# ID: svediakorp-per2677
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1919
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,338
# sentences: 420
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ATT FOR INNO Tidning utgiven av Lanidsföreningen för kvinnans politiska rosträtt, MOTTO: Vi k u m aldrig @ ra sd myckef för en stor sak som en stor sak kan göra f6r oss.
VIII.
ARG.
I I / S T O C K H O L M, 15 M A R S 1919 Kvi nnor~ias niedborg er1 iga uppgift er.
, öppna ögon, egna meningar och insikt i vad saken gäller.
Upplysningsarbe- tet bland kvinnorna mötes just nu av en förståelse som aldrig förr.
I ska- ror strömma de till de politiska upp- lysningsföredragen, och det händer flerfaldiga gånger ute på rama lands- bygden a t t kommunalrummet, angrän- sande rum och t. o. rn.
farstun fylles av en förväntansfull publik.
Många få vända om i brist på utrymme.
Den är nästan rörande, denna iver att lära I en bekant barn- och ungdomsbok ” Lille Lorden ” (Little Lord F a u n t l e roy) låter f b r f.
en moder siiga till siii lilla gosse: ” Det blista a v allt är, att viirlden blir en smula bättre, därför att min gosse liar levat. ” Viirlden skall bli en smula bättre.
diirför att en miinniska har levat - det ä r summan av all etik och moral.
Den satsen ger uttryck åt den enskil- des ansvarskänsla inför samhället och särskilt kvinnans, moderns, uppfost- rarens ansvar, de äldres ansvar gent- emot det uppväxande sliiktet.
Vad oss kvinnor beträffar, så är det nu inte liingre fråga om, huruvida ri skola ta del i samhiillsarbetet eller ej.
Vi ha blivit bekliidda med ett utvidgat liommilnalt medborgarskap, och det Fulla politiska medborgarskapet står &gt;medelbart för dörren.
Vi måste helt mkelt ta upp arbetet som en plikt, som vi äro skyldiga a t t påtaga oss för det vardandes skull.
Och det är just det ijzcpast kvinnliga i oss, som vi därvid nåste låta kornma till sin rätt.
I kraft IV vår säregna väsensart, vår medföd- la uppgift a t t vårda och omhulda allt spirande och växande liv omkring O S S, 3orde vi Itunna göra en verklig insats reformarbetet, när vi få makt att ge- iomföra vad vi vilja.
Men vi måste v e t a v a d vi v i l j a ock skaffa oss kunskap och insikt om dc biista medlen att nå vårt mål.
Vi mås te lyssna efter rösten i vårt eget inre v å r a egna lcvinnliga s g n g u n k t e r måstc göra sig gällande och efterapandet ock eftersägandet lämna plats för s j ä l v s t iin d ig t prövande.
Vad böra vi dB inrikta vårt arbete påt &lt;i er nu Över alla andra krav framtf ’ d det urgamla kravet på rättssamhällets grzindande.
Våldets herravälde ä r vis- serligen ännu inte ute, men det har för- lorat sitt bästa anseende, sin glans och - något, som vår tids miinniskor ha sinne för - det har visat sig vara den siimsta möjliga affär, det betalar sig inte.
Som en naturlig reaktion mot våldet till förmån för rätten koni tanken på ett folkens förbund.
Hur nu detta än skall komma att förverkligas, ett ä r säkert: den enda varaktiga grunden för detsamma måste Liggas i männi- skornas goda vilja, deras pånyttfödda, a v religiöst allvar genomandade vilja a t t var och en för sin del, individens såväl som nationens, låta andra veder- faras samma rätt som man fordrar för egen räkning.
Det är denna goda, all- varliga v i l j a vi kvinnor först och iga väljare är naurligtvis otänkbart.
Det vore också utan motstycke enligt indra erfarenheter i samma väg.
Men: n efter rimliga fordringar beräknad, iktningsvärd procent bör man kunna tå fram.
Det f. n. mest bekymmerfulla är väl randidatnöden bland kvinnorna till Kommunala förtroendeposter.
Natur- igtvis råder i egentlig mening ingen; ådan brist.
Nog finns det p å varje) rt, h u r liten den än är, kunniga och luktiga kvinnor att välja på.
Men fö- * etagsamhet och en smula självkänsla ir vad som ofta fattas.
Den ena ” för-; tår ingenting ”, den andra ” törs aldrig ippna munnen ”, den tredje känner det, vårt att offra något a v sin tid.
Allt letta måste övervinnas.
Ingen männi-, ka födes till kommunalfullmäktig el- e r landstingsman.
För alla, även för len allra dugligaste och mest beprö- rade man, har en gång v a n t den första, ch allt det, som nu synes honom gam- nalt och vant v a r en gång nytt och want.
I och med de nya rösträttsbestämmel- serna inträffar det egendomliga, att kvinnorna i de landskommuner, som ännu hava kommiinalstämma, genom sin numerära överliigsenhet faktiskt kunna styra och ställa med socknens angelägenheter r ä t t så egenmäktigt.
Genom det direkta inflytandet på des- sa angelägenheter som kommunal- stämman äger, hava landsbygdens kvinnor mer a t t säga än sina medsyst- r a r i större samhällen, där fullmäkti- geinstitutionen ä r införd.
Men det vo- re naturligtvis varken lyckligt eller tillrådligt att en sådan taktik försök- tes.
Inte är det heller stor fara för a t t den skall tillgripas.
I gemensamt arbete med männen för samhällets väl skola vi gå till dessa första val.
Och en bön till rösträttsför- eningarna landet runt: låt e j upplys- ningsarbetet vila!
Den tid som nu be- skäres er, kommer aldrig åter!
Elsa A l k m a n.
N:r 6. främst måste göra till v å r och ingjuta i samhiillslivet på alla de skilda områ- den, d ä r vi verka, i vår egen närmaste krets, men också i allt vidare kretsar.
Men viljan till rätt och rättfärdighet måste danas och fostras has det unga släktet, om en ny värld skall kunna stiga upp u r askan a v det förbrända.
På k v i n n o r n a kommer i iinnu högre grad ä n hittills huvudansvaret av den- na fostran a t t vila.
Varje ny liten va- relse, som kommer till världen, bör bli en fredens tjänare och icke en krigets, en kiirlekens apostel, en hoppets ljus- gestalt, som oemotståndligt drager människorna med sig mot en bättre f raii!
tid.
Vår främsta medborgerliga uppgift måste alltså bli att dana medborgare €ör det nya riittssanihiillet.
Och vi måste börja radikalt från början med en barnavård, som ger den biista möj- liga andliga såväl som kroppsliga hy- gien.
Låt oss då att börja med u r bar- nets omgivning utmönstra allt, som kan ge nüring å t d2 lägre instinltter- na, sådant som olümpliga leksaker (tennsoldater och vapen t. ex.) och an- nat, som tanklösheten för i deras väg, och i stället laga a t t allt, som kan tjä- na att väcka det sant mänskliga, det humana, bildar den miljö, i vilket bar- net lever, andas och har sin varelse.
N ä r det längre fram genom under- visningen i historia och andra skoläm- nen konimer i beröring med krigets verklighet, då bör kriget naturligtvis liksom varje annat historiskt faktum få sin r ä t t a belysning, men d a utan några som helst nationalistiska ljusef- fekter, som kunna menllgt inverka på unga sinnens oförvillade syn.
För a t t Eå en saklig, fullt opartisk historieun- dervisning till stånd behöva nog både läraren och läroboken i åtskilligt för- iindras.
De för fredsuppfostran intres- serades uppmärksamhet iir redan rik- tad åt detta håll, och pedagoger i olika länder ha trätt i förbindelse med var- Indra för a t t f å ett samarbete i g&amp;ng.
hien hemmets atmosfär kommer all- tid a t t förbli det för barnets utveck- ling mest avgörande.
Att födas i ett gott hem ä r och förblir därför varje barns sjülvklara rätt.
Det är något, som klart och tydligt borde inskärpas i varje ynglings, varje ung flickas medvetande, så att de ej av lättsinne 4ler tanklöshet sätta barn i världen itt utkastas bland främmande eller i Dästa fall beskäras ett surrogat för iem, där de varken f å den kärlek eller len omvårdnad de behöva och så bli n e r eller mindre misslyckade indivi- ler.
Barnavdrd ock barnavärn, u n g d o m - ?ns u p p f o s t r u n i hem och skola böra jålunda bli samhällsangelägenheter,
RÖSTRÄTT 2 BOSTRÄTT FOB KVINNOR atkommer den 1 orh 15 I vsr mPnai ' med un- dantag av juli och augusti månader.
Redaktör: VERA v. KREMEB.
Redaktionskoninii tt6: AXN MARGRET HOLMGREN, EBBA PALMSTIERNA, ESTER BRISMAX, SIGNE J~coitsox.
F Ö R KUTATNOR Kviniiornas ansvar infir nya rattiglieter.
Ett föredrug au Anna Whitloclz.
Vi behöva det historiska perspekti- iet, när vi vilja följa en ide, niåriga rådar slingra sig i det niänskliga li- ret om varandra, verkligt isolera en de kan man därför aldrig.
Kvinnofri- rörelsens ide har en kort historia, den ir knappt mer ä n ett sekel gammal, i h e r i g e e j stort äldre ä n en generation, ii, som nu äro gamla h a upplevat den- ia historia.
F ö r dem, som burit bördan under lessa skeden, synes iindringen ha gatt ångsamt nog, men när man betänker iillret ofantligt genombrott denna fri- rörelse är i miinskliglietens historia; er man a t t en stor föriindring aldrig; Itett så hastigt.
Verkningarna av; vinnoriias deltagande i det offentliga ivet måste bli onifattande, men ingen tan tala om dess djup eller vidd, in- ren av oss får se mer ä n övergångsti- ien.
Redan nu finnas skilda uppfatt- iingar om vad kvinnornas insats lian tomma a t t betyda, och det kan sägas itt dessa variera mellan allt och intet.
De, som mena det första, tala om den nanstprda världen och hur kvinnorna; kola göra slut på detta.
Några äro - %ida f ö r kvinnornas liitthet alt gri- !fter något bättre.
Den sämsta möjli- ra ekonomi blir dock till slut att inte a vara på människomaterialet.
Biittre itt lligga ut aldrig sa stora summor) å ordentliga bostäder ä n a t t ge ut lem till anstalter för vanartiga och tllroholister, till fångvibd och faltig-: ård och allehanda inriittningar, som amhället för sina underlåtenhetssgn- lers skull måst lägga sig till med.
Siittre att förekomma än förekommas.
Tu mer samhället kostar på sig för åt- riirder av förebyggande art, desto min- lre behöver det ge ut för i sig själv iimligen hopplösa försök till botande iv redan skedd skada.
J u mer man studerar sig in i de so- tiala frågorna, desto lilarare ser inan leras inbördes sammanhang.
Från bostadsfrågan komma vi heli iaturligt in på nykterhetsfrågan.
Att a n d a, trevliga bostlider äro ett av de ierltsammaste medlen att friimja follr- iykterheten ligger i öppen dag.
Lilia- jå iir förhållandet med vikten a v till.
- äckligt utrymme för familjer med nånga medlemmar a v olika ålder och tön, d å det giiller sedlighetens beva.
' ande.
Inneboendets fördärvlighet är a e r nu Dan ju allmänt ense om.
Det g " l1 3ara att gå från ord till handling.
Utom uppfostringsfrågorna.
nykter- bets- och bostadsfrågan ä r det ännu er jak, som bör ligga kvinnorna siirskill) m hjärtat.
Det är de gamlas sak.
Li.
ia mycket som det lilla barnet med rätta kan göra anspråk p å vår om.
vårdnad, i lika hög grad kunna dc Tamla fordra, att vi taga oss a n dem.
Vär dagsverket ä r slut och krafterna nte längre ricka till a t t börja arbetet xi nytt, då bör vilan och en från elro- norniska bekymmer något så när tryg- &lt;ad ålderdom bli mödans lön.
Att ef- .er ett hederligt och arbetsamt liv på Pilderdomen falla fattigvården till last måste kännas liårt och oriittvist.
Ål- ierdomspensioneringen, som skulle rå- la bot hiirför, kan, som vi ju veta, ej jiigas ha lyckats i sin uppgift.
Sär- skilt iiro j u kvinnorna d ä r missgyn- iiacle.
Att kvinnorna för sin egen skull så- v ä l som för samliiillets i sin helhet måste sätta sig väl in i den sociala ' agstiftningen överhuvudtaget ä r så- ledes nödvändigt.
Detta gäller inte ba- ra ålderdoms- orh sjukförsiiltring utan iiven skyddslagstiftning och för övrigt allt, som berör vår tids arbetsförhål- landen, som t. ex. den brännande frå- gan om lika lön f ö r lika arbete, villten i följd av kriget blivit aktuell och lik- som de allra flesta hithörande frågor kommer a t t bli föremål för internatio- nell lagstiftning.
Som vi se av senaste underrättelser från utlandet, äro dessa frågor redan under debait, och även kvinnorna komma nu fram med sina rättmätiga krav.
Det gäller för oss här hemma att vara vakna och följa med vad som d ä r ute försiggår och med vår andel i arbetet på lösningen av dessa frågor bidraga till ett för framtiden lyckligt resultat.
Hkldne Philipson.
rika Limnell.
Den fjärde i klöverbla jet, den hjärtegoda " gumman Oliver ' [fru Rosalie Olivecrona) minns jag Erån andra kretsar, men j a g tror inte En bok, som alla uakna livinnor hon förekom hos Curmans.
N ä r mar böra läsa.
nu under mer ä n tre decennier följ Rösträtt för Kvinnor har sin särskil.
kvinnofrågans utveckling hos oss, hal da anledning a t t vid sidan a v alla dc man haft tillfälle konstatera, a t t de lovordande omnämnande, som i jula?
var en hållfast och sund grund son kommo f r u Gurli Linder till del för då lades och a t t den stått för mycke hennes roliga essay till Carl G. Laurir starka påfrestningar.
Och man kännei över sällskapslivet i Stockholm på 1880, tacksamhet mot dem som lade g r u n och 1890-talet, fästa uppmärksamhet PQ den.
Emellertid iir det j u vanligen så att de blir företrädesvis ett namn vi1 boken.
Det ä r i hög grad en kvinnobok.
Dt ket som det bärande i en rörelse gåi citat vi göra här nedan om ett p a r al till eftervärlden.
I detta fall h a r det kvinnorörelsens pioniärer, ge ett smak och med full rütt, blivit Sophie Adler prov på hur varmt författarinnan teck sparres.
Denna mycket begåvade, klo nar - deras minnesbilder; hon ger dess k a och energiska kvinna sågo vi all: utom i raska drag en karaktäristik ai upp till såsom Fredrika-Bremer-för denna den tidiga och opolitiska eman bundets stiftarinna och ledarinna, nie (cipationsrörelsen bland k.r ' ' innorna - all verksamhet detta innebar, vidarc lika olik v r kvinnorörelse som den ti som redaktören a v den förträfflig: Tidskrift för hemmet och sedan fö.
den i det ' ora hela ä r olik vår.
Se här ett citat u r teckningen 8 7 Esselde och Ellen Anckarswärd: " AV oss unga iakttogos med stor re spekt den nystartade moderna ltvinno rörelsens grandes dames: Sophie Ad lersparre, Ellen Anckarsvärd och Fred Dagny, och som den nobla och initia- tivrika främjerskan a v våra intressen Hon var minst lika angelägen a t t vin- na anhängare bland männen som bland kvinnorna, och hon gjorde det också tack vare den ödmjuka och till utseen.
det oskyldiga form hon givit sitt pro- gram: kvinnans höjande i sedligt, in.
tellektuellt, socialt och elronomiski hänseende.
F ö r övrigt ansåg Esseldc att kvinnans utbildning dittills e j hål.
lit jämna steg med den liberala lag stiftningen.
Det blev sålunda hennet huvuduppgift att p å allt sätt främja denna utbildning, och hon tröttnade aldrig a t t framföra kraven på förbätt.
rad undervisning för den kvinnliga ungdomen, vilket småningom ledde til ' en intellektuell överskattning.
Hennes uppfattning delades a v många.
Så ytt, rade t. ex. professor Curt Wallis i et1 föredrag: " Kvinnan h a r en förvånan de brist på initiativ, men hon h a r p2 samma pång ganska stora anspråk på Redaktion och Exp.
: 24 Brunkebergstorg 1 Redaktionstid: onsdag och lördag kl. ' ~93- ' / s4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
RikrJtel 8tiOO.
Allm.
tel. 14729 Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
prenumeration genom posten: Pris for 1919 Kr.
2.
50.
IAsnammer 15 6r6.
Far utlandet sker prenumeration antingen ge nam posten eller genom insändande av kr 3: 25 I pontanvisninp till tidiiinrene exped Annonspris: 10 öre per mm.
å sista sidan, 15 öre å de övriga.
Vid langre tids annonsering rabatt.
_____- R Ö 8 TR Ä T T S 24 Brunkebergstorg RYRÅN Stockholm Kikstel 86UO.
L.
I, Allru.
te1 147 23 Öppen vardamr kl. 1 - 4 3 0 e. m. samt fredagar kl 6-8 e. m.
K.
P.
R:s sekreterare traffas personligen kl. 1-3 e m. som a v de kvinnliga medborgarna kom- ma a t t omfattas med alltjlimt växan- de intresse och där de helt naturligt kunna göra anspråk på a t t betraktas som sakkunniga.
Att bostadsfrigans lösning - i och för sig ett problem av största vikt - med hiiiissil till dessa samhällsangelä- geiilieter icke Iiingre f å r skjutas å t si-.
dan lir självlilart.
Sådana bostadsför- hållanden som de i Stockholm rådande borde helt enkelt inte ha tolererats.
Kvinnorna borde genom massmöten och på annat shtt på det starkaste ha opponerat sig mot sådana ltarrilraty- rer av hem som de i större eller mindre bås avbnlkade skolsalarna i Stockholm, vilka, den dag soni i dag är, ännu äro i hruk - dhrför att något bättre inte finns a t t tillgå, lokaler, diir endast otrevnad, osnygghet och torvtighet äro gemensamma och allt privat familjeliv är omöjligt!
H ä r måste kommunen så- väl som det enskilda initiativet gripa i n - kosta vad det vill.
Det gäller att inte släppa taget, a t t oupphorligt fram- hålla samhällsfaran av a t t låta man- niskor, barn såväl som vuxna, fram- leva sin tillvaro i sådana förhållanden, som systematiskt beröva dem all am- bition, allt sinne för ordning och ren- lighet, göra dem slöa och likgiltiga, så att de till slut inte ens känna längtan sällskapslivet i Stockholm nnder 1880- och 1890-talet, i4 Den upplysningskurs, som L.
K.
P.
R. an- rdnat i Stocl&lt;holm i K. F. U.
M:s lokal ch som varit mycket livligt besökt, avslu- ades den 28 februari.
Den sista a v de tolv öreläsningarna hölls a v frölien Anna Vhitlock och bar titeln Kvinnornas an- var inför nya rättigheter.
Vi lämna h ä r tt utförligt referat över det väckande före- raget.
Inledningen därtill utgjordes a v en terblick över kvinnorörelsens vagar och esultat, som vi här utelämna, d å denna le1 a v föredraget v a r avsedd för de upp- ysningssökande unga, som icke varit i till- älle a t t förut få del a v en sådan samman- attning.
A.-Bo JOHN V, LQF6REN &amp; C:O N:R 6 las a v nationalism; men under kri-: et ha vi sett t v å strömningar, en iationalistislt och en internationalis- kli, och dessa äro e j delade efter tvinnor och män, utan ha i ungefär il; a iriått gripit bådadera.
Det ä r orim- igt att tänka a t t kvinnorna som hel- iet sliulIe vara så fiire männen att de ~ k ~ l l som e, det säges, ha kunnat hin- l r a kriget.
E j heller ä r det sannolikt itt de skapa lyckoriket inom liort.
Den motsatta åsikten menar, a t t kvinnornas insats betyder endast en ikad och svårhandterligare numerär.
Det vore sorgligt om dessa finge riitt.
Dessa underskatta dessutom könsolik- iieten.
Vad ä r det d å i den kvinnliga typen, som lian ge hopp om en insats L samhiillslivet?
Naturens givna kall vad kvinnorna angår ä r livsvårdan- lets instinkt, samhällsnioderligheten, som slrapat hemmen och som liingtar 3tt vårda mänskliga öden.
Kvinnorna tia även den insatsen att göra att söka hindra a t t kampen för brödet drar mödrarna från hemmet och uppfost- randet a v barnen.
De kunna mera ver- Iia för detta, om de ha medborgarrätt.
Även de ogifta - och deras antal väx- 31- - iiga den inoderliga instinkten; a v lem hoppas vi mest.
Kvinnorna måste bli ett sttid för de livsbevarande och livssttidjande ideer- na, friimst fredsiden.
De begabbade fredsdrömmarna - nu üro de det mest ~fterstriivade politiska målet.
Folkens mening ä r en makt som aldrig förr, och kvinnorna iiro krigets naturliga fiender.
Alla niått och steg, son1 leda till fred ä r deras salt, alla mödrar h a sitt fredsarbete givet: att leda barnen i den rätta riktningen härvidlag; gjor- de alla detta, vore niista generation vunnen.
Deras plikt ä r a t t med fulla hiinder utså fredsvilja å t alla håll.
Kvinnors krigsentusiasm ä r naturstri- dig, ä r den avart av fosterlandskärle- ken som ä r nationalism, då diiremot kärlelren till fosterbygden ä r en miinsltlig och sann känsla.
Nykterhets- frågan är en angelägenhet, som så na- turligt ligger kvinnorna om hjärtat, a t t motståndarna till kvinnorösträtten på sina trakter just varit de, som e j vilja veta a v nykterhetsarbete.
Nära till hands för kvinnorna ligger också a t t stödja barnavård, moderskydd, skydd å t ogifta mödrars barn, folk- undervisningen, bättre och mer grann- laga fattigvård, hjälp åt a v naturen misshandlade, åt gamla och sjuka.
Till det kvinnorna ha att arbeta för hör också a t t allt vad som omfattas i likställighet med männen - framst lika lön för lika arbete.
Den, som ser på utvecklingen i den senaste genera- tionen, tvivlar ej på, att den individu- arbetet.
Hon h a r e j blick f ö r att det ä r arbetet a v vad slag det rara rna som gör henne självständig .. Man- nen tänlier aldrig p å a t t undandraga sig arbetet; det ä r f ö r honom så helt naturligt, när han hör talas därom från sin späda barndom; livinnan får ej sin uppmärksamhet fäst därpå.
Hon f å r ingen andlig atmosfär a v arbete.
Det allra viktigaste medlet till refor- merande a v kvinnouppfostran ä r en förändring a v samhällsandan.
Utveck- lingen har hittills gått i den bestämda riktningen att skaffa oss alla lika rät- tigheter.
Den har uppammat en mängd kvinnor till arbete för kvinnans rät- tigheter.
Att detta arbete varit nöd- viindigt vill j a g ingalunda förneka.
Men j a g tror a t t nu börjar en annan a r t a v denna utveckling, den nämligen a t t Iivinnan kommer underfund med a t t ett annat mål finnes att sträva efter, och det iir ökade skyldigheter.
Vad hjälper det kvinnan att hon f å r rätt att deltaga i val a v stadsfullmäktige och Sveriges äldsta, största o. bäsl riksdagsmän, d å hon icka kan använ- renommerade s p e c i a l a f f ä r i da denna rätt?
Vad gagnar det henne at hon göres myndig vid 21 års ålder, 11 % hon e j lärt sig att handhava pen- gar?
Den enda möjligheten för a t t alla.
R Ö S T R Ä T T F Ö R KUTNISOR N:R 6 ella begåvningen blir avgörande vid tillsättandet a v platser, och först n ä r alla vägar bli öppna, kommer den inre olikheten a t t göra sig gällande.
Det ä r först efter f r i tävlan under liingre tid, som man Iian bestämma gränserna för kvinnans värv.
Nekas kan e j att arbetsamhet och sparsamhet höra till kvinnornas egen- skaper; nu senast under kriget har de- ras anpasssningsförmåga, uthållighet och förmåga a v initiativ också visat sig.
Nu n ä r hem skola byggas, beliö- ves det att kvinnorna få vara med.
Om de bragte reda och skönhetsvård in häri, vore det en stor sak.
Vi hop- pas a t t de skola verka humaniserande på sanihället, deras insats kan dock lianslie bedömas först om hundra år.
Det vore för mycket att hoppas att de n u skulle kunna humanisera partistri- derna, fastän just en sådan insats vo- r e välgörande, och något kunna de må- hända göra just genom a t t de e j iinnu ä r o initierade i partiernas irrgåiigs- salonger, ännu ä g a e n viss oskuld över sig.
Med stor uppmärksamhet följas de nu a v vänner och fiender.
Visserli- gen ha rösträttsföreningarria bedri- vit upplysning, man kan dock e j be- g ä r a a t t folk skall äga samma intres- se innan de äga avgiirande, v å r lösen ä r nu upplysning och åter upplysning.
Med okunnighet följer lättrogenhet, för denna ä r det lätt a t t falla offer.
Många kvinnor komma a v samvets- grannhet a t t avhålla sig från a t t rös- ta.
De 4å vara noggranna med a t t Iäm- n a u t sina fullinaliter utan a t t säkert veta iiur de anviindas.
Vi hoppas dock a t t fullmaktssystemet e j blir långva- rigt.
Svårigheten vid upplysningen ä r att den kriiver ett så ytterst omfattan- de arbete.
Perspektivet för kvinnornas arbete vidgar sig, vi gamla hoppas a v de un- ga a t t de skola ta på sig ett allt större ansvar, vi lämna kviniiorösträttsarbe- tet fiirdigt, de ha verket a t t utföra.
De- ras ansvar ä r således större, de ha a t t arbeta med i skapandet a v rättfärdig- hetens rike, ett samhälle, som g e r bröd å t alla men även rosor.
V i vänta på skaror, som med mod och entusiasm göra verket.
Skola v i gamla viinta förgäves?
En direkt makt över sin person och sin egendom, en individuell åsikt, till vilken man tar hänsyn i alla frågor av allmänt intresse, äro bättre än indirekt inflytande, hur långt detta än sträcker sig.
Elizabeth Cady Stanton.
i dessa rättiglieter skola kunna för hen- ne bli verkliga ä r att hon l ä r sig ar- beta. "
Jo, det v a r andra toner än gam- le Fredrik Borgs!
Vi ha allt hunnit ett bra stycke v ä g sedan den tid d å v i fin- go höra sådant till och med av våra egna!
Men det fanns en annan kvinna, v a r s namn och insats synas h a råkat i oför- t j ä n t glömska.
fastän hon väl a v alla vederbörande på den tiden uppskatta- des som det klaraste huvudet och den största människan.
Det v a r f r u Ellen Anckarsvärd, " vår jurist " som hon all- mänt kallades.
" Det iir f r u Adlerspar- re, som föder idberna, men f r u Anckar- svärd som uppfostrar dem ", yttrades helt träffande en gång.
Hon v a r den stora organiserande och administrati- va kraften.
N ä r hon dog skrev Ellen Key, som samarbetat med henne bl.
a. i Föreningen för gift kvinnas ögande- rätt, en minnesruna, så uppskattande och så innerlig som Ellen Key väl var- ken förr eller senare gjort.
J a g citerar i starkt sammaiidrag.
" Hon skrev ulmärkt inom sitt om- rade och - med den förmåga a v själv- begränsning, som v a r ett a v de många ovanliga dragen hos denna ovanliga kvinna - gick hon aldrig utom sitt Viika verkningar skall kvinnorösträtten medföra för det politiska livet?
En situationsbild f r d n Ungern.
3 E n f am i 1 j e b e s ka t t 11 i 11 g.
Familjefadern föreslås till beskattning f ö r sina i hemmet boende barn.
Under nuvarande förhållanden iir det svårt a t t besvara denna fråga, d å vårt land alltjämt står under en god- tycklig och mot vapenstilleståndsvill- koren e j svarande ockupation från de nationaliteters sida, vilka den nuva- rande regeringen tillförsiikrat den full- stiindigaste autonomi även såsoni un- andra i sidan gerska statsborgare.
€ visa de inre förliållandena i vårt land de genom stora eltonoiiiiska svårighe- ter skärpta verkningarna a v övergån- gen från en kapitalistisk till en socia- listisk samhiillsordiiing.
F 6 r a t t riitta sig efter kvinnoraas förändrade stiillning h a r Feministför- eningen, som bi !rit iejonparten a v ar- betet för kvinnorösträtten, ändrat sina stadgar och vid detta tillfiille antagit namnet " Feministförbundet utan parti- politik ".
Diirigen kunna dess medlem- m a r ansluta sig till det politiska parti, som biist motsvarar deras övertygelse, på samma g å n g som de kunna över- liigga och rådgiira med varandra, då det giiller gemensamma kvinnointres- sen.
Våra medlemmar visa i allmänhet mycket större intresse f ö r socialpolitik lin för partifrågor: partierna diirernot liigga ivrigt an på kvinnorna, och alla sölta bevisa a t t just de biist tillvara- taga kvinnornas intressen, slikrast komma a t t förverkliga deras strävan- den.
Vi hoppas, att vid de förestående va- len några a v våra ledande medlemmar skola viiljas in i nationalförsamlingen; under normala förhållanden skulle vi haft de biista utsiliter för ett stort an- tal kandidater; till följd av den fruk- tansvärda kolbristen är emellertid tra- fiken inskränkt till ett minimum och det övervägande antalet a v våra dot- terföreningar ligger pB ockuperat om- råde, varför en valrörelse över hela landet ä r utesluten.
Vi måste därför koncentrera våra krafter på huvudsta- den och dess niirmaste omgivning.
Även de katolsk-klerikala kvinnorna vilja uppställa en eller flera kandida- ter, och de två borgerligt-revolutionä- r a partierna uppställa 1-2 kandidater vardera; som vi hoppas uppställer även det socialdemokratiska partiet kvinnliga kandidater.
Redan innan Michael Karolyi över-; og ledningen a v regeringen, ilade han ovat a t t låta även kvinnorna deltaga regeringsarbetet; i första rummet vünde han sig med sitt förtroende till t r i i Rosika Schwiminer, som han sliic- Ikade som sändebud till Bern.
Vi vor0 lyckliga över denna utnänining, ty vi visste, a t t ingen kunde använda större: alikunsliap, iver och iirlig pacifistisk jvertygelse vid lösningen a v denna svåra uppgift än f r u Schwimmer och ztt blott mycket få ungrare förfoga jver så vidsträckta och värdefulla ut- liindslia förbindelser som hon.
Tyviirr Försvårades hennes arbete från början av samvetslösa intriger från de icke alltid oegennyttiga anhängarna av I ' ancien regime, och slutligen blev hon nödsakad a t t nedlügga sitt ämbete.
I alla fall ha vi henne a t t tacka för att hon redan under den korta tiden från 29 november till mitten a v januari läm- nade värdefulla upplysningar åt en- tentens ledande personligheter, varige- nom vi fingo hopp om a t t nöden i Un- gern med det snaraste skulle avhjäl- pas och den ungerska nationens sjiilv- bestämmanderätt garanteras vid freds- förhandlingarna.
Michael Khrolyi, som sedan 11 janu- ari &amp; r Ungerns provisoriska statsöver- hiivud, tager livinnornas deltagande i det politiska livet på fullt allvar.
Till överläggningarna angående den myc- Itet allvarliga krisen, som man f. n. siiker lösa genom samverkan mellan de borgerliga partierna och socialde- mokraterna, Irallade han även mig för a t t få kännedom om de politiskt verli- samma kvinnornas åsikt om h u r kri- sen borde lösas.
I staden Budapests magistrat, som genom användande a v en liontrollkom- mission a v medlemmar från de olika partierna utvecklats till folkråd, sitta två kvinnor jiimte 32 män.
Dock lyc.
kades kvinnorna även med denna mi.
noritet genomdriva sina förslag om al- koholförbudcts stränga npprätthållan- de, om skydd mot exploatering a v min- deråriga barns arbetskraft, om livsme- delsförsörjningen, om skolvhsendet, om undervisning för vuxna o. s. v. Detta låter mig hoppas att kvinno.
rösträtten, om också långsammare äo under normala tider, dock skall kunna göra sig gällande och utbva ett i n f l y tande i fredlig riktning på politiken.
Wilma Gluclclich.
De sakkunniga för revision a v in- komstskatteförordningen ha framlagt ett reformförslag a v märklig innebörd rörande familjebeskattningen.
De före- slå nämligen att den skattskyldiga fa- miljefadern skall betala skatt även för hemmavarande och a v honom under- hdllna barns inkomst och förmögenhet, därest barnen icke äro över 21 år och icke själva skola taxeras.
till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Det anses att den inkomst omyndiga barn, som bo hemma, ha, till stor del användes för familjens gemensamma utgifter och i och med detsamma uppkommer onekli- gen en ökad skatteförmåga för famil- jefadern.
Skulle barnet icke vistas hem- rna, men till någon del få underhåll hemifrån, gäller detsaninia, ty j u stör- re barnets inkomst är desto mindre blir det belopp som från hemmet erfordras i understöd och desto större blir famil- jefaderns skatteförmåga.
De sakkunniga anse att beskattnin- gen i varje fall icke bör utsträckas längre än a t t avse omyndiga barn.
Skulle vidare barnets inkomst vara så stor att det bör självt taxeras till in- komst- och förmögenhetsskatt, synes icke lämpligt att barnets inkomst och förmögenhet inräknas i familjefaderns.
Samtidigt har också föreslagits a t t nntalet omy ii di pa hemmavarande eller av den skattskyldige underhållna barn, vilka icke själva taxeras till inkomst- och förmögenhdsskatt, skall öva iiifly- tande på det skattefria avdragets stor- lek.
Om denna nya l a g blir verklighet, kommer den säkert att inverka i icke ringa grad Då hemlivet.
I de fall, a a r omyndiga barn ha nå- gon inkomst a v arbele, betyder j u det- ta att familjen har det så pass knappt att barnen icke kunna erhålla t. ex. studieutbildning, utan tidigt måste för- tjäna sitt bröd.
Här f å r man fara var- samt fram med skattepålagor!
Det vore en lättnad för hela vårt folk, om sam- ticligt ett visst esistensminimum verk- ligen bleve skattefritt - nien då så sker, detta minimum icke räknas som svältgräns.
i % andra sidan skulle en sådan skat- tepblaga för familjefadern kanske in- verka korrigerande på ett förhållande, som n u florerar i allt ' för hög grad, nämligen det att föräldrar icke låta sina barn betala skäligt för sig liem- ma.
F ö r ungdomen ä r detta ofta di- rekt skadligt - lönen går till största delen till kläder och tobak, och de unga ha sedan svåra läroår att gå igenom, område.
Hon visste, att hennes styrka icke v a r fantasimünniskans, icke dik- tarens eller tänkarens; a t t det v a r handlingskraften i det närvarande, vil- ken v a r hennes egenart.
Och på detta sitt fält v a r hon så överlägsen, att det blev en estetisk njutning att iakttaga hennes s ä t t att behandla invecklade ämnen, hennes förmåga att klart be- hålla iden i sikte, medan hon praktiskt förverkligade den.
Hennes anläggning v a r a v samma a r t som den, vilken skapar stora stats- miin och stora fiiltherrar.
Med vissa omskrivningar kan m a n säga, a t t hon ägde några av de drag, vilka känne- tecknade den förste Napoleon, d r a g vil- ka emellertid alltid i någon m %n mås- te finnas hos handlingens människa, ifall hon skall sätta djupa märken in- om det område, på vilket hon handlar.
Ellen Anckarsvärds intelligens v a r på en gång skarp och omfattande, smidig och ihärdig, snabb och stark.
Hon l ä t sig aldrig - likt 99 a v 100 kvinnor - genom ett nytt ämne förströs f r å n det, som hon just v a r upptagen av.
Hon g a v sig tvärtom helt åt varje fråga, och icke ens den obetydligaste detalj var för liten för hennes fulla, friska uppmärksamhet.
Hon brukade hela sin själskraft, all sin klarsyn f ö r att brin g a den i bästa ordning och ställa der på dess r ä t t a plats.
Men v a r den vä ' avgjord, då lades den alldeles å sido och med samma helhet vände hon sig åt nästa fråga, åt nästa uppgift.
Jag har aldrig sett en kvinna så fnllliom ligt ägna sig å t en fråga och dock SE föga ensidigt uppslukas a v den. "
Men boken ger utrymme At mindrt djupa sidor a v dåtidens kvinnotillvaro sidor, som m a n h a r stort nöje a v ati uppliva minnet av.
Inte bara former n a för sällskapslivet, i vilka en tid si tydligt speglar sig, utan man erinrat.
om smådrag, som haft sin betydelse föl oss, ehuru m a n sedermera ler åt der överdrivna plats i utvecklingen, sam tiden tillmätte dem, exempelvis rörel.
sen fiir en dräktreform, som aldrig sak blev betydande, men dock v a r er hygienisk strävan som icke får negli geras.
Vi kunna icke neka oss, trots de re.
dan för långa citaten, att visa h u r f r u Linder spikar fast den behandling E l len Key varit utsatt för under Iietsigr brytningsår.
Det giiller hennes belian t a söndagsmottagningar på den tid då hon undervisade i Anna Whitlockt skola.
" I ljusaste och tacksammaste minne bevarar jag och väl många med mig dessa Ellen Keys söndagsmottagnin- gar.
Man hade alltid fått något att tänka på n ä r man gick därifrån, ibland hade m a n gjort en n y sympatisk be- kantskap, som utvecklades vidare; nå- gon g å n g hade man a v Ellen fått ett uppdrag, som man kände sig stolt och glad att få utföra.
Och alltid hade m a n fått ytterligare befäst vissheten 01x1 värdinnans glänsande begåvning, hen- nes varma, rena, svekfria hjärta och stora levnadskonst.
Ej minst lärde vi oss beundra hennes rakryggade per- sonlighet under de tunga dagar då hon - denna hennes samtid till evärdlig skam - utsattes f ö r giftigt förtal och på heder och ära gående förolämpnin- g a r a v en art och i ett omfång som väl knappast förr varit sedda i v å r t land, åtminstone e j gentemot en kvinna.
N ä r man tänker tillbaka p å dessa tider känner man det som om åratals senare erkännande, tacksamhet och hyllning inte skulle kunna utplåna skulden.
En- dast den rättfärdiga, renhjiiriade och andligen starlia kan utan att brytas ned komma igenom vad Ellen Key d å gjorde. "
V.
v. K.
Under ovanstående rubrik skriver den även här i landet sedan rösträttskongres- sen 1911 bekaiita i ~ ~ i g e r ~ l rösträttskvin- ia nan Wilma Clucklich följande, som hon välvilligt ställt till R. f. K:s förfogande:
I ROSTRATT FOB EPIH ’ 1POB 4 Biir det kvinnorösträtt i Italien?
St adsfullmäkt igeval.
300 deputerade ha uttalat sig för Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda, att: stad med 2,000 invånare eller där- under utser 20, stad med över 2,000 t. o. In.
5,000 invånare 21-25, stad med över 3,000 t. o. m.
10,000 invånare 26-30, stad med över 10,OOO t. o. m.
20,000 invånare 31-40, stad med Över 20,000 t. o. ‘ in.
40,000 invånare 41-50, stad med över 40,000 invånare 51-60.
Stadens vid allmän rådstuga röstbe riittigade invånare bestämma, inom denna begränsning, det antal stads- fullmäktige, som bür för staden utses.
I Stocliholr~~ utgör antalet stadsfull- mäktige 100.
För val a v stadsfullmäktige slrall stad med mer ä n 10,000 invånare inde- las i valkretsar.
Indelningen i valkretsar jämte a n t a let fullmülitige för varje valkrets be- stämmes, efter diirom a v niagistra- ten uppgjort förslag, a v stadsfullmäk- tige eller, där sådana e j finnas, av all- miin rådstuga.
Valbarhet ä r e j inskränkt inom val- krets.
(I Stockholm skall antalet stadsfull- mlilitige i varje valkrets vara minst 15, högst 25.)
Stadsfullmäktige väljas bland ltom- munens röstberättigade niedlemniar (män eller kvinnor) enligt den bestäm- da röstgrunden.
Där valen ske sam- f J l t verkställas de vid allmän rådstu- ga.
Är staden indelad 1 valkretsar, verkställas valen å dagar, som inagi- jtraten siirsltilt f ö r varje valkrets ut- iiitter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten iiger bestämma.
I Stockholm äger valet rum inför niagistraten valkretsvis.
Ordningen För valkretsarnas sammankallande om- bytes årligen, så a t t varje valkrets får L sin t u r börja valet.
t 1 reformen.
Allmänna italienska kvinnoförbun- det har till konseljpresident Orlando överliimnat en petition om röstriitt för kvinnor.
Av en privat förfrågan från tidningen Epoca framgår, att 300 de- puterade förklarat sig för denna re- form.
~____ Kvinnlig amerikansk delegerad till fredskonferensen.
Inbjudan av Wilson att representera de amerikanska löntagerslcorna.
Fröken Mary Anderson, biträdande direktör för United States Women ’ s In- dustry Service och förut omtalad i en artiliel i vår tidning, kommer inom kort att avresa till Frankrike för att representera de amerikanska löntager- skorna vid behandlingen av arbetar- frågorna på fredskonferensen.
Presi- denten Wilson h a r tillställt henne ett brev, vari han förklarar det önskligt a t t de kvinnliga arhetarna i Förenta staterna åtminstone ha en eller ett par representanter i Paris, kvalificerade a t t föra deras talan inför de I~ornmis- sioner, som behandla arbetarfrågorna.
Svenska folkets valhandbok - den a v riksdagsman Oscar Olsson utarbe- tade handbolien fbr politiska och kommii- nala val jämte översikt a v riksdagsord- ning och koiiimunalförvaltning - kan med skäl sägas h a gjort en glänsande succ6s.
PS f y r a veckor h a tre upplagor i sam- manlagt 20,000 ex. alldeles slutsålts.
Fjär- de upplagan i 20:e till 25:e tusendet är redan uttryckt och föreliggcr färdig a t t utexpedieras.
E t t värdefullt och välkoin- met tillägg ä r fr. o. m. tredje upplagan infört i handbolien - en fullständig, k l a r och överskådlig redogörelse för de nyli- gen av riksdagen beslutade bestämmelser- n a for de förestående valen a v kommunal-, municipal- och stasdfullmäktige samt landstingsmän.
Svenska folliets valhand- bok erhålles i varje bokhandel och från Tidens forlag, Stockholm.
Rösträtt.
Rösträtten är allmän och lika för varje man och kvinna, som fyllt 23 år, ch icke resterar med kommunalut- skylder för mera än två år a v de tre sista åren.
Valbarhet.
Stadsfullmäktige utses bland röstbe- när de själva skola bilda familj - dyr- - littigade inom staden bosatta perso- köpta erfarenheter, skapade därav att ler, som uppnått tjugufem års ålder.
Den, som blivit vald till stadsfullmäk- de icke bibragts kännedom om pengars ig, må kunna avsäga sig uppdraget, värde.
En annan beskattningsreform gäller lm han icke är i staden eller inom dess ogifta, men som äkta makar samman-) mråde boende; om han ä r ämbets- el- boende man och kvinna.
Dessa vill er tjänsteman och av sin befattning man nu h a beskattade som äkta makar lindras a t t fullgöra uppdraget; om - den sammanslagna skatten för ett ian, efter de fyra sistförflutna årens lagligt vigt äkta par är j u betydligt jänstgöring såsom stadsfullmäktig ä r högre än om två personer var för sig ordning att avgå diirifrån, eller eljest skatta för sin inkomst.
Ippger förhinder, som a v flertalet Hittills h a r denna metod, att samman- iland övriga fullmäktige godkännes.
slå och högre beskatta makars inkomst, Väljes kvinna till stadsfullmäktig, siikert i sin mån inte litet bidragit till iger hon rätt a t t när som helst avsii- de samvetsäktenskap, som särskilt i: a sig uppdraget.
arbetarevärlden i Stockholm äro så Stadsfullmiiktige väljas för fyra år, gott som sed.
Till försvar för den hög- mäknade från och med den 1 januari r e beskattningen för äkta makar anfö- iret näst efter det, då valet skett.
(År res att ett gemensamt hushåll måste 1919 äger valet rum i mars, i vanliga anses bli billigare än hushåll var för ’ all i december.)
sig.
E n annan sida a v saken blir det Stadsfullmäktige välja årligen bland ömtåliga avgörandet, när två personer, ig en ordförande och en vice ordför- verkligen skola anses som makar.
.ande.
De nya skatteförslagen ställa större Stadsfullmäktiges förhandlingar slto- krav ä n förut på vårt klent utvecklade a vara offentliga, men fullmäktige medborgarsinne.
Men det prövar också iunna för särskilda frågor besluta att detta ganska starkt.
A t t anse att hus- Förhandlingarna skola ske för lykta håll for två eller flera blir billigare ä n lörrar.
för en, är numera, för att ta ett exem- _____ pel på bristande erfarenhet i behand- lingen a v medborgarnas öden, helt chi- Arbetet ute i landet.
märiskt, d å våra enorma hyror alldeles ta u t vad som ekonomiskt kan vinnas Avesta-Krylbo F. E.
P.
R. hade söndagen vid matlagning för flera i ett kök, för- ien 23 febr.
möte.
F r u Rosa Johansson utsatt att en familj får anses ha rätt ämnade därvid e n ingående och intressant att bo människovärdigt, d. v. ii.
icke * edogörelse från centralstyrelsemötet i skall behöva tränga ihop sig i ett rum.
Stockholm sistlidne januari.
Vidare höll Som sagt, man f å r hoppas att projek- ‘ öreningens ordförande ett kort anförande tet ventileras väl innan det kommer) ver ämnet: Kvinnornas ställning in€ör narsvalen, och uppmanade därvid kvinnor- till utförande.
____ -- ___ ia a t t talrikt infinna sig vid valurnorna Söders ” English School ” N:R 6 RiRs 2 5 5 0 Aiim.
6296 Engelska lektioner och t) versätiminpar.
Allm.
Tel. Söder 36035 Erstagatan 26.
Annie I. Scott.
och a t t avgiva sina röster P &amp; grund at självständig övertugelse.
Mötet, som val ovanligt talrikt besökt.
präglades a v den allra bästa stämning.
Eksjö F. K.
P.
R. hade ordinarie mött den 27 febr.
Efter Ars- och revisionsberät.
telse beviljades styrelsen ansvarsfrihet föl 1918.
Föreningen fick del a v centralsty- relsemötets protokoll, likas5 gavs redogö.
relse för länsförbundsmötet i Jönköping Frågor i samband med kommande stads.
fullmäktigeval dryftades.
En livlig diskus.
sion utspann sig med anledning a v förslag a t t söka bilda hiishållsklubb i Eksjö eitei pdstötning a v livsrnedelsnimindens kvinno- avdelning i Jönköping.
Efter mötet, som hölls i ordförandens hem, vidtog ett animerat sam1 föreningens tack framfördes till doktorin- nan Scharp a v förra ordföranden, fröken Hilda Löfgren, beledsagat a v ett fyrfaldigt hurra.
Falkenbergs F. K.
P.
R. höll söndageo den 9 februari s i t t årsmbte.
Ordförande var f r u Jisca Jacobson, som inledde mötet med a t t erinra om det gångna årets världs- hündelser och hur dcssa hindelser inverkat på kvinnans rikträttsfråga.
Denna h a r jii lösts hastigare ä n någon kunnat vänta Dcn komunala rösträtten ä r redan utsträckt till alla kvinnor och n ä r den politiska blir, det är j u bara en tidsfråga.
Härefter föredrogs styrelse- och revisions- berättelser.
Ansvarsfrihet beviljades styrel- sen.
Vid företaget val a v styrelse valdes till ordförande: fru Blenda Lundin, v. ord- förande f r u Teltla Kriliortz, pressombiid x h sekreterare fröken Ellen Nilsson, v. Sekreterare f r u Jenny Stehn, kasör fröken rekla Fältström, fruarna Gerda Jerlov, Jo- sefine Carlsson, Clara Andersson och frö- ken Clara Erlandsson.
Till hedersledamot i föreningen valdes f r u Jisca Jacobson.
Till revisorer valdes fröken Edit Andersson och fru Annie Berg med f r u Elna Thylkn och tru Alma Bergström som suppleanter.
Efter mötet förekom samkvam med mu- sik samt kaffe.
KaEmar F. K.
P.
R. hade till den 3 febr.
tillsammans med s e r a n d r a kvinnoförenin- Tar anordnat e t t stort upplysnings- och iredsmöte i Bethesdakyrkan.
vilket möte samlat on fulltalig, nästan uteslutande kvinnlig publik.
Efter sång av en damkör hälsade F. K.
P.
R:s ordförande, fru Run- bäck, de närvarande välkomna, varefter re- ialitör Sandberg höll föredrag över ämnet: ’ Kvinnorna och de nya vallagarna ”.
Frö- ken Frida Hellstedt höll därefter ett med viirme framfört föredrag om ” Det ansvar; om den nya rösträttsreformen lagt p å ivinnorna ”.
Sedan ytterligare en sång sjungits, föredrog f r u Runbäclr den maning I fredsfrågan, som utgått från svenska av- lelningen a v kvinnornas internationella Iörbund f ö r en varaktig fred, a t t stödja president Wilsons arbete för denna fred.
Bans 14 punkter upplästes och i samman- bang härmed ovannämnda förenings reso- lution, vilken a v mötet antogs.
Det impo- nerande mötet avslöts med att ” DU gamla, i u fria ” avsjöngs unisont.
Sundsvalls F. K.
P.
E. hade den 25 febr.
lrsmöte.
Styrelsen omvaldes: fröken Elin Wahlquist, ordförande, fröken Nanna Fjell- jtröm vice ordförande, frcken Maria Him- nelstrand sekreterare, fröken J e n n y Ruuth riee sekreterare, f r u Emmy Bosson kassa-: örvaltare, fröken Agnes Stiernström och ‘ röken Elin Bergquist styrelseledamöter i t a n bestämd funktion.
M a l m t o r g s g a t a n 6, S t o c R h o l m Samhällskunskap.
Nya skrifter utgivna av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt: De nya kommunallagarna föredrag av Gulli Petrini.
Pris 30 öre.
Ordförande redogjorde f ö r centralstyrel- semötet och uppehöll s i g särskilt vid dis- kussionen om F. K.
P.
R:s uppgift för framtiden såsom en gemensam plattform för dryftande a v sociala och politiska kvin- nofrågor.
Vita Bandet i Sundsvall hade till staden8 kvinnoföreningar insänt ett förslag, a t t alla kvinnoföreningar skulle gemensamt anord- n a upplysningsföredrag f ö r kvinnor av oli- k a partier om de n u aktuella sociala och politiska frågorna.
F. K.
P.
R. beslöt a t t sände representanter till den gemensamma k o m m i t t h, och därtill utsågos fröken Sig- ne Udenherg och fröken Nanna Fjellström.
Stadens moderata kvinnoförening hade av- biijt varje samarbete med F. K.
P.
R. och ville allts5 e j s t å som inbjudare till dessa föredrag.
F. K.
P.
R. ämnade dock föreslå den gemensamma kommitten a t t inbjuda de moderata kvinnorna a t t åhöra föredra- gen.
Sveriges Kommunallagar sådana de gälla från 1 mars detta år äro sedan någon tid utkomna på Tidens förlag i en a v riksdagsman Bernhard Eriksson ombesörjd redigering.
Lageciitionen inne- håller, förutom kommunalförordningarn; l, kyrkostämmoförordningen och Iandstings- förordningen, även kungörelsen om upp- läggning a v vissa kommunala röstläng- der, jämte som bilagor formulär till såväl röstlängd som debiterings- och uppbörds- längd.
Bokens värde för kommuiialman- nen såväl som f ö r varje arbetsgivare och löntagare ökas ytterligare genom a t t den viktiga lagen om införsel i avlöning, pen- sion eller livränta införts i sin helhet.
I andra upplagan, som redan i dagarna ut- kommit, h a r därjämte införts de a v riks- dagen nyligen antagna lagbestämmelserna för de nu förestående kommunala och landstingsvalen.
Priset iir 2 kr.
för häftat och 3 kr.
för inb.
ex.
Erhålles i varje bokhandel och från Tidens förlag, Stockholm.
Rösträtt f i k K viniiors sjette nummer for 1919 inneh8ller bl.
a.: Andarna vakna.
Av Elsa Alkmnn.
Kvinnornas medborgerliga nppgifter.
Ett föredrag av Anna Whitlock.
Kvinnornas ansvar inf8r nya rättlgheter.
Av Heleelene PhilipPon,.
Sällskapslivet i Stockholm under 1880 - 1890 talet.
Av V.
v. K. Viikayerkningar skall kvinnorösträtten medföraF Av Vilma Glücklich.
En famiijebeskattning.
Om stadsfallmäktigeval Arbetet ute i landet.
Stoekhoim 1919, Ivar Heggstrorns Boktryckerl A.
B.
