# ID: svediakorp-per2684
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1919
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,487
# sentences: 362
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ETT T A C K TILL ELLEN KEY.
Varje utpriiglad själ har så a t t säga sin landskapsbild, sin plastiska eller måleriska daning, sin atmosflirt När j a g tänker på Ellen Key, så tycker j a g mig se ett berglandskap under ett varmt luftstreck - med stora linjers majestätiska lugn, bakom vilket man anar mäktiga krafters skaparvilja, och däröver en rik sol, som generöst spri- der sitt färgskimrande ljus.
Man ser helhetsbilden, och man förstår vilket utvecklingsarbete h ä r försiggått för att framhäva och att utplåna, tills teck- ningen fulländats; man förstår även att därinom kan rymmas en rikedom av detaljer, mildare tavlor, med allt det w m ssirnr i da starka, grundfasla mu- rarnas hägn.
Mina blickar vila just nu på det se- naste porträtt a v Ellen Key j a g har i min ägo.
Hennes drag uttrycka den livsharmoni som kommer till de modi- ga och starka - inifrån, det ä r andens seger, det goda samvetets stora och sköna lugn, kärlekens rikedom.
Skön ä r den självhävdelse Ellen Key i sitt eget liv förverkligat, den h a r format en siillsynt ren och upphöjd karaktär, den h a r sammansmlilt med den ädlaste altruism.
E n Goethelärjunge h a r Ellen Key med riitta sagt sig vara, och det slår mig nu inför hennes bild a t t den har vad j a g skulle vilja kalla en viss inre likhet med Goethes från äldre å r - j a g menar det i dragen som antyder det väsentliga i själsfysionomien.
Så ser den ut son1 liger andligt herravälde.
Om Birgitta såsom andlig makt har Ellen Key talat till denna tidnings lä- sekrets.
I å r h a r nu L.
K.
P.
R. beslu- t a t iigna Birgittadagen å t Ellen K e s med anledning av hennes snart fyllda sjuttio år.
Det ä r en mycket berättigad parallell som detta kan tänkas innebii- ra.
E n andlig moder var vår stora me- deltida landsmaninna.
Hos den moder- n a k r i n n a vi på Birgittadagen vilja hylla har ledarskapet också tagit mo- derlighetens gestalt.
E n moder f6r många, det ä r den iiretilel som frlimst tillkommer Ellen Key, och den bör gi- vas henne liven av röstriittskvinnorna.
E n moder hiignar och stöder, skänker impulser och uppmuntran, men det hör också till hennes kall att vaket var- na och hejda.
Har Ellen Key någon gång sagt beska ord till förkiimparna för kvinnans politiska röstriitt, så har det skett i välvilja och nitlilslian.
Och det \ - ar dock hon som först a v alla kvinnor här i landet offentligt talade f ö r vår rösträtt.
H a r hon e j deltagit i rösträttsarbetet i vanlig mening, s % har hon dock mer ä n en gång gjort betydande inlägg för saken genom sitt synt grad vad fransmännen kalla ' ?le Courage de son opinion ", övertygelsens mod - hade vi alla bara någonting dit- åt, d å vore v å r insats ' given, om vi ena- de oss kring de uppgifter som ovan an- tytts.
Hon ä r för oss ett föredöme, hon har lärt oss i vilket tecken v i skola segra - det som är vårt djupaste vä- sens.
Och vad hon så vackert skildrat såsom kvinnlighetens omistliga arv och klenod: " den omhuldande ömhe- ten, det milda tålamodet, den glada hjälpsamheten, det åt v a r särskild hän- vända intresset, den fina och snabb, vibrationen vid kontakten med andr n - känslor, denna vibration som ett annat ord kalla takt " den måste p &amp; ett lyckliggörande sätt ha förnummitsav envar som någon gång kommit inom hennes personliga givandes periferi.
Och de som stått henne närmare skulle kunna p å henne själv tillämpa hennes ord om framtidskvinnan och intyga att hon " i sin personlighet sammansmält det bästa a v traditionen med det basta a v den genom kvinnorörelsen skedda revolutionen ".
Vad hon ä r i sin person och sitt liv, och vad hon verkat i tal och skrift in- nebär en gåva till svenska kvinnor.
Det är n u för oss en ära och e n glädje att få säga henne v å r t tack, och om hon ä n å sin sida i stolt ödmjukhet av- böjer hedersbevisningar, så kan hon dock ej vägra att mottaga v å r a hjär-, tans varma hyllning.
Det h a r stått hetsig strid kring hennes namn.
Men hon har tvingat även motståndare till vördnad, och vreda vågor h a stillnat.
Vid den strand hon nu nått hör hon i frid livets eviga flöden och ser ut över dess klara och dock gåtfulla källsjö med hjärtat fyllt a v en stor kärleks- helgd.
Det ä r samma kärlek som vak- nade inom den unga flickan i det lilla gavelrummet på Sundsholms gård.
H u r v a r det Ellen Key en gång sade till de unga: Somliga bliva i ett avse- ende alltid unga, " alltid i stånd att ge- nomleva inspirerade ögonblick, sådana d å en stor handling, en stor sanning, en stor skönhet eller en stor lycka fyl- ler vår varelse, ögonblick då tårarna strömma, armarna sträckas u t för att omfamna världsaltet, tankarna genom- ila d e t.
.
Ett stort liv - det är a t t i handling giva kontinuitet åt sådana in- spirerade ögonblick. "
J a g ser dessa ögonblick - en rike- dom av Ivsande punkter, jag ser dem förenas till linjer, linjerna dana en bild - en stor mznsklig tillvaro, symboli- serad i berglandets fasta former med söderns sol och med höjdernas luft.
Teresia Eurbn.
77i ords och sitt inflytandes makt.
Men hon har varnat kvinnorna för att hop- pas för mycket av rösträtten, så länge de e j visa större självständighet än hit- tills.
Hon fruktar att de i valrörelsen skola låta sig drivas in på männens upptrampade vägar i stället för att följa sin egen genius.
Hon hör till dem som önska a t t kvinnorna ville bilda ett eget humanitärt parti - där även män fin- ge ingå, alla som Brliva obunden röst- frihet, i riksdagen och eljest.
Parti- band som pressa en människa till a t t rösta mot sin övertygelse avskyr hon.
Främst a v allt torde hon a v kvinnorna fordra ett respektingivande fredsarbe- te, oeftergivligt i sitt förnuftiga krav, oryggligt i sitt motstånd mot allt som hör samman med krigsandan.
Ljung- ande ord har hon talat om kvinnornas uppgift härutinnan och om hur de hit- tills svikit den i stort sett.
Den väldiga sovringstid v å r genera- tion nyss genomgått harlämnatmänsk- ligheten djupt förödmjukad,ochmerän någonsin behöva vi de ledande andarna, då det n u gäller a t t sträva framåt och uppåt trots allt.
Ellen Key äger i säll-
, BOSTRATT FÖB KYIAiEiOB 2 N:R 13 ~ BÖSTRÄTT FOB arnnrisos Redaktion och Exp.
: 24 Brunkebergstorg 1 Redaktionstid: onsdag och lurdag ki.
' / r3- ' / n4 Expeditionen Uppen vardagar kl. 1-4, Rikstel.
8600.
Allm.
tel. 14729.
Telegramadress: RöstrLLtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten: Pris far 1919 Kr.
2:50.
L~nummer 15 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen ge nom posten eller genom insändande av kr 3:25 i postanvitmhg till tidningens exped Annonspris: 10 öre per mm.
ä sista sidan, l!
öre A de övriga.
Vid liingre tids annonserin] rabatt.
R O s TRATT SBBRÅN 24 Brringebergstorg ', Stockholm Allm.
tel. 147 29.
Riketel.
86 00. oppen vardagar kl. 1-4.80 e. m.
L.
K.
P.
R:s sekreterare träffas personiiger ki.
1-3 e. m.
På grund a v ökade trycknings- kostnader och tidningens ekonomisk€ ställning utkommer ROSTRATT FOR KVINNOR blott med ett nummer mhaden.
Sommarens frukter.
Sommaren har bringat oss åtskilliga hela och halva rösträttssegrar, mer ookså ett litet bakslag.
Utan vidare spänning mottogo v. meddelandet, a t t den holländska sena- ten den 14 juli med 34 röster mot 5 slut- giltigt antog propositionen om kvinno- rösträtten, som n u alltså d ä r ä r defi- nitiv.
Efter författningsändringen ifjol, då kvinnorna blevo valbara men ej röstberättigade, v a r det j u nästan självklart, a t t hela reformen n u måste 4 igenom.
3 e n holländska rösträttsföreningen så säker p å segern, att den i bör- .,- &amp; av juli, redan innan frågan hunnii behandlas a v senaten, hade ett möt (för a t t fatta beslut om h u r det föi framtiden skulle förhållas med organi.
sationen.
Det blev så a t t föreningen skulle omorganiseras; den heter för framtiden Hollands kvinnliga medbor- garforening, och dess program blir: 1) a t t främja likhet mellan män och kvinnor i lagligt, socialt och ekono- miskt hänseende; 2) att bevaka kvinnornas intressen på alla områden, de arbetande kvinnor- nas likaväl som mödrarnas och hus- trurnas; 3) att meddela kvinnorna upplysning i allmänna frågor och ' öka deras kun- skap om ekonomiska och sociala for- hållanden; 4) att arbeta för att kvinnornas syn- punkter p å sociala och lagstiftnings- frAgor vinna beaktande inom de repre- sentativa församlingarna.
Som synes är detta ett helt kvinno- saksprogram.
Det ä r något mera all- mänt hållet än den engelska förenin- gem, men går i det hela u t på det sam- m a som detta.
Ungefär samtidigt med a t t v å r egen rösträttsfråga genomfördes i riksda- gens båda kamrar antog också mot all förväntan franska deputeradekamma- ren e n bestämmelse om kommunal och politisk rösträtt för de franska kvin- norna.
Senaten h a r ännu ej - såvitt bekant - behandlat lagförslaget, men den 18 juli avstyrkte dess rösträtts- utskott förslagets godkännande med 10 röster mot 3.
Som utskottet emellertid räknar 26 medlemmar, ä r denna om- röstning kanske icke så dräpande som den ser ut.
Utskottet skall senare ta ställning till jämväl en annan motion om kvinnorösträtt, enligt vilken röst- rätt skulle medgivas änkor, mödrar och systrar till soldater, vilka stupat i kri- get; h u r det härvidlag kommer att stäl- la sig, veta vi ännu icke.
Nästan alla senatorer l ä r a medgiva att kvinnorösträtten ä r oundviklig och måste komma i en nära framtid.
Vi Kvinnornas ansvar.
Kvinnorösträtten h a r segrat.
Frå?
det ena landet efter det andra ingå im derrättelser om, att kvinnorna fått sil medborgarrätt.
H ä r hemma behöva v heller icke längre agitera för uppnåen det av detta vårt första mål.
Men n ä r vintern n u kommer, känn, vi a t t vi likafullt ha framför oss et nytt arbetsår, icke mindre betydelse fullt ä n de gångna.
Sveriges kvinno ha genom den förra året genomförd: liommunalreformen, d å all graderini a v rösträtten togs bort, redan nu lik: stort inflytande som männen på de kommunala området, om de blott an vända sin rösträtt och om de kunni finna lämpliga represeiitanter, son kunna göra kvinnornas synpunkte gällande inom de kommunala korpora tionerna.
Och det dröjer inte lange förän det blir p å samma sätt inom de politiska livet.
Vad det n u gäller ä1 a t t få fram alla de kvinnor som behö vas, a t t f å dem att känna sitt ansval ocli sin skyldighet att ta del i arbetet Nog ha v å r a rösträttsföreningai gjort sitt bästa för att bereda kvinnor na på vad som komma skulle.
I inte land torde rösträttsagitationen vari förbunden med ett så planmässigt upp lysningsarbete som hos oss, men ände känna vi, h u r mycket ännu behövs.
VI ha kvar a t t kämpa emot okunnighetent och egennyttans likgiltighet inför dt nya plikterna.
Vi måste göra klart föi kvinnorna a t t de icke få nöja sig mec att rösta en gång v a r t annat år p2 stadsfullmäktige eller kommunalfull, mäktige, utan att de måste taga del Jet kommunala arbetet.
Skolväsendei med yrkesskolorna, fattigvården ock barnavården med allt vad därtill hör bostadsfrågan och en hel mängd andra sociala uppgifter regleras helt ellei ielvis av kommunerna, och kvinnorns Principen liha Iön för lika arbete genomförd i den dansha måste komma med i detta viktiga arbe t c.
De få inte i känslan a v sin ovan: vid offentliga uppdrag hålla sig undal fråii dessa uppgifter.
De måste besin iia, a t t de n u äro kallade att ta del i de återuppbyggandets vlirv som n u före står oss.
Den värsta kristiden med de1 svåra livsmedelsbristen är över, mer ännu gå svallvågorna högt efter der stora stormen.
Den yttre freden ä1 sluten på de flesta håll, men i alla län der tyckas inre strider samhällsklas serna emellan vilja blossa upp i stä1 let.
Oron på arbetsmarknaden gör s i g gällande här som annorstädes.
För at1 d i m p a den behövs sinne €ör social rätt.
visa och god vilja till verklig medling Även h ä r tror j a g kvinnorna inom alla samhällsklasser ha en stor mission ati fylla.
Inte så att j a g precis tror att vi så snart få kvinnliga förlikningsmän men kvinnorna kunna arbeta emot upp- hetsning och oresonliga fordringar å båda sidor.
Vår uppfattning blir inte avfärdad n u lika lätt som förut med den gamla satsen a t t fruntimmer inte ska lägga sig i det de inte begripa, t y vi stå inte längre som obehöriga utan- för medborgaransvaret i samhället, Låt oss därför arbeta för den inre fre- den, för samförstånd i stället för strid.
Men vilja vi h a v å r a åsikter respek- terade, få vi aldrig sky arbetet att sät- ta oss i n i de föreliggande frågorna.
Varje kvinna bör vara genomträngd av den känslan, att hon inte endast är en privatperson som skall uppfylla de henne närmast liggande familje- och arbetsplikterna, utan a t t hon också är medlem a v samhället, och att det är på henne lika r ä l som p å andra, som det beror, om samhället blir sådant det borde vara.
Någon del a v sin tid och sina krafter bör hon offra p å sam- hällets bästa.
Gulli Petrini.
" Det låter som en saga, men ä r icke desto mindre en verklighet ", så börjar " Kvinden og Samfundet " sitt medde- lande om a t t den danska riksdagen verkligen beslutat a t t fastställa samma lön för kvinnor och män i samma tjän- steställning.
J a, nog låter det som en saga för oss kvinnor här i Sverige, som under de sista årtiondena fått uppleva att statens löneregleringar alltid gått till så, att d ä r det förut varit jämlili- het mellan könen det införts skillnad, och d ä r det förut varit sliillnad denna w a r a r e ökats än minskats.
Men Danmarks kvinnor ha j u redan rösträtt, de ha sina representanter bå- l e i förberedande kommitteer och i riks- iagen och diirför få de ut sin rätt.
De- ras löneregleringslionimittb h a r haft en kvinnlig medlem, lärarinnan Tora Pe- lersen, och hon har naturligtvis en stor le1 a v förtjiinsten a v att kommitten med en majoritet av 15 mot 6 uttalade, a t t intet bärande skäl kunde uppställas För att ge män och kvinnor olika lön, raröfr kommitten föreslog, a t t staten; kulle fastställa samma lön för kvin- i o r som för män.
Regeringen upptog letta förslag och framlade det för riks- iagen, som nu antagit det.
Naturligtvis gick icke förslaget ige- lom utan motstånd från åtskilliga håll.
4v partierna var " Venstre " (J.
C.
%ristensens småbolideparti) onådi- sast.
* 411a dess fyra medlemmar i iommitteii hade hört till oppositionen) ch även i riksdagen vor0 många av less representanter, om ä n icke alla, p å ienna sida.
Ordförandena för såväl det ionservativa som det socialdemokra- iska partiet uttalade däremot å sina iartiers vägnar i Folketinget sin an-; lutning till förslaget, medan de radi- ialas talan fördes a v f r u Elna &amp; lunch, som med stor energi bemötte alla argu- nent mot förslaget.
Dessa vor0 ie gängse påståendena, att kvin- iorna icke utföra ett lika gott irbete som männen, att de h a flera aukdomsdagar och a t t de icke behöva reta h ä r a v gammal erfarenhet, at1 portionella val med listval.
Ministären med tankegången: kvinnorösträtten Orlando tycktes icke vara böjd för att måste komma i morgon, l å t oss därför väcka förslag härom utan föredrog a t t slippa den idag, kan saken uppskjutas jå snart som möjligt föranstalta om) ch uppskjutas nästan h u r länge som nya val enligt den gamla ordningen x h så låta den nya riksdagen t a hand helst.
I Förenta staterna, d ä r saken n u äi im såväl valreformen som den k l i nn- ilar i kongressens båda kamrar, ha de Liga rösträtten.
Denna ministär föll mskilda staternas legislaturer redan ?mellertid, och ministären Nitti, som Grjat sitt ratificeringsarbete.
Innan rom efter den, lovade att ögonblickli- iuli månads slut v a r beslutet godkänt i Ten framlägga förslag om proportio- 14 stater, och ytterligare ett halvt dus- nella val men icke om kvinnorösträtt.
Kvinnorna höllo då ett betydelsefullt $in legislaturer vor0 inkallade under len närmaste tiden, vilka alla väntades nöte i Milano den 1 juli, d ä r även åt- matificera.
I det hela räknas i .~4meri- skilliga parlamentsmedlemmar vor0 ra på säker ratifikation i omkring 30 iärvarande.
Resultatet a v disknssio- jtater; men det behövs 36 för att röst- len blev, att en motion skulle framläg- - ätten skall kunna genomföras på fede-: as i parlamentet a v deputeraden Mar- - al väg, och det anses bli en hård kamp tini om full kommunal och politisk ' ör att vinna de sista 5 eller 6 staterna.
mösträtt för kvinnorna och denna lags Zampanjen är redan i full gång, och imedelbara trädande i kraft.
Dessutom iågon gång i början a v nästa år vän-; kulle också vid behandlingen a v den as den v a r a i det väsentliga slutförd.
igl.
propositionen on1 proportionella 3et vore oerhört bittert, ifall det icke $al ett ändringsförslag väckas omfat- yckades; låt oss därför hoppas a t t in- ande första paragrafen av Martinis lan Alliansen hinner sammanträda notion.
' örsta gången efter kriget, även Fören- Det framhölls vid mötet att ett verk- a staterna i sin helhet må vara med Saint hinder för antagande a v denna iland dem som kunna rapportera full iiotion låg däri, a t t upptagandet a v; eger.
winnorna såsom röstberättigade re- Det låter nästan som en saga, att ä- l a n vid de nu förestående valen skulle ren i Italien både deputeradekamma- lödvändiggöra alldeles nya röstläng- - en och senaten antagit ett förslag om ler, a t t dessas utskrivande skulle t a) elitisk och kommunal rösträtt för Itminstone ett halvt år och sålunda: vinnor på samma villkor som för Jijuta de nya valen ett gott stycke in 1920, fast såväl regeringen som samt- nän.
iga partier önskade dessa val j u förr Italien hade redan allmän rösträtt, .. or män, men det fanns ändå inom lan- iess hellre.
Som en kompromiss enades man då le6 en stark rörelse för en genomgri- lande valreform och införande a v pro-) m, att därest det skulle lyckas att ge- iomdriva själva principen om kvinno- * östrätten genom antagande a v par.
1 iv Martinis motion, antingen själv- händigt eller i form a v ändrings- ' örslag till propositionen, det skulle ämnas till parlamentet a t t bestämma, l ä r lagen skulle träda i kraft.
Det; kulle då kunna beslutas, a t t nya val iu under hösten skulle utskrivas utan ttt kvinnorna finge medverka, att så- unda kvinnornas kommunala rösträtt, kulle träda i kraft vid närmast föi- ande kommunala val, men den poli- iska rösträtten först vid den nya par- amentssessionens slut.
Det ä r detta beslut som n u fattats i) åda kamrarna, fast det telegram här-) m som varit synligt i svensk press iar en alldeles motsatt innebörd.
Att denna seger för de italienska: vinnorna kommer a t t medföra ett näktigt steg framåt för saken inom amtliga sydeuropeiska länder äT; lart.
Särskilt är det a t t hoppas, a t t len kommer a t t verksamt påverka ranska senaten.
E n liten seger kan också antecknas r å n Luxemburg, d ä r en konstitueran- le församling redan 18 m a j antog all- uän politisk och kommunal rösträtt ich valbarhet för nian och kvinnor.
Likaledes har i Australien, d ä r kvin- iorna visserligen äro röstberättigade ich valbara till det federala parlamen- et, men endast röstberättigade men eke valbara till de enskilda staternas tiksdagar, n u valbarhet vunnits i Nya 5yd-VC ' ales och i Victoria.
I Nya Zee- and väntas inom kort samma beslut.
Anna WiclcseEE.
N:R 13 så stor lön som männen.
F r u Munch påvisade det brukliga i att på förhand stämpla allt kvinnoarbete även av de dugligaste kvinnor såsom sämre ä n de odugligaste mäns och påpekade, att den större sjukligheten hos kvinnorna just kan bero på den lägre lön de fått, som tvingar dem till en hel del husligt arbete efter tjänstetiden, medan man- iien liar råd a t t låta andra utföra detta.
F r u Munch berörde ocksb förhållande- na i andra länder och talade om det beundransvärda sätt varpå kvinnorna i de krigförande länderna utfört män- nens arbete, vilket d ä r medfört en stor omsvängning i männens värdering a v kvinnoarbetet.
I fredstraktaten ä r ock- så, framhöll f r u Munch, under avdel- ningen om arbetsvillkor kravet på lika lön för lika arbete upptaget som en grundprincip, och hon hemställde där- för att Folketinget nu ville fastslå den- na princip.
Naturligtvis vor0 inteparti- erna eniga utan enstaka medlemmar från skilda partier vor0 emot förslaget, men i det hela tycks motståndet varit mindre ä n man väntat sig.
De danska kvinnorna kunna nu glädja sig å t en märklig seger, den största de vunnit, sedan de fingo sin medborgarriitt, en seger som har det mest vittgående in- flytande på hela deras ställning i sam- hället, ekonomiskt såväl som moraliskt.
De betraktas icke längre som minder- värdiga arbetare.
Vi lyckönska de danska kvinnorna och hoppas a t t Danmarks exempel skall komma oss till godo.
Vi ha j u blivit vana vid att vara de sista i Nor- den n ä r det gäller kvinnornas rätt.
Fredstraktatens arbetsbestämmelser äro emellertid avsedda att ingå som villkor f ö r inträde i Nationernas för- bund.
Frågan borde därför snart bliak- tuell även hos oss.
Men d å få vi den ekonomiska rättvisan oss tillerkänd genom påtryckning utifrån, medan de danska kvinnorna kunna glädja sig åt, a t t den hos dem blivit avgjord som en inrikes angelägenhet, låt v a r a a t t frå- gans allmänna läge väl haft sin inver- kan även där.
Kvinnoemancipationen har flyttat gränsen för halva människosläktets rörelsefrihet.
Ingen iinder a t t rörelsens mäktighet i och för sig fått gälla som bevis för det ofelbara i dess riktning.
Från utgångspunkterna - den naturliga människorätten, den in- dividuella friheten, den sociala nödvän- digheten - förde j u alla vägar u t i so- len, solen, vilken i samhället liksom i naturen borde lysa över kvinna som man; förde upp på topparna, d " iir man och Irvinna båda skulle andas en högre, renare luft.
Ellen K e y.
Det internationella arbetet.
Till det som skall byggas upp igen efter kriget, rekonstrueras som det heter ute i de krigförande länderna, hör icke b a r a de materiella sakerna, byggnader, gruvor, ga- tor och trädgårdar; d i t hör också det and- liga samarbete mellan de olika nationerna, som före kriget var i stark och kraftig ut- veckling, men som nu ligger nere, icke så mycket på grund a v kommunikationshinder och liknande som på grund a v den andliga mur, som kriget byggt upp mellan männi- skorna, och som det tyckes v a r a svårt att f å bortröjd.
Även samarbetet inom röst- rättsrörelsen hindras a v denna mur.
Möj- ligen k a n det bidraga till avlägsnande a v dessa svårigheter a t t f å en skildring f r å n en annan organisation, som v a r i t under samma fördömelse, men som nu verkligen gjort sitt första försök a t t återupptaga ar- betet.
Det är den internationella fredsby- rån i Bern, sedan gammalt förbindelseledet mellan de allra flesta a v världens fredsorga- nisationer, som 30 augusti till 2 september BÖSTBÄTT F Ö B KUIXHOB Anna Howard Shaw.
förhållanden växte barnet upp till en ung flicka med brinnande kunskaps- törst och fast besluten a t t förvärva sig vetande och personligt oberoende.
I " Common Cause " berättar mrs Ray Strachey en liten episod från d:r Shaw ' s barndom med hennes egna ord sålunda: J a g var ganska klen som barn och måste tillbringa en stor del a v min tid liggande på en soffa i ett a v de två rum huset innehöll och som min mor försökte göra så hemtrevligt som möjligt.
Det fanns stora springor mellan väggplankorna och dessa bru- kade vi täcka med tidningar, som vi en gång i månaden erhöll0 en packe av.
När j a g låg hade j a g ingenting an- nat att göra ä n studera " tapeterna " och kunde dem snart utantill.
Det var mest politiska tal - långa dundrande orationer, sådana som förekommo i de orosfyllda tiderna före kriget och smäckfulla a v historia.
Detta var den undervisning j a g fick ".
Med denna bokliga underbyggnad började hon sitt offentliga liv som lä- rarinna vid 15 års ålder för traktens nybyggarebarn.
Efter någon tid fick hon tillfälle a t t vistas ett år vid en me- todistskola.
E n a v föreståndarna, som förstod den unga lärjungens begåv- ning, föreslog henne a t t predika i trak- tens många metodistkapell.
En kvinn- lig präst v a r en nyhet som den tiden verkade skandal och följden a v hennes handling uteblev icke.
Hennes familj försköt henne, och de barmhärtiga bland släkt och vänner ägnade henne sina t å r a r och förböner.
Sålunda lärde hon sig tidigt den för en pionjär nöd- vändiga, men kanske svåraste läran: a t t stå ensam utan familjeband.
- Senare studerade hon teologi vid ett seminarium i Boston.
Om sin vistelse d ä r skriver hon: " J a g visste en hel hop om Gud Allsmäktig, om vad Han skulle tycka om och vad andra borde göra, om himmel och helvete och allt sådant, men om den värld j a g levde i visste j a g så gott som ingenting, och jag hade det mycket svårt vid univer- sitetet ".
Samtidigt med studierna måste hon arbeta för sitt uppehälle nien lyckades dock taga sin examen och erhöll en li- ten församling i en kustby, d ä r befolk- ningen utgjordes a v fiskare och deras familjer.
Här verkade hon i sju år, men hon kände sig behöva större ut- rymme för sina krafter, och under det hon som förr skötte sitt prästämbete studerade hon medicin vid Bostons " Medical School " och tog d ä r sin dok- torsgrad 1885.
Men hon blev aldrig i tillfälle att utöva läkaryrket.
Kvin- nornas arbete för rösträtt behövde hen- ne och hon offrade utan tvekan de verksamhetsområden hon älskade och strävat så hårt a t t nå för att följa sin vän Susan Anthony på den törnbe- strödda feministvägen.
Icke ens den mest inbitne motstånda- re kan, om han vill v a r a ärlig, beskyl- la d:r Shaw för a t t se rösträtten som ett mål i och för sig.
Det finns ingen etisk, social eller politisk reform angå- ende kvinnor, som hon ej ägnat sin värdefulla aktiva hjälp.
Rättvisare löneförhållanden för kvinnor, lika ut- bildningsmöjligheter för båda könen, en ädlare och sannare form för äkten- skaplig sammanlevnad, nykterhets- och fredsfrågor - alla dessa och ännu fle- ra sidor av mänskligt liv hade i henne en varm och outtöttlig förfäktare - en kamp hon fick dyrt betala.
Av det motstånd en pionjär alltid får röna, är det som tar förtalets och lög- nens form det bittraste och tyngsta att bära och Anna Shaw har e j skonats.
Vi i vårt lilla avlägsna land, med dess traditioner a v gammaldags hederlig- het någorlunda i behåll, kunna nog e j göra oss en föreställning om den roll den politiska lögnen spelar i ett land med Amerikas omfång.
Hennes protest mot äktenskap som e j vila på sedlig grund, kallades ' agitation för " fri kärlek ", hennes ivriga arbete för fred mellan folk och nationer beteckna- des som fosterlandsförräderi o. s. v. i oändlighet.
Och dock h a r ingen a v Amerikas kvinnor under krigsåren arbetat mera intensivt ä n d:r Shaw för att förhjälpa sitt land till seger och viirlden till fred.
Det blev j u också erkänt, och den utmärkelse hon erhöll SOM ordfö- rande i " The Woman ' s Committe of the Council of National Defense ", vitt- n a r om det arbete hon nedlagt för sitt land.
Hennes sista krafter ägnades å t bil dandet a v Nationernas förbund, och det var under en agitationsresa där- för hon träffades a v sjukdomen, som, överansträngd och utarbetad som hon var, blev till döds.
N ä r solen sjunkit efter en lång, mö- dosam men välsignelserik arbetsdag sörja vi ej, utan glädja oss över vad den givit, vissa om a t t en n y dag skall gry efter mörkret.
Så ä r det med ett miinniskoliv som Anna Shaw ' s - vi glädjas däröver och välsigna hennes gärning, vissa om att rika skördar sko- la växa a v den sådd hon givit.
Hon dog som segrare i kampen för sina landsmaninnors medborgarrätt och all världens kvinnor äro skyldiga henne tack för vad hon givit a v trofast kär- lek och osjälviskt arbete.
På henne passa skriftens ord: " Den rättfärdigas åminnelse varder till välsignelse. "
Frigga Carlberg.
För oss f r å n tyska sidan v a r detta första sammanträffande icke utan bitterhet.
Man bemötte oss stclt.
Det svarades till ' och med på n å g r a framriickta händer mcd tillbaka- d r a g n a händer f r å n fransk sida.
Det fanns hälsningar som icke besvarades.
Det vill säga mycket f ö r människor, som 20, ja 25 år före kriget, förenade genom samma sin- nesriktning, arbetat för ett gemensamt högt mål och vänskapligt umgåtts med varandra.
Så infann man s i g morgonen den 30 aug.
i fredsbyråns sammanträdesrum.
Först kommo tyskarna, vilka m a n ohövligt nog inbjudit till en timme tidigare än de andra.
Då först infunno sig dessa.
E n stel häls- ning f r å n fransmännen och belgiern.
Tys- Man mönstrar karna resa s i g och buga.
varandra ömsesidigt.
På alla ansikten syn- tes spåren av de fem bittra åren.
Alla h a blivit magrare, hår och skägg gråare.
De # som e n gång känt v a r a n d r a som unga De fientliga gruppernas delegerade inom män, utgångna a t t bekämpa krigets odjur; Bernerbyråns råd kännamestadelsvarandra stodo n u gent emot varandra som män, vars sedan tiotal år.
Men kriget h a r skilt dem ungdom flytt.
F r å n väggarna tittade bil- &amp; t, förstört förbindelserna emellan dem och der a v avlidna medkämpar ned p % oss.
fyllt cntenteländernas fredsvänner med Johann v. Bloch, Bertha v. Suttncr, Fred.
groll mot deras kolleger i centralmakterna.
Passy, Elie Ducommun, Louis Ruchonnet.
Och mitt på det stora långa mötesbordet låg en stor foliovolym i strålande rött band " Traite de med glänsande guldtryck: Paix.
28 J i i i n 1919. "
Under den tid v i icke sett varandra h a r innehållet i detta band fiirorsakats och skrivits.
En blodig bok, som just \ - i g ä r n a skulle velat spara männi- skorna f r å n att uppleva.
Förhandlingar ' na gingo i början tungt och allvarsamt.
Anförandena höllo sig i lugna former.
I en resolution över skuldfrågan faststäldcs en allmän skuld till kriget under siirskilt framhävande a v de omständigheter, som betingade detsamma; därvid betonades emellertid också, a t t centralmakterna gc- nom s i t t undertryckande av nationella mi- noriteter, genom sitt motstånd mot de båda Haagkonfcrcnserna, genom dcn övervikt de i politiska saker medgivit de militära myn- digheterna - h ä r förklaras även Ryssland som medskyldigt - b ä r a en särskilt stor del al- den allmänna skuldcn.
Till krigets slut- liga lössläppande förklaras centralmakter- na ensamt skyldiga.
Sin höjdpunkt nådde förhandlingarna vid den l å n g a överläggningen rörande en del tyska fredsvänners förhållan under kriget.
In memoriam.
Om någonsin uttrycket: " Hon är icke död " är på sin plats om någon som slutit sina ögon i den sista vilan, så ä r det om Anna Shaw - pionjären för kiirlek och rättvisa bland människors barn.
Sådana som hon äga det eviga livets gåva genom " de gärningar som följa dem efter ".
- Volymer om dessa bliva nog en gång skrivna av dem som stodo henne nära i ar5etet och lioinma att för samtid och eftervarld bära vitt- ne om hennes outtröttliga kamp för kvinnornas höjande till en människo- värdig ställning i samhället, hennes entusiasm för sanning och rätt, hennes levande tro p å det godas malit över det onda, hennes mod och rättrådighet i den ojämna strid hon nödgades föra och - sist men icke minst - den o- släcliliga humorn gent emot de mot- ståndare som en omild försyn nekat förmåga a t t fatta argument.
De a v oss sem det förunnats a t t del- taga i rösträttsalliansens kongresser i olika huvudstäder - i Stockholml911- minnas helt säkert hur det gick som en elektrisk stöt genom åhörareskaran, så snart d:r Shaw visade sig i talare- stolen eller begärde ordet i en diskus- sion, samt de livliga ovationer som följde p å varje hennes yttrande.
Det var inte endast vältaligheten med sak- kunskapen och den omutliga logiken, inte ens den oemotståndliga humorn, &gt;om i så hög grad fängslade åhörarna, det v a r den hjärtevinnande charm som låg över hela hennes personlighet.
Det säges att människan är en pro- dukt a v den jord som fostrat henne, av dess historia och a v hennes tide- varvs materiella, intellektuella och mo- raliska förhållanden.
D:r Shaw stam- made från Skottland och hon hade ärvt sitt hemlands ihärdighet och trofast- het.
I en självbiografi - The Story of a Pioneer - som utkom 1915, skildrar hon sin på vilda äventyr, faror och försakelser rika barndom i ett blockhus i en av " vilda västerns " urskogar.
Hen- nes mor överflyttade 1851 till Amerika, dit hennes make emigrerat ett p a r å r förut och nu, som det hette, " berett " hem åt hiistru och barn, a v vilka Anna var det yngsta, endast fyra år.
I flera å r var denna bostad familjens hem, över trettio mil till närmaste granne, utan skola och böcker, utan liikare och präst, eller annan människohjälp, i ständig fruktan för kringströvande in- dianer och skogens vilddjur.
De sena- re sökte de under mörka nätter skräm- ma med brinnande rishögar, men var- garnas hungertjut förmådde de icke skydda sina öron för.
Under sådana haft ett sammanträde i Bern, d ä r ombud f r å n båda de fientliga grupperna nu för första gången sedan kriget åter samman- träffade.
Bernerbyråns ordförande, den belgiske senatorn Henri Lafontaine, förde ordet; närvarande vor0 f y r a ombiid f r å n Tyskland, däribland professor Quidde och d:r Helmuth v. Gerlach, f y r a ombud f r å n Frankrike, Emile S r n a u d, Gaston Moch, prof. Riiyssen le Foyer, f y r a schweizare, e n österrikare, d:r A.
H. Fried, en holländare och en svensk.
De engelska, portugisiska, italienska och ungerska delegeradena vor0 representerade endast genom fullmakter.
Följande referat a v sammanträdet är häm- t a t f r å n die Friedenswarte, A.
H. Frieds ut- märkta tidskrift; själv v a r h a n alltså när- varande som österrikiskt ombud, och an- tagligen är det väl också h a n som skrivit referatet, fast det icke är undertecknat.
N:R 13 Två födelsedagar.
Kristina Borg 75 år.
Den 3 september detta år kunde fru Kristina Borg, ordförande i Hälsing- borgs F. K.
P.
R., blicka tillbaka p å en tillryggalagd levnadsbana om tre fjär- dedels sekel; och vad mera är, på en levnadsbana fylld a v intressen och a v nyttigt arbete.
Född i ett bondehem i Skåne, tillhör- de f r u Borg den i hennes ungdomstid ännu ej så talrika gruppavkvinnor som d å de trampat ur barnskorna funno ” stugan för trång ” och som sökte sig u t till verksamhet utom hemmet, till större erfarenhetssfär.
Hon kom att bli anställd p å tidningen Öresundspostens expedition där hon lärde känna sin.
bli- vande make, tidningens redaktör.
Aven sedan en husmors uppgifter lagts på hennes skuldror fortfor hon att arbeta i tidningen, d ä r såväl hennes ekono- miska kapacitet som hennes journalis- tic,ka begåvning fingo god användning.
Efter makens död övertog f r u Borg företagets ledning och fortsätter där- med allt fortfarande.
Fru Borg har alltid varit i hög grad intresserad av alla kultursträvanden och kulturfrågor samtidigt som hon visat sig hysa en varm medkänsla med de små och förbisedda.
Vi finna henne ock såsom verksam medlem av ett fler- tal av sin hemstads sociala och filan- tropiska institutioner, såsom barnasy- len, sommarkolonierna, Barnens dag (vars arbetsdagar detta år råkade va- ra placerade så att vi vid L.
K.
P.
R:s glädjefest i Stockholm den 29 m a j d. å. tyvärr gingo miste om a t t se henne i- bland oss), koloniträdgårdarna, arbets- stugan för barn, föreningen för viilgö- renhetens ordnande, fattigvårdsstyrel- * en, arbetskontoret; iivensom av en del dess för allmänna intressen verlian- lit: aammanslutningar såsom Friintim- F. K.
P. mersföreningen, L4ftonkl~ibben, R., Frisinnade föreningen.
Fredssträ- vandena ha också i henne en varm vän.
Frii Borg har haft den oskattbara lyckan att i sina intressen och strä- vanden äga en förstående och rerksam vän i sin make, redaktör Fredrik Borg.
Att makarna Borg uppställde kravet på politiskt medborgarskap för krin- mr långt innan denna fråga ännu bli- vit en ” fråga ”, blivit aktuell och sam- lande för kvinnorna, var blott helt na- turligt.
Fredrik Borg var som bekant den förste, som väckte motion i frågan uti riksdagen.
Motionen, som frarnla- des år 1884, väckte märliligt nog stora sympatier inom riksdagen men föll i alia fall för att vila iinda till i början av detta århundrade.
7 För närvarande är j u kvinnornas rösträttsfråga så gott som i hamn i vårt land.
Men ännu behöver den sina vänners stöd och hjälp.
Det blir en ar- betsam och prövande tid, den då teori- erna skola omsättas i praktiken, då vi skola se till, att kvinnornas insats i det politiska livet blir gjord a v de därtill bäst skickade, a v vakna och dugande kvinnor.
Då böra vi dessutom vara hunna ett så långt stycke som möjligt i spridandet a v de niedborgerliga kun- k a p e r som äro a v nöden för de breda lagren a v såväl kvinnor som män.
I allt detta arbete behövas väl kvinnor sådana som Kristina Zorg, som förena erfarenhet med idealitet, som sätta sa- ken i första och sig själv i andra rum- met.
Måtte ännu många å r av hälsa, a v andlig och kroppslig spänstighet, för- unnas v å r avhållna och värderade rösträttsveteran!
Karolina Widerström.
Lydia Wahlström 58. år.
Medan Rösträtt för Kvinnor haft sommarlov har denna händelse inträf- fat - därav förklaras, att rubriken härovan som nyhet betraktad ä r tre må- nader för sent ute.
Den 28 juni i å r var det nämligen som Lydia Wahlström nådde halvsekeltalet, men fast vi nu komma så ytterligt post festiirn kunna ri ej helt förbigå denna händelse i dessa spalter.
Bland allt det myckna arbete, som fyllt doktor Wahlströms liv, har j u arbetet för rösträttssaken intagit en stor och framtriidande plats.
Från bör- jan medlem a v styrelsen för F. K.
P.
R. i Stockholm var hon dess ordförande åren 1906-1909, då hon i stället övertog ordförandeskapet för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, vilken plats hon belilädde till 1912.
Under he- la 10 år tog således det aktiva rösträtts- arbetet en stor del a v hennes Iiraft och intresse.
Många äro de rösträttsför- eningar hon bildat och ännu flera sä- kerligen dem hon livat - för a t t e j sä- ga Aterupplivat - och stärkt genom be- sök och föredrag och överallt var hon dragit fram, från nordligaste norr till sydligaste söder, h a r hon förvärvat viinner både för sin sali och för sig själv.
Aldrig kunna Sveriges kvinnor säga Lydia Wahlström ett nog varmt tack för dessa dryga arbetsår, då hon för deras sliull åsidosatt intressen och arbetsuppgifter, som på ett så helt an- nat sätt stodo hennes hjiirta nära.
.Hen- nes klara förstånd och vakna rätts- känsla kommo j u henne a t t genast inse hur e j endast berättigat utan framför- allt statsnödvändigt som kvinnornas rösträttslirav var liksom sin egen plikt a t t ställa sig i spetsen så länge som det för sakens skull var nödvändigt, att hon stod där, fast hon nog ofta med stor längtan sträckte sig mot en tid utan så otaligt många sammanträden och så många f ü r hennes natur allde- les främmande omsorger, som ledare- skapet förde med sig.
Här är e j plat- sen a t t avgiva något slags slutomdöme över detta hennes ledareskap, h ä r kun- na vi endast med stor tacksamhet kon- statera, a t t hon i en kritisk tid för kvinnornas sak offrade så mycken tid och kraft och osjälviskt intresse.
Sjuk- dom tvingade henne sedan a t t lämna detta arbete förrän hon kanske annars skulle ansett sig h a rätt därtill.
Det låter egentligen nästan onatur- ligt a t t tala om sjukdom i Lydia Wahl- ströms liv, men hon har verkligen va- rit sjuk och illa sjuk en gång i sitt liv.
Annars ä r det vii1 få människor förun- nat att i så rikt mått få njuta h: ’ l ct sans dyra gåva som hon fått det både före och efier denna enastående sjukdom, som förövrigt endast tyckes ha gjort henne friskare och yngre än förut.
Och inte ens med den största flit och ener- gi skulle hon utan en enastående hälsa kunnat uträtta allt vad hon gjort un- der de 50 å r som gått.
Att här upp- rälina ens titlarne på det dussintal stör- re arbeten, som utgått från hennes hand, torde v a r a en överloppsgärning, fijr de flesta av tidningens läsare äro de nog välbekanta alltifrån Nutids- frågor till Daniel Malmbrink och Katolskt och protestantiskt.
Viixlande limncn och livsområden omfattar denna produktion, men genom allt kan den, som har öron till att höra, höra rösten av en människa, son1 ödmjuk i ktinslan a v egen begränsning utan för- doinar söker efter klarhet och ljus.
Denna sökandets ande ä r säkert något av det centralaste i Lydia Wahlströms personlighet och kanske iir det framför allt den, som ger henne en sådan ena- stående förståelse a v ungdom och ung- domsliingtan som hon har.
Under sin studietid i Uppsala blev hon snart den, som tog vård om de unga och nykom- na kvinnliga studenterna och det var väl huvudsakligast som en hjälp å t dem hon tog initiativet till ” Kvinnliga studentföreningen ” vars förste ordf. hon blev.
Sedan har hon j u som studie- rektor f ö r Åhlinska skolans gymnasium haft rikt tillfälle att taga vård om och påverka kvinnlig ungdom.
Vad hon hiir genom sin historieundervisning gi- vit hiindradcn a v unga kvinnor, kan sälierligen e j överskattas.
Med ungdomen h a r hon också delat det intresse, som väl ändå varit den röda tråden i hennes liv, som legat i m - der och bakom allt hennes arbete, det religiösa.
F r å n början en intresserad - ~- Här framdrogs u r tidningsartiklar och tid- ningsberättelser material, som mestadels be- stod a v lösrivna satser, därvid hänsyn icke togs till de omständigheter, under vilka des- 6a satser uttalats eller skrivits.
Det blev allvarsamma meningsutbyten, som ofta för- de till mycket starka känslobetoningar, i synnerhet d å Quidde vände s i g mot vissa beskyllningar ocli sökte göra den ställning han intagit begriplig för motsidan.
Från tysk sida kunde man med rätta gent emot fransmännen framhålla följande: Eder ställning \ - ar lätt.
Ni vor0 de angripna.
Ni kunde, då Ni företrädde de pacifistislia prundsatserca, g å tillsammans med Eder regering.
Vi m %ste kämpa emot v5r rege- ring.
Vad det betyder nnder krigstillstånd, kunna Ni föreställa Eder.
R-i fingo ordnar för Edert pacifistiska sinnelag under liriget.
t i bier0 förföljda iiärför, vi i ?indrades i ai- la avseknden, r i hotades till liv och frihet.
Ofta maste vi säga mycket anoat än vad vi tänkte, bara för a t t örerliuvud få säga nå- got.
- Drl en av fransmännen h ä r p å svara- de - p ü tyska - a t t dü inan iclie k a n säga det man vill, niau hellre bör ” hålla niun ”, inviindes med rätta, a t t då hade icke det ar- bete kunnat göras, som nu tillförsiikrar pa- cifismen en stor roll i Tyskland.
Sedan dessa stötestenar lyckligt övervuri- nits, gingo förhandlingarna lättare.
Vis- serligen hade man emellertid hunnit till tredje mötesdagens slut.
Lucien le Foyer, f. d. deputerad för Paris, anmärkte bittert, a t t man fyllt tre d a g a r med det förgångna och nu knappast hade mer ä n en d a g kvar för a t t behandla den mycket viktigare fram- tiden.
Men uppgörelsen rörande det för- gångna är förutsättningen för det framtida arbetet.
A t t denna uppgörclse fullt lyckats under dessa tre dagar, det inbilla v i oss icke.
På sin höjd väcktes åter hoppet, a t t det gemensamma kulturarbetet &amp; ter en gång kunde börja.
Först måste man i Tyskland l ä r a sig förstå, vad fransmän och belgier fått genomgå a v den tyska krigsrnasliinen.
Vid e t t tillfälle gav Emile Arnaud, den gamle frcdsliiimpen, som i detta k r i g förlo- rat s i t t enda barn, och s o m intill vapenstil- leståndet levde i norra Frankrike under ka- nonmynningarna, en skildring a v den plan- mässiga förödelsen a v de franska områdena genom de tysha trupgerna.
Det s k a r i ner- verna, d å han efter en åshådlig beskrivning av förstCrelscn framliöll, a t t a v dc sålunda hemsökta områdena intet kvarstod, och sex gånger med v a r grlng stegrat eftertryck uppropade: Rien!
Rien!
Rien!
Rien!
._ ~ ~~- Litteratur till Birgittadagen.
Ellen Key, biografi av Marika Stjernstedt, pris 75 öre.
Kvinnoansvar och kvinnorösträtt, sär- tryck u r Allsegraren a v Ellen Key, pris 20 öre.
Ellen Key, vykort, pris 15 och 25 öre.
Affischer, t v å storlekar, pris 10 och 15 öre.
Rekvireras f r å n Rösträtsb? / Tån, Brunkebergstorg 24, Stockholm.
De svenska kvinnornas rösträttsdag.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm an o id n a r OFFENTLIGT MOTE Birgittadagen tisdagen den 7 oktober 1919, kl. 8 e. m., i Vetenskapsakademiens horsal, Drottninggatan 96.
P B O G R d 31.
ELLEX KEY, föredrag av fru Murika S fjermtedt.
SANG av fröken - Itkrta Petrini.
MUSIK.
Biljetter 1 lir.
medlem av den kristliga studentrörel- sen h a r hon även ända till den allra sista tiden tagit livlig del i den krist- liga gymnasiströrelsen.
Trots de femtio åren och silverstrimmorna i hå- ret kan hon känna lika ungt och friskt och varmt som den yngsta gymnasist.
Det är också det inte minst fiings- landc hos Li-dia Wahlström: a t t man vid ferntio år för hennes räkning ser framåt med en spänning och en undran över vad som skall komma, som man annars endast gör det, när det gäller en ung mlinniska, som just står vid vä- gens början.
Ett gott dagsarbete kan hon för v i s s o redan se tillbaka på, men svika ej hiilsa och krafter, har hon be- stiinit ändå den bästa delen framfö?
sig, så spänstig och utvecklingsmöjlig som hennes livliga ande ännu är.
När vi d n ” i .f ” o r vid den milsten, som de fem- tio åren j u ändå utgöra, tacka henne för vad hon givit och varit för sitt land, så känns säkert glädjen över vad vi ha rlitt a t t viinta ännu större än glädjen över det hon redan givit, fast detta sannerligen ä r tack värt.
Tack fiir de gångna åren då, Lydia Wahl- ström - m å framtiden vara dig huld!
D.
A.
I _ Iiien!
Rien!
- Då en a v tyskarna begär- de, att denna gripande skildring skulle in- taras i mötets protokoll, för a t t Boniinandc slähten liunde förstå vilka intryck man möttes av vid detta första sammantrade, av- böjdes detta förslag med ett ironiskt sniå- leende.
Så stort kunde inan icke göra ett protokoll, a t t det b a r a halvvägs kunde giva e n åskådlig bild av vad Frankrike och Bel- gien hade lidit.
Icke förty medgüvo frans- männen beredvilligt, d å det gälde att uttala ett klander över vissa handlingar, som de tyska officerarna och de tyska soldaterna förövat, a t t den bcstämda artikeln ändrades till obestamd, i det de på därom gjort för- behåll f r å n tysk sida g ä r n a ville tro, a t t det bland de tyska officerarna och soldaterna funnos många, för villra de ogärningar, som de måst utföra, %are en outhkrdlig pina.
Xot slutet a v d r n sista förhandlingsdarcn behandlade man Versaillesfreden.
Tillfallrt ville, a t t så s m h i n g o m de neutrala med- rnarna lämnat sammanträdet för a t t an- la hemresan.
Slutligen f a n n s det icke heller nåqon schweizare närvarande.
De fientliga makternas undersåtar sutto plöts- ligt ensamma mitt emot varandra och tala- dc o n Vcrsaillesdoltumentet.
Detta skedde med beundransvärt lugn och saliligliet.
Man skulle icke hållit det för möjligt, att tyskar, fransmän, belgier och österrikare kunnat uttala sig om fredsfördraget med sådan objektivitet och i många fall fullkomlig e- nighet.
Man var ense rörande världens all- männa förarmande och betonade nödvän- diglicten a v ett finansiellt nationernas för- bund för a t t rädda och återupprätta såväl segrare som besegrade.
Vi3 många punkter a v fördraget, vilkas odräglighet och orätt- visa tyskarna framhöllo, instämde frans- miinnen.
De kunde hänvisa på, a t t de i s i t t eget land redan inlagt protest däremot.
Stelbcten från början r a r försvunnen.
Den sakliga förhandlingen och det person- liga tankeutbytet bragte de åtskilda nära varandra igen.
Till sist blev det till och med varma apskedsord, visserligen u t a n överdrift (ohnc iiberschn-ang), men ur vil- ka framlyste iirlig vilja.
och sälierhet för fortsättande a v det gemensamma arbetet.
Man riickte varandra händerna och såg r a r a n d r a i n i ögonen.
Och d e sista ord so111 fälldes vid sammanträdet vor0 det citat a v Goethe, med vilket en tssli talare av- slutade sina avskedsord: Vernunft f ä n e t wieder an zu spreehen Und Hoffnung wieder a n zu blühen -.
Stocknolin 1919, Ivar Hzeggströms Xottryckeri A.
B.
