# ID: svediakorp-per2659
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1918
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,069
# sentences: 394
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra sd mycketfor en sfor sak som en sior sak kan giira for oss.
VII.
ARG.
I Hindret so111 kunde undmir öl jas.
Stockholms Dagblad har ägnat en le- dande artikel åt den kiingliga proposi- tionen 0111 livinnlig rösträtt.
Om man använder clen som mlitnre pB högerns blivande behandling av propositioneii, blir det ett ogynnsamt utslag m a n Iliscr u t u r denna artikel.
* 4tt propositionen icke upptager fnllmaktsröstniiig för &amp; ta maliar, utan llininar denna fråga öppen för avgörande i ett samman- hang inecl andra frågor om fullmakts- röstning, ellex med andra ord för sena- re komplettering - denna omständig- het gölses i S t o r k h o h a Dagblads leda- re till den tuva, som d e m a gång bör välta hela lasset: den kvinnliga röst- riittsf rågan.
Denna tuva skulle dock kunna undan- röjas.
Inom riksdagen ha motioner väckts i fullriiaktsfrågaii.
I Rösträtt för Kvinnor i april uttalar Anna Wick- sel1 fürhoppningen, " att det måtte lyc- kas konstitutionsutskottet a t t finna en lycklig lösning a v det speciella pro- blem, soni rör de gifta kvinnornas röst- rättsutövning " - " kan inan bara er- hålla en sakligt god regel, så kan man nog förutsätta, att regeringen bärvid- lag böjer sig för riksdagens önskan ".
Detta ä r en viktig sak.
Det vore mer än illa, om frågan skulle falla på sak- naden av bestämmelser angående full- maktsröstning för iilita makar.
A t t så- dana bestämmelser finnas har en reell, icke en blott formell betydelse.
Det ä r fullt rimligt, om högern, i detta fall Stockholms Dagblad, fäster stor vikt vid att den kvinnliga rösträttens ge- nomförande ej genom själva sättet för röstavlämning kommer att gynna fa- briksarbeterskor i städer och industri- samhällen p å bondkvinnornas bekost- nad.
En annan punkt i samma artikel i Stockholms Dagblad saknar däremot principiell giltighet och h a r endast en rent partitaktisk: ståndpunkten, att den kvinnliga rösträttsfrågan och frågan om den kommunala röstskalans upp- hävande böra behandlas i ett samband.
Denna punkt vidröres blott i förbigå- ende - under hänvisning till tidigare uttalanden - men med oförblommerat erkännande a v a t t vederbörande här följer ren partipolitik: " högern har in- gen anledning a t t i detta fall underlätta väns t e r m taktiska beräkningar ".
I (STOCKHOLM, 15 A P R I L 1918 ~ _ _ _ Jag h a r aldrig riktigt f ö r s t å t t betydelsen a v ordet " feminist "; m e n o m därmed m e n a s n å - gon ' som, u t a n a t t vapa fientlig m o t männen, tFor p å sitt eget kön, ä r stolt över det och fordrar lika utvecklingsmöjligheter s o m m ä n - n e n, lika frihet, lika rättvisa, lika l ö n f ö r lika arbete och naturligtvis lika rnedboFgaFrätt, d &amp; ä r j a g stolt a t t säga a t t jag ä r f ö d d feminist.
Idiosynkrasi.
I B E A TRICE N A R R A D EN.
_ _ _ _ ~ _ ~ - - " Vänstern " i sin helhet har dock knappast anledning till " taktiska be- rälini:-gar " på isolerat framförande av kvinnorösträtten.
L.
K.
P.
R. har ön- skat och regeringen har genom propo- sitionen gått till mötes önskan om a t t kvinnorösträtten ej hopkopplades med frågan orn den kommunala röstskalan.
För den kvinnliga rösträttens särskilt varma vänner finns det " taktiska " skäl att " isolera " den kvinnliga rösträtts- frågan, icke för " viimtein " såsom vän- ster - därest man ej utgår från, att kvinnlig rösträtt i och för sig ä r ett rent vänsterkrav.
Så menar nog för- fattaren till Stockholms Dagblads le- dare.
Det säges icke direkt, och detta är klokt, ty det ä r faktiskt oriktigt.
F ö r några å r sedan åberopades fli- tigt av svenska högertalare chefen för Englands dåvarande liberala regering, Asquith, när det gällde att möta det kvinnliga rösträttskravet.
Det var lämpligt nog då, som mothugg mot libe- rala partimotioner hos oss.
Nu kom- mer den mot kvinnans rösträtt avoga delen a v högern säkert a t t med avse- ende p å England följa uppfattningen " exempla sunt odiosa ".
Det ordande om rösträttsrörelsens återgång i utlandet.
som de segaste motståndarna hos osa förut så gärna uppfriskat sig själva med, ä r på förhand avskuret.
I Tyskland, d ä r inom representatio- nerna ännu endast socialisterna upp- trätt för kvinnlig rösträtt, ha nyligen för första gången i den tyska kvinno- rörelsens historia de socialdemokra- tiska och de borgerliga kvinnorna av- låtit en gemensam protest mot ignore- randet a v kvinnornas krav, och karak- täristiskt för förskjutningen i opinion nom kvinnovärlden är för övrigt det ' örhållande, att hela den organiserade xinnorörelsen i Tyskland genom sin dyrelse upptagit kvinnans rösträtt p å i t t program.
Hos oss finnes nu en " Moderata k v i i - iorü rösträttsförening ", som framkom- nit med ett särskilt förslag angående iitt och tempo för den kvinnliga röst- Oüttens genomförande, och det är sedan örliden riksdag uppenbart, a t t höger- nännen i riksdagen stå delade.
Som en en vänsterfråga kan kvinnans rösträtt .nappast längre behandlas ens med det ken a v r ä t t som förut.
Jämför man Stockholms Dagblads le- lande artikel " Kvinnorösträtten och antbefolkningen " med uttalandena för iågra å r sedan, finner man också a t t il1 och med här motståndet förlorat i: tikerhet.
Det ä r ett långt steg mellan lestridandet av kvinnlig rösträtt över iuvud och utformningen av dess utfö- " ande.
Det steget är taget, trots all n o tvi1 j a.
Kvinnor i kommunens tjänst.
I Hanebo kommuns barnavtirdsnämnd: vice ordförande fru Anua Tybell, supplcant fru Julia Hollsten.
I Vetlandca köpings barnavårdsw2mnd: f r u Anna Nylen och fröken Elisahth An- dersson.
I Filipstads livsmedelsnämnd: fröken Gerda Bergstraud, invald efter fru Maria Andersson, som av hälsoskäl avsagt sig uppdraget.
N:r 8.
Det sista centralstyrelsemötet disku- erade rösträttsföreningarnas uppgift, iär vi en gång fått vår rösträtt, och Ii vor0 allesammans av den åsikten itt även n ä r det målet är vunnet, åter- jtår mycket för kvinnorna att hålla, illsammans om.
Det g å r inte så fort itt lägga om tankebanor, so= sedan irhuiidraden gått i bestämda riktnin- sar, och därför behöva krinnorna allt iramgent gemensamt arbeta för sina ntressen.
En fråga, som alldeles särskilt påkal- ar vår iippmärksamhet ä r värdesätt- iingen av kvinnoarbetet.
I vårt land itminstone tycks det h a blivit till idio- synkrasi hos männen - och hos en hel iiiitigd livinnor med för resten - att nte kunna tåla, a t t en kvinna f å r or- lentligt betalt för ett arbete, hur högt iralificerat det än är.
Hon bör aldrig la större lön än a t t det nätt och jämt räcker till en billig inackordering, ja, inappast till det heller, ty hon kan lyra ett rum, laga frukost och kväll själv, ä t a middag på en automat och ielst också sy sina kliider själv p å le- liga stunder.
Att en kvinna, som utför ?tt lirärande arbete lian behöva ett iem, vila och uppassning, alldeles som: n man, ä r en tanke som ännu aldrig g å t t upp för det manliga ingeniet.
Däremot unnar man nog enligt gam- n a l hävd en kvinna, som ä r gift med en Iian med stora inkomster, all möjlig komfort och lyx.
Även för en ung fiic- ka, som ingen nytta gör alls, utan blott roar sig på sin pappas pengar, har man rätt mycket överseende, om hon låter pengarna försvinna på kläder och nö- jen.
Det är bara den kvinna, ung eller gammal, som försörjer sig själv, som ingenting behöver utav detta livets goda.
Kanske beror detta på, att lyxkvin- norna lysa och roa sig i sällskap med männen, och att detta smickrar män- nens fåfänga och därför ä r all right, medan det alls icke smickrar en man, att en kvinna utför ett arbete, som är jämngott med hans, varför detta sist- nämnda icke bör uppmuntras.
Att den kvinnliga rösträtten medför en betydlig förbättring i dessa avseen- den, veta vi a v erfarenheterna från de lander, d ä r den införts.
I Norge är det självklart, a t t en kvinna i statens tjänst f å r samma lön som en man skulle haft, och kvinnorna ha d ä r rätt a t t inneha alla tjänster t. o. m. statsrådsämbeten.
Men d a r fingo också kvinnorna rösträtt så tidigt a t t männen icke dessförinnan hade hunnit med att införa olikhet i lön för samma arbete, något som vbra svenska män varit sysselsatta med p A
i.
N:R 8 2 RoSTRÄTT FÖR KUIBTHOB utkommer den 1 och 15 i var månad.
Bedakttjr: GWBLI HEBTZMAN-EBICSON.
I 33 Drottninggatan 33 Redaktion och Exp.
: 6 Karduansmakaregatann Rdaktionstid: onsdag och ltjrdag kl. ' / u3- ' / a4.
n. b och 1 tr. upp DAMWPOR,DRÄKTER &amp; KJOLAR till billiga bestämda priser.
I Obs.!
Beställningsavdelning.
Vi0 uppvisande av medlemskort i P.
K.
P.
R. lämnas 5 % rabatt.
L nom poaten eller genom insändande av kr.
3: 25 i postanvisning till tidningens exped.
Annonspris: 10 öre per mm.
å sista sidan, 15 Nu har Iöneregleringskommitten tänka sig a t t ge en kvinna en dylik (fre å de övriga.
Vid längre tids annonsering återgått till denna lättfattligare metod lön, det är tydligen för mycket för den rabatt.
även för folkskolan, och så iii.
man ef- manliga generositeten, t. o. m. när det RÖSTRÄTTSESYRÅN 0 Karäuansmakaregatan Ii, Stockholm Allm.
tel. 147 29.
Rikstel.
86 00.
Öppen vardagar kl. l- ' / n5 e. m.
L.
K.
P.
R a sekreterare träffas personligen kl. 1-3 e. m. skilda områden, särskilt under det si- sta decenniet.
Likaså h a männen h ä r orimligt svårt att fatta, a t t en kvinna även i övrigt bör få arbeta under något så när likartade villkor som männen, och inte alltid på något sätt sitta på undan- tag.
I våra statliga livsmedelsorganisatio- ner finnas inga kvinnor, som ha rätt att planlägga arbetet ifrån början; de ha endast rätt att ge råd, som männen t a den hänsyn till som de behaga.
Och v i ha vår egen lilla tro på, att åtskil- ligt knnde ha ställts en smula mer bil- ligt och praktiskt, om inte männen fått husera ensamma på områden, d ä r de dock inte h a någon vidare sakkunskap.
Man sätter den ena gången efter den andra till kommitteer, som skola utre- da frågor, som beröra kvinnornas in- tressen, utan a t t däri insätta kvinnor.
Möjligen tillkallas ngdigst några kvinnor vid tillfälle att ge några upp- lysningar.
Det är som nian inte unna- de dem att arbeta i r o och ha kommittb- arvode.
Nu senast har regeringen satt till en kommitt6 för utarbetande a v lagstift- ning om normalarbetsdag, söndagsvila, nattarbetets avskaffande och semester för arbetare, allt frågor som på det intimaste beröra även de talrika a r - beterskorna, men ingen kvinna har an- setts behövlig där.
Likaså sitter ingen kvinna i lönereg- leringskommitten, som dock haft a t t göra upp så många Iöneregleringar, som även gälla kvinnorna, och detta märks sannerligen på resultaten.
Nu har den lyckiggjort oss med ett för- laremas slag till reglering av lärarel- " lönefråga.
Den var n u ifrån början snedvriden, därför att riksdagen år 1906 på förslag a v dåvarande ecklesia- stikminister Fridtjnv Berg beslöt, a t t en folkskolliirarinna %kulle ha mindre lön än en folkskollärare, fastän de hade samma kompetens och samma arbete och fastän de i femtio års tid förut varit likstiillda.
Den oerhörda bitter- het ocli splittring inom kåren, som detta beslut till stor skada för folkskolan åstadkom, förmådde slutligen h r Berg att slå till ' reträtt och i stgillet föreslå tillämpningen av den s. k.
" behovsprin- cipen ", som skulle göra alla ekonomiskt " likställda " genom a t t ge stiirre lön å t familjefiirsörjare.
Den av honom till- satta " Iärarelönenämnden " fick direk- tiv att reglera lönerna för samtliga 1ä- rarekårer enligt denna princip.
Nämnden, som märkte att principen stötte p5 starkt motstånd hos läroverks- lärarna, ' htredde " den visserligen på många sidor i sitt betänkande, men fö- reslog dess tillämpning endast för folk- skolans del, medan man för läroverken höll sig till den enklare a t t ge endast kvinnorna lägre lön.
64ryte iemiska Tvätt- &amp; Färgtri A.
E. i alla slags Prenumeration genom posten: För utlandet sker prennmeration antingen ge- kemiskt tvättad och prässad blir Eder kostym, klänning, kappa eller överrock, om densamma insändes till Stort Lager av in.
o. utländska nyheter Expeditionen tjppen vardagar kl. 1-4.
Rikstel.
8600.
Allm.
tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Eltocliholm.
Pris för 1918 Kr.
250.
L (kmnmmer 15 öre.
Fernqvis ts Kappaff är ter en liten diversion tillbaka vid ut- gångspunkten igen: man t a r för sig på kvinnornas bekostnad eftersom de in- genting ha att säga i riksdagen.
Och man h a r lyckats i flera år förhala till- lämpningen a v den 1909 genomförda grundlagsändringen, som skulle ge kvinnorna r ä t t till vissa statsämbeten.
Vidare vill IöneregIeringsliommitth - i motsats till lönenämnden - uteslu- ta kvinnorna f r å n rättigheten att söka lektorstjänst vid de allmänna lärover- ken.
Någon rimlig anledning att anta att en kvinna, som innehar den nödiga Iiompetensen, skulle h a större svårighe- ter a t t undervisa på gymnasiet ä n i realskolan förefinnes inte, men nian un- nar naturligtvis inte kvinnorna att konkurrera med männen om så pass högt avlönade tjänster som lektorat (annat ä n vid de kvinnliga seminarier- na, d ä r det inte kunde undvikas).
Aven med den nedsättning a v lönen hon som kvinna enligt förslaget skulle få, blir den tydligen större ä n vad som kan tillåtas.
Teckningslärarinnorna, som hittills varit lika avlönade med lärarna, Ironi- ma nu i samma fördömelse som andra lärarinnor vid statens liiroverk, i det Iiommitten föreslår att de skola få lägre lön lin sina manliga kolleger.
Vad läroverken för flickor beträffar, ä r deras Iönereglering icke med denna gång, den ä r uppskjuten, ty lärarelöne- niimnden h a r icke hunnit bli färdig med sin utredning; det ä r aldrig brått- om, när det gäller att skipa rättvisa å t kvinnor.
Och trots att de stackars 1ä- rarinnorna vid flickskolorna således få viinta på sin löneförbättring, så h a r riksdagen nyss sagt nej till ijkat kris- tidsbidrag till dem.
Lärarinnorna sväl- ta, det är ett enkelt faktum, men fi- nansministern säger i riksdagen, för a t t hindra den a t t liimna dem kristids- bidrag, a t t det icke lir statens utan kommunernas sak att sörja för privat- skolorna.
Staten har således skyldighet att fa hand om gossarnas uppfostran, men för flickornas, så snart den går över folkskolan, har den intet ansvar - sådan iir den manliga rlittvisan.
Ty staten har som bekant ej sörjt för att npprätta elementarskolor för flickor, utan till allra största delen öyerlämnat cletta å t det privata initiativet.
IYu har också kommit en kungl.
proposition om uppriittandet a v praktiska ungdoms- skolor, och den rågar mattet.
H ä r före- sl &amp; inrättandet av en yrliesskoleöver- styrelse, bestående av en överdirektiir och tre ledamöter, en för handeln och två för industrien och hantverket.
De skola ha ordinarie tjlinst med 8,100 lir.
i lön och ett ålderstillägg å 600 kr.
efter 5 å r samt rätt till pension.
Men det är ännu en hurudgren, som skall företriidas inom styrelsen och det ä r det husliga arbetet.
Ingen bestrider a t t denna gren är lika viktig och krä- vande som de andra, men man miss- tänker förstås a t t denna befattning måste besiittas med en kvinna, och att gäller a t t befordra det kvinnliga arbete, som annars ligger mannens h jiirta när- mast.
Därför föreslår också den lrungl.
propositionen, att denna huviidgren ej skall vara företrädd a v någon ledamot, utan endast a v en " konsulent ", som här- för skall uppbära ett " arvode " a v 2,000 kr.
Salien blir sannerligen inte bättre därför a t t det tillika föreslås a t t denna konsulent också samtidigt skall vara inspektör för husligt arbete i de andra b kols tyr el se rna med de arvoden d ä r gi- ves, nämligen 750 kr.
på vartdera hål- let.
Hon skall således bli någon slags hjälphustrii, som g å r till och från i de olika överstyrelserna, medan de manIi- ga ledamöterna skola uppföras på or- dinarie stat med hög lön och r ä t t till pension.
Iliiroliimpningeii mot kvinnorna och nnderskattandet av deras arbete lian inte vara tydligare!
Detta iir nu en liten axplockning av erfarenheterna f r å n den sista tiden.
De äro verkligen nedslående.
Det kan j u göra en fiirtrir- lad.
att man skall behöva passa p &amp; vart enda förslag.
som kommer fram och nästan alltid konstatera a t t kvinnornas riitt tillbakasZttes, varefter vi måste komma tillsammans och protecdera mot orättvisan, skriva inlagor och fiirsölra vrida rätt ipen.
Vi påminnas stiiniliqt om att vi ej iiro representerade i riks- dagen, men vi äro alldeles uttriittadp nå detta.
Skola vi k u i n n o r aldrig få litet ro i detta land!
Vi liingtn efter a t t f å 1ei-a i frid ntan a t t i varje iigon-.
1dick hehöra stå i harnesk mot 13 a ' nnen.
Girlli Perini.
Ny M. F. K.
R.
E n avdelning av MRnnens förbund fiir kvinnans röslriitt bildarles i Ar- vika den 1 april.
Till ordiijrande i fiireningen utsågs hrgymiistare O. S.
F l n d h, till v. ordförande hvggniiiqtare Simon V. Olsson och till wkreterare och Icawtir disponenten Willielrn Ols- v n.
Vid miitet iittalades den förlionp- ninnen, att Irvinnornas riistriittsfr5ga måtte få sin lösning vid innevarande riksdag.
En gärd av rättvisa.
K. m:t h a r bifallit en anhbllan av sekre- teraren och ornbndsmanncn i Stockholms t ad 3 1 ante Sen dom sn 5 m n d f rök e n KJ a t h i 1 d a S t a d von Holstein a t t få a v l R ~ g a jiiris k n n - didatexamen vid Stockholms Hiigslioln utan hinder av a t t hon cj avlaet studentexamen.
Dessutom f å r hon tillgodoräkna sig som tentamensintyg de intyg över redan avlag- d a prov, som givits a v vederbörande esa- minatorer vid Högskolan.
__ Medaljen Illis quorum har tilldelats f r u Loonore Odencrants, född Ekman, ordförande i Borås F. K.
P.
R.
, f ö r hennes filantropiska och samhiillsgagnande verksamhet.
-- Ett tvarsnitt geuoin krigsåren.
Samtal och brev.
Av Anna Lenah Elg- ström.
Tidens förlag.
192 sid. Pris kr.
3: 75.
Det arbete med ovanstaende titel, som i dagarna utkommit, är, som författa- riiiiiaii själv anger i ett kort företal, ett bevis på h u r en människa reagerat mot åren 1913-1918.
Det ä r som konstnär, som pacifist, som h i n n a, eller som miinnislra rätt och slätt infor de livets onda makter världskriget givit iiiiring ocli upphov till, som författariiinan reagerar med hela styrlian a v sin glödande kiirleli till livet, dess goda och vackra sidor och alla dess rika, nu så sorgligt bort- sliisade möjligheter.
Men under det hon reagerar mot det som är, h a r hon siarens visioriära blick för en framtid bakom mörkret.
' Tein kan i dessa febertider ha en tanke i i n i g för kultur ", frågar hon, " för litteratur - det onödigaste av allt just nu!
Och litteraturens utövare - överflödiga i proportion - isolerade f r å n det forna brödraskapet jorden runt, isolerade, ofta nog, även f r å n yr- kesbröderna inom sitt eget land till följd a r skiljaktig ställning i stridsfrå- gorna, alltså på allt siitt isolerade ".
Denna skildring av en sida av den and- liga knltnren passar med lika r ä t t in på alla dess områden och gör ställiiin- gen tröstlösare ä n någonsin.
Kulturintresset finnes nog, men det liar flyttats över till arbetareungdo- men, r a r s nyvaknande behov av andlig odling ger hopp om framtiden.
Värl- den konimer lyckligtvis aldrig a t t Sali- ria kulturbärare, även om deras giir- niilg stundom bortskymnies ax7 krutrök och deras ord överröstas av lirigslarni.
T a r j e nation liger sina utvaldz, vilkas namn a r krigsiaiiiasteriia hiidac och hånas, men som dock bilda den lilla falang, som håller valit 0111 den he- liga elden, så att den ej slocknar - quaiid nieme.
Jfaktfilosoier ha stora anspråk på meningslödiet, säger Anna Lenah Elg- striiiii, och aiiför några ord ur en aii- iiiiilan i N.
D.
A. a v Thomas Manns bok " Friedrich und die grosse Koalition ", att " hwnaniteten, civilisationen ocli frrdeii icke äro lirets högsta goda och alt kriget framför allt betyder niora- lisl; rengörelse, uppfostran och befri- else, viilsigiielse nppriiger alla ma- teriella offer som kriget fordrar. "
- Infiir dylikt vaiivett måste varje för- nnftig iiiiiiiniska reagera som inför en kriminaldåres tal.
A tt författarinnan gör det med hela styrkan al- sitt socia- la patos, €örstår var och en som iir för- trogen med hennes författareskaps glöd ocli kraft.
Detta ä r ej likt vattendrop- pen soni slutligen urholkar hiilleherget, utan dynamiten, som spränger det f ö r att bryta väg för ljuset.
Ehnrii frestelsen a t t omnämna artik- larna " Om teater " och om d:r Erik He- dens bok " Eros och Polemos " ä r stor, måste j a g dock liimna dem för att över- gå till den del a v boken, som särskilt berör denna tidnings liisare: " En röst- riittskvinnas anteckningar ", " Från an- dra sidan sett ", " Tidens kvinnor av Ola Hansson ' ' och " Samhällsmoderlighet ", för att något liingre dröja vid denna seiiare.
Att Anna Lenah Elgström ä r en ärlig rösiriittslrrinna kan ingen betvivla, som i hennes skrifter känt sitt hjiirta vär- mas av hennes starka riittfiirdighets- trängtan, och då hon med hårdhandskar- na rusliar om rösträttsrörelsen hos oss
BÖSTRÄTT N:R 8 i Sverige f å r detta närmast betraktas let blev allt mera knappt nied upp- som utslag a v satsen: " den man iilskar, nuntran och vänliga ord; hushoriden den agar man. ' '
- Det ä r egentligen L.
- representerad av riksdag och press, K.
P.
R:s ensidiga fasthållande vid ar- för att ej tala om den förtjusande all- betet för rösträtt till förment förfång nänheten - hade däremot gott o m för andra feministiska frågor av vita-; parkar, öppna och försåtliga, i üyiiner- lare betydelse anklagelsen gäller.
Det iet försåtliga och de satte de djupaste ä r sant a t t röstriitten ä r endast en a v uärkena.
grenarna på feniinisniens träd, men Det ä r inte svårt att f å liv och f a r t den lir dock av så stor vikt att av den en rörelse, grundad p å irihets- och beror de andras niöjlighet a t t viixa och rättskänsla och med målet j nära sikte, en gång biira frukt.
Och har det syn- nen den sega, uppslitande kamveii ztl.
dats genom att ägna alltför mycken ans ir efter år, nederlag efter nederlag, - åt " detaljen röstriitt ", så finns det kan- ' Good God Billikins " nådiga erkännan- ske mildrande omständigheter härför.
le av " det värdiga i den svenslra röst- Varje rörelse - kulturell eller poli- rättsröreisen ", det är provet som kos- tisk - har en viss benägenhet a t t när; ar - känna huru de många årens or- den släpat sig frani genom åren, allt- ganisationsarbete - - ty detta ä r liigen jiimt lika långt från inålet, stelna i for- ibetydlighet i en stor politisk rörelse merna; detta kan ingen undgå, lika li- - ocli huru de många, för varje gång tet som en människa undgår ålderclo- tllt bittrare nederlagcn bestjäl en på men, om ej sjukdom eller bråddöd för- nod och entusiasni och dock söka hålla barmar sig över henne i tid.
F ö r L.
K. lessa känslor vid liv hos sina kämpaii- P.
R. har intet a v detta inträffat.
F. IL- le skaror, det ä r ingen lätt sak, och 0111 högern har e j kunnat ta liret av henne misstag skulle begas - ven1 liar rätt varken på det ena eller på det andra 3tt döma?
sättet.
Och för a t t anviinda Leopardis Den ena sortens fanatism lim * så av författarinnan citerade paradox: jvårt att förstå den andra.
K r e n röst- " Människan vore allsmliktig om hon riitten kan bli fürciiiiil för fanatism acii \ Tore förtvivlad jämt ", så har 1,.
I&lt;.
P. Eår bediinias soin sådan med förs,t&amp;else R. tydligen inte ägt den makten siituolil neh - erkiinsla.
De flesta.
av v8ra Irui- t. ex. kvinnorna i England, d ä r snffra- turvikrlen iiro köpta f ü r det priset.
gettrörelsen just I-ar ett utslag a v den IXistriittsriirelsen i Sverige Iiar k i l sortens förtvivlan, som räcker till.
Och: lie varit alltfiir principfast, rillcet lir som segrar.
Huruvida den gjort det så ?ii fara, niii nödläge uppstår, d å deii snart utan krigets hjälp vet ingen.
Ut- blista principen oftast iir att - inga vidgade politiska rättigheter äro ofta principer lia.
Författarinrian aiiviiiirlc r föranledda av en eller annan nationell vid ett p a r tillfiilleii med förstCwlsc och fara, inför vilken de makthavande anse leltagande orrlot " nödliigestiiri~iancle ".
sig behöva genoiii eftergifter mildra Lida vi ej litet var a v detta under sinnesstämningen bland de missnöjda niivarande förhCillandenl - vilka hunnit bli en maktfaktor.
Sliullc det inom rösträttsrörelsen fiii- Detta har ej lsckats rösträttsrörelsen nas en klyfta, som författarinnan an- i Sverige, och det lir j u möjligt att ar- tyder: " i ena sidan invånarna i den betsmetoden varit felaktig, fast den viirld som är, och å den andra liingtar- skett efter förebild f r h n länder med na till en biittre ", så är de senares antal längre och rikare erfarenhet - Ameri-? &amp; över \ - ligaiide att de förra fiirsvinna ka och England - diir man börjat inecl till intet - till de nollor de i själva vidare program för att sluta nied kon- verket iiro.
Målet fiir dir, för riist- centration kring röstriittsfrågaii.
Den- riittsltviiinoriias 1Rngtaii ä r j u att få na princip hade nog en god jordinåii i inedel, få makt att utöva den camhiill s- den kända äktsvenska försiktigheten, tn o d erl igh et hel a vii 1 1.
den skriker e f i c I '.
ytterligare förstiirkt av hj-piiosen " den Men a t t ntfijra reformer utan makt svenska röstriittsrörelsens viirdiglict ".
bakom 21 % som a t t röja mark ulan spa- Man h a r ej r ä t t att förebrå en stryk- de - oeh denna iir gömd bakom cinhbln rädd hund a t t han ej kan ryta s o m ett Iiis - det ha vi bittert fått vidlriiniias.
ungt lejon i kiiuslan a r sin styrka.
J a g Verktygen fiirst, sedan arbetet.
Tilliga ber mina kamrater i arbetet o m ursiikt liiiridei komina ej att saknas.
I slutet av boken Gnns en liten ypper- att j a g liliiiar röstriittsr6relseti TTicl det som i sin förstniininda djuret ocli lir ghii om j a g lig satir, " Nitrogl~~cerin ", är ensam 01x1 uppfattningen.
Förliål- sltiirpa och sin oniiitliga logik o m in- landena iiro j u olika ftir olika persoiter diritlens plikt mot statsideii bör vara 1 .i-iiide för alla som hylla niaktfiloso- och på olilia platser.
Meii vi iii ej d (i 1 ~ ~ it^ den stackars vorveii f6r striingt.
H: * ii firns liira.
Cppropet " Till iniidrar " iir så inner- r a r ocks8 ung en gång ocli litade på människors godhet, i1; eii åren giiigo, ligt och gripande att det ej 1 " iiIxmr en ~- - ~ ~~~.
~~~ - ~ pakta iiiajcritet eiuot deras sal;, soni i små- criia och pü landsbygden ofiast repre- sciiterus uv honoratiorea.
Det h a r mer ä n en g 8 n g framhållits a t t Den demokratiska andan Iiar i inyc- de a v r å r a landskap soni i materiellt hän- ket rjnga grad genomsyrat v å r a min- seende ha det Iiiist stiillt äro intellektiiellt dre samhällen.
Om i m den eller den.
efterblivna i högre grad ä n den befolkning, som hör till de tongivande, går i n j som under arbetet i den kargare jordmå- föreniiig-n, d3.
följa hela kategorier av nen på ett helt aniiat sätt tvingas till brott- k r i n n o r nird som en anl&lt;slioek, men lyser ning med tillvarons problem, och yttrandet " grsddan " n:cd sin frånvaro, då kunna de har med all säkerhet ett visst fog f ö r sig.
icke för sin sjiils salighet och sitt sociala Det är oftare missnöjet ä n fornöjsaniheten, anseendes skull inlåta sig på ett så ävcntyr- som manar till reflektion, och de som leva ligt tilltag.
Det kunrle betyda utesliitning i välmåga på den fiiderncärvda torvan ha f r å n de iörnäma kafferepen och syliliibbar- icke samma orsak som den trälande dags- ila och bojkottning i mer ä n ett avseende verkaren, för rilkpn brödet blir knappt, att t y i småstäderna håller man rälining på med tillfredssttillelse hälsa omdaningzrna i x-arandra.
Emellertid tror j a g inte a t t dessa samhällslivet.
oreflckterande s1:aror skulle utgöra någon Det var sålunda icke med alltför spända vinning för föreningarna a n n a t ä n i reni förvihtningar j a g anträdds min rösträtts- ekonomiskt hänseende.
De skulle alltid för- färd till Östergötlands gamla historiska bli den döda massan, och det ä r säkert till bygder, men om j a g under dessa solstrålari- större båtnad f ö r saken, då det blir kvali- de marsdagar oftare mötte entiisiasmen än teten och inte kvantiteten som tillgodoses trögheten, energien mer än likgiltigheten Det är med den allra största aktning j a g så f å r detta tillskrivas de vakna, duktiga tänker på de kvinnor j a g r a k a t under mir kvinnor, vilka såval i bergsbygden som på färd, och som i s i t t varma intresse för röst.
slättlandet äro tillvarons krydda och salt, rätten även mottog dess resetalare med ex De uppehålla intresset, de hålla liv i sina storartad gestfrihct.
Man förstår villter små föreningar, de kampa mot dumhet och spiinstighet det vill till hos dessa kvinnor okunnighet, och den.
som på nära håll sett icke blott att r ä c k a andras intresse, n t a r dem i deras arbete, förstår vilken otrolig även att uppehålla det hos sig själva, näi möda det vill till för a t t besegra den kom.
man så ofta mots a r h å n och oförståendc Vårsådd i idstergyllen.
3 FÖR KYIN ' NOB Den stora barnnvArdsmotlonen.
Motion i Första kammaren n:o 66: Angående skrivelse till K.
M:t om upptagande i samband med pågående revision a v vissa barnavårdslagar till undersökning a v frågor om utstriäcli- ning och enhetlig organisation a v sam- hällets barnavård.
Den som önskat siitta sig in i moder- na önskemål och reformförslag på bar- navårdens område h a r hos oss så gott jom ingen tillgång på litteratur; såvitt jag vet finnes ingenting annat än de broschyrer i C.
S. h: s fattigvårdsliom- mittes skriftserie, som helt eller delvis behandla denna fråga, främst då Ebba Vestbergs Samhällets barnavård.
Då itskilliga å r gått, sedan dessa skreros, vore det j u sorgligt, om de inte i en, le1 stycken vore föråldrade.
Vid årets riksdag, så rik på stora sociala rePorm- frågor, har emellertid framlagts en mo- tion, vars motivering ä r så iiiiiehålls- rik och instruktiv, a t t den Iran siigas fylla den ovan beklagade luckan i bar- tiavårc1L; litteratiiren och varmt anbefal- les alla F. Ii.
P.
R., som vilja ä g n a ett föreningsniöte å t denna fråga.
Motio- nen, soni efter att ha passerat ett en- Iiiilligt lagutskott, bi fallits av riküda- gens båda kanirar, har - natiirligtris, kan nian nästan säga - till upphovs- inan redaktör G.
H.
vota Koclt.
Med följande referat av motionens huvud- punkter sliiille j a g mycket önska ait kiiniia viicka I ".
K.
P.
K:s Iiist att sjiil- va skaffa sig den.
Bland de många stora frågor, som niir kriget iir över viiiita sin lösning, anser iiiotioniiren barnavården vara den soni lian &amp; tidigast kommer a t t tränga sig frain.
Som grunden f0r alla vidare framsteg niåste nian .iii anse en tillfredsstiillandc r å r d och fostran av saiiiliiillets dyrbaraste egendom, bar- P) eu, och i samband häriiied står frågan om skydd och hjülp å t deras niiidrar.
Om vi hlir i landet undgått krigets ohyggliga slöseri med folk och därför icke ha samma anledning soin de krig- förande att sölra gottgöra detta, så fin- nas dock hos oss tillrlicliligt stora skäl -- * - - c-_ ~~ ~ ~ ~ itriing i en kviiinosjlil oberörd.
Niir man liist det, förstår och ' 2 ' 1 inner man kriget ssi soni Iranske aldrig f i i r r och iiii plikt, sin ofrånkomliga plikt mot bai~iicii, it10 t f rarntiden.
Oiu boken i sin helhet han niaii aii- föra Tiiiioteus Y: 16: " Den iir eder ayt- lin till liirdoni, till straff, till bLiiiring, till tiiktaii i riittfiirdigliet. "
- SBledcs r a d vi alla behöva och lin gott a r.
Pi-igga CaV1Berg.
ttt p å allvar ta upp samma fråga; de stora bristerna i vår nuvarande barna- Jård och den förfärande ökningen a v miiart och brottslighet bland ungdo- iien äro anledning nog.
De nämnda bristerna i vår nuvaran- l e lagstiftning torde alla, som nyligen Jeristade centralstyrelsemötet, genom ' röken Ebba Paulis varma föredrag ha livligt minne.
Fröken Pauli liknade leiina lag vid ett läggspel, puzzles, där: tt hörn hiir och en liten del d ä r hittills ycks h a blivit lagd nästan på måfå.
En del ä r lagen om fosterbarn, en an- lan oni sedligt försummade och van- irtade barn, en tredje den nxa lagen) iii barn utom äktenskapet.
De båda ... orstnlimnda äro nu föreniål för om- trhetning av fatti.pårdslagstiftnings- iominitten, jiimte vissa andra punkter t v barnavårdsfrågan.
" Men hittills ",; äger motionären, " ha de lagstiftande nyndigheterna nästan uteslutande iaft sin uppmärksamhet riktad på de rärsliilt olyckligt stiillda barnens för- iållandeii, framförallt de utomiikten- skapliga; däremot har man förbisett be- iovet av a t t barna-c.årdsniyndig1ieten &lt;an utsträcka sin verlrsamhet till varje Fall, diir ett ingripande är pålirillat.
E j ieller har nian beaktat, att det ä r be- ?övligt höja barnavården i sin helhet inom varje samhälle genom upplys- iisgsverlisamliet och genom stöd eller ellt skapande a v sådana institu- soni främja hemmens uppfostra- regärniiig. "
Motionären indelar för överskådlig- ietens skull barnens !iv i fyra perio- ler, den första med 2-årsåldern soni 6x7- rc griiiic, den andra nied intriidet i skol- Ildern, den tredje omfattande skoltiden, ch den fjsrde, som börjar mcd uttrii- !et u r skolan.
Under den första perioden gäller det iurudsakligast a t t bekämpa dödlighe- ten - hos barn son1 mödrar - och före- komma framtida sjnkdomar.
Skydd åt barnen under de första levnadsåren, det består j u till största delen i hjäilp Bt deras inödrar.
Vissa atgärder, sa-, 0111 fiirbütlrandet a v barnmorskornas ställning, upprlittandet a v förlossnings- hem, iiro redan under utredning.
An- Ira stora önskemål äro zrppl.ysizings- gch understödsbyråer (mjölkdroppar) x h spädbarnshem, villra senare oclcså Ivse a t t fast sammanlinyta bandet mel- lan nior och barn.
Hittills har i regel slnmpaii fått avgöra, om dylilta anord- ningar finnas inom ett sainhälle eller ej.
Motioniiren anser a t t det borde åt e n viss myndighet liuniiauppdragas a t t tillse, det behovet av dylilra hjiilpiiisti- - ~~~ ~- - __.
% -.
_ I ~~ ~ ~ ~~ och ofta sLi; i-dar otavli som 1Bn.
De äro så forijiisaudc, dessa gamla östgötska småstä- der, soin e n gång varit &amp; ten för den sren- sba odlingcii, men soin nu sjunkit tillbaka i gliimska och iiridauskymdhet.
Där l u t a de gamla husen sina fallftirdiga m u r a r och spegla sin svuilna storhet i å n eller Viitter- vihcn, (lär krypa de saminan i det stora ber- r c t s shugga eller söka s i t t skydd i de nr- åldriga kyrkornas hägn, och r u n t omliring dcni brcder slBtten sina vida, böljande lin- jer, hela, den fruktbara östgötska jorden, som n å t t en sådan grad a v kultur a t t svart- niyllan k a n v a r a ända till en meter djup.
Bien a t t leva i denna drömmande stillhet, det ü r dock nbgot annat ä n a t t som rese- talare eller turist imponeras av minnena irHn Gustaf Vasas dagar och tilltalas av idyllen som sådan.
Man glider så lätt i n i det Lontemplativa tillståndet och låter värl- den sköta sig bäst den vill och kan.
Fres- telserna härtill &amp; ro icke få, och därför an- ser j a g a t t de kvinnor som stå i spetsen för landsbygdens rösträttsrörelse iitföra e t t så inscliet duktigare arbete än vi andra, som befinna oss i centrnm och icke behöra söka efter impulserna.
Namn ä r o onödiga att r ä k n a upp, t y de äro v a r t och ett Bända på sin ort, och de äro icke blott förbundna med rösträtten, u t a n även med a n d r a so- ciala reformsträvandm.
Men den stora allmänheten?
Ja, man - ~ _ _ ~ - - _ sI&lt;ullc ö i c r d r i r a om m a n sade a t t jntrcssct vore stort, men i genomsritt kunde åhörar- antalet beräknas till ett sjuttiotal p ü varje plats.
For m8iiga iir kvinnoröstratten allt- j i m t ctt farligt och ganska o k h t begrepp, och det fordras floder a v upplysning för a t t omdana den allmänna uppfattningen.
A t t de liorn som sds icke strös u t f ö r vinden är ganska märkbart, t y på de platser, d a r jor- den redan v a r btrcdd, syntes människorna mera mottagliga för rösträttskravet.
I Bo- rciisbere t. ex., d ä r frii Sigiic Thörnqvist hål- lit e t t föredrag iinder hösten, bildades en förening pH 40 medlemmar, men i Boxholm, som dock är ett stort industrisamhälle, an- iiiälde sig endast 7 kvinnor a v den ganska fåtaliga publiken till inträde i en eventuell förening.
Intrycket a v Östergötland i rösträtts hiinseende v a r alltså långt ifrån ned- slående, men det lirives arbete för a t t vin- na några resultat, och d i r f ö r är det en tröst a t t veta, a t t det i spetsen för Östergötlands länsförbnnd s t å r kvinnor, som icke lämna någon möda ospard för a t t upplysa, mana och vägleda, och vilkas trofasta arbete för rösträttens sak ska !l bära frukt i komman- de skördar.
Gurli Hertzman-Ericson.
4 tutioner fylles, vare sig på privat elle kommunalt initiativ.
I fråga om kontrollen över enskilt barnavård, anser motionären att en s radikal anordning som införts i Ens land med inregistrering a v varje ny fött barn och därpå följande inspektio.
ej bör åtminstone i första hand tillgrj pas hos oss.
Däremot borde barna vårdsmyndighetens befogenhet utsträc kas diirhiin, att den tigde ingripa i var j e fall, d ä r anmiilan inginge om brie tande vård eller d ä r eljes behov av åt gärder ansåges föreligga.
Ett annat ön skemål är a t t barnavårdsmyndighetel står i närmaste samarbete ined alla or gan, enskilda eller offentliga, som hr något a t t skaffa med splida barn.
E minst viktigt ä r samarbete ined barn morskorna, a v d k a mycken hjälp bö kunna väntas; en förutsättning 1iRrfö är dock a t t deras stiilliiing väsentlig förbättras, såviil ekonomiskt so= i f r i ga om utbildning.
En annan fråga, E O I ~ behörer allvar Zigt öi-ervagas är samhällets skyldighe att ekonomiskt bispringa barnrika f a miljer, med eller utan fattigvårdsbe hov.
E n väsentlig del av denna under stödsverksamhet bör üverflyttas fiåi fattigvården till barnav&amp;rdsmyndighe ten, dit den otvivelaktigt hör.
Den a7 riksdagen förlidet å r begärda iitred ningen om s. k. förskott av allmänri: medel till barn utom äktenskap tordi resultera i att iiven detta slag av im derstödsverksamhet kommer a t t hand havas a v barna~-årdsnisndigbeten.
Ett grundvillkor för a t t de späda bar nens v %rd sltall bli tillfredsstiillande ä1 att u p p l p s n i n g o c!
~ wtdervisning i bur navård meddelas största möjliga anta kvinnor.
Denna fråga är upptagen til behandling i en särskild motion av red von Koch.
Under barnets andra utvecklingsperi od - från 2-årsåldern till skolåldern - kommer till den fysiska vården ocksi omsorgen om barnets fostran och d a nandet av dess karalitiir.
Motionirer påpekar, h u r u grundläggande i sedlig1 avseende f ö r hela livet denna period ä1 och huru medel niåste utfinnas a t t kom- ma henimen till hjälp iinder denna k i i tiska tid.
Soni önsliriirda anordningai till stöd f ö r hemuppfostran n " nrnnas barnlcrub bor, barnnvZrn, arbetsstugo?
och barntrtidg6rclar (Kindergarten) allt anstalter, vilka diirjiiriite medföra att mödrarna under åtminstone någon del a v dagen befrias f r å n tillswen a t barnen och kiinna ägna sig åt annal nödviindigt arbete.
Särskilt i barnträd~ gården ser motioniiren en viktig, ja nödviindig hjiilp för hemuppfostran och en också i allmiiiit pedagogiskt hän- seende mycket betydelccfull faktor.
OcIi5å.
om alla dessa företag gäller a t t det e j bör örerläninas åt tillfällig- heter om de komma till stånd, utan att det bör x-ara barna. \ .årdsmsndigheten ålagt att tillse, a t t sådana företag exi- stera i tillräcklig omfattning.
Då vi komma till den tredje perioden.
skolåldern, träda andra problem i för- grunden, friimst frågan om folkskole- barnens hggieniska öceruakning.
En intressant redogörelse liimnas för de nyss genomförda mtirkliga engelska re- formerna på detta område.
Liikari-ård vid alla folkskolor har d ä r tilliimpats sedan år 1907 orh den praktiska betydel- sen härav har visat sig v a r a ännu stör- r e a n som förutsågs; erfarenheten har bekräftat, vilken nödvändig förutsätt- ning f ö r den intellektuella fostran den fysiska är.
Slzollurareiizstitutionen, som i Sverige redan förberetts genom undersökningar och åtg " a r d er av pro- vinsialläkareföreningen, bör utom att den utövar kontrollen a v barnens hälso- tillstånd taga befattning med urvalet a v de barn, som böra åtnjnta skolbe- spisning och ferievistelse p å landet, två frågor som på grund av riksdagsskri- velse redan äro tinder utredning.
Skol- läkarna böra till biträden ha s. k. skol- sköterskor, vilka i utlandet visat sig fylla en verklig mission.
- All den so- RQSTEEÄTT FOR KUIHHBB RiRs 2 5 5 0 Ailm.
6 2 9 E &amp; la omvårdnad, som genom skola1 kommer barnen till del, bör höra undei barnavårdsm yndighe ten.
I fråga om den fjärde perioden, årer ifter skolåldern, understryker motio oären kristidens erfarenhet, a t t barna cårdsnämndens kontroll behöver ut jträckas till en senare tidpunkt ä n der nu gällande.
Under den kritiska ålder1 i5-18 år, den tid, då vaiiart ocli ung loinsbrottslighet framförallt uppträ ler, är barnavårdsnämnden i regel u1 stånd a t t t r ä d a emellan och det är en l a s t domstolen, som då kan gripa i x) ch under vissa förhållanden döma dt orottslign till vård å uppfostringsan Stalt.
Här föreligger en mycket farli5 ucka i samhällets fostrande verksam net och ändring behöver snarast möj i g t komma till stånd.
Slutligen betonar motionären nöd- viiiidigheten a v a t t den myndighet, 1 iars hand en sådan mångfald uppg-if.
e r skola läggas, utrustas på fullt till.
' redsställande sätt.
IIälsovård, under risningsväsende, understödsverlisam- iet, m. m. böra h ä r v a r a sakkunnig1 ' öreträdda.
A orter, d ä r läkare ä r bo-, att, bör denne vara självskriven rned- eni.
Att kvinnor lagligen tiltförsäliraf ilats, " forde vara önskvärt " (varför en- last torde?
), siiger motionären.
- Efter ttt h a sammanfattat den verksamhet; om bör samlas hos denna enda myn- iighet, erinrar han om, att v å r egen er- ' arenhet tillfiillo bestyrker behovet av itt barnavården på dylikt s ä t t centra- iseras.
" Intet har varit mera hinder- igt för en god samhällets barnavård j Tårt land ä n den splittring på olika nyndigheter, som hittills här varit rå- lando.
Genom att ' olilra grenar a v bar- iavårdcn handhafts a v olika organ - iiilsovårds-, fattigvårds- och skolmyn- ligheterns - h a r ingen liiint något rerkligt ansvar f6r barnavårdens hö- ande och betiinkliga luckor ha upp- tått.
Bled samarbetet har det ofta va- i t klcnt beställt och ingen kontroll rån statens sida över lroinmunerna har unnits.
Fattigvårdslags tif tningskoinmitth ar- letar som nämnt med revidering av rissa nu giillande barnavårdslagar.
Mo- ionären hemställer nii, a t t riksdagen nåtte bos K.
M:t anhålla, a t t komniit- e n skall f å i uppdrag a t t i samband iärmed även upptaga de av honom iit- alaclc önskemålen till bebaridling.
Det rbete, som kommitten nu utför bör ic- e häninias av några inskriinkande be- tiimmclser utan kiinna utföras med 3 7 7 - ikt att skapa en fiillt enhetlig organi- ation av samhällets barnavård.
M a j a Forsslund.
~ - 9,000 ki.=Barometern.
, 500, 600, 500, 000, 500, 500, 000 Till L.
K.
P.
R:s stora 1,153:37 insamling liar ytterli- gare influtit: Alby kr.
100: -, Alvesta 50: -, Eroby 120: -, Bräcke 25: -, Falkenberg 200:-, Hedevikeii 20:-, Landskrona 36: -, Lin- köping 12: -, Ljusdal 30: -, Motala 102: -, Orsa 114: 40, Oskars- hamn 10: -, Söderhamn 75: -, Sölvesborg 40: -, Ulricehamn 73:-, Upp- sala 100: -, Vara 20: -, Visby 15: -, Beneciicks- Bruce, C., fru, 35: -.
8! / il.
P. BHOERSSONS R1IlBElRFFIIR i e Maimtorgsgatanr 6, S t o c R h o l r r pd:R ' 2 STOCKHOLM 1 Barnhusgatan 1 (hörnet av Drottninggatan) s t o r t lager af finare och enklaro MbBLEW i ek, mahogny, valnöt samt andra träslag äfven nidlade, t,ill billigaste priser.
Allm.
Te !.
11410 Riks Tel. 6505 i i 1 i I VARJE SVENSKT HEM bör finnas en svensk, solid, Iättgaende + ~ e e o o a g o e o.
d ~ O o e o o o ~ ~ och beprövad 0 C.
S. k s konferens om ungdomsvård.
De orden leda tanken till både nutid ocl framtid, de vittna om framsynthet, prali tisk företagsamhet, omsorg om de olyckli liga, om barmhärtighet ocli god vilja.
All: dessa etiska, moraliska och statskloka mo tiv ltommo också till synes vid denna dei 5 - 6 april avhållna konferensen och gåvc en ühörare den glädjandc kBnslan av at i v å r t land finnas m h g a kvinnor och mäi nicd den sauna livsförståelsen, den a t t in tct mänskligt B r dömt a t t g å under, der a?
t iminga svaga och brottsliga viljor kim na nicd den r ä t t a vården stärkas och f ö r ädlas.
A t t den starltarcs ansvar mot der svage, statens mot indirideii, den ena mBn niskaiis mot den andra, nutidens mot fram, tidens vor0 bevekelsegrunder till de fram komna förslagen, agrom tvekadc ingen goin hörde de värdefulla inläggen.
För barnen är redan, om e j alls tillräck, iigt, delvis sörjt, men nied ungdomsvårder ir det betydligt sämre bestBllt h ä r i landet Man måste g å u t ifrån a t t ungdonien hai it1 naturligt bchov a v nöje och förströelse skaffa dem darför bättre nöjen an en usel bio Ban bjuda dem på.
Fiiriidla alla nöjes- .illfüllcn, som k u n n a bjudas, ingenting är sott nog å t dcn, som skall bilda sig sir, ivsåsl; ådning, som i sin t u r sliall bli er Ivgörande faktor då det gäller a t t bestäm- (la f ö r nästa gcneration.
T a g hand om alla Isnartade, ge dem tilIfälle till förbättring stöd dem och led dem, kraftigt niir det be- 161,s.
mcn alltid med urskiljning 3ch for- stånd.
G i v os$ nya, goda., praktiska lagar: iv oss mojlighet a t t efterleva dessa lagar.
tröj inte med att omlägga ungdomsvården .änk pR vilken andlig smitta en vanartad ingrlom lian syrida, t y e t t dåligt exempel, ch inflytande verkar fortare och starkare i n det motsvarande goda.
A t t all ungdom beh6ver \ %rd ä r sükert!
rit uugdom måste fostras ocli stärkas för itt beredas för den lianip i livet, som dc indå måste kiiinpa ensainma.
Viktcii av ett j o t f hem framhclls på.
ett klart och över- &gt;-gande siitt genom frih.
Ebba Palnistieriias .armhjürtadc och kloka föredrag.
Ett hem, liir öinsesidigt förtroende, sanning och ge- nerisarnlictskänsla r å d a med uppriktighet iicllari barn och föräldrar ä r den bästa criind a t t s t å på.
Att v i behöva nya kviu- ior, n p i mödrar, vidsynta, upplysta och ned social ansvarskänsla betonades, men ika s B viil fordras det nya m ä n, nya fader.
C g om en fader ock genom s i t t arbete vistas nycket utom hemmet, bortfaller inte där- ö r lians mcdansrar cIIer medpIikt mot hem ich barn.
Men det är i n t e endast mödrar ich fäder, målsmän och lärarekrafter som La ansvar f ö r ungdomen, det har var och !n.
Ty v i veta vilken makt exemplet och idsandan har och vilka ä r o a n s r a r i g a för len9 Jo, vi alla.
A t t konferensen kom till stånd r a r C.
S. 1:s förtjänst, a t t den gick i den rätta an- lan tillliommer alla de deltagande och nan lämnade konferensen med övertygel- en att vår ungdomsvård låg i händerna på) trsoner med en stark t r o på nyttan a v itt verk och besjälade av osjälviska motiv.
I professor Kjellbergs slutord betonade ian att oaktat många mörka tavlor upp-, ullats v a r dock den ljusa tron på en möj- ig förbättring det övervsgande intrycket rån denna intressanta konferens.
- n.
Rättelse.
I d:r Alma Sundquists artikel) e smittosamma könssjukdomarna och reg- imenteringen i n:r 7 a v R. f. K. s t å r sid. 3 ad 5 uppifråa " möjliggör ", vilket bör v a r a omöjliggör ", som också f r a m g å r av sam- ianhanget.
Svmasfin / I S6ders " English School " Engelska lektioner och iirerBdttningar.
Irstagatan 26.
Alim.
Ttl.
Söder 36035.
Annie I. Scott.
Bergman-Österbergska kursen i Likenäs.
Så äro de då över, högtidsdagarna den - 3 mars, då den Bergman-Österbergska icrscn hölls i Likenäs.
Det ges int.e mer an: tt omdüine om cict siitt, på vilket ledarin- lan, frölren Emina Aulin, löste sin uppgift kir.
Alla ri Dalbykvinnor, som hade lsc- caii ocli f ö r m h c i i a t t fA rara n e d om före- Irngrn, liiinna och önska n t t a k en inner- i g fneksanihct mot &amp; vii1 fröken Anlin som not den organisation, som förskaffat OSS len stora fCrmåncn a t t f å det levande ordet de f ö r dc flesta av oss annars s5 döda ller f r U m n a n d e ämnena, SS alldcles inpå råra huskantar, att den som hade aldrig så itet intresse för saken Iielt enkelt måste; omnia.
Att inte Brinnoriia i och omkring Like- iäa infiinno sig i n b n g t a i i p r e, ä n vad, erkligen v a r fallet, r i t t n a r j u s t inte högt ini intresset bland oss.
Men för övrigt vo- e man frestad att för de frånvarande npp- cpa den gamla bönen: " Fader, förlåt dem, y de visste inte, vad de gjorde ".
De viss- e inte, vad,de gingo miste om.
Det var inte blott en r ä t t avsevärd verk- ig kunskap frökcn Aiiliri meddelade sina ippmärlrsamina åhörarinnor, utan vad som .ar a v större viirde r a r den själfullhet och onerlighet, den stora ansvarskiinsla och dilittrohet, som uppbar varje sats i hen- .es anförande, och som man omöjligen Eun- e undgå att väckas iipp utav.
I Iikhet ied undertecknad var det nog också mån- ' en, som kände den varmaste tacksamhet nför det faktum, a t t då nn kvinnornas sak ö r första gången offentligen berördes i 3r ort, det då skedde på ett så sant, fiillt ch helt kvinnligt sätt, a t t inte ens den ar-: aste motståndare till v å r a k r a v skulle unna tala oin " förlorad kvinnlighet ".
San- erligen, Gud och fosterlandet h a r hört ' redrika Brerners bön: " Giv oss kvinnor! "
' röken Aiilin är ett levande s v a r därpå!
åsom ett praktiskt resultat av korserna i iorra Ny och DaIbg kan nämnas, att med et snaraste är e n rösträttsförening här x och färdig.
Det var många, som ngo k l a r t f ö r sig, att icke allt ä r b r a som et är, och glädjande nog erkännes detta aktum även av många män härstädes.
A.
Y. Btockholm 1938, I n 1 Rmggotrbme Boktryck &amp; A.
B.
