# ID: svediakorp-per266
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,101
# sentences: 312
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Internationella kvinnokongressen i Berlin 1904.
(Forts.) Starkast framhölls inå.hiinda nödvändigheten af lika bildning under den intressanta diskussionen om kvinnor och universitets- studier, där man iiiven varnade för upprättandet af siirskilda läro- anstalter för kvinnor, såsom ledande till.
kvinnors underordnande gven p&amp; detta områ.de, och betonade universitetsstudiernas stora betydelse f ör kvinnofrligan.
Fru Marianne Weber fran Heidelberg, gift med professorn i nationalekonomi därstädes och s jälf national- ekonomisk skriftstiillare, redogjorde i ett mycket nyktert och opar- tiskt anförande f ö r.
de hittillsvarande resultaten af kvinnornas universitetsstudier.
I matematik är det endast Sonja Kovalevskij som ännu utrattat något af varaktigt värde; i filologi ha kvinnorna mest veikat genoin öfversattningar och kommentarier, och det är man först på de historiske och politiska vetenskapernas o&amp;de kan viinta sig nggot sarskildt af kvinnoarbetet.
Redan nu ha kvinnor skrifvit duktiga arbeten om kvinnan ur politisk och social synpunkt (t.
' ex.
Beatrice Webb), ett område, som af helt naturliga skal delvis in %ste komma att förbli miinrien förborgaclt.
Histo- rien och nationa1ekonomie.n i allmänhet ha hittills lidit af att de blifvit sedda för mycket ur manlig synpunkt.
Det ar just de kvinliga synpunkterna, som behöfvas för att göra vetenskapen allmantniansklig, och kvinnans större inre enhet och odelbarhet liita OSS hoppas, att hon lättare an mannen skall kunna l %ta sin personlighet trsnga in i vetenskapen.
Hon bör representera en- heten mellan hög, sedlig och intellektuell kultur, och detta icke s5 mycket genom sina verk som genoni sitt » Sein!
» - Tysk- lands första kvinliga fil.
d: r, I.&amp; % Windsclaeid, promoverad i Heidelberg 1894 på en förträfflig afhandling om den engelska herdedikten p&amp; slutet af 1500-talet, redogjorde till sist för h i n - nornas universitetsstudier i Tyskland,, och säkerligen blir det för.
.
.
mingen en öfverraskning att höra, att Tyskland nu har 20 flick- gymnasier och 75 kvinliga doktorer promoverade inom landet, hvaremot man förut nödgats gå till Schweiz för att studera.
(Af Berlins 13 kvinliga läkare, ha de flesta sina diplom från Schweiz.)
I de flesta fall har Baden hiir varit föregångslandet; i Heidelberg finns numera t. o. m. en kvinlig teolog.
Den stora tillströmningen till detta sektionssammanträde bevisade bäst tyskarnas intresse för D das Frauenstudium »; med gladje igenkände jag bland publiken - t. o. m. samtidens störste kyrkohistoriker, Berlin-universitetets rektor, prof. Harnack.
Han ar, såsom han vid evangeliakt-sociala kongresser Adagalagt, en varm van af kvinnornas studier, och den stora frisinnadt-krist- liga riktning hvars framste man han ar, har t. o. m. en afläggare i ett evangeliskt-socialt kvinnoförbund, liksom också dess organ, die, Christliche Welt B, beredvilligt öppnat sina spalter för kvinnor.
Efter alla tecken att döma torde snart inga skrankor för kvin- norna komma att återst % vid de tyska universiteten; sedan kom- mer naturligtvis den kamp för därpå följande rättigheter, som i Sverige redan är plibörjad.
Inom den rättsliga sektionen märkte man kanske ännu större målmedvetenhet än på andra hå.11.
Under diskussionen om den gifta kvinnans stallning betonades, att hustruns arbete, därest hon tar sin uppgift allvarligt, bör kunna anses motsvara mannens underhållsplikt, och att om äktenskapet verkligen för kvinnan be- traktas som ett kall, det också borde betalas bättre.
Egendoms- gemenskapen lockar till giftermltl för pangar, och hustruns under- ordnande minskar hennes betydelse för mannens personliga ut- veckling.
Men det framhölls ocksh, siirskildt af mrs Gilman under en diskussion om föräldramyndighet, att ännu fattas mö- drarna det väsentligaste villkoret för att de skola kunna göra anspråk på lika rätt med mannen öfver sina barn.
Till följd af bristande bildning och bristande medborgerlig ansvarskänsla kunna de i mycket mindre grad bidraga till barnens uppfostran än hvaci fäderna kunna, och för närvarande f å barnen andligen taget mer a$ sam- hallet i sin helhet än af sina mödrar.
skola vi ha lika rätt öfver v k a.
barn, måste vi kunna ge dem lika mycket som deras fader ge dem.
Lht oss ej stanna i tillbedjan inför moderskapet i sig själft, ty detta h a vi ju gemensamt med vildarne och djuren, och hur mycken instinktiv karlek det än ger upphof till, utgör det dock ingen garanti för en vis uppfostran.,
Betecknande nog jrar den ogifta moderns och hennes barns rättsliga stallning här föremiil för en uppmärksamhet, som visar, att detta, intresse särskildt ligger i tiden.
Har.
bjöds på redo- görelser från Frankrike, England, Nya Zeeland och Sverige, den sistnämnda af d: r Alexandra Skoglund, som i, ett klart och redigt anförande framlade gången af den svefiska lagstiftningen i denna fraga.
Att för öfrigt kvinnoopinionen i hithörande ämnen, icke niinst i Tyskland, vuxit sig till en styrka och bestämdhet, som man ännu för några år sedan knappast ' skulle ha vAgat drömnia om, det framgick med all önskvärd tydlighet af onsdagens sedlighets- diskussion vid ett af de mest besökta sektionssammanträdena.
Professorskan Michelet, känd såsom deltagare i kampen mot hvita dafhandeln, redogjorde för sedlighetsrörelsen i Norge, och en af Hollands duktigaste representanter, den unga, ståtliga frun med de många namnen - Wynaendts-Franken-Dysserinck - beklagade i ett anförande, fullt af kraft och eld, den i Holland allrådande liberala prassens afvoghet mot både kvinnorörelsen i allmänhet och sedlighetsstriifvandena i synnerhet.
Men katolikerna och det lägre folket ' äro bundsforvandter; " och m a n .. har .p %.
.de- sista - tjugu Aren bombarderat regeringen med icke mindre an 100 petitioner om reglementeringens upphäfvande, däribland petitioner med 40,000 underskrifter af b %de män och kvinnor.
Frankrikes representant hade mera glädjande erfarenheter att redogöra för: riksdagen hade dar tillsatt en prostitutionskommitte med ' medlemmar afven ur ' federationen, bl.
a. talarinnan själf, m: me Avril de S: t. Croix.
Rörelsen räknar dar sådana namn som Yves Guyot, Jules Simon, de Pressensk bland sina ' egna.
Glanspunkten har utgjordes dock af fruöken Pappritz ' föredrag öfver » federationens positiva uppgifter s, något som säkerligen icke kan talas och skrifvas nog om, då ju okunnigheten eller fiend- skapen: ' Ilartiidl ' ag alltid kommer med den, det maste medgifvas; en smula enfaldiga fragan: » men hvad vill ni satta i stallet för det nuvarande ?$ Talarinnan utpekade som federationens önsknings- mal.
: 1) bättre uppfostran och biittre nöjen, 2) skyddslagatiftning för kvinno- och barnarbetet, 3) bättre bostäder och kvinliga sundhetsinspektörer.
Detta såsom åtgärder, ägnade att föi&amp;omrna prostitutionen.
.lMen dessutom kräfvas botemedel mot det redan uppvuxna onda, och dit räkna ' vi först och frä,mst de praktiskt- hygieniska reformerna.
Alltsedan 1879 har federationen, fast
man så sällan behagar observera det, satt p&amp; sitt program en manniskovärdig och kostnadsfri sjukvard, halst genom kvinliga läkare, samt konvalescenthem med uppfostringskaraktär.
Vidare grundlig reforni af sedlighetspolisen.
Ovillkorligen erbjöd sig s jalf mant jämförelsen mellan detta sam- manträde med dess starka hknförelse för federationens principer, med det möte i London 1899, där Londonbiskopinnan, mrs Creighton, i ängsliga ord varnade alla unga flickor att höra på en diskussion i ett s&amp; bedröfligt ämne!
Åtskilligt tyder pil att menlöshetens tid nu är förbi och att missförhiillandena småningom skola mista ' sitt biista värn, kvinnornas okunnighet - » denna lyx för de sysslo- lösas, som fr. Pappritz uttryckte sig.
Veckan förut hade ju ock&amp; det internationella kvinnorådet nödgats upptaga kampen mot biide den hvita slafhandeln och mot reglementeringen på sitt program och därmed bekräftat den nära förbindelsen mellan k~dnnorörelsen och sedlighetskampen, hvilken, utan tvifrel, därest den skall varda effektiv, inåste tagas om hand af krinnorna själfva.
En annan fråga, som på samma ghng tvingar sig fram till kvinnorAdets program, var röstrattsfriigan, hvilken sasoni antydt, hiidanefter har sin egen standiga kommitté inom internationella kvinnoförbundet.
Fredagens och lördagens sektionssammanträden i. rösträt.tsfriigan hade också dragit säkert den allvarligaste och mest arbetande delen af kongressdeltagarna till den största salen.
Har satt Susan Anthony i sin svarta sidenkladning på estraden, orngifven af sin stab af den kvinliga, rösträttens förkampar från olika länder.
Hiix som alltid framhöll hon rösträtten som kvinno- frtigans viktigaste sida - den, som ensamt kunde skaffa oss alla de reformer vi önskade och framför allt ocksh ge oss garantier för att f&amp; behålla dgm.
Eller hvad tycks om, att 1860 staten New-Yorks riksdag gaf den gifta kvinnan samma ratt att förvalta förvarfvad egendom, som vi haft sedan 1874, men redan 1862 Aterkallade reformen?
Eller det kanda exemplet från England, dar man just nu hållit på att beröfva kvinnorna en komniund rättighet, som de länge innehaft?
Värdefulla iakttagelser framkommo upprepade gånger vid dessa sammanträden.
En engelsk talarinna konstaterade, hur röstrattslösa klassers intressen alltid af riksdagar och regeringar betraktas, som om de icke hade niigot med staten att göra, utan endast vore privatintressen (se arbetare och kvinnor!).
Represen- tanten för det lyckliga Nya Zeeland framhöll, hur männen efter
den.
kvinliga rösträttens genomförande lart sig att lyssna till kvinnornas mening i offentliga ting, hvilket de förut aldrig gjort: » Tre veckor sedan vi fått röstriitt, vor0 vi i en hast förvandlade till markliga personligheter, siirskildt prisade man vår politiska intuition! » En amerikanska förklarade, att hvad kvinnors och barns stallning angår, hade Colorado de bästa lagar i världen, och framhöll, att medan skiljsniässornas antal i öfriga stater ökats, har det i Wyoming, dar kvinnorna haft röstriitt.i 34 år, minskats.
Svårigheten att f % kvinnans rösträtt genomförd i alla Arnerikassstater beror på att rösträttsändringar icke blott måste ha förvärfvat riks- dagsmajoritet utan ocksa genomgått allmän folkonlröstning i. den respektive staten, hvarvid afven de nyss inflyttade, med ameri- kanskt statsskick oftast fullkomligt obekanta männen ha rösträtt.
Berodde det endast på representationerna, hade kvinnorna redan i flere stater haft rösträtt.
För Sveriges lrvinliga röstrattsrörelse redogjorde undertecknad, därvid nära följande min framstallning i den nyss utkomna broschyren » Om den svenska kvinnorörelsen » i fören.
Heimdals folkskrifter.
Tv % ganger f örekommo offentliga f öredrag öfver kvinnosakens teorier.
Därvid framhölls af mrs Sewall, att kvinnosaken i sig sjiilf hvarken är politisk eller konfessionell och att kvinnan, just därför att hon längre än mannen frttt vänta på rösträtt, hinner bli mera uppfostrad till att begagna den val och sarskildt bör ha lättare att komma ihAg, att politiska partier iiro medel och icke mal, hvilket niannen gärna glömmer.
- Nästan stick i stkf här- emot gick ett lifligt och konkret föredrag af ledaren för Baierns kvinliga röstriittsrörelse, fröken Ilca Preudenberg.
som ville, att den tyska kvinnorörelsen skulle söka förbindelse k e d både de unga liberala partierna och med katoliker och evangeliskt-sociala.
Hjiirtligt applåderades hon, då hon betonade nödvändigheten af en starkare solidaritetskiinsla kvinnorna.
emellan.
Vid afslutningsrnötet p&amp; lördagen kommo återigen teorierna fram.
Sedan nus Gilman redogjort för den amerikanske professor Wards gynekocentriska teori, d. v. s. hypotesen om kvinnokönet såsom utveckladt före det manliga, och där@ grundat sina egna funderingar om en tid af » perfect humanity », framlade Helene Lange i. ett grundligt och flärdfritt föredrag kvinnorörelsens slutliga mdl: I sin historik öfver kvinnofrågan betonade hon, att innan männen kunde gifva kvinnorna n %gra rättigheter, nl %ste de ha lärt sig att till dem st % i annat än ett blott och bart instinktivt för- l.
hållande.
Det var detta som gjorde, att franska revolutionen trots alla sina jamlikhetsteorier för kvinnosaken endast kunde ut- göra inledning till en l %ng revolutionsprocess.
Så kom den indu- striella omhvälfningen p % 1 Soo-talet som beröf vade kvinnan hem- arbete och tvingade henne till utiitriktad verksamhet.
Men knappast ha vi lyckats skaffa kvinnorna rätt till arbete, så kommer den moderna ästeticismen och vill rädda henne fr %n » osköna » och » okvinliga » sysslor (» lefnadskonst », » längtan efter barnet » m.
m.).
Mot dessa, af bl.
a. Ellen Key representerade teorier framhöll fröken Lange, att det var en soberattigad sentimentalitet, att f ör kvinnornas räkning begära mera astetiskt och » passande » arbe te an för mannens.
Hon slutade med, att den rättsliga jämlikheten med mannen för kvinnorörelsen utgör medel, ej mål.
, Vårt m %l är att genomdrifva sedelagen, d. v. s. att fullt f % in kvinnonatu- ren afven i samhällslifvet, s % att världen far prägel af biide kvinna och man.
Men detta ar det samma som kulturvärldens gestalt- ning till n %got nytt genom kvinnans deltagande i kulturarbetet., * * * Af ofvanatående torde framgå, att kongressen icke varit.
utan väckande och lärorika moment, n %got som sarskildt bör understrykas, därför att man på radikalt kvinnosakshAl1 i Tyek- land (i h9inna Cauers tidskrift » Die Frauenbewegungs och afven i den österriska tidskriften ~Neues Frauenlebenu) uttalat en skarp dom daröfver, dels för dess ytlighet och societetspragel, dels därför att den gaf för liten plats At diskussionen.
Det Lir sant, att mycken tid och mycken kostnad nedlades p % representation B, uppvisningar och mottagningar - bajsar- innans, rikskanslerens och staden Berlins däribland - tills man verkligen stundom kände sig en smula beklämd i all världsligheten och fafangan.
Och det ar ocksh riktigt, att diskussion så vidt möjligt undveks.
Men just med hänsyn till de ömtåliga för- hållandena i Tyskland var det nog bast som skedde.
I ett land, där kvinnosaken ännu officiellt vunnit s % föga terräng och dar officiellt erkännande betyder s % mycket, ar det af icke liten vikt, att kon- gressen lyckades tilltvinga sig höflighetsbetygelser fr %n s % mhnga.
statens och kommunens representanter.
Efter detta gå.r det icke längre an att i Tyskland söka ignorera eller skämta bort rörelsen, och vi f % väl hoppas, att den icke alltför mycket låter sig ham- mas af sin nya farliga egenskap af att vara salongsmässig.
Och hvnd diskussion b e t r a a r - hvad skulle det ha tjänat till, om de tyska kvinnopartierna för utlandingarnas ögon fått i miniatyr reproducera den tyska riksdagens uppbyggliga gräl mellan junkerparti och socialdemokrater?
Man skall icke bjuda fram- mande att åhöra familjetvister.
Att kongressen, sådan den nu var, med alla sina fel, dock varit en kraftig insats i kvinnorörelsen, kan ej förnekas.
I det yttre ståtligare än sina föregångare, tydde den i mångt och mycket afven i det inre på att kvinnorörelsen nu intradt i ett nytt skede af, starka kraf, men också af medborgerlig ansvarskänsla.
Den har visat, att dar det gäller gamla samhällssynder, kunna kvin- norna icke liingre intaga en stillsam försvarsposition; de veta sig fastmer starka nog till anfall » i krigarens lofliga afsikt att såra och döda ».
fijclia Wahlström.
Kvinnorna inom den legala fattigvården.
Sedan 1889 har den.
lag haft gällande kraft som medgaf inväljande af kvinnor i de styrelser, hvilka handhafva den kom- munala fattigvhden och därmed förenade anstalter.
Först.
1897 började denna lag tillämpas i Stockholm, i det att en kvinna in- valdes i Klara .fattigvårdsstyrelse; nu finnas kvinnor i halfva an- talet församlingsstyrelser och i ledningen af flera af anstalterna.
I några, där det skulle vara af vikt att h a h a det kvinliga elementet representeradt, felas det dock ännu, såsom i styrelsen för Ut- ackorderingsbyrh, för Uppfostringsanstalten vid Skrubba, för Asylen för barnaföderskor och - sist men icke minst - för För- sörjningsinriktningen.
Fattigvårdsnämnden har emellertid vieat mycket stor benägenhet att invälja kvinnor sedan början val var gjord, alltså kommer det förvisso ej att dröja länge, innan uven de nu nämnda styrels.erna bland sina medlemmar komma att rakna kvinnor, såvida lämpliga kandidater till dessa befattningar kunna ~ppstallas.
Så smhingom bereda nog stadsfullmäktige.
plats äfven inom f attigvArdsnamnden f ör den kvinliga arbe tsförmAgan.
Fredrika-Bremer: Förbundet har naturligtvis med verksamt in- tresse följt utvecklingen a€ desse förhållanden inom hufvudstaden; '.
men om och i hvilken man lagen tillämpats utom Stockholm, därom har man ej haft nkgon visshet.
En utredning härom har därför nyligen gjorts, i det att Förbundet tillskrifvit fattigvårds- s tyr el se rna i Sveriges d a städer med begäran om upplysning huruvida lagen blifvit tillämpad och i sildant fall i hvilken ut- sträckning.
Begärda meddelanden hafva benäget lämnats fr %n alla stader, med undantag a£ Ronneby och Skeiminge, fran hvilka intet svar kommit.
Häraf visar sig, att l %ngt före Stockholm eller redan 1893 en sydsvensk stad begagnat sig af ratten att tillgodogöra sig den o kvinligtt kraften i fattigvårdsarbetet.
Af de 91 städer utom Stockholm, fran hvilka upplysningar erhållits, h a h a 15 invalt kvinnor i sina fattigvArdsstyrelser, an- tingen som ordinarie ledamöter eller som suppleanter, till ett antal af tillsammans 20, hvartill komma 10 inom Stockholm * ').
Bland de invalda äro de flesta ogifta eller änkor, men &amp; yen hustrur förekomma.
Man har således praktiskt löst den srafvande frågan om lagen afser äfven den gifta kvinnan.
Vid skötandet a£ fattigvården inom landskommunerna kunna &amp; £ven möjligen kvinnor förekomma.
Det iir dock s v h t att göra någon utredning därom.
Det kan aga rum endast där särskild fattigvårdsstyrelse är utsedd, men i allmänhet handhafves fattig- vkrden af kommunalnämden, i hvilken kvinnor icke kunna in- väljas.
Det ar shledes blott ett fatal kommuner -- hvilka vet man ej - där kvinnor skulle kunna deltaga i fattigvårdsarbetet.
Studiet af de inkomna svaren ar, i afseende p5 den olika ton som genomgår dem, i hög grad intressant.
FrAn en stad meddelas t. ex. att ingen kvinna finnes eller har funnits i fattig- vårdsstyrelsen, hvarken där eller i grannstaden som st %r under samma styrelse och » kommer sannolikt häller aldrig att hnasw.
Några beklaga, att ingen kvinna aimnu inkommit, att saken ifrfiga- satts men fallit vid omröstningen; andra framhalla, att kvinnorna iiro verksamma inom den frivilliga fattigvarden i samhället, och man synes anse det tillräckligt; andra Bter stalla det i utsikt, att om ~lberfeld-systemet blir infördt kvinnor kunna bli ~vkrdarer, nmen från ett håll meddelas, att sedan Elberfeld-systemet blifvit infördt w endast manliga vårdare användas w, ehuru f örut W kvinliga assistenter w funnits.
- - - *) Af hvilka.
4 inom fat,tig \ rårdsstyrelserna, de öfriga inom styrel- serna för: fattigvArdsanstdter.
Af flera svar synes frarngii, att man ej alls har blick för den viisentliga skillnad soni.
finnes- emellan ett uppdrag med ansvar, diir man har klara bhde skyldigheter, och rättigheter,.
och den stallning af ansvarslös rhdgifverska och bitriide, utan möjlighet att drifva igenom nödvändiga förandringar, hvilken man från många hhll belåtet framhåller att kvinnor inneha: » kvinnor äro ' assisten- ter ' A t styrelsens ledamöter », heter det; » diakonissan iir närvarande vid sanimantradena » o. s. v. Från ett par hK11 phpekas, att kvinnor dar blifvit invalda, » iiien afsagt sig uppdraget b).
Detta kali gifva oss kvinnor Atskilligt att tanka på.
Hvad kan vara anledningen dartill?
Sanima sak har handt har i Stock- holni, och då har afsägelsen varit franikallad af ansprhkslöshet; man har ej ansett sig duga för den maktphliggande verksamhet, hvartill man blifvit kallad.
Sant är att antalet kvinnor, hvilka iiro färdigrustade för öfvertagande af koniniunala uppdrag, ännu s r ytterst ringa, nzen dessa första val falla i .regeln på dem som verkligen iiro det.
Den samvetsgrannhet som kommer dem att afböja ett inval på grund af bristande förinhga, Rr därför ofta 6fverdrifven och de glönima att uppdraget d % kommer i händerna på inan, som kanske ej ens offra en tanke på sin förmiiga att sköta det och stundom ej synnerligt mycket mera åt sjalfva upp-, draget.
Inser man, att det ar af vikt att den kvinliga uppfatt- ningen - i iiiånga fall SH olika mannens - kfven f hr göra sig gällande vid ordnandet af samhällets angelägenheter, hvilka i lika hög grad beröra kvinnorna som niannen, så skjuter man ej shdana uppdrag ifrån sig, utan sätter in hela sin ' energi p % att förvarfva den kunskap om dithörande saker som man ej redan iiger.
De s0111 draga sig undan, göra det ej alltid af ansprAkslöshet, fastän; edet går under denna benämning, det kan vara feghet - man har .ej mod att misslyckas; det sr nog stundom liknöjdhet, ej sam- vetsgrannhet som råder - man vill ej slappa till sig sjalf, ej .offra nhgot.
Ännu i långa tider kommer det nämligen efter all sannolikhet,att för de flesta kvinnor kännas som ett offer att träda ut i det offentliga lifvet, och det kännes kanske mest så just af deni, hvilka ' skulle kunna göra sitt kvinliga inflytande bast gällande.
&amp; l&amp; Sveriges tänkande kvinnor göra klart för sig, att det har- vidlag ej får vara bestamniandé, hvad den ena och den andra finner » otrefligt » eller mindre?
) roligt », utan att det är hvars och ens plikt att sätta sig in i de frågor, som beröra det samhälle '
hvari de lefva, och sålunda bereda sig att, utan tvekan, göra sin insats i arbetet för alla, i den m %n som omstandigheterna det medgif va.
Det gäller att hvarken öfverskatta eller underskatta sig sjalf.
För att v %ga mottaga en uppgift och fylla den val måste man lära känna sitt varde, men b&amp;t fyller man den sed.=, då man helt förgäter sitt värde och sig själf i arbetet för andra.
Agda Montelius.
Människan, som fick veta sin tid.
Upptechact i Vestergötland.
När Sankte Per var kommen upp i himmelriket, kunde han, hur godt han än.
hade det, omöjligt lata bli att syssla med jorde- lifvets angelägenheter.
Därför gick han ocksa en dag fram till den Allvetande och sade:, Det är synd om den stackars m@- niskan, att hon inte skall veta sin tid.
Visste hon bara sin döds- dag, skulle hon minsann lefva lifvet på ett annat sätt.
, Den saken förstår jag bättre än du,, tyckte vår Herre,, men om jag nu säger dig sanningen, s % låter du dig and % inte öfvertygas.
Därför skall du nu tydligen f % se hur det g %r, då människan f å r veta sin tida.
Gud förde så Per till ett hörn af himlatältet, lyfte på det luftiga täckelset och sade:, Titta ner p % jorden, just dit jag pekar a.
Och Per tittade ner p % en vacker blommande jordefläck, dar en ung karl gick i solskenet och skötte sitt arbete, sjungande och glad.
~ G i f akt på torparen, som går där och sätter upp gärds- gården,, fortfor den Högste, ase hur sorgfälligt haii passar ihop allt, lägger stör till stör och binder och måttar, s % att det skal1 bli både prydligt och hållbart.
Det ar en riktig lust, att se därupp %,.
» Det.
ar väl ingenting att berömma honom för », sade Petrus, med allt prat och fjäsk likväl fordrade ganska mycket af » han lefver af sitt arbete och lade han sig inte vinn därom, han snart af med törtjiinsten.
Han ar bara tvungen att sin sak bra ».
» Däri tör du nog ha ratt », återtog vår Herre, » men nu skall du emellertid gå ner till jorden och tala om för den dar karlen, att han skall dö on1 åtta dagar ».
Det var Per genast färdig med, men han tyckte inte, att det var riktigt förenligt med hans värdighet att stiga ner på en leende solstråle och darf.för tiggde han sig till ljungelden.
Det blef dock intet majestätiskt, gripande natursklidespel, det blef bara ett litet doft Askväder.
Torparen brydde sig inte ens om att söka tak öfver hufvudet, ty skuren silade s % fin och ljum, och.
att det flammade och bullrade litet därborta i rnoln- viiggen, gjorde honom ju ingenting.
» Regnet, gör godt och.
luften behöfver rensas)), tänkte han förnöjd, men så bast som det var, stod Sankte Per dar midt fram- för.
honom medlhngt, grått Apostlaskagg och nyckelknippa vid bältet.
» Ja så, du är ute och gAr, Sankte Per », sade karlen utan ringaste bäfvim, » det ar goda tecken, ty det ar just den tiden, d % Akrarna behöfva välsignas ».
» Du har allt annat att tanka på än åkrar, du », tog Petrus myndigt till orda,)) och jag ar just hitsänd för att saga dig, att du om åtta dagar skall skördas af döden)); Det var rena besked.
Först blef ju karlen ocksh alldeles stum af häpnad, men sedan storskrattade han och .riade: » Den lede och inte Gud har skickat dig med det budskapet!
Jag dö om åtta .dagar ...
det är ju ingen reson i det.
Jag ar ju bara ett par och tjugu Ar och har nyss skaffat mig bide fästmö och torp.
I nästa manad skall det lysas för oss.
- Åh nej, min gubbe lille, du har nog träffat p i orätt person, du! » DA.
blef Per SK förgrymmad, att han for ut och sade att torparen var den mest förhärdade syndaträl och att var Herre såg ner på honom med det allra största misshag.
» Blif inte SA ond f ör ingentingi gamlefar », medlade torparen, » du ar ju inte s % ofta härnere nu för tiden och det kan handa den basta, att han gar vilse.
Jag ar ingen förhärdad syndaträl, folk tycker tvärtom att jag ar en ratt beskedlig gosse.
och därför får du allt vända dig åt annat hhlls.
som folkj vore göra '.
Men Petrus började heligt försäkra, att han visste hvad han gjorde och bara gick den Allsmäktiges ärenden.
» Kanske har du ratt D, återtog karlen, ändtligen fruktande det värsta, » men om du nu ljög, så vore det inte första gången - och Gud gi£ve, att du ljög ».
Petrus blef så vred, .att han önskade det Gud strax skulle förgöra karlen med en blixt, men härom tordes han nu inte bedja.
Han s&amp;g dock allt annat än välvillig ut, då han sade: » An en gång säger jag dig människa: om åtta dagar skall au dö ».
får g %,, yttrade karlen slött, snar det inte gifs annat val, så mhste man ju lägga sig ner och dö.
Nå, först som sist, stort annat &amp; n sl5p och slit har ju inte den £attige att v h t a och hvart jag nu hamnar efter detta, så har jag d&amp; Atminstone aldrig bedt om att f % Bomma hit till jordens.
Det ht ju intet vidare andäktigt och Sankte Per hade ocksa stor lust att börja predika för syndaren, men så blixtrade det därborta i molnväggen och mellan blixtarna varsnade han Guds finger.
» Nu måste jag begifva mig i viig », tänkte han, och med nästa Askskräll for han så upp i skyn.
Fyra dagar därefter tog den Högste hononi så hterigen med sig till det dar hörnet i himlataltet, lyfte på tackelset och bad honom titta ner på torparen.
Ja, solen sken och marken blommade, alldeles som sist, men karlen, som gick dar och sysslade var trumpen och tyst.
Gards- gården var så godt som färdig, men de sista dagarnas arbete var inte vidare väl gjordt och då torparen lade i f r h sig verktygen, sade han ocksh för sig själf: sD&amp;ligt Ar det, men nog räcker det i min tid.
Jag har i alla fall2 gjort mitt beting och behöfver nu aldrig mer tanka på något arbete.
Så snart jag hämtat aflöningen, går jag också till krogen och söker glömma mitt elände.
Jag skall ju dö om &amp; tta dagar och nu ar det bara till att lcfva som hvar dag vore den sista!
» Och dh det bar i vag utför backarna skrattadc han hhdt, bittert.
Men han kunde dock ej lhta bli att titta in i sin stuga och så fick Per riktigt följa stackaren med ögonen, diir han gick förbi den lilla tappan, hvars plantor &amp; go torra och törstiga ut.
» Inte bryr jag mig om att vattna IrAlen~, sade karlen, » den kan gärna torka bort.
.. hvad gör det mig, nar jag skall dö om ätta dagar ».
Och då han koni in i stugan och fick se det röda rosen- trädet, som fästmön burit dit under hans bortvaro kastade han sig handlöst på bänken och griit.
Hvad betydde det att han hade fästmö och, namnsdag och rosor och kärlek, d % han and&amp; skulle dö om åtta dagar!
m Och han knöt handen och utbrast: » Det hade varit tusen gånger bättre om jag fått stupa dar jag gick.
Ha vi inte nog bekymmer som det är kanske?
Hvarför skall den dar .Sankte Per fr2 gå och skvallra och stalla till oreda här på jorden? » » Där hör du %, sade vår Herre och drog så för täckelset.
Men Sankte Per, den store aposteln, föll på knä och bad Gud, att h i n nu ändtligen ville göra honom till ljugare, bara för den dar fattige torparens skull.
Och den Allvetande gjorde honom till viljes.
Litteratur.
Guds drömmare a£ Alflhild Agrell.
Det torde vara öfverflöcligt att hiir Anyo genomgå fru Agrells mångskiftancle litteriira bana, soni p&amp; sista .tiden SA ofta blifvit berörd med anledning af den nyligen utkomna första roinanen af hennes hand, liksom att instiiinma i den.
allnlänna förvåvingen .öfver, att denna ronim först så sent sett dagens ljus.
Meii an- mälaren kan ej garna underlåta att, uttrycka sin förundran öfver det genomgående ungclonzliga drag, som priiglar denna forstlings- .roman af en redan mognad författarinna.
Ungdomlig ar cleniia.
bok i sin friskhet och kraft, i sin.
sprudlande fantasi, i känslans .öfversvalltmde varme; ungdomlig också i sina Brister: sitt bizarreri, sin fladdrande, oroliga framstdillning och sina fantastiska typer.
Det ar nog också denna ungdonilighet, som förliinar boken sitt skegna drag och soni gör att lasaren f r h den präktigt skrifna inledningen till det varmt kansliga slutkapitlet följer berattelseii nied aldrig slappnadt intresse.
Det är egentligen efteråt, som iman fiir lof att.
skilja ifraii Atskilligt lconstladt och för helhetsintrycket.
störande för att nied njutning kunna stanna vi$ det fina och originella, soni rymmes i denna bok.
Det %r ' ej f % personer, som upptriida i fru Agrells roman, och nAgra bland dessa iiro SA lost inkastade i berattelsen och s % litet behöfliga i det hela, att man långt hiillre skulle vilja vara
dem förutan, isynnerhet som de ofta alldeles inte pryda sin plats.
Man kan verkligen undra p&amp; hvar förf.
sett urtypen till den mer %n lofligt tillkrånglade ynglingen, » uppranglingen » Brynje von Hill, baron och torpareson, och i hvilket aflägset samhalle kan man väl påtriiffa ett motstycke till %patern » Brother, alias ~Laza- rurs D, denne motbjudande svafvelpredikant, som i våra dagars Stockholm framstilles hålla ett s&amp; hapnadsväckande föredrag, som det vi, här läsa om?
Möjligen skulle vi ha trott p i dem, ifall de uppträdt i Anlerika, och dit få vi va.1 narap % gä för att finna s&amp; ovanligt sensationella tidningsartiklar, som dein, h d k a redo- göra för den märkvärdige predikantens öden.
Men när vi höra, att de bada omförmälda personerna trots allt göra ett djupt in- tryck på bokens hufvudpersoner, s&amp; djupt, att det berättigar .deras ganska oväsentliga uppträdande en s&amp; stor plats i berättelsen, .s&amp; kunna vi viil fråga oss, om inte det porträtt vi få af dem föga lyckligt Atergifver den bild, författarinnan sett i sin fantasi.
Det %r likash litet svhrt att tanka sig en inodirn Stockho11u~- .societet, som tolererar familjernödrar, hvilka utan rimlig anled- ning titulera @ mla herrar för rsjunkna vrak&gt;.
Hela familjen Akerlind skulle för öfrigt verkat mera öfvertygande, om den upp- triidt litet liingre bort an i v&amp;r välkiinda hufvudstad och v&amp;rt af turister snart genoinströfvade Norrland.
Men allt detta %r ju anmärkningar, som beröra det mera .oviiseiitliga i boken.
Lyckligtvis är romanens hjiilte en människa .a£ kött och blod, som vi i det hela kunna tro på och följa med.
Åke Ellison är präst, oberoonde som han ar, har han af böjelse agnat sig åt det andliga sthndet, och han gär till sitt kall med iirlig vilja, med en god portion miinnislrokiirlek och med en upp- riktig önskan att spaka sitt sjä1: viska jag, hvar gHng detta hotar att binda hans andes vingar.
Ake iir vidare en mycket modijlrn präst.
Någon utsliten schablon har ej blifrit anvand för att teckna hans bild som framstår fullt lefvande.
Det %r inte bara musta- scherna, cykeln och knäbyxorna, som göra honom till en modärn typ, han ar alltigenom en modarn manniska, själf- kritisk, analyserande, begafvad med en liten tillsats af stan-, digt lurande skeptiskt sjlilfförakt och med en modiirn iistetikers nervösa kiinsligliet för stimningar och intryck.
Egentligen intrcs- .serar oss mnnv2en hvs honom l h g t mera an priisten, ty fastan vi höra talas om Akes inneboende » religiösa vilja och gliidje », hyser kanske likaren ett visst litet tvifve1 om djupet af hans religiösa lif och försthr, att han som priist knappafit funnit sin rätta plats, något som händelsernas id are utveckling inte precis motsäger.
Romanen innesluter den tidrymd af Akes lif, som begransas .af hans första och sista möte med Margareta Akerlind, en gestalt, som ar tecknad nxd så drömlikt bleka firger, att den nätt och jiimnt hör hemma i detta lifvet.
Denna Margaretatyp hör till de luftiga bilder, som pliiga fram-
t.rollas i diktames dröminar, 111ei-i vid Atergifvandet dela ode med alla öfriga drömmar: det: %tt till viss gl: acl förflyktigas.
SAclan bildeii iiu iiiötcr liisaren., %r den i alla fall vacker nog.
Den » siniiirte- tecknade, ungn flickan, som Rlskar allt ocli alls och dignar just som under denna alltför turiga l~iirleksbordnJ %r en af de roiiia~it~yper, man I~nappast glöniiner, och i teckningen d hennes och Akes » för- halla17cle af öndiet och ljus, höjer sig ioeriittelsen ofta till mycken iniierlighct och kraft.
Meii i sia striifvmi att fïazmst,Zlla denna underbara clröin.flic.ka » nog genomskinlig ocli öf verjordisk, har förf.
gjort henne alltför overklig och illaii Iran ej 1Ata bli att önska att Margareta ville uttrycka sig litet mer som en annan flicka och ' inte klsds sina vczckra tankar i ett spr8k, * soiii verkar irritc- raiide koi-istlaiit.
&amp; lagaretas lifsdrö11i ar att f5 göra något för » Guds husvilla, dröini-iiarer ph jorden, för d&amp;)) soiii kiiiiiia krafvet i sig att vilja göra iiiigot för sin Gud men inte orka,.
Sjiilf stiii-idigt piiincl af sin oförrn5ga att gh den vagJ hon anser för sin, l i i n a r hon Ake i testamente sin Oi-iskaii att bygga eii » Guds kiirlela kyrkas, utan bincla~-ide grii,iisei., s&amp; vid, att alla kyrkor skulle kuiina hvi1: i ut diiri » och iifven de onda sliiulle koriiinst, tryggt, niir de vissto, att de genom en Iialf inimts tankegudstj&amp;nst (!)
hörde Gud och kyrkan till)).
Och 11iir Margsr$ta, dignaiide under sin tyst3 sjills- kamp, gAr Boi: t, Sr det ocksa Ake, soin lagger priistdriiktea Asido ocli g,ir att taga fatt pB den viclton-ifattaiicle, önitåliga uppgiften.
Det iir nijrcket vackert t h k t och sagclt, det som liar talas om » Gucls dröinmme », nieii niir dessa, jiiiiisides iiiecl Margareta)) och hennes blida far, f&amp; till representaht en siidan vrfingbilcl af andlighet som Hrother, iir det fara varclt att clet alltför sviifvandc begreppet gAr upp i bara .luft.
Detta, ar s&amp; mycket ledsmnmarc, som bolteil inte bara iir eii ron-ian utan j u ~ t vill hiifcla)) G.uds drömmares » ratt gent emot » giiagari-ia », de trhngbröstade, » soii-i aldrig kuliila viim sig stora)) ocli som » gnaga sönder allt, soin iir sprödt, skört och ÖriitAligtw.
Just det förfiaacle sjilslifvet behöf- ver sakert en tolk och försvarare i diktaren, nien begreppet » Guds dröiiim: %re » liar blifvit för splittradt och vagt för att riktigt k !mnn fnstliållas.
Dess fii-i.aste ocli biista, representant, Margareta Akci: - lind, iir en vacker ocli sjiilfull typ, riieii en » guclsfruktnii tltl inusik », scPldan som heiii-ies, %r inte mycket att taga pi,, och dcri definition hon gifver pA Guds dröminare att » kiiniia krafvet riicii icke orkas, knii nog passe iii p&amp; alltför 1iGinga.
filed livad som all i deiiiia bok kan framkalla en gemagn,.
visst iir att den inte hör till det alldagli * slaget och att den ung- domliga lifskrdt, so111 uppbiir deiismiima, synes gifva löftcii orn ett fortsatt frai-ilgAngsrikt litterart arbete af dess författariiina. '
Den svenska kvinnorörelsen.
Ofversikt af dess uppkomst och iitveckling af 1; ycZin WaAlströn, fil.
d: r.
(Fiireningeii IIeim- dahls folkskrif ter.)
Hur oiindligt mycket an uiidei.
tidernas lopp skrihits i det omdebatterade iiiime, soni kallas kviniiofrfigan, iir, egeiidoiiiligt mog, den lilla skrift, soni bar ofrailstieilde titel, den första i sitt slag inom den svenska litteratiireii.
Vi ha hittills i päfa.llande grad sakiiat en sanlrnaiifattaiidc historik iifver den svenska kvinno- rörelsen; hvarför inan maste m r s fiirf.
pii det högsta tacksain för det hon fyllt denna brist, 115 saiiiiila g8ng nian biir koiiipli- inentera henne fiSr det utförda kraftprofvet att iiloiii en fiire- skrifren ytterst trBng rani ha &amp; etadkoinmit ett innehAll af sh säll- synt rikedoin.
Det iii.
end (zst 70 siilli sidor deii lilla broschyrcii omfattar ocli iiidii iiineh,2lla dessa allt hrad iiim i hithiirniicle aiiine egeiit.- ligen behöfver ~ e t n.
Inga viktiga cleltdjer, iiign viisc~iitliga fakta iiro uteslutna, och likviil har ett betydligt ruin liiiiinatx iit dessa pi5 en subjektiv iippfattiiing byggda öfversikter, utan livilkn 1iv: trje historiskt rerk blir som cn kropp utan sjal.
»: r IVahlströin ager ' ocksil, de 1) Rsta f ijrutsiittniiipar fiir ctt r5tt förstiielide, ?f iiiilnet: historikerns och k \ - iiiiiosaksvH11i1e11,~-, egenskaper, h i l k a ej alltid triiffas hos sainnia person.
Det tordc nämligeii ej vara siillsynt att blai~ci \ - ara unga] c \ - iiilign akademici finna snarare en beniigenhet att underskatta iin att e r k h n a kviiinofri.gans betydelse, hrmförc vi iiiiiste lycköiiska oss till att ha, fuiinit en föresprhkerska för rHr sak, som, jiiiiltc!
cntiisiasii-i fiir densmi~ii~a, besitter den iinirersitetabildncles vida och iifrer- liigsna blick på sinnet, samt en frainstileilde talang att gifva dct en tilltalaiide f orin.
Redan i csposkii ger sig förf: s liietoriska syii pii sakcii till- kiiilim, orsak och v5rkan iiro vagda inot hvarmdra nicd den oviild ocli fiirdoinsfrihet, som utiiiiirker retciisk: ipsiii: inneii, och den historiska utvecklingeii ar franistallii nied sa iilycken fiiljd- riktighet och klarhet, att den iliidviincligt~is borde ~ e r k a iifver- tygande iifven pk deii niest skeptiska.
Ja, de soiii sc i kviniio- frcigari endast ett piihitt af nAgra gainla ogifta, nlcd sin ~ i i r l d inissnöjda fruiltiinnier - och de, soin intaga dcniia 1-idlijiirtade synpuilkt till en af tidens viktigastc sociala rörclwr, iiro fiirv; i- iiande iniinga - horclc lasa d: r I~d~lstriiiiis hok.
Och koiimic (: j clå fjiillcii att falla frfin de krinnosaksficntliges ögon, Yorc!
dc!
fiir- stockade i sanning.
Olyckan ar emellertid, att dc soiii hchiifde bli riihbatle iifrertygas, icke lasa en bok soiu deiinc, de ~ i l j a icke.
ur sin tro ocli s&amp; undvika de saiii~ctsgrannt att ge sig i hiil1 iiied nkgot, som de ann skall hafva denna wrknii.
Jag Iioppa~ einellertict att den lilla skriften o111 » den svenska kviriiioriirclscii » skall 11 % en vidare liisekrets, an livad soiii brukar vsrti.
fallet iiietl cle flesta arbeten öfrer dctta amle.
Författarciiaiiiiict och dcn lifliga, liittliista stileii 5i.o en borgcn diirfiir.
E n recension i egentlig inening öfver arbetet torde Icke vara beliöflig i denna tidskrift.
Kapitelrubrikerna i och för sig visa ju @ a t t de flesta fr, ' Lgor, som 5x0 b1 ' agt~ A bane, c2terfi.imas i Dagnys spalter.- Deras sainn-r,znf6rm-ide till ett Iielt, ined en klar och oför- v ' illncl personlig syn p&amp; tingen som den san~manbinclande Iiininken i den rika kedjan af fakta, se diir hvacl den lilla slrriften bjuder IIK.
Sålunda lyder inne1~Hllsförteckniagea soin följer: Inledning.
- Den Svenska kvinnan på 1700-talet.
Thorild.
- Lagstiftningen rörande ltr~innan under] nidten af 1800-talet.
- Fredrika Brenier och kvinnofrAgm.
- Den svenska kvinnorörelsens första ledare och principer.
- Olika kvii~nosakorgai~isatioiler.
- ICvinliga ar- betarorganisationer.
- Den kvinliga röstriittsrörelsen.
- ÖnskeinAl och frai-iitidsutsikter.
I slutk~~.pitlet, med titeln » öiisl&lt;ei~z %l och fsmitidsutsikter 9, uttalas i bli~,rrn ord livad den iiuvarande svenska kviniiorörelseii i l.
Meii erkiini-iancle af de viiinii~g~r, soim.
clet förflutim Rrhun- rlradet medfört; betonas ' sainticligt, att iiimii en iniisgd viktiga e efor mer Aterstii att genoinföra iniian k \: iniiof~igörelsei-i kan be- tralzlrtas soi-n ett fait accoi~~plit.
B1ai-d dessa siitter förf.
friimst: hiistruils likstiilligliet i-iiecl inai~nci-i, kviniiaii.~ politiska röstriitt och x,likn] .ön för lika arbete.
x, - » Mei-i », sager förf.
efter att med lika niycken klarhet sonl s1; arpsiinnigliet lia utvecklat sinn syn- punktex, » vi ha ingen mdecln.ing att imisströsta om ko~mliaiicle ticlers svenska kviimorörelse, s i vida - tilliigger hon.
- den tager i tu med sina uppgifter pA gruildv,zl.eii d cle gamla prii-icipern.a. » - Ocli.
Iivillia iiro dessa prii-iciper?
Förf.
betecknar dein s3,lunda: &gt;) Den svensl~n kvinnoi: örelsen l-iar eutt ui-iclei: \ ~isi~ingeii 0111 kvini1i2iw skylcligl-ieter före lrr,dvet 11 % kviilnai-is riittiglwter, och » Den har grundat Iiir,zil o111 dessa skyl.digheter och riittigheter mera pk kviiiiinns olilrhet iiil l$ Immes 1.ikhet med .innimeil. » - - - och cliii.för ar cleii.
svei-iska kvin.i~oi: örclsen » en strRfvaii att ul~l ?fostri~ stlinhiillet till insilit om att det icke blott ax ett riittsinstitut, bel-i~rskadt af i~~i~~,iil.igw krafter, .iitaii.
ocks~i, ett liein, soiii blir lidande pA de kvinliga krdternas iinclertrycl&lt;ni-icle e1l.k ci~sicliga utveckliiig.
x, Ilessa sA enkla och stuisade nien dock s5 1zlri: iifvaiide ord iiii-ie1iAll.a ett kvinnosaksprogr,zni, oin hvilket alla partier borde J&lt;iiiinn samsas.
.
.
.
Nordisk Kvindesagsmöde, ccflholdt i Kristia~tin 3-7 ' juii I i 0 2 Ud- yi fvet c6f Norsl~ I c ~ i ~ ~ ~ Z ~ ~ q s f o r e ~ ~ i ~ z ~.
» A t s ~ c i l l oinstiindigheter i~ Iinfvn medverkat till clröjsin&amp;l.et med u tsii.i~clmlet d referatet iifven clet nordiska I&lt;vinnoi-nötet 1902 », .stiger oss det tryckta ineclclelande soi-n fttföljer den oss i början af soin~-izarei-i tillsiiiicla koi1gressber5,ttelsei1.
De fi: an~.cl.iragna skiileii af i-nai~uski: ip ten, laga iiïo vii.g: mcle nog: clröjsn~bl med insii~~clniide
förfall för iiiedleiiiiiiar c d redaktioiicii iii.
iii.
RIcii jag kali cj siign att n m ~ liar.
skii1 att beklaga deii liiiga tidsiitdriikteii.
Salit iir att tvenne Ar ligga eincllan iiu och de iiiinncsvärda dagarna i Rristi- d a,, dB Ala dessa orcl talades, dessa friigor diskuterades, &amp; a i k t de persoiier, hvilkas namn Aterfiniias iiicllai~ beriittclsens blad iiiöttes i viinskap och gerncnsaiiiina intressen.
&amp; II dh i ~ a n bliiddrar igeiioni det ganska digra I.iiiftct, prydt iiiccl solro~c~iis ayinboliska bloiiima, diir alla dessa iliailg~ k~iiinotankar äro bok- förda, iir clet iiied dubbel gliidje man im iterfinner dc orcl, Polii en g h g gjort ett s&amp; djupt intryck pA en, det %r son1 on1 iiinii samtidigt gjordc en angeliiim iiy bcka.iitsknp ocli piiträfiaclc .cii g m m l d ~811.
.
Detta 5ir hiindelseii incd den likare, soin ejiill nirit deltagare i iiiötet ocli för li~ilkcii det egna iuiniiet tjiinar som koii- trollant öfver referaten.
Jlcii iifveii aiicba, tiiiiker jag mig, sko1: t ined belidlniiig kunna geiioiiigli dc iiitressaiita, och viirt ' lcfullii tippsatserna, hvilka äga lika niycken aktualitet iir 1004 soiii 1902.
P % sin tic1 iiiiieliöll Dagny en ganska vidlyftig rcdogiirclw öfver det nordiska In-iaiionzötet, laiiinad: .f en deltagariima, li~nrfiiri.
ett genoiiigheiide af den tryckta berattelsen eiidast T7ore cn npp- repiiing af det redan sagda; cii blick p i iiinehi~ll~förteckiiiiigc ' ii ger.
einellerticl vid handen, att iniitcsprograiiiiiiet iiicd iiiyckcii utförligh.et blifvit följdt och att redigeraiidet af iiiöteshcriittelscii utförts iiiccl sainina saii~vetegrcz~nliet och skicklighet soiii orctiiaii- det n; E det för deltagarna, ja, nian kan godt siiga, för hela dcii nordiska k~iiiiio~iirldeii, sh betyclclsefiilla mötet i Kristiitiiizi, 1902.
