# ID: svediakorp-per2632
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,643
# sentences: 694
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Y OR i s Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra så mycket for en stor sak som en stbr sak kan göra for oss.
VI.
ARG.
1 Enighet.
Enighet är ordet för dagen.
I enig het uppmanas folket a t t möta de fa ror och uppoffringar, som världskri get medför, och till enighet manade riksdagen i årets trontal.
Bakom dei maningen låg emellertid, åtminstone ett avseende, ingen vilja f r å n regerin gens sida att själv följa den.
I de övriga nordiska länderna ha man också känt behov a v enighet.
gärning h a r man bland annat visa .detta genom att utsträcka den politis ha medborgarrätten till att omfattr hela folket.
Hos oss däremot betrakta alltjämt denna fråga a v ' dem, son sitta vid konungens rtidsbord, såson icke enande utan partiskiljande.
Ocl stödjande sig härpå har regeringer tillkännagivit sin avsikt att icke hellei i år framlägga proposition om politisl.
rösträtt för kvinnor.
Under remissdebatten påtalades kraf tigt detta sakförhållande från såvä frisinnat som socialdemokratiskt håll I Första kammaren beklagade redak tör, Mauritz Hellberg, att regeringer icke tagit initiativet i en stor natio nell rättfärdighetsfråga och i Andr2 kammaren erinrade borgmästare JakoE Pettersson om, a t t riksdagen för mei än i0 ilr sedan uttalat som sin mening att det icke vore förenligt med sam hällets sunda utveckling att från der politiska rösträtten liingre utestängt kvinnorna.
A det socialdemokratiska partiets vägnar yttrade h r Värner R y d h: " Kvinnornas krav på att äntligen e r hålla en medborgarrätt i eget land, som deras systrar i våra grannland förviir- vat, och som över hela världen synes vara på väg till ett snart förverkligan- de, det kravet avvisar regeringen un- der en erinran om plikten att ej fram- föra partiskiljande frågor, ehuru viil knappast någon lagstiftningshandling skulle vara så ägnad att verkligen sam- la nationen som den, genom vilken hela vårt folk komme att känna sig som medborgerligt f ullmyndigt. "
Genom alla dessa anföranden gick som en röd tråd, att just för enighe- tens skull och just i enighetens namn skulle denna fråga nuelösas.
N r 3.
STOCKHOLM, 1 FEBRUARI 1911.
Bet är en risk, att riksdag och regering invaggas i den föreställningen, att kvinnornas rösträttskrav är en företeelse, s o m en gång tillhör det politiska livet nu och alla dagar intill världens ände i stället för att det i själva verket ä r ett ärende, som bråd- skar.
Bet är inte meningen, att kvinnorna skola komma samman och blota till regering och riksdag varje midvinter förgäves?
ELIN WÄGNER.
Kvinnan och prästbristen.
Av docenten HiIma Boreiius.
I tidskriften Kristendomen och vå tid (h.
12 för år 1916) h a r en artike med ovanstående rubrik förordat ÖPP naffdet a v den prästerliga banan fö: kvinnor.
Ämnet har, h u r litet det hittills v a r i uppe i diskussionen i v å r t land, j u s här en viss aktualitet och det från tvi d i k a håll betraktat.
A ena sidan kar frågan framställa sig, n ä r den överkla gade prästbristen är på tal.
F r å n de hållet h a r författaren a v den åsyftadc artikeln kommit i n därpå.
A andra si dan kap man komma i n på samma väe u t ifrån förekomsten a v de vid univer siteten studerande kvinnliga teologer oa.
Samtliga dessa - de äro f. ö. änni hos oss helt få - h a inriktat sig pi skolundervisning, det enda, varom hit Sills hos oss varit fråga som de kvinn .Iga teologernas mål.
Men frågan on prästämbete ligger j u logiskt nära, ocE 3ärtill känner man i utlandet, närmas Amerikas Förenta stater, även ordine rade kvinnliga präster.
Konservativ som vår svensk-lutherska kyrka är, för siktiga, lojala och föga omstörtande ' om våra kvinnliga teologer äro - förr ller senare måste j u dock frågan kom- ila upp.
Att den verkligen gjort det redan nu - " redan " i förhållande till kyrkans Ivannämnda karaktär, icke " redan " i örhållande till saken själv - beror på wästbristen.
Författaren.
lektor I v a r Holm, utgår ifrbn prästbristens verk lighet.
Denna innebär enligt lekto Holm en kulturell fara för kyrkan, di den till bristens täckande medför et beviljande a v dispenser för utövandc a v prästerlig, tjänst, som delvis redai börjat, men som hotar att bli långt all männare.
Utvägen att minska kompetensford ringarna i de teologiska examina a n ser lektor Holm e j tillrådlig och finne: ej heller troligt, a t t den tillgripes.
.
stället väntar han, a t t man, under up pehållande av hittillsvarande kun skapsstandard för universitetsbilda prästerskap, kommer att till prästäm betet framsläppa allt flera unga män som dispenserats från alla teologiskt examina, och som komma a t t utgör: ett " lägre " prästerskap vid sidan al det " högre ', med iiniversitetsbildnin4 utrustade.
I början a v artikeln " Kvin nan och prästbristen " synes lektoi Holm anse denna utväg oundviklig Hans förslag för dispensväsendets ord nande har niimligen e j hypotetisk form då han säger: " Dispensväsendet böl därför ordnas t. ex. så, att ett 2- ellei I-årigt prästseminarium upprättas, och att examen från detta medför rätt till prästvigning och till erhållande av kyrkans lägre ilmbeten, dock icke vid lonikyrkorna eller i huvudstaden, möj- igen e j i någon stadsförsamling. "
Frlri do " misshälligheter ", som den- Regeringen liar emellertid visat, att len icke f ö r s a r, vad verklig nationell nighet i detta fall innebär.
Det åter- t å r då endast a t t hoppas, att de män, vilkas händer avgörandet nu ligger, kola visa sig ha en annan och bättre ippfattning.
F ö r övrigt gå de till itt värv med vilja till att handla efter je rättfiirdighetsprinciper, som deras riksdagsuppdrag i främsta rummet Iliigger dem, då kan resultatet endast Jli ett: a t t Sveriges kvinnor äntligen di erkiinda som fullmyndiga och an- svariga medborgare i sitt land.
- n a utväg h a r med sig - " onekligen skulle kyrkans ställning som kultur- makt bliva betänkligt försvagad, i samma mån som prästseminariets lär- jungar började bekläda kyrkliga ämbe- ten " - är det, som lektor Holm därpå kommer fram med den lösning a v svå- righeterna, som kunde vinnas genom " att låta kvinnor med teologiska exa- mina få tillträde till prästerliga tjän- ster. "
Själv synes artikelförfattaren anse sin tanke så oerhört djärv, " att ingen - allra minst en kvinna vågat tän- k a tanken till slut ".
Denna anledning ä r nämligen enligt honom enda möj- liga förklaringen till att saken ej bragts på tal, fürrlin han nu själv gör det.
Då lektor Holms motiv ä r i allo lo- jalt och hans avsikt med sin uttalade mening allvarlig, b ö r hans inlägg uppmärksammas åtminstone frbn det håll,, d ä r - t v ä r t emot bans förmodan - den framkastade tanken såsom så- dan ingalunda är ny eller a v hisnande djärvhet.
Det bör fritt utsägas, att det nog icke är endast " kvinnans försynt- het " eller det titaniskt djärva i tanken på kvinnliga präster, som varit orsa- ken till att " ett dylikt krav " ej fram- ställts.
Angående de allmänt intellektuella förutsättningarna, uttrycker sig den mot kvinnorna tydligen ärligt tillmö- tesgående och a v kyrkans bästa all- varligt intresserade förslagsställaren på följande kuriösa sätt: " Att en kuin- na kan vara i besittning a v den intel- lektuella begåvning, som är erforderlig för avläggande a v teologiska exami- na, * behöver e j diskuteras - ett ytt- rande, som jag e j vill kommentera, en- dast konstatera.
Att uttala sig om förhållandet till ' prästämbetet f r å n de kvinnliga teolo- / gernas sida tillhör närmast de kvinn-i liga teologerna själva.
E n a v dem / (den enda mig veterligen, vars teologie!
randidatexamen e j avlagts forst under le allra senaste examensperioderna), j 3milia .Fogelklou, h a r redan gjort det,) å uppmaning a v en daglig tidning.
fag inskränker m i g till ett par an- n ä r h i n g a r angående själva rekryte- .ingen a v kvinnliga teologie studeran- le, frånsett deras syfte med examen.
Det h a r varit åtskilliga förutsättnin-: ar, som fordrats hos en kvinnlig stu- lent, som skulle tänka på att bli teolog,, kriva in sig i teologiska fakulteten c h studera där.
Jag menar icke " in- ellektuella " förutsättningar i betydel- en a v förmåga att absolvera teologi- k a examina.
Därvidlag är det ju inte int om korrektiv mot överdrivna före- - 3 Kursiv.
av undertecknad.
i, " * p
N:R 3 2 RÖSTRÄTT FOB KUIHHOB utkommer den 1 och 16 i var m h a d.
I Redakar: GIJELI HEETZMAS-ERICSON.
Redaktion och Expedition: 6 LästmakaregatanI Rcdaktionstid: onsdag och lördag kl. l / ~ 3 - - ~ / s 4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1 - 4.
Riketel 8600.
Allm.
tel. 14729.
Telegramadrese: Roeträtt, Etockholm.
Prenumeration genom posten: Pris för 1917 Kr.
1:35.
Msnummer 6 ore.
För utlandet eker prennmeration antingen g e nom posten eller genom ineändande av 2 kr.
i postanvisninp till tidningens expedition.
Fernqvist s Kappaf fär 33 Drottninggatan 33 n. b. och 1 tr. upp Stort Lager .a0 in= o. utländska nyheter i alla slaga DAMKAPPOR, DRÄKTER &amp; KJOLAR I till bWga bestämda priser.
0bs.l Bestallningsavdelning.
Vi?
uppviearade av medlemkort i F. E.
P.
R. lämnasr d % rabatt.
antagande, emedan förslag till refor- merad lagstiftning på denna punkt ty- v ä r r för närvarande icke föreligger be- träffande barn inom äktenskap, d ä r föräldrarna äro skilda eller hustrun övergiven, så bör förskott likväl knn- na bestämmas för barn utom äkten- skap för tiden närmast före nedkom- sten och under amningstiden, enär den ogifta modern med sitt barn då ofta befinner sig i ett för henne speciellt nödläge.
Därmed skulle en början till de nödvändiga bestämmelserna om rät- tighet till bidrag från allmänna medel för ensamstående mödrar införas i svensk lagstiftning.
RÖBTRÄTTSBYRÅN 6 LSstmakaiegatan I, Stockholm Allm.
tel. 147 29.
Rikstel.
8600.
Öppen vardagar kl. l / 9 1-Ih 5 e. m.
L.
K.
P.
R:s sekreterare trä&amp;s personligen kl. 1-3 e. m. ställningar om vad som behöves.
Med dessa ord vill j a g visst icke ha sagt någon elakhet mot den teologiska ba- nan.
Det ä r blott så, att prästen ä r mera allmänt och omedelbart synlig än flertalet andra ämbetsmän, beträf- fande vilka eljest lika riklig anledning skulle ges till samma f ö r aspiranter lugnande iakttagelser.
Kvinnliga teologer representera till själva sin tillvaro den kvinnornas strä- van, som i mycket alltjämt är herrar teologer, ej minst dem vid universite- ten, främmande.
Så vitt det ä r något med dem, representera de kvinnliga te- ologerna även psykologiskt och person- ligen denna strävan - ett nytt, som icke låter sig bekviimt inpassas i n6- gon " kvinnospegel " a v äldre eller quasi- modernt snitt.
Men under sådana för- hållanden förefinnes också ett psykolo- giskt främmandeskap mellan dem och de kyrkligt teologiska traditionerna.
Ända till allra senaste tid h a r en kri- stet livsbestämd kvinnlig student sä- kerligen i andra fakulteter mindre be- hövt vara och känna sig som " utskott " ä n inom den teologiska.
Det ä r " en händelse ", som icke blott " ser ut som en tanke ", att bland sju kvinnliga teologer i Uppsala (sistlidne vårtermin) fem vor0 lärjungar av det flickgymnasium, vars studierektor är en a v de mest framträdande personlig- heterna inom den svenska kvinnorörel- sen, på samma gång som starkt intres- serad för teolopi, kyrkliga frågor och kyrkohistoria.
F r å n de kretsar, som med skräck och ogillande betrakta kvinnorörelsen, ä r rimligtvis e j i för- sta taget a t t vänta någon rekrytering av kvinnliga teologer, och till dessa kretsar höra i stor utsträckning just de, från vilka de under andra omstän- dipheter skiille v a r a att förvänta.
Genom själva förslaget om anställan- de av kvinnliga präster visar förslags- ställaren en stor fördomsfrihet.
Han brvter, som han själv säger, med " en månyhundraårig tradition ".
Den som ser förslaget praktiskt och e j som en ren principfråga, h a r ej heller anled- n i n r att förvånas eller harmas över att fiirslagsstailaren tänker sig, att det " åtminstone tills vidare " Mott skulle bli " de lägre prästerliga ämbetena ", som kvinnorna finre r ä t t a t t bekläda.
Men principiellt måste det betraktelsesstt bestämt tillhakayisas, åt vilket för- slagsställaren skattar i själva sitt sätt att taga på frågorna om kompetens och ämhetsställning.
Dels fördomens Ennu ' i djupet obrutna makt, dels verkliren i en ÖverPRngsperiod oiindviklicra sv &amp; righeter hålla på att göra det till tra- dition att låta samma kompetens be- tinga lägre tjänsfearad (för att e j tala om avlöning.)
för kvinna än för man.
Denna tradition håller på att fastslås på de flesta a v de arbetsområden, som under det sista halvseklet öppnats för kvinnor.
Det är en ovillkorlig plikt a t t protestera mot denna nya men därför icke mera goda traditions fastlåsande på Be områden, där den redan innäet- iat sig.
E n lika ovillkorlig plikt ä r det att opponera mot dess ytterligare ut- sträckande till nya områden, Med allt hjärtligt erkännande a v den vänliga avsikten även gentemot " den kvinnliga arbetskraften ", för vilken den präster- liga banan skulle öppna ett nytt verk- samhetsfält, måste det därför påpekas att förslagsställaren lämnar fältet fritt för den nya dåliga traditionen.
Han tyckes i själva verket nästan omedve- tet utgå från den och dess betraktelse- sätt.
Det visar sig i slutorden, d ä r del heter: " Om tillräckligt med kvinnlig arbetskraft anmälde sig till inträde - i prästämbetet, skulle inan slippa ifrån dc t nödläge, som obestridligen avteck- nar sig i förekomsten a v ett " lägre " d. v. s. nästan obildat prästerskap.
Kyrkan skulle t. o. nz.
genom sina läs- rta ämbetsbärare * hävda sin ställning som kulturbärare i vårt land. "
Det återstår att se, om det a v lektor Kolm framkastade förslaget ens upp- tages till bemötande inom teologkret- sar och i så fall huru.
Fast här egent- ligen e j ä r platsen att komma in på Frågan om församlingens sannolika ställning till det föreslagna brytandet med månghundraårig tradition, kan jag inte underlåta att säga några ord därom.
Vad j a g här förut sagt skulle Framstå i alldeles oriktig belysning, om jag e j tillfogade som min avgjorda me- ning, a t t församlingens synpunkt är den härvidlag odisputabelt viktigaste.
Om - såsom jag tror vara fallet hoc DSS - huvudmassan a v församlingen e j ä r färdig att taga emot och tillgodo- göra sig kvinnliga präster, torde det nog vara bäst att männen tills vidare ensamma inneha " prästämbete " i offi- ciell mening.
.Traditionalismens makt ä r mycket stark just på det kyrkliga området och iust hos " ksrkofolket ".
Sekter, som stå under bildning, separatistiska rörelser, sådana beteckna i sig själva en bryt- ning med stelnade traditioner.
Det är ingen tillfällighet, att kvinnorna sär- skilt gjort sig gällande under sådana förhållanden, då det Rr jämförelsevis lätt för även kvinnliga församlings- medlemmar att göra sig andligen gäl- lande.
I en kyrka, vilken som v å r icke blott är historiskt gammal, utan för vilken - i betydelsefulla representan- ter och i en utbredd riktning - själva idealet hämtas från 1500 och 1600-talen, ställer det sig annorlunda.
- - * Kursiv.
av undertecknad.
Förnyad motion om allmän och lika kommunal rösträtt iar vid h-ets riksdag väckts av den social- iemokratiska riksdagsgruppen.
I motive- - ingen hänvisas till det allvarliga tidsiä-: et, de ökade skattebördorna, det sjunkan- le penningvärdet och den nöd, som nu bry-, er in Över tusentals hem, och som stats- nakternas motåtgärder endast delvis lärer runna bemästra.
Ar ej dA tiden inne, heter let, att göra ett ärligt försök att bryta det system, SON låter oförskyllt nöd och fattig- lom verka försvagande och ödeläggande för nänniskans medborgerliga rättigheter!
Lagftiftiiing angående barn.
Ett uttalunde av centralstyrelseia i L.
K.
P.
R.
Med anledning av den väntade kungl.
pro- positionen angående lag om barn utom äk- tenskap gjorde centralstyrelsen i Landsför- eningen för kvinnans politiska rösträtt vid sitt årsmöte den 8-9 januari ett uttalande vars Slutredigering uppdrogs åt Verkstäl- lande Utskottet jämte adjungerade sakkun- niga.
Uttalandet har följande lydelse: I övertygelse om, att, när det gäller lagstiftning angående barn, kvinnorna kunna grunda sina åsikter på lika in- gående erfarenheter som männen och med beklagande av, a t t de trots detta äro utestängda från medbestämmande- r ä t t vid dylika viktiga frågors avgö- rande i riksdagen, vill centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans po- litiska rösträ tt angående lagberednin- gens förslag till lag om barn utom äk- tenskap och därmed sammanhängande författningar göra följande uttalande: Målet för en dylik lagstiftning bör vara att i så stor utsträckning som möjligt mildra barnens oförskyllda li- dande.
Vi erkänna till fullo, a t t lagbe- redningens föyslag i detta avseende in- nebär betydande framsteg.
Möjlighe- terna att utfå ådömt bidrag å t barn h a blivit större genom den föreslagna la- gen om införsel, och bättre framtids- utsikter h a öppnats för barnet därige- nom, att bidraget skall bestämmas kf- ter båda föräldrarnas villkor och icke såsom enligt n u gällande lag barnet kunna tilldömas endast ett nödtorftigt underhåll; likaledes h a utomäkten- skapligt barns allmänna rättigheter blivit i avsevärd grad tillvaratagna genom förslaget om införande a v bar- navårdsmannainstitutionen.
I det vi sålunda uttrycka vår tillfredsställelse och tacksamhet för de förbättringar lagberedningen föreslagit, f å vi dock såsom v å r mening uttala, att förslaget icke helt fyller de krav, som böra stäl- las på en lagstiftning i detta ämne.
Vi anse att här följande synpunkter böra vinna beaktande: 1.
Barns underhåll bör betryggas ge- nom ännu säkrare åtgärder ä n de i lagberedningens förslag framlagda.
Det ä r icke nog, att lagen skapar möjlig- het att till sist tvinga fadren att be- tala; moder och barn bli ändå ofta nöd- ställda under längre eller kortare tid, och det enda sättet att avhjälpa detta är, såvitt vi kunnat finna, att det all- männa åtager sig att förskottera un- derhållet utan fattigvårds verkan för den som h a r vårdnaden om barnet.
Den riktiga ståndpunkten anse vi här- vidlag hava intagits a v den danska lanstiftningen, enligt vilken sådant förskott kan utfås ända tills barnet u p m å t t vuxen ålder.
Skulle förord- ning om förskott i denna utsträckning icke anses kunna införas hos oss sam- tidigt med nu föreliggande lagförslags Am-B, JOHN V, LÖF6REN 8 &amp; C:O 2.
Vi ansluta oss till reservanten i lagberedningen, hovrättsrådet Tiselius, och anse att arvsrätt efter fader lika väl som efter moder för barn utom äk- tenskap bör införas, enär detta är ett a v de främsta medlen att få den rätts- liga olikheten mellan utomäktenskap- liga och inom äktenskap födda barn upphävd.
Vi anse dessutom, a t t denna arvsrätt bör gälla även fädernefrän- der och vi påpeka såsom särskilt oegentligt, a t t trolovningsbarns i nu gällande l a g stadgade rätt till a r v äTen efter fädernefränder i lagförslaget icke bibehållits oförkränkt.
3.
V i anse a t t barn utom äktenskap bör kunna erhålla fars eller mors namn och att vid bestämmandet härav hän- syn bör i främsta rummet tagas till barnets bästa.
Vi styrka också att tro- lovningsbarns i n u gällaride lag stad- gade r ä t t till faders namn och börd bibehålles.
4.
Bestämmelsen att, därest till barns underhåll visst belopp en gång för alla fastställts, talan ej f å r föras angående utsträckande a v underhålls- skyldigheten på grund a v väsentlig än- dring i de förhållanden, som vid avta- lets ingående vor0 avgörande, anse vi böra utgå ur lagen, emedan vi e j kun- n a finna något skäl varför ett barn, för vilket underhållsskyldigheten på sådant sätt reglerats, skall i framtiden vara sämre ställt ä n barn, vars under- håll bestämts att periodiskt utgå.
5.
Enligt vår åsikt bör det i den in- struktion för barnavårdsnämnd och barnavårdsman, som enligt förslaget skall a v Kungl.
Maj:t utarbetas, ingå bestämmelse att barnavårdsmannen icke bör göra sin myndighet gällande om föräldrarna erkänna barnet som sitt och så länge de tillsammans bereda det ett hem hos sig.
Vidare uttala vi såsom, ett önskemål att i denna in- struktion också må inskärpas vikten a v att på samma gång barnets r ä t t om- sorgsfullt bevakas, den barnets och moderns särställning, genom vilken förordnandet a v barnavårdsman nöd- vändiggjorts, icke blir för barnet fram- hävd.
Dessutom bör, med anledning a v upphävande av Kungl.
brevet om moders rätt att vara okänd, för barna- vårdsnämnd och barnavårdsman i ifrå- gavarande instruktion påpekas vikten a v a t t i möjligaste mån modern skyd- das mot de olägenheter en allmännare kunskap om hennes moderskap kan medföra för hennes förvärvsarbete.
6.
På det att ett likställande av fa- dern med modern i avseende å föräld- raskap i möjligaste mån måtte genom- föras bör i kyrlioboksskrivningsförord- ningen uttryckligen stadgas, a t t vid barnets kyrkobokföring antecknas ic- ke blott moderns namn utan även fa- derns.
Kan icke genom erkännande eller domstols utslag visas vilken är barnets faaer, skall eåsom fader an- tecknas den person modern uppgiver, tills annorlunda visas.
Föräldrar böra även i övrigt i kyrkobokföringshänse- Sveriges äidsta, största o. biist ende jämnställas, så att d ä r barnet vid renommerade speciaiaiiär i sin födelse antecknas på modern, så- dan anteckning bör verkställas även f ö r faderns del.
N:R 3 3 A l edant k d k t tv8ttaä och präsaad blir Eda koatym, klhning, kappa eiier (Iverrock, om densamma i m d e s tfll Ilgryta Remiska Tm- a Tär @ L B.
~~TEBORQ Kvinnorna och partipoliti.
Ben i det kommunala livet.
En vädjan frAn franska kvinnor.
Framfttrd tiii Rösträtt fitr Kvinnor av Yarika Stjernstedt.
Från Frankrike har tillsänts mig ett aktstycke, som jag gama vill låta gå vidare till andra svenska kvinnor, till dem just, bland de svenska kvinnorna, för vilka tanken om solidaritet ä r na- turlig, känslan a v deltagande för oför- rätter mot andra levande och varm, viljan till arbete för nya, bättre tider vaken och frisk.
Och vart skulle jag då bättre vända mig, än till dem, som samlats kring den grundläggande prin- cipen, det första sociala budet för oss: rösträtt i Den 8 januari detta år möttes i Pa- ris ' väldiga TrocadBro-sal och på inbju- dan av Föreningen för människans rät- tigheter (Ligue des droits de I ' homme), en imponerande folkmassa för att ef- tertryckligt demonstrera mot de under år 1916 igångsatta tvångsdeportationer- na av franska och belgiska civila med- borgare till Tyskland deportationer, som ju oclrså hos oss väckt berättigad och livlig harm.
Flammande tal höllos av diktaren Meterlinck och av ledamo- ten av belgiska statsrådet, den social- demokratiske partiledaren Vandervel- de, varpå upplästes följande protest - just aktstycket ifråga.
Jag bringar det härmed i översättning, endast helt obe- tydligt förirortat.
Att kvinnorna i det stora hela taget äro svåra att samla i organisation, att förmås till samfällt handlande i vissa ögonblick, är en gammal känd sak.
De kvinnliga fackföreningarna hava ned- slående erfarenheter i den vägen att an- teckna, och föreningsväsendet i allmän- het likaså.
Det är icke lätt att i en handvändning komma underfund med vari dessa kvinnornas osolidariska tendenser ytterst bottna.
Det ligger sa- kerligen en god portion indolens här- uti, en viss bävan inför tvånget att 1Ö- pa linan ut, att ta position till den eller den frågan, en osäkerhetskänsla och en trångsynthet., nedärvd under seklers instängdhet, men i många fali också en ganska sympatisk obenägenhet a t t gå i flock och farnöte, ett självständighets- begär, som icke tål kommando utöver en viss gräns, och som stundom kan slå över till halsstarrighet, men som icke desto mindre måste inge respekt.
De franska kvinnorna till kvinnorna Det kan icke förnekas, att partipoli- i aila länder.
tiken i vårt kommunala liv småningom Bland alla de högtidliga protester, vilka tagit former, som bra litet tilltalar sun- världen runt höjts tvångsdeportatio- d a och oförvillade människor, vilket lä- nerna, ha de franska mot kvinnorna velat att ger de än tillhöra.
Och det ligger säker- också deras stämma skulle höras och m h - ligen ingen överdrift i den vämjelse, kas.
varmed hithörande företeelser a v allt Hur skulle de icke ryst av harm, när dct flera betraktas.
Tonfallen a v indigna- blev dem bekant, att all respekt för famil- tion och bedrövelse förefalla verkligen jen och dess helgd strukits ut under det iikta, och att de icke sakna fog för sig, tyska oket?
N ä r de erforo, att franska, bel- därom torde nog litet v a r av oss kun- giska, serbiska m. fl.
kvinnor blivit eller kunna komma att bli på det brutalaste sätt na bära vittne ur egen erfarenhet.
Det bortförda från man och barn, om endast in- är härvidlag ingen artskillnad mellan kräktaren anser sig behöva deras hjälp för stora samhällen och små.
I de små sy- sina egna syften?
nas hithörande företeelser litet små- Bland alla fiendens brott finnes väl intet, futtigare, det ä r allt.
Annars hotar det ägnat att fylla kvinnohjärtat med mera att bli lika löjligt, absurt och orättfär- ångest.
Ty är det icke kring henne, famil- jen grupperar sig inom varje samhälle?
digt vart man kommer.
En person söker en ledigförklarad Har icke hon varit den, vars oändliga tåla- plfits i ett samhälles tjänst.
Vad h a r karlen för kulör?
Jaså, han är så och Ar det förmätet att begära, att kvin- så.
Han Iär t. o. m. ha förekommit på norna i kommunalpolitiken skola bli ett valmöte av den och den sorten.
det jordens salt, efter vilket vi dock li- Skönt, nu b a r man en utgångspunkt tet var längtat Kan man våga hoppas, och kan börja bearbetningen a v herrar att de i samhällsarbetet skola föra med och damer kolleger i stadsfullmäktige.
sig något av den friska, en smula svår- Får han platsen eiier får han den icke?
disciplinerade individualism, som i des- Ja, det kan underbart nog bero pä om sa tider skulle på ett så välgörande i den beslutande myndigheten hans brö- sätt fläkta bort litet a v partikvalmett der i tron äro manstarkare än motstån- Skulle man inte kunna vända kvinnor- darna.
Man skall tiI1 att väUa en s u ~ p - nas mångenstädes sorglid svaga upp- leant i renhållningsverkets stvrelse.
skattning a v sammanhållningens och Högern vill belöna en nitisk apitator samarbetets betydelse det hela till go- och föreslår en av de sina.
Bort det, do?
Av ett negativt ont skapa ett po- skriar vänstern, en högerman i ren- sitivt gott?
hållvingsverket!
Till sliit Rr det väl Det må vara tillåtet att hoppas och meningen att hela stvrelsen skall be- tro på något i den vägen.
Kvinnor- stå a v hikermsn!
HPir måste sättas nas hittills gjorda insatser i det kom- stcrnp i tid.
Eller man pår att iitse munala livet pekar i åtskilliga fall just stadsrevisorer fiir att granska S k e n - på en utveckling i antydd riktning.
skapmna.
Vänstern kommer med nAma Elsa Alkman.
av sina namn.
Ahä, det hotar att bli v ä m t e r m a j o F et inom herrar stadsre- visorer - j,, ¶et vore jnst skikt!
An- De utomäktenskapliga barnens m3rkninPaf tomma natiirlirtvis att ställning.
hagla mot t hiberman i stadens för- Regeringsförslag framlagt.
valtaride ve Och stridens vågor gå åter förbitt höga I Lagberedningens förslag till l a g om Vad samL,, et mår bäst av, var den barn utom äktenskapet har, med de av enskildes dy: ighet och kunskaper gö- lagrådet föreslagna mindre ändringar- ra sig mest %Ilande är numera något, n a iakttagna, framlagts som regerings- som man ofta nog knappt bekymrar proposition inför riksdagen.
Förslaget sig OLI, Partiet - partiet framför allt!
har framgått ur det skandinaviska Den g imla ' svenska nackstyva indivi- samarbetet på familjerättens område, dualismen är snart en saga blott.
och för åstadkommande av samför- Oräddheten, rättfärdighetskänslan, som stånd beträffande lagrådets anmärk- vi a v ålder tillräknat oss som urnor- ningar i fr8ga om förslaget till lag om diska karaktärsdrag - var äro de?
adoption h a delegerade från de tre nor- Ack, alltsammans har krupit i skrinet., 3iska länderna haft nya gemensamma och ovanpå locket sitter " partiet " och överläggningar i Stockholm under de- kalkylerar och rycker i marionettrå- cember månad 1916. darna.
= - ' mod under seklernas gång skapat värnet kring hemmens avskildhet, kring de späda små, kring den uppväxande ungdomens ren- het?
I kraft härav är det vi vädja till alla kvinnor att ena sig med oss i vår protest.
Alla ären I upplysta, ingen av Eder bör kunna vara okunnig om de internationella lagar, som långsamt vuxit fram till non- kombattanternas skydd; ingen kan vara omedveten om, att - och detta enligt de ansvarigas eget erkännande - dessa lagar, stadfästa av dem, av dem förtrampats.
De högsta religiösa, sociala eller politi- ska auktoriteters gripande protester ha ic- ke förmått avvända våldet, vars tillskyn- dare räkna på folkens fruktan eller passivi- tet.
Skola de f å ett stöd i kvinnornas tystnad?
Skulle kvinnorna förgäta, att respekten för andras rätt är den säkraste garanten for vår egen rätt, och att om historien, upp- repande sig själv, skuIle utsätta andra ge- nerationer eller andra folk f ö r samma fa- sor, hade de, som nu tegat, och deras dött- rar, förverkat sin rätt att höja sin röst och kIaga eIIer banna.
Till vilket land hon må höra, allierat med oss, neutralt eller fientligt, måste varje kvinna vara medveten om sitt ansvar.
Att tiga, det är att frikänna soldaten, som kränker hemmets helgd och göra sig till hans medbrottsling; att tiga, det är för alltid att beröva sig själv rättigheten att åberopa lag och rätt, rättigheten att för- läna någon handling, vare sig enskild eller offentlig, auktoriteten av en moralisk prin- cip.
Vilken kvinna skall väl neka att lyssna till vårt rop och att fördöma barbariet?
111å de alla, vilkas härd förblivit okränkt, enas i svallet av rättskänsla och medlidan- de.
I sin ytterliga nöd och smärta hoppas våra systrar, offer för makt och våld.
icke längre på något bistånd, mer än världs- samvetets.
Denna patetiska vädjan gr underteck- nad av följande korporationer: Gonseil national des femmes franqai- ses, Federation de 150 socibtds femini- rtes; Union frangaise pour te suffrage des femmes, Federation de 80 groupe- ments dkpartementaux; Socibtk pour l ' amelioration du sort de la femme, Union fraternelle des femmes, SocitW du suffruge des femmes, la Croisade des femmes francaises.
Alla gossars land.
Lille Gunnar läste sin aftonbön.
N ä r han hade bett Gud bevara pappa, mamma, syskonen, gamla Lisa, stackars sjuka Ester, hunden Karo och aIIa små kycklingarna, d r o g han ett djupt andetag och stannade ett ögonblick.
" Nå ", sade hans mamma, som satt vid sängen, " nu ska du väl ocksa be för ditt land? "
Gossen såg upp med en stor, undrande fråga i sina klara ögon och sade: " inte mitt land bara, mamma, alla gossars land. "
Denna lilla händelse, s o m ar sann, ger OSS en del att tänka på.
Barn säga ofta enkla, stora sanningar, som vi gamla förståndiga människor aldrig idas att tänka på.
De små äro mycket klo- kare än vi.
De se saken ' sådan den är, och såsom de se den, tala de om den.
Varför är det sa?
Det är nog helt enkelt därför, att de äro mycket närmare sanningen än vi stackare, 6om kommit så långt ifrån den.
Men vi, som äro satta att leda och fostra barnen, hur handskas vi med denna klenod, som gömmes i barnasjälen, denna den ome- delbara enkla sanningen?
Låta vi rätt vara rätt, orätt vara orätt, eller göra vi svart till vitt?
Hur lära vi dem t. ex. att se på foster- Landet?
Hurudan är den fosterlandskärlek, som bibringas dem?
Betrakta leksakerna i butiksfönstren, i barnkamrarna.
Vad bestå de av5 Tennsol- Sater, Daiisarhåtar, krigsluftskepp, mörsare, bössor, kanoner och allsköns liknande ting.
Ja, brukar man icke rusta ut de arma bar- nen med hel krigsutrustning ända till uni- formen.
Och vad tennsoldaterna beträffar, nöjer man sig icke med svenska sådana.
A nej, man måste ha hela a m h e r av tyskar, [(Ii - \ rid allmän soaghqt, norOvsitvt, ÖJPransträng- ninq och s6rnnlösbot.w iontroiiant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
I: ngelsmän, fransmän, ryssar, så att barnen €ör all del måtte kunna lära sig vilka na- tioner, som äro Sveriges fiender, vilka som 2ro dess vänner, vilka de böra gå till storms: mot och försvara sig mot och vilka de 3öra sälla sig till samt för övrigt hur man Itiller upp sina armber och Över huvud, aget bär sig åt, när man krigar.
Slå upp sångsamlingar, bilder och be-: ättelseböcker for barn.
Aven häi.
tävlar nan om att fylla barnets själ med " kri- bets ära och härlighet ", som Ellen Key ta- lar om i Kriget, freden och framtiden.
A r detta rätt¶ Varför låta vi barnen le- Ta i en alldeles skev föreställning om kri- get, så skev att detta blir ämnet, föremålet ' ör deras käraste lekar?
" Vad man sår.
skall man uppskä.ra ", he-, er det.
Vi så ut krigshärlighetsfrön i våra lamkamrar, i våra skolor.
Hurudan blir ikörden?
Det belyses bäst av följande utdrag u r en Ll-Arig skolpojkes brev: " vi pojkar är de- ade i 2 armher, en anfallande, en som blir 3esegrad.
Jag hör alltid till den anfallan- le. "
H a vi icke h ä r redan hos Il-åringen re- wesenterad den kIara makt- och våldpoli- iken?
Men såsom den uppväxande ungdomen ir, sådant blir släktet.
Ä r ett dylikt släkte lanai att upprätthålla freden i vårt land x h att föra fram fredstanken i världen?
Varken det ena eller det andra.
Men vi lehöva båda delarna.
Vi behöva män och ivinnor, som arbeta för vårt lands fortsat- a bevarande från krig.
Men vi behöva) ck deras insats i världsfredsarbetet.
Sverige behöver, och alla länder behöva !n ungdom, som känner " det beror på mig lm fredstanken skall g % segrande fram världen ".
Vi behöva något av det sinne- ag, som tog sig uttryck i den lille gossens r d: " inte mitt land bara, mamma, alla gos- sars land ".
Nog var det väl något av det sinnelaget 10s de 2,000 modiga och företagsamma kvin- iorna, som möttes vid fredskongressen i Kaag 1915.
Vad var det, som med oemotståndlig makt-, ammanförde dessa kvinnor, av vilka som- iga representerade läntler, som stå såsom ie bittraste fiender mot varandra, och vil- {as hela diktan och traktan g å r u t på att .illintetgöra varandra?
Vad var det som Tar starkare än, hatet och liksom förde dem it på neutralt område till en punkt, där de runde enas?
Var det icke sorgen och ikamkänslan över det närvarande, ångesten &gt;ch oron för framtiden - framtiden i alla Jossnrs lnnd?
Vi behöva Ber sädana kvinnor och män.
%dana som trotsa världens hänlöje och ixelryckningar och våga ta avstånd från rrigskulten och sätta in sin kraft pB att ' öra fram fredstanken.
Av alla stora tankar, som tänkts i värl- ieu synes mig fredstanken vara den stör-, ta.
Den är i fullständig överensstämmelse ned Guds vilja.
och dess förverkligande; kulle för hela mänskligheten innebära en rälsignelse av omätlig räckvidd.
Men i vad nån denna härliga tanke skall kunna växa rig stark, beror i hög grad på den npp- ~äxande ungdomen H a vi äldre gjort vad vi kunnat f ö r ttt göra våra gossar och flickor väl rustade Ltt t a UPP kampen mot kriget och för fre- - len?
Sigrid Johansson.
Kravet på förbättring av barnmorskornas st alnin g.
Det av F. K.
P.
R. i Stockholm den 10 januari i år anordnade offentliga mötet, rö- rande barnmorskornas ställning beslöt, s&amp;- som förut meddelats, att tillsätta en kom- mitt &amp; som flck i uppdrag att till Kungl.
Maj:t frambära en skrivelse i frågan.
Detta uppdrag är nu fullgjort och skrivelsen är av följande lydelse: Till Konungen.
Miin och kvinnor från skilda delar av landet och tillhörande olika samhällsklas- ser och yrken, däribland flera läkare ocli barnmorskor, vor0 den 10 januari 1917 sam- lade i Stockholm till ett möte, anordnat av Föreningen för kvinnans politiska fistrtitt i Stockholm, för att överlägga om PörbätL- randet av barnmorskornas ställning i vårt 1ma.
Ilärvid ådagalades med talande siff- ror och vederhäftiga vittnesbörd att en stor del av barnmorskorna, särskilt av de i % !andsbygden kommunalt anställda, beflnna sig uti ett verkligt nödläge, och farhågor uttalades för att yrket genom dess utövares betryck skulle komma att sjunka och dess rekrytering försämras, något som i betrak- t m d e av barnmorskans ansvarsdigra, för mödrars och barns liv så viktiga värv skul- le bli samhället till oberäknelig skada.
Allmänna svenska barnmorskeförbundet har genom sin styrelse i underdånig peti- tion av den 29 september 1914 till Eders Kungl.
Maj:t gjort en hemställan om för- bättring av de kommunalt anställda barn- morskornas löner och om statens övertagan- de av ansvaret för desamma.
Med anled- ning av denna petition må här endast er- inras om det penningevärdets fall, som se- dan dess ägt rum, vadan siffrorna i den- samma redan i sig själv blygsamma icke kunna motsvara nutidens krav.
Under den tid som förtlutit sedan nämnda petition framlades har i vårt grannland Dan- mark statsmakterna antagit en lag, genom vilken den danska barnmorskekårens ställ- ning väsentligt förbättrats.
För yrkessyst- rarna i vårt land hägrar nu hoppet att även deras lönefråga skall få en snar och god lösning.
Med hänvisning till av Kungl.
Medicinal- styrelsen på Eders Kungl.
Maj:ts hefall- ning infordrade utlåtanden från underly- dande myndigheter angående barnmorskor- nas petition vända sig de å ovan nämnda möte närvarande härmed till Eders Kungl.
Maj:t med en underdånig hemställan ati Eders Kungl.
Maj:t täcktes, därest det be- finnes möjligt, inför innevarande års riks- dag framlägga proposition i frågan.
Stockholm den 18 januari 1917.
- - Underdånigst av mötet utsedda kommitterade: E d a Aiin, F, E. Berglund, professor.
med.
lic.
Anna Häggbom, Hilda Sachs, barnmorska.
författarinna.
Karolina Widerström, prakt.
läk.
Ungdomens utbildning - efter skoltiden.
Ett instämmande.
Till centralstyrelsen i Landsförenin.
gen för kvinnans politiska rösträtt hal ingått följande skrivelse: I 4 SbSTBATT FOR KYIHHOR N:R 3 Stockholms bokbinderiarbetareförening har på ordinarie sammanträde den 17 ja.
nuari 1917 beslutat uttala sin sympati föl och instämma i Eder framställning till k. m:t med anhållan, att i den på k. m:tf updrag, av chefen för ecklesiastikdeparte.
mentet tillsatta kommitten för utredning av frågorna om den lägre tekniska under.
visningen, fortsättningsskolan och den läg r e handelsundervisningen även skulle in, träda för uppgiften kvaliflcerade kvinnor Stockholm den 23 januari 1917.
För Stockholms bokbinderiarbetareförening G. Andren, sekr.
Vad pressen säger.
Vid tiden för centralstyrelsemötet brukar pressen förete en tydlig av- spegling av de respektive partiernas tankar om kvinnorösträtten och sär- skilt i år, när den sista riksdagen i tre- krsperioden ä r inne, har man ägnat Frågan ett livligare intresse än van- .igt.
Härtill har även bidragit regerin- gens vägran att vid årots riksdag framlägga proposition om rösträtt och valbarhet för kvinnor, vilket från de Frisinnade organen i landsorten fram- kallat livliga och harmfulla gensägel- ser.
Så skriver t. ex. raddade emot männen i samhället; mhn ju ängre kampen för deras rösträtt måste iragas ut på tiden, desto mer markerat kall detta missförhållande framträda och ilutligen även för längre eller kortare tid iätta sin prägel på kvinnornas deltagande det politiska livet, när rösträtten en gång runnits efter decenniers hårdnackade mot-; tånd. "
Jeslutades av 1917 års riksdag.
Till och med len mest krigsglade räknar väl med att rriget då skall vara slut, vadan någon ome- lelbar fara f ö r vårt lands blottställande inder pågående världsslaktning e j kan ' öreligga.
--- Huruvida kvinnorna i stort komma att terka mer för en bestående fred än män- nen, är en öppen fråga av hittills vun- nen erfarenhet framgår det ej säkert - pen förnuftigtvis kan man vänta, att efter ietta krig skall flnnas en avgjord majo- Gävle Dagblad: ritet bland alla medborgare i alla land ior " Det nu i dagarna i huvudstaden samlade irigets deflnitiva avhysande, så längt det Irsmötet av centralstyrelsemedlemmar i L. itår i mänsklig förmåga. "
K.
P.
R. skall helt visst, besjälat av samma Nästa salva, som N.
D.
A. fann det roda anda som hittills, med vanlig klokhet) ch hängivenhet gripa sig an med uppgif- mödan värt att avlossa, bar rubriken, en att utstaka linjerna för frågans fram- ' Inkompetenskulten skall löpa linan hivande och den närmaste tidens arbete ut ".
Först ger tidningen emellertid Jönköpings Läns Tidning: lärför.
Och härvid böra de h a rätt att kvinnorna ett visst erkännande genom " Den kvinnliga rösträtten är j u icke räkna på ett kraftigt och oundgängligt stöd ord: ängre en kuriositet, som den maskulina de- första hand från de kvinnorösträttsvän- följande " Vi vilja för vår del visst icke förneka en av världen med ett mer eller mindre iga riksdagsmännens sida.
iverlägset leende kan rycka på axlarna åt.
Det iir att hoppas, att dessa, huru rege- kvinnornas av natur och kultur betingade rum för tum, steg för steg kämpa sig värl- ringen än må förhålla sig, bringa frågan atora betydelse i det moderna samhällsli- iens kvinnor framåt till den rätt, som bor- ned skärpt allvar inför riksdagen, icke vet.
Vi förneka ej heller, att kvinnlig röst- ie tillkommit dem utan strid.
I Korge och] lott som en fråga bland alla andra frågor rätts genomförande skulle tillföra politiken Danmark är kampen fullbordad genom &gt;å ett partiprogram utan som en stor sak, många goda krafter, som beträffande om- rättsprincipens erkännande; i Förenta sta- ställd i förgrunden bland våra inre refor- löme och förmåga väl uthärda jämförelse terna, England, Frankrike, Tyskland och mer, mogen för sin omedelbara lösning och !ned den stora massan av nuvarande D a r - iamentariker. "
hterrike tränger den sig fram till respekt mren av levande övertygelse. "
Tidningen kan dock inte dölja att ich erkännande från ledande statsmäns si- inkompetenskulten skulle i hög grad la.
Varför?
Jo, naturligen därför, att i Värmlands Läns Tidning: lessa länder har man under kriget nöd- " Man må nu ha vilka åsikter man vill profitera av reformen.
" Inkompetens- Tats erkänna, att utan kvinnornas hjälp) m de följder kvinnorösträttens införande kult " och " avvilpning ", se där två fra- $kulle staten snart nog bli slagen under skulle få på vårt politiska liv - ett är sä- ser som argument mot kvinnoröstriit- Eendens hårda ok.
På alla områden ha Sert, a t t kravet härpå är fullt berättigat, ten, men hör tillika vad en röst u r den kvinnorna fått rycka in f ö r a t t statsmaski- ?medan det icke finnes rimlig anledning, neriet skall kunna fungera; vem vill med itt på grund av könsfördomar neka hälften frisinnade pressen har att svara sin ietta f ö r ögonen förneka att de även kun- iv rikets vuxna medborgare att vara med- värda kollega.
na sköta medborgarens kall?
bestämmande i de allmänna nngelägenhe- Göteborgs-Posten: Här i landet råder visserligen inte krigs- terna " ' Inkompetenskulten ' skulle därmed ha tillstånd, och därför anser sig förmodligen - - - Löpt linan ut.
Klarare kan ringaktningen h r Hammarskjöld kunna taga kvinnornas Och f ö r dem, vilka ideligen som argu- inte gärna uttryckas.
Och den drabbar ge- vädjanden med ro.
Men frågas kan, om ment mot kvinnorösträtten upprepa, att Itatsministern ändå inte gjort både rege- ' kvinnans plats är hemmet ", bör erinras, nerellt högerns likaväl som vänsterns kvin- ringen den största hedern och nationen den a t t denna plats kan bibehållas även med nor.
Vad de senare tänka, det behöver man atörsta glädjen genom ett svar, som visat, förvärvad rätt att deltaga i politiska val inte nämrare uppehålla sig vid, men kunna att Sveriges regering år 1917 var villig till- x h att just de kvinnor, som gjort denna verkligen högerkvinnorna utan harm ta del srkänna varje svensk medborgare de rättig- aats till sin egen paroll i motarbetandet av av den orlovssedel som nu utfärdas åt dem?
heter, som han eller hon utan priitmån kan len kvinnliga rösträtten redan nu icke låta Svarslösa skulle de åtminstone inte behöva vara.
De kunde säga sig, a t t så högt som kräva. "
3in plats i hemmet hindra sig att lidelse- deras parti i alla offentliga uttalanden plä- Iullt kasta sig in i de politiska striderna g a anslå hemmet och dess gärning, äro de I samma riktning uttalar sig även och att den ifrågasatta reformen sålunda icke alltigenom inkompetenta; sndast avser att föra fram denna verksam- Itminstone Hallands-Posten: tvärtom äro de tydligen sakkunniga p å ett " Vi förmoda, a t t svaret icke var Över- het i offentlighetens friska luft och förena alldeles särskildt värdefullt område.
Det raskande, åtminstone icke för de kvinnor.
den med den officiellt tillerkända rättene ä r då svårt att förstå, varför det skulle som någorlunda känna h r Hammarskjöld msvar. "
bringa så mycken olycka med sig, ifall de och hans politiska strävan.
Han gör j u Högerpressen vrider och vänder på finge tillfälle att göra sina speciella erfa- gärna anspråk på a t t vara chef for en re.
gamla argument, som man * hört ända renheter gällande även inom ett större och gering, som ' står över partierna och deras ansvarsfullare fält.
Ä r talet om hemmets gnabb och vars hjärta endast bankar för till leda, men tidningarna ha icke så vitala betydelse f ö r samhället - hemiqet mangrant ställt sig på offensiven, utan att ena och samla Sveriges splittrade folk, och familjen erkännes j u dock som samhäl- Men hur skall en sådan enhet och samling överlåtit detta åt Nya Dagligt Allehan lets grundval - uppriktigt menat, borde kunna ernås, då halvparten av Sveriges da, som ägnat kvinnoröstratten ett rö.
ingenting ligga närmare till hands än att folk, kvinnorna, icke anses värdiga att äga rande intresse.
Det såg dagen med en vilja ge dem, som h a sig dess värd anför- full medborgarrätt?
Det blir allt klent be- ledande artikel " Feminismen ", vari trodd, lika rättigheter med övriga medbor- ställt med den samling, som bygges på ett tidningen funnit ett nytt argumenl gare, av vilka de flesta kanske h a Iångt dylikt misstroende mot kvinnans deltagan- mot kvinnorna, nämligen deras freds.
mindre samhällsviktiga värv att fylla.
de i det politiska livet. "
vilja.
Detta uttalande har framkallai - - - De som äro framstegsdugliga, kunna Vi lämna här nedan en axplockning en protest från omöjligt ha undgått att märka, att hela ur den övriga frisinnade pressen.
kvinnofrågan under kriget kommit i ett Falu Kuriren: Stockholms-Tidningen: " Det torde f å anses förlåtligt om man alldeles nytt läge och att man nu även på " Konservatismen vill ha frågan betrak.
har litet svårt att följa med N.
D.
A:s r e håll, där motståndet ursprungligen varit tad uteslutande ur statsnyttans synpunkt sonemang.
Skulle man inte kunna tänka som störst, bereder sig på att som en själv- Nåväl, med erkännande för egen del, at1 sig en stark vilja att försvara frihet och klar sak låta kvinnorna taga sin del i det saken dock verkligen har med känslan föi oberoende jämsides med en brinnande väldiga uppbyggningsarbete som förestår.
rättvisan att göra, kan man mycket väl g å fredsvilja.
Dessa båda enligt N.
D.
A. oför.
Där generas man inte heller som i N.
D.
A. in på statsnyttans synpunkt och även dar- enliga strävanden synas eljest just nu före.
EV kvinnornas förkastelsedomar Över kri- ifrån hämta goda skäl för den uppfattnin- nade hos det folk, som är N.
D.
A:s idol get, t y där avskys kriget av alla. "
gen, a t t vi h ä r i Sverige nu icke borde nämligen det tyska.
Göteborgs Morgonpost dröja längre med att tillerkänna våra kvin- Men N.
D.
A. fruktar kvinnorna.
Disci.
nor politisk rösträtt och valbarhet på sam.
plinen i vår arm6 är dålig, säger tidningen ställer sig mycket betänksam till kvin- ma grunder som män.
Denna synpunkt ha1 och fortsätter: ' Vad vilja nu våra feminis.
norösträtten " just på grund av världs- också gjorts gällande från kvinnornas egen ter och paciflster?
Vilja de förbättra dis.
kriget ".
Den erkänner att de engelska sida: de önska f å vara med och tjäna sitl ciplinen? '
kvinnorna främjat sin rösträtt genom land även på detta område.
Det är aldrig Mycket ha vi Lett i N.
D.
A., och det be.
hjälparbetet och att det var betecknan- förenligt med statsnyttan, att den bittra fängdaste står inte alltid att flnna på Bon de med Asquiths omvändelse.
Men tid- känslan av tillbakasatthet och orättvis un.
Soirs avdelning, men nog går det väl långi ningen är nog lycklig att tro sig ha derskattning länge får utbreda sig inom när den påstådda dåliga disciplinen i sven.
vida lager bland befolkningen.
ska armen skall utgöra ett hinder för po.
funnit ett smyghål och det skulle vara Endast sådana gruppintressen, heter det litisk rösträtt åt kvinnorna.
Fruktar mar att premiärministern numera heter som visat sig bilda en verklig maktfaktoi att kvinnorna skola, när de få rösträtt, till.
Lloyd George och inte Asquith.
" Hans efterträdare har, så vitt vi sett, ta- i samhället, böra tilldelas rösträtt.
Men jusi välla sig befälsposterna i armen!
Det äi saknaden av denna rätt pch hänvisninger väl nämligen mest på befälet disciplinen lat föga eller intet om kvinnorösträtt men så mycket mer om krigslån, rustningar till makten i stället äro ägnade att sam.
beror. "
m. m. sådant, som skulle varit flertalet av manföra allt flera av landets kvinnor til östgöten våra kvinnorösträttskämpar av båda könen organiserandet av en makt, som helt vissi på mångahanda sätt skall kunna göra sig uttalar i samma anda sin mening on och enkannerligen pressdrabanten i Qöte- starkt gällande efter hand utan att tillgrips N.
D.
A:s varningsrop mot kvinnornar borg en styggelse, om det icke gällt Bri- tannia. "
den engelska suflragettrörelsens anarkistis rösträttskrav: " I sin iver att på samma gång avvisa del Till tidningens upplysning kunna vi ka metoder.
Men vägen till denna makt samling har då i alla fall gått genom all1 kvinnliga rösträttskravet och upprätthålli nämna att Englands kvinnorösträtts- mer förbittrade strider mot samhället ock krigsväsendet förlägger Allehanda de röst tidningar med glädje hälsade statsmi- mot männen, som icke velat låta sig ledar berättigade kvinnornas möjliga inflytandt nisterskiftet, emedan de ansågo, att en av respekt för andras rätt utan endast a l på statslivet till det närvarande ögonblic verklig kvinnorösträttsvän efterträtt hänsyn till och tro på sin egen makt såson: ket, ehuru den själv nyss blivit erinrad om beati possidentes.
Det är icke naturligt ock att det måste draga fyra år innan kvin en seg motståndare.
Mr Asquiths sken- icke lyckligt, att kvinnorna stå samman nornas rösträtt blir effektiv, även om de1 bara omvändelse tillerkändes icke på -
N:r 2 5 RiRs 2 5 5 0 i B n 1.
P. AiiBEiiSSOiiS ItlBElRfCIR BTOCKEOLM Gamla Kungshoimabrogatan 26 (andra huset f n b i,) rottninggatan) Srort laser af f l a a r e och enklare M~BLER i ek, mahogny, valnöt aamt andra W l a g &amp; en mlllade, till billigaste priser.
Ulm.
Tel. 114 10 mlrs ~ e i 6500.
a il 8 11 långt n ä r samma betydelse som del faktum att Englands nuvarande p r e miärminister alltid anslutit sig tiU kvinnorösträtten som till en r ä t t f ä r dighetssak.
Men han vill a t t alla streck skola bortfalla.
H a n vill a t t arbetar.
hustrun, lika väl som den burgna kvin- nan skall kunna få utöva sin rösträtt Sist citera vi med glädje Lunds Dagblad, vilken nu, som många gånger förr in- tar en särställning bland högerns öv- riga organ och modigt hävdar sina principer: " Största motståndet är väl att vänta hos högern, beroende därpå, att den sett sig blind pil en del hugskott från sina många teoretiserande statsrättsexperter.
Om nå.
gon praktisk blick f ö r politiska realiteter vittnar det heller icke, då man inom detta parti tror, att kvinnorösträtten skulle för- stärka de samhällsomstörtande krafterna.
På det gebit, där kvinnorna redan ha röst- rätt, eller det kommunala, har detta alle icke visat sig vara fallet, tvärtom synee erfarenheten i övervägande grad gå i rakt motsatt riktning.
Men det är klart, att om partiet alltjämt håller på som hittills att motsätta sig kvinnornas reformkrav, så får det ock så småningom cedera dessas kom- munala understöd, och det kan h a sina si- dor på vissa platser.
Det är farligt att begå dylika orättvisor, det hämnar sig på olika sätt, och det är opraktiskt att avskära möjligheten att för samhällsarbetet utnyttja den samhällshal- va, som i grunden säkerligen har de bästa förutsättningarna för speciellt den saken.
Särskilt borde, synes det, högern fatta och förstä detta, allra helst i en tid när det gäller en grundlig samhällsreformatorisk verksamhet.
Kvinnorna ha så många vär- defulla insatser att göra därvidlag, a t t det ä r ett klandervärt slöseri att icke taga dem till vara, och deras politiska arbete skulle säkert h a bl.
a. den nyttiga påföljden att mildra partimotsättningarna och minska skärpan i partistriderna.
--- De meningsåskådningar inom högern, som för några år sedan lyckades förkväva det intresse, som även inom detta parti före- fanns för kvinnornas rösträttsreform, ha på mer än ett sät.t visat sig mindre lyck- liga för partiet och för det politiska arbe- tet.
Hälst borde en sovring äga rnm vid valen, genom vilken högerpartiet befrias från inflytelser, som icke äro förenliga med tidsandans och situationens krav.
Och det vore lyckligt, om partiet nu kunde emanci- pera sig från dcm i den här behandlade viktiga frågan och medverka till dennae lösning.
Ty sker förr eller senare en sådan mot högerns motstånd eller utan dess med- 7-erkan, skall detta återverka menligt på partiet under en låna framtid, icke allenast politiskt sett utan även kommunalt.
At1 icke tala om den kraftförlust som förbise- endet i politiken av rättvisans och billig- hptens fordringar alltid medför. "
Ny M. F. K.
R.
I Färgelanda, Dalsland, bildades den 7 december en lokalavdelning a v Män- nens förbund för kvinnans rösträtt Styrelsen består av följande medleni- mar: ordförande banktjänsteman N.
G Isberg.
v. ordförande bokbiiidare Cnri Htiltströna, sekreterare handelsbiträdel Watd.
Jacobsson och kassör pastor J J a m bsson.
Styrelsen för F. 1.
K.
R. i Kristianstad har i skrivelse till de moderata riksdags- männen i båda kamrarna anmodat dessa att i rättfärdighetens namn verka för den kvinnliga rösträttens genomförande vid det- ta Brs riksdag.
Allm.
6 2 9 6 Från en resa i de stora möjligheternas land, Att det inte är utan orsak man anser Norrland för framtidens och de stora möj.
ligheternas land, märkes granneligen för den, Bom någon tid vistas där uppe.
Och det är e j blott materiellt utan även idbellt detta gäller.
D. v. s. att norrlänningarna synas förstå och känna vad tiden och fram- tiden kräver.
Under de 10 reckor Bergman-Osterberg ska, samhällskurser pågingo i Medelpad och Angermanland hade jag många tillfällen att se denna uppfattning bestyrkt.
Norr- länningarna visade sig ha intresse och ihär- dighet nog för att kväll efter kväll åhöra kursföredragen och, ofta nog, efter kursens slut be att andra platser skulle få lik- nande kurser.
På 29 platser höllos samman- lagt 96 föredrag och, ehuru ej alla vor0 tal- rikt besökta, kan jag dock säga, att de flest % vor0 det, vilket ock framgår av det förhållandet, a t t ahöraretalet uppgick till 10,313.
Resan tog sin början i Medelpad och för- sta plats var det, för sin duktiga rösträtts- förening, oss välbekanta Alby.
I det sann- skyldiga rösträttshem, jag där gästade, fann jag det lika glädjande som ovanliga förhållandet att såväl herrn och frun som tjänarinnorna deltogo i de samhälleliga an- gelägenheterna.
Husfadern var ordförande i den ena av församlingens pensionsnämn- der och tjänarinnan medlem i den pndra under det att husmodern var medlem i fat- tigvårdsstyrelsen.
Både i Alby och Ange var tillslutnin- gen till kursen god.
Därifrån hade jag en lång landsvägsresa genom ödsliga, obe- byggda trakter för att komma till nästa plats, Över-Turingen.
Det föreföll mig ganska tröstlöst att hålla föredrag i den- na ensligt belägna och, som det tyaktes ej så.
stora by.
Där fanns emellertid en rösträttsförening och förvånandc många åhörare infunno sig.
Sedan gick färden till flera platser utpfter Ljungen.
Somliga a v dem vor0 ljusa, andra mindre ljusa ifråga om intresse för samhällskursen och kvin- nornas rösträttsrörelse, men på de flesta platser var det inte endast kvinnorna utan i minst lika stor utsträckning, männen, som deltogo i kursen, och på många platser hade männen åtagit sig bestyret med at1 skaffa lokal samt med att låta kungöra fö- redragen.
Pd en del platser vor0 prästerna så välvilliga, att de oombedda lyste pä kur.
sen ooh uppmanade församlingsborna at1 bevista densamma, och i två prästgårdar blev j a g mottagen som gäst och man kan säga, att lika medborgerliga rättigheter för kvinnor som för män tycktes för en stor del av Västernorrlands män lika naturlig1 som den lika myndigheten.
Vid några a v de stora sågverken vor0 disponentfamiljer- na de ledande i arbetet för kvinnornas sak samt för spridandct av upplysning, och j dessa familjer tillbragte jag, som gäst, de angenämaste dagar.
Angermanland hade förut haft namn om sig att vara synnerligen mörkt ifråga om förståelse för kvinnornas stora frågor och den enda rösträttsförening där, som levde ett verksamt liv, r a r Härnösands och Här.
nösand var också den enda plats, varpå j a g haft några förhoppningar f ö r kursen.
DE blevo icke svikna utan Överträffade, ty un- der de fem dagar, som kursen där fortfor tröttnade e j publiken, utan infann sig kväll efter kväll.
Härnösand dokumentera.
de sig som en ljus plats, från min sida sett och därtill bidrog i hög grad dess utmärk.
ta F. K.
P.
R. och dess nitiska ordförande Till min stora glädje fann jag emellertid snart att Härnösand inte var den enda ljusa platsen i Angermanland, utan a t t på nästan alla platser risade sig ett starkt intresse föi föredragens ämnen och en livlig önskan at1 vara med i arbetet för vårt gemensamma mål.
Rösträttsföreningar bildades på flera ställen och Ango bdde manliga och kvinnli- ga medlemmar.
Ofta åhördes föredragen av människor, som haft långa vågar att fär- das, ibland 2 A 3 mil, och emllanåt hände det att jag på förmiddagarna hade besök av personer, oftast män, som ville höra litet om de ämnen, som e j knnde medhinnas på deras plats eller som bhdo om rösträttslit- teratnr.
Vid sådana tillfällen fick jag ofta höra intressanta och glädjande tankar ut- talas.
Mer än en man framhöll, att då vi se hur ofullständigt det hem är, där en kvinnas arbete och omtänksamhet saknas, så kunna vi förstå att lika mycket fattas i det samhälle och den stat, där det kvinn- liga omdömet är utestängt.
En gammal man, som g j o r t den iakttagelsen, att efter- som en änka med flera barn kunde reda sig bra mycket bättre än en änkling med lika många barn och samma inkomst, så skulle det vara en stor ekonomisk fördel ifall kvinnorna bleve representerade i riks- församlingen.
Och aldrig skall jag glöm- ma en gammal gubbe, f. d. rotehjon, som hört föredraget om fattigvårdslagstiftnin- gen och följande dag sökte upp mig för att säga sin mening om det inflytande, som han ansåg att kvinnorna borde ha på lag stiftningen: " skall kvinnan, som föder OSS alla till världen, och vårdar och fostrar OSE tills vi kunna reda oss själva, hon till vil- ken vi som sjuka och gamla, i vår hjälp- löshet måste vända åter f ö r att bli om- händertagna, ha mindre att bestämma än vi män, hennes barn?
Äro inte våra möd- rar, kvinnorna, som alltifrån vår födelse och till vår död, äro de, som vid allt vårt lidande och alla svåra tillfällen måste taga hand om oss och leda oss över gränsen till döden liksom till livet, äro inte de värda att ha samma rättigheter som vi själva och samma inflytande på alla de förhållanden och lagar varunder vi leva?
Nog har jag känt att kvinnan saknas både i fattigvårds- lagen och i fattigvårdsarhetet.
Och hade in- te en god och rättsinnig kvinna tagit sig an mig, så hade jag fortfarande ' gått på socknen ', men nu har jag en egen lugn vrå för mina återstående dagar. "
Av de ämnen kursen omfattar, intresse- r a r iiktenskapslagstiftningen mest och där- näst barnavårdslagstiftningen.
Dessutom har det visat sig att även rösträttsföredra- gen gärna höras.
Det iir ju givet att en så pass långvarig och omfattande resa efterlämnar många och vitt skilda intryck, men det huvudsakliga och varaktiga är en känsla av tacksamhet Över all förståelse och vänlighet, som mött mig samt Över allt, som jag fått lära och se.
Och nu är det mig en glädje att veta, att så många av dem j a g under resan kom- mit i beröring med äro r å r rösträttstid- nings läsare och i dess spalter kunna mot- tz&amp;a det varma tack jag härmed uttalar.
Inte minst till fröken E. Wahlquist, Sunds- vall och fru H. Kallstenius, Härnösand, som med så mycken omtanke och möda plan- lagt och utmärkt väl ordnat resan samt jämnat vägen.
Emma Aulin.
Nya stadsfullmäktige.
Ume6: bankkassören fröken Hele ?za Ljungberg vald på dc moderatas lista (fyllnadsval).
Vtisterås: f r u Nina Andersson oin- vald på de frisinnades lista.
Köpings stadsfullmäktige ha &gt;id senast förrättade val utsett följa * - de kvinnor till ledamöter i stadens styrel- ser och nämnder: Livsmedelsnämndem hjälpkommitt6: frö- ken Amelie Salen och fröken Anna Rosen.
Nykterhetsnämnden: fru Alnta TVnlldCn och fröken Anna Holmberg.
Folkskolestyrelsen: f r u Emelie Johans- son.
Examensvittnen vid realskoleexamen: fru Ester Luttemaia och f r u Emelie Johansson.
Huvudmän i Köpings stads sparbank: fröken Amelie Salen.
Kommunalt uppdrag.
I Sölvefborgs stads nykterhetsnämnd är invald folkskollärarinnan fröken Anna Jönsso:l. Malmtorgsgatan 6, StocRholm, Behöva kvinnorna rösträtt?
E n a v våra prenumeranter i lands- orten h a r fäst vår uppmärksamhet vid nedanstående annons, som stått införd i Dagens Nyheters landsortsupplaga den 18 januari: Tvenne biträdande tandläkarplatser.
vid Malmö stads Folkskoletandpoliklinik förklaras härmed till ansökan lediga.
k o) Plats &amp; r on manlig tandläkare med minst 3 timmars daglig tjänstgöring under iästerminerna.
Lön 3,000 kr.
2:o) Plats för en kvinnlig tandläkare med 7 timmars daglig tjänstgöring och 6 vec- kors årlig semester.
Lön 4,500 kr.
Ansökningar böra, åtföljda av vederbör- liga betyg, insändas till hälsovårdsnämn- den, Malmö, till plats för manlig tandlä- kare senast den 15 febr.
och till plats för kvinnlig tandläkare senast den 5 mars 1917.
Närmare upplysningar lämnas för övrigt av stadsläkaren, Malmö.
Malmö den 12 januari 1917.
Hälsovårdsnämnden.
Vid första ögonkastet kunde man vara böjd att tro att h ä r förelåg ett tryckfel, inen så ä r säkerligen inte fal- let.
Det ä r endast ett bland många be- vis på h u r kvinnoarbetet exploateras i ett land, d ä r principen lika lön för lika arbete ingalunda ingått i det all- männa rättsmedvetandet.
D r a r man ut konsekvensen a v den föreliggande an- nonsen, s % kommer den manlige tand- läkaren att för 720 timmars tjänstgö- ring erhblla 3,000 kr., medan hans kvinnliga kollega för 2,215 timmar icke ens erhåller den dubbla summan.
Han betalas med 4 kr.
p r timme, då hon betalas med 2 kr.
Om man beräknar fördelen a v en fast plats i stadens tjänst samt semestern till exempelvis 1,000 kr.
och drager denna summa från de 8,860 kr.
som den kvinnliga tandlä- karens lön skulle uppgå till, om även hon betalades efter 4 kr.
per timme, så återstår änd % en %rlig lön a v 7,800 kr.
Man behöver inte leta länge i tid- ningarnas spalter för att finna analo- ga fall, d ä r kvinnorna få vidkännas den mest upprörande godtycklighet.
En Nyköpingstidning meddelar att vid A.
B. Periodens textilfabrik ett 100-tal kvinnliga textilarbetare nedlagt arbe- tet.
F ö r kort tid sedan avslöts nämli- gen ett riksavtal niellan vederbörande arbetare- och arbetsgivareorganisatio- ner inom textilbranschen.
Detta inne- bar en löneförhöjning på omkring 20 procent, varvid alla dyrtidstillägg skul- le bortfalla.
När avlöningsdagen koni, erhöll0 de kvinnliga arbetarna ett till- lägg motsvarande en höjning a v blott 4 proc &amp; a v de utgående lönerna, dyr- tidstillägget fråndraget.
Deras manli- ga kamrater erliöllo däre qot avlöning enligt riksavtalet.
Följde Yev att de kvinnliga arbetarna ned e arbetet, sedan fabriksledningen nc I att giva någon förklaring p å detta j ä m n a be- liandlingssä tt.
Den förklaring som lerbörande dra sig för a t t ge, kan m.
L emellertid sluta sig till.
Orsakerna 1 rga i öppen r ' aap.
I den Iiårda kampen .ör tillvaron giiller styrkans lag.
Det ä r styrka att vara representerad, svaghet at$ vara orepresenterad och därmed förhrsdrad att tillvarata sina ema intressen.
Röst- rättslösheten inverkar p å alla områ- len, d ä r kvinnor b a att kämpa sig till: n ställning.
Strejken vid Periodens textilfabrik ä r ett glädjande tecken på kvinnornas växande solidaritet och p å reaktionen mot ett system, under vars mättvisor kvinnorna alltför länge o &amp;
!
6 -.
i KOOPERATIVA LIV 1 ildvokat EV1 BNDEN I * I JURIS KAND. Ruinnliga juridiska Byrån bhla Vattugatan 1 4 (vid Brunkebergstorg) STOCKHOLM C. Battsgiqai o. jaridiska abpirag av alla sla.
KL. 10-4.
Riks tei.
7576. t i i: f ö r a " k r i n g s - F O L K E T beviljar liv- anstalten försilkringar alla slag.
Adress Box 233.
Bliv ombud) E.
K. VASAGHATAN 6.
................... ...................................... i i: i HOTELL VICTORIA Norra Smedjegat.
14, (H6rnet av Herkulesg; Stockholms äldsta, billigaste och mest välkända privathotell.
Tyst och fridfullt läge strax vid Allm.
tal.
18336.
Brunkebergs- och Gustaf Adolfs torg.
Elek- triskt ljus o. telefon i rummen.
Vördsamt Fru ffreta Schubert.
Post- o. Ttlegnfidi.
i OTEi.1 IIETORU.
Kiks 53. lllm.
6657.
Ornås Somrnar= och Vi ntersanatoriurn hiigt och härligt beläget i den fagra Simlångsdalen vid Mahalts hfillplats å Halmstad-Bolmens järnväg.
Not- tager gäster, som utan att vara i behov R V egentlig läkare- eller sjukvård söka vila och rekreation ilugn och natiir- i förening med hemtrefnad och ett gott och rikligt bord.
skön trakt iinder oklanderliga hygieniska förhålland !n Personer, lidande av tuberkulos eller andra smittosamma sjukdomar mottagas ej.
Referenser: Samtliga hrr 1Rkare i Halmstad och d:r Manne Bergrngren i Göteborg Prospekt erhälles på begäran.
Förfrågningar och anmälniiigar mottagas,,af IKEZ CARLSTKÖN.
Postadress NihuIt, Ryaberg.
Telef.
: Simlångsdalen 4 via Halmstad.
Telegrama&lt;iress: nOrnås *, Halmstad.
1 Rpgghållare Söders " English School " Engelska lektioner och översättningar.
Allm.
Tel. ' &amp; der 36035.
Lööfs hotell.
ARVIKA rekommenderas.
Annie I. Scott, För resande att beaktal Erstagatan 26. i I e alltför tålmodigt funnit sig.
N ä r det brinner i egna knutar bruka männi- skor förstå vilka värden, som stå på spel, och sådana händelser som de nyss antydda verka kraftigare p å sinnena ä n den mest vältaliga rösträttspredi- kan.
I Amerika finns det vidsynta män, bland dem Henry Ford, vilka så anam- mat rättfärdighetsidealet, a t t de inom sina egna organisationer börjat till- lämpa principen: lika lön för lika ar- bete.
Dessa män ha blivit medvetna om, att varje individ är likaberättigad till arbete, att varje förstfödslorätt är förkastlig, och det ä r denna n y a anda, som behärskar en artikelskrivare, vil- ken i en Chicagotidning y t t r a r sig om kvinnorna och rösträtten p å följande sätt: " Det är e t t faktiim att de kvinnliga ar- betarna lida under samma orättvisa eko- nomiska förhållanden, som vi män göra.
E n lönereduktion drabbar e n kvinnlig mu- r a r e lika h å r t som en manlig.
E n ökning a v levnadsomkostnaderna drabbar dessa k r i n - nor lika h å r t som den drabbar de manliga lönearbetarna.
Det är därför helt nturligt, att dessa kvinnor börja bli medvetna om sina behov.
De kämpa f ö r a t t förbättra sin ställning, kämpa för att hålla lönerna up- pe, kämpa för att de ffi dollar de erhålla så Iångt möjligt skola hjälpa dem att täcka de ökade levnadsomkostuaderna.
Det är ock- så helt naturligt, att de under denna sin kamp komma i kontakt med samma poli- tiska situation som männen.
Arbetstidens längd, Iöperna, levnadsomkostnaderna, i korthet allt h ä r i livet är p å e t t eller an- n a t sätt beroende a v staternas och sam- hällenas l a g a r och förordningar.
Och dessa i sin t u r bestämmas p å den politiska are- nan.
Därför behöver och fordrar den själv- försörjande kvinnan m e r och mer rösträt- ten f ö r a t t med större framgång kunna slå sig fram genom livet. "
Stockholms F. K.
P.
R s En episod från Karl Staaffa stat sminist ert id.
Under ett samtal med en a v v å r a frisin- nade förctakammarledamöter fick j a g höra en liten, mycket karakteristisk episod f r å n ett a v Liberala samlingspartiets möten, och med vederbörligt tillstånd a v m i n sages- man, sänder j a g den vidare.
Det v a r d å d e t sista programmet, som Staaff som regeringschef skulle framlägga för nationen, diskuterades.
N ä r m a n kom till punkten om kvinnans rösträtt, blev dis- kussionen synnerligen livlig, och f r å n flera håll framställdes, och därtill ganska skarpt den meningen, att partiet icke borde ta upp den, t y kvinnorna hade icke visat sig m o g na, de hade låtit förvrida huvudet p å sig av " förtalet främst " och själva icke hållit sig f ö r goda a t t lägga sig till med Bon Soir-jargong.
Hellre ä n att d r a i n i del politiska livet en väljaremassa, som y r hit och dit, borde man låta den stå p å till- växt, nu riskerade man, a t t den skulle ge reaktionen f a r t etc.
Slutligen reste sig Karl Staaff.
" När j a g nu suttit här en stund och hört p å herrarna ", sade han, " har jag icke tyckt, a t t j a g kände mig hemmastadd.
Det är, som om jag icke befunne m i g bland mina gamla vänner och kamrater, u t a n trodde mig iörsatt i en samling av högermän.
När h a v i frisinnade förr 19rtit bestämma oss av vad som ä r f ö r oss själva eller för par- tiet fördelaktigt?
När v i arbetade för a t t skaffa arbetarna rösträtt, v a r det f ö r att vi trodde, att v å r t p a r t i skulle vinna på det?
Visste vi icke d å lika väl som nu, a t t det stora flertalet a v arbetare skulle g å m a det socialdemokratiska partiet, och a t t det v a r detta, som skulle vinna på var strävan?
Läto v i därav avhålla oss f r å n att fJlla v å r plikt?
Och varför var det, vi ville, a t t arbetarna skulle h a medborgarrätt9 En- dast och allenast därför, att vi anse det v a r a rätt.
Normen för v&amp;r verksamhet är icke fördelen utan rätten.
- S å h a r det sagts, att kvinnorna äro omogna, a t t de y r a hit och dit.
J a, det h a vi ofta sett, a t t män också kunna.
Icke alla män äro politiskt mogna, men icke utesluta vi därför hela klasser av män?
Och on1 de bli föryrade någon gang, icke utesluta vi dem f ö r det.
- Om v i skola arbeta f ö r kvinnanii medbor- garriitt, är det samma sak.
H a r kvinnan rätt a t t kräva medborgarriitt8 När hon det liar, och ett mycket stort antal kvinnor Bro fullt mogna a t t anviiiida den, skulle vi då vi % vara med om att vägra henne hcnnes näsia månadssamkväm äger rum mån- dagen den 12 februari kl. halv 8 e. m. å Nya hushållsskolan, Viistra Träd- gårdsgatan 19, 1 tr.
Föredrag a v fru Mia Leche-Löfgren oin Fredsarbetet i England under kriget.
Till lokblhyra och te 50 öre.
Brödkort och sockerkort medtagas.
Arsavgifter knnna erläggas.
rätt? "
Nya medlemmar vinna inträde.
~- Statsministerns döttrar Frigga Carlbergs pigga och inom röst- rättskretsar livligt senterade rösträtts- pjäs har nu iiven funnit viigen till ut- landet.
Den kända österrikiska röst- rättskämpen, Eugenie Hoffmann, har nämligen översatt pjäsen till tyska och uttalat sig synnerligen fördelaktigt om densamma.
- Glöm ej att prenumerera 4 Rösträtt för Kvinnor.
Jag h a r satt citationstecken omkring or- den med en viss tvekan.
Jag antecknade dem nämligen icke omedelbart vid min sa- gesnians upprepande a v dem, sb a t t jag är icke absolut säker p å a t t j a g citerat or- dagrant.
Icke heller S r j a g absolut säker på a t t hans citat v a r fullt ordagrant.
Det gavs mig ur minnet men i citatets form.
Möjligen kan alltså nAgon ordvändning va- ra olik.
Men j a g vågar ä n d l det anspråks- fiilla citationsteckuet, t y både orden och tankarna iiro hans - j a g har själv mer a n en g å n g hört honom uttala dem, 0111 j a g ä n icke kan försäkra, a t t icke vid detta tillfiille formen i något avseendc var olik den h ä r givna.
D ä r är hans amiitliga rättskänsla, hans redobogenhet att offra den materiella fördelen, så snart rättside- Den &amp; r En svensk symaskin till hvarje svenskt hem.
Med solid konctruktjon förenar Husqvarna symaskin teknisk fulländning i utförandet.
oumbärlig för varje ung flicka O f framåtlutande A r v i k a Vagnfabrik, Arvika.
Xunol.
Hovleverantör.
Sverigea största fab- rik för tillverkning av alla sorters lyx- och arbetsAkdon Utstillning: David Bagaresgata 1, Sthim.
Priskurant pA be@- Nia vmr apedifis till lindrorho mPt posffllnLPft + pilo.
BUTTEBICKS MÖNSTERAFFÄR ~ i k 1726 s Drottninggatan 57 AUIU 1410. ran.
Riks t. Arvika 87.
Sthlm 4044.
BegLr priskurant även &amp; Kullageraxlar.
ens majestät fordrade det, h a n s lugna och lidelsefria uppiattning av spörsmålet 0111 politisk mogenhet.
Med sin gcniala blick såg han, vad människor tyckas h a så sv8rt a t t fatta, a t t erfarenheten är den bäste pe.
dagogen, ansvaret den dugligaste mentorn Först när kvinnorna f å t t medborgarrätt kommer staten att ta hand om kvinnornas fostran till politisk mogenhet.
Ingen vet bättre än vi, som arbeta bland kvinnorna för a t t samla deni om a t t med allvar och kraft fordra en ställning i sta- ten, som tir svenska kvinnor värdig, hur mycket, som brister i detta allvar, denna kraft och uppfattning a v denna viirdighet.
Men icke kunna vi skylla det på kvinnorna.
Fastmer b ä r staten ansvar f ö r att h a j i e t t a avseende niånga politiskt-pedagogiska underlåtenhetssynder p &amp; sitt samvete.
Om Blla regrringschefer sage kvinnans röst- rättsfråga så som Karl Staaff, s &amp; skulle hon se med större aktning än nu på sig själv wli sin gärning, ocli det skulle riidda henne iiifn a t t " föryras ".
J r n n y Rich t e r - V d a u d ~ r.
FRU HEDENSKOGS Privata Förlossningshem TROLLHATTAN.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Rikstel.
145 IIIIIIIIIIIIIIII~IIIIIIIIIIIII Glöm ej a t t ifylla och avsända blanketten för re- kvisition % Kvinnorniis Hiilender 1911.
Blanketten medföljde n; r 24 av Röst- rätt för Kvinnor sistlidet Ar, och i hän- delse den har förkommit, ställes rekvisi- tionen till fröken Hildur Öijer, Göteborg 1..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
En kurs i samhällslära anordnar Eskilstuna F. K.
P.
R. iinder ja- ouari-april.
Den omfattar följande före- De,, kooperaiiva Eiaförsäkri,ags ?lerksnm- läsningar: Vår tids sedliga problem av pastor C.
An- helen h a r under det nyss avslutande året lkiinnat glädja sig å t en iitomordentligt leer.
Xktenskapslagstiftniugeii och Barna- i.acker utveckling.
Enligt n u föreliggande lagstiftningen a v jur. kand. Eva Anden jiffror h a r Kooperativa lirförsükringsan-: 2 föreläsningar).
Samhüllct och barnen av rtalteu Folket under år 1916 mottagit an- redaktör E. Böhmcr.
Fattigvårdslagstift- rökningar om försiikring till ett saminan- ningeu av förvaltare B. Lauron (2 föreläs- lagt belopp av 17,050,000 kronor och av ningar).
Varför vi sjiiiiga, föredrag med leii n a siini ma Iia r bevi 1 jats 16,S00,000 kro- $&amp;ng a v rektor och fru Nylund.
Den kom- ?or mot 13,556,000 kronor för d r 1915.
An- munala lagstiftningen a v dolitor Gulli Pc- iiillatioiierna ha även iinder 1916 v a r i t för trini.
Svenska riksdagen a v redaktör C.
E.: tt iolkfarsäliringsförrtag ovanligt sni8 och Irensson (2 föreliisningar).
Kommunal iial- iiistalteris to tala fiirsiikringssumrna iipli- rovård a v doktor Karolina Widerströin.
Fii-: år vid 1916 års sIut till över 32,000,000 kro- las, giftas och dö i statistisk belysning a~ Tor - cn ökning f r h Bi- 1415 med ivke redakttir E. Wikmark.
nindre lin 33 procent.
Inkomsten a v fiirsül; riiigc,avgiftcr uppgdr ' or årct till iivcr 960,000 kr.
Okningen i tredje nummer för 1917 innehåller b1.a.
: 3reniieinkornst iitgcr 71 prorcnl, vilket tor- Ic PA anses som iiigot ciiast5cnde.
Slutli- Enighet.
: en ka11 iivcn nämnas att anstaltens sam- Kvinnan och prästbristen.
A l docenten Hziina E« re1zztn adc fonder nu iippg ' Z till i r u n t t a l 2,4110,000 Lagstiftning angående barn.
Ett uttalande av &lt;r.
centralstyrelsen i L.
K.
P.
R.
Kvinnorna och partipolitiken i det kommunala De hiir återgivna siffrorua tala sitt.
eget livet.
Av Eiss .4llnzan lydliga spr8k om Kooperativa 1i.ilörsäk- En vädjan från franska kvinnor.
Framford till R f. K a % M m k a Etjernntedt.
- ingsaiistalteii Folkets rekordartat snabba u l a gossars land.
Av S,c,gnd Johnns8on itveckling.
Detta glädjande förlialiande Kravet på förbättring av barnmorskornas stäil- ning.
orde vara a t t tillskriva det stora fötrro- Från en resa i de stora möjligheternas land.
A \ Emma Aulin m l e anstalten förmått tillvinna sig bland En episod &amp; An Karl Staaffs statsminhtertid.
A \ irbetarlrlasscn i Sverige.
Jenn y Richter- Velander.
Rösträtt för Kviiiiiors Stockholm 1917, Ivar Hreggströms Boktryckeri A B
