# ID: svediakorp-per260
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,762
# sentences: 643
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kan något göras för att minska den kvinliga emigrationen och dess faror? ")
T7drt lund, vårt land, vKrt fosterlad, Ljjlcd högt, o dyra ord!
Bj Zyj % en 7ifijcl mot Aimlazs rand, Ej siinks en dal, ej sköljs en sira.nt7, Mer aZsktrd i&amp; vår bygd i ohord, Ä n t d r a fil: cZetms j o d.
Sk ljuda skaldens ord, sa klingar vår sång och s å lara vi vara barn att sjunga, och under tiden mister vårt land Ar fran Ar tiotusenden och &amp; ter tiotusenden af sina söner och döttrar och ut-.
vandringen från ~vAra faders jord)) går sin oblidkeliga g h g.
Det gr icke sma siffror det har galler.
I medeltal utvandrade fran Sverige under &amp; ren 1890-1899 2 (i,000 personer och för ar 1902 llir antalet varit 30,000.
Det kan naturligtvis ej hiir ifråga- komma att beröra den allrniinna utv&amp;dringens orsaker och följder, ej heller medlen för dess bekampande.
Det kan synas djiirft nog, att utan djnpglende studier drista framlägga en enda sida af ut- vaudringsfrdgan, deu som rör kvinnans förlihllande till densamma.
Att jag 1il; viil v5gilr försöket beror diiraf, att under min m&amp;ngiriga verksaluhet inom Fredrika-Breiileflörbundet en hel del iirenden be- rörande cle utvandrande kvinnorna lagts i min hand och att jag f i t t en viss inblick i de viidor, utvandringen medför.
Det ar p&amp; grund af dessa erfarenheter och stödjande mig p&amp; det material, jag lyckats hopsamla, jag n11 vill s6ka framliigga några synpunkter, belysande kvinnans ställning till emigrationen. '
. '
JLI narinnre man tränger in i iimnet, ju tydligare stpar det för en, Iitir stor skillnaden &amp; r mellan männens och kvinnornas utvand- ringsfråga.
Tidare får man klart för sig, att emigrationen för kviii- *) Inledningsföredrag h&amp;ll.et vid mötet i K. F. U.
M. den 4 maj 1903.
norna medför alldeles siimkilda Jaror samt att hittills kvinnornas stiillning till v&amp;rt lands utvandringsförMllanden Llifrit föga eller alls icke beaktad.
Såsom ett bevis harpi vill jag namna den peti- tion rörande Qtgarder mot emigrationen, som afgifvits till regeringen af ledamoten i Första kammaren grosshandlaren Lithmder.
Dari framhålles i varml~jartade och viiltaliga ordalag faran fur vart lund af att landets söner iitvandra; olika förslag f r a d i g g a s för ininskande af deras emigration, meu om landets döttrar niimnes ej ett ord.
Man skulle hiiraf kunna draga den slutsatsen, at,t antalet ut- vandrande kvinnor iir obetydligt., m e n &amp; ar icke furli&amp;llniidet, tvärtom.
Granskar man atvandringen iinder dess tidigare sltedan t. thx; under 50-talet, visar det sig, att kvinnorna tt&amp; iitranifra mera siillan iin miinnen, sarskildt var detta fallet med de ogifta kvinnoriin; R; svarade vid den tiden mot 1,000 utvandrande miin &amp; i2 kviniior.
Årtionde för Artionde iindrar sig emellertid detta förhiillande, till dess att &amp;: en 1894-1899 de utvandrande ogifta kvinnornas antal öfversteg de ogifta rnämens.
Ar 1900 risade n8gon minskning P kvinnornas sids.
J a g har har ofvan pnpekat den stora utrandrings- siffran.
År 1900 utgjorde den i rondt tal 20,000.
At dessa ?O,O (H) .Roro nara 8,000 ogifta kvinnor i ilder öfver 15 ar; förlidet Br lur, som niimndt, autalet iitvandrande iippg4tt till 80,000, och oin de ogifta kvinnornas antal stiiller sig i samina proportion som förut (diirom finnes dock iinnu ej tillgiinglig statistik), skiille.
Ur 1902 risa ett antal af 12,000 utvandrande ogifta kvinnor i ilder iifrer 15 år.
Tilläggas bör, att det stora flertalet af dessa voro iinga kvin- nor, s / c af dem hade icke fyllt 25 Br.
Haraf framgbr, synas det mig, tydligt nog, att kvinnornas iitvandringsfråga bör granskas ull- deles för sig med framdragande af de omstiindigheter, som iiro aur- mast förenade med densamma, omständigheter hrilka göra, att oiii mannens emigration främst bör betraktas ur synpiinkten: farniz fik vårt land att mista sin wzanlign befolhwiuy, sd miste betriiffuncte kviil- nans dd.rjtimte tagas i skärskådande de firoo *, som fii~.
kt~iicao~.itrr sjiilfz-n ar0 förbundlta med t~trnaclr.illge~r.
Bland de kvinliga emigranterna skulle jag vilja siirskilja tri ganska olika grlipper: de, hvilka lockas till det friimniaiide landet genom agenter eller genom bedragliga annonsor, och ile, hvilka iit-
vandra, påverkade genom bref frin anhöriga och vänner .eller p&amp; grund af inneboende iitventyrarelynne.
För ' dessa senare är agenten ' endast den praktiska ordnaren af de med rman förenade omstan- digheterna.
J a g vill först droja vid dem, som loclrss ut genom agenter.
Denna metod användes t. ex. ofta för att vinna folk öfver från Sverige till Danmark, en utvandring, som för de svenska flickorna, trots den korta resan, visat sig vara förknippad med stora vådor.
Danskarna sjiilfva hafva i de skarpaste ordalag uttalat sig saväl om agenterna som om de oauktoriserade kommissionskontoren.
Så skrif- ves t. ex. i ett betänkande i tjänstefolksfrågan, afgifvet till Köpen- hamns Amts Landboforening: .vid tjänstefolkets flyttningstider, syn- nerligast på landet, likna förhallandena i och utanför kommissions- kontoren närmast en slafmarknad, och mycket af det som försiggår, lian ej heller b e t d r t a s annat an som människohandel.
Värst för- hblla sig agenterna mot utländingarna ocb särskildt mot de svenska tjiinstflickoka, af hvilka många lockas hit6fver af agenter.
Dessa flickor m %ste, när de kommit hit, nöja sig med de platser.
agenten bjuder dem.
S % kan en ung flicka, som blifvit uflofvacl plats som liirarinnn, från kommissionskontoret sandas till en herrgård som ladug %rdspiga, intet synes vara omöjligt för agenterna., SA lyder detta betänkande, och i en af de danskri tidningarna skrifves: .Ett af vara mest beryktade oauktoïiserade kommissionskontor, som siirskildt brukar anskaffa svenska ladugårdspigor till landet, har ett mindre hotell bredvid sin affar.
Säkerligen bidrager detta icke till at.t befordra en god moral, så mycket hellre som agaren ar en ovederhäftig person, som suttit 12 år p % tukthus&gt;, och längre fram heter det: » Man kan lätt göra sig en föreställning om en af dessa platsanskaffningsagenters karaktär, nar man hör, att han iir ägare af två kommissionskontor och samtidigt bordellvihd vid en af Köpenhamns värst berylrtade gator.
B ") Att utvandringen till Danmark har en ödesdiger verkan på den svenslra kvinliga ungdomen framgår daraf, att bland de, kvin- nor, som sitt?
i Kristinehavns fängelse (dar intagas de, som dömts för gröfre Eörbrytelser) utgöra svenskorna !J. %, och bland ' dem som *) De föïhlllanden, som har påpekas, galla för ornkihg 10 Ar sedan.
Enligt muntliga uppgiEter lära emellertid Bnnu i dag til !stArrdet vara ungefar enahmda.
För öfrigt haiivisas till haft.
l och 2 arg.
1890 samt haft.
4 arg.
1893 af Dagny och arliklarna: .Svenska tjänstflickors utvandring till Danmarkv och vDe svenska allmogeflickorna och utvandringen till Daii-.
inarbv af Gerkrud Bdelbosg.
dömts att mista lifvet utgöra sbenkkorna 19 Aren 1883-1892.; dessa siffror galla.
.
E t t mycket vanligt lockbete att narra unga kvinnor till ut- landet iir den bedrägliga annonsen.
De flesta bättre bemedlade samhiillurnedlemmar tro sig nog aldrig sett någon såclan annons eller veta af någon dylik.
De existera dock i ganska stort antal och bedrif va i tysthet sitt Iömslra förförelsearbete.
Se här några fall, som kominit inom min egen personliga erfarenhet.
En dag erhöll jag besök af en fru, hvilken omtalade, att dot- tern till hennes hjälphustru och en aunan ung flicka efter annons antagit pists i D ~ n m a r k; de hade emellertid blifvit radda, att ej allt stod rätt till och vande sig till E.
B.
F: s byrå med anhållan om hjälp.
Vid vidtagen imdersökning visade det sig, att tvenne annonser varit ute samtidigt, en p&amp; svenska med det ungefdiga innehållet, att goda platser med hög lön kunde erhållas på herrgård (således icke angifvaude att det g&amp;lIde en plats utom landet), en pA danska af i det n-iirmaute samma ianehB11.
Båda annonserna voro utsända af samma person, en svensk, men stiillda pi, olika adressei-.
Förutom det egendomliga däri, att annonsen ej nämnde något om utlandet och hänvisade till olika adresser, föreföll det n ?isstiinkt,att man an- tagit tub flickor, då enligt annonsutsiinclarens iippgift endast ea skulle engageras, vidare att platsen, etter hvad det sades oss, &amp; l- de mjölkning af kor, men de engagerade fliclrorna vor0 små och spiida 17- och IS-bingar, hvilka aldrig varit utanför Stockholm, siiledes ej Islinde något till ladngtirdsskötsel.
Det a s därför knap- past tvifvel om, att ej hiir en bedrsiglig annons förelåg.
- Vi lyckades emellertid att f&amp; kontrakten att g&amp; tillbaka.
. '
En dag stod i Stoclrholms ticlni.ngnr att läsa en annons, att kvinliga gymnaster Itunde erhålla förmånlig anställning i New York efter närmare anvisning af en person boende i Vasastaden.
Huru m h g a svenskor, som besvarade denna annons, är mig icke bekant, men en af dem var försiktig nog att skrifva till New York och fick till sver, att det uppgifna huset lag vid en illa beryktad gata.
redr rika- rem er-~örbinndet skref då iifrkn till New York, fick bekräftelse på uppgiften att Biiset var illa beryktadt och samtidigt npplysningen, att det, antagligen p&amp; grund af Förbiludets förfrågningar, blifvit stiingdt.
Men på frågan, liinruvidn några svenskor, lockade af annonsen, pAtriiffats dar, lyckades vi ej få något svar.
Hade natjonalkoiiijt6er, med uppgift att bekämpa den hvitn slafhandeln,.
I varit i full verksainhet, skulle helt saltert saken kunnat Bedrifvas med större Irraft och mera klarhet ha vunnits i förhållandet.
&amp; .mu ett fall.
För ungefar en må.nad sedan hade en svensk flicka svarat på en tysk annons.
På föräldrarnas anhållan horde F. B. F. sig för ang. den utlofvnde platsen.
Svaret lydde: %Res för all del icke.
M %tte svaret ej komma för sent.))
: ':) Såsom synes galla de har omtalade annonserna sådana fall, dar ~ n i s s t q k e om becirageri förefinnes; vid intet af dein är bedrageri jzrriclisirct konstatemdt.
Och dock likna alla dessa fall så fnllkomligt det förfaringssätt, som begagnas af den hvita slafhandelns agenter för att locka unga flickor utom landet, att det Atminstone är min personliga öfvertygelse, att dessa annonser ha.fva ifrågavarande syfte.
Att man ej lyckats konstatera sagot fall, dar bedrägeri verkligen föreligger, kominer daraf, att agenterna i första rummet inlåta sig med sadana i1ug.a kvinnor, son1 stii utan huld och skydd och utan kännedom oin språket.
Hor skola de stackars okunniga varelserna, om de en gång på frammande mark kommit i agenternas händer, kunna ge lifstecken ifrån sig och delgifva oss sin bekgenhet?
Nej, det sorgliga ar, att 9 % godt som alla chancerna äro för bedra- garen, högst få för den bedragna.
hr det svart att leda i lagligt bevis, att verklig krinnohandel pågår med vara landsmaniiinor, så är det daremot en sorglig och bevisad sanning, att svensks kvinnor anvani !as i osedlighetens tjänst mångenstädes utomlands.
Sa liises i ntrilresdeparteinentets årsberiittelse for år 1901, att sjömansprästen i .Antwerpen gjort hems tall an^, huruvida några matt och steg kunde vidtagas för att stäfja den tilltagande emigrationen från de skandinaviska landerna till Antwerpen af lösaktiga kvinnor, hvilkas närvaro därstiides utgör en sAviil moralisk som hygienisk fara för våra sjöfarande.
Undersökning om förhållandet lär ha satts i ' gång, men 1902 års berättelse innehåller intet om resultatet.
I Köpenhamn utgjorde de svenska kvinnor, hvilka stå under polisens uppsikt sksom misstänkta för osedlighet s) Den i Dagay haft.
7 och S Arg.
1900 larnnade.
redogörelsen för den famösa skönhetstaflingen i Esrls Coiirt i London utgör afven ett sla- ende exempel p i de bedragliga aiinonsörernas satt att opererk. '
I Finland liir det vara s å vanligt., att svenska ki+mor- h a f w anställning % hotell oeh förlustelselokaler, dar dålig ton a r rådande bland betjäningen, att svenskor mången gang iiro generade för den svenska brytningen i sitt sprak, emedan våra kvinnor äro så illa kända.
Är det utställning i ntlgon finsk stad, öfversviimmau denna genast af lösaktiga svenska kvinnor.
Kanske ntigon invänder, att sådana kvinnor finuas allestaiides och att detta ej har med emigrationen att göra.
Men bur ofta har ej första lockelsen att lämna hemlandet kommit från en falsk an- nons, hur mycket lättare faller ej den iinga flickan i ett främmande land, dar ej slakt och vänner sta som en skyddsvakt mot faran och da.r ett felsteg sa mycket lättare kan döljas!
J a g tror darföre, att rekryteringen af de prostituerades led i iitlandet och iitvandringen mycket nära sammanfalla med hvarandra.
Den andra gruppen af kvinliga utvandrare, den som emigre-.
rar, påverkad af bre£ och uppmaningar från slakt, vänner och be- kanta, a r ju jämförelsevis den talrikaste, och här sker utvandringen i det stora hela under någorlunda betryggande omständigheter, ii.
v. s. om resan företages tillsammans med bekanka, eller ock om känd person eller någon genom de internationella föreningarna ut- skickad möter vid destinationsorten.
För den unga kvinna, som företager resan ensam, kan fara lura p5 sjiilfva båtarna, den möter vid landstigningen och den kan uppenbara sig på mångahanda sätt, Men antag att vara svenska flickor iindgå de sedliga farorna och i det främmande landet vinna bättre ekonomiska villkor och en själfstandigare bärgning, är därmed allt godt och val:) Säger ingen i vårt land beträffande den unga svenska kvinnan liksom da det @ iller den svenske ynglingen: ~ h a f v a vi råd att lindvara henne? ».
Landets ungdom, den kvinliga som den manliga, ar jii dess rikedom; frignr ingen efte&lt; anledningen hvarför alla dessa tusental unga kvinuor Iiimna landet, och viiger ingen den förliist som deras emigration åsamkar riket?
Faktum är, att 8- till 12,000 kvinnor i åldern 1.3 - 25 år årligen utvandra, och man kan ej vara blind fiir den fara som detta innebar för vårt land.
Fragan stiiller sig därför sålunda: kan något göras för att bevara våra iinga kvinnor Bt Sverige och hvilka medel böra vidtagas för att skydda dem från utvandringens f aror?
I första rummet synes det mig c18, att man bör taga i betrak- tande hiirii kvinnoarbetet, iii ordnadt hiir i landet.
Har är ej fråga om det intellektuella kvinnoarbetet, ej heller om det som bedrifves af den obemedlade klassens kvinnor i hufviidstaden.
.Nej, det ar hufvndkontingenten af Sveriges kvinliga befolkniug det giiller, den p&amp; landsbygden bosatta, och fräinst smålandtbrukarnes klass.
Ty det %r från denna utvandringsskaran rekryteras, antingen direkt från hemorten eller s % ', att flyttning först sker till staden eller fabriken och darefter till det friiinmande landet.
Efter många tecken att döma äro arbetsförbillandem p&amp; lands- bygden långt ifrån de basta.
Ett af dessa tecken ar ju, som qamnt, det att utvandringen till Amerika är s&amp; mycket större.
från lancls- bygden än frHn s t ä d e p s (åren 1881-1890 vm siffran från städerna 6.48 på 1,000 innevånare, men frau landet 7.02).
&amp; ven visar stati- stiken att utvandringen sker från landsbygden vid yngre.
&amp; r fin från städerna, och att just i de unga Bldersklasserna krinnoroas antal de senare Aren varit i öfvervikt; Hnnu ett Annat faktum frarngtir af den officiella statistiken, den nhmligen: att äktenskapsfrekvensen starkt aftngit p&amp; landsbygden, men däremot ökats i staderna.
- Det kan nu vara af intresse att se hiir arbetet sttiller sig för den svenska lnndtlcvinnan.
Man hör ju onpphör1ig.t upprepas att. '
.
h e m n e t ii.
) - 7cl; innam v&amp;-ld och att hemmets beststnd befor p&amp; 7zusfruns duglighet.
N11 framstdler sig den frågan: r H o kvinnorna inom smUandtbriikarnes Irlass dugliga arbeterskor ?&gt;, Svaret blir tyvärr, att detta ofta icke ar fallet.
-- J % förbigår har afsiktligt kvinnans uppgift som rnak.a och moder och haller mig endast till hennes stiillning till gårdsbruket och hemsysslorna Eör öfrigt - nfan toirde då i allmänhet kunna konstatera, att den svenska landtkviniao sak- nar kunskap om det arbete hon s k d l utföra.
Daraf följer, att hon ej kan prestera fullgodt arbete och att hon i denna konkurrensens tid har svårt att finna ahattning för sin arbetsprodukt.
Och enligt min tanke ligger en af de maktigaste anledningarna till utvandringen i denna brist p&amp; arbetsduglighet, hvilken har ett .så ödesdigert inflytande på heminets ekonomi.
Hvad har nu stat och kommun, landsting, h i i s h ~ l u i n ~ s s ä l l s k a ~ ~ m. m. gjort för att utbilda landets kvinnor till dagliga husmödrar och i och med cletsammri, för betryggandet n£ heinmons,.vii,l.fiird, huf-.
vudvillkoret för en nations bestånd?
Hvad den .bokliga, u~dervisningen beträffar, veta vi, att flickorna,
i folkskolciir hafvn sninina föriuåuer sim gossarua, och att Sverige i fraga om läs- och skrifkunnighet står frauist hland nationerna.
Folk- l~ögskolc~it står af ven öppen för den kvinliga ungdomeii; för den intellektiiella utbildningen synes det saledes vara va1 sörjdt.
Xeu bur ar det besknffadt med nppfostrau till det praktiska arbetet.
det omrade som ju med ratta betraktas som kvinnans egent.liga dir: ' Niigra jämförande siffror äro har talande nog.
För slöjdundervisning i t gossar inom folkskolan har staten sedan år 187 % lämnat anslag.
1892, begirdes anshg för flickornas undervisning inen afslogs; 3 X!
) 8 bifölls anslag af 50,000 kr.
Aniiii ar dock anslaget till gossarnas slöjd iiiera iin dubbelt s i stort soiii till flickornas, (261,750 -- 10~i,401 kr.!
och and8 lar val ingen gendrifva de motiv motionen af %r 18112 framhöll att kiinskap i handslöjd är nödvändig för kvinnan i hvad lefnadsliige hon %n nia komma, hvil.
ket daremot ej kan sägas om gossarnas fardighet i sidan slöjd2.
Eniellertid ha af enskilda och af kommunerna och hiishåll- ningssällskapen mycket gjorts för den kvinliga slöjdens ugphjalpande och pH senaste åren har en viktig insats i denna sak tagits af den nitiska Föreningen för Svensk Hemslöjd.
För undervisningen i huslig ekonomi lin rederhiirande visat ä.n mindre intresse.
Seminarierna, s&amp; val Högre Iiirariiineseininariet som folkskol&amp;eminarierna, hafra statsanslag för skolkiikskorsar, de högre flickskolorna likaså.
Hvad folkskolan angår.
d. v. s. de bild- ningsanstalter, som iiro afsedda för de breda lagren af vårt folk, således £ör landtbriikarens d ö h a r, limilas intet siirskildt understöd för undervisning i matlagning.
Det enda som visar, att maii haft tanke på denna viktiga gren af flickornas iipl) fost.ran är en förord- ning, att om en kominun önskar undervisning i mat.lngning skall lämplig lokd därför tillhandahållas. '
Kominiiner, bruksbolag, enskilda godsägare ui.
fl.
liafva eniel- lertid visat intresse för fragan och Ar 1 ' 300 liir folkskolkökens antal uppgått till 50, ett steg i ratt riktning, men naturligtvis otillriick- ligt, då man betänker, att Sverige har öfver 3,000 folkskolor.
.. --- ~Iäjeriskol.orna, den undervisniiig soiii Iiiinnas af mäjerikonsulentesna och de på senare Aren igångsatta amhulatoriska mztlagningskiirserria böra dock ej förbigås.
- Ryad betriiffar de privata hiishålls- skolorna, som till ej ringa antal etablerats i vart land, iiro niistau alla förlagda till staderna, och de f A som ligga p&amp; landsbygden äro egent,ligen afsedda för uppfostran af liusmöclrar i staden.
Nig veter- -
ligeii äger Sverige ej en enda skola, afsedd att bibringa kvinnan kunskap i de i en landtbrukares hem förekommande göromålen.
Det kan vieserligen invandas att skötandet n£ hus och hem, kreatiir m. m. bör dottern kunna inhämta af modern, det ar den enskildas affär icke statens och hiiahåIlningssallskapens.
Detta %r nog sant, men i huru m b g a fall saknar ej modern den nödiga insikten för att kunna vara sin dotter en ratt lärarinna?
Och hur skall landtkvinnsn kunna följa med ' tidsutvecklingen på de gmråden, som ligga inom hennes egen lilla sfär, isolerad som hon lefver i den egna stugan, ntan kunskaper, utan undervisning, utan uppmuntran i sitt arbete?
Att själfva arbetet blir underhaltigt och intresset slap- pas under Hrslång, ofruktbar strafvnn, hvem undrar därpå?
Btt reformer pk har berörda o n d d e äro e) blott möjliga utan .i hög grad utförbara, visa bland annat exemplen fran våra grann- land Norge och Danmark.
Ehuru de uppgifter jag kiionst samla ej på 18ngt nar äro uttömmaride, gifva de likväl vid handen hur langt lilan på andra hall iiro framom oss i frå.ga om den praktiska uppfostran, som lämnas landets döttrar.
I Norge finnes en förening med namnet Det Xongl.
Selskab for Norges Vel.
Till detta sällskap har slutit sig en del landthnshåll- ningssiillskap, landtbriikuföreningar, m5jeriföreningar m. F. Sall- skapet tyckes tidigt haft blick för betydelsen af kvinnans uppfostran för landtarbetet: redan föreligger 13-årsber&amp;tte !sen för en af dessa h ~ ~ s h a l l ~ s k nämligen ~ l ~ ~, vid gården Berger.
Dessutom finnas Hedernarkens, Laiirviks, Lister og Mandals och Kristianias hushålls- skolor.
I&lt;ursen ar ett-A.rig och ämnen äro bl.
a. de för hushållsskolor vanliga: matlagning, slakt, konservering af grönsaker, tvätt, handar- beten.
Men därtill komma kreatiirsskötsel, inajeriskötsel, hönsskötsel, trädgårdsskötsel.
Utom dessa förekomma annu ' en del andrg, bland hvilka jag vill nämna modersmålet och enklare bokföring.
E n kars för iitbildande af lärarinnor för dessa skolor ar äfven inrättad.
, Lararinnekurs ?n varar ö månader och som inträdegfordran giiller bl.
a. att hafva genomgåit en hush~llsskola.
Sallskapet hade dessntoni &amp; r 1900 ordnat 1 3 kurser for trticl- gårdsprodukternas tillvaratagande och anvandning.
Därtill har på sallskapets föranstaltande 4 kurser för kvinliga kreatursskötare kommit till stånd.
Vid dessa kurser är undervis-. '
,
.ningeu hiifvutlsalzligen praktisk och gifves sllnncla, att eleverna tur- viu fodra och sköta hela gården8 iippsättuing af kor, får, svin och höns.
Detta göres under ledning af skolföreståndare och skolföre- ståndarinnn.
Förutom djurens iitfodring, Icornas mjölkning och allt annat som beror djurens och husens renh&amp;llning, skola eleverna en gång i veckan vaga foder och injölk, slrrifva iipg injölk som gifvits af hvarje ko in.
111.
Kursen varm 6 månader.
Eleverna hafva allt fritt samt en arbetsdräkt.
Till denna suiilmariska förteckning bör Iiiggas en samskola i landtbrulr för miin och Irvinnor saint 3 i 4 5tr 1.901 ocb 1902 igång- satta nya skolor, däribland en kombinerad hu~.~hilla- och ~~~~~~~~~s- .srkötareskola för kvinnor.
Hvad Daninark vidkommer, känner jag icke till huruvida där finnas kurser eller skolor liknande deni i Norge; jag skalle knap- past tro det; då behotvet däraf i det tätt befolkade Danmark ej bör vara så stort som i Norge och Sverige, emedan en förbättring i arbetsmetoder, införd å en gárd, lätt blir kand för hela traktens befolk- ning.
Emellertid frarngh af den rikhaltiga och lättfattligt skrifna litteratur, som föreligger därifrån, att sin&amp;landtbi-uket i Danmark omfattas med allra största iutresse och att det står i högsta flor.
C; Bng p i gång framh&amp;lles i berättelsen värdet af hustruns arbete.
- Afven dör detta ej direkt nämnes e r hamstëllningen vid handen, att gårdens bruk ej skulle kunna skötas utan hustruns hjëlp, och att den del af arbetet, som utföres af henne, är ordnadt på saiiliria inetodiska satt som innnneas.
I Daiimarl~ tyckes den ha.l ' stdng, som höjer smalandtbrnkareus stdlning heta sa~~znlnnsE.u~nii ?~g.
Man fiuner sammanslutriingens id8 inom snart sa.gdt alla lnnclt hushållningens områden.
E t t exempel därpå Ilmnar hönssliötseln.
Natnrligtvis utgifvas skrifter och tid- skrifter, däri iindervisning om en rationell hönsskötsel lëmnas, men orsaken till hönsaflelnu iippsving iir säkert att finna i föreniugs- väsendet, soin gör det möjligt afven för ägaren af några få höns att få afsattning för sina ägg.
Mångenstiides i redogörelsen f r h Danmark skrifvea, att det stora flertalet 8gg koiniuer: Erån sm&amp;~andtbri&lt;karnes gårdar.
I en del artiklar förorcliis att hafva 50 höns, i andra 200.
Nettovinsten bör vara 2 - 4 kr.
pr höna.
En jorclbriilrare hade 175 höns och dessa hade ' gifvit i nettoiiilroinst 500 kronor, och spå hvilket annat satt,, .intygar lian, shacle jag kunnat förtjäna dessa 500 kronor extra,?
DA jag h s t e detta, tiiukte jag i miGt stilla sinne: &gt;) det s a r nog hiistrun, som inbragt de 500 kr. » * ').
SmörLereiZwi~zy~s höga stBndpunkt i Danmark iir val bekant.
Äfven har är det sammanslutningens ide, soin drifver frain omsatt- ningen " ' ").
Äfven hiir h a h a kvimonzn pjoït sin insats; ty det %r ej eudast fr&amp;gn ou1 uppköpsmiijerier, dar rnjöllcen köpes, utan om andelsiniijerier, dar hvarje snilibrnkare 5ir intressent i affikren.
Alla stiilla sig dlirföï giirna till efterriittelso iniijeristens föreskrifter i fråga om utfodringens ordnaade, renlighet m. in.
och den ena grannen iitöfrar en viss kontroll p i den andra.
T.riiclgl " crdsskötsel och Lisköt- sel soin bingringnr lara ifven i Danmark ndtt en hög iitveclrliag.
.
J a g har varit mhgordig betriiffaiide de danska förhiillandena, emedai~ jag tror, att sni %.landtbriiket, s&amp; ordnadt som det Br i Danmark, p i föreningsviisendets och snrniriansIntr.iingens princip, skulle lösa frågan, linim ett vinstlxingande och tillfredsstiillande kvinnoarbete slrall kiinuu istadlrolninas.
I en af vart jordbruksdeparteinent ntgif- ven skrift frnrnhdlles ocksi vikten af ett mer rationellt ordnadt m a - landtbi-iik och den roll kvinnan darvid borde Iriinna spela.
: » I samniansltitni~igens spår följer&gt;, heter det i iiiiinnda skrift, » siirskildt då det g a l e r siiltlbrnliaren, ett lifligt och vaket intresse för anviindande d miijligen till buds stilende medel, och därjamte inåste franihillas det uppfostrande och i Iiög grad ~ippinunti: ande inflytande, som skulle liggs diiri, att sm&amp;lsudtbrnkarne (och jag för min del tilltigger: vira.
kvinnor) blefve ställda som medarbetare och inedagare i ett ' alliniinnyttigt fiketng, för livars utveckling de livar och en i viss min komme att biirti ansvaret.
Iiiiaslan liiiiaf alstrar en sjalftillit, soiii komiuer hvarje deliigare att inse, att lifven hans insats, Iiurii liten den $u %r, har något att Betyda för det allminna och sporrar honom diinned till kraftigar e anstriingninger.
&gt;l ' *:.
.
.
- * i:.
+) Att hönssk5tsel %r lönande, cliixom vittnar den omstiindiglieten, att Danmark förlidet &amp; .r esporteraclc för 2 L millioner I; soiior iigg, iiudei. '
det Sverige exporterade för endast 300,000 lir.
men diireinot importerade ' il millioiier Qg! '
s ") Under den första, 5-5~~sperioden af ISSO-talet, CIA Danmark Bnnii Bgde endast f i l nndelsmiijerier, var landets exportöfversliott af smör i iiledel- tal 11 rriillioner kg; sedan dess lias esportöfversliottet., allt (?Etersoin andela- mlljeriei.
vuxit, sh stegrats att det för 190i " r15jreknternde 60 millioner k g eller niirn 1.22 millioner kroiior.
Skulle jag efter denna skisserade framstiillning iippstiilla nlcgra önskemal, vore de nkrmast följande: 1) att sådana lagar måtte stiftas, hvilka möjliggjorde ett kraftigt ingripande mot den s. k.
Hvita slafhandeln samt att af myn- digheter och enskilda stöd och b i s t h d glifvos At den kornite, som hkr i Sverige Hr bildad mot denna handel.
Harigenou kunde vinnas ett kraftigare ingripande mot skdana agenter och annonser, hvjlka under falsk förespegling locka unga kvinnor till utlandet; 2) att stittsanslag lämnades en för iindumalet räl kvalificerad kvinna att i Norge studera hushills- och kreaturssköt.areskolor samt i Dm~nark studera de praktiska anordningar, livilkn iiiöjliggöra för kvinnan ett fiillgodt atfördt arbete inom siniilandtbili - karens hem; 3) iippriittande med ledning af den reseleriittelse, som dgi3 ' res och efter de förhållanden soin galla i Sverige, n£ skolor afsedda för landtkvinnans tippfostran för sitt arbete; (Skolorna skulle bekostas af stat och hushållningssiillska~).)
4) främjandet af egna-henis-frågan, af bildandet af andelsiniijerier, fjaderfäafvelsföreningar, uppmuntrande af slöjden, särskildt af Föreningen för Svensk Hemslöjd.
Det synes mig som om alla dessa gtgiirder skulle bidraga till utvandringens hiimmande frAn landsbygden.
Vinnadet af goda arbetsförhiillanden för kvinnan, se dilr medlet att motverka ej blott utvaudriagen till friiminande land utan iifven inflyttningen till sta- derna och den daraf följande öfverproduktionen p i kri iiiioarbet s- marknaden med den oundvikliga nedyressriingeii af lönerna.
Bered kvinnan möjlighet att inon1 eget, enkelt Bern i rt ' irt eget land rinna en betryggad ekonomisk tillvaro med ett arbete s&amp; orii- nadt, att hon dkrA kan nedlägga sitt intresse, s&amp; tror jag.
att.
kiirleken till lenibygden och det egna herniiiet iir stark nog fgr att l i t a hetlut * motstå det främmande landets lockelser.
Karleken till det e p 8 hemmet ar en makt att bygga på, och det ar den, som skall bevara åt Sverige dess döttrar.
Gertrd Adelborg.
Från mitt vandringsår.
V. Boston.
- Hein= och skollif.
wOf course you must go to Boston, ' the Athens of the New worlcl ', ' the ' Hub of the Universe '; ' the home of the cultured ' and best 0.l ' all ' the city of kind bearts '.))
Sålunda slutade min amerikanska viiniqna från Sydstaterna ett bref till inig och - till Boston reste jag.
En tiiniues väg liiirifrån, i the Sleepy Hollow, Concord, hvila Ralph Waldo Elnerson, ~ a t h a n i e i Hawthorne, Thoreau, James Russel1 Lowell, de.
man, soin förvarfvat staden det stolta inamnet: » Nya världens Atiien)).
Den siste i deras krets, gainle Doktor Edvard Everett Hale, lefver annu, men S54ringen ar trött, han producerar ej mer, han lefver, p&amp; minnet af den gyllene tid, som.
.. varit och farit.
Ar Boston i dag ej något Athen, intager det dock en ledande stiiilhing i Amerikas intellektuella lif.
Koinmer man direkt från det glittrande, glansande New-York med alla sina förföriska konster, värkar Boston som en liten o c h enkel stad, i trots af sina 700,000 i m.
, sina breda gator, stora byggnader, hvisslande luftbanor och bullrande elektriska sparvagnar.
Dessa storstadsdrng göra dock Boston ej till en storstad.
Gatorna iiro illa upplysta, renhAllningen lainnar mycket öfrigt att önska; damerna se robiisk och ganska livardagliga ut och New-Yorks pari- serelegans finns ej ett spår a€.
Ett bref går fortare an ett telegram, och brefvet koinmer alltid ett par tirniilar för sent.
Vill jag ha ett köper jag det i en hökarbod; en ny roinan kominer jag öfver i en rnodi~tafTri,r; postsmärken i en slaktarbod.
Detta låter otroligt, men %r sant.
Det döljer måhiinda ett sinne för affärer.
som jag, varande svenska och ej affärsmänniska, ej lyckats uppfatta och förstå.
Men - hur föralskar man sig ej i Boston, » the city of kind heartss!
Frdn Nem-York anlände .jag hit en noveinberafton, i siill- '
skap med en ung srensk viininim, ttiycket nyfiken p&amp; det laud, som slukar vHr arbetsl~efolkning J a g tog in p&amp; xK.
F. U. I&lt;.
P, inen redan fiirsta timmen infann sig eii amerikansk (lam, Miss IT., or11 tog mig med sig till sitt helii i - ~ o m e r d l p.
.Jag kiinde henne ej.
Xin riininna i Tennessee Iiade skrifvit och beriittat henne att jag skulle komma, och det var anledning nog att taga emot mig soin om jag varit en gammal bepröfvad viin.
E j utan oro och saknad limnade jag den unga svenskan i Bereley Street, men redan dagen diiipå haintades afven hon, och nu skulle vi i ro stanna i Somerville, tills r i hnnriit viilja oss ett lainpligt hem i Boston.
Somerville ar en af Rostons förstiider iued 7O,OOO inr.
Ilen ar byggd på slnttande kullar och gör et t mycket.
landtligt intryck.
Gatorna Kro ej stenlagda och ligga i X tnsrucwkes,, ty lylztorna st&amp; liksom och rops åt hvarandra:;) liiir ar jng, hvar iir du?)?
De, soiii bo vid sammn gata äro för det mesta goda viinner.
I skymuingen gii de till hvurandra för att efter dagens mangahandn arbete upp- friska sig ined en ~sriabkestund ».
Deu engelska reservationen finns ej spar af.
Amerikanskan Br meddelsaui, utan att vara nyfiken och frtlgvis.
Oppnar hon hemmets portar för eu giist, f i r dentie ocksk en inblick uti allt, man har lust att undersöka.
Hon iir mycket hem- trefligare iin engelskan men verkar kanske i början viil torr och nykter.
Det rediga, klara, kloka hufrudet skyiiiiner liksom Lort hjiirtst, hvillret dock klappar s&amp; stort och varmt.
för allt idelt och godt, nar man viil f H ï fatt p&amp; det.
Till hrilket typiskt puritanskt liein hiiile vi ej kommit.
Ett riktigt litet dockliein, striingt enkelt, meii s i trefligt.
Det iiges af trenne systrar, Miss Agnes och Abby H.
Den förstnsiinnda, den iildsta, sköter hushållet.
Hon har ett smalt, blekt ansikte, fiua drag, kloka, skarpa ögon och det silfverhrita haret högt uppkaminudt öfven.
den höga pannan.
Omkring mun och haka ligger det bestiiiudn, energiska draget, som ger arnerikanskaus utseende s&amp; mycket karaktar, kanske viil mycket.
Hon vet hvad hon vill, och hvad hon vill, giir hon.
Den andra systern imponerar ej som den iildre.
Hon har nrrigonting vekt, drömmande och smeksamt öfrer sig, intensivt lef- vande sitt lif i andras och glädjande sig at lifret, silsom jag siillan sett.
Hon iir lärarinna rid: !Knapp ' s Public School.
: och liur varmt älskad hon ar af sina elever förstir nian, nYr mun f i r veta, att hon i somras af dem bjöds y&amp; en t v i minaders tripp till Europa.
De båda systrarna hafva adopteratt sin brorsdotter, som vitlsex.
-
drs ålber blef föräldralös.
Med stor personlig försalrehe 11afva de gifvit henne en dyrbar ~college-~l~pfostran.
Biologi är hennes speci- alitet, och hon ämnar nu ägna sig At litrarinnekallet.
En väninna, Miss B;, itr inackorderad hos deni.
Vi voro således sex damer ' i huset och - ingen tjänare.
Hur de redde sig?
Alldeles utmärkt.
SHsom i alla hus fanns ett stort, trefligt badrum med riklig tillging på varmt och kallt vatten, Hvar och en baddar sjillf upp sin säng och dammar sitt rum.
De bonade golfven aftorkas medelst en fuktig rullmaskin, hrilken dagligen tömmes af gårdskarlen, som bar in cokes och ved.
8 ar man klädd och har städat sitt rum.
Det ringer Kl. till frukost, och man går ned i den lilla trefliga matsalen, dar solen blänker in öfver det hvita bordet, aptitligt dukadt af husets unga fosterdotter.
En munter brasa sprakar i den öppna spiseln, och man slår sig ned och njnter af bräckt skinka, ' agg, hafregröt, godt kafie oc) i fiirski bröd.
Då vi slutat äta, litgges en bibel vid hvar plats, och vi läsa högt ett kapitel ur Johannes epistel.
Äldsta sys- tern stiger därefter upp, rullar ned gardinerna, kniiböjer vid sin stol och beder en bön, så innerligt och enkelt som ett barn talar med sin far.
Den lilla andaktsstunden är kort men högtidlig.
Då gardinerna åter rullats upp, diikar brorsdottern utaf bordet; de andra siitta på sig stora förkliiden och i det lilla skänkrummet bredvid matsalen diska .de vid det stora porslinsbordet med sinn blankande kranar det fina porslinet, som i ett par hundra år gått i slakten.
Första dagarna sitta vi och se p i; nar vi hunnit kainna oss hus- varma hjälpa vi till, och medan vi diska och torka, resonneras det i alla upptgnldiga ämnen: religion, politik, litteratur, konst.
Nitr allt star färdigt, g&amp;r hvar och en till sin dagssyssla, Miss Agnes föl-svinner i köksregionerna, Miss Abby ' till sin slrola, och vi f &amp; fatt i en » car » och begifva oss in tillBoston.
Hinner man, rakas mnn vid lunch kl l / n 12, annars till middagen kl. (i. D&amp; middagen är expedierad, samlas Fan kring eldbrasan eller också går man på nrlgon förelitsning, teater eller klubb.
Stannar man beskedligt hemma, pinglar det bestiindigt på tamburklockan och vänner och grmnar titta in, Ett sådant aftonsamkviim ar obe-u skrifligt imderhållande och h jartans enkelt.
Annan spis än andlig bjudes ej på.
Nan .kommer ej, siisom hos oss, tillsammans för att äta, utan för att byta tankar.
Dar 6-8 kvinnor ilro försalnlade ge deras lif, arbete och erfarenheter rikt stoff till sarntnlsäinne.
En '
ar helt sakert; liirarinna, en annan lika uiikert; &gt;biisiness-woinanr, en tredje journalist, artist eller 1iikai.e och allesaminaiis utan im- dantag, klubbkvinnor.
Klubbarna?
För socialt arbete iiro de nog bra men annars mera till skada an gagn.
De förstiira hemlifret och splittra tiden på ett ohyggligt sätt.
Mannen trifras ej hemma, d&amp; kvinnorna ständigt ristas å klubbar, och barnen lanmas i tjänarne~ V M; litet till aren komna göra de &gt;som pappa och mamma och surnmansliitti sig i klubbar de också.
Under den vecks jag Atnjöt giistfrihet i Some~.rillc, besiikte skolorna, hvilks anses vara t. o. m. bittre iin Bostous.
I, Knapp ' s public Schools -;, The English High-School » - och » Foster ' s High-School, tog man mig lir klassrum i klassriim och gaf mig beredvilligt alla de upplysningar jag beglirde.
Amerikanarne iiro stolts öfver sina skolor, och de h a h a skiil att vara det.
Skollokalerna äro präktiga med vackra, ljusa, hemtrefliga klass- rum, ofta prydda med konstföremål.
Till hvarje skola hör ett viil- försedt bibliotek, ett valordnadt laboratorium, praktiskt inredda gym- nastik- och slöjdsalar, hvilka vanligen presenteras som vdöttrrir till Centralen och Xiias.&lt;t Regeringen och staten ha intet med skolorna att skaffa.
Hvtirje stad uppehåller sina .Public Schools~ och), High Schoolso, och a6 finnes en mängd privatskolor, hvilka allt mer och mer vinna an- seende, siisom varande de bäst.a i Amerika.
Hrar skola har sinn metoder och söker sig fram till milet på egna vägar, ofta nya och originells.
Täflan mellan skolorna lir stark.
Skolrådet iii.
sam- mansatt af många olika element, olik e nationalitet, olika t.rosbekiin- nelse, olika kön.
Daraf följer storsinthet, mdngsidigbet och för- dragsamhet.
Föreståndare och förestandarinnor Gro sjiilfskrifna i skoli.ådet, något som borde vara fallet hos oss, likasa inriiljas diiri de erfarnaste och mest intresserade fader och mödrar, afren det efterföljsnsvardt.
Skolan kaa absolut icke rare utan hemmet, lienimet, ej utan skolitn.
Hvilken generositet ris ii vis skolorna!
Barnen betala inga skolafgifter, och all&amp; skolmaterial, böcker, skrifböcker, pennor, blliek m. m. skänkas ungdomen.
Tyskt och svenskt eller kanske riittare skandinavi~kt.
inflytande ar piitcigligt i organisationen af skolorna, ehuru amerikanarne siillan taga emot nggot af andra nationer utar jag.
.
att wförbiittrar och » amerikanisernr hvnd de fatt, ej alltid ' till gåf- vana båtnad.
Eleverna ' tillåtas ett sjalfständigt tankearbete, frammande f ö r.
våra skolor.
Hiir Iiises böcker, ej laxböclrer.
Har serveras ej 2 tuggors i oandlighet, d. v. s. den enformiga metoden att gOra den ena lek tionen till en berättande preparation, den andra till återberattande, med ett ord, läxförhör existerar ej.
Lärjungarna ngå ej på kryckor », bero ej af lärare och lärarinnor, ty de aga en tillgång på böcker och.
ett förstgende att välja och studera, som i hög grad frapperar och entusiasmerar främlingen.
Man hAller t. ex. pB med arabernas historia såsom inledning till Mohamineds.
En gifven läxa i en gifven bok förekommer icke.
Lara~infian uppger 6-7 olika källor, hvilka finnas att tillgå i skolans eller stadens bibliotek.
Går man till stadsbiblioteket en eftermiddag och in i ungdomens rum, ser man dem sitta där, hvita, gula och svarta barn, ifrigt lutade öfver anteckningsböcker.
De.
förefalla så hemvana, att jag tror de skulle kunna taga fram sin bok i mörkret.
I hvarja rum sitta alltid ett par män och kvinnor, rlibrariansr, fär- diga att bistå dem med råd och dåd, ' om det skulle behöfvas.
Lektionerna få ofta form af diskussion, lararen ledande, men tagande liten del uti den.
Likjungens tankegång följes och förföljes, han _får göra skal för sig, uppgifva de böcker han läst o. s. v. Lektianen far öfver sig en fgrg och ett lif, som - är högst medryc- kande.
I de högre klasserna agnas ett par timmar i veckan å!
dagspressen, dagspolitiken, niigon ny bok eller tafla, som kommit ut.
D e unga aga ocksi en allmänbildning, som man exempelvis förgiifves letar efter i England, andra länder att förtiga. '
På tal om litteratur vill jag nämna, att man ej ä r rädd att släppa in det lilla barnet i ' fantasiens rike.
Alla nationers sagor stå upp- radade p i hyllorna i un&amp;domsbiblioteket, och böckernas slitna ytter- plagg skvallra om de många viinner de aga.
För den vuxnare ung- domen ar romanen ej förbjuden lasning, tvilrtom, den anses som en hjälp i iippfostran och uppmuntras diirför.
, J a g önskar, att ni en lördagsafton kunde titta in i ungdoms- rummet i Bostons) &gt;Public Library)).
; Dar st3 de långa borden med grönskärmade.
lumpor, och hufvud vid hufvud sitta barnen dar, från treåringen, som » tittar i bilderboks med en mall &gt;) fröken&gt; vid sin sida, till femton - sjuttonkingen, som sitter fördjupad i iiagon af Nathaniel Hawthornes, Edward Brooks, Charles Kingsleys, Merediths,
Nerrimans, X. Douglas, George Eliots eller nirs Hiimphrey Wards romaner.
Jag har statt och pratat, med en framstaende uppfostrarinna om ungdomsliisning och frtlgade i anledning af ett par böcker jag sHg läsas: » Men anser ni dessa böcker nyttiga för ungdom?
) &gt; Hon s i g på mig, liksom förvELnad öfver fragau.
» Trisst iiro de ngttiga9, svarade hon bestkimdt.
~Romoner illustrern lifvet och hjälpa oss genom exempel.
M h g a af cieni iiro bRttre sporrar d l dygd Bn hundra predikningar.
Tror ni verk- ligen att den unga flicka, som tillsammans med sin mor eller en iildre ~ i i n last Niddlemarch, nligonsin begir det misstaget att anse ett äktenskap inginget af andra.
bevekelsegriinder iin karlek, mo raliskt?
Aldrig!
n Hon hade talat ifrigt.
911 tillade hon liignare: D ~ e o r g Eliot, e Antony Trollope, Sathaniel Hamthorne, Thackeray införa de unga i godt siillskap och öppna för dem dörrarna till tiisen gästfria hem.
Viira flickor botas fran smfiaktig nyfikenhet, afund- sjuka, fåfänga, de sociala sjlikdomar, för hrilka kvinnor mer lin niiin li.70 mottagliga ».
» ?Så än gossarna då?
.De äro alltid begifna p; det heroiska och har i Amerika mycket intresserade af biografier öfver arbetets storman, med dem är det ingen faran, sade hon skrattande.
Tii gingo förbi en femtonårig flicka, så försjunken i sin bok, att hon ej märkte, att vi stannade bakom hennes stol.
Det r a r Narcella hon läste och uttrycket af deltagande i hennes iingu ansikto var vackert.
, Ack », sade min ledsagarinna, de tirar, soni fallas öfver en kmstnärs slcapelse, ar befruktande dagg för hjiirtat, och tro mig, minga och allvarliga äro de goda föresatser en iing flicka gjort sig, böjd .öErer en roman.
Gif henne det biista ert eget och andra länder ha att bjuda, och lämna henne sedan i fred med sina böcker, sina tankar och sina känslor.
.
; &gt; Månne ej denna kloka och erfarna kvinna hade riitt: ' -
235 en trots de amerikanska skolornas stora företräden iir under- visningen i Sverige samvetsgrannare och boklärdomen grundligare an i .detta, skolornas förlofvade land.
Till och med engelskan är ej den basta i de högsta klasserna och man kan få höra sådana språk- liga bockar som, The prince asked her for most .every d a n c e ~ -, She said thai she had lain the book on the table » - DI studied latin some when I ' was at home)) - och hvad värre ar, det händer att de oanmärkta £ii passera.
Visst ger dylikt ens spända förvant- ningar en hård knack - men det måste i alla fall fram - vi sven- skar äro nog.
kanske för mycket pedanter.
I går hörde jag en klass collegeflickor tämligen sjiilfsvåldigt handskas med sitt modei ' srnål under in Påg&amp;ende lektion, men då de senare pli dagen flockade sig omkring den svenska lärarinnan blef jag intagen af deras lifliga och intelligenta samtal.
Det friska, själaglada kamratlifvet och den medryckande lärareentusiasmen, den sknlle jag vilja taga med mig som en återskänk från det land, som s % vackert och siindt upptagit Lings gymnastik, Naas slöjd och lekar.
Hvilken glans ligger det ej öfver en amerikansk ungdoms- skara, gossar och flickor, där de under skämt och jubel tumla om i friluftslekar eller i gymnastiksalarna iiro i full färd med sina öf- ningar och spel!
Och så skulle jag vilja taga med mig hem till våra unga lusten ' för praktiskt arbete.
.
Vi haha tre månaders sommarferier, längre än n %got annat lands, och under dessa borde det ej anses som en tung plikt, utan ett stort nöje och en nyttig omväxling för våra unga män och kvinnor att deltaga i hemmens praktiska sysselsättningar ut ' om och inom hus.
Därigenom vunnes den själfektning, sjalftillit och det oberoende af andra, som så bjiirt faller i ögonen har.
Den friskhet och ungdoms- glädje, som utmarker den amerikanske gossen och flickan, har till stor del sin rot i det omväxlande lif de föra.
Kl. (i äro de uppe om morgnarna.
De bädda sina sängar, städa sina rum, borsta sina, skodon och kläder, allt före frukosten kl. S.
Ofta får man se far och son, de m % nu vara läkare, priister, lagkarler eller hvad annat som halst, skotta bort snön utanför porten.
Hemma i Sverige be- traktas &amp; dant som en förnedrande sysselsiittning.
Våra tjanste- flickor knota mangen g %ng om de få bara större paket; har bära alla, både tjäiande och icke tjänande, korgar och kappsäckar och anse sig ej mindre väl lottade för det.
Vid Harvards Universitet finnas iin i dag studenter, som förtjäna sin uppfostran dar genom.
.
att tjänstgöra som Inorstpojlrar, kypare, bref- och tidningsbarare inom studentikiiren.
I&lt;amrat.lifvet lider ej därpi.
I Amerika ar det en plikt att arbeta, ett nöje att förtjiina piiuningar, en skam och en förödmjukelse att lefva p&amp; andra.
Hur mycket h a h a vi ej att lära af Amerika i detta fall!
Hvad hjalper oss all var stora lärdom, all rår pedantiska grundlighet, oin vi dock till sist st % dar med obotliga refvor i sjalen?
Sverige, Sverige!
16r din ungdom att arbeta, ritt akta det kroppsliga arbetet som själens hälsa.
Du skall d&amp; med trygg förtröstan våga förtro henne din framtid.
CeciIk Jfilow.
Runosiingerskan Párasbe.
.
(Efter en tafla af Edelfellt. !.
P h a s k e, den gamla kvinnan, runoshgerskan, den visa, bodde djiipt i furuskogen i ett gammalt mossigt pörte nara trasket, I h g t f r i n garden.
Det var armt och tran$ darinne, men en brasa brann p&amp; barden.
Skydd mot kölden, skydd mot stormeii gaf den gamlas Iága hydda.
PBraske var van att hungra, hade alltid bark i brödet.
Ödemarkens fasor bodde i den gamlas djupa ögon, alla vintrars köld i blicken, frostens hiirjningar p i kinden och den hvita snön i haret; men p&amp; hennes vissna lappar bodde tusentrig sangen.
PQraske st,od upp friiii sangen, tog förbarmande den lille till sin ringa, l&amp;ga hydda.
Och Iion sporde honom iiiycket: nSag mig namnet p l din modern: - » Jag har ingen *, sade gossen.
oSag mig namnet pb din fader !.)
-- - Gossen svarade:, Jag vet ej A.
-- ~Säg ditt namn!
~ H a sade: n oFiunc.~ ~FrAii 11vad &amp; d. fran hvilka, traktei.
kom du hit till ödemarken ?J, Gosseii ttlg och siig p8 brödet.
i: &amp; du ensam har i vlirldeli utan fader, utan modcr, iitaii hem, du vilsna fiigel?
Kom att mina sorger dela, kom och tag din del i frlijdeiio: Och hon r ä ~ l i t honom ~ ' brödet.
Riinosiiugerskan i skogen bodde icke mer allena.
Ensam, ensam var den gamla, I den gamlas hydda växte tills en dag med höstens fäglar: djiirl och stark d t a ange sontri.
som till söderlanden draga, ~ i i x t e iipp i nöd och armod.
kom en gosse fram till stugan.
vanii en trogen fostwbroder.
vilseganget barn f r i n skogen, hungrade och stred och blöddt?
Nycket trasig var hans tröja, vid hans sjda, vande sedau ooh haus kind var blek och mager.
till sitt hem i skogen iter.
Runoshngerskan rned glädje sAg den unges mod och styrka ' Och hon lärde honom mycket, sjöng om Ukko, gamle guden, om den vise Väineinöineii och om jungfruns son den blide, han, som harskade i höjden.
Men ' nar kvlillens timmar skridit han mot natt, nar himlens harar flammade p&amp; dunkelt fäste, bad han ständigt, ständigt åter: .Sjung om ödemarkens Ironung.~; och hon sjöng med slocknad stamm,,: sDjupa äro Finlands moar, djupt är träskets vida vatten, stark är skogens unge konung.
Han, som brottades med bjornen, han, som slet i .stsycken vargen, tror du, att han fruktar svärdet?
sDjarf är skogens uiige koniiag, han har mött den hårda frosten, dödens andedräkt, som härjar odlarns hopp och bleker kinden.
Han, som icke fruktar hungern, tror du, att han fruktar döden?
$Hög är skogens unge konung.
Ödemarkens djup han känner, stormens dan och askans dunder, alla vinternattens f asor.
Skbgens konung fruktar ingeii.
utom Herren Gud i liöjden.
* Se, ' da reste sig den unge.
Skulderbred och oförfärad sjöng han om de sista orden: sskogenu konung fruktar ingen iitom Herren Gud i höjdenn!
Men den gamla sade stilla: * Ej det bittraste du pröfvat.a St5 en dag till ödemarken kom en hög och mäktig herre.
Följd af knektar och af drangar tågade han fram på jakt.
P&amp; det låga pörtets tröskel satt den gamla stiiin och stilla, och den unge såg med häpriad fräinlingsskarans stolta prakt.
Plötsligt steg den höge herren Eran sin hast och mörk i hågen gick han till den ringa kojan, stannade vid pörteis dörr: » Detta näste maste rifvas,, traskets strand skall ligga öppen, att min jägarhop må jags, mera ostördt här än förr. » Hapen reste sig den gamla, ' vinden slet det hvita haret.
Vördnadsbjudande att skada steg hon fram och ödmjukt neg.
, Skona.
herre, denna boning, mossbelupen, hundraarig I Se, hur ringa plats den tager, höge herre, p&amp; din teg!
* Men beställsam hopen lyder.
Se, då reser sig den iingel Bgat blixti&amp;r, handen knytes, och han star dar vred och stark.
* Vaga ej att pörtet röra, vaga ej att nalkas inera, tag ej ens ett steg, ett enda, på, min gamla moders mark. %, Bind den djärfve, fäiigsleu hoiiom !a * Nej *, s&amp; talade den gamla, sjag skall binda, jag skall fängsla *.
Och hon lade tungt sin hand på hans axel: .Son, var stillas.
Hennes blick med ödemarkens.
striinga, underbara stillhet.
band hans själ med harda band.
Jagarskaran drog rned glädje bort sin väg fra n rifvet pörte.
» Moder, jag vill dö!
Ack hvarför, fick jag icke dö i strid,!
- » TAlamod ', min son, var stilla!
Hoppas allt och frukta ingen.
Bygg mitt pörte upp p&amp; stranden, * bygg och bida bättre tid.
BDLI skall likna skogens koniing.
Arme gosse, I h g ar vägen genoin ödemarkens dunkel.
Många vintrars storm och snö skall din sjal i drifvor badda, men du skall som jag förhitsda11 g&amp; din trygga vag mot niilet, med ett hopp, som ej kan dö?
lilcwin s~raiideiis vass sig biiler, liksom skogens i i n p stammar, ty (le rflsa sig p&amp; nptf.
J) V ~.
dig X stark i liarda strider, bygg lwitiincfigt rifvet.
pörtc.
liir dig lida oförfiirad, res dig, faut din strid blir lang.
I k u a r fri, som fruktar ingen .Du som jag h a r lidit mycket.
iitoiii Herren C+ud i liöjtieii.
Sorgens slag och krigets fasor, (föm till trOst i sorgset hjarta hungerns kval och köldens rysnii " 8, framtidshopp och foriitidssGiig l:.
detta gaf den tid som flytt.
Du skall.böja dig för starmeii Hemslöjden, ett medel mot emigrationen.
a Diskiissionsinliigg.
För endast ett par år tillbaka skulle jag e,i vagat framhiilla hemslöjden såsom en faktor att riikiia med d&amp; det giillde ekonoinisk fördel, och ännu i närvarande stund hör den icke till de arbets- grenar, hvilka nu ge~znst kunna tillförsiikrn sina iitöfvare eu oberoende ställning.
Under de år jag varit i tillfälle att studera lieuisiöjdeii cch praktiskt pröfva dess värde, har jag emellertid fiimit.
att den, riitt ledd och understödd, en girig xkall koinuis ittt blifva af stor.
ekonomisk betydelse just för de på landsbygden boende kvinnor, hvilka vilja eller iiro nödsakade söka sitt uppehiille genom heiuur1) ot.o.
För att kunna rattfiirdiga detta mitt pastaende miste jag fram- lägga några korta uppgifter om heinslöjilens förl&amp;lsnden.
J a g mastc visa hvarför hemslöjden ej ännu kan pariilmas såsom en inbringande inkomstkälla och i hvad mån densaar; iiizl i sitt nu~araiirte tillstdnd %r underkastad påtagliga, missförhAllanden.
Hur bortglömd hemslöjden under 14ngliga tider varit; ar nog väl bekant, likaså att för ungefär 30 lir tillbaka en ny tid för den- samma randades.
Det var d&amp; lronstslöjden viicktes till 18.
3ieu under dessa 30 dr har slöjden som konst betraktad s i uteslutande varit beaktad och understödd, att de lan, livillra ej kunnat framvisa O S aga nilgon - i ögonen fallande konstnärlig allnibgeslöjd H ~ S ~ ~ icke någon slöjd alls.
Så bildades hösten 18 ' 39 Föreningen för Svensk Hemslöjd p&amp; den grund som konstslöjden lagt, och niau ansåg att
denna slöjdgren skulle blifva den förhärskande och taga föreningens största krafter i ansprak.
Vid ett niirma ' re studium visade sig dock, att ett långt,större: arbetsfält var föreningen förbehållet.
Mari f ann enkla slöjdgreuar ännu kvarlefvande bland folket, Iivilka, rätt ledda och understödda, borde kunna blifva till stor ekonomisk vinst, och det betanns efter gjorda kalkyler, att föreningens arbete, i stallet för att ' inskränka sig till en förmecllingsaffar framförallt för obemedlade ståndspersoner, borde kunna vaxa ut till en institution af rent nationalekonomisk betydelse.
Nan fanii * !idare, att de enkla slöjdgrenar hvarom har ar fråga, iitgingo fran sjalfva folket, att de voro folkets egendom och at8t det var ur och genom dessa som vårt land skulle tillföras ekonomisk fördel.
Föreningens stxiifvan blef nn att taga reda på, under hvilka villkor hemslöjde 11 existerade och hvilka fördelar den beredde sina iitöf vare.
Att redogöra för hvurje olilin slöjdgrens förhfillande skulle blifva för vidlyftigt.
J a g viiljer således en enda och tager den för kvinnan viktigaste: vi.ifnadsslöjden.
Densamma lämnar också de basta exemplen báde pS orsaken till slöjdens utdöende och möjligheten till dess uppblomstring.
J a g vill Iörst uppehålla mig vid väfnaden iitöfvad såsom hnfvudniiring.
.
I södra Vestergötland t. ex. %r viifnad af saviil bomiill.
som linne annii i våra dagar vidt utgrenad, och fordomdags voro saviil iilan soiu kvinnor sysselsatta diirmed.
Tillverkningeu har sllticl tillgått SA att arbetet utliimnata från förläggare.
Dessa förlaggare ha sin fördel af att förtjiina högsta möjliga på varan och d i s t e daiolör betala minsta möjliga.
I midten af 1.800-talet betalades för entränning 4 öre, för kladningstyg 5 A G öime: och för tjockare tyger 8 ri 10 öre, allt pr aln.
Sedan dess ha 50 Ar förflutit och hvar och en vet, att denna tid i otrolig grad förändrat lefnads- omkostnaderna.
I hvad man har af verskans stiillning i ekouomiskt hanseende kunnat följa med tiden?
Jo, svaret blir: hvad Iion för 50 %r sedan fick för aln det får hon ungefär nu för meter.
För klädningstyg får hon 7 öre pr m,.
för driillsväf, 60 cm.
bredt, till servietter 9 A 10 öre pr meter.
En väfverska får för en väf af 250 meters liingd kr.
17: 50.
Att sätta upp väfven och väfva oed den åtgår ungefkr 25 dagar.
Att gå en eller två mil till nar- maste järnvägsstation, följa med tåget till den nästa, aflämna väfven samt erhålla nytt garn åtgår en dyrbar arbetsdag.
Diiïtjll kommer
' järnrägsbiljet.ten, nugefär 90 ore.
.If&amp; d&amp; för förloiad arbetstid och biljett kr.
l: W, återstbr siledes kr.
l, ',: TO, p5 hvilket vafverskan, - jag anför här blott ett exempel -- ofta en hel familj, skall lefva under 3 i 4 veckors tid till nästa vaf blir färdig.
l i a n skulle tänka, att de laga arbetslönerns äro en nödviindig följd af fabrikernas inflytande, men då man gent emot den förlorande parten, arbetaren, stiiller den vinnande parten, förläggaren, miiste man betvifla at,t detta antagande h811ei.
streck.
Tager man reda på, förläggarens ekonomi så finner man, att eu under 30 d .. t0 år samlad förmögenhet på 3 400,000 kr.
%r ganska vanlig.
Sådana summor gå ej att inhösta i våra dagar s k i d a ej maskiner anviindas, och har ä r det ma.nniskovarelaer, som af nöd tvingas att i andras intresse tjänstgöra såsom sådana.
J a g har bört berättas, att förliiggarns ibland låta arbetarne iinder en längre tid g&amp; titan arbete, och då de i förtviflan bedja därom få de till svar:: .ja, ni kan ju få vaf, men d&amp; betalar jag ej mer än så och så&gt;.
Stundom komma förlaggarne öfverens att sänka priset, och ingenstädes erhålles d&amp; arbete såvida vafverskan ej nöjer sig med hvad förläggarne ge.
I södra Elfsborgs lans otillgdngljgaste och fattigaste trakter finnes ingen annan möjlighet till förtjänst.
Här ha också de s. k. smil förliggarne sin hemvist-, och de dar befintliga fabrikerna, som sysselsatts handviifverskor, följa samma taxa som förlaggarne.
Men utom det att förlaggarue kuuna samla förmögenhet på affären finnes det ett annat bevis för att de ofvanniiruda arbets- lönerna iiro oskäliga.
I norra delen af länet, diir järnviigen g&amp;r fram mellan Borås och Göteborg, har Almedals fabriker sinta hand- väfverskor.
Dessa vafverskor få från I I till 18 öre pr meter och för- tjäna l: 25 A 1: 50 pr dag.
Vi se saledes att det går för sig att betala nara dubbla arbetslönen.
Hvaruti ligger då den förnämsta orsaken tiii si3 skilda srbetsför.
hållanden?
Jo, oaf~edt förläggarnes egoistiska heriikningar, beror del \ däraf, att hemslöjden arbetar som konkurrent till fabrikerna.
Rvali- tet, färger, allt står på samma låga ståndpunkt som det billiga fabriks- arbetet, hvarigenom priset måste stallas direfter.
Blmedsl däremot behandlar handvafnaden som handarbete, framhaller dess goda ogen- skaper.
och utför varan i handeln till det pris, som den bättre kvali- teten har ratt att fordra.
Hela hemslöjdens förfall, alviil inom viif- iiadsslöjden som inom öfriga slöjdgrenar, befor till stor del p&amp; att; hemslöjden anser sig tvungen att tafla med fabrikerna i yrisbillighet.
Detta %r ett stort misstag, ty handens arbete kan aldrig ersattas ' m
. '
' af - maskiner, maskinens srbets$roduktion aldrig utföras af ' handen.
Srbetsprodukten måste således betinga olika pris.
Men nu ställer sig frågan: Då hemslöjden i våra dagar lefver under s&amp; txyckta förhållanden, hur skall man kunna framhålla den såsom medel att kvarhålla kvinnorna inom landet?
Helt enkelt genom att frigöra hemslöjden från den enskildes spekulation och omdana den till en sjalfstandig affärsverksamhet.
Liksom hvarje fabriksföretag håller p&amp; sin fördel och bevakar sina intressen, s&amp; slrall hemslöjden bevaka sina.
På samma s&amp;tt som fabrikerna ledas af kunniga, intelligenta, med tidens fordringar val förtrogna persgner, så skall hemslöjden stödas och ledas af konst- närer och affärsmän, med samma mål i sikte: hemslöjdens förkofran och arbetarnas fördel.
Under de tre år, som Piireningen för Svensk Hemslöjd verkat, har den ej sysselsatt sig med de större slöjdg~enarna, ' helt enkelt af det skal, ' a t t kapital fattats.
Dess enda afyttringsplats har varit det i Stockholin förlagda, jämförelsevis lilla hcmglöjdsmagasinet.
Icke desto mindre var omsättningen under 1902 95,000 kr.
med en ök- ning från 1901 af 34,000 kr.
Detta tir visserligen ej stora siffror; men då en s&amp; pass obetydlig affärsverksamhet andå under ett enda år ur folkets arbete lyckats framlocka denna summa, hur stora skulle ej snrnmorna blifva om hela vår hemslöjd rtiddades undan förtryck!
De bevis för de inissförhållanderi under hvilka vafverskan lefver, jag hrir ofvan framlagt, a1.0 bland de mörkaste erfarenheterna fr %n mina studieresor, och dock finnes det txakter af vårt land, dar ej ens detta knappa bröd kan förtjänas af kvinnan sjalf.
Från &amp; dana trakter ar dot som utlandet, fabrikerna, hotellerna, de danska och skånska,.
hvitbetsfälten m. p. rekrytera sina arbetskrafter.
Och icke må man undra g % om follret hällre g8r en oviss framtid till mötes i fraininande land, ty » siimre an hemma kan man icke ha det&gt;.
, Sämre an hemma kan man icke ha det.,!
Det ar sorgliga ord då det gäller ens fädernesland.
Och har icke hvar och en af oss del iiti att de blifva uttalade, om ej på annat satt an diirigenom, att vi ej efter basta förmaga söka understödja de sträfvanden, som göras för att andra de rådande missförhållandena?
Vi förbise de smA hjälpkällor vårt land Siger och ha ej tålamod att öfvervinna de första svårigheterna.
.
Hemslöjden ar en af dessa siná hjiilpkiillor, hvilka ingen hit- '.
tills haft tålamod att upparbeta.
: Att med ens p % hemslöjdsarbete erhålla en förtjänst, motsvarande hvad t. ex. Amerika tinder goda förhållanden kan bjuda utvandraren, låter sig ej göra; men i f r h den låga dagspäaning af 70 i, 80 öre för handv5ifverskanY skulle man s&amp; godt som genast kunna höja den till 1,25 1,50 pr dag.
Vore Eör- eningen för Svensk Hemslöjd i tillfälle att utan mellanhänder för- sälja ~väfnadsslöjdens arbeten, skulle en dagspänning af S: 50 rZ 2: 75 pr dag kunna tillförsälsras de öfvade väfverskorna i vara förnämsta väfdistrikt.
Hittills har jag talat om hemslöjden sksom uteslutande existens- medel.
A t e r a t t att saga niigra ord om den siisom binäring.
Har- vidlag kan jn iuga bestäinda berakningar göras, då arbetstiden ej kan bestiimmas.
Priset kan ju dock alltid beriiknas efter yrkes- vafverskans och inkoiristen blir ju beroende på den tid som an- vändes.
Heinslöjden såsom binäring inhste dock alltid aga stor be- tydelse, ty alltid finner den flitiga stunder till öfvers, som kunna till- varatagas om slöjdarbetet är lätt tillgiingligt, och därtill iitgör det en ugtkig omväxling från de dsgliga hemsysslorna.
Fullständig hvila från arbete behöfver i regel.
en frisk människa ej under dagens lopp: Rvila ligger ju egentligen i ombyte af arbete.
O Utom den ekonomiska sidan h u vi afven den etiska, och det ar p&amp; denna hemslöjden ytterst hvilar.
Hela den konstnärliga smaken visas numera biin p&amp; det enkla och friska i hemmens dekorering.
Det ar denna enkelhet, som hemslöjden skall söka bibehallle och utveckla i förfinad.
form, och det &amp; r pii sii siiiit den skall ut- öfva sin upplostrande betydelse på de ungas karakt * och själsod- ling.
Hemdöjden skail gå i teten för den moderna utvecklingen, icke slafviskt efterapa fabrikerna, och med detta mål för ögonen skall den blifva ett al de medel, hvilka medverka till folk6ts för- bättrade lefnadsvillkor och binda landets döttrar fastare vid foster- jorden.
Lilli Zickernzan.
.
Ett diskussionsmöte med ämne: sKan något göras för att minska den kvinliga emigrationen och dess faror?, var måndagen den 4 maj an- .ordnadt af Fredrika-Bremer-Förbundets samkviimskomit8 i K. F. U.
M. stora sal.
Mötet, vid hvilketJ1.
ikrl Lgclia WuAlst7-önz fungerade som ordförande, inleddes af fr-öken Cert7~ul Adelbory med ett langre anförande, livilket på annat ställe i ' detta hafte meddelas.
Vid diskussionen soin föl.jde, talade? * ed.
con Iioch om den kolossala förlust, som emig ' rationen åsamkar v k t land, betonade starkt att hvarken patriotiska ord eller tvångsåtgärder hjiilpa att stäfja densamma, utan att botemedlet mot utvandringen låg i gynn- sammare ekonoiniska.förhAllanden och utsikten till en betryggad framtid för vår landtbefolkning.
För att vinna detta inAl borde egna hems-rörelsen uppmuntras, srnAjordbruket höjas och staten förhjillpa de mest betungade af sina medborgare, dit talaren räknade statare, torpare och daglönare, till att blifva sjlllfständiga jordbrukare, att kvinnorna därvid kunde spela en viktig roll, visade exemplet fran Danmark; vidare skulle tillfällen till upplysning, genom bildande nöjen, förelasningar, vandrande bibliotek o. s. v. göra lifvet rikare och gladare och skapa en starkar~,fosterlandskänsla hos Sveriges ungdom.
- D73 IiCtrl Hilcleb7 * artcl kompletterade inledarinnans upp- gifter om den fara, som genom oärliga agenter och bedrägliga annonser hota v i r a unga landsmaninnor; ansag, att lagstiftningen mot den Hvita slaf- handeln vore otillräcklig och att härvidlag reformer vore af nöden.
Som bobemedel mot emigrationen satte $ifven denne talare upplysning och folk- bildning, framhöll folkhögskolans betydelse samt vikten af förbättrade bostadsförhå-llanden för valr arbetarebefolkning, hvilken liksom hela vårt folk borde fostras till att utveckla iner intensitet i arbetet forutcm en star- kare samhörighetskä,nsla beträffande fosterlandets intressen.
- F r ö l m Cta7-a \ Vc~hlstinönt lamnade en redogörelse för de föreningar och komitder, som redan kommit till stånd här hemma och i utlandet för att hämma emigra- tion och de itgärder som af dessa vidtagits för att gifva skydd i t unga resande kvinnor.
- Hem Linclqeist (socialist) kritiserade de bemedlade klas- sernas arbete för att stäfja emigrationen och hindra den Hvita slafhandeln.
under det att * den Hvita slafliandeln~ existerar i vårt eget lands d. v. s. den kvinliga arbetskraften euploiteras och arbetsgifvarna nedpresia lönerna till svaltlöner.
Ansag att denna sida af saken ej behjiirtats af våra dagafs samhällsförbättrare och att om det bereddes arbeterskan tillfälle att ulefva drägligts i sitt eget land, hon ej skulle tanka på att lämna det för ett annat.
- I+öken Lilli Zicltormun replikerade på, sätt och vis den föregående talaren, genom att visa, hurusom just den oriittrådiga nedpressningen af arbeterskans valförtjänta lön i hög grad behjärtats och att ex. Föreningen för Svensk Hemslöjd satte sin förniimsta striifvan i att höja arbetsmarknaden och för- bättra den arbetandes ställning.
, (Se fröken Zickermans artikel på annat ställe i detta nummer.)
Med nbgra sammanfattande ord af ordf., dr Wahlström, öfver den hhllna diskussionen: afslutades mötet.
Nllgon resolution fattades ej.
. '
,
Arbeterskornas stiillniiig i Stockholm.
Den G maj.var diskussionsmöte ordnadt i Arbeta.reföreningens lokal för behandlande af ofvanstAende .frliga.
Mötet började med en hel serieinlednings- föredrag belysande ämnet ur olika synpunkter.
l+u W&amp;~ran och f7.u Sterkg talade om arbeterskornas, särskildt sömmerskornas, IöneförhAllanden, doktor framliöll behofvet af Iivila, och sömn samt faran af I \ iarolina Widcï~tl~öni.
öfveranstrhngning, pastor X. BesX: oici utvecklade betydelsen af en lag- stadgad hviloclag samt meddelade livad som i andra länder gjorts i detta hänseende, cloccrztcn, A&lt; Cassel betonade t ' ackföreiiingsrörelsens stora be- tydelse, rcrlalitör s. Koch talade om bostadsfragan och framhöll vikten af att söka skaffa arbeterskorna goda bostiider samt tillfälle till uinglinge, bi1: dning och förströelse och slutligen förordade .kr.
kand. Cciwl behofvet af siirkild skyddslagstiftning för kvinnan.
Efter dessa anföranden, hvilka samtliga voro sakrika och intres- santa, upplästes ett förslag till resolution och därefter förklarades ordet fritt Resolutionen hade följande lydelse: .Män och kvinnor af olika yrken och samhällsklasser, samlade til- möte angående arbeterskornas stallning i 8tockh " bm, förklara härmed de nu rQdande förhallandena mycket otillfredssthllande och uttala sin förhopp- iiing om, att den al1: männa: opinionen afgjordt skall stalla sig pA arbeter- skornas sida i deras sträfvan för bättre existensvillkor.
De bästa medlen att n&amp; dessa mal anser mötet vara, dels en fast arbeterskeorganisation.
dels af lagen stadgadt skydd för kvinligt arbete och till de mindre verk- städerna utsträckt, noggrann yrkesinspelction.~ Under diskussionen yttrade sig bland andra fröken Gertrud ~ d c l b o r g ', som framhöll sasom sin öfvertygelse nödvändigheten af att kvinnorna.
organiserade sig till fackföreningar, men samtidigt önskvardheten af att hvarje fackföreningsrörelse respekterades af arbetarna själfva och SA att t. ex. intrlide i besthmd förening icke fordrades.
Fröken A. vande sig sedan mot förslaget att i resolutionen skulle inryckas uttalande för skydd för kvinligt arbete.
Tal., som vid d e stora kvinnokonfereiiserna utomlands haft tillfiille ahöra diskussioner i denna frKga, hade funnit, att hsikterna for och emot skyddslagstiftningen stodo jämnt emot hvarandra, samt att bland motstandame till skyddslagstiftningen funnos sAvhl arbeterskor som yrkesinspektriser.
Under sadana förhallanden skulle det darför vara olhmp- ligt, att vid ett möte, där det stora flertalet af de närvarande ej satt sig i i uti hvad fragan gällde, uttala sig för den ifrågavarande reformen och yrkade dlirför, att den punkt uti resolutionen, som berörde skyddslags stifningen, skulle utgh.
Resolutionen blef emellertid sedan i oförhndradt skick antagen.
Vidare godlrende mötet med knapp majoritet en d d: r A Nyström föreslagen gensaga mot firman Carl Broinan $ komp: s förhillande till ' de sömmerskor!
som tillhörde fackföreningen.
Det ar att beklaga, att mötet afslutades med detta mot en enskild person riktad ' e hugg, som illa sthmde öfverens med den sakliga och mått- fulla prhgel, som eljes stämplade detsamma.
,
Praktiskt arbete och huslighet för våra unga flickor.
(Insandt)., Utan att göra anspråk på att kunna behandla ofvanstående fraga uttömmande, vill jag likväl här framkasta .några synpunkter i iiinnet, hvilka troligtvis hvarken äro särdeles nya eller oxiginella, inen som jag icke desto mindre vagnr frainlagca af den orsaken och med den ratten, att saken ligger mig varmt om hjärtat.
Det har ofta och med skäl klagats öfvei att den unga flickans praktiska iippfostran och hennes väckande för lifvet omkring henne försiiinmats och detta just iinder en tidpunkt, då, det praktiska arbetet för hennes kropp och sjkl skulle vara det nntnrligaste, det sundaste, inest utvecklande och hälsobringande.
Ehuru allt godt kan sägas om våra elementarläroverk för kvin- lig ungdom och den allmiinbildning, de skänka sina lärjungar, måste vi dock erkanna, att öfvandet af de praktiska färdigheterna försummas och att de unglicke fil sin blick öppnad för verkligheten och dess kraf.
Då den unga flickan genomgått åtta-klassigt läroverk anses hon vanligtvis hafvri, afslutat sin uppfostran och vara hvad mau kallar.
allmänbildad.
Hon är nu färdig att börja lifvet.
För de alla flesta ter sig nu världen i ett roseuskimmer.
Det närvarandes lycka och gliidje njutes i fulla drag.
Men äro nöjena ej endast en vederkvickelse efter arbetet, lamna de snart blott en, tomhetskansla, och hemmet och samhället Ciga annu en missnöjd, onyttig och allt annat an lefnads- frisk medlem att dras med. '
Andra ur kamratkretsen, de s. k.
mindre lyckligt lottade, hvart g å de, hvartill anses de mogna?
De ha fått uppfostran, och denna skall bli medlet att förslraffa dem utkomst.
De skola nu bestämma öfver sin framtid, på hvilken plats de skola hamna antingen i skol- salen, på kontor, telefon, telegraf, post eller, i lyckligaste fall, i bank.
Snart iiro de en af samhällets irlalngri.
arbetsinaskiner utan att nAgon- sin ha fått tillfälle öfva sina Isvinliga förmögenheter och förqkaffa sig någon huslig fardighet.
En del unga flickor stanna i hemmet, och skola har söka fylla eu plats.
Men huru ofta se de ej med förundran och sorg, att de alls ej kunna finna sig till ra.tta, indela sin tid, a n v a d a sina k w - skaper eller på ntigot satt göra sig nyttiga, ehuru de i skolan kanske » lyste som stjärnor », och ehuru de kSinna sig så kraftiga, att de kunde flytta små berg.
De lyckligaste stallda aro viil.
de, som h a h a uågra siirskilda anlag att utveckla eller f &amp; utbilda sig till något visst lefnadskall.
Skollif vet fortsätter annu p i sätt och vis, fastän i annan form, för dem ined sin fordrso på oidnade arbetstider och sina laxor och .upp gifter att lösa. '
6:
Om nigra år skola eniellertid de Aesta af dessa unga kvinnors lif gestalta sig p i annat siit&amp; och lifvet kommer i det hela med samma kraf på de ' m alla.
De skola blifva hustrur, husmödrar och mödrar eller skola som ogifta bilda egne hem, ensamma eller för någon eller några af sina ' närnmste anhöriga.
' Alla kvinnor komma således i mer eller mindre grad att behöfva kinnsknper i hemmets ordnande och styrande, i matlagning,- barna- v i d etc. Och trots den alliiliinbildning skol %ren skänka, m %ste det jii erkiinnas, att de flesta unga kvinnor starta i lifvet utan dessa lrunsknper.
' v) Man kan visserligeu rned skiil inviinda, att praktiska sysslor lar ' sig den unga kvinnan med lätthet nar hon behöfver, d i anlag (iibiiför ligger i de flesta kvinnors natur ..
Men har man betiinkt, afveii om den praktiska fiirdigheten 18tt nog vinnes af den inogua kvin- nan, livilken kraftförbrukning ligger däri, att kimskapen ej inhämtas, jost d&amp; den kroppsliga styrkan iiro störst och den fysiska spänstig- het mest öfvei.svsillande, * d. v. s. i den första nngdomeri?
Att det således förefinnes en lucka.
i den Irvinliga allmiinbild- ningen, d8rom.
Iran ej vara mer lin en mening.
Hiir denna brist skall afhjiilpns rned den största möjliga nytta för individen blii- en svårare fraga att afgöra.
Att afbryta slrolg8ngen ' och få det kroppsliga arbetet till stand just vid 13, 14, 1.5 års åldern döter troligtvis .allt för stora.
prak- tiska svårigheter.
N %got kunde dock kanske göras om skolarbetet vid denna tid betydligt minskades, så att den tinga flickans krafter kunde tagas i anspåk i hemmet.
&amp; !en ett systematislct genomfördt deltagande i de husliga sysslorna kan likväl först börja efter sliitad skolgång.
Kan hemmet ordna det hiisliga arbetet sa, att den unga flickan med ordning, punktlighet och samvetsgranijhet deltoge däri, vore troligen den b&amp;ta viigen funneii.
De svårigheter och stiindoni oöfverstigliga hinder som möta för att förverkliga d ~ t t b mål har emeller- tid t. o. m. mangen duktig hiismor och god moder till sin 1edsnad.mkst intyga ..
Jag tror därför, att målet skulle vinnas, o u praktiska fort- siittningskurser för unga flickor mera a.llmant anordnades.
' Utom de pralrtiska fardigheter som har bibriugades skulle den kvioliga iingdomen genom att själf » taga is erhiilla större aktning för det kroppsliga arbetet, biitbre förstå att uppskatta hvarje arbe- tande indi \; ids vBrde, med ett ord, Iiira sig betydelsen af arbetets %ra.
----- o. 5 '.
- Den högre flickskolan och afven folkskolan liai.
p5 de senare &amp; ren s0kt afhjglpn clenna brist geiiolm 1iiii.srr i Iiiislig ekoiioini i n ~ d shviil pr4; tiska soin teoretiska lektioner.
- - Halt.
' i sid. 183 rad ' 17 nedifriin star pSkarstedt » _.-x__- - las » .c; lar~biicls~.
.
