# ID: svediakorp-per2624
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,790
# sentences: 731
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


R ~ S T R A T T FOR KYINNOR Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, MOTTO; Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra ji5r oss.
v. ARG.
Il I STOCKHOLM, 1 OKTOBER 1916.
» Det är på vindväxlingen och strömkantringen vi nu h0ppas.B Kring Birgittaminnet, Rikets lagar och rikets väl kyrkans lära och vård välvas i hennes härskaresjäl, när hon styr för hus och gård.
Dessa rader, hämtade ur Teresia EurPns diktcykel om den heliga Birgit- ta, den märkligaste kvinnogestalten i vår medeltidshistoria, kan för en oför- stående och frågande ge en ledning och en förklaring varför rösträttsförenin- gama beslutat antaga Birgittadagen, den 7 oktober till en gemensam " dag " för hela landet till att samlas kring sin stora uppgift, till inbördes uppmun- tran och förnyad strävan.
Birgittas mäktiga gestalt har större mått än som passa samman med de vanliga begreppen om sann kvinnlig- het.
Hon lät icke tanken på sitt kön hindra sig att säga - och kraftigt där- till - vad hon ville och ansåg rätt.
Och stora planer välvde hon i sitt sinne och utförde dem ock.
Tvekade icke inför de inhemska politiska frågorna och följde orädd sitt samvetes röst, då den tvang henne att ingripa i de stora världshändelserna.
Men vi, hennes lands döttrar i sena tider, minnas helst och vörda hennes minne i främsta rummet för vad hon genom sin ordensstiftelse gjorde för kvinnornas delaktighet i &amp; - tidens andliga odling.
Birgitta vilie skänka både män och kvinnor möjlig- het att få del a v denna andliga od- ling, som vårdades och växte inom kyr- kans och klostrets hägn.
Där fanns då den bästa vägen framåt och uppåt för de ideella livsintressena, för själens växt och personlighetens fostran.
Nya v i g a r ha sedan banats.
I och med att statsbegreppet har vu- xit vid sidan av kyrkan och vunnit i fasthet, organisation och målmedveten- het, har något danats, som kraftigare an allt annat bidragit till individens andliga fostran, det är solidaritets- känslan, medborgarandan.
Kvinnornas politiska medborgarrätt är ett av de mål över vilka vägen går mot det stora målet, - den mänskliga personlighetens frigörelse och utveck- ling inom kvinnan.
De möjligheter rösträtt och valbarhet kunna ge, de äro N:r 19.
Sirgitta, Birgitta, den ädlaste blomma au gammal Sövdingeetam, Birgitta, den moder fromma, för konungen trädde fram.
Rv nit för det rätta driven, iyon talade, gudaingiwen ociy trotsande S&amp;n ociy skam: " lidt ej dig au smickrare r&amp;da, I falskiyetens snaror snärd, du tvingar ditt rike i udda, du är ej din krona vard; frdn onda vägar du uike ocs bygge med lag ditt rike OCS vige dt Rerren ditt euärd,! "
Birgitta, den klara Idga, sin samtids gissel ociy trbst, bon lydde utan att frciga sitt väsens bjudande röst; och när och fjärran, hon tände den ijimmelens eld, som brände i djupet av bennes bröst.
.Ur Kantat vid Iniern&amp;onclla kvfnnoröeträtts- kongrmen i Stockholm, juni iB1iJ ~~ nedel som behövas i vår kamp för ut- reekling.
Vi som tro på utvecklingens nödvän- lighet - vi bliva ej pessimister, hur nörkt det än ser ut, hur många bak-, lag och stillestånd vi än få uppleva, - vi skola framåt och uppåt, trots allt.
3akom hån och förakt och envist mot- ' tånd förnimma vi en stigande vetskap Im, att världen b e h h e r oss mer och i iögre och vidare grad än tillförene.
h e r dagens småaktigheter bär OSP det levande medvetandet om att målet är kampen värd.
Må minnet av Birgittas brinnande hänförelse f ö r sina mål samla oss i täta led i korståget mot allt som re- ser sig mot strävandet efter andlig frihet, politisk frihet, ekonomisk fri- het, dessa betingelser f ö r den mänsk- liga personlighetens utveckling, vare sig hon föddes hit till denna tillvaro såsom man eller såsom kvinna.
- " Stormakternas " berömda författare har som bekant den lilla svagheten att tro sig äga profetians gåva.
Han bru- kar därför gärna stå till tjänst med " vetenskapliga " förutsägelser om fram- tiden.
Vad särskilt den kvinnliga röst- rättsrörelsen ang %r, ställde han dess horoskop på våren 1911, då han i För- sta kammaren förklarade, att denna rö- relse år 1906 - då riksdagen avlät sin bekanta sympati- och utredningsskri- velse - befann sig i sitt " perihelium ".
" Den var då ", förklarade siaren, " när- mare sitt mål än den förut varit och hädanefter kommer att bliva.
Särskil- da omständigheter av tillfällig och Cvtrr,.Zondc n e t x gåvo dan då en chanre, som inte återvänder. "
Efter att ha utvecklat, att dessa om- ständigheter egentligen bestodo i den längtan efter " nationell samling ", som nämnda år gick genom vårt land och som bl.
a. yttrade sig i äventyrliga och generösa medgivanden och tillmö- tesgåenden, men att nian blivit besvi- ken pii verkningarna härav, fortsatte den poetiska talaren: " Sinnena hava slutit sig igen.
Hetsigheten är över.
Eftertanken har vaknat - och där- med har kvinnans chance att få till statens, till mannens och till sin egen skada offra sig på politikens altare åter gått förbi.
J a g grundar denna övertygelse icke blott på svensk histo- ria, utan också på allmän historisk er- farenhet.
Den kvinnliga rösträtten är den senaste, för att icke säga den sista, frukten på gammalliberalismens träd.
Denna liberalism med sina uteslutande privata omsorger, sin omvårdnad om de små i samhället, sin renodlade in- dividualism, sitt humanitetsideal, sitt känslotänkande, sitt gradperspektiv på statslivet - alltsammans berättiga- de synpunkter, men förvisso inte en- samt berättigade - vad ä r det annat än en kvinnlig strömning igenom hi- storien?
Vad var då naturligare än att den till sist skulle taga kvinnorna själ- v a ombord på sin farkost, där man 1ä- ser de " mänskliga rättigheterna " oeh årtalet 1789 på flaggan.
Men det var för sent.
Strömmen har avstannat, vinden har mojnat, och helt nya vin- dar blåsa nu.
Det gamla skeppet med sin senkomne passagerare ligger icke längre i vinden ".
Aret därpå - 1912 - upprepade h r Kjell &amp; sin profetia.
" Det är på vind- växlingen och strömkantringen vi nu hoppas ", sade han; " till dem bereda vi ws, och vi se dem redan komma.
J a g har här i min hand bevis därpå, näm- ~
2 N:R 19 RÖSTRÄTT FÖB KYIHHOB Redaktion och Expedition: 6 Ltiatmakaregatanl Rcdaktionstid: onsdag och lördag kl. ' / s3 -- l / s4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rikstel.
8600.
Mlm.
tel. 14729.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten: 33 Drottninggatan 33 n. b. och 1 tr. upp nom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
RÖ s T RÄT T s B Y R Å N Lastmakaregatan 6 I, Stockholm i alla slags DAMKAPPOR,DRÄKTER &amp; KJOLAR I tiI1 billiga bestämda priser.
0bs.l Beställningsavdelning.
Den gemensamma plattformen.
Rösträttskravet och nykterhetssträvandena.
Allm.
tel. 147 29.
Rikstel.
8600.
Öppen vardagar kl. ' / i l- ' / s 5 e. in.
Som mäktiga floder framsprungna L.
K.
P.
R:s sekreterare träffas personligen u r samma eviga källa, människosjälens kl. 1-3 e. m. inneboende längtan a t t h6ja sig ur gruset, gå de stora samhällsrörelserna ligen den växande rörelse, som går ge- fram genom tiden mot ett gemensamt nom tiden till motstånd mot den kvinn- rnål: danandet a v en sund och ädel liga rösträttsrörelsen " o. s. v. Och till mänsklighet.
Såväl kvinnorörelsen som stöd för riktigheten av sin uppfattning nykterhetsrörelsen äro uttryck för den- om varifrån utvecklingens medvind @ a allmäntmänskliga, urgamla, out- blåste försummade talaren e j att fram- rotliga längtan efter något bättre, som hålla den liberala engelska regerings- ir vårt släktes dyrbaraste arvedel.
Bå- chefens övertygelse om det landssliad- ja ha de att utföra ett befrielseverk, liga i att genomföra kvinnorösträtten ') ch tyrannerna, som skola bekämpas, " Vad som är sanning för excellensen leta Gammal Hävd och Sedvänja, hos Staaff, är bara dåligt skämt för excel- Iilka bestående missförhållanden i samhället ha sitt säkraste stöd.
Här lensen Asquith! "
I samma riktning gick ock de små räller det framför allt en omdaning av högerprofeternas förkunnelse den ti- Ankesättet, e n omvärdering av värden.
den:!
rörelsen för kvinnans rösträtt var Det subjektiva tycket, den individuella på retur, endast några obetydliga ny- imaken måste underordna sig en objelc- byggarestater i Australien och Ameri- ' iv granskning, en social syn på förhål- ka samt ett olyckligt och förtryckt folk andena.
Det kan icke förnekas, a t t intresset som det finska kunde våga sig på ex- för samhällsfrågor vuxit betydligt i perimentet att likställa kvinnorna med männen i politiskt avseende, och de v å r tid och att man h a r rätt att tala svenska kvinnorna hyste över huvud om något sådant som uppvaknandet av ett " socjalt samvete ".
De sista årens taget intet intresse f ö r saken.
hemska verklighet har stiillt förhållan- Det h a r sitt intresse att med dessa dena i våra moderna kultursamhällen förutsägelser sammanställa en del hän- i en blixtbelysning, som kraftigare än delser, som inträffat under de sedan någon propaganda tofiie vara ägnad dess förflutna fem åren.
Over 350,000 mana till ytterligare eftertanke.
svenska kvinnor ha petitionsvis till re- att.
geringen framfört sin önskan, att även Fasan inför nuet har med oemotstånd- lig makt framkallat ångesten för fram- politiskt bliva behandlade som myndi- tiden, ansvarskänslan inför de koni- ga medborgare.
Sex a v Nordamerikas mande släktena.
Det bärande i kvinno- och tre a v Canadas stater h a givit kvin- rörelsen liksom i nykterhetsrörelsen norna fullständig politisk rösträtt.
har alltid varit denna ständigt eggan- Norge och Danmark ha förlänat kvin- 3e, aldrig vilande tanke på barnen, fol- norna rösträtt och valbarhet på sam- kens framtid, folkens hopp.
H u r myc- ma villkor som mänzen.
Alla politiska ket mera nu, d å krigets furier släppts partier i Förenta staterna - även det lösa över världen, hotande.
att förgöra stora republikanska konservativa par- iiven detta vårt framtidshopp!
tiet - hava upptagit kvinnorösträtten Nu eller aldrig måste de sovande på sina program.
I Holland har rege- väckas, de döva höra, de blinda göras ringen framlagt förslag om rösträtt %t- seende.
Nu eller aldrig måste varje minstone under vissa villkor även för; änkande samhällsmedlem besinna sitt kvinnor.
I Tyskland h a kvinnorna, insvar som sådan.
N u eller aldrig trots kriget, eller kanske just i anled- måste framför allt varje kvinna vakna ning a v detsamma, hos riksdagen for- il1 självmedvetande, resa sig i sin drat politiska rättigheter.
Och A squith, medfödda värdighet a v livets beskyd- som i åratal hållit stånd mot alla vän- larinna och fordra sin fulla medbor- skapliga påtryckningar.
mot alla suff- Tarrätt i det samhälle, som mannen ragettuppror, han h a r i dessa dagar i risat sig oförmögen att styra ensam, parlamentet förklarat, att han icke i t a n hennes hjälp.
längre kan bestrida rättmätigheten av Ha de sociala frågorna förut visat kvinnornas k r a v.
.
sig vara svåra problem att lösa, så Tänk om den stortaliga härolden för &lt;omma de hädanefter sannerligen icke " 1914 års ideer " en vacker d a g skulle ttt erbjuda mindre svårigheter.
Stora finna, att dessa ideer föra i sitt släptgg wav komma a t t ställas på alla sam- rösträtt f ö r kvipnor?
iällsmedlemmar och icke minst på Jakob Pettersson.
rvinnorna.
Det gäller att v a r a beredd.
ingen får undandraga sig.
Skulle lerkligen någon vilja undandraga sig ttt vara med i det återuppbyggandets Sjuhundrade kornet.
Jerk, som förr eller senare måste börja Till redaktören av Kvinnornas Ka- ' ör den lidande mänskligheten?
Alla goda krafter måste frigöras i lender, fröken Hildur Uijer, Göteborg, har såsom en enkel tacksamhetsgärd) ch för detta arbete i samhällets tjänst för det vackra resultatet av första) ch största möjliga samverkan åstad- årets arbete, som inbringade L.
K.
P. Lommas mellan dem, som på olika vä- R:s resetalarefond den storartade sum-: ar sträva efter r ä t t och rättfärdighet.
I omsorgen om barnen och ungdomen man a v siuhundra kronor, överlämnats ett konstnärligt textat kvitto i röst- rättsfärgerna, vitt och gult, omramat av gyllene ax, symboliserande " det ax, A a m B a Bom gav sjuhundrade kornet ".
Pengar- na överlämnades som bekant till L.
K.
P, R. vid sommarmötet i Strängnäs.
.
kemiskt tvättad och prilssad blir Eder kostym, klänning, kappa eller överrock, om densamma insändes tili A hmte Kemiska Tvätt- &amp; Färseri A.
E.
.~ GÖTEBORG Stort Lager av in.
o. utländska nyheter Pris för 1916 Kr.
1:33.
Usnummer 6 öre.
Pris för 4:de kvartalet 35 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen ge- Elegant Fernqvists Kappaffär utkommer den 1 och 15 i var m h a d.
ha de kvinnor, som ställt sig i rös rättsarbetets tjänst, och de, som slut sig till den organiserade nykterhetsrc reken, såsom redan framhållits, e naturligt föreningsband.
Men d a dc knappast finns någon social fråga, so1 icke direkt eller indirekt har samban med alkoholspörsmålet, och, så gott so1 alla sociala frågor direkt eller indirel äro eller bli " kvinnofrågor ", så följc därav, att kvinnorörelsen och nykte hetsrörelsen ha ett inre intimt san band, som långt ifrån alla i de djup leden å ömse sidor äro medvetna om.
Utan tvivel kommer ofta det pral tiska arbetet inom barnavården, fattig vården, sjukvården eller annan skyddr verksamhet att bana v ä g f ö r en räl förståelse a v nykterhetsrörelsen oc väcka sympati för densamma, d ä r dc förut rått antipati, eller i bästa fall liE giltighet, liksom å andra sidan praE tisk och teoretisk kännedom om alkl holmissbruket och därmed sanimanhiii gande sociala missförhållanden kon mer att leda den socialt arbetande oc reflekterande kvinnan fram till rös rättskravet.
Faktiskt ha j u pionjäre n a i de stora länderna, d ä r rörelsern varit som mest omfattande, i en perso förenat rösträttskämpen och nykte hetskärnpen.
Och gå vi till de stater, d ä r kvinno na redan vunnit sin medborgarrätt oc hunnit utöva något inflytande på laj stiftningen, så se vi, a t t det just i på den sociala lagstiftningens områc de gjort sitt inflytande gällande, p nykterhetslagstiftningen i all synne het.
Där kvinnorna ännu måste kämp för a t t nå denna sin medborgarrät kunna de icke hoppas att i någo nämnvärd grad påverka samhällsfö hållandena i den riktning de önsk Där kunna de endast fortsätta att so1 förut ' ' pI %stra ' ' och " lappa ".
F ö r mi lets vinnande sakna de det enda f u l effektiva medlet: politiskti inflytandc Rösträttskravet - det kan aldrig no ofta och nog kraftigt betonas - måsi därför v a r a den gemensamma plat formen för kvinnornas olika samhällr intressen.
Kring rösträttsbaneret måst vi samlas, kring det måste nya oc alltjämt nya skaror fylka sig, tills mec borgarrätten iir vunnen, medlet, uta vilket vi icke kunna n % målet: uppbyg gandet av ett verkligt kultursamhällc HklBne Philipson.
Till samhällets tjänst.
Den amerikanska Landsföreningen fä kvinnans politiska rösträtt har genom si ordförande, mrs Chapman Catt, ställt hel sin vittomfattande organisation till dera tjänst, som upptagit arbetet mot barnföi lamningen.
Då Amerikas kvinnor äro käI d a för sin skicklighet som organisatörei torde deras hjälp bli vederbörande till sto praktisk nytta.
JOHN Vm LOFGBEN 8C C:O Sveriges äldsta, största o. bäa renommerade specialaffär Fem gyllene regler.
I.
Bevista röstrattsmötena.
Försumma så vitt möjligt aldrig nå- got möte.
Den föreningsmedlem, som endast brukar besöka ett eller annat möte, kan icke följa med rörelsen.
Om mötena icke alltid äro så intressanta, som ni skulle önska, är detta icke nå- got skäl a t t hålla sig borta utan sna- rare en ökad anledning a t t besöka dem och själv bidraga till a t t göra dem mera tilldragande.
II.
Försumma icke att betala er Arsav- giit t i i rösträttsfldreningen.
Den förening, vars medlemmar regel- bundet betala sina årsavgifter, h a r sällan eller aldrig dålig ekonomi.
Där medlemiilarna fullgöra sina skyldig- heter, livligt deltaga i föreningens an- gelägenheter och samvetsgrant utfö- ra de uppdrag de &amp; tagit sig, blir för- mingen stark och livskraftig, och de svårigheter, som möjligen uppstå, bli lätta att övervinna.
Svårigheter verka 3är eggande och upplivande och e j hämmande.
III.
Verka för anslutning tiii rösträttsrörelsen.
Tala med de kvinnor ni träffar i a i - Detet, inom andra sammanslutningar, i sällskapslivet, på resor om rösträt- ten och dess betydelse och försök a t t få dem till medlemmar i föreningen.
Bär rösträttsmärket, det utgör ofta den bästa anledningen att föra röstriitten P å tal.
IV.
Verka för rösträttiitteraturens spridning.
Av lika stor betydelse som det tala- de ordet är i det personliga umgänget kvinna och kvinna emellan, är det tryckta ordet, då det gäller att nå den Ytora massan a v kvinnor.
Tag därför alla tillfällen i akt a t t sprida rösträtts- föreningens skrifter och skaffa nya prenumeranter på.
Rösträtt för Kvin- nor.
V. Förminma icke att själv lisa och följa med rösträttslitteraturen.
Håll edert eget rösträttsintresse le- vande genom a t t följa med vad som skrives i i %nnet både i röstr&amp;tfsför- eningens egen tidning Rösträtt för Kvinnor och i den övriga pressen.
För- summa icke att noga studera rösträtts- Föreningens årsberättelser och andra tryckalster, och försök om möjligt att Följa rörelsens utreckling i andra län- ler genom a t t läsa J u s Suffragii, In- ternationella kvinizorösträttsalliansens Irgan.
Skaffa all den kunskap i äm- net, som står eder till buds.
Kunska- pen ä r icke tung att bära.
Ruinnorna och kom~unalförualtningen.
N g stadsfullmäktig i Örebro.
Vid företagen röstsammanräkning i Yrebro h a r till ledamot a v stadsfull- näktige utsetts skolforeståndarinnan 4malia Lundgren.
Fröken Lundgren Tar e j upptagen som kandidat på re- ' ormvänliga valföreningens lista, men iennes namn befanns v a r a tillskrivet iå två sedlar.
Hon valdes med 43 röster) ch efterträder avlidne verkmästare Lindhagen.
I själva verket h a r fröken Lundgren alltså valts till stadsfullmäk- ig a v två personer.
Notion i Stockholms stadsfullmäktige.
Vid stadsfullmäktiges i Stockholm sammanträde den i8 september, väckte fröken Anna Lindhagen motion om till- sättandet a v konsulenter för gårds- planteringar.
N:R 19 RbSTB&amp;TT FOR EPIHnIOR En vägvisare.
Heliga Birgitta, som politiker.
EMILIA FOGELKLOU: Förkunnm en bok för lekmän om Israels pr feter.
Alb.
Bonnier.
Pris 3 kr.
1 sid.
Det finns ruster som leva, fast (strupar och läppar, från vilka de c gång klingade, för längesedan äro mc i mullen.
De förnimmas genom s k r och vapendån i en tid, då vi knap] urskilja ljudet a v vår egen st " amm Men ofta nog är oss deras tal dunke ' och vi mena, att det svårligen kan 1 bud till oss.
Emilia Fogelklous " Förkunnare " vi visa väg fram till de " Jahves lyssn re ", som vi r a n t oss a t t nämna Gam!
testamentets profeter.
Vi ha alla, E gång eller många, hört den metallish klangen a v dessa ord.
Men de flesta a oss ha föga förstått dem: underlig fjärran och orerkliga ha de synts os likt monumentala figurer på ett vörc nadsvärt men obegagnat tempel.
E kommer en människa med makt a t t v sa oss, a t t de äro annat och mera ä kolossalstoder från en gången tid.
LI vande ande besjälar dem, varmt blo flyter genom dessa ådror, de älska so1 vi och lida som vi, i större mått bar, därför a t t de själva äro huvudet hög?
än vi.
Soin vi stå de i en tid, fylld a vapenbrak och dån ax * ramlande rikei Men d ä r vi intet förstå, se de Gudsmc ning och Gudsändamål, d ä r vi intet vi ga hoppas, skönja de glimten a v en rt nare framtid.
Med själen briiddad a harm och kärlek, av trotsig längta och trotsig tro, träda de oss mäns1 ligt nära, ett vördnadsbjudande tåg a mäktiga och starkt invidiualiserad personligheter.
Och sålunda f å dera stämmor, som aldrig upphört a t t ljud; en ny och rikare klang.
Vi förnimm deras budskap till oss, " just nu oc just här ".
Mellan raderna i Emilia Fogelklou bok om profeterna ljuder som sorl a ett gränslöst hav.
Det ä r vågsvalle från den Evighet, vilken profeterna tanke nådde, n ä r den trängt som dju past och stigit som högst.
Också fö det vågsvallets skull är " Förkunnare en bok för oss - vi som så ofta stirr, O S S skumögda på Tiden.
Jeanna Oterdahl.
l Den fliickiga kamraten,, I i, I 1 I Av Elin Wägner.
Det var en gång en småklass i ei flickskola, sammansatt a v barn ur me delklasshem med ungefär samma stan dard för ordning, renlighet och kom fort.
De hade emellertid ibland sig ei enda kamrat från ett hem helt olik; deras, icke så att det var fattigare, me] det låg i !ägervall.
Den stackars kam raten; som därtill hette Selmina ba alltid med sig hemmets lukt a v sur: barnkläder, och hennes egen fläckig: klänning bar liksom flottcirklarna pi hennes bokpärmar, sorgliga vittnes börd om a t t den moderliga omsorger inte räckte till €ör henne.
Hon kände med pinsam klarhet a t något var på tok och var inte särskil hågad att släppa de finare kamraterm hem, men de kommo ändå: för att frågz om läxor, för att hämta till promenad för att äta päron f r å n det stora trädei på hennes gård.
Dessa elvaåringars pigga ögon flögo omkring och upptogc all oordningen, soporna i vråarna dammet, de otaliga ungarnas förstörel.
severk på möbler och husgeråd.
- Titta, den d ä r mjölkfläcken va1 här i förrgår på korkmattan!
och: vet ni vad, n u skriver jag S-e-1-m-i-n-a på förmaksbordet så får vi se hur länge det f a r stå.
De hade icke begrepp att känna med- lidande med Selminas mamma, som dignade under bördan a v sitt liv, som väl såg soporna och mjölkfläcken men icke orkade, tyngd a v barn och amning, att avlägsna deni .. 5 Av Al.
a r Lydia Wahlström.
Det ä r ingen förmätenhet a v Sver ges kvinnliga rösträttsorganisation a ' i år välja Brittmässan till sin högtid!
dag.
Det är från den moderna fors1 ningens ståndpunkt ingenting otänl bart däri, a t t Birgitta, därest hon levs nu, skulle h a kunnat höra till ledarn a v kampen för kvinnans rösträtt.
A niinstone borde de, som starkast sök världsliga motiv för hennes livsgäl ning, inte kunna ha någonting att i x vända mot en sådan gissning.
Henri Schück t. ex., som i sin nyutkomna mt deltidshistoria låter äre- och maktlysi naden vara den mest framträdand drivkraften i hennes politiska upptri dande, skulle säkerligen gå med däi på.
Maktlystnaden är j u i mångas tar ke oupplösligen förbunden med kvic nors deltagande i politik.
Nu kan säkert ingen bestrida, at äre- och maktlystnad, om också omed vetet för Birgitta själv, i hög grai kunnat spela in i hennes nitälska För rättfärdighet och frid p å jo1 ien.
Birgitta var skald, den svensk$ medeltidens utan jiimförelse ypper sta, fast även detta naturligtvis omed vetet för henne själv; och till diktar naturens romantik här j u också et mer eller mindre starkt behov a v et indäktigt lyssnande auditorium.
Ocl Birgitta var skald inte bara i ord utai iven i handling; hon var en viljemän aislra a v första rang, en " despotnatur ' l m man så vill, om än med viljan ocl iespotismen riktade mot ädla mål.
Ei sådan personlighet måste alltid, för dler senare, bli medveten om sin kraf) ch längta a t t utöva den.
Ä r det dett; nan kallar " maktlystnad ", så varfö: nte så gott först som sist räkna makt ystnad bland dygderna; varför skullc iet inte för härskarsjälen vara lik; idelt att längta efter a t t få hjälpa ge lom härskande som för tjänaresjiila!
itt få hjälpa genom tjänande?
Och ä1 nte den hävdvunna uppfattningen al iärska som förmån och tjäna som offei grunden bra konstgjord - i de mån: a fall nämligen, då tjänandet går len lugna ansvarslöshetens tecken ocl iärskandets " lycka " huvudsakliger består i lyckan a v att få bära tyngr bördor än folket mest9 Birgitta, dotter och hustru till noi diska riddare och lagmän, " furstinna a v Närike ", som hon senare i Rom bri kade kallas, var själv e n hövdinganatu troligen med det oroliga folkungablodf i sina ådror, och dessutom genom all sina förhållanden placerad i en härska] ställning, d ä r aristokratiska t r a d i t 3 ner bestämma, hennes politiska åsikte Fadern, Upplaiudslagmannen, hade vi rit hertig Eriks man i kampen emc kung Birger och deltog sedan i riksr2 dets regering under Magnus Eriksson minderårighet.
H a n hörde till den r k a stormansklass, som på grund av s na många egendomar i olika landskar vid kungamaktens sida utgjorde s pott som den enda representanten fö riksenheten vid denna tid.
Denna klas kan sålunda i viss grad sägas förf träda rikets intressen gentemot de öt riga samhällsklassernas trångsinta l c kalpatriotism, liksom även gentemo kungamaktens böjelse a t t betrakta rj ket som sin egendom.
Men den reprc genterar naturligtvis också klassin tressen a v mer eller mindre materiel irt,coch det v a r j u förklarligt, om del Ifta i sin kamp mot kungamakten för dandade dessa sistnämnda intresse] ned rikets.
Aristokratien kan i all8 fall sägas ha prioritet till en svens1 fosterlandskärlek, som alltså datera sig vida längre tillbaka än den, son Engelbrekt viickte hos Sveriges all noge.
Birgitta, stormansklassens dottei irvde både dess fosterlandskärlek ocl less klassintressen i rikaste mått ocl i a r också haft kraften att uttala dem En yngre atatsförfattningshistoriker Lagerroth, säger, att hon i bina uppen) arelser utvecklar precis samma id6e ned avseende p å såviil konungeni källning till allmogen som till riketi) delbarhet, vilka vi möta i den a v stor nännen påverkade kungabalken andslagen, som just förskriver sig ' rån hennes tid.
Konungen får e j " till ' tädja ny sedvänja eller osed mot rik # ens lovliga stadgar ".
H a n skall " ä1 Den mest förnumstiga av elvaårin.
rarna fick en dag en ljus id6 och sade: Lör nu ni, vi ska ta och städa riktigi: rundligt hemma hos Selminas, så där: an bli lite snyggt och rent för en: ångs skull.
Förslaget väckte till liv alla k n o p iande lidelser för stök, rengöring och grannlagenhet i de små flickornas järtan.
- Så väldigt livat!
sade de.
Och den örnumstiga gav dem alla sina order: u r de skulle klä sig och vad ta med ig.
- Jag tar soda!
sade hon.
Men umma på att inte säga det för någon.
När det blev skurlovsdag anlände den illa truppen i god tid till den fläckiga amratens hem.
Den förnumstiga elva- ringen hade ledningen och steg fram i11 husets fru, som just upptäckt a t t ven denna dagens arbete $teg henne ver huvudet, steg fram med sin lilla odapåse och sade: - Snälla tant, sätt nu på bra med a r m t vatten, så ska vi hjälpas åt att 4 lite rent i våningen!
Man talar om krigspsykosens oliks $tringar, klarlägger h u r människar .nda sen Faraos tid - han som för, iärdade sig och icke släppte Israel - örstenas och förbittras av lidandet rotsar och hårdnar, emedan detta tyc.
es vara den enda utvägen för svagarc iaturer att härda ut.
Man talar om en förorättades beska njutning av att ata, om den slagnes lust a t t slå.
Man alar om h u r hatet tar makten och ordrar utlösning i handling, skulle lan än betala njutningen a v fiendens ndergång med sin egen.
Man drar ram hårresande exempel på jämvikts- ubbning, på felslut, felsyner, fari- eism.
Man konstaterar med en suck, tt de krigförande med allt sitt mod ch sin självuppoffring icke haft den ioraliska styrkan att rädda sig ur rigspsykosen.
Europa har just nu en- ast lidelser och ingen intelligens.
Och etta avgör dess öde.
Slut med Europa!
ich vi kan ingenting göra, de lyssna ite till oss!
Men i detta sällskap befinner sig den n gång så fläckiga Selmina.
Nu är on väl skött och prydlig och bildad, ch det är länge sen den stora skanda- in, d å hon gav den förnumstiga en ör- I, då hon bad om varmt vatten för att öra rent.
Hon känner sig till mods) m då, men nu har hon vuxit från zndgripligheter och det örfilsfärgade gger endast i tonfallet.
- Varför håller ni e r själva utanför skussionen?
frågar hon.
Ni förvånar -, klandrar och dömer.
Ni skriver era gnaturer i andras damm!
L å t oss tta lite på oss själva!
--- Djupt inne i det neutrala landet sit-, er en afton en liten krets och talar) m världshändelserna.
Man kan inte iiskutera det strategiska läget, efter-, om den ene inte förmår begrunda sitt ' jag tror " bättre än den andre sitt ' jag känner på mig ".
Ingen sakkun- iig är närvarande, inte ens en halv- roppschef u r 1914 års landstorm.
Där-: mot har man mycket att säga om de: rigforande ' folkens psykologi och mo- Fal, på detta område är alla halvtropps- shefer.
ska allmoge i sitt rike ".
" Och då bevi- sar han, att han älskar den, n ä r han 1å- / er den njuta god gammal lag och när?
j grymma fogdar och länsinnehavare spela herrar över allmogen, och om den?
j tryckes eller plågas med ovana skat- e r.
.
.
Dock må konungen till ledung) ch hedningarnas bekrigande ödmjuk- igen bedja om hjälp av rikets allmoge,) ni han behöver.
Men må han akta på itt behovet och hjälpen e j bliver till sedvänja eller hålles för iag ".
- Detta åter j u " demokratiskt " nog, men icke less mindre placeras Magnus Ladulås,, tormännen?
tyglare, hänsynslöst i ielvetet i hennes med Dantes skarpa ' ärger målade uppenbarelse " Tre ko- kungar inför domen ".
När det gällt hennes osminkade be- kyllningar mot Magnus Eriksson, som gentligen genom henpe fått sitt slem- na rykte, har man på senare tider tagit a n g e n i försvar, delvis med en fullt berättigad hänvisning till hennes aris- okratiska fördomar, delvis också med iågot a v mäns naturliga benägenhet .tt försvara män mot " kvinnoförtal ".
den nog hade Birgitta, hans fränka c h troligen också en tid hans hov- nästarinna, bättre tillfälle ä n kanske e flesta att lära känna honom.
Steffen Snes h a rätt i, att hon ej med vett och ilja varit orättfärdig i sitt omdöme m honom, ej heller alltid fientlig.
Och ennes karakteristik a v honom har tan tvivel mycket a v den egna iakt- agelsens individualisering.
I omd &amp; iet om hans politiska svaghet h a r j u ö r övrigt historien gett henne rätt, om en också inte därför helt ställer sig å stormännens sida i deras resning På detta invänder någon, att j a för 11 del, men nu talade man j u om rigets verkningar på psyken, och vi venskar h a j u inte haft tillfälle att röva vår moraliska halt på kriget.
- Ni misstar er, svarar hon, vi ä r rövade på kriget, vi undergå v a r dag tt nytt prov.
V å r t folks moral har ivit sitt utslag.
Det kan jag tala nu, tt omdömet är färdigt om oss: for- rgnde och obarmhärtiga mot dem som lm lida, snara att döma, sena att hjäl- a och snikna på a t t förtjäna.
Där h a r i det.
E n storm a v motsägelser.
Man fram- åller, att vi blivit svåra prövade a v j krigförandes hänsynslöshet, att fol- ?t inte kan göras ansvarigt för pres- ms eller affärsvärldens utskum - iclret ä r internationellt i själva ver-: t - att den stora massan är heder- p och plikttrogen, fast den inte gör isen av sig.
Men Selmina har inte för inte en: ång varit den fläckiga kamraten.
Hon svarar: - Massan kan inte urskuldas,; å länge hon låter utskummet hållas) ch inte möter det med vrede och mot- stånd.
Lagvrängare, löftesbrytare, spe- rulanter i svält och köld, som begagnar sig a v världens nödläge för oskälig Tinning eller skapar brist u r överflöd, illa dessa skulle kunna göras omöjli-: a i ett samhälle med levande rätts-: änsla, d ä r inte massan vore själv in- ekterad a v vinningslusta.
Ni säger, att vrakplundrare inte gr Länsliga för moraliskt tryck!
Men kan- ke är de känsliga för stryk.
Jag vill nte precis rekommendera det, inen j a g,
I 4 mot konungen.
Att Birgitta genom si n a flammande uppmaningar haft del denna resning, är påtagligt.
Man hai fast som det förefaller mig, på no1 svaga grunder, rent av misstänkt hen ne för att till tronen vilja föreslå sil egen sonson, Karl Karlsson.
Hennes politiska uppträdande mo kung Magnus v a r nog delvis föresta vat av religiösa skäl - besvikenhetei över att hans " korståg " österut, d ä r hennes bror Israel en tid deltog ocl hennes biktfar Matthias var fältpräst slutligen avslöjade sig som enbart et politiskt företag.
Men hennes opp0 sition hade redan väckts omkring 1346, då en tidigt påbörjad kloster byggnad i Uppsala, som Magnus fri kostigt donerat, strax förstördes genon onda människors tillskyndan, utan a t han tycks ha velat eller kunnat skyddr den.
Och huvudsaken i Birgittas of fentliga uppträdande är dock alltjämi de kyrkopolitiska synpunkterna: klos terstiftelsen och påvens flyttning tir Avignon.
V i " bildade " nutidsmänni skor, som nästan tro oss sätta kronar på vår bildning genom att hålla oss J möjligaste mån huvudstadsförnäma gentemot allt religiöst, tills vi inte ens gitta se det som något faktiskt existe.
rande - vi ha n u mycket svårt att sät.
ta oss in i universalkyrkotanken, den katolska kyrkans alltjämt fortsatta försök att bokstavligen, i jordisk me- ning förverkliga Gudsrikes-ideen: " ett fårahus och en herde ".
Tiden närmast efter nu pågående världskrig, då d e n n a kyrka, därest den tillräckligt för- stått att sätta in sin politiska makt på fredstanken, säkerligen får ett uppsving som ingen annan, kommer kanske att lära os8 något om den s a ken.
Och vad ä r universalkyrkans be- grepp i grunden annat än ett utslag av samma tanke, som skapat fredssträ- vandet - Gudsrikes-tanken om " frid på jorden och människorna en god vil- ja? "
F ö r denna tankes förverkligande h a r även Birgitta kämpat i sin oav- låtliga strävan a t t konsolidera påve- makten till Gudsrikets enhetspunkt, Rom.
Visserligen blev det inte bon, som lyckades därmed.
Vad som miss- lyckades för " furstinnan a v Närike ", det lyckades bättre för en ung färgar- dotter från en italiensk småstad, Kata- rina a v Siena, vars namn också strå- lar för eftervärlden i den poetiska in- N:R 19 ROSTRATT FOR KYIlSTHOE givelsens glans.
Men Birgittas tank1 gjorde dock Rom sedan till sin, och ei senare påve nödgades, kanske icke li tet emot sin vilja, kanonisera henne som med allt utom " opportuna " san ningar vågat förfölja hans företrädare Men för Gudsrikets förverkligandc har Birgitta också sökt att p % ett sär skilt sätt insätta kvinnans krafter, oc1 detta i ett slags samarbete med män som före hennes tid icke varit känt Norden.
F r å n sin resa i Frankrike - där hundraårskriget också drev henna att göra sin insats för " fredssaken " ge nom en skarp skrivelse till konungar na av Frankrike och England - hem förde hon intryck från Fontevralden semas dubbelkloster, dem hon sedan Vadstena sökte förverkliga.
Och vac hennes orden sedan betytt för Nordens kultur, därom ä r det överflödigt ati tala.
Birgitta, " furstinnan av Närike ", hai i hela sin livsgärning förverkligat der kvinnliga hövdinganaturens ideal.
Om 3en svenska kvinnorörelsen behövde 3tt skyddshelgon, så vore hon själv- skriven.
Säkert h a r en missuppfattad K r i s t u s gestalt inom alla kristenhetens tider varit en a v de starkaste orsakerna till itt det gamla romerska " virtus " - d y g len såsom duglighet i detta ords hela Iidsträckta bemärkelse - så allmgnt %tt en misstänkt klang, liksom av Ijälviskhet och trots, i motsats till de) mhuldade asketiska dygderna.
Kon-; ten, som mer ä n vi tro, skapar våra cänslovärden och föreställningar, har iog häri en dryg andel.
Den kristna ronsten har oftast för den lidande fräl-; aren glömt hövdingagestalten, de gam- a anglosaxiska kvädenas och Heliand- liktens Kristus-drott, " segerherren, ijältarnes skapare, böljornas väktare ",) om Kynevulf kallar honom, och som nte är mindre verklig ä n " lammet, iom stilla tiger inför sin klippare ".
!irgitta, en germansk hövdinganatur, cke minst i sin längtan att " bära ge- lom farorna det svaga " - hade aldrig örlorat det germanska Kristusidealet ir sikte, och för henne v a r " Guds och [ungfruns Son ", hennes " själs och leka- nens allra käraste ", också detsamma om hennes ideal av ädelboren man- ighet.
Eller klingar det icke a v rid- larromantik över rader som dessa u r iennes stora diktbok, Uppenbarel- erna: " Min Herre Jesus Kristus, du ä r den vill se e r förklara, varför inte indig- tarkaste kämpe och manligaste ridda- nationen åtminstone pressat fram e.
O hertig a v Bethlehem, så fullkom- handlingar a v motsatt art?
Varför iade du en hertigs leverne, då du ledde skyndar vi inte att söka avtvå fläckar- Len stora skaran från mörker och be- na på v å r sköld genom goda gärningar, rövelse till evärdlig glädje; - - - givmildhet, värdighet och sans och itt hjärta är oförtrutet till reds att kipa rätt och krossa orätt. "
måtta i handling och ord?
J a, j a g vet vad vi har gjort.
Det ä r något.
Men vi har blivit så fort nöjda med O S S själva.
Vi har för små Ingen krav på oss, för stora på de andra.
Vi begär hänsyn, takt, billighet, ädelmod.
; om i år blivit van a t t alltid h a till De felar, det är alldeles sant.
Men låt lands den lilla trevliga och bekväma oss städa hemma först och främst, in- calendern - på en gång almanacka, nan vi kommer för att göra rent hos ippslags- och anteckningsbok - som andra.
Någon sa, att vi ingenting kan itkom till förra julen på Göteborgs göra.
Vi kan utspy vilra 5obbarel Vi 7.
K.
P.
R:s förlag, torde försumma kan ge goda exempel på rättsinne och ttt i tid beställa en till nästa år.
Den humanitet, på stora vyer och ansvar illa nätta boken tar ingen plats i väs- f ö r framtida generationer, på omsorg: an och är precis vad en rösträttskvin- om v å r europeiska kultur.
ia behöver till dagligt bruk.
Med sin Kvinnorna?
Ja, de h a r demonstrerat: ula klotpärm och sitt rösträttsmärke för freden.
Men de h a tigande tillåtit guld hör den nästan till uniformen skurkar a t t göra fred föraktlig, att mh kan pB resor, föreläsningar och sammankoppla den med vinst och ri- iid många andra tillfällen bli liksom kedom.
Några a v oss ha tagit emot t t igenkänningstecken rösträttskvin- smutsigt guld, prytt sig för det, ätit, ior emellan.
A t t ge bort till julklapp druckit.
Vi, vill alla gärna h a mycket, ir den alldeles förträfflig, lika bra till vi krusar vår kropp.
Vi har ingen mo- rän och fiende, den är lätt att skicka, ralisk lidelse.
Om v å r själ svälter och: ostar nästan ingenting i porto och iir skrumpnar och hårdnar därunder, det il1 nytta var dag på året.
bryr vi oss inte om, inte heller om vårt Rekvisitioner på Kvinnornas Ralen- liv får fläckar, om v å r t överflöd är be- ler i917 insändas till sekreteraren i föteborgs F. K.
P.
R. fröken Hildur tingat av andras umbäranden.
Och vi bryr oss till slut icke heller Zijer, adr.
Göteborg I.
eller till Röst- om att v å r a barn måste bära v å r fläc- ättsbyrdn, 6 Lästrnakaregatan, Stock- .olm.
Priset är 1 kr.
och behållningen kiga sköld.
ilIfaIler L.
K.
P.
R:s resetalarefond.
Hur det var i början, L.
K.
P.
R. har som bekant n u m e en mängd väl kvalificerade och u t märkta resetalarinnor.
Det finns blan (dem både docenter och doktorer, licen tiater och kandidater, adjunkter ocl examinerade a v alla slag.
Och böne skrivelser om önskade föredrag kom ma från alla håll, flera än sekreterarer kan bejaka.
Allt planeras för en sådar talarinna.
Rennes resekostnader be stridas och hon har blott att infinnr sig på överenskommen tid.
Men så v a r det inte i början - årex 1902 och 1903.
Då fanns det bara ex enda stackars olärd resetalarinna, so11 aldrig hade avlagt den minsta lilla exa.
men, inte ens i en skola.
Hon hade in genting att komma med mer ä n sir goda vilja och ett för rösträttssaker brinnande hjärta.
Inga bönfallande F K.
P.
R. funnos - det v a r sådana hon ville framskapa.
Inga resebidrag van.
kades.
Den lilla talarinnan fick trassla sig fram bäst hon kunde.
Hon fick tru- ga sina föredrag på dem, som undanbå- do sig föredrag om rösträtt.
Kanske kan det roa Rösträtt för Kvinnors läsekrets a t t höra h u r det pick till för denna talarinna att kom- ma till en viss liten undangömd små- stad, dit hennes längtan stod, just eme- dan den v a r så liten och så avsides lig- gande och påstods v a r a absolut otill- gänglig för nya ideer.
+ Jag måste då " börja vid början " och nämna att för a t t kunna göra inträdet i en stad eller en plats på landsbygden fordrades att f å t a g i namnet på nå- gon d ä r boende person, till vilken man kunde vända sig med förfrågningar angående pris på lokaler och med be- gäran om hjälp med a t t tinga lokal, om möjligt till reducerat pris, - a t t införa annonser och notiser i tidningarna - im möjligt också med rabatt - att upp-; atta tillsända affischer och, last but iot Ieast, att skaffa en välvillig familj: Iler person, som gastfritt ville ta emot len i regeln i det längsta med avvär- iande brev motade rösträttskvinnan.
Detta allt mötte alltid svårigheter.
Ett ?rida undantag utgjorde Ronneby, d ä r 4ugusta Tonning bad om ett föredrag samband med det som var bestämt ttt hållas i Karlskrona.
Jag glömmer tldrig hur det kändes a t t mottaga den- ia inbjudan.
Det var som om en strå- ande hoppets stjärna steg upp på det nörka firmamentet.
Men n u till den lilla staden dit jag rille och d ä r alla ödets - eller andra - makter tycktes ha sammansvurit iig för att förhindra min ankomst.
Jag hade skrivit till en av stadens nanliga pampar, till vilken j a g hade relationer.
H a n hade avvisat mig.
In- gen människa ville höra talas om kvin- nans rösträtt i den staden.
H a n hade €rågat sig för på flera håll, men ingen ville härbergera en rösträttskvinba, hade de sagt.
H a n tillrådde mig där- € Ö r - i tämligen snäva ordalag - att avstå från varje försök att hålla före- h a g över detta ämne i deras stad, det kunde ej annat ä n misslyckas.
Således var han e j den rätte.
Allts &amp; nya försök att finna namnet på någon, vem det vara må, a t t ånyo skriva till.
Kntligen - en äldre fröken i stats-: jänst funnen.
Hon skulle i all hemlig- het v a r a van av kvinnans röstriitt.
Ge- nast brev till henne.
Hon såg ingen dager till a t t finna iusrum, men visste att en anspråks- ös modehandlerska hade haft en peti-, ionslista och samlat namn för rösträt-, en.
Hon skulle tillfrågas, Nytt svar.
Också d ä r omöjligt.
Hon iade sagt sig riskera att mista sina fi- iaste kunder.
Men nu hade en skollä- 5nna spårats upp, misstänkt för att f a r a litet intresserad.
Huruvida hon jkulle våga vidgå det, var tvivel un- ierkastat.
Det ginge emellertid a n att jkriva till henne - men för all del inte; äga vem som hänvisat till henne.
Samlade och utgivna av Klara Johanson och Ellen Kleman.
II.
1838-1846.
Pris 13 kr., inb.
15 kr.
aEn epokgörande självbiografi.
.
Bär överallt vittne om utgivarnas sak- kunskap och vetenskapliga nopgrann- het.,.
.
L y d i a U ' ahlström i Stockholms Dagblad.
asom ett bidrag till och komplette- ring av vår kännedom om det litterära livet i vårt land på 30- och a - t a l e t kommer detta arbete att bli ovärder- ligt.
.
De båda utgivarinnornas namn borga för att arbetet är så omsorgsfullt utfört som det gärna är möj1igt.o.
Socialdemokraten.
P.
A. NORSTEDT &amp; SÖNERS FÖRLAG.
r ~~ En enkel kvinnas funderingar Kåserier av Clementine (Elin Brandell).
Pris 2: 75.
&gt;Det kan sägas att samtliga kåserier, även de som röra sig kring gårdagens aktualiteter.
med framgång trotsa tiden, så visst som det milnükliga aldrig för- lorar sitt intresse, även om dess dräkt är den efemära händelsen.
En klar, vårdad stil utan spår av krystad spiri- tualitet kläder innehållet, som är väl- sittande tailormade, för att nu ta ett ord ur modekåsösernas älskliga voca- bu1aire.r Dagm8 n ' yheter.
P.
A. NORSTEIIT 5 SÖNERS FÖRLAG.
Efter långvarigt underhandlande var hemmet att bo i funnet och allting dart.
Jag möttes vid tåget och läste ?n oförställd och glad överraskning i len mötandes min, n ä r hon fick syn på nig.
Senare fick j a g veta, a t t man ha- le tänkt sig a t t en rösträttskvinna nåste se u t som en karl, ha glasögon iå näsan, tala bas och röka cigarr.
Pv nyfikenhet, parad med hjälpsamhet, lade man ändå beslutat sig för att hy-, a vidundret.
Niir man så fick se en beskedlig liten ' ru, som såg u t som andra, blev man ' örstås angenämt berörd, det insåg jag.
- Nå - blir det folk i morgon afton?
- H m - jag vet ingen som tänker gå, men alltid blir det väl några.
Nu vor0 goda råd dyra.
Folk tnciste jet bli.
Annars var det j u omöjligt att få en F. K.
P.
R. bildad.
- När kommer tidningarna ut?
- Den kommer i morgon bitti.
- Finns det bara en?
- Nej, vi h a r två, men den andra kan inte räknas.
Den ä r nästan socia- listisk.
- J a s å -.
Vill ni fijlja mig till tid- ningarna n u med ens, så vore j a g tack- jam.
J a g måste tala vid redaktörerna) ch så betala annonserna.
Min värdinna såg häpen ut.
Hon ha- l e nog aldrig satt sin fot på ett så far- igt rum som en redaktionsbyrå, men följde mig snällt till morgontidningen.
Jag bad redaktören v a r a så vänlig ttt omnämna mitt föredrag och visade irklipp både ur höger- och vänsterpqs- sen.
H a r v a r det viktigast att fram- ägga högerdoknmenten.
De gjorde synbar verkan.
Högerpressen hade va- - it särdeles hygglig mot mig - kanske 3å grund a v mitt menlösa utseende och n i t t ofarliga föredrag, fritt från an- Tall på motståndarne och männen i all- nänhet.
Redakt6ren och jag blevo ense om a t t
5 N:R 19 RiRa 2 5 5 0 e ~ a o o o e ~ - ~ m ~ e o o o o o ~ ~ ’ Eva Rodhe.
STOCKHOLM O Gamla Kangsbolmsbrogatan 26 (andra huset f r h Drottninggatan) S t o r t lager af f i n a r e och enklare 9 t M~BLER i ek, mahogny, valnöt samt mdra $ träslag äfven millade, till billigaste priser.
Allm.
Tel. 11410 Riks Tel. 6505 80 €il-.
Mitt första personliga minne av Eva Rodhe förskriver sig från 1880-talets Sturm- und Drangperiod.
Det v a r en sensommardag, i Nya allben i Göte- borg prunkade almar och lindar i höst- skrudens hela färgrikedom.
E n stor del av de promenerande - ” övervägan- de damer ”, som det brukar heta i refe- r ~ a t o från a ~ kvinnomöten.
~ ~ r ~ ~ - a veko a v åt Chalmersgatan, och j a g slöt mig till skaran, lockad a v en tidningsannons om ett föredrag anordnat a v Kvinno- föreningen, varvid fröken Eva Rodhe skulle tala om ” Reformdräkt för kvin- nor ”.
Ämnet var synnerligen aktuellt; den goda smaken såväl som sunda för- ståndet hade under ett p a r decennier plågats.
‘ av sådana vederstyggligheter som krinoliner, turnyrer och i gat- smutsen släpande klänningskjolar, att ett förnuftigt ord behövde sägas där- emot.
Det var ett mycket f ö r m f t i g t tal vi fingo till livs.
Det var allvar, humor och godmodig satir, som inte förfelade sin verkan.
Denna blev helt säkert bannlysta turnyrer och avklippta släp.
Så har det alltid varit - d ä r ett väc- kande ord till kvinnor eller för kvin- nor har behövt sägas, d ä r har Eva Rodhe aldrig tvekat att ställa sig i bräschen, driven a v sin starka rätt- färdighetskänsla och sitt varma delta- gande för mänskligheten i allmänhet och kvinnorna, såsom samhällets styv- barn, i synnerhet.
EEva Rodhe har en lång meritlista som lärare och pedagog.
Efter att i sexton år ha varit föreståndare för Elementarläroverket för flickor i Tid- devalla - d ä r forna elever ännu med entusiasm tala om sin lyckliga skol- tid - företog hon en treårig studieresa i utlandet, vars resultat blev ” Eva Ro- dhes praktiska arbetsskola för barn ”, vilken öppnades 1881.
Den blev under hennes ledning en mönsteranstalt och förebild i in- och utlandet.
I tjugotre år ledde hon skolans verksamhet och tillvann sig i hög grad såväl lärjun- gars som föräldrars tacksamma till- givenhet.
I ett 20-tal år v a r hon ledamot a v Göteborgs folkskolestyrelse, d ä r hennes inlägg alltid var av vägande betydelse.
Även i många andra pedagogiska och sociala föreningar h a r hon varit verk- sam som ordförande eller styrelseleda- mot.
Hennes alltid öppna blick för den praktiska sidan a v tingen tillåter hen- ne icke a t t se ett missförhållande utan a t t finna utvägar för a t t avhjälpa det.
Hon såg att husmoderns okunnighet i ett hems skötsel åstadkom vantrevnad och fattigdom.
Det v a r insikt i huslig ekonomi som tarvades, och så tillkom efter hennes förslag i folkskolestyrel- sen inrättande a v skolköksundervis- ning å t flickorna.
Hon var i många år inspektris för Göteborgs skolkök.
Andra rent praktiska framsteg, som falla inom folkskolans område, omfat- t a r hon med livligt intresse, såsom skollovskolonier, barnbespisning, am- bulerande skolkök m. m., m. m. Eva Rodhe har icke snävt specialise- r a t sin verksamhet, därtill äro hennes intressesfär och initiativförmåga för vidsträckta.
De ha räckt till från py- sen i första förberedande till den gamla tjänarinnan med svikande arbetskraf- ter.
Det var Eva Rodhe, som fick till stånd Föreningen för beredande a v liv- ränta åt tjänare, byggd på synnerligen praktiska grunder.
Att en kvinna med Eva Rodhes för- ~ 9 o ~ m a ~ a o e o ~ o o r ~ ~ det kunde j u aldrig skada a t t höra vad en kvinna hade att anföra i saken, även om man ogillade den.
Men han trodde inte a t t j a g skulle f å många åhörare.
Räkningen betalades med god rabatt, och så skildes vi som de-bästa vänner.
- Nu har vi alltså den radikala tid- ningen.
- Nej, dit kan man inte gå.
- J o visst.
J a g måste j u betala an- nonserna.
- Där h a r jag inte lämnat in annon- sen.
Det behövs inte.
Den läser ingen.
Efter något parlamenterande avgjor- des, att j a g skulle gå in och min föl- jeslagerska vänta utanför.
Där bad redaktören att för den goda sakens skull f å lämna annonsen gratis - fast det lilla kyffet sannerligen vitt- nade o n att både tidningen och han själv väl behövde en styver.
H a n tviv- lade också p å a t t publiken skulle in- finna sig.
Allts % fick man hitta på nya meio- der.
- H a r frun tid att följa mig till stadens mera framstående familjer?
Joo - det kunde hon ha - Och så vandrade vi till präster och proselyter, till högtstående och till mer obemärkta personer, till en allmänt an- sedd goodtemplarfru, som befanns va- ra socialdemokrat, och till en fabrik med många arbeterskor.
ö v e r allt lsc- kades det a t t f å deras löfte att komma.
J a g fick till och med en förmögen och fin gammal änkefrus försäkran a t t om hon mot förmodan skulle gilla mina skäl och anse en rösträttsförening önskelig, hon då vid föredragets slut skulle gå fram och skriva sitt namn först på listan för bildande a v en F. K.
P.
R.
Nästa dag innehöll morgontidningen en vänlig anmälan med citat ur klip- pen.
- Det kunde j u aldrig skada att höra kvinnornas syn på frågan, hette det.
Middagstidningen hälsade talarinnan som en känd och erkänd frihetskämpe etc.
Det var med spänning jag öppnade dörren till föreläsningssalen och fann en ganska talrik publik.
Den första j a g såg var inin förut så avvisande pamp, vilkens vithåriga, remarkabla huvud stack upp över mängden.
J a g talade så sakligt och så varmt j a g förmådde och slutade med a t t be alla anteckna sig, som önskade inträda i en förening för kvinnans politiska rösträit.
Detta ögonblick var överallt kritiskt.
Skulle den, som lovat skriva sitt namn först komma fram eller ej?
J a g hade alltid tagit löfte av någon.
Jo, min gamla fru kom, satte på sig glasögonen och skrev resolut sitt namn, efterföljd a v pampens systrar och prästens fru och hela raden ända intill fabriksar- beterskor.
Och p a a p e n kom och ska- kade min hand och förklarade sig viin- nen för saken.
- Så konservativ j a g ä n är, så måste j a g säga att i denna fråga h a r jag haft orätt och ni rätt, det finner j a g nu.
Och en lantlig gumma i schalett, neg och tackade och sade: Se det v a r då ett sanningens ord frun sade, och bil- jettförsäljaren v a r obeveklig i a t t e j vilja t a emot någon betalning för sitt arbete.
H a n ville bidraga vad han kun- de - för det här var bra det - riktigt bra.
Efter en tid bildades en F. K.
P.
R.
En styrelse sammansattes enligt mitt förslag.
Medlemmarna valdes bland de f r u a r j a g hade besökt och pejlat och bildat mig en mening om, och j a g fick till och med in min socialistfru bland dessa högerfruar - till ömsesi- dig nytta erfor j a g senare.
Ja - så v a r det i början.
Ann Margret Holmgren; Allm.
6296 Livsgärningar.
” Ja ”, sade den gamla, ” nog har livet farit hårt fram med mig, men j a g har ändå alltid lyckats reda mig. ” Jag var p å besök hos henne med an- ledning a v hennes pensionsansökan.
” Ni blev änka tidigt? ” ” Min man drunknade en kväll under sitt arbete och j a g stod d ä r med mina två små gossar och väntade inom ett par veckor mitt tredje barn.
Allt vad j a g ägde kontant v a r återstoden av hans sista avlöning.
Och vägen till fattigvården då, på den tiden när j a g var ung, det v a r en tung väg, frun. ” ” Nå? ” ” Ja ”, sade hon, och det korn en darr- ning i rösten, ” det gick därför att det måste gå, men de åren ville j a g sedan aldrig tänka tillbaka till.
Vi levde inte, vi svalt oss fram, barnen.och jag.
När j a g väl i sorg och elände fått min lilla flicka fick j a g taga plats i hårt träd- gårdsarbete för ungefär 75 öre om da- gen och sedan var det att år efter år stå och tvätta om vintern och gå i utearbete om sommarn. ’ ’ Vi sutto båda tysta en stund.
” Men så blev barnen stora? ” ” J a g fick f r a m dem ”, svarade hon, ” och de artade sig väl.
Gossarna kom över till Amerika och d ä r h a de gift sig och fått många munnar att mätta.
Och flickan, hon gifte sig också.
E n präktig och hederlig man fick hon, men vart år kom d ä r barn i huset.
Aldrig hade hon råd att ta någon som helst slags hjälp, hon arbetade natt och dag, men efter det åttonde barnets födelse dog hon. ” ” Och n u flyttade ni dit? ” ” Ja ”, svarade hon, ” visst var j a g gammal och utsliten och reumatismen var svår efter alla de kläder j a g legat och klappat i väta och köld, men bar- nen vor0 j u min dotters, s &amp; det var bara a t t ta ’ vid.
Och glädje h a r j a g Gud vare tack fått a v dem, för det har gått bra för alla åtta.
Se här ”, fortsat- te hon.
Och j a g måste g å igenom alla foto- grafierna, som hängde i enkla ramar över soffan.
Där var barnen och son- hustrurna och mågen och alla barn- barnen.
I synnerhet de senare vor0 präktiga typer a v unga män och kvin- nor.
” Men a t t ni nu bor här så ensam på gamla dar ”, frågade jag.
utsättning, ä r en varmt intresserad rösträttskvinna, säger sig självt.
Om jag e j minns orätt, så var det i hennes hem vi samlades sommaren 1902 för att överlägga om bildandet al7 en rösiiätts- förening.
Det v a r under hennes ord- förandeskap det första rösträttsinötet hölls i Göteborg.
Och den första bro- schyr i frågan har henne till författa- re.
Den är, trots de fjorton år, som se- dan dess förflutit, fullt aktuell och skul- le göra vem som helst gott att repe- tera.
Bevisen äro så ovederläggliga, så klara och logiska, som allt Eva Rodhe talar och skriver.
Hon slutar den lilla utmärkta skriften med en varm och all- varlig vädjan till kvinnorna a t t hålla samman, inse att enighet ger styrka - och framgång.
Då hon icke långt efter- å t bildade en I ?.
K.
P.
R. i Uddevalla, där en stor del a v medlemmarna, om icke alla, varit hennes elever, kände hon säkert att de frön hon utsått icke fallit p å hälleberget.
Att en sådan bana, som den Eva Ro- dhe tillryggalagt, e j varit enbart strödd med rosor, säger sig självt.
Marken var nog ofta hårdbruten och det behövdes uthållighet och den stora mänsklighetskänslan för att icke ge tappt.
Det berättas a t t Rahel Varnhagen kal- lade Goethes besök för sitt adelsdiplom.
J a g skulle vilja säga detsamma on1 Eva Rodhes vänskap, att jag anser den som ett hederstecken, som j a g är stolt över.
Frissa Carlberg.
- ” Ser frun ”, svarade hon, ” man skall inte tynga p &amp; de unga.
När min måg dog och j a g inte behövdes d ä r längre, för de unga hade kommit u t v a r och en på sitt håll, då flyttade j a g hit.
Har man alltid stått p å egna ben och gjort r ä t t för sig, d å vill man inte heller På - gamla d a r ligga någon till last.
De unga ha det nog stretigt ändå, flera a v deni h a redan familjer.
Här h a r jag mitt eget rum med mina egna gamla möbler, och d å känner jag liksom att j a g reder mig själv.
Hyran f å r j a g ihop genom att j a g h a r två inneboende flickor och mat får j a g a v barnbarnen.
Aldrig har j a g begärt någon hjälp av det allmanna, men den h ä r pensionen tycker j a g liksom att det inte är n %gon skain att ta emot.
Jag behöver en ex- tra slant, ser frun, för sedan mina hän- der blevo så här styva och mina ögon så dåliga, kan j a g inte längre förtjäna något på a t t sticka. ” J a g lämnade den gamla, där hon satt i soffan under porträtten a v alfa de många, hon under ett hårt arbete och en bitter kamp för tillvaron fostrat iipp till dugliga samhällsmedlemmar.
Och j a g tänkte på alla de liknande livsöden, som dölja sig bakom pen- sionsansökningarnas torra fakta.
Den- n a gamla kvinna hade ändå haft den glädjen, a t t det gått väl för dem hon strävat för.
Men j a g erinrade mig en annan, vars liv nog också är r ä t t SA typiskt.
Hon v a r tyst och förbehåll- sam, men a v någon anledning kom j a g a t t besöka henne flera gånger.
Och en dag, n ä r j a g kom dit, g r ä t hon.
DA kom berättelsen om hennes liv.
Hela hennes äktenskap hade varit en enda ångest för mannen, som v a r hög- gradig alkoholist och hörde till hustru- plågarnas stora skara.
Till slut över- gav han henne och barnen.
Det v a r nu bara att gå u t i vilket arbete som helst, hur hårt och illa betalt det ä n var.
Hon hade fyra barn a t t försörja.
Av dessa dogo tre och endast en son hade hon kvar.
Men när hon strävat fram så långt att sonen blev vuxen, då gick han samma väg som mannen.
Till slut kom han i konflikt med lagen och måste ge sig u r landet.
Sedan dess hade hon al- drig hört något från honom.
Det enda hon hade kvar efter honom var ett litet barn, som han v a r far till.
Nu v a r det a t t t a i p å nytt och sträva för sonso- nen och när hon talade om honom, för- stod man, vad han betydde för henne.
All hennes kärlek, alla hennes förhopp- ningar koncentrerades kring honom och man anade hennes djupa ångest för att det skulle gå honom som det gått de andra.
De sista tre åren hade han försörjt henne.
Nu v a r han ute och fullgjorde sin värnplikt.
Anledningen till den gamlas bittra gråt var att hon just den dagen fått veta a t t han blivit ådömd arrest f ö r fylleri!
J a, föga stämmer den bild man får a v dessa gamla kvinnors liv överens med de skönmålningar man kan sitta på riksdagsläktaren och höra, var gång f r k a n om kvinnornas medbor- garrätt kommer upp.
Det är inte utan a t t man skulle önska a t t alla dessa, som tala om kvinnornas lugna liv in- om hemmets skyddade murar, hölle sig litet mera på verklighetens grund.
I det fallet skulle nog pensionsansök- ningarna från de gamla kvinnor- na ha en hel del att l ä r a dem.
Bak- om deras uppgifter skymtar man ofta livslång bister kamp för tillvaron, en kamp, som iörsvåras ytterligare ge- nom den brist p å yrkesutbildning, som tvingar kvinnorna att ta vad ar- bete som erbjuder sig, hur illa betalt det ä n är.
Härtill kommer det osäker-.
-.
N:R 19 B ~ S T R ~ T F T ~ KYIHIPOB R 6 Bduokat EV4 RHIIEN JURIS KAND. Kvinnliga Juridiska Byrån I KOOPERATIVA LIV: f ö r s ä k r i n g s - F O L ~ beviljar T liv- anstalten -- försäkringar d i a slag.
Adress Box 233.
Bliv ombud.!
!
H.
K. VASAGATAN 6. i i " English School " tJACOBSONS WÄbK#NDA i Söders e TAPISSERI-APFÄR a Engelska lektioner och översättningar.
i: Erstagatan 26.
I Allm.
Tel. Söder 36035.
Annie I. Scott.
I Rpgghållare 1 har flyttat till bllla Vattugatan 1 4 - Stockholm C. Rättegilagar o. juridiska uppdrag av alla slag.
KL. 10-4.
Insätt Edra besparingar i APB.
NYA BANKEN.
E. o. Hovrättsnotarien Norra Bosättningsaffären ElISRBETB 111 SSOiiS Ulvokatbyrl 2:dra hu &amp; fkån Odenplan.
Lager av Södergatan 14, Malmö Tel. 6137 UäNitteflilojar 1 hvarje svenskt hem bör finnas en Allm.
tel. 18336 Riks teL 7576.
-, 24 B Grefturegatan, vid Tattersali.
10 RABATT - I VAROR - FRITT VAL.
och Juriditka uppdra!
av alla da!
Rösträttsintresset på landsbygden.
Säden är mycken, men arbetarne äro få.
Det finnes just n u mycket intresst för den kvinnliga rösträtten såväl hem m a som ute, skriver Jämtlands-Kuri ren med anledning av händelserna.
England, fastän detta intresse hos O S S som leva utanför världsbranden, göm mer sig under en allmän tröghet, so11 är betecknande för det svenska kynne1 och som är så svårt att komma över Mest är det naturligtvis hos de sjiilv försörjande kvinnorna, som intresse1 lättast är a t t finna.
Men ej endast dt sig själva försörjande utan alla behövs väckas, endast ett fåtal taga själva ini.
tiativ i berörda avseende och ej minsi underligt är, att just rama landsbyg den äger den bästa jordmån för detta intresse.
Och lika betecknande är, ati en och annan prästman just ifrån lan.
det är fylld av helig iver för saken.
Så h ä r skriver en kyrkoherde i en lands.
socken i mellersta Norrland: 21 NORRTULLSGATAN 21 Glas-, Porslin- o, Hnsgeradsartiklarl Allm.
Tel. 15353.
HOTELL VICTORIA Norra Smedjegat.
14, (Hörnet av Herkulesg.)
Stockholms äldsta, billigaste och mest välkända privathotell.
Tyst och fridfullt läge strax vid Brunkebergs- och Gustaf Adolfs torg.
Elek- triskt ljus o. telefon i rummen.
Vördsamt Fru Greta Schubert.
Riks 53.
Lllm.
66 57, Post- o. Telegrafadr.
HOTELL VICTORIR.
.
Ett sådant vittnesbörd är synnerli- gen talande, tillägger tidningen och fortsätter: Rösträtten har under senare år vun- nit e n hastig utbredning, och man kan e j annat än undra, n ä r det förlösande ordet skall uttalas även a v de svenska statsmakterna.
De svenska kvinnorna borde dock för länge sedan v a r a mog- n a för denna självklara rätt.
Hade de blott de erforderliga resurserna i fråga om penningar och personliga krafter för att med sin väckelseverksamhet nå fram till alla, som gärna skulle vilja vara med blott de en gång blivit väck- ta, så ä r det säkert, att mycket skulle vinnas därmed.
hetstillstånd, i vilket de flesta kvinnor leva och som gör a t t de när som helst kunna se sig stå inför den dubbla plik- ten som mödrar och familjeförsörjare.
Och just deras egenskap a v mödrar kommer dem a v lätt insedda skäl att ytterligare ligga under i konkurrensen om arbetet.
Att de trots allt detta lyckas i sin gärning, det bottnar kanhända i egen- skaper, som borde göra dem särskilt lämpade till ansvariga medborgare i sitt land.
F ö r så vitt de icke äro att hänföra till de speciellt kvinnliga egenskaper, a v vilka staten enligt pro- fessor K j e l l h icke h a r behov!
Karin Fjällbäck-Holmgren, 77 Den betalar.
sig Lööfs hoteli ARVIKA rekommenderas1 Bergman-Österbergstia samhällstiurserna.
Meddelanden från V. U.
1.
De i cirkulär n:r 115 omnämnda .rycksakerna till Rösträttsdagen äro iu färdiga och kunna rekvireras f r å n Rösträttsbyrån.
Priset för såväl af- ischen som de båda föredragen ä r 10 jre pr styck.
Den a v författarinnan för tillfället något omredigerade Bir- Tittaprologen, försedd med en vacker Birgittabild på framsidan, tillhanda- iålles F. K.
P.
R. till ett pris a v 6 öre.
Det åsatta priset är 10 öre.
Allt plus iorto.
2.
Beställningar å lösnummer av Rösträtt för Kvinnor för 1 oktober runna ännu insändas till expeditionen, i Lästmakaregatan, Stockholm.
3.
Varje F. K.
P.
R. uppmanas att rnarast möjligt till Rösträtt för Kvin- iors redaktion insända en kort redo- rörelse för rösträttsdagens firande på; in ort.
_____ Bland talare) å Birgittadagen den 7 oktober mär- ras: i Vadstena fröken Ellen Key, i k k ö p i n g d:r Lydia Wahlström, i lästerås fröken Anna Whitlock och i Itockholm riksantikvarien Oscar Mon- elius.
invänd L.
K.
P.
R:s brevkort och agitationsmärken.
sjUi,fpd kori tid.
&amp; ng.
Uppgif ålder!
A Pris pr st. Arvika Vagnfabrik, Arvika.
c \ Rvrriees största fab.
kkf &amp; tillverkning av alla sorters lyx- och nrhets&amp;kdon UtatAllning David Bagaresgata 1, Sthlm.
Priskurant pä beg8- ran Riks t Arvika 87.
Sthlm 4544..
För resande att beakta!
TJnder innevarande höst komma s a m hiillskurser att hållas dels inom Viis- ternorrlands liin, dels ock iiioin Mal.
möhus 15n.
Kurserna i det förra lä- net taga sin början den 11 oktober och konima att pågå till fram i d e ceiiiber.
Ledare f ü r kursen blir frö- ken Emma Aulin från Jönköping.
Hon kommer samtidigt a t t verka som röst- rättskonsulent och Gunes det all aii- ledning a t t hoppas, att den sålunda sammanslagna verksamheten skall bli- va till nytta och fromma för kvinnor- na och deras rösträttsorganisationer.
Förmodligen är man av den åsikten att Kursen i hlalmöhus län torde bliva förhållandena här på landsbygden bland allmogens kvinnor icke kunna ge anledning kortare.
Den kommer delvis att ledas att hoppas på någon större tillslutning för 3v fröken \ Valborg Bergström - samt en kvinnlig rösträttsyttring.
Denna upp- Jmfatta omkring 14-15 olika platser fattning vilar emellertid på total okunnig-) ch taga sin början under loppet a v het om sakens verkliga läge.
Oaktat här iktober månad.
varken finnas några kvinnliga rösträttsför- eningar, kvinnosakskvinnor eller socialde- mokratiska sådana, iir intresset för kvinnor- nas medborgarrätt mycket stort.
Den är oumbärlig för varje ung flicka med anlag för framåtlutande 4.50. '
Ula ww oipediiiis till laadrorhu mot porffbrrkofl + p h.
BUTTERICKS MÖNSTERAFFÄR Riks 1726.
Drottninggatan 57 U m.
1410.
STOCKHOLM Begär priskurant även ii Kallageraxlar.
FRU HEDENSKOGS Privata Förlossningshem TROLLHÄTTAN IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Rikstel.
145 Hur jag verkligen botade grått eller urblekt hår, IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Envar helårsprenumerant å Rösfräft för Kvinnor bör känna det som en an- Gammal och grS Ung och lycklig vid 27 Ar.
vid 35 år.
genäm plikt att skaffa åtminstone en Denna kvinna vill berätta för Eder, hur hon hotade ny kvartalspren umeran t. grått hår.
Ingen färg eller annan skadlig metod.
Re- sultat p &amp; 8 dagar.
Preparatet är en oskadlig vätska Rom Den som icke prenumererat på Röst- €iterstAller naturliga färgen till Edert hår oavsett vad Eder ålder eller orsaken till hårets gråhet är.
Det är rätt för Kvinnor förut, bör icke för- ingen hlrfärg.
Kan användas avmän och kvinnor i allaål- drar.
Intyg av kemist om medlets oskadlighet medföljer.
Säljes i Stockholm hos Ch.
Sandbergs Missionsbok- summa att taga tidningen pA prov handel, Västerlänggatan 66, samt i Uppsala hos Ch.
Svenssons parfymhandel, Drottninggatan 4, i Örebro under fjärde kvar talet.
hos Kya Missionsbokhandeln, StOrgatah 23, i Göteborg hos .Damfriseringen.
Andra Långgatan 32.
Till lands- Tidningen utkommer: med:två num- orten mot postförskott.
Pris 2.50 pr flaska + porto.
Obs.!
B flaskor jrakfjrift.
Obs.!
Diskret förpackning.
mer i månaden.
Prenumerationspriset för fjärde kvartalet är endast 35 Öre av ekzbm, ros och frost, men de postarvodet inberäknat.
All prenu- Många lida som använt CALORINSALVA in- samfiilt att de blivit botade.
Bästa hudförsköniugs- meration sker z3 posten.
Lösnum.
tyga medel.
Tillv.
under kontroll.
Originalintyg i mängd.
Rekvirera 1 sats, postförskott 2: 30 från merpris 6 öre.
- - AUO.
BIEKEDAL, Partilager, Jönköping.
Birgittadagen i Stockholha Till BIRGITTADAGEN Stockholms F. K.
P.
R. firar Bir.
gittadagen den 7 oktober med en fesi å Vetenskapsakademien kl. 8 e. m U r det rikhaltiga programmet anfö.
res följande: sång a v damkör under anförande av fröken Anna Tengvall x h med ackompanjemang av frö.
ken A d d e Cederschiöld.
Invigning a % 3tockholms F. K.
P.
R:s standar, var- vid kören sjunger Stenhammars Sve- rige.
Därefter vidtar e n Birgittaavdel- ning, som inledes med en prolog, för.
fattad av godsägaren Eva Fröberg och ippläst av fröken Gerda Fröberg.
Se- lan kören sjungit en hymn till den ieliga Birgitta, komponerad a v Lu &amp; vig Norman och med text f r å n 1300-; alet, håller fröken Signe Bergman fö- redrag över ämnet " Hur kvinnoröst- * ätten vinner terräng ute i världen " och E. d. riksantikvarien Oscar Montelius, alar om " Kvinnan och s a m b l l e t, en iistorisk återblick ".
Festen slutas med inisont sjungande av Du gamla, du !ria.
Uimpiar och Servetter med rösträttsmärket.
(Se sid. 52 i Kvinnornas kalender 1916.)
Rekvisitioner ställas till fröken Hildur &amp;] er GOTEBORQ 1.
Rösträtt för Kvinnors nittonde nummer för 1916 innehaler bl.
a.: Kring Birgittaminnet.
Birgitta.
Av SigrEd Leljonhujvud.
* Det är pB vindväxiingen och strömkantringen vi nu h0ppas.n Av Borgma8tare Jakob Pettersson.
Den gemensamma platfomen.
Av Hdldne Philipsm.
En vägvisare.
Av Jeanna Oterdahl Heliga Birgitta som politiker.
Av pi.
dr Lydia Wahlstrbm.
Den fläckiga kamraten.
Av Elin Wägner.
Hur det var i början.
Av Ann Margret Eolmgren.
Eva Rodhe.
Av Frigga Carlberg.
Livsgärningar.
Av Karin Fjällbäck-Holmgren.
Btacthoh, IPU E8ugg#Wmi BoMrqokCri A.
B., lQl6.
