# ID: svediakorp-per2626
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,201
# sentences: 606
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- R ~ S T R A T T FOR KVINNOR Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra så mycket for en stor sak som en stor sak kan göra for oss.
v. ARG.
(1 STOCKHOLM, 1 NOVEMBER 1916.
I Nr 21.
~ 1 det =; afdiska samarbe.
tets tecken.
Om några dagar samlas i Stockholm representanter för danska, norska, fin- ska och isländska kvinnosaksföreningar för a t t tillsammans med representanter för motsvarande svenska dryfta ge- mensamma intressen och syftemål.
Ini- tiativet till ett sådant samarbete togs 1914 i Danmark, men kriget kom emel- lan och arbetet kunde fortsättas endast genom en del specialsammanträden och konimittemöten.
Nu först efter två år, och sedan man fått klart för sig, att fredsutsikterna alltjämt äro lika av- lägsna, h a r man ansett sig böra full- följa arbetet på den redan inslagna vä- gen.
Det omedelbara ändamålet med mötet i höst ä r att besluta om det mi- nimum a v organisation, som erfordras för att samarbetet skall kunna foras vidare.
Dessutom omfattar program- met diskussion om Värdesättningen a v kvinnoarbetet, en a v de för ögonblicket mest brännande frågorna inom kvinno- världen, samt föredrag i det likaledes aktuella ämnet Kvinnornas insats för höjandet a v det husliga arbetet.
Det kan icke förnekas, att det ä r med en känsla a v vemod vi svenska kvin- nor bjuda v å r a nordiska systrar väl- komna.
De h a alla tagit ett stort steg framom oss, därigenom att de åt sig erövrat den politiska rösträtten, med- let för lösandet a v alla kvinnofrågor.
De ha nått fram till den stora kungs- vägen, som leder till slutmålet: kvin- nans likställighet med mannen i familj, samhälle och stat.
De finska och norska ha redan år a v erfarenhet bakom sig.
De danska och isländska stå färdiga att utöva de skyldigheter, som den nyvun- na rätten medför.
De h a alla lamnat bakom sig den bitterhet, som en lång och seg strid för de medborgerliga rät- tigheterna oundgängligen medför.
Fyll- da a v en ny ansvarskänsla, äro de redo att gripa sig a n med de stora uppgif- ter, som vänta då rösträtten är vunnen.
Intet uppfostrar så som ansvaret ocl det skall också göra kvinnorna mer2 arbetsdugliga, mera plikttrogna, de skall vidga deras blickar, det skall gö ra dem stöfre som människor och bätt re som kvinnor.
Den som vill lyssna, kan genom kanonernas dån, bom- bernas brak och flygmaskinernas surrande höra de bojor brytas, som så länge bundit Europas kvinnor.
Priset har varit ohyggligt, men faktum kvarstår, att ett kvinnosläkte väl förberett for sin slutliga frigörelse kommer att framgå ur kriget.
Det kommer att bli ett undrande, bekymrat och sorgtyngt kvinnosläkte med svåra problem att lösa, men det kommer att få större möjligheter att gripa sig a n m e d dessa ä n några kvinnor förut.
\ Carrie Chapman Gatt.
Vår kamp och strid börjar kärinas bitter och bitterheten ä r ingen föräd- lande känsla, den gör ingeii gott.
Men mitt i bitterheten är det en hjälp att se, att det dock går att komma fram till detta första mål eller rättare det an- dra - kvinnornas rätt till kunskap och utbildning v a r det första.
Och bitter- heten försvinner och förbytes i allvar inför de kommande uppgifterna, ty varje seger, som vinnes av andra län- ders kvinnor, innebär ett ökat hopp \ jämväl för oss utanförstående.
Vi iiro glada att få t a emot dessa re- presentanter för Danmarks, Norges, Finlands och Islands kvinnor i vårt land.
Vi hälsa dem välkomna såsom föregångslivinnorna i Norden, såsom de som fått förverkliga vad vi hoppas.
Det skall bli lärorikt för oss att f å del a v deras planer för framtiden, a t t f å intryck a v de svårigheter, som alltid möta nya medborgarskaror och h u r de tänkt sig a t t övervinna dem.
I tacksamheten över de nya tillflöden av kunskap, mod och hopp, som vi svenska kvinnor vänta a v mötet, blan- dar sig också tacksamheten över att förhållandena äro sådana att vi i Nor- den, trots det namnlösa elände, som om- ger oss på alla sidor, dock kunna mö- tas i gemensamt arbete för fredliga mål.
Ny kvinnlig stadsfullmäktig.
Vid röstsammanräkning i Borås ' stadsfullmäktige fredagen den 20 ok- tober för besättande a v den efter re- daktör M. Enderstedt lediga platsen.
valdes folkskollärarinnan fröken Signe Dahlin med 2,811 röster.
Fröken Dah- lin är Borås första kvinnliga stadsfull- mäktig.
Nordiska kvinnosakskonferensen i 13teckholm 10-11 november, Den tidigare omnämnda nordiska kvinnosakskonferens, som skall äga rum i Stockholm den 10 och 11 novem- ber, kommer a t t räkna deltagare från samtliga nordiska länder.
De danska, norska, finska och isländska kvinnoför- vningar, vilka inbjudits till konferen- sen, ha alla antagit denna inbjudan och lovat sända representanter.
F r å n Danmark kommer f r u Astrid Stampe-Feddersen, som ombud för Dansk Kvindesamfund, vars ordfö- rande hon är, och sekreteraren i Dan- ske Kvinders Nationalraad, fru Clara Tybjerg, blir representant för sin för- ening.
Av norska kvinnoföreningar ha inbjudits Landskvindesternmeretcfor.
eningen, Norsk Kvindesagsforening och Norske Kvinders Nationalraad.
Dc båda förstnämnda sammanslutningar.
qa sända som ombud sina resp. ord- förande, fruarna F. M.
Quam och Ran- cli Blehr och nationalrådet sin vice ord- förande, fabxiksinspektören, f r u B e t w Kjelsberg.
F r å n Finland komma frö- ken Aini Nevander, fru Elin Holmberg och fröken Olga Oinola samt lantdags- representanterna, fröknarna Annie Fu- ruhjelm och Lucina Hagman, företrä- dande v a r och en sin a v följande finska Föreningar: Finlands Kvinnors Natio- nalförbund, Finsk Kvinnoföyening, Suomalainen Naisliitto, Svenska Kvin- noförbundet och Kvinnosaksförbundet Unionen.
Av isländska kvinnoförenin- gar sända Islenska Kvenfjelsg som om- bud cand., phil.
f r u Björg Blöndal, nu- mera bosatt i Köpenhamn, under det att Islenska Kvenrjettindafjelags re- presentant, f r u Briet Asmundsson, gör den långa resan från Reykjavik för at komma till konferensen.
Även de in bjudande svenska föreningarna Fred rika-Bremer-Förbundet, Landsförenin gen för Kvinnans politiska rösträt och Svenska kvinnornas nationalför bund skola företrädas vid konferenser zv särskilt utsedda ombud.
Tills vida- re h a r endast L.
K.
P.
R:s Verkställan- de Utskott träffat sitt val och till re- presentant utsett f r u Anna Wicksell.
Första konferensdagen börjar arbe- tet kl. 10 f. m.
Efter hälsningstal, val av funktionärer för mötet m. m. ägnas Eörmiddagen och sannolikt även mid- dagen åt granskning a v föreliggande €örslag till stadgar för ett ordnat sam- srbete mellan nordiska kvinnosaksför- sningar.
Vid behandlingen av stadgar- na äga enligt förslaget till arbetsord- ning för konferensen endast förenings- ombud rätt att deltaga i omröstningen, under det a t t övriga styrelsemedlem- mar i samtliga vid konferensen repre- senterade föreningar få närvara och h a rättighet a t t göra inlägg i debatten.
Detta innebär för svenskarnas vidkom- mande a t t styrelseledamöter i Fredri- ka-Bremer-Förbundet och Svenska kvin- nornas nationalförbund samt central- styrelsemedlemmar i L.
K.
P.
R. äga deltaga i diskussionen om organisa- tionsf rågan.
Huvudpunkten på programmet andra konferensdagen är en diskussion om Värdesättning av kvinnoarbetet.
In- ledningsföredrag komma att hållas a v fröken Annie Furuhjelm, Helsingfors, fabriksinspektören f r u Julie Ahren- holt, Köpenhamn och seminarieadjunk- ten, fröken Anna Sörensen, Falun samt en norsk talarinna, vars namn ännu ej är meddelat.
Till denna diskussion står tillträdet öppet för medlemmar av vid konferensen representerade för- eningar, vari inbegripas medlemmar av till Sveuska kvinnornas national- förbund anslutna föreningar samt med- lemmar i lokalföreningar a v L.
K.
P.
R. och Fredrika-Bremer-Förbundet.
En del inbjudningar komma dessutom att utfärdas.
Lokal för konferensen blir Järnkon- torets stora sal, Kungsträdgårdsgatan 6, som välvilligt ställts till förfogande.
I samband med konferensen hålles fredagen den 10 november på kvällen i Läkarsällskapets lokal offentligt möte med föredrag över ämnet: Kvinnorna och höjandet av det husliga arbetet.
Hittills anmälda talare äro skolköks- inspektrisen fröken Eline Hansen, KÖ- penhamn, f r u Ilmi Ballstha, Helsing- fors och yrkesinspektrisen fröken Ker- stin Hesselgren, Stockholm.
Konferensen avslutas den 11 novem- ber med ett samkväm i Grand hotells vapensal, vartill främmande förenings- representanter och talare inbjudae.
Vid samkvämet, som tager sin början kl. halv 9 e. m. komma musiknummer att utföras.
Intresserade uppmanas deltaga så långt utrymmet det medgi- ver.
RoSTB#TT FOB EUIHHOR 2 R ~ S T n Ä T T FOB KVIHEOB utkommer den 1 och 15 i var m %ad.
Fernqvist s Kappaf f är ~ Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatanr Rcdaktionstid: onsdag och lördag kl. ' / a3- ' / s4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Ribtel 8600.
Allm.
tel. 14729.
3 Drottninggatan 33 n. b. och 1 tr. upp Stort Lager av in.
o. utländska nyheter Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
i alla slags Prenumeration genom posten: Pris för 1916 Kr.
k 3 5.
DAMKAPPOR, DRÄKTER &amp; KJOLAR Msnummer 6 öre.
Pris för 4:de kvartalet 35 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen ge- nom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
R 6 ES T R ~ TCSESYRRÅN T till billiga bestämda priser.
" De svenska hemmens förfall och upprättelse. "
Nilgra reflexioner, med anledning av Ester NorBns bok.
Lästmakaregatan 6 I, Stockholm Allm.
tel. 14729.
Rikstel.
8600.
Öppen vardagar kl. ' / I l - l / a 5 e. in.
L.
K.
P.
R s sekreterare träffas personligen kl. 1-3 e. m.
* En triumf för kvinnoröst- rätten.
Presidenten W i l s o n talar p 4 de ame- rikanska kvinnornas landsmöte.
H u r skulle Sveriges rösträttskvinnor känna +det om statsminister Hanimar- skjöld självmant förklarade sig villig a t t tala p å ett rösträttsmöte?
De skulle antagligen skönja ett slut på den långa, långa vägen och se målet nära.
De skulle förstå, att n u tog man dem änt- ligen på allvar, och nu skulle de snart inte behöva nöta u t sin energi och sina krafter p å agitation och strid, utan samla sig till positiva uppgifter i sam- hället.
Vad som vore en utopi här, h a r blivit verklighet i Amerika.
Niir Landsför- eningen för kvinnans politiska röst- rätt samlades till årsmöte i Atlantic City den 8 september, räknade den som sin huvudtalare presidenten Wilson.
" Jag har kommit för att kämpa med er ", det var det budskap han bragte de församlade skarorna.
Ögonblicket var utan motsvarighet i rösträttens anna- ler.
Luften v a r fylld med känqan a v att något som Var a v utomordentlig vikt inträffat, och att ögonblicket var historiskt.
Mångas tankar gingo säkert tillbaka till de första årens strider, när några få, modiga pionjärer, hånade och föraktade av hopen, som ä r så snar till åtlöje, började det jättearbete, som nu resulterade i att Förenta staternas pre- sident på ett rösträttsmöte uttalade sin fulla anslutning till kvinnornas rätt- färdiga sak.
Han förklarade att han inte var kommen för a t t bedja kvin- norna vara tålmodiga, utan för at1 lyckönska dem till att de verkligen vor0 en maktfaktor.
När presidenten slutat sitt anföran- de, reste sig d:r Anna Shaw och höll ett eldande tal, vari hon berörde kvin- nornas långa väntan på rösträtten.
" Vi ha väntat tillräckligt länge ", sade hon och vände sig till presidenten, vi vill ha rösträtten nu, och vi vill h a den un.
der Er administration. "
Även mrs Chapman Catt talade och tackade pre- sidenten för hans värdefulla bistånd Sällan har ett rösträttsmöte varit fyili a v S % mycken entusiasm.
Auditoriei reste sig, man hurrade och viftade med näsdukarna, och alla vor0 behärskade a v den känslan a t t kvinnorösträttens mål var inom räckhåll.
Förslag om kommunal rösträtt för ryska kvinnor.
Ryska inrikesministern Protopopov hal till öppnandet av riksdumans session utar.
betat ett lagförslag om reform av den lo.
kala självstyrelsen p &amp; grundval a v en ut.
vidgning av de kommunala institutionernai rättigheter och kompetens, en utvidgning av valrätten och kvinnornas deltagande I valen.
Obs.!
Beställningsavdelnilg.
Det ligger en oerhörd pretention i att kalla en bok " De svenska hemmens förfall och upprättelse ", en bok, som hellre borde hetat " Studier och reformförslag i tjäna- rinnefrågan ".
Så betraktad är boken emel- lertid läsvärd och kan ge goda uppslag.
Det märks att författarinnan med intresse stude- rat förhållandena, speciellt i stockholms- hemmen; dock verkar det hela väl mycket wartmålning.
En stor del a v boken utgö- res av en drster samling exempel pa stri- digheter mellan husmödrar och tjänarin- nor, och det är som om goda förhållanden dem emellan under nuvarande villkor ej kunde existera.
Men sådana finnas ändå.
Kritiken över de rådande missföhållandena E r dock i många fall tyvärr allt för berät- tigad; när det gäller botemedeln synes mig emellertid författarinnan fastna i vissa de- taljer och se frågan alltför snävt.
Författarinnan skildrar först med m8nga exempel tjänarinnornas dåliga villkor med avseende på fritider och frihet, bostad och lön, samt påpekar den allmänna ringakt- ningen för husligt arbete och för dess utöva- re.
Denna ringaktning härleder förf.
ända från trälinnornas ofrihet i forntiden, som än- nu i vår tid skulle trycka ned tjänarinnor- nas sociala ställning.
Utan egentlig yrkesut- bildning och utan solidaritet i kampen för tillvaron ha de intet annat medel att för- bättra sin stallning ä n att övergå till an- nat, mer tilltalande arbete.
Husmödrarna lida under dessa förhållanden, de kunna ej själva bära hela bördan av hemmets sköt- sel, och svårigheterna med okunniga och pretentiösa tjänarinnor fördärvar ofta all hemmets trevnad.
Skolan, som tar flickor- nas hela tid i anspråk, har en dryg skuld till att dessa f å en förvänd syn på det hus- liga arbetets värde.
Det är, med ett ord, alla tjänarinnefrågans kända och erkända svårigheter som framdragas.
Kommer så förf:s positiva förslag till reformer i frågan.
Dessa inledas med for- dran på obligatoriska kvinnliga " värn- pliktsskolor " på ett år, fria eller mot av- gift, vilka ordnas så lika vanliga hem som möjligt och där " värnpliktsutbildning för hemmet till fosterIandets gagn " skulle med- delas.
Detta förslag, liksom alla liknande, inbjuder till åtskillig kritik.
Begreppet värnplikt innebär för männen tvång till en yrkesutbildning, varav de ha föga eller in- gen nytta för sitt egentliga livskall, under det dessa hemskolor skulle förbereda kvin- norna för det yrke åt vilket de flesta av dem hoppas få ägna sig, och som för dem ej innebär något större offer, åtminstone om hemmet är deras eget.
En god hemutbild- ning B r bra, men den har intet med värn- plikt att göra.
Nog ha kvinnorna tillräck- ligt tunga bördor att bära för samhället både i freds- och krigstid utan att behöva låtsas deltaga i männens krigsberedskap.
En helt annan sak är sjuksköterskornas verkliga insats häri, liksom de kvinnors, vilka utbildas för att vid krigstillfälle kun- na ersätta manlig arbetskraft.
I program- met för dessa skolor ingår för övrigt, utom allt som möjligen kan räknas till hemvård, all sorts uppfostran, som man eljest anser åligga hem och föräldrar.
Förslaget före- Aa-Ba ' aller så idealiskt att det nog är outförbart L vår värld med begränsade möjligheter.
Vidare föreslås husmodersskolor med långa grundliga kurser för de intresserade, sådana skolor finnas j u redan.
Författarin- l a n kritiserar skarpt den nuvarande skol- köksundervisningen - med hur stor rätt Iran jag för min del ej bedöma.
Skolkök- ' ärarinnorna ha härom redan sagt sitt ord.
Det följande förslaget om tjänarinnesko- ior inrättade av husmödrarna samt en från lessa skolor ordnad platsförmedling kan nog vara en god ide, förutsatt att lednin- gen blir opartisk.
Från dessa skolor skulle 3e övriga reformerna av tjänarinnornas ställning ntgå.
Skolans styrelse skulle ge- nom sin platsanskaffningsbyrå kontrollera ombyten av platser, tre dånaders uppsäg- ning skulle stipuleras, betygen skulle sättas efter tryckta formulär och tjänarinnorna skulle ha rätt till " en lämplig titel ".
Lö- ner och ålderstillägg, arbetstid och timpris €ör överarbete skulle likaledes bestämmas av byrån, som också skulle godkänna bo- städerna.
Dessa skulle som regel vara be- lägna utom hemmen, i särskilda tjänarinne- hem, men undantag för barnsköterskorna.
Det är antagligt att dessa ordnade för- hållanden skulle inverka lugnande i många oroliga hem, där parternas stridiga intres- 6en gå isär.
Men de förutsätta mycket sta- bila förhållanden i hemmen, och kunna en- dast gälla i städerna, författarinnan glöm- mer alldeles bort att våra flesta hem fin- nas P % landsbygden.
I de hem, där barn finnas och deras antal allt emellanåt ökas, kan det ha sina svårigheter att ordna arbe- tet så att viss arbetstid hålles.
Finnes i ett sådant hem ej en särskild barnsköterska, skulle den bestämmelsen att tjänarinnan bodde utom hemmet medföra att modern vore bunden hemma alla kvällar.
Man får dock ej göra husmoderns yrke alltför tungt, utan avväga hennes och tjänarinnans ar- bete.
Författarinnan har emellertid mycket rätt i att med någon omtanke och god vilja kan arbetet ofta läggas så, att tjänarna ej behöva vara till hands om kvillarna, utan familjen kan finna sig i att då sköta sig själv.
E n annan reform, som skulle med- föra avsevärd lättnad i hemarbetet, och som man ej nog kan förorda, vore samti- diga måltidstimmar för familjens alla olika medlemmar.
Detta och en del smärre för- bättringar och förenklingar i arbetsvillko- ren hör till de värdefullaste uppslag boken innehåller.
Titelfrågan är dock säkerligen av ringa betydelse.
Författarinnan talar även, men mera i förbigående, om höjandet av aktningen för det husliga arbetet och hoppas därvid myc- ket av " värnpliktskolorria ".
J a g tror, att det är egentligen tjänarinnekåren, som be- höver stiga i sin egen och samhällets akt- ning.
Och den är på god väg.
Det är klart att nyinrättade kvinnliga yrken äro friare från samhälleliga fördomar än det gamla husliga arbetet.
Men samtidigt med sam- hällets demokratisering, med arbetarklas- sens växande inflytande och därmed följan- de självaktning, med kvinnornas frigörelse och solidaritetskänsla kommer tjänarinnor- nas sociala ställning att stiga.
Rösträtten JOHN VM LOPGBEN &amp; C:O Kungl.
Hoaeverant8r 4 29 Fredsgatan 3, Stockholm, T- 60 48 är här en god hävstång - man minnes kom- munalstämmeordförandens bestörta och för- argade: " Skulle min piga få rösträtt? "
- Det är ej bland de verkligt bildade man finner föraktet för " piggöra ", jag skulle snarare säga att respekten för allt ärligt arbete småningom söker sig u t bland de bredare samhällslagren.
Funnes denna akt- ning för husligt arbete i högre grad hos våra byggmästare och arkitekter, och satte den spår i de jungfrukammare och kök de bygga, vore mycket vunnet.
Vad som ofta fattas i förhållandet mellan husbondefolk och tjänare, och detta från båda sidor, är takt och förmåga att se med en annans ögon, samt från husbondefolkens sida den goda viljan att i möjligaste mån.
frigöra sig från fördomar, som stå i vägen för den riktning utvecklingen vill taga.
Och ut- vecklingen går mot tjänarinnans självstän- iighet och självansvar, rätt till egna Asik-, er och eget umgänge, rätt till att i hemmet lär hon tjänar betraktas som en medmän- iiska med vanliga mänskliga behov av fri- iet och trevnad.
Xen rättigheter måste iompletteras med skyldigheter, om jämvik- ten skall bevaras.
Tjänarinnornas föränd- rade ställning måste hos dem medföra en nnnan syn pd det hem, där de arbeta, de skola bättre förstå och respektera, hur myc- ket av trevnaden där, som beror på deras plikttrohet,.
ordning, goda vilja och humör.
Om än dessa forhallanden i ganska vä- ientlig mån inverka på " hemmens förfall 3eh upprättelse ", så äro de väl ändå ej de viktigaste.
Vad författarinnan i slutet av boken säger om vår tids dåliga uppfost- ran är även det en svartmalning, sådan 3om gjorts i alla tider.
Väl uppfostrade barn märkas ej så mycket, och dåliga hem ha alltid funnits.
Men det är väl ändå för mycket att tala om ett hemmens förfall i våra dagar.
Hemmen liksom alla sorters samhällen genomlöpa i vår tid en utveck- ling, som går från envälde till medborgar- styrelse, och det dröjer, innan förhållande- na ordna sig.
Gamla tiders hem var en liten värld för sig, där alla i fruktan och lydnad böjde sig för husfaderns - eller husmoderns - vilja, visst ej alltid med glädje.
Lagar och seder ha betydligt rub- bat husfaderns myndighet, och nya tiders vindar ha blåst bort auktoritetstron.
Den gamla disciplinen ramlar - ja, det kan nog e j hjälpas, den kommer ej igen.
Men det, som skall sammanhålla hemmet och föra in lugn och hemk5nsla där igen, är en allt starkare självdisciplin hos alla dess med- lemmar, grundad på känslan a v varje indi- vids personliga ansvar för det helas trev- nad - med andra ord en medborgaranda i smått.
Gertrud Rodhe, f.
Odencrants.
Rösträttskommissionen i England.
Den stora parlamentariska kommis- sionen för behandling a v den blivande rösträttsreformen i England ä r nu tillsatt.
Ordförande i kommissionen är underhusets talman, och bland med- lemmarna märkas lord Grey, sir John Simon, m r W. H. Dickinson, överste Craig och m r Aneurin Williams, vilka höra till kvinnorösträttens pålitligaste vänner.
Även andra namn inom kom- missionen borga för, att man icke kommer a t t anse, a t t de många pro- blem, som man efter kriget måste sys- selsätta sig med äro lösta endast med att utsträcka den allmänna rösträtten f ö r män.
Kommissionen består inalles a v 32 ledamöter, utom ordföranden.
Stockholms F. K.
P.
R. planerar att hålla sitt ordinarie höst- möte omedelbart efter det Nordiska kvinnosaksmötet, antagligen månda- gen den 13 november, då man hoppa6 Sveriges äidsta, största o. bäst på förminen få höra n&amp;gra a v de fram- renommerade speciaiaffär i stående utländska talare, som då be- söka Stockholm.
Närmare meddelan- &amp; den komma att lämnas genom de dag- provw t.Isndaorten ssndw gratiao.
kaneo.
liga tidningarna.
Siden- Ylle-Klidningntyger A.
N:R 21
3 RoSTRATT FOB KYINHOB N:R 21 Birgitta Bom andlig makt.
Föredrag i Vadstena Birgittadagen den 7 oktober Av Ellen Key.
var således två kungasläkter, som möt- tes i hennes ursprung.
Och med den sista ätten kom det heta, stolta, oroli- ga blod, som redan hos några tidigare medlemmar samlat sig till den kraft- yttring, vi kalla snillets men aldrig förut i en sådan grad som hos Bir- gitta själv.
Den nutida forskningen - som återväckt den domnade känsla för stamträdet, vilken hos våra fäder var så levande - lär oss huru betydel- sefull ärftligheten är med avseende å de egenskaper, som gå vidare i de nya släktena.
Men ehuru man nu börjar klarlägga ärftlighetens lagar har in- tet ännu kommit i dagen, som kunnat upplysa oss om det hemlighetsfulla förlopp, vilket gör att u r släkternas grenverk slutligen springer fram den underblomma, vi kalla snille.
Endast ett veta vi: a t t detta aldrig kommer helt oförmedlat; att vi kunna peka på förutsättningar, på egenskaper, vilka funnits som möjligheter hos några a v de föräldrapar, f r å n vilka snillet stam- mar.
Så även ifråga om Birgitta.
Hennes mor och moster omtalas som särskilt fromma kvinnor och även de hade den egenskap, som betecknar Bir- gitta: att liksom leva i två världar, den synliga, vardagliga och den osyn- liga, för andra icke genomträngbara.
Men framför allt veta vi att Birgitta från fädernet ä r f t några av sina yp- persta egenskaper.
Birger Persson p å Finsta gård hade varit den drivande kraften i det stora verket, Upplands- lagen, och i hans hem har dottern i barndomen undfått de bästa bildnings- intryck, ett dåtida barn kunde er- hålla.
Hon fick vad vi från v å r tids synpunkt kunna kalla en " högskole- bildning ", d. v. s. hon lärde vad få män- niskor på den tiden - och i synnerhet få kvinnor - kunde, nämligen läsa och skriva.
Men i hemmet vann hon myc- ket mer än dessa verktyg för vidare utbildning.
Först och främst det reli- giösa stoffet - bibelberättelser och helgonlegender - förmedlade genom vandrande munkar och präster, och detta beredde barnasinnet för den värld, som sedan skulle bliva hennes innersta.
Till de andliga intrycken - dessutom närda a v gudstjänsterna i kapellet, a v berättelserna om föräld- rarnas pilgrimsfärder - kommo rid- dardikterna, som just vid denna tid för- des a v " lekare " till stormanshemmen.
Det tredje andliga källsprånget var la- garna, vilkas fyndighet och myndighet levde i hennes själ och d ä r samman- tvinriades med de i hemmet rådande stormanstankarna.
Så danades den po- litiska åskådning, som blev Birgittas.
Finsta var en stormansgård, d ä r fes- terna och andaktsövningarna växlade med varandra, d ä r politik som religion vor0 ämnen för dagligt tal.
Den lilla flickan upptog allt, som runtom kun- de bjudas av intryck.
Hon blev även bekant med arbetet i skogen och vid kolarens mila, med lammen i fållan och kycklingarne, som sökte skydd un- der modersvingen; med smedens städ och bälg, med jägarens och fiskarens id.
Allt detta - liksom örtagårdens lilja och vildtörnets ros - återkom- mer i den bildström, som väller genom hennes uppenbarelser.
Hon blev kun- nig i allt, som hörde till det husliga området, vilket i gamla dagar tog så mycket a v kvinnornas kraft.
Allt, som omgav henne under barn- domens mottagliga tid, har satt djupa märken i hennes skönhetskära själ.
Och denna kärlek till skönheten slet hon al- drig u r sin varelse såsom en farlig " ögo- nens begärelse ".
Hon skulle lika litet Föredraget hölls p &amp; den Birgittafest, kunnat det som den helige Fransiskus som Nykterhetsliiirsen ordnat i Vadstena.
kunde det, t y den gav hennes diktar- Kring oss levande stltr en stor sky a v vittnen, vittnen om den sannin- gen, att se ri in i tillvarons djupaste grund då finnes ingen annan makt än andlig makt.
Men denna sanning gömmes i vårt medvetande såsom stjärnorna omkring oss om dagen.
De äro lika klara och stora då som om natten, men v i märka dem icke.
Da- gens bestyr och dagens ljus skymma sanningen om anden och först n ä r det mörknar omkring oss själva - i vårt eget öde, eller varder mörker runt om- kring i världen - d &amp; kan den sannin- gen lysa för oss med stjärnornas glans.
Hava vi någonsin levat i en världsförmörkelsens tid, så är det nu.
Och me-T än någonsin behöva vi fästa vltr blick på de bevis vi äga att bak- om denna förödelsens styggelse - och slutligen segrande över den - finnes den andliga makten.
På denna plats och på denna dag, hava vi all anledning a t t fästa v %r blick vid en a v dessa, som stråla i den stora skyn a v vittnen.
Birgitta till- hör denna bygd och denna årets tid såsom ingen annan stor svensk per- sonlighet.
H ä r vid Vättern ligga 01s- hammar, Vadstena, Alvastra, d ä r hon så många år vandrade kring med tan- ken på sitt värv i världen, sitt verk i Vadstena.
Ej långt d ä r i f r h ligger Ulfåsa, hemmet för hennes jordiska lycka.
Det v a r den första i oktober manad 1303 hon såg dagens ljus; den 23 och 24 1384 invigdes Vadstena kloster; det var dessa dagar - den 6, 7, och 8 - som hon i Rom 1391 föddes till " den heliga " och enligt den tidens åskåd- ning därigenom fick sin ställning ibland den stora skyn a v vittnen, om vilka jag nyss talat.
Men även för oss, som ej vid helgonförklaringen fasta Birgittas väsentliga betydelse, känna att hon mellan den dag hon föddes och den dag hennes namn gick u t Över världen som den heliga, utförde en gärning a v SEL ingripande betydelse för sin samtid att redan detta skulle hava varit nog för hennes ära.
Dock, hade det endast gällt att fira hennes gärning, då hade det näppeligen varit nagon mening i a t t Ni, som samlats här för en särskild kulturuppgift, firat just hennes minne.
* Men vi behöva alla detta minne u r den synpunkten, a t t Birgitta ä r ett stort vittnesbörd om den andliga makten, och att hon kan lära oss, huru en människa kan varda en andlig makt.
LAt oss stanna vid den stund i Bir- gittas liv, dlt hon för sista gAngen sän- de blicken över den bygd, som betytt så mycket för henne.
Enligt sägnen var detta fr8n Heda kyrka, en halv mil öster om Alvastra.
Heda gam- la romanska torn torde, som många andra kyrkors, ha varit avsett även för försvarsändamål och i dess torn- kammare funno färdefolk nattherber- ge.
Där l ä r Birgitta hava vilat sista natten i den näjd, hon lämnade för a t t aldrig återse.
Hon stod då på sitt livs middagshöjd, var närmare 50 ä n 40- talet och hade den henne bestämman- de utvecklingen bakom sig.
N ä r hon stod uppe i kyrkotornet, kunde hon blicka u t över bygden, betydelsefull för nästan alla skeden a v hennes liv.
Lät hon blicken gå åt väster, såg hon den trakt, d ä r hennes far, Birger Persson, enligt sägnen hade sitt stamträds röt- ter, niimligen i den gamla Sverkerska ätten.
Såg hon åt öster låg d ä r Folkungarnas bygd, den släkt, u r vil- ken hon p å mödernet stammade.
Det ande dess färg lika ovillkorligt som det bruna färgade hennes ögon.
I hen- nes fantasi bleknade aldrig barna- och ungdomsårens fester och fanor; rid- darglansen och gudstjänstprakten, bre- viariets blomster och skrudarnes ädel- stenar tjusade alltjämt hennes blickar.
Dessa hennes alltid seende och njutan- de ögon, hennes natursinne och hennes under lantlivets id utvecklade verklig- hetssinne, giva hennes skrifter deras personliga prägel.
Den religiösa exta- sen, det katolska trosinnehållet h a de gemensamt med tiden.
Sinnet för fagra syner, och fagra seder, fagra fär- ger och fagra toner är - jämte nämn- da klara och kloka verklighetssinne - Birgittas särmärke.
Hennes mys- tik blev intet tomt fantasteri utan en innerlig gudsgemenskap, som omsat- tes i yttre verksamhet.
Sände hon n u vid avskedet en lång blick norrut, d ä r fädernehemmet låg, då hörde hon helt visst den klang a v kopparlurar och den sång a v harpors strängar, som hon d ä r hört ljuda: den stridens ton och den skönhetens ton, som sedan dallra genom hela hennes liv.
Vände hon sin blick söder ut, d ä r Aspe- näs låg, mindes hon sin stränga inos- ter, av vilken hon blivit fostrad efter sin moders död.
Bakom sägnerna om Birgittas uppfostran ligger förnimmel- sen hos såväl modern som mostern av Birgittas anlag - det kallades då ut- korelse.
V i a n a såväl en moders klarseende ömhetsblick för barnets egenart som mosterns förståelse för densamma och man märker att denna egenart fick utvecklas utan något vä- sentligt försök till dess hämmande.
Medan Birgittas blick ä r riktad mot söder minnes hon a t t dit till iispenäs kom en dag friareskaran från Ulfs- hammar med den adertonårige gosse, åt vilken fädernas rådslag utsett den l t å r i g a flickan, redan berömd för fäg- ring och andliga gåvor och åtrådd som ett a v landets rikaste giften.
Denne fri- are blev e j välkommen, ty det inåtvän- da, drömmande.
barnet tänkte sig lyc- kan i att helt få ägna sig åt det and- liga liv, som så tidigt och starkt vaknat inom henne.
Legenderna ha givit hen- ne de drag, vilka i alla tider känne- teckna " underbarnet ", vad ä n det om- råde blir, inom vilket barnet sedan kommer a t t utföra sina under.
Men den tiden frågade fäderna vid ett gifte fö- ga efter de ungas önskningar.
Stor- mansätterna ordnade giftermålen och Birgitta följde brudgummen, som hen- nes fader godtagit.
Den, som under de n u följande år- tiondena tänker sig Birgitta redan uteslutande upptagen a v andliga ting, h a r säkert en oriktig bild a v henne.
Hon har helt visst njutit kärlekslyc- kan helt; hon har fröjdats som vin- stocken a v sina druvor då hon stått tyngd a v knubbiga barn om sin hals; hon har varit stolt över sina fyllda visthus, när gäster kommit från östan och västan, över sina kistor med prakt- fulla bonader och kläder för festliga tillfällen.
I sin ungdom har hon tro- ligen icke verkat hämmande på sin omgivning; höviska lekar, spel och andra nöjen vor0 säkerligen hemcma- stadda på Ulfåsa som på andra rid- dargårdar, ehuru med tukt och måtta.
Men visst har Birgitta med åren känt en tyngd vila över sina vingar.
Hennes egna bästa stunder vor0 nog de, då hon satt hos sin make, som på hennes önskan lärt sig läsa, och med honom studerade de gamla lagarne - dem han som lagman i Närike hand- hzde - eller läste någon andlig för- fattare eller samtalade med de ut- märkte andlige män, som hon fäst vid sig: sin biktfader magister Mathias, de både Petrusarne - den från Alvastra och den från Skeninge - och sina barns lärare, Nikolaus Hermanson.
Så- som hon vunnit sin mans hjärta genom skönhetens och hängivenhetens makt, så vann hon hans och dessa andra mäns beundran och samverkan genom viljemänniskans, troskraftens och snil- lets egenart.
Men hennes allra käraste stunder vor0 visserligen de, då hon från de mångfaldiga världsliga bestyren med många gårdar, många underhavande och många barn fann stilla timmar till sin själs uppbyggelse.
De stun- derna blevo också hennes flesta j u mer hon hade ungdomen bakom sig och bar- nen blevo vuxna.
Allt ivrigare sökte hon förmå sin man och sin omgivning a t t hängiva sig åt den askes, som en- ligt den tidens uppfattning var oum- bärlig on1 man ville besegra de faror, som hotade själen.
Det v a r på en pil- grimsfärd, som makarne lovade, a t t Ulf skulle ingå som " renlevnadsman " i Alvastra kloster.
Men så innerligt var deras förbund ännu, a t t även Birgitta långa tider bodde i en bostad, som tillhörde klostrets område och själv iakttog klosterordningen för att beto- n a den gudshängivenhet, hon efter- strävade.
Vi ha nu svårt att förstå detta levnadssätt, men låt oss min- nas a t t denna levnadsordning icke innebar något väsentligt annat än det, som varje stor religion, vilken söker öka människans andliga makt, i alla tider och ä n i dag påbjuder.
Det ä r samma krav, som den äld- sta indiska religionen, som Buddha, som v å r a dagars teosofi betona.
Alla slags nutida rörelser för att stärka andens makt påpeka a t t den maktens villkor ä r dödande a v ögonens begä- relse, köttets begärelse och ett hög- färdigt leverne.
Det ä r alltid genom någon form a v askes - eller låt oss hellre säga sjulvtukt - man når upp till den höjd, från vilken anden ut- övar makt.
Den högsta formen a v denna makt v a r under medeltiden den a t t kunna blicka in i evigheten, som för den tidens åskådning var så le- vande, a t t vi nu e j fatta det.
Himmel, skärseld och helvete vor0 f ö r medel- tiden s % in i enskildhet förtrogna som för oss våra bostäder och gator.
Detta var en allmän själens riktning hos me- deltidens människosläkte, Men den blev en särskild själens ställning hos dem, vilka hade den sällsynta naturbe- gåvning, som Birgitta ägde och hon sedan genom askesens hjälp lyckades utveckla: den att stänga alla vägar till ljus utom en enda, så som målaren gör det n ä r han målar sina bilder.
Medel.
tidens mystici stängde alla vägar, som på någat sätt utifrån kunde störa dem i deras högsta salighet, den då endast och allenast evighetens ljus föll in ge- nom deras själs fönster och de målade sina bilder: visionerna.
Vi luteraner ha begått en stor orätt mot katolicismen men även mot oss själva, genom att e j fatta självtukten som medel f ö r andlig makt.
Men ty- värr synes ingen ny rörelse någonsin kunna v a r a rättvis mot sin föregånga- re, utan förkastar det goda med det onda.
Då reformationen dömde över katolicismen, hade den mycket att med rätt invända mot katolicismens verk- helighet, vidskepelse och formväsen.
Men samman med denna fördömelse a v missbruken förlorade protestantismen den uppskattning a v de stora andliga föredömena, som låg till grund för " helgondyrkan ".
Och den förlorade - j u mer självtukten upphörde - offer- kraften och nitet i den egna helgelsen.
BOSTRATT FOB 4 Elegant Det är ännu för oss lika nödvändigt som f ö r Birgitta att låta självransa- kemiskt tvättad och prässsd blir Eder kans heta vaxdroppar falla p å själv- kostym, klänning, kapps eller överrock, belåtenhetens ömtåliga hud.
Det ä r om densamma insändes till lika nödvändigt i dag som för Bir- Orgryte Kemiska Tvätf- 8 Färgeri i.
B. gitta att bära omkring vår midja det G~TEBORG] synliga knutrep, soin påminner oss 3m de a v v å r a svagheter, som måste aterhållas.
Det är lika nödvändigt i Under fördömelsen a v allt " katolskt " Jag som för Birgitta att iakttaga fasta såg man ned på de medel, genom vilka med avseende å de förytligande och en Birgitta sökte hålla sin själ ren, så Förvärldsligande njutningar och för- att det gudomliga ljuset soni genom en ströelser, som i så hög grad skada några klar r u t a skulle kunna genomströmma av de rörelser, jag uyss nämnde.
Och Framför allt är det nödvändigt a t t som den.
Allt mer igenstenades sålunda en Birgitta taga den bittra iirten i vår brunn, som ännu äger ett djupt och liun, var gång partisinne och småsin- klart källsprång.
ne, avund och maktlust, vilja förleda #) ss till förhastade omdömen, hårda ord, rörtal, självsäkra påståenden - allt I våra dagar - och just i dessa da- letta, Birgitta kände a t t hon behövde gar, som vi här varit saiiilade - har bukta men i vilka avseenden vår tukt- man med sanning talat om Sverige ösa tid så ofta och ångerlöst syndar.
som de stora folkrörelsernas land.
Politisk maktutövning pågar utan Vi veta, att bakom varje sådan stor Eråga om medels och människors art; folkrörelse stod eller står ännu någon n a n vill segra oberoende a v huru och personlighet, utrustad just med den iv vilka segern vinnes.
Men därför ger härliga makten att kunna sätta andar segern i verkligheten ringa eller ingen i rörelse, därför att han eller hon själv Irukt.
Seger ä r a t t göra andar levan- blivit gripen a v anden.
Andeniakt är le.
Att vinna rättigheter eller förbud sådan, a t t den vill uppenbara sig, den: er andelösa former allena, om e j sam- vill uttrycka sig, den vill skapa eller .idigt starkare, själfullare människor rättare sagt: den måste det med ljusets verka i och genom formerna.
Icke att oemotståndlighet.
Den andliga mak-: n rörelse pågår men vad den gör uv ten skulle alltid vara oemotståndlig, Je däri deltagande - detta är det vä- ifall de, som i våra clagar iiro utövare sentliga.
a v densamma hade klart för sig att Det ä r sagt om Birgitta, att det som just den katolska askes, som j a g över- sätter med det enkla ordet sjiilvtukt, 38 hennes väg till andlig iiiakt blev en alltjämt ä r lika nödvändig för all djup, tötesten, just \ - ar den fiiderneärvda och stor andlig maktutövning som den Inaktviljan, soni hos henne samman- smälte med snillets skaparvilja och var det i nideltiden.
len med denna förenade hårdhet, som Jag tänker nu på de fem stora folk-: ör a t t den skapande blir hänsynslös rörelser, som synas mig lika innerligt not sig själv och andra.
Men det avgö- förbundna som de fem fingrarna på rande i fråga om den maktvilja, som ä r en hand, en hand, vilken ej kan inista i v det goda och den maktviija, som är något av dessa fem verktyg utan a t t IV det onda, ä r a t t den förra icke alle- mista något a r sin verksamhetskraft.
last vill frigöra sin egen andliga kraft, E n a v dessa folkrörelser har samlat E r len vill även frigöra alla andras andli- här, nämligen nykterhetsarbetet.
Den: a kraft.
Den kan vara hård som ham- andra stora folkrörelsen ä r även verk- naren, n ä r den bearbetar järnet, men sam just i afton.
Visserligen icke så let är ej för sitt gagn den smider.
Den att vi omedelbart samlats om det Inda inaktviljan åter vill e j frigöra kvinnliga kravet på ökade medborger- indras andliga kraft, den vill i stället liga rättigheter.
Men vi veta a t t runt Eörslava människorna och göra dem i landet pågå i denna stund en mängd .il1 verktyg för sin egen ä r a och här- möten, samlade omkring Birgittas lighet.
Det torde varit en tid i Bir- namn och kvinnorösträtten, eftersom Tittas liv, d å nian sade oni henne, att bärarna av denna id6 som sin symbol ion - enligt eii bild från Augustinus valt Birgitta, vår medeltids största - hade likhet nied den raka stolta tul- kvinnliga persomlighet, hon, som med Banen, som sträcker sig ritt upp där- makt och myndighet grep in i tidens Bör att den ä r tom på innehåll (quia offentliga liv.
Ty bon betraktade icke rana) niedaii däremot axet böjer sig, sin egen underbara kallelse till " Kristi idmjukt a v sin fullhet (quia plena).
brud " endast som en salighet utan även Mindre och mindre liknar Birgitta som en förpliktelse: den a t t verka för len stolta tulpanen, mer och mer det Kristi andas återställelse inom den åt fyllda axet.
Detta ä r det avgörande ondskan hemfallna tiden.
: ecknet på den andliga maktens äkthet, Vidare hava vi som den tredje stora BV vad slag den \ - ara må och på vad rörelsen folkbildningsarbetet, som vi- Imråde den än verkar.
Att Birgittas l a r p å den vissheten att kunslr&amp;pens andlighet närdes a v den katolska ljus och bildningens värme ä r vad vårt kyrkans ideer och att hennes makt folk behöver, om det skall kunna vär- brukades för denna kyrkas återfödel- digt bruka vad det skall vinna genom je, hör nu till det förgångna i de andra stora rörelserna.
Av dessa ä r hennes verk.
Men hon ensam bland den fjärde fredsrörelsen, som nu med l e mångtusenden, vilka trodde som mångfaldigad kraft g å r kring världen hon, bådo som hon, levde som hon, och vinner sina segrar även på slag- 1 iedo som hon av kyrkans förfall, blev fälten.
Så h a r a vi slutligen den so- den stora andliga makt, som ännu har ciala omdaningen, vilken icke kan skil- något a t t ge vår tid.
Detta berodclc jas f r å n de fyra andra rörelserna och visserligen på snillet, som i hennes fal icke heller de fyra andra från den.
Des- ställde sig i religionens tjänst, mer sa äro de fem fingrarna på den haiid, framför allt berodde det på det föi med vilken vårt folk skall kunna lyfta snillet som T-ardagsmänniskan lik2 UPP en mängd nu dels förlorade, dels oumbärliga, ifall en ljusväg skall upp obrukade värden, värden, vilka skola stå u r deras spår i jordedagen: a t t df kunna göra fäderneslandet stort och städse bära sin själ i sina händer, så rikt i stället för litet och fattigt.
som riddaren i den av Selma Lager Men vad ä r det som gör, a t t dessa löf berättade legenden bar ljuslågar stora rörelser icke få den styrka, de från det heliga landet till altaret i sir skulle kunna iiga?
Jo, a t t den and- hembygd.
Det händer hjärtslitandf liga makten, som satt rörelsen i gång, ofta a t t man hos en väldig utövare S å småningom blir mindre och mindre, andlig makt saknar makten över sig j u mer den politiska makten växer.
själv.
Därrör blir ingen andlig m a k Det finnes intet jämviktsförhållande varaktig, som endast visar sig SOII mellan den kraftutveckling, som flyter målmedveten verksamhet.
Den dju På s t a n och den, soin strömmar ur paste andliga makten är alltid utstrål djupet - och dock är det d ä r den ning a v själva väsendet, a v det omed verkliga makten upprinner!
vetna varundet.
Denna utstrålning va KYIEXOB N:R 21 hemligheten i Birgittas - som i alla andeniänniskors - makt.
Detta oemot- ståndliga viilde kallas a v de svaga, de, som mot sin vilja böjas och ledas, niaktlust.
Intet ä r mindre sant.
I sani- ma stund denna makt bleve den mäk- tiga rnedvetna - och brukades som me- del - vore den försvunnen.
Man kan även kalla denna makt enhetlighetens och den beror av den instinktsäkerhet med * villren människan väljer det ena, för henne nödvändiga och håller sig till detta.
Det ä r psykologiskt förstå- eligt a t t Birgitta hade sina flesta syner som barn och som änka, då hennes själ var mera odelad, medan det skede, då hennes liv var mer harmoniskt, då hon skan avgörande.
A andra sidan finner framför allt v a r maka och mor, i and- man huru ansikten, som i ungdomen ligt avseende v a r mindre betydelsefullt.
vor0 föga vackra och av människorna Så har fallet städse varit ined mång- Eörbisågos, allt mer präglas av själfull- faldiga andra geniala kvinnor.
Alltid het och skönhet.
Ty även det yttre för- nödgas den begränsade människan vin- ändras och blir likt vad människan ä1- na det ena p å ' det andras bekostnad.
3kar.
Så mycket mera då det inre.
Under det h ä r tänkta ögonblick, då * Birgitta i Heda kyrktorn l ä t sitt för- Elutna gå förbi sin inre blick, dröjde förvisso hennes ögon längst och sist Birgitta slet mycket u r S i w hjärta, då Tid Alvastra klostermurar, som sträckte jiii gråa länga under Ombergs tindran- hon stod beredd att lämna den bygd, l ä r hon levat sitt rikaste andliga liv l e grönska.
Där i Alvastra lämnade invid Alvastra kloster.
Hon skulle be- ion sin make under kyrkoliällen, den giva sig f r å n det henne k ä r a och kän- make genom vilken hon erfarit en van- ig kvinnas enkla och rika lycka.
Att la hemlandet till ett fjärran land, vars språk hon icke ens förstod, ty det r a r lon älskat honoiii med en jordisk kvin- först i Rom hon lärde sig latinet.
Där iokiirlek, dtirom vittnar hennes ord att hon sålunda står färdig att lämna let först var hans död, som gjorde ienihygden bakom sig för att modigt ienne brinnande a v kärlek till Gud, så- iasta sig in i samtidens upprörda liv,, om svavelberget uppflammar d å en lå synes hon mig r a r a en uppenbarel- Inista faller på detsamma.
Själv in-; e, e j allenast a v den stora religiösa såg hon icke vad vi inse, a t t hade hon Tlöden, som så sniåningom hade gripit k j levat, ett fullt kvinnoliv, då hade hon iela hennes väsen och genomträngt?
j heller blivit så rik och sund i uttryc- ienne med oron ej blott för sin egen ren för den, hennes tid och hennes per- nen för andra själars frälsning; ej, enlighet betecknade, brinnande from- som den skapande, vilken hade] el, boin präglar allt hennes görande allenast mdfått sitt stora verk, Vadstena klos-) ch låtande.
er, och nu ville våga allt för dess för- Att kärleken till hennes make hade Terkligande.
Nej, hon ä r framför allt iarit ett hinder för henne att helt upp- synibol för den människoandens strä-: å i kiirleken till Gud, detta blev vis- ran, som borde vara den för oss alla, edigen för henne en orsak till ånger.
fäsentliga; den en svensk diktare från Cfen under alla sitt livs skeden hade förra århundradet uttryckt på liknan- Birgitta i själva verket bejakat sitt vä- l e sätt som Birgittas nu levande dik- sens grundton, sitt innersta bud.
Och .are å andra sidan Vadstenaviken.
Den letta ä r det avgörande även under de Förstnämnde säger: ider, då en människa skenbart synes vänd å t andra håll än sin livsuppgift Gud är det första.
Din Skapare känn!
men därunder dock mognar för denna.
Själen Iian tände, en tindrande gnista, Det iir väsendets renhet och enhet, dess, medvetna som målmedvetna samling Gnistan han fordrar som flamma igen.
Gud är det sista.
iring sin kallelse; det är dess likt jusstrålens rita viig mot sitt mål, som ir rillkoret för all andlig makt.
Så- Birgitta hade hunnit långt i uppgif- unda n å r själen den fasthet, som ut-, en a t t göra gnistan till flamma.
Där- nlirker de människor, vilka likt Birgit- för blev hon den a v alla våra medel- .a på en gång i sig kunna upptaga sin idsgestalter, som förde det sven-: id och motstå den; ja, ge dess ström ett ska namnet längst u t i världen.
Att nytt lopp.
Birgittas senare liv bevisar lenna enastående sveiiska niedeltids- i u r u stort en människas maktområde qestalt var en kvinna, ä r något soni kan blira, då hon helt inriktar sig på väl kan fylla särskilt svenska k ' Iniior ~.
sitt verk; då hon bejakar allt lidande med stolthet.
Men det ä r dock ej detta, som främjar detta, alla kval, som be- jag nu vill stanna vid.
Rirgitta är för Irukta hennes själ, men nekar till all mig något mera.
Hon är den första re- lycka, soin kan hämma hennes verk, presentanten för den svenska idealis- i11 glädje, som kan avleda henne från men, som går u t i världen för a t t giva letta.
Eller, med andra ord, då hon väl- världen tillbaka något av vad vi jer de för sig själv väsentliga värdena.
undfått.
Den ena idealisten efter den Ingen når en stor andlig makt, som e j andra - fråu England, från Frankrike, [kan göra det utval, Birgitta gjorde.
Från Tyskland - hade kommit till Nor- Ja, detta är ett a v de tecken, som skil- den, till " tistelöknen i tåredalen ", med jer de stora människorna från de sini kristendomens gåva, trotsande alla fa- människorna, att de stora låta de stor2 ror och mödor för att bära sin tros låga värdena vara stora och behandla dc till norden.
Nu för första gången stod små som sinå, medan de små männi norden färdig a t t giva något till- skorna göra de stora värdena små ocl baka.
Denna för Birgitta utmärkande de sniå stora.
idealism återfinnes hos många stora Det ä r Birgittas - och över huvuc gestalter i vår historia: en Gustaf taget den andliga maktens hela vä Adolf, en Karl X I I och andra sven- sen - som finnes i det uttryck, hor skar, vilka lämnat ett ljiisspår efter hämtat f r å n en medeltidens mysti sig i världen.
Det ür just den svenska ker, det underbara ordet, vilket i er idealismens barnsliga, överdådiga mod, enda klar droppe samlar hela der som präglar Birgitta.
Idealisten vet andliga maktens hemlighet: V i f ö r sig siind a v en högre makt; icke ett vandlas till det v i älska.
Älska värl ögonblick tvivlar han på sin sändning, den och flärden; älska vad man kallai p å vad han kallar " uppenbarelsen ".
köttets lustar och vi kunna se, hu Aldrig har en människa satt spår i r u ditt ansikte, som v a r ungt och själ världen, som tänkt: Vad behöver värl- fullt en gång, så småningom blir t u n g den mig?
Nej, hon måste tro att hen- och siillöst.
ty det s t t r e Dräglas a v d6 nes gärning är just den.
världen behö- inre u p p l e h i e r, som äro för männi- ver;; tt jusi h o q ä r kallad som verk-
N:a 21 (I i - - - a.
- - * BOSTRATT F O B KTIIIUIUOB 1 a.
P. wtnssons I~IIIBEMFFIR 1 j il $ STOCKHOLM Qamia Kungsholmebrogatan 26 (andra huset frh Drottninggatan) S t o r t lasor af finaro och onklar.
I 8 M&amp;BLER i ek, mahogny, valnöt samt andra träslag Bhen målade, till billigaste priser.
Ailm.
Tel. 11410 Riks Tel. 6505 e-ooo-ow.ew-wo4 0 1, i 1 ' j tyg att utföra någon världsviljans ai sikt.
Detta ger idealisten hans kraft vissheten, a t t han går högre mak ters ärenden.
Hans själv må gå undei men det stora i livet, son^ blev han kall, det skall leva.
Birgittas kallels Tiar icke kyrkoreformatorns eller de teologiska nytänkarens.
Det v a r sierf kans, domsförkunnarens, trosvittnets en värld, vars syndafördärv hon reda, inom Sverige riktat, sig emot och re dan från Sverige brännmärkt d ä r ute den Gudsförgätna kristenheten.
Birgitta liimnade sitt land för ei värld, som i ett avseende mer likna den, vi n u leva i, ä n något annat tids skede.
Tre gånger i världshistoriei har den största a v alla kristna idbe - idken om mänsklighetens broder skap och frid på jorden - börjat at i någon mån förverkligas.
Första gån gen v a r det redan i antiken, unde den stora freden - " Pax Romana " - som rådde under ett skede a v den ro merska kejsartiden.
Andra gången v a det, n ä r den katolska kyrkan hadl centraliserat sig i Rom och i påven person och därifrån utstrålade öve hela den då kända världen.
Univer saliteten - eller katoliciteten - hadl nått så långt, a t t man kunde börja tal: om en herde och ett fårahus.
Den tred j e gången, ehuru mycket ofullständigt v a r i vår egen tid, då de internationell: förbindelserna mellan folken nått ei sådan fiirtätning, att det för några å sedan tycktes omöjligt, att vi skulle S I dem så sönderslitas, som nu skett.
Bir gitta stod inför en liknande oerhörc besvikelse, som den vi n u uppleva nämligen sammanstörtandet av der fasta tron på den katolska kyrkans en het.
Påven hade flyttat från Rom till Avignon, och alla de troende kände sig som f å r utan herde.
Med den katolska kyrkan v a r Gudsrikestanken, universa- liteten, förbunden och ett Rom utan på- ve betecknade ett outhärdligt tillstånd a v andlig nöd, ett sammansjunkande a v alla ideal.
Allt vacklade och ångest- fulla tvivel, hopplöshetens känslor - lika dem, som n u behärska jorden - hade gripit den tidens själar.
Det var ut till denna sönderslitna, förpinade, stri- dande värld, som den svaga, olärda, in- för denna vida värld obetydliga lilla svenska kvinnan nu ämnade begiva sig, för att förkunna de sanningar, som tagit hennes tidsskedes högsta form för ingivelse: den gudomliga uppenbarel- sens.
När hon nu st8r färdig att begiva sig bort till främmande land och över- blickar sitt föregående liv, kan hon sä- ga sig, a t t hon haft ett lyckans och kär- lekens skede, ett sorgens och lidandets, ett srniidelselsens och hånets.
Ty det var icke med den yttre hyllningens strålglans omkring sig, hon lämnade sitt fädernesland.
Hon v a r för flerta- let d ä r drömmerskan, spåkvinnan, den galna; hon var det till och med för några av sina egna barn.
Men genom dessa tre eldar måste den härdas, som skall varda en andlig makt.
Vet man intet om kärleken och lyckan, eller in- tet om lidandet och sorgen eller intet om smädelsen och hånet, då h a r den andliga makten heller icke nått hela sin fullhet och fasthet.
Det ä r minst givande att uppehålla oss vid det fjärde skedet a v Birgittas liv, ryktbarhetens och ärans.
Detta bekräftar - som så många andra stora personligheters liv - den bibliska san- ningen, som förefaller oss SB hård och grund, n ä r v i höra den första gången.
men som mjuknar och djupnar oänd- ligt ju mer vi begrunda densamma: &amp; i den, som har, skall varda giuet.
Allt mer steg Birgitta under sin vis- telse i Italien i anseende; allt djärvare talade hon i brev och även omedelbart till påven och till kyrkans högst uppsatta män.
Det är för nutiden häpnadsväc- kande a t t höra det språk, hon använde och de verkningar, hon åstadkom.
Hen- nes förkunnelse verkade åtminstone som blixten i natten, om den ä n ej medförde den d&amp;g, hon bidade, den då " Kristus skulle skipa r ä t t och krossa orätt ".
I Italien blev Birgitta allt ivri- gare att - intill tiggargränsen - giva av sitt gods och sin person för att utöv le sju kärlekens gärningar, som för vaj je rättrogen katoik är det nödvändig uttrycket för den kärlek, som upptäI der det egna hjärtat, de gärningar, dei Jesus själv gjorde till villkor för s i igenkännande a v de sina.
Sålunda ble Birgitta - som klädde de nakna, m ä tade de hungriga, besökte de sjuka - känd och älskad bland de ringa och d lidande.
Men hon blev även känd fä sina uppenbarelser, sin vidsyn och si stormanshug: hon blev rådfrågad i rt ligiösa spörsmål, i politiska strider oc stormanstvister.
Det ansågs nu för e ira, om den fattiga, gamla kvinna från norden ville inträda över de rc nerska palatsens tröskel.
Slutlige nådde hon så långt, att hon fick stac Eästelse på sitt Vadstenaverk.
Den da var således kommen, d8 hon kunna itervända till fädernebygden.
Men n lrog det heliga landet hennes håg oc ned sin sista återstod a v krafter åtei {ände hon från Palestina till Rom fö ttt - 70-årig - där dö.
Det är e j den form a v hennes and iga makt, som yttrade sig i helgon ' örklaring och alla slags ärebetygelse] iom nu för oss svenskar är betydelsc * ull.
Vi känna det icke som någon höj iing a v hennes värde, då hennes n a m Ilev inskrivet i den gyllene boke !Her då en folkskara, större ä n någon; in dessa bygder sett, följde henne iterstoder till kyrkan i Vadstena.
Men det väsentliga hava vi alla änni war.
Ja, vi hava det kvar rikare ni edan det tillfälliga är borta.
Birgittz ådde e j sitt mål a t t frälsa kyrkar rån splittringens smälek.
Som mångz ndra stora skapare fick hon e j se siti erk i Vadstena.
Lyckligtvis för hennc ck hon ej heller uppleva, att verkei lev snedvridet; a t t - från att var5 n lysande andlig medelpunkt - Vad tena dalade i andlig betydelse, sedar et undergått så många andra mänsk.
ga verks öde: det att bli övergivet a \ en anda, som skapat det.
Och ävec enna anda är n u i mycket främman.
e för Birgittas folk.
Men hennes and.
ga makt är ännu levande och med ut.
rycken för hennes djupt personliga posliv kunna våra dagars kristna amstämma.
E n sägen mäler, a t t när Birgitta såg tt Vadstena kyrka icke låg i den rikt- ing, hon utstakat, skall hon med sin and ha flyttat kyrkan p å dess rätta lats.
S % har också den andliga makten löjligheten att flytta de värden, den skapat, tillbaka på deras rätta plats.
Nu är det ej skuggorna, som föllo över Vadstenas senare tid, dem vi minnas, Vi minnas Birgittas hopp, att Vadste- na skulle dana män och kvinnor, vilka med hänförelsens glöd ville ägna sig å t världsförnyelsen och de höga kul- turuppgifter, som hon anvisat klostret, och vi glädas att detta hopp till en tid blev verklighet.
Det är e j heller i de former, hennes religion hade tagit - uppenbarelsernas mystiska Gudsmed- delelse, extasens mystiska Gudsgemen- skap - som vi ännu äga och älska henne.
Formen är det tillfälliga men när detta fallit bort, strålar kärnan i hennes eget väsen så mycket kla- rare.
Vi hava i och med Birgitta.
återfått vad hon e j själv förstod sig 5 Rihs 2 5 5 0 v a r a och hennes samtid icke hellei medeltidens stora svenska diktare.
1 hava hos henne lärt att älska en sjä som ägde skaldens väsensart: att sig upptaga hela världen, omdana dei n a värld i sitt inre och åter fran ställa den; en själ med skaldens oc siarens dubbelgåva: a t t känna djui och bilda härligt vad den upplever.
Det är detta diktarväsen, som för os alla lever i Birgittas verk.
Det en sköna och fina - eller också.
stark och grova - uttrycket efter det andr väller fram för a t t åskådliggöra hei nes andliga upplevelser.
Allt ger oe något a v hennes eget inre liv: ett i r tryck av den stora, religiösa persor ligheten, som vi icke kunna kläda ord, men som är det eviga a v Birgitt: Om den vackra planen blir förverl ligad att klostret i Vadstena ännu e gång kommer a t t uppstå i en gesta ' snarlik den ursprungliga, d å komm både de h ä r i bygden levande och d från fjärran trakter vallfärdande al framför alla bära ett namn på sin läppar: Birgitta.
De, som beträd klosterdyrkan och d ä r förnimma h i r u ett vardagligt ord ger ett eko, slröc som man tänker sig änglastämmol höra i detta ekos susning namnet Bil gitta.
När nya sexhundra år gått - och människorna leva i en värld lik olik den, vi leva i som Birgittas tid va olik v å r - d å komma ännu människo under de dagar, vi kalla Brittsomms ren - n ä r de le mot varandra i känsla av skönheten i den årstid, då nature reder sig a t t dö i glorieglöd, då 1un darnas röda guld omsluter Vättern flytande safir - att sakta viska nam net: Birgitta.
Detta är det högsta till vilket e människa når.
Hennes verk kan för svinna.
Men själv blir han en evig andlig makt i människornas hjärt och kan aldrig upphöra a t t d ä r lev som en sägen, en saga., en sång.
Allm.
6396 Irefa, - al efter Ann Margret Holmgrens uti&amp;- nade bok med tidningsurklipp och sänd henne den.
På tum6 i Småland.
Mottagen av trogna arbetskamrater med samma värme och förståelse, som mötte mig överallt, började jag min rundresa med föredrag i Huskvarna om Fred och röst- rätt.
Huskvarna är lika vackert alla års- tider, nu lyste och flammade solen i aIla de glödande färgskiftningarna på slutt- ningarna, som omsluta r å r t enda Kvinnor- nas hus, det, där den livskraftiga F. K.
P.
R. har sin egen prydliga lokal.
Där ha- de nu samlats mycket folk, och där, som på alla de övriga platserna, evad de önskade höra om Fred och rösträtt eller hellre togo formen Ansvaret inför kommande genera- tioner, så erkändes det intima samman- hanget emellan de två stora brännande frå- gorna; alla förstodo att en varaktig fred blir en chimär, för att citera ett uttryck fran den oförgätliga Haagkongressen 1915, utan att kvinnorna få medbestämmanderätt x h medinflytande, där folkens stora livs- fr5gor avgöras.
J a g hörde t. o. m. nämnas namnet på en ung manlig studerande, som, i följd av funderingar över krig,och fred, blivit en ivrig förespråkare för kvinnans politiska rösträtt - detta var blott en, men säkert finns det många, som g å samma väg som han.
Efter några goda dagar pB Tormenås och i Jönköping gick färden till den tapp- -- ra föreningen i Norrahammar, där också resolutionen av den 7 oktober upplästes och Danmarks iörsta kvinnliga sntogs.
Men dessförinnan var det Gränna, riksdagemannakandidat - len lilla staden, som ännu ä r benådad med stora lummiga popplar och som inte svi- uppsattes nyligen av den Christensensk ker de största förväntningar på en höggra- vänstern, som då beslöt uppställa fr lig idyll - även i ösregn.
Lönnarna kring Marie Lassen i Langelandskretsen mo yrkoghden på sluttningen mot sjön Agsrninister P. Munch.
Fru Lassen, son irunno i den starkaste färgglöd, som om änka efter framlidne finansminister1 ivet ända in i döden ville visa p % sin iilhelm Lassen, är den första kvinna i lan förgängliga skönhet.
Som en skyddande let, som erhållit en dylik kandidatur, ock nur reser sig berget bakom alla de bör- le danska tidningarna finna det beteckan iga trädgårdarna och alla de små trevliga le, att man ställer upp henne i en historisk usen, som rymma så många vackra hem, alkrets, vilken bland sina representantei ied möbler från forna dar.
Oaktat detta, an räkna bland andra nuvarande dansk nansmiuistern Edvard Brandes.
F r u Las.
ller kanske som en följd av sitt skyddade en har ännu icke givit svar men man ta1 äge, ser e j heller den staden gärna något invigda kretsar för givet, att hon kommei Bdaiit som en rösträttsförening, denna har ärför där stora svårigheter att kämpa tt antaga erbjudandet.
mot.
Det oaktat var det en glädje se att För övrigt är fru Lassen ett ganska tungi ägande namn i dansk politik.
Sedan siil 5 mBnga åhörare infunnit sig vid före- raget.
- En enda besvikelse bjöd Gränna ians död har hon så att säga varit den A; där fanns, tack vare sockerbristen, e j iäktige J.
C. Christensens högra hand och n enda polkagris - de höra annars till ' enom sitt organ Aalborgs Amtstidende.
raditionerna där och äro delikata.
om har en mycket stor spridning bland I Vetlanda firades Birgittahögtiden i den &amp; befolkningen i norra Jutland och som ied flaggor, rösträttsfärger och blommor ärtill under dessa år fürmått att upprätt- ackert prydda salen; den vackra prologen ålla sin av Vilhelm Lassen skapade posi- ion, som ett av vänsterns ledande organ, amt Emma Aulins skildring av Birgitta pplästes väl och känsligt och föredrag a r fru Lassen erhållit ett g a n s 9 stort po- 611s inför en ganska talrik publik.
tiskt inflytande.
Att hon nu utsetts till Eksjö bjöd sina 225 intresserade åhörare Dlketingskandidat kommer därför icke di- ett rikhaltigt program med omväslan- ekt som en överraskning.
e uppläsning och musik.
Särskilt intryck jorde iiog Birgittahymnen Rosa rorans, ked sin medeltidsstämning, och mycket Gåvor.
ackert sjnngen av Eksjö unga flickor.
Här Av två intresserade föreningsmed- ntogs också, tredje dagen 5. rad, samfällt immar, som önska v a r a okända, har et gemensamma uttalandet.
ndertecknad som gåva till Landsför- Metodisterna i Nässjö vor0 vidsynta nog ningen för kvinnans politiska röst- tt upplåta sitt vackra kapell och dit hade ätt haft glädjen mottaga resp: 200 och I L hel del, både män och kvinnor, funnit DO kr., för vilka mycket välkomna till- ägen; att så pass många män varje gång kott till den särskilt i dessa tider an- ommo med var en särskild glädje; det trängda kassan frambäres härmed ett ittnar väl om något om deras intresse.
Sist i turen kom Tranås.
Lokalerna hade järtligt och varmt tack.
1 växlat, här var det Nya teatern, en myc- Stockholm den 23 oktober 1916.
6 % väl vald plats med lagom utrymme för hörarna.
Rär, som på de övriga platser- Signe Bergman, ia, insågo alla, att i och med arbetet på ordf. tn varaktig fred hade ännu ett kraftigt -,
6 Bdvokat EV1 INDEN JURiS KAND. Kvinnliga Juridiska Byrån i E.
f ö r s ä k r i n g s - F O L m T beviljar liv- anstalten -- försaklingar alla slag.
Adress Box 233.
Bliv ombud) H.
K. VASAGATAN 6., 1 1 Erstagatan 26.
Allm.
Tel. Söder 36035.1 24 Annie I. Scott.
B Greffuregatan, vid Tattersaii.
I 10 % RABATT - I VAROR - FRITT VAL.
har flyttat till Lflla Vattugatan 14 - Stockholm G. iiäiiegkgar II.
juridiska uppdrag av alla slag.
KL. 10-4 Riks tal 7516.
Insätt Edra besparingar i A.-B.
NYA BANKEN.
Allm.
tel. 18336 HOTELL VICTORIA Norra Smedjegat.
14, (Hörnet av Herkulesg.
E. o. Hovrättsnotarien EUSiiBETR HI1 $$OM Advokilhyil Södergatan 14, Malmö Stockhdms äldsta, billigaste och mest välkänds privathotell.
Tyst och fridfullt läge strax vid Brnnkebergs- och Gustaf Adolfs torg.
Elek triskt ljus o. telefon i rummen.
Vördsamt Pru Greta Schubert.
Riks 53.
Allm.
6657 Port- o. Tels (nfsdr.
BOTEU VICTORIA.
Tel. 6137 Päitttegåogar oth Juridiska uppiira # av alla slana För resande att beaktal Lööfs hotell ARVIKA rekommenderas1 Arvika Vagn fabrik, Arvika.
Brefines Stötsh fab, rik f &amp; tillverkning av alla sorters lyx- ocb arbetsiikdon utatäiining: David Bagaresgata 1, Sthun.
Priskurant pä begii.
ran.
Riks t. Arviks87, f Rygghållare f " Per f e Bt Den tir oumbärlig för varje ung flicka med anlag för framåtlutande 0thlm 4644.
Kvinniiga ledamöter i danska dyr- tidskommissionen.
Danska regeringen har beslutat utöka sta- tens krigsregleringskommission med tre kvinnliga medlemmar.
Härmed har man hörsammat en från de danska kvinnornas representationsförsamling tidigare uttalad önskan.
- Begär priskurant &amp; ven A Kuliagerarla ?.
Påminn medlemmarna i Eder för- ening samt Edra vänner och bekanta att å närmaste postkontor prenume- rera å Rösträtt för Kvinnor.
För längesedan.
Kvinnomöte i norska stortings- byggnaden.
Segern för kvinnorösträtten i British (20- lumbia, som genomfördes med en överräi- De norska kvinnornas nationalråd sam- digande majoritet, återkallar i minnet de lades tisdagen den 3 oktober till landsmöte händelser, som vor0 förbundna med röst- i Kristiania och förhandlingarna ägde rum rättsagitationen för ett trettiotal år till- baka, skriver Woman ' s Journal.
I terri- i själva stortingssalen.
Detta har givit en författare i Tidens Tegn anledning till föl- toriet Washington ägde kvinnorna nämli- De jande lilla kväde, som i översättning lyder:; en rösträtt under åren 1883-1887. iade också sin plats i jurydomstolarna, I stortingets sal hålla kvinnorna råd) ch i denna egenskap drogo de sig in- om hemmets gärning och samhällsdåd.
; e för a t t tillämpa lagens hela stränghet Att kvinnor kan tala j u redan vi vet, not spelare och olagliga spritdistributörer.
men därtill vi gör nu en erfarenhet: Följden var att spelare och annat löst falk att kvinnor i tysthet på andra kan höra, lrogo sig över gränsen och hamnade i vilket stortingets män icke alltid göra.
British Columbia, och denna invasion an-, og s % stora dimensioner, att den blev före- nål för en debatt i parlamentet.
En av skäl, omöjligt att bortresonera, tillkom- iarlamentets ledamöter, mr Robson, fram- mit för fordran på kvinnornas politiska iö11 den moraliska fara, som alla dessa kor- rösträtt.
De gladde mitt hjärta med att wmperade element inneburo för staten och säga, att efter i kväll förstå vi att vi inte ittalade som sin mening, att man, som ett få förtröttas, vi se att vi måste hålla ut och nedel till självbevarelse, borde inf Öra h i n - iorösträtten även i British Columbia.
Men hoppas på nytt!
lans vädjan var förgäves.
Parlamentsleda- På varje plats fann jag en liten kärn- nöterna slog0 samt och synnerligen döv- trupp av ' trägna föregångskvinnor, som irat till.
med beundransvärt mod upptaga alla svå- Kort därefter förlorade Washingtons righeter, och de äro därför värda all vår rvinnor, genom två, på varandra följande aktning och vår hjälp.
Ty vi måste alla iarlamentsbeslut, sin rösträtt, troligen så- besinna, att det personliga motståndet och bom en följd av spritintressenternas starka obehaget är större ju mindre samhället är låtryckning.
Ett historiskt faktum är, att och ju mer isolerat, och avståndet från den iär kvinnornas nederlag blev känt, ställde centrala ledningen käns större j u mindre irogvärdar och spritförsäljare till fyrver- tillfälle till personlig kontakt som bjudes.
rerier och festligheter, ty nu kände de sig Vi måste beundra alla dessa kvinnor, var ia alla ' trumf på hand.
och en på sin plats, som oaktat motigheter- Men nu h a både Washingtons och British na ej släppa taget, det är ju till större de- &gt;ohmbias kvinnor rösträtt.
Förr eller se- len på dem, dessa relativt få, som bördan iare vändes varje nederlag i seger, och det ytterst vilar.
För så märkligt det än kan ir en heder f ö r British Columbias män att låta, så ser det inte ut som om de många le så enhälligt slutit upp kring kvinnornas kvinnorna insåge vilken betydelse de hava, .ättfärdighetsfräga.
varenda en, eller hur väl de behövas i vil- ken ställning de än äro.
" Det är inte gott för mannen att vara allena ", men det ä r sannerligen inte gott för dessa kvinnor att vara " allena " i sin strävan efter ansva- ret och makten, denna strävan som man iar i l a n d s o r t e n firats med anslående förebrår dem.
Men här skulle jag vilja till- nöten och fester och meddelanden h a lämpa de ord som d:r Lydia Wahlström, nflutit f r å n e t t 70-tal f ö r e n i n g a r.
Då v i enligt en tidningsrecension, fällde om Bir- !mellertid genom Ellen K e y s v ä n l i g a gitta: " hennes maktlystnad var egentligen illmötesgående ä r o i s t å n d att delgiva en längtan att tjäna ", inte bara sig själv Tåra l ä s a r e hennes storstilade f ö r e d r a g och sin tid, utan framtiden och de komman- 1 % Birgittafesten i Vadstena, h a vi sett de generationerna.
tss nödsakade att l %ta föreningsmed- delandena ö v e r s t å till n ä s t a nummer.
E.
W.
P. Birgittadagen Anvtind Lx Kl PI R:s brevkort och agitationsmtirken!
Inför presidentvalet i Förenta staterna.
gang.
Av Alice Duer Miller.
Hon: Ä r det sant, Georg, att både mr Aughes och mr Wilson äro anhängare av kvinnorösträtten?
Han: J a, de ha åtminstone påstått det.
Hon: Tror du inte det är sant då?
Han: Nej visst inte.
De äro alldeles för kloka att vilja h a kvinnorösträtten införd, $e äro minsann de tv % klokaste karlarna i hela Förenta staterna och även detta utta- lande var ett drag av politisk klokhet.
Hon: Jaså, det var politiskt klokt av dem stt förklara sig vara anhängare av kvinno- rösträtten?
Han: Javisst.
Hon: Men, käre Georg, det förstår jag Inte.
Han: Nej, min skatt, det finns inte heller iågon orsak varför du skulle bråka ditt Fackra huvud med sådana saker.
Hon: Men, Georg, kvinnorna vill j u inte ia rösträtt €Ian: Den bästa delen av dem vill det nte, men så finns det några högröstade ramla mamseller - Hon: Och de ha större inflytande utan - östrätt?
Han: Ja, oändligt större och de flesta ha ' örstånd nog att begripa det.
Hon: Då tycker inte majoriteten av kvin- iorna om att de blivande presidenterna ut-, alat sig för kvinnorösträtten.
Han: Nej, det gör de inte.
Hon: Och dessutom har var och en av den najoriteten ett mycket kraftigare vapen i iitt indirekta inflytande än vad minoriteten iar genom sin rösträtt.
Han: Alldeles riktigt, min vän.
Hon: Och så har du j u alltid sagt mig itt kvinnorna inte skulle bry sig om att ' östa.
Han: Det är också sant.
Hon: Men, Georg, då förefaller det mig iom om de två klokaste politikerna i För- !rita staterna inte tog den ringaste hänsyn il1 majoriteten, utan endast söka vinna ninoritetens samtycke och därtill en mino- * itet, som aldrig skulle bruka den makt den inge.
Han: Du har uttryckt det där mycket) ra, min vän.
Hon: Men om förhållandet är sådant, Ge- trg, tror du inte då det vore allra bäst, att nännen överlämnade politiken 9it kvin- iorna?
V ' ppgif Alder!
Pris pr st. 4.50.
BUTTEBICKS PAÖNSTERAFFÄB Riks 1726 Drottninggatan 57 h.
1410.
Vesta-Strykjärn säijas i tu.
sental.
Mest mini- mala ström- litgäng.
Arbetar ren- ligt och lätt.
Omtyckt af alla.
Efterfrligas i järn- och elektriska affärer eller tillskrif ge- nast Knislinge- verken Vanils.
Utan pris- ökning.
fördiare rabatt.
Åter- FRU HEDENSKOGS Privata Förlossningshem TROLLHÄTTAN IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Rikstel.
145 IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Gynna Rösträtt för Kvinnors annonsörer!
Ändrad adress.
Fru Ella Billings adress är ändrad till Rörstrandsgatala 10, 3 tr., Stock- holm.
Rösträtt för Kvinnors tjuguförsta nummer för 1916 innehuler bl.
a.:.
i det nordiska samarbetets tecken.
F. K.
P.
R:s i Stockholm månadssam- Nordiska kvinnosakskonferensen i Stockholm 10 kväm togo s i n b ö r j a n f ö r v i n t e r n mån- - 11 november.
dagen den 10 oktober.
På g r u n d a v En triumf för kvinnorösträtten.
föreningsmötet den 13 november kom- De svenska hemmens födall och apprättelse.
Av G e h d Rodhe.
mer novembersamkvämet a t t instäJlas.
I Birgitta som anäiig makt.
Av EUm Key.
PB tum6 i SmMand, Av E.
Ty.
P.
1 Bcocthola.
I- A.
B., 1a6.
