# ID: svediakorp-per264
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,794
# sentences: 512
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Bref från Köpenhamn.
En dansk samnianfattar gärna onidömet om f osterlandet i ett gladt och förnöjdt: 9 Ja, Danniark iir et lille men godt Land ».
Detta onldöme %r sant, och tack vare cle inre och yttre lyckliga.
förutsättningarna, hiifdar det lilla landet värcligt sin plats i det nllin,?
; nna frainatskridandet., Bristen på en synnerligen viktig faktor börjar dock allt mer och mer att göra sig gällande, näm- ligen nödviindigt armbågsrum för invån ?rnes f~reta~kmihetsifver.
Här är tr: " ~ngt p i alla omrticlen och clizrför s v h t för ungdomen att komma fram.
Säkerligen ar denna omstiinclighet en hufvud- orsak till att iiiiinneils motvilja mot kvinnans ekonomiska frigörelse håller i sig s i envist och 5nnu gör sig gällande i en grad, som ar oksncl i Sverige.
S v h t iir det för en ung man - och det iiiistan p i alla lifsområden - att komma fram; ännu svårare är det för kvinnan.
Allra svbrast ar det för en flicka ur arbets- klassen, son1 af naturen fått beguning till något högre, att arbeta sig upp.
De anilars s5 godmodiga och demokratiskt anlagda danskarne kiinna harvidlag intet f örbarinande.
I de bildade klas- serna har jag så godt som öfverallt, cliir jag haft tillfälle att de- battera iininet, funnit den ineningeii envist ingrodd, att en flicka ur de stora leden, oafsedt den naturliga begåfningen, bör stanna diir hon U.
En gång bl.
a. har jag mött ' ett oöfverstigligt praktiskt hinder i denna riktning.
Det var fråga om att söka ett stipendium för en ung flicka med ovanligae konstnärliga anlag ur en fond, bestamd för kvinliga studerande a£ ett eller annat slag; men det strandade clärpa, att hon tillhörde arbets- klassen.
Enligt legatets bestanimelser kunde ett stipendium endast utdelas till flickor af » den saakaldte dannede Klasse P. Nntur- anlagen st %, som man ser, icke högt i kurs; Utslag af deniin tringboddhet finner man på lifvets alla omriden.
Icke minst spgrar nian den i de vidunderliga former l
och proportioner konkurrensen antager.
Det giiller att puffa undan sina inedtaflare, annars blir inan sjalf lindanpuffad, och att göra detta s&amp; behandigt som möjligt.
Ile, som hafva den hardaste existenskainpen, niimligen kvinnorna, inaste gifvetvis f örbruka ett jämförelsevis större kraftiniitt i kapplöpningen.
Vi hafva under de sista mbiiaderna haft tillfille att iakt- taga ett konkurrensens stormlopp inoin den kvinliga pressen, sona ger anledning till ratt allvarliga betraktelser.
husmodere ens blad^ och » Dalneriles Blad, eller, som det nu heter, Hew) zet, äro två illustreraclc och val redigerade 1-ecko- blad.
Det förra vill, soin namnet antyder, vara cii facktidning, en vägledare för de praktiska bestyren i hemmet; det senare har ett mera underhållande innehiil1 i den vidaste ram och motsvarar närmast 4 r t I d m il ' u kundc inan ju taiika sig, att bagge dessa blad godt kunde best ?^ rid sidan af hvarandra, isynnerhet.
som de hvar ph sitt oinrClde bjuda p&amp; goda och roande saker.
Men nu är saken den, att intet blad i Dnnnlark, beraknach p&amp; kvinligt publikuni, kan triinga i&amp;nom utan att till lockbete ha uppskrif- ter till matriitter och praktiska rid för hushUningen.
Damernas Blad m k t e darför också s15 in p5 denna viig och kom därigenom att konkurrera med det iildre Husinoderens Blad.
I flera år fördes sålunda en stilla tiiflingestrid mellan de bägge bladen, men 5nnu bestod ammunitionen endast af matrecepter, gratis.inöneter till broderier och kladningsplagg förutom de mera vanliga ärspre- mierna, bestiiende af reproduktionen af niigot kandt konstverk.
Med detta Ars ingång risade Heminet dock, att det satt med större trun~fer på handen och endast begärde att gifmildt f % dela ut dem.
Det utsatte namligen 20 extrapremier till ett sarnladt värde af 1,200 kronor till de snälla prenumeranterna.
Dar funaos hade cykel och symaskin och t. o. m. en kaffeservis af silfver till ett varde af- 290 kronor.
Till någon af dessa härligheter kunde man %paa en magelig ahade, - det ar ju det danskmne tycka om - bli den lyckliga ägaren.
Man behöfde icke lösa något svart samfundsproblem, endast en icke alltför svar gata, vara prenumerant pk bladet, därtill skaffa en ny prenumerant samt - hafva litet tur.
Sakerna skulle namligen utlottas bland de m h g a lyckliga gåtgissame.
Det var att förutse, att en väldig rusning till bladets expedition skulle inträffa, och redaktionen ar nu ocksa i stånd.
att meddela, att upplagan utgar i 24,000 exemplar.
Meii Husmoderens Blad » er ikke tabt bag en V o g n ~, som vi saga Ilar.
Redaktionen .förstod, att ock&amp; en stor trumf kan öf vertrumfas.
E n vacker dag öf verraskades de promenerande i » Byen » med illustrerad (:: plakat ph alla annonspelare.
%Hus- moderenu Blads Gratispreinier » stod det of vanför och dikunder * afbildningar af en miingcl vackra och nyttiga saker till ett samladt varde af - 3,152 kronor!
Största vinsten var en modern och stilfull matsalsmöbel af ek.
Jag tror det duger!
För att vinna den beliöfver man bara vara prenumerant för april- och julikvar- tal, gissa en g8ta och - hafva litet tur.
Deil berömda och mycket orn.talade w kvinliga vildheten % har tydligen hiir ingått kompani med konkurrensens genius.
Hvillra framtidsutsikter.
öppnas icke genom ett sådant förbund!
Man ser i andanom konsertflyglar, automobiler, egnahems-villor rycka fram för att öfverbjuda hvarandra - utan tvifvel till ' stor gliiclje för den lycklige vinnaren och isynnerhet för folk, som skola satta bo, men säkerligen icke till gagn för kvinnopressene prestige.
Ett företag a,£ annan art, men som dock siilterligen har en liten bisn-iak af koiikiirrens, - udden sa.ges vara riktad mot » Dansk Iiunst; flidsforening)) - skall startas till hösten af den nybildade w Forening til Gavn for Kvinders Haandarbeide ».
En lokal skall öppnas p5 ~Stróget)) till försiiljning af alla slags kvinnoarbeten sdval som till mottagandet af beställningar p % s %- dana.
Företaget Er icke baseradt på vinst, utan meningen vore, att cliirigenoin skafia kvinnorna tillfiille till en rikligare arbets- förtjiinst, SA att arbeterskorna sjdfva skulle fA den del, som annars tillfaller mellanhandlaren, dock med fråndrag af 10 proc.
till driftsoinkostnaderna.
Det stiges att Bikupan i Stockholm har tjiinat till.
nzöiister, men företaget sltall anliiggas i en 1Angt större skala.
DA ingen mindre an lilnsbaronessan Reedtz-Thott stlir i spetsen, %r det viil saimolikt, att den förnödna stora kundkretsen icke skall komma att saknas, hvarför detta fföretng verkligen bör kunna, blifva » til G a m » för kvinnoarbetet, som här kampar en förtviflacl strid för tillvaron.
Det %r att hoppas, att föreningen icke skall duka under för den niilliggande frestelsen att under- bjuda affarerna pQ platsen.
.
Bland de senare Arens företag för kvinnan af krinnan intager K~.ilzde71jenmet i Lcessöesgctc7e ett mycket frainstAende rum.
Det har kommit till s t h d för att racka nödställda kvinnor, hrilka ännu ha ' bevarat viljan att arbeta sig upp igen, en hjälpande hand, .på det att de icke skola gå till botten i den stora stadens dy.
Hemmet utesluter således konsekrent alla sadana, Bom endast vilja begagna sig af dess gästfrihet för att liittare kunna föra ett dagdrifrare- och tiggarelif.
Tj änstflickor utan plats, fabriksarbe- terskor utan arbcte, äldre kvinnor, soin icke förmA att uppn % en tillräcklig arbetsförtjiimst och som I~ehöfva ett tillfiilligt hem, innau de kunna mottagas i någon stiftelse, samt kvinnor, som efter en liingre tids sjiikcloru äro odugliga till arbete - alla sådana iiro viilkonma gäster i hemmet.
En af grundtankarne ar den, att hemmet skall vara ett led i arbetet för att föra strömmen, z£ arbetskraft tillbaka frA.11 storstaden nied alla dess fallgropar och till landet - den ström, som redan i så många Ar har haft en ödesdiger riktning mot staden.
Henmiet bestar af följande institutioner: Gcesteltjent, Anme- stzbe, Viiggestlie, T ?ewze71jent och Fol7iekÖliken.
I giisthenm~et finnes plats för ett tjugutal iiattgiistcr.
För nattliiger - en fältsäng med madrass, lakan och filt - betalas 16 öre.
Bad gratis.
En gast kan stanna sex vcckor.
För den, som vill hafva plats pB landet, anskaffar styrelsen skdan; men tyvärr, erfarenheten risar ' att landtflickan, (största antalet gaatcr höra till denna kategori,) iifven sedan hon på ett eller annat sätt lidit skeppsbrott i den stora staden, dock icke kan motstå dess lockel- ser.
Flertalet af gaster önska plats i staden, men ina d&amp; sjalfva skaffa sig en sådan.
En alldeles särskild uppn~arkaamhet förtjiinar afdelningen för digifvande mödrar, eller amm mes tu en^, som den kallas.
I ett land dar alinzentationslagen iir s&amp; hird och godtycklig mot den ogifta niodern, gr ett sådant räddningshem af behofwt påkalladt.
I följe den gängse praxis yarar det oftast ett halft Hr, innan fa- derns bidrag till dct oäkta barnet blir utbetaladt.
Dcss storlek afgöres genom öfvcrenskominelse ocli domarens skön ocli ar ofta så lågt beräknadt, att det blir niodern, som flr draga det tyngsta lasset.
Allra liårdast %r val .dock, att hon a.f lagen icke har nhgot stöd, om hon af fadern till sitt barn vill krlifra uiiderhåll under dcn tid före och efter födelsen, d i hon ar förhindrad att arbeta.
För att råda bot hiirpa tillbjuder hemmet pi.
Lmsöes- '
gade kvinnor i denna ställning ett stöd.
Åtta veckor före och sex veckor efter barnets födelse kunna de f % stanna på hemmet.
De f % h a sitt barn hos sig och kunna för det gifna, mycket billiga priset hämta sin kost från folkköket ..
När de ha Ater- h h t a t krafter och funnit arbete, kunna de under dagens lopp liirnna barnet pA » Vuggestuen ».
Denna sthr i öfrigt öppen för hvarje arbetande moder mot &amp; n betalning af 30 öre om dagen.
Under en kvinlig liikares och en Sköterskas tillsyn få småbarnen dar kost .och en skötsel som är fullständigt efter den moderna hygienens fordringar.
Denna afdelning är, för att barnen skola skyddas f r t i för hiilsaii skadliga iaflgtandei~, helt afskild frAn de öfriga.
I » Vmnelijemmet,,.
som har plats för ett tjugotal gäster, kunna arbetande kvinnor för ett ytterst billigt pris få stadigva- rande inackordering.
Nar tvB dela ett rum; betala de för kost och logis endast G kronor i veckan; i de rum där flera sain- snanbo, ar priset 5 kr.
Denna afdelning rekryteras hufvudsakli- gen af söi-i~inerskor, hvilka 11 % soin öfserallt höra till de uslast aflönad6 arbeterskor.
För en handsömmerska t. ex., som med de har giingse lönerna, trots all flit och skicklighet, icke kan.
uppnå mer a11 högst en 1wom om dagen, ar en plats på hemmet detsamma som räddning ur elandet.
Denna afdelning har sitt eget sainlingsrum, där pensioniirerna ltunnn göra det s&amp; trefligt för sig som de hafva förni&amp;g,z och siimja till.
I folkköket serveras en middag p % t v i rätter varm mat till det fabelaktiga priset af 20 öre, en kopp knffe eller te kostar 4 öre, en sinörghs lika s i mycket och en kall friikostriitt .s öre.
Den mat jag vid mitt besök smakade på var alldeles oklanderlig.
En del, z£ gästerna f&amp; sysselsättning p5 hemmet.
Om aft- narna sandas man i samlingsruninlet till högtläsiiing, iizusicering eller samtal, hvarpå dagen slutas med.
gemensam andakt.
Nu några ord till sist om hemmets historia, son1 är läro- rik nog.
Det är icke mer an natt och janit tre &amp; r seclan, att jag på .ett möte i Dansli Kvindesnnzfimd hörde planen till ett härberge för hemlösa kvinnor framstiillas.
Det var journalisten, fru Tribeke Salicath, som hade undfått idén dartill medan hon om aftnarna läste högt för de stackars gasterna i » I: lerberg for hjemlöse nzimd)).
Hon framstallde sina tankar i ett varmhjartaclt föredrag, som ref Htiörarinnorila i-i~ecl sig.
Det var siikert ingen i hela clen talrika
församlingen, som icke gaf sin tillslutning till tanken.
I synner- het väckte det redan här framkomna förslaget, att hemmet skulle försöka att motverka öfverhopandet i staden af kvinliga tjänst- sökande från landet, anklang.
Nar fråga blef att erhålla medel därtill, var det dock åtskilliga, eon1 tviflade på möjlig- heten att skaffa det förnödna.
Krafven voro allaredan så stora, att det icke vore lätt att koinma med niigot nytt.
Men också har skulle det visa sig, att tro och kärlek kunna flytta berg och att den goda viljan alltid finner utvägar.
Fru Salicath kastade sig med ifver in i agitationen för sin sak.
Hon skref i tidningarna, reste omkring och höll föredrag och lyckade8 inom kort att samla några, tusen kronor.
Redan i februari 1902 kunde ett litet härberge i hyrd lokal öppnas paa Graabrödretorv.
Detta hem blef dock s&amp; att saga endast en försöksstation y&amp; vägen.
JIan hade börjat med att mottaga alla slag af hem- lösa, men snart visade det sig nödvändigt att utskilja alla sadana, som ' icke lade i dagen niigon möjlighet till upprättelse och att hänvisa dessa till fattigvirden.
Man fann snart dessutom, att utrymmet var för litet och att det var nödvändigt att försöka f&amp; ett eget hus.
På Lassöesgadc på Nörrebro fanns en mindre egendom, lämplig för ändamAlet.
Va1 hade man endast nhgra f2 tusen kronor att siitta in däri, men det måste dock försökas.
Huset inköptes, och i noveiiiber 1903 flyttades hemmet dit, efter att man hade gjort det otroliga f ör att af vanliga bostadslägenheter frammana de lokaler som behöfdes för de olika institutioncrna.
Hemmet skötes af en förestAndarinna, medan fru Salicath som ordförande i styrelsen liar öfverinscendet af det hela.
Oni hemmets framtid uttalade sig fru Sdicath, som hade godheten att visa mig omkring, niycket förhoppningsfullt.
Då folkköket blefvc nicra kanat i trakten, skulle detta bli den kraft som bar det hela.
Det kunde ickc dröja länge innan man Anyo måste tanka p&amp; utridgning och clå vore det att hoppas, att man skulle få bygga eget hus.
Myndigheterna hade hittills stallt sig sh viilvilliga gent ciiiot företaget, att dct vore skal att tro, att de också hiidanefter skiillc gynna det.
Rcdan hade man uppnatt skattefrihct för huset.
Mången gång har jag haft tillfalle att beundra danskornas rent af underbara förinåga att reda sig med litet, att taga vara på och anviinda afven det minsta och att sålunda göra en krona
' 257 af cn tioöring, likväl klingade det som hebreiska for mina .öron, att folkköket skulle blif va inrättningens ekonomiska drifkraft.
Skulle det vii1 med de giingse oerhördt billiga priserna ens kunna bära sig själft?
Fru Salicath försiikrade dock, att allt var noga beriiknadt och att det kunde och skulle gB.
Och nar jag tog i betraktande, livad hon hRr pA s5 kort tid och med SA godt som tomma händer utrattat, incste jag böja mig och stoppa min skepsis i säcken.
Allt iir möjligt för den, som vill det goda och försthr att offra sig sjalf.
M. Anholm.
Kvinnofrågan v i d r i k s d a g e n 1904. '
Deil senast afslutade riksdagen torde icke utan skäl kunna räknas till de för kvinnofrågan betydande, liksom den i stort sedt kommer att sträcka sina verkningar långt in i framtiden.
Jag tanker härvid icke endast på laroverksfrågans afgörande utan iifven p&amp; röstrkttsfrågan, ty om den sistnamnda också icke nidde sin lösning, i det att regeringens rösträttsförslag föll på andra kammarens motvilja mot cle proportionella valen, så måste dock resultatet betraktas som ett betydelsefullt afslöjande af det politiska liiget.
För alla partier - man m5 se det med ' gliidje eller sorg - stAr det numera klart, att vi tack vare detta upp- skof säkert Iia komrnit den allniiinna röstriitten ett.
stort steg närmare, än vi skulle ha gjort, om regeringens förslag gått igenom!
F &amp; hvarje ny riksdag har stamningen betriiflande röstriittsfragan ut- vecklats i allt mera afgjordt demokratisk riktning, och hvad som iinnu på 90-talets midt skulle ha riiknats som ett mycket liberalt förslag, det hade nu blifvit moget att förkastas som reaktionärt.
Ett bevis, om ytterligare sådana behöfdes, ph att utvecklingen gar vida snabbare nu än förr, dA ett representatioi~sförslag.kiinde taga öfver femtio Ars betinketid!
Det iir darför icke att betrakta som uteslutande förrniitenhet, .om vi ' icke längre i vAra tankar nöja oss med att placera den kvinliga röstriitten son1 en afliigsen utopi lAngt bort i det blå.
Ilen behandling, soni kvinnans rösträttsfrå.ga vid senaste riksdag genomgått, vissi en afsiviird stegring i riksdagens intresse
för saken.
Att landshöfding Sjöcronas nlotion, som bekant gaende ut på politisk rösträtt för hvarje kommunalt röstberättigad nian och hwimn, varkligen lyckades sanda en tredjedel d första kammarens ledamöter, lär ur krinnosakssynpunkt icke rara BH mycket att fasta sig vid, d&amp; de röstande knappast ha tänkt p5 denna sida af frågan, men vida mera betyder utgången af borg- mästar Lindhagens motion i andra kaliimaren.
Som den förut l hiir endast påminna fullständigt varit aftryckt i Dagny, ~ i l jag om att redan dess första upptriidande rar agnndt att tillvinna sig en vida större uppmiirksamhet 511 som förut kommit nggon liknande motion till del.
F. T. Borgs motion 1884 tog man bland allmänheten hufvudsakligen soni ett godt skamt, och utgången i riksdagen, 43 röster för inot 54 mot, vittnade icke om iiitgot egentligt intresse för saken.
Hr Lindhagens motion för tv8 &amp; r sedan afstyrktes, som vi minnas, i konstitutioneutskottet utan reservation och i kammaren ined 111 röster mot 64, medan den af pressen upptogs utan l-iHn, snarare nied ett visst kuriositetu- intresse.
Men efter dessa tv&amp; års förlopp är stiillningen redan väsentligt förandrad.
Denna gång nämner till och med regeringen, sasom det blifvit sagdt, » några försiktigt vanliga ords om saken i motiveringen till sin rösträttsproposition, i det justitieministern yttrar: » Ehuru orvifvelaktigt en viss giltighet miste tillerkännas en stor d.el af de skiil, som anförts för en dylik utstrackning af den politiska röstriitten, anser jag dock, utan att nu inga på en närinäre granskning af dessa skäl, att, d&amp; frAn deras sida fragan gdier, något allmannare kraf på en dylik utsträckning ej för- sports och d5 i allt fall den uppgift, son1 närnlast tränger till sin lösning, är tillrackligt s ~ i r i och för sig, med denna nu icke bör saminanföras frågan om kvinnans deltagande i det politiska lifvet ».
Redan detta är ju en uppniarksanihet, siom visar, att saken icke längre kan ignoreras, men hartill konimer nu den anslutning, som hr.
Eindhagens motion denna gång väckte.
De trettio in- stiimmandena kommo säkert soni en öfrerraskning för de flasta både viinner och fiender till saken, och om man ocksi icke för- vånades öfver konstitutionsutskottets afstyrkande, SA.
var man desto mer förvånad öfver att finna detta afstyrkande förenadto med ett shdant medgifvnnde som detta: xDet Iiiter sig enligt utskottets uppfattning icke förneka, att spörsiniilet om beredande af rösträtt ht kvinnan ar af den art, att det förtjanar att all-
varligt uppmärksainmas; och utskottet är med hr Lindhagen ense dikom, att en utredning a£ de förhdllanden, som kunna anses iiga inflytande på frilgans bedömande, bör föregi afgörandet af densammas.
Men härtill kommer, att saken denna gång afven uppnått en reservation inom utskottet, namiigen af hr Broström, som under hiinvisning till konstitutioilsut.skottets ofvan citerade yttrande bl.
a. om kvinnans röstriittskraf säger: » att detta kraf %r be- rättigndt, framgår, z£ minga tidens tecken ».
Och se vi p&amp; VO- teringens utgång, finna vi, att antalet af sakens anhängare i andra kammaren denna gång stigit med 29; frågan föll nämligen på 115 röster mot 93!
Allt detta sanimanfnttadt bildar ett resultat, för oss desto mera gliidjande, son1 clet icke konimit vår bön förutan; det kan tvärtoin betraktas som en direkt frukt af kvinnornas röstratts- arbete under de sista tvd Aren och bör blifvtt oss en kraftig maning att ihärdigt fortsatta på den redan inslagna viigeii.
Ytterligare 29 n y a röstriittsföreningar och ytterligare ett par tusen medlenzmar i70re hiir den liimpligaste demonstration » f r h deras sida, frågan, gäller ».
Har mail varit i tillfiille att rörande denna frs " Lg,z under- söka liiget i landsorten, har inan också ett starkt intryck af att bristande intresse för saken mestadels beror pH okunnighet och a t t dar cleniia okunnigliet &amp; r skingrad, det endast krafves en ringa ansats för att f i organisationen i g9ng.
Och en blick på de redan fiirdigbildnde organisationerna visar, att man har har att göra nied ett arbete, soin icke enbart omfattar rösträttsfrågan, ' utan acksb kan komn,z att f$ en stor viickande och allniiinbildande betydelse för de svenska kvinnornas datiing till medborgare.
, Vik&amp; vi blicken till riksdagens andra stora fraga, ldi&amp;erks- refomzen, förefaller resultatet hvad kvinnorna angår, knappast så uppi~iixntrande.
Icke soin skulle Itvinnorna ej med gliidje hälsa reforinen i dess stora drag: iiiöj1.igheten af en afslutningskurs före studentexan-~en, införandet af valfria iimnen pn gymnasiurri och .förvandlingen, z£ vissa siilåliiroverk till samskdor, det sistnämnda förslaget soin bekant frainkastadt redan af fru Adlereparre i hennes utlAtande såsoin medlem af flickskolekommitten.
Samtligcz dessa reformer haEva liinge utgjort önskeinål inom intresserade kretsar, och det iir endast mot det siitt, hvarp8 principerna förverkligats,.
.
som man kan göra berättigade inkast.
Först och främst mot af- slutningen i 6-te klass genom en ny examen, som hur liitt den %n rna göras, alltid kommer att verka betungande för 14 och 15- åringar, d&amp; däremot samma mal liacle kunnat nås genom afgångs- bctyg, till sin vederhaftighet garanteracle medelst effektiv statsin- spektion af skolornn.
Men utom risken för öfveransträngning bland skoliingdomen i alliniinhet, medför reformen äfven en annan, från vår synpunkt sedt synnerligen ödesdiger fara, nam- ligen risken för sjunkandet af flickbildningens nivå i vhrt land.
Som bekant har ett afgangsbetyg frAn viira flickskolors 8-de klass hittills medfört en viss lägre kompetens, såsom vid intrii.de i post- och telegrafelevkurser, etc. men om nu realskoleexamen redan efter genomgången &amp; te klass kommer att medföra sanima kompetens, ar det klart, att de flesta obemedlacle föräldrar - och dessa äro ju onekligen flertalet bland alla föräldrar i rart land - icke vidare komma att låta sina flickor fortsatta i ' 7-de och 8-de klasserna.
Man har invandt, att realskoleexaniens kunskapsmått icke yasent- ligt understiger det, som nu i flickskolans 7-de och S-de klasser meddelas, men man glömmer clarvid, att den stiirsta betydelsen af dessa klasser hittills icke så mycket yarit sjalfva kvantiteten af kunskaperna som fastmer den alliniinbil~ning man dar hunnit meddela, till följd af att man haft med 16 h 17-åringar att göra och icke behöft använda tiden till forceradt examensplugg.
Skulle dessa klasser därför komma att indragas - och det ar att befara, att i landsorten så flerstädes måste ske efter de nya realskolornas upprättande - s % förlorde man därigenom faktiskt det enda till- fälle man hittills haft att meddela flertalet af vår krinliga ung- dom den smula allmänbildning den så viil behöfrer, och som äljest endast står dcm till buds, som aflagga någon högre examen eller genomgå ett seminarium.
Nen den, som vet hrilken ljus- grön ' omogenhet afven v&amp;ra 17-åriga kvinliga &amp; de-klassister mestadels förete, kan icke med någon glädje tanka på att deras skolgAng i stiillet fikulle komma att ahlutas med en pluggtermin i 14- 18-års-Aldern.
För gossarnes bildning lar det nog bli sörjdt genom att de flesta - trots realslroleesamen - torde kornina att gå till gynznasierna, men de flesta flickor lära få nöja sig med hvad de sAlunda vid 15 åx inhämtat.
Men den andliga isolering de bada könen emellan, som bland de högre klasserna rare sig inom eller utom äkteiz- skapet redan är stor nog, delvis just p % grund af kvinnans under- liigsenhet i gedignare vetande - den skulle pA detta satt komina
att ökas.
i en grad, som .icke kan vara kvinnosakens vänner i vårt land till glad je.
Den ringa uppin$irlrsamhet.
regeringen visat för flickskolans kraf torde nog icke oväsentligt sammanhänga med att flickskolan icke p i något sätt varit inom läroverkskolnmitteen representerad.
En annan följd af denna lucka i kommittens sammansättning har varit.
den ringa blick för de kvinliga 1Warnas ställning, som det af riksdagen antagna regeringsförslaget visar.
Hur föga man äro iignade att representera kvinnors intressen, framtriider ohöljdt i historien o~ri denna kvinnornas lönefråga, som här löstes på det satt, att de kvinnliga seminarieadjunkternn faktiskt få sina löner sankta - om ocksAicke med så höga belopp, som utskottet före- slagit - och att en ordinarie saniskolelärarinna får hälften i lön mot en adjunkt, och första liirarinnan, som i allt väsentligt kom- mer att f5 en förestandarinnas skyldigheter, vida mindre ä11 half- ten mot rektor; ett underorclnancle af det kviidiga arbetet, som visst icke inotsvaras af vare sig den tidigare inträdande pensions- Hldern eller af ett par tiinmars niindre tjänstgöring.
Det Aterstår endast att tillägga, att nian för att p i detta sätt kunna göra reformen billigare, ocksR har såsom regel.
fastställt en lägre kom- petens för de lrvinliga likarna, i det man ansett Högre lara- rinneseminariets kurs för kvinna göra fyllest, medan däremot för nian - hvilka också tvifvelsutan ensamma äro ämnade till lärare i de högre klasserna - fordras filosofie kandidatexamen med profir.
At de akademiskt bildade kvinnornas petition i denna fr5ga har regeringens förslag icke agnat annan uppmärksamhet 5ri genom att p,Z ett mera personligt an sakligt ' satt bemöta de kraf den framställt.
Herrar Boströms och Lindhagens motioner i petitionens syfte ledde, trots Atskilliga instämmanden, icke till något resultat.
* * * ' Aterstår slutligen a t t ägna ett par ord At frågan om den gifta kvinnans själfdeklaration.
Som - vi erinra oss, hade.
Stock- holms rådhusrätt 1903 på klagan af några gifta, taxerade kvinnor, som icke fhtt åtnjuta kommunal rösträtt, gifvit de klagande ratt, d. v. s. åtminstone hvad Stockholms ' stad angår lämnat prejudikat på att gift kvinna är kommunalt röstberättigad, därest hon taxeras för sig och alltså får egen debetsedel.
' Men enligt den f r h och med 1903 giillande förordningen om sjalfdeklaration skall mannen
deklarera för ilfven den förmögenhet ' hustrun har under egen för- valtning, och som daraf följer, att hustruns förmögenhet i allman- het upptages på mannens debetsedel, hvarigenom ofvannämnda prejudikat icke kan tillämpas, väcktes vid 1904 års .riksdag af herr Staaff en.
motion i saken.
Hans anhhllan om hustrus ratt att få deklarera för sig själf beviljades icke, men daremot bifölls hans motion i den del, där den ' begär, att hustru skall få egen debetsedel för den egendom, som hon har under egen förvaltning, hvadan gift kvinnas kommunala rösträtt sålunda torde få anses räddad, i hvad på riksdagen ankommer.
I hvarje fall kunna endast helt f % gifta kvinnor komma i åtnjutande af denna rätt, då endast f % ha egendom under egen förvaltning.
Lydia Wahlström.
Kvinnors akademiska studier.
Hvad universitetslärare tänka därom.
I decembernumret för i fjol af den franska tidskriften » La Re- vue » förekommer bland annat en artikel, som bör kunna göra anspriik på .ett ganska stort intresse hos alla kvinnosakens vinner.
Diir framlägges nämligen resultaten af en encluete, som tidskriften låtit anställa bland representanter för s&amp; godt som alla mera fram- stående europeiska universitet.
Enqugten företogs med anledning a£ att en framstående amerikansk universitetslärare, rektorn för universitetet i Chicago, mr Harper, framställt ett y ' rkanie p&amp; att universiteten händanefter borde stingas för kvinnorna och särskilda colleges upprättas för dem.
Ofverraskande är i sanning detta yrkande från en man, som själf förut lär ha tillhört kvinnosakens förkämpar och detta.
i ett land dar kvinnornas intressen hittills kunnat glädja sig %t stor och säker framgling.
Men ännu mera öfverraskad blir man af motiveringen för detta egendomliga yrkande.
» Kvinnorna ha nu haft tillträde till universiteten i 30 år och de ha ännu ej frambragt någon To1stoi; någon Gorlri eller någon Nietzsche)), se har den fruktansvärda anklagelse, som riktas mot de.
amerikanska kvinnorna.
Månne man ej af samma skal skulle kunna neka de amerikanska männen tillträde till univer-
siten?
För att nu emellertid förvissa sig om huruvida cle euro- peiska universitetslärarna bedömde kvinnan och hennes deltagande i den gemensamma universitetsundervisningen lika hårdt som.
deras amerikanske kollega företog » La Revue * denna enquete, hvars för kvinnorna gladjaiide resultat onekligen ger ett visst stöd At den insinuationen, att det varit mindre vackra motiv, soin f örestahat den amerikanska universitetslärarens yrkande.
Det påstås nämligen, att det hela skulle vara en yttring af afund, orsakad af niigra milliarclörers stora välvilja mot vissa exklusivt kvinliga universitet.
Huru som hälst, så har här intriiffat ännu ett fall.
af den lyckligtvis ej så sällsynta företeelsen, att ett ondt har förvandlats till ett godt.
Ty utan rektor Hnrpers och hans me- ningsfränders utfall mot kvinnorna hade denna enqukte ej kom- mit till stånd.
Enqu6ten omfattade tvänne frågor: 1) anghende erfarenheterna af samundervisningen vid universiteten i allmänhet; 2) de resul- tet, som de universitetsutbildade kvinnorna nått i sina examina och i det praktiska lifvet.
Hvad den första frågan angår, så prisas samundervisningen från alla håll.
Den förfinar de unga männen och gör de unga kvinnorna naturligare och hurtigare, det iiro alla ense om.
Några af ' de tillfrhgade anse, att studiernas vetenskapliga nivå p&amp; sina stallen siinkts genom kvinnornas deltagande i universitetsiindervis- ningen, men skylla d&amp; detta faktum helt och hållet p$ att Itvin- norna hittills ofta erhållit mindre grundliga förkunsk.aper.
Så, snart kvinnorna erhålla en med mannens jämngod förberedande undervisning äro de förvissade om, att denna olägenhet skall för- svinna.
I allmiinhct sköta kvinnorna sina studier flitigare och sam- vetsgrannare, då mannen diirernot i regel visa sig äga mera initia- tiv och större förrnA,ga af sjalfständig uppfattning.
Men - det upprepas äfven från alla Iiål1 - ännu har inan egentligen ej ratt, att hiir fälla några domslut, man känner val genomsnitts- typen för den nlanlige studenten, men ännu ej pH 15lngt när genomsnittstypen för den kvinliga, därtill är erfarenheten 0111 denna.
sak iinnu allt för liten.
Anmärkningsvardt ar också, att från de land, diir man har den största erfarenheten att bygga på, England, Holland, Schweiz, Sverige, Danmark - därifrån komma också .dc varmaste uttalanden till förmån för kvinnan.
Visserligen är det iiifven från England, son1 det enda exemplet anföres på att kvinnors.
närvaro vid universitetsundervisningen gif vit skäl till n,lgra klago- mål.
Professor Harcourt, Oxford, skrifrer nämligen bl.
a.: » D % ju ett gammalt ordsprhk säger att undantagen bekräfta regeln, så bör jag kanske %£ven omtala, att mina manliga elever be- klagat sig öfver att damernas stora hattar hindrade dem att tyd- ligt se de experiment, som jag förevisade från katedern ».
Pro- fessorn tillägger, att det lyckades honoin att undanrödja orsaken till detta klagorniil utan att förvisa kvinnorna frAn universitetet - han bad dem endast att hiidanefter sätta sig p % de bakre bankarna i salen.
Då, som sagdt, detta %r det enda klagomhl, beroende p % samundervisningen, som omnämnes af alla dessa representanter för 16 bland Europas förnämsta universitet, så för- st&amp; man, att enigheten ar förrånansvärdt stor i detta afaeende Hvad &amp; ter czngar den andra fragan, studiernas resultat, s % finnes ju har ännu mindre erfarenhet att bygga p i.
Xen de erfarenheter, som redan vunnits, tyckas ingalunda gifva stöd At.
a för studier,.
paståendet att kvinnor skulle vara ~ o b e k ~ ä m I sina examina sägas de i allnlänhet visa sig som &gt;) goda medel- mattor », nien undantag gifrns dock.
Siiledes omtalar en pro- fessor från Göttingen, att flera amerikanska, engelska och ryska damer, som där förvarfvat doktorsgraden, visat en mycket an- märkningsvärd beghfning inom de högre omrhdena af matema- tiken, » något, som han aldrig skulle trott förut ».
Från Holland omtalas sarskildt tvänne kvinliga läkare, som gjort sig mycket bemärkta iiiven utom Hollands gränser, och afven från andra land anföras talrika exempel på kvinnor, som med stor framgång utöfva det ena eller andra larda yrket.
Och nästan öfverallt dutar redogörelsen med den anmärkningen att den larda kvinnan val vetat att bevara8 den känslighet, den fina smak och det behag som göra kvinnan så tilldragandes.
» En ung flicka ar ingalunda mindre lämplig för äktenskap », säger prof essor Hercourt, Oxford, sdärför att hon fAtt en grundlig uppfostran, och om hon icke gifter sig, s % kan hon antingen blifva lärarinna eller välja nagot annat lednadskall och taga en rerksam del i sin tids arbete och ideer ».
» Men är det inte för kvinnornas egen skull beklagligt, att man öppnat universitetens portar för dem; arbetet där öfvergår alldeles deras krafter och de bli endast öfveransträngda och sjukligas, så lyder en välvillig invändning, som nian kan få höra uttalae afven annorstädes än i Amerika.
HArpK svarar professorn vid
265 Sorbonnes iniversitet, Gabriel Seailles: r13vad mig ang %r s&amp; viintar, jag med att ifrhgasatta läinpligheten af kvinnors tillträde till unversitetet, hvilken fr %ga nu oroar mina kolleger i Amerika, till den dag d %.
det blifver stadgadt, att mannen skola underhalla kvinnorna och d % det blir dessa förbjudet att arbeta 12, ja 15 tim- mar i verkstaden eller hemmet.
~ v k p &amp; beror det väl, att ingen tänker p % att af barmhärtighet nlot kvinnan förbjuda henne till- träde till industriens helvete?
Att af fruktap för att hon skall öfveranstranga sig, hänvisa henne till kroppsarbetet eller » les arts mineurs de la mode,, innestänga henne i elände i namn af hennes sanna intresse, neka henne till och med ratten till konkurrens för att tillförsäkra pro- etitutionen det tillräckliga antalet rekryter - jag vill ej vara med om ett dylikt hyckleri.
Det skulle hafva varit färre kvinnor, som eökt sin tillflykt i klostren, om de kant sig mindre öfvergifna, mindre ensamma i vår sociala ökens.
Fran åtskilliga håll phyrkas afven en reform inom den hög~e undervisningens områ.de, i det att man anser, att kvinnor ej blott böra ha rätt att Atnjuta ' h: igre ' undervishing, utan afven rätt att meddela densamma.
, Det .ar i sanning,en motsägelse)) säger professor Gide, Paris, » att medgifva, att kvinnorna äro i stånd att mottaga högre undervisning, men ej att meddela shdan.
0 {h om erfarenheterna af kvinnornas studier mhhanda ej hittills varit SA lysande, soni man på sina håll hoppats, s % kan det hafva orsakats af att den högre undervisningen hittills endast har blifmt kvinnorna meddelad genom man,.
Att döma af alla de vanliga och förstiiende uttalanden, af hvilka har niigr?
utdrag i största korthet refererats, skulle man eilunda kunna konstatera det glädjande faktum, att kvinnosaken.
ej räknar nhgra fiender bland likarna vid Europas universitet.
Alla tyckas vara eniga om, att kvinnan bör tillförsäkras samma ratt till högre undervisning som mannen och att följderna af samundervisningen endast varit goda.
r La Revueu sammanfattar de erhållna svaren pA följande satt: 1) .Den för bhda könen gemensamma undervisningen vid Europas universitet erbjuder m h g a och stora fördelar och endast .en allvarlig ol&amp;genhet, som dock försvinner SA snart de bada ' könen erhå.lla en jämngod förberedande undervisning.
2) Kvinnorna med sina för dem egendomliga fel &amp; h för- *,
tjiinster, visa sig i studier och examina fallt likstillda och inga- lunda underlägsna sina manliga kamrater.
3) Om universitetsstudierna ännu icke ha uppväckt nhgot sarskildt lysande kvinligt gtni, s % hafva de dock gjort det moj- ligt för inånga kvinnor att skapa sig en hedrad och oberoende stallning, dar de göra stor nytta ».
s Ochu, tillägger tidskriften, » behöfves det mera för att for- svara kvinnans ratt till universit.etsundervisning3 Och ar det icke ett segerbudskap - och ingalunda en bankruttförklaring - som Europas kvinnosaksvanner här böra inregistrera32 A.
G.
Litteratur.
offer-eld af Gabrieile Ringertz.
Fru Elena ar en ung kvinna, som nf sin läkare i en obevakad stund skaffat sig bekräftelse på sin länge närda misstanke, att det rtrf af lungsot, som skördat många offer i hennes slakt, ocksh satt sin stämpel på, hennes lif.
Till sin anläggning är hon en nutids- varelse, som » bar p % en outsläcklig längtan efter en kärlek, s % fulländad och skön, som endast framtidens utveckling skall kunna dana dens, men som samtidigt tynges af sin tids liksom sin egen sjals oförmåga att förverkliga en dylik känsla.
Fru Elena iilskar en manlig individ vid namn Kjell.
Han ar naturligtvis inte hen- nes man, ehuru man ett ögonblick frestas att tro det, nar man p&amp; de första sidorna läser, att doktorn fann henne ensam vid härden och sKjells plats stod tom ».
Men misstaget rattas, snart, man fAr veta att Elena inte är lycklig med sin man och utan betankligheter skulle ha gift sig med Kjell, om inte sjukdoms- arfvet varit, och om hon int.e innerst haft en hemlig misstro till sin egen förm&amp;ga att slefva sin karlekw i hvardagslifvet.
Af dessa båda skal reser hon utan afsked först till Montreus och sedan till Visby, som hon alskar med passion.
- och det iir från hen- nes vistelse i den sistnlimnda staden, som Iiisaren har sin egent- liga bekantskap med henne.
Fru Elena ger nänd&amp;en luft At sina kilnslor i en sorts dag- ' bok, ämnad som testan~eiite till Kjell och hållen i brefforrn med trägna utgjutelser till den älskade.
Hon skrifver om sin.
kärlek till honom och till lifvet, om sjukdoniens framsteg och dcn dystra gastens annalkande.
Det fiimes godt on1 patos i denna bok, och aninet ar ju i och för sig tillräckligt gripande.
Motivet röjer en afgjord likhet med Jean Deuzeleg » Hemmet tomts, men en jamEörelse utfaller till fördel för det franska arbetet, som trots en viss inre tomhet fängslar genpni en glansande behandling af ämnet och en realism, som, hur kyligt behärskad än framställningen är, ofta verkar förf grande, alltid le£ vande och pregnant.
Förf.
till s Offer-eld » har tvifvelsutan velat n&amp; en liknande effekt, har velat måla den ännu fullt lifskraftiga själens instinktiva protest mot makter, som arbeta p % kroppens .förstöring, ehuru hon janinsides nied detta m %l ocksh haft ett annat: det att för- kunna ett nytt tidsenligt kärleksideal.
Men för att anlägga en s % allvarlig skildring som denna, och framför allt naturligtvis för att genomföra den, fordras n %got annat och mer än en exposé af nerver, öfverspandhet och interjektioner likt fru Elenas bref.
Det fordras en konstnärlig behärskning och milttfullh.et, son1 later de stora lifsproblemen framst % i den stränga höghet de äga i sig själfva, och som aldrig kan ersattas af än SS, m %nga sentimentala utgjutelser.
Säkert skulle hela boken ha vunnit betydligt, om, för !.
endast låtit bli att späcka fru Elenas bref med dessa ideliga, Ah, Kjell, Kjell9 som nu i sin monotona upprepning alldeles tröttar ut läsaren.
Det ar b %de möjligt och troligt att m %iiga läsare skola känna sig rorda och uppbyggda af den olyckliga fru Elena, som i sin frivilliga isolering bidar döden utan annan tröst an ekipaget med den livréklädda kusken, som Kjell skickat till henne och hvilo- stolen med den tobaksdoftande sidenkudden, ' som han likaledee flyttat ned till henne från sin eleganta ungkarlsvAning i Stock- holm.
Böcker, som p % detta satt vädja till känslan, finna nog alltid sin publik, syimerligast bland dem, som, likt fru Elena, anse sig vara för tidigt födda och bida den nya kärlekens tusen- Arsrike.
En och annan skall kanske också lockaa till tårar ge- nom fru Elenas detaljerade bestämmelser anghende sitt stoft, öfver den med ljusblått siden vadderade likkistan nl.
m.
En viss talang bör nian ej frånkänna denna bok, som.
är lätt och ledigt skrifven och rymnier b %de naturpoesi och iakttn- gelseförmhga, men den saknar i betanklig grad den stora, enkla mbsklighet, som är en lifsskildrings första villkor, om den skall kunna bringa oss en hälsning från den verklighet, som lefver och andm rundt onlkring oss, lbngt niera gripande an de flesta af F. E. diktarnes fantasifoster.
Xvinden skabt af Manden.
Studie ' af eir Kviude.
För några veckor sedan hade en norsk förliiggare artigheten tillsända %Dagnys » redaktion boken med ofvanstiiende titel, Atföljd '
af en l %ng, lockande förteckning p % de pressuttalanden, hvartill den gifvit anledning.
Det var andra uppl.
som kom oss tillhanda; sedan har, under en otroligt kort tid, upplaga pii upplaga sett dagen och, efter hvad det skrifres från Korge, skall den lilla bo- ken under den g %ngna våren varit det allmänna samtalsämnet i Kristiania.
Med ganska vidt spända förväntningar miste man ju g % till läsningen af ett arbete, som gjort s % mycket vasen af sig.
Har borde man väl andtligen f&amp; svar pa en af de gator, siisom lange ~ k d a t mänskligheten bryderi, nyckeln till kvinnoviisendets-pro- blemet?
N %got ditht väntade man sig allra minst.
Men jag m %ste s % godt först som sist erkänna, att det hela blef mig en skuffelse.
En omisskänlig stili~tisk talang f %r man ju tillerkänna denna ~ k v i n d e ~ hvem, det nu vaxa månde, som ställer sin ano- nyma ' person i breschen, och den hemmastaddhet i tidens nya idéströmningar hon ådagalägger - förf.
tycks bl.
a. kanna sin Nietzsche p % sina fem fingrar - inger respekt för hennes intelli- gens och beläsenhet.
Men därutöfver?
Hrar ar svaret, lösningen, utredningen p % de fr %gor, som kastas fram och som förf.
med s % mycken pretention ger sig i hhll med?
Kar man vandt sista Ila- det st %r man dir lika klok, d. v. s. man har bara fhtt en ny g %ta att grubbla öfver: den af en kvinna, som rustad till tanderna g&amp;r till storms mot sitt köns belackare, men vid blotta %synen a£ fienden, utan svärdshugg faller till föga och förklarar sig för öfvervunnen.
Det är en inkompetensförklaring för oss kvinnor, som, i fall kvinnokönet i sin helhet kunde taga den At sig, skulle sänka oss till det l %ga plan, dit herrar kvinnohatare ex professo, en Nietzsche, Strindberg och framför allt dr. Otto Weininger, an- ledningen till ifrhgavarande studie, en g %ng för alla försatt oss.
Det ledsamma ar, att kvinnan själf skall gifva alastarenom rum,, som det heter.
Ty hur hvimlar ej vkr tid af nervösa, åt hy- sterisk öfverspändhet hemfallna fruntimmer, som inte ge sig n %gon lefvande ro förr än de afslöjat sitt inre själstillstånd och det äk- tenskapliga samlifvets hemligheter - och det ar egentligen darpk det kommer an - i för offentligheten afsedda utgjutelser!
Och s % komma de till alla dessa D kvinnobikter c, B bekännelser D och D kanslo- stamningar D, hvilkn påstas afspegla nutidskvinnan D sadan hon är u och efter hvilka samtiden - och naturligtvis ocksa eftervärlden - anser sig böra döma henne.
Jag är dock öfvertygad om, att hufvudmassan af k l mnorna ' inte känns igen sig i de dar stiliserade kvinnoporträtten.
Men olyck- ligtvis tiger pluraliteten.
Det sr icke pk l h g t nar SA intressant att erkänna sig vara en vanlig sund, sjals- och kroppsstark man- niska, och som romanstoff är man som sidan framför allt oduglig, och så har den öfverförfinade, nervöst kansliga kulturkvinnan ordet.
Denna kvinna ar, så godt som utan undantag, den missför- st %dda hustrun, den p % lifvet och kärleken bedragna, med en äkta man, som icke skänker hy@ -- hon .- af en.
.
slidag.
individ tycker
269 sig ha ratt att fordra, den tredje, som kommer till, sviker också han, och där st %r hon med toniina händer - med tomhet inoni och utom sig - - -)) alltid full af oro och längtan; rädd för mörkret och ensamheten,.
- - - Det kvinnoöde, som är skisseradt i hiir omnämda norska bok, %r anlagclt efter detta monster.
Man har kallat det äktenskapliga skriftermhl, som diiri aflagges, för en handling af stort ' mod, » en hel bedrift)), som det heter i en norsk anmiilan, att » i vort lille forskramte Samfund tale saa aabent ud om vanskelige Bpörgs- maal,.
- - Att vara modig, d % man som förf.
uppträder med en mask för ansiktet, förefaller emellertid ej s % grufligen beröm- vardt; och skulle verkligen det samhälle, dar sEn handskes sett dagen, och dar problemdiktningen har sin urkälla, vara s %, för- skrämdt », då det galler ömthliga spörsm %l?
Man har svårt att tro det, liksom det uppseende boken väckt inte synes mig stå i något förhiillande till dess märklighet för öfrigt.
Det är en fråga för dagen, som serverats i - en pikant och sensationell form, voila tout, men den sanningskärlek, som dikterat framstallningen, är icke af den art, att den reder ut några tilltrasslade sanifundshiir.fvor.
Den m a novellartade episod, om hvars innehåll har gjorts några antydningar, är försedd med en psykologit3k-polemisk in- ramning.
Den för ett par %r sedan aflidne tyske författaren Weiningers uppseendeväckande arbete D Geschlecht und Charakter 2, däri den vid ett par och tjugo %r för egen hand fallne epilepti- kern-filosofen afbördar sig sitt frenetiska kvinnohat, Kr utg %ngs- punkten för studien.
Sant ' ar, att man, för att ratt kunna bedöma den norska skriften, borde kanna till och ha last det tyska arbe- tet, hvilket ej är fallet med undertecknad, Dettas anda torde dock vara tillfyllest angifven i det vitsord, Horn Strindberg säges ha ' gifvit författaren:, En förfärlig man - men som otvifvelak- tigt löst det svåraste a£ alla problem.
- Jag stafbude, men han lade tillsamman.
Voil6 ' zut hornme!))
Djupt upprörd öfver de af Weininger mot kvinnan riktade in- vektiverna, g %r förf.
till den omtalade boken att vederlägga ankla- gelserna - och SA ger hon en studie i kvinnopsykologi, som är det basta beviset för Weiningers satser!
Det ar detta, ' som före- faller s % besyiinerligt.
Trots sina delvis geniala, och väckande tankar gör därför arbetet ett öfvervägande splittradt och otillfreds- ställande intryck.
L.
D.
* * * I Svalehuset af Marie Xichelet.
.
VBr svenska barnavärld känner redan Marie Michelet genom ett p.ar mycket intagande barnberattelser: » Puck&gt;) och.
» Hos 1 \ IIormor », hvilka förvärfvat sig m %nga vänner, ocksh bland de äldre.
1 synnerhet den förra är en liten piirla, hvars varde säkert
uppskattas ännu mer af iildre läsare, afven om barnen p % sitt satt verkligt njuta af den.
» Puck » är Ben fortdling on1 en liden gut », som var mera hemma i himmelen än på jorden, och son1 ocksh tidigt flyttade öfver till det rike, som hörde honom till.
» Hos Mormor » herättar oss om Pucks sm % systrars och kusinernas upplefvelser under ett soligt sommarbesök.
B %da dessa berättelser äro för och om sm % barn.
» I Svalehuset » följer Pucks äldsta syster, Rabek, ett stycke vidare p % hennes väg genom lifvet.
Rabek skickas nämligen att i helpension i Tyskland hos ett riktigt mönster till föreståndarinna, » frii doktor Langhans », som hon kallas på norska, och hos henne falr hon göra bekantskap med en skara unga kamrater af olika nationalitet och skaplynne.
Boken &amp; r va.1 närmast afsedd för flickor i » ton-&amp;ren », hvilka säkert skola finna den mycket rolig.
Det ar nhgonting i den, som erinrar om Louisa Xlcotts tidigaste och bästa arbeten, kanske egentligen den p % en g %ng humoristiska och allvarliga blicken för rara flickors karaktarsdrag, egenheter och stötestenar.
Det är en sund och ren anda, en frisk och varm religiositet, som genomgAr denna bok, hvilken viidjar till de basta känslorna i unga hjärtan och bör kunna ge åtskilliga krdomar för lifvet.
Man kan ju m %handa tycka att den romantiska episoden är tämligen otrolig, och att, fru doktor, borde varit alltför förutseende att skicka sina elever till den officiella dansskolan, som satte s % mycket myror i hufvudet på dem, men son1 helhet är boken i hvarje fall skrifven med all den fina förståelse af ungdomen och allt det djupa och dock vidhjärtade allvar, som man hade skäl att vänta sig från detta hhll.
Den norske förläggaren har beledsagat sitt öfversändande af boken med det uttalandet, at.t unga svenska flickor knappast torde kunna f % en bättre bok än denna för att öfva sig i ett rent norskt språk.
T7i instämma i allt hufvudsakligt i detta omdöme och tillägga blott den förhoppningen, att sh m h g a som möjligt matte lasa den i original.
Det bör ej öfverstiga en vanligt begafvad ung flickas förn~aga att läsa dylika böcker p&amp; norska, och de ska.ndinaviska folken borde i en mar framtid B % mycket ha inträngt i hvarandraa spr&amp;k, att öfversattningar áf skönlitterära verk kunde anses nästan öfverflödiga.
F. E.
3 % I anmalan af Laiira Kielers böcker af F. E., hilft.
9-10, sid. 245, 7 rad.
iippifrhn, förekommer ett tryckfel, Lirilket härmed rattas.
Star:, bättrade människor D, läs: aluttrade maiiiiiskor D.
Berliner-kongresserna 4 - 4 8 Juni.
De tvenne iilnehdllsrikn kongressveckorna i Berlin höra, d % tidskriften gdr i press, redan till det förflutna.
De stå oss dock ännu SA ytterst niira i ticlsruniniet, att det ej torde skada, att den allmänna sailii1iailfattizii3g af inöteiias karaktär och eventuella re- sultat, som en af de svenska deltagarinnorna haft alskviirdheten lofva delgifva oss, l %ter nå.got vänta p&amp; sig till dess intrycken hunnit stadga sig.
Vi vilja emellertid, i afvaktan på en mer utförlig kongressberättelse, som vi hoppas kunna framlägga i ett följande häfte, här meddela en och annan detalj från Berlindagarna, hiimtade ur den dagliga pressens ganska vidlyftiga telegram- och korrespondensartiklar.
Kongressernas rad inleddes, son1 bekant, med ett internationellt tlzöte för Awinnam politiska röstl-att.
Det sammanträdde i den stora och elegant utstyrda Bechstein-Saal vid Linkstrasse och utniarkte sig, säger korrespondenten till en af v %ra stora dagliga tidningar, för sin värdiga prägel och af en stilla glöd genomandade entu- siasm.
D Äfven en gammal tidningsman som under tecknad x, in- tygar sainina korrespondent, » har sällan hört så mycken sann val- blighet utan fraser p&amp; ett möte, och de uppträdande damerna gjorde intryck af att besitta bade kunskaper och intelligens s.
Förhandlingarna, vid hvilka blanc1 andra den kailcla fru Minna Cauer presiderade, öppnades af jiir.
dr. fröken Anita Augspurg, en af den tyska kvini~orörelsens fornaimta ledarinnor.
Talarinnor vor0 för öfrigt bland andra Mrs Chapnian Catt, amerikanska, miss Royers Cunliffe frAn England, fru Wynaendts-Franken-Dy- serinck fr %n Holland och mrs Napier frAn Nya Zeeland.
Fru Bugge-Wicksell, en af Sveriges representanter, laninade en r&amp;tt utförlig redogörelse för kvinnans deltagande i det kommunala lifvet i Sverige.
Den nnierikimska pastorn, miss Anna Shaw afslutade mötet.
Aiigaende cletsaiiiina yttrar deil tyska ticlskrif ten » Die Frautm- bewegung ».
eftern ni id dagen den 4 j ~ m i afslutacles i Berlin en världs- f or kkiiilig rösträtt ».
historisk akt: bildandet af » V5srl.cl~fOrb~il~clet Det var ett gripande ögoil ' blick, di, efter stndgeförsl~agets antagande de olika ländernas repïeseiitniiter tillkani-isgAfvo sin anslutning till förbundet och, seclan valet af f unkt.ion %rer f örsiggbtt, den 84-Brigs Miss Susnn B. Anthony, hvilkens lifsverk nu kunde sägas nått sin fullborclan, 1: est.e sig och iilottog församlingens entusiastiska hyll- ning.
Den soin upplefvnt dema stund g1Ominer den aldrig.
Sta- ende p&amp; plattfornien, o~ngifven af sina iiieningsfriind~r, det arevijr- diga ansiktet uttryckande den djupaste rörelse, ' tackade miss An-
thony för den storartade orntionen, och innii kan val tanka sig hvilka känslor skulle genoinbäha hennes bröst., d % hon jämförde den g %ngiia tiden och de smädelser och förföljelser, för hvilka hon varit utsatt, med det nuvarande ögonblicket, dil man godt kan s e a att hon hade en värld vid sina fötter., Enligt B Die Frauenbewegung D har Världsförbundet f ör kvin- nans rösträtt den 4 juni 1904 antagit följande program: 1) &amp; Iiän och kvinnor födas sAsoiii jämställda, fiia och själf- ständiga inedleminar af det iniinskliga samhiillet, utrustade mct2 sanima förstånd och begAfning och lika berättigade att oförhin- dradt koinina i Atnjutande af sina personliga fri- och rättigheter.
2) Det naturliga förhbllandet könen emellan ar grundadt p % ett ömsesidigt beroende af hvarandra och ett gemensamt arbete; hvarje inskränkning af det ena könets frihet skadar ovillkorligen det andra och därigenom hela människosläktet.
3) Alla lagar, seder och bruk, i hvilket land det vara ma, som sikta mot en inskränkning af krinnans oberoende ställning, en begränsning af hennes uppfostran, han~mande af hennes naturliga gafvor och ett undertryckaiide af hennes personlighet, hvila p % en falsk grund och hafra i det nioderna sainhallet iistad- kommit ett konstladt och orättvist förhallande mellan könen.
4) Sjilfbestimmanderätt inom hemmet och staten är hvarje normal vuxen människas oeftergifliga riittighet och kvinnornas ute- slutande fr %n denna alliniin-iniinskliga rättighet har ledt till sociala, rättsliga och ekonomiska oriittvisor och äfven bidragit att skärpa hela den civiliserade världens ekonomiska betryck.
5) Hvarje regering, som phliigger sina kvinliga medborgare skatt och föreskrifver dem lagar utan att tillerkänna dem samina bestimman~erhtt som de manliga medborgarne, utökar ett rätts- missbruk, son1 är oförenligt med en rattradig regering.
6) R.östrätt är det enda medlet att värja den personliga ratten till lif, frihet och lycka (to life, liberty and pursuit of happiiiess) sasom den amerikanska oafhängighetsförklaringen lyder, en sats, erkänd af alla inoderna statsförfattningar.
Daiför inaste i alla land med konstitutionell regeringsform kvinnan erhtilla alla po- litiska rättigheter och privilegier.
Den 6 juni hade » the Internntionnl!
Cou~zcil of TVonzen » sin gene- ralförsamling hvilken, som bekant, äger rum hvart femte Ar, nu i Berlin, liksom för fein %r sedan i London, i s: inibrtnd ined en kvinlig världskongress.
Själfva förhandlingarna voro endast till- gängliga för nationalförbundets nledlemmar, nien trenne aftnar anslogos till offentliga sammankoinster.
Den första af dessa var agnad %t presentation af de olika ländernas representater och hade ett sa.rdeles högtidligt förlopp.
P % den rikt dekorerade estraden s %gos det internationella förbundets funktionärer: ordf. mys.
Xay
Wright Sewall från Indianspolis, vice-ordf. lady Aberdeen; Fräuleiii Helena Lange, Berlin., skattiniistare; samt de bhda sekreterarne miss Teresa Wilson och Ml1: e Camille Vidart.
Vidare märkta, bland de olika nationalförbundens presidenter och delegerade, för Sverige fru Anna Retzius samt fru K. Bohman och fröken M. Cederschiöld.
Det tyska nationalfö~: bundets ordf. Frnu Stritt öppnade sam- rrtantradet; bland de uppträdande märktes för öfrigt i främsta rummet den Aldriga miss Susan B. Anthony, rösträttsveteranen, som trots sina 54 Ar, nied ljudelig och klar stamma hö11 ett med entusiasm hälsat föredrag; fru Retziuo, son1 redogjorde för svenska kvinnornas ilatioiialförbund; mrs Sewall; froken Gina Krog frdn Norge; fröken Alexandra Gripenberg fr %n Finland, för att nämna de för oss svenskar mest bekanta namnen.
Det stora mötet, iignadt At fred- och skiljedomstol, där baro- nessan Bertha von Suttner uppträdde som talarinna, var det som af drniinheten oinfattades ined största intresset och tilloppet var den gången oerhördt stort.
De andra hufvudtalariniiorn,z för aftanen voro lady Aberdeen och fransyskan M11: e Bogelot.
Ptt Sveriges vägnar talade fru Agda Montelius.
.Om hennes inliigg säger den ofvan citerade tidningskorrespondenten, att det hörde till en af de biista och förstAncligaste under diskussionen: Bland annat frarri- höll tal.
hurusoni » du skall icke dräpa », visserligen var ett heligt bud, imen att det också gafs något son1 hette ~zödvä~.n.
» Och ratten till nödvärn l %g cljupt inpriigladt i det svenska rättsbegreppet.
Det vore i hög grad lgnlpligt att mödrarna inpraglade hos bar- nen, att det vore orätt att angripa någon, men att man afven hade riitt att försvara sig ».
Bland de viktigaste beslut, som nationalförbundet fattat, namnes det, att nästa fen~&amp;rsniöte, år 1909, skall hulas i Kanada.
Till.
president under femårsperioden valdes enhälligt lady Aber- deen samt till vice-presidenter (enligt den vidtagna ändringen i stad- garna utses numera tre sAdana), Frau Stritt, fru Hierta-Retzius och en af det franska nationalförbundets representanter, M: me Siegfried.
Den 13 juni tog den stora hternationella kvinnokongressen sin början.
De svenska deltagarinnorna hafva, skrifves det från Ber- lin, tagit en hedrande del i förhandlingarna.
Men darom, som sagdt, skola vi i ett kommande nuininer utförligare tala.
En protest.
Under nedanstaende rubrik har nyligen i, Svensk Dam-Tidning?
varit införd en protest mot det siM, hvarpk svenska studieresande i Arne- * '.
rika vid hen~komsten skildra clet inordiska tillst8nclet blaiicl de svenska t.jänstefliclrorna i Nya Wirlden.
S&amp;rskildt.
har fröken Cecilia Milows frain- stallning nf dem sksom i sedligt dseencle atkeiicle endast Dett fjät framom negressernw fra~nkallat en smartsam indignation bl: i.nd v t a - lanclsmaii- innor DA an.clra siclsn hztfvet, livilken gifvit sig iittrycli i ofvannlimda pro- test.
Dess förf.
Br, efter hvad soin inedclelats oss, en svenska, redaktions- sekreteraren i den inycket spriclcla svensk-ai11erikans1: a tidningen nKvinnan och liemrnet~, hvilken Iiix utgB till ~80,000 sl&lt;sndinaviska hem,.
Utan att satta i tvifvelmlR1 att fröken Milows uppgifter, som hon meddelat i sitt afven i Dagny refererade högeligen iiitress: inta föredragn Ungclomsproblemet i Amerika&gt;: stöcla sig p % iipplysningar hon erhkllit af vederhäftiga personer p&amp; platsen, iir clet oss, icke förty en glädje att se clessa nedsl %ende skild- ringar motvägns af andra, ljussre, hvarföre vi ej tveka att, efterliomman$e den till oss ställda uppmaningen, hWr Atergifvn clet hufvuclsakligaste af pro- testen.
Ty, h u r g&amp;na vilja vi ej tro, att det Wr undantagen, icke regeln, som de resande landsrnäiinen tecknat och att flertalet af v b a svenska systrar, soni vunnit hemortsrätt och en utkomst pP1 clet fr ' a i me rikas jord, mot: Evara clet vackra och.
beröininande vitsord, som nu gifves dein fran en.
otvifvelaktigt inecl förlikllandena fullt förtrogen laiidsmaiminna!
En röst från Amerika.
Lat mig betyga i de 80,000 kvinnors namn, soin vi genom kvinnan och lienimeta representera, att de svenska kvinnorna härute i regel iiro aktade, hederliga och eftersökta, ja föredragna framför andra nationers kvinnor, s&amp; att man knappt kan öppna en tidning utan att läsa: nScandi- navian.
p w f w r e d ~.
Här finnes, lika väl som i hemlandet, präktiga trotjä- narinnor, och man läser stundom i tidningarne a.tt rika amerilinnare skankt större eller mindre summor till kyrkor och anstalter son1 erklinnande At goda svenska .tjanarinnor; s&amp; har t. ex. en m r Thomas Lowthon j: or done- t 20,000 dollars till Augustana Hospital i Cl~uicago, som erkännande &amp; t sin svenska tjänarinna miss Kristina Jol.iiison.
.Hvacl sedligheien beträffcm s&amp; vhgm jag saga, att den i dlmiinhet s t h hogre här än t. ex. i Stockholm, d&amp; det blir fr8ga om yttre .anstän- dighet.
I hemlandets stader har ofta en tjänsteflicka, synnerligen pk ser- veringslokaler och andra offentliga stallen, ganska mycket att utstå af när- gångna herrar, och mer an en gkng får en anständig kvinna slid att har- mas öfver den öppna kurtis, som iimi stuiido~n £&amp;.r se bedrifvas pA dylika platser.
Siidant förekoinmer icke ' här i ilnierika - den tolereras helt.
.
enkel t iclie!
~ k t n i n g för kvimian, hög eller] Ag!
Så lyder lösen har.
Att skymfa kvinnan är att skyinfe hemmet.
Och detta sker ej ostrsffadt.
Har finnas tusende svenska flickor, som ~liiille göra heder At hvilket hem som hiilst genom sin duglighet, renlighet, arlighet, gudsfruktan och bildning!
Ja, blif ej förvånad, ' jag ' vet; hvnd ja.g säger, och tager ingen- ting tillbaka.
I vkra; läroverk ' och högskolematriklar~finii~s m8nga m m n på kvin- liga.
studera.nde, soin före, efter och under studietiden vmit tjihiarinnor och m8nga.
af dessa äro svenska allmogeflickor.
.
Man iian knappt tr8ffa en aii-ieril; ai-isli liiisn-ioder, som icke uttalar on önskan att fk i sitt hem en ~liaiidinavisk fli~lia.
Skulle dessa vara BA eftersökta, om de hade rykte om sig att vara lösa i seder?
Eej!
Ty l m äro sederna i cletta fall strängare an i Stoclrholm.
En kvinna n-iecl) ett föregileiide~ söker sig här helst en plats, där, hon icke ar känd.
dmeri- kanarni iiro icke toleranta i ' detts hiLnseencle.
Jag t a h r nu naturligtvis om respektabelt folk.
1 ~slili-ilmen~ finns ju h&amp;r, son1 dies ädes, socials missfoster, men jag digar pA.st %, att vara svenska allmogeflickor i regel icke äro att söka där.
Vi ha.
icke sett s&amp; få exempel p: \ att f. d.
&gt;fina herrar) fr %n Sverige komma bit, d&amp; de ha nhgot hemma att dölja, och att dessa stundom iipp- träda s %, att de d r q a vanara öfver det svenska namnet;.
Det är skdana, som hvarken kunna eller vilja srbeta, enclast viiilera, supa och svärjs.
Men därför kastar .ingen en skugga p&amp; de svendia männen ' i allmänhet och det vore ju ocksh orättvist.
Hvarför skall d5 den svenska.
tj ' lnarinne- klassen skynfas i sin helhet, darföre att en eller annan individ nrspå.kd '?
Jag vkgsr pAstb, att det är inera sälhn de svenska lrvinnorna härute draga vanära öfvei- det svenska namnet.
Om 111an tror, att nia.11 kan häjdjda,emigrationen genom dylika fram- ställningnr, s l misstager nian sig helt ~lisst.
Gif At de arbetande flickorna i Sverige samma människoratt, frihet och sociala aktning utanför arbetet, som de f % här, s&amp; kanske de stanna hemma inecl gliidje.
Ty naturligtvis bjuder tjänariiinas kall afveii Ilär p % hhrclt arbete, och 1rn.n stundom vars tillamodspröfva~nile nog, on1 Iion rhkar fk en d: Wg plats.
Men det ar den fördelen här, att hon öfverdlt utom platsen, icke Bes öfver axeln chrftir att hon iir tjänarinna.
.
.
hon Mr helt enkelt miss den ocli den ocli %t,niii- tver s&amp; myckeii aktning, som hon personligen är v#rd.
Det hade varit önskligt, att frölreu M. en sönclagseftermiddag kl. 4 hade besökt nfigon af cle stora föreningnriie i Chicago, 3 !iniie: tpolis, Wor- cester, J ' amestown, ja hvar som hälst; dar fBr nian.liittmt se l-iiiru de.
svenska fltckornn ta sig u t och liiiru de bemöt,^.
Men det iir det stora fel, som alla.
studieresande af Sveriges öfverlrlass be&amp; clk de lcoinma hit: De ipzo~era kyrkorna och försanzl.ingsliJvet!
Och dock ar det just där, som kulturarbetet har ute bör studeras.
Försainlingslif vet Ur Brännpunkten, de Bästa af &amp; rt folk ?notus.
Dar finner inan clen del af folket, som ar; värd att studeras och som representerar siiii-iinan af den svenslta kul- turen här.
Al1 svensk-amerikansk historia ocli kultur %r mer eller mindre sammanknuten med kyrklig och religiös verlrsan-ihet af n5gon art.
Det ar icke häller modernt har, soin i Sverige, att förbise cletta h \ wlreii i tid- ningspressen eller annorstädes.
För att komma tiil piinlit, vill jag sammanfatta inin %sikt sAlunda: Moder Svea har intet skäl a.tt blygas för sin dotter i Amerilra!
Det torde ännu komma tider, dK dottern rgcker en varm h a.
d tillbaka öfver hnf- v e t.
.
.
ifall man icke dessförinnan stöter bort henne med karrikatyrer.
Hvad dottern i Amerika begi *, är endast rattvisa.
Erkännande för sin person i sin egen orngifning vet hon att sliaffa sig sjalf.
Till Fredrika-Bremer-Forbundef insänd periodisk litteratur. '
Svensk: Folkbiblioteksbladet.
F o l k ~ l i ~ l a barntidiiitig.
ii~ Hemtrefiind.
HeinHt.
Hvita Bitlidet.
Iclu11.
Lasning fijr lieintnet.
Mot lieiiimet.
Kordislr tidskrift.
Nys l ~ y r l; ~ i tidning.
~s OECI och bild.
Pedagogisk tidskrift.
Saga.
Sedliglietsvannen.
Socia.1 tidskrift.
Statistisk tidskrift.
Svensk bokl~rtnclelstidiiing.
Svensk damtidning.
Husmoderen.
Nylznde.
Urd.
Wiera.
Dansk: Bog og Kaal.
Det ny hrhiiiidrede.
Kvinden og Samfundet.
Ticlskrift for Sygeldeje.
.
Blatter des Badisclien Frauenvereines.
Die Frauenbewegung.
Monatsbericlit .des Vereins cliristliclier Lehrerinneii.
Xeue Bahnen.
Nenes Frauenlel~en.
Svensk 18r: wetidning.
S~eiislr musiktidning.
Tidning för liirnrinnor.
Tidning för Sveriges laroverk.
ljugoiicle selilet.
Varia.
T7&amp;claiidi.
Finland.sk: Finsk tidskrift.
Ni1 tid.
Norsk: For Hus og Hjein.
For Kirke og Kultur.
The English Woinnii ' s lteview.
The Niirsiiig Record.
.
The Mroman ' s Journal.
Women ' s employmeiit.
Fransk: Biilletin de k soci6té des Crbches.
Corresponclance bi-mensiielle.
Ls Feinme.
La Ligue.
La vie lieureuse.
Revue c h Travail.
