# ID: svediakorp-per2693
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,221
# sentences: 1,211
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.....
.
.- -.
z i ..; -.
-.
.. - c: % -- .z: - ' .. F.
d.
.
.
-- ?.L: -.
.
.
._.
.
.
.
.
.
:.
q - 4 ............ Över t S % miloner kronor.
................ u e ~ 8 ~ o o kronor.
u .... ........... ........... ö Bver S.!
.
mliiione~ kronor.
HlbevUJad livförsäkringsmi~ma Rsmieinkomst .. - RaPtec .o @ hyrssiokomst A.
.uiifirsah.ingssnmman vid k b dat oer 255.8 millioner kronor.
Simtilga tillgangar ca 26.
.
miiiioncr kmnor.
........................ 1 till~in,-a.
hd.
abtieiigames gxrsintifondsC " urbindelser B 8M.UOO Kr.
.
--.
- ..........; ......
Kr.
f .O89.6ik 30 30.000: - - ........................... -- W föni ' itringsigarns: kontuit Pinst.
iiil f tieäganie: ntdelning Under dn- verksamhet hu bolaget utbetalat till forsakringsiigariie:.
............,.
iiinst Aver i 3.000.000- b..
dödsfaUseFsattain b ifer 3I.000.000,, hlitdf611ib .. b&amp;Bp och ..........
0 9 MP~P i !.406.000,, Kr.
55.200.000 Dugliga kvinnliga agenter antagas. '
17 BANBRYTANDE och i hela världen enastiuide äro de smA Hiilsobrunnar med namn av Radelium- element, som av Aktiebolaget Radioaktiva Vatten kon- struerats,.
: illverkas och 11th ras ti !l allmäiiheteg fÖf daglig tili&amp;ing 1 hemmet i v starkt radiumemanationsvatten till gaom@- ende av fitiktdndiga brunnskurer.
Hyresavgiften &amp; r nu s % MUig, aff cle- menten aro f &amp; varfe beh&amp;rran &amp; !ätt tiii ängliga.
S kosta: typ M 9 5LH$ rnb enheter 10 öre pr d typ A a i0 &amp; r. e.
17 % typ 25000 r. e.
34 är:, typ F a 35000 r. e.
44 öre: ' typ K a 50000 r. e.
54 8re typ I- a 80000 r. e, 67 öre, t p R ii125000 r. e. S1 6re och typ L I60000 r. e.
100 iire pr dag.
Kostnaden per person ställer sig ännu I %gre om flere ner ~~~~~~~~s hyra ett s t n r r i g ment och de &amp; vatfnct.
En &amp; lctcSknr bör icke undiistiga 30 dagar, Kurens med verkningar -, allt &amp; q drickningen. %vses, a r n &amp; ou ck- enteat 24018 mentets st r h och b kurens utstr3cb Varum.
10215.
2 odrar t. ex. en s v h r t i d gikt f6r att kunna p&amp;verkes, &amp; %de ett starkt element och en läng kurtid.
Det rndidduelta gör sig ofta g &amp; lande.
Vid 1913 Hrs slut &amp; de c a 8000 p r l e r f- vart knd hyrt vira Radetiume ment ochper iytó@D- personer begagnat sig ar $m fQr kanduf.i !#, flertal sjukdomar.
spca; lE @ - W och f ?e-7 Neuralgier och Neuritrr, ant0tsoms~ttii %#gs~~ ' ir:~ ar, kroniska infIammation &amp; och kakHTer hinnor etc. T~liskriu 6 s och begär ie niifmark uppl@i@i~ som bnshs BT I 5 - v?
- - FABRIKAT.
HOS HVARJE VALSORTERAD VNNADSHANDMN.
Aktiebolaget Radibakiiva Vatten, Brunkebergstorg 11, !5TOCHHOtM.
Rikstelefon 3813.
Allm.
Tel. 16390.
Chefkrmist: Docenten.
vid Kungl.
Tekn. Högsk * lan John I (öh1er.
Kontrollant: Dr. John Rosangren.
- 25
' L - ARGANG.
.
1 O K T O B E R 1914.
.
.
~.
.
A ~.
...
F .. ...
T ....
,.
...
.
.
...
...
.. ' Tidens röster.
D. et språk, som i detta nu höres bast och räcker längst, är kanonernas.
De mera artikulerade och mera själsliga uttrycksmedlens användbarhet visar en be- gränsning, som .osökt framkallar bilden av Babels torn.
Att det finns människo- språk ' och kulturspråk minns man väl, men till samtal räcka de, inte längre tie krigförande folken emellan.
Vardera grup- pen av stridande talar för sig själv, Scke till den andra.
Vardera talar.
Ingendera lyssnar.
Likväl talar man inte bara för att befästa sig själv o c h sina egna.
Så länge det finns " kulturfolk " som ståmutanför striden (man kan inte umbära ordet.
kulturfolk, fast det just nu har en bittert ironisk klang), så länge finns det någon, som kan lyssna till det artikulerade språket, sjalsspråket.
Vi " neutrala " äro utan ursäkt, .om vi företaga den våldsamma förenkling av fakta, som endast .kravet .att i yttersta nöd - radda sin sjal rättfärdigar.
.
För en.
livsspänstig människa har själva ordet neutralitet något motbjudande.
Neu- traliteten i ett krig av världsbetydelse fö- refaller henne också lätt - tei-men värdigt - som ett osympatiskt mellantillstånd, en.
död jämvikt, som det ar smått, futtigt, själviskt ' att söka och bibehålla, omgiven av dem, som satta in.
allt på ett, som med yttersta kraftspänning lagga liv och ägodelar i vågskålen.
~ u t t i .o,ch ~ kraftlös icke blott synes ' utan är en " neutralitet ",.
som.,verkligen betecknar själviskhet gentemot.
.sjalvoffer.
Men oförmågan att ideellt, icke själviskt, '.
uppskatta stallningen som " neutral1 ', oför- mågan - att i den ställningen s e en mäktig anfordran, en positiv uppgift, ar.
om något ett bevis - på kraftlös ' het.
Uppgiftens lande fordrar spänstighet, andlig krafta !,: strängning, Den helt slappa eller .ur sitt slöhetstillstånd brådvackta och yrvakna ser ': .... .. d&amp;, icke ens.
psykiska slutresultatet föi dem som nu äro aktivt med, för folken och de en- skilda, känner i denna stund ingen.
De som äro med kunna icke kalkylera - icke .nu,.
, hur de må ha gjort det förut,.
Dem Som ' icke äro med anstår ' det, icke .. -.
.
Så niycket kan likväl även den som av kanonernas dån endast hört genljudet ' i tidningarnas spalter veta av enstaka vitt-.
nesbörd från de nu stridande: många, väl de flesta, av de aktivt kampande göra nu av dem själva förut oanade erfarenheter.
En vuxen människa vet ju.
från sitt eget personliga liv, att det.
ges erfarenheter, som nästan spränga medvetandet.
Något sådant. '
få nog de uppleva, som nu slung- ats ut i kriget.
Avgrundssyner som över- träffa de hittills kraftigaste helvetesfantasier, mer an syner: erfarenheter (det är en .val- garning att det finns sådana blekt abstrakta ' ord), som dela upp livet i ett före och, bl- ' 8 et ' '
310.
.
.
.
.
H E R T H A ett senare och hota elle; nästan spränga ens egen identitet.
Men nu tänka vi inte på slutfacit för de kämpande.
Vi hålla, oss anspråksl&amp;t till vad vi direkt iakttaga, vi som ännu kunna lyssna till vad som s ä g e s från- olika håll.
Vad förnimma vi?
Vardera sidan av de stridande talar för sig själv, ingendera lyssnar till det som av den andra säges.
När undantagsvis någon replikering förekommer, visar det sig, att det lyssnande, som föregått, varit alltför kort och otaligt för att ha någon betydelse eller inverkan.
Kanonerna ljuda.
Dem hör man.
Men hur olika är * icke ljudet från fiendens och från det egna folkets kanoner i de krigförandes öron, en olikhet.
i ljud, som ingen teknik var- ken- förklarar eller framkallar.
I fiendens kanoneld höra de stridande folken av- grundens makter, i de egna kanonerna Guds vredes åskor över fiendens huvud.
Så helt - olika låter inte det blott me- delbart förnumna kanondånet i allas våra öron, ' ' även frånräknat deras som själva tillhöra den " neutrala zon " som under alla förhållanden är utanför motsättningen Gud-avgrund.
De stridande ha en allt behärskande totalsyn på kriget, dess orsaker, dess in- nebörd.
I den totalsynen passas allt in, beskä- res och omformas tills det passar.
De icke stridande ha ingen ursäkt för en bortförklaring av det som inte passar in i den enas eller andras totalsyn.
vem dristar tro sig kunna ställa sig utanför historien och utanför sina egna betingel- ser?
Oundvikligt påverkas vars och ens sympatier av historisk uppfattning eller estetisk frändskap, och hur skulle man kunna förmena andra eller sig själv att söka någon reda i kaos, att - gripa efter fasta punkter?
Men oss anstår det inte att ta den saken lätt.
Någras tro på kri- get som folkuppfostran är så stark, att den för.
deras ögon lägger en tät slöja över krigets skändligheter.
Vi andra, som ännu inte äro blinda på ena ögat och döva på ena örat, vi m å s t e bevara och försvara vår fulla syn- och hörselförmåga.
iångt hjälper den oss i alla fall inte för närvarande.
Men vad vi måste bevara är sj ' älva möjligheten att framdeles använda den.
Tålamod kräver det att stå stilla i mörkret, avvaktande vad dagen skall bringa.
Sverge har redan haft mycket att betyda som kommunikationsled för de folk och länder, mellan.
vilka kommunikationerna nu äro avbrutna.
Över Sverge ha resan- de kommit hem till eget land från fien- dens.
Genom vänner och vänners vänner har Sverges post och telegraf förmedlat på direkt väg oframkomliga underrättelser mellan privatpersoner i sinsemellan fi- entliga länder.
Förmedlare böra vi bliva och förbliva i en större och rikare mening.
Vi ' få inte koppla av några själskommu- nikationer som förut funnits.
Vi måste begagna dem mer än någonsin.
Ansvaret att äga dem och betydelsen av att bruka dem k a n tagas, skulle * kunna tagas så att det inte vore något överord att därom använda uttrycket världshistorisk.
H i h a Botelius.
H E R T H A 311:.
Kvinnliga donatorer 1600-1905. '
ed.
avseende på intreksenas mångfald och den roll lokala förhållanden spelat för bestänimandet av donationernas ändamål står Göteborgs.
och Bohus län onekligen främst.
Havets närhet märkes i de många gåvorna till understöd åt fattiga fiskare och.
fiskaränkor.
En av dessa (1 0,000 kr,) .härstammar från Emilie Flygare-Carlen.
Av någon särskild natui- katastrof tycks.
assessorskan Vol ' rathine - Kalls donation (72,556 kr.)
' ' till hjälp åt fattig allmoge, allestädes inom Sverges rike, som mistat egendom genom sådana olyckshändelier, vilka manniskor icke för.
: må avvanda, såsom orkan, hagel, .miss- växt, vådlig händelse, varigenom man eller fader omkommit, och dylikt mera ", vara föranledd.
Om strängt religiösa och moraliska intressen.
.vittna de i åtskilliga donationsbrev forekommande bestämmel- s e k a om gudfruktighet eller hedrande vandel hos de fattiga, som skola kunna komma i åtanke.
Fröken Fredrique Wohl- fahrt up&amp;ller som villkor för sitt barn: hem (154,683 kr.
), att dess skyddslingar skola uppfostras till ' " framför allt redbara människor ".
Bland Göteborgs många inrättningar för undervisningsändamål lägga vi märke till Sverges äldsta nu existerande flick- skola, upprättad 1 8 1 5 av.
Fruntimmers- föreningen (fonder på 104,368 kr.).
Vi- dare torde särskilt böra antecknas den s. k. Göthilda-stiftelsen, fru Göthilda Mag- nus ' gosskola för mosaiska församlingen i Göteborg (47,344.
kr.). '
Om intresset .för vetenskapen .vittnar bl.
a. fru Caro- ' line Wijks gåva till Göteborgs högskola p i 150,000 kr.
En storartad sjukvårdsinrättning är Gö- teborgs sjukhem för obotligt sjuka, grun- dat 1862 av statsrådinnan Laura Fkhrzus m. fl.
av stadens damer (1,198,981 kr.).
För att bereda tillfälle åt obemedlade siuka att begagna bad- eller brunnskur -.
i synnerhet åt personer, som varit - i gi.- varens .tjänst - har fru Eleonore Dick-.
.
son donerat 20,550 kr.
Överstinnan Ulla g am il ton åter har grundat en regements-.
kassa för, ' sjukvård i fält och understöd i fred åt underbefäl och d.eras familjer.
.. samt manskap " (6,541.
kr.).
.
Ganska .enastående är säkerligen änke-.
fru Pauline Warburgs donation (30,809 kr.)
.
för ' !bestridande av kostnaderna för sta: tistjska .utredningar .och publikationer.
rö:.
rande.
Göteborgs handel och sjöfart samt för utredningar och fö,rslag hos Handels-.
föreningens fullmäktige ävensom Handels- och sjöfartsnamnden i Göteborg ".
Om också Stockholm och Göteborg som sig bör gått i spetsen med av- seende på den kvinnliga fri kostigheten, så hava även andra orter stora summor att uppvisa, givna ' för mycket olika anda- mål, men i huvudsak dock uttryckande intresse för fattiga och å~drin~ar, barn ' och ungdom samt sjuka.
Jag vill här nedan fasta uppmärksamheten på .några av dem, som äro mest kända elkr som kunna an- ses särskilt typiska eller egenartade.
Bland inrättningar för åldringar eller mindre bemedlade må nämnas fru Emma Benedicks Asyl f ö r ålderstigna,.
.
f r u n t i m m e r, Djursholm (360,529 kr.
), Ingrid Petronella Olssons s t i f t e l s e (fri bostad åt sanihällsmed- lemmar, som sett lyckligare dagar), Malmö (95,8 1 5.
kr.
), samt Snellska stiftelsen i Landskrona (fria bostäder åt fattiga av ' bor- gerskapet och stadens tjänsteman, 40,000 kr.).
Både Södermanland och Norrbotten hava fröken Carolina Mannerstråle att tacka för stora- understöd åt fattiga.
1 det förra fallet är gåvan (10,000 kr.)
bestämd för ankor och barn efter på sjön omkomna lotsar och fiskare, i det senare (50,86 1 kr.)
för befolkningen, helst lapparna, vid missväxtår.
Aldrig stå givmilda händer så öppna som vid juletid.
Många gåvor hitta då vägen till den fattiges dörr.
Uppe i Da- larna kan man ännu i sex socknar glädja sig åt ankefru L.
M. Sv~nssons " råg och sill ' att vid julen tilldelas ålderstigna, nyktra, väl kända ' och av arbete- uttröttade personer bland allmogen ' ' (27,966 kr.).
På de fattiga sjuka har hustrun .Maria Holm tänkt och givit 25,000 kr.
till fri inat vid allmänna lasarettet i Lundsbrunn.
Hur många kvinnor landet runt ha ej tänkt på barnen!
Jag vill har endast på- minna om prinsessan Eugenies barn hem F r i d t o r p på Gottland (fonden på 305,745 kr.
'), K a r l s k r o n a b a r n h e m, fru ilc ck ens skapelse, L j u n g b e r g s k a s t i f t e l s e n s b a r n h e m i Halmstad, grundat av ankefru B.
C. Ljungberg (345,671 kr.
), ~ r o t t i n n g ~ e s i d e r i a; a r b e t s s k o 1 a för fattiga flickor i Visby, upprättad av ~runtimmerssatnfundet (55,000 kr.)
samt B e r n h a r d i n a f l i c k s k o l a i Kalmar,.
stiftad av ' Kalmar Fruntimmers- förening (31,700 kr.).
Kalmar Ian har dessutom mottagit flere donationer av frö- ken H.
M. Linnerhielm såväl till fattiga skolbarn som till stipendieandamål och för sjuka.
En plats för sig bland inrättningarna för barn intar fröken A n n a L i s a L i d- b e c k s u p p f o s t r i n g s a n s t a l t för vanartiga barn i Lidköping (45 1,472 kr.).
Samma donator har dessutom skänkt större summor aven till andra ändamål.
Av sar- deles stor praktisk betydelse äro säkerligen prostinnan Hedvig Kinmanssons gåvor till icke ni indre an fyra östgötasocknar (resp. 12,001, 10,862, 21,881 och 21,305 kr.)
.
för beredande av undervisning i slöjd och trädgårdsskötsel.
Redan på tal om Stockholm hade vi tillfälle att dröja vid Jenny Linds namn i sammanhang med understöd för högre studier.
Även uPpsala universitet kan glädja sig åt en gåva av henne (5 1,000 kr.
), av- sedd till ett stipendium för historiska stu- dier och två för studier i filosofi eller estetik och musikens historia eller littera- turhistoria.
Av de många övriga stipen- dier, varmed kvinnor ihågkommit ungdo- men, ar väl intet så rörande som Helena Sjöbergs donation till Örebro katedralskola (8,393 kr.)
för beredande av " stipendier åt två behövande, genom utmärkta natur- gåvor och sedligt uppförande framstående lärjungar i de lägsta klasserna, av vilka den ene ovillkorligen skall vara barn av s. k. oäkta börd ".
Det ar som man läste en hel tragisk livshistoria mellan dessa få rader.
Som jag förut nämnt, har på de flesta ställen kvinnornas intresse ej varit så myc- ket riktat p i sjukvården, som man kanske skulle kunnat förmoda.
Men naturligtvis finnes aven på detta område åtskilligt att anteckna.
Har märka vi det av fröken Ebba Boström inrättade S a m a r i t h e in- m e t i Uppsala (207,27.5 kr.)
samt det
Heijkenskiöldska sjukhuset, som jämte varmbadhuset i Västerås av överstinnan Euphrosyne Heijkenskiöld fått mottaga 82,371 kr.
för sitt bestånd.
Slutligen återstår att namna en liten grupp donationer för mera fristående än- damål.
Hit hör fröken Jeannette Zetter- bergs legat (21 1,977 kr.)
till Eskilstuna för uppförande av ny kyrkobyggnad samt grevinnan.
Casa de Mirandas gåva (3O,2 1 4 kr.)
till Växjö stad för anskaffande &amp; lämpliga arbetarebostäder: Vidare märkes fröken Johanna Häggs anslag till Visby (7,000 kr.)
för anordnande av föreläsningar för allmänheten.
Såsom särskilt anmärk- ningsvärda torde ock böra anses ett par donationer i Malmöhus lan, givna till det allmanna basta utan strängt begränsande bestämmelser.
De äro ' ankan Anna Bengk- dotters gåva (7,776 kr.)
till " något för Barsebacks socken nyttigt ändamål, som av kommunalnämnden bestämmes ", och änkefru Anna L. Malmros ' donation (24,287 kr.)
i liknande syfte till staden Lund. '
', ' Det material, som legat till grund för ovanstående, ar oerhört rikt och särdeles intressant.
Bakom de torra siffrorna och korta rubrikerna står så hycket att lasa om ädla ub&amp;it, samlade livserfarenheter och skiftande lynnen och laggnirigar, att man tycker sig ha stiftat bekantskap med ett helt .svenskt kvinnogalleri, nar man studerat sig igenom deni alla.
Har har endast funnits utrymme för några korta antydningar i ämnet.
För att åtminstone ge ett begrepp oni totalsum- morna inom de olika donationsgrupperna vill jag till sist anföra nigra siffror.
Till fattigvård, pauvres honteux o. d. har i - städerna skänkts 6,2 13; 546 kr., på lands: ' bygdeii 782,673. kr.
För barnavård och bar- naundervisning har-offrats resp. 14,256,890.
kr.
och 996,559 kr.
Stipendiefonder och hogre undervisning hava mottagit 7,267,320 ' kr.
i stadssanihallena och 5; 683 kim.
på landsbygden.
Till sjrikvården åter.
ha ut-.
gått- 3,014,586 och.
169,828 kr.
Sjuk- och begravningskassorna ha måst nöja sig med 290,722 kr.
i staderna, medan pensionsfonderna erhållit 4,504,240. och 1 9 1,158 kr.
Pensionskassor åter ha i håg- kommits med 5,210 kr.
i städerna, under det att alla övriga ändamål tillsammans ha att uppvisa resp. 1,297,321 och 246,257 kr.
Allt detta ar ' ju stora siffror i och for sig.
De äro dock synnerligen lågt berak-.
nade, i det de flesta värdena nedlagts i g alltför högt upptaxerade- ' fastigheter.
Miljonerna skulle val dock en gång kunna .exakt beräknas, men aldrig det fulla vär- det av alla de varma och adla uppsåt, som dölja sig bakom dem. '
' Srcsy Silfverbuand- Erikson.
i.
" Kvinnans rittsliga stallning i Sverige ".
Under denna titel har på.
uppdrag av Arsta-utställningens kommitté e-n liten broschyr ' utgivits,.,som utgör ' en omarbet- ning av den " Oversikt av den svenska kvinnans sociala stallning ", som utgavs i anledning av varldsutstal1ninge.n i Chi- cago 1893 och vilken ar utgången.
Den.
nu utkomna broschyren kompletterar den förra genom att fortsatta redogörelsen för kvinnans sociala och rättsliga ställning fram till våra dagar, den tidigare utgivna gick endast till medlet av 1800-talet.
Vi- dare ar uppställningen av de lagar och författningar, som från och med 1845 utfärdats rörande kvinnan, i den.
nya broschyren ordnad.
.efter rattsinstitut och ej i kronologisk ordning, som förut gjorts.
Ett kronologiskt och ett sakregister.
ha tillagts för att underlaita begagnandet.
3 14 H-ERTHA Tysklands stallning i kriget.
Övers.
från förf:s manuskript.
N i känner Berlin, och ni känner också till kungarnas av Preitscen, kej- sarnas av Tyskland gamla slott.
Framför slottet stå de erövrade ryska kanonerna, framför kronprinsens palats de franska, omkring " alter Fritz ' " staty de belgiska.
Det är minnena av våra första snabba segrar.
Ehuru Ryssland, England, Belgien &gt;och Frankrike sedan månader hade rustat och planmässigt forberett sitt överfall mot oss, möjliggjorde snabbheten och den full- ändade organisdionen av vår här och våra järnvägar tillika med de nya väldiga artilleripjäserna dessa första segerrika drabbningar.
Belgiens neutralitet m å s t e vi kränka för att rädda oss själva, annars hade s rank-.
rike och England brutit den gentemot oss.
Hade Belgien godvilligt fogat sig, som Luxemburg, hade vi låtit det behålla sin oavhängighet och sitt område, och det vore nu, som Luxemburg, i säkerhet un- der.
tyskt skydd.
Detta tyska erbjudande avböjde.
Belgien, dess här och fästningar dukade under för de oväntade överlägsna tyska angreppen (de .första snabba fram- gångarna för oss); som det tyckes, har regeringen själv utrustat oeh .-uppmanat civilbefolkningen till franctirörkriget.
Vid.
' och efter de tyska truppernas intåg i bel- giska städer och byar har den upphetsade civila mängden på flera platser skjutit ur.
bakhåll på tyskarna, gästfritt inbjudit dem i sina hus och sedan nedskjutit dem vid måltiden, mördat dem under sömnen.
Kvinnor och barn ha ' tagit del häri, på sårade har man stuckit ut ögonen samt stympat dem.
Sådant har t. ex. hänt i Luttich, Löwen och Dinant: T i l l v e- d e r g ä l l n i n g blevo desso platser då helt eller delvis förstörda.
Det gavs intet annat medel att skydda våra trupper mot detta folkrättsliga brott; ty det är ett sådant, då civilbefolkningen enligt folkrätten har att avhålla sig från vapnens bruk.
Ryssarna hade, som vi nu fått veta, mobiliserat sedan tre månader, skickat trupper .från den yttersta Östern (t. ex.
Amur), från den avlägsnaste södern (Kau- kasus) till västgränsen, och medan tsaren försäkrade vår kejsare, att Ryssland i c k e mobiliserade, stod den ryska hären marsch- färdig vid våra gränser.
Tsaren har senare ursäktat sig med den förklaringen, att den ryska mobiliseringen går så mycket lång- sammare än den tyska, därför måste den så mycket tidigare påbörjas!
Som känt är, lyckades.
det en övermakt av ryska trupper att medan vi tyskar kämpade i väster och öster falla in i en del av vår provins Östpreussen.
Den s. k .. ryska " Memelarmén ", som t. ex. hade besatt de tyska städerna Memel och Tilsit, bestod h uvudsakligen av gardesregementen och: Ehuru innehållet i denna artikel är i Sverge delvis redan kända fakta, har det synts oss av stort- intresse att i ' Hertha publicera detta uttalande av dr Kaethe Schirmacher.
Dr S., som under " årata1 vistats i de med Tyskland nu krigförande länderna, Frankrike, England och även Ryssland, ar genom sin-kunskap om dessa länder en auktoritet som har rätt att göra jämfö- relser mellan d e r a l och det egna ' landets förhållanden; - Vi hoppas, so ' m komplement till- denna tyska aitikel kunna förvärva korrespondenser aven från ' ledande- ' kvinnohåll. '
i Frankrike, England och.
Ryssland.
.
.
lär i allmänhet iakttagit folkrätten.
En här.
håller på folkratten,-nar den icke låter de enskilda soldaterna efter godtycke sörja för sitt behov av mat, kvarter, klader, has- tar, vagnar o: s. v. utan.
nar detta sker genom skriftlig rekvisition från den an- svarige befälhavaren eller mot skälig kon- tant betalning.
Framför allt får.
icke den fredliga civilbefolkiiingen hotas eller be- stjälas, byar, städer och gods icke,pluhd- ras eller antändas, Efter dessa regler kampar vår tyska har i fiendeland.
, De ryska gardesregementena lära också, som sagt, i allmänhet iaMtagit dessa regler, de ' dem efterföljande kosackerna åter ha del- vis fru ktansvart misshandlat den fredliga östpreussiska civilbefolkningeri, som av- höll sig.
från all fientlighet.
Den syd- ligare i Östpreussen asuren en) inträngande ryska ar ev armén, som mestadels bestod av linje- (icke gardes-) trupper och kosac- ker och som senare av general ind den bur^ förintades i de mas,uriska sjöarna och.träsken, har förövat de oerhördaste grymheter: besinningslös förödelse av ' gods, byar och städer betecknade dess vag; vart- hän den kom, gick allt upp i lågor, all lösegendom söndertrampades, bortsläpades, förstördes, mänskorna ' innestängdes och byggnaderna antändes.
Det har fastslagits gen om våra: un.de.rs~kningskomrn itteers of- ficiella berättelser, att ryssarna huggit en hand eller ett ben av de unga vapenföra mannen för att göra dem till krymplingar, att de nedskjutit all skogsbetjäningen, så att dessa, som kände vägarna, icke skulle kuiina varna för.
fienden, att de skjutit ' på läkare och sjuksköterskor, att de hissat den " ita flaggan och sedan på ' nytt skju- tit ' på de ' sig närmande.
tyskarna, att de lyft ut k&amp;nnor ' genom ' fönstren, .i sista ' ' ogonblicket.
dragit in dem igen, våldtagit dem, skurit bort deras bröst och sprättat upp underevet.
Så kampar " kulturstaterna '?
.
Frankrikes och Englands förbundne för.
frihet och civilisation.
.
E n del av befolkningen i dessa gräns- trakter lyckades radda sig.
De fördes över till Vastpreussen, Pommern och Branden- burg.
Min van och jag ha tagit emot dem i ett er lin har bar ge.
De kommo.
stilla och lugna med det ' lilla de räddat.
av, sina ägodelar, utan tårar, utan .klagan, eiidast med önskan att snart kunna vanda hem igen.
.
Och denna önskan kan.
nu uppfyllas:.
förvaltningen.
är åter i gång, före vinterns iilbrott skola husen vara återuppförda, fälten s i d d i kreatursbesatt- ningen f6rn); ad.
Hela riket gör insam-.
lingar för östpreussarna; Hela riket har likaledes tagit del i vårt krigslån.
Regeringen önskade en miljard mark .till den 1 9 september: den har .er-.
hållit $5 miljarder.
Detta ar det som fat- tigt och icke ekonomiskt bärkraftigt ut- skrikna Tyskland.
- Framför allt ar det E~igland och Frank- rike, som framställt oss så, dessa som 1 904 förbrödrade sig mot oss, under förevand-.
n ing att vi äro " brutala '), " barbariska ", " tröga och utan initiativ ", " slaviska ", " un- derdåniga ", p ' karaktärslösi ", '.
en härd för ofrihet och militarism ".
Nå, Frankrike agg, det hade icke över- närde ett vunnit smärth, från, l 870-7 1 och trodde sig i förening med England och Ryssland kunna taga " hämnd " på oss,.
hämnd där- för att vi på fyrtio år blivit Frankrike obestridligen överlägsna, militäriskt, ' kul- turellt och socialt.
Så var aven fallet med engelsmannen, de " germanska kusi- nerna ", vilka.
endast i avund mot ' en.
mi- ', ' / amn ni alt '.
.
si6 HERTHA litar, vetenskaplig och social Överlägsenhet; som de inte längre kunna höja sig till, draga i fält mot oss.
Vår tyska här består av våra bästa män, och mot denna folkhär ställer England sina legoknektar, Mlar in, i samförstånd med Frankrike, Asiens och Af- rikas färgade horder, begagnar dum-dum- kulor (härför finnas officiella bevis).
För att besegra oss ger det de vitas auktoritet i Afrika till pris och ' kallar in japanerna i sina kolonier: så handlar ett " kulturfolk ".
Tysk vetenskap, tyska bildningsanstalter och deras resultat, industri och handel äro de engelska överlägsna, modernare, smi- digare, driftigare: denna konkurrens vill England slå ned, och så förklarar det tyska patent i England förfallna, beta !ningar av engelsmän till tyska firmor för en " förbrytel- se ", ' som bestraffas nied tukthus.
.
Våra sociala inrättningar, olycksfalls-, sjuk-, ålderdoms- och invaliditetsförsäk- ringar, vår borgerliga rätt erbjuda de fat- tiga lagren av- befolkningen och kvinnorna mera säkerhet, understöd och försörjning an vad förhållandet ar i England och Frankrike.
Arbetaren har det bättre i det monarkiska Tyskland än i republiken Frankrike.
Tyska riket känner inte till något sådant som det fruktansvärda arbets- löshetsproblemet och den förfärliga kvin- nonöden i England.
Om någon av de krig- förande har en kultur a &amp; försvara, s å ä r d e t v i.
I utlandet är det få, som veta detta, ty när våra fiender låta hundra stämmor höras, skicka ut talare och besolda tidningar, inskränka vi oss vanligen till ett kallt, nyktert aktstycke.
Vi äro inte ' ett skrytsamt folk, och reklam bland nationerna ha vi inte förstått oss på.
Nu stå vi inför den flammande av- undsjukan: det brinner .i öster, det brinner i väster; vi veta att det kommer till det slutliga avgörandet, avgörandet, till vi1 ket kejsaren kallade oss.
Väl tror jag, att on1 kvinnorna sedan länge haft rösträtt i Eu- ropa skulle inte ett världskrig som detta blossat upp.
Som saken nu en gång lig- ger, hade icke en tysk kvinna den avgö- rande 4:de augusti röstat ' emot ' det oss påtvungna kriget; ett parlament valt av kvinnor och där kvinnor suttit med hade icke beslutit annorlunda an männen.
För oss alla, man och .kvinnor, gives nu en- dast ett: i g e n o m!
Kaethe Schirmacher.
Glimtar utifrån, Den neutrala zonen.
Redan tidigt i som- ras, i (den väpnade) fredens sälla dagar, suc- kade en engelsk rösträttstidning:, Vi undra ibland, om det finns en civiliserad ' varld, och i så fall var?, Mindre än någonsin se vi oss i stånd att meddela den önskade adressen.
Vi veta inte hur en civiliserad värld ser ut och ingen nulevande lär hysa den Överspända fordran att fil skåda en dylik.
Ytterligt anspråkslösa som vi ha blivit, upp- samla vi emellertid alla spridda yttringar av en högre utvecklad livsuppfattning a n det hungriga rovdjurets, och vad som nyss var trivialt självklara fraser klingar nu som ljuv och sällsam musik från en oupphinnlig fram- tidskust.
Så mrs Fawcetts vemodiga hals- ning till Internationella Rösträttsalliansen (vars vicepresident hon är) i septembernum- ret av J u s s u f f r a g i i.
Det låter som en upptäckt, när hon- påpekar,.
att, vi kvinnor, som ha arbetat tillsammans för en stor sak, ' ha förhoppningar och ideal gemensamma., och att &gt;det son1 förenar oss är starkare an det som skiljer oss,; I dag äro truismer som dessa hjältemodig handling; de krig- förande ländernas man våga inte nier uttala slikt. '
H ' ERTHA 317.
7 Det är inte mycket ~lliansen just nu kan det- blommande landet, som ' vi aldrig få be- göra för att havda Sin- ståndpunkt over na- .träda.
Det- tycks bli kvinnornas sak att föra tionsslaktandet, men den.
har inrättat sitt hög- mänskligheten: till det rättstillstånd, framför kvarter i- London till hjälpbyrå för de utländ- vilket männen ännu i dag fö-dra slagsmålets ska kvinnor, som kriget störtat i en eller an- anarki.
, Vi kvinnor besjälas icke av något nan sorts nod.
nationalhat, vi glomde h t e ' ett ögonblick ' vad.
I den österrikiska tidskriften N e.1, e s de nu kämpande ' folken ' ha varandra att tacka F r a ' u e n l e b e,n för sept.
utsäger .d:r Chri- för, au- andlig.
odling, av ekonomisk utveck; '.
stine Touaillon i klara ord den av mängden Iing, vi sorja med kvinnorna av alla natio- kvinnorna .av alla na- oanade hemlighet, som katastrofen uppenbarat: ner - - - .vi räck.a.
.
tjugonde seklets.
kulturlöshet, hos massan och tioner handenr.
.
.
hos massornas korade eller smorda ledare;, Augustihäftet av Helene h an ges.
hånads- Det äger ingen annan motor, .ingen annan skrift D i e F r a u, tydligen fardigt före krigs- lag än.
det ' materiell &amp; intresset, det själlösa utbrottet, har helt händelsevis.
råkat blan ' da rovbegäret.
Om an förf.
tycks i någon mån sin stämma i denna ' kör av fridsröster .. Där undanta.
tyskarna från denna varldsdom, så: Skildras nämligen, .i en varmt. '
beundrande som de dar just i detta krig ha .arätt och uppsats, Die russische Frau,, hennes sekel- sanning på sin sida), ger hon dock ett vackert långa tappra rebellion mot Rysslands för- prov på- klarsynt besinning mitt i det epide- bannelse, pat.ria.rkalismen, hennes .martyrium och hennes segrar.
Artikeln har genom om- miska vanvettets tjutkonsert.
ständigheterna fått- sig påtryckt en väl icke I ännu högre grad skanker ' oss Lida GU: stava Heymann i M.unchen detta vederkvic- avsedd .tendens: Den ryska, k-v i n n a n är kande skådespel.
Det.frapperar så mycket star- icke vår.
fiende.
.
.
.
kare som vi från Tyska riket i dess nuvarande läge icke med fog kunna begära en yttring av lugn, opartisk överblick.
.Folket står till- sammans som en knuten näve och finner sig Arstakatalogen.
s o m redan nämnts i av praktiska skäl nödsakat att inöva ett mång- Hertha, finns Arstakatalogen Zillgänglig sidigt nationalhat, som innebar våld på dess genom rekvisition från Sredrika-Bremer- egen andligt gästfria natui-.
Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Lida Gustava Heymanns artikel om näv- Stockholm, till ett pris av 35 öre.
Re- rätten i D i e F r a u e n b e w e g u n g 15sept.
digt och klart uppställd, ar den a v.
stort har däremot en egendomligt ljus och mild intresse även sedan Arsta stängt sina klang, ehuru dess kulturmålning är ännu portar; en ovärderlig uppslagsbok för- några nyanser mörkare an den.
ovannamda blir den genom sin utforlighet,.
från österrikiska.
Hon vet väl, att för osq som språkbandens avtryckta Yagparagrafer och.
nu leva, står ' blptt en öken kvar - för seg- redogörelsen för de olika utställningarna rare såväl som besegrade.
, Europas folk fram till yrkesavdelningens planscher med måste ånyo lära sig att uppbygga begyn- deras förklarande text, på tyska till utländ- nelsegrunderna för internationella förhållan- ska besökares tjänst.
Fotografierna av - de - skilda avdel- den, årtionden av .mödosamt arbete måste g i åt till att föra dem dit där de stodo före ningarna.
äro ' vällyckade, med nöje återser kriget.
' HOS många .män skall det sår, som man Fre-drika-Bremer-Förbundets vackra.
detta.
krig.
tillfogade deras inre kultur, aldrig mittgrupp.
i hallen, sociala utställningens helt botas, de sista spåren därav komma att omfattande avdelning,.
hemkökets trevliga utplånas.
först i eftervärlden, m e n d e k o in- interiör, Fredrika-Bremersalongen, Iäsrum- met, den inbjudande matsalen.
och .. det ma a t t utplånas,.
kökets rika förråder.
Det lönar sig alltså att sträva genom prydliga.
.
.
.
öknen; ' vi bära de efterkommande ' fram bill.
.
, ', '.
318.
H E R T H A v etenskapligt genomförda undersök- ningar .och uttalanden i nativitetsfrå- gan ha länge förekommit på mer an ett håll.
.
Hos oss senast: " Befolkningsfrågan " av ~ u r t Wallis. '
Att andra än rent .man- liga synpunkter anlagts på denna Vast- europas vitala fråga känner jag icke.
Och dock får det val erkännas, att just denna mera direkt berör kvinnan än mannen.
För utlösande av ett nytänt liv i staten sätter ' icke mannen in sitt eget som pant.
Det gör kvinnan.
Det ar hon, som giver liv.
Det är först nar det blir fråga om att taga liv, som mannen riskerar sitt blod.
Låt oss emellertid inte förblandas av va- penglansen i sommarsolens sken .. Bakom det blixtrande stålet, de vajande fa-.
norna dölja sig större fasor och orätt- färdigheter an vi ännu ha ord för.
Ett.
.
ögonblick kunna vi.
ju.
erin- oss några upprörda röster, som nu tystnat.
" Om Europa sedan 39 år.i stället för att årligen depensera ungefär hundra miljarder på krigsförberedelser hade helgat dessa ko- lossala summor åt att utbreda fredens val- signelser .i de ringas villkor och liv, hur mycket vore ej då uträttat ", utropade franske handelsministern Trouillot vid XII:te allmänna fredskongressen i Rouen.
Hu?
oandligt upprörd var ej den .gamle nit- älskaren Tolstoj över alla dessa miljarder, som offras, ' för att lösa besittningsfrigo; genom mord " (krig).
Och Maupassant brast en gång ut så har: V i d blotta ordet krig kommer det Qver mig en fasa, som om det vore fråga om haxeriproces- - ser, om inkvisitionen, om mågot avslutat, avskyvärt, onaturligt.
De små infanteris- terna, som löpa därborta, äro dömda att ' ' dödas likt en fårahjord, som av slaktaren drives fram på landsvägen, Och det ar unga man, som skulle kunna arbeta, skapa, göra ' nytta.
Deras fäder äro gamla och fattiga; deras mödrar som under tjugo års tid alskat dem, som endast mödrar kunna, skola om månader, om år kanske få höra, att barnet, sonen, som blivit upp- fostrad med så mycken kärlek, så mycken möda, så mycken kostnad, blivit kastad i en grop som en död hund, uppristad av kulor, söndermald under kavallerischoc- ker.
Varför har man dödat hennes gosse, hennes vackre gosse, hennes hopp?
Var- för? "
Världens och livets poler äro Varför och Ack, har någon yttrat.
Om vi kvinnor principiellt hyllade kri- get, vore vi icke värda namnet av kvinnor - det ar för anspråksfullt att säga kul- turkvinnor.
Orden kultur, kulturstat o. d. ha på sista tiden fått en falsk klang, blivit uttryck blottade på innehåll.
- Man und- viker gärna beröring med lik.
Om en framtida kultur, högre an den som uppnåtts före de sista världshändel- serna, lär det.
ej löna mödan att drömma.
Att i blod förinta de i blod tillkomna dyrbara mänskliga liven tycks hädanefter som hittills bli toppen av vad en manlig civilisation kan prestera.
Så .börjar efter nedstörtandet ett nytt uppbyggande på den eviga grundvalen av kvinnornas lidanden.
Och alltjämt skola kvinnorna låta sig nöja?
Vem kan förstå dem?
Det säges, att det går en underström av uppror genom hela.
kvinnovarlden emot att bli mödrar på gamla villkor.
Kanske skola natio.nerna ' ' ' ' *
.
.
H E R T H A 319. p i: det.
vis tvingas att avstå från mass- mordandets religion.
.
Kanske skall .livet fortsättas efter detta som hittills.
Någon Med avseende på nativiteten stå; i som andring.
till.
det.
battre skall dock inträda den tid, då staternas kvinnor ha samma bekant under Danmark (2 8 ~) och Norge medborgarrattigheter som deras man.
Det (26,3) och befinna oss lägst bland Euro- måste engång bli lönen för den kvinnliga pas folk med undantag av det franska tillyarons summa av kval, att det blir (19,g på 1,000 invånare.)
I sverge ingås mödrar, som skola kunna hejda en lyftad nu i årligt medeltal endast 32,925 akten- glaven, kunna förekomma slaktningen i skap, vilket motsvarar 6,09 på varje tusen- stallet för att som nu siapa sig bakom den tal invånare. '
Avfolkningens grund &amp; ligga hos oss - i sjunkande äktenskapsfrekveks med tårar och förband.
.
För närvarande synes nativitetsfrågan och - ek sam det säges redan utbrett ti+ Vad blir det så av vår na- viktigast ur anfalls- eller f ö r s ~ a r s s ~ ~ ~ u i i barnssystem.
kt.
I stort sett ar den emellertid för de vast- tion?
Den ar dömd till undergång, sa- europeiska ' nationerna frågan om vara eller ger man, så vitt botemedlen mot national-.
.
olyckan icke bli funna.
.
.
icke.
.
vara.
Undersökningarna.
ge nämligen vid handen, att nativiteten inom dessa na- - Utan att opponera mot föreslagna bo- tioner ar i stadigt sjunkande, och veten- temedel - för mångfaldiga att har ' anföra skapsmannen ha redan så gott .som pre- och mestadels avfärdade sam kvacksalve- diserat tidpunkten för den ena och andra rier -- kan man dock inte låta bli att uationens utslocknande, uppgående i and- anställa några betraktelser i - fragan.
: ' ra folk, för så vitt botemedlen, mot av- Stora tänkare ha ansett, att folkökning folkningen ej bli funna.
utan kvalitativ höjning knappast borde Ryssland daremot kan.
med sitt årliga vara förnuftigt önskemå ' l. soldater ur al- til1skot.t av två och en halv?
miljon rnän- koholisthem och.
proletarkvarter bli inte niskor motse de närmaste hundra åren fullgott krigsmaterial.
-.
utan minsta oro, för folkminskning.
.Men om ökning frå.n:.befolkningslager För Sverge förutsäges konstant sänkning med bättre forutsattningar för god med- av befolkningssiffran från 1938, emedan borgerlighet och.
krigsd.ug1iy het .. är djupt födelsetalen från den tid-en tankas komma önskvärd, varfor då: i fråga om denna att understiga dödstalen.
.
ungdom,, den kapitallösa n. b., ' ignorera - .Om nativiteten förhölle sig lika som kraven på ömhet och eget bo?
Sådana före 1880, skulle i ' Sverge årligen födas krav förekomma ännu oförialskade i Nor- 150,000 barn.
Numera födas blott den.
Ännu äro vi icke allmänt försedda 130,000.
Antalet födda barn på tusen in- med.
det storeuropeiska- celibatarsamvetet,.
vånare var 1876-80 = 30,3, men har som ensamt i Berlin sedan 1906 rekryte- sedan oavbrutet sackat nedåt, och de sista rat en har av.
50,000 prostituerade kvin- fem åren visa följande ' siffror:.
.
.
nor och som i de franska större staderna .upprattat krog-.
och: bordellsystem i för-.
.
ening.
.
. '
, I *,
Ännu äro vi icke ofrånkomligt snärjda i penningjaktens förkvävande nät.
Ett år- tionde till - och reformer kunna komma som jästen i ugnen.
Den kroppsarbetande befolkningen i allmänhet har ännu ej börjat beräkna pro och kontra i fråga om giftermål.
Så snart en &amp; adsyngling når upp till en veckoin- komst - något så nar - tillräcklig för hyra av rum och kök i- någon gårdslanga, gif- ter han sig vanligen utan betänkligheter.
Möblemanget tas på avbetalning.
.
Paret bor i köket och Öppnar dörren .till sitt allra heligaste för var besökande.
Om unga " frun " har en symaskin i hemgift och ar kunnig i något hemyrke, går all- ting bra det första året.
En ny världs- borgare ar emelleftid längesedan anländ.
Arbetet för.
främmande blir mindre val- ikött,.
Med barnet n:o tre upphör det.
Mannen finner redan hemmet trångt.
Kan- ske förblir - han den nyktre arbetare han var som yngling; kanske hade han redan som ogift hittat till ölstugan.
Då återgår hans till tidigak uanor.
I vilket fall som ' helst ökas familjen alltjämt.
Hustrun ser redan åldrad ut, fast ' hon har några år kvar till trettiotalet.
Så Iänge ingen sjuk- dom stöter till, får detta kallas en lycklig .familj:.
Men ett.
olycksfall, ett ådraget kroniskt lidande -.
familjens " lycka " ar tillintetgjord.
I lägenheten mitt emot ar det på annat satt.
Mar dörren går upp, väller en tjock .luft ut.
- Den smala korridoren är fullhängd med klädpaltor.
- var skulle dessa an- nars .härbärgeras?
.
- gamla skodon be- iamra golvremsan.
I. den öppna köksdör- ren flockar sig en hög obeskrivbara barn.
De.
gora ett nedslående intryck, som man i första ögonblicket tror bero på smutsig- heten.
Men det ar - värre an så.
Intet barn ar fullt normalt.
Ett kan ej lära sig tala fullt begripligt.
Ett .ar missbildat.
Ett ar vanställt av skrofler o. s. v. Alla se slöa.
ut.
Modern ligger ofta.
sjuk av överansträngning.
Hon tvättar åt fram- mande.
Fadern ar slaktardrang.
Paret lär ej leva val.
.
Barnflocken.
ökas ännu.
I bostaden under denna få barnen vart år smittsam sjukdom.
De ha nu allesamman varit på " Epidemien ".
' I den allra under- sta lägenheten, alltså den skummaste ' och sämsta, tager man emot småbarn till skot- sel.
Änglamakeri eller ej?
I portgången kan man ofta rakna anda till 15- 18 barn, och när grannhusets komma i ", fördubb- las gärna antalet.
Det skränas och kivas och övas olater dagen lång.
Småttingarna rulla sig i gatans orenlighet, som grymt tatuerar obadade kroppar.
När kvalls- mörkret kommer, ropas skaran in, och var syskonhop köres ner i sina tillbökade sovhålor.
Skolåldern inträder.
Hur ' dryg blir ej arbetsbördan för läraren, som skall ta itu med all denna slöhet, alstrad av tryck under ogynnsamma förhållanden.
I arbetarhemmen åt gatan, av.
vilka många bara vittne om 1,4lstånd, ser man som regel barn med trevligare och mera vakna utseenden.
Men åt gatan till bo blott de lyckligast lottade föeldrarna, så- dana som varit psykiskt och fysiskt över- lägsna, som båda två utvecklat lika myc- ken omtanke som flit.
Och som kanske haft en sparpenning att börja med.
Ar 1910 var iarjungantaiet i Sverges folkskolor 79 1,545 och lärarna 21,585.
Kostnaderna för folkskolorna gingo upp till 41,600,768 kr.
Fyrtien miljoner ar en vacker summa
.
att vart å i placera pk folkbildtiin~etk ilt&amp;e.
.
Låt oss nu se .på fattigvårdssiffrorna för samma %r.
understödstagarnas antal var 236,9 18.
och kommunernas kostnader har-.
för gingo upp till 24,266,706 kr.
-.
Man-.
kan ej låta .bli ' att undra, o k 24 miljoner skulle - behöva gå ut i.fattigvård, ifall.
de dar 4 1 miljonerna uridervisnings- &amp; ng&amp;- fått.
användas på bättre, fostrade, från mera välställda hem komna .barn.
: Att de välställda hemmen bli fleka ocii alltjämt flera synes som ett förnuftigare öitskemål.
än myllret av vårdslösade av- komlingar i vilka " hem " som halst.
.
De.
allmänna laroverken hade .hösten 19 1 1 i runt ta1; 23; 000 larjungar.
Utgif- terna: för de allmänna läroverken belöpa sig, årligen till nära 6 miljoner.
.
Någon statistik, som utvisar hur st &amp; procent av allmanna läroverkens.
lärjungar .som sjunker ned.
till understödstagare, .lär .ej förefinnas.
Men antagligen ar procent- talet lågt.
De .flesta människor, som .äro kastade på den allmänna barmhärtigheten, ha hamnat.
dar predestinerade för ' ett dyr likt öde genom; vidriga omständigheter ' från Mrjan.
A t t antalet .barn .med dy- likt perspektiv beständigt amåtte: ökas ar naturli ' gtvis ingen riativitetsivrares direk ' ta mening men blir given konsekvens.
För dem som själva sitta vid fyllda.
köttgrytor och som äro säkra att intet östanvader från det prxdliga matbordet kan föra ' bort det sniakliga viltet, ' för dem faller det sig uteslutande fosterländskt, att lamentera över en sjunkande nativitet som degenerationstecken.
.
Utom detta, säger patrioten och vetenskapsmannen, så ' fattas redan nu nödiga armar för lantbruket.
Och nar våra många vattenfall skola tagas i bruk och den diirmed sammanbundna.
, en-.
,.
b.
i ' ndGtrien.
' ufvecklab, var $kall då .den ' nödiga arbetskraften tagas ifrån?
.
Kanske importeras utrikes ifrån.
Farväl.
då ined vår.
rasrenhet.
.
.
.
Det ar annars eil allmän.
klagan har i landet och.
som alla veta * e n berättigad sådan, att för var plats som.
blir ledig någonstädes var det vara må,.
utom i jord6r.uk och .hushåll,.
givs det minst ett halvt.
hundratal aspirantei-, av vilka ju, blott en kan bli med.
sysslan försörjd.
.Någon brist på armar borde det egent- ligen icke bli tal om.
Det ar själva be- nägenheten för lantbruksarbete som fattas.
Och denna obenägenhet kan givetvis fort- fara, om också befolkningssiffran stiier.
Varpå ' motviljan beror ar ett kapitel f ö i Sig .. och hör icke hit.
Faktum ar,.
att i vårt .land flertalet kroppsarbetande kunna ha arbete under " sasongtider " men att det.
under långa mellanskov .- ej alltid beroende .på- ' strejker - .ar ' ganska ont om förtjänsten: både: på landsbygden och.
.
i städerna.
.
.
AM ' flera maskiner.
skola utan tvivel komma atf ersiitta ett större .antal mänsk- liga.
armar.
aven inom.
lantbi-uket, .som t. ex. lokomobilen redan gjort med avse- ende på tröskning.
.
Fordrar nationens bestånd att.
akten: skapsfrekverisen stiger, att .nativiteten ökas - .på: andra håll an i de lägsta regio -- nerna, dar tillvaron ' tar dystra former -., må då de.
som bara närmaste ansvaret för lycklig lösning av Mgan se till att.
bereda unga och goda.
krafter de ekono- miska .möjligheter, .som måste laggas till grund för äktenskap med någon utsikt till tillfredsställelse.
För ' så, vitt det gäller bildad ungdom utan.
förmögenhet, tyckas både stat: och ' '. '
' ' -.
. '
kommuner glömma bort den mänskliga naturens behov att underkasta sig Eros.
Med den bibliske landshövdingen avspisa de maktägande släktbevararen: " när det blir ' 1ägli.g tid vill jag låta kalla dig ".
Den bildade unge mannen, färdig för sitt yrke, avlönas allmännast på ett så- dant.
sätt, att han på sitt trägna arbete inte ens kan existera själv utan tillskott från kanske redan hårt pressade föräldrar eller skuldsättning utan utsikt för en snar återbetalning.
Just då hans hela varelse trånar efter ömhetsband och han vore redo att offra för desamma, då han kän- ner sig som starkast och därför modigast, är han dömd att hopplös blicka ut över de närmaste 10-15 åren: Om han sed- ligt rhkar på avvägar, vad kommer det samhallet vid, fast det blir samhället som i framtiden får bära följderna.
Under tiden lassas andra krafter med lukrativa uppdrag, som .undei-ordnade få besörja, fast penningarna ej gå i deras fickor.
Har man börjat förse en person med uppdrag, nog skall han ha flera och flera, fast hans tid- faktiskt ej räcker till för dem.
.
Sådant: är praktiskt, nödvändigt, svenskt.
Men vad har .den.
unge mannen vid järnväg,.
post, tdegraf, bank, läroverk etc. etc. i.
regel att röra sig med före och närmast efter trettioårsåldern!
I sitt hyrda rum, där han döljer sin magra garderob i en rankig byrå och oluftbart klädskåp, ar han onekligen omgiven .av de accessoarer som behövas för att kunna fantisera ljuvt om livets fullhet och rike- dom på travbanan mellan spisningsstället, arbetslokalen och sovkabyssen.
Aren rulla.
.
Hur han sliter sig igenom dem är en individuell affär.
När fyrtio- ', årsåldern ar inne, har det verkligen Ijus- nat ekonomiskt.
Den " lagliga tiden " ar kommen.
Och landshövdingen kallar.
Men det engång svällande, för uppoff- ringar benägna hjärtat har torkat ihop under glädjefattig ökenfärd.
Har fyrtio- femåringen sent omsider kommit till en trygg position, saknar han ofta lust att riskera tryggheten.
Riskerar gör den gifte alltid.
Inte är det häller Iatt att komma ifrån en del vanor.
Själva livsnerven kan vara anfrätt.
Han hoppas inte längre på lyckan, då han inte Iangre tror vare sig på andra eller på sig själv.
Då de grå håren låta se sig vid tinningen, kan nog ungkarlen med en viss rysning se emot ålderdomens ensliga köldregion och vilja fly den.
Men på ett eller annat sätt fin- ner han det vara för sent.
Vad har nu fäderneslandet i behåll i denne ofta förtorkade lille man?
Ett stycke koncentrerad tjänstemannarutin, som när som hälit ersättes av efterträdarens.
Kanske också ett par hem- och namn- lösa telningar att ta vård om.
1 Sverge äro något mera än 13 procent av de levande.
födda barnen " oäkta ".
(Medan andra länder hålla sig på hedervärd distans från denna siffra: Norge 6, Fin- land 7, sk sk land 8, Schweiz 4, Neder- länderna 2 procent o. s. v.) - Ett par procent av dessa 13 måste väl komma på " överklassen$ ' konto.
Den ' bildade kvinnliga ungdom, som efter läroårens slut stannar som överflö- dig kraft i hemmen för att invänta friare, torde vara Iatt räknad .. Kvinnor ' med energi och medel skaffa sig utbildning i de.
slag av yrken, som anses föda sin man.
En del lyckas få fast fot i post och telegraf, flertalet söker tjäna brödet O.
H E R T H A i mera osäkra sy~slor: undervisningens, kontor&amp;, sjukhusets - o. a.
.Eros.
gör Sig påmint: Mot ett tusen ogifta män i ål- dern mellan tjugo och.
femti; år svara olyckligt vi^ 1 ', 204 ogifta kvinnor mellan sjutton och fyrtifem år.
1 många fall får.
Eros alltså lov att beskedligt dra sig till; baka.
Dar.
detta ' icke behövs, emedan den ömma lågan händelsevis besvaras av ' det manliga föremålet, blir det i alla fall, då båda parterna sakna rika pappor, be- kymmersamt.
Den unge mannen på små- lönsstadiet kan inte tänka på.
att: satta hushåll.
Flickan ar nu redo att fortsatta med sitt yrkesarbete, om äktenskapet på detta satt kan betryggas.
Men hur ofta göra ej de ' unga upp rakningen utan var- den!
Såväl inom statsföflaltningsområden so,m inom privatstyrelser ar man ohågad att h i gifta kvinnor.
i tjänst.
olagen:.
.heter kunna ej undvikas.
, Sådan ar situationen för nutidens .. bil- dade ' arbetande kvinna.
Icke desto min-. ' dre.
ar det en ganska allmän uppfattning, att aktenskapsfrekvensens minskning och framför allt den sjunkande nativiteten huvudsakiigen kommer an på kvinnorna. '
Professor Ernst Almqvist uttrycker ' nå- got av denna uppfattning i sin broschyr " Förhållandet mellan man och kvinna ur hygienisk synpunkt ".
Han säger: " Den nutida kvinnan vill nog gifta sig, men bra många finna havandeskapet samt födandet och uppfostrandet a v barn yt- terst betungande.
Då den gifta.
kvinnan finner havandeskapet för besvarligt, ' ver-.
kar detta på släktet på samma sätt som då.
suggan uppater sina ungar ".
- Att havandeskapet verkar betungande ar.
annars ' ett medvetande som inte upp- kommit - i nutiden.
Redan i förkristen tid,, ' 323 hände understundom: att " kvinnan fick lämna livet i ' gengäld för eh i världen nyintradande.
Individen har just ' ingen- ting betydelsefullare att riskera.
.
.
I Preussen avledo ' åren 1816-1875.
ej.
mindre an 363,624 .,kvinnor i barn- ..
sang. '
Inte ens koleran hade kravf lika många offer.
Och månne krigen gjort det?
I ' det hittills blodigaste, det: fransk; tyska 1870-7 1, stupade 40,000 tyskar;.
Staterna ' få lära sig.
' att icke igno- rera sådana siffror som 363,000, då - det gäller kvinnor, och endast minnas som - värdefulla de siffror, som röra man.
.Professorn har utom statsnyttan av många födelser inom ett äktenskap.
ännu ett plausibelt skäl för ymnigheten.
Han.
säger: " Så länge kvinnan har tillräckligt att tänka på i barnkammaren, så har man i de allra flesta ' fil1 kufinit lita på hen!
nes plikttrohet.
Då hon däremot vid 25 års ålder upphör att föda barn, så måste hon, skaffa.
sig andra intressen, som i lika hög grad fylla hennes själ, som de upp- växande barnen gjorde under föregående generationer ".
.
I många .fall .blir det kur- tis och otrohet i stallet, säger professorn.
Och - vi tro honom.
Ty alla.
kvinnor kunna ej vara dygd&amp;nönster.
Men det permanenta havandeskapets förträfflighet.
.
som livvakt.
på dygdens väg skall nu- tidens med iika andliga resurser utrustade.
.
.
kvinna &amp; årligen acceptera.
Vilken nationallycka om de gamla: ti- derna kunde återkomma, då gifta kvinnor kontinuerligt under 25-30 års tid kunde satta ett tjog avkomlingar i världen,.
fast 10-12 av dessa helt omedvetna fingo sin plats i mullen!
I den tavlan - finns ' onekligen reminiscenser av slaktet s u s, sam, piofessorn sil smakfullt bringat i åtanke;, ' ' ' '
HERT ' HA 324 Det man ännu inte riktigt kan veta är om den '.
yrkesbildade kvinnans krafter un- der vissa betingelser skola kunna racka till för makans, moderns och förirarvs- arbeterskans.
förenade kall.
Men behovet tvingar fram ' hjältedaterna.
Honnör då f ör trefalden.
Den motsvarar icke idealet.
Men för tid$örhållandena ar den till sy- nes en form, som åtminstone i .någon mån gynnar nativiteten.
- Sverge ar ju- icke i stånd att driva någon expansionspolitik och.
äger inga kolonier .att befolka.
För eri livligare kolonisation av vår egen nordligaste landsända lägger nog klimatet alltj.amt oöverstigliga hinder i vagen.
Men Sverge kan en dag Gehöva f ö ~ v a r a sin urgamla frihet.
Ur den synpunkten måste.
vi, i stallet för sänkning av nativiteten, allt- jämt önska fosterlandet så många barn, som det med.
heder kan .fostra upp till en högre - idealitet an krigets ...
s '.
, Metta Gregev.
.
.
.
Hemköket på " Årsta.
D igenom et ar en god idé: ' sedan man gått den stora.
sal, dar i ord och - bild ges en framställning av kvinnornas kamp för och med ideella varden, står man plötsligt i det lilla " hemköket ", mitt bland de verktyg, med vilka kvinnorna mestadels utfört sin praktiska gärning.
Många hade kanske har väntat sig en ' " kvinnans domän ' ' i all.
dess prakt med glansande kastruller och vitt porslin.
Men i stället för - ett p r a k t k ö k har man valt itt inrätta ett p r a k t i s k t kök, dar husmodern kan lära, ' hur man med enkla medel kan underlätta arbetet i köket ge- nom största möjliga ändamålsenlighet i inredning och uppsättning.
Idén har utan ' tvivel karit god.
Ty låt oss erkänna det: hur mycken gammal slentrian vidlåder ännu inte kvinnans arbete.
i köket, i barn- kammaren, i hemmet och gör det onödigt tungt, ledsamt, uppslitande.
Ett uppröj- ningsarbete d a r skulle måhända betyda .ett uppröjningsarbete för hela kvinnosaken.
Sparad tid för husmodern är sparad tid för kvinnorörelsen!
.
Lat mig erkänna det med detsamma: i hemköket står jag som allt annat an fackman (lyckligtvis ar ju dock här icke platsen att beskriva lämpligaste formen för en bakugn!).
Men jag först &amp; så innerli- gen val den känsla av stilla andakt, som måste gripa en husmoder framför dessa i den praktiska förenklingens tecken stående inrättningar, vilka förevisas för henne av två unga.
skolkökslärarinnor:.
det luftiga diskbordet, den till allehanda v t.
- både av lakan och småbarn!
- användbara cementbassangen, bakbordet, som.
också kan användas på många olika satt, mat- vrån, dar alla ut~mmesmöjligheter tillgo- dogjorts utan.
inskränkning i trevnaden.
Ja, till och med inför ting som vedlåren och sopskåpet - säkert bagge mönster i sitt slag!
- känner väl den äkta.
husmo- dern ett slags vördnad.
Måtte bara alla reformer till hennes basta inge henne lika stor vördnad!
Bättre hemmastadd känner jag mig i alla fall i demonstrationsköket darintill.
Har tages köksarbetet helt vetenskapligt.
Här hänga tabeller med jämförelser mel- lan olika födoämnen med avseende på pris och näringsvarde, mellan hemlagad och färdigköpt mat o. s. v. Vidare ses en del moderna apparater, en gasspis, en fo- togenspis, den senare en nyhet, avsedd för hem, dar ingen gas finns att tillgå.
Och så litteptur i ämnet förstås.
Här gi- vas ju också demonst.mtioner och stundom föreläsningar av för skolkökssaken intres- serade i olika praktiska och teoretiska am-.
nen.
~emonstiationerna givas två gånger i veckan: ' de omfatta beredandet av enkla och närande maträtter, konservering o. s. v. De ha alla, aven under de hetaste som-. '
mardagarna, varit .till trängsel.
besökta; stundom har man ej kunnat slappa in alla vetgiriga i det tyvärr val trånga köket.
När.
jag står dar inne, kommer jag att tanka på några ord en duktig ung kvin- nosakskvinna en gång sade: " Nar .jag själv går i: köket och lagar mat, då vill jag det skall.
vara f 1. y k t över det! "
' Ingen husmor kunde ha sagt något, som mer rart mitt hjärta.
" Flykt " över det kela, metod, sammanhang, m e n i n g!
Kunde alla husmödrar få in d s t i sitt arbete,. '
då skulle också de på.
sin: mark bygga vidare .mot vårt mål.
Ty all kvinnogär- ning.
bör ' vara ett stycke kvinnosak, i den mening vi nu ta ' det ordet; Så ligger det då något symboliskt i att skolkökslararin- norna i kvinnornas och.
kvinnosakens bygg- nad också fått en hedrad plats för sitt idealkök - och måtte många husmödrar, som gå därifrån med en.
liten reformlust- ens gnista i sig, också ana betydelsen av d e n symboliken!
Ebba Theorin.
Några intryck från Ceylon. '
T - vå gånger har jag besökt Ceylon - på resa till och från det .ljuva Birma men mina flesta .och varaktigaste håg- komster stamma från återfärden, då vi till- bragte t,io oförgätliga dagar högt uppe i bergen vid sanatoriet Nuwara Ellia.
.
.
Likväl var det med sällsamma känslor jag först ' beträdde denna ö.
Ty här stod jag .för allra första gången på buddhis- m e n s mark.
.Och nar jag befann mig i ett av " lärans " tempel inför den vilande Buddha, visste jag genom långa studier, att jag nu ' stigit in i det negativas eget rike.
För det unga och lidelsefullt so- kande sinne, som en gång var mitt, kunde detta aga en viss tjusning, sett ge- nom den synvinkel Schopenhauer lär en att anlägga på tingen.
N u, var denna värld dock icke min .längre.
Buddha lämnade mig - visst icke oberörd, hur vore det; möjligt?
- endast full av undran inför det tagande i själva tomheten av alabasterbildens fjärr- skådande pupiller.
Att.
stå .ansikte mot ansikte med upphovet till livsfientlighetens lära -.
om också.
endast i form av en ' -.
- färgad bildstod - hör till de ting man icke glömmer.
Och hur sällsamt, hur insvepande, hur försåtligt ar det ej .att sedan andas tro- pikernas luft, denna vaggande,.
bärande varmeluft, som mitt ' väsen älskar.
Man har hela- tiden ett ' intryck av att röra vid lösningen av ett mysterium och se denna lösning fjärma sig i samma ögonblick.
som den var en nara.
Atminstone för- följde .detta mig åter och återigen under purpurtradens skugga .och då jag ' andades ' padok-blommornas doft.
Dagen kommer så.
strålande och natten kommer så djup att det icke ar natt .och dag endast, utan uppenbarelser av själva.
tillvarans hemlig- - het i all dess Ijusdruckna eller dödsmörka innebörd.
Sådana äro de första och underlid för- blivande intrycken.
Men mitt i alla dessa funderingar var jag hela tiden livligt med-.
veten av att ' leva och röra mig på.
den jord vi alla läsa om som barn och dar.
.
polyandrien står i full blomma.
De - jag säg&amp;- yisst inte avundsvärda - damer ' av de högre singhalesiska kret-, ',.
.
H E R T ' H ' A 326 sarna, som ha flera laggifta man, blanda tenheten i en skum, djup .brunn, till vars sig icke i den brokiga hop av bengalier, botten intet öga tränger.
Finheten i dessa unga kvinnors drag araber och singhaleser man moter på i regeln en sann fröjd för betraktaren, är gatorna.
Skyddade av sin höga börd och - varför icke?
- av makarnas öm- men blickens svarta bränna har en orör- sesidiga svartsjuka, tillbringa de sina dagar lighet, en oförmåga av växling, ett något i drottninglik ensamhet, mera halvgudin- - jag vet ej vad det är - som liksom nor an kvinnor.
Jag hörde att de dyr- upphört att leva.
Västerländska Ögon.
kas av sina herrar och man och leva i skifta tio gånger i.
minuten så visst som djup medvetenhet om att det är d e, som en.
Deras icke.
Kanhända är det gamla spela första fiolen i den äktenskapliga och förbrända rasers mystiskt outplånliga konserten.
kännemärke.
Och ofta har jag mött det Hur.
de andra skimmorna göra sig gäl- i Indien hos man såväl som hos kvinnor.
lande, blir det starkare könets sak, och Ty framför allt får man det intrycket, att första anledningen till detta egendomliga befolkningen ar slut, utlevad, förbi, tyngd förhållande var naturligtvis bristen på kvin- av länge sedan gångna seklers tunga av nor i de högre kretsarna.
De damer, tankar, begrundande och odling.
som kunna tillåta sig lyxen av flera ge-.
Om det är luftstrecket, som gör denna måler, äro alla buddhister, hur föga ett börda så svår att bara genom tusen och dylikt livsbejakande än stämmer med in- åter tusen år, vet jag icke.
Kanske.
Ett nebörden av denna lära.
Ty enligt ar dock visst.
Detta är drömmens län- Buddha ar ju livet ett ont i sig och icke- der, en luft för grubbel, ej för handling, varat det enda eftersträvansvärda.
.
en jord, i vars överflödande växtlighet Om jag äger något av en diktare inom ingen skall plocka den blomma, som mig, brände detta något.
emellertid av skänker vad man kallar- glädje att leva, lust att få inblick i dessa singhalesiskors endast örter av hemlighetsfull och psyke - som är det slutnaste av allt ögonblicklig berusning, vilkas doft göm- slutet inför främlingen, det begrep jag ju.
mer död.
Vackert ar det dock därborta, bedårande Och dock.
.
Vilka sallsamma, ännu al- drig röjda själstillstånd gives det ic / ke på vackert, om man också skogat oandliga vår jord.
.
.
I vilken underbar luft.
ha sträckor för att odla te.
Denna skövling ej dessa kvinnliga drivhusplantor kommit gav ett intryck av nakenhet mitt i yppig- att blomma, egendomligare än någon heten och gjorde att vägen från Colombo orkidé och mer fulla av mystik an någon till Kandi säkert förlorat mycket i skön- mystikers drömmar.
Man tycker att deras het, nar jag såg den sist.
.
saga står flätad i bananträdens kronor, Det är nu elva år sedan, men tydligt vilka utestänga Solen.- Träffa dem fick som hade det varit i går ser jag ännu jag aldrig, men jag betraktade unga Kandi, det ljuva, där det tempel, som singhalesiskor av folket med en tyst und- gömmer Buddhas tand, speglar sig.
i ran,, om.
deras högättade systrar icke.agde dammen.
Detta ar en vallfartsort för alldeles samma uttryck - något av s1.u: punditer, buddhistiska lärde, av alla län- a.
.
der, ' vilka komma.
hit och studera lärans urkunder på avlånga blad av guld och elfenben.
Här finner man även bilden av den Helt Upplyste i ' kristall och rubi- ner av 15 centimeters storlek, och medan jag vandrade där, hade jag ännu sinnet fullt av e,n ' omöjlig bok om buddhismen.
och mitt älskade Birma ..
Denna boks hjältinna hade nämligen gått där några år före mig, och dess hjälte likaledes, ehuru.
ej på samma gång som hon.
Saken hade ingenting märkvärdigt i sig, men nu.
gick jag och språkade med dem båda,.
av vilka den ene, da Costa,.
redan var död.
Alltid skulle vi tala om buddhismen, och min hjältinna - i verk- ligheten en förtjusande ung kvimla, som studerat medicin i ~ u b l ' i o - hade givit mig många upplysningar om dess tolk-.
ning i Indien.
På Ceylon var läran långt ifrån att äga samma renhet som i Birma, och man behövde blott ' kasta .en blick på singhalesen,.
som visade oss omkring.
.
bland.
Kandis helgedomkr, för att förstå, hur - oberörd han gick bland allt detta.
Det var et1 vacker ung man; med sam- ma fina drag som vi beundrat - hos hans landsmaninnor och klädd - ungefär - soni birmanerna i vit linnetroja med ett fot- sitt sidenstycke knutet om höfterna.
Vi- dare hade han huvudet prytt av en stor- rund sköldpaddskam och det långa haret- samlat i en, knut i nacken, men mer an yta och form kunde man icke upptäcka hos honom.
Intet liv i uttrycket och intet av denna naiva andakt, soni är så rö- raiide hos birmanerna, såväl bland män som bland kvinnor; Vår singhales.
gjorde närmast intryck av en vacker mannekäng, som kunde.
gå och röra sig.
Det var det hela, och sam. '
,, '.
.
ma uppfattning fick jag av vår vägvisare i Peradenias botaniska trädgård.
Där hade - dock ställets direktör ställt en ung.
inföding, som fått europeisk uppfostran, till vårt förfogande.
Denne berättade oss ganska märkliga ting om små glasklara gröna ormar, som man on1 morgnarna kunde hitta i en liljas .kalk och vilkas bett var döden.
På mig gör dylikt alltid ett visst intryck, men för öv- rigt kunde.
dessa historier lika gärna ha kommit från en fonograf, så föga ande och personlighet förnam man bakom.
orden.
9.
Vad som var säkert .är att Peradenias.
banian-,.
teak- och brödfruktträd, dess ko- kospalmer och dess tamarinder berättade- mig m.ycket mer än denne vägvisare, fast de vor0 gamla bekanta.
till mig från vis-.
telsen i, Birma.
Något som jag däremot icke sett på flera år och som fyllde mig med förtjus- ning var en knippa blåklint, vilken vi.
funno på vårt frukostbord den första morgon vi slogo.
upp våra.
ögon i Nu- wara.
Ellia; Det var i maj 1903, och jag kan ännu känna luftens friskhet och solens milda glans.
.
Mild tyckte jag då.
Nu skulle jag kanske inte tycka det, men vi kommo ju ifrån Rangoon, där man känner sig gå svept,-i hetta som i ett täc- kelse.
Vid landstigningen i hamnstaden ~ o l o m b o hade solskenet redan förefallit m ' ig ljuvt nästan som i Europq och i Nuwara Ellia gick man från glädje till glädje .. Själva - sanatoriet ligger i en dal, va ?- ifrån man har utsikt över dams.
Pik, där Noaks ark säges ha Strandat ' efter syndafloden ' Platsen genomkors.
av.
vita vägar, .och .,i detta.
ögonblick .håller.
, jag ' a '
H E R T H A 328 just i min hand henne brevkort - ett slumrande husen med ögonen fulla av från Nuwara Ellia och ett från Leksand sömn och drömmar?
Kanhända är sta- - vilkas likhet ar förvånande.
1 mitt den mig kär för den vackra ljusomflutna tycke var det vackrare i Leksand, åtmin- vägen till Galle Face, dit vi.
dock åkte i stone tilltalade denna så rent lyriska fag- en jinrikshaw, dragen av en bengali, en ring mig mera.
Men - nog har Nuwara stackars man, som fortskaffade åkdonet i Ellia sitt behag också, och jag skall aldrig sitt anletes svett.
Detta satt att rullas över glömma,, hur förtjusande det var att en solig vag kan dock aldrig tilltala en se de många vilt vaxande kallorna på västerlänning.
Då ar det mycket roligare marken.
.
Jag.
tänkte på en moster till att se på de vagnar med ängsligt höga mig, nu död, vilken för många år sedan kurar, vilka man möter förspända med vårdade en sådan planta ' i fönsterkarmen oxar och som gärna göra halt i närheten som sin ögonsten.
Och jorden blev så av det gamla hindu-templet i själva staden.
Detta tempel förtjänade sitt eget kapitel @ liten och tiden så försvinnande, som hade liksom så mycket annat därborta, diamant-.
' ingen tid funnits.
Finns det icke ögonblick, då man stiger handlarna kanske först och främst.
Dessa över kara avlidnas - tröskel som om de utgöras av muselman, araber, för vilka .levde och allt vad avstånd heter svinner jag alltid haft en viss motvilja.
Deras likt tomma uttryck för tomma.
begrepp?
sätt att vara älskvärda ar bra semitiskt, Ceylon blev i slakt med mina barndoms- men vem kan ' se deras turmaliner, ame- minnen bara för kallornas skull, och dar tister och topaser utan att bli en smula en sådan ömhetsvåg .går över jorden ar intresserad?
Och månstenarna äro tysta, marken .ett heligt ruin.
På så spindel- vita drömmar, som tagit form, tycker man, vavsfina trådar hänger ibland vår till- för att kunna fattas in i ett smycke.
- De givenhet för den eller den orten, men äro förtjusande, och nar man lämnar bo- om ' jag skulle saga, varför jag älskar Co- den, håller man kanske några dylika i sin lombo, öns hamnstad, vet jag det icke.
hand för att ändå till ' sist äga ett påtag- Kanske ar det för de ljuva, varma nät- ligt minne av all den glans som skiner terna, då det ar gott att sitta ' vid fönstret över Ceylons ö. Jane Gernandt-Claine.
i Grand Oriental Hotel och se på de Notiser från Kvinnans plats i Guds världsplan.
Fö- redrag hållna vid K. F. U.
K:s världs- konferens i Stockholm den 10-18 juni 19 14.
L. '
Norblads bokhandel, Uppsala (i distribution).
Pris kr.
1: 25.
K. F. U.
K:s senaste världskonferens i.ntager utan tvivel ett mycket framstående ' ' rum bland de kvinnomöten, som under de senaste åren hållits i vårt land, såväl genom sin ovanligt internationella karak- tär - med deltagare från 24 länder - som genom den mångsidighet och vidhjirten- het, som utmärkte nästan alla de anfö- randen som höllos.
Ett urval av dessa
H E R T H A föredrag är nu till$ngligt i .svensk över- sättning och torde kunna påräkna intresse.
även utanför K. F. U.
K:s medlemskrets.
Vi finna bland föredragen åtminstone .tvän- ne av särdeles hög rang: professor Brei- tensteins studie över " Nya Testamentets kvinnoideal '), samt professor Cairns ' djup: tänkta anförande om " Andliga betingelser för ledareskap ".
Kvinnosaken behandlas speciellt av miss Una Saunders och m:lle Suzanne de Dietrich.
Fru Marie Michelet från Norge uttalar några fina tankar om " ' Man och kvinna ",.
medail Sverge på ett förträffligt sätt representeras av fröken Ingeborg Wikander och d:r Karl Fries.
Ett vaket intresse för alla tidens frågor, social ansvarskänsla och praktisk religio- sitet känneteckna i hög grad vad som bjudes oss i detta svenska urval av kon- ferensens förhandlingar.
F. E.
Qvinnan - och dkss,: besif~mmelse - för hundra Ar sedan.
' .Tre uppsatser från 1800- talets början med en efterskrift utgivna av Gurli Linder.
P.
A., Norstedt &amp;.
Sö- ners förlag.
I omslagspärmar av gråpapper, som verka illusoriskt hundraåriga, presenterar Gurli Linder som " retrospektivt utställ- ningsföremål ' ' tre uppsatser från 1800- talets början om Qainnan.
Det ar mot bakgrunden av det Baltiska Arstas sam- lade framstegsdokument som utgivarinnan funnit det av något intresse att omtrycka dessa gamla saker.
Den m e r an hundraåriga diskussionen om kvinnans bestämmelse har likhets- punkter genom alla tider.
Man konsta- terar det verkligen ännu en gång vid läsningen av denna lilla bok.
Upplys-.
ningstidens deklamatoriskt patetiska fraser omsluta uppfattningar, som man kan få igen i en nutida parlamentarikers inlägg i en riksdagsdebatt - även om man villigt medger, att de tidigare resonörerna betydligt mera oförblommerat naivt kom- mo fram med ' sina primitivt manliga åsikter.
Den nutida debattören ar mindre ' S öppenhjärtig, han känner i vilket fall som halst, att vissa meningar ej som förr kunna uttalas.
För dem som älska antikvitetsdoften i och för sig böra dessa små framploc- kade uppsatser från 1810 och 181 1 ha sitt, givna värde och alldeles säkert skola de skänka den " stunds harmlösa nöje '.
', som utgivarinnan i sin efterskrift hoppas av dem för läsarens rakning. '
, ~ d n n a n och tradgårdsskötseln.
Ett specialnummer av Skånska Tradgårds- .föreningens tidskrift.
Vi ha verkligen kommit så långt i.
Sverge, att.
vi börja älska blommor och vilja ha dein omkring oss.
En nutida kontinental resande behöver inte som exempelvis grevi ' nnati Ida Hahn-Hahn.
på.
1840-talet beklaga sig över att man inte påträffar en blomsteranlaggning i detta barbarland.
.
Nu .. lysa.
och doffa blommo; na i offentliga och enskiida parker, i de små täpporna vid de egna hemmen, i koloni- trädgårdar och trädgårdsskolor.
Blomster- skötseln och tradgårdskulturen ha höjt sig till en nivå, som inte är att förakt.
.
Kvinnorna ha härvid inte varit minst verksamma.
Om v.i inte visste det förut, skulle detta lilla tradgårdshafte upplysa oss om .det.
Det visar oss hur kronprinsessan trollar fram ett blomsterparadis inom Sofieros förut, dystra.
och mörka park, hur Else Dahl skapar en förtjusande 1700-tals- anläggning framför vårt Anta på Baltiska utställningen, hur Anna Lindhagen kam- par fram .sina koloniträdgårdar i Stock- holm, hur Småryds rosor,.
riddarsporrar och vallmo lysa mot det blåa havet och de 1,000 fruktträden löva blivande rika skördar, hur eleverna vid Torshälls kvinn- liga trädgårdsskola sköta sitt arbete med liv och tust.
.Att vi äga inte endast praktiker utan att även ingående studier i blommornas historia hos oss bedrivas påminner oss Ellen Nordengreng ännu en gång genom ' ",.
.
,.
den artikel o m blon~mor, deras uppskatt- ning och uppgift genom tiderna, varmed hon bidrar att göra det lilla häftet till en exponent av vad de.
svenska kvinnorna ha att komma med på detta område.
Dr Astrid.Cleve-Eulers små rön om krus- barsmjöldaggen vittna om att vetenskaplig specialisering icke behöver utesluta prak- tiskt intresse för vad på marken växer.
E. K-n.
+- Insända böcker.
P.
A. Norstedt 8r Söner: Några drag nr den svenska flickskolans historia.
Under fleres medverkan samlade.
Utg. av Ebba Heckscher.
- Qvinnan och dess bestämmelse för hundra ar sedan.
Tre uppsatser från 1800- talets början med en efterskrift, utgivna av Gurli Linder.
Albert Bonniers förlag: Befolkningsfrågan från kulturella och politiska synpunkter.
Fr.ans- män - Tyskar - Ryssar av C @ wallis: - A.-B.
Framtiden: August Bebel som social- politiker av OftaJade.
(D.
Y. G.-Laboremus skriftserie X.).
Evang.
Fosterlandsstiftelsen: I stridsvimlet.
Berättelse av Leonard Strömberg.
- Sex systrar.
Berättelse för unga och gamla av M. v. O. Övers.
-, Hämnden är Ijuf,.
Jul- berättelse ur verkligheten af Anna Cnrlsdot- ter.
- Psaltaren i - historisk belysning för- klarad af Pastor Storjohann.
Med anmark- ningar till uppbyggelse vid hvarje psalm ur C.
H. Spurgeons Psalmverk.
Öfvers.
Hugo Geber: Samtidens stormakter av Rudolf Kjellen.
L. Norblads bokhandel: Kvinnans plats i Guds världsplan.
Föredrag hållna vid K. F. U.
K:s världskonferens i Stockholm den 10- 18 juni 1914.
- Hemmets sociala fraga af Fr. W. Foerster.
Bem.
övers.
af Astrid Björk- quist.
A.-B.
Sandbergs bokhandel: Hur det känns att d8 En studie af Lucie Lagerbielke.
.
.
(Vitus).
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgjven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Klemaa.
Förbundsmedlemmar erhalla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Fikbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: l /, år kr.
5: -; l /, år kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion o c h.
ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Red ?k !ionstid: mindagar.
onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm; T.
48 50, Riks.
27 62.
Expeditaonen r kl. I t - 4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks.
27-62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika- Bremer - Förbundets Byrå, Kha ' abergsgatan 489 Stockholm 6.
Upplysningsavdelning.
PlaPsf örmedlingsavdelning.
Allm.
Tel. 48 50, Rikstel.
27 62, Allrn.
Tel. 48 16. redr rika- rem er-~örbuïidets sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allm.
Tel. 82 1 1, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
Kvinnliga juridisk.a byrån Wallingatan 12..
, - ' Allm.
tel. 183 36.
Kontorstid: 10-3.
Utfor alla.
slag s juridiska uppdrag.
,, utmärka sig gedom titom- ordentligt l l t t &amp; ping, mycket stor hastighet, korta niilar, stor 1iAllbarhet mot slitning och stor s p d e.
Arbeta dar- för alltid till iigarens be- En svensk syitaskin.
.
f hvarje si~ertskt Textilafdelningen Thyra Grafström, Stoclrholm Permanent otställniog av färdiga och påbiirjade arbe- ten samt material.
Rad vid inredning av våningar m. m.
Undervisning i t ta lien sk spets- och annan konstsöm.
Ständigt p5 lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
~ i k h a l t i urval ~t av Sp&amp;nönster.
FOR KAPITALISTER, särskilt fruntimmer, har det länge varit ett önsknings- mål att kunna överlämna vården av sina värdepapper och skötseln av sina affärer åt någon person eller institution, som med absolut saker- het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget ävensom prisbillighet.
En sådan institution ar Stockholms Enskilda, Banks NotariMzwdeIriing (Lilla Xygatan 27, expeditionstid 10-4), ' - som under garanti av Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård och ' förvaltning av enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, in- kasserar Notariatavdelningen vid förfallotiderna kuponger och tillhandahåller deponen- ten influtna medel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningar av obligationer och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar förslag till ny ptscering av det ledigblivna kapitalet.
Exempel 2.
O m inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar No- tariatavdelningen gäldenären därom att räntorna å inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser No- tariatavdelnhgen, att inteckningarna bliva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos av- delningen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockholms Enskitda Bank därigenom uppkommen skada.
.
F6rvaringsafgift:- - 50. öre - för år per 1,000-kronor av ' depositionens varde, dock ej undet,; två kronor.
v.
12
.
.
.
.
.
.
.
UffZTr a l l t s l a g s f ~ r e n i n g.
s f &amp; ~ &amp; -.
&gt;e.
~ ~.
...
Smakfullt arbese.
.
.
1.
.
., - och&gt;acllq pr * &amp;:,;.
-.
.
-.
-.
7-.
.
.. s - =.
.
- - ...
.
; &lt;.
.T.
..... I -.
' -.
.
.
.. +.
.T!
.
!
. '
.
.
*.
:.
.
ii.
&amp;.
; ... '.
.L.
.
...
.
-.
.
.
.
.
.
.
i: - v,.; .+.
.
.
.
h.
.
;.
