# ID: svediakorp-per2643
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,540
# sentences: 729
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


RÖSTRATT- FOR KVINNOR Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aidrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI.
ARG.
1 STOCKHOLM, 1 AUGUSTI 1917.
Inför sommar4 mötet.
Aterigen nalkas vi den tidpunkt, då Sveriges rösträttskvinnor mötas föi att under några korta sommardagar dryfta gemensamma angelägenhetei och hämta styrka och kraft till vin- terns långa arbete.
Vi hade hoppate att sommarmötet i Blekinge, det fagra landskapet, om vilket Selma Lagerlöf skrivit att hav och land aldrig gått varandra till mötes så vackert som där, skulle ägt rum i segerjublets tec- ksn, men därav vart intet.
Medan Englands kvinnor stå inför målet, medan Rysslands kvinnor i en ny statsordning hälsa sin egen befri- else, och medan den ena staten efter den ' andra i Amerika sänder u t bud- skapet om nyvunna rättigheter, måste Sveriges kvinnor alltjämt trampa de gamla tunga stigarna.
Bittrare än nå- gonsin kändes det att i tider som dessa bli slungad i ansiktet att man saknar intresse för statens angelägenheter, medan runt omkring ropen från nöd- lidande folk stiga mot maktens tinnar och de sociala orättvisorna framstå i skärpt dager.
Tung kändes sorgen för Sveriges kvinnor, men tyngre och djupare kän- des det ansvar, som tvingar oss att inte i modlöshet låta dagarna förrinna, utan med obruten energi fullfölja det verk, som innebär kvinnosläktets be- frielse ur gamla traditioners bojor.
Och minnet av de pionjärer, som under så mycket svårare förhållanden än vi kämpat sig fram och brutit den hårda marken, måste härda vår vilja och sporra oss till vidare ansträngningar.
Sommarmötet i Ronneby fick inte äga rum i segerns tecken, men det skall äga rum i allvarets, i målmedvetenhe- tens och, varför inte, i harmens tecken.
Vreden över att åter ha blivit försmåd- da av dem som leda landets öden skall bli en ny murbräcka mot reaktion och partifanatism.
Må därför Sveriges rösträttskvinmr, fulltaligare än nå- gonsin, infinna sig till sommarmötet 1917, och måtte de lärdomar vi där kunna hämta, bära frukt under vin- terns rösträttsarbete i svenska bygder.
___ - Vi kunna ej önska något bättre, än att kvinnan träder vid vår sida i arbete, vi hälsa henne välkommen som en god medarbetare.
Vi kunna ej undvara hennes arbete i stat oeh kommun, vi böra kalla henne högljutt att komma till vår hjälp, ty arbetet är stort och målet för vår strävan l h g t borta.
Per Tonning.
Vhr frålga och valen.
Statsministern förklarade i sitt svai m. m.
Detta utredningskrav är det e; på hr Brantinga interpellation angåen- lönt att spilla många ord på.
Det äi de författningsfrågorna, att valen finge ge utslaget; i överensstämmelse med valresultatet skulle regeringen giva konungen sina råd.
Det är svårt att veta, vad som ligger i ett svar som detta.
För regeringene egen del kan man nog räkna ut det: g å valen i vänsterriktning, så tänker regeringen tillråda H.
M:t att taga eti vänsterministerium, vilket då får reda ut författningsfrågorna så gott det kan.
Men till vad förbinder detta rege- ringens svar högerpartiet, vars ledan- de män säkert tagits på råd vid dess avfattande?
Såvitt vi kunna se, till in- tet.
Regeringen kan gå sin väg, ifall valen gå högern emot, men högern i Första kammaren varken kan försvin- na eller vill försvinna; den måste ta ställning till dessa frågor hur det än går med valen.
Med avseende på den lika kommunala rösträtten, streckens slopande eller reformerande o. s. v. frukta vi, att högerns ställning i reali- teten blir densamma, i vilken riktning än valen gå; det blir nog endast tonen i dess nej, som blir litet olika, eftersom det blir höger- eller vänsterval.
Med kvinnorösträtten ligger det emellertid icke alldeles på samma sätt.
Konstitutionsutskottets höger har för- klarat, att partiet delat sig på denna fråga, att en del av detsamma uppgivit sitt principiella motstånd och numera vore villig att medgiva Sveriges kvin- nor rösträtt med vissa garantier, när- mast ett höjt åldersstreck.
Och så har partiet begärt utredning angående ett sådant åldersstrecks förhållande till kvinnornas antal, yrken, civilstånd lika skamligt som det är löjligt, och dei tillkom nog endast för att skaffa er någorlunda formellt plausibel anled, ning att icke redan sistlidne riksdag gå med på denna kvinnorösträtt med åldensstreck.
Blir högern efter valei baxa sinnad att rösta f ö r frågan, så äi utredningen lätt att åstadkomma, an.
tingen i en kunglig proposition eller j en motion.
I högerns valupprop i åi finns kvinnorösträtten ej ens nämnd; motståndet från förut har avlösts av det rena intet: partiet vill icke säga ja, men icke heller nej.
Frågan är då egentligen, hur valen kunna komma att påverka högerpar- tiets vilja Vi tro för vår del, att detta minare kommer att bero på valens rikt- ning än på den insats de rösträttsvän- liga högerkvinnorna kunna göra i val- rörelsen, och på det sätt på vilket hö- gervalmännen u t över landet komma att ställa sig till frågan.
Sannolikt komma de ledande högermännen icke att giva någon som helst paroll här- vidla % de vilja icke binda sig till att rösta för, men icke heller sätta sig fast i en ståndpunkt emot, som de till även- tyrs sedan under valperioden kunde bli tvungna att uppgiva.
Men skola valmännen kunna svara, $6 måste frågan stallas till dem vid valmötena.
Och frågan bör ställas av lem som veta vad de vilja, icke av dem som äro osäkra.
Därför är det de röst- rättsvänliga högerkvinnorna, som må- 3te gå i breschen, som måste på hö- Fems valmöten tala för saken, påverka valmännen - de äro nog ocksh tämli-: en osäkra - lägga fram skälen, över-; yga och utverka valmännens instäm- I N r 15-16.
Kvinnans rätt att bekläda statstjänster.
Finska grundlagsutskottet har be- handlat det av representanten Tekia Hultin m. fi.
inlämnade petitionsförsla- ket, vari föreslås, att lantqagen måtte ingå med en petition därom, att uti pro- positionen med förslag till ny rege- ringsform stadgandena angående be- klädande av statstjänst måtte så av- fattas, att tillträde till statstjänst un- der samma villkor tillkomme finska medborgare utan avseende å kön.
Grundlagsutskottet har förenat sig om syftemålet med petitionen och be- slutat föreslå, att lantdagen måtte in- gå med en petition därom, att uti pro- positionen till nu regeringsform måtte föreslås, att rätten att pä enahanda vill- kor bekläda statstjänst skall tillkom- ma alla finska medborgare utan avse- ende å kön.
Vid övervägandet, huruvida och vil- ka inskränkningar borde uppställas be- träffande kvinnas rätt att bekläda statstjänst, har utskottet stannat vid det beslut, att inga inskränkningar borde stadgas.
Obehindrad rätt för kvinna att bekläda statstjänst skulle för samhället innebära,, att tillfälle i vidsträcktare mån erbjöds att försäkra sig om de till tjänsterna lämpligaste personerna.
Till betänkandet äro fogade tvenne reservationer.
mande.
Det borde vara dem en lätt sak i denna nödens och krigets tid, då det Överallt visat sig, att kvinnorna äro statens stora reserv, som den har att falla tillbaka på, då männen dö eller döda.
Vänsterkvinnorna ha sin väg given.
De ha att verka allt vad de kunna för sina partier, för att de skola vinna ökad styrka att sätta bakom sina för- fattningskrav, bland vilka rösträtt för kvinnor nämnts bland de främsta.
Sä- kert påverka de därigenom också i nå- gon mån högerpartiet till större villig- het att definitivt uppgiva sitt gamla irrationella motstånd mot vår fråga.
Sålunda kunna i denna valrörelse hö- gerns och vänsterns rösträttsvänliga kvinnor för en gångs skull arbeta hand i hand vid valen - mot varandra vis- serligen i de partiskiljande frågorna, men med varandra i arbetet för den sak, som nu under många år förenat dem i gemensam strävan.
A. W.
N:R 15-16 S Ö S T S x T T FOR EPIXIP6IOB 2 BÖSTRÄTT FOB KYiNIPOR Fernqvists utkommer den 1 och 16 i var mpnad.
RedakUlr: GWRLI EIEBTZU-EBICSON.
Redaktion och Expedition: 6 LaatmnP; areg.tuiI Radaktionstid: onsdag och lördag kl. l; ~ 3 - ~ / ~ 4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1 4.
Rikstel.
8600.
Allm.
tel. 14729.
Telegramadreei: Rosträtt, 8tockholm.
Prenumeration genom posten: pris för 1917 Kr.
1:35.
Loennmmer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration sntingan g e nom poeten eller genom i n s ~ d a n d e av 2 kr.
i postanviwing till tidningens expedition.
- R U e~ T R XT T ea BY RÅN 6 Lirtmmkueg8t.n I, Btoekhoim 411m.
tel. 14729.
Ritstel.
8600. oppen vardagar kl. 1-4 e. m.
Til våra prenumeranter.
Nästa nummer av Rösträtt för Kvinnor utkommer den 1 september.
En deputation av franska kvinnor med den välkända advokaten Maria Verone och M:me Marguerite Durand i spetsen, erhöll den 20 juni företräde hos den franska lagstiftningskommit- ten för allmän rösträtt.
Deputationen framställde fordran på fulla politiska rättigheter för kvinnor, rösträtt och valbarhet och inte blott den kommuna- la rösträtten som kommitten föresla- git.
Den roll kvinnorna spelat i kriget berättiga dem till den politiska röst- rätten.
Parlamentsledamoten Andrieux, som alltid varit en varm kvinnosaks- vän, lovade deputationen att i Kamma- ren stödja kvinnornas rösträttskrav.
Kvinnorörelsen i Italien.
I italienska parlamentet har en mo- tion väckts om avskaffandet av de la- gar, som alltjämt hålla de gifta kvin- norna i ett nesligt beroende.
Enligt no gällande förordningar får en gift kvin- na ta emot vad hon själv förtjänar, men icke giva u t beloppet utan man- %ens samtycke.
Inte heller får hon låna pengar mot borgen, och om hon sätter in sina besparingar på banken, får hon inte lyfta dem utan mannens tillstånd.
Fem motioner ha vid olika tillfällen väckts av enskilda motionärer för at1 få till stånd en ändring i dessa absur- da förhållanden, men de ha fallit p å parlamentets motstånd.
Denna gång är det emellertid en a v ministrarna, som åter fört frågan på tal, och motioneii åtföljes av en lång utredning, vari b e visas att de gifta kvinnornas omyn.
dighetstillstånd avskaffats överallt utom i några få lagsystem, som base.
rats på Code Napoleon.
Minister Sacchi framhåller med all önskvärd tydlighet att det nuvarande föråldradc systemet ä r orättfärdigt i teorien och i praktiken åsamkar en massa bekym.
mer och tråkigheter.
Olikhet i livet och inför lagen.
För omkring två år sedan var det på ta i Newyork att kvinnorna skulle strejka ock praktiskt tillämpa antjrösträttskvinnornac stridsrop att kvinnans plats var i hemmet Detta väckte på sin tid en storm av för.
’ bittring i den amerikanska pressen, oof kvinnorna fingo höra att om de kunde tän ka sig att åvägabringa en sådan revolt det industriella och kommersiella livet, si bevisade de därigenom sin politiska omo genhet.
Men när Ungerns premiärminister greve Tisza, före sin avgång uttalade dc orden att allmän rösträtt f ö r män skullt Kvinnoröstratten i Tysk- land.
33 Drottninggatan 33 U. b.
Och 1 tr. upp Stort lager av in.
o. utländska nyheter i alla slags DAMKAPPOR,DRÄKTER &amp; KJOLAR Obs.
I BestUKmgeavdelning.
Vid ocppvirande av medlemrkort i F. K.
P.
R. lämnar 6 $ rabatt.
till VJliga bestsmda priser.
I M ö dr arna.
En av Kaliforniens mera bemärkta - östrättskvinnor, mrs Alice Park, be- Bättade en gång i Womans Journal, iuru hon vid en resa i Europa - nå-: on gång före kriget - besökt Berlins Ciergarten.
Då föraren visade henne Segesailbe, förklarade han, att här Finnos statyer av alla Hans Majestät cejsar Wilhelms förfäder.
Och så räk- lade han upp en mängd namn, och alla iamnen vor0 manliga.
Mrs Park frå-: ade då, med ett stänk av amerikansk iumor, om kejsaren ej hade några ivinnliaa förfäder.
Föraren svarade ned germansk kraft och allvar ett be-; tämt: nej.
Denna skämtsamma lilla historia får iksom en ny färg efter de tre senaste irens bittra erfarenheter, Det börjar, e sig, som om det vore sant, detta om ?n enbart manlig, rätt nedstigande lin- le utan något kvinnligt inslag.
Liksom lessa kejsare och andra skapare av crigens olyckor ej tyckas ha annat än nanliga förfäder, så äro mödrarna av dag lika bortglömda.
Så föga det har tänkts på kvinnorna mder dessa nödår!
Det ä r som om de cke existerade.
Det enda tillfälle, då le i de offentliga proklamationerna imnämnas, ä r då kvinnors och barns itsvältning i det egna landet göres till iörevändning för u-båtskrigets strävan ttt uthungra kvinnor och barn i andra, crigförande och icke krigförande, änder.
Man vill till det yttersta tro, att kun- le vidden och intensiteten av mödrars idande i dessa tider på någon psykisk väg nå till den innersta, av militära irebegrepp ännu icke förhårdnade punkten av deras hjärta, deras, som satt denna allt omfattande tortyr i system, så skulle striden blåsas av i letta ögonblick.
En ny order, med nya Imätliga plågor och lidanden i släp- tåg, skulle icke kunna ges.
Men vad veta de ledande om dessa millioner mödrar, som mist alla sina kära, make och vuxna söner på slag- fältet, sett unga döttrar ” deporterade ” till en tjänstgöring, som ä r värre än 3öden.
Mödrar, som veta sina små skingrade, försvunna under flyktens förvirring, och nu under ensamma da- gars och nätters förtvivlan ropa dem förgäves.
Mödrar, som blivit gjorda till mödrar under brutalt våld och dödsångest, mödrar, som av undernä- ring fött ofullgångna, missbildade fos- ter till världen, fäderneslandets gåva i ersättning för de hurtiga söner, som kallades bort av klämtningen i augusti 1914.
Alla dessa mödrars lidande, skall det vara som om det aldrig varit?
Eller skall en sådan samlad tyngd förmå dri- va utvecklingens hjul in på ett nytt spår?
äventyra landets säkerhet, hotade Ungerns arbetare med generalstrejk, men det var in- gen som då tänkte på a t t deras handlings- sätt skulle vara liktydigt med politisk omo- genhet.
Man ställer ofta märkvärdigt olika an- språk på män och kvinnor.
Aldrig, så länge de lida under tyst- iad, med sammanpressade läppar, grå-, a ut sin,förtvivlan i mörker och en-; amhet.
Att deras fördragsamhet varit; % stor, att de burit alla bördor, att de Ithärdat till det yttersta, detta ä r nu rärldens förbannelse.
De ha lärt, att iet varit deras plikt att tiga, och de i a lytt.
Skola de inse att, för det helas räl, olydnad varit bättre än offert Skola de någon gång med förfäran- je klarhet se, att varje gång de tegat, l å de bort ropa, varje gång de bifallit, 1å de bort protestera, varje gång de jatt den nationalistiska fosterlandskiir- eken över människokärleken, den all- nänna opinionen över hjärta och sam- vete, ha de drivit fredens och rättfär- lighetens hägrande tusenårsrike än ängre i fjärran.
Men utan den offentliga rösten, rät- ten att stämma in i den myndiga med- 3orgarskaran, blir kvinnornas klagan, sorg och förbittring över allt onödigt lidande, all övermäktig vantrevnad utan möjlighet att bli hörd, så som den har rätt att bli hörd.
När skola kvinnorna, alla kvinnor i alla länder, förstå detta9 Och förstå att detta är endast första steget.
Sedan gäller att inse, att deras egen mening av livet, av prövning och sorg eller framgång och glädje utformade erfa- renhet ä r det värdefulla tillskottet.
Att bli eko av andras tankar, viljelösa ef- tersägare, nummer i en massa, för var- ken dem eller världen framåt.
Romain Rolland skriver i en nyligen synlig uppsats: ” Det värsta onda, var- av världen lider är, jag har sagt det många gånger, icke de ondas styrka, men de bästas svaghet.
Och denna svaghet har till stor del sin r o t i vil- jans lättja, i fruktan för ett person- ligt omdöme, i moralisk försagdhet, Var och ens plikt är att icke överläm.
n a å t andra, vore det också de bästa.
de pålitligaste, de mest älskade, besty- ret att avgöra för sig vad som ä r got1 eller ont, men att söka själv, söka hela sitt liv, om det så behövs, med förbitt- rat tålamod.
En sanning, som man an.
nammar med slutna ögon, en sanning av lydnad, en sanning av undfallenhet en sanning av kryperi - en sådan san.
ning ä r icke annat än en lögn.
Män- niska, res dig åter upp!
Den smula sanning du förvärvar genom dig själv är din.
säkraste ledstjärna.
Andens fri.
het, det ä r den högsta skatten. ” Kvinnornas andliga frihet och and.
liga mod att göra sina ideal gällande på detta kommer mycket folkens hälsa och liv att bero efter dessa å r av yttrc brutalitet och inre feghet.
Ellen Hagen.
Ny lokalavdelning av Männens förbund för kvinnans po litiska rösträtt har konstituerats i Mo tala.
Föreningens ordförande är kas sör Frithiof Johansson, vice ordföran de kamrer Hj.
Sätterberg och sekrete rare kantor Pihlström, Ekebyborna Till revisorer utsågos fabrikör Ous bäck och redaktör Kron.
I de nya tider, som nu stunda för ryskland, vilja kvinnorna där liksom tnnorstädes göra sin röst hörd.
I maj nlämnades till tyska riksdagens kon- stitutionsutskott en petition från der Oeutsche Frauenstimmrechtsbund, un- jertecknad av Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann, innehållande ?n enträgen uppmaning ” att till grund tör alla utskottets författningsenliga reformarbeten lägga kvinnornas poli- iiska jämnställdhet som ett oeftergiv- ligt villkor och att ej blott för männen utan även för kvinnorna fordra valbar- het samt allmän, lika, direkt och hem- lig valrätt till riksdagen och förbunds- staternas lantdagar ”.
I sin motivering säger sig förbundet avstå från att upp- repa de principiella skälen för kvinno- rösträtten, vilka sedan årtionden till- baka blivit framlagda i alla petitioner %rom, och hänvisar i stället till vad som skett i övriga länder, särskilt Dan- mark, där kvinnorna mitt under brin- nande världskrig erhållit full medbor- garrätt, samt i England och Ryssland, där frågan står inför det slutliga avgö- randet.
Vidare framhålles att statens och samhällets bestånd i lika måtto be- ror på kvinnors och mäns insatser och att tiden efter kriget ställer alla däri deltagande stater inför nödvändighe- ten att utnyttja alla till buds stående krafter till statens fördel.
För att emel- lertid kunna bringa alla möjligheter till deras högsta tänkbara utveckling erfordras i första rummet politisk fri- görelse för alla vuxna medborgare.
Ef- ter fredsslutet behövas alla landets krafter, och staten skulle på det allvar- ligaste skada sig själv, om den skulle avstå från kvinnornas värdefulla hjälp och erfarenhet.
Vidare ha de preussiska rösträtts- föreningarna, i spetsen f ö r vilka står Minna Cauer, ordförande i Berlins F. E.
P.
R., inlämnat en petition till den preussiska lantdagens bägge hus om allmän och lika valrätt för både män och kvinnor.
Även den mera moderata av de två stora rösträttsföreningarna, der Deut- sche Reichsverband fur Frauenstimm- recht, har hos riksdagens konstitutions- utskott anhållit att utskottet ” måtte bland sina reformförslag även upptaga aktiv och passiv valrätt för kvinnor på samma villkor som f ö r män ”.
Förenin- gen anför huvudsakligen ekonomiska och sociala skäl för sin petition och ef- ter en k o r t framställning av förhållan- dena i andra länder och utsikterna för rösträttens genomförande i England, Frankrike och Ryssland, ger den ut- tryck å t övertygelsen att det skulle vara oförenligt med en verklig nyda- ning av de politiska förhållandena, ” om ett segrande Tyskland i detta av- seende skulle stå tillbaka för sina fien- der och utsätta sig för förebråelsen att vara reaktionärt sinnat ”.
I riksdagen ha båda de socialdemo- kratiska partierna uttalat sig för kvin- norösträtten, och även fackföreningar- nas generalkommission förklarar i ett manifest av den 27 april: ” Den fria vai- rättens tid har emellertid kommit icke blott f ö r våra kämpande därborta, utan även f ö r våra kvinnor.
De ha hållit ut hemma i svårt betryck, i sönderslitan- de ängslan f ö r sina käras öde, och där- med ensamma möjliggjort det tyska folkhushållets bestånd.
Vi fordra att den fulla medborgarrätten icke längre undanhålles kvinnorna. ” .................... ~=~rn~===~~~~~~~rn~~~~~~ A n m ä l a n om deltagande i som= marmötet i Ronneby samt mötess aogiften 2 kr.
mottages alltjämt under adress Rösträttsmötet, Ronneby.
3 HZi) STB&amp;TT FOR KVINNOR N:R 15-16 lort strävandena f ö r livets stora frå-: or, och d å hon 1895 blev änka, och de konomiska svårigheterna rett u t sig, tod hon obruten och färdig a t t med iv och lust ägna sig åt kvinnornas sak.
prån Herstorp i Blekinge, d ä r hon v a r Bosatt sedan 1898, och d ä r hon hade en iandelsträdgård, som hon själv skötte, m u i d allmän sOaghQt, or hon alltsom oftast u t på rösträtts- noruosi t P t ö3wanst rän esor.
Numera - sedan hon lämnat rädgården - är hon bosatt i Ronne- ly.
Hon h a r genomströvat inte endast Uekinge, där det au utom föreningar- ia finns inte mindre än å t t a ” rösträtts- rrupper ” i olika delar av länet, utan Lon h a r genonirest åtskilliga andra län åsom Kristianstads, Malniöhus, Gävle- Augusta Tonning 60 år.
torgs, Värmlands, Kopparbergs, Oster- Alla svenska rösträttskx-innor känna rötlands och Jämtlands - överallt Augusta Tonning.
Hon är en a v de ipprättande nya föreningar och gju- mest nitiska, en a v de mest vittberesta ande nytt liv i de gamla.
Hon h a r bildat några och trettio för- och hon är en a v deni, som aldrig för- bningar.
summar e t t centralstyrelsemöte.
Men det lir icke endast efter längden Vi känna henne alla som den out- tröttligaste och den hiingivnaste käm- iv rösträttsresor och mängden a v bil- lade föreningar, som m a n skall bedö- pe för-vår sak.
Kvinnornas sali h a r också f ö r henne na Augusta Tonnings rösträttsarbete.
A a mycket som detta betyder nog den v a r i t en hjärtesak allt sedan hennes ungdom, och då arbetet för kvinnornas) ersonliga agitation, som hon mera ä n rösträtt började, \ - ar hon alldeles i sitt le flesta är mäktig.
J a g f ö r min del vet få personer, som esse.
Det blev hennes nat.urliga arbets- ia så stor förmåga att komma i kon- fält.
Augusta Tonning, född Grönvall, är a k t med människor av olika åldrar, skåniiw.
Hon ä r född i Lund, men fa- ~amhällsställning och utveckling.
Detta leror nog på hennes flärdlösa väsen dern flittade, då hon endast ar 5 år bch framför allt p å henne hjärtegodhet gammal, till Tomarps pastorat på Sö- derslätt, s &amp; a t t hon h a r vuxit upp på) ch absoluta tro på och hängivenhet ‘ ör den sak hon arbetar för.
landet.
Det ligger ljus och glädje över Augu- Men Skåne blev e j hennes egentliga arbetsfält.
Då hon 1883 gifte sig med, ta Tonniggs arbete, hon hör inte till barndoms- och ungdomsvännen P e r lem, som gripas a v missmod och trött- Tonning, flyttade makarna till Fornby iet - och därför ä r hon så upplivande i Dalarna, d ä r h a n v a r folkhögskole- ’ ör oss andra.
A t t h a stått i första ledet som verk- föreståndare.
D ä r arbetade hon de första åren i: am kämpe för de svenska kvinnornas skolan och sedan hennes man tagit av- iolitiska rösträtt i 14 långa väntans år sked d ä r i f r å n och dels hade enskild itan att mista något av friskheten i sin skola och dels lantbruk, v a r hon fort- irbetslust, utan a t t gripas a v trötthet farande hans trogna hjälparinna, som: Iler bitterhet, det ä r ett kraftprov - aldrig drog sig för att själv ” taga i ” nen Augusta Tonning h a r bestått det ned heder.
om det så gällde att plöja.
Nu samlas v i omkring henne vid En lång och svår sjukdom, som ned-, ommarmötet i Ronneby med tack för bröt hennes man, blev orsak till att Augusta Tonning tidigt fick l ä r a sig Jad hon givit och kanske ändå större att reda sig ensam i livet och det mån- ack för vad hon varit f ö r rösträttsrö- ga gånger under särdeles s v å r a för- .elsen, och v i önska henne a v allt hjär- a, att hon måtte få behålla sina kraf- hållanden.
Men hon red u t stormen med aldrig e r och sitt goda lynne, och att det svikande energi, och - vad mera v a r nåtte förunnas henne att i många år utöva rösträtt.
Vilket p a r t i hon ä n - under dessa s v å r a tider glömde hon ‘ å aldrig sin ungdoms ideal.
I bekymren iommer att tillhöra, så blir hon först om mångahanda, upptagen av dagligt &gt;ch främst hängiven kvinnornas sak.
Sigrid Kruse.
släp och omtanke, tappade hon inte tag.
I g å r kväll höll j a g i Borås föredrag Iver iimnet: Varför böra kvinnorna få iolitisk rösträtt?
Högertidningen p å) latsen, Borås Tidning, innehåller i iag en kort notis om föredraget och l u t a r så: ” Härefter redogjorde tala- * en för motståndarnas till frågan in- Tändningar och sökte vederlägga des- a, vilket ofta nog kom åhöraren att lraga på smilbandet. ” N ä r j a g läste ietta, fäste j a g mig särskilt vid de sista n-den, ” draga på smilbandet ” - det ir det männen i så stor utsträckning ia gjort och alltjämt göra åt denna ‘ råga.
De tycka det skulle v a r a så ivermåttan löjligt, om kvinnor komme II i riksdagen.
De vilja inte i denna ’ r8ga se vad den är: en mycket stor ’ råga.
Den är en mycket stor fråga, ty ien gäller mänsklighetens ena hälft, len största hälften.
Änqu mindre vilja le i frågan se en rättfärdighetsfråga.
3et vittnar om ett djupt ringaktande iv kvinnan a t t d r a g a på smilbandet å t lenna fråga, ett ringaktande, som j u irabbar dessa mäns både mor och naka.
Men det vittnar också om en colossal egenkärlek, ett kolossalt över- kattande a v sig själv och en kolossal i jälviskhet.
Men det är inte blott ett hån, som ‘ rån mäns sida möter kvinnorikelsen.
U n g a m ä n s v a r a till och med, att le, som arbeta f ö r den, inte äro rik- igt kloka.
Så berättades det mig, att iå en a v de platser, d ä r j a g under min ’ öredragsturne talat, en a v prästerna ’ rågat, om det verkligen kunde v a r a ?n verklig kyrkoherde, som ville tala denna fråga.
På min nästa t u m 6 f å r iag kanske ta min kyrkoherdefullmakt ned mig.
Men inte nog med det nu n ä m n d a Många möta kvinnofrågan med en rådan desperation, att de inte kunna iehärska sig.
På en av mina före- hagsplatser hade det hänt, d å en iel del kvinnor samlats till överlägg- iingar rörande kvinnorösträtten, a t t ?n man på det hotell, d ä r de skulle ä t a niddag, d å han fick se till hur många ’ galna ” kvinnor det v a r dukat, i ren förargelse tog och smulade sönder lordflaggan.
Kanske det v a r samme man, som nu rivit ner de tre omgångar tffischer, som blivit uppsatta rörande Ditt föredrag.
Men inte blott m ä n äro närkvärdiga i denna fråga.
Även kvin- nor äro det i denna deras egen stora sak.
På en plats, d ä r jag nu varit, hade ?n kvinna gått och frågat prästen, om ian trodde hon kunde bli salig, om hon: inge och hörde mig, och d å h a n sva- * at, att det trodde han nog, men att ilokt folk inte borde befatta sig med jådant, blev hon hemma.
På en annan ilats visade mig en mycket klok, tän- rande och vaken rösträttskvinna, som inder många år och många svårighe- .er energiskt arbetat f ö r kvinnosaken,; ista numret a v Idun, daterat 15.7.1917, i a r i en annan ” rösträttskvinna ”, na- urligtvis anonym, riktat på allvar ett rarmt tack till de riksdagsmän, som ’ ällt frågan i år.
Hon, som visade mig idningen, v a r på en gång djupt sorg-; en och innerligt harmsen över en så- lan artikel.
Dien kvinnor till och med låna kvinnorörelsen.
Det visar, i vil- &lt;et förnedringstillstånd männens ute-, tängande a v kvinnor under så många irhundranden f r å n deltagande i sam- iällsangelägenheterna försänkt henne.
Dock: frågan ä r stor och f r å g a n är Gittfiirdig.
Därför alltjämt n y a tag1 Den skall segra.
Mycket uppmuntran- 3e h a r j a g också att berätta f r å n min, urn &amp; Finns det krinnor, som inte vil- ia förstå denna frågas stora betydelse, jå finns det, Gud vare lov, också mån-: a vakna, intresserade, energiska och lugliga kvinnor.
De äro så mycket n e r beundransvärda, som det är under nycket motstånd de arbeta.
Jag k a n, nte underlåta a t t nämna n å g r a namn, &lt;anske mest därför att det län j a g ge- nomrest anses v a r a ett a v de mest svår- lrbetade, när det gäller kvinnorösträt- ten.
V a r och e n a v dem j a g nämner ir ordförande p å sin ort för lokalav- ielningen a v Landsföreningen f ö r irvinnans politiska rösträtt.
Jag begynner med f r u Andersson i Färgelanda, som trots en samtidigt på olatsen pågående stor folkhögskolefest lyckats få follrskolesalen väl besatt av både män och kvinnor.
Vidare i Melle- cud, d ä r folkskollärarinnan fröken Jonsson segt arbetat, sjuksköterskan €röken Anna Svensson, som fått före- h a g e t förlagt till ett politiskt möte, lär ortens riksdagsman skulle tala, vii- ket gjorde, att åtskilliga hundraden av män och kvinnor åhörde även röst- rättsföredraget.
Vidare länsordföran- den, elementarlärarinnan fröken Ing- rid Bergius i Vänersborg, som ordnat turnen; fröken Björkqvist, som sam- manhåller den stora föreningen i Troll- hättan och tillika med e n styrelsemed- lem, fröken Ågren, s t y r t om att stadens kyrkoherde, också stadsfullmäktiges ~ len ena fruktskålen, och dar stannade de liksom fastnaglade.
Hennes vänstra hand började sakta spela piano p % mahognybor- Av det.
Fanny A l a i n g.
” Det var förfärligt, vad vi sitter tysta, ” sade doktorinnan.
Hon var en liten brun- ” Det r a r en förtjusande god middag, ” iigd dam i havannafärgad klädning och sade lektorskan mitt i tystnaden.
” Maria med ett guldband i håret.
kan verkligen bjuda på middag. ” ” Det kanske går en ängel genom rum.
” Ja, hon är alldeles ovanlig att förstå sig met, ” sade redaktörens fru utan att ta ögo- på mat, ” sade prostinnan.
” Nästan som en nen från fruktskålen.
” Men i så fall måtte herre. ” det vara en ärkeängel. ” Och så blev det tyst igen.
Prostinnan såg inte ut, som om hon Det var en utmärkt vacker salong med tyckte om yttrandet.
Hon kisade litet mol dyrbara gamla möbler och mycket blom- henne.
mor.
I taket hängde en jåttestor antik .kri- ” Jag förstå inte, vad folk har fått del stallkrona, och mattan på golvet var prakt.
där talesättet ifrån, ” sade hon ett litei full.
Det kändes en lätt doft i rummet från grand avmätt.
” Jag kan inte alls tycka alla blommorna, och på spetsduken på del att det är något lustigt att skämta om äng stora, spegelblanka mahognybordet stodc lar. ” två skålar fulla med frukt.
Kring borde1 ” Lustigt?
Det är väl inte meningen? ’ sutto fyra damer, alla i middagstoalett.
Del Redaktören fru flyttade ögonen från sk &amp; var prostinnan, lektorskan, doktorinnan och len till pro tinnan.
redaktörens fru.
Som helhet var interiören Prostinnan såg en liten smula förvånai färgrik och mycket vacker.
Man kunde intt ut.
gärna önska sig en trevligare, och ändå såg ” Vilken är meningen, då? ” ingen av damerna särskilt angenämt be ” Jag har alltid haft för mig,^ att menin rörd ut.
gen är att uttrycka någon sorts vördnad Redaktörens fru var klädd i bordeaux Om det står en ängel där mitt på mattan rött.
Hon hade ett stort svart h å r och eti så klinns det förstås i luften.
Och då sln par stora, svarta Ögon.
Besagda ögon hadt tar man av ren andakt - att tala on en liten stund irrat kring väggarna mec smörpriset. ” ett uttryck, som på en biograf gott kunde Prostinnan vände litet demonstrativt pi ha passerat som förtvivlat.
Till siat för sig i stolen och mot doktorinnan.
sjönk hon i pensber.
Ogonen fäste sig vit ” Men herrarna där inne, de tycks ha d e Efter kaffet.
t muntert, ” sade hon.
” Jag begriper inte, vad de kan ha så roligt åt. ” ” Herrar har alltid roligt ”, sade dokto- rinnan.
” Jag har många gånger undrat över det.
Och nu till exempel?
Där inne har det inte varit tyst en minut och vi sit- ter som på en begravning, fast här är så trevligt.
Kan någdn förstå det? ” Redaktörens fru satt och såg på dokto- rinnan.
” Ja, det kan jag ”, sade hon.
” Det där tänker jag på på varenda bjudning. ” ” Och vad tror fru Ström, att det beror på, då? ” Det var lektorskan, som frågade.
Redaktörens fru såg litet prövande på henne.
” Jag tror, att det beror på tre saker.
Jag tänker nu på herrarna där inne.
De har för det första punschen -. ” ” Punschen? ” Prostinnan lät indignerad.
Redaktörens fru nickade.
” Ja.
Och så har de var sin cigarr i mun- gipan. ” ” Menar fru Ström, att vi skulle sitta och dricka punsch och röka cigarrer? ” frågade lektorskan.
Redaktörens f r u såg på henne med sina stora svarta ögon.
” Det har jag aldrig åtagit mig att reda ut.
Jag skulle j u försöka förklara, varför herrarna har så roligt där inne. ” ” Jag får säga, att den förklaringen tyc- ker jag är litet konstig, ” sade prostinnan.
” Skulle man inte kunna ha trevligt utan punsch och cigarrer? ” ~~~ “ Kanske, Men jag har inte kommit tiil det viktigaste än.
Bara punsch och cigar- rer räcker nog inte.
Men herrarna har det övertaget över oss, att de ha någonting att tala om. ” ” Att tala om?
Det har väl vi också, om vi vill? ” ” Jag menar, att herrarna vet någonting. ” Lektorskan såg smått sårad ut.
” Det låter på f r u Ström, som om vi da- rnrr skulle vara fullkomliga idioter -. ” “ Nej, det ä ’ vi nog inte.
Men vi f y r a, som sitter här, vet bara samma saker.
Vi cet, att jungfrur i allmänhet ä ’ odrägliga, och att maten är alldeles för dyr. ” ” Och mera vet vi inte? ” frågade lektor- skan litet hett.
” Jo, naturligtvis, men det den en % av oss vet, det vet de tre andra också.
Vi vet det, som alla bildade damer vet.
Vi har gått i sampa sorts skolor, läst samma böcker och har ungefär samma vanor alla fyra.
Men det där kan aldrig bli någonting riktigt roligt att tala om.
Det är ingenting nytt f ö r någon av oss.
Vi har inget yrke, det är felet. ” ” Räknar inte fru Ström det som ett yrke att vara husmor? ” ” Nej, det tycker jag är ett tillstånd.
Det är evigt och oföränderligt. ” ” Det må j r &amp; tga, ” sade prostinnan litet utdraget.
” Det är ing6 h g, som någonsin ger oss något verkligt intressant att diskutera, me- nar jag.
Vi kan natnrligtvis tala om mat.
4 RoSTBaTT FOB KYIHHOB ordförande, tog hand om mig; förra te- legrafkommissarien fröken Hedvig Siedberg i Ulricehamn - icke mindre än tre kvinnor h a efter varandra inne- haft telegrafkomm,issariebefattningen i staden och bo ännu kvar d ä r; fröken Bäck, fröken Siedberg och fröken Hey- man - som dragit många intresserade både män och kvinnor till föredraget och säkerligen genom klokt och ener- giskt arbete skaffat rösträttsfrågan re- spekt i staden; f r u Odencrants i Bo- rås, en socialt mycket intresserad och verksam kvinna, och sist, fastän jag inte förrän i kväll skall tala där, f r u Jisca Jacobson i Falkenberg, vilkens intresse och duglighet j a g känner par renomme.
Vidare h a på e t t par plat- ser ett par damer vid hög ålder glatt mig genom en andlig livaktighet och ett stort intresse för denna fråga, vilka borde komma mången u n g att blygas över sin slöhet och sin likgil- tighet.
Men även många klarsynta och modiga män med rättfärdighetssinne och stor aktning för kvinnan h a r jag träffat.
På ett ställe förklarade en man med t å r a r i ögonen, h u r värdefull hans hustru varit för honom och vilken skam han tyckte det var, att hon skulle anses mindervärdig för samhällsange- lägenheter.
På ett annat stalle hade en lantbrukare rott en mycket lång väg för att få höra föredraget.
Och på alla platser ha f ö r saken intresserade män, på somliga fler, på andra färre, låtit anteckna sig för aktivt deltagande i ar- betet för kvinnans politiska rösträtt - i Färgelanda finns sedan december 1916 en lokalavdelning av Männens förbund för kvinnans politiska rösträtt.
Är v å r sak stor och är den rättfärdig, låt oss inte släppa taget!
Det blev inte Sverige 1917, såsom vi hoppats.
Det v a r en skam för riksdagen, tycker jag, och en skam f ö r kvinnorna, att en kvin- n a skulle till och med tacka för detta riksdagsbeslut.
Nya tag!
Må vi arbeta för att frågan må bli behandlad på ett lyckligt sätt under vår nästa riksdag och icke upp- sBjuten till 1920.
Kanske riksdagen d å toge sig ännu en funderare och frågan uppskötes ytterligare.
V a r och en som vill svenska folkets väl fylke sig n u i denna fråga kring lösen Sverige 1918!
Borås 20.7.1917.
August Bruhn.
och koklådor och dammsugare, men i alla fall.
Det är ingenting att utbyta tankar om.
Och varenda en av oss anser natur- ligtvis i all tysthet, att allt det där sköter hon betydligt mycket styxare än någon av de andra. ” ” Så anspråksfull är åtminstone inte jag, ” sade lektorskan.
” J a g skulle bli förfärligt glad, om en annan mera erfaren husmor ville påpeka någon brist i min hushållning.
Eller ge mig ett gott råd. ” “ Uppriktigt sagt tror jag inte det.
Jag har aldrig sett någon husmor, som blir glad om man påpekat något fel.
Själv föl- jer jag aldrig andra hushållsråd än sådana, som står i tidningen.
Det är som om tryckta råd inte retade en så mycket som muntliga.
” Men varför skulle ett yrke göra folk SB förfärligt trevliga? ” frågade doktorinnan efter en liten paus.
” För att ett yrke gör en människa intres- sant.
Hon vet alitid någonting om världen, som en annan människa inte vet. ” “ Vett Det tycker jag låter så rysligt o b s stämt, ” sade prostinnan.
” Jag menar, a t t till exempel en gatso- pare kommer i kontakt med tillvaron på ett annat sätt än den, som sitter hemma scm vi.
Flygande kråka, vet väl prostin- nan+ ‘ ” Ja-a.
- ” ” Tror inte prostinnan, st kunde vara ganska roligt att resonne, L litet med en gatsopare? ” ” Det vet jag verkligen inte, vad jag skall N:R 15-16 Fordringarna.
Då de moderata kvinnorna den 15 m a j i år bildade Moderata kvinnors rösträttsförening, skedde icke detta till följd a v någon slags meningsskiljak- tighet med F. K.
P.
R.
Målet ä r och förblir för oss alla detsamma, F. K.
P.
R::s arbete f ö r dess uppnående är ovärderligt.
Men de moderata kvinnor- n a h a ansett sig nu bäst gagna röst- rättssaken genom att framträda själv- ständigt.
De få j u alltid \ av sitt partis män höra att de e j vilja h a rösträtt.
Och gömda som de hittills många varit inom F. K.
P.
R., ha de e j kunnat med någon pondus jäva detta påstående.
Det har dock varit först efter stor tve- kan och mycken överläggning, som vi moderata kvinnor beslutat oss för att ta detta steg, som delvis skiljer oss f r å n vårt parti.
Ty det är alls ingen lätt eller inbjudande uppgift att i en så djupt ingripande fråga kämpa för all- deles andra ideer än de göra, vid vilkas sida vi i övrigt tycka oss kunna stå eller falla, emedan vi tro att de se klo- kast och mest framsynt på Sveriges bästa.
Vi kunna dock ej längre endast se på h u r vänsterpartierna, genom sin agitation och genom det stöd de oav- låtligt giva kvinnornas rösträttssträ- vanden, i ständigt växande skaror räk- na in kvinnorna i sina led.
Närmare och närmare kommer tydligen den dag, d å rösträtt och valbarhet för Sveriges kvinnor blir ett genomfört faktum.
Men j u längre högerpartiet dröjer att taga frågan även på sitt program, i dess större antal kommer vänstern att inom sin framtida väljarekår kunna räkna kvinnorna.
Visserligen kan ju på senaste tiden skönjas en svängning i den allmänna uppfattningen a v kvin- nornas rösträttsfråga, och vi hoppades j u t. o. m. ett ögonblick att riksdagen i år skulle lösa den.
D å den emellertid återigen föll på Första kammarens motstånd, måste det emellertid erkän- nas att den föll med större ära än förr.
Och den blev i Första kammaren före- mål för en betydligt mera saklig och omfattande behandling än vad Andra kammaren under ett par nattliga tim- m a r kunde prestera.
Såsom v a r att vänta, saknades i de- batten icke de gamla, slitna men efter vad det ser ut, outslitliga motskälen.
” Staten, säger man, behöver kvinnan.
J a, det bestrider ingen ”, yttrade riks- arkivarien Ciason, en a v v å r a ivrigaste motståndare, ” men vad vi betvivla är att staten behöver henne i de politiska striderna.
V i mena, a t t hon h a r så oändligt viktiga, stora och för henne mera närliggande arbetsfält, ändå mycket viktigare arbetsfält än det po.
litiiska grovarbetets, och vi mena, at1 på dessa andra arbetsfält ligga så sto- ra uppgifter före, att det ä r vida vik- tigare att hon sätter in all sin kraft på dem.
Det är för övrigt arbetsfält, där hon enligt v å r uppfattning ä r oersätt.
lig, d ä r icke vi män på något sätt kun.
na tävla med henne eller ersätta henne och vi betvivla, uppriktigt lsagt, att hon skulle hinna med båda delarna, om horn skulle ägna sig helt åt båda dessa l i n jer. ” Ingen l ä r väl känna djupare och var- mare än kvinnorna själva, att rikare arbetsfält ä n hemmets kunna vi e j äga Men vårt hemarbete, v å r uppfostrar- gärning har blivit så olika mot förr Vi kunna ej längre få inrikta oss på att behålla våra döttrar i hemmet för att dela vårt arbete där.
Den industri- ella utvecklingen h a r flyttat det kvinn- liga arbetet u t på affärskontor, till aka- demier och lärosalar, till ämbetsverk och sociala institutioner - till de flesta områden m. e. o., d ä r man för 50 år sedan aldrig drömt om andra än man- liga hjärnors arbete.
H u r skola möd.
rarna kunna bereda sina unga döttrar för detta liv ute i offentligheten, för de- ras intima berö-ring med den yttre sam- hällsordningen, om de själva s t å främ- mande och oansvariga inför samhällets funktioner3 Tidigt komma döttrarna ut i världen, ofta att nog så ensamma ta sig fram under skäligen vidriga för- hållanden, utsatta för inflytanden a T alla slag.
Det är mycket begärt att de utan uppfostran till ansvar inför sam- hället såsom sådant, utan kunskap om innebörden i de olika läror, som före- läggas dem, skola förstå att sovra.
Inte skulle livet inom hemmet bli sämre eller mista något a v sin värmande kraft, därför att modern visste vad per- sonligt ansvar gentemot statens liv in- nebär?
Hur är det över huvud möjlig1 att ha den uppfattningen, att icke dött- r a r såväl iSom söner skulle vinna på att i hemmet omgivas a v en anda, ut- vecklande icke allenast för deras ka- raktärer utan även grundläggande för svara på, ” sade prostinnan tveksamt Över- inte inse, att det rör någon annan än gat- soparen. ” lägset.
Redaktörens fru såg på henne.
” Men jag för min del tror, att vi skulle ” Det rör oss alla.
Varenda en.
Tänk, om vara räddade, om det satt en gatsopare här just nu.
- Och brydde sig om att tala gatsoparna skulle ta och strejka i morgon.
Antag, att de ville h a femtio Öre mera om med oss. ” ” Räddade från vad då? ” frågade lektor- dagen.
Då skulle vi kunna begripa med detsamma, om de borde ha det eller inte.
skan också litet Överlägset.
” Från att h a tråkigt.
.Vi skulle kunna få Vore det inte nyttigt? ” ” Jo, men jag begriper inte i alla fall - ” veta en ryslig massa saker, som vi inte har sade prostinnan.
en aning om. ” ” Vi skulle kunna avgöra, om det vore ” Av en gatsopare? ” Doktorinnan drog rättvist och nödvändigt med femtioöringen litet på munnen.
” Vet doktorinnan någonting om någon eller inte.
Vi skulle duga till stadsfullmäk- tige.
I gatsoparfrågan åtminstone.
Nu gör gatsopare? ” vi inte det. ” ” Nej, hur skulle jag kunna veta det? ” De tre damerna sutto tysta.
Från herr- ” Det gör inte jag heller.
J a g vet inte ett dugg.
Jag skulle aldrig kunna svära på att rummet ljöd plötsligt ett starkt ljud av en gatsopare inte är en varelse, som bara röster.
Det var värdinnan, som öppnade flnns till ett par timmar på morgonen.
dörren och kom in igen.
” Så Cysta ni sitter, ” sade hon.
” Det känns Skulle doktorinnan kunna det? ” ” Jag vet inte ”, sade doktorinnan och nästan, som om man kom in i en öken.
Herrarna, de pratar, så taket kan ’ lyfta sig. ” skrattade.
” Vad talar de om då? ” frågade lektorskan Prostinnan höjde litet på ögonbrynen.
litet tvunget.
Hon såg lätt medlidsam ut.
” Asch, någonting rysligt tråkigt.
Dok- ” Nå, om vi nu flck veta precis vartenda dugg om varenda gatsopare, hur de arbetar torn sitter och håller en utredning om, var- och var de bo, och vad de har i lön, och f ö r de ursprungligaste begåvningarna kom- vad de äter till middag och vad de tänker, mer från underklassen, och lektorn bevisar någonting om, varför de i alla fall har så vad skulle vi h a för nytta av det? ” ” Vi skulle f å en överblick Över hela sta- svårt att komma fram och bli någonting.
dens gatsopning.
Och för det andra skulle Det är så tråkigt, så man kan dö.
J a g be- vi få veta litet om en gatsopares sätt att griper inte, att herrar kan tycka, att sådant där är så förskräckligt roligt. ” se på sin insats i sta ’ ns maskineri. ” ” Det är kanske, för att de vet någonting ” Och vad vore det för nyttigt eller roligt med det? ” frågade lektorskan.
” Jag kan om det, ” sade redaktörens fru, Ellen Kleman 50 år.
Det förefaller knappast troligt att Herthas redaktör med det ungdomliga ansiktet redan uppnått femtio år, och hon är ett talande bevis för satsen att åren icke behöva tynga människan så länge själen ä r ung.
De, som med in- tresse och iver följa kvinnorörelsens landvinningar i Sverige, ha all anled- ning a t t med taeksamhet minnas vad Ellen Kleman betytt för den svenska kvinnosaken, främst i egenskap a v re- daktör, först för Dagny och sedan för Hertha, som under hennes ledning bli- vit ett högst betydelsefullt bildnings- organ.
Ellen Kleman h a r även fram- trätt litterärt och för närvarande h a hon och Klara Johansson under utgiv- ning Fredrika Breniers brev, varav två band redan utkommit.
På 50-årsdagen den 24 juli blev Ellen Kleman föremål f ö r hyllning f r å n vänner och anhöriga.
Hennes insats i svensk kultur gör hen- ne förtjänt a v alla svenska kvinnors tacksamhet.
kunskapen om deras mecborgaran- svar?
Vi vilja ingalunda förneka, a t t bland kvinnorna många finnas, som s t å täm- ligen ointresserade och oerfarna gent- emot allmänna frågor.
Men - det kan e j hjälpas, männen h a mycket ofta ve- lat h a dem så.
Och dock äro kvinnor- n a i själva verket långt ifrån svåra att väcka till intresse och iver att lära.
Eller ä r icke rösträttsrörelsen såsom sådan redan ett bevis på a t t kvinnorna med lätthet l ä r t sig förstå att deras nya ställning ute i samhällslivet bör med- föra ansvar?
Ä r det icke konstaterat att kvinnorna såsom skattebetalare äro punktligare än männen?
H a de svikit i arbetsvilja och arbetsförmåga i de kommunala och kommitteuppdrag, d ä r de fått användning?
Ha de besannat den spådom, som ofta uttalats om dem, att de skulle komma med samhällsom- störtande förslag och endast ” känslo- tänkande ” kunna deltaga i offentliga värv?
Intet a v allt detta har försports.
Icke desto mindre är det visst att mycken fostran ännu behövs för a t t be- reda kvinnorna för det ansvar, som väntar dem.
Och vi kunna e j undgå att märka att v å r t partis män därvid- lag e j haft blick för de konjunkturer utvecklingen skapat.
Deras motvilja att erkänna kvinnornas rösträttsfråga som en allvarlig, a v tiden frammanad företeelse har hindrat dem ’ f r å n att fostra kvinnorna, så a t t säga för sitt partis räkning.
F a r a n för kvinnornas anslutning företrädesvis till vänster- partierna skulle enligt v å r mening al- drig h a behöft f % den omfattning den nu har.
Ty den sammanhållningens gärning som kvinnorna genom årtu- senden utfört inom hemmet, har i själ- va perket gjort dem starkt mottagliga för konservativa synpunkter.
Och det ä r för oas högerkvinnor smärtsamt att behöva konstatera, a t t v å r t partis m ä n ej i tid gjort sig reda för detta.
Liksom högermännen inse v i emeller- tid, att i det läge frågan nu h a r inom partierna, skulle det kunna innebära en risk att med ens ge alla kvinnor rösträtt.
Moderata kvinnons rösträtts- förening h a r därför valt en längre väg än F. K.
P.
R. för att n % det gemen- samma målet och arbetar för den kvinnliga rösträttens införande på grundval av att första gången en högre åldersgräns beräknas f ö r kvin- nor än för män, t. ex. 33 år.
I den vän- liga hälsning, som denna tidning ägnat M.
K.
R. F. vid dess stiftande, h a r re- dan utförligt redogjorts för förenin-
NIR 15-16 -- BÖSTBÄTT 5 FOB KUINHOH Rik8 3 5 5 0 Allm.
6296 Ett smärtans dokument.
STOCKHOLM Gamla Kungshoimabrogatan 28 (andra huset friln Drottninggatan)!
i a Stor: lasor r f f i a a r r och onklarr AMBLER i ek, mahogny, valnöt samt andra trpelag &amp; en mPlade, till billigaste priser.
a l m.
Tel. 11410 e 3 0 @ Ii Riks Tel. 6505 a- e- e- e gens program.
Här behöver således endast i korthet erinras om att förenin- gen föreslår det ovannämnda högre ål- dersstreckets automatiska sjunkande, tills den för mannen bestämda ålders- gränsen, eller 24 år, uppnåtts.
Skulle frågan om kvinnornas rösträtt och val- barhet alltså under de två nästföljan- de riksdagsperioderna lösas enligt des- sa linjer, gå de första svenska kvinnor- na till val om 6 år, och det dröjer in- alles 15 år innan alla kvinnor komma med.
Redan de första 6 åren ge alltså e n ej obetydlig tid till förberedelse för det kommande ansvaret.
Och om hö- gerns män och kvinnor, då de 15 åren gått till ända, ej hunnit fostra en mo- gen och disciplinerad kvinnlig väljare- kår, j a - då förtjäna de ett dåligt be- tyg.
Det har talats om att landsbygdens kvinnor så litet deltagit i de kommu- nala valen, och man tycker sig däri SE ett varsel om att så skall bli fallet ock- så vid riksdagsmannaval.
Faktum är ju emellertid, att landsbygdens kvinno-r endast sällan ha någon egen inkomsl och debetsedel.
De ha helt enkelt inte rät€ att rösta.
Och om en bondhustru förtjänat en slant på vävnad eller d y likt och man uppmanar henne att de klarera den för att få sin debetsedel och deltaga i valen, så svarar hon i I fall av 10, att det kunde nog ha sina fördelar.
Men eftersom det kostar nå.
got, så ha hon och gubben kommit över ens om att det får vara.
Det hela äi nog i det stora hela en ekonomisk frå ga, som blir för landsbygdens folk utan betydelse vid riksdagsmannava len.
I staderna och industrisamhällenr däremot, där så många kvinnor är (skattebetalare, ha de för varje år i all större antal deltagit i valen.
Så ha 37 a v Sveriges städer, där man s ä r skilt undersökt proportionen mellai mäns och kvinnors tillslutning vid va len, antalet röstande män varit 46.9 % a v de därtill berättigade, medan 40 % kvinnor givit sina röster.
I 10 a v dessr städer gingo kvinnorna till val i störrc antal än männen.
Talet om svårighe terna att få kvinnorna fram till va torde alltså vara icke så litet över drivet.
Tiden ä r för övrigt sådan att kvin norna mera än någonsin vaknat till in sikt om att staten inte kan eller fåi betraktas såsom något, som ej angåi dem.
Det har stiftats allt f ö r mång: lagar och förordningar för husmödrar na, mätts och vägts med så små mått att kvinnornas förstånd om god med borgaranda blivit nog så hårt prövad Några, illa upplysta och samvetslös ledda, ha ej bestått provet, vi veta de nog.
Men huru få äro ej de mot all: dem, som lugnt och tyst fogat sig!
Mei om de tunga krigsåren och all derai oro för vårt eget lands öde lärt Sveri ges kvinnor att hem och stat ej kunn: leva sitt liv varandra förutan, så ha det därmed ännu tydligare än förr gåt upp f ö r oss att fäderneslandet har rät till våra tankar och hjärtan även utan för hemmets fyra väggar.
Ivrigt hr kvinnorna ställt sig till disposition fö arbete på de många områden, där ti dens säregna förhållanden krävt dera bistånd.
Vi ha hittills skonats fråi värnplikt i ammunitionsfabriker ocl bland sårade, det är sant, och det finn ju de, som anse att vi därför ej änni såsom t. ex. Englands kvinnor, gjor oss förtjänta av fullt medborgarskar W C E L L E CAPY: En kvinnas röst tyrs finnas i närvarande stund.
Meii i stridslarmet.
Med förord av R o - jet ä r en bok även för fredsvännerna, m a i n R o l l a n d.
P.
A. Norstedt Den skänker styrka och kraft åt var &amp; Söners förlag.
277 sid. Pris kr.
3ch en, som vii1 kämpa f ö r ett ändrat förhållande mellan olika folk och sta- 3: 75. ter, ty den visar skevheten i det när- Den gamla romerska sagan förtäl- varande tillståndet och eggar till kraf- ier hur de sabinska kvinnorna i kri- tig opposition däremot.
zet mellan romare och sabiner så kraf- Bokens estetiska värde vill jag ej in-, igt ingrepo, att de fingo striden att låta mig på; det är a v underordnad upphöra.
Och inte nog härmed.
De betydelse.
Kanske har boken förlorat Gngo även romare och sabiner att in- något på översättningen.
Den förfelar gå vänskap för all framtid, så att de dock e j sin verkan, även om man läser cämpande så småningom kommo att den på svenska.
Det är liv och död, bilda ett enda folk.
det ä r sorg och smärta, det är harm Då striden brann som hetast, då de och förtvivlan, det ä r kärlek och hat, sabinska kvinnorna sågo sina män, det ä r livets växlingar i olika gestal- fäder och bröder offras för hatet och tei.
som möta i dessa bilder från det mordlusten, då t o g deras förtvivlan la16dande Frankrike.
sverhand.
Impulsiva som barn och Boken inledes med ett förord av varma i sina känslor som söderns Roinain Rolland.
” En varmhjärtad kvinnor äro, rusade de in bland de kvinna, som även vågar visa, att hon stridande under ropen: ä r det ”, säger han om Marcelle Capy, ” Skona!
Skona!
Skona våra män!
” bom vägrar att med sin röst stämma Skona våra fäder och bröder! ” in i den lidelsernas kör, som skriar Och det underbara hände, att kvin- efter blod - en äkta fransk kvinna, nornas genomträngande rop och hjärt- siim ej är danad efter mönstret av slitande gråt överröstade stridens larm Corneilles hjältinnor - vilken lätt- och trängde in i djupet av männens nad! ” hjärtan.
Itedan i förordet har den franska Detta tilldrog sig enligt sagan i Roms censuren strukit något, tillsammans tidigaste dagar, långt innan den stolta tio rader, vilka icke ställts till översät- staden blivit en världsmakt.
Den ro- tarens disposition.
Eljest innehåller merska kulturen hade ännu ej låtit tala den svenska upplagan även de av den om sig,, och romarnas mäktiga insats franska censuren strukna delarna,vil- i världshistorien hade ännu ej begynt.
ka återgivas kursiverade i översätt- Men redan vid denna tid spelade kvin- iiingen.
Man förvånas emellertid över norna en roll, och deras röster gjorde att vissa saker förbjudits, under det sig till och med hörda i det politiska att annat, som synes oändligt mycket livet.
ömtåligare, undgått censuren.
Detta Vi ha nu anno 1917.
Större delen av ä r ju i själva verket glädjande.
När Europa ä r förvandlat till ett blodigt det gäller domen över kriget, massmör- slagfält.
Dagligen stupa tusentals män, dandet, kunna orden aldrig vara nog män i sin bästa ålder, män med de starka.
bästa framtidsutsikter, män, som sta- Att återge bokens innehåll låter sig ten och hemmen ej ha råd att förlora.
ej så lätt göra, då förf.
framställer en Tusentals röster ha höjts mot den folk- hel del lösryckta bilder, vilka emeller- slaktning, som alltjämt pågår, men än- tid var och en för sig är talande nog.
nu ter sig allt som förut.
Ingen ljus- Det är som hade man varit med och ning, inga rosenfärgade morgonskyar, med egna ögon åsett allt under krigets som båda en ny dag.
Alltjämt mörker, första skede både i Paris och i den nattsvart mörker.
franska landsorten.
Man ä r med solda- Kvinnor i skilda länder arbeta för terna, då de lämna hem och härd för fredsiden.
Man har sammansluti ’ t sig att kanske kämpa sin sista kamp vid till föreningar, möten ha hållits, man fronten.
Man ser dem, då de fylla har talat, ja, talat sig ivrig och varm järnvägskupeerna och vinka ett sista för fred och rättvisa i världen, men farväl till kvinnorna och barnen, som hur mycket har hittills vunnits?
sny£tande samlats på perrongen.
Men Vad som först och främst kr ” aves a v man är också med dem, som återvän- oss kvinnor ä r mod.
Vi behöva mod da, sedan deras liv blivit ödelagda, se- att leva, mod att se livet i ögonen utan dan kulor och k-t gjort dem till in- att blinka, mod att handla och tala och valider, för vilka ej mer finnes någon i senare fall mod att nämna allt via bot.
Och man fylles härvid av ett out- dess rätta namn.
Liksom de sabinska släckligt hat till dem, som ha ansvaret kvinnorna borde vi tränga emellan de f ö r kriget på sina samveten.
När skall stridande och försöka göra våra röster mänskligheten vakna upp för livets hörda, tills männen lagt ned sina va.
sanna värden ’ % pen o &amp; folken ingått försoning, för.
” Furstenycker, finansmäns lystnad, brödring.
diplomaters list ...
och dessa massor En dylik, äkta ” sabinsk ” röst ä r det drabba samman i kulsprutelden! ” Så som talar i den franska journalisten lyder ett uttalande som strukits av Marcelle Capys bok ” En kvinnas rös1 censuren.
Kvinnornas insats i det praktiska i stridslarmet ”.
Det är en modig och käck bok, som man skulle vilja sätta j livet ä r naturligtvis ej av minsta in- händerna på varje aktivist, på varje tresset.
Särskilt när det gäller de krigsentusiast - om sådana till även.
kroppsarbetande kvinnorna, kan förf.
Det kan väl dock ej finnas någor svensk man, som tänker om oss sven, ska kvinnor, att inte vi, lika väl son kvinnorna i andra länder, skulle tag2 på oss de tyngsta bördor, om vårt fos terland behövde oss?
Sveriges historiz har något att vittna om hur Sverigec kvinnor brukat göra.
När man nu alltjämt såsom ett ska mot kvinnorösträtten framhåller a t kvinnorna göra staten verklig nytta en dast genom att arbeta i hemmet, så för stå vi ju att dessa invändningar i vist mån bero på ett fasthållande av gamlr ideal, en önskan att liksom förr skyddr kvinnorna för det offentliga livett hårdheter och sveda.
Men hur skal detta bliva möjligt, då kvinnorna tvin gas u t u r hemmen för att finna sitt livs uppehälle, då staten själv måst för den: öppna det ena arbetsområdet efter det andra?
För oss ter sig tiden i stallet så, att staten för sin egen skull bör taga steget helt ut och av kvinnorna fordra att de göra sitt arbete under fullt medborgaransvar, Och hemmens kvinnor, fostrarinnorna av den u n g dom, som går ut i livet, ha ingen större rätt än andra att förskonas från detta ansvar.
Kravet på politiskt medborgar- skap innebär icke endast kvinnornas begäran om en rättighet, utan i lika hög grad erkännandet av en ofrånkom lig skyldighet.
Kvinnornas rösträtts- fråga bör i själva verket utgöra en kvinnornas och statens ömsesidiga for- dran på varandra, som kan bliva till skada endast genom att alltjämt un, danskjutas.
Gertrud Törnell.
kSalmtorgrgatan 6, Stoc ’ Bholm Sveriges moderata kvinnor ansluten Eder till bloderata kvinnors röstrattsförenkg,, om vid sidan av L.
K.
P.
R. men oberoen- le av denna, verkar f ö r att svensk kvinna nå erhålla politisk rösträtt och valbarhet) å samma villkor som svensk man, dock ned ett för kvinnan högre åldersstreck,, om för varje valperiod automatiskt faller, ills den för mannens politiska rösträtt och Talbarhet stadgade åldersgränsen uppnåtts.
Moderata kvinnors rösträttsförening ar- letar således, fast enligt en försiktigare inje, för alldeles samma mål som L.
K.
R. Varfe moderat kvinna bör tillhöra Mo- ierata kvinnors rösträttsförening €or att lefrämja rösträttens införande enligt dess mogram.
De moderata kvinnor, som förut äro med- emmar av L.
K.
P.
R., böra ingå ä v e n i Koderata kvinnors rösträttsförening för att: enom ökande av dess medlemsantal vittna lm de moderata kvinnornas rösträttsin-, resse.
Föreningens sekreterare, fru Gertrud Tör- iell, Styrmansgatan 33, Stockholm, emotta-: er anmälningar om inträde i föreningen) ch meddelar upplysningar.
R.
T.
U.
68, 4.
T.
12468.
Arsavgift 1 kr., kan sändas pr 2ostanvisning.
’.
, j nog framhålla deras duglighet och mod.
” De äro i all sin enkelhet storslagna, alla dessa arbeterskor, som ensamma bära det dagliga släpets börda.
De arbeta.
De försvara sina små.
De kämpa mot hungersnöden.
De äro enkla och duktiga, dessa fol- kets döttrar, som inte äro rädda för arbete. ” Madame Capy är emellertid inte lika frikostig på beröm, då det gäller soci- tetskvinnornas insats i sjukvården.
Det ä r skarpa ord hon då fäller, och fåfängan, ärelystnaden och koketteriet iå sin beskärda del.
Allt, som inte är sant och ärligt, nagelfares på det hår- daste sida efter sida.
I sin förbittring och iver upprepar förf.
sig själv, så att de många orden ibland verka näs- tan stötande.
Marcelle Capys medkänsla för möd- rarna och barnen ä r starkt framträ- dande.
Var och en får sitt särskilda kapitel, där hennes varma hjärta talar sitt eget gripande språk.
Hennes harm, när det gäller de små ” krigsbarnens ” bittra öde, måste delas av varje human människa.
O, att åtminstone barnen kunde räddas undan krigets fasor och förbannelse!
Eller måste de in i elden för att lära sig avsky denna bakvända rättsmoral, som staterna sedan urmin- nes tider haft monopol på?
I kapitlet om Barnet säger Marcelle Capy: ” Nationen måste omskapas, mänskli-gheten kommer att behöva fräl- sare.
Ramlade murar måste återupp- föras, nya erfarenheter måste göras, den sårade världen måste ledas fram till större rättvisa och godhet.
Vilken ofantlig uppgift föreligger inte mor- gondagens människor!
Det är i oro- liga tider man väntar profeterna.
Bar- net ä P den okände gud, till vilken den smärtfyllda världen sätter allt sitt hopp. ” Häremot vill jag invända: vi ha e j tid, ej råd att vänta, tills en ny gene- ration har vuxit upp!
Vi måste, lik- som Marcelle Capy själv, gripa i n och göra vårt i närvarande stund, om vi en gång skola kunna stå till svars in- för kommande släkten.
Underlåten- hetssynderna ha ingalunda åstadkom- mit den minsta skadan i världen.
Maria Almen.
c 6 B O S T B a T T FOR EUIHLPOR ildvokat EUB iiHUfiN Söders " English School ' Engelaka lektioner och JURIS KAND. Eretagatan 26.
Kuinniiga Juridiska Bgriin STOCKHOLM C. kltk#h#ar o. jtuitiika @ ng Allm, Tel. M e r 3603 HOTELL VICTORIA Norra Smeäjegat 14, (Hornet a~ Herkulerje ar alia siau.
KL. 10-4.
Allm.
tel. 193 % Rik$ t d 7576.
Ornås överslttningu.
Annie I. Scott billa Vattugatan 14 (vid Brunkebergatorl Ungerns kvinnor få proposition on rösträtt i september.
Ett samtal med Rosiga Schwimmer i Stockholm.
Ater befinna vi oss fulla av förväntan p Grand Hatel i awaktan på, att freds- ocl rösträttskämpen med den aldrig sinand energin, Rosika Schwimmer, skall bevilj oss ett kort samtal.
Ovillkorligen gå vån tankar tillbaka tiii andra junidagar för Br Bedan, då Rosika Schwimmer var dei tändande själen i en samling kvinnor fråi alla länder; den tiden tycks vara förbi fö alltid och vi undra om hon, som då va allas bortskämda gunstling, efter alla di prövningar hon sedan genomlidit, skall hi Btervnnnit sin andliga kraft eller stå hopp lös och bruten inför det stora världsdrama som dagligen skördar nya offer.
När dörren öppnar sig, bli vi helt förvå nade över att flnna henne så frisk och för yngraä.
Sedan de första hälsningarna ut bytts, äro vi strax inne i politiken.
" De har j u hänt så mycket nytt och förvånans värt i Ert land?
Inte sant? "
" Ja, det har det.
Lika underbart, som re volutionen i Ryssland är för oss den ny1 regeringen och den nya regimen; för OSI som ha levat under Tiszas förtryck.
De har också givit mig nytt mod att leva. "
Och med blicken full av tillförsikt, sel hon ut över strömmen.
" Det är gott att vara här igen ", sägei hon genast, " jag har ju hållits fast i Un gern av Tisza, som av personlig ovilja emol mig och av principiell antifemipism, intt ville låta mig resa ur landet. "
Rosika Schwimmer hade endast på någre dagars besök kommit till U n g e n och ble-c vägrad pass av den dåvarande regeringen trots många hänvändelser att få henne fri " Men nu är allting annorlunda ", tilläg ger f r u Schwimmer.
" Den tidning jag r e presenterar " - fru Schwimmer är nämli- gen här som journalist denna gång " ä1 även företrädd i regeringen.
Det är oav- hängighetspartiets organ, det parti, som önskar fred utan annexioner och krigsska- deersättning, och vars vice ordförande är en av minstrarna.
Och här har jag ett be- vis P %, att den nya regeringen i sitt stora förslag till ny vallag även har tänkt på kvinnorna.
Just nu har jag från en av mina vänner i Ungern erhållit ett glatt budskap.
' Bund ungarischer likauenvereine ' har hållit ett möte den 27 juni och vid detta möte talade ingen mindre än statssekrete- raren, markgreven Pallavicini, i konselj- presidentens namn.
Han förklarade, att re- geringen obetingat kommer att införa kvinnorösträtten.
Som andra talare upp- trädde inrikesministern Gabriel Ugron enär rösträttsreformen hör till hans depar- tement -, och även han talade i samma an- da.
Sedan yttrade sig tre partiledare, alla till förmån för frågans lösning.
Förhand- lingarna vid sammanträdet leddes a v gre- vinnan Albert Apponyi, föreningens ordf ö- rande och undervisningsministerns maka.
Ja, tiderna h a verkligen förändrats hos OSS.
Vem hade t. ex. för några få må- nader sedan hållit det för möjligt, att den nya regeringen skulle avge sin första of- ficiella förklaring med hänsyn till den stora valrättsreformen på ungerska kvinnoröst- rattsföreningens offentliga möte.
Och det har i alla fall skett.
Greve Michael Karo- lyi uppträdde i den nya regeringens namn för att kungöra den grundval, på vilken Esterhaszy åtagit sig att bilda regering.
Den nya regeringen förstår på ett un- derbart sätt att anpassa sig efter den nya tidens krav.
Till och med så pass försik- tiga män som greve JnIius Andrassy och - - Stockholms äldsta, billigaste och mest vlilkäsd privathotell.
Tyst och fridfollt lage strax vi Brunkebergs- och Gustaf Adolfs torg.
Elel tiislzt ljus o. telefon i rummen.
Vördsamt Prn Greta Schubert.
Post.
I. Teliinfadr.
I T E U IltTORU - - Professorns dilemma.
En välkänd professor i New York, som ntresserat sig mycket för kvinnornas röst.
* ättsrörelse, övertalades för någon tid se- lan att bära en fana i en kvinnlig röst- * ättsprocession.
Hans hustru lade märke il1 att han marscherade helt nedslagen och) ar fanan så lågt, att den slokade p &amp; sin # tång.
Senare förebrådde hon honom hane) eteende: - Varför gick du inte rak och stolt och ät fanan komma till synes, frågade hon.
- Min kära vän, svarade professorn öd- ojukt, såg du inte inskriften på fanan.
Där tod: Varje man får rösta.
Varför får inte ag?
Sommar= och Vintersanatorium högt och hhrligt belkct i d e n ~ f ~ s i m l 6 n g s d d e rid n Mahults hPUplata 6 Fiaimatad-Bohena järnvilg.
Mot.
M e r ghter, aom utan att rara i behov ar egentlig liilrare- eller sjukrhd E Ö viin ~ och rekreation i lugn och natnr- alrön trakt under oklanderliga hygieniska förWanden i förening med hemtrefnad och ett pott och rikligt bord.
Pernoner, lidande av tuberkulos eller andra smittosomma sjukdomar mottagas ej.
Referenser: Samtliga hrr lekme i Halmstad och d.T Manne Bergengren i Göteborg, Prospekt erhues p i begäran.
Förlrigningar och anmUniugar mottagas af INEZ CARLSTROM.
Postadress Mahult, Ryaberg.
Tele !.
:,.
Simlbngsd8le.n 4 via Haimstad.
Telegramadress: d r n k, Halmstad.
A r v i k a Vaolrpfabrik, Arvika Kung6 fldeamtör.
Ilr 53. i i i i.
66 5 greve Apponyi, aom representera den mc derata riktningen i regeringen, h a förstål att de måste överge sin gamle bundsföi vant, Tisza, som vill hålla fast vid allt de gamla, Apponyi har ju före kriget hö1 till dem, som sågo Ungerns väl däri, att d politiska rättigheternas utsträckning föl siggick så långsamt som möjligt.
Men n har han genom kriget ändrat åsikt. "
" Men vad innebär egentugen denna val rättsreform? "
tilläto vi oss fråga.
" Förslaget ", svarade Bosika Schwimme entusiastiskt, " som visserligen ännu blot är skisserat, skall först framläggas 1 ser tember.
Det innebär att ge valrätt vid 2 år - nu få de först rösta vid 30 års ålde - till alla som kan läsa och skriva, ocl detta på vilket språk som helst.
Dessnton få alla som varit vid fronten, och sålund ' fått Karlskorset, rösträtt.
Kvinnorna däremot få nog nöja sig me ' att börja me (en viss inskränkt rösträtt förstås.
Endast de kvinnor, vilka genom gått såväl folkskolan som borgarskolan - en utbildning, som de dock avslutat vid 1 Ar skola få valrätt.
Vidare skola all, krigsänkor få vara med, oberoende av de ras kunskaper, och som skäl f ö r kvinno rösträtten har konseljpresidenten anför detsamma som Asquith: ' Vi behöva kvin norna för att återuppbygga samhället efte kriget. '
Ja, och sedan skola vi börja arbeta p: alla de mål, som äro oss kära, var och en " tillade Rosiga Schwimmer.
" Men tala om för mig nu, hur N i har de här i Sverige.
V i ha fått så få undenät telser på sistone? "
Vad skola vi svara?
Det känns mer ä1 bittert, att Europas mest feudala monark ikall ge sina kvinnor rösträtt och vi änni stå utanför.
" Ni ha ju arbetat så duktigt, Ni h a st nånga värdefulla krafter inom alla partie] %tt ge männen, varför vill de inte t a emoi iet N i bjuder av god vilja att tjäna Eri and? "
frågar Rosika Schwimmer.
Ja, varför?
N. II-ger.
N:R 15-16 Srcrigei dörrni Ur1 rik för tiiirerkning I alla aort4n lyx- OC arbetahkdon D &amp; B utstillning: ~ ~ ~ l 1, l.
8thim t e Priskurant pL bag R i h t.
S M.
För resanle att beaktal Lööfs hoteii ARYIKA rekommenderat De svenska kvinnornas femte allmänn, rösträttsmöte i Ronneby den 11 och 12 Augusti 1917.
P r o g r am: Lördagen den i1 augusti kl. 11 f.
m halvenskilt möte i Fridshemmets loka 1.
Sång.
3.
Standarinvigning.
1.
Välkomsttal av ordföranden i Blc kinge länsförbund av L.
E.
P.
R., fri Augusb Tonning.
t Diskussion: Vad situationen krävei Inledare doktor Karolina Widex ström.
Eftermiddagen.
L.
Föredrag av redaktör B.
H. VOJ Eoch.
Ämne: Fattigvårdslagstift ning.
8.
El.
3.30 e. m. beses Ronneby kyrka 1.
El.
5 e. m. middag å Stadshotellet.
Offentligt möte i Folkets park kl. 7.
i.
Välkomsthälsning av fröken Sigrit Eruse.
!.
Föredrag av fröken Fredrikkc Mörck, Norge.
Ämne: Evinderne jurydomstolerne i Norge.
1.
Föredrag av kyrkoherde Aug.
Bruhn Ämne: Vad är nu att göra?
1.
Föredrag av fru Anna Wieksell Ämne: Där rösträtten segrar.
Eir uppburen symaskin.
Solid konstraktion.
I r, en.
Deltagarnas post adresseras till Wötesbyrån, där varje deltagare har ttt anmäla sig vid ankomsten for er- iållande av upplysningar om rum m. n.
Rum finnas från 8,50 till 2 kr., ett legränsat antal mötesdeltagare kunna ?rhålla fria rum.
Den 13 augusti kommer ett enskilt iammanträde att äga rum, varvid fru Inna Wicksell inleder diskussionen) m: 1) Riktlinjerna för vinterns arbete) ch 2) Landsföreningens ekonomi.
Särskilt sammanträde kommer även I t t anordnas för de deltagare, som tili- iöra L.
E.
P.
R:s kommunalstsrelse-: rupp, varvid frågan om Kommuner- ia och livsmedelsfrågan kommer att ipptagas till diskussion.
För de deltagare, som ha tid därtill Ich önska att under uppehållet i Ble-: inge även bese Earlskrona, kan av- tesa ske från Ronneby kl. 11 f. m.
I Earlskrona beses Eronovarvet och taden, varefter gemensam middag in- ages.
Därefter anordnas utfärd till iet natursköna Wämö och kan hemre- an företagas med tåg från Earlskrona 1.
8 .15 e. m. Eostnaderna för hela ut- ärden inklusive resa, middag, resa till 7ämö och kaffe med bröd blir omkring kr.
Medlemmar av E '.
E.
P.
R. i Earls- rona taga mot vid tåget och tjänst- * öra som ciceroner.
Anmälan till Earlskronafärden bör ke samtidigt med anmälan till som- iarmötet under adress Rösträttsmötet, lonneby.
Ronneby den 23 juni 1917.
Söndagen den 12 augusti.
till Solvik, fn A u y s t a Tonnings rösträttshem.
Kl 11 f. m.
Välkomsttal av värdinnan " Gröna ängens hemlighet ".
Föredrag: Kvinnorna och freden.
(I händelse av dåligt väder anordnar mötet i Folkets hus i Ronneby.)
, El.
3 e. m.
Enkel middag i Folkets hus.
K l.
5 e. m. Augusta Tonning, Offentligt möte i Folkets park.
ordförande i Blekinge länsförbund.
.
Välkomsthälsning av fru Lisa Ve.
lander.
Föredrag av fru Gerda Hellberg.
Föredrag av fröken Helene Berg, Stöd arbetet för kvinnans politiska Danmark.
Ämne: Samfundenes Gen- östrätt genom att ingå i närmaste rejsning efter Krigen og Evindernec röskättsförening och genom att pre- Part deri.
Föredrag av d:r Gulli Petrini.
Am- numerera p å Rösträtt för Kvinnor.
ne: Evinnorösträtten och den sven- ska riksdagen.
Dessutom komma eventuellt repre- sentanter för Moderata kvinnors rösträttsförening samt för de social- demokratiska kvinnorna att tala.
15-16 nummer for 1917 innehåller bl.
a.:.
Avskedssamkväm å Ronneby Brunns- inför sommarmotet.
hotell.
V&amp;r fihga och valen.
AT A.
F..
El.
9.30 f. m.
Utfärd.
.
I I Alldeles som staten.
Föreståndarinnan f ö r spädbarnshemmet ppmanar den lycklige (?)
fadern till tvil- ngar att fullgöra sina fadersplikter mot em genom att betala 15 kr.
i månaden för ardera.
" Gossen erkänner jag och är villig att be- %la för honom ", svarade fadern med själv- Mötesdeltagarna böra anmäla sig änsla, " men flickan, henne tar jag mig snarast möjligt.
Mötesavgiften 2 kr.
erkligen inte av. "
Matbröd, socker, kniv, gaffel och sked Föreståndarinnan småler och tänker:, orde medtagas under söndagen.
Mö- Alldeles som staten. "
, esbyrån öppnas fredagen den 10 augu- sti kl. 2 e. m. å Stadshotellet, nedra bot- - Rösträtt för Kvinnors % Mödrarna.
Av EUen Hagen.
Kvinnorösträtten i " yskland.
Angusta Tonning 60 hr.
Av Sigrid K m e.
Nya tag.
AT Aug &amp; Bruhn.
Efter kaffet.
Av Fanny Alvlng.
Foräringarna.
Av Uertrud Törna.
Ett smärtans dokument.
Av Maria Alm&amp;.
Ett s a m b i med Rosiga Schvimmer.
Av N. K-ar.
