# ID: svediakorp-per2692
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,908
# sentences: 1,202
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


STOCKHOLM Skandinaviens s t ö r s t a l i ~; i r s ~ ~ r i ~ s b o l a g.
-.
Ar _.
_ ' I 1913.,;.
............ .&amp;er 25iJ1 miliioser kronor.
.........., ... ........ ÖPW 8.
mlllfonw tronor, .................. Över 3.i millhner troiior.
Nybeviljad lfdkikrlugtnimima Prernisinkomst i ....... Räote- och hyminkomst p - Lid6ifomaW~ssomn1an vid h k sint dver 256.8 milli&amp;er kronor.
SamUiga tlllgangar ca 75 miliion- kronor.
........................ I tillghgamn in &amp; a k t i l g n r n ~ piantifonddGriiindelsrr i SWPW Kr.
.
.
.
..................
Kr.
1.089.61k 50 ........, ...... .......... 50.000: -, Till föriirlpgipne: kontant vM TI aktisigaros: utdelning.
-- Under sin verksamhet har bolaget utbetalat till försakringsägarne: ............... .. ' ...... vinst iver 13.000.000 Er.
dSdsfallseFtjttaingar Över 3t.OOO.VOO, .kapitalHrskrAebpp och ÖVOP I1.2OO.WO .p.
- p Kr * 55 * 200.~00 BASTA SVENSKA Joh.
Lindholm.
.
.
..
Psykologiska: jordskred.
.
!
' v, ärldskriget ", %enaste krigsnyheter ",: så .lyda sedan något över en månad - de stora svarta fetstilsrubrikerna i tigning-.
arna, och nog blir def last, för att inte saga slukat, det som står under dem.
Hur mycket än tidningarna behärskas av krigs- ieligrammen och av artiklar och notiser, som: direkt och indireM berora kriget, ar likväl tidningarnas uppmärksamhet för andra ämnen betydligt större a n läsarnas.
I samtalen och i sinnena har kriget.en an- nu långt mera dominerande plats.
Kriget skymmer hela horisonten.
Med eller mot sin vilja ser man och måste se det, vart man an riktar sina blickar.
Med spök- synens ångest, med mardrönimens förlam-.
&amp; @ känsla fångar det tanke och fantasi.
Enligt det politiska kallpratets talesätt stå vi inför " förändringar i Europas kar- ta ".
Vi få " uppleva historia ".
Politiska 0c.h ekonomiska raknemastare demonstrera sakligt och övertygande det teoretiskt kor- .rekta i att krigsutbrottet inträffat.
.Gott och, val för den som har sina föreställningsfack val ordnade och vet var han skall passa in det som .sker.
Historien ar ju aldrig blott upprepning.
Liksom den enskilda människan såsom nytt upplever vad andra före henne er- .farit, så en ny generation i förhållande till föregångna släkten.
b d vi se och erfara av kriget är dock n y t f i en.
.starkare mening än den att vi -.
.medelåldersgene- ' ' ' ":.
rationen och ' ungdomen - förut inte haft erfarenhet - av annat &amp; fred.
vår '; elation ii11 kriget är ny,.
inte bara såsom forut ... '.
liggande ' utanför vår personliga erfaren hets räckvidd utan så, att vardera sidan i rela- tionen: k i g e t och v i är anhorlundii.
.Kriget har nya kolossala mått, både ex- allmänna värn- ' tensivt och intensivt.
plikten.
mångdubblar ' de aktivt stridandes antal .. Förstörelseteknikens utsökta full- ändning htensifi.erai- själva striden och vidgar dess område, för den upp i luften ' o c h ned under vattenytan.
En krigsför- klaring, och tiotusentals människor befinna sig plötsligt i ett fiendiland.
Ett export- förbud, och ett fredligt neutralt land ser sig berövat en tillförsel som det knappast, kanske icke alls, kan.
undvara.
.
I både vidsträckthet och kännbarhet bro krigets in- direkta Werkningar lika val som d,e direkta mångdubblade.
Dessa påfallande sakförhållanden vet var och eti.
Den som inte kände dem forut har lart dem i mångfaldiga tidningsar ?iklar om den allmänna värnplikten och de nuti- da harsiffrorna, om det genom samfards- medlens utveckling högtuppdrivna inter- nationella varuutbyte, som gö; det ena landet beroende av det andra i en tidigare exempellös grad o. s. v. Alltsammans nyttigt och intressant att veta.
Däremot.
säges i tidningarnas och i de både fromma och.ofromma tidskrifternas ar- ' ' ' $11 a en ' ' ' ' '
tiklar litet eller intet om m ä n n f s k o r- n a s förändrade beskaffenhet, förändrade syn på och ställning till k r i ' g e t s o m sådant.
;.
Råa och vilda människor finns det icke få aven bland de intellektuellt och etiskt högst stående kulturfolken: männis !ror vil- ka förbrytelsen ligger nara.
För dem passar kriget, inte till dess disciplinära sida, men så mycket bättre till dess barbariskai Från dem utgå.
de dåd av grymhet ' genom privat företagsamhet, för .vilka de nu krig- förande makterna ömsesidigt beskylla var- andra.
Dessa människor ä; o vad deras likar alltid varit.
.
Om de ' äro födda i nittonde århundradet eller om de vor0 med bland trettioåriga krigets soldatesk, gör föga till saken.
Men frånsett.
dessa illgärningsman ar människornas själsställnin~ .till kriget, kri- get som sådant, starkt modifierad - för att ej säga mera - i jämförelse med förra tider, även ' den som blott ligger på en generations avstånd.
Alla de i kriget deltagande makternas regeringar låta sig.
angeläget vara att - var på sitt sätt - utreda krigets- orsaks- sammanhang.
Utförligt bevisar var .och en, att kriget för det egna folket ar ett f ö, r s v a r s k r i g.
Opinionen bearbetas, folkopinionen i det egna landet, såsom aldrg förr.
Av " folket i vapen " begär man icke, att de skola strida blott därför att de befallas därtill.
Regeringarna vilja för krigföringen förfoga över icke blott armar och pengar utan viljor och åsikter, men detta förfogande ses ej som något självfallet.
Det.
vädjas och upplyses öm- sevis.
Sanna kunna de varandra motstridande förklaringarna inte samtidigt vara, det är ' r -.
.
.
omöjligt.
Men mer eller mindre ensidiga eller rent av hycklande, innebära de alla en tribut åt övertygelsen, att endast för- svarskrig ar tillåtet.
Ivern och omsorgen att motivera det utbrutna krigets nödvändighet ar politiskt sett ett demokratiskt drag.
~ j u ~ a r be- e tydelse har den likväl som sjalsfaktum, som ett erkännande icke av " folkets ma- jestät ", i analogi med valtalens, utan av krigets hemskhet.
Kriget ar ohyggligare an förr; framför allt förnimmes det som ohyggligare.
Röda korsets tillvaro ar en humanitetetens seger, men varje partiell vinst för humaniteten kommer det humanitetsförnekande i själva krigets idé att framstå desto bjärtare.
Psykiskt ar striden plågsammare nu an den var den tid, då på slagfälten sårade uppsöktes av rånare, icke av ambulanser.
Härdning i att utstå hemska syner och själv föröva gärningar, som endast kriget sanktionerar och som eljest kallas mord och stöld, vinnes på nuvarande mänsklig- hetsstadium icke utan vana, och vana har fattats.
Den okänslighet för andras li- dande, som gärna hänger samman med okänslighet för eget, har rönt stort avbräck.
Förvekligande kallas detta av somliga.
P alla händelserär det ett ') förvekligandep ', som inte förjagas genom bannor.
Där måste övning till.
Den bestås nu.
Följderna få vi val effara.
Lika mycket som en viss känslighet gentemot mänskliga kval påverkar sinnes- stämningen och lägger sordin på själva segerjublet, lika mycket ar rent teoretiskt den föreställning kringskuren, som ger den enskilda e; under.
alla omständigheter hållbar utgångsställning gen temot fienden.
För att göra kriget drägligt för sig o
H ' ERTHA.
.
2~0.
.
.
måste en i någon mån modern människa individerna emellan, blir.
- den som ej .hunnit modernitetens topp- Lika mycket för sanningens skull som punkt: ' förhärligande av brutaliteten - för humanitetens är det omistligt, att det t.ill.gripa ett antal fiktioner och hålla fast finns europeiska kulturfolk som stå utan- vid dein.
Med vad rätt eller orätt ett,.kiig för blodskampen, att det finns de som i kan kallas försvarskrig för hans folk, måste bcdöqandet av de stridande folken åt-.
den enskilda ej mindre än regeringen se minstone i någon mån kunna.ge var och det faktiska kriget som ett försvarskrig en sitt.
Så länge försvinner icke hela cien för att ha frid i sitt sinne.
Han måste ideella kulturgemenskapen i de avgrunder vidare bilda sig eller taga emot som rik- som öppnat sig. '
Hur mycket som kan tig en karikatyr av den fientliga nationen räddas beror nog verkligen i hög grad som helhet Betraktad, och slutligen måste på de smärre, " neutrala " folken.
.
han inordna .varje mot honom stående Bekvämast ar det för d.en som ännu fiende under den så uppgjorda falska, bil- sitter i lugn och ro att medan striden den av hans nation.
pågår i uppfattningen helt taga parti.
An- Med mindre går det ej.
Hur omedve- genämast är det att fördela svart och vitt tet dessa processer.
må försiggå hos dem så bjärt som de ' stridande själva @ ra.
som redan äro inne i krigets malström - Här som ofta eljest är det kvalfullt att för den utanför stående äro de påtagliga.
avstå från att jämka på fakta och skjuta Hemskt ' är det att läsa om bombarderade undan dem som inte ' passa en.
Strävan städer, stupade soldater, plundring.
och efter sanning ä r.
allöd mödosam.
brand.
Hemskt är det inte mindre att Hur fängsla ' nde intressant det må vara d e grev ' sta tänkbara förvanskningar utgå att följa resonemangen om de verkliga --- från personer eljest iitrustade med alla.
- intressekonflikter,.
som n u utlöst sig i krig, kulturFörutsattningar att positivt uppskatta hur spannande - aven oavsett vårt eget det värdefulla, som frambrakts och fram-.
eventuella indragande * - det må vara att bringas av ett annat, nu fientligt folk.
så gott sig göra låter föl ja krigets väx- Hur länge och hur långt skall förstö- lingar - oss anstår det icke att låta vare.
ringen gå, förstöringen av människoliv, sig det ena eller andra ens för ett ögon- konstskatter, kulturminnesmärken, materi- blick skyinma bort v a d k r i g s o m ella värden?
Ingen vet det och ingen vet s å d a n t a r.
N ö V d t v å n g e t t i l l hur " ittoinfattande.
Ödeläggelsen av ideella f ö r h ä r d e l s e existerar.
ännu inte f ö r värden: möjligheter till förstående, tillit,.
OSS.
.
.
. '
iiilma Boreiius.
.
uppskattning folken och de dem utgörande. '
' '
Kvinnliga .don-atorer 1600-1905.
I.
P å många områden ha halvt bort- glömda eller fullkomligt okända kvin- nogarningar dragits fram och lagts i dagen ute på Arsta.
Blott ett enda exempel!
Vem .visste förut vad svenska kvinnor offrat i.
till det allmänna?
För Arstautstai~ningen: ha de mödosamt samlats, siffra för siffra, alla dessa sum- mor, vilka .visat varåt deras tankar varit riktade, som haft något ' att avstå till det gemensamma bästa, från miljonerna till de hopsparade tusendena.
I Sverges officiella statistik finfier man primäruppgifterna angående alla s. k. fromma stiftelser o. d., som gjorts i .vårt iand under de senaste århundradena.
De äro har ' ordnade länsvis och grupperade först efter orter och inom dessa efter syftet.
Arbetet har nu således gått ut på att framdraga de uppgifter, som angå kvinnliga givare.
Redan vid det första överslaget visade det sig emellertid nöd- vändigt att begränsa urvalet till ett visst lägsta belopp för varje medtagen donation.
Som en lämplig minimisiffra fastslogs då 5,000 kr.
En annan princip har varit att utesluta alla gåvor, som ej utgått en- bart från kvinnor.
Ofta stå t. ex. makar, mor och son, eller syster och bror som givare.
De hava .ej medtagits.
A andra sidan ha naturligtvis " manliga gåvor ' ' mången gång dolt sig bland kvinnorna, då det t. ex. gällt insamlingar till något gott ändamål, igångsatta av kvinnor.
och re- dovisade.
i deras namn.
Sådana oegent- ligheter äro oundvikliga och få ta ut varandra.
Syftet med undersökningen har ju f. ö. mindre varit att visa hur stora '.
summor kvinnorna offrat än varåt deras intressen varit riktade.
För äldre tider flyta underrättelserna mycket sparsamt.
De tidigaste dona- tionerna härstamma helt naturligt från kungliga eller, adliga damer.
Redan 1600- talet visar emellertid samma huvudintres- sen hos givarna som de senare århundra- denas gåvor: man skänker till barn- uppfostran, studiestipendier och åldrings- vård.
Äldst ar fru Anna Trolles lilla .under- stödsfond på omkring 8,000 kr.
", avsedd för studerande vid Växjö allmanna läro- verk och daterad 1610.
Betydligt större ar drottning Kristin3 d. a s donation av år 1626 till Strängnäs gymnasium för underhåll av " 30 stipendiater eller com- munister ".
Den ar nu värderad till 106,682 kr; Så kommer år l629 fru Katharina Bielkes för våra öron ganska lustigt klingande gåva på 15,700 kr.
till Uppsala universitet för utdelning av un- derstöd till skiftesvis en teologie stude- rande och en som studerar " politik ", d. v. s. vad vi nu kalla nationalekonomi.
Jag ar ledsen att behöva omtala, att nästa donation, som bär kvinnonamn, ty- värr bevisligen har man att tacka för sin tillkomst.
Det är A l l m a n n a b a r n- h u s e t s grundplåt, ej mindre an 6,135,522 kr., enligt gåvobrevet skänkt av drottning Kristina men i verkligheten utanordnad l637 av hennes förmynd&amp;e.
Tyvärr hava de.
officiella uppgifterna " Alla siffror i det följande avse belop- pens storlek enligt 1905 års officiella statistik, den sista tillgängliga.
- - H:E R?
: H .A.
.
.
.
.
ingenting att förmala ' ' om dateringen i v hus på ' " Söder disponerar.,~ift.elsen.
: over den likaledes.
på drottning Kristinas konto omkring 18,000 kr.
...
.
.
.
stående gruvehospitalsfonden på 180,000.
Var.
1700-talet sparsamt på .donationerj kr.
till sjukvård åt arbetare vid Falu gruva.
så ar ' åter 1 800ïtalet så mycket rikare.
Låt oss ' hoppas; att det denna gång var Det företer även ut&amp;nordentligt stora variationer med avseende - p &amp; syftet.
S &amp; ~ I Kristina, soni själv.
handlade!
Av alla l 1600-talets donationer ar det beträffande ' airtal som.
belopp stå, Stock: säkerligen ingen,.
som n u.
ar så aktuell ho ' lms stad s a i t Göteb.0rg.s och Bohus som d e år.
1664: skänkta ~vitfeldtska län i framsiii.
rummet.
I det följande -.
.
stipendiernedlen.
I åttonde häftet av b1o.h en liten axplockning.
.
.
" Hertha " redogöres utförligare för.
deras .Utom det fö ' rut nämnda D r o t t n i n g: historia, varför.
jag här .nöjer mig med h u s e t hava.
flere av huvudstadens ålder: att hänvisa Pill ' detta,.
På tal om 1600- domshem kvinnliga donatorer att tacka talet återstår sedan.
endast att namna den av för sin tillvaro.
Både K o n u n g O s r a r faltinarskalken ' Helmfeldts anka &amp; 1683 till 1:s m i n n.
e och ' J o s e f i n a h e m m e t Uppsala.
universitet skänkta stipendiesum: räkna.
drottning Josefina ' som upphovsman, man - av 4 ' 5,809 kr.
samt drottning,Ulrika Aven A s y l e n.
f o r P a u v r e s h, o n t e u x, Eleonora d. a s .för alla stockholmare val- grundad.
.av gi-evinnan.
Ch.
von Schwerin, bekanta stiftelse D r o t t n i n g h u s e t; höj- till denna grupp.
Helt naturligt hava.
id are en mängd donationer gått till an- grundad 1 686.
Vid sidan av 1600-talet förefaller 1700; damål - som främja bainens vård och talet ganska torftigt.
Man.
marker, att.
fostran. '
Ett av de förnämsta barnhem- reduktionen gått # fram över de stora .för-.
men torde vara A x e l.
o c h S o f i a mögenheterna och att.
de ekonomiska be-.
A l m s s t i f t e l s e, förlagd till egen- greppen krympt samman.
Arhundradets domen Rådan i Spånga.
.Den förfogar över största gåva ar.
grevinnan Elisabet Oxen- icke niindre an 1, l 5 1,237 kr., skänkta av stiernas 204,870 kr.
till Varnhems kyrka änkefru Sofia Alm.
Omkring 70 barn f ö r vård av de dar befintliga de la Gar- mottagas har ...
Bland inrättningar för av dieska gravarna.
Några srnärre stipendier naturen ' vanlottade barn märkas prinses- i Uppsala och Strangnäs härstamma från san ~ u b e n i e s ' kända anstalt för obotligt kvinnliga barare av de grevliga Wredeska, sjuka ' och vanföra barn samt den av Piperska och Soopska ätternas namn, ett fröken Jeanette Berglind grundade T y s t a par adliga damer ha donerat några tusen s k o l a n. för dövstumma flickor: A k e r- kronor var till barnskolor,.
och fattiga b r u k s k o l o n i e n H a l l, dar grovt eller åldriga ha ' ihågkommits i en del fall.
varnartiga gossar omhändertagas, har upp- Märkligast och mest kand är val grevinnan rättats av drohning Josefina och vilar på A.
M. Soops stiftelse med ändamål att en donation av henne (42,763 kr.).
Många och stora gåvor hava skänkts bereda fri bostad och vedbrand samt sex kronors.
månatligt,.
und,erstöd åt gam !a till vetenskapliga.
ändamål, och.
för fram-.
trotjänarinnor inom familjerna Soop och jaidet av högre studier.
Främst bland ~ e r s e h - ~ ~ l d e n s t o ' l Förutom ~e.
över eget dessa torde böra namnas fru Vilhelmina, ', i,, ' ' ' ' '
.
Hiertas skapelse, stiftelsen L a r s ' Hi e r t a s m i n n e, med den sällsport vidsynta upp- giften att " fritt och oberoende verka.
för det mänskliga framåtskridandet ') (666,569 kr.).
Vissa från denna utgående medel hava fonderats för bestämda ändamål.
Så har vid Tandläkareinstitutet grundats en stipendiefond (1 4,65 1.
kr.)
för kvinnliga studerande, vid Uppsala universitet en för kvinnliga medicine studerande (6,450.
kr.)
och vid Lunds universitet en för kvinn- liga studerande (6,886 kr.).
En annan stipendiefond (1 5,238 kr) för kvinkiga studerande vid Karolinska institutet utgör .en gåva av.
fröken Hedvig Hierta och fru Anna Retzius, född Hierta.
Från fru Emilia Retzius åter har Svenska Iäkare- sällskapet mottagit .en ganska stor summa (36,753 kr.)
för att främja studiet av den normala.
anatomien och även .fysiologien.
Samma givare har skänkt Vetenskapsaka- demien medel (30,646 kr.)
till resestipendier för naturhistorisk och geografisk forsk- ning.
Från Jenny Lind åter härstamma stora stipendiefonder (85,869 kr.
och 98,868 kr.) '
vid ~onsthö~skolan och Mu- sikaliska akademien.
.
I jämförelse med vad kvinnorna offrat på vetenskap och konst äro i Stockholm donationerna till sjukvård egendomligt hog ej så stora.
Den, som givit - mest för detta ändamål, är säkerligen drottning.
Sophia, skaparinnan av S o p h i a h e m- m e t.
Dess fonder uppgå till 781,827 kr.
Vidare torde höra namnas den av fru Ebba Lind af Hageby, född Hierta, stiftade F ö r e n i n g e n f ö r s j u k v å r d i f a t t i g a h e m (24,682 kr.).
Intresset för åstadkommandet av pen- sionsfonder har däremot varit påfallande stort inom huvudstaden.
Alla ilag av behövande, åldriga kvinnor hava ihåg- kommits.
I en del fall kan man tydligt läsa mellan raderna ur vilken krets dona- torerna själva framgått.
Så är t. ex. för- hållandet med mamsell S.
M. Sundin, som velat pensionera änkor och döttrar efter borgare, " helst sidenkramhandlare ".
Störst bland hithörande stiftelser äro fröken Hanna Roos af Hjelmsäters fon- der för pensioner och stipendier, tillsam- mans 197,989 kr., samt fröken Ulrika Matilda Nolleroths stiftelse (1 58,907 kr.
), som utdelar pensioner på 320, 160 och 80 kr.
till ett visst antal i Sverge, Norge eller Danmark födda, ogifta kvinnor.
Bland gåvor för övriga ändamål märkes fröken Julia Sofia Gieseckes donation (3 18,19 1 kr.)
till Nationalmuseum för in- köp av konstverk.
På Arsta synes en framställning av ifrågavarande medels an- vändning.
Bland.
konstverk, som här foto- grafiskt atergivits, märkas bl.
a. så kanda och värderade saker som Edelfelts por- trätt av Viktor Rydberg, tre av Carl Lars- sons fresker i Nationalmusei trappupp- gång samt Frans Hals ' violinspelare (halva kostnaden för den sistnämnda er- satt av Gieseckeska medel).
Slutligen torde böra nämnas fröken M.
J. Guillaumes välmenande gåvor (6,066 kr.)
till belöning åt dem, " genom vilkas angivande personer, som plåga och miss- handla djur, bliva till ansvar fällda) ', samt till " utgivande av skrifter, som befordra en mild behandling av husdjuren ' ' (1 0,060 kronor).
Srsy Siifverbrand- Erikson.
.
.
Anna Sandström.
.
D &lt; .-.
&lt; s.-.
.
Sjalar.
och ansikteni.
&lt; ' I, .,.
.
.
. '
p.
et är tre och ett - halvt årtiondes ' i vårt grannland Danmark, hade .knappast möda och glädje Anna Sandström givit eko i vårt land.
Mot formalismens, fått förnimma sedan .hon började sitt verk den allt liv mördande, själlösa undervis- inom .den svenska flickskolan, det- verk, ningsrnetod,.
soG då var gängse och.vil- som tack vare hennes personlighets och ken bildar en nattlig ' bakgrund till den begåvnings sällsynta djup, klarhet och i n g a gryende dagen, skuro och bländade styrka har blivit av en Överväldigande be- som blixtar ropen på det levande, fria tydelse.
Det är nära tre årti~ndens ' hyll~ och hänryckta ordet, på plats för en.
kraf- ning hon från ' Nordens främsta pedagoger tigare kulturell insats, på formalismens fått mottaga för det livsverk, vars tidigare tillbakavikande för realisrn.
Med sitt sinne skeden hon nu, vid fullbordandet av sina lika klart och djupt fattande såväl våra 60 år, kan överblicka.
Av en så genom- ' dagars mänskliga liv i dess mångahahda gripande betydelse är detta livsverk, att sammanhang och betingelser som avlägsna dess klargörande på.
samma gång blir en tidsperioders och länders kulturkamp, blev.
den översiktligaste formulering av våra Anna Sandström främjare av dittills åsido- dagars svenska undervisningsväsende.
Anna satta kulturvärden inom av un- Sandströms framträdande bildade epok, dervisningsämnen, ' de det mänskliga livet inledde det skede då undervisningen, lyf- närmast.
berörande, läran om människo- tande sig till ett högre plan, intog sin .livet och människovärlden: kulturhistorien stallning .av h ö g rang.
Hennes framtra- och den en mingfald av skilda områden dande har, där skolundervisningen i öv- berörande geografien; dessa båda i mot- rigt endast lytt all utvecklings.
lag, blivit, sats mot den dittills allt annat behärskande eii omstörtande ' makt.
Genom det ' berat- språkundervisningen.
Själv fylld av den tigade, det naturnödvändiga i sina prin- fröjd .eller bävan som måste.
fylla oss, ciper och fordringar, genom det geniala " sena tiders barn ", då töcknet över tiderna greppet på sitt ämne vann hon i de klar- någon .gång lyfter sig och vi blicka in i seende och djuptänkta hängivna anhängare.
fjärran dagars tillvaro, måste hon som en Motsägande stammor, som höjdes, matta- första betingelse.
för undervisningen slopa des; till och med de genstörtigaste tyst- såväl, !äroböcker som lärometoder bundna enbart till politisk historia och ett meka- nade:.
I sentensen " Realism i undervisning ", niskt inlärande .darav.
.
synlig som titel å en år 1882 utkommande Och Anna Sandström levde som hon bok, formulerade Anna Sandström -- ännu lärde!
Det .var i de dagarna, då fulhet endast känd under signaturen Uffe, - och tråkighet ännu sutto, på tronen som sina fordringar.
Den kamp, det stridens dygder och skönheten var så gott som.
gny, som ' samma krav sedan länge väckt bortglömd,.
.
.
då .en ' liten flickas skolvärld ' ', ' t '
.
.
var som sorgen ' och natten- i. jarfiförelse med den lantligt sköna och.
ljiva hem- värld hon.
tvungits att lämna; då ens and- liga jag ' frös och svalt.
och varken- fann varme eller näring i de tröstlöst fila ' skol- rummeti, i degarnas tunga enahanda eller i Odhner, Dahm eller ens de ordentligt genompluggade ' och läxlästa Frithiofs saga och Fänrik Ståls sägner.
Vi .hade s1en.- trianmässigt fösts in i den, svenska me- deltiden, vi hade suttit halvt ihjältråkade och djupt likgiltiga &amp; sett de där hand- lande personerna. '
Att dessa .en gång varit människor som vi stod oss lika fjärran som allt annat mänskligt.
Odräglig lax- läsning och den överallt 1urande.fulheten var ju under åtta ' av årets tolv månader vår värld ..
Då - en ung lärariiha, vars ansikte, gestalt och kläder vor0 en tjusning att se på, uppenbarar sig.
.Hennes ord, ' hen- nes berättelser och beskrivningar bliva en lika stor tjusning.
Vi,.
- som aldrig förr varmts eller rörts av det mänskliga, följa med bävan i våra hjärtan Alarik, Richard Lejonhjärtaj Saladdin .och Birgitta, vi leva med Blondel, som sjungande söker sin fångne konung, vi tåga u t, med korsrid- darna, intaga Jerusalem, kampa vid Ro- sette och Damiette, hänföras av den unge och ridderlige Saladdin - - - Därefter: ånyo år av läxplugg.
Anna Sandström har lämnat våt skola och grun- dat en egen.
Men aldrig glömmer man de stunder, då för första gången ens egen trånga och tråkiga.
lilla varld vidgades till en del av lidernas liv; aldrig bleknar skimret kring.
Birgitta, Gottfrid av Bouil- lon och den unge Tankred, Richard Lejon- hjarta och Saladdin.
Aldrig glömmer man h m a Sandströms.
unga; ljusa gestalt,.
de 1e.vande friska skildringarna från hennes hjarta och mun.
I hög grad uppskattad och stödd i sitt hem, främst av sin fostermor, den själ- .fulla, djupt och fint begavade fröken Maria Hagberg, förde Anna Sandström under en följd av år modigt och oförskräckt sin talan.
Med " Kvinnoarbete och kvin- nolycka " och " ~odern,romantik och etik " gjorde hon sina tungt vägande inlägg i Ellen Key-striden på 1890-.et.
Förtrogen med tidens alla kulturella strömningar och rörelser, inlade hon sin livliga gensaga mot en del av de då hävdade meningarna.
I sin egen raskt tillväxande skola om- satte och prövade hon sina idéer - sko- lan utvidgades senare med ett seminarium.
Alltjämt hade Anna Sandström till sitt förfogande haft makten så väl i det tala- de som i det skrivna ordet.
Hon redi- gerar den högt ansedda pedagogiska tidskriften Verdandi och fortsätter i de båda överlägsna verken " Nordens första storhetstidJJ och och arbetsliv i svenska bygderJ sin verksamhet som skriftställare.
Till samma vida åhörarkrets har hon vid de stora nordiska skolmötena vänt sig; andlöst har man har lyssnat till henne för att, när de kloka, modiga och vackra, från hjarta till hjarta gående orden förklingat, brista ut i jubel.
Vem kan glömma hennes vädjande och uppford- rande ord vid skolmötet i Stockholm 1891, dar hon varnande och klarseende påvisade vårt tidslynnes och vår litteraturs oförmåga att skapa ett sunt och plikttro- get folk, dar hon blottade de dolda faror, som hota vår ungdoms sedliga kraft, vi- sade att en sådd av skenbart harmlösa frön kan i unga sinnen bliva en draksådd.
Sällsamt strålande står Anna Sandstr~ms atu ur
gestalt för ens erinran.
Dristig, själsstark och Späilstig står hon annu vid fyllda GO år, en av själsstorhet, harmoni och hän- förelse adlad personlighet.
.
- Glimtar utifrån.
Den stora folkupplysaren.
I septeni- berhaftet av den norska tidskriften, For Iijem og sanifimdn IiAller dess redaktör, fru Marie Elisabeth T / Z O ~ I ~ C ~ Michelet, IZ.
under rubriken B e s ö k e l s e n s t i d e11 skoningslös botpredikan för sitt folk.
, Vad vi under den g h g n a veckan [börjaii av augiisti] Iia erfarit av fosterlandsälskande mänskors egoism och vilja att, Iiur det an iiiå gå banker och samhället för övrigt, satta - sig personligen i säkerhet - det.
ar en lär- penning, för långa tider mot sjalvupphöjelse.
Fredri ka-Bremer-Förb~indets ars- Det ar inte långt steg från den som inte 311s i juni uppdrog åt förbuiidssty- vill försvara fosterlandet till den son1 bara N:öte reken att vidtaga åtgärder för hyrande av vill försvara sig själv.
Hopandet av guld- en lokal i Stockholm, där det baltiska mynt, silvermynt och matvaror, uppskruvade Arstas samlingar skulle inrymmas, var det priser ocli stornining av bankerna .äro ytt- helt andra och lugna ' ' tider.
Redan i ringar av den teoretiska fosterlandskärlekens första dagarna av juli var man också far- bankrutt i fararis stund.
Underligt föröd- dig med att skicka tit ett upprop till mjukande låter det nu efteråt, nar vi kanna Sverges kvinnor om att bilda en koope- hiir niycket av vår innersta svaghet vi ha rativ förening, .K v i n n o r ii a s a n d e 1 s- blottat då järnridån föll med sitt krigsbud- f ö r e n i n g A r s t a k l u b b e i ~, sQm skap, att höra talas on1 den och den, som skulle ha till uppgift att realisera det upp- lugnt ocli titan at,t vackla gått arans ' raka vag, ställda Önskemålet.
Meningen var att icke sålt sina varor till fastslagna priser, Iiållit endast hyra en lämplig lokal åt det dyr- sina avtal.och tänkt sist på sig själv,.
Denna räfst galler alla nationer, ty över- bara material, som samlats p å Arsta, utan att det hela skulle, bli en verklig- klubb- allt ha med automatisk precision sanima före-.
lokal ' med bibliotek, skriv- och läsrum, teelser visat sig på deii stora demaskeringens klockslag.
Men överallt reser sig också det restaurang och resanderum.
Genom andelsteckning - andelarna sociala samvetet (eller åtminstone anstandig- sattes till 2.5 kr.
- tänkte man sig att hetskänslan) till protest.
Ett socialt samvete erforderligt kapital skulle uppbringas.
Det aga vi nämligen fortfarande, ehuru det inter- stora intresse, som från alla håll visades nationella ar fullkomligt utrotat i Europa.
Fru Michelet hyser emellertid ' ett fromt, utställningens Arsta, gjorde, att man hop- oni an icke alldeles visst hopp om att denna pades att redan till 15 november ha teck- ningen avslutad.
Listor för andelsteckning skärseld skall leda till Norges pånyttfödelse, att hade utlagts på Arsta och Fredrika-Bremer- nationen skall, vanda tillbaka till förhållan- den, som stå i överensstammelse med vårt .Förbundets byrå i Stockholm.
Sensommarens ödesdigra hanbelser i n- lands ekonomi både i kläder, mat och nöjen, verka naturligtvis även på detta företags och.
låta alla ' inbillningar on1 att vi ha för- realiserande.
För närvarande torde ing; en niåga och skyldighet att leva ett europeiskt möjlighet finnas att forcera penningin- liv i restaurangatmosfar ocli uppvisningar av samlingen; varför teckningstiden måste för-.
sista modet bli ett övervunnet stadium, som längas till en tidpunkt, som senare kom- vi vuxit ifrån under krigets utvecklande och mognande dagarn.
.
mer att offentliggöras.
Om kriget vore så Överlägsen pedagog och sanil~iallsord~iare, som det har rykte för, Årstaklubben.
, '.
.
merådinnorna, som i extatiskt hjältemod ställa sig vid tvättbunken för att gtiugga sarade soldaters skjortor, professoreriia, som utföra subalterna skrivgöroiiiil, ambetsnian- ner, rentiererna, studenterna och scouterna, soni avlas att hjälpa till gratis p2 alla liäll, dessa aktningsvärda men tafatta patrioter ha redan frambesvurit en ny nationalfara: ar- betslöslieten med åtföljande nöd och för- bittring.
Denna illojala konkurretis striva de socialpolitiskt sakkunniga att avleda;, Farniose fr au en^.
För första gänge !i har ett krig stött ihop med en * mäktig orga- Anita Augspilrg har i en präktig artikel niserad kvinnorörelse.
Därav ha uppstått (avtryckt ur ~Miinchener zeit ung^ i, Die Iiogst underbara kombinationer.
Att kvinno- Frauenbewegunga 1 sept.)
iitrett grundlin- rörelsen ar svuren fiende till krig ar känt jerna av deras plikt, soni ha tillfälle att välja och självklart.
Den har också pliktskyldigt p i vilket satt de i dessa dagar vilja tjäna höjt protest niot det nu pågående, d. v. s: det allmänna.
Det första de ha att offra ar uppfyllt alla formaliteter, ty on1 nier kunde den lilla själviska ambitionen att bist8 foster- det ju inte bli friiga.
Men sedan den tvagit landet med sina händers arbete.
Detta tiiaste sina ' händer, har deii med liv och själ kastat de överlämna i t toninia hiinder och bctala sig in i kampen.
Detta galler framför allt för det.
A r b e t s f ö r m e d l i n g ar den om den tyska.
Och nu händer det häpnads- enda verksamhet för det allmänna, som bör ' väckande, att det tillstånd, som den mest av få ske gratis.
Vidare lägger Anita Augsptirg allt fruktat och sökt avvärja, visar sig vara ' de välbärgade på hjärtat, att överdriven spar- dess mäktigaste befordrare.
N11 rycker den samhet i dessa tider icke ar en obetingad fram med stormsteg under lösen, Deutsch- dygd.
Att utveckla bländande lyx vore jti land, Deutschland uber allesn och finner inga kanske smaklöst, nien fosterlandskt %r det motståndare mer.
Man har inte ' längre tid att inte inskränka sig till det nödvändig ' aste och råd att avgränsa någon .kvinnans sfär.
:, utan bereda avsättning i % nden solida kvali- Kvinnorna passa nu överallt där de kunna tetsindustrins.
Ty vad det galler ar att hälla göra nytta, aven på de nokviniiligaste~ poster.
de ekonomiska funktioiierrm kretslopp i gäng Fosterlandsförsvarare och fosterlandsbevarare s i obehindrat som möjligt.
I ett upprop, ut- färdat av Anita Augspurg, Lida Gustava - krigskatnrater alla.
All den djupgående sociala kunskap, den Heymann och kommerseridet Schulein, kal- praktiska skicklighet och den sega, discipli- las s die freie Liebestatigkeit~ rent ut en rför- nerade energi, som beundransvärt utbildats bann el se.^ Där uppnianas ock husrniidrar, inom tyska kvinnorörelsen och som den i in- industriidkare, köpman, lantbrukare o. s. v. och utland rönt så ringa erkannande för, har att icke avskeda n&amp;gra tjänare och ai~ställda fått ett oöverskådligt verkningsfalt öpjinat för utan snarare, om möjligt ar, ta fler i sin sig.
Det behövs den erfarenhet och över- tjänst, i nödfall mot fritt vivre.
Veckotidningen F r a u e n k a p i t a l säljes blick, som i långa, tunga kampårs mödor för- värvats inom dessa kretsar, för att organisera i lösnummer över hela riket till förnian för och fördela den kaotiska offervillighet, som en av redaktionen upprättad krigshjälpsfond, plötsligt huvudyr rusar fram ur alla vrår.
vars medel efter noggrann prövning iitdelas Dessa otränade frivilliga tnåste ofta hållas i bland organisationer, soni sörja för soldat- schack med skarpa tillrättavisningar från röst- familjer och arbetslösa.
I tidningens vackra inredd, till rattsveteraner.
De mängder välmående fruar lokal ar en ~Kriegsschreibsfube~ och fröknar, som.
med ovana händer sticka kostnadsfritt begagnande för envar.
Där .strumpor och muddar åt fosterlandet, gehei- nieddelas itpplysningar rörande juridiska, eko- borde man önska sig förmåneti av dess lek- tioner s i ofta, att freden aldrig bleve mer an såpass rast, att man hunne pusta och rusta.
Men man liar skäl att niisstro - p i saninia gång man ovillkorligt beundrar - de sköna och briljanta dygder, soni födas av skrämsel och nöd: de prydas av en hektisk rodnad, som icke tyder på stark konstitution och långt liv.
.
.
,. '
H E R T H A rande officer.
Det ha vi länge vetat, men att det erkannes av den prirniti.va manlighet, soni iion s &amp; obarrnhiirtigt avslöjat i, Das Ratsel: Weibro, verkar fabel ' aktigt.
nomiska och postala angelägenheter, säljes faltbrevkort och laninas bistånd vid adresse- ring av ' försändelser, ja, niindr ' e skrivkunniga få till och med diktera sina meddelanden till de anhöriga i fält.
Frän fr au en kap it aln har också iitgitt .ett projekt, som kanske kommer att visa sig följdrikt: k v i n n o r n a s l a n d s t o r m.
I häftet för 30 ' aug.
framlägges det av Frauen- banks jurist,.
d:r Marie Raschke, i en flain- niande hyninartad uppsats, rytmisk och ger- manskt högstämd som ett manifest från anno 1S13.
Varför skulle inte kvinnorna avlösa de man, soiii dönits till bevakningstjanst inom granserna och brinna av längtan till fronten?
Denna taiike ligger i luften, den dyker, tipp sanitidigt p i andra håll och den har re- dan börjat förverkligas. '
Tvi välbekanta röst- rattskampar, d:r Kathe Schirniacher och Klara Sclileker, stå väpnade på vakt vid en bro nara gränsen mellan Mecklenburg och Poni- nierii ..
De anmälde sig.
till landstormstjänst iitan att fråga efter, om nigon ville följa exemplet, men offentliggjorde sedan ett upp- rop, kort .och klämmigt; vari det bl.
a. heter: för 100 år seden kampade enstaka kvinnor för fosterlandet, i dag äro tusenden beredda dartillro.
Kathe Scliirmaclier soldat!
I första ögon- blicket katins det soni en örfil, nien sedan, vid nirniare besinning, förefaller det helt naturligt och henne si likt.
&gt;Sie sind ja eine famose Fraun, sade henne en beurid-. '
Asquith far gå lös.
, J e s 11 i s s a U V i n, utropade ~ u s t a v III, nar ett krig kom och räddade hononi ur ett annat.
Engelska re- geringen suckar kanske detsaninia, ty nu kan deii njuta en hemfrid, som den iote smakat p i åratal.
De bägge inhemska fiendearmé- ei-na ' ha i patriotisk lojalitet förklarat vapen- stillestånd.
Sir Edward Carsoy.
tågar med sina, Ulsterrebeller ut att slåss mot tyskar, och man kan, allvarsamt befara, att mrs Pankhurst gör saiiiiiialunda med sina suffra- getter.
W o m e ' n ' s S o c i a l a n d P o l i t i - c a I U n i 0.n omfattar 14,000 medlemmar, .a ' v vilka en stor del avlagt viildigare ' prof på niod och- uthållighet an någon reguljär soldat Itan.
berömma sig av.
Vi känna emellertid inte deras plan &amp; ty nigon tidning konimer oss ' inte mer tillhaiida från England.
,.
297: ' Kvitterat.
I Canada har en förordning u ' tffardats,.
att varje gift inaii, som anmäler sig till frivillig krigstjänst, måste forete sin hustrus skriftliga samtycke.
W o m a ii ' s J o u r n a l (22 aug.)
halsar den ' med .gil- laiide son1 ett utj$n~ilande n~otstycke till den h g; som stadgar, att ingen operation får företagas på en gift Iwinna utan makens sanitycke.
Det ' i r en lang omväg till rättvis fördelning, men dock en sorts vag.
. '
O Svenska kvinnliga konst.närer p8 Baltiska utställningen.
Några anteckningar och synpunkter.
B altisk, utställiii~igeii ryinde i sitt ar- kitekturvirrvarr blaiid maskiner - och industribrådska et1 avskild lugn vrå, som lyckats fånga eii liteii skymt av idyllen och något av friden- fråii en svensk herr- gård.
Det ' var Arsta.
I110111 dess murar åskådliggjorde^ de svenska kvinnornas verksamhet i skilda läger, nieii det var ' på sainnia gång eii vacker hyllningsgärd åt stora svenska kvinnor, först och främst Fredrika Brenier.
Friil Iieiines salong tyckte sig se trådarna utgi, som snabbt skul !e ' grena ut ' sig och vivvs samman till ett vittomfattande nät, färdigt att omsluta alla grenar, aven konsten.
De .niiiiiatyrer som prydde väggarna i salongen Iato ana, '.
.
, att en så stor portion konstnärlighet in- båda rummen på grund därav fingo allt- gick i hennes mångsidiga begåvning att för mycket karaktär av den mestadels me- om konsten blivit hennes huvudintresse, delmåttiga, ja ibland undermåliga konst målarkonsten i kvinnohand på en gång son1 utställts.
skulle ha ryckts upp i ett högre plan an Kraft att helt dominera denna omgiv- Sofie Adlersparre mäktade lyfta den till.
ning och lysa upp rummet hade Gerda Väl hade före Sofie Adlersparre Ulrica Kallstenius ' själfulla porträtt av professor- Pasch och andra långt bättre konterfejat skan Ulla Jaliansson, ett av utställningens våra förfader under gångna tider, men vad vackraste.
I viss mån gällde.
detta även som det oaktat gör den dag; hon gjorde on1 Hildegard Thorells, Elisabeth Barne- konsten till sin livsuppgift, till en märkesdag kows (vaii Goebeii), Helene Herslows, för svenska konstnärinnor är att.
hon orädd Lilly Segerdahls ocli andras arbeten.
Dit bröt konventionalismens skrankor och gav hörde även Kaja W idegrens Lidforsshu- stöten åt den revolution soni 1864 skulle vud och landskapisterna Charlotte Wahl- öppna .akademiens portar för.
kvinnliga ström, Stina Tir &amp; (särskilt " Tallmyr "), elever.
1 ocli med det sainnia var ju varje Edith Grafström v. Kilaffl, Hanna Moesch- ung konstadept, manlig som kvinnlig, - lin in.
fl.
Bland akvarellerna faste man åtminstone i teorien - satt på samma sig som alltid främst vid Ottilia Adel- hänvisad till e g e n begåvning och borgs, fulla.
av dalastamniiig i färg och styrka.
teckning.
Det ar som hade först i våra dagar Tyra Kleeiis vackra etsningar Repos denna idé slagit rot med tillräcklig kraft ocli Parfuiii oriental liksom Elsa Björk- att skjuta, starka och friska skott.
Ty är mans och många andras grafiska alster det ej blott den sunda koi~sekvensen av niåste här av utryiii~nesskal förbigås.
akademiförordningen, som kommit flerta-.
Ute i salarna hängde H. I&lt;.
H. kroii- let av de mera begåvade målarinnorna att prinsessans lilla iitställning av landskap, utställa fritt i salarna, eller uppdelade i som med fin färgsaininanställiiing och frivilliga sammanblutningar - efter konstnar- känsla återgav den svenska naturens p i ligt kynne?
På def sättet blevo de även en gång höga och disiga luft i vår och sammangjutna i sin kitta miljö i den stora vinter.
Mathilda W igert-Österlunds vack- helhetsbilden av svensk konst, som utställ- ra bitar från Marielund, Ester Alitiquists ningen gav.
För den som studerade ur och Anna Bobergs goda saker äro val- synpunkten kvinnliga konstnärers utveck- kända för konstintresserade.
Bland Hanna ling blev intresset därigenom fördubblat, Paulis tre vackra dukar var en gruppbild vartill kom.
det nöje man hade av att se av Handarbetets Vänner, Elsa Backlund- hur val rustade de varit att upptaga deiitia Celsiiig nådde Iäiigst i sina akvareller och fria tavlan.
inånga av Agiies Wieslanders och Tora " Svenska konstnärinnors ' ' tavelutställning Holmströnis arbeten voro utmärkta, särskilt gjorde- ' ett matt intryck, frånsett ovan- den förstnäm~idas " Våraningar ".
De tillhör- nämnda förhållande även därför att gall- de som bekant)) Konstnärsgruppen 19 1 3: ' ringen ej varit tillräckligt sträng ocll de Icke ens bland expressionisterna saknades
% en kvinnlig representant, Sigrid Hj.ertén- Griinewald.
Hon skulle har förbigåtts, om ej ' de11 omständigheten, att 11011 för- fogade över en hel vägg, kunde ha givit det för expressionisterna sorgliga skenet att h o n hör till deras bättre förmågor.
Jämfört med Waldeniar Bechtejeffs liktåg i ryska avdelningen eller, för att ta en kvinna, Mariana Werefkins arbeten, äro ju våra8 expressiotlister svaga.
.Men Isaak Griinewalds porträtt av fru M. och några av Nils v. Dardels porträtt eller gatubil- der visa Iiiir långt den ultranioderna kons- ten hos oss verkligen hunnit och en be-.
traktare stämplar instinktivt Sigrid Griine- walds arbeten soni osjalvstäiidiga, taiiiligen illa utförda repliker av den obehärskade, ännu icke genomarbetade delen av lien- nes inans produktion.
Bland våra skulptriser saknades tyvärr.
det frainsta tianinet, Sigrid Blomberg, och lik &amp; gjorde Svenska konstnärin- nors skulptiirutställning ett mycket starkt intryck.
Här träffade man Ruth Milles ', Ag- nes ~rumeries, Ida Mattotis, Gerda Sprin- chorns och Alice Nordins vackra och välbekanta arbeten.
Caroline Bruce, Ida Tlioresen, Runa Hiibe och Anna Troili- Petterson $idrogo att starka intrycket att de kvinnliga koiistnarerna laiiina .ett kraf- ' tigt bidrag till den iitiga svenska skulptur, vars födelsestutid vi 11.u uppleua.
Hjördis Nordin-Tetigboni, som tillika nied Aina Wallberg utställde ute i salarna, bekräftar detta, men framför allt ett av den svenska utställningens utsöktaste.föreniål, soni dock ej fatlns i koiistavdeltiitigeti: Handarbetets Vänner hade varit lyckliga nog .att för sin kyrksal förvärva Ellen Roosvals förslag till korCkrankskr8n, såväl det på ' ~ ~ r k konst li~ ' förut utstäl.lda som ett - nytt,.
i år utarbetat förslag.
Mellan de båda förslagen ligga två år, som ryninia en hastig utveckling, mot större sl~itenhet, kraft och uttrycks- fullhet.
.
Byggande vidare på den från antik och medeltid överlaiiinacie, nien av renaisan- sen glönida tradition, som ', gjorde.
så gott son1 all skulptur (det gällde aven.
sten) polykrom, lyckas det henne, då hoii ined sina skiilpturanlag förenar en sällsynt ko- loristisk begåviiing, att gjuta ett fantasiens och livfullhetens skitiiiiier över de expres- siva fortiierila o ' ch förläna dem den he-.
lighet den kyrkliga I&lt;onstens bästa alster hade uiider dess storhetstid - niedeltiden.
Med sin atlatoniiska och p,erspektiviska kunskap kan hon aven saklöst lämna rea- lismen för uttrycksfullheten nied satnnia goda r ' esultat som 1 100-talskonstnarerna till Tryde- och Löderupfuntarna, vilka man kunde studera i kyrkliga iitstallningen.
Jag.
liar .uppehållit mig så länge vid Ellen Roosvals arbeten, dels emedan, då hon så gott som aldrig utställer, ' hon är proportionsvis minst kand, dels och frain- för allt eniedan hoii så att saga bildar slutst~neii i den &amp; ecklingskedja, som ggr från Sofie Adlersparre.
Hon är kanske den första av Sofie Adlersparres efterföljare, som fullt obetingat kan räknas in Ijland våra största konstnärer.
Iiiför " Paradiset " och " Nedstigandet i dödsriket " på förslaget från 19 14 dyker Milles-salen i utstall- ningsbyggiiaden, som vi nyss Ian~nat, upp.
för ens inre syn och nian, frågar sig ovill- .korligt om Saltsjöbadskyrkans skulptör är överträffad.
Svaret ligger i franitidens sköte.
.
.
b ' Gerda Roi; tkius.
.
, '.
Kapten Bloms man.
yster Anna stod och lutade sig ut S genom fönstret i sjukhuskorridoren, niedan .hon väntade den nya patienten.
Vad det var friskt ' och g r h t där nere i parken!
Inte hade hon kommit ihag, att våren var så langt framskriden.
Gräsmattorna vor0 jti redan svagt grö- na och dar nere på en av dem satt portvaktens tös med sin docka i fam- nen.
- Eli riktig liten idyll, tänkte syster Aiina med en suck, som inte smakade så litet av sentimentalitet.
Men i nästa ögonblick flög €tt själv- ironiskt löje över hennes ansikte.
Hon hade kommit att tanka på hur föga hen- nes egen person passade i stycke med den vårfagra morgonen.
Och hon sag verkligen också helt omornad ut, dar hoii stod, trettiårig, mager cch tiird.
Me11 si hade hon ocksa vakat heta nat- ten.
- Förlåt, syster, ar det på den har avdelningen kapten Blom ligger?
fråga- de i detta ögonblick en främmande stäinrna bakom henne.
Sköterskan vande sig om och sig med halvt ovillig blick p2 den talaiide.
Hon hade glömt både tid och rum för det Iiärliga panorama, som utbredde sig ne- danför fönstret: deii lilla staden med sin stora kyrka, - de knoppande träden i stadsträdgården och den milsvida slit- ten längst bort.
.
- Kapten Blom kanske ligger p i C, svarade hon lite dröjande med likgiltig röst.
Det har ar kvirinoavclel~ii~~g.
Men i detsamma kam kapten Blom.
Hon såg inte mycket krigisk ut, den lilla frälsningskaptenen, dar hon halv- låg, buren i gullstol av Jolian och Carlsson, med huvudet lutat nïot Jo- hans axel.
Hoii var mycket blek, hen- nes ögonlock vor0 tungt slutna och med de två långa, svarta flätorna hingande iiedåt ryggen såg hoii näsfan ut som en liteii flicka. '
, - En vissnande blomma, en bruten lilja, tänkte syster Anna och ' - åter små- log hon ironiskt - iiven denna g5ng i t sig själv.
Nu skulle den lilla kaptcnen installeras, och hon fick sin plats på 3:an hos dc andra gynekologpatienterila.
Det var sannerligen inte nagot vidare trevligt sällskap hon kom till.
D i r fanns langa Tilda, som.
alltid blev så ond, om hon inte fick det som blev över p5 extra- brickorna, och slussvaktarfrun, som var sa morsk för att mannen hade peligar p3 banken, och fru Emanuelsson, vars svåraste åkomma var inbillningssjuka och som för var natt fick nervösa anfa !l och trodde att hon skulle dö med detsamma.
Ja, det var verkligen inte trevligt p i 3:aii, som ingalunda kunde kallas ett lugnt och fridfullt ställe.
Dar var prat, ' resonemang och dispyter från morgoii till kvall, men denna dag blev det tyst - man nändes ej störa den lilla kap- tenen.
Man till och med viskade.
Det hade emellertid blivit kväll, och den nykomna hade genomgatt en svir operation, som måst omedelbart före- tagas.
Syster Anna, som skulle vaka hos henne2 hade varit iiiiic pa bariisa-.
leii för att se till att altt dar var i ord- niig för natten, och hon stod just i begrepp att bege sig in till ben sjdm på 3:an, d i hon längst ner-i korrido- ren tipptackte eii person, som tydligni ej liörc !e huset till.
- Hur Ilar den där figiiren kommit iii?
tänkte hon.
Vad liar den dar har att göra s2 sent?
Den främmaiide ~iariilarle sig.
- Ser syster, det ar jag, soni ár Bli- dersson, förklarade haii i en inställsam och viktig ton, som tycktes antyda, att därmed vore alltiiig sagt.
- Jasä, och vad vill iii da?
blev det iiigot korta svaret.
- Jag ville fraga hur det ar med niin hustru, kapten Andersson vid arniCii.
.
Skötersl&lt;an såg häpen på manileil.
Var nigot sådant verkligen - möjligt?
.
Denila stora grova karl med sitt pli en gång lismande och brutala ansik (e, inte kunde val det.
v a g kapten Bloms nian.
Syster gjorde en liten tvekande fråga.
- Jo, GLI^ vi ' lsigne syster nu och i: ail evighet, det iir det visst det.
Meii de kallar henne Bloni indi, for så .het- te hon, innan ho11 vart gift.
Jaa; det ar minsann ingen glädje att ha en sjuk hustru, ska jag saga syster.
Herren va- re tack och lov för allt!
Det har var dH en riktig prövning.
Det .lat på dok- torn som.
han trodde; att han skulle bli tvungen att ta bort.
livmodern pi ' na stackarn, och d2 vore det val.
s i gott, att hon finge dö med detsamma, för da iir hon ju aiidi föl-störd invärtes.
Hal- leluja!
Syster Anna s i g p i mannen, ocli han.
kände sig tydligen inte alldeles vii1 till-.
freds under heliiles blick.
- Jag tänker ' det ar val bist, att jag g5r hem igen, kan jag tro.
Herren är den ensammes hjälp och beskyddare. '
Det ar gott att lita till honom i all nöd, alskade syster.
Men ' skbterskaii hade redan .. utan ett enda ord vant honom ryggen och gatt i11 till sina sjuklingar p i 3:an.
.Dar var halvmörkt och tyst.
Den lil- la kaptenen lag lugn och stilla, och de andra patienterna tycktes, gudskelov, al !a ha somnat.
Sköterskan drog en suck .av lättnad.
Hon gjorde det så bekvämt som möjligt för sig och saite sig vid fru .Bloms säng.
Den tycktes henne så avlägsen, som i en annan tillvaro, den tiden, då hon var kväll klockan tio kröp ner i sin sang, drog upp täcket omkring s i g och som- nade.
inom några minuter.
Ack, i. den- na stund fanns intet i världen,.
som sys-.
ter Anna tyckte vara jämförligt med att f2 sova.
Hon tänkte- med slö förvåning på alla dem, som kanske just i detta ögonblick lämnade sina ' hem och sina goda baddar för .att på ett eller annat ' sätt förslösa nattens härliga timmar.
i-Ieimes ögon slöto sig mot hennes vil- ja.
Inte vore clet viil så ' farligt, om hon sov en liten stund -.
hon hade ju bli- vit så liittsövd.
I .detsamma hördes en sakta .knack- ning p i clör ' ren, och sköterskan for upp ur stolen i samrna ögonblick som dör- reii långsamt öppnades och en kvinna tyst smög sig in .. I-Ion var varken ung eller vacker, hennes breda axlar voro böjda ocli ' hennes ansikte magert och firctt.
.
Men det fanns dock riagot i de grova dragen, som genast stiimde skö- terskan till hennes förniin.
- - Ursikta, sade den -.
frimmaiide i viskande ton, det var en som sa, att kapten l a g har och att syster var.
inne IIOS heiine.
Jag ar granne till kapten - jag, bor mitt emot i farstun - och jag ville så garna höra hur det stod till.
Qch jag tänkte som så: nu ligger hon så ensam $4 sjukhuset, och om hon vaknar opp och vet, till sig en smula, så kiinde det kanske göra henne gott att f2 se ett bekant ansikte.
Den ' f ramniande ' kvinnan tycktes be- tänka sig ett ögonblicl~. '
- Nog för syster ar den basta, som kan.
vara hos henne, ' först &amp; tillade hon cliirefter ' med en viss iver, liksom rädd att ha varit ohövlig mot sköterskan.
Men hemma till vårt har hon varit var- enda dag sen, hon kom hit till stan - sa att om jag fick sitta har - jag ska inte störa.
Den lilla kaptenens grannfru satte upp ett bevekande ansikte.
Syster gjorde ett tecken mot.
en stol nere vid dörren, och den främmande satte sig tyst.
Tystnaden varade linge, endast då och då avbruten av den sjukas medvetslösa mumlande.
- Heiine varder mycket förlatet - mycket, mycket, viskade hon oupphörligt med sin mjuka stämma.
.
Syster Anna började undra vad kloc- kan kunde vara.
Skulle clet då aldrig bli morgon.
igen?
.
, ' - -
,.
Den okända nere vid dörren hade sut- tit tyst alla dessa langa timmar, under vilka den sjuka ej en en+ gång kom- mit till klart medvetande.
Nu började hon tala mycket tyst och försiktigt.
Hon berättade om den sjuka kaptenen o c j ~ om allt det goda, som denna hade gjort de fattiga där i staden.
Det skulle bli så tomt och underligt, om .hon ginge bort, hon som vari!
alla fattigas van.
- For hon, som ligger har, syster, hon ar en riktig gudsangel, det ar vad hon ar, bedyrade det1 främmande.
Och de första åren var hon alltid så inner- ligt glad, men - det blev förstås annor- lunda, sen hon blev gift ' med Anders- son.
- Har hon varit gift länge?
fragade sköterskan i slapp ton.
Kvinnan tycktes rakna på fingrarna, in- nan hon svarade.
- - Det kan val vara en fem eller sex år vid det har laget, sade hon sedan.
Det var året efter sen våran Gustav dog.
Han hade lungsot, stackare, och kapten var så snäll mot oss och hja !p-.
te oss på alla sätt.
Gustav var så dann, så dann i henne och låg hela dagarna och väntade på att få höra henne komma i trappan.
Sen nar han dog, satt hon vid sangen och höll honom i hand och haii sa: " Nu går jag nöjd över flo- den. "
Ja, det var den tiden det.
Hon suckade.
Sköterskan tyckte, att hon måste säga nagot för att inte visa sig ovänlig.
Men vad skulle hon val hitta på?
- Ar både Andersson och hans hus- tru härifrån stan?
frågade hon efter en stund.
- Nej då, Andersson, gubevars, det vet ingen var han ar ifrån, och samma kan det också göra.
Men anda från första kviillen sprang han pa armén.
och jämt sa han, att ingen hade så ' n makt med djävulen som kapten Blom.
Och till henne gick han ocksa och läste och ba hela kvällarna ibland.
Men jag ska saga syster, att den kvällen, då Anders- son blev omvänd, då var han då rik- tigt befängd.
Han läste och skrek, så gubben min vart riktigt sint - det ar tunna vaggar dar i huset.
Men den som var glad, det var kapteii det.
Hon kom in till oss morgon därpå och sa så .har till mig: " Fru BergströmU, sa hon, " jag ville tala o111 för fru Bergström, att det skedde en stor Guds nAd i går kväll; Andersson har blivit Guds barn och jag a r så lycklig och glad ", sa hon.
Och det syntes då ocksa p i hen- ne; hon va så vacker, sa det lyste om henne, och hon kysste mig, gamla skral- le, på båda kinderna.
- Jasa, att hon var s3 glad, sade sköterskan.
- Ja, det var hon visst, försäkrade fru Bergström, och kvällen därpå var An- dersson dar igen och läste och sjöng värre.
Men nar gubben min kom hem, så vart han fasligt arg.
" Va ar det har för tusan spektakel av Andersson? "
sa Bergström.
) &gt;Jag menar nu har karln blivit riktigt galen. ' '
Bergström ville partu ge sig till att bulta i väggen, men jag ba ' n förstås att låta bli för kap- tens skull och talte om hur det va, att Andersson hade blivit frälst.
" JasA, ja- ha, det kan ju så vara det9 ', sa gub- ben, " men jag är himla arg på ' n ändå '), sa han.
Se, gubben ar liksom lite ful i mun ibland, ska jag sQa, så inte vill jag tala om allt va han sa, men till slut vande han sig mot väggen och molteg, och det fast Andersson höll på likadant, så länge vi va vakna.
Den lilla kaptenen kastade sig fram och tillbaka i bädden.
- Jag måtte val inte störa henne, vis- kade fru Bergström oroligt.
Hon höll sig tyst en stund, men tiar den sjuka Ater fallit tillbaka i sin dval- liknande slummer, fortsatte den goda frun sina meddelanden.
- Morgon därpå, vet syster, då kom kapten in till oss, och jag höll rakt på att inte kanna igen henne.
Hon var så vit i ansiktet som lakanet där, och hen- a
nes ögon va så underliga.
' Det v.a all- deles, som om h o n.
inte kunde halla sig riktigt rak langre.
" Herre Gud, vad af det åt kapten? ' '
sa jag, for.
jag blev så.
rädd,.
så jag glömde mig alldeles.
)) Ar kapten sjuk? ')
') Det ar nigot jag ville tala.
om för fru Bergströ * ', sa hon sa dar lugnt och stilla, som hon jämt brukade, men det var, som om rösten hade ko ' mmit långt bortifran, tyckte jag.
)) Det hörde jag i går, kapten ", sa jag da, - ') A.ndersson ar ju omvänd .. " Hon smålog en smula och såg på mig, så jag kände mig riktigt underlig på nå- got satt, och så sa hon: " Jag tanker gifta mig med Andersson.) '
Nå, då kun- de jag val inte annat tanka an att hon höll på att o i tokig, och.
jag ville för-.
stås skicka efter doktorn, men det viile hon inte höra talas om ..
Ja, sen gifte hon sig med An.dersson om några vec- kor, och efter den da ' n va hon aldrig.
riktigt lik sig mer.
Stackars kapten, inte vet jag vad det .va åt henne, men hon såg lessen och sjuk ut alltsen den ti- den.
Fru Bergstrom skakade deltagande på sitt huvud.
- Kanske de inte riktigt passade ihop hon och mannen, förmodade syster.
- Ah nej, det kan en väl mest tänka.
- Fru ' Bergström nickade med ett uttryck av hemligt samförstånd.
Men hon kunde \ ha råkat värre ut också kapten, för nog ar Andersson, förstås, en rik- tig sirapsburk, och inte ville jag haft ' en till man, men han varken super eller.
svär, och går på armén gör han.
Så nog kunde hon ha fått sämre ck- så.
Men off ' cer fick.
han aldrig bli, och det va val liksom lite retfullt för ' n, för: stas.
Det var inte utan, att en viss skade; glädje kunde sparas.
i fru Bergströms ansikte och, röst., Men.
den.
hade.
redan i nästa ögonblick .försvunnit.
.
.
.
- Ja, så .gick.
det en fem., sex Ar, och de bodde .. kvm.
på samma ställe., som ', - ', vi:.
:: Sk ' för precis tre dagar .sen.
.
: k-o * hon in.
' till m i g och $ig .likadan .. ut som den da ' n, då hon talte om att hon, tank-i te gifta.
sig nied Andersson.
" Jag ' törs inte; vara.
ensam ' ' j sa hon ' till mig.
" Få- jag.
bedja har ihne hos er?) '
') ' Kära hjart taxides, kapten ",: sa.
jag, " har ar: ju; kapten som hemma hos sig. '.
" &amp; - föll hon på knä och lade ' böner, s å tårarna.
rann, d i.
jag hörde henne.
Hon ba; att Gud skulle ta henne hem, för hon kunde inte leva langre.
Och det ba hon.
mangä, många gånger i .strack.
Till slut fick jag henne i sang, och.
nar doktorn kom,.
s- han, att hon .genast skulle ' i vag till lasarettet - och nu ligger hon har;.
.. den gudsangeln.
.
Fru Bergström.
tystnade, då kon såg den sjuka oroligt vända sig av.
och an Den lilla kaptenen viskade.
i bädden.
något i ' feberyrsel, och syster Anna böj- de sig ned över henne för att höra vad .. hon sade.
.
.
.
.
.
.
-.
.
~ n fattig ' syndare jag ar, - jag flyr ' till korsets stam. '
. '
Till dig jag mina sorger.
bar,.
dii heliga Guds lamm,.
.
viskade den sjuka.
mödosamt, den.
.
" ena.
gangen efter den andra .. - De skola bo vid klara ' kallor och flödande vattubacka~r - kallor och vat- tubackar, upprepade Iion.
Sköterskan gav henne då och då nAg- ra skedar vatten.
Det började dagas '.
.
' alltmer.
al.
-- NAgra tunga dagar och kitter hade gått, och ater var det en lang natt, k.ap2 ten Bioms sista.
Stundtals var den lil.
la kaptenen vid klart medvetande och hon följde då sin sjuksköterska med,, tacksamma blickar och talade vanligaj avbrutna.
ord med sin ännu - i, .döden.
.
mjukam och böjliga stamma.
;,.
- Tror syster, att.
jag, .fal:.
gå hem.
f qatt?
Jag.
längtar så ... till .den.
himmel- ska.
.staden.
Da: skall.
ingen gråt.
vara mer o c h ingen sorg och inga.:tårar.
-;; .. ' ' -. '
' - ' ' ' ' ' ' ' '.
Jag.
s a nog, att syster också är &amp; tt.
Det.
' blir skönt - att fa mötas .dar uppe ....
en gång.
- Just da brast.
det.
löst: - Andersson hade suttit och.
sovit på en stol nära dörren med huvudet lutat.
mot dörrpos- ten; han, hade nämligen fatt doktorns löfte att u.nder natten .stanna hos den sjuka, och sköterskan hade inte kunnat hindra honom att begagna sig av till %- telsen.
Nu hade han vaknat och ansag tydligen, att han borde uppträda så vid sin hustrus dödsbädd, att han hade nå- got rörande att andraga vid nästa vitt- nesbörd.
Hustruns sista ord hade gi- vit honom en idé.
Han reste sig kapp- rak och började sjunga med full hals.
+.
- Möts vi då, möts vi då på den andra sidan floden?
vralade Andersson.
Lange fick han inte hålla ps.
Så snabb.
hade syster Anna aldrig varit förr i.
hela sitt liv, ty nästan - i samma ögonblick, som.
Andersson började skrå- la, stod hon bredvid honom, och un- derbart nog, innan hon ännu hunnit ' sa- ga ett ord, hade han, förstått henne.
- Jag ska vara alldeles tyst, syster.
Jag ska tiga hela natten, om det sa ar Guds vilja - Herren vare tack och lov!
Så sjönk han Ater ned i sin förra stallning och blev tyst som förut.
Men friden i sjukrummet var störd, och syster Anna hörde.
med bävan hur fru Emanuelsson började vrida och van- - da sig und.er tacket.
Syster, syster, jämrade hon sig un- der halvkvävda snyftningar, min tid blir inte ling, det känner jag.
Jag är re- dan kall om bena.
Slussvaktarfrun fnyste av ilska i sin vra och höll en längre monolog, vars slutkläm tydlig nådde sköterskans öra.
- Tusan te karl, fräste hon.
Men i sängen - bredvid hennes satt Til- da, lang och stel och kantig .. - - Det säger jag syster, att vore jag som syster, så körde jag straxt karln pA .dörrn. '
- Ack, föga anade Tilda hur gCirna skö- terskan ' skulie velat följa hennes råd.
Men Andersson hade doktorns löfte att vara dar, och det var ju i alla fall hans hustru, hon som låg döende dar-.
borta i sangen.
Syster Anna pressade ihop lapparna och svarade ingenting.
Aldrig förrän i denna stund hade hon funnit Tilda sympatisk.
Kanske hade hon inte förut gjort henne fu !l rättvisa.
Också den lilla kaptenen hade blivit oroad.
- Vad ar det, syster?
Jag ar s &amp; radd, si radd.
Sköterskan lutade sig ned över den sjuka, och det kom något mjukt och kvinnligt över hennes kantiga drag.
- Var inte radd, fru Blom!
Har ar ingenting farligt, och jag sitter har he- la tiden.
- Men jag tycker, att jag är radd än- da.
Hårda händer - hårda händer - Gud hjälp mig!
Hjälp mig, syster!
Det lag skärande angest i den döen- des röst.
Syster Anna var ej i vanlig mening en religiös kvinna, och hyckleri var henne det förhatligaste av allt, men nu såg hon, att den sjuka maste lugnas till vil- ket pris som hälst, och därför föll hon på knä vid sangen och började bedja högt.
Hon var ej alldeles utan ordför- rad, syster ' Anna, och hade i denna stund god nytta av de kanske .alltför många predikningar hon åhört i sina barndoms- och uppväxtår.
- O Herre, bad hon, tag oss du i dina starka händer, så kan ingen jordisk hardhet n i oss mer.
Hon visste knappast själv vad hon sa- de, då hon fortsatte sin bön, men den döende blev lugn och de andra sjuk- lingarna lyssnade med andlös uppmark- samhet.
Kanske var den enkla sköter- skan i denna stund nagot av en stor kons tnär, vars Ahörarskara knappast vå- gar andas av fruktan att ga.
miste om ett ord, ett tonfall.
Syster Anna talade ' ' '
sig .varm och.
blev .alltmera gripen .. av sina egna ord.
, Hon glömde dem, .. som vor0 omkring .henne, och drömde sig in i en värld,: som var.
den s j u k s .. - ej .hennes egen.
Det fanns, ej längre nå- endast sjalen, got.
timligt för henne.
evigheten 0th Gud.
Men hon blev hastigt, väckt yr.
sin drömstamning: en hand sträcktes ivrigt efter hennes och ett lurvigt huvud luta-.
des ömt mot hennes skuldra.
- Dyra syster, gå in i armén, visk.ade en maktande rost.
Det var Anderssons.
En gång som, barn hade syster Anna råkat svälja en snigel, och detta hade varit föga angenämt.
Prrcis samma ' kansla kom över henne nu, då Anders- sons huvud trevade för.
att .komma till.
.
.
ro vid hennes bröst.
- Du svarta snigel dar, tankte hon.
Hon var av .naturen ingen handlin- &amp; s kvinna, och forvåning .hade alltid. '
verkat förlamande .på henne.
Nu var hon också alltför häpen att göra en.
en- da rörelse eller saga ett enda ord - hon.
endast stirrade med dum förviinhg på det stora huvud, som vilade mot hennes axel.
.
Men denna tystnad och orörlighet ver- kade stimulerande på Andersson .. - Jag ar så ensam, dyrbara sysler.
Det ar icke gott .för mannen att vara allena, halleluja, fortsatte han med sam- ma smekande röst som förut; Om ba- ra syster ville förstå mig riktigt!
Ja visst, i ' ett ögonblick förstod hon alltsammans.
Denne ' kärleksfulle broder i Herran hade ett svårt målföre sisom en gång i tiden själva Moses; men hans hustru hade talat för honom och skaffat honom gehör inom syskonkret- sen.
Hur skulle det gå för honom n u.
utan kvinnlig, hjalp?
- Han .vore en lydig tjänare, han böjde sig i allt inför Herren.
Det är en kostelig ting att off- ra sig själv och icke se till kött och blod och icke.
skada efter det för 3 g o - nen ar - Med ett ord: Andersson ville.
.
.
- i lydnad.
och .ödmjukhet inför Herran- om gå anda .därhän att.
taga sig:en ful.
hustru, endast hennes muns .tal.
kunde vara täckeligt för.
Herren och .bröderna.
Den lilla kaptenen hade blivit orolig; '.
ho11 började tala osammanliangande.
ord,.
.
och hennes hqnder förde sig planlost p &amp; täcket.
Då nu syster.
Anna varseblev detta, hade hon ej langre tanke för nå-.
gori anlian an den sjuka.
Andersson kom hon inte langre ihåg - det var, som om han aldrig hade funnits.
.
H o n.
reste .sig hastigt och ljudlöst för att se till sin patimt, och den älsklige man- nens huyud stötte med en duns mot.
sängkanten.
Men han var icke den, som lät sig förbluffas.
Han gömde.
ansiktet i han- derna och .tycktes.
försjunka, i bön .. - Ginge denna kalken ifrån mig, ack ja, Herre -, Gud,.
ja, ja, suckade.
han ...
Och efter att ha fortsatt så en stund.
.
bl.ef han tyst.
Det .hördes pA hans tunga, jämna andhämtning, att den, s ö ~ - jande inarinen sov; Men fram emot dagbräckningen, vakna- de han,, steg upp, ratade först på det ena benet och sedan på det andra, un- der det han samtidigt spände .litet på armarna, så gäspade han grundligt och eftertryckligt, betraktade ett ögonblick den sjuka och vande s i g, .darpil.
till skö- terskan med ett förbindligt och oljigt leende: - Guds frid, sade han, det är trött- samt, att vaka.
Jag sätter mig har så länge, fortsatte mannen, flyttade fram en stol till bädden och gjorde det så be- kvgmt och vilsamt för sig som han möj- ligen kunde.
Han drog sig allt närmare sk6terskan.
.
- Man behöver så mycken tröst och.
hjälp, da man ar förkrossad, förklarade han med huvudet behagfullt ' lutat åt den sida, dar syster Anna satt.
Timmarna ledo.
Den lilla kaptenen, ha- de ej långt.
kvar.
Hon andades: tungt och rosslande och kallsvetten pärlade p5.
.
hennes panna. '
' ' ' '
träffat syster.
Han hade god tid .att vänta, hade han sagt.
.
.
.
- Jaså därför - sade sköterskan mcd en otålig suck ..
Hon gick ut i korridoren, dar Anders- son befann sig.
- - Han sag mycket högtidlik och sön- Det ar söndagsförmiddag, och syster dagsaktig ut i sina nya svarta kläder, Anna sitter ensam i sitt rum.
Fönstret och det syntes tydligt hur han bemöda- ar öppet, och från staden .-nedanför tran- de sig att uppträda med den .värdighet; ger- ljudet av domkyrkans väldiga kloc- som anstod en sörjande änkling.
kor.
Hon sitter dar i trötta, tanklösa - Efter det inte fick bli p5 annat drömmar och följer med ögonen en sva- satt - han talade zvmatt och med dys- la, som flyger fram och tillbaka i sol- tert allvar - s5 ville jag ge syster en avskedsgåva, halleluja.
skenet.
- Att f8 sova, tanker hon, att fa lig- Han trevade i den ena efter den an- ga mitt ' i solskenet och sova 5- i tim- dra av sina fickor och fann s !utligen re- mar, dagar, hr, sekler.
da pa ett föremal, inlindat i smutsigf Och hennes tankalr falla ph den: döda silkespapper.
- Se har, älskade syster - han blev patienten, fru Blom.
- Hon har det gott nu, tänker skö- alltmera honungssöt i stämman och log terskan, hon sover.
förföriskt - ett litet minne av var aam- Det ar som kanner hon.
' längst inne manvaro.
Om bara syster hade veht - något, - som .liknar slö avund.
Men blott Han suckade och log trånsjukt.
ett enda ögonblick -: hon har pfimint Meri sa kom han ihag sig igen och sig vad man berättat henne om den lil- lade sitt anlete i djupt allvarliga veck.
la kaptenens begravning.
Mycket.
folk - - Ja, den dyra hädangingna, hon var tjugofem ' öres entré - roda fanor - Som en lilja i Saron, ett blomster i skrällande musik - begynnande slags- Herrans örtagard.
Änklingen salte den mal bland nyfikna nere vid dörren, och ena handen för ögonen och sucka ' e änklingen p5 estraden bredvid kistan.
tungt.
Ja, ja, Herren känner sina, -; - Stackars människa, säger hon halv- amen.
Langsamt och försiktigt vecklade han högt, men det ar inte änklingen hon sedan upp paketet och tog fram en Ii- tanker på.
Dar hade han stått med knäppta han- ten pennkniv, som han bugande räckte der och hakan andäktigt mot bröstet.
syster Anna.
" Jag ar en sorgsen och bedrövad an- ' Men denna s i g ganska kall ut och koman, Herren ' vare tack och lov ", ha- låtcade ej se den framräckta handen.
de han sagt.
" Men jag är ändå lycklig - Ett litet minne av var sammanva- i denna aftonstund, för att jag har fått ro, upprepade Andersson.
- Jag behöver inte alls niigot min- naden att vaka och bedja vid hennes sang, den sista natten.
hon .vandrade ne av herr Andersson.
ibland oss ".
Sjuksköterskans min blev allt stramare.
Sköterskan ryckte på ' axlarna -.
hon Adjö, sade .hon med en liten nick.
Omkring syster Anna och änklingen tyckte sig se.
honom, Andersson.
Att hon inte kunde f2 den karlen ur sina hade småningom samlat sig en skara kvinnliga patienter av olika åldra&lt; Dar tankar!
Hon miste ta sig något .för.
Just da kom ' det bud, att.
han var stodo de nu hela hopen, allesammans dar. '
Han tänkte inte gå,.
förran han lika kladda i randiga sjukhusdriikter och - Det ar mycket intressant detta, sade hennes.
man,.
ett studium, mycket laro- rikt att åse.
Vid åttatiden på morgonen.
- var: hon död, den lyckliga lilla kaptenen. '
', - *
=:E R T H ' A 307 alla med ungefär samma, uttryck.
av.
.
att han inte sade den dyra avlidna, och ogillande i sina ansikten.
Andersson hon .blev genast försonligare stämd.
Att var kind p i avdelningen och var ingen vara ädelmodig är lätt, då man har en favorit.
.Till och med lilla Sara, kelgri- kompakt majoritet bakom ryggen - sys- sen, tog intryck av de andras ' sinnes- ter Anna vände sig till sina trogna.
stämning, fast hon bara var tre och ett.
- Har ar .starkt tvärdrag,.
Ta Sara halvt år och al !s ingenting begrep av med er och .gå in i dagrummet alle- det hela.
Hon hade stått bakom skö- sammans .. terskans rygg och.
hallit ett fast grepp Hon tog emot kniven och stoppade i hennes kjol.
Nu.
tittade hon fram och den lángsamt.
i, fickan.
.
.
.
.
satte upp sin lilla näpna trubbnäsa; - För hennes skull, sade hon.
.
- Syster - behöver - inte, sade hon.
Andersson blev själaglad att patienter- Iingsamt och eftertryckligt och s i g högst ila skickades bort.
Hans ansikte log - aggressiv u t. Afer förföriskt.
Syster Anna drog lite på .. smilbandet: ' - Det ar en bra kniv, prima sort - situationen började bli komisk.
Det '.
och billig.
Se, jag tänkte som.
sa, att var många kvinnor ' mot en enda man.
det kunde hända, att syster ville re- - .Jag tänkte,.
sade.
Andersson jag kommendera den.
Jag.
har alltid på.
la- tänkte -.
.. ger; Var så god, här är adressen. '
Han s i g kanske för första gingen i Han.
tog fram ett tryckt kort .ur fic- sitt liv en smula förlägen.
ut.
De.
min- kan och Överräckte det med.
en högst ga fientliga ögon, som riktades på ho- behagfull gest.
nom, gjorde honom a; ltmera förvirrad - Prima sort, det kan jag garantera.
och.
flat, och.
det ljuva apostoliska leen- - - - - det på hans ansikte bleknade efterhand.
Detta klädde.
honom avgjort.
Lite tve- - Det var ej ens sekunda.
- h m lop- pet av ett år hade den lossnat i alla kande och osäkert började han igen.
- Jag tänkte säga, att det här skulle sina fogar och inte ett enda blad hade vara ett ' niinne.
av henne, som ar död.
.
den kvar.
Agda Ström.
Sköterskan karide det som en lättnad,, ' ' ' '.
i ', ' ' ' ' Notiser från bokvarlden.
Några drag ur den svenska flickskolans landen " och " Upphörda skolor)) ha har historia.
Av Ebba Heckscher.
Norstedt volymer bakom sig av tåligt, entusiastiskt, anda till orimlighet idealistiskt sträv och 8r Söner, 1914.
Detta blir e n för många andra an fack- ' slit.
Att våra flickskolor anda till långt män ytterst välbehövlig uppslagsbok och in på 8:O-talet levat på lärarinnornas be- mera an så.
Redan vid ett flyktigt ge- kostnad, ar en gammal erkänd sak - så nomögnande av den mycket systematiskt bevisad, att den borde kunna ursäkta före- uppställda och med statistiskt material komsten.
av den nu försvunna Iararinne- rikligen försedda boken finner man, att typ; som dock stundom.
ännu går igen i har " kom fakta döljer sig mer.
an en skönlitteqtur, dar man som bekant i fråga solig eller tragisk, men i- vilket fall som om,.
den.
moderna kvinnans utveckling halst för en mångfald människor djupt just " ingenting lärt och ingenting glömt ".
ingripande.
' och ' betydelsefull livshistoria.
Sådana små skoior, där barnen hade sina Inte minst kapitlen " Ek ' oriomiska förhål- stolar med sig och lärarinnorna betalades, 1 '
med 1,60 - anda ned till 2 O ö r e pr timme, äro kulturföreteelser, som ursäkta mycken torka och kantighet hos de senare.
.Och att föreståndarinnorna på den tiden kunde bli hårdhänta nog, enväldiga som de voro och utan någon kontrollerande över- styrelse över sig, ar häller inte att undra - på.
De skulle ju sörja för både sin egen och Iapririnornas existens.
på den tiden, nar inga statsanslag existerade och man tog emot .helpensionarer för 300 kr.
per år.
Vad man undrar på ar snarare, att så många verkligt sympatiska typer kun- nat letas fram, som har i boken dock skymta mången gång i mycket levande och karakteristiska porträtter.
Intressantast ar naturligtvis kapitlet om den allmänna utvecklingen, ' som egent- ligen ger oss drag ur den nutida flick- skolans förhistoria.
Den som något sysslat med kultur- och personhistorisk forskning vid gränsen mellan 1700- och 1800-talen, vet hur gärna man skulle vilja kunna plocka fram lite fakta om exem- pelvis den) ' flick-pension)) dar unge ma- gister Thorild krossade flickhjärtan under ' ', S deras och hans egen mest svärmiska period, eller den, dar den egenkära och långrandiga f. d. hovdamen Marianne Ehrenström, f. Pollett förde spiran sedan hon blivit anka, d. v. s. från 1816.
1 undertecknads inledning till Bengt von Hofstens brev från 1809 års riksdag cite- ras ett brev från 1797, dar H. utbrister: " Det ar en hiskelig utsikt, att en 12 i 14 års flickas edukation kan kosta 1,000 riks- daler.
Gud Iåte Hönsater en gång betala det och jag få mina flickor hyggeliga och beskedliga ').
Detta gällde då någon av dessa små flickpensioner, dar en tysk eller fransk " språkmastare " med hustru och barn levde på inackorderingar och undervisade i språk, klaverspelning, rit- ning och broderi.
Vad Ebba Heckscher har meddelar till- hör helt naturligt en senare tid, men många verkliga godbitar i kulturhistoriskt avseende har hon att komma med i alla fall.
Allt detta i en konkret och ledig stil, som kommer läsaren att önska sig mera av hennes egen hand an som i denna bok kunnat åstadkommas.
.
Lydia Wahiström.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet- Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byta, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenurnerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga:.
l /, år kr.
5: -; l /, år kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks.
2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
A h.
T.
48 16, Riks.
27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stoclih~lm.
Fredrika- Bremer - Förbundets Byrå, Upplysningsavde / ning.
489 Stockholm 6.
P / atsförmedlingsavdelning.
A h.
Tel. 48 50, Rikstel.
2?
62, Allm.
Tel. 48 16.
Fredrika- Bremer-b ör bundets Sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allm.
Tel. 82 11, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61.87.
COLLAN-OLJAN, världens förnämsta Iäderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst hbbeit varaktiga.
Finnes r öfverallt.
i 0: 75 och l: 25.
per aflaska.
anskar.
. '
* Ni Eder en symaskin, som ger en s~rskilfft vacker som vare sig Ni syr i det tunnaste siden eller de grdfsta kapp- .tyger, bör Ni köpa I, A.-B.
COLLAN - OLJE-FABRIKEN, T.
O L.
S EN, s t o c k h o l k.
Central Bobbin Symaskin,, t y dessa maskiner Iiafva genom sin öf- verlagsna konstruktion, sin miingsidiga anvandnin och öfrigafrainstfiendeegen- siia er b&amp;it sa omtyckta, att d e under de L:ar de varit i marknaden, trots sitt niigot högre pris erhalltt en verkligt storartad spridning, det basta beviset för ' att en vara ar god.
CENTRAL- BOBBIN-MASKINEN tillverkas i tv &amp; storlekar, en mindre för famil ' er och syaleiierer och en större far skrdder !er.
OBS.
1.
FpdeLaktiga beCalningsvil~ / ur.
A.-B.
NordisBa Hompaniet.
Textilafdelningen Thyra ' Grafström, Stochholm Permanent utställning av fardiga och påbörjade arbe- ten samt material.
Råd vid inredning av vaningar m. in.
Updervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
I Stlindigt p5 lager därtill Iiörande material: L ~ v e n s k Fransk, och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster. '
40.
.
av de främsta sveaaska farfatfare e r h a l l e n f r a n.
F. E N G L U N D S F O R L A G Dro-inggaaari 40 o Sáockholnrao Skor!
Lugaa dej, pojke!
Det gar pa ett par minuter HUSQVARRA SYMASKIM.
Förnzdnliga afbetalningsvilfko~ På grund af att några stora sko- fabriker råkat i penningförlägenhet, har jag erhållit i uppdrag att realisera ett stort parti skor betydligt under till- verkningspriset.
Jag försäljer därför 2 par herr- och 2 par damsnörskor, i brunt eller svart lader, högeleganta, af nyaste facon, $tork &amp; effer nr eller cen- t imetermått.
Alla 4 paren kosta endast 10 kr.
Försändas pr efterkraf från d.
K L U G E R, Krakau Sebastyana 16, A 1888.
Ombyte och återbetalning medgifves.
48
.
, %i,,.
' B,.
...
.
- ...
, .....,.
,.
&gt;. '.
.
,.
.
.
.
.
,.
.
.-.
.
.
.
' i, ', ' .., B.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,,.
...
.
.
_ -.
z.
.
.
.
.
-.
,.
, &lt; &lt; .. '.
.
.
*:.
,.
-.
.
.
.
.
.
i., ..
--, - u 1 O O O O '. *.
.
-.
:.
;.
.
i ' ~00000~D~0~10000000~00000000000D0~00~00~t30 O O .- -: I- l n n e h å l.
1: .:.
o O - Psykologiska jordskred.
Av Hlma O 8.
Kvinnliga donatorer 1600-1905.
O.
brand- Erikon.
g 0..
sj &amp; och ansikten: V. Anna ~ ~ i d ~ t ~ ~ ~ g O ...
beth Thomm.
t O.
- o O.
n .. ...
o O O.
B O t3 o.
o - Glimtar utifrh.
svenska kvinnliga konstnarer p8 Baltisk ningen.
Av Gerda M h h.
Kapten.
Bloms man.
Av Agda ~ k ö m ', Notiser fran bokviirlden. '
Av O .. dia Wnfr S T O C K H O L M - i L U $ i i 5 r allt s l a g s fôreningsti * c &amp; sm&amp;ful1f atbefe och f a c l I a prfser.
