# ID: svediakorp-per268
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,820
# sentences: 450
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den kvinliga yrkes- och sundhetsinspektionen.
Erfarenheter från England.
.
Sanitary .Zizspectors och Healtl8 T72sitors därenich st&amp; direkt under hälsovArdsnänmden i hvarje stad eller kommun och det beror helt och hAllet pB stadsläkaren, hvilken gren af inspektions- arbetet dessa få sig anförtrodt.
Sanitary Jizspector kallas den, som tagit clen af staten sanktionerade » Saizitary Inspection Examination Board » examen, samt blifvit af hälsovArclsntiinnden anstiilld med samma .rättig- heter och skyldigheter som de manliga sundhetsinspektörerna.
Deras löner börja i allmiinhet ined 2,000 kr.
(160 dollar) dock varierande mellan 1,400-3,360 kr.
På många håll h d v a de utom lön en viss summa årligen till » iiniforinen ».
De hafva bestiiind arbetsdag från 9-5 eller 10-6 nzed I A 2 timmars middagsrast, halfva lördagen fri samt 1 l /, till 3 9 4 veckors ledighet om året utom vanliga helgdagar.
Sanitary Inspectors ha vid sina inspektioner Iiufvudsakligast att göra med arbetsgifvarna, samt de förhAllanden, under hvilka kvinnorna arbeta.
Deras v %gm korsa darigenom fabriksinspek- trisens och det föreföll mig i början underligt, att det skulle vara lämpligt att tvii stycken skulle utföra k5 likartadt arbete i en och samma fabrik eller verkstad.
Under Factory Inspectoi: komma alla fabriker, d. v. s. arbets- lokaler, clär Anga, elektricitet eller annan clrifkrdt anvancles, samt en del speciella tillverkningar hvilka enligt lagen riiknas som fabri- ker; vidare alla verkstader, bagerier, tviitt- och strykinriittilingar.
I den förra kategorien skall fabriksinspektrisen öfvervaka hela fabriksstczclg~zns ef terlef vande (s b när som p&amp; af triidena).
I den senare, cl.
v. s. verkstacler etc. har Sanitary Inspector, eller.
ytterst hiilsov; irclsniini~deii, iifvervakaiidct af dc sanitär; ^ fiirlihllaii- deiia, clit riikiias d&amp; ~iiygghct, ~ci~tilatioii, iifverlwfolkniiig, driiiiit- riug af golf saiiit aftr5desförli~llaiiden.
De ha vidare iiispcktioii af licmarlwte och aiiilra arlwtsplatscr, soni ej kunna koinim uiidcr iiaiiiii af TTrorl; sl~oj~.
I fabrikerna skola dc PC till ~ftrii~lt~sfiilh; illiti~~li~i~ saiiit viss: ^ bestiiininclscr oirr elilfars.
Hcla kireii af fabriksinspektörer iir fiir liteii fiiï att cicii skiille hinna med afrcii deii oftarc: z£ iiöcleii p; ikoiiziii: iiidc ijfwrwkningcii af de sniiitirn fiirlidl1,zilclem vid f nlwikcrna, cliirftir har clct lr gtu p. "
koniiiliineiis eget ansvar.
Kaiiit1r1) cte iiiellaii Iiic ' la slaget af inspektörer a.r iiatiirligtvie iiöclviiiidigt, och Factosy Iiispcctor iiiiistc?
tillse att den ai-ic1i.e gör siii plikt.
Sui~cllietsinspektriseiis iiliggaiide iir iiiigcfiir fiiljiiiitict: 1.
Att 1) esGkn och föra rclgistcr iifvcr alla sit ' liiiia fnlrikcr, TerkstRder och arbetslokder iiioin sitt distrikt cliir k~iiiiior: ii.lwta.
2.
Att till fact.ory-de1) arteiiicnt anmiila siidaila soiii &amp; r fiirut ej blifvit niimiilda smit uilclcr iiiqwktiurien iiiiijlipcii i; ikttagna brott inot fabriksstadgan.
~ i 1 1 ~ ~ ~ 1 de i ii.rl) etslokal~r: 3.
Att till l i ~ l ~ o ~ ~ r d s i i ~ 1 iiirapportc~r: ~ n. soiii iiro Lcfiiiinn osiiyggn; b. illa ~entileraclc; c. öfwrbefolkade; d. ej ' fiirsedda iiicct för kviiiiior: ifskilda och tillriickligi~ af triiclen; c. son1 heliöfva liiiwtrykus och p i: iiinat satt rciigiirw; f. hyars golf l~chöfra driineras.
4.
T ' iclare skall Iiim besiikil och iiispcktrm de hem &amp; r h i n - nor utföra IicmarlMc.
5.
P&amp; soiiilig,z hi11 Iiör ilcssutoiii till hcniw pliktcr: 1) att inspektera flickskolor, 2) hotell- och rr~staiirantkiik, 3) t ' laiiitoilcttcr, 4) bodar med kviiilig betjfiiiiiig, sof och niatriiiii i dc c ?t: iblinw- ment, soiu hålla inat och bostad: it siii personal, smit 3) iiispk- tioii: zf bariikrubbor.
. '
Koliiina ~i SA till Henltlt ' F5sifors, s i ha ctessa diirt~riiot att ~ r ~ och It endi f. göra, med de ffittiya I i r i?
t a ~ ~ Irem Dc roro egentligeii föregingarc: till suiidhctsiiisl) ektriscriia.
Redan för oi-ilkring 40 Hr d a n börjailcs ett siciziiit tirlwte i J h n -
chestcr: %E 113gi.a socialt intrcssernde cl; ~rner.
De fattigaste stntls- delarna clelaclcs upp i clistrikt ~iiecl en skyclclsfru för hviwje, soni uncler sin ledning hacle en s. k. Hedtli Visitor, cl.
v. s. cn kvirinn ur arbetarklnssen, soiii skiille bo i distriktet och @ L ur 1111s i hus för att söka lim, I-iustrnrna renlighet och ordning samt Iiur de skulle sköta siim barn, siii.skilclt dibarnen.
&amp; n hel clel, sanitiira cleifekter upptiiclrtes natiirligtvis iii~cles clessa iiispektio !ier, soni clB inrapporteracles till E [Rlsov; li: clsn51ii11cle1i.
f ös att öf verliiiiinns till siii~cllietsiiispektöreii.
Sn~.Aningom börjaclo ocksk stacls1iik: mi-i be- gagna sig af cleiii för iasanilmlclet af en clel statistiska uppgifter, och nu blefvo de clelvis aflönacle af koiiiiniiiien, clelvis af sin för- ening, meii fingo clock ej mer an 1 5 kr.
i?; eclraii.
Denna icle upptogs tf Biriniiigliaiiis och en clel a1icl ' i.a staclers IiUsovArclsniiii~ncler, som sj %lfvn tillsatte en eller flera.
saclann l~ostncls.iasj~ekt.~ * iser.
Dessa, voro iblamcl bilclacle, i bltmcl obilclacle kviiinor, inen alla liixcle genoni en eller t~iiiian kurs i fysiologi och l-i5ls~~~it~clsliir; ~ samt i ixigrc?, f all genoni, en f ö~: egAencle erf aren- het som sjuksköterska eller bariiinorska, f5tt en nzera direkt utbildning för detta arbete.
De utföra s. k.
» house to hoixse inspectiom i cle distrikt soin ' af liiktzreii bestiim~ies, föra an- teckningar öfver clet tillst&lt;mcl hvari cle finna boninghiiset; öfver an- talet persoiier,,cliir boeiicle; öfver det siitt Iiv,zi.pA barnen, speciellt cli- barnen, iippföclns och slrötns; i fall izf sjukcloin: 0113: deii ar siiiittsam, om l5km-e &amp; r tillkallacl, lwilka, försiktiglietsiitgaider redan blifvit vicltagna etc.
Detta bokföres seclm 11vsrigeiion.i.
det blir möjligt, för 15liaren att fA, en mycket cletaljcrncl uppfattning af tillstinclet i sitt clistrikt.
A.llchmcln rAcl gifvas till 1iust.riiriia.
tillika iiiecl uppfordringar till renlighet, ordning och nylcterhet.
T~: yclita och mvisningar delas också iit t. ex. om » clibariis vircls.
; I-iur förfara i olika fall af smittosa~iiilia sjukcloiimr, specielt tuberlrulos o. s. v. Dessa Healtli Visitors iiro i regeln iiiiiiclrcu utbilclidt folk och iiro ocksA s h i r e aflöiiacle (1,200-1,400 kr.
iitonz iinifornien) samt ha ej lagen bakom sig som en Saiiitmy Iaspector, livilket ofta försv&amp;rtw cleriw stiillning s m t nöclviiilcliggör inspcktioii: d siindlietsii~spektöre~i clessntoili.
Att deras airbete ar; %f största.
betyclelse ni.
iiog en gifven sak, men respektive 1.5kare biirjn finim det Iiimplipre att cliirtill niiviilicla fullt utbildade siinclhetsinspek- triser som kunna bli » appoiiitecl~ iinclei: the Act », son1 det ktzlla.~, och diirigenom fA iiicra anktoritet i sitt nrbcte,.
samt biittre löne-,,
~illkor och dilrigenom dugligare folk.
I Liverpool iiro siilunda X sundhetsinspektriser anstiillda som utföra ahouse to house in- spection)), i Bradford tvA med samma arbete.
En annan nipcket viktig inspektion, som ofta liigges i kvinnornas hiinder, Hr inspektion af logishus och hus ined innc- boende,.
för h i l k a det ju i England fiiinas mycket striinga be- stammelser.
Ofta nog få de sig anförtrott insaililandet af statie- tiska uppgifter, siirskildt betriiffande dödlighetcn bland dibarn, öfver de mitt osa in ma sjukdomar, som enligt lag inxstc.
anmiilas, samt öfver lungsot och miissling.
Y5 somliga håll g&amp; de i hvarje hus dar ett barn blifvit födt.
En inspektion, som innu inte iir mycket försökt, men eon1 jag tror kommer att bli niyckct viil- signelsebringande, Hr den nyss namnda af restaurant- och hotell- kök.
Bagerierna, siirskildt kallarbageriernu, ha de senaste &amp; ren varit föremal för flere striinga lagstiftande Atgiirder och lämnas inspektion af dessa ofta nog i kvinnornas hiinder.
Diirernot har jag aldrig sett nsgot exempel p i att de an~iindts till kött- inspektion.
Det blefve för liingt att gh in i detaljer öfver det olikartade arbete, som innefattas i begreppet kvinlig inspektion, men jag vill taga ur högen några af de olika inspektioner jag sjiilf deltagit uti för att ge en förestallning om det sätt hrarpii sidant arbete sker.
M A r i da först en dag vara miss B. följaktiga, en Sanitary Inspector i London, som endast inspekterar arbetsstallen.
Hennes dag börjar ined en och en hal£ timmes expeditionsarbete, dar Inkaren ser igenom föregkcnde dags anteckningar, ger rad för speciella fall sanit uppdrag för de sarskilda besök han önskar gjorda.
Bevap- nad med nödiga kort, anteckningsböcker, intittband etc. etc., beger sig diirpå sundhetsinspektrisen ut p5 sina besök.
Tri göra henne siillskap.
Har ar en sömmerska hrars arbetslokal annu c j ar %inregi- strerad~.
Vi ringa pB, en flicka koiiinier och öppnar och vi friig: ~ on1 miadnmeu ar heinma, hrmpii miss B. siiger: n Var god och siig er fru, att sundhetsinspcktriseii är har och önskar sc hennes ar- betslokaler för att registrera demw.
\ ' i hli insläppta och s i upp- repas sainina förklaring för w madame » sjalf, soiii vanligen ser något förfärad ut och genast förklarar watt hos Ileme st8r allt r5tt tillp.
Vi gA emellertid upp, eller andii oftare ned i kHllarriiiingen, för
.
att bese hennes lokal och miss B. tager frani sitt inhttbaiid, niater upp ruinniet, räknar ut 1uftinnehAllet och beräknar det tillåtna antalet arbeterskor.
Ur sin portfölj tar hon frmi ett kort på hvilket detta skrifves upp och soni idiste hiinga på en sydig plats i rummet.
I sin mteckiiingsbok skrifver hon utoni detta upp detaljer om fönstrens antal, eldstider, gasarmar, datum för sista reparation etc. Ofta nog fiir hon tala sig bAde trött och varm för att förmii binadame » att inse, att luften blir förskä.md af de dar gasapparaterna för presejärn - det niHste göras en huf som drager bort förbränningsgaserna, - eller att lanipor inte jiro de biista medel att uppvärma ett rum med; eller att ett fönster på samrna sida som dörren.
inte iir nog att hiilla luften frisk, helst som det a.r tydligt att det sallan eller aldrig öppnas.
.- Efter att h a h a tagit toilettruinnien i skiirskidande, förklarar miss B. för veder- börande hvilks iindringar, soni mRste göras tills hon ' oni 14 dagar komnier tillbaka, och nied.
ett sn~&amp;leeilde och den oundvikliga anniiirkniiigen om vädret, bege vi oss af, följda till dörren a£ den vanligen något upptinade ägarinnan till ~ ~ t e l i e r e i i.
Nästa besök ar en » revisit ».
Maii kiinner igen oss, möter oss nied vadigliet och visar stolt pB de för,2ilclringar och förbiht- ringar soni gjorts.
Det %r dock inte alltid SA val.
Jag har varit med om mer jin ett fall, d&amp; flere arbeterskor i hast blifvit undan- stufvade i iligot a ~ m a t ruin fijr att dölja, ' att det p&amp; kortet angif na antalet var ö£verskridet.
Yaidigen ar det mycket s v h t att £H rniadimes att först&amp;, att hon sjiilf ocksil raknas som ren person ».
Hon anser sig i sin fulla riitt att ha 14 arbeterskor och sjiilf sitta med i snnma ruin ifall 14 Rr det 5 kortet tillhtim antalet.
SB gH vi ur hus i hus.
till större och mindre syatelierer och inspektrisen upprepar ined aldrig svikande tNa1noc1 samiiia förkla- ringar, sanlina varningar och samma förmaningar, ibland tvungen att hota nwd lagliga Atgarder, men oftast be; edvilligt atlydd.
Så koniiner kl. l ined en tirniilas hvila.
Kl. 2 börja vi igen, denna girig i ett annat kvarter för att besöka s. k.
» ho~ne workqs ».
Dar fAr i-imn först riktigt se lifvets eliiiide.
Mörka, siiiutsiga, IrjBiga riini, air bleka kvinnor trampa niaskiner med sAdm brådska, att de ej hinna titta upp eller stanna medan de ' svara p&amp; vAra frågor; eller liålla de med feberaktig ifver ' pB att stoppa dock- kroppar eller riikna och bunta ihop föreiii51 af olika slag.
Virre Wr det dock, nar de möta en med: &gt;Ack, miss, hilr jir ingenting att registrera, vi l-ia inte haft arbete pi % veckor)).
Ibland iir dock
taflan glaclare och vi koniina i n i ljusa, snygga rum.,.
dar allt t d a r oni flit och ordning .. Hvmt vi kon~nia iniitas riinimen upp, n n m i i r k i ~ i i l ~ göras r o1n cleras dlimiir-iiia snygghet, aftriiclen och slnsktunnor tagas i skiimkiclande.
I ininga fall ffi dessa stackars människor i suiidhetsinspelrtrisen en kraftig I~jiilp att tvinga hiis- iigame till reparationer.
Jag skall czlclrig glömi-iia clen strålalicle inin hvlzi.inecl en liten gumma tog emot oss och visade iiiiss B ... » att nu hacle cle iincltligen fått en slaskt~iniia inecl lock » i clen lilla meterbreda gårclssniiitt, mot Iivilken lieiines fönster vette .. Runii ?zet lhg pH nedre botten och clen enda friska liift, soin stod till buds, kom fribi gcirclen, diir sopor och izfskräclel kastats i ett hörn utsatt för regn och spillvatten f r i n tvi-ittstiig,zi.
- » Ni1 kan jag vadra, kära fröken, och den %r ju riktigt vacker att se pil, så blank och fin som den s t h d c!
» ..
Inspektion af » home workerss sker ju egentligen för att skydda allmänheten från att få sina kliiclespersecllar etc. tillverkade i allt för osuncla bostäcler eller diir sn~ittosaniina sjukdoinar förekonlina, men natiirligtvis hafva iifveii arbeterskorna sjalfva nytta d denna inspektion.
G ii 7, ja &amp;] .ida till I0 sHc1ana besök kunna hiiii-ias ined på en efterniiclclag.
.
3: ic * Bostadsinspektriserna.
Deras arbete Giller dldeles direkt heminen och vill jtig som exempel taga en inspektionstur niecl en Health Viaitor i Bir- minghanl.
.
Vc ' ut första besök gillcle en stor öppen gLird omgifven nf ett 20-tal sniK hus.
Vi koinino clit geiioin en portgång vid livars ena vägg fanns en sorts slaskbrunn, soni tydligen var i olag.
Innan jag lianii viilicla mig om hade niiss J. varit in i.
narinaste hus och fatt niecl sig en mycket motstriifvig i~ian, soin trots li£- liga, protester dock rensade upp.
brunnen; diirptl in pB gården, som sig tiiinligeii slarfvig u t och in p5 de för hela gården genien- samina aftriiclena, cliir det vm öfver al1 beskrifning osnyggt.
Innan vi gingo cliirifrhn hade miss J. fAtt tre ii.
fyra griilancle fruar att gripa sig m inecl att göra rent och gifvit den1 en sträng varning att h a clet snyggare niistn gång hon koni igen.
På iniista ställe var det en flicka soiii hacle tiiberkiilos, hon blef alagcl att slqtffa sig varniare uiiderkliicler, att begagna spott-,
' kopp och lieiines nic~iima blef strïangeligen förinanad att ha fönstret öppet j. sofruininet, rulla upp gardinerna ocli stada ordentligt.
P5 ett minat stalle Blefvo barnen efterskickade för att visa,, att de voro orclentligt tviittade ocli rena i hAret.
I ett hus fixilno vi modern till siings, sjuk sedan ett par veckor, garclinen ned- dragen, luften unken ocli tv&amp; barn, ett pR fem och ett pii ' elfva Ar, till s&amp;iigs (Bl.
var 12) för att inoclern pA clet viset skulle kunna.
halla reda på dem.
Elfvafiringeii blef uppkörcl .och tillsagd att tviitta och Idiida sig, den lille blef neclburen i köket för att skötas, garclinen uppclragen och den sjuka fick sin sang baddacl samt löfte om att fb Iiilcare till sig.
SA gingo vi f r k hus till hus, har blef en I-iustrii tillsagcl att skura och göra rent, dar en för- manad att kliida sina barn battre, en tredje tillhiillen att h a skillcla sofriiin för gossar och flickor o. s. v., o. s. v. Jag kan inte neka till, att clet un.cler cleniia dag, såviil sop1 vid mbnga anclra tillfallen, slog mig, lnir underbart t&amp;liga dessa nziimiiskor iiro vid en sstclan iiiblsli~dning i deras privata lif.
Nfigon gång taga cle det: ined godmodig satir, en ocli annan g h g, ehuru siillan, blifva cle ursiniii~z och » saga i f r h », men för det masta s p a s .de betrakta clessa besök som personligt intresse, och viinlighet och tala öppenlijartligt om alla sina bekynimer ocli svå- righeter och iiro tacksarnnm för ett godt råd ocli en förmaning till snygghet och ordning.
Mycket betecknande iir hvad en ' gam- mal giiiuiila sacle efter en sizclm dar inspektion: » Om vi nödviin- cligt inilste he~ 11811 som snokar i vara soptunnor och bakgårdar, så vill vi cli helst ha ett siznt h % fint fruiitimmer soiii gör det, och en sån ' riktigt rar fröken till p i köpet ».
En iiispektris talacle on1 för mig att liustrnrna brukade springa ut efter henne pi, gatan, cl&amp; hon gick förbi för att fråga henne till racls 0111 barnen eller nfigot annat soin rörde hemniet ..
Ja, dr. Duclfielcl i Rensingtoii sacle, att c k hustrur som inte iilspek- trisen hann bcsöka blefvo helt förii&amp;rinacle öfver att .lmi inte hade bekymrat sig 0111 deras barn eller hem.
Oiir~clliga iiro de detaljer soin jag kuncle beriitta, en historia.
om iiycket mod och inycken utliiillighet och tålamocl och många missriikiiiilg ?r, men ocksh om goda resultat, resultat som kanske först niista generation koininer att helt skörcla frukterna .af, Det ni ett förfarligt pröfvancle &amp; bete, icke minst darför, att m m miste se SA mycket eläncle, sb inycken smuts och - gå i d l a vader!
» Det fins intet viicler för oss, den enda skillnaden sr s5ttet hvarpi
folk.
tar emot en », sade en sundhetsinspektris en ging nied ett iss st vemod.
P % det hela taget bli dock alla dessa inspektriser val emot- tagna, i synnerhet af den fattigaste befolkningen.
De som iiro obehagligast att ha att göra med &amp; ro de mindre syatelierer, soin förestils af fruntimmer.
Dessa förest5ndarinnor möta en ofta nog med sura miner, hrilku bli an surare, nar an- märkningarna komma.
De n~anliga.
cheferna äro af naturen lag- lydigare och först5 biittre att lagen är ämnad inte blott för andra utan äfven för dem personligen, ehuruväl de i början betviflade oni verkligen den unga dame de ha franiför sig iir en winspector ».
Det beriittns om en sadm herre, soni d&amp; han a£ inspektrisena kort blef öfvertygad om livern hon rar utropade: w Jasii!
ni ar en sundhetsinspektör!
J a dti, förmodar jag, att jag inliste risa er om- kring och ltzta er inspektera, ty er kan jag ju inte ge en sup och inte kan jag bjuda er drickspengar heller,.
Efter sex Krs erfarenhet d kvinliga inspektörer i sitt eget distrikt, skriher Dr. Orme Dudfield - stadsläkare i Kensington - i sin årsrapport för 1899:, Hyad beträffar nyttan och betydelsen af sundetsinspektrisernas arbete inom vart distrikt, iiro de stallda utom allt tvifvel, och saken har länge sedan passerat försökssta- diet ».
Detta dr. Dudfields omdöme bekräftades nästan enhalligt af de tolf stadsläkare i London och andra stader, som jag upp- sökte för att höra deras mening i denna frrigu, och m h g a vom de uttalanden af gillande och beröin, sorn jag hörde siral friin dessa läkare, som andra för saken intresserade personer.
Det in- liigg Englands kvinnor gjort för sainhiillets förbiittrande i hygi- enisk och moralisk synpunkt genoni deras arbete i sundhets- och fabriksinspektionens tjänst, har erhuit det amplaste erkännande.
De 10 år, som kvinnor anriindts pá detta oinriide, tycks så- ledes bevisat, att har öppnat.sig ett arbetsfiilt, för hvilket de iiro ~~vnnerligeii lampliga, och jag tror iiian iiiell fog k m instiimma i hrad en viss miss Higlis skref för ett par Ur sedan, ratt kvinliga inspektörer blifva anställda icke dlirför, att de kunna lara sig att g i h samma arbete som mannen och lara sig att göra det mer eller mindre bra, utan dkrför, att det finns arbete p i d e t t a område, som absolut lanipar sig biittre för kvinnor, ja, soin endast kan
Madame de Maiitenon.
och Saint-Cyr.
P&amp; den tid madame de Maintenon lefde, skref man mycket bref och viil var det, ty tack vare denna lofliga vana teckna.
mail sin egen karaktäristik och en vetgirig eftervärld har blott att lyssna till hvad inan berättar om sig och sin samtid.
Madame de Maintenon skref oerhördt mycket, hon måtte haft fullstandig passion för att doppa pennan, begåfvad som hon var med en otrolig lätthet att kunna uttrycka sig ledigt och klart och det %r en oräknelig nzassa .bre£ hon hunnit med att författa.
Hennes produktion är så- mycket mera förvhnans- värd, soin n ~ a n icke känner mer an högst få autentiska skrif- velser af henne före hennes trettionde Ar, och sålunda niistan alla bref harröra från hennes medelålder eller Alderdorn.
Hinnes samlade korrespondans slriille utgjort cirka sextio h åttio volymer om hon inte hade bränt upp en stor del däraf.
Hela hennes brefviixling med Ludvig SIV är utpliinad ur varlden, icke en rad finnes gömcl, ty, som hon sade, » hon ville bli en g %ta för efter- v %rlden ».
Lyckligtvis haf va dock hennes vänner, biktfader och framför allt beundrande elever i Saint-Cyr pietetsfullt bevarat och kopierat hennes korrespondaiis, blott en bråkdel visserligen af hennes litterara kvarl&amp;tenskap, men i alla fall så ansenlig, att den fyller en inassa volynier och ar eii flödande kalla för den, Rom nar- mare vill lara kiinna denna i sitt slag enastaende kvinnas långa, verksaminia lif.
Lyckligtvis var äfren m a d m e de Maintenon sam tida med den stora brefskrifverskan madame de Sévigny, hvilken i sin korrespondans l&amp;nnar många nieddelalylen frhi.
hennes ' dagar talade ungdom, en period, om hvilken hon ofta på med fröknaine i Saint-Cyr, xles Dames de ' ~ a i n t; l k i s », under docerande, uppfostrande samtal, hvilka sedan af dessa uppteck- nades och förvaxades under lås och bon1 i Saint-Cyrs arkiv.
F5 kvinnor hafva i s5 utomordentligt hög grad haft denna medfödda talang att uppfostra, leda, dirigera och organisera som madame de Maintenon, och fastan hennes största betydelse val legat i den framskjutna roll, hon som Ludvig X1V: s lagliga fast icke officiellt erkiinda hustru spelat, var hennes kall soin uppfostra- rinna en viktig funktion i hennes lif, en mission, som hon öfverallt sökte utöfva hvar ödet placerade henne imder ett '
skiftesrikt 84-Hrigt lif.
0111 m m följer madame cle 31aintenoiis lefnad under dess olika faser, allt ifrån den tid hoii som fattig ung änka efter den upp burne burleskf örfdttnren Scrtrron verkar bland sina förnlima inflytelserika vänner, till dess hon soni konungens maka lefver för att iiterföra den lättsinnige Ludvig till ett sedligt lif och den allena saliggörande tron, för att slut- ligen i största ti1lbakdragenh: t afsluta sina dagar bland sina elever i Saint-Cyr, skall nian alltid finna, att det varit deiina obetvingliga lusta att dominera, uppfostra och råda, som dikterat hennes handlingar.
Sitt stora pedagogiska intresse koncentreracle madame de Maintenon emellertid hu£vudsakligen pli den uppfostringsanstalt, hvilkeii från en ytterst blygsmi börjim som ett priratpension,zt iinder madame de Brinons ledning, s5 srniiningeni utvecklade sig till den storslaga a£ konungen och hela hofvet beskyddade flick- skolan i Saint-Cyr.
DB madame, Maintenon iinnu var den obetycllig; ~ madamc Scarron, hade hon samnianträffat inecl en intelligent, fint bildad dam, madame de Brinon, en f. d. nunna i ett ursulinerkloster i Normandie, hvilken på grund af klostrets upplösning Aterintriidt i världen och nu ägnade sig At att lämna undervisning åt unga flickor.
Nadaiue de Brinon, som slagit sig ned i Nontmorency med sina elever, lyckades för sitt fiiretag iiitrcssera niadame dc Maintenon, hvilken sedermera liimnade henne Arliga understöd mot det att hon tog sig af en hel del af de unga skyddsliugarria frhi Maintenon.
$r 1650 finna vi det första brefvet fr811 madame de Maintenon till madame de Rrinon, utgörande början till en kolossal korrespondans, hvilken tillAter oss att noga anda i11 i de minsta detaljer följa utvecklingeii af den kvinliga liiro- anstalten.
Det dröjde icke länge förr än inadame de Jlaiiitenon ined sina pekuniära resurser, sin kolossala energi och pedagogiska talang blef den .verkligt styrande viljan i niadame de Briaons skola.
För att bättre kunna öfvervaka det hela, styrde hon on1 att pensionatet flyttades närmare Paris och hyrde för den skull ett hus i Reuil, där man inflyttade 1682 med 40 fattiga flickor, till största delen unga bondflickor från godset Maintenon, hvilka uti korrespondansen alltid af sin viilgörarinna benämnas 8smB '
.
.
systrarnas (petites soeurs) och hvilka fA en mycket enkel, upp- fostran.
De f&amp; endast lära sig l %&amp;, be till ' Gud och - spinnn, en sysselsätt ' ning, som madame de Maintenon hade en synnerlig förkarlek för och som hon anshg utomordentligt nyttig och viktig.
Stiindigt och jamt talar hon i sinn bref till n~acianie de Brinon on1 lin, sliiildor och spånacl., Hon skrifver t. ex. » Nu ar ' det utmärkt väder ' att spinns i.
Jag kr otröstlig öfv&amp; att icke kunna konin~a och halsa p&amp; v8ra smA systrar ...
D.
B Jag ar förtjust öfver att m i m sni&amp; flickor spinna SA bra, vi ha säkert d o r t mycket godt, nar de fatt lira sig religion och vant sig vid att arbeta frhi morgon till kvR11.
» Och i ett annat ' bref: » Madame, inan kan icke vara tillriickligt - noga med att vAra snzti flickor spinng fint och SA mycket de n12gonsin kunna, ty det finnes icke i~zakeii till hvacl vi fabricera p&amp; Maintenon, vara vafvar, vhr damast och vart linne bli alldeles utom&amp;dentliga. » R: ladai&amp; cle Maint enon, som f rnnzför allt annat var praktiskt snla&amp;l, 11ade p h i t t gock Maintenon, för att skafh arbete s t en iuiingd fattiga underhdv: znde, inrättat väiveri och spetsfabrik och för den skull inkallat normai~diska vsfvare och flamliindska spetsarbetare.
Till dessa fabriker afyttrade inaclanze de Brinoii allt det lin, hennes » petites soeurs » spunno.
Hela denna fabrikation öfvervalrades iiild: i, in i cle minsta detaljer af madaim de Main- tenon sjalf, för hvilken stiindigt noggrann räkenskap fick afläggas.
Undervisningen sköttes utom af mndnnze d6 Briiion af Atskilliga ursulinernubnor jämte nllgra fattiga clnmer, hvilka funnit en till- flyktsort i denna s k o i i ' Utom de $0 förut niimda enkla flickor.ila, uppfostrades i Reuil af ' ven tio h tolf fattiga adliga frökniw, döttrar till on~vända protestantiska adelsman, lwilka fingo en nAgot högre under- visning.
Ryktet om denna af innclaine de Maintenon ledda .skola spred sig snart till Versailles och sedan konui-igen en gAng niidi- gast aflagt ' ett besök i Beuil, talade man pH.
en tid knappt om annat vid hofvet.
Skolan tillvaste och konungen sjalf, som ansåg lokalen för liten och ingenting hade emot att se de unga flickorna på närmare håll, upplät därför till ändaniAlet .ett af sina i~zånga mindre lustslott, det i Versailles park liggade slottet Noisy.
Sedan nu skolan konimit madame de Maintenon nar- inare och hon niistan dagligen kan besöka den, stegias hennes intreise mer och mer.
Korrespondansen med madame de 13rinon l '.
blir synnerligen liflig och hennes order sträcka sig ned till de minsta detaljer.
Hon skrifver i januari 1684: D Jag skulle vilja att vid min återkomst alla våra små systrar vor0 lika kladda.
Om ekonomin icke tillAter den erforderliga utgiften till SA mänga nya klädningar, så skulle man endast kunna hitta på någon för alla gemensam koa$yr, snibbdukar eller sjaletter i samma fason, svarta eller gröna förkläden, som äro bra nar de spinna, och om underklädningen ar gr %, ger det en tillräckligt enhetlig prägel, som passar utmärkt för ett pensionat.
Fundera på hvad ni tycker i denna sak och 1å.t mig få veta det.
Jag tycker svarta förkläden iiro sil dystra, ge dem bli.
eller grön sidensars, blått lämpar sig efter konungens smak, grönt gr min farg och bra för ögonen, bestam själf.
zr Sin sparsamhet och enkelhet utvecklar hon ständigt i a.lh sina många förinaningar och omsorger om sina smä flickor.
L april 1684 skriher hon åter till madame de Rrinon.
:) Inskrank fickornas tviittlinne helt enkelt till ett lintyg och en hvit n1öss: i .. Spetsnattmössorna kosta, att .tvätta och alla öfverflflödiga saker verka betungande.
L %t oss icke underlåta något, som kan göra, vårt pensionat till ett mönster för andra, icke för att Adraga oss beröm, utan för att väcka lusten att upprätta flere. » Aret dirpå har skolan tillväxt innu mera och madame de Maintenon börjar planera grunclandet af ett etablissemang i mycket större skala.
Hon fortsätter sina besök i Noisy och skrifver i april 1685, till sin bror, grefve dJAubigné: » Resorna till Noisy företagas oftare än nhgonsin.
.
.
döm om mitt niije, när jag far tillbaka längs allén, följd af 124 unga fiickor, som vistas dar för närvarandes.
Till abbit (+obelin, soiii var bikt- fader vid skolan, skrifver hon äfven ofta vid clenna tid och delger honom sina planer och reflektioner.
Lokalen i Xoisy bör- jade einellerticl bli för begränsad och som madame de Maitenon standigt arbetar på att utvidga sin uppfostringsanstalt, blef det nödviindigt att tanka pil uppförandet a€ en större byggnad, hvilken för en liingre tid framåt kunde rymma hela clenna stor- artade skola, hvarom hon drömde.
Konungen, livilkeii hela tiden med största intresse följt undervisningen i Soisy och hvilken naturligtvis var den, som fick släppa, till pengaine till det nya etablissemanget, gillade fullkomligt n~ndanie dc Maintenons nu mognade plan, att man hädanefter skulle mottaga unga flickor från hela riket och uteslutande döttrar till fattiga adelsman uti
en mönsteranstalt, hvars make man hittills aldrig skådat.
Hade konungen fAtt råda, s&amp; hade han gärna sett.
de unga flickorna omkring sig och upplatit en del af ' Versailles, b e n madame de Maintenon motsatte sig försiktigtvis detta och ' man utsåg till plats den icke långt f r h i Versailles belägna byn Saint-Cyr, dar en egendom, tillhörig markisen cle Saint-Brisson, inköptes för 80,000 francs.
Konungen, hvilkeii vid denna tid just nyss gift sig med madame cle Maintenon, liimnade det nya företaget en pekuniär hjiilp, son1 var storartad.
* *.
* Den 1 maj 11685 började man nedrifva det gamla slottet.
och uppbygga det nya.
Utom de massor af arbetare, som in- kallades, fingo Zven en del a£ de i Versailles ' stationerade sol- daterna deltaga i arbetet.
Det berättas, att nian för aiidam %let.
sysselsatte 900 mu&amp;ue, 400 stenarbetare och lika många snickare, sammanlagdt icke miildre än 2,600 arbetare, någonting oerhördt nar man betiinker, att clet gällde en flickpension.
Son1 man emellertid beslutat.
att emottags 250 flickor och till ' deras under- visning behöfde ett sestiotal liirarinnor, inåste byggnaden till- tagas i proportion därefter.
Hela inredningen af huset planerades och öfvervakades af madame de Maintenon.
i egen person och redan i juli 1686 vor0 byggnadsarbetena afslutade, s&amp; att konun- gen kuiicle inviga clet nya institutet i augusti 1686.
En niillioii fyra hiindra, tusen livres .hade palatset slukat och femtio tusen écus anslogos årligen till skolans ynderhåll, där allt, kost, logis.
och undervisning liimnades gratis At de unga adelsfröknarna.
Den officiella titeln pA anstalten fastslogs nu till ?Maison royale cle Saint Louis ».
Liirarinnorna, hvilka i brist på världsliga upp- fostrarinnor för det niesta utgjordes af nunnor, kallades » Dames de Saint LO&amp;)) och eleverna, adel.sfröknarn,z, titulerades alltid » Demoiselles D, Hela planen för kroverket hade under en 15ngre tid bereclt madame de Maintenon mycket arbete och myclien tvekan.
Ocksk visar hennes korresponclans uder 16S4 med nladaine cle Brinon och abbó &amp; belin huru giirna hon inhiimtade råd och förslag till stadganden.
Hela företaget var något så nytt och storartadt, att när det gallde bestimmandet af illa detaljer, kände hon sig osiiker, så mycket mer som man absolut beslutat sig för ati frång&amp; clet hittills vanliga klostersystemet.
Under inadame de Maintenoni
otaliga i&amp;dplägningar med konungen, dennes l) iktf,idcr, pbre dc la Chaise, m. fl.
hade man fattat det beslutet, att de unga flic- korna, hvilka skulle rekryteras från adelsgods i hela landet och sedermera återvända ute i lifvet, borde uppfostras p i T-arldsligt vis utan » någon bismak af kloster a, utan a späkningar D, inen » krist- ligt, förstCndigt och nobelt ».
PCre de la Chaiee yttrar sig oni saken på följande vis: » Andamålet med denna stiftelse ar icke att öka klostren, hvilka öka sig tillrackligt sjillfm, utan att skänka staten väluppfostrade kvinnor D.
» Det finnes nog ined goda nunnor men icke nog med goda familjernödrar .. Och konuiigen, soul hyst.e samma Asikt, sade:)) Jag grundar en anstalt och icke .ett kloster.
» Madame Naintenon hade trots siii stora fromhet alls ingen smak för klo~terlifvets oerhörda stranghet, och madame de Brinon, hrilken af koi~ui~gcn utna~iides t il1 förestiiidarimn, &lt;sup&amp;rieure) för skolan på lifsticl, och hvilken iigde stora litterära intressen samt T-ittra relationer, önskacle ingeiiting hellre $n att f 5 ge de unga fröknarna en ~arldslig uppfostran.
3Zaii ville 4- lunda skapa en uppfostringsanstalt, dar klosterlifrcts dygder harskade, men ej dess botöhingar och stranga regler tillämpa- des, där eleverna voro afskilda frAn ~arlden, men ej förbjudna .att tilltriida den ibland.
FrAn alla hall och kanter iiiströminade nu annialningar till den nya skolan.
Villkoren för inträdet hade fixerits.
Hvarje flicka maste Atnzinstone kunna uppvisa fyra adliga anor, " I fadernet, många kunde stoltsera med anda till aderton.
Aspiranterna fingo ej vara under sju lir gmila och icke öfver tolf år, du skulle kunna framlägga ett, af den rcspektirc biskopen utfardadt, fattigdomsbevis och en grundlig visitation anstiilldes med deni, .då alla med kroppsliga eller moraliska lyten behiiftade barn re- fuserades.
Hcarje flicka, som intraddc i skolan, fick rid an- komsten e11 börs och tilliits stanna d8r till sitt tjugonde Ar, da hon m h t e lämna anstalten, sarida hon icke fortsatte att verka diir i egenskap af lilrarinna.
Tid sitt utträde fick hon en stiitlig utstyrsel.
och tre tusen francs i hemgift, samt hade di vanligtvis blott att välja mellan att blifva bortgift cller taga slöjan.
I klädsel och andra yttre afseendeii fingo flickorna nigot inilitiiriskt jämnstruket öfver sig.
De buro alla en slags uniform, klädning och kappa af finaste svarta tyg, skor ' d marokanglacler, på händerna svarta handskar och p % hufrudet en b i t pikémiissa, försedd nied flere bandrosetter.
' C ' i~dervisning~ii var fördelad pA
fyra klasser allt efter de olika åldrarna och hvarje klass .bar olika fiirgade skarp och bandrosetter.
Den lagsta klasseii,.
tio- h-ingama, voro röda, cliiriliist li011i1i30 de gröna, s % de gula och sist cle blåa, hvillta seiiare varierade i åldern inellaii sjutton och tjugo Sr.
Hvarje klass var iaclelad i fem eller sex .partier eller familjer (bandes, fiwnilles) ph åtta, tio elever, grupperade efter Iiuiiskap~gradsi~.
I teteii för hvarje afclelning stod en chef eller moder, (nl8re de fanlille), soiu vid sin sida hade en hjiilpreda eller slags ai-nlznuens.
Fr %n cle bficli hijgre klasserna utgingo, åtta h tio elever som ordningsi-nlin till de bHda lagre klasserna och buro eldröda skarp.
Tjugo anclra hade samma uppdrhg i alla Blasser öfver lag och buro svarta skiirp.
1) et Rrliga program nlet och den dagliga tidsindelningen reglerades ineii stor omsorg.
Ii10ck~n sex p&lt;1 morgonen steg man upp och förriittade husliga sysslor, klockan htta Ahördes rniissm, frhn klockan half nio till tolf lektioner, klockan tolf mid- clagsn~åltid, sedan rast till klockan tv %.
Från två till sex Hterigen lektioi~er, sedan r&amp;, stipe, och inan gick till sangs klockan nio.
Unclervisilingsiimnena voro i den röda klassen, läsning, skrifning, r; rikiiiiig, graminatik och biblisk.
historia.
I den gröna samma 5nlnen janite musik, grunderna i historia, geografi och mytologi.
1 ' deii gula samnia iimnen jiiintc utvidgczde studier af franska slwlliet, religion ocli inusik, clessu tom teckniiig och dans.
Till sist i den blia huf \ wclsakligen sprRlr och n~oralliira, hvarjamte hnilclnrbeten intogo ett fr: mst ?~ende rum.
h - e n i affattandet af brcf, delilsrnation, ja, till och med tea~erspelning fingo de.
unga f rölinarna undeirvisning.
1iTadani.e de 13rinoi-1, hvilltcn syiii-ierligen uppi-iiuiitracle cleniin senare slags iiiaclervisning, sliref sjalf en liten pjes, son1 .hoil liit eleverna ipela, ocli alldenstuild inaclnme de .Maintenon icke oppo- nerade sig i-inot sjiid.fva ageranclet - men val mot den förras n-ieclelmåttiga alster - fiiigo flickorna iniiftra och deklamera en del.
sczmticle~ författares clraintiska arbeten, bland nimat Racines » A.nclroiimche ».
I detta senare stycke inlade emellertid de unga aktriserna,, p&amp; grund af sjalfva ai-niiets natur, en shdan verv och glöd, att saken började oroa inadaine de Mainteilon och hon fann för goclt att inskrida.
Hon skref därför till Racine: » Våra sm % *
346 ' flickor hafva nyligen spelat ' Andromxhe ' och de hafva $elat sk bra, att de ' aldrig fh.spela den mera ej hiiller n5,goi-i annan af Edra pjesers.
I samma bref ber hon dock ~ a c i h e förfat&amp; niigot » inoral.iskt eller histori~lit ' poem, cl %r karlek var absolut bannlyst s, livilkeii anhA1lni-i resu1tei: ade i att Bacii-re estra för.
' » Les deilloiselles de Saint-Cyr » författade sina bkcla odödliga styc- ken sther her » och » i-i.thalie ».
Raciue ledde sjalf intifvaiidet af Estlier och i jan~iari 1.688 iippförile eleverna för första ' gBngen clei-ina pjes iiiför lioimigeri, hela hofvet, diplomatin, ja,, till.
och med inför sjilfva de lliigvördiga.
prelaterna.
Konungei-i hade - bekostat hela uppsatt- ningen och en liten teater inecl sma1cfull.a dekorationer Iinde upp- byggts i en af sa1e~: na i Saint-Cyr.
De unga aktriserna fingo d konuiigeii dyrbara kostymer och 1; ostbai: a smyclten samt utförde sina respektive roller p5 ett s5 e it mad it sa.tt, .amtt clet viiclite d l - m&amp;11 beunclran.
Man blef fullkoinligt elektxiseracl och kunde knappt t; xll,z o111 annat i Versailles ocli 1 ' i~i: is.
M.nJanle de Sevigny, l-ivillren blif vit in bjuden till denna representation, uttrycker i bref till sin dotter sin stora f61: tjuming: » Allt iir så okonstlrdt., sh oskyldigt, allt s5 i: öi: aiide, $ 5 su bl.iint ».
P5 sarii ma g8ng Racine geiioni valet af att bibliskt, uyphöjdt anme velat ti llii16tesgA madanle cle M.r~iiltei-ioi-is begiiraii, l-in.cle han i teckningen af clrott- i-iiag Estlier och Ahasve.i: us p$.
ett fint vis aiispelat pA i~iaclame de ~ a i n t e i i o s n karaktiir och hiiga stiillning, 11vill; et viickte konung Ludvigs syiii-ierlign behag.
.l.ndles uppförcles I3sthei: fem ghger.
TvA &amp; r darester skref Rncii-ie sin » Atl-ialie *, hvilken Sirfveii spelades aE eleverna i Sixint-Cyr.
Efter derina förest %llning bör- jade man ' emellertid f5 betiiiikliglieter med afseende &amp; clet fafR11g- liga i teatersyelandot.
Man tyckte sig uppt&amp;ka, attt applhleriia, friii alla de fimnstikncle &amp; hörarna och det 6eriiss; ncle i nöjet att spela tenter förvred I-iuf \ ~uclet ya de unga dainenm, hvilka borde upptriida Iiögst enkelt och blygsauit.
h !ta.dame de filaintenoa be- slöt därför iiiföra striingare aiicla i skolan ocli inskrankte teater- ' S$ srniningom anstilteil.
M: adame pb lifstid, ' b6i: jade missnöje pK griirid skedde iiifiten en viktig inre föriiildring inonz cle 13i: inon, 11vilkei-i iitsetts till fö1: est8~iidariiins efte.i.I-iaiic1 idraga sig i~iaclainc~ de Rlaintenons af deil l-iiirslrlystnad och den högfiird, som i
.
priiglacle hennes ledning af anstalten.
Maclame de Brinoa förstod att utnyttja den höga stiihing hon intog och betrnktade sig soin en slags regerancle persoal.ighet, 1st ii1:) pvakta, sig af hofcligaitiirer och föi: cle sj5l.f liksoin ett litet lnof p; Saint-Cyr.
Att cletts icke skulle behaga iimcl: ~~-ne de Maintenon, hvjllren högst af allt dyr- kade ijclmjnkhet och enkelhet i. upptr5cl: ~nc1ey wt1: naturligt.
Hon mrnacle cliirför gAsg p i gAng slrriftligeii iri.ac1aiiie de Briaoi~, hvillten myck&amp; illa upptog dessa bre: F, och db intet aiioat 1i; jiiIpte afsiincles 1688 ett lettre de cachet till niaclame de Hriiion, inilehAllniicle orcler till clenaa att genast liinina skolan.
Rladaiiie de Brinon drog sig cljupt neclsl; .~geiz tillbaka och: fick seclt~in ' 2,000 livres i pension af konungen.
Förbindelsen mellan cle bl " i,da cli~uieri.ia var cliiriiled clock icke bruten och inan finiier liingre fram f l ~ r e syimerligen v5nsIr:: ~pliga bref frHn nisclaine de Mr~iiitenon till Saiiit-Cyrs fosau » supósieure ».
l&amp;dariie de Main t e i m kuncle alclrig lef va i fiendskap ined i-iAgon, det; strecl fulllco~mligt mot hela hennes natur och liiggiiing, Iion lriii-icle clet lika litet med iiincl; une cle Brinon som hoii kiiaclc: clet med m,zcl: ~nie de Montespan, med hvillien 11017, trots alla s \ 4ra konflikter, och .föröclmjiilrelser, stiin- digt iipl ?ehiill ett vsiisknpligt föshftllailde.
Eftes med: me de Brinons: i; fsked frKn sin befattning, utniim-.
cles en af de unga » dnme.rn; x de S: rint Louis » till förest, ' lil.clariailama: i %r anstalten, inen den verlilign ledningen öfvertogs nu fallstiin- di@ d rna,dsme cle M: ~iatenon,] .ivars outtröttliga flit, ene~: gi och intresse snarare tilltog iin iuinskndes mecl Aren.
Det %r isyniier- het frbn och med denna tid hon mAngdubblat sitt författareskap af lxef och instruk tioiier till 15rni: ii1noriin ocli.
eleveriia i » Maison royale ».
Dessa slrrif velser, iir hvill~i, flere gbager citer: tts i cleimn fr~~m .. stii,ll~.iing, iiro s i godt soin cle flesta bevarade till vara d~tgar .och utgöra icke inindre iin ses voI.yiner,~utgifna iiiider olika titlar 2~L.f en fransk författare, 3;: ~v: tllke.
.
Sitint-Cyr var och forblef ~naclune cle I \ iL !intenons karaste intresse.
II5r först k&amp;.ide hoii sig riktigt hei~lii~il: ~stadcl, hiir lwnde hon h d: % u t nKgrn tiimnar p5 c1agei: i och koinnia ifrAn det odriig- liga jiikt: .~~ide lif vet vicl hohret, soin hoa af~kydcle.
Ofta reste hon till ~ a i n t - c redan ~r klockan sex p6 morgonen för att narvara vid flickornas uppstigning, hvarvid hon h; jiilpte clem bhle med att kliidn sig ocli Barnina sig.
.
Sedan följde hon.
undervisningen i samnin klass hela dagen och brukade ofta iita middag med eleverna.
Var hon ute med konungen p i hans lh-qp
resor i krigstid, gingo hennes tankar allti (1 ~necl sakiincl till Saint- Cyr, som hon da ej kiinclc besiika.
Syiiiierligci~ knrnlrtHristiskt ett uttalande hon gör i ett bref till cii ~Daiiie de Saint Ilouis&gt;) under en siidan resa: » 0in man kunde l ~ y t a oiri, skullt: jag iiiiclor denna tid vilja antaga det krigiska hiiiiii.ir, soni giir att iii iil~lii~r 1uut och kanoner.
Ni skulle vara förtjust, ii ?i~d: iint?, iifwr att icke kiinna annat än tobakslukt, icke hiira niinut iiii triiiiinior, icktt iita annat än ost, icke se annat an l) tt~tioner, utanwrk och fast- ningsgrafvar ...
Hvacl niig betriiffar, si ar jag iiiycket fruutimn~crs- aktig, jag skulle gärna nfstg min plats at Er, om jag finge i stallet.
sy tapisseri iiiecl vara kara damer; jag hopp: is jag snart skall få den glädjen .. .s Med tiden hade madame cle JIaintenon, som fiiriit.
antytlts, blifvit allt mera bigott.
Hon fick därför allt större betiinlrlighctc~r mot den viirldsliga anda, hoii friin biirjnn wlnt inplmt: ~ I) l: iiid den adliga ungdomen, och hon gick iiu friin cleii cntt öfwrdriften till den anclra.
Hon förvandlade hela m-mtnlteii till ett verkligt kloster, tillhörande augustinerorclc: n.
Moder Priolo jämte nAgra alidra nunnor frä.11 klostret nLn visitation de Chai1lot.a annloclades att oinrlaii: ~ hela institutet och vigde » les Darncs de Saint Louis3 till deras iiya kall.
Yicl om- organisationen sökte man emellerticl, pA niadame dc Alaiiitenons bestiimda önskan, finna en medelvag mellaii att icke wkii~ika för mycket ngring iit Bögfarcleri och icke liiiilriti, c1cvcrn: t i c-en stora okunnighet,.
som unga flickor Iwtiiiiia sig i, d&amp; ds aldrig sett annat iin klostret eller fitt liirii sig nniiat %n katekcs odi helgonens historiau.
Konungen, soiii ofta och gRr1i: ~ sett de unga och glada damerna fran Saint-Cyr hos sig i Versailles, rnot- satte sig i början denna rigorösa omdaning, men fogade sig slut- ligen i sin makas önskningar, och den 11 cleceiu ber 1693 aflaclcs de högtidliga klosterlöftena af %les 1) ames de Saint Louis », och de unga » Demoiselles » maste finna sig i det ouiidviklig: ~ infiir utsikten af 3,000 fr,ancs hemgift.
Det var nu slut nlcd cle g1atl: i tenterföreställningarna, iuga smyckcn fingo längre biirns, inga yre- senter fingo mera mottagas frlin hofret, och den striingn kloster- andan hade dragit in i Saint-Cp.
Hurudan var nu i sin helhet den iiypfostr: iii, son1 adelns unga döttrar fingo i Saint-Cyr?
Helt sakert, trots 1111: ~ iiiadnine de Rrlainteiions goda afsikter, outtröttliga omsorger och arbete, icke så.d&amp;an, som clessn unga flickor beliöfde.
Mhiga af cleni skulle -
som fam.i4jemödr,z: borta i laoclsorten föra ett til1.b.akadraget lif p&amp; iihgot adelsgods, cliir huömoclern~ praktiska duglighet, r5dig- het och eiil; elhet utgjorde ett af villkor&amp; för hemmets best5ncl.
Och fiir clet kd.let vz~r cleii I-iofluft, soni ixaclaiiie cle AiIainteiion förde iiiccl sig, skkerligen icke nyttig.
Heniies unclervi~ningssy- stem var nog fiirtraffligt, nieii ejiilf \ ~a undervisningen var för en- sidig och ytlig, den utbildde visserligen eleven till clen fina, perfekta och i siillskapslifvets konster och talanger verseracle clanien, men clein tog ingen liansyii till intelligensens och clen incliv.iclciella peisoiilighetens utbi.lcliiing, till det verkliga lifvet, till naturen och fanttisin.
Nagon annan horisoirt a11 liofvet livarken &amp; .go eller hörde de ted: ~s oin.
] &lt;n ench person citeras och frinz- l-iAlles stihidigt för cleni -- ~niac1ain.e cle lilaiiitenon sjiilf, livars hela ltsrriiir jri utgjort ett storartaclt undantag frhn: udra clöcl-.
ligas, och hela undervisningen kunde med skal kallas negativ och preventiv, ty allt gick i ~ p t i att varna den1 för alls iifvets ' faror, att viss dem allt ondt i cle flesta LiFvets förh8llanclenY ja, .till och med aktenskapet fran-ihAlles för dem soiii nagot ' olyckligt och alls.
icke efterstriif \ ~tlusv5rclt.
Ocksk fingo minst tv % tredjedelar af ' fliclioriia en sAdan af ' s~~ink för vii,rlclei-i, att cle blefvo nuniior.
Ar 1715 dog Ludvig SIV.
N&amp;a dagar innan konungen utanclats sin sista suck, tog ninclame de Main tenon far \ räl af 1co.ncingen och Versailles, hon afslteclacle sina tjanare, skänkte bort sina tillhörigheter ssint drog sig tillbaka till Saint-Cyr, dar ett hem ftir hennes &amp; terstFLei-ide dagsr viiiitade henne.
' I och nied det samma konung 1; uclvig icke liingre f: mns, var hen&amp; mission vid Bofvet slut, och Iion var allt för glad att f5 Iiinina clet oroliga, bullrande lif, Iioa alltid afskytt, för att vilja riskera en tvetydig stiillning under en ny regent.
I Saint-Cyr franilefde hon i still- het och lugn lolterstoclen af sitt.
lif, under andakt och ' fronma betraktelser, docerande sanital mecl elever och lärarinnor och skötancle af en s1lt; jiimt .viclstriickt korrespondens.
Hon var nu attio ar gnniinnl, men 511nii deltog hon med iingclonilig vigör i alla.
slrolms angeliigenheter, äniiu följde hennes taiikar de furst- liga sönerim - isynnerhet hertigen af hlaine - detta furste- barn, soni hon vaggat p&amp; sina armar och sedan under hela sitt lit .iignat 2~11 clen kiirlek, hon var nlalrtig af.
Alen 1719 insjuknade hon betihkligt, och cleri 16 april sariima lir afled Pransoise d ' XubigriC, in; 1rkisi1iix~ de Ilaintenon.
I Saint-Cyr kvarlcfcle minnet af lieniie, dyrkadt och pietets- fullt bevaradt.
Hon hade varit själen i deiina stiftelse, dcn nian beundrande s4.g upp till och afguclnde.
, \ ila heiiiies ord bevara- des, nedskrefvos och kopierades gling p i g h g, liciiiies föreskriEter efterlefdes anda in i de u il in st: ^ cletaljcr, allt stelnade i dc foriner, hon en gAng git ' vjt.
HOII uteeliitande hade ledt och iiiepircrat hela anstalten.
Sedan hon 17: ir borta, blef den eon1 petrificter; d.
Hennes * conversationsw och » proverhits *, s o m Ilon förfntt: ~t u n c h Arens lopp för cle unga eleverna, niis5gos iniiehitlla, 1 i t h \ - %rlrlciis visdoin.
Horace llrslpole, (len beröilide cv.qy+4ske förhittaren och brefskrifvaren, berättar, att d i han 1756 besökte Saint-Cyr, rissclo man honoin i kyrkan, initlt i koret, stiftnrinnrms graf, och i salarna htingde mer iiii SO portriitt af henne.
De unga fröknarna clek1: t- merade körer ur Xsther och Atlinlie s m i t liiste upp lir ii-izid: iinti.
de 1: Iainteiions yroverber och konvtwiitioiicr.
I arkivet v i d e man bref från niaclnine de J.I: iiiitci~oii.
Ingenting liade uiidcr- gatt förandring i » AItiison r o y d e ~, icke cn ny bok, ingciitiiig.
Dar syddes tapisseri efter sninrnn gamla mönster, isiaii haft i förra Arhundradet, ingen annan iiiusik förekom iin clcn af Lully och dar dansades spassc-piecl~ och cforlaile » i uppskörtade kjolar som p % Ludvig X1V: s tid.
S % srniiningoin gick einellerticl hela institutionen tillbaka, den rakade i glönlska, och den första spiken i sin liklrista fick den, då man 1790 upphifcle fordr ' ui pil cle intriicIeesök: ~nrles ad1ig: t anor.
SA kon1 revolutioneii, och genoiil ett konveiitclekrct af (len första mars 1 ' 793 upplöstes »: \ hisoii r o p l e dc Saiiit Louifi » i Saint-Cyr.
Byggnaden star dock iiniiu kvar.
I sa~milit lokaler, dar en gAng niaclame de Mainteilon utfört yiii uppfostra.riiiiie- mission, installerade Napoleon iinder f örstit kajnarclörn et en mili tsr- skola, hvillteii sedermera, efter iitskilliga gcnonllupii; ~ utverklings- stadier, i viira dagar iippngtt karaktiirm af en fiillstiiiicligt modern, teoretisk och praktisk ~ililitarutbildniilgsanstnlt.
Med i-ianmet Saint-Cyr %r dock fiir: dia tider niiiinet at ' iiia- dame de Xaintenon förknippadt, niiniiet af en kvinna, hvilken mecl en stillsynt pedagogisk laggning fören: ide sklana egcnsknpcr, att hon, trots allt hvad nian kan h a att ilivQiicla mot hcniies ~3I: tison royales, blef en banbrytare p&amp; sin tid för den högre E (7Zn n f Xlercker.
kvinliga undervisningen.
Litteratur.
Hennes son (De osynliga vägarna 21.)
Frökcn 13.00s ' förra hösten utgifna arbete: » De osyn1,iga viigarna:, 1~1.r hos alliniiiilieten frainli~llnt en sympati, soin reclaii gjort en nnclr: ~ upplaga nöclvail~l ig.
A.lls vsnner af denna bok kunna nu gliclja sig h-t att genom, en fortsättning, kallad » Hen- nes son », än1-i~ ett goclt stycke fi: amAt fH följa hufvudpersonerm, 11 " clerss lefaadsviig.
Som titeln ai-itycler %r det Ester Fulkensterils och i synner- het » heiiiies sons » historia son] gifvit stoff i t den nya ronmne1.i.
Vi hade förra Aret tillfalle att i Dagnys spalter iigna - » De osyil- liga viigariias » föi: ra del.
ett mers utförligt oilmii.mnande, och en .analys xf deii andra deled skulle i viss m h blifva ett .upp; repande.
Rlatliilda R.008 v a m a och yd sainrna g5~1g vidhjärtad) religiösa lifsbsltkclning sfitter .sin bestsi-i~cla prägel afveii pA Ileimes sista arbete och gör, i förening inecl en viss egenart i hennes litterara liiggiling, att den i mycket tsr afsthncl f ~ cl.en h modiirna romanen öfver hufvud taget.
Den likformighet och jämnstruken-, het som viclld,dci: teckningen af bokens tre Iiufvudpersoner, (ifall nu den löst skisseracle Agnes f i r riilmas med.
bl.and dessa), mot- viinges lyck1 igt at ' ett par förtriif fligt tecknade grufarbetui.bl~er, som ge oss en Iiiilsiiing f r h cle 1crxftf~ill.a gestalterna i författar: iniians mest hel gjut ii; ^ arbete ~Helgi-~~Klsklockan ».
Det synes som om Mathilda Roos, begHFning mest pekade At folklifsskildringen och kalide sig inest heinn-~astacld, diir förhL~Jlandena äro enklare och perspektivet större.
Det lian I I I A I I ~ ~ ur I ~ teknisk ~ synpunkt göras aiii~~iia.ltniiig mot den stora plats, som i boken intages af den referatsartade besltrifiiingei pB I- ' ollrin,titet före sträjken.
Men det oektaclt höra cle kapitel., som hnnclla om.
strii,jlreil vid Hem-, sjij, till bokens biista, och liraftigaste pt~rtier.
I-Iufvudpersonernai Iiistorja intresserar knappast i saii3111a grad som arbetarnas lif, tecknadt mot bakgruncleii af den maktigt fram brytande sociala rörelsen.
Det ar ingen af de starkarg och mera epokgörande böckerna, soin här föreligger, men en af de enkla, varina och personligt kiinda, som upp bäras af en intensiv öfvertygelse, en försthende blick p. sjiJslifvets iinariga skiftiliagar och en ljus förtröstan p %, clet godas slutliga seger.
F. E. '
-
Unga roster, 160 shger, ordnade för skolbruk sf A1ir.e Tegidr.
Det ar ej ofta, som Dagny har tillfalle att i sina .spalter anmiila ett tonverk, och cliirför ur det s i mycket mera gliidjmdc att i dag f % fästa allnlänlietens uppiiiärksan~hct yii ett sa fik- triiffligt arbete som det ofraimamnda.
Att musiken %r en nlakt, bhde till godt och ondt är en oomtristlig sak, och detta gällcr framför allt om sången, den mest personliga arten af musik.
Fru Tegnér, som redan under market A.
T. iir val känd för \ - Pk sjungande iingdom och dess uppfostrare, har haft öppet öga för stingens stora uppgift i de ideella intressenas tjalist och siiïskilclt insett den unisona skolsangens betydelse för de unga siiiileiinu höjande och uppfostran.
Sjalf säger hon i sitt företal till » Cngri, röster »: iu Jämte de timmar, som agnas At religionsundervisningen och At litteraturliisning, torde just singstunderna vara bäst liiin- pacle för vackandet af intryck, som forniii bilda 71jir: rtd.
Hrilket barn vill tala om sin karlek till Gud, till fosterlaid och hem?
Men huru l&amp;tt gAr det ej att sjuiyn ut något af cicssa kiiiislor och under s h g e n värmas af deni!
Om skngtiinnxirna ed f &amp; blifva ett medel i de lifsbarande krafternas tjaiist, da tror jag att den unga skara, som under dessa stunder skall ledas in i musikens värld, skall ur dem få med sig ut i lifvet nAgot af bestbndc värde ».
De sånger, som rymmas i denna samling, äro särdeles lyck- ligt valda, såväl hvad melodierna soni texten beträffar.
Utom den väl representerade skandinaviska och finska afdelningen fin- nas ett flertal s h g e r af utlandets främste kompositörer, sAvii1 klassiska som moderna.
Samtliga stycken tiro försedda med ett enkelt ackompanjenmng, dar nielodien ligger i öfverstiirniiiaii.
Nhgra kvartetter och trior a.ro afveii iiledtagna.
I slutet af boken förekomma biografiska notiser anghcnde de kompositörer, soin finnas representerade.
Den ovanligt tilltalande samlingen, som upptager såväl rcli- giösa och fosterländska s h g e r som folkvisor, xfiirdcvisoïz, 111.
in., behöf ver knappast n Agot förordande.
Ilet ar nlldelcs otvif re1: iktigt att den skall n&amp; till ' intlnga svcnskn hem och finna d i n g a rwimi vänner, b5de bland unga och gamla.
I) c4 ytterst Idliga priset (2.75 för inbundet eseiiiplar) torde iifveii i sin i i i i i i komma att bidraga till arbetets spridande i vi&amp;i kretsar.
F. E. d b -
Föieningsmeddelanden.
Kvinnorna inom den legala fattigvarden.
Soin komplettering till arti- rubrik rnedclelas Ii5irined, att keln i Dagn ys 13: e 13afte mecl of~~anstHencle i Ronneby till Förbui~clet nyligen inghtt frhi ortlf.
i fattigvkrdsstyrelse~~ I förclröjclt inedclelande, af fö1jsiici.e lyclelse: DI sta- ett ~ ~ I I O I I förbiseende dens fsttigdirdsstyrelse har set: ~t lxiillig inecllein till k 1899 clen.
18 imrs shom ordinsr ie ledninot; samt f r h 1 januari 1.900 en ' kvinna som suppleant.
D Från s k i l d a hall.
Elsa Laula och lappfrågan.
Lappfogden A. Burman har nu till l %nsstyrelsen i Unnefi inlanmat en skriivelse ined anleclniag af Elsa Laiilas belianta petition om Itgiircler till underliLttanc1e a£ lapparnas inom Aseies och Lpcl~sele lappmnrker existens ofvan odlingsgrBnsen.
Lappfogdeii bemöter d8ri Btsldliga af hennes yrlmn- clen, siirskilclt hennes forc1r: m p5 att lapparna sktille 1mEva riittighet att idka jordbruk ofvan odliiigsgrlinsen pA samina g h g som renskötsel, eine- dan han anser clessa bkln ngringar omöjliga att förena.
Hvad deremot beträffar de lappar, soin pB griiiid af fattigdom mhst öfvergifva nomacl- lifvet, anser lappfogden Elsa Laula h a h a fullt fog för sin petition.
Rasta siittet att tillmötesgi % deras önskan att skaffa sig jorclbruk vore, enligt lappfogcluns Asilit, att At dem iipplLta rn,zrk I kronoparker nedom odlings- gransen.
Hvad Elsn Laiila framhtllit om svkrigheterna i renskötseln pfi griiid af de bofastes allt starlirtre framtr %ng,mde mot norr, anser Inppfogrlen Bfvenledes berättigadt, och han föreslk flera olika satt för att.
At-minstone lindra de stora svRrigheterna.
Det tyckes sRlecles som 0111 clen energiska lilla 1 app-: tinl~assndrisens nrbete ej varit förgiifves.
Hon har afven brngt till sthcl &gt;Det lq1pl8ncl- ska (: en t.ralförbnnclet D, som ho11 hoppas skall bli en sniriii~: ~i.isliitiiing iriellnn: h lappar och som skall h: % egen espedition i hiifviiclstaden.
' För ii %rvmai~de vistas hon 11Brstiicles för att genon1g8 en bnrn~norskeliurs, iIr Undervisningskurser för hospitalsbetjänte.
~ S i l i ~ ~ e ~ s j ~ l c \ r ~ vii1.
r c l eller e i i s ve saininnnh~nger mecl betj8ningsfrligans lösning * har en af ~ 4 r a inest fr: cinst !iende sii~nessjiilzlii !c: ~e yttrat och d l t starkare kar ocldi., gliicljancle nog, krafvet pR en h t t r e iitbilclacl bospitnls-
betjiining gjort sig gillande b5de frhn den stora allmiinhetens och frhn lakarnes sida.
afven i Dagnys spalter Iinr friigan varit föreinri1 fiir be- handliiig, se artikeln ~ 0 m vlrd af sinnessjuka^ af fröken E l h Ranisay, hiift.
9, 1901.
Fröken R. meddelar i niiinnda artikel en redogörelse för hospitalsrkdens st %llning i Tyslilantl, hvilken nogsnnit ut \ - isar, att vi pi detta omrhde st&amp; beldagligt tillbaka.
Ett betyilelsefullt steg framiit till lösandet af den viktiga frlgan om hospitalsbetjiintes utbiltlning tyckes dock nu vara taget i och med inlämnanclet af en framstiillniiig till medicinal- styrelsen f r l n öfverlaka.ren rit2 l; ' ppsala hospital och asyl, professor F. Svensson.
Det ar - fr,zmhiller professor Svensson - en allinant kiincl brist i v5.r hospitalsvård, att personalen saknar all systematisk utl&gt;ildning i sinnes- sjukrå.rd, ja med rissa undantag, i hrarje slags sjukrflrd, hrarför vi liar i lmclet m h t e följa de mAtt och steg för ortlnandet af iilidervisningskiiruer för hospitalsbetjiinte, som vidtagits i andra hinder.
Professor Svensson föreslk, att iit.l~ilt2ninga!
; urser anorhas rid de större hospitalen, diir det finnes tillrackligt ined läkarekrafter för att be- strida undervisningen, och anser lainpligt, att de förläggas till hospital, d&amp; klinisk undervisning bedrifves.
Han föresldr vidare, att redan i höst vid Uppsala hospital och asyl anordn ' as en iitI~ilt1niiigsl; iirs för ejukskötare och sköterskor.
Kursen skulle taga en tid af Pyra mhader.
Under de tv&amp; första miinaderna skulle undervisas i elementär anatomi och fysiologi samt i sllni&amp;n sjukv&amp;rd, under de trfl följande i sinnessjul~v8rd och ele- inentiir psykiatri.
Naturligtvis skulle icke hela sjukv&amp;rclsbetjaningen deltaga i denna sista kurs, ut.aii blott ansvariga öfrersköterskor, förestbndarinnor och upp- .syningsiniin samt möjligen en och annan af de öfriga.
Måhanda vore liimpligt att lhta nagra kvinnor med högre lärorerkshildning och om möj- ligt med nQon insikt i allman sjukrArd deltaga i under~isniiigen; cle skulle därigenom rinna en viss kvalifikation för skötandet af öfrersköterskeplatser vid Sveriges hospital.
Till en försökskurs hemställer slutligen prof essor Svensson om ett anslag af 1,100 kronor.
Ifrlgavarande framställning har a£ hospitalsdirektionen omfattats med stort intresse och af densamma p&amp; det liflipaste förordats.
De kvinliga läkarnes kompetens.
Dagny har visserligen meddelat notiser angbentle den af Sveriges k~inliga liikare till kungl.
maj: t den 28 jan.
1901 afgifiia petitionen om utvidgning af deras rä.tt att bekläda vissa med lakareyrliet förenliga tjiin- ster; genoni ett förbiseende har dock resultatet af denna clcrns radjan till regeringen icke delgifrits vara lasare.
Hiirmed rarder denna försuiii- lighet ratt.ad i det vi ur intuaclsskriften ~Il !.giea~ nieddela följande: Genom nbdig kungörelse af den G november 1903 angifteiide kompe- tens för kvinliga lakare att iniiehaf \ - a vissa likarebefattningar, har fiir de kvinliga lakarim öppnats tillträde till nästan alla de befattningar som i cleras petition afsagos.
Den kungliga förfnttningeii ar af hufvudsakligeii följande innehAl1: DI aiileclning d gjord i.iiiderd %nig fr: tiist %llning, livaröfver yttranden inhiimtnts fr5n BSedicinnlstyrelseii, Jarnviigsstyrelseii, FAng \ ~Plrclsstyrelsen, kmslerii för rikets iiniversitet ocli clirelitionen öfver gyiniit~stiska central- iiistitutet, h a vi ££iiiinit godk förordna, att ogift kvinlig läkare m5, i den, ordning som i frhga om ~nanlig hkare Br föreskrifven, Iiimiia antagas till följande tjiiiistebelattninger: stads- och stadsdistriktal~lcarebefettiiingnr; niiclerli~linrebefattiiingar vid lii~islasarett och vid alliq %uii: t barnhuset i Stockholin; l %knrebefattnii.igar vid s8clana lcoiniiiunala sjulcv8rdsa1istalter, cliir befattiiingen tillsiittes af lioaiii-iiiiial myiiclighet eller af: anstalteils clirektion, samt vid ensldda stiftelsers sjuliv8rdsanstalter; underliikare- och niiiniiiieiisbefatt1ii13gar vid statens niistalter för siiiiiessjuks; f 8ngelsel %k,webeF,ztt~~i1ig8r; 1iilc: ~rebefattniiigar vid Iiiilsobriiiinnr, ba.dinr&amp;ttningar ocli aiiclra dylika kuraiistfilter; ain: .tn~ieiisbef,ztt~iing: ~r vid Medicindstyrelseii; assistentbefattningen hos rattskemisten; siinclhetsinspel~törs1~efa !tniiigar; prorektors-, leborstors- och a.n~aniiensbefattningar vid universitetets iiiedicinska faliiilteter och vid ICarolinsks mediko-kirurgislrn institutet samt liirsrbefattiiiiigeii i otiatri, rhinologi och Iaryi~goskopi vid Iiarolinska meclilio-liirurgish institutet, afveilsonz Iärmbefattniiig i sjliliggmnnstilr vid Gyiniiastislia centralinstitutet; s1rol: cnde med: tfseeiicle &amp; sistn8iniicl: t befattning inlittagas, att, hvrtrje gbng +iclan befattiiiiig blifver ledig, clirektioiieii öfver Gymnastiske ceiitreliiisti- tutet har att afgöra, huruvida: msökningar skols inkiiimtas fran alleixist manliga eller allenast kvinliga läkare eller fr8n shval inaiiliga som livin- liga l %liare.
Trader kvinlig liiliare, soin, p8 griincl af offentlig myndighets förord- iiande, innehar tjailstebefattning, i gifte, skall hon anses ha£w frlintriiclt befattningen.
q Af de i petitionen nfsedda platserna iir det endast extra provinsialläkare-, jfi.rnvagslaliare- och bitraclande hospitnlsl~liarebefnttni~iga.ri~a, som blifvit de kviiiligra Ial&lt;arna förviigrade. '
Svar å anonyma skrifvelser.
Bort med målsmansskapet!
Of vniistBeride utrop liaii betrak tws som kvintessensen i den massa slirifvelser livnrinecl Förbundet under en langre tid bestorn-iats af en, under olika signrtturer upptriiclancle, anonym brefslirifverslra.
SH heter clet i e n af dess: ~ vidlyftiga slirifvelser, underteclinad.
En olycklig gift Icvin~za: &gt;Jag v %iicler mig till Fredrika-Rreiner-Förbundet, cl#r adla och ratt&amp;- kamle kvinnor flnnas, och beder Eder göra allt, att mannens m6lsinanssli.ap öfver h m t r u i ~ med det snaraste kominer bort.
Jag kallar Gud till vittne, att det $ir af clet djupaste medlidande med mitt kön jag siinder Eder denna af hjsrtat gAencle bön.
LHt min bön ej vara förgafves.
I denna bön instainina med mig afven de d iniiin gifta bekanta bla.1-d kvinnor, som lefva i hvacl man vanligtvis kallar ett lyckligt iLlit.enskap.
Kvinnan kLmer detta rnRlsn~ansskap varre nu CIA tiden Br upplyst.
Ej skulle clet i vLr upplysta tid g&amp; för sig att hiilla slafvar, som i eii.rbare tid lätt gick för sig, och pli samma satt förhhller det sig med mannens m8lsmanssliap öfver hustrun.
Siival frtln religiös som frlin andra sidor sedd ar detta mAlsma.nsslrap afskyviirdt.
En skapnre, som satt n.iLnnisli,zii att utveclilas i frihet och sjiilfstiilldighet till ett Idlare och högre inal, kan ej gilla att halften af n~#nniskosl %ktet ar nektid att vara själfstandig och dömd att förkvafva intelligens och försthd och le£va och handla under kanslor af bitterhet.
Man %r dock en manniska mecl mänskliga kandor, och bitterhet i sinnet kan ej undvikas, d&amp; man kanner sig krankt.
Kvinnan blir elak, iiyclifiill och hysterisk genom att veta sig vara ofri och i de flesta fall sth under en mans mblsrnmsskap, son1 ar en imderhaltig manniska, jam- förd med henne, clK det galler seder och moral.
Jag sjunger ut och an- ropar alla adla och rattiinkaiide livinnor orn hjälp i denna sak!
Tack för hvad Fredrika-Brerner-Förbundet redan gjort för att höja kvinnan!
SOL lOLngt brefslrrifverskan, hvilkens miingordiga och om bitterhet och Ilat vittna.nc1e sl&amp;ifvelser, i sin helhet icke lampa sig för offentliggörande.
Att de hkresande slrildringa.rna af en hiistriis lidanden under en ovarclig och tyrannisk m m, som ~ippriillns i den har iiäinnda korrespon- dansen, har en djupt sorglig verklighet bakom sig, kunna vi ej betvifln.
En ~ ä d j a n om lijalp d en okalid m b t e emellertid blifva resiiltat.slös, Iivnrjiirnte metoden att uniler olika nninn och t. o. ni.
ofta med förvrangd stil fraii-iföm sin lilagrti~, synes oss i hög grad olRrnplig.
Vi uppinnna diirföre hiirmecl den anonyma brefskrifverslfan att gifve sig.
tillkänna; i n~otsatt fall maste hennes slirifvelser lami-ias .. iitaii allt afseende.
,
