# ID: svediakorp-per2696
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,138
# sentences: 1,021
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- STOCKHOLM Skandinaviens s$rsta livför~akrin~sbola~.
.
Å r 1913,. '
-.
............ öner.
diiioner broaor.
.............................. &amp; er 8 millioner kmner.
.................. .över 3.i ml !sner huor.
Hybeviljad livf5rsaLringxmm ~einbmst W e - och hyrerinkomst W 4 ZtS5.6 millioner h w r, Uvf6föFaWngssnnuna rid h h srat SamHlg filigangac ca 75 mllllener honor.
1 tillgingama in @ aktieZgArnen gmptifon$~fÖrbindelrier &amp; .SOO.OM) Kr.
......................... 30 ..................
Kr.
1.089.6ik ............................ 80.000: - TiU f ö r G k r b g 1 ~ c kontant: ylpit N1 aktleä$roe: itdelniag.
.
-.
- - p Under sin verksamhet har bola~et atbetalat.
V ild da de - s.
damer o c h herrar erMlla mycket god hel- och m&amp;idsinackorde- ring.
Även extra matgäster mottagas.
Mobl.
o. omöbl.
r i m f6r längre eller kortare tid.
Obs.!
Gott.
bord, Piano. '
till försäk~ingsägarne: Ptnst ................ ......... ivereP ' i3.000.000 Kr.
dödsfallse#tnln &amp; er 81.000.000,, b P i t d f ö ~.
- b &amp; och Mutor Lep Ii.ZO0.000., KF.
55.200; OOO Eriksonska Pensionatet Drottninggat.
83, 2 tr. - Duglig4 kolnnllgu agenter a n t a a s.
17 55 Brunnskurer i hemmen.
RADELIUM.
.
~liderteekna6, som under flera år i larnpliga fall, sarslcildt vid aiiuiän svaghet, nervositet och ~öinnlösiiet föl eskrifvit drickandet af radioaktivt vatten, frnmstaildt kr Ahiiebolaget Radioaktivs Vattens, Stockholm, Radeliumcleinent och Radeliuni- akthatorer, har därvid ansett sig kunna konstatera, att ifragavaran- de vatten haft en sakta men sakert fortskridande, viitgörande inver- ' km pil dylika ilkommor.
.
U n h kuren har ' därjämte fram&amp;#, hvilkct jag fiir-ut haft fiI1f " alle fiani- hilla, att det-angifna radiaaktiva nttnet har en påtaglig regleran- dc inverkan p i matsm~ltningsor- ganens fuktioner.
- Sundsvall den 4 april 1914.
C.
0.
Elfiiröm.
Förste Stadsliikqe.
Under 1 Ars tid har jag i min praktik vid falt af äliia gikt och reumatiska åkommor ordinerat dricks- kurer nied starkt radioaktivt vatten fran Aktiehda- Risulta~ get Radioktira Vattens Rarlcti~~dernent.
tet har alltid varit godt, i många fall öfver attior- vantan.
Av vikt är att träffa fiirindividen iarnpitg FABRIKAT HOS HVARJL VALSORTERAD ~A~NAOSHANDLARI dosering och att därefter icke i fiirtid afbrytia kuon.
.
.
Eskilstuna den 15 Miij t V 14..
BASTA SVENSKA S d w d Blom.
S: tri-&amp;.~t~iktsllk:tre.
i '.
A K T I ~ O L A ~ E RADIOAKTIVA T VATTEN Riks 38 13 Bruakeber@torg l i, S:oekholm Allrr !z -- o
Framtidens ' förtrupper.
B randen griper iner och iner oinkring sig och en värld håller på att falla i spillror.
Vad som skall vaxa upp .ur förödelseii vet ingen.
Så.
mycket ar dock visst: det gamla kan inte komma igen som det var.
På gott och ont har det dömt sig själv genom sin egen väldiga bankrtitt.
Hur det gick.
därhän?
vidräkningen är inte lätt.
Allvarligare och djupare an någonsin förr har överallt i vår tid uppgiften tagits att skapa bättre och lyckligare sanihäll.en.
Själva namnet socialvetei~skap talar om att samfundsförhållandena icke längre lämnas att gestalta sig som bäst de kunna, att in- gående studier bedrivas för att göra det basta av dem.
Humanistiska synpunkter ha trängt igenom som aldrig förr och solidaritetSkanslan mänskorna emellan ut- vecklats.
I, vetenskap och konst, diktning och liv har m a n ii i s k a n erkänts ett rum som aldrig tillförne.
Och allt detta har fört till det mest manskoförharjande, förödande krig, som någonsin rasat över världen!
Helt sam- man hangslöst, synes det.
Men orsaken a r dar, klar och tydlig.
Mänskligheten har inte i sin helhet hun- nit med i utvecklingen.
Mitt bland sociologiska och humanitära.
strävanden och en hög " kultur) ' lever ännu läran om den starkares ratt - vil- dens primitiva ståndpunkt. '
.
D &amp;.
ar det, so.ni dragit strecket ' över.
utvecklingen.
Först i n o m folken själva, sedan i deras föihållanden u t å t, till var- andra.
Hade mänskorna på den punkten varit i. nivå med tiden, hade inte tuklyvningen inom nationerna i man, som ha makt och bestämmanderiitt, ocli kvinnor, som ha att finna sig i vad dessa bestainma, existerat längre.
.
Inte häller den ena nationen .skri- vit bud för den andra.
Och vi hade inte stått inför det förfärliga vi nu uppleva.
.
f et ar .detta vi ha att göra klart för oss; att med sammanstörtandet över oss söka reda ut.
Vi kvinnor komma då för vår del d % --.
till, att vår strävan och kamp for det, som kallats rättigheter varit .en kamp att trots mannens motstånd följa med i, utvecklingen.
Medvetet eller omedvetet har striden därvid kommit att stå om.
det orättfärdiga i styrkans rätt, bruta- liteten däri ha vi själva alltför mycket lidit av.
.
Men därmed ha vi för ' vår del också satt fingret på den sjuka punkten i syste- met för den av mannen styrda staten och kampat mot just det, som kommit utveck- lingen att äventyras På det sättet ar det kvinnorna, som inom nationerna vaknat till insikt om att mak- tens medel höra till det förkastliga ' och det förgångna.
D e känna att någon väg
H E R T H A - måste finnas ut från detta hopplösa gamla, norna kommo med, men mannens makt- att det ar en omöjlig anomali att nutidens lära skulle de knappast vara med om.
mänskor föras emot varandra till slaktning, Inte häller skulle de våldstider, som nu att vår kultur och vårt liv inte ' tiilåter det.
genomlidas, kunna komma tillbaka om Är det förmätet att hoppas och tro, att det berodde på kvinnornas medbestam- räddning härifran kunde komma från kvin- man de.
norna?
Den enbart manstyrda staten ger Som en ljusstråle på en förmörkad ho- ingen garanti för framtiden.
Nya fel och risont lyser det hoppet genom de tunga nya misstag skulle val begås, nar h i n -.
tidei-na.
Ett kvartsekel socialt arbete.
t E tt företag som F. V. O. ar samling Bettelei ' " fungerade i Hamburg och var och anpassning av mångas krafter betänkt på att söka få något i denna vag och förmåga.
Det som uppnås mataren till stånd i Stockholm.
Hon var med på.
på insatsernas styrka och varde.
det av major Lagercrantz ordnade mötet Därför blir blicken på Föreningens för och blev som varmt intresserad av frågan välgörenhetens Ordnande nu tjugofemåriga invald i den kommitté, vilken av mötet ierksimhet i första hand en mönstring tillsattes för att göra upp förslag till ett av mänskorna.
Vad som då ovederlägg- ordnande av välgörenheten i Stockholm.
ligt trader fram ar den ledande och bä- De tre övriga kommittémedlemmarna VO- rande roll k v i n n o r n a haft i det stora ro man, de inom F. V. 0. senare verk- arbetet.
iamma kyrkoherden Evald l3ergma;, ma- Initiativet till bildandet av ett företag, joren Lagercrantz och rotemannen J. som skulle råda bot på det kaos, i vilket Nyström.
Som adjungerade inkallades så val den allmänna som den enskilda emellertid ytterligare i kommittén fyra per- " välgörenheten " i Stockholm befann sig soner, dåvarande överståthållaren friherre för två, tre decennier tillbaka, togs av man.
Gustaf Tamm, direktör Ernst Beckmaii, Direktör ' Ernst Beckman studerade i Eng- grevinnan Ebba Cronstedt och fru Agda land de metoder, som dar satts i gång Montelius.
Härmed hade man fått in i för att ordna valgörenhetsarbetet, och då- arbetet två nya, goda kvinnliga krafter, av varande majoren Carl Lagercrantz gjorde vilka den ena särskilt skulle bli av största liknande studier i Paris.
Det blev denne betydelse för utiecklingen av företaget, senare, som hösten 1888 inbjöd intresse- - riktigare sagt under långa år den ska- pande, ledande och baraiide inom före- rade till ett möte i frågan.
Nu var det kvinnorna kommo med.
ningen.
Ty det ar den ställning Agda Fru.
CoraIy Zethrzus, född Grey, hade Montelius inom kort kom att intaga, brin- vid ' denna tid med största intresse satt sig nande av intresse för den sak hon tog i sina in i hur organisationen " Verein gegen händer och energifullt outtröttlig i arbetet. '
' '
Redan i början av 1889 hade kommit- tén sin plan klar: en centralbyrå, genom vilken det dittills spridda och oordnade valgörenhetsarbetet skulle samlas och or- ganiseras.
Upplysningar skulle dar kunna lämnas om hiivudstadens .samtliga valgö- renhetsinrattningar, tillförlitliga uppgifter insamlas om.
hjälpsökandes villkor och byrån stå till tjänst med råd angående basta sättet att hjälpa dem, register .upp- läggas över kan da yrkestiggare, l i ksoni över arbetstagare och arbetsgivare, som önskade byråns bemedling.
Genom skrif- ter .och föredrag skulle insikter spridas i metoderna.
för ett i möjligaste måtto ef- fektivt nödhjälpsarbete och i den mån möjligt var tillfälle till arbete beredas ar- betsföra hjälpbehövande och föreningen till sist verka för åtgärder, som kunde ar; - ses!
ägnade att sanitärt, ekonomiskt och socialt höja de fattigare klasserna.
.
Detta blev också i stort taget riktlinjer- na.
för den på senvåren 1889 konstitue- rade Föreningen för Valgörenhetens ord: nande i Stockholm, och.
är ' ' det .än: Efter d&amp;sa principer är det som arbetet fortgått.
.
ett fjärdedels sekel.
Den 1 oktober 1889 öppnade förening- en ' siii byrå i .huset n:r 10 Lilla Nygatan; en välvillig gåva från bankir och fru C.
G. Cervin till bestridailde av organisati- omkostnaderna hade banat vag för saken.
Det var nu genom denna byrå, som det stora praktiska.
arbetet skulle sättas i gång och bedrivas.
Och därvid ar det som Agda Montelius och de med henne samarbetande kvinnliga krafterna burit den drygaste bördan - med en utan gensaga ovärderlig Iijalp och det kraftigaste stöd av .de intresserade män, som gingo i spet- sen vid företagets bildande och ' se.dan fort- farande, tillsammans med annu andra, som styrelseledamöter och funktionärer på olika sätt bidragit att föra saken framåt.
Redan 1892 åtog sig fru Montelius fö- reståndarskapet på centralbyrån.
Den pos-.
ten beklädde hon till, helt hyligen, i nit- ton långa år, - oavlönad, något som egentligen är överflödigt att namna har.
Nu ordnades byråarbetet på det nogaste och hela verksamheten efter ett genom- tänkt system, enligt vilket samarbetets prin- cip fick göra sig i eminent grad gällande.
Redan tidigare hade fru Montelius fått ge- nomfört ett förslag om ett två gånger i veckan samman tradande arbetsutskott, b &amp; stående av styrelsemedlemmar och å by- rån arbetande.
personer,.
inom vilket an- sökningar skulle.
prövas.
Detta utvecklade sig till det a k. kommittéarbetet.
F Ö ~ &amp; ningens understodsverksamhet uppdelades på fyra.
kommittéer med ' var sin ' krets.
Dessa kommittéer sammanträda var sin dag i veckan, då alla viktiga frågor dryftas tillsammans med byråföreståndarinnan, vil- +en sitter som ordförande, och i förening med inkallade sakkunniga på valgörenhets- arbetets område, representanter för fattig- vården .och skyddsföreningen, diakonissor och andra bland de fattiga arbetande och med.
deras förhållande .bekanta personer.
Att på detta sätt den mest mångsidiga in- blick i arbetet ' vinnes ar givet.
Ledarna av dessa konimittéer, de kvirin- liga kommittésekreterarna - oavlönade aven de ' -, ar det som utgjorde ffu Monte- tius ' fasta, tränade hjälptrupper, och det ar bland dem man återfinner namnen Sigrid, Netzel, Eva .Thorssell, ' R. Scharp, E. Fre- stadius, L. Stierncrona, A. Ericsson, E. von.
Platen, Siri Wikstiöm, Laura Netzel, E. Kullberg, Clara Boström, Ebba Pauli, Eva ' '.
.
.
378.
- H E R T H A Reuterskiöld, Ingeborg Rettig samt de två, som nu åtagit sig sin stora särskilda ar- betsbörda, Ebba.
Wedberg och Gertrud af Klintberg, centralbyråns och slöjdavdel- - .ningens nuvarande föreståndarinnor.
Söker man reda ut förhållandet i arbe-.
: tet mellan denna stab och byråns mång- åriga föreståndarinna, fru Montelius, finner man, att kommittésekreterarna vittna om att föreståndarinnan med sin aldrig svi- kande energi, sitt lugna tålamod och sin eldande entusiasm fått dem med i arbetet på ett sätt de icke av sig själva skulle varit mäktiga, och att fru Montelius åter menar, att hennes konimik5sekreterare givit henne med av sin arbetsvilja och arbets- glädje.
Inte underligt att det blivit resul- tat att visa fram av ett samarbete med sådant underlag.
En av F. V. 0:s tidigaste åtgärder var att upprätta en kommissio~isavdelning och en platsförmedling, då föreningen .framför allt såg sin uppgift i ' att så långt möjligt var bereda tillfälle till arbete.
Sedan Stock- holms stads arbetsförmedling upprättats, har vad F. V. 0. vidkommer denna gren av hjälpverksamheten bortfallit.
Egen ar- betsgivare har emellertid F. V. 0. alltifrån början varit.
Det tidigare existerande säll- skapet " De nödlidandes vänner ", som haft till uppgift att skaffa .arbete åt hjälpbe- hövande, uppgick vid F. V. 0:s stiftande i föreningen.
Härur ar det som F. V. 0:s slöjdavdelning vuxit fram, vilken syssel- sätter så många händer och har egen för- saljnin~gslokal, dar de förfärdigade arbetena avyttras.
Numera är det sömnad och stick- ning, som lämnas ut genom avdelningen, namnet " slöjd " - avdelning har den kvar endast av den grund, att den ursprungligen anmäldes: i handelsregistret under denna beteckning, då den vid den tiden aven upptog slöjdalster.
På denna avdelning är det som for- ' eningen nu har att räkna med fröken Gertrud af Klintbergs energiska och upp- offrande arbete.
Under hennes ledning har slöjdavdelningen faktiskt kommit till att bära sig, något som den förut inte gjorde.
Bidragande härtill har varit, att avdelningen lyckats erhålla leveranser fIan såväl kommunens anstalter som för en- skilda hem, bekladnadssälIskap och fonder.
Den senaste årsberättelsen visar, att till de 86 sömmerskor, 14 stickerskor och 1 skräddare, som under året erhållit arbete genom avdelningen, en sammanlagd sum- ma av 10,792: 29 kr.
utbetalats i arbets- löner; Slöjdavdelningens förra föreståndarinna, som skötte den de första tolv åren, var fröken I. Zethraeus.
Ett av F. V. 0:s företag, som av givna skal direkt bares av kvinnors insats och arbete, ar barnharberget vid Satravik i Sörmland.
Det ar ett verkligt litet hem i en underbart vacker trakt vid sjön Yng- en, dar en föreståndarinna, som barnen av sig själva kalla " mamma ", sköter om sina 25 barn så att det lär vara en glädje att se hur de ta sig och frodas.
Hem- met, som kommit till genom donationer av major Claes Adelsköld, ar avsett för sjukliga och vanvårdade barn före skol- ålderns inträde; enligt donationsföreskrif- terna skola emellertid åtminstone tre barn omhändertas för längre tid, halst tills de hunnit få tjänst.
När fru Agda Montelius 19 1 1 på grund av hälsoskäl måste draga sig tillbaka från det aktiva arbetet - hon står dock kvar som centralbyråns inspektor -, var det
.
.
H E R T H A 379 Glimtar utifrån.
fröken Ebba Wedberg som efterträdde.
heiine på den ansvarsfulla posten som En fredsmäklare, Den bekanta norska byråföreståndarinna.
Hennes intresserade fabriksinspektrisen, fru Betzy Kjelsberg, vars och dugande arbete har - liksom fröken synnerliga kapacitet länge varit erkänd, har Gertrud af Klintbergs - nyligen fått sitt yttre på de senaste månaderna ådragit sig ytterli- värdesättande genom tilldelande av medal- gare uppmärksamhet och bifall.
Hon sitter jen Illis quorum, - något som naturligt- som enda kvinnliga ledamot i den statens vis långt före detta kommit fru Montelius arbetslöshetslzonimitté, som tillsattes vid krigs- utbrottet, och har särskilt att sörja för an- till del.
vändningen av de 200,000 kr., som staten har Mycket skulle ännu vara att säga, om beviljat till igångsättande av arbete för kvinnor.
meningen vore att här ingå på F. V. 0:s Men intressantare ar ett annat av hennes hela omfattande verksamhet eller att redo- varv, lyckligt fullbordat.
I somras öppnade göra för de särskilda metoder, efter vilka 800 arbetare strejk vid Nydalens fabriker i föreningen strävat att fylla sin uppgift.
Kristiania.
När detta tillstånd oförändrat hade räckt i ett par niånadei-, erbjöd fru Kjelsberg Vad som avsetts med denna avgränsade sin bemedling, vilken genast antogs av bagge överblick liar varit, att nu, när föreningen parterna, .och efter ett intensivt arbete med firar sin kvartsekeltillvaro, nämna de kvin- konferenser och massniöten lyckades hon bi: nors namn, som frivilligt och uthålligt lagga strejken.
.
Kan det uträknas ined reguladetri, hur burit dagens möda och tunga i ' det.
långa många ' personer av fru Kjelsbergs art som arbetet och som genom betydande per- behövdes för att reda upp den ekonomiska sonliga insatser tryckt sin prägel på för- misshällighet, som påstår mellan Europas eningens hela utveckling.
Först och sist stormakter?
ar det därvid Agda Montelius ' namn som Goethes kurs i citatmarkiiaden sjunker trangersig fram.
Det ar nog inte för plötsligt och lågt, sa fort krigstillstånd för- mycket sagt,.
att hennes anda genomsyrat klaras.
Det vore en uppgift för den filolo-.
verket, att hennes energi och intresse livat giska statistiken.
att med sifferkurvor åskåd- medarbetare och lärjungar och att hennes liggöra denna degraderingsprocess.
Nar larm- ljusa tro - kanske mera an något annat - trumman går - och folket axlar gevär, då hjälpt att bara det hela fram genom ovan- krymper tyska kulturens höge ledare ihop till en aktad mumie i lilla Weimars furstegrav- tade bakslag och oundvikliga svårigheter källare.
Han duger inte att följa med i falt, ' ' Ellen Ylernan.
från honom stamma inga bevingade ord som kunde sväva över fanorna.
I hans samlade skrifter bladdrar nian förgäves efter den ~Lantvarnsmannens avskedssu.ck~ eller den ~Hatsång mot England,, soni tillfredsställer nutidens lyriska behov och som verkligen också levereras färsk varje dag i hundratals varian ter.
En blick tillbaka på hans levnadshållning verkar ej heller martialiskt livande.
Välmenta och forcerade apologier sträva fåfängt att överkalka den anstötliga bilden av en diktare, som kylig och misstrogen betraktar sitt folks e
380 '.
d HERTHA hänförda nationella resning, som ' förbjuder sin son att dra ut i det heliga frihetskriget och som efter vunnen seger äntligen gör ett slags ursäkt med ett beställt festspel för ber- linarna, så oinspirerat allegoriskt att det bör ha verkat som en skopa vatten.
Men bjärtast lyser denna universella andes oförstånd om nationalistisk etikett ur en liten episod, som tilldrog sig i oktober 1813, strax efter folkslaktningen vid Leipzig, och vars skandalösa effekt avspeglas i tidens brevväx- lingar.
Då han som inkvarteringsvärd skulle rnotta ' en österrikisk general, trädde han denne till mötes prydd med hederslegionen, vilket inbragte honom en brutal och drastisk till- rättavisning av den upprörde krigaren.
Och efteråt chockerade han den preussiske minis- tern Wilhelm von Humboldt med bekannel- sen att han inte begrep, hur man kunde lägga bort en orden, varmed man hedrats av en kejsare, d ä r f ö r a t t d e n n e f ö r l o r a t e t t s1a.g ...
Det kan man kalla neutralitet!
Sådan ar som bekant inte tillåten inom krigförande na- tioner, och den elsassiske bonde, som vid krigsutbrottet i år satte upp en vit .flagga på sin gård för att markera, att han önskade lämnas i - fred av både tyskar och fransman, blev skarpt .recenserad för sin omedvetna Goetheparodi.
Men man skall ha upplevat dessa yttersta dagar .och sett kulturländernas ljusaste andar störta huvudstupa in i strömmen, dikta trum- slagarlyrik metervis och föra besinningslösa friskyttekampanjer i tidningsspalternae för att rätt innerligt fatta, det upphöjda, det,.världs- välsignande i Goethes isolerade ståndpunkt.
Han förnekade inte, att de andra gjorde sin plikt, men han fyllde sin högre plikt.
De vor0 eolsharpor, på vilka tidens stormvind spelade - sina rasande melodier; han stod rak i blåsten och skötte själv sitt instrument med de evig- - hetstonande strängarna.
, Goethe ar för gam- mal och trög, han orkar inte följa med tiden^, - hånade småfolket; han var redan långt förbi, .bortom alla.
folkslaktningar och illusoriska segrar.
På vägen.
framåt skall han.
alltid vara att finna, fast.nappeligen att hi:nna.
En.
som.
under de senaste månaderna ber varat en sådan hållning, att den kan utan förlägenhet anropa Goethe som vittiie, är tidskriften N e u e s F r a u e n l e b e n i Wien.
Den inleder sitt första novemberhafte med följande välanbragta rader ur nlphigenie auf Tauris,: Ein Mann, Der beste selbst, gewölinet seinen Geist An Grausamkeit und .macht sich auch zuletzt Aus dem, was er verabscheut, ein Gesetz, Wird aus Gewohnheit hart und fast unkenntlich.
Allein ein Weib steht stat auf e i n e m Sinn, Den sie gefasst.
Du rechnest sicherer Auf sie im Guten wie im Bösen.
Härtill anknyter Leopoldine Kulka några milda och visa varningsord om den moraliska felvardering, som uppstår ur krigstillståndets ' extas och de dirvid exceptionellt starkt fram- springande dygderna.
BHOS de basta upp- kommer lätt den villfarelsen, att offret i och för sig avgör sakens storhet.
Men vi måste erinra om att de stora oundvikliga offer, som bringas av modiga hjärtan, krävas av en återstod av barbari, som vi ännu icke blivit herrar över, att vi måste blöda för vårt fos- terland icke emedan en evig lag utan eme- dan mänsklig ofullkomlighet pilagger oss det.^ -- " Ve oss, om vi började akta mänskoliv ringare och betrakta kriget som skapare av kultur och liv, om vi icke fattade, att den storhet, som nu uppenbarar sig, är.
en frukt av ekonomiskt och andligt fredsarbete och att den stadiga utvecklingen, uppbyggandet stal- ler oss inför uppgifter, som kräva icke mindre hängivenhet, uthållighet, kraft och idealitet an den fruktansvärda förstörelse av fysiska och själsliga värden, som vi rysande uppleva i krigets.
Den enda glädje världen för ögonblicket erbjuder en oförvildad mänska ar isynen av de kvinnor, som våga fullfölja Iphigenies, den av Goethe skapade prästinnans, höga och impopulära varv.
- - - - - v U niformerad redaktion.
Till svar på mingfaldiga förfrågningar meddelar Minna Cauer i D i e F r a u e n b e w e g u n g (1 nov.
), att offentliga möten måste anmälas för militaröverkommandot och de föredrag, som skola hållas, insändas dit för att undergå
H E R T H A granskning.
Andringar och strykningar ' måste skrupulöst respekteras.
Icke ett ord får till- läggas, att tala utan koncept är sålunda för.- bjudet.
Tidningar stå under sträng censur, tidskrifter delvis lika&amp;.
Under sådana förhållanden faller, det av .sig själv, fortsätter fru Cauer, att en hel niangd problem och socialpolitiska såväl som politiska frågor äro uteslutna från dryftning.
Icke en darrning p &amp; pennan förråder?
att denna radikala oppositionsnatur med svårig- het offrar sin eldsjäl på fosterlandets altare.
Liknande förordningar gälla naturligtvis i alla krigförande länder, och med full ratt, ty det ena barbariet passar till det andra.
Vi få därför inte låta det irritera oss, a t t de tryck- saker och brev, som nå oss från stormakter.- na, förete en egendomlig samstämmighet i tankar och uttryck (, detta oss påtvungna krig&gt; o. s. v.), utan .med djup medkänsla för de .skrivande komma ihåg, att en militärperson håller i pennan.
I De respektlösa.
Fredssträvandena pågå, oberoende av och parallellt med krigsförlop- pen (parallella linjer mötas dessvärre aldrig).
Rosika Schwimmer, den mest energiska av pacifister, har gjort s i g.
mödan att resa över Atlanten och egenhändigt Överräcka At Europas skyddsherre, mr Wilson, ett vidlyftigt och detaljerat förslag till fredsmäkling, vars anda.
och grundsatser förtjäna det varmaste erkännande men vars verkställande vi ' torde nödgas överlämna å t.
anglarna i himlen.
Pre: sidenten skulle, utan att avvakta anmodan om medling, sanimankalla till Norge en kongress av regeringsrepresentanter från klart neutrala länder, vilken varje dag skulle tillställa de krigförande regeringarna anbud om interven- tion, anda tills det psykologiska ögonblicket för den ena eller andra vore inne.
Till denna), övervakningskommittép skulle sluta sig grup- .per av enskilda nian och kvinnor för att de- battera, världens framtida organisation.,.
Det är här änglarna borde komma in.
Vi b ' efara eljest uppkomsten av nya krigsorsaker: Men.
visst är, att Rosha Schwimmer har rätt i sin på det starkaste uttryckta överty- gelse, att Europa måste gjutas .om.
i anda 3:8J.
och former, om det vill undgå att upprepa sin nu iråkade bankrutt, och att de personer, som ha föranlett denna, icke synas skickade att åvägabringa någon reformation.
Ett or?
dinärt fredsslut ' betyder, som.
man vet, ut- prickandet av de punkter på kartan, där bran- den nästa gång skall bryta ut.
Det finns numera en del mänskor, som ha börjat trött- na på dessa spelpartier kring diplomaternas gröna bord.
Men många.
äro de inte och mäktiga ej heller.
Rosika Schwi ' mmers plan förutsätter, att en Överväldigande .del av mänskligheten en vacker morgon hade vak- nat och sett solen med nya ögon, ur vilka alla nattmarors skräck hade vikit bort.
En ny religion - är det som tarvas och ingen kommitté.
Om detta projekt, som nu vilar tryggt i mr Wilsons skrivbordslåda, i något kommande århundrade.
skulle framgrävas som exempel p å e n framsynthetens ljusglimt från.ett skumt sekel, så ar det skada, att det vanprydes av en liten historisk tvetydighet, som vi icke kunna låta passera oanmärkt.
Bland de gan- ska plausibla skäl, som anföras för fredskon- gressens förläggande till Norge, förekommet aven detta, att.
norg ge har givit varlden en ovärderlig åskådningsundervis,ning vid sin.
skilsmässa från.
Sverge, vilken visar att om en nation v e r k l i g e n inte önskar slåss, s i kan den klara de kinkigaste- frågor genom fredlig överenskommelse.
D Vi fråga häpna.
: varför skulle Norge ha.
velat slåss, och vem skulle det ha slagits med?
Var.
det Michel- sen eller var det Oskar II, som fick titeln, fredsfiirste~ och ett album från Haag?
Vår värderade men ofullständigt underrättade ungerska vän borde ha låtit oss få ett par blad med av den palmkvist hon inför all varlden räcker vår granne.
Det är uteslutande i den historiska korrekthetens intresse vi ur- gera denna punkt.
Från England höra vi åtminstone en dris- tig kvinnoröst, som trotsar den organiserade opinionen (för att bruka en ministeriell term) och påyrkar fred nu strax och utan vidare.
Det är miss N.
O ' Sliea, uttalande sig i in- sändare till T h e C o m m o n C a u s e.
Hon - har .fått ampert svar på tal av en dam, som '.,.
.
.
, 382 ' HERTHA - en liten röstrattsdebatt.
Det var den repub- likanske representanten Mann från Illinois som bragte den å bane.
Man höll på att uppgöra en författning för Filippinerna, och mr Mann påyrkade politiskt medborgarskap för Filippinernas kvinnor, tydligen inte i nä- got sakligt syfte utan för att pröva herrar representanters stallning till principen.
De- mokraten Heflin från Alabama tog illa upp, beskyllde agentlemannen från Illinois~ för att spela politik och erinrade om att han hade sagt om en kvinna, som hade blivit skymfad vid den beryktade Washingtonparaden, att hon borde ha stannat hemma.
Vad kvinnlig rösträtt beträffade, hade mr Heflin bara det att saga:, Våra faders Gud bevare oss för sadan ruttenhet !&gt; Mr Mann sökte förklara sitt tillvaratagna yttrande: vad jag påstod d å, och vad jag upprepar nu, det var att det inte lämpade sig för en ung flicka att paradera neråt Penn- sylvania-avenyn mitt ibland en pöbelhop - d e m o k r a t i s k pöbel till på köpet - dar hon hade all utsikt att bli skymfad.&gt; Skratt och harmfullt mummel livade mr Mann att fullfölja den skickligt turnerade at- tacken.
Han gick fram mot mr Heflins plats och fortsatte: &gt;Jag ansåg det bättre för den unga flickan att stanna hemma an delta i paraden, eftersom jag var rädd att gentle- mannen från Alabama skulle ha fått syn på henne.
Han skulle nämligen alldeles säkert ha skymfat henne.^ Gentlemannen från Alabama fräste natur-, Och sana ska ha rösträtt l, Amerika gör narr av oss.
Tidningen P h i l a d e l p h i a ligtvis upp som en tandsticka, och ett me- N o r t h A m e r i c a n bjuder på eh teckning, ningsutbyte av hög värmegrad uppstod, i dar man mot en bakgrund märkt ~Europar vilket gentlemannen.
från Alabama förklarade ser en röra av man ' i vild batalj, under det gentlemannen från Illinois för lögnare och mrs Pankhurst i förgrunden står och ser på gentlemannen från Illinois påminde om att med ett outforskligt uttryck i sitt gåtfulla gentlemannen från Alabama vid ett föregå- ende tillfälle hade hållit ett anförande om ansikte.
kvinnornas rösträtt, som var till den grad rått, Gentlemän emellan.
Det ar roligt att att det inte kunde tryckas i kongressens pro- någon gång göra en titt in i Washingtons tokoll.
Denna intressanta principdebatt avlöpte ' Capitolium och konstatera; att livet i detta lysande frihetens tempel rör sig i lika urbana fullkomligt fredligt.
Inte en revolverknäpp former som den gamla världens riksförsam- hördes, och samtliga gentlemannen lämnade Capitolium oskadda, lingar uppvisa.
En - dag i förra månaden improviserades påpekar, att, kirurgens kniv får inte hejdas, förrän den giftiga bölden ar fullständigt bort- skuren,~ och att varje fredsförslag innan dess ar inte bara dåraktigt utan farligt, ja rent av - ett förräderi.
, Låt oss tacka Gud, att vår vag ar oss given så tydlig, att vi icke äro inblan- dade i detta förfärliga krig för några smä och själviska syften, utan för de största ting vi kanna - Frihet, Rättvisa, Vänskap och Heder., Men miss O ' Shea är obotfärdig.
%Är det någon.
som verkligen tror,, frågar hon, satt.
statsman och diplomater leda sina 1änd.er i krig för små nationers skull?
Ett krig som skall kunna lyckas måste vara ett populärt krig, och de små nationernas rättigheter, he- der, ara, patriotism, frihet, rättvisa, alltihop det dar ar ypperliga fältrop och kommer oss att tappa huvudet och tjuta med massan.
Jag tror, att den populäre engelske general, som den 22 oktober 1912 sade: ' Tyskland kom- mer att slå till, nar Tysklands timme har sla- .git.
: .-det .är en utniarkt politik, mina herrar, och ar eller borde vara varje nations politik, som ar beredd att spela en roll i historien ', hade bättre reda på de orsaker, som leda nationer till krig, an de som ännu inte ha klargjort för.
sig den roll, som ar tilldelad små nationer och deras rat tig heter.^ Man har inte.observerat det förr, men så förhåller det sig: världens modigaste män- skor äro pacifister.
. '
Fredsminnen - i krigstider.
E n dag i september då tyskarnas ha-.
rar oemotståndl ' iga vältrade in över.
rankr rikes * gräns, då Rheims.
intagits, då Senlis skövlats, grep jag ett brevkort och, skrev några ' ord till .två mig narstå- ende franska vänner i Paris .. - Jag.bad ' dem fly;: 1 detta ögonblick håller jag deras svar i min, hand ..
Det kom från en nordeng- elsk stad, dar niina rader slutlig &amp; nådde dem.
) ' Skrackslagna ", skriver.
den yngre &amp; v- mina väninnor,) ' vid tyskarnas marsch på Paris, räddade vi oss, rnih:iiior och jag, hit upp till vänner. "
Ord liknande snyftningar avbryta.
meningarna: " Mitt hjarta blöder, mitt hjärta blöder. "
- Och det står dar som o m något varifrån nian för .alltid skilts: " Vi lämnade Paris nl-ed .. brustet hjärta "; Jag sitter och betraktar min vaninnas kort. '
- Skall jag någonsin träffa henne mer dar nere?
Själv tror hon ' det - val knappt.
Hon har funnit en stiillping som " lecturer " vid den nordengelska stadens universitet.
Hon kommer, tanker jag, att stanna där.
Och dock har jag kant få maniïiskor som mer an hon älskade sin hembygd.
Varje ' gata i Paris; varje sten nära nog var henne kar.
Man förnam det städse i hennes eget hem bortom Luxeni- bourg, vilket under ett av mina ungdonis- år aven blev mitt.
.Och jag känner ett mäktigt.
behov av att tacka för detta för- Sngna, för varje stund av behagligt sam- språk vid clieinfnéens.
koleld, för en om- tanksamhet, som följde mig anda in i mitt andra Pariserhem, kan jag.
saga, det söl deitblomska.
Det a i knappast mer an två år ' sedan. '
' ' '. '
. "
.
.
.
.)
.
jag återsåg Paris.
Jag fann då åter hiina tvänne franska väninnor.
och deras hem.
Det låg.
på samma plats. '
' Det var.
s i g kanska likt.
Och, utan svårighet, omgiv- na som vi vor; av de gamla mbblefna, de .garnla bibelots p å piano och étag&amp;er, förflyttade vi oss sexton långa år tillbaka qcli biöto samman det forna och det när- varande till ett ' fulltonigt: helt: - Och &amp; !.
.
.
Förunderligt!
Kortet i n ?in ' hand min- ner mig .. o &amp; allt varom krigets tinga järn: portar slagits.
samman.
Dar aroamänn.isko- konturer,.
profiler, gator, byggnad&amp;-, per- spektiv.
- l u g n é - ~ o é ger Pker Gyn t, ' och Zola skymtar i ett oxöga, en met, en Faguet står i ' katedern, en Petit .de Julleville.
med sin eleganta handrörelse, och sakta svängning av lornjetten.
.
.
Andra;.
mindre: utplånade bilder komma:.
Neuilly det - Passylska hemmet ' med Red6ricPassy, medelpunkten, vithårig och vitskäggig,.
visande sina.
trädgårdsanlägg- ningar,.
och yngsta dottern och mågen M.
Moget, som en lägrade mottaga chefsposten vid Bibliotheque S:te Genevi- $ve,.
då.
: den med nödvandi,ghet inåste ' skil- ja honom från det ganila Neuilly-hemmet.
- Än tydligare ser jag Paul Passy, fo- netikern.
Litet kullrig över skuldronia, lång, ljus, en nästan nordisk tip, skyndar han i ' regnvädret bulevarden framåt till Sorbonne med .den kol-ta regnkragen kas- tad över sig.
Han ar en allvarlig, varmt religiös man, sådan han också framstår i en bok, vari lian s k i d a n d n k t i sitt liv ' och som han en dag stack i min hand ' med orden: " Visa den ej för de andra i kurien.
jag ger den icke åt alla. "
.
Klarast franistå.
.
dock de personer jag ' ' ' arr ou-
senast träffade där ute och särskilt en - M. Joseph Bédier.
.
.
Som personlighet beskrevs denne Gas- ton Paris ' efterträdare första gången för mig av M. André Bellessort, då denne för ett tiotal år sedan vistades i Sverige.
Det var en o.
n efter M. Becquerels Nobel- forelasning i Stockholm, då M. Bellessort och jag gingo Strömgatan uppför.
Vad som gav anledning till Bellessorts tan- kegång minns jag ej, men jag minns, hur han sade: " Ni borde lära kanna M. Joseph Bédier ", och hur han berättade om den .beundraiisvarda blygsam het, nied vi1 ken denne publicerat sitt seilaste utomordent- liga arbete.
.
Händelsen gjorde, att jag åter en gång kom till Paris och att jag då av en fransk vetenskapsmaii erhöll introduktionsbrev till .M.
Bédier.
Under de år, som f ö h - tit sedan ' mitt samtal med M. Bellessort, hade mina studier fört mig in på flera av de qmråden, där M. Bédier vandrat fram.
Jag sände rekommendationen jämte en egen skrivelse på posten och erhöll ett svar sådant jag dittills aldrig fått av någon.
Överflödig, sade M. Bédier däri,; &amp; e varje rekommendation då vi ju b&amp;ge iitressera oss för -- och här citerade han ett par rader ur en gammal chanson de.
.
geste, den jag för ' länge sedan - behandlat i ' en, liten uppsats -: Den.
stackaren som &amp; rad låg invid en dunge, lövad, tätt.
.
Följande söndags morgon skyndade jag forbi Odéon, rue Soufflot framåt till M.
~6diers mottagning.
Jag fördes in i en rymlig salong.
Någon var inne, en .annan väntade fore mig.
Jag ha- de tid att se mig omkring.
Salongen vette utåt rue Soufflot, var avlång och ' ' ' Ijus och bar vittne om förfining och en- kelhet.
I den röda matta, som täckte gol- vet, syntes tydligt ränderna efter hur den .vikits samman.
På ena kortväggen stod ett piano.
Därovanpi.
en taktmätare.
Man kunde se framför sig en nio- tio- åring sitta och spela under dess knäp- pande.
Golvets mitt upptogs av en grupp soffor och stolar kring ett bord, å vars ena sida, nära fönstret, var ställt ett kri- stallglas med några mörkröda, friska rosor.
I soffan mitt emot rosorna låg en ljus sidenkudde med en Iatt intryckning, och nedanför på golvet stod en låg, broderad pall.
Man tyckte sig se husets härskarinna, med tåspetsen på pallens broderier, ar- men mot kudden, och Iatt lutad över de mörkröda tosorna.
.
.
Dörren till vänster gick plötsligt irpp, och på tröskeln stod en mager, lång, täm- ligen Ijus man.
Hade jag sett honom i myllret i Bibliothkque Nationale, skulle jag aldrig anat, att detta var M. Bédier.
" Ni ar författaren till det och det ", sade han med sällsynt älskvärdhet, då vi.
trädde in i det enkla, bokuppfyllda arbetsrummet.
Han bad mig satta mig vid.
skrivbordets ena sida och slog sig själv ned snett emot, På bordet Iågo buntar av korrektur och rentryck ur den fjärde och sista delen av hans berömda ' ' Les Iégendes épiques ", som kullkastar många sedan artionden och årtionden med möda uppbyggda teorier om de fornfranska historiska dikternas ursprung.
Och som mitt ärende till en viss grad stod i samband med detta hans arbete, kommo vi osökt att tala därom.
Enkelt och öppenhjärtigt berörde han d &amp; kritik det erhållit, och han tog härunder upp ett tunt papper från skrivbordet.
" Detta ", sade han, " ar ett brev från Pio
' Rajna.
Han säger, att jag skövlat liai !s,-; liv,.
omintetgjort liela lians livsverk ".
Det.
far ', härvid, så tycks det mig, en lätt skalv- ning över ' lians uttrycksfulla drag.
- jag iiäniner Långfors, Suchier, såsom de dar farstitt.
hononi.
Men Pio ' Rajnas brev för åter samtalet till inotståndet.
" De två Senare delarna komma i höst ", säger M. Bédier, " och då skall ni få se vilken storm det blir ".
- I de ark, som Iågo darfram- me på bordet, fulinos måhända redan da de ord jag senare så mycket beundrat i sista delen av " Les Iégeiides ", slutorden, dar författaren säger, att.
om ett enda faktum stritt emot hans åsikt, han gärna tagit den tillbaka, " då jag '), så falla hans oid, " till- hör.
denl '.
som saka sanningen,, ej segern ".
b en han anser sig ha funnit den sanning, f0.k vilken han offrat mer an sju år av sitt ii \;.
Och d å det är en sanning; kan haii i:, h tur säga de stolta orden: " Jag ång- rar intet ".
- " DA jag, slutat detta ", till- lagger M.
Bédier, " vill jag lagga det helt @ ido, taga vid något .alldeles annat.
.
] ag har gjort så förr.
', Och samtalet gl.ider.
i:~i på Tristan och Isolde-sagan, på: fab- 1,iaux-studier, på.
iikdeltida ringdanser.
Iiinan jag lämnar M .. Bédier, har han gett mig ett rekommendationskort till den kan: de folkloristen M: Paul Sébillot och tvaiiiie andra vetenskapsman.
.
I dörren ber han mig återkomma ofta, varje söndag ....
Jag träffade M. Bédier blott ännu en gång.
Han kom självmant fraln till mig i en spårvagn, och jag fick då tillfälle att tacka .h&amp;~orn.
Det var också mycket jag hade honom .att tacka för.
Först och främst intrycket av honom själv.
Vidare tillfallet att ' träffa bland andra M. Paul Sébillot; ' Någon, jag tror M. d ' Allemagne, liar be- nämnt.
denne senare " den sympatiske sam-, ' ' laren och utgivaren av ' Les traditions popu- laires " '.
Han bodde i ett.
litet hoel .ratt avlägset, boulevard S. Marcel.
Det vai-ett.
.
tämligen oansenligt tvåvåningshus .mellan.
ett.
par enkla byggnader.
Dörren öppna-.
des vid ringning av en allvarlig medelål- ders tjänare, som gerioni tamburen och en ödslig sal förde mig in i den gamle bretagniske f01 kloristens arbetsrum.
Det föll en dager nästan, som.
från målade glasrutor in genom de bagge.fönstren .på ömse sidor om ett .av rummets stora.
bok-.
skåp med glasdörrar, innanför vi1 ka otaliga.
små oktaver i röda bandamed guldtryck Iågo På magen i dubbla iider innanfbr varandra.
Från skrivbordet ' mitt i: rummet reste sig .en liten gråhårig, lagoni fyll.ig.
och mycket vänlig.
- gubbe.
Nästan.
med kärlek tog lian M.
.. Bediers visitkort: och.
lade det bredvid sig- på.
bordet, .och.
ro- rande var hans önskan att kunna lamfia alla slags upplysningar.
och hans.
belåten- het, då han berättade om ett arbete, soin för tillfället sysselsatte honom:.
Paris; pojkarnas lekar.
" JZ?
' ~ sade han och sl (li- kade på huvudet, " det är märkvärdigt, vad de kunna hitta på, de dar pojkarna ".
Tydli- gast tecknar han sig eme ' llertid,.inot eii av sina skåpdGrrar, då han ivrigt letar bl.d,.de små röda volymerna pch då han i taiiii buren sträcker mig .lianden .och enträget uppmanar mig att skriva till honom on1 Det var Över varje i ~ p ~ ~ jag i f t önskar.
detta.
en fläkt från fransk, oberörd lands- bygd, som följde mig till ' det ögonblick, då porten stängdes och jag åter befann mig på den jämförelsevis livliga .boule- vard S. Marcel.
.
- Konturer, manniskoprofiler, .intelligenta).
.
sympatiska, utsökta, mellan kyrkspiror och katedraler, kupoler, och fontäner.
.
: Jag ' ' - ' '.
.
mi~ines er med tacksamhet; så som jag då såg er.
stod jag invid Sainte Genevikves gyllene .skrin eller på Seinestranden med Notre Dames profil inför mig, blandade sig i min syn närvaron av den franska kultur och intelligens jag lärt känna.
Och som en sammanfattning av denna kultur dyker i detta ögonblick upp ' för mig, vid sidaii.
av Louvren, vid sidan av allt övrigt, Chantilly med de snövita urnorna vid mynningen till den klippta parkal- Iéns nästan oandliga perspektiv, med ~ouquets härliga miniatyrer till Etienne Chcvaliers bönbok och frarnf ' &amp; - allt det franska porträttgalleriet, raden av de intelli- genta, upphöjda personligheter det rym- mer - en ' Sully, en Marguerite de Valois, i n Jeanne d9Albret - och - där.
den nuti- d i kulturens män och.
kvinnbr blicka upp.
.
till ' gångna tiders.
- rivk kortet - det ligger.
ännu framför mig - Och jag.
tycker mig höra huru krigets järnportar slås samman om allt som dihere bar niig väidefullt.
Whitlockska studiestipendiet.
a rtikeln om " Våra studiestipendier " i iierthas sista häfte, som var en redo- görelse för sådana stipendier, vi1 ka äro knutna till en viss undervisni~igsanstalt eller utgå från fristående understödskassor, för osökt tanken till den första enskilda stipendiedonation, som ställdes till Fred- rika-Bremer-Förbundets förfogande.
En av huvudpunkterna på det 1884 stiftade förbundets program var att verka för bildandet av stipendiefonder för kvin- nor i syfte att bereda dem utväg till själv- försörjning, en av Esselde varmt omhul- dad tanke.
Men varifrån skulle pengarna komma?
Då kom från enskilt håll den första gåvan.
Det var fru Sophie Whitlock, då förbundets sekreterare, som den 6 april 1887 överlämnade till förbundsstyrelsen ett gåvobrev, dagtecknat den 8 januari samma år, vari en summa av 2,961 kr.
och 30 öre uifästes som grundplåt för ett studiestipendium för kvinnor med en ränta tillsvidare garanterad till 6 % '.
Nu har .. summan vuxit till ett belopp av::.
.
.
Kerstin Hdrd af Segerstad.
5,600 kr.
Fondens förvaltning åtog sig givarinnan själv, varför den icke ingått i förbundets Ett välvilligt erbjudande ...
För ett all- stipendieinstitution.
Stadgandena gå ut på männare bidragande till landstormsmän- att stipendiet skall tilldelas en arbetsani nens beklädnad och ökning av Röda Kor- och begåvad ung kvinna, företrädesvis sets persedelförråd har firman Singer C:o varande eller blivande lärarinna, som an- Symaskins-Aktiebolag givit ett uppslag, var- tingen genomgått treårig kurs i Högre igenom en storre publik vid sidan av de lärarinneseminariet, avlagt studentexamen nu hårt ansträngda kviiinoföreningarna kan eller förvärvat motsvarande, bestyrkt kun- bidraga till förfärdigandet av nödvän.diga skapsmått.
Det kan innehas i tre, högst persedlar, speciellt till behövande land- fem år.
Med vilken tacksamhet förbundet mot- stornisman.
Firman har genom ett par le- tog gåvobrevet på denna första stipendie- dande föreningar i Stockholm erbjudit sig fond kali lätt tänkas.
Liksom till vilken att i siiia runt om i landet befintliga bu- välsignelse den varit för alla de lärarin- tikslokaler ställa symaskiner gratis till de nor, som under årens lopp fått uppbära personers disposition, som äro villiga att det Whitlockska stipendiet.
sy för uppgivna ändamål men icke ha till- ging till lämplig symaskin. '
' ' -.
&gt;
.
m.
Stockholms Kvinnliga Skytteförening.
.
.
.
...
I dessa kristider vilar .ett tungt ansvar på .oss.
kvinnor.
Vi måste va.
beredda på.
att kunna, overtaga manliga sysslor och, Ilta på .oss själva.
Vid .dylika tillfällen blir det klart, att.
kv,innornas övning.
i handhavandet av, skjutvapen ar ' av st.or betydelse.
Verkligheten har.
i otaliga fall övertygat o. darom.
Dagspressen, förtäljer ofta om kvinnor, som modigt be- gagnat Siri skjutskicklighet till självförsvar och därigenom räddat sig ur en vådlig situation.
t Medvetandet.
o111 kännedom i vapnens.
bruk till,ika med skjutskicklighet skänker er1 känsl?
av trygghet och säkerhet samt ger ' ett kraftigt stöd åt.
den i fysiskt av- seende ofta .uhderligsna kvinnan.
.
.. Aven i fredstid är skjutskicklighet för kvinnan ' av en &amp; s betydelse, särskilt för de i ensliga trakter boende.
folkskollära-.
ririnorna m. fl.
.
andra, ' vilkas övergivna, ställning aven blivit påpekad inför riks-.
dagen. '
Genom orgatiiserade skitteföreningar har också tillfälle beretts för den sven- ska kvinnan att utbilda sig i $kjutning, och genom dem har även in- tresset väckts för en del sociala arbeten, som- väl behöva kvitinliga förmågor: till sin disposifioii.
Stockholiiis Kvinnliga Skytteförening började sin verksamhet i januari 19 1 4 och anordnade då skjutövningar i gymtiasti k- liket vid Positionsartilleriet.
Det omfat- - des genast med stort intresse, och där samlades ' kvinnor från alla sa~nhallsklasser och.
av alla åldrar - .unga skolflickor, gamla, gråhåriga danier - * ' oth där iini ' ..: I.
..,: l k rån dervbades koggrant i vapnens bruk. '
att med ' geväret i riM$ällning lära; ig ' de, enklaste grunderna övas eleven att på fri ' hand sköta och Iiandhava geväret i olika.
ställnings; och i h6gsta klassen att självr.
.
.
.
ständigt inilskjuta.
I slutet av april lämnades gyninastik- salen, och skjutningarna i det fria togo.
sin börja!
' ute vid ~ i e v i k på: Lidingön.
~reviksböla~et har fritt upplåtit mark, och skjutbanan.
har ett idylliskt och nat.urskont,! %ge.
i en.
dalsänka, där skogen.
.
skydda; -.
.....
för störahde - vindar, där luften.
är.
.
klar och 9 ?ch där övningarna kunna.
bedrivas.
.
.,.
utan avbrott.
Banan lämnar utrymme for 50 skyttar samtidigt, och övningar pågå nu i ' ntill december varje söndag.
?el- ...
med,p,i- lan kl. l-3 e. m.
Dar skjutes.
.
stol och.
salongsgevär på 15 meters w- stånd, och * för att bli kvalificerad till 2:dra.
.
klassen-.
.
fordras.
.att med.
' l0 - skott .. mot 10- ringad preci$ops@vla -.
uppnå 35 pb&amp;&amp;.
Föreningen har låtit gora ett smakfullt, skyttemärke i form.
av en rund knapp i oxiderat silver, komponerad av artisten Andrén.
.För att eröirra denna äroful ' la trofé fordras .att under 2 dagar uppnå 85 poang i 10 skott, ', d. v. s. 5 mot tavla.
och 5 mot figur, varvid varje träff ' räknas som 10 poang.
.Insatsen.
för varje skjut- ning ar 25 öre.
Gevären smattra friskt mot de små vita tavlorna, .damerna föra sina vapen med säkerhet och precision.
Det ar med glad-, je och varm energi som våra kvinniiga skyttar omfatta sin både.
allvarliga och.
käcka sport, Iiilken säkert torde bli t111 stor nytta även i det praktiska !i,vet:.
.
Flera.
- tävlingar Ila redan.
.
ägt - rum, 6jJ.
.
.
K SS J I ' - HERT ' HA mästerskyttenu hittills på .salongsgevär uppnådde 94 poäng av 100 möjliga.
.
' För dem som önska skjuta med mauser- gevär finns en ' skjutbana utanför Karlberg, vilken tillhör Kungsholniens skyttegille .och där skjutningar pågå varje söndag hela året.
Föredrag on1 gevärets konstruktioi~ och skitsel, om kulbanan, om ansvaret för olickoi-s fikekomst o. s. v. komma att hållas av ' de.
kvinnliga instruktörerna, vil- kas intal, glädjande nog, redan uppgår till n nu 800 passiva.
56.
~ o r e h i h ~ e räknar och 700 aktiva medlemmar, vilket visar, att.
dei kvinnliga skytte.rörelsen i Stock- - holm omfattats med stor hänförelse.
Att medlemsantalet blivit så stort och attför- eningens verksamhet ar så livaktig, beror till allra största delen på dess ordförande, fröken Ida Blomstedt, vilken på ett ener- giskt .och .synnerligen förtjänstfullt sätt le- der fö ' reningens strävan framåt.
Själv ar hon ilitid med vid alla skjutningar, un- dervisar och upplyser samt har ett vänligt ord till var och en.
-.
.
Utom ordföranden består föreningens styrelse av fru Ester Wallenberg, vice ord- firande, fröken Margareta Fleming, sekre- terare, doktorinnan Signe Kallenberg, kas- saförvaltare, samt övriga styrelsemedlem- mar, fröken V-alborg Lagervail, fröken Jenny Wallroth och fru Ingrid Alin.
Suppleanter äro fröknarna Helga Blo~iistedt och Lou- ise Palander av Vega.
Aven i en stor del landsortsstäder ha redan skytteföreningar bildats med samma stadgar som S.
K.
S.
- Som årstiden nu gör det svårt att fortsätta med skjut- ningarna vid Brevik, vore det Önskvärt, at£ föreningen kuide få någon lämplig inomhuslokal, dar den finge bedriva sin ' verksamhet, och den hoppas också att snart lyckas uppbringa en sådan.
För närvarande ar det således ej ordnat för vintern, meii föreningen tänker sig att inom kort få sin lokalfråga avgjord.
Anmälningar on1 inträde i Skytteför- .eningen hottagas hos sekreteraren, fröken Margareta Fleming, Stureplan 2, dar aven övriga upplysningar erhållas.
Medlems- avgiften per år är 1 kr.
Eva von Holst f. Merner.
Fredrika Bremers staty.
Det har frå- gats: när kom mer Fredrika-Bremerstatyn?
F r h initierat håll låter man veta, att den till statyn insamlade summan redan ar ganska betydande, ehuru ännu mycket mera behövs för ändamålet.
Konimitténs aktion har emellertid av iattförklarliga skal under det senaste året icke varit av sam- nia intensitet som under det föregående; kvinnornas ekonomiska krafter togos ju detta sista år i anspråk för en insamling, som måste föreligga avslutad inom en be- stämd tidpunkt och vilken även den gag- nade kvinnornas sak - insamlingen för det baltiska Arsta.
- Denna höst ärnade kommittén åter börja ett livligare arbete, då den nuvarande kris- tiden inträdde och tvingade till att ännu en gång uppskjuta.
Det gjordes i den vissa öveitygelsen, att Fredrika Brenier helt säkert skulle varit den första att me- na, att i dessa dagar finnas andra upp- gifter, vilka måste gå främst, - som ar- betet att bistå de nödställda Iienimen.
Våra studiestipendier.
I artikeln med detta namn i vårt sista häfte hade genom förbiseende Ellen Fries ' minnesfond upp- givits belöpa sig till 10,000 kr.
Revisions- berättelsen för 1913 visar ett belopp av kr.
6,191: 95,
'.
.
N a r Uppsala var bast.
v em känner icke " överstinnan ", Sveri- ges.
ryktbaraste överstinna:.
ö v e r- s t i n n a n .Malla M o n t g o m e r y S i 1 f v e r s t o I p e, och för vem skulle inte f r u A l i d a K 11 ö s, första stämman i " de små Knösarnas " harmoniska duett, vara.
välbekant!?
v et hände sig så, att dessa tvenne hi- storiska frtiar på 1840-talet - hur långt inpå det föregående och efterföljande de- cenniet är ej utforskat - slagit upp sina bopålar på Kungsängsgatan i Uppsala i - nära grannskap till varandra, ja så nära att en daglig och stundlig samtrafik faniil- jeriia emellan kunnat upprätthållas, liksom ett konsekvent genoinfört hälftenbruk i fråga om .böcker, musikalier, sorghattar och andra Iatt flyttbara mobilier, vari van- ner och bekanta böra inberäknas, Inte en katt en gång kunde osedd av den ena slinka in genom ' den andras port, hur.
mycket svårare $å för en tvåbent um- gängesvän, vare sig fru eller fröken, pro- fessor eller magister, att obemärkt för gran- n e ~ ringa ~ på klocksträngen initt emot.
0c.h lika väl som varje not, som an- slogs på grannpianot, trängde in genoni " geiiboernes " öppna fönster, lika väl för- nams ömsesidigt varje ton, som vibrerade på de.
andras hjärtesträngar.
Säkerligen har aldrig det gamla heder- värda, katekesordet om " goda vänner, ' trog- a!
grann &amp; och mera sådant " bättre till- lämpats.
Ja, för att tala med H. C. Andersen: det var.
ett par riktiga grann;.
familjer.
.
Ändå var de båda hemmens yttre ka- raktär liksom husmödrarnas .inre så olika som möjligt.
~ v e r s t h n a n förde.
ett stort och .efter tidens fordringar magnifikt hus, värdigt upprätthållande den ~ilfverstol~eika salongens traditioner.
Fru u lidas lägen- het omfattade två a, tre.
små rum, dai: &gt;P böcker, blommor och småsaker ", som all- bekant är, utgjorde det viktigaste husge- rådet.
Den barnlösa fru Silfverstolpes öde var ju.
att framleva sina dagar i mitten av en stor familj och med.
illa en.
$idans bekymmer och ansvar tyngande hennes axlar.
Vid ifrågavarande tid.
bestod d &amp; permanenta, hemkretsen.
av systern, grevini.
.
nan Wrangel, systerdöttrarpa, mel lie och Ava Wrangel,.
samt det.
gamla.
husinven.
: tariet, fru Emilie von der Burg.
De små ~ n ö s a r n a vo,rq bara fru i lida och hennes.
' ~hekla, och vad de ägde ?.v detta livets goda räckte rak.t, inte till för fler, ja knappt för de två en gång: Men lyckligt för dem hyllade de, i motsats till.
den goda väninnan näst intill, blbmstr&lt;ns.
p8 marken och fåglarnas under fästet Iatt-.
vindiga moral- - ' att, aldrig sörja för mor- den något * .Med författarens och förläggarens benag- gondagen.
Ty ~iki ' - ~åfallande i Mallas och tragiska.
.läggningen tunga na ' tillåtelse meddelas har inledningskapitlet till Lotten Dahlgrens nya memoarbok G r a n- väsen var, Ii ka fladdrande och fjärilslätt n a r n ' a p å K u n g s a n g s g a t a ii,, vilken syntes hennes grannfru taga livet med inom kort utkommer p i Wahlström 8r Wid- dess stora och små glädje- och sorge- strands förlag.
Det har just nu ett särskilt behag att från dagens nervslitande sensatio- ämnen.
Beträffande den Knösska lägenheten &amp; i ner vila en .stund i ' denna ;p i c c o l o ni o n- d o anticon.
Kungsängsga~ii är i n n u ett att.
anmärka:. '
, ' tjl;, j,
där fanns, utom den av de båda Thek- lorna.
.
bebodda delen av våningen, ytterli- &amp; re två ' små runi, skilda från de ö; riba genom en ' av ett skåp tillboinniad dörr.
Dessa: rum vor0 avsedda - att uthyras åt studenter och deras gelikar.
Under 1840- talets - .. första år finna vi därstädes inhyst iin ung man, som fyilde i n lika viktig i011 i universitetsstadens sällskapsliv soni de poetiska " ardinnorna: det var musikern o &amp; esteten,.
.
fil.
magistern och sånganfö- raren J a k o b A ' x e I J o s e p h s o n.
omnämnda skåpet, som så diskret &amp; de ' ungkarlsdubbletten och jungfrubu- xen åt, var endast en .fiktiv gransmur, den förtroendefulla vanskap som etablerats mel- lan hyresgäst oCh värdfolk visste ej av några skrankor.
Även om den förre mås- te ta ' en liten omväg farstun för att komma in i våningen bredvid, kunde han vara säker på att passagen alltid var fri till Knösarnas små förmak, liksom till deras hjärtekamrar.
I grannarnas på Kungs- ängsgatan, privilegierade krets var den mörklagde, komponeran de och poetiseran - de ' magistern upptagen som sjkvskriven medlem, värderad och avhålleii ' i det per-.
- drog sonliga umgänget, saknad nar han sina färde.
.
Hur betyde~sefull för Josephsons hela utveckling var icke ' den fö&amp;oliga gemen- - skapen med deki själfulla grannskap!
Där genomlevde han sin ungdoms rikaste fröj- der, dar dess djupaste smärta.
Men även denna förljuvades av den balsam, som vänskapens och sympatiens lena hand för- stod att gjuta i ' såret.
Naturligen rymde krönika åtskilligt romanstoff, och en romanhjältinna fanns, utrustad med en sådani.he1.a ro- mantiska Charm.
Det.
var.
icke Thekla, ' et.
$ fru Alidas ' poetiska och eteriska dotter, hon har väl vetat gömma sin roman inom eget bröst och självmant tillmätt sig " än- innans och tröstarinnans sekundära roll, nöjande sig med att vara den " Frau Min- netrost ", som fann sin lycka i att för- sjunka i andras glädje och sorger som om de varit hennes egna.
Nej, för att finna hjältinnan måste vi gå över till graii- nens och söka ratt på ägarinnan till den ljuva stämman, vilken ibland om sommar- aftnarna, nar fönstren stodo öppna, kunde väcka den dåsigt slumrande ~ u n ~ s ä n g s - gatan med makten av sitt välljud.
Sång- erskans namn ar för de i Uppsalas musi- kaliska historia ' initierade lätt gissat: A v a W r a n g e l, överstiiinans systerdotter.
Vilken klang blott i namnet!
Ava Wrangel, vii ken beskrives som Ii ka god, naturlig och älskvärd som hon var vacker och talangfull, hörde till de unga kvinnor, vars öde det var .att krossa många ' mäns hjärtan.
Hennes okonstlade behag och sällsynt sympatiska stämma verkade ~emotståndligt förtrollande på manliga åhörare.
Den intressante unge Byron, Gluntar- nes skald, hade aven han en gång varit under förtrollningen.
Ava till ara lät han ofta sin lyra tona, ja ar det ej hennes bild man gärna vill identifiera med det flick- ideal, som i &amp; elegiska toner besjunges i " Magisterns flamma "?
O!
" var du ar, jag frågar flyktig vorden ", Skönaste hägring på min ungdoms himmel!
Flydde med dig ock hoppet bort från jorden Följer dock minnet mig i världens vimmel.
Ack, men addio, Idolo mio!
Ej en ton mer sjunger jag om dig.
Ty jag fruktar, att den gamla gnistan Lever under askan an.
M e n inte blott studenter, magistrar och docenter skulle falla till föga för den alsk- liga sångerskans tjuskraft, aven professo- ' .rer,.
ja.
stadiga andans nian kände an kl ings- sorgerna domna bort vid lyssnaiidet till tonerna ur hennes strupe.
Ack, hur oand- ligt mycket bekymmer vållade ej syster-.
dotterns många friare - och motsvarande antal .korgar moster ~ a l l ' a, allesammans samvetsgrant bokförda i dennas me- moarer!
Fru Alidas hyresgäst undgick icke de mångas öde.
Att magister Josephson led av en hopplös kärlek till Ava Wrangel var- .. en offentlig hemlighet, delad med grannar, vänner och kainrater.
.Löjen och tårar, familjefröjder och hjar- tesorger, allt var ju gemensam egendom i dessa - patriarkaliska tider.
I den unge musikerns fall som i de .övrigas blev tiden den store läkaren.
Vi veta att Ava Wrangels försmådda friare den ' ena efter den andra efter en kortare eller längre tidrymd sökte och erhöll0 tröst på annat håll.
Men hennes bild, omskim- rad nied den tidigt bortgångnas förklaring, blev .darför icke förgäten.
" Ljuvliga min-.
nej följ inig, följ inig genom livet han ", sjunger magisterii om sin flamma, och denna åkallan har säkert funnit gensvar hos alla dem, som älskat och beundrat den sålun ' da besjungna.
.
r Den basta av sitt kön ", så har Joseph- son karakteriserat henne, som han älskade att kalla sin " sånggudinna ", ocli i .ord och toner prisar han " den harmoni som lever i hennes både inre ocli yttre kvinn- lighet ".
F &amp; honom personifierade Ava Wrangel sångens sjal, den varåt han i sina kompositioner sökt giva.
harmonisk ge- staltning.
Till och med Jenny Lind, den j största.
av alla sångkonstnärer,.,tiIIfredsstälI; de icke vid visans återgivande.
på samma sätt som Ava den granntyckte.
Atminsto- ne omedelbart efter det Jennys röst.
i ut- landet- erhållit den konstnärliga fulland-.
ningen, anmärker Josephsoil; att.
visah, såsom hon då sjöng den, " förlorat mycket av ögonblickets omedvetna inspiration.
' ', under det, att Ava, vars röst aldrig nått någon utbildad konstfardighet,-,.förstod in.
lagga i s i n sång just detta &amp; egna, som .I.
.
hörde till visans vasen.
Såsom - våriisan - " Ju-blande skaror ".
- klingade från Avas lappar, så skulle aldrig kompositören sedan höra den klinga.
" Sångerskan blev ", har han yttrat, - " visang goda genius, som vakar över, dess heliga.
-.
flamma med inspirationens .vårdy '.
Ej att undra på om denna samklang mellan exekutris och.
kompositör- skulle verka tandande på den senares så val käns- lor som fantasi och .komma allt.
som.
hos honom fanns av musikalisk .kraft att slå ut i blom.
Så var fröken Ava Wrangel den kvinnliga stödjepelaren, liksom Gun+ nar Wennerberg var den manliga; i den.
elitkör, som Josephson under.
dessa ar samlat omkring .sig, känd i Uppsalas mu- sikvarld under namnet " Lilla sällskapet '!, detta " andligt-klassiskt-musi kaliska.
' säll- skap ", vilket visste ge en sådan fulländad form åt ' anförarens drömda # ideal av " den l e v a n d e sången ".
Sedermera, då han hade tillfälle lyssna till samnia klassiska verk, som det lilla Uppsalasallskapet brul kade tolka, utförda av Tysklands främsta artister under en Mendelssohns.
och andra stora musicis anförande, " vilka,, ljuva och vemodsfyllda minnen skulle - då ej .väckas i åhörarens bröst, ekon .av ' lgam~la kara .to;.
ner, vilka: i hans tanke " i frenhet, höghet ' a '
392 H E R T H A .och innerlighet " val kunde mata sig med samtidens yppersta!
.
.
.
Men om i " sångens stad " musiken var sällskapslivets finaste blomma, fanns dar mycket annat skönt att bjuda en ung man med behov av vänskap och sympati samt sällskaplig laggning.
I denna den oin- skränkta gästfrihetens och de öppna tam- burdörrarnas gyllene tid var grannförhål- landet icke inskränkt till en viss gata eller ett visst kvarter, nej, det omfattade hela Fyrisstaden.
Hela Uppsala var som en .enda grannfamilj, dar de privilegierade oanmälda kunde gå ut och in.
Till dessa hörde magistern i Theklor- nas lilla dubblett.
.Först var det Vasaborgen på sin höjd, inom vars murar liksom över hela staden landshövding von Krzmer förde sin alsk- värt myndiga spira.
Såsom musi klärare för den Krzmerska ungdomen och såsom vän till familjen i gemen hade Josephson under sina Uppsalaår ett andra hem i detta glada gästfria hus, .vare sig huvudkvarte- ret var stationerat å Uppsala slott eller å någon av egendomarna Tamas i Uppland och Stenhammar i Södermanland.
På ett något lägre plan an det domi- merande landshövdingsresidenset ur lokal- synpunkt betraktat, men andligen taget sträckande takåsen högt över universitets- .. stadens alla övriga skorstenar, låg den historiska Geijerska gården.
Har hade Josephson lyckan att höra .till stamgaster- na, att få sola sig i ljuset av den store tänkarens på en gång så genialt storsti- lade och.
så rent mänskliga personlighet, - att .vara en av riddarne av det runda di- .vansbordet, vid vilket @ u Anna Lisa med så mycken värdighet och grace presidera- de, och att ackompanjera Agnes Geijers själfulla sång på samma piano, som så ofta vi brerade under hennes.
faders skym- ningsfantasier.
För övrigt tävlade A g n s med Ava om primadonnavardigheten inom " Lilla sällskapet ", ifall nigon rivaliserande tävlan kunde komma ifråga inom denna i dubbel mening harmoniska sammanslut- ning.
Vidare ha vi det andra illustra skalde- hemmet, det Atterbomska, dar diktaren och hans Ebba samt deras änglasköna barn framlevde sin poetiska tillvaro, något störd blott av de missljud som kallas kroppsliga krampor och en otillräcklig professorslön, men med vidöppna dörrar och varma servietter halsande på traditio- nellt Uppsalamanér de påhälsande van- nerna.
Men varför rakna upp dem alla?
Nam- ner man en, framträda de allesammans för ens inre syn, dessa välkända professors- familjer, gripande in i och smältande i varandra till ett melodiskt helt liksom stämmorna i en symfoni.
Ett utomordentligt viktigt element i sam- livet återstår att namna, det till vilket den meromtalade unge magistern hörde: lös- hästarnas.
Numerärt dominera dessa alltid i ett akademiskt samhälle, men vid denna tid höjde de sig i kraft av sina minga fram- stående egenskaper huvudet över allt fol- ket.
Det var den Wennerbergska student- tiden med dess rikedom på genialiska och talangfulla, sjungande och skaldande ung- domar, blivande man i staten, nu genom- gående sina första Iarospån i fint vett och, bildad sällskapston i fru Silfverstolpes sa- long och fru Alida Knös ' blomuppfyllda
små förmak.
" ~otteriet '.
', den studenti- kosa kamratkrets, för vi1 ken angav tonen, liksom - ~ o s e ~ h s o n taktpinne s gjorde det inom " Lilla sällskapet ", var här upptaget som eget barn, och de förtroliga dopnamiien Guiinar, Richard, Julius, Theo- dor, Herman, Axel, Adrian, Reinhold, och vad kotterimedlemniarna.
allt nia heta, vilka utan vidhängande akademiska.
titlar sväva- de i luften i denna annars uteslutande åt det feminina elementet helgade värld, ta- ' lade om ett urngänge.
ej blott inskräiikt till festtillfallen utan till det intima var- dagslaget.
.
Dit hörde givetvis andra äldre och yng,- re akade&amp;ka.
medborgare, de senare i synnerhet talrikt representerade.
- Böttiger, inte s o k.
de ovanuppräknade en av de u p p g å e n d e stjärnorna, utan en redan i zenit klart strålande planet; Ribbing, fi- losofen och skeptikern, vilkens världs- åskådning, synnerligast i fråga om begrep- pet n a s t a n, av kretsens unga damer helt ohöviskt brukade stäiiiplas med epitetet: skvalleraktighet;.
Sundberg och Beckman, svenska kyrkans blivande stödjepelare, kraf- tigt höjande sina stammor nar.
det gällde i ' sång eller tal hävda det u n g a Sveri- ges ara.
- Nej, här må vi stanna, hän- visande till historien och universitetskata-.
logen.
Allt som allt ett högt begåvat, intressant och harnloniskt Släkte, varpå det för en senare.
långt mer orosfylld och komplicerad tidsålder skulle bli en vila att tanka tillbaka.
enn ner ber^ 4: Ändå, hur val har ej " Gluntarnes " skald förstått .-att gripa stämningen, då, han besjunger ett " Arkadien)) som varit och farit!
Vid den åsyftade tiden förnams aven har tecken till upplösning.
~ t t d ' å, ej ett n u var det tidsbegrepp, som t. o. m. av de unga venipdigt började förbin:.
das med de skönaste och lyckligaste Upp- salaåren.
Examens: och fraintidsfunderingar verka.
distraherande på kotteriets glada bröder och kipratmötena bliva sällsyntare; inom familjerna göra på olika sätt de skinkran- de tenden.serna sig märkbara, ja, allför- enaren musiken börjar också den ' iitt svika.
En halssjukdom tvang för en längre tid Ava Wrangel till absolut tystnad; och nar stämman, åteikommit, stod hon själv i be- grepp att försvinna.
Agnes Geijers mu- sikaliska intressen hade för tillfallet fått vika för de mer personliga, den egna kär- lek&amp;omanen.
- Först och främst var det sånganföraren-kapellmästaren; som fällde kommahdostaven.
Med svidande hjärta hade magister Jo- sephson en vacker dag mot vårsidan sagt upp - sin.
kära dubblett hos de små Knö- sarna; Han " v i l I e b o r t, l å n g t b o r t! "
Tanken på utkomsten måste ock- så tagas i betraktande, och en erbjuden.
.
privat musiklärarpost p5 en egendom ' i Östergötland antogs därför beredvilligt.
Midsommardagen 1843 lämnade han Uppsala för en längre tid, ' ' kanske för en mycket lång tid! ' '
skriver han i sin dag- bok, tilläggande: " Det är gott att sakna djupt, nian äger då något, är verkligen rik.
Knösens så ömma, så varma, så del: tagande!
Jag lämnade ett kärt hem.
Änn,u i fonstret hos grannarna en avskeds-, ' '
H E R T H A 394 Notiser från bokvärlden.
Lars Levi Laestadius.
En nykterhets- kämpe i höga norden av Elisabetfz Cur- felius.
J.
M.
Lindblads förlag.
Den märkliga norrländska prästslakten Lzstadius ' kärleksfulla biograf, Elisabeth Curtelius, har nu utgivit den tredje av sina Lzstadiusteckningar, kampen Lars Levis bild.
I sin väldiga kraft trader han framom de tv3 begåvade, älskade bröder- na, filosofen-lappmarksprästen Carl Eric ' och den glade, ödmjuke lappmissionaren Petrus, vilkas drag hon förut återgivit.
Det ar icke Lastadianismens larofader som sådan förf.
tecknar, utan Lars Levi Lzstadius i hans jattekamp med brann- vinsfloden, som höll p ' a att fördranka lapp- folket .. Som en klippa står han i vägen och får syndafloden att bryta sig.
Det finns intet av .den traditionelle nykterhets- predikantens dogmatiska fraser hos honom han vet, att vildmarksbarnen tar han inte på det sättet.
Men andlöst lyssnande följa de.
med, nar han talar till dem sina egna flammande ord, och han vet vad han gör, riar han brukar sina mustiga bilder.
De bita sig fast hos de fantasirika lyssnarna och ' komma den annars föga kräsne lap- pen att i rent fysiskt äckel vanda sig bort från det, för vilket han tidigare var redo aft sälja sin sjal.
Elisabeth Curtelius citerar ofta Lars Levi ordagrant och får honom darined i hela hans urkraft fram för läsaren.
Av den framstående naturforskaren, ledamoten av flere vetenskapliga samfund och författaren till bemärkta avhandlingar och uppsatser på den deskriptiva botanikens och vaxt-.
geografiens områden, som inte ens under den stora väckelsens dagar försummade sina botaniska exkursioner, ger hon oss en hastig glinit.
Som bakgrund till den.
väldige mannens gestalt skymtar Karesu- andos karga, frusna jord uppe mellan Köngama och Muoiiio alvar vid Finlands och Norges grans, dar han - framlevde tjugofem år av sitt liv i kamp och strid, '. '
torftighet och försakelse, i ett äktenskap vilket han säger tycktes honom " som det enda verkliga i livets dröm ".
Kanske ar det nödvändigt att känna och älska denna fattiga trakt så som Eli- sabeth Curtelius för att kunna som hon så på en gång kärvt och ömt teckna Lars Levi Lzstadii livsbild.
Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra.
Roman af Mathiida Maliing .. Albert Bon- niers förlag.
.
Antingen .bör man ha last Mathilda Mallings tidigare Skytteböcker eller ha ett sällsynt sinne för - genealogi för att kunna orientera sig bland alla de medlemmar av familjerna Stjeme,- Skytte, Carter och Hell- wer, vilka burdust ramla över en nar man öppnar denna med fermeté skrivna bok av den vana författarinnan.
Samtligas öden äro egentligen också blott en fortsättning, som inte får något slut, varför man med stor visshet ser fram emot en ny Skytte- bok, vilken åter kan följas av en annan, då det inte saknas unga familjemedlem- mar, som ha framtiden för sig.
Det är länge sedan Mathilda Malling skrev sin roman om Förste Konsuln.
Men så har hon också hunnit med många böcker se ' n dess!
Signild.
Tankekedja.
Roman av Anna Wahlenberg.
Albert Bonniers förlag.
Anna Wahlenberg har funnit ett särskilt satt att skriva böcker på, Hon prövade det i sin föregående roman, " Vid avgrun- dens rand ", och fortsätter i denna.
Tan- kekedja kallar hon det.
Allt vad mänskorna i boken tala till och omkring huvudper- sonen (vilket förf.
låter satta med kursive- rad stil) blir tankekedjan, till vilken den- nas livsöde knyter sig.
Så till vida som orden naturligtvis of- tast äro uttryck för vad mänskor ha inom sig, låter metoden till en viss grad för- svara sig, men en fast sluten kedja blir
H E R T H A det inte,, då det avgörande i mänskors förhållande till varandra ligger innanför och djupare.
Därför verka dessa mening- ar i sin föregivna betydelsefullhet förvir- rande på läsaren, de - springa fram som det väsentl.iga nien räcka.
icke till att ge- nomgående vara det.
Det verkligt sam- ~~ianhållande äro de icke.
" Tankekedjan " förutan är emellertid " Signild " en säkert genomkonipoi~erad bok, som man kan vänta det av Anna Wahlenberg.
Signild själv är en .levande liten mänska, som iiite släpper sitt tag i en, även sedan man slagit igen boken.
Man har kommit till att verkligen bry sig om den inteiisiva lilla varelsen och öns- kar av varmaste hjärta, att hon måtte vaxa ut från " typen för en kvinna ", som Ralf Troelius, den man hon älskar, efter sin uppfattning säger henne vara, till en män- ska, som har sin egen plats i livet.
Hon har resurser till det, och Ralfs typiska kvinnlighet är inte något obetingat gott, aven om han har en vacker förklaring till hands .på vad han menar.
.
Den gamle morfadern är en förträffligt. '
iakttagen och säkert tecknad figur, ett be-, vis bland andra på Anna Wahlenbergs förmåga att se människor.
, Skilsmässa af Vera Veronica.
A.
V.
Carlsons bokförlagsaktiebolag.
Det finns gott om olyckliga äktenskaps- historier - och dramatiska skilsmassoorsaker i världslitteraturen, kring vilka problemet det berättigade eller icke-berättigade i en skilsmässa byggts upp.
Vera Veronica har ' valt det vardagsotrevliva skälet till kon-.
flikten, att herrskapet grälar.
" Från mor- gon till kväll, tills vi bagge förefallit var- andra, som två egensinniga barnungar ", snyftar fru Vanda, som på grund härav avstår från sin lilla Birgit, sitt " allt!
) ', och 395 skiljer sig från mannen.
Hon kommer naturligtvis igen, när Birgit får lungin- flammation, och överenskonimer vid bar- nets sjukbadd: om .. nytt giftermål med för detta maken.
Aktenskapets hållbarhet.
q u a n d m?
i m e har fått sin belysning, och skilsmässofidens kval i London - någon gång f.örströdda genoni en supé.
på .det .elegaiita Savoy tillsamnians med en berömd eiigelsk författare, som .vördsamt.
.
och djupt dyrkar fru Vanda - .äro som de aldrig ' varit.
I sin lätthet påminner denna bok ' om en del engelska ' romaner.
Till största delen ar ju också miljön förlagd till Eng- land, ' och det saknas inte något $i aktuellt engelskt som en suffegett.
En piga.
bland pigor av Ester Blenda Nordstrlim.
Wahlström 8r.
W idstrands förlag.
.
.
.
Denna flott skrivna journalistbok gör i sin fasaväckande förtrolighet med de i~itimaste detaljer i en lagårdspigas liv verk- ligen anspråk på att tagas som autentiska anteckningar av en soin försökt vara " pi- ga bland pigor " på en bondgård.
Känsla och ' eftertanke.
resa sig emellertid mot möjligheten att en i förhållandena icke uppfödd skulle med bibehållna sjalsför- mögenheter kommit ifrån försöket.
Detta må dock vara Ester, Blenda Nordströms egen affär.
Upplevat eller ej, är det skild- rat som vore det upplevat, och därmed har hon i vilket fall som halst visat prov på ' att hon ser och iakttar.
En så osmin- kat verklig teckning av bönder far man leta efter, och den kan i sin naturalism vara till lärdom för mer än en " folklivs- skildrare ", soin har några traditionella drag på känn men som i grunden intet vet om folket ' självt - och dess liv.
-, E. K-n.
.
.
H E R T H A 396 Insända böcker.
- Albert Bonnier: HArd mark.
Berättelse av Hanna Söderhnd-Hammar.
- * Ett vådaskott.
Roman av Ernst Lundquist.
P. '
A. Norstedt &amp; Söner: Tarnekronan.
Ro- man av Axel Ahlrnan.
- - Skalden Lucidor af E.
A. Karrfeldt.
A. V. Carlssons förlag: Skilsmässa af Vera Veronica.
--- J.
A. Lindblads förlag: Lars Levi Laestadlus.
En nykterhetskämpe i höga norden av Elisa- bdh Curtetius.
Wahlström t3 Widstrand: Margareta Var- dagslag.
En älvdalshistoria av Edit Ahre~löf.
- En piga bland pigor av Ester Blenda Nord- ström.
- En förstahandsfraga.
Underkända synpunkter på det sexuella området avJeanna He~kemkjöld.
- Hertiginnan de Chevreuse.
Ett skiftesrikt och af intriger uppfylldt lif ' af Louis Batvfol.
(Från de tre musketörernas dagar.)
Öfvers.
af Anna Bagge.
Fdskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Farbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
~ o r b u n d s m e d l e r &amp; a r erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genoin Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- f ö r b u n d s m e d l e m m a r prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: l /, år kr.
5: -; ' 1, år kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
R e d a k t i o n o c h ex- p e d i t i o n: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
R e d a k t i o n s t i d: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
A h.
T.
48 50, Riks.
27 62.
E x p e d r t i o n e n: kl. 11-4 varje söckendag.
A h.
T.
48 16, Riks.
27 62.
A n n o n s e r i n g genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika- Bremer - Förbundets Byrii,.
.
Upplysningsavdelning.
Klambergsgatan S t o c k h o l m 6.
Platsf örmedlingsavdelning.
A h.
Tel. 48 50, Rikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16 .. Fredrika- Bremer-Förbundets Sju ksköterskebyraer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allrn.
Tel. 82 11, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
.
.
världens förnämsta Iaderpre- servativ, gör skodonen absdut vattentäta och minst dubbeit ' varaktiga.
Finnes öfverallt ii 0: 75 och 1: 25 per flaska. '
Onskar Ni Eder ' en symaskin, som ger en sir " rskI2dI vacker s * vare sig Ni syr i det tunnaste siden eller - de grdfstia kapp- tyger, bör Ni köpa A.-B.
COLLAN - 0LJE-FABRIKEN, T.
O L S E N, Stockholm.
23 Central Bobbin symaskin, ty dessa maskiner.
hafva genom sin öf- verlagsna konstruktion sin mangsidiga nnvandnin och öfrigafr81iist~endee~en- ska er blikit sa omtyckta, att de ' under de Ar de varit i marknaden; trots sitt n&amp;ot högre pris erhitlllt en verkligt .storartad spridning, det basta beviset för att en vara %r god.
CENTRAL- BOBBIN-MASKINEN .tillverkas i tvil storlekar, en mindre för familjer och syatelferer och en större för skraddericr.
k 8 DROTTNINGGATAN 8 Konstnärligt utförda fotografier i a l l a -: prislägen.
: -: ' OBS.
/ F&amp;rdeiaktiga 0eta~nin~svildi:or.
1:STA KLASS FOTOGRAFIATELIER STOCHHOLM ALLM.
TEL. 21601 A.-B.
Nordirita Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, StoclIholm Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe- ten samt material.
Råd vid inredning av våningar m. m. i l 1 i ta lien sk ' Uhdervisniag spets- och annan konstsöm.
Standigt p5 ' lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
40
Lugrza dej, pojke / Det går p9 ett par minuter A - - .- 6i nar man har en HUSQVARNA SYMASKIN.
Förmdntiga aj3etaZningsvilCRor SCHACKLITTERATUR F. E N G L U N D S F ~ R L A G - Drottrifrrggdm 4-0 Stockholm-
oooooon~ooooooooo00~] 0onu00oo0no0n00nananp~0~3~.a00 - a E: - a:: O u O o o .J i n n e h a &amp; -.
.
O O.
.i O ~rarntidens förtrupper.
a t O o -.
t kv~rtsekel socialt arbete.
Av Ellen KIenZan.
.
.
O O.
Hård af Segershd O ' -: a ...:., j -- a ':, #? '
.
.
: 8i:- O ... vinnl liga Skytteforening.
Av - Eva von: .Holst f. Mörner.
När Uppsala var bast.
Av Loften Dahlgretz.
Notiser, f r h bokvilrlden.
-. '
.
.
.
(3 -: - O- /.
1:.
8..
o i3 - u:-.
ff.
.-.
8 o 6 ':.
.
stock hol^^ a B 8.
Urhitlockska studiestipendiet.
o O o .-:.
.
-.
Glimtar utifrh.
8- - ~iedsrninnen i krigstider.
Av &amp; mtfn a 0 - - m g.-., g.;:,.
- i .. u- C1 .&amp;. '
uooaoaoo~noooooooomnLioo~~~a~o~oooooooonamo~n~oonn BOKTRYCKERI Droidrxixigg&amp;an.
40 S T O C K H O L M U g f ö r allf s l a g s f b r e n i n g ~ f r.
~ c k.
.
S-makfullt a r b e t e och - Z a c i l a prfser, STOCKHOLM 1911, F. ENGLUNDS BOK ' TKYCKERI.
