# ID: svediakorp-per2649
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,708
# sentences: 690
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra sci mycket j3r en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI.
ARG.
1 Handfallenhet.
~ STOCKHOLM, 15 NOVEMBER 1917.
Flyg ut, du vita sidenvåd, och lys, du sol i guldl Berätta, inskrifts gula tråd, om tusenårig skuld: om kraft, som slog, om vald, som tog, om kvinnoätt, som saknat rätt, om kvinnohand, som burit band, om kvinnosjäl, som varit träl till livets höst från livets vår i tuseii långa år.
Träd fram p å duken, sol i guld, och lus den nya dag, som gäldar tusenårig skuld och som gör rätt till lag.
Den nga dag då rätt blir lag, vad den blir klar och underbar.
Mitt fosterland, tag bort det band, som hindrar mig att tjäna dig så helt jag vill i v e och val, med kraften av min själ.
Förlälj, du vackra sidenvcid, om tusenårig bragd, det släktes tusta hjältedåd, vars själ i band var lagd, om kärlek varm i kvinnobarm, om vilja vek, som aldrig svek, om tungd, som bars, om sår, som skars, om liv, s o m gick och aldrig fick si6 andes rika trängtan närd i fördomarnas värld, Du kar ej råd, mitt fosterland, att mista någon arm, att slå en enda själ i band, vars håg är ren och varm.
Vad månne bär den dag, som är, i skölden ren?
Vad kommer sen?
I tid av nöd behöves stöd.
Mitt fosterland, tag bort ditt band och lus, du sol, den nya dag, då rätt har blivit lag.
Flyg ut, standar, och vaja på den dag v i vänta än, då Sveriges ädla kvinnor f å bli likar med dess män och så som de f å f r i a ge med själ i brand åt folk och land sin kraft, sitt stöd.
i liv och död, då lågt och smått blir stort och gott, då först, du dyra fosterjord, är du vår f r i a bygd i Nord.
Lina Gren-Nilsson.
(Vid Malmo F. K P.
R:s standarinvigning den 9 okt.
1917.)
nyttigt för samhället.
Men för kvin- ligger bakom; dessa kvinnor h a i den- norna skall den vara som en leksak, ett na svåra tid gjort ett särskilt tungt smycke, som gives dem till tröst, för att deras käraste givit sitt liv för vad de ansett vara en rättvis sak.
I Austra- lien, d ä r kvinnorna redan ha rösträtt, h a myndigheterna tagit steget ut: d ä r få soldaternas kvinnliga släktingar me- dal jer.
Även här i Europa är samma tanke- gång framme.
Den bebådade ungerska kungliga propositionen om kvinnoröst- rätt föreslår till erhållande av rösträtt kvinnor a v en viss bildningsgrad, kvin- nor som idka något självständigt för- värv och - krigsänkor.
Här gå !ju männen icke ut frivilligt, därför måste de dö först, innan deras hustrur kunna få rösta mot framtida krig.
Det meddelas f r å n alla dessa håll, att förslagen väcka stark opposition.
Jag skulle tro det.
A. W. I N:r 22.
Utsikterna för kvinnoröst- rättens genomförande i Ungern.
Kort efter konung Karls tronbestig- ning utfärdade han ett manifest, i vil- ket han uttalade sig för e n snar fred och för de medborgerliga rättigheter- nas utsträckning till alla nationens ar- betande medborgare.
De partier, som tilhörde oppositionen mot den dåvaran- de regeringen Tisza började ett ener- giskt arbete för rösträttens utsträck- ning.
Stadsfullmäktige i Budapest an- togo en resolution att framläggas for parlamentet, i vilken de begärde all- män och lika kommunal rötkriitt.
Med anledning härav hänvände sig kvin- norna till stadsfullmäktige, som giila- de deras krav och inneslöto kvinnorna i sin begäran.
Under ledning a v greve Michael Ka- rolyi förberedde nu delar a v det Obe- roende partiet e n aktion tillsammans med.
socialdemokraterna, de kristligt sociala och de demokratiska och de radikala medborgarnas partier.
Resul- tatet blev också det väntade, kabinet- tet Tisza fick avgå efter några miss- lyckade försök a t t hålla sig kvar.
Den 2 juni bildades Medborgarnas och arbetarnas rösträttskommitte, var- a v den ungerska rösträttsföreningen och andra kvinnoföreningar även bievo medlemmar, d å programmet upptog kvinnorösträtten.
Stora skaror a v kvin- nor deltogo i den jättedemonstration - den största Ungern någonsin skådat - som ägde rum i Budapest den 8 juni för att stödja den resolution, som skulle framläggas f ö r konungen och däri det förklarades, att endast den regering skulle erhålla medborgarnas stöd, som ville genomföra allmän, lika och hemlig rösträtt.
Borgmästare Barczy överlämnade resolutionen till konun- gen och samma dag erhöll greve Ester- hazy i uppdrag a t t bilda en koalitions- ministär av oppositionspartierna.
Två statsråd utsågos till medlemmar a v rösträttskornmitten, nämligen justitie- ministern Vazsonyi och greve Bat- thyanyi.
Dessutom uttalade fyra an- d r a sin anslutning till kvinnorösträt- ten, och kvinnorna meddelades, att in- tet hinder mötte från regeringens sida, att kvinnorösträtten genomfördes.
Nu började kvinnorna utveckla e n storartad agitation, som började den 16 juni med ett stort politiskt möte, d ä r en mängd både manliga och kvinnliga talare uppträdde.
Greve Michael Ka- rolyi uppmanade kvinnorna a t t arbeta för sina rättigheter, en av ministrarna, George Lukacs, även ordförande i Män- nens förening för kvinnans rösträtt ut- talade, att kvinnorösträttens genomfö- rande v a r en nödvändighet för att för- I, .d .. '
N:R 22 R ROSTUTT FOB KIAXnIOB Fat&amp;i~~dsgagstiftninigen.
utkommer den 1 och 15 i var manad.
Redaktör: GTJBLI HERTZXAN-ERICSON.
Redaktion och Exp.
: 6 Xarduansmakaregatann Redaktionstid: onsdag och lördag k1.
1 / s3-1 / ~4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rjk~tel, 8600.
Alim.
tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Stort lager uv im o. utibindska nyheter i aIIa slags Prenumeration genom posten: DAMRAPPOR, DRAKTER &amp; KJOLAR Pris for 1917 Kr.
1: 35.
4:de kvartalet 50 öre.
Manummer 10 öre.
För utlandet sker prenumeration d i n g e n ge- nom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
Anaonspris: i0 öre per mm.
å sista sidan, 15 Ore de övriga.
Vid lringre tids annonsering rabatt.
0bs.l Besttillningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i E: K.
P.
€2.
lämnas 5 9; rabatt.
till billiga bestämda ' priser.
Högkvarteret.
RC) 8 T R Ä T T B B Y R Å N 8 Kardaansm&amp;iWegatan II, Stoclrholm Ailm.
tal.
147 29.
Rikstel.
86 00.
Öppen vardagar kl. l- ' / s5 e. m.
L.
K.
P. R.s sekreterare träffas personligen k1.
1-3 e. m. bättra de sociala förhållandena och den allmänna hygienen.
Pethö, socialdemo- kratisk riksdagsman, uttryckte slutli- gen sitt partis ståndpunkt till frågan.
a d r i g förr h a de ungerska kvinnor- n a av alla liiger utvecklat en sådan livaktighet; besök gjordes hos parti- ledama, hos riksdagens medlemmar, artiklar publicerades i alla tidningar och broschyrer spriddes i stor mängd.
Redan den 27 i samma månad hölls äter ett kvinnomöte, denna gång an- ordnat a v ungerska grenen av Kvin- nornas nationalråd.
Markgreve Palla- vi&amp;, som på mötet representerade statsministern, försäkrade kvinnorna, att regeringen till fullo uppskattade de stora tjänser, som de gjort sitt land och förklarade, att regeringen helt och håliet anslöte sig till deras krav, som de Önskade genomföra.
Inrikesminis- tern Ugron uttalade sig i samma anda.
Ytterligare f y r a parlamentsledamöter uppträdde på mötet, förutom ett flertal kvinnliga talare.
På ett mö &amp; som kvinnorna anord- nade ett p a r veckor senare, den 13 juli, uppträdde en del i vetenskapen och lit- teraturen bemärkta män samt biskop Prohaszka till förmån för kvinnoröst- rätten.
Vid regeringens första uppträdande i Parlamentet talade greve Michael Ka- rolyi och d:r Sandor Giesswein i andra samt greve Aladar Szechenyi i första kammaren för kvinnorösträtten.
Sedan dessa underrättelser kommit OSS tillhanda genom Jus Suffragii har som bekant kabinettet Esterhazy av- gått, på grund a v en del uppståndna svårigheter med socialdemokraterna, och f. d. justitieministern Vazsonyi äi nu statsminister.
En kunglig proposi tion har n u bebådats, d ä r det föreslå5 rösträtt för kvinnor a v en viss bild ningsgrad, för kvinnor som idka själv ständigt förvärv och för krigsänkor.
.______ Ny landvinning.
Många a v denna tidnings läsare kän- de till L.
K.
P.
R:s gamla högkvarter, Lästmakaregatan 6.
Till visiterna vid Stockholmsbesöken hörde väl g ä r n a vi- siten hos Rösträtten, åtminstone när Jet v a r fråga om den äkta rösträtts- kvinnan, hon, som bär märket utanpå och inuti.
Nu, sedan högkvarteret är flyttat, x h det kanske på grund av tidslaget höjer, innan den personliga inspek- tionen kan ske, skall j a g be a t t få bli ciceron genom de nya lokalerna.
L.
K.
P.
R:s sekreterare har satt ner rösträttens tältpinnar mitt i Klara Tamla tidningskvarter, Karduansmaka- regatan 6, d ä r Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter äro närmaste grannar.
Den, som känner till Klara, vet, att det inte kan v a r a något modernt och tids- Enligt hus, som numera h a r den äran att hysa rösträtten, och så ä r heller inte fallet.
Det tycks inom parentes vara en egenhet för kvinnosakslokaler i in- och utlandet a t t bo i gammaldagr ofashionabla lokaler.
L.
K.
P.
R. jämte sin tidning beboi nu tre stora rum 2 tr. upp åt gatan in om en tambur, som den delar mec Svenska fredsförbundet och Svensks sektionen a v I.
C. W. P.
P.
I rnitter är expeditionsrummet med tre skriv hord vid tre fönster, och om besökei infaller under expeditionstiden mellar Kvinnorösträtten i Kanada.
1 och ' i 2 5 kan man möjligen f å se all: tre upptagna.
Där sitter f r u Emilic Kanadas regering h a r framlagt e1 Arcini, som sedan 1910 skött bådt proposition om rösträtt å t alla kvin Landsföreningens och Stockholmsför nor, som äro fyllda 21 år, födda brit eningens löpande expeditionsgöromål tiska undersåtar och som äro mödrar men som nu h a r händerna fulla endasi hustrur, änkor, döttrar eller systrar til med Landsföreningen.
Stockholmsför soldater i aktiv krigstjänst.
Genom re eningens expedition skötes vid skriv geringsförsIaget skulle en halv miljor bordet n:r 2 a v en u n g kraft, fröker kvinnor bli röstberättigade.
Den libe Karin Brunstedt, och vid bordet n:r: rala och socialdemokratiska oppositio bryr fröken Boman sitt huvud med re nen i parlamentet motsätter sig rege gistreringen av Stockholmsföreningenr ringcpropositionen och fordrar rösträt åt alla kvinnor.
Kvinnor, vilka självs såsom sjuksköterskor deltaga i kriget V e skulle naturligtvis också erhålla röst A e - B a JOHN rätt.
Enligt beslut a v V. U. har följanda skrivelse insänts till Kungl.
M a j k Till Konungen.
I anledning a v nu pågående behand- ling inom departementet av förslag till.
lag om fattigvården, vågar Laridsför- eningen €ör kvinnans politiska rösträtt härmed vända sig till Eders Kungl.
Maj:t med följande framställning.
Av samhällets understödstagare ut- göras j u det övervägande antalet, av kvinnor och barn.
Det ä r därför uppen- barligen nödvändigt att kraftiga an- strängningar göras för att tillförsäk- r a fattigvindsstyrelserna tillskott av lümpiiga kvinnliga krafter.
Nu inne- håller visserligen föreliggande a v fat- tigvårdslagstiftningskommitten avgiv- n a förslag till l a g om fattigvården be- stämmelsen, a t t såväl kvinnor som män kunna inväljas i fattigvårdsstyrelse.
Men i Iiletraktaride a v den fördom eller slentrian som behöver övervinnas in- nan man kommer sig för att invälja kvinnor, ä r det säkerligen nödigt att särskilt betona kvinnornas behövlighet.
Vi anhålla därför i huvudsaklig an- slutning till fröken Paulis reservation att i par.
11 mom. 1 göres tilliig- get " och bör minst en av ledame- terna v a r a kvinna " samt till mom. 2 tillägget " och bör minst en av suppleanterna vara kvinna ".
V i bedja dessutom att få instämma med de reseman- ter som anhållit att minderårig hetsgränsen d i t t e sättas till fylida sexton år.
Efter rösträttsföredrag av fröken Tilli Borg har i Tofta bildats en ny förening.
Till styrelse valdes fruarna Anna Player och Anna Berntsson samt medlemmar, som skola uppdelas både fröknarna Anna Johansson, Anna An- efter bokstavsordning och rotevis.
Det dersson och Selma Andersson.
stora bordet mitt i rummet finnes kvar - som på gamla stället.
När j a g var där, var det apterat till tebord, men det är Ny kvinnlig stadsfullmäktig.
rn sällsynthet.
Annars gruppera sig Vid senaste röstsammanräkningen i V. U. eller Stockholmsföreningens sty- Trelleborgs stadsfullmäktige blev frö- relse omkring detsamma vid sina sani- manträden.
Här inne finnes som alltid ken Karria Sjunesson invald som med- L.
K.
P.
R:s tryck, vykort o. d. samt lem.
- -- ___.
rösträttens karta över Sverige f r å n Ännu en kvinna i stortinget 1914, d ä r alla föreningarna äro utsatta.
Till höger innanför är sekreterarens Fröken Sara Christie från Trond- rum, som genom fröken Signe Jacobs- hjem är den andra norska kvinna som sons försorg har en mindre affärsmes- tar säte och stämma i stortinget.
Hon sig, mera intim prägel.
Här inne fin- blev vald som professor Selands supp- nes rösträttens arkiv med en samling leant.
av allt utgivet tryck, av alla brev och skrivelser och embryot till ett biblio- Gåva.
tek.
H ä r stå lådor med kort, en nu- mera vanlig syn på alla institutioner, Av givarinna, som önskar bevara sin soni fiilja med sin tid.
Kortsystem ä r anonymitet, har Langsföreningen f ö r upprättat över alla F. K.
P.
R. i landet kvinnans politiska rösträtt fått motta- med ordförande, sekreterare och cen- ga en gåva av 1,000 (tusen) kronor, vil- tralstyrelsemedlemmar, likaså över alla ket med djup tacksamhet erkännes.
kvinnliga stadsfullmäktige.
Porträtt __ __ ~- - av Birgitta, drottning Margareta, An- na Maria Lenngren, Fredrika Bremer, rar, något som säkert hennes kolleger Selma Lagerlöf, Ann Margret Holm- vid samma gata gärna skulle vilja l ä r a gren och Signe Bergman knyta sam- av henne, om de kunde.
H3r hoppas vi man historien med nutiden.
Här arbe- att hon och hennes tidning ska finnas t a r sekreteraren dagligen under expe- ännu sedan rösträtten är genomförd.
Expeditionen det är jag, säger eller ditionstiden och t a r emot besök.
Rösträtt f ö r Kvinnor h a r sitt rum borde säga fröken Hanna h r p i, som liingst till vänster med egen ingång ända sedaii tidningens grundläggning från tamburen.
Det är expedition och sköter denna post vid sitt jättelika ex- redaktion på en gång och tillräcltligt peditionsbord.
Om j a g omtalar, att väg- stort för den delen.
Onsdagar och lör- gama äro täckta a v hyllor fOr in- och dagar mellan kl. I 1 2 3 och Il24 samt lite utländska tidningar, så tror j a g inte desseniellan träff a r man här reclalctö- a t t något är glömt.
På kvällarna ä r inte lolialen obegag- ren f r u Gurli Hertzinan-Ericson vid sitt skrivbord och sina telefoner, sysselsatt nad.
Då hålles här V. U. och styrelse- med sin post, med att skaffa i n och möten och troligen komma Stockholms- redigera u t bidrag.
Sedan fyra år ut- föreningens samkvarn att hållas h ä r f ö r hon n u trollkonsten att redigera en liksom de tänkta politiska upplysnings- tidning utan att betala u t några hono- kurserna.
Låt oss till sist geniensamt gratulera Sveriges äidsta, största o. bäst L.
K.
P.
R:s arbetande stab till a t t h a renommerade speciaiaifär i kommit i ordning i den nya lokalen och önska den trevnad och lycka i ar- betet!
Elila Wägner.
LÖFeBEN &amp; C:O __-
ROSTBÅTT FOR KYIHHOB N:R 22 Nuet och Framtiden.
Av Hkldne Philipson.
Det är inte lätt att vara ung i dessa tider.
Ungdomens privilegier: den gla- da sorglösheten, det friska modet, svär- meriet i drömmarnas och ideernas värld, kunna de väl undgå att påver- kas av den allmänna depression, som nu övergår oss, den skugga vi förnim- ma som en börjande världsskymning, ett hotande Ragnarök?
Var och en, som står ungdomen nära, kan icke annat än plågas av en stän- digt gnagande känsla av sorg och skam över att vad vi ha att lämna i arv åt kommande generationer icke är stort mer än grusade förhoppningar, sköv- lade natur- och kulturskatter, till kropp eller själ stympade människovarelser, en värld med våldet i högsätet och rät- ten trampad under fötterna.
Vi kunna inte komma ifrån ansvaret någon av oss.
Neutrala eller krigföran- de, alla ha vi del i det som är, i det s o q icke borde vara.
Ty " i människans an- de ha tingen sin lag ".
Världskriget ha- de inte så lätt kunnat flamma upp i full låga, om inte den krigiska andan före- funnits hos folken och systematiskt närts och underhållits av de ledande.
Allt det, som århundradens framåtskri- dande åstadkommit för ' att närma fol- ken till varandra, alla materiella och kulturella förbindelser ägnade att ned- bryta onaturliga skrankor emellan människor, som behövde varandra, mer och mer i den mån civilisationens land- vinningar ökades - allt detta härjades av den rasande branden, krigets vilda låga.
Det är denna a v alla s. k. kulturfolk medvetet bibehållna och omhuldade barbariska anda, som med nödvändig- het framkallat den civilisationens och kulturens bankrutt, som kallas världs- kriget.
" Tron verkar det visserligen ", tron på kriget, den ännu i dag trots allt kvarlevande tron på krigets nöd- vändighet, har hållit barbariet vid liv, och kulturfolken ha icke förstått, vil- ken orm de närt vid sin barm.
Men civilisation och barbari kunna icke förlikas.
Endera måste duka un- der i striden.
Det ä r just vad världs- kriget som bäst håller på att plugga i n i dumma eller lata människobarns hjär- nor.
Skola de äntligen besluta sig för att lära sig den enkla läxan?
Kvinnoprofiler från flydda tider.
Av Gustava Svanström.
Höstmolnen gå kalla och grå, och skymningen faller över det gamla norr- ländska järnbruket.
Klockan är ses, det är lördagskväll, och från trästapeln vid kyrkan klämtar det helg.
I smedjorna, som ligga i en mörk rad vid den brusande ån, är dagsarbetet slutat, och smederna, resliga magra karlar med anletsdragen svärtade av sot, komma över bruksgatan för att gå hem till sina stugor.
Då kommer en vagn rullande, förspänd två för dem välkända bruna hästar.
Den lån- ge, skäggige kusken är dem likaledes välbekant, och de bli stående med mös- san i hand, medan vagnen rullar förbi.
Gnder den uppslagna sufletten skym- ta de en kvinnas ansikte, inramat av en stor svart knythatt.
Dragen kunna de ej fullt urskilja, men det är drag, som de alla kunna utantill, stora, skarp- skurna, med tunna, stränga läppar, ett ansikte, som kan rannsaka hjärtan och njurar, när det gäller.
Längre bort på bruksgatan går en krokig gestalt, stödd på två käppar.
Det ä r gammelsme ' n, den äldste vid bruket, som nu nittioårig gått ut ur stugan ett tag.
Han går åt sidan, får med darrande hand av sig mössan och blir stående barhuvad som de andra.
Då får kusken ett tillrop att stanna.
- Sätt på dig mössan, J a n Anders, 3 Dualismen i vårt liv verkar nedbry- tande på tänkande, vuxna människor.
Vilken obotlig skada skall den då icke åstadkomma på ett känsligt reflekte- rande barnasinne, på en ung männi- skas själsliga utveckling?
Skolans och kyrkans morallagar se de unga allt för ofta upphävas eller tummas på i hem- men såväl som ute i världen.
Både det ena och det andra budordet överträdes i dessa vargatider mera ogenerat än någonsin, i vårt land liksom i andra länder.
Hur måste icke bibelns ord: " Du skall älska din nästa som dig själv " ljuda som ett sksrande hån i de- ras öron, som växa upp i en tid, då priset pS de enklaste nödvändighets- varor av vinstbegäret drivits upp till hittills oanad höjd och den enskilde, i ständig fruktan f ö r hotande livsmedels- brist, utan hänsyn till medmänniskor i samma eller ännu sämre belägenhet skyndar att tillförsäkra sig själv så mycket som möjligt av befintliga för- råd!
Vore det inte förklarligt nog, om ungdomen skulle ryckas med i denna de äldres kapplöpning om maten och pängarna?
Och budordet " Du skall icke dräpa " - hur skall ett oförvillat sinne komma till rätta med det i dessa massmördan- dets tider?
Skall det utan vidare nöja sig med den distinktionen, att vad som ä r brottsligt och straffbart i fråga om individernas ömsesidiga förhållande är rätt och plikt stater emellan?
Ä r det icke fara värt, att kriget, det officiella organiserade människoslaktandet, med det lysande undantagets glans bort- skymmer den enkla lättfattliga regeln?
Eller om så icke ä r fallet, hur måste icke den moraliska och religiösa kän- slan uppröras över en sådan hädisk motsägelse!
Inför konsekvenserna av detta svalg mellan teori och praktik måste vi stan- na och göra vårt val.
Skola vi fortsätta att lära våra barn ett och samtidigt praktisera ett annat?
Skola vi vidmakt- hålla denna dubbelmoral, detta dubbel- liv: ett vardagens slitande och rivande i ohejdad själviskhet och ett helgdagens botgöringsförsök för under veckan be- gångna synder?
Nej, skola vi fortfa- rande bestå oss med något, som kan göra anspråk på att kallas religion eller moral, så måste det bli något levande, något som ingår i vårt dagliga göran- de och låtande och icke endast ett stäm- ningsliv till individuell uppbyggelse och tröst.
Den skriande motsatsen mellan liv och lära har utan tvivel varit en starkt bidragande orsak till den religionsfient- lighet, som onekligen finnes inom vissa lager av vårt folk, " bildade " såväl som obildade.
Men det religiösa behovet är icke desto mindre ett verkligt livsbehov även det.
" Människan lever icke av bröd allena. "
Tron på det meningslösa är dock till sist den omöjligaste av alla.
En mening i livet, en mening i döden är vad vi kräva, även om vi blott dun- kelt skönja den.
I full överensstämmel- se med detta krav står tron på det go- das slutliga seger och viljan att med- vetet bidraga till den tids tillkommelse, " då folken skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till liar. "
Tron på kriget däremot har varit och är ingenting annat än pessimismens dystra tro på det ondas oövervinnelig- het, förnekelsens ande i själva verket, den oförsonliga fienden till allt verk- ligt framåtskridande.
Dessa diametralt motsatta åskådnin- gar låta sig helt enkelt icke förenas.
Men det är vad man hittills alltid för- sökt och alltjämt Jörsöker.
Resultatet föreligger nu.
Man har arbetat för upp- lysning, materiellt och kulturellt fram- åtskridande, på mänsklighetens full- komning till allt större harmoni - och samtidigt hållit fast vid urtillståndets barbari enligt formeln: " hand i hår och kniv i strupe ", med vildens fruktan och misstänksamhet betraktande sin mot samma mål strävande broder.
Kata- strofen har också med naturnödvän- dighet infunnit sig.
Skräckslagna och förkrossade stå vi inför förödelsen.
Finns här någon väg u t u r eländet?
Endast en: det mänskliga förnuftets återinsättande i sin värdighet av leda- re, människornas vilja renad i lidan- dets skärseld, samlad och stark, inrik- tad mot det för alla folk gemensamma målet: rättssamhällets grundande.
Arbetet på organiserandet av detta nya samhälle har, som vi alla veta, fak- tiskt pågått jämsides med förödelsen, alltifrån krigets första dag, och faktum är, att det är de förhånade pacifisternas fredsprogram, som nu i stort sett blivit såväl folkens som regeringarnas.
Vis- serligen ä r även här det stora steget från teori till praktik ännu icke taget, men det är nog så beaktansvärt, att det alls på allvar diskuteras och icke läng- re på något vederhäftigt håll betraktas som utopiskt.
Det är på tiden, att hemmens och sko- lans målsmän vakna till insikt om sin speciella uppgift i nydaningsarbetet.
Framför allt måste de enas om att hålla allt ensidigt partitagande, alla hatfulla Drd och fula beskyllningar mot olika tänkande fjärran från de unga och i stället hos de blivande samhällsmedbor- garna ingjuta förståelsens och toleran- sens anda, den humanitetens och frihe- tens anda, som icke för egen räkni5g kräver mer ä n vad som unnas andra.
Vår tids ungdom måste framför allt Fostras till socialt kännande och tän- kande människor.
Kunskapen om det personliga ansvaret, fysiologiskt såväl som psykologiskt sett, kan icke utan skada för släktet undanhållas den upp- räxapde generationen.
Hos djupare an- lagda naturer har denna individuella ansvarskänsla väl alltid funnits och) ckså tagit sig uttryck i handling, men vad vi nu framför allt behöva är, att iessa individuella yttringar av an- svarskänsla väsa ut och förtätas till verklig samhälls- och medborgaranda.
Det " sociala samvetet " måste göra sig hört i allt vidare kretsar och kraftigare iin pågonsin, om vi alls skola kunna möta de krav, som tidens allvar ställer på oss.
Det är denna sociala ansvarskänsla, som är det bärande i stora samhällsrö- relser som nykterhetsrörelsen, fredsrö- relsen, kvinnorörelsen, vilka alla bottna i bestående missförhållanden, som blott genom en omdaning av tänkesättet och sederna kunna upphävas.
Ingen ung människa bör få stå främmande för dessa eller andra ideella strävanden i bjuder en röst ur suflettens djup - det blåser kallt för gamla skallar i kväll.
Och akta dig för att gå och krälla ute i mörkret.
Jaså, gikten är svår, säger du - jo, du har levat över den tid, som blivit människan tillmätt i Skriften, så att du kan inte begära så mycket av vår Herre hädanefter här på jorden.
Vagnen rullar vidare, bort mot herr- gården, där det kalla, gula västerljuset under molnens mörker ännu blänker svagt i gavelns smårutade fönster.
På nedersta trappsteget står trotjänarin- nan, gamla jungfru Ulrika, niger och hälsar sin matmor välkommen hem.
Och allt står väl till, Ulrika, säger den gamla frun och räcker henne pira- ten - vi ha blivit förskonade från eld och brand, ser jag.
En annan yngre kvinna med ett blekt, vekt utseende kommer ut och niger även hon.
- Välkommen hem, svärmor, säger hon.
Hon får en hastig omfamning och en lätt kyss på pannan.
- Jag skall hälsa dig från Sofi - pojken vägde tolv skålpund, när han äntligen kom.
Med denna glada underrättelse går brukspatronessan Nordelius in i sitt hem, den gamla vita herrgården, där hennes fäder bott.
Släkten har varit rikt välsignad med döttrar, och det var hennes avdöde man, som efter svärfa- dern blev herre till bruket.
Hon har nu varit på fjorton dagars besök och kristning hos sin gifta dot- ter, som efter raden av döttrar äntli- gen fått den efterlängtade sonen.
Denna dotter ä r hennes enda levande barn.
Själv hade hon den glädjen att hennes förstfödde var en son, men se- dan fick hon uppleva den sorgen, att han vid mogen ålder omkom genom en olyckshändelse.
Han var då nygift, och hans änka, den bleka frun, har aldgig kunnat repa sig efter detta slag.
Hon är svag och sjuklig, och det är den gamla frun, som, ännu stark till kropp och själ, styr hela bruket.
Det är hon som gör ronden i smed- jorna, där arbetets sång i den tidiga morgonstunden börjar bulta och ham- ra, där det smids spik och hästskor och knivar och liar och mera sådant till stora delar a v provinsen.
Det är hon som håller tummen på ögat på dem, som fått brännvinsflaskan för kär, det är hon, som redar upp oord- ningar i familjelivet i de röda stugor- na, och det är inför henne rättaren och bokhållanrna ha att avlägga ra- kenslrap.
Dessa senare ha också omedvetet rä- tat på sig och fått en stramare håll- ning vid ljudet av vagnsbullret EIa de räknat hennes bortovaro som en fritid, så veta de nu, att det måste bli slut med varje böjelse för självsvåld eller slarv.
Men så stor är den respekt hon inger och det förtroende alla mer eller min- dre medvetet hysa för hennes klokhet och rättvisa, att den yttre och inre ordning, hennes kraftiga vi1 j a genom- fört, sällan störs av några rubbningar.
Beträffande pigorna i köket ha de dess- utom jungfru Ulrikas strängt vakande öga över sig.
Hon lever själv, som om hon alltid stode under sin matmors blickar, och hon genomfor noggrant samma regemente i smått som den förra i stort.
Dagen efter hemkomsten sitter patro- dessan rak och värdig inne i det lilla blå kabinettet, som är hennes allra he- ligaste.
Hon är svartklädd som alltid, och under den stora vita mössan ligga silvergrå kanonlockar helt prydligt vid tinningarna.
Hon har redan gjort ron- den i smedjorna, och bokhållarna ha stått inför Pontius Pilatus och avlagt räkenskap för sitt fögderi under hen- nes bortovaro.
Nu är det jungfru Ulrikas tur, men dessa stunder, som de, som äro behäf- tade med ont samvete, frukta, emotser hon snarare med stolthet, ty hon vet, att hon alltid gör sin plikt.
Patronessan betraktar sin trotjäna- rinna, och det kommer en nästan omärklig glimt av humor över hennes stränga drag.
- Jag tror, att du är en värre drake än jag, Ulrika, säger hon.
Jungfru Ulrika redogör för vad som gått åt av husets förråder och för den medicin hon utlämnat till bruksfolket.
- Det är fasligt, säger patronessan, vad Anna Kajsa är begiven på hjärt- styrkande droppar och gubben Bjur på malörtsbrännvin.
Men du känner nog dina Pappenheimare Ulrika, jag behö-
N:R 22 4 tiden, v a r och en bör h a r ä t t till en sakrik, lidelsefri och opartisk fram- ställning a v respektive rörelsers upp- komst och utveckling för a t t sedan allt efter individuell läggning kunna göra sin insats i reformarbetet.
En början till en dylik social under- visning har gjorts genom den föreläs- ningskurs i sociala ämnen, som anord- nats gemensamt för elever i Stockholms högre flickskolor och samskolor och nu pågått under en följd a v år.
Den in- ledande föreläsningen har alltid varit avsedd a t t väcka de ungas ansvars- känsla inför samhället, a t t mot det när- varandes mörka bakgrund framhäva de krav, som åter och åter måste ställas på unga, friska krafter, " spända a v en eldig håg ", och har säkerligen både p å grund a v ämnets natur och föreläsa- rens personlighet gjort ett varaktigt och starkt intryck p å det mottagliga auditoriet.
Övriga föreläsningar i kursen h a be- handlat sådana ämnen som Koopera- tionen, Folkbildningsarbetet, Socialpo- litik, Svensk kvinna inför svensk lag, Nykterhetsfrågan etc. och ha alla präg- lats a v sakkunskap och fördomsfrihet samt synbarligen intresserat de unga åhörarna.
Önskligt vore, att föräldrar och lärare, i den mån utrymmet med- gåve, mera allmänt kunde närvara vid dessa föreläsningar, särskilt vid inled- ningsföreläsningen, eller på annat sätt göra sig förtrogna med ämnena i frå- ga.
Vid lärarutbildningen borde nu- mera ovillkorligen särskild vikt läggas vid inhämtandet a v social kunskap.
Den äldre generationen måste gå fram- åt jämsides med den yngre, eljes upp- står lätt ett svalg mellan dem.
Varken föräldrar eller lärare kunna numera ställa sig på någon piedestal gentemot de unga, vilka icke längre villigt böja sig för enbart yttre auktoritet.
Endast genom verklig överlägsenhet, grundad p å hela personlighetens växt och ut- veckling, kan uppfostraren i v å r tid göra sig till ungdomens ledare.
Men ledarna och vägvisarna måste framför allt själva känna vägen, vandra den ofta och gärna, innan de kunna göra andra förtrogna med densamma.
Ve dem, om de föra sina skaror vilse!
I världskrigets belysning måste en grundlig revidering a v nedärvda före- ställningar och vanor företagas med särskild hänsyn till det uppväxande ver inte tro, a t t d u missbrukar Guds gåvor.
När jungfru Ulrika ä r färdig att gå, säger hennes matmor.
- Vänta litet, Ulrika, - j a g måste tala om för dig ett smärtsamt budskap som j a g fått.
E v a Warolin har blivit änka med sina fyra små.
Jungfru Ulrika slår ihop händern?
A, kära hjärtanes, suckar hon - har mamsell Eva blivit änka!
, Också hon känner sig smärtsamt be- rörd, ty denna mamsell Eva kom så småningom a t t stå i gunsten hos hen- ne under de fem å r hon var husmam- sel1 p å herrgården.
Eon var en rask och duglig flicka med ett gott handlag för allt hon tog sig till.
Hon kunde &amp; a fått en förmögen länsman, men så var det olyckligtvis en fattig student, som kom att bo på herrgården under äet han tog upp viaticum i trakten, och då blev det kärlek av.
- J a, hennes präst gick och dog ifrån henne, innan han ens hann f å nå- got eget, säger patronessan, men det tog han väl inte med i beräkningen, när han gifte sig med henne.
Men vad jag tänkte säga dig, Ulrika, det var, att om v i nu sätter upp en ullgarnsväv, så får du laga, a t t den räcker till klä- der också åt Eva och hennes barn.
Det är inte gott för en ensam kvinna att reda sig med fyra små.
Ankor och faderlösa måste man tänka på, Ulrika.
- J a, svarar jungfru Ulrika.
Hon tänker, att om mamsell Eva, som visst ibland kunde vara tanklös, N p J valjare i Manitoba.
De nya röstlängderna i Manitoba, Kana- da, vilka för första gången uppta även kvinnliga namn, ha nyligen upprättats, och det h a r kostat vederbörande ett icke ringa arbete med hänsyn till de många inslagen av utländsk nationalitet i Manitobas be- folkning.
Namn sådana som Mykytzsgyn och Zatokyskoi, för a t t ta några exempel ur högen, vålla e t t ganska stort besvär, och situationerna ha icke varit utan sina roan- de poänger.
Så yttrade sig en svensk ar- betare, som i sällskap med sin hustru kom för att få sitt namn upptecknat: " Hon är en präktig hustru.
Sju barn har hon, och det ar bra a t t hon nu h a r rösträtt också.
Det är nog riktigt a t t kvinnans plats är i hemmet, men hon måste se till h u r det ge- staltar sig utomhus också.
Min Frida måste tänka självständigt, t y de som inte gör det, har ingen nytta av rösträtten.
Inte ett ord säger j a g till henne, utan hon f å r sköta sig på egen hand. "
Tyvärr gingo många kvinnor miste om sin rösträtt på grund av lagen om gifta kvinnors nationalitet, som blev fastställd, då kvinnorna ännu icke hade någon ytt- randerätt i statens angelägenheter.
På många platser i Manitoba är det därför så, att en tysk eller österrikisk kvinna, som är gift med en brittisk undersåte, h a r rätt a t t rösta, medan detta förvägras den kanaden- siska, som i äktenskap är förenad med en utlänning.
Flera kvinnoorganisationer i Ka- nada opponera sig mot de orättvisor, som lagen om gifta kvinnors nationalitet inne- bär och fordra a t t en ändring, vilken tager hänsyn till kvinnorna som individer, kom- mer till stånd.
__ Använd L.
K.
P.
i?
: s brevkort och agitationsmärken.
~ ~~~ ~ släktet.
Vi behöva en renässans på upp- fostrans och undervisningens område.
Det är omöjligt att utan vidare fortgå i samma hjulspår som hittills.
En n y generation får icke tillåtas att begå samma förfärande misstag som alla föregående.
Föräldrar och lärare måste besinna sitt ansvar inför det nya, som skall fram, fram genom lidande och död.
Ofödda släkten " sträcka armarna mot morgonrodnaden och kalla p å ung- domen.
Kommer den?
Fläktar i pur- purskyarna dess fana? "
som andra ungdomar, många gånger tyckte, att patronessan förde ett strängt regemente, så skall hon kanske nu i prövningens dag bäst få l ä r a känna henne.
Och hon tänker, att allt det nyt- tiga hon under dessa år på bruksherr- gården fick vända sina händer till, sä- kert kommer a t t kännas minst tungt för henne a t t bära genom livet.
il * # F r u Eva Warolin, änka efter vice pastorn Johannes Warolin, sitter vid firistret och använder det sista dags- ijuset till att sy hålsöm på ett lakan av finaste linnelärft.
Hon syr brudla- lian åt socknens rikaste bonddotter, hon skall också brodera brudnäsdukon och åtskilligt annat till utstyrseln, ett arbete, som hon med tacksamhet mot- tagit nu, när hon står utan stöd i livet och med sina händers arbete måste €tir- sörja sig och sina barn, om hon inte vill komma socknen till last. '
Hon sit- ter och tänker, att det d ä r bröllopet skall inbringa henne åtskilligt, både i pengar och in natura.iHon h a r lovat att hjälpa till med finbaket och a t t göra bröllopstårtorna - hade det också va- rit så väl, a t t hon fått kläda bruden.
som denna själv önskat.
Men den gam- l a prostinnan och hennes ogifta dotter hålla detta som sitt privilegium - f e t - än de långt ifrån behöva det för inboni- * Vid denna tid fanns ingen pensions- kassa för prästänkor.
Kvinnorösträttens ställning till tidens frågor.
Ett genmäle.
I Anna Lenah Elgströms artikel: kemiskt tvättad och prässad blir Eder kostym, klänning, kappa eiier överrock, om densamma insändes till Ouryte Keiiska Tvått- 6 Färafl A.
I.
_. G~TEBORG Samhällsmoderlighet i föregående num- mer a v Rösträtt för Kvinnor förekom- ma en del anmärkningar mot rösträtts- rörelKen, som kunna förtjäna ett be- mötande.
Inte därför att de äro nya.
Rösträttsföreningen h a r haft anledning att förut klargöra sin ställning här- vidlag, men samma angrepp kommer igen allt som oftast, vanligen från per- soner som haft så gott som ingenting med rösträttsarbetet att göra.
Fru E. påstår a t t " kvinnosak ä r för flertalet a v socialt intresserade kvin- nor endast rösträtt ".
Detta vittnar om en stor obekantskap med kvinnorörel- sen, som ä r mycket äldre än kampen för rösträtten.
Kvinnornas strid för bättre utbildning, för r ä t t till arbete, för förbättrade äktenskapslagar m. m. började långt tillbaka på 1880-talet, och fortgår i skilda organisationer allt- jämt, medan det är först vid ingången till detta århundrade, som kvinnorna började inse, att den enda säkra vägen a t t förbättra sin egen ställning och samhället i sin helhet ä r rösträtten.
Därför bildades en förening med detta som särskilt mål, avsedd a t t samman- sluta de kvinnor a v skilda kategorier, vilka insågo att rösträtten v a r det nöd- vändiga medlet för a t t nå, vad kvinnor- na strävade efter i samhället.
Helt naturligt blev då det dagliga programmet endast rösträtt och kvin- nornas upplysning.
Detta var grunden för sammanhgllningen eftersom i för- eningen finnas kvinnor, som med sin rösträtt vilja verka för olika sociala och politiska mål.
Vi h a själva alltid betonat att rösträtten blott är ett me- del, men vi bestrida på det bestämda- ste att den iir en " detalj ", den är tvärt om ett conditio sine qua non €ör alla kvinnosträvanden.
Ofta frågas nu från personer, som äro intresserade a v en speciell fråga t. ex. nykterhet, fattigvård, fred, sexu- alreformer etc., varför t a Ni icke upp den frågan på Edert program.
Vi sva- ra: Rösträttskvinnorna äro i regel so- cialt intresserade, vi se dem i skilda föreningar verksamma för olika mål: men inom rösträthsföreningen arbeta de för rösträtt.
Dock sträva rösträtts- föreningarna genom sin upplysnings- verksamhet a t t väcka kvinnornas soci- d a ansvarskänsla, och vi våga tro att detta arbete icke varit utan frukt.
När kvinnorna fingo rätt att bli stads- hllmäktige och man började se sig om ifter lämpliga kandidater, fick man ofta nog gå till rösträttsföreningarna €ör att finna dem och likaså vid andra kommunala uppdrag.
När kriget bröt ut, och Kvinnornas uppbåd bildades För att hjälpa de mobiliserades över- givna familjer, så var det flerstädes ickså rösträttsföreningarna som träd- l e i n i ledningen.
Och så " aktiva pacifister " äro röst- rättskvinnorna över all världen, att ien enda internationella förening, som inte sprängdes sönder vid krigsutbrot- tet är den Internationella kvinnoröst- rättsalliansen.
Dess tidning J u s Suf- Eragii, utgiven i London, utkommer Eortfarande, innehållande rapporter för både neutrala och krigförande länder.
Här f å kvinnorna jämföra sina erfa- renheter från ömse sidor om fronten, diskutera de nya svåra problem inför vilka kriget ställt dem och känna sin solidaritet över stridsvimlet.
Om rösträttsföreningarna sålunda studera och diskutera alla möjliga oli- k a frågor, avhåller sig Landsförenin- gen a v princip, enligt ett beslut på cen- tralstyrelsemöte, att göra uttalanden i andra än rena kvinnofrågor, d ä r de kunna förutsiitta a t t alla dess medlem- mar äro eniga.
Det är lätt för den som står utanför rösträttsarbetet att säga, att " deras av- gång är ingen förlust ", som inte kun- na vara med om de längst gående ide- erna i frågor sådana som nykterhet, fred, sexualreform, men de som h a an- svaret f ö r rörelsen kunna ej resonera så.
Vi måste dock ha i minnet, a t t det ä r högerns motstånd, som skall över- vinnas, och därför vore det mer än oklokt att genom s tåndpun kts tagande i frågor, som ligga utom vårt egentliga stens skull - och ingen a v socknens brudar har ännu vågat riskera deras onåd.
Barnen leka, utan a t t göra mycket buller, i ett hörn av det stora köket som jämte den lilla kammaren i n n a n för utgjort hennes bostad under de sju år hon varit gift, och vilken bostad hon nu, jämte det enkla bohaget, vill söka a t t behålla.
Visserligen är den kall och dragig, men bönderna i byn ha lovat a t t köra till henne ved, och hon vet nog.
att de komma att tänka p å henne med ett och annat därjämte.
Hon ser bort till den äldsta flickan.
som lillgammal och beskäftig för sina sex år leker mor för de yngre.
J a, det är bra, tänker hon, a t t hon kan börja ta hand om dem, a t t de snart kan reda sig ensamma, när mor hjälper till med sömnad i prostgården och andra går- dar.
Hon kommer att tänka p å ett ord- språk, om att en god vilja d r a r ' halva lasset.
J a, nog har hon en god vilja.
men hon kan ändå inte hindra att det kommer stunder, när lasset käns gan- ska tungt.
Hon ser inte sy längre, och så släpper hon arbetet i knäet och sit- ter och ser u t mot snön, som faller och faller, i stora lösa stjärnflockar.
Om några veckor ä r det jul, tänker hon.
Och den tanken liksom gläntar på en dörr, som innan hon hinner hin- dra det, öppnar sig p å vid gavel.
För sorgen - sorgen och saknaden efter den hon förlorat.
De levde alltid överens och lyckliga.
och han var den bäste man hon visste i världen.
Nitisk var han i sitt ämbete och avhållen i församlingen - det var mellan sockenborna redan en avgjord sak att de skulle vülja eller kalla ho- nom till sin kyrkoherde, när den åld- rige och skröplige prosten lade ihop sina ögon.
Men h u r annorlunda blev inte allt - nu f å r hon vara glad om hon f å r sitta kvar i den oansenliga stugan och få några marker ull för sin sömnad i stäl- let för att bli en rälmående prostinna.
H a n skulle ha sparat sig litet bättre, tänker hon.
Socknen var stor, och alla årstider företog han besvärliga färder till de många avlägsna skogsbyarna.
Det var under en sådan färd han kör- de ner på vårisen och fick ligga så län- ge i vaken, a t t han ådrog sig en häf- tig lunginflammation.
H a n gick ige- nom, men sedan började han hosta, trodde själv att det ingenting betydde och arbetade som förut, tills (: Et var för sent, tills ingenting mera förmådde bota hans sjuka lungor.
En tung suck glider över hennes läp- par.
Världen tycks henne så tom och mörk i detta ögonblick - hade hon inte barnen skulle det knappast tyckas henne lönt att leva och sträva.
Hon stirrar u t mot skymningen och snöns fallande flor.
E n forsläde kom- mer körande borta på vägen, och hon ser skjutsbonden sitta i sin hundskinns- päls p å lasset.
Hon betraktar honom först med likgiltiga ögon, men sedan ä r det något hos honom som förefal-
BOSTRATT FOR EHINHOK RiRr 2 5 5 0 Allm.
6 2 9 6 Or %ftvisor på1 grund av kön.
Malmtorgsgetern 6, StocBholm L.
S. FREDEKTREIM (Lotten Scliolander): S k u 1 d e n.
Svenska Andelsförlaget.
Pris kr.
1: 75.
Föreliggande bok utgör ett inlngg i dis- kussionen om krig och fred, om rustningar och avväpning.
Förf:s ståndpunkt är a t t folken konsekvent böra inrikta sina rust- ningar på försvar a v egna gränser, därtill h a de ratt.
men de h a aldrig rätt.att g å till anfall på e t t a n n a t folks område.
Det är i de stora militärstaternas konsekventa inriktning på anfallsteknik förf.
ser skul- den till världskrigets utbrott.
Vägen till en varaktig fred g i r genom ett allniänt erkän- nande av anfallskrigets rättsstridighet och ineffektivitet mot moderna försvarsverk - samt varje lands rustande med e t t effektivt försvar, så ordnat a t t det e j k a n missbru- k a s till anfall, och byggt på bred demokra- tisk grund.
- Om detaljer i boken kan man ställa s i g tveksam, men det brinnande in- tresset att finna en framkomlig v ä g till e n tryggad fred är omisskänligt, och f ö r f % uppslag bör kunna väcka e n givande dis- Att kritisera samhället är lätt, kussion.
d e t är betydligt mera otacksamt a t t kom- ma med planer till dess nybyggnad, och man f a r v a r a tacksam mot dem som våga fköket.
G.
R.
- program driva ifrån oss de moderata kvinnor, som blivit rösträtten trogna trots partiståndpunkten.
Fru E. behö- ver för den skull icke v a r a ängslig.
Det blir inte de arbetande rijsträtts- kvinnorna som komma till målet med en tom rösträttskorg, de veta nog, vad de vilja innesluta däri, de ha haft god tid a t t samla erfarenheter under sitt rösträttsarbete.
Men ingen, om än aldrig så ivrig kvinnlig pacifist eller vän a v sexiialreformer skall någonsin kunna dana samhället efter sitt patos, förrän vi erövrat rösträtten.
Gulli Petrini.
Det är oftast de personliga synpunk- terna, som bli bestämmande för män- niskans uppfattning a v samhällslivet, och däri ligger även förklaringen till att de förmögna och i hemmen slryd- dade kvinnorna, som aldrig komma i kontakt med livets hårda verklighet, ofta ställa sig likgiltiga, för a t t inte säga avvisande gent emot ltvinnoröst- rätten.
För deras i kampen f ö r tillva- ron arbetande systrar har den blivit symbolen för likställighet och ernåen- det a v en bättre ställring i samhället.
Det är ett o f r h k o m l i g t faktum att rösträttslösheten moraliskt inverkar på livets förhållanden och stämplar kvin- nan med en prägel a v underlägsenhet.
Även på de områden d ä r kvinnan fått samma utbildning som mannen och är likställd med honom, får man ofta be- vittna a t t de kvinnliga meriterna sak- n a all betydelse när det gäller en man- lig medtävlare.
I England h a de kvinnliga läkarna vid mångfaldiga tillfällen påvisat orättvisor, som drabbat dem på grund a v deras rösträttslöshet, och de ha kämpat en mångårig kamp mot trång- bröstade fördomar.
Under de senaste åren har en genomgripande förändring ägt rum, men detta h a r sin orsak i den omvärdering a v alla värden, som kri- get åstadkommit.
På sjukhus, d ä r man i trångbröstad överlägsenhet förbjudit de kvinnliga läkarna tillträde, t a r man nu med tacksamhet emot deras tjäns- ter, och de a v kvinnor organiserade fältlasaretten ha i pressen omnämnts med de mest ampla lovord.
Inför denna revolution i tänkesättet kan man inte underlåta a t t kasta en retrospektiv blick på de år, som före- gingo krigsutbrottet.
Den första kvinn- liga banbrytaren på läkarområdet var miss Elisabeth Garrett, som under många år kämpade sin kamp så gott som ensam.
Hennes lott var pionjä- rens och hon bröt ny mark för kom- mande generationer.
Det var hon, som lät bygga ett sjukhus för kvinnor, och det v a r genom hennes energiska ar- bete den kommitt6 kom till stånd, som grundade en undervisningsanstalt för kvinnliga medicinare.
Efter d:r Gar- rett ha kvinnorna i ständigt ökat antal strömmat till den medicinska faltulte- tcn, men de ha icke beretts samma möj- ligheter som sina nianliga kamrater.
När en man inregistrerats som medi- cine kandidat, har han haft att välja på tolv olika medicinska skolor och allmänna sjukhus, medan kvinnorna iläremot endast varit hänvisade till den av d:r Garrett startade skolan samt än- nu ett sjukhus.
Kvinnornas utbildning har därigenom blivit begränsad, och f ö r att erhålla cn allsidig kunskap i sitt yrke ha de varit hänvisade till att praktisera utonilands.
F ö r några år tillbaka reste en kvinn- lig engelsk läkare till Indien för att studera ögonsjukdomar och företog ett hundratal lyckade operationer samt blev förklarad expert på området.
Det oaktat blev hon utesluten från en dis- kussion i frågan, som ägde rum i ett vetenskapligt sällskap, endast på den grund att hon var kvinna,, ehuru hon var den a v de närvarande, som ägde den största erfarenheten.
Vid tre olika tillfällen har en plats varit vakant vid Londons barnsjukhus.
Den enda a v kandidaterna, som var specialist i barnsjukdomar, v a r en kvinna, och hon hade även i nio måna- der tjänstgjort som vikarie på sjuk- huset.
Hennes ansökan avslogs vid tre olika tillfällen, och företräde gavs åt manliga kolleger, som icke vor0 spe- cialister i barnsjukdomar.
Samma sjukhus tillämpade principen olika lön för lika arbete.
Till och med medicinska tidskrifter h a gjort skili- nad på manliga och kvinnliga medar- betare och vägrat a t t publicera den kvinnliga läkarens namn.
Dessa orättvisor tillhöra emellertid det förgångna, och man gör kanske klo- kast i a t t draga en slöja för det som har varit och vara tacksam för det man ernått, men som ett bevis för h u r de rösträttslösa kvinnorna behandlats, är det typiskt nog.
I de länder, d ä r män och kvinnor stå likställda inför lagen och med samma medborgerliga rättig- heter, skulle man aldrig komma på den _ _ ~ ~ - _ _ tanken a t t draga upp gränsskillnader pk grund a v kön.
I en rättfärdig stat E n bild har trätt fram för henne vid måste det naturligtvis vara den indi- åsynen av den välkända stilen, bilden viduella begåvningen, som bör komma av en rakryggad gammal kvinna med till sin rätt, och den undermålige får stränga drag och en stark vilja, inför vika för den kunnige, antingen det är vilken alla de son1 leva omkring henne en nian eller kvinna.
I London h a r som sagt förhållande- böja sig.
Men allt eftersom hon läser bleknar den bilden bort, och det är i na grundligt reviderats, och kvinnorna stället som om hon skulle se de levan- mottagas vid alla Londons sjukhus.
de pulsslagen från ett hjärta, hon mö- Det är emellertid den hårda nödvän- ter en kvinna, som älskat och mistat digheten och inte sinnets generositet hos vederbörande, som orsakat föränd- och sörjt som hon.
I det ena fallet är det maken det gäl- ringen,, men kvinnorna h a blivit satta ler, i det andra ende sonen, som var i tillfälle att dokumentera sin duglig- ett modershjärtas stolthet och hopp, het, och den mark de erövrat kan se- och denna kvinna som aldrig klemat dermera icke frånrövas dem.
varken med sig själv eller andra, som G.
H.
E.
___-__ skapat sig ett litet rike, som hon styr med sträng och rättvis hand, kan dock öppna på dörrarna till det fördolda, Högertidningen Lunds Dagblad, när det gäller att finna varma och del- som alltid ställt sig förestående gent- tagande ord för andra.
emot kvinnornas rösträttskrav h a r med Fru Eva läser och hennes t å r a r anledning av L.
K.
P.
R:s uppvaktning droppa.
Dessa varma ord göra henne hos justitieministern gjort röstrstts- så gott, slå liksom en bro frfin ett 5 r - frågan till föremål för en ledande ar- stående hjärta till hennes eget över de tikel, vari det bland annat heter: vintervita milen.
Det förefaller ur alla synpunkter vär- Men så kommer en maning a t t med defullt, om den kvinnliga rösträttsfrå- sinnesstyrka möta prövningens dag, att gan kunde komma att behandlas för med mod och förtröstan kämpa livets sig själv och utan sammanblandning strid, ord som förefalla stränga igen, med författningsfrågorna i övrigt.
Vis- om att sorgen måste vika, där pliktens serligen ' skulle möjligen en formellt väg går fram.
mera fördjupad utredning a v kvinno- Den d ä r bilden från brevets början rösträtten mera ä n nu är fpllet klar- träder åter fram för henne, men den lägga densammas betydelse och rätt- inger henne inte mera fruktan.
T y hon mätighet.
Denna fråga h a r dock va- tycker sig ha förstått, a t t hemligheten rit föremål för så mycket diskussioner, med den makt den äger innerst beror a t t statmakterna böra vara fullt bered- av godheten.
da att träffa ett avgörande n ä r SOIU Och hon tänker, a t t det d ä r brevet helst.
skall hon länge bevara, sedan de andra F ö r vår del h a vi icke kunnat fatta goda och välkomna gåvorna äro slut.
skiilen, varIör högerpartiet under åra- tal så envist motsatt sig en reform, +, ~~ ~~ ~ ler henne bekant.
Hon trycker sig när- mare rutan, och barnen, som märka a t t mor blivit nyfiken på något komma och titta som hon.
Då stannar också mannen och tittar prövande ned mot hennes stuga.
S å svänger han litet på tömmen, och slä- den plöjer spår i den bländvita över- snöade vägen, som bär till stugan.
- Men det är j u Lars Olov, utbrister hon, niir han stannar framför trappan - Lars Olov, kusken från Nordanå bruk.
Litet senare står Lars Olov framför elden inne i stugan, medan snön tinar och droppar i hans långa skägg.
Han s t å r d ä r sävlig och säker, så att hans blotta åsyn ger henne en känsla av trygghet.
Han har många hälsningar från patronessan och jungfru Ulrika - klockan tre på morgonen for han hemifrån, och nu har han hunnit fram, innan det blev riktigt mörkt.
Slädens innehåll blir omsider inbu- ret.
Dlir finns en fårkropp, en smör- bytta och en duktig skinka, korv a v olika slag, hemstöpta ljus, både stora och små, å t barnen, gryner, russin och sviskon, stora bullar av herrgårdens oförlikneliga vörtbröd, en packe ull- garnstyg till varma klädningar och åt- skilligt annat smått och gott som en omtänksam husmor sänt med.
Så ä r det också något mera.
Lars Olov t a r ur fickan det lättaste godset, ett brev hopsatt med blått munlack.
Och när Lars Olov gått för att skaffa nattlogi å t hästen i närmaste bondgård och barnen krupit tillsammans, lyckli- ga över några russin.
och var sin skiva sött vörtbröd, sätter sig f r u Eva vid d d e n och läser.
~~ ~~ f STOCKIIOLM 1 Barnhusgatan 1 B i 8 (hornet av Drottninggatan) 5 &amp; flort lager af f i n a r r och e n k l a r e U Mior6SSER 8 träslag äfren målade, till billigaste priser.
0 i ek, mahogny, valnöt samt andra 0 Allm.
Tel. 11410 ~ O O ~ ~ O 9 it i Riks Tel. 6505 ~ (~ E I - H O O ~ I pressläggningsögonblicket har re- daktionen f å t t veta, att den kända röst- rättsveteranen, ordföranden i Söder- manlands länsförbund, f r u Augusta Widebeclc den 16 november fyller 70 år.
Tidningen sänder sina earmaste lyck- önskningar och ber att f å dterkomma i ett följande nummer.
Tolv frågor till Sveriges kvinnor.
Buller du ditt hjärta och dina tankar med stundens bekymmer?
eller Besinnar du, att den tid i vilken d u lever, ställer stora och nya krav Då dig?
Jämrar du bara över kriget?
eller Gör du själv vad du kan f ö r fredens sak?
Nöjer du dig med tomma önskningar ona en lyckligare framtid?
eller Bygger du själv p d den kommande fredens grundmur genom att pränta in i dina barn en outrotlig avsky f ö r kri- get och kärlek till freden?
Ursäktar du dig med att det tjänar till intet, och att intet finns att göra?
innan du tagit reda pit de möjligheter, som här i vart land skapats just f ö r dig att ge uttrgclc åt din fredsvilja?
Klandrar du andra för att de ingen- ting göra?
eller Hur du tagit reda p å kvinnornas in- ternationella fredsarbeter Ar du en länk i kvinnornas freds- kedja, som kngtes i alla land?
Tänker du låta dessa frågor gå dig likgiltigt förbi?
eller Vill du vara med och hjälpa oss i vdrt arbete?
Svenska sektionen a v internationella kvinnokommitth för varaktig fred (I.
C. IV.
P.
P.)
inbjuder för fredssaken in- tresserade personer att besöka det läs- rum, som kommittbn i samverkan med svenska fredsförbnndet öppnat Kardu- ansmakaregatan 6, 2 tr., Stockholm.
Läsrummet, d ä r upplysningar om fredsrörelsen lämnas och d ä r litteratur Ennes tillgänglig - även för utlåning - hålles öppen varje dag 2-4 samt lessutom måndagar och torsdagar 6.30 - 8.30 e. m.
Inga avgifter.
Första torsdagen i varje manad kl. j.30 e. m. träffas sektionens medlemmar i läsrummet, då tillfälle gives till me- ningsutbyte i aktuella fredsspörsmål.
Stockholm i oktober 1917.
Svenska sektionen av I.
C. W. P.
P. Anna Kleman, Valhallavägen 59.
Ma- F ?zitda Widegren, Sibyllegatan 59.
Nisza Andersson, Västerås.
Anna Lindhagen, Floragatan 15.
ElEe ?a W. Palmstierna, Baldersgataa 5. vars rättvisa är oomtvistlig, och vars verkningar icke kunna bliva annat ä n qoda.
Man h a r intrycket av, att det varit omsorgen om den egna maktställ- ningen, som varit det ledande motivet För högerns vägran att skänka kvin- norna politisk rättvisa.
Vi tro icke a t t lessa farhågor haft någon verklig grund, men även om detta hade varit Fallet, hade det icke varit något full- got skäl a t t stoppa en naturlig poli- Iisk utveckling.
Det måste finnas rätt- färdighet även i politiken, och det häm- i a r sig, om man våldför sig på denna nkla sanning.
t ~ ~ C
6 Söders " English School " Engelska lektioner och 6vewättningar.
JURIS KAND. Ruinnliga Juridiska Byrån billa Vatfugatan 14 (vid Brunkebergstorg: STOCKHOLM C. Erstagatan 26.
KL. 10-4.
K u n d Hovleverantör.
Sveriges största fab.
rik för tillverkning av .Ila äofterä lyx- och arbetsåkdon Utställning: David Bagareagata 1, Sthlm.
PriökuraUt p &amp; begä- ran.
Riks t. Arvika87, Sthlm 4644.
Allm.
tel. 18336.
Hemmets Räkenskapsbok ä r en praktisk, trevligt uppsatt hus.
hållsbok, för vilken vi påräkna röst- rättskvinnornas särskilda intresse.
Den är enkel, överskådlig och fullständig och - kan bli till en värdefull hjälp i dyrtiden, då man mer än någonsin må- ste fråga sig vad pengarna böra an- vändas till.
Men husmödrarna göra icke blott sina egna hushåll, utan även rösträtten en ovärderlig tjiinst genom att använda Hemmets Räkenskapsbok.
Dess utgivare, fru Signe Thörnqvist.
kommer nämligen att låta nettobehåll- ningen oavkortad tillfalla rösträttsrö- reken, hälften Östergötlands länsför- bund, som är nystartat och fattigt, och hälften L.
K.
P.
R:s upplysningsfond.
Dessutom är provisionen så drygt till- tagen att de enskilda föreningarna bö- ra kunna göra sig en icke obetydlig inkomst på försäljningen.
För det billiga priset av 75 öre kan alltså varje husmoder föra en fullstän- dig journal över sina utgifter och in- komster och den 1 januari 1918 får den inte saknas på någon rösträttshusmors skrivbord.
Insänd snarast rekvisitio- ner till f r u Signe Thörnqvist, Motala Verkstad.
Arbetet ute i landet.
Eskilstuna F. K.
P.
R. flrade Birgitta- dagen den 7 oktober med ett offentligt möte å Stadshusete festsal, som därför de- korerats med blommor, flaggor samt för- eningens standar.
Festen inleddes med sång a v fru Nanny Nylund, som stäm- ningsfullt föredrog Stenhammars Sverige, Sedan föreningens ordförande, fröken Hallman.
hälsat de närvarande välkomna samt uppläst d:r Lydia Wahlströms Drott- ning Margareta, framträdde kvällens ta- larinna, fru Karin Fjällbäck-Holmgren och höll ett med varm känsla och entu- siasm framburet föredrag Vad vi alltjämt måste upprepa, vilket belönades med liv- liga applåder.
Härpå följde sång av frö- ken Domellöv, varefter festen avslutades med Du gamla, du fria etc.
Gemensam te- sup15 intogs.
Måndagen den 29 oktober ha- de föreningen anordnat fredsföredrag.
Över ämnet Den varaktiga fredens organiseran- de höll jur. kand. fru Anna Wicksell ett sakrikt föredrag, en platstidning skriver med anledning därav, att detta föredrag ' och det intresse, med vilket det åhördes, vitt- nar om att kvinnorna icke ligga efter männen i politiskt intresse och vid syn på frågarna.
Fru Wicksell hyllades med hjärtligt bifall.
Efter föredraget samlades en del föreningsmedlemmar kring henne vid ett samkväm B Stadshuset.
Hedernora F. K.
P.
B högtidlighöll de srenska kvinnornas rösträttsdag, Birgitta- dagen, med ett enkelt samkväm å Hus- hållsskolan.
Sedan ordföranden hälsat de närvarande välkomna, tillkännagavs, att dagen skulle ägnas minnet av drottning Margareta, nnionsdrottningen, Valdemar Atterdags dotter.
Elin Wägners för till- fället författade föredrag Medan vi vänta samt Elin Wahlqvists uppsats, Till Marga- rbtaminnet, upplästes, sedan kaffe intagits vid ett välförsett kaffebord, som icke gav intryck av, att vi leva i kristider.
Till slut antogs enhälligt den föreslagna reso- lutionen.
Den 20 oktober kom fru Gurli Hertz- man-Ericson till Hedemora på sin före- dragsturue genom Dalarna och höll sam- ma afton sitt gedigna och väckande fö- redrag över ämnet Vad tiden kräver av kvinnorna, inför en ganska talrik publik, som med stort intresse åhörde den utmärk- ta framställningen.
Talarinnan framhöll därvid att arbetet för kvinnans politiska rösträtt hade, under den tid det pågått, passerat hånets stadium och var nu inne i motståndets för att - som hon hoppades - inom kort krönas med framgång.
Vidare Allm.
Tel. Bader 36035, Annie I. Scott.
Arvika Vagnfabrik, Arvika.
ifättigb~a~ o. juridiska appilral av alla sig.
Riks te1 7576.
Begär priskurant även A Kullageraxlar.
~~ N:R 22 RQ) STBATT FOB KYIHHQR - ~ erinrade talarinnan om hurusom rösträtten, då den en gång tillerkännes kvinnorna, till- faller ej allenaht dem, som målmedvetet ar- betat för densamma, utan även de många, som suttit overksamma och låtit de andra utföra det ofta otacksamma arbetet.
Efter det med livliga applåder mottagna föredra- get uppmanade talarinnan de närvarande att sluta upp i ledet bland dem, som arbe- ta för kvinnans politiska rösträtt och att som medlemmar ingå i Hedemora F. K.
P.
R. Hälsingborgs F. K.
P.
R. tillsammans; ed Fredrika-Bremer-Förbundets hälsingborgs- krets hhde den 20 oktober anordnat offent- ligt möte å Högre allmänna läroverkets aula med föredrag av ordföranden i livs- medelsstyrelsen, borgmästare Joh.
Bååth, Några ord om våra kristidsförhållanden.
I det sakrika och intresseväckande föredra- get, som åhördes av en talrik publik, gavs en översikt av våra kristidsförhållanden med dess svårigheter i avseende på livs- medelsknapphet och varufördyrning samt redogjordes för de åtgärder samhället vid- tagit däremot.
Talaren framhöll nödvän- digheten f ö r stat och kommun att ingripa genom prisreglering, statsbeslag och ran- sonering samt påvisade att priset på de be- slagtagna, ransonerade varorna i viss mån kunnat hållas nere i jämförelse med de " fria " varorna, så har t. ex. rågmjöl och vetemjöl stigit med 25-30 proc.
under det att mjölpriset stigit omkring 100 proc.
och vedpriset 150 proc.
Men talaren framhöll också de stora svårigheter och kostnader, 3om äro oundgängliga vid beslag (utan vil- ket maximipris är ganska ineffektivt), vil- ket gör att staten endast av största nödvän- lighet tillgriper denna åtgärd, som därför ibland låter vänta på sig lång tid efter stt den konsumerande allmänheten börjat rordra dem.
Talaren framhöll att exceptio- nella förhållanden fordra exceptionella åt- Färder, men att det vore att hoppas, att lessa i regleringssyfte vidtagna anordnin-: ar, som för individerna kännas som ett rtort intrång i den personliga friheten, Skola bortfalla såsom överflödiga när nor- Iiala tider en gång återkomma.
Katrineholms F. K.
P.
R. hade den 22 &gt;ktober ett offentligt möte å Stora teatern, lesökt av 300 personer.
Föredrag hölls av ' in Ellen Hagen från Uppsala med motto R a kvinnorna väntat länge nog.
Talarin- ian följde den svenska kvinnofrågan från iess första offentliga yttring i fru Nor- ienflychts skaldskap och Thomas Thorilds skrifter och fram till vår egen tid, som nu inart, hoppades talarinnan, torde f å se den Ösas.
Vid det i allo vällyckade mötet ut- Fördes solosång samt musik av stråkor- iester.
Rumla F. K.
P.
R. firade Birgittadagen len 14 oktober med en tilltalande festlig- iet i ordenshuset, Vegalokalen, som dagen il1 ära smakfullt dekorerats med flaggor,) lommor och grönt samt med Rumla för- nings rösträttsstandar.
Efter hälsningsord tv ordföranden, fröken Vienna Mesterton å Säbylund och unisont sjungande av Vårt and, höll förste läraren Erik Ekdahl ett ntressant och belysande föredrag om hottning Margareta och hennes politiska Därning.
Föredraget mottogs med livligt bifall.
Fotograf Guldbrand, Hallsberg, och organist Hall bjödo härefter på stämnings- Pull musik till violin och piano, varpå frö- ken Ottilia Fernander, örebro, på sitt trev- liga sätt uppläste en skildring om den fiir sitt välsignelserika arbete bland fångarna i de finska fängelserna numera så väl kän- d a guvernörsdottern Matilda Vrede, förfat- tad av Selma Lagerlöf.
Följde så sång och musik av de förut medverkande, varpå frö- ken Fernander uppläste fru Elin Wägners föredrag Medan vi vänta.
Med enhälligt ja antogs sedan L.
K.
P.
R:s resolution.
Efter ytterligare några musiknummer av- slöts den angenäma festen.
Malmö F. K.
P.
R. firade Birgittadagen med offentligt möte den 9 oktober.
För- eningens vackra standar invigdes högtid- ligt med en prolog av fru Lina Gren-Nils- son och sång av en damkör, under det vit- kiädda flickor bildade hedersvakt omkring detsamma.
Fil.
mag. fröken Ester Möl- a.
Ornås Sommar- och Vi ntersanatorium högt och härligt beläget i den fagra Simlångsdalen vid Mahults hållplats å Halmstad-Bolmens Järnväg.
Mot- tager gäster, som utan att vara i behov av egentlig läkare- eller sjukvard söka vila och rekreation i lugn och natw- skön trakt under oklanderliga hygieniska forhållanden i förening med hemtrefnad och ett gott och rikligt bord.
Personer, lidande av tuberkulos eller andra smittosamma sfukdomar mottagas ej.
Referenser: Samtliga hrr läkare i Halmstad och d:r Manne Ber engren i Göteborg Prospekt erhAllea p i begäran.
Forfrkgningar och anmrllniugar mottapas a!
INEZ CARLS ' I&amp;M.
Postadress M h t, Rysberg.
Tele !.
: Simlångsdalen 4 Vis Halmstad.
Telegramadress 7 D ~ I Q &amp; D, Halmstad.
bepröfvade symaskiner utmärka sig alltid för lätt ghg, hallbarhet rnub och stor hastighet.
rh ?- Swmshi / &amp; rikut.
P8rdnUga 8 ~ lerstedt höll därpå föredrag om Den " nya ' kvinnan i den moderna svenska litteratu.
ren.
Sedan ordföranden redogjort f ö r röst.
rättsfrågans läge antogs enhälligt L.
K P.
R:s resoliition.
Persbergs F. K.
P.
R., som på grund av flera orsaker ej kunde fira Birgittadagen den 7 oktober anordnade i stället ett möte söndagen den 28.
L.
K.
P.
R:s resolution antogs.
Föredraget om Drottning Marga.
reta upplästes, varjagite musik utfördes.
Råneå F. K.
P.
R. hade med anledning av fru Warn-Bugges besök anordnat en aftonunderhållning i Godtemplarlokalen söndagen den 28 oktober.
Sedan ordföran- den, fru Hildur Tjerngren, hälsat talarin- nan och den fulltaliga publiken välkomna.
talade fru Wmn-Bugge om Nya vägar till en ny värld.
Det gedigna och sakrika fö- redraget åhördes under djup tystnad och belönades med ihållande applåder.
Däref- ter upplästes fröken Eva Fröbergs dikt Kung Märta, och en damtrio sjöng ett par sånger.
Trots det hårdnackade motstånd, som här visas mot rösträtten, även av kvin- norna själva, har föreningen dock vunnit flera nya medlemmar och vi hoppas, att det goda och sanna fru Wa ?rn-Bugge såd- de, i sinom tid skall bära frukt.
Sköldinge F. K.
P.
R. höll den 21 okto- ber sitt ordinarie höstsammanträde, var- rid till centralstyrelscmedlem valdes f r u Anna Möllei och till suppleant lärarinnan fröken Elin Age.
Vid mötet höll fru Ellen Hagen ett värmande och medryckande fö- redrag över ämnet Kvinnornas rätt - sam- hällets väl, vilket av de talrika åhörarna mottogs med stort bifall.
Sala F. K.
P.
R. högtidlighöll Birgitta- dagen den 7 oktober med ett animerat sam- kväm å Rytterqvists konditori.
Härvid uppläste ordföranden det av Elin Wägner skrivna föredraget Medan vi vänta.
Vi- dare upplästes valda stycken u r Olive Schreiners bok Kvinnan och arbetet samt Elisabeth Kuylenstierna-Wensters Olovs moder.
Även föredrogs musik och en del vackra sånger.
Den för rösträttsmötena gemensamma resolutionen antogs.
Flexa nya medlemmar inskrevos i föreningen.
Trälleborgs F. K.
P.
R. firade Birgittada- gen med ett festligt samkväm.
L.
K.
P.
R:s resolution antogs enhälligt.
Växjö F. K.
P.
R. firade Birgittadagen med offentlig fest å Godtemplarnas ordens- hus.
Redan före den utsatta tiden var sa- len till trängsel fylld, och många måste vända om, enär det ej fanns plats.
Salen var vackert dekorerad med blommor samt med en målning föreställande den heliga Birgitta.
Festen började med uppläsandet av Eva Fröbergs Birgittaprolog.
Därefter qjöng fröken Christerson Stenhammars Sve- rige.
Så följde ett av huvudnumren för kvällen: föredrag, belyst med skioptikon bilder, av fröken Inez Malm om den heliga Birgitta.
Ahörarna följde framställningen med stort intresse.
Värdigt slöto sig här.
till dels den av fröken Christerson med ackompanjemang av violiner och pianc sjungna Birgittahymnen, dels Rangströme Bisp Thomas frihetssång och Tormode kvad u r OP. Arnljot, sjungna av ingenjöi Filip Olsson.
Under pausen, som nu följde.
lämnades tillfälle att deltaga i föreningene gissningstävlan.
Vinsterna, bl.
a.
6 kon- servglas fyllda med päron, kudde, lysduk.
teaterväska m. m., hade stor dragnings- kraft på publiken.
Till sist uppfördes Frie ga Carlbergs pjäs, N ä r begreppen klarna till de närvarandes stora belåtenhet.
På- följande onsdag hölls fest igen med sam- ma program, även då med talrik publik.
Behållningen, som blev god, går till " sopp- kokningen " i staden och till föreningens kassa.
~ ~ ~ l c U o.
Husmoderns bästa hjälp i dyrtiden är Viem mels Rä kenrka psbok ".
Genom den kan hon lätt kontrollera vart dc nu så odryga pengarna ta vägen och visa vad som åtgått till matvaror, kläder, ved o. s. v. Den är enkel och lättskött.
praktisk, Överskådlig och fullständig, sb att man vid årets slut kan på grundvalen av densamma göra ett ordentligt bokslut, Behållningen tillfaller oavkortad röst- Pris pr st. 75 öre, 10 st. 70 öre, 20 st. 68 Öre, 50 st. 50 öre, 100 st. 40 öre.
Rekvisitioner sändas snarast till Lärarinnan Fru Signe Thörnqviat, Motala Verkstad.
~~ Karlskoga flickklubb kan i år se tillbaka på sin femåriga till- varo.
Det var nämligen i okt.
1912 som den första lilla skaran av flickor samlades i Bo- €ors samlingshus, som godhetsfullt hade upplåtit sin lokal.
För att få litet mer av hemtrevnad, flyt- tade dock snart klubben till sina respek- tive ledarinnors hem.
Där möttes vi allts; var fjortonde dag till läsning, sång, lek, ar- bete och samtal.
Frågelådan har anlitats flitigt, och med ledning av frågorna h a vi sökt få till stånd smA diskussioner: Bety- delsen av a t t hålla löften, Vad vill klub- ben?, Inredningen av ett hem, Hur skall man kunna hjälpa till att minska utgif- terna under dyrtiden?, Artighet.
Detta är några a r de ämnen vi sökt klargöra till- sammans.
Protokoll Över mötena ha förts av klubbens sekreterare.
Sedan våren 1916 arbetar klubben fördelad på tre olika åldersgrupper.
Vi hoppas p &amp; det sättet bättre kunna nå flickorna och s8 kunna vara till mera hjälp.
Medlemmarna i högsta åldersgruppen h a r under sista ar- betsåret deltagit i en kurs i engelska språ- ket.
Klubbmedlemmarna hava också till- gång till bibliotek.
Det är rörande att se, huru många bland dessa flickor som följt oss under alla åren.
Då de avflyttat till annan ort, och vi så- lunda ha måst skiljas, ha de genom brev- skrivning uppehållit förbindelsen med oss, och då så varit möjligt själva å den nya orten samlats till liknande arbetsaftnar med gamla och nya kamrater, Vad vill klubben?
Svaret gavs på en klubbafton: Den vill hjälpa medlemmarna att bli goda männi- skor.
En a v ledarinnorna.
Södermanlands länsförbund a v P.
K.
P.
R. hade årsmote i Nyköping den 6 och 7 okto- ber.
På lördagen var enskilt möte med sam- 1- \ vam '.
å Stora hotellet.
Till arbetsutskott f ö r 1918 valdes fru Augusta Widebeck, Strängnäs, ordförande, fil.
kand. fru Anna Möller, Sköldinge, vice ordförande, fröknar- na Anna Molin och Ingrid Örström, Nykö- ping, resp. kassaförvaltare och sekreterare.
Man beslöt bland annat att ordna en före- dragsturne genom länet samt att söka åvä- gabringa en statistik över i hur pass stor utsträckning kvinnor i länets kommuner sitta i olika styrelser och nämnder.
På sön- dagen hölls å högre allm.
läroverket ett varmt, väckande och uppfordrande föredrag av redaktör G.
H. v. Koch om Kvinnorna och samhällsarbetet.
Bättre kaii det knap- fast stridas för oss.
Föredraget rekommen- deras livligt till andra föreningar.
Stockholm 1917.
Iv6r tieggströma Bokmckeri A.
8. '
