# ID: svediakorp-per263
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,196
# sentences: 890
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT F (~ R SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN STOCKHOLM AFTONBIIADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI 1904
fruppor stupa brafifcc, du krz~pit stenen 6LanB; du dårats, du döfuats, dix sanht di-$ i. skarrr.
. %Iot solen t7 * å7 * hvar plan ta, hvaï.
ungtall, röd och rank.
, 930 t 5yk r-$ ' an.cle 7 2 i d c w d e tran .. a sig fll * am
4 " Z u e m äger eld i barmen, i hjärtat ädelt ståL?
S m ä l t malmen o&amp; s m i d d e n till bändande stcil?
3 u.
g in med s t a r k a armen, bryt vag u7 * grottans kualnz!
Sök renare r y ~ n d e r, stig högt m o t d i t t mal!
I " Bu sveder k a n s k e uir~gen för n a r a solens glöd.
Zuad mer, o h d u störtas s o m Iharos ned - " I bergen dröjer ingen, d a r Ligger duergen död.
V i följa, vi följa mot .höjderna.
med!
Kyrkomötet ' och.
iikten~k~pslagarna.
Nar 1903 års kyrkomöte beslöt att i den nya handboken be- hålla, det gamla vigselformuläret oförandradt, tänkte man knappast, att frågan redan efter tio år skulle åter uppdyka.
Då SA emeller- tid vid senaste kyrkomöte varit fallet, bör detta a,f Sveriges kvinnor icke lämnas obeaktadt.
Vi ha ett godt föredöme i det intresse, som frbn kvinnornas sida koin frtigan till del för tio år sedan, framst uttalande sig i Esseldes lugna, af iidel kvinlighet och modig frisint- het priiglade artiklar i frågan.
Vid hennes principuttalanden ar intet för oös att tillägga.
I häfdandet af Kristi uppfattning ' af äktenskapet gent emot de gammaltestamentliga eller antika har hon intagit icke blott den moderna kvinnorörelsens utan också den &amp; kta kristendomens ståndpunkt, och från denna amna vi ej vika.
Men samma historiska situation kan aldrig fullständigt upp- repa sig, och frligan om uigselfomt&amp;iret liar 1903 ' kommit in i ett nytt luge, för hvilket vi har måste redogura.
Att de kvinliga ut- talandena frln, 1593 icke varit förgäfves, framgår tydligen af det försiktiga sätt, hvarpå aïendet denna gång behandlats.
Icke ens
motionären, kontraktsprosten R. Kihlberg i Söderhamn, upptager 1893 ars ändringsförslag fullst&amp;ndigt, utan nöjer sig med att därur framdraga nggrca delar, bland hvilka just den öfverklagade punkben om hustruus underdånighet fattas.
De prästerliga ledamöternas betiiokande namner icke häller ett ord om denna sistnarriiida punkt.
Och resultatet af det hela blir, att kyrkomötet ingifver en ~ n n d e r - danig anh %llan, det kungl.
n1aj: t täclztes 15tta genom sakkunuige ut- arbeta och för nästkommande kyrkomöte framlägga förslag till ett varsamt revideradt vigself ormulär B.
Detta efter en diskussion, dar de flesta talarne visade sig fullt uppskatta allt det goda i det hit- tillsvaraude formul.äret och diir en af dem direkt förde kvinnornas talan med värme, sakkännedom och skärpa.
Man fragar d&amp; ovillkorligen hvarför en förändring alls blifvit bragt p&amp; tal, och vid narrnare undersökning finner man, att det egentligen varit ett prästernas kraf, som gjort sig giillande.
Detta finner mm icke blott af den förda diskussionen, utan äfven vid en blick på de tre fordringar, » större enhetlighet, enkelhet och bibel- trohet)), hvarmed ' kyrkomötet motiverat sin anhållan om en revision.
T y bakom den första och den tredje af dessa fordringar ligga litur- giska och dogmatiska skäl, hvilka säkerligen äro de flesta lekman friiinmande, och endast krafvet p&amp; större enkelhet torde bland dem lruunn påräkna någon vidare sympati.
Ett oförvilladt öga marker ju latt den nggot öfverlastadt praktfulla färgtonen i den bön, h v u - ined alsten afslutas - den som börjar med orden » Allsinaktige Gadw.
Denna bön med dess framkallande af wsallhet » och » trohet,, w enighet » och » karlek » sasom hardt nar allegoriska gestalter och dess Aberopande af Guds ljus och sanning, Guds hand och Guds heliga änglar i en oratorisk stegring, som slutar.
med ett - har för tredje gangen ' upprepadt - åkailande a£ tre-enigheten, ingifver ovillkorligen vissa bet %nlrligheter.
Men härvidlag kan en revision icke vara för mycket varsam.
k 181 1 ansags ju %nnu den franskt klassiska retoriken såsom höjdpiinkten af god smak, och dåtidens kyrka drog sig icke för att i likhet med kyrkan under de första iirhundrandena, kläda de religiösa tankarna i den form, som för samtidens bildning var den högsta.
Vi undra om hon icke p&amp; så sätt b8st fyllde sin uppgift som folkets fostrarinna.
Att denna uppfostran icke varit fö~gafves, framgdr ocksfi af att folket till den grad fristat sig vid den Vallin- ska p.salmbokens retoriska form, soin verkligen fallet ar.
Och nudras må, o h denna litet pompösa, togadraperade högstämdhet icke på det '
hela taget är en för det svenska lynuet tauligen naturlig form, när det galler SA kallade högtidliga tillfallen.
Vi svenskar alska att, som Selma Lagerlöf säger, väfva guldtråd in i lifvets gråa va£, och ett bröllop bör va1 hartill kiinna erbjiida ett osökt tjllfälle.
Skola vi då nödvändigt behöfva göra vigselakten torftig och förlägga all prakt till kläderna '?
Vii1 kan ej förnekas, att mycket afgiideri be- drifvits med » vackras predikningar och » vackra » gudstjänster öfver hufvud taget, men vackra gudstjänster med talrika deltagare iiro dock biittre an gudstjänster så torftiga, att de drifva folket ur kyrkan.
Det är riktigt, att formen icke fRr draga iippmk-ksam- heten från innehallet, men så gör en bnrskrapad, fattig form lika val som en öfverlastadt praktfull.
Och för öfrjgt är det jii vid en vigselakt icke f&amp;ga om ett innehåll af samma beskanenhet som en predikan.
Skall större enkelhef; införas i v8i.t nuvarande vigselformul&amp;r, får detta således icke ske p&amp; bekostnad af den poesi, s i m nu onek- ligen dar finnes.
Under cliskussionen i kyrkomötet citerades det norska vigselformiilii~: et.
men icke ens p % våra skandinavislra grann- folk f &amp; v i obetingadt lita, när det giiller att söka förebilder; norr- m5ins och dauskars estetiska iilåttstocli sammanfaller i fraga om religiös poesi knappast med var egen, hvilket en Blick på G n ~ n d t - vigs och T~aridstsids psalmer bör Irnnus siign oss.
Icke htiller far vördnaden för Olaus Petris liiinsynslösa kraftpersonlighet komma oss att glöinma hinr litet fantasi som fanns hos den i~.i.annen, ty då upp.
taga vi kritiklöst, såsom föreliggande motion gjort, sådana platt- lieter som de rader ur 1539 Brs handbok, livilka handla om en maka, » med hvilken man kan lefva i sämja, kärlek och gudsfruktann., i stället för da viilkända orden om ren ninku, hvilkeos hjiirta, öppet för sanning och dygd, kiinner sina pliliter och sällheten af deras iitöfning n.
Men harrned ba vi också fråu formen kommit in.
på innehbllet, d. v. Y. det galler att tillse hvad kyrkomötet månde mena ined bibel- trohet.
JXoinit6-ii för handboksförslaget gaf oss 1594 ett sorgligt prof: å; den slags bibeltrohet, på hvilken i sanning kan tillämpas det gamla ordet om att &gt;) bokstafven dödar, men anden gör lefvande~ genom insättandet af ordet:?
: kött » efter orden » de tu skola vai-n ett ».
Denna, den Iiitti.11~ enda slredcla fijrandringen af 1.811 års vigsel£ormuliir s t i r egentligen i strid med 1893 års kyrkomötes beslut att låta formulkret olöriindradt kvarstå, och ordet infurdes efterat endast p$ grund af det bemyndigande kornitkn ' erhallit att.
*.
.
.
. '
-, '
vicl ~lntredigeringen grauska sprakliga uttryck in.
m.
Detta ord, soiri p&amp; ett pinsaint sätt understryker en sida af saken, som sanner- ligen.
icke behöfver i onödan frainmanas, föranledde också vid sista, lryrkom6tet, gladjaude att omtala, kraftiga gensagor från sådana personer soin professor .Riidin, borgmästaren Wellander o,ch doin- proste~i Eklund i Lund.
Men infiirandet a.f ordet skött » ar tyvärr icke det enda; som kan ingifva frnktan för; .ttt vissa priisterliga kretsar iinnn ej kommit liingre iin reforinationstidens iniin i uppfattning af aktenskapets ide.
KBnake vederbörande, hvillra jo garns i fråga om kyrkliga förhållan- den leta efter prejudikat frlin denna tid: skola uppfatta detta omdöme som ett beröm, men för vår clel slculle vi - för öfrigt Iiiinvisande.
till kapitlet » B,eniissilns och reforinatioa i. Scliiicks Litteraturhistoria I » - vilja piipelra, att på ingen piinlrt den etiska känslan under det sista 9rhundradet gått si?
fraiilat som på detta oinråcie.
Hvilken liimmelsvid sldlnad in el la^^.
den reforinatorislra uppfattningen, som - observera den engelskcl statskyr1; ans vigselforninllir -- siitter slakt-ets fihökelse och förekominaridet all synd slisoin iiktenslzapets förnainst-s uppgift, och deu inipoucrande inledningen till vår niivarmde vigsol- t~kt, dar lciirleken siittes fi: ainst af allt!
Ovilllcorligeu undrar man om det ar just detta, soin striifvandeiia efter bibeltrohet egentligen vilja åt, dd nian i motioniirens bkda förslag till en ny, mindre » neologisk allokutiouw finner ordet kärlek placeradt i andra rummet, iiledau diireniot på ena stallet troheten, på andra stallet silnGaqz (!)
sattes i första, Bian kunde saunel.ligen vara Irestad att tro, att den erotiska kii~leken afven i dess renaste idealitet, d. v. s. i form af viljans fasta, sjiilfrnedvetua, lifsvi~riga .böjande till en person, i kyrkans ögon vore en obiblisk storhet, endast agnad att, draga hjärtat från C h d ~ i, stallet för att den enligt nutida uppfattning ar ett villkor, hvar- förutan ingen vigsel i viklden kan göra aktenskapet till en sedlig iistitution.
Hvarför ntgjuter inan egentligen s %daua vredesskålar öfver ileii st9aclsars sallokiitionen~?
I sjiilfva verket torde det nog vara den förut påpekade gustaviauslra retorikens nttryckssiitt, soni orsalrati detta ogillande; man är ju s&amp; van vid att i dess form återfinna &gt; ?neologieuss d. v. s. rationalismens innehlill, att man garnn bakom a11 franskt-klassisk valtaligliet inisstänker dogmatisldi kiitteri.
Och så anstiller man alltför ofta, t. ex. i fråga om de Vallinska pi ' almerna, slconingslös jakt på de gamla vnclrrn orden, som vore de endast ett tomt ltlingklung.
Den bibeltrohet, som iilskar ordet » lröttu, visar
sig har ha en påtaglig förskräckelse för sadana uttryck som, dygd och plikt,, i hvilka dock vårt folk vanjt sig att inliigga bide etiska och bibliska begrepp af stor räckvidd.
P&amp; det hela taget söker man nog i vårt nuvarande vigsel- formulär förgäfves efter uagonting, som strider mot bibelns anda.
Det föregifna krafvet p&amp; större bibeltrohet m h t e salunda antagas &amp; syfta någon annan bri %t, och vi misstaga.
oss nog icke, nar vi med begagnande af en numera mycket omtyckt teologisk term angifva den salsom en brist pb biblisk fulltonighet^.
Dar står nog atskilligt sant om äktenskapet, men Icke 7 ~ l a sanningen, s&amp; länge dar fattas ordet om kvinnans underdanighet!!
Detta ord hade man som bekant insatt i 1893 års förkastade förslag, niimligen i form af Pauli för- maning (Efes.
5: 22, 28; jfr l Kor.
11: s!)
DI hustrur, varen edra man, liksom Herren, ixndergifna, ty en man ar sin hustrus hufvud, såsom ock Kristus är församlingens h u f v u d ~ - dessa ord, d5ir huetruns Gudsförh&amp;llunde på garnmaljudiskt eller antikt sätt fram- ställes som förmedladt genom mannen och kvinnan representerar en mänsklighet af andra ordningen.
Detta ar, som en tysk: teolog anmarker, en tanke, som icke erkänner kvinnans sedliga personlig- het och som måste skapa en klyfta mellan ' man och kvinna " '), och man förvånar sig vid en blick på denna uppfattning icke öfver att Paulus ocksa fullständigt förnekar hustrun viljans frihet, i v. 24,.
dar det heter: s8bsom församlingen &amp; r undergifven IXristus, så vare ock hustrurna sinn miin undergifna i allt !^ Man undrar endast öfver att 1893 k s förslag hoppar öfver ' just denna vers och sålunda icke tycks förinii bara konsekveiiserna af sin egen wbiboltrohet~.
Kanske fruktade man instinlctmässigt en reaktion af den art, som Sophie Adlersparre sedan, trots detta ntliimnande, påpekade såsom den Blifvande följden af det, nya vigselformul2iretu antagande, nämligen införandet nf obligatoriskt civiläktenskap?
Att emellertid kfven i år frågan om kvinnans underdånighet lag under hela diskussionea om vigselformularet, fastan ingen ut- tryckligen sagt det - det förklarade prof. Rudin med bestairidhet;, och äfveii om han icke s&amp; ärligt uttalat detta, skulle man kanske ändå ha kunnat misstänka det.
Motioniiren har.
visserligen icke i sin motivering föreslagit inflkandet af de nyss citerade bibelspråken, men d&amp; han fnllstii~icligt ixpptager - åtininstone sasoin ett alternativ - l.89: ': &amp; i % allokution, dar förinaningarna till i i l m och li~ ?strii äro --.
.-u ") L. Zscl~ntvaacl,:: Der Dieilst der Fraii in den ersten Jalirhuiiderten der cliristliclzen Kirche.
Göttingen 1902.
9 väsentligt ' förkortade, tydligen i afsikt att de mot slitet af akten skola kompletteras med Paidi ord, fragar man sig ovillkorligen, om meningen afven.
nix varit, att dessa.
ord i alla fall måste in.
Vi kunna dock aldrig förutsätta, att man i sådant syfte skulle kunna.
tillgripa en blifvailde, språklig reviderings, i analogi med införandet af ordet skött)).
.Här kan .det emellertid vara skal att citera de adla ord, som vid denna frågas behandling uttalades af en i Guds rikes tjänst granad teolog, som inom var .svenska kyrka intager en allenastaende stiillning på grund af den vördnad han med rätta ' atnjuter inom alla partier.
Prof. Rudin yttrade bland annat: ~ K y r - kan bör af ren botfärdighet icke taga iii något sådant, utan snarare säga till mannen: » Käre m %u, det star val hos Paulus, att kvinnan skall vara sin man underdånig.
Men I hafven i alla tider så miss- brukat eder makt, att I icke aren värda att höra detta vid eder vigsel, för att I icke diiïigenoin mAn f&amp; ett nytk stöd för edert makt- begär och eder hiirsklystnad.
Till dessa ord ha vi endast ett att tilliigga.
Med åberopande af den kristne Paulus, som framtriider i orden:, Har ar icke jude.
eller grek, hitr ar icke man eller kvinna, utan alla aren I: ett i Kristus Jesus,, i@iste vi protestera, mot hvarje försök att i våra dagar göra gallande den judiske Paulus, hvars lära i sina konsekven- ser leder till imdantagandat af kvinnans sjal friin Iiristi lära om ~ilanniskosjä~lens själfständign varde.
Vi våga det i kraft af den evangelislia uppfattning, soin i bibeln icke ser någon auktoritet för naturvetenskapliga, statsriittsliga eller sociala frkgor, utan endast hvad den sjalf ger sig ut för att vara: ett vittnesbörd om frälsning.
Daremot erkänna vi, villigt tillvaron af ett annat kraf, som starkt framtriider i motionen och i piästernss betiinkande, om det oclrså egendomligt nog icke fiitt nigot speciellt uttryck i kyrko- mötets skrifvelse till kungl.
maj: t.
Det är nämligen hvad vi skulle vilja kalla krafvet på större saaning inom virt nuvarande vigsel- formnlär.
Det är: företrädesvis priidiernas samveten, som här visat sig vakna, och vi kixnna icke annat iin uttrycks vår ' gladje öfver!
att de vämjas vid att kalla halft onyktra personer, sådana som stim- dom tyvärr ~xppenbarn sig vid vigseln, för Herrens tjänare,-eller vid att bedja Gud hörn » böller » af uppenbara giidsförnekare, som sjä.lfva p t s t t sig aldrig bedja.
I detta fal1 saininanhiinger 1rraEvet y&amp; en föriiiidring af vigsel-.
forinuliiret mycket nara mad det kraf p&amp; utsträckande af civilakten- skapets anvandning, Livjlket i två olika motioner tagit sig uttryck, '
' vid senaste kyrkomöte.
Den ena af dessa motioner, prof. Rudins, hvilar nämligen helt och hhllet, den andra, domprosten Personnes, delvis p&amp; prästerskapets önskan a.tt slippa mot Kristi tydligt uttalade biid skanks kyrkans viilsigiielse åt iiktenskap mellau frånskilda.
Att Kristus förbjiider skiljsinässa, är endast en naturlig konse- kvens af att lian betniktar äktenskapet som en etisk gemenskap inellan t v i fria personligheter och icke slisorn den gammaltesta- mentliga traditionen - d. v. s. tionde budet - anser kvinnan för ett slags egendom, som nlan efter behag kan växla.
Orden i Luk.
16: IS: » Hvar och en som sldjer sin hustru från sig och gifter sig med en annan, han gör hor, och hvar och en som gifter sig med en, som ar skild från sin man, l ~ a n gör hor)), tala sitt omutliga språk, hvad Ilalst en svensk biskop än m&amp; ha att anföra on1 » doniiin abratinentize ».
*) Blen I andra sidan a?
det icke vardt att, som herr H~igo Tamru gjorde under debatten ' om denna fråga, göm detta förbud till en samhällelig lagparagraf, ty Bergspredikan bär en omisskännlig priigel af att vara stiilld endast till Ciuds rikes verkliga medlemmar, Kristi lärjungar.
Att rikta clylils~ den absoluta idealitetens bud till värl- den i dess helhet, skulle ju ocksi f8.r vår Frälsare ha varit det- samma soni att p&amp; denna punkt &amp; tei.föi.k sin l i r a till just den gam- maltestamentliga lagiskhet lian ville bekämpa Ty hur skulle väl eii icke personligen troende människa, som siikerligen känner till.
borgerligt aktningsvardn iiktenskap, dar deu ena eller b %dn parterna %ro frånskilda, kunna betrakta ett föïbud mot.
dylika äktenskap som annat an opraktiskt, fanatiskt och rigoröst?
Och nu ar det ju kärnan af Kristi egen kristendoin detta, att han flyttat religionen från det yttre till det inre och i sitt rike icke vill vetoa af annan etik och dogmatik än den, som grundar sig på personlig afgörelse och personlig erfarenhet.
Till dessa många däremot, ' hvilkas moral antingen hvilar p&amp; borgerlig rättskänsla eller p&amp; en låt vara religiöst fiirgad Isonvennus, soin dock icke sammanfaller med kristlig moral, till dem har detta lrristendomens ideella kraf intet att saga, darför att da liiirvidlag ingen förståelse slriille kunna möta.
Det var också dessa per- soner.
för hvilkas r hj&amp;tans hårdhets skulla den judisks staten till- stadde skiljsrnässa, och den svenske staten, hvars plikt-det a r att ") ~APliållsa~nhetens g å h m.
- ~ t t i.
~ c l r autom &amp; för hors skull .i para- le11 stalldt *, Matt.
5.
33, iir saliiiolikt ett; seriare tillagg.
1 3..
inom sig Tmma både kristna och icke kristna, har ingen ratt att på de senare tillämpa lagar, hvilkas berattigande de icke skulle kunna inse, därför att de b o stiftade endast för de förra.
Men lika litet bör staten af dem, som äro sarskildt satta att vara Glids rikes tjiinare, niiidigen priisterna, fordra iittalandet nf CSixds 141- signelse öfver Iiandlingnr, som strida inot C+iicls rikes lagsr och för kri~tmn iiro otill&amp;tliga, oiii de, ock&amp;, borgerligt sedt, iiro riktiga.
Detta # r einellertid ji~st; on af de litP1riln fordringar, som 1itgBi.a eri nati114ig- konsekvens af den olyckliga saminankopplingen af kyrka och stat.
Tri fGrvAna oss icke öfver att priistei~as snmveten börjat filma oket för tungt; snarare skiille vi Iriinna förv&amp;na oss öfver att inom kyrkan ens nHg~a delade ineniugar visat sig rhln, nar det giillei- en samvetsnlid, som redan för Iiinge sedun tagit, sig nttrycls.
i en kyrkomötesskrifvelse ined liknande nnli %llan.
.
Denna reform, den enda som prof. Rudins motion kriifclo, var för doinprosten Personne dock endast det ena syftemtilet.
Det andra krafvet i den senares motion vm *, att de in8nga fritinkare, som öppet erkanna, att den kyrkliga vigseln för dem är ett narrspel eller fitininstone saknar all betydelse, inatte befrias från att mottaga en viil- signelse, som de nu halst vilja slippa, men som de icke kunua undan draga sig, eqar de sisom konfirmerade inom statskyrkan icke Iriinna få borgerligt äktenskap.
Det kan icke annat an uppriktigt glädja alla kyrkans viinner att siilunda se en priist behjärta icke blott priisternas, utan till ock med de icke kristna försnmlingsmedleiiimar- ilas samvetsbetiinkligheter - detta desto mer, som de kristnas psykologiska blick ej alltid rackt till för att upptäcka ens tillvaron af samvete hos en fritkikare.
Och dock har detta samvete mången @ ng just i hithörande frågor gjort sig så starkt gallande, att per- soner för att slippa.
Lehöfva förknippa minnet.
af en lögn med minnet af.
sin bröllopsdag hallre valt den s. k. mindre lögnen att före vig- seln anmäla uttrade tir statskyrkan in i n %got annat af stateii er- kandt kyrkosanlfund, d8r de dock aldrig sökt inträde.
I andra fall, däi * samvetsgrannheten gr aunn större, kan det inträffa, att kon- trahenterna utsatta sig för de obehag, som kunna åtfölja det s. k. ofullkomnade aktenskapet, hvarmeci menas sammanflyttning e h r skedd trolofning i vittnens parvaro - - ett äktenskap, som icke kan upplösas annat an efter laglig skj1) smissa och som berattigar barnen att betraktas som legitima.
Detta slags äktenskap ar i sjdfva verket endast en kvarlefvn frih den tid, dft den kyrkliga vigseln annu icke blifvit det enda a.
. '
.
. '
'
.
.
.
.
vårt land juridiskt erkända sattet för äktenskaps ingående.
afven den bildade opinionen, har d %ligt minne för gamla historiska tradi- tioner, och få torde de vara, som ens veta, att den kyrkliga vigseln i Sverige först genom 1734 års lag blef obligatorisk; i kyrkolagen fanns den visserligen tidigare pibjuden, inen dock icke förrän 1686.
(Vi tilllita oss att h a varmt rekoinmendera docentgn juris doktor Elsa Eschelssons lilla utredande broschyr s 0 m Civilaktenskapets fram- triidaode i svennk och iitlaodnk rätt)).)
Dessförinnan v&amp; allts&amp; ~civil8ktenslrapet~ regel, och om iitvecklingen Iios oss, liksoin .i niistan - alla civilisel-nde Iiinder i Eiiropn -- Finland, Xyssland, Serbien och Chekland iiro de enda länder, diir det hittills icke i nagon form fin- nes infördt - tydligen går i riktning åt detta håll, borde alltså vi sven- skar, som så mycket hHlla p&amp; sdet som pamrnalt och fornt varit hafvers, icke kanna oss ängsliga därför.
Folkinstinkten har ocksá i detta fal1 säkerligen träffat det ratta, ty äktenskapet i sin heder- liga och lagliga form finnes ju iyckligtvis icke blott hos de kristna folken.
och kan icke ' i sig själft betraktas som kristlig institution, annat än för så vidt kontrahenterna själfva göra den därtill.
Dar- emot är äktenskapet, så visst som familjen är statens grundval, i hög grad en sknhällets angelägenhet med viktiga borgerliga rättsverkningar och kan aldrig, såsom ' tyvikr mångenstädes sker p&amp; så kalladt fri- sinnadt håll, betraktas som en blott privatsak.
Det naturligaste vore därför, att vi i enlighet med hvad domprosten Personne i sin motion föreslog, införde obligatos-iskt civiläktenskap.
Därigenom skulle dels allt trassel med undantagslagstiftning undvikas, dels sk@e man slippa den uppfattning af civjliiktenskapet såsom ett slags s straff -.
vigsel,, hvilken .annu p i många håll gör sig gällande såsom en naturlig följd af dess undantagsställning och hvilken särskildt i fråga om äktenskap meilan frånskilda lätt kunde gjfva den borgerliga vig- seln en förhatlig prägel.
Kyrkomötet har emellertid icke bifallit hr Personnes förslag om obligatoriskt cvilaktenskap, och lians andra alternativ, det fakul- tativa civiläktenskapet, bifölls endast med en modifikation, föreslag&amp; af landshöfding Holmqvist.
Den af motionen föranled+ skrifvelsen till Kungl.
h1aj: t anhåller om en lagförandring .i den liktning,, att åt alla sådana svenska medborgare, iör hvilka enligt nu gällande lag kyrklig vigsel &amp; r den enda lagligs formen för äktenskaps ingående.
medgifves ratt att, om de så önska, inför borgerlig myndighet i stället för genom kyrklig vigsel inga äktenskap, samt att därvid sadana bestiimmelser tillika varda meddelade, att .icke kyrkans medverkan:.
.
m&amp; påfordras i de, fall, d8s god kyrklig ordning och kyrkans värdig- het skulle därpå lida., De skal man på kyrkomötet anförde emot förslaget om ohliga- toriskt civilaktenskap, vor0 hiifvndsakligen tviinne.
Anordningen slsiille bli opraktisk i v&amp;rt land med dess langa afstånd och de jiimföre1sevir; t fAt,aliga higerliga myndigheter, infiji.
hvilka iikten- skapetn afsliitande kunde försiggi.
Men hvarför i n&amp; fal1 icke låta lliusmannei~ eller 1,. o. in.
koininiinalordföraiiden (darest denne ej tir p r h t) ina&amp; bland dswm inynrlighetei.?
I England, diir fak~li~ativt civiliiktenslzap finnes, ombesöi * jes clenna sak Iielt enlrelt af) ?t110 registrar », d. v. s. den iimbetsnian, Iivilken sköter den lsyrkobolc- ' föring, som i, Sverige olämpligt nog a r prästernas sak och som diirför - o, ödets ironi!
- fått det sublima namnet p pastoral vård^.
Man invänder nog genast, att då skulle iii) det högtidliga, annii mer för- svinna från den borgerliga vigseln, an hvad redan nu är fallet, men därmed äro vi inne på den andra invandningen, som p&amp; kyrko- mötet framkastats, den nämligen, att borgerligt äktenskap för fler-: talet af v h t folk &amp; r motbjudande.
Hiirp&amp;.
svara vi följande.
Först och främst ar det helt natur att de flesta skulle välja kyrklig vigsel jämte den borgerliga,- ligt, och i s å fall ar det svårt att inse, att den senare skulle kunna beröfva den förra dess högtidlighet.
Och vidare är det inte alls så säkert, som man från.
pietistiskt-ortodoxt hall vill görs gallande, att folket i allmänhet fordrar kyrklig vigsil såsom gtumdldggande för äktenskapet.
Den oinstiindigheten, att den förut n h n d a samman- flyttningen efter laglig trolofning - icke att förväxla med s. k. vildt äktenskap - ännii på landsbygden ar så ytterst vanlig, torde icke alltid böra tagas som bevis på slapphet i de sedliga begreppen, utan fastmer till en del som ett i. folkinstinkteri kvarlefvande minne af den tid, d8 kyrklig vigsel ej var behöflig för ett lagligt äktenskap.
Och för öfrigt ar var landtbefolkning till sitt skaplynne på, det hela taget sil pass rationalistisk, att a s instinktmässiga vördnad för lag och förordningar säkerligen snart skulle göra slut på alla i detta nfseende också rullkomligt onödiga religiösa skropler, darest dessa icke afsiktligen underbl8sas från annat håll.
Ännu finnas ' nog i v8rt l e i d bygder, på hvilka kumia tilliimpas de intensiva ord, hvarmed Qustaf Adolf i sitt berömda afskedstal till ständerna 1630 talar till prästerna om deras åhörare, » hvilkas hjärta I hafven uti edert vald till att vrida och vriknga det, hvart: det eder löster)).
Det vore önskvärdt, att en dylik makt, dar den h n e s, icke användes i bak- strtifvartendensernas, utan i den sunda utvecklingens tjänst.
P&amp; det hela taget inger det sista kyrkomötet i. detta afseende goda förhoppningar för framtiden.
' Visserligen h ' ar mötets brist på uppfattning af den allmänna opinionens kraf lpii borttagandet at konfirinationslöftena och ~begrafningeii i stillhetw i bildade kretsar vHckt förstiimning, men i stallet Ilar behandlingen af kitteker; ifi * dgaii stimt, ai ' iurwlnget om priistedens ntlqtnnde mot Iiifte tydligt risat, att W-talets reaktioniirn teniienser .iiim p i ret~ir inoin lsyi~lmn - till allvarlig gliidje för mttiign bildade krishu, som nnwtnn burjat ti-iiss- trösta om att kyrklighet och knltur i~ilgonsin mera slrnlle kunna komma att draga jämt.
Lydia ' H ' ctklströnz.
Hglene Dickmnr.
En stiidie.
Det var vid tiden för den beryktade ~Hnndskefejden~.
Björn- sons &gt;En handske)) hade kastat en brand i sinnena och sedlighetsfrågan, ' som hittills hört till de ämnen, wman inte talar om&gt;, blef med ens ställd ixnder offentlig debatt.
Man förstod, att om det fanns en an- fritt punkt i den modarna samhallsorganismen så var det har och att det var p i denna fläck ' diktaren med obeveklig stranghet satt sitt fin ger.
Björnsons stycke var amnadt till stridshnndske och som en sådan .blef det iipptnget.
Otaliga voro de tidningsartiklar, skrifter och diskussioner för och emot den s. k. handskeinoralen, som fram- kallats först då dramat ntgafs i tryck och sedan då det ' uppfördes på scenen, Hetast stod natnrligtvis striden vid själfva den härd hvarifrån brandfaclzlan utslungats, nimligen Kriatiania.
Bland alla de många i tal och skrift förekommande inläggen var det emellertid ett, s o m mer an alla andra gjorde viisen af sig.
Det var det öppna bref i frågan, som stod att läsa i)) luthersk Ugeakrift~, och hvars författare var den kände, högt aktade teologen, professor Monrad.
Med användande a£ hela sin teologiska Iiirdorn och stödjande sig pil sin pïibterliga auktoritet; söker förf.
bevisa, att den i, En handske)) hiifdade teorin om ett moraliskt likhetstecken inellan man och kvinna vore ägnad att &gt;undergrafva det sedliga samfundet,.
Kvinnans for- dran p&amp; renhet hos mannei vore, oril man såg saken i, sömmarna, i
sjiilfvn verket ett iitslag i f moralisk perversitet: " 1 hennes sida och skiille medverka till familjebandens upplösning.
Obesvaradt blef, som man kan förstå, herr professorns bre£ icke.
JrIAnga och slående voro de protester, dom höjdes mot denna förvända tolkning af moralens bud, och ej minst kraftig var den som koin från Björnson sjijalf.
Men i hela denna kör af protesterande förnams eu stfirnma med en mer gripande och öfvei: tygande timbre nu de öfi-igas.
Och ej iinderligt, den kom näiidigeii frin det Båll, diii * inan .vain djixpaot intixmerad i strideils u t g h g, f.
r h kvianoruas eget.
, ' En Kvindsröst i Handskespörmaalet.
Aabent brev til Bi.
, Professor Moiii: adr, heter det inlagg, hvarph har syftas.
Den lilla skriften ar icke mångordig.
På niigra f i sidor har den uttalat hvad soul iir att saga i saken, ej ett ord för mycket eller för litet.
Med en skarpa i logiken, som borde fått hrr pro- fessorn att göra stora ögon, går den steg för steg motstandaren inpå lifvet, och på samma gång ined ett behärskande af uttrycks- medeln, som röjer den medfödda skr.iftställaretalangen.
Xen framför allt iir det den fina lcvinlighet, som på en gång värdig och skygg vi- brerar p&amp; hvarje rad, man frapperas af vid läsningen af den lilla bro- schyren.
Man förstår, då man lyssnar till denna ~kvinnoröstr, att det maste ha varit en bjud.ande makt, starkare &amp; n alla andra hänsyn, som kom deil att tala, ett s&amp; mycket större bevis på moraliskt mod p$ den tiden, midten af gomtalet, d&amp; det ej var s&amp; vanligt som nu att kvinnoröster lato höra sig i församlingen.
Nar jag, nu lart kanna människan, som dolt sig bakom orden, fattar ' jag först riktigt hur stark den makt måtte ha varit, som fram- besvurit den gripande protesten.
Det har icke varit af fri vilja den, från hvilken den utgått, blandat sig i dagens strid.
Den har kommit till under inflytande af den heliga vrede, som oriittfiirdigheten vacker hos hvarje nobelt sinne, en vrede, som ger kraft iifven åt den sva-.
gaste arm, Det är ocksa därför den träffat så djupt; och %en Evin- deröstsr uttalande blef ett oid i sinom tid, som väckte och manade kraftigare än inåriga andiw.
Samma oafvisliga r t r a n g ~ till att gripa in, där det gällde att slå ett slag för sanning och rätt, synes ha legat till grund för de tre A fyra litterärn essayer, som utgåfvos de följande åren under skydd af samma förklädnad, som den bakom hvilken hnndskebroschyrens anonyme författare dolde sig.
De äro ett slags stridshrifter äfven dessa, framkallade af den polemik, som Ibsens problemdramer, sarskildt de som röra sig kring aktenskaps- iden, alltid och oföranderligen dragit med sig.
Studierna öfver ' ' '
, Fruen fra Havet » och » Hedda Gabler)) med författarmarket » En Rvinderöst~ höra till de intelligent.aste bidragen till Ibsenlitteraturens voluminösa bibliotek. '
Snart sikidle, det dock visa sig, att det var i t sjiilfstiindigt skapande, icke endast $t granskning af nncli-a8 cliktverlr, fi.irf: s egont- liga koii~tniirsbeg&amp;fiiing pekade.
Dei; var novellen 2 I.Td i livet &gt;), som, p&amp; saninia ging (len nppenbaradc!
pseidonyinen Helene Dickmarss ideniiitet med » ?n Kvinderi.ist)), visade, att h a n hiir hade framför sig an fiillt ixtveclclad diktarpersonlighet.
Icke s5 %tt fiirstii som om Helene Dickmars försts större arbete i alla delar aj: ett inlister- verk.
Det är en societetsroman med de för en &amp; dan onndviklign bihaiigen af flirt och balkonversation, eleganta toaletter och in on di in: ^ interiörer, men ser man förbi alla mer likgiltiga accessoarer finner man, att en lefvande, varmt kiinnande sjal beandar bokens sidor.ocli nit, en djup mlinniskokiinnedom ligger till.
grund för skildringen.
~n iitpriiglad kiinsla för det konstniiïliga jiirnnmiittet och en redan h6gt iippdrifven stilistisk formglfva, M e r en för öfrigt glömma de n: ignt inatta f 5ii ' gerna.
, Min håg och min önskan har alltid varit att skopa iniinnislsoi., karaktärer - karaktarsutveckling - dramatiska situationer, att p&amp;- visa hur människoödet förskjutes och förvanskas genom miliön och de mgnskliga institiitionernas samt samhällslifvets svagheter och hiim- mande inflytande,, har en gång Helene Dickinar yttrat pk tal om sitt författarskap.
I aUd i livet » visar hon hur detta ödesdigra ingripande kan sköflti en ung varelses lycka, redan från hennes första steg på den törnestig som kallas världens.
En rikare och fnllare utveclrling af sitt diktarprogram sktdle Iion dock gifva åt sitt nästa arbete, berättelsen, Ellen », som utgafs år 1893.
Själsanalysen, som alltid &amp; r det inest framträdande draget i Helene Dickmars litterara produktion, är har fördjupad till en fullt, behiirskad konst.
iii in ni sko sjalens iitveckling eller inre växt geiiom de yttre villkoren ar det tema, hvilket hon älskar att i mång- skiftande tonarter variera.
Så äfven här.
, Elleno ar skildringen af ett omaka äktenskap med dess olycksaliga konsekvenser, tragiska ej endast för de två makarna, utan äfven för dem, hvilka genom förhållandena komma att ingripa i dessas öde.
Till skillnad från det stora flertalet aktenskapsromaner är det har mafinen, som ar den finare naturen, och det ' ar ocks&amp; han som blir den förlorande.
parten i den maktlösa striden att söka sammansrniilta tvá heterogena sjalselement till den harmoniska enhet, som ensam utgör det sanna äktenskapet.
Sällan torde eu kvinlig författare skapat en manlig karaktär af en sá utsökt finhet som huf~ud~ersone * i &gt;Ellen,, något vek och dröminande, men sjalsnobel i hvarje tum, utan ett spiir af roinanhjälte-schablon.
För öfrigt, a h förf, Iiingro an till.
en blott och.
bar framstiill: ning af slitningen inom ett iilztenskap inellan tviinne motsatta ila- tiirei., en .Hack oali eii djiip, bon stfiller I ' irai1-1 aktenskapsspörsini %let mer1 dess i mcingf; och mycket iinnii olijsta gRtor, Och har hon ej fnnnit ' en af nycklarna till problemet med de ord hon Iiiter mannen yttra p&amp; ett stiiille i boken?
pJag ser icke eudast min egen skuld i detta - men slaktets och förpangna slaktens - långt, långt till- baka!
Och jag har förstitt, att jag maste taga min del af stra8et.
.
straffet för att vi - vi män - i alla tider icke ha frågat oss sjalfva, hvmfb.r vi gjorde den eller den kvinnan till vår hustru.
.
för det vi icke tankte på en mogen kvinna i lifvets arbete, allvar och plikter, men p % en kvinna, som behagade eller förtrollade oss.
och som vi giirna ville aga.&gt; - - -.
Nen utan att förf.
s % understrukit afsikten att det p$ n %got vis verkar nedstiiminande, ar » Ellen a samtidigt en slags kvinnosaks- roman.
Vi finna där typen för en nutidskvinna, en sadan som vuxit fram som kvinnofrigörelsens yppersta blomma, ka&amp;ktärsfast, stark, plikt- och mfilxnedveten, n6got stel i de yttre linierna men rym- mande en hel ' viirld af variile och inuerlighet.
För en sådan kvinna blir kärleken, nar deu tagit hennes varelse i besittuing, icke en allt behärskande makt, som kriifyer sin ratt afven om andras trampas i stoftet, utan den evighetsstråle, som, geuombrytande den jordiska försakelsens och resignationens tunga töcken, visar vägen till ett högre lifsmål.
Från den s. l&lt;.
.bnya karleksreligionens » bekännare skall en siidan tolkning af Eros biid endast framkalla ett medlid- samt löje, men tusentals kvinnor, -, och främst de soni blöda af ett oläkligt hjärtesår - skola vittna, att har ooh endast här ligger rädd-, ningen.
Det ar på ett stidant &gt;bortom * förf.
visar, samtidigt med att hon later lifvet med Iivad det kräfver af arbete och plikter kom- ma till sin.
rtitt.
Darfiir har hon också af sin » Ellen » skapat ett, verk, som, fastan det handlar om den jordiska lyckans förin- telse, efterlämnar ett bestPenda intryók af ljus och harmoni,.
.
.
.
Det skulle förg8 en hel del Ar efter ell len^ innan Helene Dickmur ilter uppträdde med ett nytt diktverk 8:).
J a g kanner ej an- ledningen till denna långa tystnad.
Hade hennail skygga diktar- gemuth blifvit tillbakastött af den offentliga kritikens hArdh5ndt.a och oförstående beröring?
Nöjligen.
J a g tror dock att el len » viiniiito genklang just hos do läsare, hvilkae först,&amp;ende en förf.
mest af allt, efterstriifrar, do verkligt sjBlsnol) \ ti, e1iiii.11 de oftaro st&amp;: ltt h u a bland de, stilla i laiidenm, dNrifr5n iiig; i viir1dmykte.n iit,busiiii: is.
blen troligani.
iii., att iiiider ileiiiia tid lifvet, soni enligt lieiiiir:: mening alltid hiii * ~; l i i ~ i a fmmfiii.
s koiisl,ea, gjort.
sin i * iit,i.
, y %llancfe iwlr kriifde ofl ' ret d den sennrc.
S a r förliiilltiiidcu; t f; illl " it: l cltvas: iniii- mansmiiltcrnde slziille x en Eivinder6st: ter tnln.
Ned ~Korsvei D, som utgafs 1!
) 01, i kliider sig Helene I) iclciii: ~rs diktning en ny lronstform, den dramatiska.
Tid första piseendet verkar öfvcrghngen ej lycklig.
Slriidesyelet staller jii i frtiga oiii det rent tekniska stora f ordriugar y&amp; frainsthlluingen; hiir djupt fiirf.
iin griper in i det uiauskliga, hiir fiiljdriktig iitvecklingon, hiir kraf- tiga de mot hvarandrn ställda konHiktema, det blir andi sjsjAlfix (h yttre rylaceringen 2, som afgiir frarngiingen.
Siii.
stycket i fjol cftcr en del motigheter fördes fram pX I&lt;ristir,ni: i Satioiialteater, slog cltlt, fastan hiifvudrollen p&amp; ett förtriiffiigt &amp; t iiir ha itergifvi&amp; af frii Dybvad, ej heller igenom, för s i vidt inan darrued menar, att d t n i h g e höll sig på repertoaren.
- Ett öde, som det för öfrigt delar med de flesta idé-dramer, t. o. m. Ibsen och Björnson locka, efter livad jag hört från norskt håll, icke m h g a kviillar i rad fullt hiis.
Men äfven vid första ~ l e ~ ~ o ~) r l i ~ ~ i l i af r r g t e Korssei:.
rt stannar nion vid de många viil minutiöst utarbetade detsijerna innan man gripes af .det verkligen stora och enhetliga i sjalfva ämnet.
Liiser inuti en gång till klarnar intrycket, och man finner, att den lank vid lank hopfogade kedjan i tiramats utveckling p3 samma gång logiskt och konstnärligt förbinder id6 och handling.
Ilen niistan alltför ängs- liga omsorg hvarmed dessa Iiinkar passats i Iivarauc ' il.u röjer viii ibland den ovane dramaturgen, men, som sfigdt, inan glöminer for1 nog att fundera p&amp; de sma tekuiska bristeha och larer sig i~slt fängslas af den djupa id&amp;, hralpi drar.rtt Hr hygqclt.
k!
*) Under mellantideii liar do&amp; ett iiiiudse arbete af Helene Jlickniar ' .To !itertiere Stiidiera behandlande d l e n moderne litteratur orh Hriirik Ibsens Bygmaster Solnesss varit synligt i bokhandeln.
Men en ifel tid- skriftsuppsatuer, af hvilka jag likväl ej varit i tillfälIe att 1iii.a kiinna mer * an ett par.
torde ocksii iinder dessa Br flntit nr hennes penna.
~Korsvei~ ' amstiiller den tragiska konflikten, om uppstar i en kvinnas lif, då hon ställes mellan, A ena sidan det personliga lyckokrafvet, &amp; den andra modersplikten och dess obönhörliga fordran p&amp; själfförgatenhet och offer af det egna jaget.
Hiii.
göres slitningen s&amp; mycket skarpare, emedan hon som har att välja måste, i fall hon stannar vid det senare, göra den dubbla öfvervinnelsen: afsta från den hon älslrm och offra sig för det barn, hvars far aldrig ägt hennes karlek.
Helene Dickmar har af denna moder och älskande kvinna gjort en storslagen gest.alt.
Efter ett lifsl&amp;ngt martyrskap som hustru &amp; t en ovärdig make, hvilken hon endast håller fast vid för barnens skull och af denna Iios en stolt kvinna sá naturliga sjalfb~ !varelsedrift a.tt, kosta hvad det vill, halla världen utanför sina personliga sorger, iii.
hon iindtligen fri.
Maken &amp; r död, den mm.
Iivilken för henne personifierar lifvets högsta ~iillliet, ber Iienne blifva hans.
ändtligen skall Iton också, få kanna hvad det B. att lefva, hou behöfver endast striicka ut sin hand och lyckan Hr hennes.
hfen d&amp; i det afgörand * ögonblicket, piimiiines hon onl, att lifvet har aiidra facetter, iiil den soin aterspeglar den erotiska karlekeii.
Hon upptäcker, att den unge sonen bar p&amp; ett olyckligt fiiderneurf, som ouudvikligt skall medföra hans mordiska och fysiska undergång oiii lian undandrages moderns oaflAtliga personliga on~sorger.
111- gAr hon ett nyht Hktenskn.g, in8ste detta innebära att den unge Iiiinuas A t sitt öde, det gifs blott ett antingen-eller: soiien eller idskaren.
Och hon väljer -- den förre.
Och denna sj&amp;l&amp;ïagedi, diir mii.iiuisko-öden afgöras,, a h som en imderström till alldngslifvet8 mördande banalitet.
De viktigaste Jifsbestiimrnelser löpa ju juirisides med den oandlighet af smk hänsyn och plikter, hvaraf var hvardagsexistens ar sammansatt.
En tragedihjalt- inna efter antikens mönster kunde i all slsöns ro slita sitt h %r och stilla, sina Irval i himinelsstormande monologer.
; 8 Fru Dlathilde~ i ~ K o r s v e i får ~ vnckert tiga still, e h ~ ~ r det u skriker af smilrta inom heune och hennes inre ej är mindre sönderslitet &amp; n heanes forntida olyckssystrars.
Hon är moder, husmoder, värdinna, societetsdam, allt detta först och sedan lrvinna.
.En af de präktigaste greppen i He- lene Dickmars slddespel &amp; r den grymma kontrasten mellan dst som synes p.&amp; vtan af det konventinnella lifret och det soin lefver och andas på dess djup.
Antikens kvinnogestaltei.
rörde sig väl med storslagnare later, men fru Mathildes bild nar lika fullt det tragiska skönlietsm&amp;ttet, och den synes oss sanuare, emedan den står det verklig8 lifvet 88 mycket uiirinare.
* * ' K.
Nii ligger ett nytt drniila af Helene Dic~kiuir framfar mig: dess titel är ~Mepteiuber-.
Karma~lt ar det dess framtridande som föranledt denna lilla studie, med hvilken jag sökt visa utveckliugeii af en af de mest sympatiska kvinliga författare~~erooulighetor deii nutida norden iiger.8kulle jag harigenom lyckas göra den kand och uppskattad afven hos oss vore mitt ändamål vunnet.
%September står formellt taget långt öfver wKorsrei:.
Förf.
har ej försummat att göra sig till godo alla de lärdomar hon ham- tat Ldf sina första erfarenheter p&amp; dramatilteiis törnbeströdda v ~ Ku letar man förgafves efter n %gra döda piinkter vare sig i dialog eller handling.
Konstniirligt sedt n t r förf.
har, enligt min tanke, mycket högt, och på samma gAng Aterfinner man den sjalsfördjuy- ning, som man aldrig saknar i ett verk uf Helene Dickmar.
Ofver s september^ hvilar, som naiunet anger, en stiimniog af höst, ined ett y l samirin @ ng rikt och kraftigt anslag, eom \ .iii stämiiler till ceniod, men icke verknr bekliimmaiide.
Ilet.
finnes för öfrigt så mycken farggladje dar.
rent !mksttifligt fattadt, t.?
diir talus mycket om skön konst, konstirleal och ltonstni~rr3sträfvancleti, och med ett konstnärligt skoladt sinnes fijrst8elac iiypriillar fiirf.
fiir hskddareu bild på bild af rent rntlerisk verkau.
Deni dels fiirgmtttade, del^ beslöjade stiimningens, icke den dramatiska eeektens, blir deu förharskmde IxhAllni~~g Iiimiiigen af stycket efterlhnnar.
Nitgot sådant torde ocksa förf.
afsedt d&amp; hriii valt att iitgifru ~ i t t arbete som, las-drama,, utan direkt t.aiike ya scenen.
Afren nii staller förf.
fram problemet angliende deu medel- Alders kvinnans stiillning till lifvets lyckoniöjligheter, och liksom i » Korsvein visar hon att dess facit iir lika med noll.
En h&amp;rd doni skull det val tyckas, om man betraktar Iirad som förstas med lycka för lifvets högsta viuning.
Helene Dickmar raknar, soin vi sedt, med andra varden, och har dessutom förstått, att dt n mognade kvin- nan först d % blir som konstniirlig gestalt antaglig nar kon y&amp; det erotiska planet vet sitt draga skiljelixien mellan sig och den riitt gom företriidesvis ar ungdomens.
SA skidle Eva, den kvinliga hiifviitl- figuren i ~Septembera, £örlorat mycket af in riirdighet, af de rena fasta, linier hvarmed fiirf.
ntmiijslat ~ e n n e, om den varma kansla hon hyser för den unge mQlwen, hennes fostei.lirodcr, en lransla halft moderlig, halft den iilsknnde krinxiazi; ~, Llif vit besvarad, Sil ger vika för den yugre rivalen, Bon som p i ett hon - om an ej utan strid ögonblick vann, hvad &amp; rateal a£ hangifvenhet ej maktat, och som intuitivt förstod deu unge konstniiïeii bättre an hvud Ev2 med uiii öfverliigsuu.
.
: beg&amp;ning, sin granslösa kärlek n&amp;gonsin gjort.
Aldrig ha?
förf.
psy- kologiskt trängt djupare än vid teckningen af Evas gestalt, hon som genom den bittraste af alla jordiska erfarenheter skulle finna, att iifven en karlek ledd af de renasto motiv kan vara ett lifslhgt misstag.
.Men icke blott Eva, äfven den unge målaren och den unga flickan * han älskar, ja, de i styck&amp; ingripande bipersonerna, alla framsta i den fina karaktärsnyanseriog, som endast den som med karlek och förstående blickat in i mäniliskonaturen, kan förläna sina Fliktade skapelser.
Det ar eu lifsbild i poetisk gestaltning Helene Dickmar skänkt oss i sitt nya sls&amp;despel, en iiadan som ett Itinds litteratur iniste betrakta som en lycka att kuiina rakna soiu Q u.in egen.
Det var soinriinren 1902 omstaudigheterna för första gangen Lrakte mig i personlig beröring med den författarinna, hvilkens ar- beten jag här i korthet sökt skissera.
Vid det stora nordiska kviii- iioinötet i Kristianin det året, hade d r a bröder norrmannen med älskvärd gastfrihet öppnat sina hem för de friimmande representan- terna, och då ' jag var en af dem hade $ifven till mig ingatt en in- bjudning, hvilken innebar, titt jag under mötesdagarne skulle vara, gäst hos ~G~eneralkoilsul Rutenschön på Skeien D, utanför Erisiiaaia.
Det var en vacker sommardag i bqrjan af juli min okande -.
viisds ekipage förde mig langs Drammensvejens härliga aveny vjcl Kristianiafjorden med sina .präktiga blomsterinfattade villor, hvars yttersta fortsättning omedelbart öfvergår till den fria landsbyggden.
Har taga ocksa agorsa till)) Hovedgaarden~ S k ~ i e n vid, en liten do- män för sig, dar parken blir till skog, trädgårdens gräsmattor ut- veckla sig till falt och ängar, och mot ett perspektiv, diir fjor- deus glittrande vatten och de blå åsarna bilda bakgrundon, ligger uianbyggnaden, påminnande om ett.
litet italienskt marmorslott, med sin af smäckra marmorpelare uppbilrna fasrtd, ehuru, efter hvad jag sedan fick veta, den skimrande b i t a och rosafiirgade stenen icke liaintats från nhgot C n r r ~ r a utan brutits ur ärlig norsk klippgrnnd.
Helt imponerad af all denna hadighet gjorde jag min blyg- samma entre i det förtrollade slottet.
En mattbelagd hall förde till en elegant trädgårdssalong och häf kom en h n u ungdomlig dame mig till mötes, livars hela uppenb~else, den smarta och gracicsa håll- ningen, det på en &amp; ng okonstlade och om vgrldsvana vittnande sittet, nR.got visst drömnianda öfver de sjalfidla dragen, allt med ett
ord syntes mig pH ett titsökt sätt anpassadt efter den Förtjusande orngifningen.
var husets härskarinna och min .värdinna, Gene- ralkonsulinde Hanna Butenschön, jag hade framför mig.
Nigra älsk- varda valkomstord och så kom det enkelt: d a g ar författarinnan Heleue Dickmar.
&gt;) Mitt ansikte in8tte ha forrfidt hur litet i själfva verket detta namn sade mig.
J a g visste jli att en norsk skriftstallariunrt bar det namnet, men jag letade förgafves i mitt minne efter något ar- bete jag last, som kunde sättas i förbindelse dilrmed.
Litet f ~ r k g e u ijkulle jag iied nAgra fraser försöka öfverskyla min okunnighet, dH min värdinna med ett fint, ehuru nagot vemodligt leende afbröt mig: s i c k, ni beliöfver ej g8ra niigra förklaringar!
Det är ej minge som känna Helene Dickmar.))
Under de dagar jag sedan hade lyckan tillbringa i detta vackra, gästfria hem, erbjöds mig rikt tillfälle att f &amp; denna lucka i min kun- skap fylld.
J a g 1Rrde kanna Helene Diclzmar, den rikt och varmt kännaude kvinna, hvars sjal jag efteråt skulle se afspeglad i hen- nes böcker.
J a g kom att första.
hiir afven Oen, som själf är ställd p % solsidan af lifvet, kan aga denna yEerligt fina käuslighet för andras, mindre lyckligt lottades lidanden, att det kastar som en slagskugga öfver ens egen ljusa väg.
Att helst, och det framgår ju ocksa af Helene: Dickmars hela diktning, det är &amp; t de sår som blöda i tysthet en stidan kvinna delar ut af sin varma medk8nslas balsam, emedan hon hanner dein ' bilcit, och att det är för den dolda smärtans lzällspr&amp;ng, Iivilka hon nied sitt hjiirtas slagruta uppdagar, hon som konstnär finner sina djupaste toner.
Hvad som dessa dagar af oförgätligt innehAl1 vidare lärde mig var, att det iir sadana tolkare af det svgrtydda problem som kallas kviniiaiis väsen manskliglieten nu mer au någonsin behöfver.
Tol- kare som, i likhet med Helene Dickmar, på en gang klarsynt och ideellt betrakta lifvet och hvilka i dikt som girning veta att för- verkliga Elisabeth Brownings djupa ord: r&gt; J a g tror icke på förädling utin lidande, p&amp;framsteg utan * id, p i dygd utau frestelse.
Minst af allt betraktar jag lycka som målet för människans lif.
Vi se mot h.ögre ting, vi lia ädlare uppgifter.
o o et Lotf en Dnhlgmt.
Hvad gamla Agneta berättade- Ingeci kinnde berätta soin gainla Agneta.
Inte att hou lade orden så vackert.
Nej, egentligen berattade både far och mor myc- ket vackrare.
Nej, det vas inte det.
Det var det, att man hörde p&amp; gamla, Aguetas röst riar hon berattadc, att hon sjalf trodde p: l,vai * tenda dogg, var det än aldrig s&amp; vidiinderli&amp;.
~ inte., - Bar och mor sade om spöken och troll: D D kons wDe finqm: sade gainla Agneta. '
Hon kaude dem som hade sett siidarit., och själf liade hon sett sgdaiit otyg, till och med på Ijusa dagcn.
Men en kan aldrig ffi tag i det med hiiuderna., sade hon, clet gör sig s i tiinnt och sinait soin ingeiiting och Iran gå rätt igenom väggen.
, Gamla Agneta var sjiilf s&amp; tuau och sinal som ett litet spöke och lick något sent trollbesyniierligt öfver sig, dar hon satt hop- Irruyen i skymniagen eller vid brasskenet och berattade för barnen.
Gamla Agneta eller » jiingfrixn », som de andra tjänarna kallacle henne, hade som 4.S års tös kommit till barnens inormor, nar denna gifte sig, och blifvit kvar dar Bndn.
tills morinor dog och hon sjalf var en gaminal guuinnia.
Nu bodde hon i en liten kninmare för sig i priistg&amp;rden, *.
utan atl; kunna ta sig något före, kunde inte mer hålla reda p&amp; tid och annat saldant, ita an blaudade ihop allt möjligt på ett besynnerligt sätt ..
Det enda hon liade riktigt stadigt fast i min- net var spökena och trolleu och s&amp; inormor, nådig frun eller.
)) nådan)), som hon kallade henne.
Folk sade att gamla jungfru Agnota blifvit litet fiiåskig p&amp; gaiiila dar, meii hur det nu var med (len saken, så trifcles hon och barnen förtraffligt tillsammans.
D e t.
gick knappt nggon kvsll utan att de kornino insmygaude i hennes lilla rum hi~lst om vinterkvallarna, då mörkret stod på lur utanför fönsterrutorna och Agneta snt ' t framför sin brasa och kastade vedtrii efter vedtrii p&amp; elden.
' Hon liade d,?, tagit hnnden eller katten upp i knäet och satt och.
strök den, medan hon stirrade in i flam- morna med ett uttryck i sitt lilla rynkiga ansikte s o n oin Lon satt inne med all världens liendigheter.
vill inte Agneta beriittttn u8got för oss?))
frågade barnen.
, Nggot om troll och, spöken och sålnt? »:.
s.
&gt;En ska inte tala med barn om tocket otyg, soiii eii ska IJP C+ud bevara sig Eran att f&amp; se:., sade - 1gneta.
Och hon begyute vagga frani och tillbaka med kroppen medaii hon tryckte lapparun så hardt ihop, ritt iiiisan och haktiu, soni stäu- digt sago ut som om de drogos emot hvarandra, nu riastan möttes, Litet efter suckade hon tungt.
, Jag sitter och tanker på soldaten);, sade hoii, .den dar sol- dat-en, som blef skjuten ilijiil u.
Barnen tittade p i 1irarandr: i.
Soldaten var ~iiiinligen dltid iu- ledning till spök- och t-roll-historieraden.
fortfor Agneta,!
) och der.
» Jag sitter och tanker p i sol~Iat,en: ~, var förskräckligt.
- ' l ' ank att de ska ra ' så striinga!
Ha: l hade inte gjort mer %n hållit sin förman öfver armarna.
Det fattades en kotipp i hans rock, när han kom pil paraden, och d4 slog Iör- mannen honom, slog honom sd.
Och då tog soldaten och höll honoii1 öfver armarna - så hiir - inte ett grand nier g~orde han.
Ilet kunde vara nog nu, tjckte han.
Och för det blef han skjuten ilijal " Tank, bara för en knapp1 - kr det inte förskrickligt, att miinniskor ska göra så inoi hyarandra?
Mor miii såg när de förde bort honoiii, och han grät så, han grät så att tårarna trillade p i honom så stora som ärtor.
Det.
kan ingen t.anba hvad han griiit. % Det var sb förfärligt sorgligt tietka med soldaten, att barneu grepos af en djup beklämning.
Jleu iiii kommer historierna glidaude, den ena efter den audra, och allt hemskare och heaslxtre.
Det var den om halshuggningen, då människorna komiiio och togo blod för att bota sig för sjukdoiiiar.
Och det var den om Kri- get.
då Agnetas mor flydde med sitia syskoni till skogen f i k att gömma sig för de vilda krigarna.
() ch SA var det den om den lilla kvinnan, som de skulle till att I~egrafvu, och s&amp; r a r hon inte rik- tigt död, utan bultade i kistlocket med sina darrande fingrar, oclr när de s&amp; öppnade, så var hou så rëdd, så riidd, s i liou dog rik tigt af bara riidsla.
Gamla Agneta suckade igen, tungt och hemligliotsfullt.
: Ack ja *, sade hon, !,det finns mycket har i viirlderi, soiu maiiska inte kan begripa med sitt fiirsthd.
J a g har sett.
och hiirr mycket i min dar, men det ar inte n8got för barnn .., Ack jos, sade .l,srntai1 och flyttade sig näriiiare iutill eldeu i skramselfiill förbidan, för de sago ya Agneta, att nn var Lon framme vid spökena och trollen.
Men Agneta satt tyst och stirrade iii i iltiiiimorita.
' 25 .,Har Agueta verkligen sj~1F sett, något, något spöke eller tiol1 eller sådants?
frestade Eva.
.
, Om jag har sett! » sade dgueta, » jo, det kau hon lita på.
Det ar .inte alla, som får se, men far och mor min såg och mors mor med, vi hör till en sån s k k t.
En kval1 då far min gick ensam hem från marknan fick han se själfvaste skogsnufvaii.
Hon ai.
skapad ackurat som en kvinns- persbn, men a r.
ihålig ' i ryggen, s&amp; hon är rädd som för krut att: vauda.
baken till.
NA, som ULI far min kom gåendes ensam genom mörka skogen, fick han höra ntlgot, som kom sjafsandes inifran slrogeu.
' Jan ', sljrek det med detsamma - Jan var far mins dopnamn - ' Jan, hvtlr har du gjort, af silkesbandet mitt? '
Och som han såg upp fick han se något ljust och grannt, ackurat liknmde ett fruntimmer, ' som stod cläi: mellan trana och svängde på sig.
Det hade långt, grannt hår, som böljade anda ner till hälarna p&amp; det och ögon som glindrade och smilade så han var inte god till ntt se fargen på dem.
Och far min förstod med det- eamnm hvem han hade for sig.
' Inte linr jag tagit silkesbaridet ditt ', sade han, ' du har det j11 hiingandes p % ryggen.
TTnnd p % dig, s % ska ' jag hjälpa dig! '
Knappt hade han sagt orden förr ' n hon var försvunnen, meu det hörde ' s ett flatskratt inifrau skogen. '
Far min fick bra&amp; att ' koinma hem, men iiar han kom hem, var han så han skalfs.
&gt;Berätta nggot om nacken ocksi !&gt; bAdo barnen.
svet Agneta någon, som har sett nacken?))
d a s, .sade Agneta, mag vet jag de som har sett ' en, men han visar sig inte .s8 ofta nu soin förr.
I mor mins ungdom var det en jänta, som han lockade ner till sig i vattnet ined sitt spel.
Jag tanker han ar inte så led, nacken, att han vill ta död p i en mänska,.
hail har väl inte förståud till att veta att en annan tar död på sig i vattnet.
Det är synd åt niickeu för h m söijer så obegripligt för att han inte har nå ' n sjal.
Han sörjer och sörjer och spelar Ibtrtr, si det är likasoin det skulle sucka och Islagn riere i vattnet.
Meu en ska akta sig för att lyss på tocket, tocket ar inte bra för en man ' ske.
Om det inte Br något ondt med tockna dar, så ar det likafullt bast för en rniinsku att inte Ila något med dem att skaffa.
Se, det Br så med hela det dar byket, att de inte har någon sjal.
Men en kan tycka det 5.r likasom synd åt dem, stt de ingen hur och att de aldrig sksb kuunu konim till himlens salighet.
Det o ' '
.
o \ a finns de iblaucl doin, som ar riktigt beskedliga kräk.
Sinafolket eller viittarna, ' de kallar, kan va ' obegril~ligt sniilla, om de fa ha sina ordningar i fred för miinslrorna.
I mor mins ungdom fauns det en sa ' n dar vid Iivarenda gård, nu för tiden marker man sällan af dem, men aldrig har det varit så ' n trefnad i gbrdarna och så ' n lycka med kreaturen se ' ^ de kommit imdan.
J a g s9ig en ' sa ' n dar liten knatte en gång i min urigdoin.
Det val.
en kväll jag kom gtiendes uppåt herigkden hemma.
Månljust var det, så en kunde riikna sandlsornen.
Jiist som jag kommer gåen- des on1 knuten på lagåsden far jag s0 en tocken där liten knatte sitta granslo på bruunsstången och dingla med benen.
Röd ' lufva hade lian, och fredlig och beskedlig såg han.
ut: .- ' God dag ', sade jag och neg, inen begynte med detsamma att läsa fader var, för en 1 i t ~ 1 1 aldrig veta hvad det betyder n3ir en får se tockna.
Men knappt hade jag hunnit så långt som till: helgadt vare ditt namn, förr ' n han var so111 bortblåst .. alen samma natt dog det en piga där i gårder;)).
Agneta böjde sig frainåt och rörde sakta och betänlcsaint o&amp; i elden.
)) Jag liar val sett sli ' nt som var värre än vättar)), sade hon med en hes lïviskniug.
Barnen kastade snabba blickar bakom sig i skymuingen och makade sig närmare sa !nman.
Lill-Stinn drog sina ben under klad- ningskjolen och gömde händerna imder förklädet.
, J a g liar sett tocket, som anda kan s k r ä m m lifvet ur eu rniiaskas, fortsatte Agneta.
&gt;; .Jag minns en lrvall hemma, då jag gick förbi kyrgårn.
Det var orn viotern och snön låg hvit hvart en såg.
Släckt var d i t i stugorna och så tyst, så on kunde höra hjiirtat bulta i kroppen på sig.
Just som jag viker om kyrkgårs- iiluren blir jag varse att det lyser i kyrlsfönstrenu och så hör jag bur det spelar mycket sakta på orgelverket därinne.
-- Hyad är detta?
tanker jag och blir ståendes, och med detsamma får jag se ui ' n som kommer gåendes p&amp; stora gången upp till lryrkdörr ' u, meu just soni det ar framme vid döi: r ' n försvinner det, och med detsamma slocknar ljuset och qe ' let tystnar.
D&amp; förstod jag att det inte var soin det slculle, och jag fick brc ' ldt att koininti hemåt, inen nSir jag kom hem, var det så slut med mig, att jag drasade onikull p: ~ sangen och blef liggandes, titan att kunna saga ett okt.
u » Hur såg det iit?, liviskade Eva.
&gt;) Hiii.
det s i g ut !&gt;) sade Agneta,, det vete f8glarna hur det m
.
sBg iit.
Svart, var det, iiutla soin en skiiggn, ausilrtet pB ' k hlef ' jng inte varse, men ledt var det, hvad det ni1 var, och inte var det nH ' n miinslca, SA.
mycket kunde jag f«i.stå.
Hvad skulle en manska dar att görel inidt i ~ i u t t e i l!
~ » Ar de alltid svarta - spökena?))
friigade Brita.
, Det iir ömse ined det », mde Agneta,)) ilet finns uog dom som iii.
hvita nieil- \; wDet var: en g&amp;.ug;), fortfor Agpeta, ie.i.1 bonde, som for hemåt i f t h marknn ' n aseni; en kvrill.
Riitf; som 1i: rn kominer körande och: ska öfver cn lwo, &amp; mnar 11iai.i.e~ ofil1 lmi i ' iir ' nti, int.6 ni.
.flacken.
Hnn bon (] ' ger sig till att sviiima och d i n g a 1.4 iiiGiwm ined piskan.
.
Meii m$it3rc.n bn1.a st~~.gim * sig och fri~star, det lir slut att Iinn f&amp;i.
' iitt att, ad.
D;, hoppar lim af och hiigger tag i betslet pk ' na föl: at,t drs ' na öfver bron.
Men ined d (8tsninma blir lian varse något hvitt, som står dar orörligt inidt p&amp; bron.
Driicken.
var han och het till.
sinnet, och så ger hnn sig till att gi ratt på det med piskm:.
.
$Ur viigen med dig, sfiger jag!
i skriker han.
wHvad s t h * di1 ncli di.iin~derar? '
w) \ Men niir han koiiiiner in 1G det, s5 iis det inta annat au tominn 1iifte.11.
Och med detsaii~mn ar Iiati SR niii att klifva riitt ned i ett stort, hi.1.
Bron var sönderinurknnd.
Hade inte in8rren sett mer: in 1rai.len den gåugen, s&amp; hade de bagge dråsat i iilfven den kval len^.
» Stod spöket diii.
för att mota för hålet? » frtigiide Brita.
» Det gjorde falle detu, sade Agneta.
d det är mycket Iiiir i vjirlden, som eu rniioska inte kan begripa med sitt förståndw.
.,Det var ett siiallt spölies, sade lill-Stina.
» En kan aldrig veta hvud det betyder att se tockna)), fort- satte Agneta, &gt;ömse kan det varda för godt och 6mse för ondt.
Men till det mesta varslar det för ondt.
Mor inin såg mycket, och själf har jag sett mycket korn underligt var.
Vi ar af en tocken sliikt, som ser tocket.
I mor mins iingdom såg en mera till tockna diir än en gör nn, det ar liksom de skulle dra sig undan for den myckna civlisationen.
Neu kom inte och säg, att tockna inte finns!
B Agneta liitade sig framåt och stirrade in i glödeu med sinn.
sin&amp; skumma ögon, och Eva och Brita och lill-Stiria sutto gömda intill hvarandra i en enda hoppackad klunga.
Det hade nu blifvit nasttin mörkt i rummet.
Det svarta lag på lur i vråarna, kom kry- pande och smygaude och sträckte sig famlaiide och skrämmande.
:) Beratta mer!
o hviskade barnen.
~Wejw, sade ' Agneta, wnu: niiste jag g å &gt; - hon reste p&amp; sig,, '
sliippte ned Imuden och skitade till sin förk15ille.
» NAdan vantar p&amp; injgw.
Barnen sågo på livarandra, halft med ett leende, halft med eu rysning.
. -- Nu blandade Agiieta ihop igen.
- Men de tordes iute ~ 8 g a At Agneta, att hon blandade ihop, att hennes wnbdan~, den gtlinlri, sniilla mormor, varit död i tio ar.
» Tack Agiieta!
» sade dtl, ri~sade.
upp från sina platser och slogo tipp dörren pR vid gafvel.
Dilrute vai.
laiilpan tand, och Karin, h~~sjungfriin, gick och dukade till kr#Ilsnial.
Det lyste i brartenda hKin.
inte en vrå för ett spöke att görnipa sig i.
Det var riilsigiiarlt tryggt.
.
' Eva och Rritn och lill-Stina striickte .p: ".
sinn r701nnnde armar ncli ben och d plirade iiiot 1j.ase.t.
- I n t e f c m ~ det ~ nigra spöken och troll inb!
Men rysande roligt var det iilir gamla Agneta berattade.
Eugenie Beskow.
\ ' Ellen Keys ~Lifslinjer~.
Ellen Key har skankt sitt land, eller r8ttare dess iingdom - ty det ar till denna hon direkt vänder sig - ett nytt arbete till jul- gifva.
Det ar en dryg bok om tviinne delar, och likväl utgör dessa blott halften af arbetet, sådant det bebbdas komma att före- ligga i. fullständigt skick.
Möjligen kommer det ansen.1 iga omf &amp; n - get - och inan bör tillägga det höga priset - att verka något afskrackande så val på läsare som köpare, men Ellen Keys namn på titelbladet iir i olla fall en borgen för att boken skall blifvn last och att de lärdomar den innehåller skola iitöfva sina verkningar i vida kretsar.
Hvad haudlar egeiigigen boken 0 1 ~ 3 Jag tanker mig, att de flesta stå spörjande iuför deu vaga och.
oinsvepsf~illa~titeln och gärna önska en vagleduhg innan de kasta sic in i arbetet själft.
Det ar en sådan vagledning, snarare an en kritik, jag med.
denna lilla upp-.
sats afser att lainna.
Eu verklig kritik af en författare fordrar iii.
ett ingående studium och en griiiidlig kännkdoin af det änine ' hans arbete behandlar, och af lätt insedda skal kan jag ej &amp; beropa en djupare kunskap beträffande den fraga, som utvecklas i ~Lifslinjer)); ej heller kanner jag ' till mer än en brakdel af det kolossala kall-
skiiftematerial, hvnrtill förf.
hiinvisar i slntet a f: indra delen.
Trots dessa brister vågar jag mig in pb försöket att nfge ett referat öf- ver bokens inuehbll, anseeude mig äga sainrna beriittigancle för for- men af min framställning soin den Ellen Key gör ansprak p&amp;.
gent emot professor Norström: satt den far galla hvad den - efter sin ark och grad --- lian galla^.
Om Ellen Key gent emot, professor Norstrih hiifdnr sin riiti; till » osysteiiiatiskt tiinkande s, m&amp; det vara mig tillitet att behandla fröke~i Keys bok, ' hyarken soin t h k a r e eller larcï.
utan r&amp;tt och släkt soin - kvinna.
»: Liksoin sphniiuen letas i 1i: ~ndeiis innersida efter lifsliujen, söker tydaren af tidsteckiien ofter samim linje&gt; - ined dessa ord &amp; r anslaget gifvet till titeln, hvsrs iinderinening troligen skaffat iningen liufvnd bi y. Ellen Key har sökt och funnit denna linje och ined all tydlig klarhet fastslår hon dess namn och väseu.
» Lifs- linjen » det iir mod andra ord kiirleken - - mark, icke (len allmiin- iniinskliga, den kristna broderlighetens, den, som innefattas i orden: adii skall iilska din nästa som dig sjalf)), utan den erotiska k5inslan mellan innii och kvin~ia, mea andra ord könskiirleken.
-- afiulivicina- Zissiim 236.
det erotiska olm-cddet = frihet för kddekens wunl - se diir ' s&amp; l i j k l i ~ ~ j s e.
n Att det emellertid ar en linje, som icke löper rakt fram till inålet, att dess bana Leskrifves en ohdlighet med kurvor och sling- i: ingar, f r m g å r oförtydbart bl.
a. daraf, att förf.
behöft öfver 600 sidor för att angifva dess läge, dess höjd och djup. '
och definiera dess egenart.
För att kunna följa det invecklade linjenätet bör inan först ined förf.
söka se frågan ur tvanne belysningar: det nu rådande sedligbetsbegreppet, det som stöder sig på nediirfda traditioner, och det af ~ n y d a n a r n e ~ bebådade.
Den stora massan af folket står iinnu fast i det förstniimnda; slifstrons bekännare)), den nya sedlig- hetens målsmän, bland hvilka förf., soin natiirligt äs?
räknar sig, se fram mot en ny tid, då mim skall rakna med andra, friare lifsvariien p&amp; kärlekens oinråde.
Den uya sedlighetens apostlar äro icke i olsunuighet om att ett förgripande gå aktenskapet - deii egentliga anfallspunkten - P detta s i måmga, slaktens helgedom, - skall väcka förfäran hos flertalet, p i sainma gång inse de ock, att den nydauing de profetera icke ar att vänta med ett slag - då det ar med aårtusenden * de '
rilsna -- men rle veta tillika, * att det iii.
genom de f&amp; liögrc!
st&amp;- ende, de, hvillws behof och krafter äro ' ' mest förädlade, som en högre tillvaro slutligen afven ko in me^ de m h g a till dels.
- Och i detta medvetande går förf.
att satta yxan till roten af trädet; d. v. s. till äktenskapet i dess nuvarande form.
Bidrager deu ni1 gällande iikten- akapsidh till slaktets stegring till allt större fulll~onil.ighet3 Dettrt iiis frigan.
Behöfver jag: +liga, att ~lifstroiis beklinnaress srrr \ lr blir ett kategoriskt wie) Det iiis ~inellwtid ej endast den al Iiither iofiiivia iiktenakays.
~iecleii, denne, .rom .förf.
kallar det,, agrofhyfiing af kärleken *, som viigts och befnnnit,~ vara Fi ', is liitt,, iinnii ineih förkastlig rinses ~nyprot~stantisnieiis~ Bktenskapsltira vara, emedan den 1 7 ~ 1 med sin samtid bekiinner kärlekens ratt inom miinnislrolifvet, men fordrar en begramming.
af könskarleken, som är i hög grad lifsh %mmande.
Vidare %r det kristliga sedlighetsbegreppet oantagligt emedan det ut- gbr frRn den villfarelsen, » att malet för msinniskans jordelif &amp; r hennes iitveckliug till evighetsvarelse ».
För dem som veta, att endast » lifvet sjalf %L lifvets inening)), fiatt bvnrje liE ar sjYilfändamål, ur den sgn- ~ u n k t e n, att det aldrig kan lefvas 0111 igen&gt; - f6r dem blir detta betrak telsesiitt vardelöst.
Och vidare, mena ~nydanarne)), måste den af kristesdoinen närda fördomen,)) att den könsliga renheten i och för sig iir ett så stort lifsvarde ' att det uppväger offret af alla anrlrnu öfvervinnas.
» En ungdom 3, sager förf.
ytterlignre under sin lit- läggning - och jag inaste alltjiimt citera, d % anförandet af hennes egna ord ar den enda möjlighet att följa tankegången -- Ben ung- dom med breda skygglappar,.
skyende sinnenas glädje, lifslustens lek, fantasiens rörlighet, en ut~gdom utan andlig vågsamhet, en sa- dan blir med all sin ' renhet ', ett dödt lifsviiïde!, Men det finnes ju en hel del audrn faktorer an den religiöst- etiska, enligt hvillra sedlighetens baroineterstbnd inBste betraktas.
: Ellen Key gfir dem alla in p l lifvet.
Hela sedlighetsfrågan, sådan den upptagits af vår tids sedlighetsifrare I~efinnes vaxa snedvriden.
En af riktningens ödesdigraste verkningar ' ar, ntt den bland en del iingdoin viicker ovilja mot karleken.
Med bekymmer spårar förf.
en tilltagande asketisk liiggning hos det yngre sliiktet.
Och.
denna motvilja för kärlek filiner man ej blott hos dem, som sliata Eros, emedan han aldrig bevisat dem nHgoii n %dn, (och dit räknar val.
förf.
den stora inassan * könlösa arbetsbin » bland Itvinnorna), utan den skara ' - - Med detta namn betecknas den riktning inom tidens religiösa lit ', kvilken representeras af en Klaveness, e n Natanael Beskow n].
fl.
-.
G).
fkvitskä jungfrur, hvilka det statt fritt att trada inom himmelrikets portar, endast d e förmitt hiilla lsiirlekens oijn i sina lampor brinnande.
- Harmed menar förf.
den grupp nutidskvinnor, som betrakta &amp; k- tenskapets högsta norm vara sympatisk vänskap o. s. v., rtvå vän- ners förening i plikten och gliidjen att helt lefva för barnen, hvar- till hör krafvet på fullkomlig återhållsamhet utom äktenskapet och sjalfbehärskning inom det, på endast några f&amp; un ' dantag när, nöd- vändiga för slaktets tillvaro.
» För iifstrons bekännare blir denna slags könsmoral - den som i sin längst gående ytterlighet utmynnar i den Tolstoyska akten- skapslikan med dess asketiska misstro till könslifvet - djupt osedlig.
Hvilken kärlek ar då sedlig?
frågar man.
.
» Den kärlek^, blir svaret, » som tjiinar lifvets uppåtgående utveckling.
D karle eken hvars ursprung ar sjalfva slaktdriften måste djupare a s någon annan sjals- rörelse vara förbunden med slaktetw - Och villkoret för denna slakt- ' stegring ar den mest obegränsade individuella frihet vid.
karlelrens urval - » Karleken har ni12 säger förf., ~blifvit en stor andlig makt, en form af snille, jamförlig med hvarje annan skaparkraft på kul- turens område - och man måste ge kärleken ratten att på sitt eget satt bruka sin egen skapar makt.^ - Det nya i utvecklings- tanken ar det af denna » medvetet eller omedvetet närda modet att hiifda kärlekens ratt mot samhallets, framtidens sed mot förtidens.))
» Det ord, som genom Eros blef kött och 6or ibland oss, är det djupaste af alla: ' Fröjd är fidlkonzliglzat '.
».
Så ungefär - med stöd af lösryckta citat, som jag dock sökt, så vidt möjligt, göra belysande för grundtanken i » Lifslinjer », - ter sig %Hen Keys nya religionssystem.
Men för att kunna fatta dess riitta innebörd är drannedomen af de abstrakta trosformerna långt ifrån tillfyllest.
Det är deras tilliimpning på det lefvande lifvet som blir det väsentliga, och med mycken utförlighet utvecklar förf.
ur praktisk såviil som nr teoretisk synpunlrt de olika paragraferna i sin sedlighetslag, stiillande, som alltid, frain parali ' ellerna mellan det gaiiila och det nya, det bestiiende och det vardande.
Hon delger oss således sina tankar angående engifte och mhggifte - tidiga aktenskap - släktstegringsprincipen - moderskapet - rltten till moderskap - fri slcils~nii~scl - ~fihhbllnudet till - familjen och sam- hället - » samh&amp;llsmoderligl~et)) o. s. v. och Andar med et ' t utkast till en ny iiktenskrapslag. '
Att genomgå alla de stadier på lzarlekens evolutionsvag, som följas i ~Lifslinjerw, skulle har blifva för vidlyftigt, eller rättare, svårigheterna skulle vara nästan oöfverkomliga, då man vid försöket att afge en detaljkritik oupphörligen maste kiinna sig haidad af den oandlighet af motsagelser, som trängas s i att saga p i hvnrje sida.
Och likväl har det sagts, att Ellen Key aldrig i någon af sina böc- ker varit klarare an i denna!
J a, s&amp; till vida ar hon det, att man icke kan vnra tveksam om den stå ' ndpnnkt hon själf intager till den lifstro, hvars dogmer hon f astslar.
Hennes egen till f anatism gränsande öfvertygelse om det allena saliggörande i den nya religion hon bebådar, ar höjd öfver allt tvifvel.
Men anda, vare sig det beror på att, till trots för det rerolutionara i den riktning hon representerar, det nedarfda mot hennes vilja tar ut sin ratt, eller att det osystematiska i hen- nes satt att t8nka gör henne till en lekboll för en rik fantasis alla skiftningar, det logiska sammanhanget mellan teori och tillampning slar slint här som i allt hvad hon skrifver.
Denna svaghet gör, soin vi veta, det till en smal sak för sko- lade tänkare att blåsa omkull hennes system som ett korthus, men äfven för filosofiskt olärda läsare, och dit hör ju det stora flertalet af oss, skall det snart nog stå klart, att hela den af ett skimrande och öfverlastadt ordsvall uppkonstruerade lärobyggnaden icke duger att tags på utan att den faller i spillror.
Den förfäran hvaraf man först gripes, då man ser allt hvad man betraktat som sant och ratt: dygd, plikt, trohet, heder, med andra ord alla de etiska lifsoarden, som vunnits genoin en mödosam men saker sedlig utvecklings- gttng, hvirfla om som i en sjudande bhkittel, s k a l l snart lämna rum för en mer beginningsfull känsla.
Det finnes srtnnerligen ej ~ världs- en aflägsen sannolikhet för att den i ~ L i f s l i n j e r utv&amp;lade åsk&amp;dningen, som wut i Europas redan nu lär rakna en liten skara be- kännare, nigonsin skall besitta jorden.
n ar till är den alltför vag och dess lyckoförkunnelse alltEör oviss.
Ty en världsordning med den erotiska kärleken som lif sprit, cip, däri den utlof vade slaktfullkom- ningen ställes i @ ett med årtusendrn räknande perspektiv, synes minst sagdt lika höljd i det ofattbaras dunkel, som någonsin den evig- hetstro, från hvilken &gt;de högt stående andarna)) med en sådan be- stämdhet tagit afstånd.
.
Och uppreser sig ej kulturmiin~iskan inom oss mot det för nedrande i att en instinkt som den könsliga k~rlekens, blefve det allhärskande i vilr tillvaro?
Att hiiri ligger en utveckliiig, icke
33: eil i3,crgU~g till eti, öfverviiiinet natcirtillstand, är svht att fatta.
» Lifs- trons bekännare&gt; skola visserligen svara., att den kärlek de mena ar så upphöjd, i sig innebär all jordisk fullkomlighet och all himmelens salighet, att den skall åstadkommit för individen en lyckostegring af s&amp; utomordentlig styrka, att i och med iietsamma samhället och kulturen däraf skola tillföras oberäkneliga värdin.
Men vägen att nå detta mål - i fall det ' någonsin kommer att uppnås af andra a.!
de ffi utvalda, de högst st&amp;eiide andarna - går genom djup och afgrunder, för hvillnas faror Ellen ' Key sjalf höjer allvarliga var- ningar.
Ja, i sanning don förniimsta vederlaggaren af Ellen Key %r Ellen Key sjalf!
Nen det Gr icke alla som kiinna och vilja, lasa hennes bok l ~ k l e t t a satt, med sitt eget klara förstånd och kansla för det logiska sammanhanget till pekpinne.
Många - och i främsta rummet; rr den tiinkande iingdom w, till hvilken hon talar - skola lusa med helt andra sinnen.
» ' Kärlek, an inera kärlek! » är ett lystringsord, till Bvilka de unga låna ett villigt öra.
Och den asketiska laggning, som Ellen Key finner vara ett så beklagligt tidstecken, torde icke vara så mycket att r a n a p&amp;.
Det finnes knappast något hugskott på det erotiska om- radet., som ej skulle kunna finna stöd för sig i Ellen Eeys satser.
Kärlekens frjbet, iipphiijd till religion, med åsidosättande af be- greppet plikt - de s. k.
)) goda och onda) ^ makterna, heter det p&amp; ett ställe, är ett spiåkbruk, som bör afskaffas - hvad innehar det i sinn lanpst gående konsekvenser annat an fullkomlig sedlig anarki?
Hvad hjälper det t. ex. att hon på en sida uttryckligen afråder fran tidiga giftermål, » i laga som olaga forms, emedan de, som hon säger,, stanna otaliga ypperliga krafter i växten och ödelaagga senare års fulla lyckomöjlighetib, de rninga sidor hon fyller med dityramber till karlekens lof, den misstro hon säger sig äga till könslig af-.
.
hållsamhet, den kraft, hvarmed hon understryker barnets plikt mot sig själf att ge %sitt eget vasen den högsta möjliga, fulländning genom kärleken&gt;, afven om det skulle krossa föräldrarnas bjärtan, hennes tewiers följdriktiga efterlefnad, skola ovillkorligen föra till ingående af tidigs, laglösa förbindelser med alla deras oberäkneliga följder.
Vackrare an hon har ju ingen talat om hemmets och familjens be- tydelse, om » hemminnen, hemsorger och hemfröjder, allt detta som, säger hon, ger en säregen ton, färg och doft åt hvnrje människas skaplynnen, och samtidigt arbetar hon med all makt att upplösa fa- miljelariden.
Hennes osiikra ståndpunkt till engiftesteorien, den "
frihet Iion kriifver för iudivideu, att, då lriirlekeri svalnat, i nya förbindelser utom alrtenskapet söka nya erotiska erfarenhetel ' utan hänsyn till barnen, ja., det förunderligaste af allt, den ratt hon till- erkänner den ensamma kvinnan, akt, d&amp; hon erfar ett oeftergifligt kraf P&amp; ' moderikap, tillfredsställa detta kraf, t. o. m., utan karlek, och med vissheten att det barn hon bringar till viidden aldrig skall lära kanna en far!
- innebar icke allt detta ett omstörtande af hem- mets altare?
Och anda skola Ellen Koy och hennes meningsfriinder iihan tvifvel vederlagga denna nppfattiiing med de ord man ater- finner i inledningen:.
* Sie habeii mein6 Gcdankeir veïdoïbeii Und sagen: sie liiittcn mich wiederlegtia.
:.
Detta endast en nxylockning ur den rika skörd af mot h v u - andra stridande satser, som rymmas inom Ellen Keys ~Lifsliniers, familje- och samhallsnpplösande i sig själfva, genom sina motsägelser dubbelt förrädiska.
Tills vidare m&amp; min rodogörelso i all sin olullstiind.ighet stanna har.
Att sista ordet cl5ii.med icke iir sagdt inom dessa spalter är min förhopp- ning, och detta m&amp; förklara dels liickorna, dels den objek- tivitet hvarmod jag sökt betrakta mitt amne.
Möjligen skall detta tolkas som en viss benägenhet atii iinderskatta den frågas betydelse, s o m det har gäller.
M e n ar det ej y l, att d&amp; man känner som dju- yast, förskansar man sig gärna bakom eii skenbar Izöld för att icke inod sinn ord sikta förbi m&amp;&amp;?
Den ' siriiirta och sorg jag kannt öfver Ellen Keys bok - och jag vet att många kvinnor dela mina kanalor - låter.
knappast uttrycka sig i ord.
Man ser icke med Irallt blod det heligaste man ager rifvas i trasor.
Och livad ar heligare för OSS kvinnor än den i vår natur nedlagda kyskhets- och renhets- Ir&amp;nslan, den genom århundradens strider och lidanden fördjupade och luttrade, och taclr vare hvilken vi kunna tro p&amp; möjligheten af en förädlad mänsklighet?
- 4fven den nya Iriirleksreligionens bekan- nare förinena sig ha skrifvit renhet på sin fana - men samtidigt söka de draga ned och ' besndls.
de renhetsideal, som en högre kul- tur och en allt djupare känsla för individens människovärde visat vara de enda inanniskovärdiga.
Det finnes dock ideal, byggda på evighetssanningar, således oomk~illrunkeliga.
Det ar p&amp; dem vi tro.
Men det galler också att strida för dem, en kamp på lif och död, hvsrken mer eller L. D-u.
wiudre, '
8.
Sainskolails vara eller iclie Helt nyligen har iitliommit etl; arbete aI % ' röken Milow *:), Iivwi hon under ofvanstående rubrik i~pptager till disliussion fragan om samskolors införande har i Sveiige p i elementarskoiestadiet.
Sådana skolor finnas ju visserligen ' redan, ehnrci till ett mycket be-.
gränsadt antal, Juen iindoclr har iuan ratt att siiga, att För nar-.
varande frtigan ar mera alxtnel iin nigonsin.
Som bekant viintas ganska snart efter riksdagens öppnande propo~itionen angående läro- verksfrågan, och om ryktet; talat sant, då det .förnialt, att degma kommer i huf vuddmg ath följa laroverkskommitt&amp;n s f örslag, ' l- \ ommer däri iifven att framlaggas ett förslag mgående ' genomförande af sa ' mundervisning i en del af v %ra lägre elementlarliiroverk.
Fragau st %r således p&amp; dagorduiageu, och man miste vara fröken Milow tacksam för den kraft, hvarmed hon betonar, att get Gr en ytterst viktig och genomgripande Atgärd, som föreslås i liiroverkskominit- t h s yrkande p&amp; onidanande till seinskolor al ' ett stort flertal af våra liigre gosskolor.
En åtgiird s&amp; mycket mera betydelsefull som det killika föreslas, att statsanslaget; till flickskola i samma stad skall indragas, d. v. s. föriildrarna f &amp; ingen rattighet att; viilja, hvilken skolforin de vilja begagna, sdvida ej deim ekonomi gör det möjligt !ör dem att p&amp; annan ort skaffa iindervisning &amp; t sina barn.
.
- Det har ofta ' synts mig, som o111 sarriskolefrågan löpte fara att; clrnnlrna i den stora dislriissionen om Iiiroverkslrommitt~ns förslag, och detta har varit desto mera förvånansviirdt, som man hade van- t.at sig, att i denna punkt föräldrarna framför allt slr~ille lranna sig.
manade att rycka in i striden.
Föraldrarna, och i främsta riimmet mödrarna, ty liiroverkskommittén har varit en lxomniitt&amp;.
af iiteslii- tande w i u, och kvinnorna ha derför skyldighet att ej tiga, sivida de ej hysa den uppfattningen, att Ii-ominitt4ns iniin varit nog för- doimfria, nog mångsidiga och nog entusiastiska - för samskoleid6n att arbeta fram ett förslag, som star idealet tiimligen nara.
Entusi- asmen frånsiiga sig emellertid konimitterade sjalfva på det bestäm- daste och siiga tydligt nog ifrån, att det som hos dem driivit fram samslsoleförslaget iiï endast och allenast begäret att At ett s&amp; stort 5) Amerika~iska skolor.
E11 sliildrkig af Cecilia Xi1o.w.
.
: flertal gossar som möjligt Lereclt~ tilliiille att afiiigga realskuleexa- men.
Hvad de först försökt utreda är huruvida denna reform skulle beböfva skada flickorna och resultatet har blifvit, att ingen fara härför förel&amp;gei För säkerhets skull bevilja de dock flickorna vissa lättnader, hvillrn emellertid, om de begagna sig af dem, göra dem förlustiga rättigheten att aflagga realskoleexamen, hvaraf man på förhand kan sluta, att mycket f å flickor komka att begagna sig .af denna valfrihet.
Fröken Milow iir emellertid af en motsatt uppfattning iiiot kommittkn.
Hon tror alldeles bestamdt, att flickorna skiille taga skada i de föreslagna samskolorria.
Jag delar hennes åsikt, inen icke af alldeles samma skäl som hon.
.Fröken Milow utgår frbn den uppfattningen, att s~ziriskolan ej för flickorna, därför att man inrättar allt i deu amed hänsyn till gossens fysiska förmgga, att uthärda arbetet, m. in.
Nej, det iiï detta man icke gör, eller rättare, föreslagit att göra, och det 1rorka.r öfverraskande, att fröken Milow efter sin skildring af ameri- kanska skolor ej kiinner sig hågad att tvifla därpt.
J a g iir ej viss på, att flickorna i den ftlder, som skulle komma att tillhöra den föreslagna samskolan, äro så ömtåliga, i normala fall, som fröken Milow skildrar dem.
Men jag vet, att äfven gossarna i den åldern behöfve aktas, och att de icke utan att taga skada kunna prestera nltgon b&amp;dligare mängd intellektuellt arbete.
Laroverkskoinmitt&amp;ns förslag har utan tvifvel varit en miss .. rakning fGr dem, som hoppats, att däri större hänsyn skulle tagas till ungdomens fysiska utveckling.
Därom talas fogs.
1 hala den digra boken finnes intet uttalande ens om gymnastiken.
Ingen re- duktion af det hitt,ills brukliga ' antalet lästimmar föreslAs.
Under sådana f6rhållnnden kan man beklaga, om flickskolorna utbytas mot samsknlor, men ej nödvändigt därför, att man föredrar den förra skolformen framför den senare, utan därför, att man kan hoppas större anpassningsförmåga af en privatskola an af en statens skola.
Samskolevzinnerna kunna ej utan bäfvan se kommittens förslag reali- seradt, därför at$ det synes dem, liksom fröken Milow, att man ej sökt ställa tillräckliga garantier för att saroskolan blir den bästa möjliga.
Hvilken ställning allmänheten k o m i ~ e r att iutaga till sam- skoleidbn beror i hög grad på huru dessa samskolor gestaltn sig.
S&amp; m&amp; man ' tillse, att icke £el i organisationen föda misstro till själfva iden.
Vill staten införa en ny och i vårt land s % pass opröfvad skol-.
.
37 form som samskolan, synes det mig, liksom jag en gång förut i denna tidskrift uttalat, ' " 1 vara det enda riktiga, att Atrninstone en af dess samskoloi~ göras till en profskola d. v. s. lamnas full frihet att själfstandigt söka utarbeta den form, som för samskolan ar den liimpligaste.
Villkoret för att denna skolas arbete skall blifva fram.
gångsrikt, gr då naturligen främst det, att ett godt samarbete mellan dess manliga och kvinnliga krafter äger rum, men vidare, att man fastslår den principen, att skolans uppfostran ej bör utgöra hela uppfostran, det bör lämnas tid för hemmen att själfva taga hand om sina barn.
Det kr ej niigon förtjänst: af skolan att flytta öfver ansvaret från hemmen på sig.
Den kan det för öfrigt ej, allraminst ' i vart land, dar interhat iiro en sällsynthet.
Tager ej skolen i samma ntsträckuing som hittills barnens tid i anspråk, och minskar den i all synnerhet det bokliga arbetet, re- diiceras högst betydligt de svårigheter fröken ' Milow franlhaller.
E t t mAttligt;, regelbundet skolarbete behöfver ej skada friska flickor.
Gymnastiken blir naturligen aldrig gemensam för gossar och.flickor hela realskolan igenom, och det kan därför ingen svårighet blifva att erhålla befrielse därifran.
Till sist ett observandum.
Vara flickskolor pressa för närva- rande i sina högsta klasser flickorna lika hårdt, som den föreslagna samskolan slculle komma att göra.
D. v. s. vi böra ihågkomma, att det ej främst ar för separatskolor vi behöfva Iziimpa, utan för skolor dar eleverna, flickor som gossar, få.
undervisningen s&amp; ord- nad, ' att deras fysiska utveckling ej försummas, skolor, nr hvilka en sund och frisk ungdom utträder med vaken håg och begär att iiträtta något har i &amp; idden.
E. Cv2.
Litteratur.
I sol och skugga.
Dikter af E.
N. SöderBerg.
Det är icke lifvets fulla solslsen ej heller dess djupaste skugga, som kommer strhngarna.
pli lyrikern Söderbergs in striiment att vi- brera.
Det; 5ir viren och gryningen med deras friskhet och rosiga clröinmar, det iiï skymningens blida vemod, som hans vackraste toner st&amp; i sainband med.
Att vihisorna i hans nya dikthäfte gro " i majoritet.
bland iiatursta.nmingarna iir ingen tillfiillighet; det api-
rande, unga och friska i naturen såväl som i manniskolifvet &amp; ger hans biista sympatier och för det finner han tonfall och ord, lika enkla och osökta som känsligt vackra.
Dikter sådana som ~Vårbnds,, En spelman9, » Mitt lif i skuggan förrinner)) hafva nagot af.
den &amp; ta visans charine.
Dlindre tilltalande äro författarens programdikter,, En strids- sång » och p paroll », i synnerhet den sista.
Den har ej nog indigna- tion och eld, stoffet har förblifvit osmält och fyller ej ut den poetiska formen, som fått något tungt och torftigt med starka pro- sareminiscenser.
Vi kunde val behöfva varningsrop mot den riktning i tiden, som vill sopa bort allt gammalt och .fadernearfdt, men det måste vara klang och glöd i ett sådant rop.
Dikthiiftet afslutas .med några efterbildningar efter den tyske lyrikern Emanuel Geibel!
hvars viston öfversättaren ly ' ckligt syoes h a h a träffat.
~Riihret nicht daran » framträder har i en vacker svensk dräkt och öfversgttaren har funnit kraftiga och fulltoniga rim för sin tolkning af den dystra dikten om Dante.
*: s-d.
Bland den mångEald af böcker, som kvarlämnar ett mycket vagt intryck eller kanske intet intryck alls, finns det lyckligtvis ' ett litet fåtal, som: tränger längre in och sätter sjalens strängar i rö- relse.
Det blir därvid under det man liiser allt mindre fråga om ett litterärt arbete af högre eller lägre rang, det blir i stallet soin om ett stycke manniskolif tradde oss så nara till mötes, att vi nästan skrämmas af dess påtagliga verklighet.
En ' sådan bok ar Frigga Carlbergs lilla .berattelse » Vårlöften&gt;.
Trots den obestridliga tala-ng, som präglar framställningen, blir det tekniska nagot helt och hallet underordnadt, och det är tydligt, att äfven författarinnan ställt den sidan af saken i bakgrunden.
För den, som icke skrifver med penna och bläck allenast, utan släpper till något af sitt inner- sta jag, blifva uttryclrsmedlen lika litet en hufvudsak som för den, livilken talar om en gripande och sorglig historia för en deltagande viin.
Men beriittelsens verkan har icke blifvit lidande p&amp; det brad- ' skande, spontana sätt, hvarpå den ar framställd.
&gt;Vårlöften » är en oändligt beklämmande historia om en ung och renhjgrtad kvinna, som, dyifven af svikna illusioner och förtalet inom ett litet samhiille, kastas ut i en storstads Brusande hvirflar och d b kampar en fört&amp;flad kamp mot nöd och sedliga frestelser.
tills Iion orrisider förblöder i den ojiiiilnzl striden.
Hennes medfödda renhet hiller henne dock uppe s&amp; lange som möjligt och hon ser sig förtviflad om efter en hjslpande hand, men denna hand räckes.
icke - ïclze förr %n det ar för sent.
Och detta ar den anlslagelse, som boken riktar mot individen och samhlillet: icke att onda makter g &amp; p i rof efter själal *, utan att hyggliga och arbara manniskor likt priisten ocli] .eviten g&amp; fiirbi den plundrade och sargade utan a@
hjälpa, trygga i &gt;den fariseiska rättridighet, som i absolut tro på egen ofelbarhet dömer utan att pröfva, straffar utan att förlåta, som aldrig lart, att den gylrene tornspiran på rättvisans tempel heter barmhartighet s.
Den, som $r radd för böcker med afgjord tendens, bör .inte läsa sVårlö£tens och inte häller den, som fruktar att se en stygg och mörk verklighet in i ögonen.
Ty denna bok hör till det sorg- liga slaget och den tar på saker och ting med en realism, som latt Irunnat bli brutal, om inte en aldrig svikande fii~lziii~slighet hejdat pennan i ratta stunden.
Men den som har mod att stanna inför en dyster och förödmjulrande sanning och vill.
göra sig mödan att lpta efter botemedlet - ja, hvarför inte d m egna skulden - torde komma till läsningen med de rätta föriitsii.ttningarna.
Det starka intryck, som väclres af fru Carlbergs bok, har dock långt ifrån sin enda förklaring i den lidelsefulla varme, hvarmed hon behandlar ett af våra viktigaste sociala problem.
J a g tror knappast det kan förnekas, att detta debutarbete staller sin för- fattare i ledet bland våra mera begåfvade skriftstallarinnor.
Det rymmes ej få afven i beriittarekonst mycket framstaende stallen i den lilla boken, t. ex. skildringen af Julies båtfiird med den unge lotsen på aftonen af hennes konfirmationsdag, en liten tafia, som i sin rena fägring verkar nastan prerafaelitisk.
Förträfflig i sin skarpa ironi ar också skildringen af det ostentativa kvinnornötet med sin kontrast mellan de iliåliga fraserna från skönhetskultens lager och den skriande nöden hos samhällets olycksbarn.
Inför &amp; .dana stallen och inför det myckna karaktgristiska och personliga glömmer man latt en eller annan brist: ett alltför långt resonnema.ng, som rycker berattelsen en smula nr sitt spår eller en karaktär, som förefaller litet för nattsvart i sin grofva skrymtalztighet.
Utomordentligt kiinsligt atergifven ar ocksa bokens slutscen.
Inte för intet äro Julies sista ord till sin ungdomsvän: sHjalp dem alla, som ha det svårt!
D De orden kunde-nästan stå som - motto på denna sjiilfiilla lifsskildring, som o f a rör vid tillvarons mörkaste sidor, men tillika striifvar efter att spänna en kärlekens bro öfver de mörka djupen.
F. B. q:.
Lirdolf Ursleu deri yngres krönika af Richarda Hzzlch.
(Bern.
öfversättning af Kerstin Adiiils). '
» Ludolf Urslen den yngres krönika)), hvilken anses vara den i sitt hemland högt uppburne författarinnans förnämsta arbete, är en släkthistoria från Hamburg (sen nordtysk handelsstad, - namnet framgår af sammanhanget); handlingen försiggår i våra dagar, delvis under koleratiden.
Den gammaldags titeln ar emellertid icke vilse- ledande; det hvilar, trots det moderna innehållet, en stamning af gammalt öfver boken, utan att man riktigt kan säga, hur * den har kommit dit.
Den ligger icke i stilen, den ligger icke.
häller i skil- '.
* dringen .af själfva miliön, hvilken ar jamförelseris lätt skisserad; den utgår liksom från perso iierna.
sjalfva, från den poetiska luft, som omger dein.
Dessa manniskor med de sällsamt klingande namnen från en förghngen tid - Galeide, Ezard, Lndolf och andra, ett helt galleri - äro på ett beundransvttrdt sätt tecknade så, att man kän- ner, att de måste ha vuxit upp u r gammal grund och fått kultur i arf genom många släktled; deras karaktärer ha ocksa i de flesta fall en storstiladt n~onumental laggning, som predisponerar för ro- mantiska händelser, sådana, soin icke riktigt höra hemma i vår tid.
De äro emellertid p&amp; samma gång, sarskildt de yngre af dem, i viss mening moderna människor, på intet satt efterblifna; de ha upptagit moderna åskådningar, de kunna t. o. m. föra skeptiska eller frivola .talesatt på tungan; men de Mro alltid Ursleuarna, en slakt för sig och icke som andra, gammalt blått blod och aristokrater i .hvarje tum, hvilka i all svaghet och alla förvillelser dock ständigt bibehålls rasmarkena.
- Man känner sig, sarskildt i bokens förra del, kanske böjd att göra ett undantag för Ludolf den yngre själf, berättaren och åskådaren.
Han förefaller icke riktigt att vara af samma virke som de andra, hans ungdomshistoria ar skaligen banal och har knap- past något verkligt raison d ' etre i boken.
Men ehuru han i det följande tränges mera i bakgrunden, är likväl allt det karaktäristiska hos honom vid hvarje sarslrildt tillfttlle framh %llet s % tydligt, att man kan följa hela hans utveckling, se hur familjedragen komma fram också bos honom, under det hafis karaktär utmejslas och för- djupas - Zinda tills han-, mätt af världen och sorgerna, söker en fristad i klostret, sedan slaktens lycka g %tt i spillror och alla hans kära ligga i sina grafvar.
Siillan torde en hel slakts skaplynne och.
därur sig följdriktigt utvecklande öde ha teclcnats med större och säkrare konst an i denna bok.
En ' tysk anmälare &amp; ger om ~Ludolf Ursleu den yngres krö- nika)), att den är en bok om skönhet och död.
Man skulle ocksa k ~ ~ n n säga, a att den är en bok om m&amp;nniskohj %rtats hemlighets- fulla och ödesdigra makter och mest om kärlek, som blir tragisk.
Den skildrar lidelsen med sköna och skrZiminande färger.
Och den pekar vemodigt på, bräckligheten af all mänsklig lycka.
En episk klarhet och enkelhet kännetecknar framställningen.
Det är beundransvardt, hur val den låter sig förena med det lika- ledes starkt framträdande, mystiskt .romantiska draget till ett helt af fängslande skönhet och poesi.
Så visst som det bland böcker likaviil som bland människor finnes aristokrater, så visst är ~Ludolf Ursleu den yngres krönika)) en bland dem.
E. PVbg.
Föreningsmeddelanden.
Stipendiefonderna.
Enligt de11 10 augusti 1901 upprattadt iii- bördes testamente emellan nyligen aflidne disponenten Chr.
Jörgensen i Nyköping och hans efterlefvande maka fru Agnes Jörgensen, E. Sjöström,
har ett kapital af tio tusen kronor (10,000), donerats till en stipendiefond afsedd för kviiinor fran Södermanlands lan.
Kapitalet kommer att ut&amp; efcer båda makarjlas död.
S o m F ö r b u n d e t s o m b u d h d v a följande personer förklarat sig villiga att verka inom sina respektive hemorter: fröken Anna Eurenius i Malmö och fru Lindström född Lagergren i Kristinehamn.
T i d n i n g e n ~ H e i i i t r c f n a d ~ livilken,, som bekant, tillkommit p&amp; " initiativ af en at ' Förbundets medlemmar, börjar med i Ar sin 6: e argang.
Vid Förbundets sista styrelsesammanträde valdes som förbundsrepresen- tanter i aHemtrefnadsn styrelse fröken L. Dahlgren samt efter fröken C. Wahrolin, som afsagt si ' g uppdraget.
fröken C. Wahlström.
n.
Kvinnornas användande i yrkes- o c h sundhetsinspektionen i E n g l a n d var ämnet för ett föredrag, som hölls den 3 sistlidne dec.
kl. 7 e. m. å Nya liushållsskolans lokal af Förbundets stipendiat, fröken Ker- stin Hesselgren: som i England studerat detta ämne.
y. Eli u t s t ä l l n i n g a f h e t s b a r n - o c h i m g d o m s l i t t e ï a t u r, jämte de arbeten frAn föregáende Ar, som af Förbundets bokkomitd granskats och godkänts.
har varit tillganglig för allmänheten på Förbundets byr % veckan före jul.
Från skilda håll.
.- - Södra S v e r i g e s Sjuksköterskeliem.
Det lange planlagda sjuk- sköterskehem, hvartill päniiingemedel insamlats från hela Södra .Sverige, ar nu öppnadt i Lund - Paradisgatan 3 - med rikstelefonnuinmer 417 och telegrafadress &gt;Sköterskehemmetn, Lund.
Sex elever och två s. k. profelever, hvilka ämna utbilda sig till sjuksköterskor, hafva för närva- rande där sin bostad.
Darjämte &amp; ro anstälda vid Hemmet tv&amp; fullt utbil- dade sjuksköterskor.
hvilka stå till allmänhetens tjänst som privatsköter- skor mot ersättning enligt bestämd taxa.
Anstaltens hufvuduppgift a r att åt unga kvinnor meddela en modern och fullständig sjuksköierskeutbildning.
Kursen %I * tvåArig.
Den teoretiska, och större delen af den praktiska utbildningen &amp; r ftirlagd till sjukhuset i Lund och dess olika specialafdelningar, en del af den praktiska utbildnin- gen ar afsedd att förläggas till sjukhuset i Malmö, till hospitalet i Lund och till något större Epiderniesjukhus.
Utom denna sin hufvuduppgift gar anstal ten läkare och all mänhet tillhanda med anskaffande af sköterskor för privat vård och fasta platser, i den mån det är möjligt.
.
Böcker insända till Fredrika-.Brenlei --.
Förbundet.
(Forts. från haft.
20 1903, sid. 438).
C.
E. Fritzes K. Hofbokhaiidel: Ralclicsin, Maj /, Kaiuïaterqas stolthet .. ~llansergh,, lessic?, Peggy åker i England.
HU&amp; Geber: H I W ~ Hicarda,, Ludolf Ursleu den yngres krönika.
Snoil-.
sk! /, Ccc7.1, Samlnde dikter, h. l, 2, 3.
Strindberg, Augnst, Sagor.
Linclw, Ulla, Sesia.
Langlet, Matlulda, Mamma tala om något roligt, Kipling, Rucïgard, Hafvets hjaltar.
Andra upplagan.
Ceirtcrvall, ' Julius, Olyinpia och de olympiska, spelen.
Ivar Haeggström: Johnstor~, Maiy, Dardens Audrey.
LgaEl, Edrta, E n vandrande riddare.
Lars Hokrberg: Schoults, Jcanrze, Nar det blef var.
Blonzkoist, Carl,.
All~ings återställelse.
Bcskow, Eirgclric~, Sagor och afventyr.
AjW-.
stad, Lam, På landsbygden.
Adolf Jolinson: Maync-Rcicl: Buf feljagaren.
IYov~sle! /, Rcgi~~altl, Bl and vildar.
Veme, Jules, Blokadbrytareii.
J ' &lt;apten M a ~ r g a t, Tjufskyttens son.
Ma7vyat, l+., Den lille vilden.
13tncr, Martha, Eleonor, Ro-.
sen i Benares.
Leksaksdrömmen.
S ~ n å berättelser för smktt folk.
Kisse-Missarna.
Aret rundt.
Afventyrsböcker 63-74.
Kviiinoförbimdet för Sveriges sjöförsvar: Friska vindar.
' Ljus förlag: Hemmets kokbok, h.
8-13.
S ' ~illnzan,, T., Jerusalems iörsto- ring, h.
5-11.
Sandcïin, Lllcr~, Kvinnokroppen, dess byggnad och hy- gien.
N o ~ ~ c ~ e r r s ~ Gcory, a ~ z,.
Bildkonsten.
Egiclg, Enznzy con, Marie-.
Elisa.
LTa~l~ !ndot; f, C .. Vårt lands historia.
Lwscn, liiL1.l.
Sexton Br.
%icilgn ?.c~~ct *, Diklim, Priistgiirds-Annika.
Norcen, Ad., De nordiska.
språken.
Nordin &amp; Josephson: Social tidskrifts bibliotek N: o B.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: l+y,~: cll, Andws, Beruttelser ur svenska hi- storien, nationalupplaga129-155.
Meddelandenfriin Komrriersekollegii afdelning fbr arbetsstatistik.
lCer$stetlt, A~nancla, Tipp.
Maclal.cri, Jan,, Sm % vildar.
Aaiz7wi, Huns, Morska pojkar.
J.
H., Hemmet på.
holmen.
MicJ~clet, Murie, Puck.
Hos mormor.
Laqerlöf, HcdoQ.
Tv&amp; vänner.
~ \ iitlc~~strörr~., I&lt;a ?dirta, Kvinnohygien.
2: a uppl.
Palmqiiists aktiebolag: li ' ullz, Min, Friskgymnastik.
I. Hegccn, Alice, Calcl ' zcdl, Fru Wiggs på ICAltappan.
Aktiebolaget Puritas: Piiritas bibliotek, serien I., del 1.: h.
9-10.
W. Scliultz: S1; rifter i teologiska och kyrkliga amnen till %gnade dom-.
prosten C.
A.
!I !orkn.
Oscar Schepens &amp; C: o: Itapports annuels de liinspection dn travail e n Belgiqne.
8: me annde 1902.
N.
.I.
Schediii: Söilcr-bely, 1;.
N., I sol och skugga.
