# ID: svediakorp-per2686
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1919
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,980
# sentences: 405
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


~ r - - Med detta nummer föver en bilaga: ' Till Prenumeranter av Rösträtt för KvinnWL Död och uppståndelse.
Köstriitt för Kvinnor utsimde sitt första nummer den löftesrika vårvin- tern 1912.
Strax därefter framlades den första kungliga propositionen om kvin- nans rösträtt.
Tidningen var ett led i den då på nytt igångsatta stora agita- tionen till allmtinna opinionens och Första kammaren5 påverkande.
Inom de aktiva röstriittskvinnornas krets var tidningens tillkomst e n stor hän- deist och cle förhoppningar r o r o icke sm &amp; som stlilldes pi?
deiisaniina.
Den angav hoil sitt mål a t t arbeta f ö r lix-innan3 riistriitt, detta och in- genting vidarc.
Sitt syfte h a r den iindei viislantle Ietlniiig också troget följt.
Jleii i och iiietl tlet att rö- i.elsen a \ \ ~irldsliiiiici,elserlias \ - iildiga ström hars i hainii, niinskades tid- ningens betydelse såsorii agitationsme- del.
Den fick referera, snarare lin di- rigera.
Nii ar röstriitten \ - unneiiq tid- ningens uppgift i denna form iii- fylld, och den iipplior.
Redaktionen liar anförtrott mig att s i g a riBgra avslittaiide ord i det sista numret.
Det blir icke niigoii historik, e j heller något avtackantle av deni, coin arbetat i tidningen, eliurii den.
som sett en i ' mu- Ia bakom 1iulisw.riia.
vet, att det utförts mycket troget ocli knogigt arbete för att hålla deii uppe med ett ininimnrii av kostnad.
Men iir ticlniiigc~iis motto iit- 1r '; ck för en qanniiig, så ha dessa, som arbetat, fått sin lön.
Ett andligt hono- r a r iir ocliså honorar!
Det ord, som Bör G g a s i sista numret a r tidningen, rör inte det bom varit, iitaii franitiden.
Det viincier sig till dem, soni iiii stå i begynnelsen av sin karriiir med röstriitten fallen förutsättning, rtist ken de sjiilva gjort litet eller intet.
Det ä r troligt, a t t de alls inte Iiisadel som h ä r riktas till dem, men en liten iippgbrelse med tlein kali tindå h a ett teoretiskt intresse.
Ett skede iir avsliitat.
E n generation a v kvinnosakskrinnor h a r därmed slut fijrt sin huvudsakliga i n s a k, även om enstaka outslitliga individer ur den ä n nu komma att iitriitta mycket gott ar bete.
Har (len iiya qeiierationen tänkt på att det nu ä r dess tiir?
Eller menar den a t t tiden för samarbete och samman hållning nu iir förliden, a t t kvinnor6 relsens traditioner sen Fredrika Bre mer inte behöva bevaras, att allting går bra, bara v a r och en sköter sig duk tigt sjlilv och så iir till heder fijr siti kön?
Kanske ha de, eller lia vi skiild däri som brukat säga, att röstriitten va] nmlreln, son1 öppnade alla Iås, och som kanslie överbetonat dess värde i ocl för sig oavsett förmågan a t t briika den på dem som skola fortsätta detta arbete 04 föra det vidare vilar ett stort ansvar.
?Men i den mhn de uppfatta detta ansvars verkliga innebörd 04 Idta sig genomsyras därav, &amp; a11 det bli dem lättare att bära.
medvetandet att det är för de högsta etiska o+ moraliska värden de kampa skall giva dem kraft i kampen.
Signe Bergman.
Hilma Borelius 50 år.
Khr kvinnoröstrattens historia i Sve- rige en gång komnier a t t skrivas, skall let visa sig, att den på dct hela taget can inordnas som ett led i liberalismen.
Det är med liberala argumenter m a n iiest har talat för salien - rösträtten, oni en all; nüiitmänsklig, medfiidd rät- tighet - och det liberala partiet liar titom all frliga den största förtjiinsten .i \ sakens - genomdrivande.
Sr " t iir det xkLå i regel inom det partiet, som rii- relsens ledare ha haft lieiiiortsratt.
Och: lrül !e nii livinilorna r ä l j a parti av tacksanihet n o t dessa, iir det intet t v i - \ e l om \ a r t de borde höra.
illeii detta faktum liar ocksU alstrat ' ii yiss jkniiistrnl&lt;eiihet inom riirelseii.
E u r mångahanda rösterna iin varit, liar andan docali alltid varit densamma, och detta har naturligtvis iiven inver- iiat pi?
agitationen.
En riirelsrs Ilyiine lian aldrig bli oberoende a v dr viigar, på villta dess l e t l a i ~ ntvrc * klats.
Do ledare, soni alltid tagit salieri som sjiilvlJar, kirnria hiillaii iivcrvinna Iiårdnackat motstånd - deras roll blir egentligen att mobilisera (le skaror, som inte hållit sig utanför av oppo- - ___ ~ ~~~ ~ - sition, bara a \ - tröghet och oliuniiig- het.
Att ijver \ +ma medveten opposi- tion, tlct blir en uppgift endast f ö r de lcritislia naturer, som aldrig kunnat ta- ga en sak som sjiilvklar, bara därför att de önslra den, utan som snarare bli i i i i i i n mera kritiska inot det de önska.
Det iir sådana naturer, som ha svart att laga parti, därför alt de ~n ' dste n i d a och viiiida på moislåndarnas sunpiink- ter, diir de alltid +lia finna någonting 1) 1 au sibelt.
Hilina Boreliiis liar som riistrlittsle- ilare alltid Iiört .iiist till detta slags par- tiliisa yersoiiligheter, oin också Iiviniio- mkcn f i i r l hciine allt niirniare det libe- r a l a hållet.
Det liar endast varit lwiii- keii, som fiir henne v a r sjlilvklar, aldrig partiet.
I G r I~vinnorOreIscm v a r hon genom liela sin Liggning, M d e tem- r ra me ii: och åsikter, liksom skapad, och j a g vet mig aldrig ha k h t en mera iivertygad och besjiilad förl&lt;iinige på tlettz?
oriiriide.
Det har varit ined lie ii ii^ som med Fredrika Bre- 111~1 '.
a t t h o n inte bara liar ge- nom t ii n I i t U t a n oelisii genomlidi f salieii.
F ' astiin i risii mån ii~) p \ iixeri i den biis- ~ Kanske har kviiinori; relseris hittills obrutna ocli pr " t sista åren viirldsligt sett starkt stigande segerlinje, ingivit de iinga en övertro på a t t allting nu- mera går ar sig själv, att vunna posi- tioner inte kunna i ' iirloras.
även om 111a11 sluter upp att hålla vakt vid den.
Failure i s impossible, detta Susan B. Anthonys sista ord till sina liaiiirater har blivit kvinnorbrelsens paroll i alla liincter, enligt vad Ann Margret Holm- gren herättar i sin nyligen utgivna hi- storik iiwr krinnoröstrtitten.
Siisan 13.
Anthony kunde säga så, ocli L4nn Mar- gret Holmgren har ocliså rätt a t t säga det.
Dessa två och många nied dem h a visat, att de icke liunde misslyckas.
Men \ - em har väl givit kvinnorna i all- mänhet, dig ocli mig, rätt att utan vi- dare göra dessa ord till v å r a?
Sannin- gen tir viil iindå den, att failure i s all- deles iitmiirkt viil possible.
Ranslte in- t e om man ser kvinnosaken sub specie aeternitatis eller r ä k n a r med århlmd- raden.
Men ett nog så kiinnhart bak- slag lian alltid tänkas, och det Iioriimer, om livinnorna slå sig till r o nied det, soni nu vunnits, om de inte ligga i för att lionima i jiimnhöjd med sitiiationen, om det inte finns nsgra i de nya slakt- leden, fiirdiga att ta emot facklan ocli fika deii vi (1ai.e.
Meii det l o r e synd, o n 1 det s1; alle be- Iiii \ - as tryc.1cel a \ - en reaktion för a t t i-; icka de iiiiga till insikt om iiödviin- digheten a v att kvinnorna alltjämt bil- (la e n enig front, a v att de gemensamt ta i t i i med den nya situation, soni iipp- komnirr då de få röstrtitt.
Diirför a t t tlet personliga trycket liittat, skraiikor- n a fallit och en mängd skriande iniss- fiirliållanden bortskaffats, får ingen t r o att inte kvinnoriirelsen har bruk för alla, som h a eld och kraft för mer Lin sig sjiilva.
" Ni1 b i i j a r det stora bygg- nadsarbetrt " h a r en a v ledarna, j a g tror det v a r Signe Bergman, sagt.
Men om det iiite ska gå som med Hahels torn, så måste det j u finnas plan fiir arbetet och fackutbildade arbetare.
hian skulle vilja säga till den unga generationen i det sista nuniret av den tidning deii inte b r y t t sig så värst myc- ket om: lita inte på, att de vanliga pam- parna komma att ta åt e r (lct soni möjligen iiiinu beliörer göras.
ä v e n orii de d i e, kunna de dock icke uppnå någonting utart koiitakt med.
utan l i j i l p a \ - (le iiiiga.
Klin JVCigner.
~, a tänkbara jordmån, i ett vetenskap- [jgt hem, där trots faderns erkända for- skargärning, modern kanske ändå var len mest kritiska och skeptiska intelli- gensen - h a r Hilma Borelius dock fått känna på den andliga isolering, som i; an komma även den nutida kviniiliga akademikern att gå igenom sin univer- iitetstid utan egentlig erfarenhet av det \ om gör universitet mest lockande för miiii, nämligen det kamratliga tankeut- bytet.
Här hjälper ingen lagstiftning, endast en omdaning ax- mäns och kvinnors sätt att se på varandra, som lagstiftningen bara Imii förbereda.
Ock de som varit med om a t t påskynda for- beredelsen, få ofta inte \ - ara med om ieyultateri.
Men sadaiia naturer soin lieiines bl L icke eritlast isolerade från niän - de bli tlet i viss m&amp;n iiren f r å n kvinnor.
De r a s ~ e t e n s k a p l i g a bildning och deras kri tiska liiggning, deras partilöshet och [leras fiiralit f ö r slagord och gottköpn- \ Tisdoni, gör a t t (le i regel bli mera be- tindradr ax- iin förtroliga med alla de $in3 Iiit tpåwrlrade och otriinade kamrü- ter, som de sociala arbetet f6r dem tillsamilians iiierl.
Och &amp; ersoni ji; it deras starka solidaritetai,,,.
la piir deni iinit5li.g-t sliarpsyn- i a f ö r svagheterna hos dem CIP vilja hjiilpa, se c k sig ofta i det obehagliga läget att niidgas göra front åt två håll, " viinda ryggen åt den nya s,lwlaii och visa taiiderna åt den gamla. "
Det iir ungefiir samma hållning Hilina Boreljus ofta nödgats intaga inom den krets Loii i religiöst avseende obetingat tjllliiir - den nyprotestantislia.
Redau i \ - ärldslxigets början sade hon modigt ut något av deii berlittigade kritik mot ile liristiias hållning i fredsfrågan, som 1111 fråii ksrkofientljgt E111 giir sig allt- niera gtillande.
tiiliiia Borelius liar aldrig samlat till ett helt sina många uppsatser i kvirino- saken; dr ligga n u strödda på flerfal- diga hiill.
Men var man finner deni, känner nian igen dem iiian att behiiva sc fiirfattarenarniiet - uddiga, preg- nanta och obarmhärtigt logiska so1n de iiro.
Inom hela vår kvinnorörelse finns icke en stil, så originell som hen- nes, om man undantar Emilia Fogel- klous, och i den gedigna vetenska1) lig- het, som alltid ligger bakom, finiis in- gen svensk Iiviiina, som Icaii miita sig med henne.
NU stunda ljusare tider, \ - i gå rasht mot de Iiöjdei- man så liinge sökt ute- stiiliga 0 % f i å R, diinniorna skjngy-as O c h \ i andas liittare ITi ijilska Hilma h3rP1iils, att nu på siii middags- höjd, befriad fråii allt k \ - innosa] &lt;sar- bete, få ge oss r a d endast Iieiines spe- ciella k i n i i i g, soni vet~iis] &lt;aplig filo- sof, estetiker och iidel, lix-serfareli tziii- 1iai.e kan vara i ståiid att ge.
LJdiU ?T~h7sli önt.
2 Då tidningen Rösträtt för Kvinnor efter åtta år med detta nummer nedläg- ger sin verksamhet ber Redaktionen att leGrmed f å rikta sitt varma tack till tid- ningens läsare landet runt och till alla dem som med intresse och sina Gärde- fulla inlägg och artiklar bidragit till tidningens innehåll.
REDAKTIONEN.
BÖSTBÄ~~ # kans tjänst.
Kvinnorric rll.
Den romerska kyrkan menar s 3n slutgiltig lösning a v frågan g nunneordnarna.
Men detta är j: visst ingen lösning av saken, coli jtå sig inför ett modert kvinnomec tande, ty h ä r gäller j u tydligen enda stt bruka kvinnokraften i kyrkan, tjänst utan att därmed ge kvinnan t t rymme som individuell personligheL Aler ge henne någon som helst delak- tighet under ett ämbetes ansvar i kyr- kans funktioner.
Nunneväsendet i den romerska kyrkau betecknar ju också vid sitt införande under medeltiden ett bestämt avbrytande a v den gammal- kyrkliga traditionen, som åt kvinnan inrymde ett verkligt kyrkligt ämbete: liakonissans.
Strävandena i våra da- gar äro följaktligen mera i släkt med vad som rymdes inom den gammal- kyrkliga traditionen under de första fem sex århundradena än med hela len åskådning, som uppstått inom Roms praxis.
Diakonissa betydde nämligen i äldsta tider något helt annat än vad det nu gör, vilket synes redan därav, a t t hon mestadels invigdes till sitt ämbete a v kyrkans officiella organ, biskoparna.
Till hennes kall hörde t. o. m. vissa kyrkliga funktioner i samband med sakramentsförvaltningen.
Hon assiste- rade t. ex. vid kvinnors dop samt kringbar och iueddelade till de sjuka i e vid kyrkans altare invigda sakra- mentshåvorna.
Inom den evangeliska kristedheten återuppväcktes på nytt diakonisskallet €ör omkring 100 år sedan.
Ehuru den mangeliska diakonissans ställning ofantligt långt mera än nunnans lik- nar diakonissans i den iildsta kyrkan, 3å möta vi ej helller här ett fullt åter- upplivande av den gammal-kyrkliga traditionen.
Ty diakonissan i kärleks- tjänst, sådan vi se henne, innehar näm- ligen ej ett officiellt inorganiserat kyrkligt ämbete.
Hon får sin utbild- ning och invigning vid anstalter, som i regel stå rätt fria gent emot de offici- ella kyrkliga organen, hon bindes allt- jämt vid sin anstalt i fråga om arbets- plats och arbetsvillkor m. m., och heu- nes funktioner äro icke blott genom praxis utan som det vill synas princi- piellt begränsade till sjuk- och fattig- vård o. d.
Därför är det e j så underligt, att man i dessa för kvinnovärlden så betydelse- fulla tider nu även vänder sig till kyr- kan och frågar, om ej h ä r en utveckling till mera aktivt användande a v kvinno- kraft i kyrkans tjänst är att emotse.
Att kyrkan för sin del skall komma att jakande besvara denna fråga, torde va- ra troligt, liksom ock att man därvid kommer att söka anknytning till den gammal-kyrkliga traditionen med fullt kyrkligt, invigda och med mer iin sjuk- och fattigvård betrodda kvinnor.
Men under det att de flesta synas finna den- na ordning tillräcklig, höjas ock röster, som peka hän mot en så långt gående utveckling, a t t man kommer till kvinn- liga präster.
I England h a r man betydligt arbetat d saken.
Brkebiskopen a v Canter- ry tillsatte år 1917 en kommitt6 med l e manliga och kvinnliga medlem- ir, vilken lagt f r a m ett rätt digert be- ikande.
Man nöjer sig dock h ä r med göra förberedande historiska utred- i g a r som ett underlag för vidare aktiska undersökningar.
I Danmark h a r frågan blivit särskilt aktuell, därför att den tydligen påtvin- gats de kyrkliga organen under en kon- €likt mellan kyrkoministeriet och de andliga myndigheterna.
I Sverige åter ha som i England de kyrkliga organen själva tagit initiativ till frågans behandling, i det a t t bi- skopskonferensen i å r tillsatt en kom- mitt6 för att utreda frågan om kvinnor i kyrkans tjänst.
Kommitteen, som en- ligt förljudande, just i dagarna skall börja sitt arbete, består a v biskopen i Kärnösand, doktor Ernst Lönegren, ordförande, kyrkoherden i Norrbärke, teol. kand. Axel Ihrmark, lektorn vid Högre lärarinneseminariet, doktor Ad.
Ahlberg, ärkebiskopinnan, f r u Anna Söderblom och lärarinnan vid Sigtuna- stiftelsen, fröken Gertrud Aul6n.
Ett ingalunda oviktigt skede i frågans be- handling hos oss torde bli diskussionen om " Kvinnokall i kyrkans tjiinst " å Di- akonistyrelsens sociala kvinnokongress i januari, väl det första tillfälle, då frå- gan mera offentligt tas under debatt Erån kvinnohåll.
Man kan utan tvivel förutsäga, a t t frågan för vårt vidkommande torde bli både kinkig och svårlöst.
Den blir det nämligen mera, i samma mån man har att göra med ett verkligt kyrkosam- fund.
(Det är att observera, att de hit- tills omtalade s. k. kvinnliga prästerna i Amerika egentligen närmast motsva- rande våra predikanter, alla tillhört nonkonformistiska sammanslutningar.)
Att frågan just inom de stora samfun- den nu kommit upp, bevisar emellertid, a t t den är högaktuell.
Här förtjänar ock a t t antecknas, hur kvinnor i senare tid alltmer börjat anställas direkt i kyrkans tjänst p å helt nya arbetsfält.
Vi ha j u inom den svenska kyrkan t. ex. flera kvinnliga ungdomssekreterare för att e j nämna alla i frivilligt kyrkligt församlingsarbete engagerade kvinnor.
Det torde alltså icke behöva väntas någon verklig strid rörande kvinnans officiella anställande i kyrkans tjänst, om också många redan häruti se något högst betänkligt.
Strid kommer däre- mot att uppstå kring frågan om kvinn- liga präster.
Rent principiellt torde inga verkligt barande skäl kuliria före- bringas emot saken, men många skäl a v annan a r t skjutas i förgrunden.
Vi människor äro nu en gång mera kon- servativt lagda, när det gäller sådant, som har med det religiösa att skaffa, än vi tro.
Men ä r e n om frågan är svar, tränger den sig fram och kommer väl att üven inom de stora kyrkosamfun- den så småningom nå en tillfredsstäl- lande lösning, sådan som tiden och lä- get det kräver.
Tioligen f å väl de sto- r a kyrkorna härvidlag arbeta i samför- stånd.
Och tills vidare må vi nöja oss med, att €rågan dock g r " på marsch ".
Ester Luttenzan.
likställigheten på alla punkter, i verk- ligheten äro världens friaste kvinnor.
Den tyska grundlagen säger i sin 108:de paragraf, a t t män och kvinnor principiellt (grundsätzlich) äga samma medborgerliga rättigheter och plikter.
De kvinnliga medlemmarna a v tyska riksdagen begärde, att ordet principi- ellt här skulle utgå, emedan de befara- de, a t t det skulle bli inkörsporten för sådana " grunder ", som omnämnas i vår egen grundlag, och som nu också det en- gelska regeringsförslaget vill införa, och som endast tjäna till att begränsa och inskränka kvinnornas riittigheter på alla möjliga punkter.
Det gick emel- lertid icke att få den struken.
Rösträttso5ganisationens ordförande, f r u Marie Stritt, som skriver om dessa förhållanden i J u s Suffragii, anser emellertid kvinnorna åtminstone på tre punkter garderade mot sådana inskrän- kande grunder, nämligen: 1) med avseende på den politiska och kommunala rösträtten; 2) med avseende på kvinnornas till- träde till statens ämbeten, därigenom a t t i paragraf 128, som handlar om ci- vila befattningshavare, utryckligen fö- reskrivits att " alla undantagslagar mot Inom alla kyrkosamfund utom (merska ä r " kvinnofrågan " f. n.
I Likställighet mellan män och kvinnor i England och Tyskland.
I f ö r r a numret a v Rösträtt för Kvin- nor redogjorde undertecknad för det lagförslag, som skulle tillförsäkra de engelska kvinnorna den fulla likställig- heten med män p å det politiska livets och de civila statstjänsternas alla om- råden.
Detta förslag, som gått igenom i underhuset med stor majoritet, blev i överhuset avslaget och ersatt med ett regeringsförslag, som dels borttog de lika rösträttsvillkoren, dels gjorde kvinnornas tillträde till de civila äm- betena beroende på de sittande regerin- garnas godtycke.
I underhuset dit denna regeringspro- position skickades efter dess antagande i överhuset, såg det u t som om så vä- sentliga ändringar och förbättringar skulle bli införda i förslaget, att det skulle blivit jämngott med det förra, a v arbetarpartiet inlämnade, varför re- geringen blev ängslig och genom diver- se parlamentariska manövrer lyckades hindra frågans behandling innan huset skildes å t för höstferierna.
Nu h a r underhuset åter sammanträtt, och regeringsförslaget h a r behandlats och antagits.
E n del ändringar och förbättringar h a även gjorts, dock ej så genomgripande, som man vid förra tillfället hade skäl hoppas.
Detta be- rodde dels på att en hel del medlemmar, som skulle stödja ändringsförslagen, e j hunnit tillbaka från sina hemorter, dels p å att lord Robert Cecil, som hade en stor del av ändringsförslagen på sin lott, blivit sjuk och icke kunde v a r a närvarande.
De förbättringar, som nu antogos, voro: 1) I själva huvudctadgandet angåen-, ' de stats+$änsterna (den s t å r anförd i FdLik numret a v Rösträtt för Kvinnor) ha insatts orden " eller äktenskap ", så att det nu heter: Ingen skall genom sitt kön eller genom äktenskap uteslu- tas f r å n någon som helst offentlig funktion o. s. v. Detta g8r slut på det till sina följder ofta mycket ledsamma bruk, som florerat i England, liksom här, a t t en kvinna, som gifter sig, där- med måste avträda från sin befattning - det är alltså en viktig och väsentlig ändring.
2) Det förbehåll till detta stadgande.
som citerats i förra numret a v tidnin- gen, har ändrats dithün, att de grunder regeringen skall kunna besluta röran- de kvinnors anställning i statstjänst och villkoren f ö r sådan anställning icke liingre kunna fastställas definitivt av regeringen ensam utan måste under- ställas parlamentet.
3) En bestämmelse om underlättande för kvinnor a t t erhålla tillträde till ad- vokat- (solicitor) yrket.
4) En bestämmelse som lägger det j universitetens egen hand a t t meddela kvinnor alla lärdomsgrader.
5) Slutligen voterade underhuset i n igen bestämmelsen om kvinnliga pärers rhtt a t t ta säte i överhuset.
%ed dessa ändringar g å r nu försla- get tillbaka till överhuset.
Det anses sannolikt, a t t överhuset skall godkänna dem, men säker lian man aldrig vara.
De tyska kvinnorna ha upplöst s i n rösträttsförening under uttalande, ati med de bestämmelser, som n u intagits i den nya tyska grundlagen a v den 31 juli d. å,, kvinnorna erhållit den fulla KYIlSUUOR N:R 15 Vad säga kvinnorna själva?
I n:r 14 a v tidningen Rösträtt f ö r Kvinnor framställes en för oss kvin- nor högst viktig fråga, den om bildan- det a v - ett neutralt kvinnoparti.
Helt säkert ha många kvinnor i all stillhet tänkt något ditåt, icke minst under- tecknad, som nu känner det som en plikt att framlägga sin åsikt om saken och i hopp om, att den allvarligt upp- tages till övervägande.
Vid utredandet a v frågan måste man ta sikte på två ting: behovet och för- verkligandet.
Alltså i första rummet frågan: Be- höves verkligen ett neutralt kvinno- parti?
På denna fråga synes mig att svaret obetingat måste bli ja, och en kort motivering därför vill j a g söka åstadkomma, Vid kvinnornas inträde i det politiska livet komma många svårigheter att yppa sig för dem.
Många äro politiskt okunniga, de allra flesta äro oerfarna, blott få tränade för detta.
Kvinnorna behöva hålla tillsammans till stöd för sina representanter och framför allt för a t t få till stånd upplgsande utred- ningar a v samhällsfrågor.
Man kan in- vända, att sådan upplysning kan erhål- las inom de olika partierna.
J a, men den är partifärgad och kan mången gång vara förvillande.
Man bör komma ifrån a t t se samhällsfrågor endast ur partisynpunbt.
T y v ä r r sker det alltför ofta i våra dagar, då man i första rum- met driver partiernas sak och ibland på samhällets bekostnad.
Inom det neutrala kvinnopartiet skuJe kvinnorna få en vidare SYD.
? &amp; samhällsfrågor genom att få dem be- lysta från olika sidor och på samma gång få aktning för oliktankande och komma ifrån den n a i w ståndpunkten, att sanning och rättrardighet endast finns inom ens eget parti.
Genom en neutral belysning a v samhällsfrågor skulle ett självständigt politiskt tän- kande så småningom framväxa och hvinnliga befattningshavare skola upp- hävas "; 3) med avseende på kvinnornas ställ- ning inom äktenskapet; här har i den paragraf, som handlar om familjen, till- lagts satsen, a t t " äktenskapet är base- r a t p å lika rätt för båda könen ".
Av vidare bestämmelser, som intagits i grundlagen, kan också märkas en som säger: " Moderskap har rätt till statens skydd och omvårdnad " - e n princip, som bör få fundamental betydelse f ö r både gifta och ogifta mödrars ställ- ning.
F r å n socialdemokratiskt håll före- slogs också, att kvinna, som var mor till ett utom äktenskap fött barn, skulle äga laglig r ä t t att kalla sig fru; försla- get antogs i två läsningar, men utmön- strades igen i tredje läsningen, emedan det ansågs vara av alldeles för speciell natur a t t införas i grundlagen; det an- tages däremot skola komma in i en sär- skild l a g om utom äktenskap födda barns ställning, som är under behand- ling.
Frågan är nu hur det kommer a t t taga sig u t med dessa grund- lagsenliga rüttigheters överförande i det verkliga livet.
Härför be- hövas nya eller ändrade lagar på ett stort antal områden, och det kan bli måogen kamp för de tyska kvinnorna, innan deras verkliga sam- hällsställning nått upp i höjd med för- fattningen.
Den egentliga tyska kvin- nosaksföreningen, Bund deutscher Frauenvereine, h a r icke heller upplöst sig, utan fortsätter sitt arbete.
Det är nog nödvändigt.
Ingen f å r något gra- tis i denna värld, allra minst vi kvin- nor; vilja vi uppnå något, måste vi kämpa för det - men man kämpar j u betydligt bättre med rösträtten än utan densamma.
Anna Wickselll.
RÖSTBÄTT N:R 15 verkligt politisk övertggelse, grundad på insikt, bildas.
Vi kvinnor äro nu e j så litet parti bitna, och hjärtevarma, som vi äro, bl vi lätt fanatiska anhängare av v å r parti och hindras därigenom att var: rättvisa mot andra partiers anhängare Ett neutralt kvinnoparti måste vida re se till, att kvinnorepresentanterni e j förgås i det träsk, som bildat sig v å r t politiska liv.
Det är en vital an gelägenhet, a t t de största ansträngnin g a r göras för att upprensa detta, så a t det politiska livet ej helt fördärvas ge nom en alltjämt fortgående förgiftning Men för att detta skall kunna ske, mås te kvinnorepresentanterna ej bara var: speciellt begåvade för sitt värv, utai också de bästa karaktärer.
Detta ha ej så sällan utelämnats, n ä r det gäll män, men borde aldrig glömmas, dk de gäller ett så högt värv.
Hade detti gjorts, så hade det politiska livet e j bli vit förgiftat.
Kvinnorna böra ej trampa männen!
politiska stigar, d ä r de e j äro goda, ocl det ä r ofta fallet, utan i stället sök: bryta nya vägar, torka u t det politisk: träsket och angripa dunkla vråar!
spindelvävar.
Helt säkert skola de me (tiden få hjälp a v de bästa männen, vi1 ka nog nu med sorg se det politisk: livets urartning.
Kvinnorna med sin: starka etiska krav böra bli samhällsli vets salt, liksom de äro det i det enskil da livet i många fall.
Man talar i våra dagar om parla mentsleda, men den ä r ingenting mo partiledan hos de kvinnor, som gått til djupet a v tillståndet i partierna.
Behovet a v ett neutralt kvinnopart synes mig påträngande nödvändigt ock bör alls i c h hindra arbetet inom de egna partiet.
Men huru åstadkomm: ett sådant?
Detta är alls icke svårt.
Den fasta grunden ha vi i rösträtts föreningarna.
De innesluta inom sig kvinnor a v olika politiska åskådnin gar, vilka troget hållit tillsammans arbetet för ett stort mål: rösträtten SknIle det e j kunna tänkas, att de skui le kunna hålla tillsammans i och föl ett större mål - utdanandet av kunni.
ga och goda representanter, vars karak tärer skulle kunna stå emot de politis.
ka Vindkasten.
Representanter, besjä lade av den bästa vilja att vårda sam- hällets angelägenheter - e j exponen- ter av okuvlig ärelystnad, för vilka alla medel att komma fram, äro god2 nog.
Rosalie Lindgren.
MAMSELL CECILIA.
En kvinnotyp i utdöende.
AL ' Yriggn Gnrlberq.
Det var efter e t t diskussionsmöte om " Li- k a lön f ö r lika arbete ", d ä r kunniga, mål- medvetna och klartänkta äldre och yngre kvinnor uttalat sina åsikter i den aktuella frågan, som j a g i tankarna kom a t t anställa en jämförelse med en a n n a n tids kvinno- typ.
Det är en sådan j a g h ä r ber a t t få teckna.
Tidpunkten är början av 1860-talet och platsen en liten småstad vid rästkusten.
1 ett av de små envåningshusen vid den långa rännstenskantade g a t a n med den knaggliga stenläggningen synes i ett fönster bakom handbroderade tyllgardiner e t t åld- rigt kvinnoansikte, omramat a v ett brett svart sammetsband, som omsorgsfullt göm- de varje hårstrå.
Mamsell Cecilia, som den gamla damen i fönstret vanligen kallas, känner sig mycket olycklig över sitt vita hår, som j u tyder på ålderdom och denna var ännu på 60-talet e n stor olycka för en ogift kvinna.
Mamsell Cecilia bodde i föräldrarnas hus med den gamla förvuxna och vanskötta trädgården samt hade 300 kronor i hyresin- komst att leva av, vilken summa den a v fa- dern utsedde förmyndaren hade om hand och portionerade u t till henne i en eller två, högst t r e riksdalers sedlar.
Hyllorna i skafferi och ckåp vor0 ofta tomma, men det gick r ä l a n a t t svälta - " bara ingen r e t FOB KiEYEdISOB 3 Tjuguen kvinnoföreningar hade p8 initiativ av Fredrika-Bremer-Förbun det inbjudit till ett möte den 10 novem ber i K. F. U.
M:s hörsal i Stockholn för att göra uttalande i frågan om lik, lön för lika arbete.
Danmark, som va före oss i fråga om rösträtten, ha också föregått oss i denna fråga, ocl med sann systerlighet hade två dansk, damer kommit hit för a t t med sin; vittnesmål stärka vår sak.
Vid öppnandet a v mötct hälsade ock så f r u Agda Montelius med iacksammi ord dessa v å r a gäster välkomna.
Den första talarinnan var yrkesin spektrisen fru Julie Arenholt, ordfö rande i Dansk Kvindesamfund, son redan förut ä r känd hos OSS.
Det i inte ett ensidigt kvinnosaksintresse började talarinnan, som väckt detL rop, sam n u går över världen, det ä ett krav till gagn för hela samhälle1 Rätt till lika utbildning, lika rätt til arbete och rätt till lika lön, dessa trl höra ihop.
Att kvinnorna hos oss ny ligen förvärvat rösträtten h a r givi oss kraft, utan den hade vi i Danmarl icke fått denna nya lönelag, som träd de i kraft den 1 oktober, antagen Ehuru vi nog hade hemliga motstån dare, vågade intet parti vara emot oss och i våra kvinnliga medlemmar riksdagen hade vi ett kraftigt stöd, li kaså hos våra kvinnliga stadsfullmäk tige.
Men först och främst i alla vår: organisationer - anställda i järnväg telegraf o. 6.
v. - intet t a l om kom prorniss förnams f r å n dessa håll: hell re nederlag nu och sedan uppta sakei p &amp; nytt.
Vi fingo de manliga medlem marna med oss - alla utom folkskol lärarna.
Dansk Kvindesamfund ord nade stora möten, och v i avgåvo peti tioner mot " Lön efter Kön ".
Den sto ra lönekommitten, i vilken även fannr en kvinnlig medlem, inhämtade yttran den f r å n administrativa verk och in rättningar, dessa yttranden utföllc ganska skiftande, men kommittens ma joritet uttalade sig dock för oss.
Eftei alla de teoretiska diskussionerna fördt v i kvinnor saken in p å praktiska linje] och formulerade vår sats sålunda: liks lön för alla a v staten anställda mär och kvinnor av alla grader i samm2 tjänsteställning.
Kommitten hade a t t även yttra sig om löneprincipen, varvid ett förslag framkom, att grundlönen skulle var: lil a för alla och sedan skulle ett till 1iigg göras enligt barnantal.
Men h ä r enLot opponerade sig männen inon kommitten, de ville e j veta a v barn uppfostringsbidrag, och förslaget föll Behovsprincipen h a r många fel: der är irrationell, ty lön måste utfalla en ligc arbetet, och den motarbetar sig själv därigenom a t t myndighetern: liomma att föredra den ogifta om ock så mindre skicklig; ute i det fria för värvet är den dödsdömd, ty skall e1 person med många barn lönas högre så antas hellre den som har få barn Denna fråga kan lösas genom skatte lindring eller p å anuat sätt, men sta ten h a r ej att göra med den såsom ar betsgivare utan som beskyddare.
Ta larinnan uppmanade till betänksamhe inför behovsprincipen och slutade mec cn önskan om a t t srenskorna måttt snart nå till samma mål som det hen nes landsnianiiinor uppnått.
Friilren Anna Vestergaarcl, assisten vid de danska statsbanorna och styre1 semedlem i Dansk Kvindesamfund, gal en livlig, ofta roande skildring a v der i Danmark redan 20 år gamla strider fiir lika lön för lika arbete.
Staten hal alltid visat sig ha stort behov a v dei kvinnliga arbetet men varit lika spar sam när det gällt a t t ersätta det son: den varit i fråga om avancemangen Motståndarna till kravet anförde son skäl att kvinnorna vor0 mindre arbets.
dugliga och klenare, men vi svara h ü r på, att vill man döma efter detta, fåi man vänta tills de under en generation haft samma lön och kunnat leva som männen.
Säger man a t t de ej göra eti lika gott arbete, svara vi, att alla män göra inte heller ett lika gott, och man ararc vill väl inte påstå, a t t t. ex. alla 1 " ixndervisa väl och alla lärarinnor min- dre väl.
Påståendet att en kvinna kan leva billigare kan endast bemötas där- med, a t t då måste man också mena, att hon kan leva sämre, och skall hon läm- na sin verkliga arbetskraft, bör hennef fritid icke belamras med sysslor för li- vets nödtorft.
De svar, som ingåvoe f r å n administrationerna vor0 till ytter- lighet motsägande; kvinnorna sakna ansvarskänsla, sades från ett håll, de ha högre sådan än männen, sades f r å n ett annat: de lida brist p å omtänksam- het, de ha mera omtänksamhet; så län- ge de äro unga gå de upp emot männen, först n ä r de bli äldre kunna de jämn- ställas med männen, o. s. v. Majorite- ten inom kommitteen beslöt att bortse f r å n dessa svar, men minoriteten bvgg- de sitt avslag på dem med det tiliagget, att en klok kvinna kan alltid få en U- ten lön till att räcka till.
Således: kvin- nornas duglighet a t t leva i fattigdom bör hålla dem kvar i lägre lön.
Lön efter kön ä r mer iin en penn ng- fråga, den har skadat kvinnorna mer lin pengars värde, t y de innebär ett un- derkännande.
Vi vilja inte utgöra en billigare arbetskraft, och männen bör- jade inse att det e j v a r nyttigt för dem att vi vor0 en sådan.
Vi samarbetade med kommitteen, vi hiinvände oss per- sonligeii till riksdagen, vi förklarade, vi slirevo, intet parti vågade ställa sig emot oss, och sedan den radikala vkn- stern framlagt förslaget och det gick igenom, vunno vi den största seger vi ernått sedan vi fingo rösträtt.
Efter de danska talarinnornas an&amp;- rande, vilka båda mottogos med livligt biiall, gav f r u Anna Johansson-T7is- borg en redogörelse för de svenska in- dustriarbeterskornas i sanning hårda löneliamp och det motstånd de rönt e j endast f r å n arbetsgivare utan också från de manliga kamraterna.
När de 1909 inlämnade en motion till landsor- ganisationens kongress löd svaret, att rätten till lika lön ville man i framti- den understödja, men att vid avtalen vara med om a t t kräva denna lika lön ville man dock ej.
De nödgades såle- des fortsätta och inlämnade en ny mo- tion 1917; i någon mån äro lönevillko- ren nu förbättrade, och i en del fack- föreningar, såsom typografernas och tobaksarbetarnas m. fl.
ä r likställighe- ten erkänd.
Sämst ha emellertid de i statens och kommunens tjänst anstüli- da kvinnorna det ställt; talarinnan g a v bevis härpå genom a t t anföra lönerna vid sinnessjulianstalterna, vilka äro i hög grad olika för de manliga och kvinnliga vårdarna.
Kvinnorna ha att i kampen begagna sig a % kollektivavtal och a r sin nya politiska makt, nar de fullt ernått den, men först och sist a v solidaritet, a v a t t hålla samman j en kedja, som ingen kan bryta.
Den sista talarinnan v a r f r u Anna Wiclcsell, som åtagit sig att redogöra för de statsanställdas lönevillkor, men funnit a t t detta måste vara olösligt, det ".
Stina - trotjänarinnan från för iliirahemmet.
-- var inte lika resignerat s ' a h hon fbreslog en 1.2, matmodern a t t II szija niigra a l n a r tyllspetsar, som ligger til ingen nytta i mamsells byrålådor.
Efter myclren tvekan fick Stina tillåtelst i t t bjuda iit spetsarna men med str2ng till.
sägplse a t t e j för någon yppa vem som till.
ierkat dem.
Mamsell Cecilias ställning joni borgmästaredotter tillät henne icke insåg hon, a t t arbeta för betalning, det vax iu rent av e t t brott mot fjärde budet - at1 Jringa skani över sina döda föräldrars min- ie. N e d sedan Stina bedyrat a t t ingen le- vande själ skulle förmå henne a t t sägaven: joni sytt spetsarna g a v hon med sig.
Och då: örsta besöket inbragte över t v b riksdaler &lt;okades en extra kopp kaffe till firande a v kamgången.
Det var rent märkvärdigt vad rolk börjat f å smak för handsydda tyllspet- sar och det dröjde e j länge innan det under irens lopp samlade lagret började minskas) ch mamsell Cecilia måste v a r a ännu fliti-: are med nålen.
Men så blev det klentmed iynen och sömmen blev ojämn med över- loppade hål h ä r och var.
Det gamla ansik- et i fönstret såg ännu mera spöklikt ut, ' kolbarnen ryste och nego ännu djupare, lär de gingo förbi och blickade i n i dc stir-, ande ögonen.
Till och med gubben Lind, IreTbäraren, som i så många Herrans år risat henne sitt missnöje med den stående lagliga f r å g a n efter brev och om det e j va- .it en ung herre med diligensen, mildrade onen då h a n svarade.
I stället f ö r att mutt- ' a " gamla spektakel - u n g herre, lian tro? "
mumlade h a n medlidsamt " stackars männi- ska, kan inte vl " r Herre låsa upp €ör hen- ne? "
- Gubben blev snart bönhörd, det gam- la ansiktet försvann fr8n fönstret, den för- räntningsfiilla blicken hade slocknat för rilltid och mamsell Cecilia låg på dödsbäd- len.
- " Draget från fönstret h a r förstört 3goncn ", sade doktorn, " det fina spetsarbc- h t x-ar alltför ansträngande för så.
gamla igon ", sade stadens damer, s o m för en spott- styver tillügnat sig frukten a v hennes ar- nete.
Stina korn Iianske sanningen närmast lå hon sade: " hon har fällt för många tå- rar, SÜ som hon väntat och längtat ö r c r sestio Br ".
OlJ7cli:ki1 omgav n u mamsell Cecilia med ?n gloria v a r i hennes löjliga sidor förblek- lade och det blev t a l om vad som kunde gö- * as för henne.
Fruarna skickade läckcrhe-, er f r å n sina kök och de unga flickorna och iarnen plockade blommor.
Men det v a r in- .e nog, tyckte de, och så v a r det en försla- yen 14-åring, som en afton knackade på cöksdörren och frågade Stina, om hon trod- le a t t mamsell Cecilia skulle lycka om att iian läste högt för henne.
Anbudet lyfte !n sten från Stinas hjärta.
Högläsning rar !j hennes styrka och " mamsell kundc ju e j lö som en hedning ".
E t t a n n a t a v Stinas bekymmer r a r - nörlivet, soin hon e j kunde förmå matmo- lern a t t lägga.
a \ -.
- " Då mister j u kroppen in i i g 11 r ", förklarade den gamla.
Flickan, som bereddes till konfirmatio- Len.
hade nog även t ä n k t sig religiös läs- ting, men mamsell Cecilia hade inga som helst bekymmer för sin själs frälsning utan bad sin unga lektris t a f r a m " Paul et Yirgi- nie " - p Ü franska - nr det lilla bokskåpet.
Så kom turen till Corinne och Gal&amp;+ När iliclian brast i g r å t r i d läsningen a r Vale- rics sorgliga kärleksöden.
vann hon mam- sell Ceeilias kärlek och förtroerirlo anda där- hän a t t hon för henne öppnade sit,t gamla lijiirtas hemlighet.
" Üppna min Översta byrålSda ", bad hon rn afton, " och tag fram ett litet svart skrin med perlemoinliiggning och ge mig er: bol; ?om ligger di? '.
Det var en liten a-lång bok, prydd riied rosor och amoriner och iri- sltrifteri " S O ii v c 11 i r s d.
9 m i t i e i: iiidtrycii.
- Sednn hon smekt klenoden.
med Gmma händer, rilelrtr hon den till flic- Iran: " Den skall du få till minne av mig.
rnen e n a v verserna T-ill jag h a med mig i: raven - lova mig det.
Den ä r enda teek- i e t j a g üger på Carl-Vilhelms kärlek.
Läs ipp verserna.
sa skall j a g säga 3-ilkeri j a g uenar. "
- Flickan bläddrade i de gamla giilnade bia- len, medan hon sökte bli herre över sin rö- * else.
Det var s; underligt, så tryckande ungt alltsammans.
Skenet f r å n talgljiiaen castade ett spöklikt Skimmer över den .jultas bleko ansikte med de vid- ippne glanslösa ögonen, över fars inors silhuetter över sängen.
ich Spegeln med den utsirade, iörgyllda ramen, le högryggade, vitmalade stolarna och kla-: eret med de spinkiga benen och de basun- 113sande iinglarna piL den nerfällda klaffen ramsiq-intnde lir dunklet som valnader Lhen och arbetet.
Ett möte med danska gäster bland talarinnorna.
3m
4, N:R 15 även för e n sakkunnig, något system i avlönandet på detta arbetsfält får man nämligen leta efter, " det h a r blivit så ",, kr förklaringen p å förhållanden som råda.
F r å n a t t kvinnornas lägre betal- Iing praktiserats i statens verk har 3riLpipen spritt sig till det enskilda ar-) etet.
Zehovsprincipen är e j att föror- la, talarinnan instämde med f r u Aren- holt, a t t den bör helt och hållet hållas skild f r å n lönefrågan och betraktas som en statlig angelägenhet; dess ge- nomförande kan för övrigt aldrig åläg- gas enskilda, detta genomförande kan möjligen ta form av barnpensioner.
Vi höra söka f å gällande en lika pensions- lilder för män och kvinnor; i Finland, Norge, Frankrike ä r denna ålder den- samma.
Till grund för olikheten i lön ligger en djupt rotad åsikt a t t kvinnor e j kunna prestera samma arbete, som män.
Det är nödvändigt a t t hålla sam- man och ej ta emot något som vi känna vara oriktigt, a t t man i förväg dömer med ett underskattande a \ - oss kan ald- rig tilIfredsställa oss.
Även de båda sista talarinnorna a \ -- tackades med livliga applåder a v de församlade, som till sist enhälligt an- togo en resolution, varav vi anföra föl- iande slutreplik: Svenska kvinnor och män, sanilade till inötr i Stockliolrn för att, Iitigfästa likalönsprincipens genombrott i Danmark, hoppas ocli förriinta - med hlicknn fäst aveii vii frågans iiitcrnationella n a t u r -- a t t Tic1 pBgåciide och kommandr Iönereglerin- g a r de sx-enska statsmakterna samt v å r t lands öyrigs myndigheter liksom dess eii- skilda arbetsgivare måtte skapa bättre och lyckligare arbetsförhållanden genom att ställa sig p i l i k a l ö i i s ~ i r i n c i ~ ~ och c n s därmed på r ä t t r i s a n s oeli den ii; itionella fiirtiiiik- sanilietens griiiid.
~~~ Social kvinnokongress i Stockholm.
It yr I i ii ii s di a ko: i ist yre !sci har ii t - inbjiidaii till c n social kvinnolioii- grchss i S t ~ i &lt;!
k l i ~ l i i drii i 6-10 januari 19 %.
fiongrcswiis syflc.
ä r a t t s a i i i l s kvinnor f raii oli !a n rlw tsoiii ocli nr skilda lii- ger ti !l grinensani I ' v i i n g oiiikririg Lit- skillica av d r r i k t i frågor ocli npp- gifter, infijr vilka 1tvii:iiorn~ ni1 iita.
Prograiiiiiiet iir tipi&gt;gjort a v diakoriistyrrl- sens troeiala iitskott.
och JiOngm~sw !i inletl (, s t iied ett fiirrxlrag ii v ärkeli i sko pi iiii a n Anna Söderblom Övrr iimnct.
: " Sigot o i i i !trilino- kall i güngiin tider och i \ -: it- lid ".
I) c olika dagarna ha sedan vnr sin s: !nilundc I i i i v i i r l - rubrik: i) Kviiii:aii och saniliiillct; 2) Kviri- iian och Iic+iiiriict: 3) Kvinnan or11 kyrkan.
Föredrag ock inlciliiirirrsnnfiirarirleii komma B t t I; a11 a.?,; ii- t::!
ii ririiior.
f raiii st Aeiidc v a r och e n inoiu sitt ouirüdcl.
Sista ctageiis afton 1 i; i l l ~: iv ~ tid i Storkyr1; aii nied t a l a v Prograiii ocli iipplysningiir orii korigre:isen erli&amp;llas fran llialtonistyrelsciis hyrå, Stock- holm, dit: ~iiniiilriingar om tlcltagantlc böra fiäncies fiirc deii 20 dec., märkta " Kvirino- iiorigressen ".
Avgiften hlir 5 kr .. \ - arsv 3 kr.
irisindas vid arimiilnin~en.
.
._ .~ ___.
....
S~eilsk a färdat Tack för god vakt Det ä r nog många som p e d v och saknad hålla det sista numr Rösträtt för Kvinnor i sin hand.
gröna bladet h a r kommit till os bud och upplysning om sådant f behövt veta och betänka för ati den samhällsanda och den ansva la och solidaritetskänsla, som ä I sättningen för att bli en god samhällsmedborgare.
Rös 3 Kvinnor har varit ett vederhä sanningskärt blad.
Det har x digt landets stiirsta och främ: I *; .i- noförening, vars organ det varit.
Och nu skall detta blad du.
- Varför?
frågar man.
Därför att kvinnorna ej ha känt det som en plikt att hålla det vid liv.
Prenunierationssummnn har aldrig varit stor nog att täcka kostna- derna.
De frivilliga giivorna ha varit få och L.
K.
P.
R:s hårt anlitade kassa liar ej förmiitt bära de ekonomiska bör- dorna.
Det är den sorgliga sanningen.
Mari kan ej avhålla sig från ett frukt- löst tankeexperiment: H u r lätt skulle det inte i själva verket h a varit för många hundra kvinnor att årligen av- stå tio kronor och mycket mer för att uppehålla Rösträtt för Kvinnor - någ- ra " 1rondis " besök eller tårtor mindre x h vår tidning hade kunnat leva!
Och .len hade behiivt leva för a t t föra frain l e många och viktiga samhällsfrågor, som bijra utredas och belysas för kvin- norna, särskilt nu sedan de bli medan-, variga i vården ax7 samhället.
Men det tjänar till intet a t t drömma ini större idealitet ä n den befintliga.
Det återstår nu blott a t t frambiira ett; armt tack till alla dem som nedlagt tid wh möda både på att hopbringa det ge- ligna innehållet av aktuella och värdc- Lulla ämnen, behandlade i goda artilt- a r och att omsorgsfullt Iiorreliturläsa &gt;cli " ombryta " tidningen så a t t den fick itt tilltalande utseende och bler lättläst.
[iigen som ej fått en inblick bakom Bu- isseriia r i d r n tidnings isccnslittning can ana h u r mycket arbete, omtaiilre ich orndiiine i o m kräves \ Tid ett dylikt - .. oretag.
Fräinst bland dem som förtjiina vårt ack star Signe Bergman, som startade Xöstriitt för Kvinnor och i många år, a r sjiileii ocli ledarcn i företaget.
Soin redaktörer för tidningen h a netlverkat så goda krafter sorn FZ ' asa- w f h Krey, Esteq- Brisrnnn och Gurli Yei.tz&gt;naia-Erirson, för cn kortare tid I ' era tian Krcmaer samt under sista ti- len I,.
K.
P. rL:s sekreterare Signe J a - ~obso ?~, soin med osviklig offervilja s2 rott som ensam liar burit redaktions-) ördan, förutom tiet dryga sekrctera- mearbetet.
Till alla dem ber j a g a t t pg mångas: iimar få siiga: Tock f ö r god vaki!
, 4nn Margret Holmgrmt.
I I u I an - 1 s t e r b e r u ska sam b ä II s kn I s e rna En rösträttens uppslagsbok.
Arbetet med samhällskurserna på oli Ann Margret Holmgren: Kvinnoröst- rättens historia i främmande län- der i kortaste sammandrag.
Ver- mnligt.
Denna termin h a r först Söder dandis småskrifter N:r 228.
Pris manlands l ä n haft en kurs f r å n der 50 öre.
4 okt.-19 nov.
och för tillfället pågåi I en av Verdandis bekanta småskrif- en kurs i Västmanland f r å n den 2: ter, på endast 72 sidor, ä r tecknad ett nov.-12 dec.
Denna kurs torde bliv: stycke världshistoria av betydelsefull bland de sista, som anordnas av Berg och ingripande verkan, kvinnornas man-Österbergslia donationsmedlen rösträttshistoria i de främmaade län- Möjligen kan en eller två kurser til derna.
Sakligt och överskådligt, utan anordnas under vårterminen nästa år stora ord, lugnt och klart framställer men sedan äro donationens medel för den vördade författarinnan kvinnornas brukade för sitt ändamål.
gripande, målmedvetna kamp för Sin Under de åtta å r som detta arbete på egen frigörelse.
H ä r och där h a de fått gått har ett alltmer ökat intresse föi förstående stöd av en del män, för det samhällsupplysning försports blanc mesta ha de fått lita på sig själva, på Itviniiorria och särskilt bland lands sin egen kraft, på sin uthållighet och bygdens kvinnor.
üverallt h a de stått på en fast grund, Hade e j krisåren med sin dyrtid och nämligen på det rättmätiga i sin ford- sina stegrade priser kommit, kundc ran.
nog upplysningsarbetet pågått ett pai Den lilla boken är spännande, som all å r till, men de alltmer ökade omkost- verklig dramatik, den flärdfria fram- naderna senaste åren h a omöjljggjorl ställningen griper genom allt det star- detta.
ca som ligger bakom, genom alla de Men dessa å r ha varit märkesår i stora gestalter, vilkas livsrerk skym- den svenska kvinnorörelsens historia .ar genom allt lidande, alla offer och Det har varit en ihärdig kamp, som all hängivenhet min man anar.
Kvin- dock till slut krönts med seger, en se- tiornas kamp rar fredlig - iindanta- ger, hom man hoppas skall ha stor be-: en endast suffragettrörelsen i Eng- tydelse för kvinnorna.
and, som dock rssentligt förde frågan Det torde vara få Iiinder, där röst- Framåt - och den slutade nied seger, rätten r u n n i t seger, där kvinnorna iien en fruktansvärt dyrköpt seger, ty rned större samvetsgranilhet sökt för- len blev delvib en frukt av kriget; det bereda sig för sina medborgerliga rüt- lade upptäckts ixnder kriget a t t kvin- tighcfer iin i v å r t land.
Alla de sam- Torna gjort staten ijiinster!
Vad hade hiillskurser och nE&gt;plSsnirigsniöteri, som le gjort förut?
riistLiittsfiireniiigarna laiidet runt ha Ytterst intressant lir att läsa anordnat, och de nu.
iincler de senaste, tatsrniinnens olika berekelsr ireii med ~ergiiian-Ostcrbergsl~a dona- tör sin sympati för Iwinria.
tionwirdicii systemati91tt organiserade * östriitt.
Redan 1848 kiii~, iamhiillskiirseriia biira vittne diirom.
&gt; [i be någrrl skiil varfö- Alla Svrriges län, med niidaiitag av e sakna r i d r i i t t i t ' lv5, ha t \ winc gånger om genoriipiöjts i&gt;- en LA iiiiia!
&gt;, ' incd samliiilleligt i i ~ ~ l y s i i i n g s a r b e t e ians.
politisla 7, ~1i1.- Mtn allt detta arbete i tal och skrift, or natione1, iom bedrivits bland Itviiinoriia.
förplik- Tandct a \ - en ny nt.
.
I !ig viirld.
Mr iigzir dem också att ta rara pil r a d de Yryuii stiger att Y, II biira i eget in- hiii?
och Itirt och giira det 5i.iilttbäran- resse rikta föi.
- \: inans valriitt, t y de lc, samt ii \ - en a t t sjiilra fiirsiilta att - ieliö \ - a Itrinnornas hjälp, bl.
a. för a t t .,lrafTa sig allt större IGanedom om - toppa militarismens viilde.
Greve Ra- iaiiiliiillet och dess lagar oeli Eiirord-, oI, /; i iir entiihiastislt för k \ - iniians poli- ii ingai .. iska riistrtitt på grund av hennes freds- T detta, ckt siata numret av Riistriitt Grlek, medan nir dsyrrifh ' s iigoii öpp- Eiiv K \ ririiior, torde det vara på \ in iats 115 grund av den nytta kvinnan,) lats att iin e11 gång ined tacksamhet: joi-t staten under kriget.
ünlia pU f r i i Martina Bergman-öster- tt ~11111 Margret Holmgren skriver wrg, som genom sin frikostiga dona- ~ \ - i n n o r i i a röslriittshistoria iir symbo- ~ ion till iipglSsiiing,arhete bland Sve- iskt, hon liar qjtilx?
stått mitt i striden, ' igcs Itrji~nor nied vidstriiclit fiiriitse- icnrics I,riniiaiiile ande har bidragit till wdc.
b å g v a d cle iiier iiii vii1 beliövde, d ?gei ' ii och n u i-iinta r i otåligt på hen- ' ör vilket o ~ l i ~ inKiiga i ' ~ a \ - tleiii uttryckt ics iitlovade skildring över de långa; iii itora gliidje och sin tacksamhet.
bch tunga åren, sorn kvinnornas röst- Till alla tie I~iirsledare, som iiiider de 5ttshistoria i Nordcn iipplcwii.
.$nyna åtta åreri nedlagt ett omsorgs- Som motto iiwr dessa hKda skrifter ' ullt och ofta ganska IrGttautle arbete i ville jag siitta tie orden, som en gång, an~litillsiippl~sninfi.ens tjänst, frambii- alldes om Heliga Birgitta " hennes ' es ctt \ - oriiit och hjärtlig1 tack.
iialitlystnad v a r egentligen en längtan E b Ii CI Palm si+ HU.
tlt tjäna. "
Ellen W.
Palmstierna.
.a platser har under hösten pågått son 1 .. I ~ från en längesedan svnnnen tid.
Allt såg så fruktansvärt ganirila1t och främmande ut.
Och dessa gulnade hlad med potpoiirr ' i- doften tycktes tillhöra en annan värld.
" NB barn, varför läser dii inte?
", f r å g a r den gamla otaligt.
M e d grat i rösten börjar flickan: " Vad biita alla lyckans skänker, När de e j delas med en Vän, Hrars hjärta s v a r a r dig igen, Hvars sinne lika med dig tänker?
När tidens r å l d allt a n n a t kränker, S t å r Vänskapslagen helgad än.
Skrifvet till åminnelse af en Redelig Vän.
J.
S. "
" Af jordiskt godt Iirartill vi fika Ar mestadelen föga värcl.
Se!
Purpurn blir af oro tärd, Och plågan följer med den rika, Den ro, som allraminst plär svika I vänskap bliiver oss beskärd.
Ty l å t oss hennes l a g a r r ö r d a Och Offrom henne hjärtan opp, Hon känns i Mot- och Megings lopp, Hon drar och liittar tidens hörda; nr Ljufsta ncijen vi h ä r skörtla Resta i Yünskap och i Hopli.
Skrifvrt till 4miniielse af cn Redclig och Tillgifreii Yngling.
il Martii 1819.
1i.
II.
R-i. "
" Sörja bättre är ä n le.
V a r därfGr glad jag vill Dig lic. Soiivenjr d ' Amie.
S n n e t t e v.
L. "
Efter denna något ologiska, nien välmen- a minnesvers koni ett blad soin b a r spår ix- flitigt bruk.
Skriften v a r nästan iitplå- iad a r tårar, och det v a r riicd svårighet ' lickan dechiffrerade följande Iiogstämda it,gjtitelse: " Hulda Flicka, Du som täride Lågan i en Ynglings hjärta, Känner Di1 väl h u r den brände.
Rlsndancle med süllhet srnärta!
Evigt skall min Kärlek Dig tillhöra, Evigt Minnet hviska i Ditt öra Om cn Kärlek xwrm soni Solen Tid den glödande Södra Polen.
Tonjonrs le M6me.
19 April1 1813.
Carl-Vilhelm M. "
E n riirelsc: a v deii sjuka Iiorii flicltaii att Yran papperet.
Dct gairiln ansiktet yste som Piirklarat då liori sakta upprepade ic i i p p et inte vackert '?
H a n var så poet,isk) cli lian hade ott s$ öm ämnade mig verseii,]; y .vå ganger.
- ' .Jag kommer snart igen ', vis- cade han.
Ocli det gör lian nog när lian kan, iien så ledsen han skall bli om h a n kommer ' iir sent, och finner bare en grav - och j a g: il1 så ogärna göra Iioiioin ledsen. "
- E n vacker virmorgoii när solstrålarna ektc titt-iit nicllan äyplebloniniornn i den: anila trädgården och sparvar och bofin- a r ined larrnaridc jubel hälsade vårens aii- ronist, Iiom befriaren, icke älskaren med li- rets tvivelaktigs lycka, utari de gamlas, de rött.as och de besviknas bästa vän.
Mellan rosorna ocli myrtenkvistariia som itiiia satt i deii dödas hand gömdes ett gul- iat stamboksblad, det dyrbara tecknet på ungdomsvännens kärlek - " varm som so- len r i d södra polen ".
Hon som fick s i t t elddop vid inamsell Ce- rilias dödsbädd liar undcr det halvsekel, som sedan dess iörfliitit, haft tillfällc iakt- a t t s5Uaii; i I&lt;riniioi., soni liriiiies gamla liingre existera som typ.
och rarje 5iig hon ser eri k r i n n a hiivda sin r ä t t som näniiiska.
modig och siark.
sann ocli v a r m sin vilja a t t t j ä n a mänsklighet.en, klappar irnnes l ~ j i r t a ii \ - glädje över t i d s o m ä r - trots allt, - ocli iiniiii iner iiver t. i d s o m o m ni e r ocli Iion känner et,t oemotstånd- igt, begär a t t till Röst,riitt för Kvinnor, som a r i t tolk f ö r niitii [cns och framtidens kvin- otyp (-- iiiiinnislrotrp) siigs ett r a r m t aga äri, r j ar !&lt;.
Som bilaga ii11 detta nuninier a v liistriitt fiir Kvinnor medföljer en pre- umeratioiisanniiilaii från tidskriften Iertha.
Då Rösträtt för Kviiiiior ned- igges med detta iiiinimer, anbefalles lertlia till v&amp;ra prenumeranter.
Tid- kriften utgives a r Fredrika-Rremer- ' örbuiidet och har alltid befrämjat ivinnornas iiitressen och följt med ti- lens aktuella kvinnofrågor både i hem- andet ocli utlandet.
Stoekholm 1919, Ivar Haeggströme Boktryckeri A.
B
