# ID: svediakorp-per2646
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,067
# sentences: 700
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FOR RÖSTRATT KVINNOR Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra sct mycket för en stor sak som en stor sak kan göm f l r oss.
VI.
ARG.
1 STOCKHOLM, 1 OKTOBER 1917.
Valens facit.
Till Margareta+ minnet.
Låt oss för ett ögonblick sluta till ögon och öron för dagens larmande kiv!
Låt oss på denna dag, helgad åt minnet av stora kvinnor, bjuda nuets små käbbelröster a t t tystna!
Ha vi ej lyssnat oss trötta och leda åt allt ove- derhäftigt prat om kvinnan och hen- nes av naturen anvisade plats och roll?
Låt oss i stället mana fram någon av gångna seklers kvinnor!
Ur medeltidsdunklet träder oss drott- ning Margareta, Valdemar Atterdags dotter, till mötes 60x1 representant for världslig storhet och makt.
På hennes huvud glänser Sveriges krona, och med tvänne andra kronor kan hon smycka sitt änne.
I det täta dunkel, som sekler brett över hennes liv och gärning, skymta vi några bilder.
Vi gripa dem i flykten: På Sveriges tron sitter svag- heten och odugligheten i kung Al- brekts person.
Men ett obestridligt företräde är han viss om att äga: han är man och han hånar " Eung Byxlös ".
Det slutar med skam, nesa och fången- skap för manlighetens representant, och Margareta t a r hans plats på ko- nungatronen.
De mäktige herrar i Sve- riges rike, de satte till kungar och satte a v kungar efter sitt höga behag, och kronans gods och gårdar slog0 de un- der sig.
En kvinna hade de lyft upp på tronen.
Nu skulle där lekas samma lek med denna fagra docka.
Men rikets tyglar vilade i starka händer.
Sveriges herrar föllo till föga, och orättfånget gods måste de på Margaretas befail- ning återställa Ordning och reda vax- te i hennes spår.
En stor tanke tog form och gestalt genom Valdemar Atterdags dotter: Nordens tre riken förenade till en en- het.
Men den hon anförtrodde detta värv, den ljushårige kvinnotjusaren Erik a v Pommern, förfuskade och för- därvade verket, och följande unions- konungar vor0 även för små och för svaga för den stora gärningen.
Och u r det frö, varur fred och styrka skulle spira, uppväxte i stället splitt- ring, strid och ett söndrat Norden.
Tanken var dock för miäktig för att Diba ffali man en bplif leta fom fii fan meb tfofftup umgå 04 be riten farnutunfå 6merige, Dunmar4 o @ flortig, fent föbeg annan hinna flit.
Xarkkönitan.
~~ dö.
Den h a r uppstått på nytt och stran- d a t på nytt.
Under krigsdånet och va- penlarmet i våra dagar har den trätt fram i ny gestalt.
Men ej på en här- skares befallning, ej genom påtvingade lagbud skola de tre folken föras sam- man.
Den nordiska samhörighetskäns- lan skall växa fram u r de tre folkens gemensamma intressen, u r ömsesidigt förtroende.
Vilka yttre former den an- tager är av föga betydelse, så länge grundvalen ligger säker och orubbad.
Fra graven Margrete smiler Med fred til Nordens mzend.
Sekler susa över sarkofagen i Ro- skilde domkyrka.
Och i suset förnim- ma vi Tidens mäktiga stämma: " Väl går din väg, o mänsklighet, genom li- dande, tårar, blod, men den går dock framåt mot ljus, fred, frihet.
Och till stoft skola de malas, de förmätna, som djärvas ställa sig som hinder i utveck- lingens väg. "
Elin Wahlquist.
- Stöd arhetet f &amp; kvinnans politiska rösträtt genom att prenamererapd RäsC rätt för Kvinnor fär 4:de kvartalat.
Huvudresultatet a v valen 83, att hö- gerpartiei ut &amp; ur dem %jrsvagat.
Aven om man anBer, att de tvii nya himlakroppar, som visat frig p å den politiska himlen, och mm kallas Jordbrukarnas riksförbund w h Bonde- förbundet, i verkligheten endast äro m h a r, som kretsa omkrhg högern som sin sol och sitt centrum, kommer detta parti ändå att under elen kbm- mande riksdagsperioden vaxa väaent- ligt svagare än det varit nader denna.
Men i verkligheten vet ingen, vad d e två nya organisationerna egeitligen g A for.
De ' skola bilda eget parti inom Andra kammaren, h a de föskunnat, och de skola försvara böndernae klassin- tressen.
Men man vet icke ens, h u r de tänka göra detta, ännu mindre h u r d e tänka ställa sig till övriga frägor, som kunna väntas komma under riksda- gens behandling.
Med avseende på de- ras ställning till kvinnoröstiätten h a r så gott som intet försports.
Vad riks- förbundet därom tanker, ha vi ingen aning om.
Vad bondeförbundet angår, upplyste en av dess medlemmar nyli- gen i N.
D.
A., att det bedutat uttala sig däremot, men att denna negativa programpunkt pti något säit bortfus- kats under valrörelsen, ocb från åtmin- stone ett län har det uppgivits, att bon- deförbundet d ä r förklarat sig vilja in- om riksdagen verka för kvinnorösträtt och rusdrycksförbud.
I alla händelser torde bondeorganisationernas ovilja mot frågan mest bero på deras farhåga för a t t just deras kvinnor skola vara alltför bundna vid hemmet för att kun- na komma med och rösta, medan de tänka sig, att övriga kvinnor gå man ur huse.
Och den farhfrgan ban kanske minskas, då de finna, att ftirslagen om kvinnorösträtt behjärtat denna syn- punkt genom att tillåta gift man att rösta med hustruns fullmakt och om- vänt - något som de nn säkerligen äro.
alldeles okunniga om.
Att högerns ställning försvagas, in- nebär nog på det hela ljusare utsikter för vår fråga.
Mycket kommer dock att bero på, vad för slags regering, som kommer att möta riksdagen.
Därom tjänar det dock icke mycket till a t t nu kannstöpa.
Tidningarnas förmodanden, både på höger- och vänstersidan, h a gått kompassen runt; situationen torde vara sådan, att varken enbart parla- mentariska eller enbart kristidssyn- punkter kunna tillämpas, och så snart det är fråga om blandningar, ökas ju möjligheternas antal i en sådan grad, att även rimliga förmodanden knap- past kunna få högre rang, heder och värdighet ä n gissningar.
Skola vi se frågan om regeringsbil-
2 BOSTRATT FOB KPINNOB RÖSTBÄTT F Ö B KYIHNOB Redak@ar: UUBLI E~EBTZMAN-EBICSON.
Redaktion och Exp.
: 6 Karduansmakaregatanc Redaktionstid: onsdag och lördag kl. * / n3- ' / r4 Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rikstel.
8600.
Alm.
tel. 14729.
Telegramadrem: IUlsträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten: Pris för 1917 Kr.
1:35.
4:de kvartalet 50 öre.
Losnummer 10 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen ge nom posten eller genom insgndande av 2 kr i postanvisning till tidningens expedition.
R 6 s TRAT T s BYRÅN 6 Eardaanamakaregatan II, Stockholm 411m.
tel. 14729.
Rikstel.
8600.
Öppen ' vardagar kl. ' I s l- ' / i 5 e. m.
L.
K.
P. R.8 sekreterare träffa8 personliger kl. 1-3 e. m. dandet uteslutande u r den kvinnligt rösträttens synpunkt, så kan man no &amp; säga., att för den frågan gynnsammas vore, om vi finge en koalitionsregering En sådan vore överhuvud icke tänkbai utan a t t en överenskommelse träffatr mellan de alika partierna angiende för fattningsfrågorna, och bland dessa tor de v å r fråga vara den, som det gilt relativt lättast a t t komma till enighe ' om.
Men ifall högerpartiet, sa som n ä r mast framgår u r hr Tryggers yttran den under vahörelsen, ställer sig all deles intransigent gent emot frågan OII den 40-gradiga skalans slopande vid d6 kommunala valen, så ä r redan dettr nog till a t t göra varje tanke på en sam lingsministär illusorisk.
Sannolikt är den illusorisk även det t a skäl förutan.
Blir det en ren vänsterministär, si torde det för oss förmånligaste vara att vi få en sådan vänsterkoalition, a t det varken blir en socialdemokratis1 regering med ett liberalt inslag ellei ' en liberal regering med ett socialde mokratiskt inslag, utan om man så fåi säga en neutral vänsterregering, vi1 ket endast kan åstadkommas genon att regeringsbildandet lägges i händer na på en vänsterman utanför de egent liga partiledningarna.
E n sådan skulit verka minst utmanande och därför hz lättast att sköta både högern och sa ken.
Undertecknad h a r också den per.
sonliga meningen, att en sådan mini, stär skulle vara den lyckligaste äver för riket.
Men vilken vänsterregering vi ä r måtte få, kunna vi i alla händelse] under en sådan räkna på en kunglig proposition.
Och även denna formali.
tet tyckes spela en viss roll.
A.
W.
Ett g o t t exempel.
1 Frankfurt am Main har domstolen ny- ligen fällt ett utslag, som i ekonomiskt av- seende likställer kvinnor och män.
Målet rörde sig om en kvinna, som tagit tjänst i ett bryggeri och fordrade samma lön som de manliga arbetarna.
Domstolen an- såg att hon utförde en mans arbete och alltså var berättigad till hans arbetsför- tjänst.
Dessutom framhölls faran av att kvinnor gingo för underbetalning och på det viset stängde vissa arbetsområden för de män, som återvände från kriget.
Till slut framhölls det också, att det påståen- det att kvinnorna, såsom icke familjeför- sörjare, kunde nöja sig med mindre löner än männen, numera inte höll streck.
Fernqvists Kappaffär I utkommer den 1 och 15 i var månad.
33 Drottninggatan 33 n. b. och 1 tr. upp Stort lager av in.
o. utländska nyheter i alla slags DAMKAPPOR, DRÄKTER &amp; KJOLAR till billiga beatämda priser.
Obs.!
Beetällningaavdelning.
Vid uppvisande av medkmskort i F. Ii.
P.
B. lämnas O % rabatt.
I I GulPi Petrini 50 år.
Gulli Petrini är en a v rösträttsrörel.
sens allra främsta förgrundsfigurer, det h a vi nog alla klart för oss.
Och fika klart är det att v i äro mäkta stolta h e r henne.
När hon nu i n g i r i sitt andra h a l v sekd vaknar lusten att högtidligen rosa henne och tacka henne f ö r at1 hon tillhör oss.
Vi betrakta henne som v å r ofrånhändeliga egendom och som v å r sannskyldiga dyrgrip.
Ingenting kan väl heller vara oskatt- barare för en rörelse sådan som kvin- n o r n a rösträttsrörelse än att i sin led- ning h a personer som äro utrustade som hon med guldren karaktär, osvik- lig heder och omutlig kärlek till san- ning och rättvisa för att e j nämna än- nu flera av hennes många goda egen- skaper.
Sådana kvinnor ä r det j a g drömmer om att få se som våra representanter i riksdagen en gång i tiden.
När jag låter tankarna flyga vart de vilja, tyc- ker j a g mig höra henne från kamma- rens talarestol, hur hon med sin friska sälta skänker riksdagsgubbarna ett muntert skratt, eller hur hon klart och ofrånkomligt utreder en fråga eller i flammande ord förfäktar en rättfärdig sak så att hon rycker kammaren med sig, eller hur hon ger en minnesgod och rapp och kanske något ettrig rekapitu- lation a v motståndarnas politiska syn- daregister och kovändningar, eller hur hon i hjärtevinnande ord talar till för- mån för dem, som behöva medkänsla för att ernå människovärdigare lev- nadsförhållanden.
J a, j a g drömmer så mycket, men det gör inte Gulli Petrini.
Hon drömmer mycket litet.
Hon håller sig i stället till förhandenliggande realiteter och klarar ut dem på bästa sätt, utan att sträcka sig mot ett obestämt fjärran, vilket j u är mycket förnuftigt.
J u s t därför v a r hon emellertid mycket svår a t t förmå till a t t göra sitt första för- sök i talarstolen, helst hon som de fle- sta kvinnor är bekajad med en otroligt stor frånvaro a v självuppskattning och självtillit.
Hon var blint och oresonligt övertygad om sin totala brist på för- m å g a att uppträda som offentlig talare.
Till sist gav hon dock vika för Augusta Tonnings övertalningsförmåga.
Som bekant ä r d:r Gulli Petrini nu rn eftersökt talare.
Hennes föredrag ha en fast grund i gedigna kunskaper och solid vederhäftighet, och som hon därtill h a r stor lätthet a t t uttrycka sig, djärvt mod och en kvick satirisk skär- pa, blandade med ljusglimtar a v god- modig humor och inneboende hjärte- värme, så blir hon i hög grad under- hållande och fängslande.
Men nog torde det mer ä n en gång h a hänt att ärevördiga ämbetsmanna- fruar och andra äldre damer h a hop- pat till i förskräckelsen, när hon utan förskoning slungat u t sin oförfärade kritik a v överhetens och riksdagens och myndigheters och mäns i det hela taget begångna försyndelser mot kvin- k Då miss Jeanette Rankin interpellerades om orsaken varför hon röstade emot krig, lydde hennes svar sålunda: Jag anser att kvinnans huvudsakliga del i världsplanen är att uppehålla och bevara människosläk- tet.
Det är vårt mål och som den första kvinnan i vår lagstiftande församling an- sHg jag, att även jag borde sträva mot Bik.t.
samma mål.
A,-Bm JOHN V a LOF6EEN norna och övriga undertryckta varel.
ser.
Det är så ovant att höra en kvinna dristigt sjunga ut med vad kanske fler.
talet kvinnor mer och mindre medve tet känner innerst inne, men inte vågai uttala och allra minst skulle våga ropa ut på torgen.
Man häpnar en smula j början, men j u mer man hör henne, d e s mer gripes man a v alivaret i hennes strävan efter en bättre och rättfärdi.
gare värld.
Och man blir värmd av hennes värme, och man l ä r sig att älska den öppna ärligheten och friheten från humbug i hennes föredrag, liksom j henne själv.
Att känna Gulli Petrini, det är at1 älska henne.
Annat ä r omöjligt, bot- tengod som hon är, trofast och välsig nat fri från allt smått.
Flärd och få- fänga, skvaller och intriger, alla dyli- k a tyvärr ganska allmänna svagheter äro henne absolut främmande.
Hon är alltigenom " rejäl " och rätlinjig, och gör sig alltid värderad och avhållen.
Antingen hon sitter i drätselkamma ren, vald a v sina medbröder, h r r stads- fullmäktige i Vaxiö eller som g y m n a sielärarinna i Whitlockska skolan, eller som medlem i en kvistig fredskom- mitt6 eller som ordförande i den på V. U:s initiativ bildade kommunalsty- relsegruppen eller som vice ordförande i Frisinnade Kvinnor eller som f r u j sitt hem, ständigt ä r hon samma goda och dugande arbetskamrat som kan konsten att upplösa dissonanser och skänka trevnad och uppfylla sina plik- ter.
Men det v a r om Gulli Petrinis röst- rättsmeriter j a g skulle tala i dag, Måtte j a g nu inte glömma någon av dem!
Hon h a r flitigt farit omkring i landet och i hundratals föredrag pre- dikat rösträtt väldeliga.
Bland annat har hon färdats i det nordligaste Norr- land, nerbäddad i rissla i kallaste vin- tertid, fast inte s % länge och så vid- sträckt som Ella Billing och inte hel- ler på hästryggen i långa dagsresor som Augusta Tonning.
Och hon har bildat flera F. K.
P.
R. och har varit ordförande i Växiö F. K.
P.
R. och ä r iu ordförande i Stockholms F. K.
P.
R. ich medlem i V. U.
Och hon h a r skri- r i t Kvinnorösträttens riksdagshisto- * ia, som v a r och en bör läsa.
Last but iot least har hon i höst talat på sjutton iv männens politiska valmöten, lik-; om även vid föregående val, vilket är iärskilt värdefullt.
Ty det ä r av stor &gt;etydelse f ö r vår fråga att framståen- ie kvinnliga talare beviljas a t t själva ' å lägga fram saken för valmännen, &gt;ch det är viktigt att de äro folktalare bästa mening och därigenom kunna då igenom så som hon.
Nu minns jag inte mer, men det sag- la är nog för att vi från norr till sö- ler och f r å n öster till väster skola ränna oss manade att tillropa henne !tt Länge leve Gulli Petrini!
Ann Margret Holmgren.
C:O Sveriges äidsta, största o. bäst renommerade specialaffär i T.
SOM Prorert.1indnorten aPodasgratisa.
Qaaou.
Kungl.
Hoileveranti3r 4 29 Freäsgatan 3, StscLBola Men- &amp; Yile-Kiiidningstyger A N:R 19 Tempelvakt.
Det fanns en tid i den kvinnliga röst- rättsrörelsens historia i vårt land, d i entusiasmen och tron på livets goda makter förledde oss att med övertygel- sens hela värme instämma i Björnstjer- ne Björnsons utrop att nu, just nu v a r " Lysets store tid " '.
Instämmandet i hans därpå följande klagan: " Men for faa e r v i som spre- der " v a r mera lamt - den naive och oerfarne har så svårt för att tro att han e j h a r alla med sig i en rättfärdig sak.
För denna villfarelse böra Sveriges kvinnor nu vara botade, såvida bot fin- nes för kvinnotron på att vad f a r gör är alltid det rätta.
Far i detta faii sym- boliserande förstakammarhögern.
Det ä r längesen rösträttsrörelsen hos oss leddes a v den ursprungliga optimis- tiska uppfattningen, icke längesen på grund a v den tid som förflutit - 15 år är ingen lång period i en frihetskamp som föres a v en maktlös grupp i sam- hället - utan på grund a v de världs- händelser som icke kunnat undgå att göra illusionerna om människors goda vilja mot varandra husvilla - åtmin- stone hos alla med vakna sinnen för r ä t t och orätt.
Det är e j längre " ljusets stora tid " som skall väcka och samla kvinnorna till ansvar och kamp.
Det ä r mörkret över jorden, mänsklighetens bittra nöd och oerhörda lidande, som nu har denna uppgift.
Skall det visa sig att dessa ändrade förhållanden äga större eller mindre makt att samla kvinnorna för att be- kämpa mörkret, som hotar v å r stackars skuldbelastade jord?
Vågar man sätta tro till historiens lärdomar, så kan man e j stå tveksam inför svaret.
De kvinnonamn, som u r våra annaler vittna om modig strid för frihet och människorätt, framstå mot en bakgrund, fläckad av orättrådighet, förtryck och hat.
Sveriges kvinnor sam- lades förra året den 7 oktober - kvin- nornas dag - under den heliga Bir- gittas baner, liksom de nu enats om att hylla minnet av ännu en som männi- ska och politiker framstående kvinna: drottning Margareta, Sveriges, Dan- marks och Norges " fullmäktiga fru och rätta husbonde ".
Rimkrönikan förtäljer att " det var stor jämmer i Sverige då ".
Det v a r en kvinnas statsklokhet, som räddade vårt land, och vem vet vilken ställning detta i närvarande stund iigt, om någon då fullföljt Margaretas stora tanke om sammanslutning mellan nordens tre länder till ett rike med gemensamma politiska, sociala och kulturella in- tressen.
Nu ä r det också " stor jämmer i Sve- rige ' ', jfimmer i hela världen över våld och orätt som övas och som drabbar alla, män, kvinnor och barn lika ovül- ligt.
Det ekonomiska nödläget, den po- itiska otryggheten, de missgrepp a v) kunnighet eller oförstånd eller som ned berått mod den enbart manliga po- itiken gör sig skyldig till - alla de ronsekvenser a v olycka och förödmju- relser dessa medföra få kvinnorna vid- cännas och betala intill sista skärven, iom om de vore medansvariga.
Huru skall ljuset - tron på livets nöjligheter - som ensamt kan befor- h a mänsklighetens växt kunna få makt h e r mörkret?
Skall en gnista tändas lär och där, slockna och dö utan att h a Eått tända, värma och lysa genom a t t ramlade bli det ljusflöde världen träng-, ar efter.
" I som för som vestalinder gar sym- 3olet eders liv, selve lyset kom og giv, empelvakt, I edle kvinder ", sjunger Björnson vidare i den förut citerade likten.
Skola kvinnorna svika nu, n ä r det zäller som aldrig förr, att hålla tempel- vakt kring den heliga elden - friheten) ch människorätten.
Låt oss inte en- last fälla tårar av sorg eller låta vårt %inne förbittras över de onda makter.
N:R I9 TC&amp;3TBåTT FOR K P I H H O B BRYGGAN.
Kvinnornas deltagande i valrörelsen.
Aiiegori. '
Kvinnorna stodo på Svårigheternas berg vid Fördomarnas klyfta.
De biickade law- tansfullt mot Frihet och Jämlikhet, som befunno sig på andra sidan.
Under århun- draden hade deras föregångerskor vandrat mot samma måI.
De hade vandrat under tunga mödor, genom faror och sjukdomar, ibland hoppfulla, ibland förtvivlade.
Små- ningom hade deras svaghet vänt sig till styrka, deras ovetenhet till kunskap.
De hade ihärdigt klättrat uppför Svårighe- temas berg, men nu, när de hade sitt mål i sikte, stodo de vid randen av en avgrund, och ingen brygga kunde överspänna den.
Några kvinnor stirrade ned i avgrunden.
Andra klättrade nedåt för att nå dess bot- ten, men bergväggarna vor0 så hala, att de icke kunde flnna något fotfäste.
Några flydde och utropade med förtvivlan att de aldrig skulle komma över svalget.
Deras följeslagerskor satte sig ned, erkände sin egen hjälplöshet och väntade att någon skulle komma och visa dem vägen.
Några försökte hoppa över, men antingen försvun no de för alltid i Fördomarnas klyfta eliei vågade de inte språnget.
Andra sökte fyllr klyftan genom att gång efter w n a n k a t t dit en handfull sand, men de insågo snar1 det hopplösa i sin föresats.
Då var det någon som ropade på männer att bistå dem.
- Om v i också ägde Frihet och Jämlik het, ropade hon, så skulle vi snart be.
träda Utvecklingens stig och gemensam1 understödja varandra.
Men männen, som fruktade fresterskai; Eva och hennes övertalningsförmåga, v ä g rade a t t lyssna Då sökte kvinnorna bygga en bro av sitf eget lidande.
Kristus hade också slagit en bro över världens ondska och grymhet, en bro av kärlek, medlidande och barmhärtig het och de ville följa hans föredöme.
Der= kroppar sviktade under arbetet, men derae själar vunno i styrka.
Med ögonen halv- blinda av ångest varsnade de h u r långsamt grunden blev lagd.
Oförmögna att komma dem till hjälp, sågo de sina systrar dragas ned i Prostitutionens klyfta medan andra trälade ut sig för att kunna föda sig själ- va och sina barn.
Då arbetade kvinnorna med förtvivlans kraft, de gåvo sin rikedom, sin tid och sitt lidande å t arbetet.
De kastade icke ens en avundsam blick på dem av sina systrar, som sökt sig bort till Glädjens blomsterän- gar och som skulle vara de första att stiga över bryggan, när den väl var färdig.
Andra män och kvinnor hthade dem.
- Ni kommer aldrig att få er brygga fär- dig, ropade de, grnnden kommer att kräva århundraden, och ni saknar den hörnsten, som är nödvändig för dess fäste.
E n bryg- ga Över en sådan avgrund och efter sådana mått skulle kosta människoliv, men Lidan- det har ni mod att möta, inte Döden.
Och de skrattade liånfiillt.
- Vi ha rätten, &gt;ii vår sida, svarade kvin- norna.
Våra mödrar ha övervunnit de li- danden, som mötte dem på Svårigheternas berg, låt aven vårt motto bli: Framåt!
och låt oss vandra framåt, trots avgrunden.
Om det kostar tusen ibland oss livet, så ha vi mod att dö, t y vi arbeta inte blott tör oss själva, utan även för våra efterkom- mande.
De generationer, som kommer ef- ter oss, f å inte stanna på denna fläck, de måste framåt liksom vi.
Då ropade en kvinna u r hopen: - J a g ä r redo.
Mitt verk skall bli att bilda bryggans hörnsten och fäste.
Kris- tus offrade sitt liv för mänskligheten - för män och kvinnor.
J a g dör för mina medsystrar.
Och hon gav sitt liv, emedan offret var nödvändigt för bryggans grund- val.
som hota eller i slö förbidan drömma om ett framtidens land - efter &amp;!
- nej, låt oss samlas alla, tusen och åter tusental kvinnor i gemensamt arbete för detta land med vårt rättsmedvetan- de som arbetsgivare.
Endast så kan livet förnyas och mänskligheten en gång få leva ett värdigt liv i ren och solmättad luft, om kvinnorna ej svika tempelvakten om ljuset i världen.
Frigga Carlberg.
3.
Rem Rlbrekt war sig en man a &amp; stolt allt bland sina järnsmidda knapar: &gt;Den oss stär emot, den Iciggs för uär fot.
Vare man eller mö, gör u&amp;rt bud, eller da!
a u bonde, du björn, ditt skinn det ar s&amp;it, Sur brett du än brummar o @) gapar!
.O @) Sören, Y knapar i by o @ borg de tidender, 3 män veta: en liten stolts fru vill trotsa oss nu; med bönder o @ tross bon drager mot oss, en konungaänha i slöja o @ sorg, kung X3yxIös, kung margareta t sänder jag dig, du min sven s &amp; b&amp;l, du ekali änkans gömsle leta ody bringa min skänk till frustugubänk, ej ked eller späng, men en brynsten läng, att på den mdr bon bryna sig sax o @ n&amp;l, men ej tiivla med män, fru @ reta!
* &amp; &amp; - Rerr Rlbrekt bidde i järn ad fast allt bland sina järnsmidda kaxar.
?Men när drottningen kom, d &amp; vände ban om.
Rans riddarebär ej tövade där.
Cy drottnlngens bönder de beto sä vasst med drottningens nybrynta saxar.
7l3argareta styrde s &amp; blir som bäst o @ böjde tre riken tillsamman.
e n änka i dok Son band dem i ok.
men styvaste Sals ej kände det alls.
O @ riddarna redo till räds som till fest, o &amp; herrarna tjänte med gamman.
margareta war sig sä gäv en kung, som nägon bland kungar mä leta.
Ron bonden gav vbrn mot riddarens järn.
Eon skänkte sin frid ät rödjarens id.
X) en tredubbla krona, var man fann tung, den bar bon, fru t ' hrgareta!
K. a. Ooaiannilsson.
De frisinnade kvinnorna ha deltagit i valrörelsen, dels genom skriftspridning och frivillig skrivhialp på valbyråerna, dels genom föredrag.
Föreningen Frisinnade kvinnor har med för valrörelsen insamlade medel utsänt 6 turneer: I Norrbottens läns norra och södra valkrets ha föredrag hållits av fröken Märta Bucht och i Västerbottens norra och södra valkrets av fru Dolly Krantz.
Fröken Ester Röhl har talat på valmö- ten i Västmanlands västra och Örebro norra valkrets.
Även Frisinnade lands- föreningen och dess lokalavdelningar ha anordnat möten med kvinnliga ta- iare.
Så har d:r Gulli Petrini genom- rest Kronobergs län och Kopparbergs län och även hållit föredrag på andra ställen i landet däribland i Brobs, Skå- ne, tillsammans med professor E d h.
Fru Elisabeth Wmn-Bugge har talat i Alvsborgs läns norra valkrets.
I Lin- köping och Norrköping har fru Anna Wicksell talat tillsammans med pro- fessor Alexandersson och i Göteborg med riksdagsman E.
A. Nilsson.
I De.
gerfors har föredrag hållits av semina- rieadjunkten fröken Anna Grönfeldt och i Östersund och Skaratrakten har seminarieadjunkten fru Jenny Richter Velander talat.
F r u Velander har dess- utom uppträtt på tre frisinnade möten, anordnade av fredsvänner med anled- ning av valen.
Frisinnade kvinnor ha således, så vitt v i känna till förhållandena, talat på ett 70-tal politiska möten.
De kvinnliga talarna ha i allmänhet uttalat sin gläd- je över det intresse som mött dem även !ångt ute på landsbygden.
Såväl män som kvinnor infunno sig i regel gan- ska talrikt vid mötena, och ofta nog vor0 de alldeles särskilt intresserade IV att höra talas om kvinnornas röst- rättsfråga.
G.
P.
De moderata kvinnorna och val- arbetet.
Det fanns flera medlemmar av Ailm.
Valmansförbundet, manliga såväl soni cvinnliga, som i våras, då partipro- grammet dryftades, talade för att det- jamma borde upptaga frågan om kvin- n o r q s rösdrätt.
Det blev emellertid jeslutat att frågan skulle alldeles ute- ilutas, och de moderata rösträttsintres-; erade kvinnorna fingo trösta sig med itt programmet åtminstone icke utta- ade sig emot saken.
Samtidigt blev iet emellertid klart att denna partiets ' ullständi @ passiva ställning skulle romma att inom valarbetet i hög grad ' örtynga elier rent av omöjliggöra de noderata kvinnornas agitation för %strättsfrågan.
Den endast några vec-: or gamla, ännu tämligen okända Mo- lerata kvinnors rösträttsförening stod nför en mur, i vilken knappast skulle; unna åstadkommas några bräckor.
Man grep sig emellertid an, satte sig förbindelse med några valledningar i andsorten, fick genom dem och för- ningsmedlemmar några tusen broschy- ' er utdelade på valmöten.
Varenda fö- meslagen riksdagsmannakandidat fick tven litteratur sig tillsänd.
Framställ- iingar att få tala på valmöten blevo lock i allmänhet avböjda.
På Gott- and har dock fru Benedicks-Bruce ta- a t på möten, i Kumla har fru Törnell ramlagt de moderata kvinnornas syn Iå rösträttsfrågan.
I Stockholm ingick 8.
K.
R. F. till Allm.
Valmansförbun- let med skriftlig begäran att på 2:a: retsens lista f å uppförd en i offentliga ärv så beprövad och aktad man som tadsfullmäktigen, trafikdirektör We- in, anhängare av kvinnornas rösträtt.
Ian avsade sig emellertid sedermera andidaturen och ersattes av fl.
lic. u n e Forsell, som av fru Törnell på tt valmöte, tillika med övriga kandi- ater interpellerad om sin ställning
f 1, RoSTBATT F Ö B KUIHLPOB 4 ta kvinnornas rösträttsfråga, svarade att han " intill sin dödsstund " ämnade Reflexioner på rösträttsdagen den W okt.
1917. arbeta emot den.
Det ligger icke mycket sinne för eller kunskap om tidens realiteter un- der ett sådant svar, v a r i dock ännu en a v de interpellerade instämde.
De öv- riga uttalade sig e j emot, om ock ej med någon synnerligen stark överts- gelse för frågan.
De moderata kvin- norna h a bland Stockholmskandida- terna endast en verklig anhängare a v sin rösträtt, direktör Indebetou - 3:e namn under strecket i 2:a valkretsen.
Det kan j u se ut a t t v a r a motsträvigt nog, detta, och dock är det tämligen visst, att frågans lösning även i höger- partiets medvetande trängt sig f r a m såsom ofrånkomlig.
Vi måste taga sik- te på detta, och vi få inte ge våra mot- ståndare den triumfen att vi förtröt- tas.
G. T-Il.
Av Jenny Richter Velander.
De socialdemokratiska kvinnorna h a under valrörelsen bedrivit sin agita- tion med tanke p å ' a t t i första rummet framhålla betydelsen a v kvinnoröst- rätten.
Fru Julia Ström-Olssons bro- schyr Rätt eller orätt h a r i ett tiotusen- tal exemplar utdelats bland landsbyg- dens kvinnor och i Stockholm h a r val- litteratur spritts genom kvinnoklubbar och kommitteer.
t I den vänstersocialistiska valrörelsen har f r u Kata Dalström deltagit un- der en agitation, som pågått f r å n den 4 augusti till den 9 september med omkring 45 färedrag.
Fru Dal- ström håller aldrig ett politiskt före- drag, utan a t t kraftigt betona vikten av kvinnorösträtten.
Som ett bevis för en nästan antediluviansk ståndpunkt ute i bygderna kan nämnas, a t t f r u Dalström i Idre, Dalarna, a v kommu- nalordföranden vägrades att erhålla lokal på dkn grund, a t t hon var en kvinnlig talare, men ännu exempellö- sare är det att en generalstabsofficer vid detta tillfälle reste sig och genom ett bravorop pointerade sin syn p å kvinnosaken.
Fröken Sofia Svensson h a r talat på elva valmöten i Halland och Västergöt- land, f r u Hedvig Benzon på tre möten i Halland, och f r u Birgit Hedström har hållit t r e föredrag i Jämtland.
Hur torftig och jämnstruken skulle icke Sveriges medeltid te sig, om icke ur den trätt oss till mötes de tvenne kvinnorna Bigitta och Margareta!
När vi vilja p å kvinnodagen - den 7 okto- ber - söka - i framfarna tider efter kvinnotankar och kvinnogärningar för att stanna vid dem och lära av dem, så är det väl förståeligt, att vi den första - den 7 oktober 1916 - stanna- de hos den goda modern Birgitta och den andra - den 7 oktober 1917 - stan- na hos den kloka frun till Sverige, Nor- ge och Danmark, Margareta Valde- marsdotter.
Båda vor0 genier a v de största mått.
Båda reste sig till en svindlande höjd över sin samtid.
Båda sysselsätta med sina ideer och sin verksamhet än- nu efter många hundra år icke bara sina egna folk utan även fjärran i. tid och rum boende.
V a r och en som vill måla nordisk medeltid måste ge dem båda plats som tavlans huvudfigurer.
I annat fall ger den en falsk bild av det den ville skildra.
; Men h u r olika dessa tvenne kvinnliga snillen äro varandra!
Birgitta är eols- harpan, vars känsliga strängar vibrera för varje fläkt av den eviga kärlekens andedräkt.
Margareta är det sunda, praktiska förståndet, den lugna klokhe- ten, den mönstergilla ordningen, den skarpa människokännaren, som tar mäniskorna sådana de äro och begag- n a r både deras styrka och deras svag- het till tyglar, vari hon leder dem dit hon vill.
De komplettera varandra och bilda tillsammans ett fullödigt uttryck för den svenska kvinnan, hennes gåvor, hennes utvecklingsmöjligheter.
När själen lyft sig över det egocen- triska planet och alltså icke själv är sin hela värld, bunden a v det egna intres- set såsom denna världs enda och över allt bjudande lag, då h a r den ett andligt perspektiv över tillvaron och kan ar- beta sig fram till enhetlighet och sam- manhang i sin uppfattning.
V i kalla detta perspektiv för filosofi och anse det som höjdpunkten a v andlig utveckling.
Ett sådant evighetsperspektiv a v oändlig skönhet hade Birgitta nått upp till.
Hennes världsbild är visserligen icke numera vår, t y hon v a r ett barn av sin tid och vi äro barn a v vår, men den är genomförd, logisk och skön och därför a t t räkna till de yppersta som frambragts a v mänsklig genialitet.
Hon h a r därför genom sig själv bevisat, att en kvinna kan nå en själslig höghet a v största mänskliga värde och således icke är underlägsen sin medlärjunge j livets skola, mannen.
När själen lyfter sig över det ego- centriska och utsträcker sin verksam- het utöver de gränser, d ä r det egna in- tresset är enda lag, då kommer den till högre och allvarligare former a v prak- tisk verksamhet, nämligen verksamhet för andra och samverkan med dem för a t t finna de högsta och starkaste former för tillvaron.
Denna samverkan kalla vi politik.
Att leda denna samverkan till allas bästa, det kallas statsmanna- gärning, hur underligt det än låter i vå- r a dagar, då denna äretitel gives även åt män, som krampaktigt hålla sig fast på det egocentriska planet och för vil- ka politisk verksamhet är egoistisk i dess högsta potens, nämligen under- tryckandet a v andras intresken för att det egna skall kunna triumfera långt utöver, rättmätiga gränser.
Margareta har bevisat, att kvinna kan lika väl som man utöva den högsta form a v tillämpad levnadsvisdom, stats- mannagärningen, den nämligen, som icke stannar inför filosofiens stora frå- gor: vad är sanning, godhet och skön- het, utan även går till praktisk verk- samhet för a t t i största * pöjliga ut- sträckning förverkliga de absoluta id &amp; erna på jorden och först och främst in- om det egna folket.
Livets tragik är underbart mångskif- tande.
Därför bli vi aldrig färdiga med den.
Men ett drag däri, som väl alla se, är att så mycket onödigt Jidande vål- las därav, att de geniala ideerna lösas upp och vanställas i de små ömkliga funderingarnas virrvarr och de monu- mentala livsgärningarna begravas i de små andefattiga bestyrens gungfly.
Ja, även om geniets id6 och livsgärning lysa som en fyrbåk, ja en sol genom sekler, årtusenden, akta e j individer, folk och stater på dem, utan stöta ide- igen på samma klippor ocli grund, snubbla på samma stenar och råka u t tör samma krascher.
Till exempel: Kargaretas stora tanke, att de tre nor- liska länderna skulle bilda ett gemen- jamt sliikthushåll, har man aldrig förr- in nu, under trycket av en världskata- strof, haft tid att stanna för.
H ä r är icke platsen f ö r en skildring tv Margaretas historiska uppgift och m r den löstes.
D:r Lydia Wahlström &gt;juder på en i dagarna skriven redogö- * else därför.
Men det vore nyttigt att, röva, om vi svenska kvinnor kunna ithärda blicken u r den stränga hus- ' runs skarpa öga.
J u s t den kvinnliga - östrättsrörelsen visar, h u r svaga och ' amlande den svenska kvinnomassans ' örsök att höja sig över det egocentri- ika planet äro.
Endast ett ringa fåtal iar nått en enhetlig och sammanhän- gande uppfattning a v tillvaron och än- iu mycket färre vilja offra tid, pengar) ch bekvämlighet för att komma med xaktiska uppslag och idogt arbete för; ina ideers förverkligande i deras folk wh i mänskligheten.
Stora hopar a v ivenska kvinnor både på höjderna, i nellanlagren och i folkdjupen ha en- last ett hånfullt, i bästa fall ett med- idsamt löje för de kvinnor, som kriiva, I t t staten skall lägga ett politiskt an-, var på dem och g å så sätt framtvinga Terksamhet för att leda dem till en ' ullmoget mänsklig uppfattning a v sig själva och sina uppgifter.
Alltför mån- ra kvinnor i v å r t land använda barns- iga mått på de ideella och praktiska rärdena.
Rösträttsdebatten i Första - Av Elisabeth Kuylcnstierna-Wenster.
Blått lyser havet i eftersommarens moget kloka fägring.
Solens löje är ve- modsblandat och glider dröjande över de vita sanddyner det 1äBge smekt i sorglös glädje.
Men ännu Hr det dock långt till höst.
Inga flyttfåglar ha dragit bort från sina reden, och träden stå lummigt gröna, d ä r de skönjas långt borta över slätten.
Ljungen begynner rodna i en lila- skiftning, varm som färgen på bispar- nas flöjelskåpor, ocli över ljungheden skria glänsande kråkor och demante- svarta korpar., Så nära stranden, a t t vågorna öd- mjukt kyssa dess fasta granitfot står ett fäste, Falsterbohus kallat.
D ä r vis- tas detta annus 1387 den unga kvinna, som kallas Danmarks rikes f r u och husbonde och hela rikets fullmäktige förmyndare, vilken alla skola lyda, till dess den sjuttonårige junkern Olov f %r kraft att varda folket en konung mera a n till namnet.
Norge har visat f r u Margareta, kung Råkans efterleverska, samma ära.
Hon, den kloke Valdemar Atterdags än klo- kare dotter, h a r en vilja, som kuvar de mångas.
Både stolt och god är hon, den väna drottningen med det böljande, ljusa håret och blickens stålglans under e n stark, vit panna.
Smidig är hon ock- så som vajande säv, men ingen tör bry- t a henne.
Hon djärves nämna sin son " som arvinge " till Sverige, och tänker hon just dessa dagar, då hon vandrar längs havet med junker Olovs magra gossearm om sin hals, mycket på det stackars rådbråkade landet, vilket så slemt regeras a v tyskarna, att det knappt mera vågar nämna sig en svensk landsända.
F ö r visso är hon icke gramse p å tyskar, men fetaliebrö- derna och deras anhang likar hon föga.
Stormännen skänka sina döttrar till de tyska legoknektar, vilka de först be- hängt med gyllene kedjor, och när de ånyo med hustru och rika föräringar draga ur landet, h a de sopat rent i bor- garens visthusbod och böndernas lada.
Slikt rofferi grämer Margareta, eho det vara må, som så beter sig.
Nöden skri- ker ur fattigmans stuga p å ärlig sven- ska, men på borgarna ljuder allenast tyskt snack, och d a r glammas så högt, att folkets förtvivlade nödrop överrös- tas.
De betrycktas vän vill hon vara.
Och uppröra dessa lagstridigheter fru Margaretas sinne.
Hon är rättrå- d i g och vill det stackars Sverige väl, om hon också aldrig får det så k ä r t som dess glada lilla leksyster, Danmark.
" Käraste moder ", klagar Olov, " du tog m i g hit för att förnöja m i g och få mig karsk igen, men e j är det stor fröjd att beständigt höra om de storvulna tyskarnas framfart i Sverige. "
" Min hjärtans junker Bleknäbb ", ler Margareta, " jag skall väl då i stället spela boll med dig. "
" Nej, moder, jag orkar det icke.
Jag vill icke heller vandra så mycket.
Jag vill sitta hos dig i den varma sanden, och du skall sjunga för mig. "
" Aldrig varder I vuxen, herre kung ", suckar Margareta otåligt.
" Sång och stränga- lek och din moders sköte till huvud- gärd, är det rike du begär.
J a g fruktar du blir för vek för livet, sonen min.
Dina tankar drömma på dundyna, och märk mina ord: Den som fånge sover på sin bädd; han får litet för sin näbb. "
" Vad du är vacker, moder; ock när du bannar.
Hela mitt hjärta och all min håg h a r du, men det ä r dig icke nog.
J a g diktar visor om ditt gyllene silkeshår - de visorna vill du platt icke lyssna till.
Mina händer vilja famna dig, då slår du dem bort som vore de bränt gräs.
Jag vill kyssa dina ögon - d u vänder dig ifrån mig med en ond åtbörd. ' '
" A sluta, Olov med detta dumma snack.
Din a r m har j u hela tiden legat tryggt om min nacke, änskönt j a g hell- re såge den spännas till ett pilkast. "
" Men varför vill du alltid dåd, mo- der? "
" Därför, att d ä r livet ej ä r dåd, är det dråp. "
" Åh nej, det kan också vara fred och ljuvlig r o - som här. "
" HärdB " Margareta ler bittert.
" I den stund jag djärvdes tänka som du, Olov, skulle rikenas krona ramla dig av hu- vudet likt det lyckans rullande hjul den må liknas vid.
Men jag håller den fast å t dig med tusen tanketrådar, och jag aktar vinna dig Sveriges rike, du unge kung i nordanlanden. "
" Kalla mig hellre din son, det är min- dre tungt.
Jag är så trött, lilla moder!
Sätt dig! "
" Alltid trött!
Aldrig.
sporrarna på!
__ _ _ Ildrig svärd vid sidan!
Som ett barn 1 % modersarm har j a g burit dig ige- iom din första ungdom.
Men e j är det ivinnobörda att bära en man.
Olov, nin herre och min kung, intag hög-, ätet i mitt hjärta.
Ett kvinnohjärta dir en ödslig och tom kammare, om let e j har någon a t t hylla därinne.
Min ' ader satt d ä r en gång - " Och min fader? "
Margareta rycker till.
Hennes ögon lamma, men strax därpå äro de åter nilda och med sin klara, mjuka stäm- na genmäler hon: " Din fader v a r en from och god herre - e n lydig och saktmodig därhos. "
" Är det svar, moder?
Menar du, att ian e j bor ärad i ditt minne? "
" Nej Olov, jag betackar honom för nycken huldsalighet, men låt mig n u # junga för dig, min pilt. "
Hon sätter sig på sanden.
Ingen kulle tro, a t t hon, den rosenkindade, ruldlockiga frun med den ranka jung- rugestalten redan är trettiofyra år.
G s t a n barnsligt ungt är draget kring le röda läpparna, och slika äro de små - ita händernas rörelser, a t t man skulle änka de allenast bundit bloinsterkran- ar.
Kung Olov stirrar på henne med sto- ' a, drömfyllda ögon.
Hans smala, tun- la ansikte är gult och sjukligt, och han junker ihop, som om den gängliga: roppen e j kunde hålla sig uppe utan töd.
" Moder ", viskar han, " du ä r en hul- Iremö; alla månde de dåras a v dig. "
" För din skull önskar j a g det, kung
~ 5 BÖSTBÄTT F O B KYIHIPOB 1 Barnhnsgatan 1 (hbrnet av Drottninggatsn) J t o u lasmr af ftnare och enklare 1?
MUBLER i ek, mahogny, valnöt samt andra träelag $ifven d l a d e, till billigaste priser.
z b el.
6505 &amp; Im.
Tel. ii410 ~-ooo. ---- @ meta stodo så tryggt och säkert.
Ett 3ni stiger aldrig som en raket upp mot ryn, utan det bäres a v en pyramid a v iälar, som alla ha något drag i släkt ied de drag, som konstituera geniet.
Är det månne så fattigt på kvinnliga enier därför att denna fond a v storsti- d pliktuppfattning och intelligent fan- s i - konstitutiva drag är alltför ten i kvinnomassan för att den skall e den för geniets intentioner nödvän- iga resonansen?
Beror det månne P &amp; tt den stolta nordiska kvinnosjälen rån forna tider levde kvar i medelti- en och fann en underbart lycklig ut- ecklingsmiljö i den katolska kyrkans ärldsfamnande politik?
Med den krist- a förkunnelsen smögs i n i Europa en iängd asiatiska åskådningar och be- repp om kvinnans syndafall och hen- es till straff därför pådömda slaveri nder mannen, Det var, som om ovän- en sådde u t allt detta asiatiska ogräs, iedan den gode såningsmannen gick ram med det himmelska utsädet över en a v det romerska rikets sönder- prängning och folkvandringen upp- uckrade jordmånen.
Först mot slutet v medeltiden började skörden såväl av äd som ogräs växa h ä r uppe i de ger- nanska folkstammarna.
Hätskheten iellan de små nationerna och de små yrkorna lockade till att d r a upp en onstlad horisont, som gjorde männi- korna närsynta.
Vi leta med föga yckligt resultat efter intelligensens örlighet och själens innerlighet hos enare tiders kvinnor.
Alltför oftz inö- e r oss den intellektuellt orörliga, j a rubbliga och fantasilösa, snustorra: vinnan.
Men intelligensens rörlighet och sjä.
ens känslighet äro de nödvändiga be.
ingelserna för att fatta en Birgitta, er dargareta.
Aldrig har väl någon tid så drastiskl, om vår bevisat, hur illa det går, näi cvinnan skjutes undan och männen en # amma överta världshushållningen Semmen ha ställts på avskrivning Avsmedelsproduktionen h a r lagts un ler tvångsok, men lyxproduktionen hal rivits svindlande dimensioner.
Mec yxprodiiktion menar j a g den som till Pedsställer kriget och lyxkvinnan, des ia tvenne den moderna kulturen öde Iggande krafter.
Handeln h a r urartat 11 spel och hånar sedan långt tillbaka arje samvetets erinran om att ta vara $ naturtillgångarna i och e j bestjäla ommande släkten.
I dessa surrogatens, förfalskningar- as och jobberiernas tidevarv behövde i sannerligen en stadig grundval a v vinnlig politisk duglighet för att kun- a ge den husmoderliga klokheten, he- ern och sakkunskapen samt den kvinn- ga ömheten om de nya släktena lega- serad r ä t t att verka i stat och kom- iun.
Skola icke de dagliga dystra er- arenheterna a v världens desorganisa- .on väcka alla kvinnor, så att den vinnliga kraften i hela världen kan esa sig samlad och därför stark och öra sin förnuftiga och ansvariga in- ats i den nya världens organisering i11 det stora hemmet.
Om denna tanke finner vakna kvin- or i v å r t land, så kanske de vilja söka pp drottning Margareta, hon, som står ida över också männen i de sedan ennes tid svunna århundraden som en som fattat och sökt praktiskt för- erkliga i ett statsförbund de princi- ler, varpå kommunen bygger: wiird av Ila gemensamma ordnings- och hus- dlningsangelägenheter.
Endast ett p a r påpekanden av hen- Les metoder.
Hennes strävan att skapa en skandi- iavisk union var samtidig med skapan- iet a v Spanien, Frankrike, Litauen ' olen m. fl.
storstater genom samman lutning a v sinsemellan mycket skilj.
tlitiga folk.
Medlet var en stark konun.
: amakt och adel samt de ofrälse stån.
iens exploatering.
Drottning Margareta såg visserliger iven hon en centralisering a v styrelser om det viktigaste medlet och delad (len allmänna uppfattningen om ati lenna centralisering bäst genomförde5 iv en dynasti, men som det praktisk1 riktigaste såg hon organisering a v län lernas sociala och ekonomiska förhål anden, varur denna sammanslutnins ielt naturligt skulle framgå och slutli ren fulländas i en centraliserad stats nakt.
Så länge hon styrde som " full mäktig f r u och rätter husbonde ", si änge försiggick denna utvecklingspro: ess under samförstånd och fred, mer iu!
Du skälver i hela kroppen.
Val sitter ditt onda? "
" Det rider mig från huvud till fot imsom bränner det blodet, ömsom isa: let mig.
Giv mig frist för färden er, id, att j a g icke må synas de norskc ?n ömklig konung. "
" Allt hastar, Olov.
Kung Olov, skal i u aldrig lära dig fatta, a t t det icke äi i i g och m i g det gäller.
Icke vårt snar indade livslopp eller v å r lust ocl dust.
E n människas gärning ä r sådc för framtiden, och kungabragd ä r ef berkommandes sköld.
Vi, du, min so1 x h jag, din moder, äro stoftgrand Guds, den eviges händer, men den platc Gud skänkt oss a v sin nåd ä r som ei iordalott, mäktig a v ovanskliga skör iar.
Se så, käraste hjärta, svep dig min kappa, den är vid nog. "
" Den är som rovfågelsvingar, nä 3en fladdrar. ' '
" Törhända, herre kung, men di1 skyddar den. "
Inne i kammaren är det skumt ocl klamt.
Mitt på det rutade stengolve står ett bord med många digra perga mentsrullar.
Olov ser icke åt dem, mei tar han skyggt och snabbt en knipp # ljung, som ligger ytterst på bordskan ten.
" Blomster!
Vem har burit in blom ster? "
" Någon, som haft goda stunder ' genmäler Margareta hårt.
Mildare till lägger hon: " Sätt dig nu till rätta, elle lägg dig på sängen, om du tränger fas till vila.
J a g måste ge dig några aU varsord med på vägen. "
" Vilken väg? "
" Har du allaredan förgätit Norgerc san, herre konung? "
" När du ler fagrast, moder, ä r di ' arligast.
När du nämner mig kung iållar du mig svårare men ä n om di; källde mig pilt.
Är j a g kung?
Sty: iag länderna? "
" Du skall styra dem en dag så san lig Gud hjälpe.
Och skall rimkrönika1; äga om dig: - 1 3 kammaren förliden riksdag vittnade till full evidens om att bedrövligt a n d e fattiga, ensidiga och krasst själviska tankeströmningar i nationen h a en oproportionerligt stor representation j andra statsmakten, men en ärlig un.
dersökning a v den verklighet, som lig ger bakom kvinnosakens ständigt UPP repade nederlag i kampen för rätt gel vid handen, att icke ens nämnda repre sentation skulle vågat vad den vågadc - hänsyn till den allmänna opinioner skulle hållit den tillbaka om icke der kunnat visa på brist på allvar, mogen het och förmåga a v politiskt tänkandt hos - de svenska kvinnorna.
Icke tro] jag, att vi stå efter den europeiska kvin notypen, men den äkta svenska patrio tismen är icke nöjd, förrän vi kommi in i den främsta linjen.
V å r rösträttsrörelse visar, att dei svenska genomsnittskvinnan är lång mer konventionellt bunden, långt me: barnsligt bestäm v sin manliga om givnings uppfatt ing i alla frågor långt mer bekväm a v sig, n ä r det gäl ler att släppa till tid, möda och penga för medborgerlig verksamhet än va (man kunde förmoda, när man tänke på att vårt land erbjuder alla svensk: kvinnor goda, om än ej de bästa bild ningsmöjligheter, på det hela tage självständig ekonomi samt andlig fri het.
Stora skaror a v svenska kvinno ha ännu icke kommit att se varkei bildningsmöjligheterna, de ekonomi ska möjligheterna eller den andlig, friheten.
Det vore frestande att jämföra mec d e svenska kvinnor, som utgjorde d e grundval, p &amp; vilken Birgitta och Mar - Olov.
Jag känner det fullväl.
Jag ä makten i din slappa vilja. "
" Du älskar makt. "
" Jag älskar att bruka de pund Gul skiinkt mig.
Jag vill och skall en da, - genom dig ", inflikar hon smidigt - " visa, att en kvinnas värv e j behöve varda bundet till bältet med nyckelpun gen.
E n kvinna, min son, ä r den tär dande blixten i mannens sinne, elde i&gt;a hans härd, men hon ä r också ' si egen kraft, diirför att hennes fot ej kri ver banade vägar. "
" Får j a g lägga huvudet i ditt kni moder!
Det värker. "
" Det stackars huvudet! "
Hon lutar sig ned och kysser det öm sedan hon lagt det till rätta.
" Du sjunge nu, lilla mor! "
" En kämpavisa? "
" Nej, den om Havsfrun och heI Olov. "
" Den är fast sorglig.
Låt mig hellr sjunga den om danakungen! "
" Så sjung den! "
Margaretas röst klingar som harpc toner.
Hela hennes själ ä r spänd strängar i den visa hon själv lärt p faders knä: Kongen drog dorfor med al sin Magt; Iiannem kunde slet ingen ndvinde.
" Nu går solen ned, moder kär.
Ja fryser. "
" Så låt oss sätta oss i kammare min son.
If morgon skall din häst sac las i arla timma.
Du må rida till han nen, d ä r skeppet väntar.
Du vet, a du har ärenden för i Norge. "
" Vad skall jag d ä r uträtta? "
" Därom skall jag ge dig besked.
Kol Han styrkte gärna skäl och rätt och älskade högt sin egen att.
Han höll husära och ädela sed, och bönderna gav han godan fred.
På allvar kunde han sig vii1 förstå ..
. '
HQU tystnar och hennes läppar, fri 3ka som morgondagg, stryka mot han kind.
" DU fare fort, k ä r moder.
Den krö nikan ä r ju rimmad om Erik Läspe ocl Halte i Sverige.
Du kan gott utsäg; sista raden med.
Den passar törhand; bäst på mig.
Du vill inte, d u stolt; Iiungamoder!
Så skall jag: med tornej kunde han ej mycket omgå.
Olov brister plötsligt i förtvivlac hejdlös gråt.
Margareta sätter sig hos honom p sängen och vaggar honom tröstande sin famn.
" Hjärtans allra käraste.
Förlita di på styrka ", viskar hon lidelsefullt. "
F Ö vem h a r jag den, om icke för dig.
D är min framtid, tinnen på mitt hui den levande andan i min själ.
All vill j a g våga - allt skall jag vinna fö dig.
Den fasta muren omkring din lyc ka vill jag vara.
Stenarna skall ja plocka från din färdeled.
Du - du ä gagnet i mitt liv.
Ditt kungaregement den gärning jag skådar emot som dc Liks 2 5 5 0 Allm.
6 2 9 6 lalmtorgsgatan 6, Stocaholm Södermanlands länsförbund av F. K.
P.
R. nordnar årsmöte i Nyköping enligt följan- e program: Enskilt möte: ndast för medl.
av F. K.
P.
a.)
B Stora otellet lördagen den 6 okt.
kl. 6 e. m.
A r e n d e n: Ombuden redogöra för resp. ireningars arbete sedan senaste &amp; ramöte.
, evisionsberättelse.
Val.
Diskussion: " V&amp;rt ommande arbete " m. m.
Efteråt samkväm med te a 1:75 (en ku- ong lämnas).
Offentligt föredrag Högre allm.
läroverkets högtidssal sön- agen d.
7 okt.
kl. 1 e. m. av R e d a k t ö r G.
H. v. K o c h om " Kvinnorna och samhällsarbetet ".
Kollekt upptages för a t t bestrida omkost- aderna.
Fri entre!
.
å snart hennes statsmannagärning om- ades a v kung Erik till överensstäm- nelse med de europeiska storstatshär- karnas, så gick det hela sönder, och iorden blev liksom de övriga staterna Europa offer för den maskulina poli- ikens brutalitet.
A ena sidan kriget,, om tvingar till sammanslutning under amma ok, å andra sidan vård av ge- nensamma angelägenheter, som fram- callar sammanslutning som sin givna Lonsekvens.
Ännu ett anhat problem får en utom- lrdentligt intressant belysning i Mar- raretas historia, nämligen hennes för-; ök att specialisera näringslivet: dels eda differensieringen på de särskilda anden efter deras naturliga förutsätt- iingar, dels leda differensieringen in-) m landet, så att handeln icke skulle; äxa till förfång för produktionen.
Det vore gott, om hennes starka och rloka husmoderlighet kunde pånyttfö- las i Sveriges kvinnor.
&amp; rdträd, vilket växt upp från en svag .elning. "
Olov snyftar trött och hans feber- .orra röst hackar fram: " Så ge mig då besked!
H u r skall jag lete mig i Norge? "
" DU skall vara mild och tålig, noga vakta ' p å dina ord och aldrig tala i vrede.
God och huldsalig skall du visa tig mot alla.
Bjudes du till gäst, skall l u komma, och vill någon, man eller kvinna, ung eller gammal giva dig en gåva, skall du mottaga den med väl- vilja och tack, ty eljest kan det väcka harm och missnöje, och därav kan mycket ont varda.
I allt skall du sätta iig in, v a r du färdas fram, men dock må du icke inlåta dig på att något av- göra, ty vet jag bättre än du. "
" Är det ännu mera, moder? "
" Ja Olov.
Du höre och platt intet m å du förgäta.
Änskönt du h a r ditt kung- liga signet med, skall du undvika att utställa brev, men måste du göra det, må det aldrig ske som pergamentsbrev med hängande sigill utan allenast på papper med sigillet tryckt på baksi- dan. "
" Övermåttan klok är du, moder!
Giv mig din hand som en svalkande bindel över pannan.
Mitt huvud brinner.
A, sam lenaste silke är den handen. "
" Kung Olov!
Du svare immer, att du icke känner saken, och i det längsta bör du töva, och kan d u icke längre, skall du helst säga, a t t när din moder kommer, skola vi bägge göra, vad vi finna rådligast. "
Olov faller tungt tillbaka mot kud- darna.
Kroppen rycker konvulsiviskt och ansiktet är likblekt.
En sekund stirrar Margareta på de
6 SbSTBÄTT FOB ITPINBIOR - Rösträtt för Kuinnors Söders ” English School ” Engelska lektioner och övernättningar.
Allm.
Tel. 86der 36035.
Erstagatan 26.
Annie I. Scott.
Arvlka Vagmfabrlk, Arvika.
Ornås Sommarm och Vintersanatorium högt och härligt helaget i den fagra SimiAng; sdden vid Mahults hUlplats &amp; Halmatrd-Boimens JlrnrAg.
Mot- tager gäster som utan att vara i behov av egeutlig 18kare- eller sjukvärd aöka vila och rekreation i lugn och natur- skön trakt kader oklanderliga hygieniska förhulanden i förening med hemtrefnad och OM gott och rikiigt bord.
Bveriges största hb- Personer, lidande av tuberkulos eller andra smittosamma sjukdomar mottagns ej.
fik tör tillverkning av Reierenser: Samtliga hrr b r e i Haimstad och d:r Manne Be engren i Qöteborg Prospekt erhUies pr &amp; Up öortcrö lyx- och begUrnn.
Förfngningar och anmPlniugar mottagna af INEZ CARLST %M.
Postadma d i i t, Ryaberg.
Tel&amp;.
: ubetsäkdon Simlängadalen 4 via Halmstad.
Telegramadreas: * Ö r n b, Halmstad.
Utställning: David Bwaresgata 1, Sthlm.
Priakumnt pä begä- ran.
Rikat.
Arvika87.
Sthlm 4644.
Kuagl.
n d a r m n t 6 r.
Belir priakurrnt iven 6 Kullagerdar.
Rdvohat EV1 itiUhi JURIS KAND. Eiien Key talar rösträtt.
Föreningen för Tiedagen den 18 september talade Ellen Key, på inbjudan av Motala F. K.
P.
R., inför en publik på omkring 950 personet om Kvinnorösträtt och fred.
Talarinnan.
som vid sitt framträdande på den blomster- smyckade estraden hälsades med hjärtliga appläder, förutskickade, a t t bevisföringen för det berättigade i kravet på rösträtt för kvinnor vore så bindande, att något håll- bart akäl däremot icke kan presteras.
I förbigående upptog tal.
en invändning av en högerman i Vadstena, gående u t på att kvinnorna skulle erhålla rösträtt, när de visat sig vara en maktfaktor.
Tal.
hänvi- sade pH Birgitta, som alltjämt utövar ett personligt inflytande, medan på sin tid be- tydande män kvarleva blott som histori- ska minnen.
Samstämmiga vittnesbörd fr8n de krigförande länderna betyga, att kvinnan är en maktfaktor, det har till och med yttrats, att hon räddat fäderneslandet.
Det väsentliga ansåg tal.
vara, hur kvin- norna politiskt komme att använda den makt, som rösträtten skall ge dem, och där- med kom hon in på huvudsumman av sitt föredrag, kvinnornas ställning till krig och fred.
Förstörelsen har nu nått därhän, att antingen våldet eller mänskligheten måste upphöra.
En kongress av kvinnor har sagt, att när kvinnorna fått rösträtt skola de använda den mot kriget, men tal.
måste med sorg bekänna, a t t kvinnorna inte gjort allt vad de kunnat mot kriget, fastän hon även erkände svårigheten för kvinnorna i de krigförande länderna att objektivt kun- na bedöma frågan om rätt och orätt i världskriget.
Kvinnorna måste göra till sina Edith Cavells ord inför döden: foster- landskärleken är inte nog.
Nej, högre än Kvinnans Politiska Rösträtt Ruinnliga Juridiska Byrån Lilla Vattugatan 14 (vid Brunkebergstorg) i Stockholm anordnar offentligt möte Birgitta- STOCKHOLM C. dagen den 7 oktober 1917, kl. 7.30 e. m (precis) i K. F. U.
K s stora sal, Brunnsgatan 3.
Eitio (&amp; r 8. juriiih R alla dsg.
Föredrag av D:r Lydia Wahlsträm: BKvinno- KL. 10-4. saken och de politiska åskådningarna, samt Allm.
tei.
18336.
Rösträttsföredrag av Böken Gerda Planting- Riks tel. 75 70.
Gyllenbåga.
Musik.
Biljetter å 50 öre erhållas i Allmänna Tid- NY LITTERATUR.
ningskontoret, Gust.
Adolfs torg, Dagens Ny- heters annonskontor, Stureplan och Horns- DROTTNING MARGARETA.
gatan 1, Folkets Hus ‘ kiosk samt å Rösträtts- Föredrag av Lydia Wahlström.
Pris 15 We.
byrån, Karduänsmakaregatan 6 II.
Vidare genom annonser i dagspressen.
A F TEKNISK Mrag TILL BIRGITTADAGEN.
MEDAN VI VANTA.
FULL ANDNING OCH HALLBARH ET SvensRt fubtiRoi @ wrilffna S3-e o - Till BIRGITTADAGEN.
Reflexioner på Birgittadagen 1917. denna är människokärleken och ännu hög- Uimpiar och Servetter Foredrag av Elin Wägner.
Pris 10 öre.
re sanning och rätt.
Rekvireras från ROSTRÄTTSBYRd?, med rösträttsmärket.
Vi leva i den mest avgörande tiden i världshistorien, endast jämförlig med kris- Karduansmakaregatan 6 II.
Rekvisitioner stallas till fröhen Hildar OiJer, tendomens genombrott.
Som då har nu GOTEBORG 1. mänskligheten sin besökelses tid och som August Bebels tanke kvinnorna.
då måste det bli ett ställningstagande utan kompromiss.
Kriget skall bli skiljetecknet Då de socialdemokratiska partierna mellan en förgången och on ny tid.
Victor i Tyskland till det yttersta a v dessa AiWscher Hugo säger: Det finns en sak, som är star- dagar varit de enda politiska partier, i två storlekar - kare än armber, det är makten av en ide, som upptagit kvinnorösträtten på sitt 10 och i5 öre.
när dess tid kommit, och trots allt är det program, kan det v a r a skäl i att erinra vår fasta övertygelse att framtiden tillhör om vad en a v deras stora ledare, Rekvireras från R 6 s TRÄTT SB Y RA K, godheten.
August Bebel, yttrat om kvinnornas Karduansmakaregatan 6 II.
På föredraget, som åhördes under verk- rättigheter.
lig andakt, följde varma applåder och ett ” Det faktum ”, säger han på ett par ypperligt utförda sång- och musik- ställe, ” att kvinnorna hittills endast insänd litteratur.
nummer bildade en vacker avslutning.
haft ett ringa politiskt intresse, är intet Svenska Andelsförlaget: Aktuella kvinwfrägw.
# Föredrag vid Nordiska kvinnosakskonfe- bevis för att det bör v a r a så.
Mäns och rensen i Stockholm den 10-11 novem- Ellen Key har även hållit samma före- kvinnors politiska fostran befrämjas ber 1916.
Pris kr.
2:25.
- Skulden.
I v drag i Vadstena, Söderköping och Mjölby, mera a v a t t man skänker dem medbor- L.
S. Fredenheim.
Pris kr.
1: 75.
- överallt mottagen av en fulltalig och en- gerliga rättigheter än a v att man ute- Katekesreformen.
Av Henrik Petrini.
Pris tusiastisk publik.
stänger dem f r å n allt deltagande i sta- kr.
1: 75.
- Kyrkans uppgift i fredsarbetet.
tens angelägenheter.
N ä r kvinnorna er- Av Nathan Söderblom.
Pris 60 öre.
hållit politiska rättigheter, kommer Wahlström &amp; Widstrand: Engelska statsinaa.
smärtsamt förvridna dragen, så hastar heta oroliga händer i sina och kysser också deras ansvarskänsla att väckas, Av Sil-Vara.
PriR kr.
3: 75.
- Ellen Keg.
och samhörigheten mellan män och hon u t u r kammaren efter hjälpande dem innerligt.
En livsbild av Louise Hamilton.
Pris kr.
3: 25.
Arla sitter e j kung Olov upp på den kvinnor skall verka förädlande på de- händer, gagneliga örter, styrkande vin.
” Kungen ”, säger hon först, ’ lider iila ”, men allt som ångesten stiger upp inom henne, bräddas hennes sinne a v niodersömhet, och hon ropar i kvalfull vånda: ” Min son, min egen lille pilt, ä r sjuk till döden. ” En lång, månljus och stjärnbestrålad natt.
Som havets rullande vågor glida timmarna bort i dyningar mot evighe- tens strand.
Aldrig kommer den stun- den tiicr.
Aldrig varder minnet från i g å r till en ny dags ljusa upplevelse.
Vid fönstret i kung Olovs kammare ligger hans mor på knä, men hur from hon än är, mäktar hon icke i denna stund forma de inlärda böneorden till jungfru Maria och helgonen.
” Min ende son ”, stammar hon.
” Gud och Fader, det ä r min framtid.
Det ä r solskenet i världen.
Herre, du har gjort mig stark, men j a g rädes mörk- ret. ” Ibland reser hon sig och går bort till Olovs säng.
Hovfolket som klerkerna vika åt sidan.
Alla följa de henne med blicken.
Hon ä r skön som Gudsmoder själv, den nådiga frun, men det är dock icke detta de beskåda, det ä r högheten i hennes hållning, de ädla rörelserna, vilka hennes hjärtas bedrövelse gör så stillsamma och tysta.
” Moder ”, viskar Olov en gång, “ är det morgon?
Är hästen sadlad? ” ” Nej, min son, det ä r långt till mor- gon. ” “ Men d å - skall j a g rida! ” Hon gemäler intet, tager endast hans om TILL BIRG~TADAGEN.
- gångare god, som stampar vid porten, men frampå dagen ä r han färdig för ritten på den osynliga fålen, vilken man hört frusta och sparka.
Döden själv har ridit den till gården.
Nu bär det a v över blommande ljung.
Döden håller barnakungen i sin famn.
F r u Margareta och hennes vän, bis- pen Peder Lodehatt sitta i frustugan.
Margareta har lagt sina korslagda ar- mar på bordet.
Hennes blick är mörk a v sorg.
De röda läpparna skälva.
” Peder ”, säger hon tungt, ” vet du, vad j a g mistat?
Min ende son förme- nar du och tänker det är prövning nog.
Det är det fuller, och dock har j a g mis- t a t ä n mera: ljuset över min dag.
Du förstår mig inte!
- Nå väl!
F r a m skall j a g gå som min fader före mig, rätt skall jag skipa och lag hålla, men modershjärtat i mig brast, n ä r döden tog min Olov, och det ä r med en mo- ders hjiirtelag ljus faller över dagen - över världen. ” ” Ädla fru, I ä r för mera än en kvin- na, I är trenne folks stödjepelare. ’ ’ ” Jag är det icke, Peder, men bliver det törhiinda.
Varder det så, skall du minna dig på denna stund, och när andra hylla drottningen, må du be en bön för en ensam kvinnas själ. ” Hon ser u t mot det blåa havet, glän- sande som sammet i augustidagerns mättade solguld.
Långt spanar hennes blick, som sökte den ett vitt segel vid horisonten, det enda seglet, vilket hon själv tvingat upp mot vinden, men som döden revat.
- ras inbördes förhållande.
Den under- lägsenhet i politisk och social bildning hos den ena parten, som så ofta leder till disharmoni inom äktenskapet och hämmar mannen i hans plikter mot det allmänna, kommer a t t falla bort, och hustrun kommer att bli mannens verk- liga kamrat.
Om hemmets plikter hin- d r a henne från aktivt deltagande i det politiska livet, skall hon dock upp- muntra mannen därtill, emedan hon fått blicken öppnad för statens bety- delse.
Äro våra kvinnor underlägsna negrerna, eller ä r en fint bildad kvinna underlägsen en okunnig man, endast därför a t t han tillhör ett privilegierat kön ’?
Ä r det icke oresonligt att sonen, som kanske ärvt sina bästa egenskaper a v modern, som gjort honom till vad han är, skall äga större rättigheter än henne? ” Bebel levde tillräckligt länge för att få se en del a v sina spådomar gå i upp- fyllelse.
Den tyska arbetarkvinnan har inom de socialdemokratiska organisa- tionerna visat samma intresse och iver som sina manliga kamrater, och den tyska socialismens utveckling måste man delvis tillskriva dem.
Olyckligtvis begagnas detta faktum av andra poli- tiska ledare som ett argument mot kvinnorösträtten, och man betänker inte att samma arbete skulle kunna presteras a v de andra partiernas kvin- nor, om man blott visaae dem samma förtroende och gåve dem samma för- utsättningar till politisk kunskap och bildning.
Kvinnornas rösträttsdag firas i Stockholm den 7 oktober med ett offentligt möte i K. F. U.
E:s stora 8 m.
D:r Lydia Wahlström sal kl. l / ~ e. kommer att tala om Kvinnosaken och de politiska åskådningarna och ett rösträttsföredrag hålles a v fröken Ger- d a Planting-Gyllenbåga.
Musik k o m mer även att ingå i det rikhaltiga pro- grammet.
En internationell kvinnokonferens har hållits i Stockholm i samband med den tredje Zimmerw ’ aldskonferenen.
Bland de frågor som avhandlades vor0 iven lika lön för lika arbete samt rösträtt för kvinnor, till vilka delta- garna enhälligt anslöto sig.
Rösträtt f2ir Kvinnors 19 nummer för 1917 innehåller bl.
a.: Ml Margaretaminnet.
Av min WahZgtukt.
Valens facit.
Av 4.
TY.
3ulli Petrini 50 hr.
Av Ann Margret Holmgren Cempelvakt Av Fdgga Carlberg.
iiargareta.
Dikt av K.
G. Ossiannilarm.
Reflexioner ph rösträttsdagen den 7 oktober 1917, Av Jenny Richter Velander.
Dlovs moder.
Av Elisabdh EuvlenrtSma- Wrnstrr.
_. Stoekholm 1917, Ivar Haeggstrorni Bo tryc eri A.
B.
t f
