tacka för sin tillkomst.
Dessa äro ~tockholmk inter- nationella Iararinnehem och Föreningen Barnavård.
Det av förbundet först skötta arbetet för unga flickors skydd har se- dermera övertagits av föreningen Vaksam- het.
Om F.-B.-F. alltså givit anledning till åtskilliga nya sammanslutningars upp- komst, har det å andra sidan aven i sig upptagit tvanne förut fristående föreningar, Draktreformföreningen och den .år l873 bildade Föreningen för gift.
kvinnas agan- deratt.
Av dessa är den sistnämnda ojarn- förligt viktigast.
I sin nya form av för- bundets kommitté för lagfrågor har den i enlighet med sina traditioner nedlagt det huvudsakliga arbetet inom aktenskapslag- stiftningens område.
Kommittén har utar- betat de kvinnliga önskemålen med avse- ende på den nu pågående revideringen av giftermålsbalken.
Det var detta arbete som låg bakom den skrivelse till lagberedning- en, som av F.-B.-F:s styrelse avgavs under år 19 12 och vilken utmynnade i krav på målsmanskapets upphörande och den gifta kvinnans erhållande av full likställighet med mannen såväl inom hemmet och gent emot barnen som i förmögenhetsrättsligt avseende.
Innan denna skrivelse inlam- nades hade huvudsakligen genom kommit- téns för lagfrågor försorg ett omfattande upplysningsarbete i den viktiga frågan be- drivits över stora delar av landet.
Under tidigare skeden av sin tillvaro har förbundet arbetat för kommunalt röst- berättigade kvinnors deltagande i stads- fullmaktigeval och för kvinnliga ledamö- ters inval i de kommunala nämnder, till vilka de då vor0 valbara.
I senaste tid, då den politiska partiindelningen genorn- syrat aven det kommunala livet, liar detta arbete övertagits av de politiska partierna själva.
För utsträckningen av kvinnans kommunala befogenheter arbetades före 1909 års reform genom tidskriften Dagny.
Även för den politiska rösträttens medde- lande till kvinnor har F.-B.-F. gjort insat- ser genom en petition till Kungl.
Maj:t år 1899, genom att medverka till rösträtts- föreningen ' s bildande samt genom sin tid- skrift.
En under det sista decenniet nytillkom- men arbetsgren ar den, som repre- sen teras av förbundets lanthushållnings- skola vid Rimforsa i Östergötland.
Initiativtagaren till denna skola, som redan visat sig vara en god hävstång i arbetet för den svenska lantkvinnans och lanthus- hållningens basta, är förbundets förra by- råföreståndarinna fröken Gertrud Adelborg.
Efter ett par studieresor till Danmark del- tog fröken Adelborg i skolplanens utar-
betande .. Genom konsul 0.
Ekmans fri- kostighet blev det mojligt att finna en för- läggningsort för skolan, som hösten 1907 mottog sina första elever.
På grund av en betydande donation från fru Martina Bergmamosterberg kom- mer F.-B.-F. i en snar framtid att kunna starta ännu en skolverksamhet, denna gång förlagd till Småryd vid Bastad, och det h uvudsakliga ändamålet för denna skola blir meddelande av undervisning i. fruktodling åt unga kvinnor.
I särskilda artiklar redogöres i detta nummer av Hertha såväl för det pågående arbetet vid Rim- forsa som för det tillärnade å det vackra Småryd vid Kattegatt.
ar för.
ä r i detta sammanhang endast att tillägga, att båda skolorna, den varande och den blivande,.
inom förbundet aro föremål för det liv- ligaste intresse och att stora förhoppningar för framtiden ställas på deras arbete.
Ännu återstår att namna ett företag, som ehuru utfört av.
många från olika håll sam- verkande krafter dock tillkom genom för- bundets ' åtgörande i ' första hand, nämligen Årstautställningen.
Beträffande förberedel- serna och det lyckliga genomförandet av detta omfattande arbete .kan lämpligen hän- visas till vad Hertha tidigare innehållit an- gaende det nya Arsta, som ' efter en kort utställningstillvaro nu blott är ett minne, ' men ett det allra vackraste minne.
Vid en punkt i det föregående omtalas den medverkan förbundets tidskrift lämnat för en frågas främjande.
I själva verket borde tidskriftens.
insats ha nämnts i sam- band med .de allra flesta har.
berörda före- tag och frågor, ty i ' allt har den haft del.
Med 1 886 års.
början startade tidskriften a ag ny, tagande upp den.
mantel, somb Tid- skrift för hemmet då ' latit falla.
Den var \ i början månadsblad men utökades senare för att bättre kunna .motsvara .sitt a ' ndamål att vara förbundets och kvinnoröielsens härold och arkivarie och utkom.
nied .20 häften om året.
Med 1 907 avslutade den si11 tillvaro som ' tidskrift och hade under de följande sex åren forinen av veckotid-.
ning.
Den var då ett samlingsorgan för den svenska kvinnorörelsen och utgavs av en särskild förening, ehuru den alltjiimt stod i ett ganska intimt samband med F.-B.-F. Utvidgningen till veckotidning, som närmast tillkommit för rösträttsfrågans skull, visade sig i längden alltför dyrbar.
Då veckqtidningen agn^ med förra året upp- hörde, startade Fredrika-Bremer-Förbundet här föreliggande tidskrift, vilken liksom Dagny i dess första skede är helt förbun- dets eget språkrör i pressen.
En insats i folkbildningsarbetet är pu- blikationen Hemtrefnad, en.
veckotidning med nyttig och roande läsning.
Sedan år 1905 utges den av förbundet.
Redan ~ r ë d r ka- i reme er- ör bundets pro- gram visar hän på att dess verksamhet var avsedd att sträcka sig ' ' inom så vida kretsar av vårt land som möjligt ".
I över- enssta ' mmel~e härmed sökte man att i olika orter vinna ombud, som spredo kunskap .om förbundets arbete och upplysning om de idéer, p3 vilka det vilade, och som sist men icke minst ' verkade för anslutning av nya medlemmar.
Under årens lopp ha 64 förbundsombud varit verksamma på olika platser, och förbundets ledning.
- har dem att tacka för ett mycket värdefullt medarbetarskap.
verksamheten ute i landet kom emel- lertid efter beslut å 20-årsmötet.
år 1905 att delvis faga fastare former.
1 ~ a i m ö, Lund, H.äkingborg, Arvika, a in köping och '
4 .&amp;O6 H E R T H A Strängnäs bildades lokalavdelningar,, de s. k. kretsarna.
En sådan fanns en kort tid även i Motala, men uppgick sedan i Lin- köpingsavdelningen.
En alldeles motsatt utveckling har ägt rum i Skåne, dar Malmö och Lund med omnejd ursprungligen bil- dade en krets för att sedermera dela sig i två.
Kretsarna, som intaga en mycket själv- ständig ställning inom förbundet, ha ofta äg- nat sitt intresse åt någon för orten gagn&amp;g verksamhet, såsom drivandet av en barn- krubba, inrättandet av en klubb för unga arbeterskor eller utredning genom tillsatt kommitté av bostadsförhållandena på plat- sen.
Dessutom ha samtliga kretsar genom anordnande av föreläsningar och annan liknande verksamhet gjort en insats i det sociala upplysningsarbetet.
Aven insam- ling av medel till förbundets stipendiefon- der har av flera kretsar upptagits på det aktiva programmet till avsevärd båtnad för fondernas tillväxt.
Härmed ar denna vid händelser och år hastigt snuddande redogörelse avslutad och en flyktig överblick given av Fredrika- Bremer-Förbundets insats i arbetet för den svenska kvinnans höjande.
Kvinnofrågan i dess akuta skede ar icke längre en före- teelse av igår, men till sitt skaplynne är den alltjämt ung, vilket vill säga så myc- ket som att den - trots avsevärda land- vinningar - ännu i väsentliga .delar ar olöst.
Hur ser det månne ut efter nya trettio år ?.
Axianne Thorstenson.
U.r Fredrika- Bremer- Förbundets porträttgalleri.
. '
Text utan ' bilder.
M ed från a l l r a första början har jag förbundets vagga stått.
Här blev jag inte varit och alltså inte genomkäm- en vacker dag introducerad för en till råd- pat hela trettioåriga kriget.
Men nog har jag slag församlad krets av " Fredrikor ", man- följt vårt i dagarna tredecenniergamla för- liga och kvinnliga.
Församling och miljö bund så nara och så länge, att jag som skäl verkade på mig ganska imponerande.
för ett avslående av redaktionens anmo- Det var min första personliga beröring dan om.
ntigra ord med anledning av med en offentlig institution.
Jag har sedan erfarit, att den första 30-arsdagen icke med gott samvete kan förebära bristande lokal- och personal- förbundsbyrh ägde sina mindre tillta- lande sidor.
Far man tro en gammal kännedom.
Nej, jag minns t. o. m. själva tidernas sägen; skall en flora av svampar ha fro- morgon.
Det var i dubbletten Lilla Vat- .dats under skrivborden och girlander tugatan 1 9 nedre botten, Fredrika-Bre- av fuktrosor prytt väggarna.
Hur det .mer-Förbundets första fasta punkt i nu var, men när efter någon tid penaterna rumsbegreppet - om man undantar det flyttades till krönet av Brunkebergsasen, ' historiska hörnet i Slöjdföreningens ut- .nogare preciserat huset n:o 5 Malmtorgs-: ställningslokal vid Brunkebergstorg, där gatan, ansag man sig med skäl både lo-
H E R T H A kalt och hygieniskt ha kommit ett trapp- steg högre upp.
.
~ f t e r fyra års förlopp blev även - har stugan för trång i följd av .förbundsar- betets utveckling och, jag bör val till- lägga, något för tappt i följd av de " lo- kale .Forhold ", d. v. s. det val nara grannskapet till en av dessa hedervärda, nu.
i utdöende stadda institutioner, som bära namnet hyrkuskverk.
Man såg sig om efter ett nytt hem, och detta fann man Drottninggatan 54, den ' lokal.
som för samtid och.
efteryärld mest oupplös: ligt äger samband med förbundets histo-.
ria; Väl minnas .vi alla lokaliteterna.
De för äldre Stockholmshus typiska stentrap- porna med sina branta, höga, pa mitten avnötta, med kritarabesker ornerade steg; den järnbeslagna ytterdörren, vilken, nar sammanträdena utsträcktes utöver det reglementerade tioslaget på kvällen, icke kunde forceras annat än med hjälp av en jättenyckel, stor nog för en domkyr- koport.
De ' ax en viss gammaldags trev- nad präglade rummen, där ekot av en mångtusenstämmig kör av fragor och svar annu måste giva genljud från väggarna, där " Fredrikorna " genomlevat så manga strävsamma ' men även nöjsamma.
stunder, där sa mhget kapitel i var saks historia inskrivits pil.
hävdens blad och där var kära Gertrud Adelborg som byråförestan: darinna satte stämpeln av sin personlig- het pa förbundsarbetet inat och utåt.
Du gamla 54, sent skall du glömmas i Fredrika-Bremer-Förbundets annaler!
' Iion,.
som tecknar dessa rader, har särskilt skäl att i minnet dröja vid det nagot skumma.
rum inat garden, varifrån förbundets språk- rör inom världspressen, tidskriften Dagny, under s % många år lät.
sina lorakelsvar på kvinnofragan och andra livsfrågor ljuda ut .över en i spänning lyssnande samtid.
Längre.
vill jag dock ej uppehalla mig vid Drottninggatsbyran och dess av oss.
alla så val kända ljusa och dunkla sidor, den ' har.
här.
tagits med endast för att ej en.
lucka skulle förefinnas i histo- riken.
Den nuvarande förbundslokalen ar för ny för att Iämpg sig för den histo- riska.
forskningen. '
' ' 407 ' *.
.
Om jag nu övergar till det, personhi- storiska momentet i mina erinringar, sti- ger fram för min- inre syn den nu sking- rade.
krets, som under förbundets första tioårsperiod samlades t il1.
rad plägning kring styrelsebordets gröna duk.
s är tronar i högsätet ordföranden, riks-.
antik.varien H a n s H i l d e-b r am d, med sin kämpagestalt) sitt böljande vikinga- skägg, ofta iklädd full ordensornat; en ståt- lig och imponerande syn .. Som bekant var Hildebrand var huvudstads mest dekorera- de och mest anlitade officiant vid offentliga och epskilda fester, och skrudad för nå- got sadant festtillfalle brukade han taga styrelsesammanträdet i förbifarten.
En förträfflig ledare av förhandlingarna var han.
Oftast hade han av sina tusentals andia värv varit förhindrad att pil för- hand ägna föredragslistan nigon när- mare uppmärksamhet, men med sällsynt snabbhet Satte han sig i n i ärendena och förde.
ordförandeklubban med aldrig svi- kande lugn, oväld och sinnesnärvaro: Där satt förbundets stiftarinna,.
" fri- herrinnan '; till det yttre lugn ehuru nå- got echaufferad i förkänsla av den kom-. '
.. ..
.
mande bataljen.
S å förde hon fram ' till aktion hela sin försvarsstyrka av idéer, planer, förslag, uppslag, inkast, utkast, inlägg, frågor och projekter, varemot ej sal- lan de mer.
betänksamma grepo till of- fensiven ..
Tvingades hon av pluraliteten tilt ' reträtt, drog hon sig skenbart besegrad tillbaka för att vid lägligt tillfälle IAta nagon skickligt anbragt undervattensrninasp~inga.
Som en ' motvikt till sti.ftarinnans vit- glödgade nit verkade E l l e n A n k a r- s v ä r d, skarp, lugn, klar, na ' got.reserverad, men alltid logisk och behärskad.
Hon var generalstabschefen, som i de stora fragorna nog var ense med överbefälha- varen, ehuru dennes nigot djärva strate- giska åtgärder ej alltid vunno gillande in- for hennes nyktra, lugnt beräknande för- stånd.
Små slitningar ifraga om nied- len - om än aldrig om malet - vor0 därför oundvikliga.
I ' skärpa röjde förbundets finansmini- ster från dessa år, d o k t o r C a ' r l W y s t r ö m, sin frändskap med .systern Bu Ankarsvärd, ehuru den hos honom hade ett övervägande satiriskt tycke.
Jag har aldrig förstått vad det var för skäl ', som kommit denne ärkedebattör, vars tunga skarpslipats i riksdagsdebatter, på landstingsmöten, under ledamotskap i en mingfald styrelser, att inga som aktiv medlem i ett kvinnosaksförbund.
Det var Övervägande som kritiker och skep- tiker han ägnade dessa idéer sitt intresse.
Men ' i egenskap av kassaförvaltare och ordnare av förbundets penningväsen in- lade han ett mycket.
förtjänstfullt och oegennyttigt arbete.
Så fick man under diskussionen hålla till godo med herr doktorns sarkasmer.
Den yngsta av förbundets stiftande ledamöter, d o k t o r E l l e n F r i e s, m8 nu nämnas, babyn i församlingen, så väl till h-en som genom de barnsligt undrande anletsdragen och ett visst naivt flickaktigt tycke, som hon alltid.
bibehöll, hur mycket detta än stod i. strid med hennes aktningsbjudande akademiska titel, hennes historiska lardom och den slag- färdighet, varmed hon vid sammanträ- dena kunde ge sina i ålderns mognad överlägsna förbundskamrater svar p i tal.
Det " konsiiltativa statsradet? '
inom mi- nistären, den stilla, mindre lalande än verkande Nl i n a F o r s e l l, med viIken tacksamhet dröjer ej minnet vid henne, vid hennes milda försynta väsen, vid hennes kloka, alltid omdömesgilla rad!
- Och G u s t a f v a H j e l m e r u s, livlig och klartänkt, den pedagogiskt sak- kunniga i kretsen, samt för att sluta ' ra- den p r o f e s s o r R o s é n, förbundets verkligt goda vän, som troget höll fast och aldrig svek, även då kvinnorörelsen under arens lopp tagit en riktning, som kommit mången av de " frisinnade " av förbundets manliga medlemmar att de- sertera.
Till denna uppräkning skulle kunna läggas många forna och nuvarande kam- rater, vilka med mig dela det förflutnas minaen; det närvarandes börda och fram- tidens hopp.
Men de kunde ju stiga fram och d å mig pA fingrarna ifraga om de biografiska uppgifterna.
Och det vill jag undvika.
De stackars döda däremot, till vilka alla de ovannämnda höra, äga ju ingen talan. '
rb I det förgangnas spegel framträda emel- lertid tvenne bilder och kräva en för- grundsställning.
S o p h i e Pi d l e r-
H E R T H A P.
s p a r r.
e s .och E l 1 e n Ankar- s v ä r d s.
Att ha känt, tagit intryck av dessa överlägsna kvinnor, att ha tillhört deras tid, vilken oskattbar förman ligger ej däri!
Jag prisar mig också lycklig att t. o. m .. minnas .Esselde från .de år, då hon.
som änka änm hade sin bostad på Södra bergen, varifran de s. k.
" ukaserna från Söder " gingo ut till de kring hu- vudstaden spridda departement, Renskriv- ningsbyran,.
Lasesalongen, Föreningen Handarbetets Vänner, Fredrika-Bremer- Förbund-, för vilka hon som chej hade att stifta lagat.
Det var en originell, av 80-talsmän- is korna föga senterad smak, som gav sig uttryck hos fru ~dl-ersparres make, ' kommendören, att lagga sig till med detta opraktiska, allt annat än arkitekto- niskt sköna gamla hus i fattigkvarteret bortom Katarina kyrka.
En viss med- vetenhet .om bostdens säregna stilfhlhet och lagets ur sk6,nhetssynpunkt sällsynta företraden framfor andra, vanliga Stock- holmshem måste j &amp; väl haft, trots min samhörighet med 80-talet, eftersom jag från mitt enda besök i fru Adlersparres södra boning medtagit ett så outplånligt intryck.
Jag ser ännu framför mig den trånga, av ett högt plank från gatan skilda går: den man först hade att passera; den utskjutande yttertrappan med sina höga obekväma steg, den halsbrytande, med rep i.
stället .för ledstänger försedda stentrappa, som ledde upp till vaningen, d e laga, langstrackta rummen med sina, höga mörka paneler, gamla mahogny- möbler, väl.
fyllda bokskåp, djupa, av murgröna inramade fönsternischer och.
1, -- P 409 - - -- först och .fränist den bedårande ut.sikten över den: inunder liggande staden .och Strömmen med sitt glittrande vatten.
.
.
Kort efter detta besök mått.e fr,u Ad- lersparre 1,ämaat den luftiga och konst- närligt tilltalande, men ytterst obekväma bostaden på Söder för den mer ce.ntralt belägna lilla lägenhet p8 Tunnelgatan å Norr hon under sin iterstående livstid bebodde.
.De gammaldags möblerna, bot- kerna och familjeporträtten togos.
med, men ack!
den undersköna tavlan utan- för fönstren maste lämnas kvar.
.
Det låg en viss storslagen överlägsen- het.
i det jämnmod, varnied fru Adler- sparre fann sig i de smi förhållanden, vartill efter mannens död hennes r.edu- cerade ekonomiska villkor tvungo henne.
Hur garna måtte hon ej ha önskat att kunna utöva en storartad gästfrihet, att få samla omkring sig många män- niskor, att vara härskarinnan i en poli- tisk .eller litterär salong!
Men i den mån.
hennes bostads inskränkta utrymme det tillät, sig hon ändå garna hos sig sina vin- ner och .arbetskamrater, dil man med den enklaste apparat bjöds på små samkväm, som värdinnans älskvärdhet och de .in- tressanta samtal hon visste bringa å bane gjorde så innehallsrika.
Det fanns .annars i det datida Stock- holm, en person, vars glädje det var a.tt bara representationsbördan för sina i den vägen mindre bärkraftiga medsystrar.
D.et var fru F r e d r i k a Limnell.
Hennesvar- ma och levande intresse för alla tidens stora frågor, särskilt för dem hennes beundrade och avhållna van Sophie Adlersparre bragt å bane, förenades, som kant ar, med en lycklig ekonomisk ställning.
Den vitt.- .berömda Limnel lska salongen stod ailtid '
öppen närhälst väninnan: önskade samla några för en .viss fraga intresserade till ett drawiagroom-meeting eller när det var önskvärt att nigon framstående utlänning sammanfördes med en representativ grupp av liktänkande.
Efter de " mer allvarliga aftonunderhållningen med föredrag eller diskussion spred sig sällskapet i de ele- ganta gemaken, man konverserade och gjorde salong, varpa följde en sumptuös och riklig supé, som det anstod detta för.
sin utsökta ' sa väl estetiska som materiella välfägnad högt renommerade hus.
Jag har nyss sagt, att fru Adlersparre i sitt levnadssätt satte-sig över den van- liga schablonen, sa även i sin klädsel.
Hon.
var ingen slavinna av det gängse modet, sin ungdoms sätt att bära haret i ett par langa lockar på var sin sida om ansiktet bibehöll hon alltid, och hjässan pryddes vanligen av en koaffyr av spetsar.
Vid högtidliga tillfällen bar hon över den svarta ' sidenklänningen en vit sidenfodrad pälskrage, som gav hennes eljes tämligen oansenliga gestalt mycken distinktion.
Hur olika i det yttre, som i sa mycket annat, var ej strids- och arbetskamraten Ellen Ankarsvärd!
Hon föraktade visst icke allhärskaren modet.
Hennes lilla späda figur uppträdde gärna i vackra, stil- fulla toaletter, hon älskade fina, dyrbara stoffer, hon frasade av siden och spetsar, hennes väl friserade huvud bar smi ko- ketta kapotthattar med blommor och ply- mer, hela hennes apparition gav intryck av - liksom hon hade en liten fåfänga att även vara det - ' en dam av värld.
Hennes hem var präglat av samma ut- sökthet.
Den vackra vaningen vid Kungs- bron, dar hon, efter mannens död och sedan den ende sonen, som agnat .sig at den diplomatiska banan, lämnat föräldra- hemmet, ensam residerade,- var ordnad med artistisk smak; tavlorna och konst- verken, som prydde väggar och konsoler, röjde det fäderneärvda konstnärliga ' på- braet.
I detta behagliga hem såg hon i bland sina vänner, " Fredri korna ", pA sm5 supéer, da de läckra rätter som serverades ofta vor0 efter värdinnans eget recept.
Ty fru Ankarsvärd var en tusenkonstnär, hemma i kokkonsten som i .mariga andra nyttiga och sköna konster och veten- skaper.
d Det var naturligtvis min egenskap av Dagnys redaktris, som lät mig träda i en så intim förbindelse med de bida mark- liga fruarna.
De utgjorde censuren, eller den högre instans, till vilken redaktionen hade att vädja i kinkiga mål.
Och alla mal vor0 kinkiga, alldenstund enligt sty- relsemässigt beslut varje artikel miste underställas en talrikt sammansatt redak- tionskommittés avgörande, innan den in- fördes i tidskriften.
I denna kommitté var fru Adlersparre självskriven, fru An- karsvärd invald medlem.
Och om det vankades kritik!
Det stackars offret - utgivarinnan - hade det ofta hett om öronen, men vilken nyttig och hälsosam skola var det icke!
Och om vilken brinnande nitälskan för förbundets, för Dagnys, för kvinnornas gemensamma sak vittnade ej den out- tröttliga möda, varmed.
de.
bada.
censorerna ägnade sig i t sin censorsbefattning!
De ofta skriftligt avfattade motiveringarna för artiklarnas antagande eller förkastande vor0 riktiga mästerstycken i koncentrerad recenseringskonst.
Skada att ' de icke voro avsedda för allmänhetens, endast till redak-
H E R T H A frisens uppbyggelse.
De langa förslags- listorna p &amp; ämnen, lämpade f.ör behand- ling i Dagny, utarbetade i Esseldes pri- vata officin, hur .. talade de ej om den aldrig m.attade karlek, nu blandad med ett visst bekym ' mir, varmed moderns tankar oavlåtligt kretsade kring alsklings- barnet!
.
.
41 1 genomläst ett par av dessa bilagor, kring vilka meningarna en gång inom förbunds-, stjrelsen bröto sig våldsamt.
Den ena bär titeln: " Om sedlighetsfrågans~.stånd- punkt i de skandinaviska länderna under år 1888 av Esselde ".
Den andra heter: " Tjugufemårsminnen och framtidstankar av Onämnd. "
...
Jag.
har har ovan framkastat en an-: '.
.
Hur.
måste man ej beundra de orädda.
tydan om att fru Adlersparre mot den men påp ' s.amm:a gång rena och Ömma.
.
goda minne: &amp; nde driva.
, händer, .. !armed .författarinnan i den föira övriga styrelsens sin mening igenom.
- .Si till.
vida är detta.
skriften; ' beror ': s5mhällets .vHrsta pestskada!
sant, som förbundets stiftarinni .agde den @ h.
.
i deri.
sistnám.nda, ' ...
d &amp; det plädkras kraftiga viljan och ' den hänsynslösa dåd:. '
för - .en vidgad,.
medborgarbildning såsom lusten, s o h tillhöra den stora ' härfbriien ..
När dessa egenskaper ibland gjorde sig.
alltför märkbart Lar,d.d icke för det hon i tout prix ville ha ' rätt.
Nej, Den ena skriften.
är författad för i 26, hon.
hade förut vagt frågan med sitt klara den andta för 22 - år sedan,.
men man förstands och sitt varma hjärtas guldvikt, skulle tro att de vore.
skrivna i dag!
; och det l.&amp;.
en fast tio på det rättmätiga ~ a; med Esseldes stora- livsgärning att i den sak hon förfäktade bakom det nå- blicka tillbaka.
p % måse vi hålla med got-egenmaktiga yrkandet.
Hur ofta har Fredrika Limnell: ej utvecklingen visat hur skarpsynt ' och riktig hennes uppfattning varit!
" Sophie ~ d l e r s p r r e har haft rätt! "
' 1 ' ' ' '.
Lotiett Dnhme~t.
Det kunde således hända, att när Esselde ön ' skade få någon artikel införd i Dagny, mot vilken den övriga styrelsen hyste be- tänkligheter, hon helt enkelt lät trycka uppsatsen och skicka den som bilaga med Englands kvinnor och kriget lyder rubri- tidskriften - på egen bekostnad.
I fall ken på en artikel vi erhållit från mrs H.
M. hon ej här hade bakom ryggen samma Swanwick, sedan länge en av ledarna inom förstående väninna, som brukade ställa den äldsta engelska rösträttsföreningen o &amp; sin salong till hennes förfogande och ' författarinna ' till boken, The future of the vilken, då inom en beslutande församling women ' s movement,.
Av utrymmesskäl måste vi låta detta intressanta komplement till ' det sparsamhetsskälen hotade.
att avgå med tyska uttalande av d:r Kaethe .,Schirmacher segern, ofta tystade argumenten med .ett vi f ö r ~ ~ haft t inne stå över till nästa nummer.
kategoriskt: " Fru Adlersparre har rätt, och jag betalar. "
.
, ' Jag har har framför mig och har åter.
.
En dag på R i m f o r s a.
H ertha har begärt en artikel om Rim- försa.
Schema, arbetsplan och arbets- ordning säga så litet, huru omsorgsfullt de an må vara uppställda.
Lat oss därför med föreståndarinnans tillåtelse se till om vi icke - genom en rundtur till arbetets olika avdelningar skola kunna få .en kla- are bild av den moderna skolform, som heter lanthushållningsskola - och som här i sin fullständiga titel heter: Fredrika- Bremer-Förbundets lanthushållningsskola för utbildande av lärarinnor-.
Man får vara morgonfrisk, om man skall följa arbetet dar.
Bom, bom, bom!
Det är gonggongen, som ljuder kl. ' / e 7.
Visst har det varit liv i huset redan förut, men det ha vi icke störts av.
De elever, som ha sin tur i småbruket, ha kl. ' / r 6 helt stilla smugit sig ut, och ett par elever ha så sakta gått till bagarstugan för att satta degar.
För det stora flertalet är dock väckning kl. ' / e 7.
Klädseln ar snart undanstökad, och som alla på förhand veta sin plats i ar- betet, så tar var och en kl. 7 fatt på sin uppgift, städning, dukning, matlagning, trädgårdsarbete m. m., till dess frukosten serveras kl. 8.
Lärarinnor och elever äta gemensamt.
Omedel bart efter frukosten hålles en kort morgonbön, och så skingras hela skaran för att städa sina rum.
Dessa äro i allmänhet olika till form och färg ock
hållas av eleverna mycket prydliga.
Lösa blommor: eller krukväxter, fotogi-afier och minnen från .hemmet giva.
rummen deras personliga prägel, och utsikten över.
sjön Asunden bidrager att skänka dem ett Särskilt behag,.
.
.
I regel hålles teoretisk .lektion kl. 9- l O g och 3-4.
Ibland ar det lektion endast i en föreläsningssal,.
ibland i två, och det liander att ' lektioner hållas i tre ' eller fyra rum.
på en gång.
* kvälls-: * och frukostinålen.
Allt enkelt .och närande.
- Största omvikling med avseende.
.
på rätter.
.
' Att skolan.
icke kan vara.
oberörd av nu rådande ekononiiska förhål1,anden är naturligt.
- hkrankning .i egentlig mening kan dock icke fa komma i fråga vid ett läroverk, dar matordningen avser att giva en viss kunskap i matlagning, bakning, konservering m. m. och där redan till följd av skolans natur sparsamhet måste yara.
en av grundprinciperna.
Emellertid Nu strömma eleverna ut från förelas- experimenteras just nu med användandet ningssalen, och för att få vara med om av potatis i bröd och med rödbetor såsom den s. k. receptgenomgången följa vi den kaffesurrogat; båda försöken.
ha utfallit grupp, som går ti1.l köket.
Skolkökslara- bra.
För det senare fordras .dock en rinnan redogor från katedern för det ar- .mycket omsorgsfull rostning av rödbetorna bete, som skall utföras under dagens lopp, och en proportion av ' / s kaffe till ' / r eller rättare, hon leder eleverna att själva rödbetor.
Målet för köksarbetet vid Rirnforsa blir klargöra nk, hur och varför varje.
grepp bör företagas, det må.
nu galla att steka icke endast att meddela.
kunskap.
i kökets en stek, bryna kål eller annat.
Matrecepten göromål utan .ock att vänja eleverna att stå på den svarta tavlan, så att, dem be- organisera så, att mesta möjliga må rned- höver man ej .orda mycket om, men desto hinnas .utan jakt eller slarv.
.Så ordnat, mera om betydelsen av att .anvanda en blir köksarbetet ej endast en övning i större eller mindre gryta, regler för stek- matlagning utan lika mycket i en husmors ning, vikten.
av alla dessa detaljer vid eller en skolkoklararinnas mångskiftande tillagningen, .som i sig innebära god .eller arbete.
för - att få maskineriet att löpa dålig matlagning så val till smak ' som i jämnt och.
lätt; Ej ens nar slakt äger rum hygieniskt hänseende.
.Eleverna sköta i .och två eller tre kreatur slaktas på en tur och ordning vissa.
göromål inom .kö- gång, får skolans arbete i övrigt förryckas, ket,.
och i mån som.
det: är möjligt skola Måltids-, och.
lektionstimmar infalla å ordi- de helt svara för desamma; .likaså för att narie tider, och efter 3-4 dagar ar hela varorna i källaren skötas om, att skafferiet slaktet upprett med saltning, inkokning, .hålles .snyggt och rester tillvaratagas m. m. tillagande a v korv, sylta m. m.
Och om Nar receptgenomgången ar slut och var en dag 100 eller 200 liter lingon komma och en fått sin anpart av göromålen, in och skötas om till sylt,: .saft, lingon- bijrjas arbetet, som måste Skötas med både dricka m. m., är det ju ingenting att tala, system roch .fart, ty denna ' tid, kl. 1.0-1, om.
.Under allt arbe- står lärarinnan ar den vasen tligasje.
arbetstiden i ' köket.
- jämte en biträdande lärarinna - som Då lagas .middagen och .,förberedas både den ledande.
Av dem beror det, om ' ' '.
H E R T H A 4 14.
.
eleverna skola kunna kanna arbetet, även det enklaste, som undervisning och öv- ning.
Noggrant måste lärarinnan också följa att varje elev får under sin elevtid fil lracklig övning i arbetets olika detaljer, som tillagning av olika maträtter och bak- ning av olika sorters bröd, t. ex. knacke- bröd, m. m.
Medan kökslaget nu sköter sitt arbete, gå vi- in i den stora slöjdsalen.
Dar ar- betar en del av den yngre kurs, som började vid Rimforsa den 1 oktober.
Några ha just satt upp den obligatoriska första väven; med samma varp och solv- ning väves genom olika bindning sex olika slags handdukar samt en stor dubbel- vävd påse.
Andra elever hålla på att sy den småbarnsutstyrsel, som - varje elev skall s y och medföra från .skolan.
Om vi så titta i den stora kistan i slöjdsalen, få vi se äldre kursens arbeten, och dar finna vi särdeles vackra mattor och hästtäcken av nöthårsgarn, draIlvavnader, gardiner m. m., allt tillverkat sedan skolans modell- serie å underkläder, småbarnsklader, enkla vävnader m. m. först medhunnits .. Slöjdlararinnan undervisar jämte slöjd aven i tvätt och städning.
I hennes sall- skap gå vi ned till tvättstugan, där tvätt just pågår.
Denna är ej stor (c:a 15 kg.
beräknas per elev).
men skötes med lak- ning så som en vanlig storbyk.
Eleverna utföra allt arbete med tvätten från det den lägges i blöt till klappning, hängning, mangling och strykning.
Till sist lagas tvätten innan den lägges in i linneskåpet.
Varje elev, som ar med i tvattlaget, får medtaga en del: egna kläder; resten ut- göres av handdukar, lakan m. m. för sko- lans rakning.
* Ater ljuder det bom, bom, bom!
Klockan är 1, och det ar middagstid.
Vi samlas i matsalen och låta oss den sunda, väl- lagade maten val smaka.
Efter måltiden följer vilotid för hela skolan, och det blir så tyst och stilla i huset, till dess arbetet åter börjar kl. 3.
Lektioner eller praktiskt arbete upptaga eftermiddagen till kl. 7 med avbrott kl. ' / t?
5, då kaffe drickes i stora hallen.
Kaffestunden ar tydligen en trevnadens stund har som på så många andra ställen.
lärarinnor och elever slå sig ned grup&amp;- vis, prata, diskutera tidningarnas innehåll o. s. v. Klockan 7 ar kvällsmål med dar- efter följande aftonbön, och sedan dröjer det ej länge innan.
eleverna gå till sina rum.
Visst kan det handa, att det cprå- kas en stund eller att musik lockar dem att stanna nere, men i allmänhet användas kvällstimmarna nu under den mörka års- tiden till förberedelser till lektioner, ren- skrivning av anteckningar m. m.
Allt emellanåt skvallra dock skrattsalvorna om att ungdomen tar ut sin ratt och vill ha munterhet mitt i arbetets allvar.
Jag bör tillägga, att demonstrationer och andra undervisningsövningar ofta före- komma såväl i matlagning som andra ämnen.
Varje onsdagseftermiddag ar sam- kväm, då hela skolan samlas till höglas- ning och handarbete, och varje lördag fritt efter kaffet.
Klockan 10 skall det vara tyst i huset och ljuset slackt.
(Småbrukarna lagga sig redan kl.
9.)
O Nar vi nu följt arbetets gång, har små- brukarlaget eller, som de vanligen kallas, b småbrukarna^ endast skymtat förbi.
Ti- digast uppe och tidigast i sang, ser maii
.
deni ej mycket.
inne i skolans stora bygg- nad, ehuru de deltaga i lektioner på samma sätt som andra elever.
Vi måste därför beskriva deras arbets- dag som något för sig, som den också ar.
En liten, gammal, rödfargad.byggnad,som ligger alldeles bredvid skolbyggnaden, går under namnet » småbruket », som den också gör skal för, ty har skötes allt, så vitt sig göra .låter, som vid ' ett riktigt småbfuk.
Det .händer också emellanåt, att bond- hustrurna utropa nar de komma in dit: .Det har ar.
alldeles som en ann '.
kan ha ' et!
» En lararinna jämte elever och en karl, som sköter småbrukets jord, bilda små- brukets hushåll.
Räkenskaperna föras en- ligt den bokföring, som ar antagen för Östergötlands småbrukare, om småbru- ket skall kunna-premieras.
Till småbruket räknas ej blott jorden och ladugården utan ock alla smådjuren, grisar, höns, gass, an- kor, kaniner m. m., samt en tappa utan- för stugan.
I ' tidiga morgonstunden finna vi eleverna i full verksamhet. '
Utfodring, mjölkning, utgödsling, ryktning, allt i vederbörlig ordning, ombesörjes av elever och likaså allt arbete i svin- och hönshus.
Överallt ar liv och rörelse för att hinna så mycket som möjligt .före kl. 7, då frukostklockan ringer.
Till dess har.
» kara mor », som ar.
den hävdvunna ' benämningen på den.
som sköter husmors .arbete, av.
eleverna, städat.
stugan, lagat maten m. m.
Efter frukosten fortsattes arbetet både ute och inne.
I mejeriet tillverkas ost och smör, och nar man hör, att småbruket förra året sålde ost för över 1,000 kr., så förstår man, att ystning anses föhånlig gr ett sniåbruks ekonomi.
.
Trevligt ar det vid småbruket, och då man ser alla där sysselsatta med sina ar- beten, får man ett ' starkt intryck av små- brukets belydelse för en sådan skola som Rimforsa.
I den stora skolbyggnaden inhämtas teoretisk och praktisk kunskap i sådana ämnen, som beröra ett småbruk och dess ekonomi.
Men det ar först i småbruket som eleverna komma i kon- takt med arbetet just sådant som det ut- övas runt om i vårt land.
Det ar Iara- rinnan dar, som har att praktiskt lära eleverna en småbrukarehustrus sysslor inomhus samt de " iktiga göromål som höra till ladugård, mejeri, höns- och svin- hus m. m., och hon skall undervisa dem att sköta dessa nu på landsbygden för- aktade göromål s å, att småbruket kan bara sig ekonomiskt och att.
intresse vin- nes för själva arbetet och därmed aven vinnes arbetsglädje, Det torde också vara en regel, nästan utan undantag, att eleverna anse turerna vid småbruket, oaktat .de tidiga timmarna och strängt arbete, vara .dem.
kärast av hela kursen vid Rim.
forsa.
Måltidstimmarna äro vid småbruket sar- skilda * trevnadstimmar - det ar ej så många vid.
bordet.
som i. stora .skolhuset; Frukost kl. 7, enlellanåt kl. ' 1 2 l l kaffe eller chokolad och ' rigbröd .med fruktmos, middag kl .. I., ' kaffe kl. ' f / 2 - 5 * .och .. kväll.
' (a 7.
' Alla måltider smaka.
lika.
.bra; 1: Runtom ' både skola och småbruk ligga trädgårdarna, var och en så stor soni - kan anses, normalt för en småbrukaretridgård och med de grönsaker och rotfrukter, som böra odlas dar.
Nu på hösten skördass och tillvaratages vad - sommaren- givit, och.
.
.
.
@ ck vare ständig strid - med torka och skadeinsekter ar resultatet gott.
Rotfrukter läggas i r stuka^, löv rafsas samman i högar, ' drivbanksplatsen förberedes till våren, och under det man följer allt.detta arbete kan man njuta av grant lysande lövkojor, penséer och ringblommor, som vittna om att Rimforsa har att glädja sig åt ett milt klimat.
För att vårt intryck av trädgården skall bliva rättvist, få vi också göra en titt i förrådsrummen, dar torkade grönsaker, sylt, saft och konserver fröjda en husmors öga.
Trädgårdslära- rinnans arbetsområde är ej begränsat till trädgården utan omfattar också vården av krukvaxter inomhus; särskilt hallen är nu mycket vackert prydd av blommande chry- santemum.
Nu är vår rundtur $lut, och det ar bara tillbörligt, att vi vända våra steg till före- ståndarinnan för att tacka henne ..
Hon sitter i sitt rum med ingång från hallen, tillgänglig för både lärarinnor och elever.
Dar håller hon alla .trådar i sin hand, färdig att hjälpa till ratta, om så behöves, och vaken för varje utveckling, som i sig bar fröet till ytterligare framåtskridande för skolan.
Ofta finner man henne aven i ladugård, i hönshus-och på gardena över- Iäggande om reparationer, ändringar m. m.
En föreståndarinnas inflytande ar alltid stort, men an mera så vid en skola, som ar internat.
Undervisar hon i det viktiga läroämnet pedagogik, så fördjupas detta iofiytande an mera.
Att skolans.
före- standarinna aven kan undervisa i.
kemi har- sarski1.d betydelse.
Jngen- kandi som föreståndarinnan., som har.
tillfalle att följa alla arbetsområdeh vid skolan, - i läro8mnet kemi tillfora samtliga elever vad de, be- höva - förbinda teori och praktik.
Frö- ken Böös ' mångsidiga bildning bidrager dessutom att ge skolan en lyftning från den rent materiella nivån, liksom hennes stora pedagogiska erfarenhet ar för skolan ovärderlig.
Just nu äro fem av skolans f. d. elever har som hospitanter, och när ' man ser och hör dem språka med fröken Nathorst- Böös, får man det starkaste intryck av vad skolans föreståndarinna betytt för deras utveckling.
Sådana besök av äldre elever äro mycket intressanta för skolan.
Berät- telser från höga norden till sydligaste Skåne bara vittne om att lärarinnor i lant- hushållning äro välbehövliga i vårt land och att Rimförsaskolans lärarinnor tillvunnit sig förtroende.
Ungdomligt mod, käck- het och kärlek till det arbete de upptagit varsla gott för deras framtida verksam het.
.
Gertrud Adelborg.
Nya donationer till stipendieinstitu- Pionen.
Fredrika-Bremer-Förbundets stipen- diefonder ha under innevarande år fått mot- taga två nya donationer.
En gåva å 12,000 kr.
har lämnats av löjtnant Gösta Lilliehöök till minne av hans avlidna fästmö.
Fonden skall kallas Fröken Ebba von Eckermanns fond och avkastningen, sedan livränta utgått till en trogen vårdarinna, användas till stipendium för kvinnliga medicinare med företra !e för sökande, som är bördig från Södermanland.
' Den andra nya donationen är Olivia Frigeliusv fond å 5,000 kr.
Räntan: skall först utgå som livränta till givarinnan och sedan anviindas fil?
yrkes- eller studiestipendium närmast för kvinnliga medlemmar inom vissa ' led av do- natdrs släkt, därefter för andra svenska.
- kvinnor.
.
..
.
~ ~ ' r förr a n och riq -.
Subjektiv miljöskildring.
D.
.
.
.
. '
.
.
en 5 mars anno 1900 kl. 1 1 f. m. stra- vade uridertecknad uppför den branta trappan .i huset n:r 54 Drottninggatan, dar.
Fredrika-Breiner-Förbundet hade sin byrålokal.
Mitt sinne .var uppfyllt av gliidje och ljusa förväntningar.
.Hittills hade jag fört en familjeflickas .fridfulla men tyvärr så ofta djupt ointressanta till- varo,.
och innerst- i min själ hade alltid bott.
en .längtan efter en socia1 eller li ' tte- rar miljö, dar man hade lyckan att " se denna tambur kom jag !in - i en st&amp;rre.och .ljusare, dar jag mottogs av en blond Och t.unn ung dam, som på .ekt vanligt men ordknappt sätt: visade .mig .var .jag borgie .hänga mina yttefklader.
Den unga damen var Elin Rosén, biträdande " kraft " på av- .delningen för platsförmedling.
Strax dar- efter syntes.
en gråhårig ' dam med .själ.
fulla.
ögon och ' ett blitt lee.nde .- .Ul.la.
Hamrnarsköld,, min närmaste förman i arbetet viii kassan och dessutom före- STYRELSERUMMET.
EXPEDITIONEN. '
m: '.
.
frotter avec I ' esprit ".
Och nu skulle denna ståndarinna fö.r sjuksköterskeavdeln.inge.m.
önskan gå i uppfyllelse!
Jag hade sökt Jag togs särdeles älskvärt om han- och erhållit plats på Fredrika-Bremer-För- der av den \ sistnamnda, - son1 place- bundets byrå - visserligen en blygsam rade mig ilid ett skrivbord och under-.
anställning, ty jag skulle endast vara be- visade mig i.
mina göromål.
PIBtsligt .hjälplig vid skötandet av kassan och lattare spratt, jag till vid ett starkt oväsen.
.Qet expeditionsgöromål, men vad gjorde.
det?
lät som en massa livliga - och glada rna~i- Miljön fanns dar ju!
Det var också med niskor pratade på en gång - det var andaktsfulla och aven en smula ångest- som st; öniniar av tal och.
kaskader.av fyllda.
känslor jag öppnade dörren och skratt, men nar jag lyfte upp huvudet steg in i en liten och mörk tambur, svagt skådade nlina, häpna ögon.
en enda upplyst av en starkt osande fotogenlampa.
och ovanligt liten person - Theresa Sedermera upptäckte jag, att den lampans Geijer, föreståndarinnan för platsförm.ed- specialitet var att osa, icke .att lysa.
Från .lingen.
Efter en hastig presentation och
' ett hjärtligt välkomnande passerade hon semedlem i Fredrika-Bremer-Förbundet, förbi mig, leende, nickande och h ratande, och en rysning av respekt genomilade och hamnade i någon inre region.
Efter mig.
Även hon slog sig ned - som detta avbrott arbetade jag en stund under man.
vet ar ett runt bord liksom gjort tystnad, men så hörde jag latta, snabba av kautschuk, det kan rymma hur många steg, som stannade vid mitt skrivbord.
personer som hälst.
Så utspann sig ett Jag- &amp; g upp och fann, att jag hade fram- livligt samtal, vilket jag, novisen, åhörde för mig Gertrud Adelborg,.
byråns före- med girig och vördnadsfull uppmärksam- ståndarinna.
Hon var ej en absolut fram- het.
Tyvärr rörde det sig delvis om äm- ling för mig, ty jag hade - sammanträffat nen, vilka jag ej hade en aning om, men med henne vid uppgörelsen om platsen.
det jag förstod var lärorikt, och jag gömde Hiii val minns jag henne icke, dar hon det i. mitt hungrande och tacksamma sinne.
stod, lång och smart, kvakaraktigt enkelt Jag .kastade en blick på Elin Rosén för men prydligt och smakfullt klädd, med att se, om hon var lika gripen som jag beslutsamhet, koncentration och en smula - hon var mig ju närmast i ålder - stränghet bver dragen.
Hon Önskade mig men i stället upptäckte jag i hennes an- ett kort: och energiskt valkommen och sikte nggot, som tydde på oppositioris- försvann, lika:!
hastigt ' som, hon kommit * lusta och kritik.
] ag häpnade ett ögon- Ja, ' där saft jag hu i $n8t$dda miljö9 blick men försjönk åter i lyssnande.
.
Men allting har ett slut - ledsamt nQg omgiven av ob&amp;anta.överiagsna individe r ' och det kan inte nekas, att jag kände aven en trevlig frukost - och snart fann mig åtskiihgt bortkommen och vimmkl- jag mig åter sittande- vid mitt skrivb ' ord.
kantig.
.
~ag; - .fökökk emellertid a t t k i j a Och framför mig låg en tidrymd av mig i .mitt, arbete; och: hur det v ?r trenne arbetstimmar, som tycktes mig oand- blev k l b ~ k a ' l * ~ 1, och då kom en be- liga och oöverkomliga.
Omkring mig friande paus i form av.
frukostrast.
En rådde ett oavbrutet surr.
Till platsförmed- kvinnlig tjänsteande anmälde, att teet var lingen flöt en jämn ström av människor, serverat, och så tågade ' vi alla in icke och i telefonerna talade Gertrud Adelborg -: som jag forst trodde - i ' ett för anda- och Sigrid Ulrich om de mest olikartade målet reserverat rum, utan i en liten tam- och förunderliga saker &amp; om barnavård; trädgårdsskötsel, bur, som ej hörde till entréen och vars barnmorskeutbildning, väggar på- ett artistiskt sätt smyckades av hönsskötsel, sömnadskurser, bokbinderi- våra ytterkläder.
Mitt på golvet stod ett kurser, m. m. m. m.
Men så hörde jag runt bord av synnerligen små dimensio- plötsligt en ny stämma vid en av telefo- ner, och kring detta bord slogo vi oss nerna, och stämman sade i klagande ton: ned.
Vi hade knappt hunnit sätta oss, " Snälla faktorn, jag vantar på korrekturet, då en elegant och leende dam inträdde så jag tror att jag vantar ihjäl mig ".
Och hälsande på alla med några älskvärda ord den, som stämman till hörde, visade sig och förklarade, att hon ämnade deltaga i dörröppningen och nalkades mitt skriv- i tedrickningen.
Jag fick veta, .att det .bord i sällskap med en annan person.
var Sigrid .Ulri ' ch, sekreterake och styrel- Ack, Lotten Dahlgren och Klara Johanson!
:: ':
Må d e andra icke ösa sin vredes sliala ' r över mitt huvud, då jag,sager att denha dags ljuspunkter vor0 ändå ni båda, Dag- nys redaktör och ' redaktionssekreterare.
Ni föreföllo mig iå välgörande sjalvsvål- diga, så.
himmelskt frigjorda, så djupt mänskliga i ert uppträdande, och jag kände det, som en sten föll från mitt hjärta.
Men jag blev ' ocksa blandad, så blandad, att nar Lotten Dahlgren anhöll om redakl tionsarvode och bad mig skriva ut ett kvitto till undertecknande, skrev jag i hastigheten r e d u k t i o n s-arvode.
Vil- ket föranledde redaktör ' n att anmärka, att " mycket kan ske inom förbundet, och mycket kommer nog att ske, men dock knappast någon reduktion ').
Min förvir- ring nådde nu sin höjdpunkt, och nar K.
J. strax därefter begärde och erhöll författarhonorar, agnade jag ej en tanke åt .att hon borde lämna mig kvitto.
I synnerligen pregnanta ordalag framhöli då K.
J. min underlåtenhetssynd, men tillade tröstande: " Men var inte rädd!
Er ungdom.
och oskuld utgör ju förmild- rande omständigheter ".
Ja, så ' blev då klockan 4, och arbets- dagen var slut, denna min första efter- längtade dag i det socialas tjanst.
Och resultatet av dess arbete var en kassa, som icke stämde, ett klart medvetande om min egen okunnighet och en brinnande huvud- värk.
.
.
.
* ip Måhända anser nu mången, att det är oegentligt, att jag; då det galler att teckna bjlrån, uppehållit migså länge vid den första .dag jag tillbragte dar.
Men ar icke detta i alla fall berättigat?
Är det icke ofta så, ' att .det första intrycket blir - grundvalen för.
den uppfattning man bildar ' sig av ' ' personer och.
förhållanden?
För .mine egen del åtminstone ar detta nästan alltid fallet, och mitt första intryck av förbundets byra ' varken föran drades eller.
försvagades under kommande år utan tvärtom stärktes.
.
Vid mitt inträde i förbundets tjanst var således .Gertrud Adelborg byråförestånda- rinna och hade då innehaft denna ' befatt- ning i.
över fjorton år.
ör bu ndets ' byk?
började som bekant sin verksamhet i de-.
cember .l884 med Mina Forsell ' som föie- ståndarinna.
Snart nog anställdes Gertrud som hennes biträde,.
och när Mina Forsell.
kort därefter på grund .av sjuklighet måste draga sig tillbaka; från arbetet, var det helt.
naturligt, att Gertrud Adelborg efterträdde henne, först som t. f. foreståndarinna, sedan den 1 maj ' 1886 som ordinarie.
Och på denna plats stod hon sedan under tjugoett år, aldrig ' svik- tande, trots en Överväldigande arbetsbörda, trots oundvikliga motgångar i arbetet, trots en under de senare åren försvagad halsa.
Alltid var hon oss en föresyn.
i upboff- .ringen av det egna jaget, i kampen för ideella.
värden, i mod inför svårigheter, .i energi och arbetslust, Hur trött och klen hon an kände sig - överge sin byrå kunde hon dock icke, och ' alltid var hon dar före någon annan för ' att genomse posten och utdela breven till de olika avdelningarna.
Och lättare .förlät hon .en dumhet an.
långsamhet och tröghet ..
Snabb var hon i att tala, svara och handla, snabb i att bannas - förlåt mig, Gertrud Adel- borg!
- och snabb i att förlåta.
Hon, g i .c k icke över golvet, hon i l a d e, men det hände också ibland, att när: hon ' .på det ' sättet .flög fram till skrivbordet, ' dar man satt,.
och.
framställde.
en av ' sina ' hastiga frågori så ' .flög vettet och kkrhetea ' delb bor^ ',
420, H E R T H A ---- - ur hufvudet .på den intet ont anande och .man gav ett ytterst otillfredsstäRande och dunkelt svar.
.
Vid Gertrud Adelborgs sida stod sedan år 1885 Sigrid Ulrich, fö.rst som biträde å .byrån, sedan i egenskap av sekreterare och medlem av förbundets styrelse.
Varmt intresserad för förbundets strävanden och osjälviskt offrande tid och k.rafter för saken, blev hon snart Gertrud Adelborgs högra .hind och i allt, som rörde förbundet, så taktfull -, men vad jag vet ar, att en finare och själfullare person har jag säl- lan mött i livet.
Elin Rosén ja!
Aldrig har jag val tytt ett ansiktsuttryck så ratt, som nar jag under min första byrådags frukost tyckte mig läsa oppositionslusta och kritik i hennes drag.
Hon kunde .se ut som personifika- tionen av båda, nar hon kom riktigt i tagen, och jag tror sannerligen, att aven håret reste sig på anda.
Ibland rådde hennes förtrogna.
Gertrud Adelborg gav också inne på platsförmedlingen ett till- ~rnedvdet .en vacker karakteristik av Sig- rid Ulrich, då hon vid ett tillfälle yttrade: 6 &gt; Jag känner få personer, som sitta inne med en så omutlig .sanningskärlek som Sigrid Ulrich, och jag vet ingen, som säger sanningen så behagligt som hori. "
sanningssägande och behagllg på en gång - det ar ju att förena tvanne motsatta poler, och det underverket åstadkommer Sigrid Ulrich.
.
Till dem, som tidigt fastes vid byrån, hörde även Theresa Geijer - redan 1886 .anställdes hon dar och utsågs till .före- ståndarinna för platsförmedlingen.
Out- tröttlig var hennes strävan att - skaffa sina medmänniskor sysse~sattning .och alltid vänlig och gladlynt utgjorde hon ett sar- deles upplivande element på byrån.
Jag tror mig kunna påstå, att jag aldrig sett Theresa Geijer vid dåligt humör, och om hur många kan man säga det?
Jag ar rädd, att jag ej efterlämnat samma .goda intryck hos Ulla Hammarsköld som hon hos mig.
Man får komma ihåg att det var hon som.
ledde mina första stapp- .lande steg på den sociala vägen, och det gjorde bon.
med outtömligt tålamod.
Vad hon egentligen tankte om mig, fick jag aldrig riktigt klart för mig - hon var stånd, som ej kan betecknas som annat an full anarki.
Men rättvis vill jag vara, och därför måste jag säga, att en pålit- ligare arbetskamrat och en trofastare van får man leta efter.
Dagnys redaktör och redaktionssekrete- rare hörde ju strängt taget icke till byrån, och halst skulle jag vilja förbigå deni med en vältalig tystnad.
För dem finnas .nämligen icke ord nog starka och nog sägande.
För att något.
latta mitt Över- fulla hjärta vill jag emellertid antyda,, att Lotten Dahlgren stod för mig som inkar- nationen av kvickhet, humor och godhet och att K.
J. syntes mig vara den spiri- tuellaste, originellaste och oformellaste h- divid, som denna jord hade lyckan att trampas av.
Om arbetet på byrån och vad som där uträttats såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende skulle det kunna skrivas voly- mer, men då detta ämne kommer att be- röras i en annan artikel i detta häfte, vill jag ej närmare inlåta mig därpå.
Några ord känner jag mig likväl manad att saga.
I den festskrift, som utgavs med anled- ning av Fredrika-Bremer-Förbundets tio- årsjubileum, har Hans Hildebrand skrivit om förbundets första årtionde.
Han säger
H E R T M A där bland annat, att " byrån skulle göra sainma nytta.
som en bok, vars titel lydeii.:.
F r å g a ni i g o m a l l t ".
Ja, nog har byrån blivit frågad om snart si &amp; allt mellan himmel och jord - det @ n bäst konstateras av den, som tjanst- gjcrt där så länge som undertckhiad.
Jag söjer blott över att: ej ha lagt på minnet det fiärkligaste, som.
förekommit.
i den vigen, Jag erinrar mig dock ' en.
ung flicka, som genom b y r h sökt och erhal- lit barnfröke ' nplats i Persien och som dagen.
före avresan infann sig för att fråga v. a ' r ' Persien låg!
En annan ung och fötlovad dam anhöll bevekande att få adress p8 en ' matlagningskurs för endast fiMovade flickór.
Och en bri&amp;krivarinna a * rnogriare ålder, som ' önskade få anställ- niiig på Balkanutstallningen (!)
1 9 14, bad oss inträngande att ' förhjälpa henne har- ill.
Det synes härav, att allmänheten haft fortroende såväl för forbundets fsrmåga aft uppfylla önskningar som for dess kun- skaper i geografi.
Hildebrand ' säger vidare i sin artikel: 19 Byrh kan visserligen icke tillmäta ' sig förniåga att besvara alla frågor, tvärtom, frågor måste ofta förekomma, v i i k be- svarande kräver alldeles speciella kunska- per.
Mellan dem, som .innehava sådana, och deri upplysning sökande allmän- Men har byrån sökt vara en förmedlare ".
I!
sanning, det ' har byrån varit aven under sin tillvaros tvanne sista decennier; men tyväi-r finnes det- fragor, vilka ej kunna besvaras vare sig med tillhjälp av speciella d e r allmänna kunskaper.
Ty vilket svar slkill byrån val: giva, nar den tillfrågas hur - man bäst skall kunna tillgodogöra sig hundra stycken skämda.
apelsiner?
Hur är.
det ordspråket lydet?
" ' En dåre kan ' '.
421.
fråga mer.
an sju .vise kunna Svara p2 " ' Förvisso- vore get förrnätet att ' påstå, att byrin befolkats av endast vise, men nekas, kan ej, att de utom ' stående och.
frågande dihirna varit otroligt mångfaldiga.
En tidrymd av fjorton och tre kvarts år ligger nu mellan min forsta dag p5 förbundets byrå och.
närvarande stund.
Scenen har förändrats - Drottninggatan 54 ' med sina mörka rum och osande foto- genlampor har övergivits, och sedan hösteii 1912. residerar b y r h i 4 8 Klarabergs- gatan, 2 tr., eh lokal med stoka, höga, ljusa- rum, dar det elektriska ljuset.
tyser över kvinnofrågans vidare utveckling.
Men det ar ej ' endast scenförändring, som, ägt rum, utan aven personalomby ' te.
Våren 1907 nedlade Gertrud Adelborg den tunga men henne ändå så kara .arbetsbördan och gick att njuta sitt otium i Gagnefs fagra nejder.
Samma år övergav Sigrid ' Ulrich sin post som sekreterare, men förbundet .hade dock glädjen att få behålla ' båda som medlemmar av styrelsen.
Redan flera år förut hade Theresa Geijer och Ulla Hammarsköld tröttnat på det offentliga h e t och dragit sig tillbaka till hemmets lugnare sfär.
.
Nyåret 1908 viinde Elin Rosén ryggen åt ' byrån, och det ' blev Turistföreningen, - som nu fick njuta ' för- månen av hennes arbetsförmåga och kri- tik.
En stor och genomgripande föi-änd- ring ägde rum inom förbundet vid samma tidpunkt.
Tidskriften Dagny upphörde nämligen med år 1907 att utkomma och ersattes av veckotidningen Dagny.
Denna utgavs visserligen genom Fredrika-Bremer- Fö ' rbundet, men det var ett nybildat andels- företag, Ekonomiska Föreningen Dagny, Sam nua blev ansvarig för tidriingeris sköt- sel och.
ekonomi.
Lotten Dahl-gren läin- ' ' '
nade då den redaktörspost, som hon inne- haft i sjutton.
år, och ägnade.
sig i stället åt den författarverksamhet, vars alster i så hög grad fröjdat svenska sinnen.
Hen- nes redaktionssekreterare K.
J. hade långt förut övergivit henne och ägnat sig åt ett vidsträcktare arbetsfält.
.
.
Till sist några ord om byråpersonalens sammanställning i- den stund som är.
Jag vill då förutskicka, att jag gent ' emot mina nuvarande arbetskamrater ämnar vara myc- tvänne års träget arbete övergav den för att slå sig till ro.
i äktenskapets lugna hamn.
Hon efterträddes av Signe Laurell, som fortfarande innehar den ansvarsfulla befattningen.
Heine har karakteriserat en av sina många kvinnogestalter i följande enkla.
och träffande ord: " Sie war liebens- wurdig und er liebte sie. "
Detta uttryck passar med en liten omskrivning förträffligt in på.
Signe Laurell och byråns käns~br för henne.
Sie ist liebenswurdig und wir ket försiktig i mina yttranden.
lieben sie.
, Öppen- hjärtighet medför så ofta obehag.
- Gertrud Adelborgs efterträderska på före- ståndarinneplatsen blev Axianne Thorsten- son, och med henne kom en akademisk fläkt i förbundets vinklar och vrår.
Skulle någon be mig nämna de egenskaper, som jag anser vara mest framträdande hos henne, ville jag.
obetingat saga klarhet och lugn.
Hon skulle säkerligen kunna reda upp även den trassligaste härva - bildligt talat förstås -, och jag har aldrig sett henne förlora sin sinnesnärvaro, icke ens i den mest kritiska situation.
Och som sådan måste jag beteckna den för- middagsstund, då ' detta lands mest kända ledare för ungsocialismen.
gjorde henne ett besök å byrån för att anhålla om en skrift i ' sedlighetsfrågan, som utgivits av Fredrika-Bremer-Förbundet och vari gjorts ett uttalande, som sårat.
vederbörandes känsliga sinne.
Ögonblicket var spän- nande och oförgätligt, och hon klarade det beundransvärt.
Mera vill jag icke säga.
Hon är min föreståndarinna, och något beröm eller någon kritik från min sida ' kan därför icke komma i fråga.
För- resten vet hon vad jag tänker om henne.
Sekreterareposten intogs ef- Sigrid Ulrich av Anna Gustafsson, som efter Naturligtvis skulle mycket mera kunna tilläggas, men jag följer strängt den försiktighetens stig jag slagit in p &amp; Föreståndarinna p &amp; efter Elin Rosén, som efterträtt The- resa Geijer, blev undertecknad, sQm emellertid efter ett par års kamp med motsträviga arbetsgivare och arbetssökande frivilligt nedsteg från denna post och återgick till sin gamla kärlek, kassan.
Under den tid jag svek denna avdelning sköttes den förtjänstfullt av Louise Leijon- marck och Lilly Holmqvist.
Platsförmed- ' lingen omhändertogs nu av Elisif Th&amp;P, som ännu den dag i dag är oförfärat och nitiskt fortsätter den kamp jag ovan namn- de.
Hennes förmåga att se den humo- ristiska sidan av tingen gör henne dess- utom till en särdeles värdefull kamrat.
Lotten Dahlgrens mantel upptogs av Ellen Kleman, vilken, när veckotidnin- gen Dagny nedlades i dec.
1913 och Fredrika-Bremer-Förbundet beslöt att ånyo utgiva en egen tidskrift; Hertha, blev den- nas självskrivna redaktör.
Mär tvärstannar jag.
Att i Hertha göra något som hälst uttalande om Herthas redaktion vore nämligen enligt mitt för- menande en taktlöshet, som ej kunde försvaras.
Därför tiger jag, men hoppas
' a t t min tystnad iolkas så.
som,: jig i dju- p e t w mitt erkännsamma hjärta önskar det.
Och!
så återsfar mig endast att avsluta denna miljöskildring, vilket.
sker med ett.
råd.
till eventuella läsare ' av densamma. '
Må de draga sig: till minnes.
och noga begrunda innebörden av ' det.
gamla kända.
ordspråket: " Honi soit qui mal y pense! '.?
Dixi! '
..:.
.
.
.
/ dn von Plonzgren.
Till Småryd på -- upptäfkarfard.
M an har bett mig berätta litet om Fredrika-Bremer-Förbundets nyaste förvärv, Småryd vid Båstad, de svenska kvinnornas egen fruktodlareskola; och jag villfar deiina begäran så mycket hellre, som .få platser så tilltalat mig.
Jag tror mig då knappast kunna.valja nggot bättre att skildra än mitt pingstbesök där och: ber ' läsarna i tankarna, följa mig dit vid pingstens vackra tid.
, Endast en gång förr hade jag besökt Smaryd, men ' det var nog för att has mig uppväcka den.
mest brinnande önskan att I i " ' snart och litet grundligare få njuta av den vackra platsen.
Första gangen jag kom till Småryd och Båstad var en april- afton i våras vid solnedgången.
Bra gam- mal.
skall jag, bli för att g1ömm.a den stundens intryck,.
ty sa h a de etsat.
sig .in i mitt minne, det guldglä.nsande havet, .den fria horisonten, den .mörka skogen .och vårhimmeln.
hög och, skimrande i en mångfald av färger.
Till allt detta yttre minnes jag ocksa med glädje den ' .goda fe, som.
i fru ~ergman-Osterbergs gestalt stod på trappan till den .,rosenomsling-. '
'
.
rade.
villan, Werlämnaride nycklarna åt Fredrika-Bremer-Förbundets ställföreträ- iiare till tecken p i att nu var SmAryd i förbundets ägo.
Den kvällen var jag stolt att vara svensk, först för mitt sköna fosterlands skull, men sedan nästan ända mer därför att detta land hade döttrar med så stoi-a tankar och därtill makt att realisera dem.
Som sagt fingo vi tillfälle att komma åter till Småryd vid pingsten, och det är det besöket, som jag n u i korta drag vill skildra.
Min man och jag hade lyc- kats göra oss fria ' från allt, som i var- dagslag höll oss bundna vid hem och arbete, och skulle nu i lugn och total avskildhet få tillbringa några dagar i den vackraste natur.
Att vi glatt oss mycket däriit var ej underligt, Ganska sent pa pingstaftonen körde vi in p % Småryds gårdsplan.
Där var tyst och fridfullt, och icke.
eri levande varelse stod att upptäcka .. För dörrarna.
hade slingerväxter Fallit.
fram, och det var helt under1:igt för en jaktad nutids-.
människa att spela rollen av prinsen i sagan, som kom till Törnrosas slott.
Visserligen visste vi, att ingen prinsessa fanns, men det var intressant nog att fA böja undan rosenslingorna och öppna dörren till ett dödstyst, all ' deles främ- mande hus.
Upptäcktsfärd ' en blev mer än vanligt rolig, och miinga glada och förvåna- de utrop undsluppo oss, när vi gingo ur rum i rum, dragande upp rullgardiner och öpp- nande ' alla fönster p8 vid gavel.
Att villan var särdeles trevligt inredd, kon- staterade vi genast, men s % var ju också mästaren Ferdinand Boberg.
Det.
mest tilltalande av allt var dock.
&amp; e.
utomordentligt vackra utsikter, som man hade fran alla fönster.
Från som- liga sag man havet, från andra den gamla köpingen med sina sma låga hus, sin vackra kyrka och framför allt, sina him- melssträvande pyramidpopplar, som gavo åt tavlan ett sydländskt inslag.
Har man för resten litet fantasi, kan man lätt vid åsynen av Bastadbukten tycka sig för- f.lyttad till den neapolitanska golfen.
Efter en hasti.g husesyn och litet krangel med spisen, som efter en lång " kall " period hade svart att brinna, bar det av ut i trädgarden.
Någon vackrare och för en tr2dgardsskola mer lämplig plats torde man f8 söka efter i Svea och Göta rike.
Vad som särskilt gladde mig var, att trädgarden ej var aIIdeIes ny utan redan i sin fulla växtkraft och att de blivande eleverna därför ej skulle be- höva börja.
alldeles ifran början, vilket ju i regel är fallet vid nystartade träd- gårdsskolor.
Dessutom fann jag stora möjligheter till utvidgning, vilket helt naturligt ar mycket förmanligt.
Den egentliga frukttradgarden började anläg- gas 1908, och fruktträden äro nu om- kring 1,000 till antalet.
De flesta av dessa smil träd stodo just i sin fulla fäg- ring, överhöljda av blom.
och liknande ett jättebrudfölje, endast mycket vackrare skrudat än om människohänder varit verksamma därvid.
I prydnadsträdgarden blommade även allehanda perenna växter, .många av dem härstammande från England, bärande vittne om var trädgårdens forna ägar- inna lärt sig odla och älska Floras barn.
En rikedom och en yppighet, vars like jag sällan förut sett, bjödo syrenerna, en form och en färgglädje, som kom mig att i tankarna instämma med en
duktig malarinna, som .jag träffad.e i våras, vilken vi.d åsynen av en massa blommor utbrast: " Ja, .man kan nästan .tycka, att konst ar bara bosch, när man ser vad vår Herre förmår åstadkomma1 '.
Mycket mer om alla örtagardens olika plantor, som har gladde - oss med sin rikedom och, färg,, vore nog.
att tala, men annat,: ' var ju ock att se.
Snart föll sommarnattens ' latta blåa skymning över nejden, och då gingo vi upp på asen, som löper fram bakom villan och träd- gården, sökte upp den friaste utsikten: och slogo oss ned i ljungen.
Den sjunkande solens sista skimmer förgyllde det öppna havet, p5 motsatta stranden blinkade en och annan fyr, och ibland hördes trast och näktergal, båda ännu vid ypperlig röst, och vart samtal rörde sig mest om Småryds framtid, som syntes oss lika ljus som himlen över oss.
Pingstdagen fortsattes upptäcktsfärden både inne och ute.
Flygelbyggnaden visade sig särdeles innehallsrik, vad ' ut- rymme beträffade, och.
den kommer val att inrymma elevernas hushåll, föreläs- ningssa.1 och konserveringslokal m. m.
I ' en vagnbod funnos massor av redskap, vagnar och drivbänksutensilier, allt skänkt till skolan av.
den frikostiga donatorn.
En annan flygel hade brunnit ned förra året,.
men den kommer val så småningom att återuppföras jämte en ladugårdsbygg- nad, då man tänkt sig att själv taga hand om jordbruket, som hör till den lilla egen- domen (en areal av cirka - 40 tunnland, därav.
6 tunnland trädgård, resten åker och skog).
.
Vår enkla kost.
lagade vi själva, och en god del därav hämtades ur trädgården.
Alla grönsaker tycktes vara av.
prima, I kvalit.6, t. ex. ' sparrisen, som .. var mör.
sa att den smälte i .munnen, och rabarbern, som var av jättel,ik växt - en ' stjälk räckte tills en stor.
pudding och bladen vor0 så stora, att- de gott givit plats.
åt mer än en Tummelisa.
Av.
alla vanligt- vis- förekommande grönsaker funnos här redan utmärkta ' kulturer, likasa av olika slags krusbärs- och vinbärsbuskar.
Ju mera vi upptäckte, .desto mer kommo vi underfimd.
med att vi kommit.
rakt, in i det förlovade landet.
.
De.
soliga pingstdagarna gingo.
med.
iltågsfart, och snart var det tid att bryta upp.
.
Men dessförinnan gjorde.
vi .ströv-.
tåg i flera.
riktningar för att ocksa lära kanna, om än ytligt, Smaryds grannskap, och ' att detta ej var det minst intressanta kan jag - försäkra.
De närmaste gran- narna äro å ena sidan direktör Abelin, vilken Rar en stor, nu synnerligen intres- sant anläggning på flera tusentals fruktträd, och p!
den.
andra hovjuvelerare W. Bo- lin, vars stora fruktplantage mihanda ä r den bäst skötta i hela landet.
Att ett sådant grannskap skall vara av stort värde för den blivande fruktodlingsskolan ar ju lätt att inse.
På åsen ligga så Ranviks plantskolor med omkring 12 miljoner srng plantbarn.
Längre bort finnas stora vackra egendomar, såsom det minnesrika Skot- torp, där Karl XI:s bröllop firades, och vidare erbjuder ju stranden tillfälle till intressanta studier, i synnerhet för den, som är intresserad av b,otanik eller geo- logi.
De vackra och ståtliga Hoofs hal- lar, n8gra egendomliga klippformationer längst ut på.
den fran Hallandsås i havet utskjutande udden, pläga vara ett om- tyckt mål för smil utflykter fran Bastad.
,, ' 5 g r.
*
H E R 426 et ': är väl ingen .slumpJ att givarin- nan av Småryd, innan hon bestämde sig for att överlämna den.
storartad ' e ' gåvan, haft tillfälle att lära känna engelsk.
träd- gArdsodling: hon - lär.
nog ej ha kun- nat undga att paverkas av de synpunkter, som bestämma engelsmännens uppfatf- ning av trädg~rdsskötselns .. fostrande be- tydelse och dess förmiga - att inverka för- finande .på den mänskliga karaktären.
Det är med en betydande materiell.
uppoffring givarinnan skänkt unga sven- ska - kvinnor tillfälle till en utbildning, som för dem innebar ökad förmåga att bereda trevnad i och omkring svenska hem och att därjämte avvinna .de svenska trädgårdarna en ökad avkastning.
Man må endast uttala den förhoppning, att donators avsikter matte förverkligas på ett fullständigare sätt än som fallet blivit med mer ä ' n en i den bästa avsikt skänkta donation.
Eke Dalak ' Fredrika-Bremer-Förbundets 30 - årsfest.
Förbundet firar sin 30-3riga tillvaro med en ' enkel högtidsafton 3 Strand hotell, tis- dagen den 8 december kl. ' / a8 e. m.
Programmet upptager hälsningsord av fru Agda Montelius, redogörelse med skiop- tikonbilder för ett besök å förbundets ut- ' ställning p8 Arsta av fröken Axianne Thor- stenson.
Dessutom en del musiknummer.
" Höstsädet " av Geijer och ' s010 med kör ur kantaten av Viktor Rydberg, med mu- sik av.
J0sephso.n.
.
Båda dessa nummer utföras av damkör under fru Alice Teg- nérs ledning.
Därjämte sjunger fru Lil- lemor Gagge-Montelius en del sånger av Geijer och Lindblad.
.
Efter det egentliga programmet följer ett enkelt samkväm med servering av te i kr.
1: 25.
- Anmälan om deltagande i samkvämet bör ske senast den 7 decem- ber till förbundsbyrån, Klarabergsgatan 48, R.
T.
2762, A.
T.
4816.
Glimtar utifrån.
~ k o n e l l krigspsykol ?gi.
Vi bevara som en dyrbarhet varje uttryck av högsint, klarsynt, övernationell mänsklighet, som når oss från medlemmar av krigförande nationer.
Ett sådant är det budskap till Internationella ~östrattsallianse ' n, som undertecknats av Anita Augspurg, Lida Gustava Heymann, Stora Max, Maria Holma-Oertel och Margarete Selenka samt Hamburg-Aitonas, Nurnbergs och Baden- Badens rösträttsföreningar.
Har yttras utan opportuna förbehåll förkastelsedomen över kriget och över den art av varldsregemente, vars yppigaste blomma det ar.
Det ligger ingen utmaning i orden:, Vi känna oss som tyska kvinnor burna över denna tids skic- kelser av den lugna tillit vårt folks outtöm- liga fysiska och moraliska kraft forlanar oss,, ty det ar klart, att har talas om en styrka, som kan övervinna nederlag såväl som till- tvinga sig triumfer och som ingen nation an- ständigtvis kan missunna en annan.
Den ingår i mänsklighetens rörelsekapital.
Visste man det inte förut, så skulle det ringa, fastän från spridda håll hopsamlade .antalet undertecknare upplysa om att detta dokument icke representerar någon populär strömning.
Man talar inte illa om krig i Tyskland.
Man prisar det, man tackar det, man daterar sitt verkliga liv från första augu- sti.
Exaltationen stiger från vecka till vecka.
Den tycks oberoende av lyckträffar och bak- slag, den nares oavlåtligt av lidande, kärlek och hat.
Det är ett skådespel av grandios och hemsk verkan, långt intressantare och betydelsefullare an krigsteatrarnes monotona scenförändringar.
Vår bra nog imperialistiskt sinnade vän Kaethe Schirmacher har alldeles ratt i sitt på- stående, att tyskarna inte förstå sig på natio-
nell reklam.
Det faller dem inte in att klaga, och hur ska världen då veta; att,de lida?
En .inkarnation av själva Germania ar den offi- cersanka, som vid sina tre söners bår utbrast: $Hade .bara min man fått uppleva detta!, Berlin samlar stilla upp de utblottade flyk- tingarna från Östpreussen, lantdagen voterar .400 miljoner till reparerande av kosackernas skövlingar, och så .talar nian halst inte vidare om d e n saken.
invånare i de ständigt.
hotade östra gränsbygderna skriva.
och berätta om ryska ockupationer, hur.
stadens befolkning står stum samlad langs gatorna, nar trupper- na tåga in, och hur mannen lyfta på hatten - aman vill ju vara hövlig mot fienden,.
Och har det inte .brants ' och plundrats och misshandlats för mycket, får fienden tacksamt beröm.
.
.
Har man en ging fått syn på detta stolta och förtegna tålamod; bör man anstränga sig att bevara det i minnet som mildrande komp- lement till den blogsprangda Marskult, som förföljer .en.
anda in i framstegskvinnornas lager.
Dar kan man numera framhålla som mönster av suiid och .skön utveckling den stillsamme lille Berlinkontorist, som skickar sådana har faltpostbrev .från Belgien: ', Kan du tanka dig det, kara mamma?
Din.
blö- dige son; som sprang sin vag, .nar en höna skulle slaktas, han spetsar,, nu manskorr - - Jag har upplevat det skönaste en.
man kan Slut med de uppleva på denna jord * förpastade, alltför långa fredsårens D Humani- tatsdiseleia - den.
stora, starka, fria man- skan har uppstått.
Den tyska folksjalen penomlever sina er- farenheter djupt och samvetsgrant som ingen annah -, bejakar den ' kriget, så gör den det med besked: det går inte av för mindre an.
en slaktandetc religion ocb metafysik.
För engelska ögon däremot blir krig ingen- ting annat an en politisk åtgärd och den obe- hagligaste man kan tillgripa.
En helt praktisk nation, framniande för religiös och intellektuell oro, rutinerad i sin frihet liksom i sin bun- denhet, låter sig inte ' berör ' as i sitt.
innersta av en dylik kalamitet.
.
, De engelska kvinnorna ha icke överraskat oss med någon martialisk extas dier patri-.
.
. '
otisk salvelse.
De äro till.
den grad patrioter i vardagslag, att.
de omöjligt .kunna öka .på dosen vid festliga tillfallen.
De tavla ined tyskorna .. i. sam hallsbevarande arbete, men sköta därjämte - i skarp motsats till dessa den speciellt engelska uppgiften att käm- pa mot regeringen.
För dem.
har inte kriget tant en gloria kring de styrandes skuldbelas- tade.
huvuden.
Ministären får.veta; .att den har begått åtskilliga iniikes förbrytelser, # av vilka .var.
och .en ar jämngod.
med.
tyskarnas inbrott i. Belgien.
Det ar nu engelskt manér och inte illa ment.
Till brittiska krigspsykologin hör också den påfallande ornstandigheten, att några mycket bemärkta kvinnor, suffragetterna Chri- .. stabel Pankhrtrst och Annie Kenney, samt f .. d. suffragetten mrs Pethick Lawrence nyss var för sig givit sig av till .Amerika ' .på föse- dragsturné ..
Det ar inte bekant, .om d e - f,un- nit tillfallet lämpligt för en semester elie~l om djupare orsaker gjort hemlandet otregligt för dem ...
.
.
Fiån Frankrikes kvinnor h a vi antl ' igeti fått en halsning genom Jane.Mismes vecko- tidning L a F r a n g a i s e för 15 nov., det första ' L nummer som utkonimit under kriget; Där: som ' överallt annorstädes ' talas ' om.
~kvin- nornas m~obiliseringn, men s o m ett önskemal snarare an ett faktuin .. Två orsaker torde h ' a sam- verkat till denna försening av inryckningen: landets egenskap av krigsskådeplats och fram- för allt.
franska kvinnorörelsens ringa Styrka och försagda väsen.
Jane 2Misme har till och med sett sig föranledd att .genom en rundfiaga till berömda herrar skaffa sig intyg om:d+ tillbörliga i.
att publicera en kvinnotidning i krigstider. '
Svaren utf6llo lika: galant som tillfredsstallände, och en militarperson försäk- rar,.
att kvinnornas roll ar stor i örlogstider,, ty ' deras leende ar en tröst och deras kyss.
en belöning,. '
L a F r a n g a i .s e borde val, alltsi, fort: satta att sinåle., som slagordet lyder, men den har blivit mycket allvarsam .o ' ch dess spiritiiella kåsörer ha tystnat.
Dess ton ' ar fullkomligt lugn och värdig, tappert * resigne- rad, ' stilens elegans en smula trött och-dam- bad.
.
: Den ' stiekei- av mot ' tyskornas estosa ' - ' I
orkester.
såväl som mot enge ' lskornas obesva- rade .ni a t t e r o f f a c t-språk.
Men det ledsamma ar: att tidningen har så lite att meddela, vilket icke är redaktio- nens fel.
.
Där berättas utdragna historier om en.
och annan förträfflig kvinna, som går under rubriken ~hjaltinnaa på grund av någon be- slutsam och ' effektfull gest vid något icke just livsfarligt tillfälle, men ingenstädes på- träffas något som inte lika garna kunde fram- letas ur något gulnat blad från 1870.
Det ar alltsammans högst respektabelt och- sym- pativackande men lite för gammalmodigt.
Man blir djupt rörd av att Franska rösträtts- föreningens ordförande, madame de Witt- Schlumberger, har fem söner och en rhåg i falt, och att föreningens sekreterare; rnadame Brunschvieg, i dessa dagar har fött en son åt fosterlandet, men man beklagar, att dessa dugande generaler och deras vederlikar icke lyckats samla, en armé till någon stor med- borgerlig aktion.
Notiser från bokvärlden.
1 skuggan av ett snille.
En berättelse fran Thomas Thorilds dagar avJane G&amp;- nandt-Claine.
Wahlström &amp; Widstrands förlag.
Jane Gernandt-Claine har givit oss än- nu en bok fran Gustav 111:s tid, skriven med samma förtrogna kännedom och ömt varma kärlek till dessa dagar, som hen- nes " Stockholmsroman från 1790-talet " gav prov på.
I denna nya bok har Tho- rild tagit den plats Armfelt fyllde i den föfra - den stora och lysande personen, vilken i sig samlar tidens hela glans, me- dan omkring honom enkla mänskoöden stilla fullbordas.
Det ar endast riktigt, att bredvid författa- ren till skriften " Om kvinnokönets naturliga höghet " stailas t v i sådana kvinnogestalter som Livia Spånge och Gustava von Kow- sky, så ljust starka och rika i sitt yttre armod och .sin förtvivlansfulla position i världen ..
Den senare är ju icke Jane Ger- nandt-Claines skapelse - om även denna Thorilds hängivna följeslagarinna har av- gjort ar sedd geriom författarinnans eget drömskt .ljusa temperament.
Livia Spånge åter figurerar mig veterligt icke i historie- böckerna.
Som hon .trader fram i den- na.
bok, ar hon ännu en av dessa ve- modigt rörande unga kvinnor Jane Ger- nandt-Claine SA gärna.
tecknar.
Genom sitt inres fantasifyllda rikedom räddas hon till sin själ undan den karga verkligheten, som i yttre måtto haller henne nere i ett obevekligt grepp, och trots allt lever hon i världar, dit ondska och vranghet icke nå.
Val kan man säga, att det ar i- Tho- rilds skugga som Livia Spånges sorgset bleka öde fullbordar sig.
Hans stora tan- kar ar det som fylla och bara henne ge- nom hennes vingklippta tillvaro.
Författarinnans egen starka och ömma känsla för vad som stäckts och hämmats av letande kvinnovilja i det förflutna sti- ger i starka pulsslag genom berättelsen o m Livia Spange.
, Slaktens kvinnor av Eke yleen (Given).
P.
A. Norstedt €k Söners förlag.
Med beslutsamt mod och glad vilja sy- nes Else Kleen ha givit sig in pA roman- författandets väg.
Därmed är redan en del uppnitt, hennes påtagliga glädje i upp- giften ger boken friskhet och färg.
Säkert hade den dock i sin helhet v m - nit på mera betänksamhet hos förf., ett så pass brett uppslag som detta kräver att genomarbetas.
Det erbjuder icke små vanskligheter att i en skildring kringspan- na ett helt århundrades utveckling i ge- nerationer av människor.
Ty det är inte mindre än detta som är planen i arbetet.
Slaktens kvinnor från 1800-talets början och fram igenom åren,
H E R T H A 429. '
med.
arvet av resonemangslös underkas- ifrån., Vi känna oss icke1 i samma - d ' else .. och.
outredda känslor, till den nu nied Gertrud Knape, som trots all nutids-.
levande Gertrud Knape, som.
gör sig ur- utstyrsel.
- läkarstudier, praktik på " se- arva en.
morgon, sedan hon genomlevat rafen ".
och det för en art, modern dikt-.
en.
lidandets och förödmjukelsens djupt ning oundvikliga " förhillandet ' " till.
en ung man - är ' minst en generation efter.
den bittra stund.
...
' Det.
behövs en stor och vid syn, en verkliga mutidskvinnan.
.
..
Men detta hör just till .den bristande sakqrt konstnärlig hand och en känslans djupa och starka underström för att mästra fördjupning ' vid stoffets: bearbetande, som detta amne.
Som vi fått det i Else Kleens jag menar ar bokens egentliga fel '.
.
För 6vrigt vänta vi ännu på ' att deri bok, .är det ansatser, delvis goda, och en göra sitt ärlig vilja att klara ut hur svårt vår tids unga, verkligt nya kvinnan: skall.
.
.
.
.
.
.
.
.
kvinnor ha det med att göra sig fria.
Vi inträde i vår .litteratur.
E.
&amp; n. i.: i äro: förf.
tacksamma för.
hennes goda av-.
.
.
.
.
.
.sikt härmed, men en sak måste vi säga ' ' ' ': ' '.
I.
.
Q .. P,. '
).
, H 2 E, q T H A.
.
.
.
(.. ' '; M i.
,. "
:.
.
', 9 ed 1.9.15 börjar H e r t 11 a sin andra å r g h g.
.
...
.
..; Det mål den har ar att: gå, ' fram i.
' Fredrika Bremers spår.
.
Hon: visade franiat ': mot nya banor för kvinnorna.
och.
dromde för dem ett nyttifritt ' andens liv.
Vad hon hoppades för oss ha vi till dels vunnit, ännu4terstår .myeket att kampa för.
Ännu.
finnas för kvinnorna stängda portar, sorn::miste bringas .att-:öppna sig.
.
' Hertha ar en av .de krafter, ' som därvid skola.göra sitt verk.
. '
; i .,Till.
denna stora uppgift lägger tidskiiften andra.
.
Hertha för 1914 visar; att det sociala, litterära och politiska livet i allmännare utsträckning ej fått gå .den.
: obeaktat förbi:.
' .Ämnen av skiftande art ha.
tillsammans med de ' direkta.
.
.
.
.
kuinnofragorna tagits: u p p i.
dess spalter.
.
..
Så har Agda Montelius i K v i n n a n o c h a k t e n s k a p e t behandlat:.de föreslagna nya - lagbestämmelserna om äktenskaps ingående och upplösning; An.na.
Sandström tagit till orda om ' F l i c k s k o 1.a ri s s t ä 1; l n i ix g i n u P a+ r a n d e s t u n d; Gulli Petyini återupptagit frågan om.
K V i ii-n o r.n a och s t a t s ä m b e t e n a; Lydia Wahlström skrivit om S v e r i g e s u p p g i f t i v ä r l d s h i s t o, r i e n; Hilma Boreliusi P s y k o l o g i s k a j o r d s k r e d o c h T i d e n s r ö s t e r berört den: nu, pigående, fruktansvärda intressekonflikten nationerna emellan och i V i d h ö g v a k t e n talat o r p Fcedrika-Bremer-För- redogjort bundets uppgifter i kvinnosakens tjänst; Susy för ~.
i ' i ~ n l d i.
~ i r!
a a t o r e, r, .l 6-00-19.05 och: v å r t a.
.
s:tu,die ?.stj- p e n,d.i,e r;, .Ruth-Philip -- beskrivit M ' o n t e s s o r i m e t o d e n,: som .hon stut de- ' på ort och ställe; Metta .Qreger yttrat s i g I n a t i v i t.e.
t; s;, f r 8 g a,n; .och Öm andra tidens Foblem; Karin Holmgren i.
.e&amp;.
serie afliklqr; skriyit:.
&amp; n K v i.dn o r n a s ' s 1 ' 0 ' t t, Årsta på Baltiska utställningen; Ellen Kleman har i ' i l q, * s '.
.
silfverbrand- riks &amp;.
D e v å r a p il B u g r a skildrat Haus der Frau på den internationella bokin- dustriutställningen i Leipzig denna sommar och i T y-s k s o m m a r i d y l 1.
1.9 1 4 givit sina intryck från Tyskland vid krigsutbrottet; Lotten Dahlgren har i K v i n n o r n a o c h k r i g e t gjort en oversikt av de svenska kvinnornas nödhjälpsarbete denna tid och under titeln E s s e l d e s t e s t a m e n t e ur sin rika memoarfond framlagt en del intressant omedelbara uttalanden av Sophie Leijonhufvud-Adlersparre; i F r e d r i k a B r e m e r s o m k r i t i k e r har Her- tha haft tillfälle publicera hittills o kända och otryckta omdömen av Fredrika Bremer över Malla Montgomery Silfverstolpes memoarer, ett stycke brevforsk- ning av betydande litteraturhistoriskt värde; Emilia Fogel klou har fört läsarna in i E n i s l ä n d s k d i k t a r e s k v i n n o v, a r l d; Sigrid Elmblad, den for- trogna Bayreuthkannaren, meddelat en T r i l o g i u r W a g n e r s l i v; Sig- rid Leijonhufvud skrivitom S e l m a L a g e r l ö f e n a v d e a d e r ' t o n; Eli- sabeth Thorman och Gerda Boethius behandlat textilkomt och konstutställning- ar.
Maria Cederschiöld, Jane Gernandt-Claine, Kerstin Hård af Segerstad, Anna Lamberg Bruun, Mea Nordenfelt, Ida von Plomgren, Gustava Svanström, Axi- anne Thorstenson, Ellen Wester äro namn som under axet mer och mindre ofta synts i Herthas spalter, representerande bidrag på skilda omrilden.
1 serien Själar och ansikten ha dragen av R o s a M a y r e d,e r, E t h e l S n o w d e n, M a.
r i a V é r o n e, A n n a B.
S h a w och A n n a S a n d - s t r ö m av olika tecknare Atergivits.
.
.
- ert has stående.
avdelning (ilimtar utifrila resumerar händelser och skift- ningar i utlandets kvinnorörelse.
I sin strängt kondenserade form och genom- förda ilskidning väger den utländskt kultur- och tankeliv mot Herthas egen grunduppfattning.
Nyheterna på litteraturmarknaden beaktar Hertha i sina Notiser frila bok- världen, en sammanträngd recensionsform, som givit rum för ingående om- dömen.
- Det nya ' Aret skall icke komma.med mindre an det gamla.
Av speciellt nytt inskränka vi oss att nämna en serie artiklar byggda på det intressanta statistiska material, som samlats för Arstautstäiiningen. '
erth ha utkommer den 1:sta och 15:de i varje minad med undantag av juli och augusti; 20 häften med ett sammanlagt antal av minst 450 sidor.
Prenumeration f ö r i c k e - f ö r b u n d s m e d l e m sker 8 p o s t e n.
Pris: pr år kr.
5: -, pr ' 1s år kr.
2: 75, pr år kr.
1: 75.
F ö r b u n d s m e d- l e m m a r erhålla tidskriften g e n o m ' F r e d r i k a - B r e m e r - F ö r b u n d e t s b y r i, 4 8 K l a r a b e r g s g a t a n, Stockholm, t i l l e t t p r i s.
- s o - m f r å n o c h m e d l 9 1 5 s a t t s t i l l kr.
3:50..
.
REDAKTIONEN.
fruntimmer, har ' det länge varit ett önsknings- FOR KAPITAL~STER, särskilt mål att kunna överlämna vården av sina värdepapper och skötseln av sina affärer åt någon person eller institution, som med absolut säker- het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget.
ävensom prisbillighet.
En sådan institution är Btockhoims Enskilda Banks Notariatavdelning '.
.
(Lilla Nygatan al, expeditionstid 10-4), som under garanti av Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård och förvaltning av enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, in- kasserar Notariatavdelning.en.
vid förfallotiderna kupongek och tillhandahåller deponen- ten influtna medel.
Vidare.
efterser Notariatavdelningen utlottningar av obligationer och underrättar deponenten i god .tid, ifall en detine tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar förslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar No- tariatavd-elningen gäldenären därom .att räntorna å inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare t ' illser No- tariatavdelningen, att inteckningarna bliva i vederbörlig tid ' förnyade.
Om en hos av- delningen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockholms Enskilda Bank därigenom uppkommen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för ' år per 1,000 kronor av depositionens värde, .dock ej.
.
under två kronor.
.
.
. '
l2 Kvinnliga juridiska byrån ' ~aliindatan 12. h Allm.
tel. l83 36.
..
Kontorstid: 1 0-3.
U tf &amp; al l a s la g.
s juridiska uppdrag.
.
utmarka sig genom utom-.
.
ordentligt lätt g h g, mycket .. i * stor hastighet, korta nalar, .stor hallbarhet mot slitning och stor spole.
Arbeta d5r-,.
~ o n s t n ä r l i utförda ~t fotografier i a l l a i; .W.
prislägen:.
: -:.
.
.
r.
F ST^,.
KLASS, FOT OG RA FIA TE LIE^ 1,
' 1 Formemint besitter starkt bakteriedödende egenskaper, aflagsnar obe- haglig lukt och dalig smak ur munnen och är speciellt att rekommendera for personer, som röka rnyckef, for resande p &amp; järnvägar och.
angrartyg, för autcmobilister etc. hvilka offa Wifva generade af rök och damm.
For falare, sangare, skadespelare m. fl.
a r Formamint ocmbarligt.
Om Formamint skrifver bland andra Med.
D:r NILS G. MAREN, Uppsala, följan.
: " Undertecknad har dels personligen användt, dels: ål p a t i e ~ t i r rekommenderat Fom ?mint- tabletter vid hals- och strupsjukdomar och därvid funnit dem mcd angenämt syrlig smak fömna, mot sjukdomarna välgörande verkningar, hvilket ar mig ett nöje att hërmed få vitsorda. "
.
V i a r e skrifver Tandläkaren H. NYQUfST, Växiö: " Jag vill uttala min stora belåtenhet med preparatet såväl v ' d personligt bruk som vid be- handling af gingiviter och stomatiter i min praktik.
Patienterna harvil uttalat sin stora förtjusning öfv &amp; ' &amp; n goda smaken, som ju ' är 9f stor betydelse.
nar den. / innes föienad med kraftig desinfi ' cie- rande- verkan. "
Broschyrer och prof gratis och franko fran Formamint rekommenderas af mer an 10,000 läkare.
Formamint säljes A alla apotek i original- glas i 50 tabletter till eit pris af kr.
1: 73.
Fur efterapningar varnas! '
i p f ~ D ~ ~ ~ ~ ~ o ~ o D ~ o ö o o o o o o o o o m n ~ ~ o ~ m ~ ~ ~ ~ o a O D O - -.
g.
\ IInne ' håII:; O a --- o redrik rika- rem er-~Brbundet 30 &amp; r.
O o ed 0 O I.
O ' o i l, felim.
Genom tre d&amp;nnier.
: Ur redr rika- rem er- O Av Agda Mon-.
E f Av Axianne Thorslenson.
B: B 1; 3. '
E$, - ör bundets portrattgalleri: Av D i. --- -!
y kotten Dihkren.
O B ' En dag p &amp; Rimforsa.
Av Gertyud fl I 0.
O: B y r h förr och nu.
Av Ida von Plomgren.
* - Till SmBryd p &amp; upptäckarfiird.
Av Eke Dahl.
Glimtar-utifriin.
o - 0 8 O c 8 - O; - s *, ohs ser - i - O o ' I. '
O - 0 c 43 T Ade@org.
a!
0:.
g i f r h bokvärlden.
i l o 0 F O O ~ ~ O D O O O ~ ~ D ~ ~ D ~ O D O ~ O O O O O O O ~ O ~ - EN KRISTEN.
Om det kristliga lifvet och dess yttringar i f X.
I. Fridlom.
Hån.
1.25,. kart.1.50, klotb .. 1.75..
.
FRAIVAT TILL-SEGER.
. ' l!
.
.. - ~ a n i n ~ s o r till d nykterhet af E.
Aug.
Aspber &amp; Haft 75 kart.
1 kr.
I ALLVARSTIWR.
Tvenne högmässopredikningar jamte ett tal v i d - l ~ k f r e d e n minne s.
.
af ~issionsdirekto; J&amp;.
~ k d ~ r e -.
a Häft.
.
25 öre.
.
. '
MINNESORD UR BIBELN FOR HW DAG 1915.
(1 väggaimanacksformat.)
-: .. ' L. ~ &amp; 2 5 61 %;.
...
DAR MO$E GICK I SKOLA eller Egypten p l Mose tid.
Af Mildred D I I ~ och N Q @ ~ ~ope;. '
:.
,.
.
Hart.
l kr., kar$ 1.25, klotii 1.50.
- DAR MOSE LARDE SIG AT?
STYRA eller Bilder fråo öknen.
Af ~ i l d &lt; i d Duff och Hope.
Haft.
1 kr., kart.
1.25, klotb.
1.50. '
- ' SNODROPPAR Berättelser ur verkligheten - - klotb.
1.75.
BANAN PRI.
Berättelse af .Alfr.
&amp; b, BARNENS MALARBOK.
Evaag.
.
af Lars Lunell.
HM.
l. %, ka --.
.
-.
N -.
Häft 1.50, kart.
.
.
-.
.
.
.
1.75, klotb.
2 kr.
.
.
...
.
.
Vackra landskapsbilder att måla.
Pris 60 öre: e ost er lands-stiftelsens.
Förlags-Expedition.
Stock@ &amp; 3.
.. S T O C ~ H O L M 194.
F. ENGLUNDS BOKTRYCKERI. '
.
, Y.
.
.
.
-.
.
-.
.-!
.L.
.-.
.
.
