# ID: svediakorp-per2682
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1919
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,761
# sentences: 677
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I KVINNAN - MED5 BORGAREN.
I Så h a r alltså rilisdagen besliitat a t t upptaga den srenska livinnan soni medborgare i samliiillet.
Hoii &lt;Iiall få sanima riittiglieter och sli&gt;-ldiglieter som nianiicn och kommer att f ö r fram- titlcn f å Iilit1 dela an5rarct mctl 110- nom.
Detta lirav på medborgarriitt liar va- rit sii omskrivet.
förfäktat, förlöjligat och avslaget under cle senaste 20 åren, a t t det diirviil mist en del a v den glans och friikliet det hade, da liviniiorim först började samlas diironi.
Aien i denna stiind, då det iir verliligliet, som f ö r 20 å r sen niest tedde sig som en dröm, (15 h a r å t e r begreppet rösträtt renats och förnyats, och vi röstriitts- 1- I~ _- iiinor gripas a v en högtidsliiinsla, då r i stanna inför \ .ad som skett.
Ri!
; sclageris heslnt Iiar samiiia het: -- delse s o m en niilstolpe: att marliera slutet pii ett avsnitt a r vägen och bör- i j a n på ctt nytt.
Det betl-der, a t t f ö r - iindringarna i saiiililillets striilitiir och i kvinnans stiilining inom detsamma i till slut blirit så stora att lagstiftnin- I gen icke liiiigre kunde undgå a t t ta i hiinsyn till drii.
Lagar Irunna stiindom koniiiia till av en slump eller genom en enskild persons inflFtande.
Hiir s t å vi iiifiir en åtgiird, dikterad a \ - en his- 1 torisk iiijdviindigliet, soin var starliarc iin sympatier och antipatier, fruiitaii och Iiopp.
T ' ad var rijstriittsrörelcen?
E t t led i: kvinnornas, Iianske inte alltid så] ilart fattade striivan a t t orientera sig i ett nytt samhiille.
K r i n n o r n a föriiiidrades icke fiirst, och tlc fiiriindrac ü x r h i i - vud icke mer iiii niitt och jiimnt så iiiJ-clict .soni n \ - a fiirh3laiideil tririga d eni.
Röstriitten i och fiir sig skapar icke på en dag det efterstrlivade modus \ - i- vendi, men den iir ett viisentligt medel a t t gijra det.
Det iir vanligtvis efterviirlden, som uppdelar historien i epoker.
För de levande te dessa sig icke så skarpt a v - griiiisade.
Nic1it.t av den gamla tiden skall följa med iirer griinsen i n i den u m.
Det iir mucltet troligt alt v i rcdan om två, t r e eller fyra å r komma a t t I få höra, att man icke mlirlit e t t spår innan&lt; blirandp insatser.
Heiines a v riisträttens verliningar och a t t iii5n- 1-, T _. ga komma att ironiskt efterlysa det ut- iitövande av den iionimiiiiala rö4r:ii- lovade paradiset.
På paradiset t r o \ - i ten och det sociala arbete hon utftirt icke mer, ocli vi vilja icke komma in pekar på att hon, f (irutoin de infrrisen i det medborgerliga arbetet med en hon h a r gemensamma mrd dc olika börda av s t o r a löften.
Men det iii.
f5- partierna, genomqående tyckes h a cn vitskt a t t tro, a t t livinnoröstriitteri Lilja oeh naturlig böjrlqe att se pN skulle g å omiirkligt förbi.
Den Iiom- samhället ungefär som hiismodrrn p å mer a t t siitta sin priigel p 5 samliiillet sitt hem.
a t t ordna des \ dagliga l i r och på kvinnorna sjiilra.
Vi sviiva och ckss praktiska detaljer och triida icke alldeles i blindo rijrande arten av fram för dem, som icke k~iniia tala för ~ ~ ~ I ~ ~ 1 ~ ~ ledarna a \ I ~ v i i i i i o r n a ~ i.tistriitt \ liailip liar segern en iller personlig betydelse iin föl.
atidra.
Ett viin- irr fj-llt, de scgrat mina letlrr.
Aledvetaiidet att tidsförh8llaiidena gjort ett meclgivan- de fråii iiiotitiiiitlariia.
sida till en po- litisk iiijdriiiitligliet brr0var i ~ k de e ali- tiva ri) striittslcviIinorria all riitt att Itiinna segerii som sin.
Ty utan lirin- norna * egen insats och u t a n frågans inre styrka skiille dcn icke heller nii lin uppngtt a t t lili rii politisk iiöd- viindigliet.
Sedaii Iriindc det j u ha va- rit stoltare och m e r tillfredsstiillande om det r a r i t ii8goi-i oiiiotståiidlig våg a v vilja t i l l rtktriitt Iios lirinnorna.
som brutit motståndet.
eller om F ö r - sta Itammarrii hade velat fiirklara sig iivervunnen a \ rKra oiriotsiigliga ar- gu m en t.
Kvinnorna f a icke i tlrnna stiind glömma a t t tacka de deinoliratiska partierna, som för1ij:ilpt dem till den seger, rariiver dc i d a g gliidjas.
Icke heller glömnia a t t tarlia den regering.
SO117 iiii fört f r a m deras Er5ga till lös- ining.
irli de cn5taka politiker, redan borta, eller: riiiiu i 1 e r l ~ a i i i l i e t, suiri med siirsliilt intresse tagit sig a n rle- ras sak.
Yatl den riktning inom sven- ska politiken angår, soiii i i ~ i uppgivit sitt motståiid.
kiiiina (le inte a n n a t; in Iioppai.
att niinriet a v garigna bataljer icke skall förhindra ctt pott samar- bete i framtiden ocli lojalitet r i d be- I sliitets grnndlagsenlipa bekräftelse nn- der niista period.
Tcvinnorna kiiiina inte iindgå a t t se I historiens ironi i a t t de kallats att inrangera sig i det borgerliga samhiil- let just i ett ögoiiblicli.
(15 det darrar i sina griiiid~alai .. V:igen bortoni milstolpeii ligger icke för Iiriiiiioriia iit.taliad och jiimn som 1 en riidjobaiia.
dirr sinå glada flaggor utmiirlia de ar, d a nied passande niel- dera&lt; \ - irl,ignclsebringande lanriim förslag skola hifallak.
Meii det h i n n a d e hoppas, ocli tlarpfi iii$ de siitta in \ in kraft, att \ illieii rilitning iitveck- lingen iin i framtiden lar.
de dork all- I tid skola vara nied oiii att leda den, aldrig ~ l i o l a u t e d u t a s m e r eller sjiinlia ncr till blott iiomincllt nicdbest " amiiian- de.
Men i d a g irr segerns dag, minnets (lag och gliidjens.
Kvinnor, l å t oss visa, a t t vi inse r a d som har skett.
Låt oss lyfta d r a hiivuden från ar- ~ 1 1 ~ sjal \ a.
:: %.iven inom det samliiille- betet, liit os.
ge r a r a n d r a h '.
m d erna lipa a r h t e t.
aven sedan likstiillixheten och gliidjas tillsamman Fver att bliva tir gcrioriifiji.tl.
torde diirför en arbets- fnllmyndiga iiiedlmrgare i r å r t S \ t ' - fiirdelning niellan niedhorgarcn och rige, soiii först iin i i i riktigt r5i.t.
1:iistriitt f ö r Krinrior iitsiirider detta riiedl) ovgariiinari lil, \ om a r sig sjlilr niimnier till segerfe-tens d a g med en I \ nmiria att iiga min.
Då ombiideii f ö r 1,andsföreningens ftiriiopl) ning att iiirtl det-amma h i n - ceritralst '; relsc nu samlas till möte.
11a avspegla ocli E i i r fraiiitiden bernra komina (le a t t trycka varaiidras hiin- n5gra al- de liiirislor, soiii ni1 röra sig dci.
till tack för gott kaiiiratsliap och i de srenslia ~iieJlioi~parititioriias lijiir- onisesiclig Iijl-ilp i arbetet.
Fiir dessa tan.
I ~ ~ ~ - I
K Ö S T R A T T FÖR K Y I N H O R 2 N:R 1 1 KV,INNORORELSENS HISTORIA I SVERIGE.
I S &amp;, (12 sj-hter crliiill lika ai.vsrii:t v a r a v flint geiiljiidit i n i clc sista tider- J a, - &lt;i iiri) \ i vii1 iiialet fiii- JA.
K.
1 '.
giiiiger vor0 l) eiiiidrans \ - iirt Iltigliga i I&lt;:s striivaii.
Det t * ciitrala i tlc iiitttlljor- administrativt Iiiiiiseende, blev (lock,, iiictl I) rotlci.
och liiisirii l i l a giftoriitt iiil, titt: " niir niillioiier aiislks till den gerliga riit tiglieterlin ii r iiltpiiLitt: poli- alltciter,om tidcriia giiigo f i.
a i i i; i i ucli i h e t s o i i i iiiüniieii, +üiiit dc iiarniahte inaiiliga hcfolkiiiiigciis lilcliiing ", i i i ilet t i s I i rikt rii t t o c I i i.
3 11 in ~ 1 c t i p5 sa ii i iii: i (l p i i ciiiliilde icke mera I) eliU \ de 1; imu lt5 Arrii tliireftcr nicili ' tirtle cii rad s~iici \ - ii1 icke fiir iii&gt;Tclittt, om iiagra liiiiidra villkor soiii f i i r i i i i i i i, ocli ilet fiirc- oiii hua or11 griiiitl, lix iiiiioidealrt ett lagiiiiilringar, soni ile flesta teiideradc tiiscii aiislt ' ic till li \ Tiiiiioriias, " Iielst det stitr o - \ att riitt v &lt; i i d a ocli I,li \ .a aiiiiat.
For den liraftiga.
iiiaiiliafiiga t il1 blind ekoiioniisk fbrtjliiist för liviii- i alla fall iir hoii, som liiggcr i ' iirsta t i a; 110riia, och iiietl iihade mi$iglicter till griiiitli- n 1 eii t il 1 bi 1 d II i ii g 1 I os i ila I i ii en ".
viirdigza vai.1 i i y u ansvar.
. \ tt bliva I \ \ iniiaii fariiis ingen aii~-iiii~lniiig ~- liiili~iixa&gt; x-itlsyiita ~ ~ 1il0ka l i soiii tlc I l e l v a r iiist det {iitt 7SG2.
soiii]) i s 5 siitt itlev gruiidval Iiingaiide fiir dcri Iiiista a v niiiiiiicii ocli a t t aldrig fiirgii- ta, a t t iiietl I i \ - i i i n r i i i I ~ n) i ett ii:-tt cle- sx-eii ska riistrii ttsr I ' t l h C l i.
nit Ji? * i)!? ?,O7.
inelit koniiiin till vit1 tlc rilliiiiiiiiia iirvii- w i ~ d c.qc ?i.
debefscdcl d r i f i l t g o I- o It7 112.11 -, val ~ ö s t i, i i / t, cliiirii hiiper iiagon, " det dernus liaiiclliiggüiide, c t t element,, i o i l l inte iir gott a t t siiga; - ad soni gjorde, iitoni Iiiiiisyiien till pralitislia s~iipi1lili- att kviiiiioriia, iitaii att de sjiilya be- ter i 1; i.aft al- sin siiregna ari, iiveii giirt det, d$ fiiigo dciina riittighet ".
törs ocli hör taga Iiiiiisyii - ocli geiioiii 1-ti espeditiaiisiltsliottcts skri \ - else ii:r sitt liiiiiu~-iistngaiiiIc vticlia g ~ i i s v ü r Iios i niniiga -- till s.
I;.
" o !&gt;ralitisliti " irl6cr 95 vit1 18G ?-G3 Ars riksdag motiveras och till tlc-ii htora hittills ofta förhised- I iiiidringeii av atskilliga $5 i 1862 å r s liiiiigl.
fiirordniiig 0111 Iiommunalstyrel- i l a in:il&lt;tfalttor i saiii~iiil~ct, som iir deii goda l i i i i i l i, ~ l i ~ t ~ ingivelser.
ii~ Kvin- se i s t i d ined deiiiia iiilediiing: " För att noriia ~ w ~ i i j v iiii a ~ &gt; - e l i ~ i g t v ic1; e i s mera l i m liiiiislaii u v geincnsaniliet, soin bor- de \ - ara förordningens Iiurudsyfte, lita till sitt " iiiclir~liia " iiiflytaiide ocli i " verka i dct tysta ".
iiiåstc griindaatscii om likstiilligliet ciiicllaii lioniiiiiiiieiii; cilla " nicdleiniliar Ja, banan iir tillryggalagd iivrii fiir i avseeiide 115 s å d sliyldiglieter som Sverige, iiieii iiiecl glädjeii a t t vara franiine blaiidar sig s a oiiiiclligt mycket iiittiglieter göra sig fiillt.
gällande. "
a v sorg och IJitierliet.
Förr trodde vi Ocli i iiiiderdhiig slirivelse a \ - rikets stiiiider till I&lt;.
M:t vid riksdagen 1656 givetvis, a t t sliitreforineii i kviiiiiaiis inedborgerliga frigi.irclsc, soiii föreföll - 56 iieter det likaiedes, " att (len reform oss så iiatiirlig och dit.
titleiis rilitiiing ax- sliitlcriias iiinnicipalviiseiide, som så avgjort gick, borde Iioniiiias iistad voi ' c a v rerltligt bclio \ - påliallad, horde fotas p&lt;i g r u n d r a l e i i av cilln " stadsin- utan allt €iii iii~-c.keii tidsutdriilit, oiiö- \ - Linares lilistiilligliet i Iroiiiniiiiiala r ä t - digt prat och iiiotsiigelser, &gt;om jii sS ciiart ~liiille visa sig alldeles föråldra- t iglictrr och skyldiglictcr ".
de.
Och sedan, iiiir tlct stora, grpiiiiia &amp; ii liar niåhiiiida riitt att anse, att v.iirldskriget nied hitt iiediiicjaiide a r orsaken till att Iiviiiiior iiied egen de- viirnplilitiga iniiii \ - isade sig ha teri- I) etsetlel erliöllo 1; oinniiiiial i-östriitt, griiiitlade sig 115 ovaniiiiiiiiitla iittalan- dens att iitstriiclra iiicdborgarrii ttiglie- terria till Iiviiiiioi.iia, soiii s i ofta för- de.
Altt refornieii iiiirinnst vägrats dessa riittigheter, just eiiicdan ett l&gt;cliov att o r d n a skatte nes Iilart för dcii soin skriver detta.
de icke laiide göra ~ i i r i ~ p l i k och t, niir nieii liurii soin helst, sti liatlc " grund- detta krig i siiia sista, allt 1ieiiial; are faser inedfördc drssa rüttiglieter &amp; t allt sai wii oiii 1 i Ii s t ii 11 i glie t eiii e 1 la ii Ir o111 - FREDRIKA EREMER iiiiiiieiis alla iiictlleiiiiiiar i avswiide på flera liinders kviiiiior samt pK sistone sA \ - iil ~ l i &gt; ~ l i l i g l s i o ~ m t ~ riitl r ig1i:~ter " bli- gav liiftct o111 ilciii iii-cii Lit oss, sörjdc P i O N I A R E N F ' j l; D E N &lt; \ ' E N S K A KVINXOK6 ': ELSEh ' \ - it faststiillrl.
vi ö r c r a t t viirldell slriillc behöva vada 7 l:i,strati~plaiitaii Iiatle slagit rot!
genom gölar av 1) lod ocli eliinile, iiiiinii det fiir o&gt;&gt; Kfter clcttli Iioiii tlcii eiia ~~foi.iiieii efter deii andra, oeli (le Iiuiiiia mest alla och iiiidviiiitligü, att I; \ - ii; iioi.iia - ' ii säte ocli stiiiiiiila i stnteriias lii !bli5; lriiiigs- innefattas i deii au Kr 26GJ.
" Siirings- frilielen f ö r Ir~-iiiiior iitritlgaa. "
Eiidast r %d, skulle bli klart iil-en för tleiii, soni e n l a n g p a i i h iilipstod iiicllaii 1874 ocli stifta lagar.
Och gliidjeii {iver a t t s t 5 vid niBli-.t lir 7,$8 ?.
soiii d o c k liriiglades a \.
ett alldeles I, \ 111iiaiis ilildiiing inriktades 135. full- mycket cliiiiiliad; f i.
d i ~ i i s ~ ~ ~ i i l i ~ ~ i i i ~ ~ ~ ~ hprc.icllt h t c g till lilistiilligliet.
" Gifto- 1ii:i I iii:i &gt; !i:il) ct a \ - sl;: ?ffas i i veii f iir adlig iiro virade iiierl sorgflor, begeriis ba-: iiitliiiiig i alla husliga dygder.
tcrii biiro icke sli) .jn inii. "
1) ct liarle tagit 10 i ' ir a t t l i t a iii- n6r vajar 11 % I i a l \ y staiig!
insl~inqdes icke i kcnieiiatcii, nieii I eii iipi) xats o111 Griecliisrlie Kultur och r; &lt;i i alliiiiiiiiia iiicdwtaiitlct.
att, i i w i i 2 t l l i g iiiii \ - ar t i i iiiiiniiislta, &gt; n i i i Iiiinde av H.
L c r ?t jt 1) c riit t a s a t t de t f ii rx- ii g- \; i sniåiiiiigoin blev allt iipytr~idaiide i ratles tlc gi.txliiilia li \ - in1ioriiz: it t " fiir- det offentliga foi * l) jiidet ocli iitcsliitct \ - ilja 1ia frihet, t y is;?
reilaii a \ .slraffa- giftoiiiaiiii~islial~et?
r l o 1 ~ fiir adlig vii rva l i II ~ s I i a 1) o cli d ii r i g e 11 o in t U ga a 1 -; genoiii lagar, sedviiiijor, ocsli sist incn liv tlel i alliiiiiiiiin frügor ", varemot ic.i,c iniii-t gciioiii deras cgcii vi1.jeriLt- i i i IIK.
ii~ii~Iia deii ~ ~ ~ ~ i i i i ~ l ~ c i.
i uppfattriiiigeii Eii \ laka frilictsalsiiaiitle aiidar Iiatle; 1v Ii \ - iiiiiaii \.
: ii., att h01i; - ar e11 " hiltl- alltid u p p i v t sig mot trKiig, son1 l) niitl iiirigsviirtlig varelse ".
Bien iiveii 0111 dc ~aiiinialgcriiiniialra Ii \ -- iiiiioriia \ - oro h g i \ iiiiir och siiinesarl, o t g h omsider iniiiiiiens likar i biltliiiiig ovli aiiseeiide; blevo stürrc delar a v iiiiiiiskliglietcii iiveii 0111 saxiska jordiigaiitle liviiii1or iiveii valiila till medvetandc a \ -, alt liviiinor i v l i c iilera bortle tvingas inom tigde saninia riistriitt ~Iiraiikoi, soin de e j i i i ~ r a \ - ille veta av.
niiin, iivcii on1 en sjiilx !ii0111 d e iiiod (, i ' iia st; tteriiü iiiidratles tiade il ii ni; i 11 d c 111 a I i t ocl i 111 yri diglie t, arbetsmetoderna, i synnerhet iiied för- synpiiiiliter, som iltlaiid gjorde sig gill- iiveii 0111 lilo&gt;trciih a1) l) e:lissor iiiånga ra årliuiidradcts mitt iingefär; kvinnor- laiide vid denna lid.
1 eii tliqlrussioii i ribsclag iias iiictlarbete beliövdcs.
Behovet iiiüt- bondest8iidet vid 1862-63 tes av deras vakiiande vilja, och Irarii- a i i g h i d e ett anilag ii11 det iiyiiiriitta- rmi för ucn sociala frigörelsen börja- de seminariet f ö r tillsiittaiide av kam- de,;.
därvid det i Sverige kanslre 1Zi rerare och ualitmiistare yrkades avslag: &lt;:tt och vis varit Itittare än aiiiiorstii- av rilisdagsniannen Ola Jiiiissoii fråii des, emedan såsom en röslriittsförfat- Skåne.
Och i avseende på den senare tariniia sliger: " Kvinnornas delvisa fri- befattiiingen motiverade lian sitt av- het i Sverige aldrig blivit ' bortreior- slagsyr1; ande diirmed, att lian " i san- merad '. "
(Hon syftar p &amp; de üverislia ning icke visste vad aliggaiide denne kvinnornas rätt att taga del i priistval skulle tillkomnia, da föga troligt är att och på den engelska " Reformbilleii " stiidning och eldning i riiin, soin iite- 1832 med tillägg 1835, som berövade slutande bebos a r fruiitimmer, bliver honom ålagt. "
kvinnorna rättigheter de förut ügt.)
Emot honom uplkrhdde dock åtsltilli- Och liksom det om människans ut- vecltling säges, att " framåtskridandet Ra, i synnerhet Jonas Andersson fråii beror i i a en förbättring av de omstäii- Östergötland, som ville iittryclta den digheter, varunder hennes förmögenlie- önskan, " att åtminstone icke bondeståii- ter Itomina i verlisamliet ", ser det ock- det måtte så förbise vikten av Itvinnans sa ut, som om i Sverige åtminstone de bildning, att de förnieua den första aii- ekonoiniska omstiindigheternas för- stalt, som i detta syftem5l blivit inriit- bättrande för många kvinnor väckt tad, vad de iitaii p r u t beviljat till och kvinnoriias allmänna lust att bäitra med de lägsta gosslrolor ".
Ocli saiiiiiie CARL LINDHSGEN.
Jonas Andersson yttrade seiiare ord, kvinnornas allmänna ställning.
~ I 1 j - (11.
N:R I I - o r t e r fijre tlrogo a t t var:t iitaii Iiviiiiiliga nioilleni- j ~ t i w i ~ d ~ i i t ~ cii, Iiriistvul 0111 I I tii (.il siil iiihiigit f r i t ri ~.
~ i.
&lt; t i t r l t.
RÖSTKÄTT FÖR K Y I N N O B 3 I I I I C ~ b u r fiirstk, a t t tlct mänskliga en- iigt naturlagariia bestar av man och E N D R O M., s, röstriitt.
Deii gick Iielt spctrliist förbi, denna till synes lilla o h t y d l i g a riitt f ö r o m riisfriitt ock raibai,het f ö r Il-viwnor /) (i sutnrria villkor Soin för.
1r7ü~i.
I re- tlal,tör Borgs varmhjiirtade, p % syn- 1) iiiiliter r i k a motion finnas redan alla billigu,?
} tiilisliliga argument för livin- i i a n &lt; 1) olitislia röstriitt som liiinna an- fiiras - inera saliliga och saniliällsnyt- tiga ha.
sedermera framdragits och be- tonats -; nien den avslogs natniligt- \ .is på alla 1iå11.
1ionstitiitiorisut; Sottet avstyrlite först, " ehuru det (dodi) e j tilltror sig siiga, a t t Iiviiinan efter sin natur salinar förmåga att bedöma.
de frkgor, soin inom det politiska livet fiireliornnia ".
Det var sgsom det ytt- i.atles imder dislrussionen i F ö r s t a laiiiiiiaren 1912 " det första stadiet " på r ö s tri itts vii gen, " de v .igbrytande, skeii- I bart Ii oppliisn iiiotioii ernas ".
P ' iirsta iiamniareii avslog tieii gangen iitaii disliussioii, sade Iiej, som deii mer ocli mindre betingat g j o r t allt intill 1918, då, eliurii " Första l&lt;aiiiriiarliGgern Iiapi tiilt,rat i principviig 1917 ", kungl.
yro1) ositionen i alla fall föll p å dess motstånd.
Andra kammaren h a r genomgående stiillt sig annorlunda, trots de fluktua- tioner i bifallet, soni emellertid gjort sig giillande.
Ty, ehuru det efter 2884 uppstod en M r i g paus, har frSgan se- tlaii 1902 e j x-arit avförd från dagord- ningen, u t a n atep ocli å t e r kommit igen, diirigenoni bevisande s i n inneboende lirslxaft, fastlin hiir iclic iir stiillet för n å g o n utförligare redogörelse för riks- dags förhandlingarna.
" Kvinnornas riks- dagshistoria " iir till 1912 framställd a v cl:r G u l l i Petrini och kommer att ytter- ligare beriitias a \ - henne.
1900 ' Iiorii f r å g a n i n i det a n d r a sta- diet " ntreclnirigeiis ".
Konstitutionsut- skottet fiireslog skrivelse till K.
M:t, och riksdagen anhöll om " allsidig ut- redning ", emedan det " syntes riksda- gen, som om tiden skulle vara inne att taga under allvarligt övervägande, hu- ruvida och i vilken omfattning rösträtt lian beredas jlimviil kvinna, g i f t lika- viil hum ogift ".
Utredningen dröjde, men motionerna upprepades: av enskilda riksdagsmän, av olika grupper inom riksdagen och 1908 av liberala samlingspartiet f ö r f ö r s t a gdngen såsom parti.
Det året föll motionen i bilda kamrarna, men 1909 bifölls den utan v0ferin.y a v A n d r a kammaren, som sedermera bibehållit sin ståndpunkt.
Ocli i912 intriidde saken i tredje och iista stadiet, " regeringsinitiativets ".
Trontalet bebådade kungl.
proposition, ocli denna meddelade bland mycket an- nat.
uii statsrådet Sundströms uttalan- de till statsrådsprotoliollet, alt " i sam- iiiarihang med omläggning av den poli- tiska rösträttens grunder f-åii census- vairlitt till allmliii röstriitt, kom kvin- nans röstriittslirav i förgrunden ".
Och fråu den uttöiiiiriaiide diskussionen i Första lianimareii skall nian alltid, med gliidje över ait en sadan nian furiilits, minnas esecllciisen h ' rti.2 Stuciffs fram- (I ' orts.
å sid.
6.)
1 - i stit 1111 Tic1 malet, nieii varje mal iiile gar iliop ined korens.
Och lioii hiistiw a t t vara sin niaiis jiiinnbördiga iir eiitlast r n niilstolpc \ - id en sliiljo- förstuminas plütsligt ocli lyssnar till stiillfiiietriidare, ocbli fiirst niera iin 10 vlig, cri lwgynnelse till något nytt.
Eii det hela och tycker, a t t det låter unge- ar btltiare, 1910, erhöll gift.
Ii \ - iIin:i sjiilv &gt;iiiiid vila \ .i iit, njiiia av Iriinslan a t t fiir lika va&lt;bIiert soin surret i Arizto- ha vunnit iiiigot, se 11 % kaniratcriia faiies ' berömda lustspel, " Getingarna ".
riist riitt vid priistval.
Och Ar 1909 Iioni efter åratals fürb&lt;:- iiied blitla iigoii och iiniiii oss iiniiu 0c1i d &amp; sicäms 11011 f ü r a t t höra ?iii g c - redande Btgiirder med ens det fullstäri- nöjet a t t hkalia liaiid och siiga varaii- tiiigkören och siillar sig i stället till (lp ensainnia.
Ocli de ensamma Iili till diga tilltriidet till konininnernas tillits- dra iiagra riiriliga ord.
sist inte ensamma liingic, de bli eii Ucn iilista ögonblirk iiro v i sliirigra- poster.
Kritiita blir twlbar till ctll« kommu,icila fijr.li,ocirrlerlpl,drag, med de at olika liåll, ocli (le niånga olika skara även de ocli få s t å den risk.
ttnduitfag f ö r dct u f f, t ' cit ' a la ?tdstiligs- A-iigariia iippsliika dem, som föriit så som alltid följer nietl försöket " ait pit troget höllo bamiiiaii.
Vid vägsliiilet i sockenvis till paradis ".
mw.
Aleii faraii a t t fii det för tira blir Det sista undantaget v a r eii naturlig riiiita olika gi-upper p2 tillfiillet a t t och I &lt; o n ~ ~ l i \ - e följd i i t a \ - niotståiidet iiiot iiiöiihtra oss för sina leder, ocli de liarislie iindå inte s:i stor fiir dem SOIII Iiravet iivcii pli politisk röstriitt.
TI- flesta av OR, skola inte orka iiietl att ftir c k andra.
De representera j u tills Iiiias2viii som I i ~ i r ~ i i o i r, den liiindel~c gå ensaniilla utan låta sig bortfiiras vidare bara livjniiornas s a k ovli i i i t c a \ - tleiii, soni synas locka ined det biista.
sta tsangclii geiilie ter so ni ile I i ~ i i i i a t bli lantlstiii Ocli de ensaninia liasta uridraiide ljlit.- " partiet, partiet, pariiet ", varit.
beriittigatle att av Y " 4 orsta Iiaiiiiiia~ii, likas5viil iigde liar efter dem, soni gå i floeli, oeli fra- ocli d e €5 tliiri ' ör alltjämt draga siiiiile- de jii fürutsiittningar till val a \ - ridra ra ga sig o111 det verkligeii ligger iiiigoii lic11 av sin ciisidigliet, så lliiige niini- saiiiiiiiy allb i de stolta ord a v Ibseii, ligeii soin iiiiiii inte liirt sig att be- I i a iii ni a r c ~1 s iii e (1 1 iii ri i; I I '.
Dock förliiill det sig j u så, a t t i or11 dem nian s&lt;i ofta citeratle II &amp; go-talet, t rak t n I i Y i nnor ii s t en s01ii; I n II a t ä n eii jordt&gt;ii viii * rlcii, fGr1xj~iiil) t niansröst och iittryclieii fiir ined det a t t Ii \ - iiiiior I.; uiidc bli stads- a t t " (leii st; ii.li&gt;istt.
fullmäktige, erhöllo de direlit \ - ah51 t so111 stod rnr ?ht allena! "
Iiviniioriias iinslrningar sont a n n a t iiii 5 % gfi de \ - a r ocli eii till sitt lliger bariijoller.
Och d e n tiden Iioinmer nog t,ill Första Iianiiii&gt;~ren i i t i tlc stöi.re stii- der, som e j taga del i Iniidsting, vilket 0c.11 nioliiliserah a v de 01 ilia griiliperria a t t dröja c11 stiintl iinnii.
l k n driijer givetvii.
g.iordc, att argiiiiientct oiii Pijr att hcliiiiiipt \ - araiidra - h; l Ilit,- tills ile ijiiguåriga gossarna, som i dag kvinnans iiatiirliga ofiiriiitiga a t t &gt;kijta tt,rt 0t.11 fanatislit s o m bara Iiviiiiior iiiii1t.r tle tjugiiariga fliclrornas ihål- politislzi ii rendeii d d r i g nicrii l; iiiid (~ 1 i L i i i i i: i göra det, iiiir temperamentet laiidc applåder tala o m " ljsylioseii a v anlitas iiictl n; igoii verliari or11 gil-ctvis och deii viiliiieiiande I~~irrisligheleri t a r alt ara kvinna ", e11 gårig hiintiit flni o c k 5 i fiirhta liaiitl påpekades a v deni, deni fatt.
1) iirför att iiiiiii lyckats iii- i) rii (lbeliynimer för sina dijttrars riili- soni fiirs \ - arade lira \ - et pU politisk röst- tala dem att dc liii~tipa fiir fosterlaii- iiiiig.
Ty diiriincler liira de sig iiog till- tlets eller nilinsltliglictcns eller sam- iivenfyrs iipptiicka, att även dijttrar riitt &lt;it li \ - iiiIior.
Z9On i - a r detta lim \ - \ .al&lt;et ocli iliiil- liiillslilasscris heliga sak, bli de dubbelt ocdli iitic bara söncr iiro kött av deras inedvetet or11 arlxtpt tliirfiir i full riktiga och siilira.
Sii fast inark liän- lciitt och beii a v dcras ben.
gan.&amp;.
Och m a n lian siiga, a t t detta ar- de de jii aldrig, iiietlan de bara stridde Så tlriinide j a g på.
bviriiioriias dag hete började i slutet a v ett decennium, för egen sak, ty deras egen üali hadc i-id foten av milstolpen, riiedan iiiiiiii lilisom de sista decenniernas 9:c å r va- jii ingen betydelse f ö r staten, clcii re- 1; aiiiraterna dansade och sjiiiigo tacli- rit niiirlresår.
1884 bildades Fredrilia- presenterade j u bara deras egna " sjiil- siigelscsångeri.
För m i g ljöd den melo- Bremer-Förbundet, vilket j u i Freclrilia iTislia " syften, och kvinnor ha aldrig dien iiiistan lika vc~niotlig som den Bremers praktiska, kviiirioviinliga ande gott samvete, f ö r r a n de f2 o f f r a sig gairila folkdans, soni kallades " SliräK- sökt verka för liviiinors viil, ocli efter för andra, cl.
v. s. f ö r inlin.
Maii har teii " ocli som alltid gav åskådarna in- a t t redaii föriit h a uttalat sig för livin- uppfostrat dem att Iiänna så, och vad trycliet av a t t nian 1111 dansade för nans politislra rösträtt, började för- högre auktoriteter i deras barridoni allra sista gången i sitt liv och att bundet 1699 direkt arbeta diirför genom s a g t dem, måste de j u tro.
Diirför v a r j e steg innebar e t t sista farväl.
De skrivelse till I \.
N:t.
F r å g a n hade n u känns det så tryggt och ljuvligt att dansande själva tycktes iiii i alla fall blivit så pass aktuell, a t t efter diskus- få falla i n med e n liten sopran den inte tiinka på den saken.
Jag var tyd- sionsmöten t r e n n e konimitteer bilda- stora kören av basröster, som sjunga ligen ensam om att sitta i \ råii i giis- des, s n a r t sammanslogos ocli utfördes med talarnas - och Dalarnas - tal- tabndssaleri och soni en liiimndnedkal- ett begynnelsearbete, soni man visser- nian: lande profet liisa ett mene tekel i fos- ligen kan kalla fruktbärande.
forskrift över de glammande giisternas " Partiet, partiet, partiet, p a r t i t - Ty 1902 viickte den outtröttlige kiim- Iiiivuden.
jag hör dit, j a g hör dit! "
pen för det rättfiirdiga borgmiistare Eller kanslie j a g laste orätt?
Kan- Och när d å de ensamma höra den ske diir i stället lyste emot m i g soni i Carl Litidhagen motion i Andra kani- maren o m slirivelse till k '.
M:t. Motio- underliga låten, diir alla sjunga sam- stjiirnelågor det n y a förbundets glada nen inledes med Freclrika-Bremer-För- nia ord, f a s t på.
olika melodier, k " anna hudslrap om deii tid, då varken Iilass- bundets förut ointalade skrivelse av Sr de sig dubbelt.
erisamina och liro fres- kamp eller Iiiiiisstrid eller follikrig 1899, varpå motioniiren 111. a. yttrar, att tade att instiimma metl prostens ort1 liiiigre skall fiirekonima.
Det hiidska- det " för niin-arande i första rummet i Brand: pct låter s5: gäller, h u r ii vi da kviiino r pr iii c i pi el1 t " Den Gud vill sla i livets strid, Hiir ar ickP j u d c eller {J Y P l i.
böra liga politisk röstriitt ", saiiit iit- den g ö r han först till individ. ' '
hiir tir icke frill eller f r i, m y n n a r i begiiran o m skrivelse till X.
Men så hiinder det kanslie eii dap.
hiir iii.
icl&lt;c m a n eller lit ' iiittu.
AI:t soni " eftcr \ - erlistiill&lt;l utredning täcktes fraiiilligga förslag till eii siir- a t t en eller a n n a n av dem, som \ a l t alt I,udia 7Vali lsfrörrr.
skild rijstriittsrcfonii i iiridani81 att ~ J C - g å i flock, iipptiicker, a t t hennes röst, I _- reda k v i n n o r riihtriitt ocli val1) arliel till I riksdagens Aiiclra lianiiiiare ".
l Samma å r 1902 hildatles oclis5 den It,, frii A R M X u r g r e t Holmgren, som 1 gciioiii L.
K.
P.
12:s 1912 startade egna nied aldrig slappnad, tülig iiien oböj- 1 tidningsorgan, Rösir titt f i i r Kvilinor, fiircta F. K.
P.
H, i Sto (- kholni.
och 1111- der de niiriiiaste åren många dylika P+ lig energi ägnat tid och krafter å t spri- spred:, Illinnedomeii om kvinnornas olika orter.
De flesta, oni it.lii1 alla, l ' a dandet av medvetandet om det nödviin- lii * n \ r i sU \ - ida k r e t i a r som möjligt, och initiativ a \.
ilen pioiijiir fiir F. i&lt;, P.
[liga a v politisk röstriitt f ö r kviriiiari till clenria liiinnedom bidrog0 de i stads- och väclianclct a v vilja till arbete dtir- fullniiiktigc, olika råd o c h s t y r e l s e r ef- ter hand invalda livinnor, liksom ock- fiir.
Alla de många liviniior, s o m nied ord så de sociala upplysningskurser, vilka och dåd, med ospart nit och offervillig tacl; vare den stora Beramaii-öster- striivan befordrat kvinnornas sak, med hergslia donationen systematiskt kun- Itösträtt f ö r E v i n n o r s vackra motto: na anordnas i alla landskap.
Och därjiimte siiger det sig sjiilvt, att " V i Jitinna aldrig göra sS, mgcli-et f ö r e i i stor sak soni en stor sak lian göra f ö r inga försök att direkt påverka riksda- oss ", till ledstjärna för sitt handlande gen och statsmakterna underlåtits ge- slrola a n n a r s e j h ä r nämnas, personal- noin skrivelser, påminnelser och demi- historien h a r sitt eget område.
Hell tationer och siirsliilt genom masspeti- tioiierna 1906 nied 142,166 namn och och tack och signe dem alla!
1903 sammarislogo sig de.
bildade för- 1911 med 351,434 namn.
1911 bildades Miinnens förening f o t eningarna t,ill Lanclsföreniiigen för kvinnans politiska röstriitt, och 1904 l i v i ~ i i i a r i ~ politiska röstriitt.
E n för- gick.deniia, L.
K.
P.
E., i n i den då bil- ciiing iitom riksdagen, villien dock li- dade Internationella kviniioröstriitts- La litet som lwinnorna sjiilva ~ l i ~ l l c alliansen, till vilkeri ni2nga liirider, 26 l&lt;iiiiiiat åstadl; omiiia a n u a t resultat, iin stycken, i viirldens 5 delar, så små- det visserligen mäktiga, men långsamt vcrlrande att ge rilitniiig å t allmlinna ningom anslutit sig.
Genom siirskilda broschyrer; genom opinionen, om det e j sedan liinge till- den tillsammans med Fredrilra-Brerrier- balra oclrså inom riksdagen funnits.
sätt formii- Förbundet utgivna tidsliriften Dagny; iiiiiri.
soni.
fastän ~ å olika s i v i t t möjligt genom dagspressen och I ~ j I '
K A N S L O R OCF ' P Å S E G E OSTRATT FÖR,KYINI tare vilka: känslor och cnskr Ll-iDIA WAHLSTRtM dSSA IVHITTJOGK.
I, K.
P R 5 orilformde 1905-09 och 1912-14 Här nedan följa svarea.
ningsihllhet till vemod 8Ye saknar ridderlighet och genc Ann Margret Hdmgren fo genius.
För övrigt skola täristiska i de olika syare 1, K P.
R s ordforaride 1900-12 @ Till den tillfredsställelse för rätts- känslan, som genomförandet a v sam- rna medborgarrätt för kvinnor som för män väcker, sluter sig även för- hoppningen a t t våra lagstiftare, som hädanefter måste känna sig represen- tera hela folket, skola ta lika hgnsyn till kvinnliga som manliga synpunk- ter och intressen.
Härtill kommer viss- heten om a t t ansvarskänslan inför den lika rätten och förpliktelsen skall vä- sentligt utveckla kvinnorna i en för mänskligheten och samhället lyckliga- re riktning.
E m m a Aulin.
a F ö r mig har den politiska rösträtten haft betydelse som symbol för och me- del till samarbete och samförstånd mellan medborgarna.
Partiernas in- bördeskrig innebär praktisk förnekel- se a v denna uppfattning.
Kvinnans rösträtt, tecknet på hennes egenskap av medborgare, icke blott privatper- son, har varit mig viktig mera för sina indirekta, inre psykologiska verk- ningar än för de direkta, yttre.
Ökat samarbete, rikare samförstånd mellan kvinnor och män är som förut mitt " program " för kvinnlig rösträtt.
Hilma Borelius.
# Redaktionen önskar veta vilka käns- lor som besjäla undertecknad vid ut- sikten till fiill medborgarrätt f ö r oss kvinnor!
- J a g kan inte neka till, a t t dessa äro mycket ljusa och förhopp- ningsfulla.
Visserligen skulle j a g ön- skat, a t t dessa rättigheter tillfallit oss långt förut och helst under mindre stor- miga och upprörda förhållanden - 1 s kvinnorna hade d å varit mera skolade och färdiga att upptaga det maktpålig- gande arbete, som väntar dem på mån- ga områden - men bättre sent ä n ald- rig.
Vi böra ju dock ha liirt oss inte så litet under de år, vi genomkämpat, ty det ä r j u så a t t man utvecklas mest under motgång och prövningar.
Och kanske också a t t vi i en tid som den- na behövas mest och bäst: det lir så många sår, som behöva ans och vård, och därtill lirix \ - cs mjuka livinnohün- der.
När man, som undertecknad, vkntat p å politiska rättigheter för kvinnan i iiver ett halvt århnndrade, kan man inte finna, att den kommer för tidigt.
Huru många gånger har man inte med sorg i hjärtat sett vår rättfardiga sak förorättad och h u r de få miin, vilka kämpat på vår sida, hånats och förlöj- ligats i press och riksdag.
Vid valtill- füllen har det också känts svårt a t t icke f&amp;.
v a r a med och avgiva sin röst; deltaga i glädjen över en demokratisk framgång har man j u alltid kunnat, men aldrig som iiiedverkande utan som - nolla!
Att kvinnorna ha en stor mission att fylla, därom ä r j a g förvissad.
Men man f å r icke vänta för mycket av dem i början.
De ha i allmiinhet ingen prak- iisk inbliclr i det, soru möter dem.
A~nsvarskänslan förpliktar emellertid, och vad man och hoppas av kvinnorna är, a t t de komma a t t låta sig ledas a v rättvisa, godhet och fram- synthet - icke av maktlystnad, över- mod och hårdhet.
Deras ledstiärna bör rara riitt och barmhärtighet å t alla, icke minst åt de ringa i samhället.
Kristina Borg.
~ Y B F ö r a t t kunna giva ett kortfattat svar å Eder begäran om ett uttryck f ö r mina känslor och önskningar inför den långa rättfärdighetsstridens full- bordan, ä r första villkoret att sorgfäl- ligt undvika en återblick på slagfältet, d ä r den glada entusiasmen, tron på människors goda vilja, på rättens se- ger över makten och andra ideella känslor langsamt förblött.
Det gäller att endast se framåt, så som vi sågo franiåt anno 1902, då rörelsen för vår medborgarrätt organiserades och den intet förflutet ägde att se tillbaka på.
Nina önskningar iiro precis desamina bom då, endast ytterligare intensifie- rade genoni de senare årens erfaren- heter a t t kviniiornas insats i det poli- tiska livet ruå vara av reformerande betydelse f ö r detta.
Stt den må för- hjälpa därtill, a t t politiken - d. v. s. villkoren för människors och nationers samlevnad till det gemensamma bästa - blir mindre förnuftsvidrig och mera ideellt mänsklig.
Att den må bliva en väckelse till det bättre, till större är- lighet ifråga om medlen, större ädel- mod gent emot motståndare, samt, icke minst, större personlig självständighet och mod att förfäkta en övertygelse, kraftigare arbete för ett rikare kultur- ' liv och en högre humanitet, soin e j 1 I tillåter a t t någon förtryckes eller lider orätt och som gör varje våldsdåd a v man mot man, folk mot folk otänkbart.
Frigga Carlberg.
, 1 ~ t ~ I ~ Jag önskar, att kvinnoinsatsen finge betyda växande styrka inom samhället för den livsart, som vedergriller ont, icke " lika för lika ", utan med gott för ont.
Detta icke ur vanmakt eller FKIGGA CARLBERG.
AUGUSTA TONNIKG.
rlNNB LINDHBGEN.
HILMA BORELICS.
Goteborps F.
K.
P.
R:s ordlorande.
Ronneby F. K.
P.
R:s ordförande.
Stockholms F. Ii.
P.
R:s ordforande 1912-14.
Lunds F. K.
P.
R:s ordförande 1903-08. m
ONSKNINGAR tDAGEN har frågat någral av kvinnorörelsens trognaste arbe- s a m nu vid rosträttsfrågans lösning röra sig h o s dem.
ingen i dem skiftar från ljus, oförbehållsam förhopp.
den gest, varmed medborgarrätten räckes kvinnorna, t.
Kravet på kvinnorna är alltid detsamma, det s o m ' at i s i n önskan att de måtte tryggt följa s i n egen läsare s.jälva lätt läsa u t det för f3rPattarna karak- E SIGNE BERGMAN L.
K.
P.
R:s ordförande 1914-17.
- " kvinnlig efterlåtenhet ", utan ur över- fåtal händer hopade rikedomarna.
Ar- tygelsen och offermodets segerkraft!
betet på bättre livsvillkor, bättre ar- betsförhållanden, bättre utbildning för Emilia Fogelklou.
folket i gemen blir d å ett arbete för t framtidens lyckligare samhälle.
V i som n u i många år kämpat för Vad ä r det väl ytterst, honi nu givit a t t åt kvinnorna förvärva rätten till livinnorna inte bara i vårt land utan en aktiv medborgargärning a v politisk litet varstans ute i Europa deras nya natur, vi hoppas därjämte, att denna rättigheter?
A r det inte den gamla skall kunna utföras under andra for- samhiillsandaris, den gamla htatskultii- iuer - samförståndets - och e j som rens bankrutt i och genoiii detta fa- männens sa alltför ofta.
skett under sansfulla krig, 6om innan det ens d u - Gkdrande och förbittrande partistri- tat mellan nationerna pa nytt och än- der.
nu hemskare blossar upp inom dem?
Anna Grönfeldt.
Ä r det inte en kiinsla av, a t t då det # giiller a t t bygga upp det nya samhäl- let, drir maktmedlen s k o l a heta rättfiir- dighet och miinniskokiirlek, d å behövs Då den nystartade F. K.
P.
R. i Upp- kvinnornas lijiilp och aktiva insats pB sala vid sitt möte å r 1903 utsåg mig ett alldeles siirsltilt siitt?
till ombud för a t t i Stockholm medver- Djupt i den kvinnliga naturen finns k a till Landsfiireningens bildande, ytt- nedlagd en ömlietskiirisla för de svaga rade docent Elsa Eschelccon - vilken och värnlösa, ett behov av a t t skydda, fungerat som ordförande vid mötet -: värna och hjälpa.
Denna humanitetens " Ni är mycket ung och hoppfull, inen anda ä r det, soni nu behöver +enom- ' det kommer säkerligen a t t behövas.
tränga våra samhällen.
H ä r ä r det allt-, &amp; lin tro är, a t t på 50 å r ger de svenska så, som kvinnorria ha sin insats given.
männens konservatism icke med sig på Denna insats får alltså inte bli bara i denna punkt. "
Fullt så lång tid åtgick j u icke, - i ett fördubblande a v valmanssiffrorna för de redan existerande politiska par- i vad m å n världskrigets följder mjuka- tierna.
Nej, kvinnorna måste komma de upp motståndet ä r ej undersökt -, med en n y inipiils i samhlillsutvecklin- j men nog ha de 17 åren av aktivt röst- gen.
De måste göra front emot det in- rättsarbete stiindom synts långa nog.
tensiva förvärvsbegäret, den hejdlösa Motståndet i riksdagen, såväl som i mammorisltulten, som ytterst leder till ' pressen och ute i landet, var mindre ett allas k r i g m o t alla.
Kvinnorna - saklighet än en vresig eller hånfull en- mödrarna - ska lära mannen, a t t en ' vishet, utan Btinsla för vad saken in- nations dyrbaraste egendom, det ä r fol- nerst glillde.
Entusiasmen och tron på ket.
Oni diirför en folkklass lider un-, rättvisans förverkligande har förvisso der ett härskande fåtals tryck, eller vii1 behövts.
Mer ä n en g å n g h a r det om den hänsynslöst utnyttjas av en på förefallit, som om Elsa Eschelsson egen vinriing inriktad företagareklass, skulle få r ä t t och a t t ingen i ledet så ä r detta en olycka för landet, långt skulle få uppleva segerns dag.
större iin som uppviiges a v de på e t t, Nu h a r den kommit.
Men icke så j 1 ~ som man drömt sig den.
Dels h a dessa mörka, tunga år nästan krossat ens förmåga att glädjas.
Dels är det något som fattas.
Generositeten, ridderlighe- ten att slå upp dörren på vid gavel för dem, som oförskylt fått vänta så länge utanför.
Erkännandet, honnören för de svenska kvinnorna, som de så ärligt förtjäna, den fattas.
F r å n den långa kampanjen h a vi dock hemfört en ideell vinst - utom den utveckling som varje träget arbete skänker -, en vinst som gjort livet rikare.
Det ä r samvaron med de viin- ner och medarbetare inom skilda läger, inom och utom Sverige, som mötts, be- själade a v hängivenhet för gemensam- ma mål.
I ltampen för ideer h a r det för den enskilde blivit en levande verk- lighet, a t t cn stor sak gör mera f ö r oss ä n vi kunna göra för den.
Ellen H a g e n.
O ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ Rösträtt för Kvinnor vill veta vad jag känner och önskar, n ä r rösträtts- striden är slutad.
J a g antar att jag kommer att känna glädje över att rätt- visa sent omsider vederfarits Sveriges kvinnor, en rättvisa som måste med- föra en mångsidigare utveckling för dem, ävensom ökad självtillit och höjd ansvarsltiinsla jämte mycket annat soni är angeläget för kvinnorna a t t vinna.
Och j a g kommer a t t känna glädje över att denna iitveckling skall Icimna skänka dem förmåga a t t göra en valbehövlig insats i samhtillet a v större männislrokärlek, klokare hus- hållning in.
m. sådant, vartill de äro trlinade i hemmen.
Och j a g kommer att känna tacksamhet över att h a fått v a r a med i striden för kvinnornas frigörelse och för frigörel- i GERDA HELLBERG.
ELLEN HAGEN.
AUGUSTA WIDEBECK.
Karlstads F. K. i '.
R:s ordforande Uppsala F. K.
P.
K:s ordförande Strilngnäs F. K.
P.
R:s ordförande.
KAI&lt;OI,INrZ W1DERSTRÖR.Z.
L K ' i R.s nuvarande ordforande .4 s s A \ VIG K s 1.: I, I, _ L K.
i '.
R:s Y. rirrlforniidr
N:K I l 6 iiornab röstriitt och valbarhet lika litet att ornskapa viirldeii som riiiiiinens gjort dct.
, \ en det v a r med denna omdiapelses löfte på sina fanor, som kvinnorna bör- jade sin röstriittsstrid.
Må de hålla liiftet nu.
För att kunna det niåste den omsliapelseii börja med dem själva.
Iclte calniüteii, nicii sjiilvprövuings- stunder i slutna kamrar, icke program- tal, men ett oavlåtligt lyssnande till samvetets stilla stänima, icke striden ocli oron inom de politiska partierna utan friden och samlingen omkring de e g m idealen - detta * vad kvinnorna g till " politisli " böra viilja som sin Iilalit!
Endast så kunna de hålla sitt stora strålande löfte att genom sin niedborgarriitt omskapa.
Alen om de störta sig i n i partipoli- tik, d. v. s. partitaktik och partiteknilr - - O m, säger jag!
Det liar redan skett.
Endast oni kvinnorna omvända sig frun partierna och sainla: sin nya iiialit i ett n y t t niärisklig.hetsparti, vars första pu1il.t lir att de själva skola bli sen a v e n iiiiiiigtl gocl kviiiiiokraft.
soni niii~t) tiskor - icke partifollr - hoppas n u kan lioniiiia det allniiiniin t il1 godo.
j a g något nytt och stort a \ * deras röst- F. ' lle ?i Kc.v.
Ocli j a g lioiiinicr a t t striiclia niina liiin- riitt.
i d e r mot Iiinilen ocli uppsiiiida en h i i i - JU att all cleii \ iirdefiilla naride önskaii att Iivinnorria måtte för-.
' lanlieii.
.~ stit att det iir (leras plilit och deras mission a t t föra in nicr renhet och gocl- betet, ni1 1Jlir frigiven f ö r direktare het och iiier fridsanilict ocli fi; rsonlig -- protliilitivt arbete, ökar ytterligare till- fredsstdlelseii över att iiii iiritligen het i det offentliga livet.
Till sist lioppas j a g att de inte iii; rttte livirinaris jiimlililiet med nianiieii fast- falla f ö r frestelsen a t t vandra i iiiiin- slagits i i v e n s k riitt.
nens fotspår, utan h a mod och vishet d w i a Lindhageii.
n o g a t t tryggt fijlja sin egen genius, * om också på obanade viigar.
Freden nalkai.
Det fulla niedborgar- tröttna efter vunnen ieger, utan att de i stället under flera å r fratiiat måste fortsltta med ett effektivt upplys- ningsarbete inoiu alla folklager, och j a g önskar, a t t kvinnorna m å sa viir- digt uppbiira sin mcdborgarrlttt, att miinnen inoiii kort skola fråga sig: " varftir misstrodde .,,i dem så länge? "
- &amp; ?i es ingel,ila ?z.
# " Kvinnorna ha fått rösträtt " - f ö r e 1914 skulle det budet varit jiibelväc- kande och endast detta.
Nu veta vi h u r u oändligt mycket mer ä n detta, som behöves f ö r a t t om- skapa kvinnorna och mrinnen i värl- den.
Ty om så e j sker, komma livin- Freden kommer, inen föregåiigeii av Ptgarder mera fasaväckande iin liri- Ket5 våldshandlingar, mera barbariska i n några, x-arom historien hittills haft a t t förtälja.
Vi stå på tröske111 till svenslia med- borgares vida hall, men tidens orosvin- dar brusa hotfullt under valven ocli folket - det renaste av sin ras - vän- der gruppvis ryggen åt varandra, sö- ker självvilligt resa upp m u r a r mellan sig, vilja och kunna e j längre förstå varandras språk, förstå stundom, som det synes, knappast sig själva, t y sliil- da röster ljuda nog inom dem.
I allt detta är det soni vi livinnor nu sliola göra en enande, moderlig insats.
Yi bliva, och dock glädjas vi att e j liiiigrc \ - ara iikstiiiigda fråii att hava ?ii röst.
iricil vid de beslut, soin bltola leila iitvecliliiigeii a v v9rt folks iide.
K i v a nicw gliidjas t.illili:i. a t t cii v a r a v o s s i i i i liar saiiiiila iri~lividui~lla 1-iir- rlc soni iiiiinrien i landet.
Djiipt liiiiiiia v i de stora lirair detta stiiller på oss.
h l s l i a n d ~, offervilliga lijtirtaii, alla tidcr sveiislia liviiinor hit, nien c j liiiigre lydiga slaviiiiiors Ii jiirtnii, utan niotliga, liaraktärsfnlla; iigon tro- fasta som ileras från gåiigiia tidcr, nicn e j förlJiiidadc av (len tr5iiga liiirle- kens egoisiii utan liloka, lilara, vittse- ende; allt fortfarande rena sinnen och rena Iiiiiider, och kring mjuka liipgar ett soligt leende, soiii förlioi~priiiigsl ' ullt lyser ii1) p deii grå skyniningcii - 1110~- goiigryniiigeii -, som giir liitt all ge- nieiihani striivan fiir v i r t stora sven- slia lieni och soni avväpiiar vrede; Lip- par vilka man liaii lita a t t de aldrig f ö i ~ falskt ~ tal.
Såtlan i i i, den bild, soin stdr framför sjiileii, da nian tiinlier på vad livinnor- na skola \ ' ara och giira vid vårt laiitls nydaning iiiider i vtirlcleii rklaiicle se arbctarc i \ .iii&amp;deii ocii iiite Imra kaos.
partimotståndare, 1ikSORi j a g vågar P larmet, soin lioniiiicr a t t rida om- tro, a t t kvinnorna allt franigciit, sliola kring O S S, få vi aldrig tappa bort Ma- liiiiina eiia sig i de frågor, SOIII ligga ria-sinnets syner och driininiar.
.. - .. .. om \ - il- ...
deras hjiirtan ntirninst.
c; I I Il i PEt r i A i.
* YV s r n d c r friitt; diirinne driiminar oiii Mctl gliidjeii över: itt det: LY l i \ i l i: i ~ r - ?vigt liv, om frid pil jorden och iiiiiii- i i a liiiigt cfterstr adt nialet iiii oni- jlioriitt. "
Den sky, soin 16rvisso ofta sider av deiii blir \ - uiiiiet, blandar sig; conimer a t t sliymnia v å r syn, iiiiiste ett djupt vemod över a t t deiiiia vinst ' vara viivd av idcaler, I € e r i ~ n s ande pci siitt och vis lionimer fiir sent.
TJ- bo i den ".
d g d u JI o i i id i ii s. vad iir det väl vi f i i r s t och friinist x lioppats av kvinnornas iiisats i det po- litiska livet om icke detta: mera Aiitligeu, iiiitlig.cn iir F i i r s t n iian- iiiiiiisldig medlriiiisia ocli till följd marens motstånd brutet, så a t t iiveii tliirav mera social rtittfiirdighet, inera vi i denna fredens vcir h i n n a få liigga förståelse klasseiiin eiiicllan.
Men i nccl vapnen och fira v å i seger, soni yi detta nu tyckas föriiållandena redan känna verkligen vara ii riittens seger bristfärdiga.
Liver makten.
Dock, även ett arbete i elfte timmen Niir vi n u säga varandra tack för iir j u e j förg: ' .ives.
LSt oss iioppas, a t t god vakt, så tror jag att v i alla liiin- kvinnornas insats niå priiglas av både na, att om också striden varit lång \ - idsynthet och vi ' ' 1 r111e.
och o f t a mödosam, så h a vi iindå lärt Anna Marin Roos.
myc,ket under denna lid.
Och vad jag t framfiir allt önsliar, det ä r a t t kviri- norna skola viina till större självstün- Kvinnornas rösträttsfråga h a r för dighet och kraft geiioin det n y a an- m i g först och sist varit en rättfärdig- svar, som kommit på deras del.
Ty hetsfråga höjd över alla partisgnpunk- det ä r icke vila som väntar oss efter ter.
Invid målet förnimmer j a g en segern, utan ett förnyat arbete.
Men innerlig tillfredsstiillelse över att med jag hoppas ocli, att när v i inträda i medborgarrättens beviljande rättvisa det politiska livet, den erfarenhet v i vederfares Sveriges kvinnor och att vunnit under den långa tid vi arbetat den långa rösträttslrampen snart ä r geniensamt, trots olikhet i partisyn- slut.
Hilwaa R ~ ~ b ä ~ i i.
# punkter och saniliällsställniiig, sliall hjälpa oss a t t i varandra fortfarande Hade rösträtten kommit för 10 år ~-.
- ~ - sedan - eller låt oss säga, några år tidigare - sliulle den hälsats med stort som mun, såsom det hette i förslaget jubel i kvinnoviirlden.
Som det nn är, om revision av I~oiiiiiiunalförfattiiiii- viicker den kanske niirniast kiinslor a v garna vid 1928 års urtima rilisdag.
lii t tnad och till fredss tällelse.
Viigen Men emedan livinnor redan iiga val- har varit för lång och liriagglig, och r i t t till Första liaiumareri, föreslås n u deii innevarande tiden rymmer för sådana ändringar i riksdagsordningei~, IiiScliet av oro ocli inissriikiiingar, f ö r a t t " livinna skall vara z: a l b a ~ till Fiir- a t t icke segerglädjen skulle dtimpas.
sta kammaren (' 3 Q) samt vnlbur och Alen en stiimning i tillkomstens ögon- ?~alberüitignd till Andra lianimaren blick förgår, medan röstriitten består ($9 16 och 19). "
- en prövosten för anhängare, mot- Det sliges vidare a t t tilldragelserna ståndare och likgiltiga, som alla i ett i Centraleuropa under hösten 1918 slag, d. v. s. så fort grundlagen tillå- " inåste givctvis återverka på folkstäin- ter, förvandlats till utövare.
Var och iiingen även i v å i t land till slrlirpande en f å r n u komma till det nya verket och påskyndande a v de ouppfyllda lira- nied vad hon h a r att bjuda på: entusi- ven pit en omfattande och djupgående asm, skepsis, sunt bondförstånd eller författningsrevision " och slutligen, " att något annat.
den fiirbehållslösa anslutning till kvin- Och nog g ö r den svenska kvinnan iioriistriitten, som från riksdagens sida sin politiska debut i en tid, d å politiken givits i samband med författningsfrå- iir det allt uppslukande intresset!
gans behandling vid urtima rilisdagen,.
.. Bxiatwze Thorstemo n.
janiviil bör betraktas soni uttrycket # för beredvillighet att medgiva kvin- J a g minns 1884 så väl som det varit norna deras politiska medborgarrätt i går, niir Borgs motion o m kvinno- ii t an avprii t n i n g ".
Hösträttstriidet har slagit u t i blom.
röstriitten första gången framlades i Med ens, fast i kulen vllderleli och med Sveriges rilisdag.
Jag minns ocl; så med o r o i luften.
Dubbelt vii1 behöver det vilket liån och föralit man talade om nicd varsaiii a k t skydd och viirn, på denna motion, ett föralit soni j a g hade det att fruliten i de rosiga kalkarnas crårt i6r a t t fatta, eniir både j a g och djiip må bringas till iitrecliling och niiii nian ansågo motionens 1- lrav som en sjii1vl; lar sak.
mognad.
Ar lia nii svunnit, det ena efter det Alitiigü ting iiro diirvid alt beakta nii 0i.h sedan f ö r att liraften skall aridra, u t a n att målet vunnits.
Vi som inrilitas inot de hiista mål iucd dc biista arbetat ocli liiiinpat fiir denna riittvisa, ui ha grånat under tiden, medan vi be- l i 7 I e ~ W e s t e r.
medel.
I ~ (Forts. från sid.
3.)
synta, visa tal, och hans djupa ord om, att kvinnornas lirav blott var ett ut- slag av den " största politiska kraft ", soni verkat under mera lin ett seliel, den fordran på jämlikhet, som f r a m stiillts i franska revolntionen.
Det var ett krav, som icke kunde visas tillba- ka, t y det bars icke allenast a v en till- fiillig follivilja, utan av tidsandan.
Efter 1523 kommo ju, som vi veta, å r a v rubbningar, a v politisk oro inom och utom landet.
Vart år erhöll0 Iivin- norna nva riittigheter, nya möjlighe- ter att visa sin användbarhet på nya samhällsområden, men ingen politisk röstriitt och ingen ny kungl.
proposi- tion därom förrän 1918, d å som det sagts propositionen åter föll i Första kammaren med G2 nej mot 36 ja.
Men det var sista gången, och så vitt man kan se, hade det varit klokare, om nejrösterna varit f " arre.
Det iir icke Kitt a t t göra något utta- lande om världshlindelserrias orsaker.
men säkert lir, a t t en mäktig hand nu iindrar riktningen a v folkens öden.
Ocli under trycket a v denna hand w &amp; t e gamla murar falla, niurliria institiitio- ner brytas ner.
Vii1 oss, att fiiriind- ringarna i \ - art land härriira friii eii lagstadgad regering och e j från saiii- kiiillets förtryckta lager, som taga innk- ten i ovana k i n d e r och tro a t t sjiilcs- t 4 l d iir f r i h e t.
17id ~ i r t i n i a riksdugen 1918 överltini- nade statsminister Eden till båda l a m - rarna e n kungl.
proposition med för- slag till ändring i författningsförord- ningarna, och under trycket av en tvingande nödvändighet antogos de ge- nomgripande förändringarna oniedel- bart, så a t t lagen kunde tillämpas rc- dan i mars i år.
Derina nya ltomniu- nallag innebär allnilin ocli lika kom- munal rösträtt f ö r mlin och kvinnor, nied borttagande av den 40-gradiga skalan och med rösträtt och valbarhet för kvinnor även till landstingen.
Den o f r h k o m l i g a och oiindvililiga konsebvenseii av 1918 års röstreform blir medborgarrättens meddelande i liela dess utsträckning även å t b i n - norna.
Den bebådades i den kungl.
proposi- tionen av, november 1918, d ä r det heter: " Rösträtten för kvinnor kan i princip e j llingre underkastas någon allvarlig disliussion. "
Och f r å n initierat håli heter det, " man kan incd all säkerhet viinta a t t högern under propositionene behandling i det sammansatta utsliot- iet skall avge försäkring o m frågan!
: genomförande vid niista rilisdag ", vil- ket synes lia skett.
Ty under det fjiirdc decenniets 9:c Si., 1919, det slutliga, m e s t uagiirai / dc iiiiirliesåret, avliimnacles den 2 % m a r s liiiligl.
proposition på förslag till fiir- iintlring, som avser att i grundlag o k a livinnor valrutt och uulhurhet till T i k s.
dagens bcida k a m r a r p u atrnzmct vilikor ~~
y:R R Ö S T R Ä T T FÖR KYIJYNOB 11 Li \ - et iir eii strid.
S r i iir snart r i k - riittsstrideii till iiiitla - den ldiigü.
SC- ga striden.
?
; ii f U vi t a iipp stri- deii fiir de saiiililillsideal, som be- s j i i l n o.;,.
Och iiiir v,li * a krafter iiro litiia, f a r iiiibia gciicratioii t a \ - id.
1 ' s&lt;i sliilitl~d cfter sliilitlwl linniinit och \ .andrat, blir I i: ~ i i ~ l i \ .:lyt.
~ gamla Sverige till sist en riktigt lij-gglig och Iieimelig ort.
Siir vi liliclia i i c d fi-Ki.
(le elj-seislia höjderna, tliir vi (la rlviil jas.
se vi iiliirliliga ting.
Krigs- ocli fiirstiii.elseicdsliap finnas eiicltist i.01ii Iiiiriosa pii museer.
Fattigviirtl iir o h.
liiirlig, t ' fattigdom iir ?tt oliiiiit be.
grepp.
Allla liarii iiro lili~tiillda, ntii sig.
(1 e t gli 1 1 er II 1 v e clil i ii gsm ii j 1 i gli e l c r.
' i I aii- Yiir v i iiii ii \ - eii Iiiir s t a iiifiir ett liga och kvinnliga statsråd sitta i ii5-s- .iiart fiilllmi-dat riijiiiii~sarbete, t i r det liolilig siiiiija på lahiirettcrna och gr 11.
; Iitiga Iiiiiisl~i., niiiiijliga att tiilja \ - isa råd.
K a r l XIII liar lyftats rim1.
c $ i i i storiiia pci.
friiii sin iippliöjda plats i Kiiiigstriitl- Skola vi 1111 f a 1) iirja sci fiir sliijrd?
g h l e i i, och diir reser sig Fredrika Hre- Min arbetsiippgift ~ l i: ~ l l (15 hli att iiicrs gestalt bland fagra bloiiistergriili.
rietl min riist siilia tistatllroniiiia e n fiir- p e r orli lekande siiitittiiigar.
K \ - iiiiiliga) .ittring i jordfr5gaii.
I ' arje land, som r e k t o r w stj-ra Iiiroverk iitan att, 111:11,-, - i11 iit \ - ecliliiig.
iiiaste taga särskild liga liollegor spricka al- aviiiitlsjulia.
.-2i.d niii sin skog ocli sin j o r d, så att Siir så en urgammal årgang av Kiisl- iian f ö r fraiiitideii inil bliva fiirskonad riitt fiir Kvinnor faller i 1iiiiitiei.iia på ' r5u Lsyiieii av a11 vanliänl.
en " ilåticlsl; viniia ", siiger 11011 ined e t t I;; get lieiii pA cgcii griiiid iit alla de iiverlägset löje: " Tiiiilt att det fiiiiiiits i i ~ ~ i i d iniiii, e Ii~iiiiior ocli l ~ a r i i, ~ o i i i srt efterblivna ln-iiinor!
De iiidtfn inte iii sakna ctt sBdaiit, iir en gtiiiimal Ila dugt niyclict till, soin ficli " tjata " irislian jag vill arlieta pA fiir att se oni sin riislriitt i l) ort&lt;it 20 itr, iniiaii de &amp; .. oi-verlili~ad.
Herii lir det soiii i första fick d ~ i i. "
Mcii \ .i le iiiot ~ a r a i i t l r a nicd mrniiiet ger fritl.
ro ocli trygghet: it r t t nie n:i ii d e 1 c end e: " Okii ii i i i ga v a r el -, it la? (:.
?er, ni Iiiiiide aldrig Liiidiiiaii, Trygger.
Det iir segerns gliidjc ocli allvarets Kjell6ri ocli I ' iirsta Iiainmai~liiigerii.
Ni ie !,gi.
a n i i i i i i i lwsjiilar FXcr granatle Iia e j priivat Iii-ets stora motigheter.
,, Elin Wrrlilquist.
.om \ - i.
A 1rg i (ii ta To tz) i i) t (I.
ittnat liiir v å r Prtlga otaliga gaiiger ' allit pa Första Iitiliiiiiai ' ciis motstånd.
; ch docli m h t c alla erliiiiiiin 4 s n i i i en i i r h k o m l i g saiiiiing, att sCt liiiige \ .i?
j iiro lagligt crliiii~da iii~tll~oi.gare, SG iinge I i a \ - i iiigcii iiiii,jliglict att efft:l&lt;- ivt giira vcir irisath i s:iiiiliiillsli~- (~i.
J,iiiige lin 1 ' ilet clii ri ' ii I ' Iiii ii1 s iiiiirk t) ch kallt i Sverige.
och i i i i hysa yi en atensiv liingtaii cfter sol.
' rtedaii jag, iiiitlrr de sciiahtc hwii, i ix-g jortlmiiii riijt och spriirigt deii .ila striicii r f t r r rleii niidra och fatt ikerii fiirtlig iiir sliijrd, har j a g 18tit, tiiiia tankar gii till riistriittsarlietet fiir Iiimförclse, ovli f i i i i i i i t Iiur likt detta ~, 3r II Siir 1111 Sveriges Iiviiiiitir fLi politisli * bstriitt.
iir niiii fiirIio1i1) iiing att tlc Iiatte l~egagiia deii iiiider livlig 1iiiiiSla 11 ansvar iiifiir Gud ocli i ' ostcrlaiidct.
\ viiinoriias plikt iir a t t ena, ej att " .idra, riititte de x ~ n i iiiitlcr titler soiii r5tt ofta varit tlcii enaiidc krafteii gc- i c m liiirleltriis i1ialit i lieiiinict, 1111 i t l f t.
i 11 i I i iiict.
f o s t ~ i.
1 iidc t.
0cliS; i bliva: ior d t.
1 liela ljiiiiaiitle.
lit !laiicle ocli I&lt; ra f i t&gt; i i!
31 e ii i ' ii r h t ' I.
, i ii i i i I I i 1 i i i i el c &amp; i - t iiiv11 a n s v a r iiifiir t i d soiii iir, 3 ' 1 i.1 4 0 1 1 1 liO !llllli~l .. * l ' .L~ll 1.1)) t l l / / ~ / &lt;. '
8 i Lltima Tliiile utan att kvinnan gårdsfruar, som sliiitte hiide folk och ' t rätt a t t göra sin insats giillande.
ckoriomi nicd den iiraii.
Och i det fiil- * I I iiortlorii; och viirideils franititl.
Diir viii: txi.
oss krax-ct på c i i klar, ofiirx-illat n (+li vittsliåtdantle l) licli, på en v a r m o?
: ren kiinsla, på cii striiiig plilitiippfyl lclse i stort ocli i siii&amp;tt.
ä r o vi redo fiir alit ck,tfa?
TIoppe \ - iskar, a t t tlcii sjiilsliiilt~ir, soiii fordra tliirfiir, sltnll viisa iiiidrr niisraret i fri Iietcris 1iiit.
, II ri I I n TVII itlocl;.
8 % liiiige lia1ii1) pågår fiir pralitisli fiirverldigaiide a v ett ideellt mrtl, se (18 striciaiide dettas iippniicnde Iiuvudsalc linen som en riitt.
Man rii&amp;ste se de så för att ltuniia ii~illa Iiampen vid I i 7 Meii tlli målet ncitts, (1 % har rlitten sket fyllest, då esistcrar riitt~syiipunfitei icke mera; den riitt: soni man erhållit avslöjar sig soni eii plikt och ett an svar.
Det ligger iiiira till hands, att 1- röstriittsiniinniskor, som iiiider v å r deltagande i Iiampen liiiiit riitten kol lektivt, som en allas v å r rätt, vi oclrsi skola ltliniia plikten och aiisvaret It01 lektivt.
Min Unslian, d a de svensk: kvinnornas politiska rösträtt de factt genomförts, iii.
att de m å komma at k g a g n a tlcii osjiilvislit, förståndig och till det lielas viil.
Min ganska pin samma kiiiisla lir, att om och i de1 måii s a ielie sker, iir felet mitt, och de iir jag, som får sliiiinmas.
J a g ltiinnei det, soni om vi röstriittskvinnoi ha an svaret icke hara för det bruk vi sjiilv: gersonligen göra av rösträtten, iitar iiren för kvinnornas i allmänhet an riindande a v den.
Det sltiille v a r a obe 7- ~ k r i v l i g t skiint a t t 1111 få börja på iiå Pii cleii iiycltclt soiii skall iipijiia röst- cot nytt eller åtmiiistonc få odelai rlittens stiiiigda porL, lia de s \ mislia: igna sig åt annat, som ligger v a r ocl &lt; \ .inriorna direlit arbetat, smitt, liani-: ii av oss personligeii niira; men dei rat, filat och gliittat iiiider sainfiilla ir som o m detta aiisrar för röstriittenr .jiittoii Ar.
Nu sitter den i lisct, ileii tiegagiiniide griper fatt i oss med ii^.
: lassar, och deii 24 i n a j 1919 vreds tleii, en sinA skarpa Iialkar och håller os: im det första, avgiirandc slagct.
IM tast: vi måste t a hand om den stora nidra \ - ar \ - et, det sista.
fd \ - i viiiita i) ?i iiassan av 1i \ 6iiiior, soni aldrig delta- i i i i i i i eii k o r t tiil.
\ - i w t a, att det: it i kampen ocli alltså icke heller upp.
toiistfolla laset lirliver detta i i p ~ ~ ~ l i i i l fostrats l, a r den, vi mitste försiilia liira i c h vi bida trygga ocli siilira a l t I h e t leiii a t t ilegagna det vapen samhällel ikall giL ii]) l&gt;.
iu liiinnat dciii i Iiiinderiia så, att det T-nd viiiiiai.
o s, iniiani ' iir i 1 i i i i ' i i i ' i i; ~ I iiniler saniliiillet till gagn.
Dlir viiiitar 05s cn i:iiGerki~ir o,:: i:,~ I&lt; ';; !.
: l i t iietta slitil1 Iili iiiiijligt for-; aiiiliörirlietsliiinsl:L ~tiecl andra lililiiir- lrns rlct miinnislior och pengar.
Dclrir iiiniia miiniiislior fås fiir pefigar, där- ... or Iioiic~ntrera sig mina Itiiiislor ocli iiisliniiigar i eii begiiraii, att 1,.
K.
P.
R.
inder l a t oss siiga (le niiriiiaste 5-it ii-rii iiiiLtte f å pengar, mycket pengni-.
II iiicra iless liiittrc, av s t a l och a v en- i Striiiig- att li \ .iiiiinI ' iisli.iittciis k i i i i i - liiigliirdr biskop Eiiipor~ig~~iiis 1 r l ~ t i~ii~trcltlx ni:ilot iir c i i - iiiis, riikiiatle t. ex. i siii " C ' ailievlie- sens enfaldige Fiirldariiig " liviniian 1.
~ b t eii I i a l \ - s a i i i i i i i g.
fiirst i l i i licgj-ii- iisi ' prii, i i i i i g o i i p&lt;i fiillt allvai *.
S \ - ~i.i- som " thet föriilinista stycltet " - - - lilarid nianiiens liisiircii!
i; ii \ - iniior lia koiiiiiiit till iiiliii~~po1~- Meii eftersom \ - i alllid haft cii sniiila c, vad hoiii ligxer tliir lx~lioiii?
tl (, t giil- 3ter att eriivra ined det stridl) ara &gt; t a l i oss, lilcr storliclstideii OCI~SCL en - iiiiod, s o i i i tir (' 11 a \ - liviiiriliglieteiis (len sveiislia liviiinaiis iiiiirlie~titl; på de .ta egen sl&lt; aper.
Ge ii ei ' a t ioii ei ' s gene- gamla giirdariia, soiii a v altler iitgjort ioi:ei,: ii1 ~ 5 Iiistoriska r tid.
lia gått ryggnilirgen i \ - art land, siitto (15 herr- lat iin niir tillfiillet eller iiiideri 115- drat hennes hjälp.
Ianneris lag liar varit lieiiiics iitaii iciiiies hiiraiide, ocli hennes andliga iit- 2: kling har hållits medvetet tillbaka,.
: i, att vad h o n självstiindigt vetler \ %- p t har varit mera undantag iin regel.
!
' ack vare den verkligt ideella syn iiit eget väsendes liiiphet och på f ü r - I:I lan-det till mannen,-soiii anlades re- i ü n av våra viltinganiödrar, liar h - i n - i:ms s t a l l n i n ~ Iiiir städse varit aktad.
vc.h även katolicismen, - som a v fruii- $13 för antikens livsglädje och skön- Is, !sliult - anvisade kviniiaii ett t. o. Y lägre plan; iii vad \ o m tilllioiii- I ' t henne enligt Yalhalls giidaliira, iiaktade e j beröva nordens kvinnor de- ' tli r ä t t så framstående särställning.
: tt arv f r å n dessa tider iir cmeller-; id det ftiralit som iinder femtori- och ex tonhundratalet präglade uppfattnin- e11 hos siirsliilt priistersliapet.
Den, jaiide Iia åtniiiistoiie vad angår lands- liygtlens l a i n n o r, antingen de varit bundna till stora gårdar eller små lieiii- iiian, - det ledande initiativet och ar- lietsförmågan alltid iitniärkt sig.
Talrilia, fast mer eller mindre för- gätna äro ock de stillsamma, striivan- de arbeterskor, som eliurn stängda på alla håll.
sijkt skaffa Brinnotanken luft genom att m r på sitt ringa område ge- nom ett försynt men ihärdigt verlran- cle bereda v-äg f ö r eii omvärdering av mänsklighetens ena liiilft.
Härvidlag vill jag endast påminna om en sådan Iiunskapstörstande (eller utbildnings- hungrig) sjiii soin Anna Ag-riconia, prästdotter från Nyköping.
Hon föd- de, på 1640-talet och blev f ö r sitt säll- synta bokliga vett och sin dygdesam- ma vandel adlad Åkerliielm.
Och som sagt, många ha liksom hon trots ändlösa s v h i g h e t e r lyft sig över och utom den snäva horisont, som va- iriid ocli tlric1,er \ atteii, Lan iiilc f a - i i c n tvinga, iin iiiintlre iiligoii inaii ",; igt sin 1illiiinjiiiiiiK på flj clda sel,cl \ \ iljestarka och liiirdadc spinnsida i fiillt iit lika Iitig grad soiii p i iiiiiiiiicii och i i l e i ~ a yttersta dagar ser det u t soiii det diir gamla ordet skulle si5 iii varlieii med goda eller onda iiinoriias röstriittsseger Iiiiii- iiat fiirhindras.
Visserligen äro ~i iii- gnliinda materiellt sett hiinvisade till vatten- och hiiddieten, men v å r andli- ga fiida - n ä r den ierverats från Fiir- sta kammareii - liar iinder långliga tider varit mer iiii fattigkost, d. r. s. stenar i stiillet f ö r briid!
1411a de skilda stigar och led, som föra iitåt och liiinneteckna sliilitets viig i samliiillsutvecltlingens teckcn, h a så vitt möjligt förmenats oss, även då problemen på det innerligaste beriirt kr-innorna.
Skrankorna ha iintligeii fal- lit, c k kvinnliga lirafterna kunna här- efter få tjäna det liela, inte bara som i blindo arbetande l a g g a r, utan som inedbestämmande faktorer, niir det giil- ler att fixera riktningen i det eller rlet fallet.
Således sliulle alltså den 24 m a j 1919 rara e n triumfens dag, - bara vi e j glömma att den sanna storheten lios denna triumf så väsentligen beror på hur v i hädanefter uppfatta v å r t an- svar!
Århundraden h a j u gått oss för- b i utan a t t ge oss varken den teoretiska 7 sliiltla, för a t t Itiiniia iiplifostra den nu- fiir %,, andel i \ - ärldsfrcdcri och för varande generationens kvinnor till g o - da medborgare.
J a g tror, att flertalet liviniior ha stoff i s i g till detta, men lios alltför inånga a v dem ä r det iiiinu hara riivara eller lialrfabriliat.
Anna T i c k s e l l.
Y Sedaii vi iiietl seger iitgcitt u r stri- deii för \ - tir medborgarriittt ett begrepp som lir liktydigt med männisltoviirde, g:l v h a laiiliar såväl tillbaka som iiiot framtiden.
Vad m i g betriiffar, sri iiinkci * j a g på året 1866.
Jag tilltriidde d B min licfatt- iiiiig soin förestandare för Strliiignäs telegrafstation, men fick taga mitt brev ocli siitta niig ned ocli omteelrna min liiii till jiiiniit liiilfteii av iiiiii företrä- dares, iiiigliar1 liksom jag.
J a g tror, a t t röstriiltsbaliterien iiiympades redan då, ehurn visserligen oiiicd \ - ctet.
Xå, om sådant d ä r oeli mera, från flydda tider lmnde j u vara roligt a t t tala och det vore iiog ingen konst a t t f B slirat- tarna på sin sida.
Men vi böra nu glömma ocli förlåta.
Dessutom böra vi taga saken allvarligt, ty den iir så.
Enligt min mening bottiiar frågaii djupare på ett annat omr&amp;dc, nämligen det etiskt-religiösa.
J a g anser, a t t först i och med a t t kvinnan förlilaras fullt jiiiiibiirdig med iiiaiineii pB alla områden, Iia N y a testamentets anda lirutit igenom i samhället.
Paiilus, som nog håller på livinnornas uiiderliastel-.
; e iinder iiiaiiiicn i m m iilitenskapet (han r a r icke själv gift, s5 han talade Itaiislte " i f; ivitslio ") skrirei- j u till ga- laterna: - - - - " htir iir icke man och liviiina, alla tiren I ett, - - - " Mig veterligt.
predilinde icke heller r å r icligioiisstiftare om iitlgoii sorts Iilassliillnad niiiii och Itviiiiior emellan, - Få v i db icke t r o a t t det genom- h o t t, som 1111 skett, och soin gütt has- Ligt iiog p &amp; sista tidcii, blir till lycka för såvlil liriniiaii sjiilv, s o i i i fiir bam- iiiillet?
J a g tiiiiltcr också pL Iiemmen iåsom (len grund, i i 5 vilken liela saiii- Iiiillet iir byggt, ocli a t t det lieit siiliert Ikomiiier a l t bli luckligare scttlaiia med len nya tidens iiitriidaiicle.
31 % v a r och ?n tiiiika sig i n i:ti vad som koiiiiila Gliall och fraiiifiir: il:; 1 ~ e ~ t ~; sitt ~; k an- a war.
Metlborgarrlitt iir ett atlclsltap så Tott som något, ocli " adclskap f ö r p l i k - far ".
- 4 iigir sia Tidebecli.
.Iler praliti5li:i allniiiiiiiisilit,, Lom for- lras för a l t riitt fatta ocli vist f; ir \ - alta: talliga och piihlil&lt;a.
niigeliigeiilietcr ocli v i i n.
Vi giira lilnlrt i att vid iitiivan- tlct av v-tir iiyviiiiiia malit iakttaga den bcliiirsliatle fiirsilitigliet och deii iiiåtta, soin riiddar f r h i ii \ - eriliiiiigens skepps- brott.
Fiir Sreriges skull, fiir v5r egen sliull och p5 det att miiiiiieii - glöm- ska av r a d de sjlilva syiidat - e j må liuniia säga oss: " Diii.
ha vi det, na- turligtvis riisar teniperameiitct i viig med lirinnorna ", - på grund av alla dessa oändligt riktiga liiinsj-ii iir det v å r första plikt att Iiaridla i fullt och klart medvetande oin, att v a d vi nu i beg~iiiielsen göra och låta, det sltall för avscviird framtid ge \ %r rörelse färg.
Varsamhet lir siirsbilt i dessa om- rliliiiiigs- och nydaningstider ett ord a t t taga vara på!
Tiink o m vi bland annat skulle lriiiina bevara oss från det allt sönderbrytande partisinne, som så ofta stiirt den manliga politiken!
Ett samgående med männen, e j ett riralskap, iir för övrigt säkerligen för oss alls lyckligast.
Det iir j u ytterst individens r t i l t vartill vi alla syfta, och jiist emedan Itrinnor och miin iiro till sina vilsen så tämligen griiiidolika, be- höva vi - för att Bomnia något i san- ning gott åstad - stödet av varandras skiftande förstånd.
Inse vi samfiilt betydelsen härav, Iiiirina v i viil ha f o g till förtröstan, kunna vi viil våga hoppas, e j på något drömskimrande Utopia, men på ett land, vars innevånare m e r och mer
t 8 N:i .. - G R U N DLACSBESTÄMME LSE OM POLITISK R Ö S T R Ä T T F O R S V E R I G E S K V I N N O R F O R K L A R A S V I L A N D E D E N 2 4 MAJ 1919.
Första l i r i m ~ t a r e n.
!
mest betydelsefulla momentet var, att Debatten inleddes a v v å r trofaste sedan deii blivit grundlag, Sveriges förkämpe genom alla de långa åren, livinnor vore liksttillda med dess miin borgmastare Liiidlzagen.
H a n framhöll på det politiska området liksom de i det beklagliga i att, då denna stora höst blevo det på det liommiinala.
demokratiska reform ni1 iintligen ge- Trodde a t t de som s t å t t tveksamma nomförts, det sker mindre genom fol- eller varit niotståndare mot denna sak n u efter valen till kommuner och kets egen inneboende kraft ä n genom landsting måste siiga tig, a t t detta v a r tryck utifrån, mindre genom övertg- gelse iin genom fruktan.
Reformen det enda naturliga och möjliga.
Refor- men kommer som en mogen f r u k t av vore ej heller tillriickligt vittgående, kvinnornas intresse för medborgerliga ännu hade penningen för mycket a t t betyda i svenskt författningsliv; pen- ningstrecket för valbarhet till r " orsta kanimareii, som siirsliilt hårt.
drabbar kvinnorna, hör diirfür bort.
TTarje för- fattningsreforin innebiir fara f6r a t t mari Ined dess genomfiirande slår s i g till ro och tycker allt vara \ - ii1 beställt, medaii i verkligheten arbetet tlå först samt hriitit igenom, men ingen lian på allvar Iran bijrja.
Det viktigaste undgå kiinslan a \ T, a l t nied alla sina härvidlag lir liaralrtiirsdariingen, a t t svagheter iir dock demokratien den en- folket fostras till mindre partisinne d a form som i v å r tid iir niiijlig, diir- och iiiintlrc klassanda.
Talaren hade ftir a t t den iir den enda form, som motionerat om en liingre gående re- iiiotsvarar Iiiinslan av Tarje m a n s och form, som lian ansåg skiille leda iit- 1.
_. innus viirde som iiiiinniska.
Pröv- \ vecklingcii i den riktiiingen, riiimligen ningar ligga sannolikt f r a m f ö r OSS om initia.ti1- ocli referendum; fiirut- iiiisiräkningar iiro möjliga; den ni sättningen vore dock, a t t ohjelitiv kun- lagda griinden tir den enda som iir brer skap nieddelades oni vad som sliall rös- tas om.
Han hoppades också, att livin- ocli fast nog a t t iippbära Sveriges öder noröstriitteii skulle medföra en seger i allvarliga tider.
Den tir medlet a t vad vårt folk är mliktigt att gör: för de liiiinanistiska striivanden utan f göra ö r sin inre lycka och Iilirdande av våi vilka det nya Eiiropa icke blir bättre stNllning i \ - iiriden.
; in der g c a l a, a t t Irvinnorilas samhiille Hr Olof Olsson \ - ille taga avstånc skulle hli miinsklighetens samhiille.
från det misstroende som l å g fiirborga Landshövding Holmquist, siirskilda h ä r uttalade förhoppningar om n y t utskottets ordförande, tj-clrte att h r i tan a v kvinnornas politiska medbe Lindhageii var fiir pessiinistisk på stiimnianderiitt.
Vilken iin deras insatr deiina deii kvinnliga röstrattens seger- inåtte Hi, sliulle hos talaren inger dag.
Det h a r tagit lång tid innan den- misstiimriirig yppa sig; det iir menings.
n a seger \ - iiiinits, ocli många iinder- iöst a t t viiiita iiied röstriitten tills dess liga slags argument ha kastats i dess ntiivare blivit, mogna; ingen niognai väg - då deri nu blir verklighet lir det före röstrii tten, iilaii mognar eiitlasi på, cquritl al- sakens riittfiirdighet och m e d deii.
Diirfiir skola vi icke viink därfiir att dess förkiimpar fört sin ora insatser a v kvinnorna iintler der strid med en höviskhet i former och rsta tide.1; deri \ - crliliga b5tiiader en intelligeiis i iniieliåll och argumen- Iiommer fiirst, d å alla iiiognat.
tering, w n i viiiinit respekt och fijrtro- Hiirmetl v a r debatten acslutad i d e n ende.
Det iir sannolikt a t t hela viirl- na Iianimare, v a r s motstånd hittills al.
den och iiveii Sverige står infiir s v å r a drig stått a t t iivervinna.
Icke ett enda och vanskliga tider - de svenska livin- litet viilkomstens ord fingo Sveriges norna ha visat sig viirdiga att deltaga kvinnor höra f r å n derii, vars motstånd i de strider som stiiiida, ocli talaren nii hriitits, icke ens ett vädjandets eller hoppades, att deras deltagande vid Fiirmaningeris ord, endast resignatio- männens sida skall bli av stor och 1 3 ~ - nens tystnad.
kobringande betydelse.
enda som ljöd distinkt, avgiiran- Hr Fr. Ström ansåg a t t den borger- l e Det och hiigtidligt n r talmannens liga demokrati, som n u förts till mak- iliibbslag.
ten i Europa och hos oss icke vore en verklig demokrati.
E n sådan vinnes Andra k a m maren.
endast genom rådsdemokraticn.
F ~ I dess genomförande behiivdes nog revo- En hel rat1 frågor hade förts tillsam- lution; att kvinnorna hiir skulle verka nans p5 den d a g i riksdagen, d å.
ä n t - återhållande trodde talaren v a r en illu- igen vår stora f r å g a kom upp.
Over sion; i alla revoliitioiier hade livinnor- Andra kammaren åtminstone vilade n a varit verkcanima, och så skulle det lock en viss slöhet, såväl på 1 " l a &lt; t aren bli iix-en i framtiden.
iom nere i salen.
Intresset hade mera Statsniiiiister E d i ~ Man: lwnde kan-; a d a t sig k r i n g F ö r s t a kammaren, ske önskat stijrre glans över det beslut l ä r man naturligt nog viintade, att om som n u skulle tagas, deri glans som iågot spiinnande skulle yttras, borde konimer av starka meningshrytningar.
Jet v a r a diir.
Ganska många kvinnliga Att det stora, som n u sker, kan ske så ihörare hade dock infunnit sig, bland tyst iiiitt iiiider skakningarna omkring lessa flera sjuksköterskor; då.
j u deras oss, iir dock ett bevis p5 kiiltiir.
Denna Gr hade en \ .Mig fråga uppe, v a r det reform vore \ - ad tiden kriivde.
Det nåhlinda mera fiir denna iin för röst- sätten, eller kanske f ö r bådadera.
Att ett SA betydelsefrillt iireiide Bun- skola kiinna hemtrevnad oeh r o vid le behandlas iinder en dylik stlimning sitt eget.
Detta lir e j ett liittvindigt program; iar sin naturliga förklaring däri, a t t den bitterhet och hårdhet, s o m t. ex. u dess iitgång v a r avgjord på fiir- kriget skapat, iiven i neutrala sinnen, iand.
Egendomligt var, att niir m a n ' i t aren behöver både omtanke och llimpor f ö r, - iintat så många gånger på 1: ' l-t ned spiiniiing - inte om r i nu skulle att övervinnas.
Vi måste gå f r a m utjEmIzande och ' å j a eller nej, u t a n vad form nejet den försonande - såliinda h a vi inom det iiir gångeii sl.riille h a - sitta diir 1111, sanihiillsreformatoriska arbetet v å r iiir argiiraiidet förestod ocli se h u r plats givcii, och s5 blir r å r strid - - illt förefiill så vardagligt, som om ty livet iir ju iindii en strid f r å n l a g - iian debattorat en viiglag eller en orik- gan till graven - lili \ - isst en fridens a r e 1iiiieregleriiijisfråg.a.
Aiiiiorliinda; unde inaii dock e j viinta att stunden gärning, kviriiioriia viirdig.
, liulle bli: liiftet v a r g i r e t i hiiatas, vad Eva Frijherg.
, om nii försiggick var närmast en f o r - _nal i tet.
Inledaren a v debatten, högermanner h r Petterson i Bjlilbo, som ville klar göra utskottets ståndpankt, skisseradc ocliså grunden till högerns fridsamhe i fråga om liviniioröbträtten.
Vid u r timan hade partiet visserligen fürbe hållit sig r ä t t att vid förslagets f r a m Iiiggande få göra de iiridringar, son kunde anses skäliga.
Niir man nii gicl in på den fiilla lilistiilligheten, kon detta av den åsikten, att då sådai sliiinbts kvinnorna vad de Iioniiiiiinal: valen angick, borde deii också beviljar dem vid de politiska.
Man hade hels velat h a en övergångsbestämmelse f r å g a om åldern, såsom i England, mer f ö r koiisekvensens skull avstått iiver frUn detta.
Socialdemoliraterna hade annat at1 en halv timme.
E n del a v de krin:i.
åhörarna avlägsnade sig f r å n 1ä1, na, men sjulisköterskorna sutto a 3 livar.
Man kunde e j undgå a t t här nlistan en symbolisk betydelse.
1: rätten iir icke nog, v i kvinnor av .- ' da grupper och f r å n skilda 1iå11 ha så mycket a t t bevaka, h a så många inensamma intressen att skydda, at; fiirst giiller det riktigt att strq Knappast något k r a v k a n v a r a m e.
&gt; tecknaiide för vår ställning i det iin det som giiller sjukskötersko Alla yrken, som närma sig de av å ' kvinnliga, ä r o j u siirslrilt tillbakasa detta visas bäst n ä r ett så viktigt v iiiiderskattas.
Nii börjar arbetet €Or kvinnosaken.
r ' 4 ~~ ANTLIGEN VID MÅLE-I- Sveriges kvinnor st &amp; ni1 iintligcii, ' malet, det mål fiir vilket så iii51 av dem så liinge, s t l energiskt och s; R a r.
Vissa iiiviiridningar lciiiiiia docb calrligt arbetat: politisk röstriitt göras, sK till escnipel om bestiimiiicl- valbarhet på samma \ .illlior, som gii: ' serna angående iilita inakars i %striitt fiir niiinneii.
. \ ldrig liar j a g t \ - i \ - lat J J: Ikt som iiiskottet Iiiii * \ - itllag antagit a t t det skiille iiås.
E n riittfiirtlig sii, iiverensst,iiiiiriier e j fii11L ined ileii tleiiio.
måste segra.
Meii heller aldrig h a r jri: kratislia principen om personlig instiil.
hott, a t t motståndarna skiille hiija sig lelse vid politiska val.
1 stort sett ni &amp; förriiii de måste siiga: Iiiirtill iir Ja: hte dock dagen anses wni en segerdar iiiidc1 och tviingcn.
Hiirligt a t t - - f ö r den liigna dcmolxatiska iitveck- itiiiideii e j liingre liit viinta på lingen.
3å fick iiren detta stora onda, \ ' iii- Viinstersocialisten lir Tienwrströms liriget, stiilla s i g i Guds tjiiiict och aiifiiranden utfyllde stiirre delen a \ skyiidn riittfiirdiglieteiis seger.
(len tid som debattcri j EiirfattniiigsBrå- innii hiirligare hade det varit, 0111 S \ - c g a n varade, d å han hade flera aiimiirlr- rigcs niiiii iitbriistit: riittfiirdiglieten iiingar att göra mot det fiireliggande w i n n c r n a s k r a v grep oss och blev os förslaget såsom ingaliinda iitgöraiide iverinliktig.
en verlrlig liisning av frågaii.
Vad Men e j blott fiir riittfiirdiglieten kvinnans röstriitt angick, ansåg lian; kull borde Icriiinorria f3 nicdhorgcl a t t högern heliancllat deii som en spe- niitt iitaii också Piir folkets.
Nu skol.
Iriilatioiisvara.
Vid cien iirtinia rilrs- datens frågor diskuteras och a r g ö r a dagen förliehöll den sig fria hiinder såde manligt och I&lt; \ - innligt, d. r. s. all angående cletaljhestiiminelser; oiii den; idigt miinskligt, och att rirtt- n u fråntriitt derina riitt ocli fiillt in- iinda folket, som består ax:) i ' e stiimt nied fiirslaget, iir det einedan) cli kyinnor, till stiirsta c ~, ~ I f ',!
i ~ den sett a t t partiet kan fB g o d lijiilp itan r i d a r e v a r a iip]) enba:.t.
av kvinnorna.
; törsta gliidje hiilsar j a g E:.
Fiirst niir jicstiticmii,isfcrn tog till.
; cn rnri 11 riislt oviirtlc t o herm: l&gt;rdt; l, beriirdes emellertid verkligt och comiiicr till sin riitl.
nära lrviiinoi * iias stora fråga, lians tal - 2 % (g11 st var också det enda iiiitler debatten, c,om gav eii fliikl av a t t det var något; tort som fiirsiggick i dessa fiirhand- ingar, något av liistorisli betydelse i le beslut man gick a t t fatta.
E f t e r a t t ia genomgått cle små skiljaktigheter, GAR .om fiirrfirinas mellan regeringens ocli itskottets fiirslag, iittalade han sin till- redssttillelse med att (lessa icke orsa- Franska depirfrradcl; unln / n, eia liar nies; at iörslagets fall utan alt vi stodo 344 röster inot 97 besliitat kommil: D nför deii stora författiiiiigsfrågans ncli politisk röstriitt fiir de f r a n ösning.
F r å n en folkrörelse, som be- kvinnorna.
Ingeii hade viintat denna iitgår riirt fiill demokrati, h a r kravet kom- nit, och denna liiir nu bli tillfreds- Rösträttsutskottet hade i princip ui::, ~tiillcl.
De möjliga bristerna.
skymmas lat sig för röstriitt ocli valbarhet kvinnor liliasom f ö r miin, men V I 1 i v de stora linjerna och av det falitiim 4.tt enighet iimnåtts mellan dc stora tillsvidare insliriinlia tillampningen it -- partierna.
V i komma härigenoiii in i denna princip och föreslog diirftlr Ii: en n y epok i v å r t offentliga liv, och maren alt förlilara lirinnorria ri vad som frtimfiirallt fiirliiiiar denna berättigade och valbara endast till i epok en nq- karalytiir iir, a t t I- innorna iiieipalråden, riistberiittigade inen i nii skola dela aris \ .nret och arbeicbör- valbara till general- ocli arrondi rlan med miinnen.
Deras riistriittsfråga mentsråd och alls icke beriittigade lian nii liisas iitaii priitniån.
1; ppgö- deltaga i valen till deputeradeliariii relseii vid iirtima riltstlagcri v a r i Ucii- re och senat - alltså Ironimuiial r n a f r s g a sviivaiide, meii farhagan att icke politisk röstriitt.
Kammaren 11i) grrii slmlle begagria sig diirar h a r emellertid h a blivit så tagen a r T-i i ', Yi \ üt sig obefogad, ocli talaren rillc iit- n i i och Rriands tal, a t t den med o 1 1 tala sitt erkiinnaride a v den lojalilet angivna stora majoritet a n t o g kl i - i som visats f r å n Iiiigerhåll i denna sak.
nornas rösträtt utefter hela linjen.
Nu ålerstrFr alltså senaten; liiir dp.
Rviniiorna hiilsar nii viil1; omna i a r - a t t stiilla sig vet nian iir.l hctet, och de liomriin.
i riitt tid för a t t liomrner .. hjiilpa till med a t t hygga iipp vad deii 1 ciie.
Hollands mrdrn 1; amnzare har nie (ij s. Ii.
maskiilina kiil tiireii ri \, it ned.
Han hoppades a t t iiriiinnriias intriide i det röster mot 10 antagit e t t förblag J E politiska livet sliiille hIi till Iiåtnad för införande av aktiv Ix-innoröstriitt land och folk, en ny k r a f t till liiiniarii- den - - passiva politiska riistriitten.
r a!
I c.:x7 I I R Ö S T R Ä T I ' E N LANDVI N NIX I &lt; i (: I - ' tviirlom, att den sliiille iiitriida i par- lirrna, n r l i a t t båtlc niiiiis och kviri- nors franitida politik incitte ge plat \ åt idealitetens krav.
Den stora författriiiigsiinrlriiige~i an- togs efter vii debatt soni varat en ocli Pris 3.
5 iire.
