# ID: svediakorp-per2598
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,503
# sentences: 620
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


i ROSTRATT FOR KVINNOR * Tidning utgiven av Landsforeningen för kvinnans politiska rösträttm.
&lt; MOTTO: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
N r 15-16.
STOCKHOLM, 15 AUGUSTI 1915.
IV.
ARG.
Även Island.
utkommer dan 1 och 10 i VIV m W.
Redaktion och Expedition: 6 LwtmakamgatmI och &amp; dag kl. 1 /, 3-1 /, 4, Redaktionstid: Expeditionen Oppen vardagar kl. 1-4.
Rikstel.
Norr 600.
Alim.
tel. 14729.
Telegramadress: € % %trätt, Stockholm.
Prenumeration genom posten: pris för 1915 i krona.
&amp; nummer 5 m.
For utlandet sker prmumeration atingen ge- Posten genominsändandeav lkr.
75 öre i poetanviening till tidningena ex- pedition.
&lt;I Det är icke för kvinnans skull, icke för hennes eget inlresses skull, som jag ivrar för att hon skall tillerkännas sina mänskliga rättigheter, utan därför att dessa rättigheter äro undanhållna, lika gott vem.
Icke för kvinnans, utan för statens, för samhällets egen skull önskar jag att kvinnan måtte få sin rösträtt och val- barhet erkända.
Riksdagen, sådan den nu är sammansatt, re- presenterar icke svenska folket, utan på sin höjd manfolket.
Det sägs att kvinnans egenskaper Bro så olika mannens, att hon där- för icke ’ bör hava samma rättigheter som han.
Jag vågar p&amp;stå motsatsen.
Just därför att hennes egenskaper äro olika mannens, bör hon vara representerad i riksdagen, emedan riksdagen eljest icke representerar hela folket.
Logikens irrgångar.
Efter den uppmärksamhet, som p.res- sen, enkannerligen högerpressen, visa- de kvinnorösträtten under namninsam- lingens dagar, ha vi verkligen blivit en smula förbisedda under det senaste året.
Det är världskriget, som i.
syn- nerhet lägger beslag ~å dagspressens intresse och utrymme.
Emellertid dryftas där ju aven inre nolitiska och sociala frågor, t. ex. nykterhetsfrågan.
- Pressens relativa tystnad rörande vår fråga kan tydas på olika sätt.
” Den organisationsförmåga, offervillighet och det allmänintresse kvinnorna hava visat, såväl i vårt land som i de kri- gande länderna, har omstämt motstån- darna och tystat motståndet ”, tänka optimisterna.
“ Man avvaktar den in- verkan kriget har på kvinnornas livs- fråga i de stora kulturländerna och håller sig tyst under tiden för att inte i förväg blamera sig ”, tänka de speku- lativa “ Man tiger, därför att man för- brukat all ammunition och därför att den gamla förlegade ändå m h t e fram, när frågan På Wtt kommer upp i riks- dagen ”, tänka de, som kämpat så länge för rösträtt, att de förlorat alla illnsio- brev ” ådagalägges vidare, att männen äro dåliga lagstiftare.
Därav dra vi för vår del samma slutsats, som vår Herre gjorde vis ii vis Adam i paradi- set: ” Det ä r icke gott för mannen att vara allena ” När författaren sedan gör ett stort nummer av de olika anlag, som de båda könen äro utrustade med, så tycks den slutledningep ligga nära till hands, att det är en olycka att endast det ena får göra sig gällande inom lag- stiftningen.
Men så resonerar inte för- fattaren.
Kvinnorna äro lika dåliga lagstiftare, tror han, utan att förete en skymt av bevis för sin tro, och då blir summan av det hela en ännu större dålighet.
” Låt det nya och moderna (d. v. s. kvinnorösträtten) först be- stå eldprovet! ’ ’ heter det litet längre fram.
I den önskan instämmer helt visst varje rösträttskvinna, men ön- skar närmare besked om hur författa- i ren tänkt sig den saken praktiskt ord- Dadm Den som skall ådagalägga sim- kunskap måste få tillträde till vatten, 1 ded som skall visa flygförmåga, måste få röra sig i lyften, och för att kvin- Då och då kommer emellertid en ar- norna skola kunna visa, att de kunna tikel, som viigleder gissningarna Un- utöva sin rösträtt med förstånd, måste der inflytande av en viss fruktan, att de äga denna rätt.
Då författaren påstår, att de politi- röstrattsagitationen skall vinna ter- räng genom de danska &amp; vinnornas se- ska problemen i Sverige för närvaran- ger, skrev Sv.
Dagbladet för någon tid de äro helt olika mot grannländernas, ‘ sedan nåma betraktelser, som den kal- så har han därigenom utestängt sig] ar ” den kviiinliga rösträttsagitatio- från möjligheten att vinna erfarenhet nen ” och som äro ganska belysande for därifrån.
tänkesätten inom vissa kretsar just nuK Den digra lunta med erfarenheter Låt oss då forst konstatera, att to- från Amerika och Australien, som 5 nen är hyvsad och betydligt mera be- års utredning förebragt, tas e j alls med I skedlig och mindre tvärsäker än 1913. i betraktande.
Således kan det effekt- Dess största brister iigga P &amp; logikens fulla utropet just ej innebära annat än: 1 1 i ~ FRIHERRE STACKELBERG i Andra kammaren 1884.
En hmning &amp; An Mrs Chapman Catt.
Vid festen i StOckholm den 5 juni firande av de danska kvinnornas röst- rättsseger avsändes en skriftlig häls- ning till Internationella kvinnoröst- rättsalliansens Ordfaande7 underteck- nad av en stor del av de närvarande, representerande icke mindre än åtta nationer.
I brev .till L.
K. p.
R:s ordförande framför mrs Catt sitt taek till un- dertecknarna och uttrycker sin glädje över att bland dem återfinna namnen På så många kgra vänner.
Det är ett dyrbart Och kärt minne, säger mrs och jag längtar att få lämna det till eftervärlden, i arv till kommande generationer.
Det ä r soli- dariteten inom vår stora rörelse som ger oss styrka Och mod, Och vi att varje land skall ” hålla rösträttens fana högt, tills seger är vunnen i alla länder ”.
I Jag har mottagit telegrafisk under- rättelse om att rösträtten segrat i Dan ’ mark och att den segrat på Island, och jag följer med otålighet och livligt in- tresse den fortsatta striden i Sverige.
Danske konungen undertecknar kvin- noröskätten.
I oktober månad förlidet år erhöll den rosträttsintresserade allmänheten genom en isländsk trawlare medde- lande om att Islands kvinnor den 12 augusti erhållit politisk rösträtt och denna nyhet bekräftades någon vecka senare genom från fru Briet Asmundsson till det internationella rösträttsorganet Jus suffragii.
L ~ ~ - förslaket, som antagits av Alltinget, har endast väntat på kunglig sanktion för att träda i kraft och detta inträffa- de den 19 juni i år, då danske konun- gen underskrev den nya isländska grundlagen.
Då man vet att Islands kvinnor redan år 1886, och då utan kamp, erhölIo kommunal rösträtt, kan det ju väcka förvåning att det dröjt så länge innan den politiska rösträtten och valbarheten tillerkändes dem, men detta har sin egentliga orsak i de eko- nomiska förhållandena.
Man drog sig för att sammankalla extra Allting och beslöt att lösa frågan om kvinnornas politiska rösträtt i samband med den revision av grundlagen som var före- stående.
Banbrytaren för den isländska kvin- norörelsen var den numera avlidna, och på flera områden framstående Thorbjorg Sveinsdottir i Reykjavik, som oaktat sin saknad av rättigheter dock fick det största infly- tande på stadens angelägenheter och var självskriven talare på de politiska valmötena.
Hennes arbete upptogs av de i rösträttskretsar kända ledarna för Islands tvänne kvinnoföreningar, Kat- rin Magnusson och Briet Asmundsson, båda intresserade och verksamma för utbredandet av röstrattens ide.
Till den varma lyckönskan vi sända Islands bvinnor med anledning av den vunna segern, vilja vi foga den för- hOppningen, att den nya rätten skall stärka deras ansvar som meddelaktiga i langets öden, ty Islands lagar, liksom de övriga nordiska ländernas, kräva en omfattande revidering, särskilt i vad som rör äktenskapslagar samt skyddslagar för kvinnor och barn.
Här ha Islands kvinnor uppgifter som vän- ta och uppgifter, vilka ligga dem nära just i deras egenskap av kvinnor och mödrar.
* tt strid därom tvivlar jag icke, men icke heller om utgången.
Itättvisan segrar alltid i Gift kvinna i statstjänst.
Löneregleringskommitth har nu yttrat längden.
sig rörande gift kvinnas anställning i Och er kommunikationsverken.
Kommitten har kommit till det resultatet att några särskil-.
2 ',.
" x_ .. _ -, ",, ~ I; ' C) DD~ En flioka.
R ~ S T B A T T FOB IXYIXEOR -, o 8m-B.
JOHNV, LOFWN &amp; C:O - ' N:R 15-16 I Sveriges äldsta, storeta o. b b t renommerade specialaffär i Hälsingborg den 30 Juli 1915.
Lily och Anton Mdnsson.
rodd Österberg.
passning.
Om man hjälper en man, så hjälper han en igen; men uppassning äro männen vana att honorera med drickspengar.
Det var också önskan om att giva kvinnorna ett ökat självförtroende, som låg bakom hennes två stora dona- tioner till Sveriges kvinnor: 50,000 kr, till Landsföreningen för kvinnans PO- litiska rösträtt i och för upprättande av samhällskurser huvudsakligen för landsbygdens kvinnor, och egendomen Småryd invid Båstad till Fredrika- Bremer-Förbundet f " r öppnande av en fruktodlingsskola g e n förstnämnda donationen har nu varit i verksamhet i fyra år, och varje termin är det mån- ga flera län som ansöka om att få dessa kurser, än som kunna komma i åtnjutande av dem.
De ha varit av ovärderlig nytta för hela den svenska rösträttsrörelsen, och vi hoppas att de allt fortfarande skola göra givarens namn känt och ärat runt allt Sveriges rike.
Småryd skänktes vintern 1914, varfiir fruktodlingsskolan väl knappast kommit i verksamhet än; måtte den kunna drivas i hennes anda, bliva icke bara en utbildningskurs, utan giva kroppslig och andlig träning åt elever och elevers elever.
Säkert skola vi här i Sverige försöka att förvalta hennes gåvor, så att hon skulle kunnat vara nöjd med oss; det ä r det enda tack vi kunna giva henne och bästa sättet för oss att hedra hennes minne.
Men hennes livsgärning i England, hur skall det bli med den, när den som var dess ledande tanke och sammanhål- lande kraft, icke mera finnes?
I det sista brev jag fick från henne, april detta år, skriver hon: Jag har erbju- dit Kingsfield å t engelska nationen; hoppas de taga emot gåvan. '
Låt oss alla hoppas det samma; det ä r verk- ligen en skänk å t engelska nationen, både Englands kvinnor och Englands män; måtte de vårda den.
F r u Bergman-Österberg var vår Landsförenings första och enda he- dersledamot.
Hon hade också medaljeh Litteris et Artibus, fosterlandets enkla erkänsla- till den som gjort dess namn känt och hedrat ute i den stora värl- den.
Måtte svenska ksinnor icke anse sin skuld till henne återbetalad med detta; måtte de och de engelska kvin- norna förstå, att det enda tack som duger å t den, vars hela liv varit en gåva, är att giva vidare av samma art och i samma riktning.
Må vi alla, var och en i sin stad, och efter måttet av våra krafter, försöka fullfölja hen- nes verk.
Lund i augusti 1915.
Anna Wicksell.
En bortgången märkeskvinna.
Martina Bergman-Österberg När detta nummer av Rösträtt föl Kvinnor utkommer, ha våra läsare r e dan genom dagspressen erfarit, att fru Bergman-Osterberg gått bort.
Det äi svårt att fatta, att hon ej finnes mera ' för undertecknad - och säkert många .med mig - hade hon, hon personligen icke hennes Kingsfield, blivit som en sorts fast institution, en liten svensk oas mitt i det stora England, som mal!
alltid räknade på att finna där; sven.
ska kvinnor, som kommo till London antingen såsom gymnaster eller i nå.
got socialt syfte, kunde alltid hos hen.
ne finna ett vänligt intresse, praktiska goda råd och, ifall man hörde till dc priviligierade, vila och vänlig omvård.
nad, när man som bäst behövde det.
var trött och sliten efter kongresser kommitteer, arbete och jäkt.
Det är visserligen en tröst att veta att hon hör till dem, som leva vidare i sitt verk såväl i Sverige som i England; men det personliga, den väckande och u p p friskande originaliteten, det varma hjärtat och det rediga förståndet, del skola vi nu aldrig mera återfinna, var- ken där borta eller här hemma.
Det blir ett stort tomrum efter henne.
Fru Bergman-Österberg var född 1849 i; Malmöhus län.
Under 70-talet var hon dels privatlärarinna, dels medarbetare i Nordisk .Familjeboks re- daktion, där hon även stiftade bekant- skap med sin man, d:r Edvin Öster- berg.
Därefter slog hon om och gick igenom kgl, gymnastiska bentralinsti- tutet, därifrån hon utexaminerades 1881, och kom så direkt till London, d ä r hon erhållit platsen efter fröken Concordia Löfving som gymnastikin- spektör vid Londons kvinnliga folk- skolor.
Som sådan verkade hon till 1887, men redan två år dessförinnan hade hon grundat sitt första Physical Training College i Hampstead, en av Londons friskaste och trevligaste för- städer.
Sedan detta institut efter tio års verksamhet vuxit sig stort, flytta- des det 1895 till Kingsfield, Dartford, Kent, ett par timmars järnvägsresa 5der om London, och där har nu allt- så arbetet bedrivits under 20 år i om- givningar, som bara ett gammalt en- gelskt manor-house och en gammal en- gelsk park kunna skänka.
Det har blivit Englands förnämsta utbild- ningsanstalt for gymnastiklärarinnor; den som genomgått Kingsfield och re- kommenderades därifrån, var alltid sä- ker 6m plats och om högre avlöning än elever från något annat institut.
Men fru Bergman-Österberg uppfatta- de också en gymnastiklärarinnas ställ- ning, plikter och ansvar som omfat- tande vida mera, än vi äro vana att inlägga i detta begrepp.
En sådan skulle enligt hennes mening " ge hela sin tid och hela sitt intresse åt samma skola, vara ledare på lekplatsen liksom hon var det i gymnastiksalen, 6vervfr- ka barnens utveckling, förekomma de- formiteter och vaka över skolans sani- tära förhållanden. "
Att genomföra ett sådant pro ram ä r naturligtvis lättare i England, P; där de flesta skolor av nå- gon betydenhet äro internat, än det skulle vara här hemma; att det också lyckats henne att i England vinna in- steg för det, kan man sluta sig till av det stora rum, som friluftslekar intar i institutets praktiska utbildnings- schema.
Det 60-tal flickor, som institutet kan rymma på en gång, tillbringa där två å r av sitt liv under nästan idealiska förhållanden; de gå hela dagen klädda i institutets bekväma och dessutom ovanligt klädsamma gymnastikdräkt, de dela sin tid mellan teoretiska stu- dier, praktiska övningar och fria le- kar, båda de senare så mycket som möjligt i fria luften; gamla svenska danslekar stå högt i kurs på Kings- field, och gamla engelska och skotska sådana ha letats fram u r oförtjänt glömska och kommit till heder och värdighet igen.
Flickorna få själva praktiskt pröva, vad en idealisk hygien är värd för kropp och själ, och var enda en utav dem går sedan ut i livet med en klart fattad mission: att göra Englands kvinnor kroppsligen och andligen sunda, skapa sunda mödrar, sunda, uthålliga och glada arbetsmän- niskor.
Detta och ingenting mindre har varit målet för fru Bergman-Osterbergs strävan under ett helt liv; målet har icke varit att öppna en ny förvärvs- gren för kvinnor, målet har varit att göra kvinnorna dugligare var och en för sin gärning genom att från barn- domen skaffa dem det första villkoret för allt framgångsrikt arbete, hälsa, krafter, arbetsglädje och livsglädje - och därmed följande karaktärsstyrka, självförtroende och självkänsla.
Ingenting upprörde Martina Berg- man-Österberg så mycket som bristan- de självkänsla hos dugliga kvinnor.
Jag tror aldrig, jag träffade henne en enda gång utan att hon talade om detta.
De svenska kvinnorna, sade hon, äro duktiga, ordentliga och plikttrogna, men de förstå sig inte alls på att sköta sina män.
Man skall hjälpa sina man- folk, men man skall icke passa upp på dem; det kan gott hända att det blir samma saker man gör för dem, men det gör en stor skillnad både för män- * Sedan detta skrivits, har meddelande nen och kvinnorna, om de förra få ta emot dessa saker som en likvärdig, ingått från England att gåvap - uppskat- god kamrats hjälp, eller de få för sig tad till €30,000 (540,000 kr.)
- med tacksam- att det är en dem tillkommande upp- het mottagits.
I ~~ Uttalanden om kvinnorösträtten i Kaiifornien.
Efter en resolution, föreslagen av senator Kehoe, har senaten i Kalifornien enhälligt uttalat sig för kvinnorösträtten och dess go- da verkningar i Kalifornien.
I andra stater hade det ryktet vunnit spridning, att kvin- norösträtten uppvisat mycket misslyckade resultat och att senaten mest av allt önska- de att bli befriad ifrån den.
Men i resolu- tionen står det tydiigt och klart uttryckt, att verkningarna av samma medborgarrätt LAGERtSONB SKOmAGASiN dakobsgatan 18 - Frcdsqatan 8 * ~ -- 1 Klass Dunskrädderi.
Alltid välsorterat lager i fördelaktkga prislägen.
specialite: J.
A. WETTEWRENS FABBI&amp;l !l %B.
De svenska kvinnornas fredsresolution, som söndagen den 27 juni antogs av 91,256 kvinnor, samlade på 343 möten över hela landet, överlämnades, den 10 juli till regeringen genom en deputa- tion, som för ändamålet uppvaktade utrikesministern.
Deputationen bestod av centralkommittens ordförande, frö- ken Anna Whitlock, samt två av dess medlemmar, fru Agnes Eberstein och fru Agda Östlund.
Vid överlämnandet yttrade ordföran- den, att kvinnorna känt som en oav- vislig plikt att som kvinnor höja en gemensam protest mot kriget.
Efter en kort redogörelse för mötenas karak- tär och omfattning betonade ordföran- den ytterligare kvinnornas tacksamhet för regeringens neutralitetspolitik, och slutade med att uttala den förhoppnin- gen, att den fredsönskan och neutrali- tetsvilja, som finnes uttryckt i resolu- tionen skulle få någon betydelse.
Excellensen Wallenberg meddelade i sitt svar att regeringens medlemmar hade funnit resolutionen vara klokt avfattad, sådan den genom pressen vo- re dem bekant.
Med anledning av kvin- nornas tack för regeringens neutrali- tetspolitik kom samtalet att beröra den lilla klick, som oavlåtligt motarbetar denna regeringens politik, vilken vun- nit riksdagens enhälliga anslutning.
Det vore av vikt att det ej blott på möten, utan överallt i det privata li- vet göres front mot den tankegång som denna lilla, men ivriga klick av " aktivister " söka utbreda.
Kvinnorösträtten ett nykterhets- folkets in-sse.
Enligt Göteborgs-Posten gjorde logerna n:r 11 Rechab och n:r 4064 Nya Krafter av I. O. O. T., omfattande cirka 200 medlem- mar, vid sitt gemensamma möte söndagen den 1 augusti efter en längre diskussion följande uttalande: Då nykterhetsfolket allt mer funnit, att nykterhetsfrågan endast helt kan lösas ge- nom lagstiftaiingens väg, gäller det för alla vänner av folknykterhet att få det största möjliga inflytande i den lagstiftande för- samlingen.
Då vi ännu har kvinnan stå- ende nästan helt och hållet.
utan allt poli- tiskt inflytande, bör det ligga i nykterhets- Eolkets intresse att göra allt som kan gö- ras för att bereda Sveriges kvinnor möjlig- het till att säga sitt ord, där rusdrycks- €rågan såväl som alla andra Sveriges väl och ve berörande frågor avgöras.
Det måtte vara ont om läkare.
~~ för kvinnor som för män visat sig så goda, att om man återigen bleve ställd inför ett val, förslaget skulle gå igenom med över- väldigande majoritet.
Antagandet av kvin- nans politiska rösträtt, heter det vidare, har varit en av de främsta faktorerna, där det gällt folkets politiska, sociala och indnstri- slla framåtskridande.
I sina kommentarier till resolutionen till- Lägger tidningen The Nevada State Jour- nal: " Denna resolution har antagits av en senat, som uteslutande består av män och vid en tidpunkt, då inga nya val äro före- stående, varför tanken att resolutionen skpl- le vara ett politiskt schackdrag, är helt ute- sluten. "
Aven många andra politiskt initie- rade och intresserade män lägga oförbehåll- samt i dagen sitt falla erkännande av kvin- norösträtteq och anse, att man, sedan kvin- norna blivit medbestämmande, icke kan frångå, att tien politiska moralen undergått en avsevärd förbättring.
I vårt förra nummer meddelades att en kvinna, med.
kand. Elin Odencrants, för törsta gången förordnats som extra pro- vinsialläkare och nu meddelar en annons i dagspressen, att en municipalläknretjänst i Smögen ' finnes till ansökan ledig, och Btt även kvinnliga läkare äga rätt att söka platsen.
Det måtte vara ont om läkare!
&amp; ven kinesiska kvinnor vädja för fred.
Till fredskongressen i Haag ingick ett te- legram från 400 kinesiska kvinnor och flic- kor, studeran e vid skolor och universitet i Förenta staterna, med en vädjan för fred, vari de gjorde sig till tolk för kvinnorna i iitt hemland.
Telegrammet ändades med lessa ord: " Kunna kvinnorna frälsa oss? "
Q.
N:R 15-16 Lila krafter hjälpa den lidande mänsk- igheten att göra sin röst hörd, att e j åta ropet om fred förstummas.
Nacht Militärziige. ” Aterigen gräns- station, bärare tunnsådda, påfallande gamla.
Vår hjälpare ser nedtryckt ut: ’ der dritte Sohn schon gefallen. ” Visi- teringen skärpt, alla notisböcker ge- nombläddras, men vi äro beredda,.
inga brev, inga guldmynt.
Exportförbjuden proviant, choklad o. d. lämna vi själv- mant till Röda Korset.
Efter alla for- maliteter en rast på en timme, då den bortglömda hungern tar u t sin rätt i stationsrestaurangen, trots de hotfulla anslagen: ” Esse kriegsgemäss! ” Efter den lindriga holländska gränsvisitatio- nen en suck av lättnad.
Det var som att komma hem till sitt.
Film 3.
Nordholland.
Vi slunga all barlast av reflektion och njuta omedelbart av de bilder ögat fångar.
Vi se en ändlös grön matta med svartvita fläckar.
I fjärran röra sig vita segel, underligt, skeppen gå på torra laqlet, kvarnvingar i oändlig rad snurra runt, runt utan sädesfält.
Små städer med trappgavelprydda te- gelhus och ringmur, med en ståtlig stadsport, inte över landsvägen, men över vattnet i en bred kanal.
Men verk- ligheten tränger sig på oss.
‘ De svart- vita fläckarna avslöja sig som levande, frodig boskap och kvarnarna mala vatten, bara vatten.
En rikedom av kvarntyper med oändlig variation i storlek och arkitektur, från den stör- sta med mäktig stenfot och mjukt buk- tade väggar vid en huvudkanal, genom alla grader ned till små fyrkantiga lek- sakskvarnar vid en liten rännil.
Som ett tätt nät spinner sig vattensystemet över landskapet.
Och seglen äro inga hägringar, vattenytan ligger faktiskt över den omgivande marken, back vare de starka dammarna.
Låagt in i lan- det föra vattenvägarna stora skepp från a n d 9 sidan världshaven.
Men ännu är det inte det Holland man väntat, var äi-o de små töserna i vita hucklen och guldbucklor och poj- karna-i vida, blå byxor och träskor från vykorten, från porslinskvarnarna och alla andra souvenirer man har i minnet.
Och var äro träsnittens halm- täckta stugor vid täta trädklungör?
Med ens rusar tåget rakt in i storsta- den med museer och turister och bull- rande gatuliv.
Film 4.
Smärtornas kongress.
Oförgätliga dagar med ett allt upp- slukande intresse, med alla sinnen ~pända, all känsla koncentrerad i ön- 3kan att uppnå något, icke för egen räkning, men för andras, icke för ide- Jr, men för människor.
En församling BV kvinnor, som likt pilgrimer burit 3gna och and aa lidanden, all världens ve fram till enna vallfartsort.
Dessa kvinnor, som hittills tegat för att icke nedslå dem, som blödde för dem, som bitit ihop tänderna f ö r att kväva smär- tans skri, när män och söner och fä- der drogo u t med jubel, de kunde här möta andra mödrar, systrar, hustrur, som i samma smärta sänt ut sina kä- raste, modiga kvinnor, som trotsat hån och förakt för sitt ” landsförräderi ” att vägra hata alla andra folk.
Det är ic- ke de vana kongresstalarinnorna, som göra det djupaste intrycket, när de med beundransvärd säkerhet referera ett föredrag från främmande språk el- ler klart utreda komplicerade rättsfrå- gor.
Nej, det är ett impulsivt förtviv- lans utbrott av en belgisk martyr, som glömmer att allt för aktuella stridsfrå- gor e j få upptagas, ett nödrop för de av alla parter förtryckta judarna av en polska, en glödande bön om hjälp att avvända krigets förbannelse av en sprittande livlig italienska, en intensiv vädjan från en ariptokratisk, reserve- rad österrikiska, som tvingat tillbaka sin blyghet att vittna om sina kval- fulla upplevelser som frivillig sjukskö- terska.
Varje oparlamentariskt inter- mezzo avhugges dock av den vaksam- ma ordföranden, men de ha ej stört det imposanta intrycket av enighet, de ge blott färg och relief åt de tunga för- handlingarna.
Dock, från de nyktra diskussionerna, från den sakrika ut- redningen av medel att förebygga kommande krig, från trygghetskänslan hos meningsfränder, från smattrande applådåskor och glimtar av humor dri- vas alla av Rosika Schwimmer obarm- härtigt åter ut till slagfälten, till de milsvida offerplatserna, där i varje ögonblick mänskoliv släckas, som där hemma lovat så mycket, ynglingar stormande fram med jubel mot en säker död, fast de brunnit av längtan att le- va.
Dch den samfällda smärtan griper oss åter.
Där finns ingen undergöran- de madonna, där alla dessa pilgrimer kunna lägga ned allt lidande de burit hit, men ändå känna de sig tröstade och lyfta över egna sorger och hoppet lyser i deras ögon.
Och vi neutrala, hur små och oviktiga känna vi oss ej här, där vi först fullt förstå, vad det vill säga att få leva i fred, en lycka som vi lova oss att förtjäna med att av för smal för att kunna rymma oss alla, ordnade m a n r i en fart en grupp av stolar och bord på planen utanför villan och snart samlades vi kring kaffet.
Med erl lätt dimma bort mot rymden och de gamla ekarnas sus om oss, kom samtalet småningom i gång.
Det rörde sig en stund om historiska tider och gamla Djurgårdsminnen, se- dan hade en lång doktor kommit in på kapitlet religion.
Han bredde ut inför oss sin livsåskådning och sökte bevisa att liksom det gått honom, skulle det även gå oss andra, och att vi förr eller senare skulle komma att befatta oss med de osinliga tingen.
Det var några i sällskapet som instämde, några re pliker föllo och en matt diskussion kom till stånd på ena sidan om bordet, när doktorn tangerade teosofin.
Hur det var Görjade man plötsligi tala om kvinnans rösträtt.
Anlednin- gen minns jag e j rätt, det var visst en ung konstnär som tillvitade en av de närvarande, damerna för att vara ” rösträttskvinna ”.
Men i alla fall vaT snart en allvarlig ‘ diskussion i gång.
Ja, egentligen kunde det knappas1 kallas diskussion.
Ty alla uttalanden gingo i samma riktning: kvinnans rösträtt var något onaturligt och den skulle medföra så många olligenheter i äktenskapet och så många rubbnin- gar i själva samhälislivet, att man ej kunde förstå att någon förnuftig män- niska kunde gå in på sådant.
Och det man minst av allt förstod, det var att där fanns kloka män, som kunde bli så förvirrade att de understödde röst- rättskvinnorna - Den enda fara, som ett uppskjutan- de av att ge damerna rösträtt kan medföra, sade en liten herre med pince- nez - det är den att vi en vacker dag skola få se Riddarholmskyrkan eller Riksdagshuset springa i luften - och minsann jag tror att den roll, de skulle spela om de finge rösträtt, vore så un- derbar, att man e j hellre borde riskera ge dem den.
Damerna i sällskapet vor0 också hell emot rösträtten, för vilken de e j kunde tänka sig någon användning.
Den blonda, fylliga frun, som var gift med en framstående författare och hade tre döttrar, prisade sin lott att ha det got1 och bra, - eller skulle jag kanskc själv börja sköta mina affärer - kan.
ske förtjäna mitt uppehälle?
- sadc hon vänd mot en man som satt bred.
vid henne i en trädgårdssoffa, uppta.
gen av att leka med fransarna i hen.
nes silkessjal, och som det tycktes, helt upptagen av denna sysselsättning.
Det var en man med kloka, rättframma ögon och ett ekarpt skuret ansikte, vari skärpan förmildrades av ett vekt drag kring munnen och en liten prägd av goddagspilt.
- Nej, det vore i mitt tycke den rena idiotismen.
- Och en annan fru, en helt liten fru, vippade med sina blå strån i hatten och med sin lilla sko under en kort och vid blå linonklänning och undrade hur hon skulle taga sig u t vid rösturnan, dit hon skulle skuffas fram genom massan, eller i katederp, när hon i egenskap av riksdagsman skulle stå och tala för nykterheten!
!
J a g satt och hörde på utan att egent- ligen tänka, halft road av alla dessa utslitna fraser, som föllo inför mig.
Det var så vilsamt och vackert under de gamla ekarna och jag hade ej annat än ett leende för dessa glada och goda människor, för vilka man en gång när de vor0 halwuxna eller unga hade målat på väggen ett spöke, som de al- drig sedan kunnat glömma: man- kvinnan med kortklippt hår, glasögon och ett oestetiskt yttre.
Men när det gå$t en tid och man alltjämt fann på nya argument, framdragna nära på ur glömskan och numera endast av värde såsom dokument från den tiden då man trodde t. ex. att ingen kvinno- hjärna kunde lösa studentexamen, bör- jade mitt leende tröttna.
Jag förstod med ens, att de repliker som växlades 3j vor0 på något sätt tillfälliga, och att samtalet ej var ett utslag av en upprymd motsägelselust, ett fäktande Kinematearafiska från Haaekenaressen, .. Av reseminnen d r Naima Sahibom.
c 1 6u, Film 1.
Kontinentaltåget Köpenhamn - Hamburg.
Trafiken lam, färjan Ojedser-Warne- miinde trist och smutsig.
Vid table # hoten idel, kongressfarare, amerikan- skan dominerar med naturlig själv- hävdelse.
Vid tyska gränsen slutar ge- mytligheten, diplomatpasset hjälper e j längre, visitationen vaksam, militä- riskt kort: ” woher, wonach, warum, wie lange ” surra frågorna, medan pas- sen synas och stämplas gång på gång av barska, men hövliga tjänstemän.
Fredskongressen, åh, den hade de reda på, den högre officeren i den grannaste uniformen småler skälmaktigt men dock artigt: ” glauben &amp; e, dass Sie was ausrichten können? ” Men mer än en av de mindre galonerade sänker rösten till ett förtroligt: “ Na, das ist schön, arbeiten Sie nur fur den Frie- den “ eller: “ Sie werden sich den Dank von Tausenden epverben. ” Men intet €usk med kontrollen, kongresspro- grammet genomläses noga äntligen lyckligt iväg, nästan ensamma på det långa tåget, turistsäsongen har ej bör- jat, och infödingarna ha annat att gö- ra.
I Hamburg pott om rum på hotel- len, men Alsterpaviljongen fullsatt.
musik och sorl som vanligt.
Militären överväger.
E n liten tropp av tioårin- gar i kadettuniform med handen stramt i sidan passerar befälets bord.
medvetandet att vara medelpunkten för allas blickar läses tydligt i den käcka hållningen.
Film 2.
Snälltåget Hamburg-Hollana lika tomt, vid stationerna hinner man blott observera massor av ynglingar frivilliga, som anmäla sig, militärtåg där just förfriskningar bjudas, röda.
korsvagnar i mängd, sjukpersonal j dörren till provisoriska operationslo kaler.
Däremellan oändliga finplöjda åkrar, färdigsådda, väntande på skör den, som skall rädda landet från hun.
ger.
Ett soldis över Liineburgerheid6 med vidsträckta mossodlingar, fånglä.
ger, knappt utspruckna skogsdungar pittoreska byar med små korsvirkes hus, överallt fridfull ro, trots ofredsti der.
Men från nästa kupe höres ge nom vagnsbullret: T a, haben Sie es gelesen, wieder ein glänzender Sieg! ’ Konduktören ser trött ut, det und slipper honom: ” ich halte es nicht mehi lange aus.
jeden Tag Dienst und jedt Under Djurgårilens ekar, Av Alma Söderhjelm.
Det var en vacker kväll i början ax sommaren.
I en villa som låg djup1 inne i Djurgårdsparken hade vi slutal en ovanligt glad middag, och däreftei hade några dragit sig bort till de1 lilla verandan, där de stodo och små pratade, medan vi andra dåsade ocl smälte maten i,den mjuka, stora sof fan, där huru många som helst kundc få rum.
Middagsstimulansen var bortt och därmed de mödosamt framletadc kvickheterna, de djärva infallen ocl utfallen, vilka prägla denna lätt for eerade stämning som en middag äi byggd på och utan vilken den ickc anses lyckad.
Och man var långt frår den andra stamningen, småtimmarnai stämning, denna pärla i tillvaron son icke alla förstå att taga vara på ocl som många fördöma -- detta ögon blick då sympatin kommer smygande drar som en vind förbi eller .kansk (sätter ett frö som skall leva och g r o den timma då även de vanligaste män niskor få ett sken av egenart och då geniet löser sig u t hos dem som äro större än mängden.
Så småningom gick den ena efter den andra bort till dem som stodo på verandan, men då verandan var allt.
c K Film 5.
Ett belgiskt flgktingsläger.
Ett av de minsta, bara 2,000 vind- lrivna, hemlösa, utblottade.
Många se illt annat än sympatiska ut, sysslolös- ieten förslöar dem hastigt, och det en- la, som intresserar dem är kortspel.
Jnga, kraftiga män slå hellre dank här) ch leva på andra än de gå till sina nöder vid fronten.
Kvinnorna ha åt- ninstone fullt upp att göra med att rköta barnen och hjälpa till i det stora, iushållet.
De unga mörkögda flickor- ia le intresserat mot fotografen, mån-; a ha redan glömt allt svårt de genom- sått, men i andras ögon ligger ännu skräcken kvar.
En stackars mor häj- iar direktorn så ofta han passerar, tlltid samma hjärtslitande fråga: ’ Har ni e j funnit mitt barn. ” I långa rader vandra alla de små, som över- evat fasorna, till den improviserade skolan, den enda ljuspunkten i detta neningslösa lägerliv.
Och där inne be- rätta de katolska systrarna om sitt ar- sete, medan småttingarna söka i sina iäften härma förskriften på svarta tavlan: ” Notre patrie est detruite de, ‘ ennerni.
Vive la IBelgique! ” I sjuk- salarna ligga de nyfödda, utom alla de, som föddes under den första tiden, ty le ligga alla därute på kyrkogården.
Film 6.
Limburg.
En liten kil av Holland, som skju- ter ned mellan Belgien och Tyskland, så smal, att man får akta sig att e j komma mitt in i krigsbullret.
Ett litet hotell med ståtligt namn och hemtrev- liga, mörkboaserade gästrum, gedigna gamla möbler och sängar så breda, att man gott kan ligga på tvären.
E n un- dangömd vrå, där man kan andas ut e t t tag efter den ohyggliga spännin- gen.
Här vandrar man under blom- mande fruktträd förbi fridfulla lant- hem med murarna täckta av clematis och vildvin, förbi saftigt gröna ängar översållade av bellis, där skinande kos- sor ostört frossa, medan vi stå tryckta intill de massiva järngrindarna i av- undsjuk längtan att få s anga oss ned i all denna blomsterpra t.
Vår väi- dinnaaär upprörd över att vi våga oss ut ensamma, och hon spänner våra för- väntningar om avstånd och svårighe- ter så högt, att vi på vår första raska promenad passera alla sevärdheterna utan att märka det, både kloster och eremitage och slottsruiner.
Men främst av allt varnar hon oss for sko- k-,.
1 4 gen, denna ogenomträngliga vildmark,, där hon själv gått vilse, och vi UPP- täcka verkligen efter något letande up- pe vid den lilla borgruinen en förtju- sande lummig lövträdsdunge, där man får hålla sig i skinnet för att inte råka komma utanför.
MenB för platsens spe- cialitet, de vidunderliga grottorna, hundraåriga kalkstensbrott, som sträc- ka sig milsvitt under jorden, enligt sägnen in i Belgien, där ha vi en rik- tig ciceron med en flämtande lykta och en överväldigande svada.
De mörka irrgångarna där nere, hålorna, som un- der många månader varit tillflyktsort för hugenotter, kryptorna med natur- liga stenaltare, gravstenarna, tavlorna med namnen på alla där nere födda och döpta ’ och de primitiva monumen- ten äro fillla av stämning, men den gamle släpar oss vidare till alla de nutida minnesmärkena, som han be- undrar långt mera, inte bara de impo- santa stenskulpturerna, rekonstruktio- ner av uppgrävda fossila jättedjur, byster av berömda män, men en oänd- lig rad banala väggmålningar mkd vykortsmotiv.
Utan förståelse för hans naturfilosofiska spekulationer förklara vi oss ha fått nog, och vi släppas åter upp i dagsljuset och avskedas med en ogillande nick.
Film 7.
Järnmasken.
Stärkta och beredda för nya sin- nesskakningar lämna vi det gäst- vänliga Holland och * slunga oss åter in i polislandet.
Men nog märks det, att här ä r krigshörnet; långt strän- gare än vid nordgränsen visiteras ba- gaget, vi köras ned i underjorden för kvinnlig inspektion av kläder och handväskor.
Alla trycksaker utan un- visitkort, resehandböcker be- dant?
slagt s, passen granskas misstänk- samt, frågorna ljuda barskare, och helt beklämda släppas vi äntligen ut.
Deh vackra gamla Aachen ä r sig e j likt, tomma och grå ligga gatorna.
De kvinnliga vikarierna på spårvagnarna försöka ta efter den äkta preussiska stramheten, men lyckas blott se ohyv- sade ut.
Och den mondäna Kurgarten vid Elisenbrunnen, förr samlingsplat- sen för eleganta badgäster från alla världens hörn, nu vimlar där av inva- lider med armen i band, enbenta eller haltande, men gemytligt nickande åt krigskamrater, som också skickats hit till de heta hälsokällorna.
Kyrkogår- den har vuxit förfärande hastigt efter de många operationerna i de 60 nya lasaretten, ständigt stannar en ambu- lansvagn framför ett av de gamla a klostren, där nu rödakorsflaggan va- jar.
Och alla mina vänner, som jag uppsöker.
Familjerna reducerade, de unga saknas, männen stupade eller vid fronten eller hemma som konvalescen- ter, döttrarna upptagna av frivilligt hjälparbete.
Mödrarna förstenat lug- na, en visar stelt leende den långa ba- jonett, som hennes son i sista ögon- blicket vridit ur en fransmans hand, en annan visar sin favoritlektyr, ett häfte hatdikter mot England.
Och över mitt otrogna huvud strömmar vid var- je besök i samma ordalag läxan om självförsvar och rättfärdighet och alla fiendens lögner och uselhet.
De gruv- ligaste förbannelser och den ljusaste segervisshet.
Absolut okänsliga för krigets offer som f ö r egna lidanden.
Och jag som trott, att de vaknat.
För- trytsamt avvisa de misstanken oin ex- tas, om massuggestion, vad som endast är sund, naturlig kraftutveckling.
Mot en stenhård mur studsa alla mina för- sonande inlägg, den vekaste av dem alla, en känslig konstnärsnatur, som älskat och beundrat dessa grannfolk, dem hon nu önskar utrotade från jor- den, hon har e j ord nog starka för sitt förakt och hat, så att jag gripes av ängslan för uppvaknandets stund.
Ty under järnmasken av självuppgivelse och offermod tror jag mig se en skälv- ning vid munnen och höra en darrning i rösten, så visst som jag ser de knut- na hiinderna skaka.
Prån balkongen se vi över muren in i karmeliternun- nornas trädgård, de äro de enda, som ej delta i det intensiva, praktiska ar- betet för fosterlandet, de endast fort- sätta att bedja, kanske ivrigare än för- ut.
Men längre bort breder sig den un- derbara stadsskogen i leende försom- marprakt, Aachenerbornas stolthet och glädje.
Men mina vänner vända bort blicken därifrån, kanske skär den strå- lande grönskan dem i ögonen.
En rösträttsledares offer fiir fosterlandet.
I Jus Suffragii läses: Med djupt bekla- gande meddela vi den smärtsamma förlust, som drabbat Madame de Schlumberger, vars tredje son stupat vid fronten, wch bedja att å Alliansens vägnar till henne få uttala vårt innerliga deltagande.
Madame de Schlumberger är, som våra läsare veta, ordförande i franska Lands- föreningen för kvinnans politiska rösträtt och en av vice ordförandena i Internatio- nella kvinnorösträttsallianaens styrelse.
V i äro förvissade, att vi uttala, vad varje svensk rösträttskvinna- känner, då vi av hjärtat instämma i det internationella or- ganets ord.
- ~ mot väderkvarnar, som blir naturligt, när man dragit gräns om sin personli- ga värld och njuter av att hålla den samhälleliga världen utanför - - där var icke någon humor i det.
Och jag frågade mig förundrad, om det väl var möjligt, gtt dessa intelligenta, upplysta, medgörliga människor - om det var möjligt, att de trodde på sådana gamla legender, som att manhatet hade ersatt kärleken och ömheten i de nya kvin- nornas hjärtan, Eller hade de aldrig givit sig mödan att tänka och tro nå- got i denna sak.
Stod bakom detta ord: kvinnosak, för dem icke alls ett be- grepp, var det en tom fras, ett utnött slagord - ett ingenting!
Utan att egentligen ha tänkt mig det, hade jag blandat mig i samtalet.
Jag försökte bemöta de ihåliga fra- serna och bevisa att denna stora sam- hitllsfråga även var en hem-fråga och att kvinnosaken varken till sin ’ bok- stav eller sin innebörd gick u t på att förstöra for männen deras hustrur och döttrar, att göra dem mindre kloka, kvinnliga och överseende - att hela tanken endast låg däri, att genom en samhällsuppfostran göra det för kvin- norna själva lättare att förstå och be- döma, att vara förstående, kloka och överseende.
J a g avbröts Bv en manlig stämma och jag såg upp.
Det var mannen med N:R 15-16 S ~ S T B A T T FOB KYIIPHOB - det skarpskurna och på samma gång veka ansiktet, som vände sig mot oss, medan hans hand ännu blev kvarlig- gande på den blonda damens violetta silkessjal: - J a g förstår inte alls, att man gör så stor affär av kvinnans rösträtt, säger han på sitt enkla, men litet långsamma sätt - intet är väl så naturligt som att kvinnan skall ha rösträtt - och han riktar sig till mig med en replik om att det ingalunda ä r endast u r hemmens synpunkt som man skall se dessa ting.
- Kvinnan skall ha rösträtt emedan samhället behöver hennes mening.
Ett ögonblick samlas alla blickar i hans markerade ansikte, sedan säger den lille herrn med pincenez: - Och tror du verkligen att samhället bleve ett uns annorlunda om damerna finge rösträtt - tror du det?
Den blonda frun småler gillande och doktorn ut- trycker med en axelryckning sin miss- tro.
- Ja, det är jag fullständigt på det klara med, säger mannen med ansiktet, jag ä r fullständigt övertygad om, att hade kvinnorna haft rösträtt i alla länder, så hade kriget aldrig kunnat komma.
till stånd.
Det blev tyst.
Och då förfrisknin- garna kommo in, gled samtalet i en mnan gänga.
Kvinnornas insats i fredsarbetet.
Ytterligare ett tillfälle.
Jämsides med det fredsarbete, som igång- sattes av kvinnornas internationella freds- kongress i Haag den 28 april-1 maj i år, och varav de svenska kvinnornas fredssön- dag den 27 juni var ett led, har en annan internationell församling, bestående av både män och kvinnor, speciellt sakkunni- ga på folkrättens och fredsteknikens om- råde, uppgjort ett minimiprogram för de krav, vilka böra genomföras, om den bli- vande freden skall bli en verklig fred.
Detta minimiprogram har här i Sverige lancerats av ett antal representativa män och kvinnor ur alla partier, och de fem punkter, av vilka det består, finnas åter- givna här nedan.
Uppropet kommer att ge- nom L.
K.
P.
R:s Verkställande Utskott till- ställas samtliga lokalföreningar med an- hållan om instämmande, och vi hoppas, att varenda lokalförening fattar beslut i enlighet härmed.
Men kvinnorna kunna göra ännu mera.
Uppropet cirkulerar ock- så med listor f ö r att samla namn på en- skilda personer, vilka vilja instämma i de framställda fordringarna; här kan varen- da rösträttskvinna göra nytta genom att samla namn, icke minst ute på landet bland den jordbrukande befolkningen, som i all- mänhet är nästan oåtkomlig föreningsvä- gen, men även bland stadsbefolkningen, helst den som håller sig utanför förenings- livet, men också bland andra.
De båda sammanräkningarna komma att skiljas från varandra och nödvändiga reduktioner på grund av möjliga dubbelrakningar att gö- ras.
Upprop med namninsamlingslistor kunna rekvireras hos Fredsuppropets ex- pedition, Linnegatan 79, Stockholm.
Wpprop för varaktig fred.
Vid en överläggning i Haag 7-10 april 1915 mellan representanter från såväl krigförande som neutrala länder har man enats om följande minimi- krav för tryggande av en varaktig fred: I.
Annektering eller avträdande UV landområde f å r icke äga rum i strid mot befolkningens intresse och önskan.
Inbyggarnes medgivande skall om möjligt inhämtas genom folkomröst- ning eller på annat sätt.
Staterna tillförsäkra inom var sitt område de olika nationaliteterna lik- het i medborgerliga rättigheter, reli- gionsfrihet och fritt bruk a v eget språk.
I I.
Staterna öuerl ?nskomma att i sina kolonier, skuddsländer och intres- sesfärer införa full handelsfrihet eller åtminstone lika behandling av alla nationer.
I I I.
Kaagkonferekvernas arbete på wtveclcling av det mellanfolkliga rätts- tillståndet fultföljes.
Dessa konferenser erhålla en fast or- ganisation och sammanträda p å regel- bundet återkommande tider.
Staterna överenskomma att hänskju- ta alla tvistefrågor till rättsligt avgö- runde eller till utredning och försök till förlikning.
För detta ändamål inrät- tas bredvid den bestående skiljedom- stolen i Haag ~ ~ ~- a) en permanent mellanfolklig dom- stol, b) en permanent undersökningskom- mission, som eventuellt också framläg- ger förlikningsförslag.
Staterna förbinda sig att i samför- stånd vidtaga diplomatiska, ekono- miska eller militära åtgärder därest en stat skulle gripa till vapen i stället för att underkasta tvistefrågan avgö- rande vid domstol eller behandling av undersökningskommissionen.
IV.
Staterna söka träffa överens- kommelse om ömsesidiga inskränknin- gar i rustningarna.
Kaparrätten avskaffas, principen om havets frihet genomföres.
V.
Utrikespolitiken underkastas en verksam parlamentarisk kontroll, så att för parlamenten hemliga avtal ej bEi- va f ö r folken bindande.
I olika länder söker man nu att åt dessa folkrättsliga krav vinna stödet av en stark folkopinion,, som kan gö- ras gällande vid det blivande freds- slutet.
Hela den civiliserade världen bör härvid lämna sin medverkan.
Mänsk- lighetens politiska och kulturella leda- re, vilkas uppgift det är att hindra nya angrepp på vår gemensamma odling, det fredliga arbetets skaror, kvinnor- na, vilkas växande inflytande innebär en ny förhoppning för freden, massor- na, som nu i skyttegravarna sett döden för ögat - alla böra de förena sina röster, ty alla ha nu samma mål.
Sverige får icke saknas i dessa strä- vanden.
Vårt folk har njutit fredens välsignelse under mer än ett århun- drade; även det nu pågående kriget har givit oss sina lärdomar utan att vi sjklva behövt blöda Detta ökar vår förpliktelse att ställa oss i främsta le- det i den andliga kamp där det gäller att åt mänskligheten erövra en ny fred, i vilken rättfärdighet bor.
Vi undertecknade rikta därför en uppmaning till svenska medborgare att instämma i vår önskan, att ovanståen- de krav måtte- ’ i en snar franitid ge- nomföras.
Theodor Adelswärd, Karl Hlldebrand.
Ordf. i Sverraka Fredsfbrhmdei.
Svante Arrhenius.
Fridtjuv Berg.
Richard Bergh.
N.
A.
Berg, O d f.
i 90.
Freds- o. Skiljedama- firniingen.
Signe Bergman.
Natanael Beskow.
Hjalmar Branting.
Ernila Broorni.
Manfred Björkqvist.
Bertil Buhre.
Karl Fries.
Rurik Holm, ordf. i sa.
F ~ fb7.n.ngcn.
Ellen Key.
Selma Lagerlöf.
Herman Agda Montelius.
Oscar Montelius.
Daniel Persson.
K.
H.
Ger.
Y Schiele.
Karl Staaff.
Karl Stenström.
Edward Wravrinsky.
Tor Hedberg.
Anna Whitlock.
Henrik Hedlund.
Anna Wicksell.
~~ Kvinnorösträttens verkningar.
I Kalifornien har nyligen ett lagförslag gått igenom, som man helt tillskriver kvin- nornas, och i främsta rummet mrs D.
S. Websters, energiska och målmedvetna ar- bete.
Det gällde nämligen en förordning om a t t endast tuberkelfri mjölk måtte t a å t a s i handeln, och striden stod mycket het mellan dem, som ville befordra samhällets bästa, och de stora mejeriernas aktieägare, som funno sina ekonomiska intressen hotade.
Sepator Luce, som talade för lagförslaget, framhöll medicinska auktoriteters påståen- de, att tuberkulos kan överföras från djur till människor, och han framhöll det orätt- färdiga i att de rika, som aldrig skulle un- derlåta att köpa tuberkelfri mjölk åt sina egna barn, inte vilja utsträcka möjligheten till skydd även åt de fattigas barn och be- fria landet från en av dess största smitto- faror.
Genom statistiska undersökningar är det bevisat, att i New York hälften av de barn, som äro behäftade med tuberkulos, fått smittan överförd genom mjölk.
Lag- förslaget antogs med 12 rösters majoritet, och kvinnorna kunde notera ännu en seger i fråga om de skyddslagar för mödrar och barn, vilka de satt som sitt mål a t t genom- föra.
~ ~ ~
N:R 15-16 ROSTB&amp;TT FOR KYIrPlSlOR = Kvinnor s %som I#roverksllrare.
i * 0 I STOCKHOLM Gamia Kungsholmsbrogatan 28 (andra huset från Drottninggatan) Stort lager a f finare och enklare i h e M~BLER i ek, mahogny, valnöt samt andra träslag äfven målade, till billigaste priser.
Riks Tel. 6505 Allm.
Tel. 11410 - - CL=) - - e Flyglar, Pianinon och orglar i konstruktion och kvalit8 oöver- träffade.
- Högsta utmärkelser å flera världs- utställningar.
Begär priskurant från Kungl.
Hovleverantör.
A.-B.
OSTLIND &amp; ALMQUIST, ARVIKA.
Ett besök i rgsiia FiisträttsfÖPeninflcos lasar att.
Nästan mer än någon annan kvinnorö- relse måste man beundra den ryska, där- för att den, utom allt annat, arbetar med för andra okända, rent tekniska svårighe- ter.
De ryska kvinnorna låta t. ex. ej nedslå sig av att de ej få ha möten utan att först fråga polisen, och att allt som sägs på dessa möten måste underkastas polisämbetsmän- nens kontroll.
Härtill kommer att de nu under krigstiden äro genom sträng censur hindrade att.
stå i den vanliga förbindelsen med utlandet, ett sorgligt faktum, som de dock dela med de Övriga krigförande län- dernas kvinnor.
De hade likväl med djupa- ste ' intresse följt Haagkongressen och läng- tade efter deputationen, som de genom sina tidningar visste vara på väg till Petro- grad.
Den ryska rösträttsföreningen räknar ett stort antal medlemmar och, vad som är särskilt anmärkningsvärt, är, a t t denna för- ening är den enda, som Iått tillåtelse att ute i landet bilda lokalavdelningar.
Dess ordförande, d:r Schischkina-Javein, känd från de internationella rösträttskongresser- na i Stockholm och Budapest, är en säll- synt framstående och kiok kvinna, skiek- lig läkare, energisk och oerhört arbetsam.
I samma hus där hon bor har föreningen sin lokal, bestående av ordförandens lilla arbetsrum, byrån, där sekreteraren arbetar några timmar om dagen, samt en rätt stor samlingssal, prydd med porträtt av fram- stående kvinnor, bl.
a. Anna Shaw och M:me Curie.
Denna sal hade i vintras an- vänts för de många kurser för utbildande av sjuksköterskor, som M:me Javein lett och där skickliga professorer vid kursernas slut utexaminerade eleverna.
Många av dessa gingo sedan omedelbart ut att tjänst- göra vid fronten.
Bland alla de många hundra skyltar, nt- visande var de tillfälliga lasaretten för så- rade äro inrymda - i stora palats eller i små våningar - läser man med stolthet 82 Newski Prospekt, den ryska rösträttsföre- ningens eget lasarett.
Lokalavdeiningarna, men även för röstriitten intresserade privat- personer, hava skänkt medel härtill, och ovanför varje säng, ofta med en helbregda- görande helgonbild bredvid, läste man på en tavla namnet på den, som givit den för sängen erforderliga summan.
Genast vid inträdet i den ljusa tamburen blev man iklädd ett stort vitt ärmförkläde, skylande hela dräkten; utan detta omhölje fick man e j gå in till de sårade i de väl hållna, rena och prydliga rummen.
Först av allt bjöds man, liksom överallt i Ryss- land, på det delikataste te med kakor och sylt och andra goda saker; sedan förevisa- des sjukhuset a v föreningens ordförande, som sjäv arbetar där och leder det hela.
Ett fullt modernt operationsrum, badrum, förvaringslokaler m. m. besågos och slut- ligen kommo vi in i de soliga och ljusa sjukrnmmen.
De gjorde ett glatt intryck FAMIWERXM ' och itktensbpstvister, Bosklihader estamenten) samt juridiska uppdrag.
r, Arvs- överstyrelsens yttrande.
Som förut omnämnts i denna tid- ning har Lärarelönenämnden fram- kommit med ett förslag till löneregle- ring för rikets läroverks- och folksko- lekårer samt i sammanhang härmed yttrat sig om kvinnors tillträde till tjänsterna vid läroverken.
Lönenämn- den ansåg, att kvinnor enligt grund- lagsändringen av år 1909 borde få bli både lektorer och adjunkter och ville utesluta dem endast från rektorstjän- sternt?
vid gossläroverken.
Man tycker att det inte ä r för tidigt om en reform, som riksdagen beslutat för sex år sedan, äntligen bleve genom- förd, men den långa väntetiden har tydligen ingivit läroverkslärarna för- hoppningar om att kunna slippa ifrån hela saken, och således få behålla en- samrätten till tjänsterna.
Några läro- verkslärareföreningar igångsatte en energisk agitation för att förmå läro- verkskollegierna att yttra sig emot kvinnors anställande, vidr läroverken, och, som ske plägar, följde den stora skocken - med endast få undantag - efter dem, som tagit ledningen, och ytt- rade sig så, som den blivit tillsagd.
Sedan skulle Överstyrelsen för rikets läroverk också h m m a med sitt utlå- tande i frågan, men det lät vänta på sig länge nog, och då kunde man ana det värsta.
Slingrande vägar äro som bekant längre iin de raka, och det har behövts ett digert yttrande från Över- styrelsens sida för att söka skyla över det blamerande vingleri den gör sig skyldig till för att så mycket sig göra låter svänga efter den uppagiterade opi- nionen.
Överstyrelsen yttrade sig näm- ligen i denna fråga även år 1911, och då hade Överstyrelsen egentligen inga be- tänkligheter alls mot att låta kvinnor undervisa på alla stadier i läroverken, fast den för att hålla med Löneregle- ringskommitth, som då hade ärendet om hand, inskränkt sig till att föreslå, att kvinnor tills vidare endast skulle få adjunktstjänster, men utan att på minsta sätt vilja ha någon inskränk- ning i undervisningen till vissa klas- ser.
Adjunkter undervisa som bekant mycket ofta även i gymnasierna.
Nu vill Överstyrelsen emellertid inte stå ens vid detta yttrande, och detta för- såvitt man kan förstå det långa talets korta mening, därför att läroverkslä- rarna och än mer de obefordrade man- liga lärarna inte vilja h a kvinnliga konkurrenter.
Extra lärarna ha t. o. m. ingått till Överstyrelsen och begärt att deras befordringsutsikter skola skyddas genom ' övergångsbestämmel- ser.
Överstyrelsen avvisar icke den- na begäran som en makalös oför- synthet, ehuru det borde vara klart, att om några skulle skyddas genom övergångsbestämmelser, så borde det väl vara de kvinnliga doktorerna och magistrarna, som i sex år blivit be- dragna på alla dessa platser trots grundlagsändringen, medan miiipnen, med sina vita bäddar och vitklädda sjuka, och det behövdes för att i nåpon mån för- taga verkan av den upprörande och vemo- diga anblicken av de många sårade.
Och ändå vor0 de nu på bättringsvägen, somliga skulle snart skrivas ut och en ny sändning svårt sårade väntades.
Under samma ledning och samma vård som för rösträttsföreningens lasarett hade svenska församlingen, ej att förväxla med svenska kolonien, som har sitt eget sjuk- hus, ett par sjukrum, och den finske kyr- koherden, som vi träffade där, vitsordade, tillika med de övriga, soldaternas utmärkta uppförande OCK den stora tacksamhet de visa.
E. W. P.
= ............................................ =, ........,, ......................................................... som vetat av denna, omöjligt kunna bli överraskade av att den äntligen trä- der i kraft.
Överstyrelsen sympatise- rar tydligen med de manliga extralä- rarna, fast den inte anser övergångs- bestämmelser tillräckligt effektiva, utan i stället kommer med ett förslag, som avser att Hjälpa männen genom att fullständigt förfuska reformen.
Överstyrelsen har nämligen panna att föreslå - i strid med sitt yttrande 1911 - att kvinna må kunna utnämnas till adjunkt vid realskola och högre allmänt läroverk med huvudsaklig un- dervisningsskyldighet i läroverkets tre förstu klasser.
Som de flesta adjunkter måste undervisp på mycket olika sta- dier, betyder detta, att utterst f å tjän- ster skulle kunna anslås lediga till an- sökulz både f ö r kvinnor och män, och detta är ju just vad Överstyrelsen av- ser med denna bestämmelse, eftersom den skulle skydda männen från kon- kurrensen bättre än några övergångs- bestämmelser.
Men om de lurade kvinnliga magistrarna svälta ihjäl p å denna kupp, det intresserar inte Över- styrelsen.
I stället för en grundlags- fäst likställighet med niännen, skulle kvinnorna således endast få en obetyd- lig möjlighet, som vore beroende på godtycket hos en Överstyrelse, vars partiskhet i denna sak är absolut tyd- lig.
Att Överstyrelsen söker bemantla sitt tilltag med fraser om statsnyttan hör till pjäsen, men den manliga egois- men skiner alltför tydligt igenom.
Sta- ten är bäst betjänad med att den får den lärare, man eller kvinna, som ä r skickligast såväl vad betriiffar kunska- per som undervisningsförmåga, men männen, som väl veta - trots deras bedyrande om motsatsen - att de e j genom överlägsenhet i dessa avseenden kunna utestänga kvinnorna, försöka att nå målet genom allehanda knep - och kalla detta för statsnytta.
Utrymmet medger icke att här när- mare bemöta svepskälen - men en sak kan jag inte underlåta att påpeka.
Na- turligtvis är den direkta erfarenheten av kvinnors användande i allmänna 1ä- roverk icke stor, och det material, som Överstyrelsen sammanbragt, av mer eller mindre subjektiva och skiftande omdömen från rektorer, som haft kvin- nor som övningslärare eller i enstaka fall som extralärare, är ganska litet upplysande, vilket Överstyrelsen ock- så måste medge.
Men det finns dock en erfarenhet, som inte får förbises.
Omkring 70 kvinnor ha gått provår, och dess @ ha ju fått betyg härför en- ligt samma grunder som männen, ef- ter vad man får hoppas åtminstone.
Nu har Överstyrelsen underlåtit att medtaga någon jämförande statistik häröver - antagligen därför, att den anar att denna ej skulle utfalla till kvinnornas nackdel.
Några objektiva skäl passa för övrigt inte i Överstyrel- sens " utredning ".
Naturligtvis vill Överstyrelsen inte heller unna en kvinna att bli rektor, inte ens vid Högre lärarinnesemina- riet, ehuru de nådigast skulle få bli lektorer där, och skälet förtjänar att räddas undan glömskan.
Det låter: " att med tagen hänsyn till ett rektors- ämbetes många olikartade uppgifter en kvinna med sina i allmänhet mindre utvecklade anlag for det formella icke torde kunna anses vara lämpad för en dylik chefsbefattning. "
Vad tycka våra skolföreståndarinnor om den artighe- ten?
H a de kanske försummat de for- maliteter, som ålegat dem såsom stats- understödda eller inte svarat ordent- l i d ~å de cirkulär Överstyrelsen bru.
övriga FERM EXPEDITION.
NODERAT ARVODE kar skicka dem?
Knappast troligt, snarare må misstänkas, att det riktiga skälet är det av lektor J. F. Nyström i Lärarelönenämnden ärligt anförda: en man vill inte ha en kvinna till chef.
Utlåtandet gör i sin helhet med sitt myckna prat och sin ohöljda partisk- het ett rent pinsamt intryck, och den enda slutsats man kommer till vid ge- nomläsningen är: vi måste laga att vi få åtminstone etb kvinnligt läroverks- råd.
Lyckligtvis är det Konungen och Riksdagen och inte lärare och Över- styrelsen, som ' ha beslutanderiitt i kvinnornas 1 befordringsfråga, och Riksdagen har inte haft för sed att be några tjänstemän om lov att få ge dem kvinnliga konkurrenter.
Då hade kvinnorna inte fått några rättigheter alls.
Man behöver inte ha Studerat kvinnofrågan alltför mycket för att veta, att hjärnan hos genonsnittsman- nen - han må vara hög eller låg, lärd eller olärd - är så konstruerad, att han tror att den tjänst han själv innehar endast passar för män, varför det är ett verkligt statsintresse att därifrån utesluta kvinnorna.
Nu ha läroverks- lärarna visat, att de ha samma inte alltför originella syn på saken, och det är just ingen heder för dem.
Värre är att Överstyrelsen, som skulle ha en mer opartisk och ledande ställning, helt enkelt gjort sig till det manliga intres- sets privatadvokat.
Hur pass stor pre- stige Överstyrelsen har hos riksdagen ä r inte bekant, men inte kan den bli större genom detta yttrande.
Och dock kan det verkligen bli läroverken till stor skada om riksdagen f %r den be- stämda uppfattningen, att såväl läro- verkslärare som Överstyrelse blott vil- ja se sina personliga intressen till go- do, när de ha att yttra sig i en sak- fråga.
Det kunde ju iindå hända, att- läroverkslärarekårens mening vore av värde i någon annan fråga, och då ä r det icke lyckligt, om riksdagen fått den uppfattningen, att " sakkunska- pen " endast vill föra den bakom ljuset för att främja egoistiska syften.
Gulli Petrini.
I Föreningsmeddelanden.
Rumla F. K.
P.
R. anordnade i medio av juli en fest för a t t högtidlighålla de dan- ska kvinnornas rösträttsseger, varvid fru Ella Billing höll ett sakrikt och varmhjär- tat föredrag.
Ett 20-tal nya medlemmar in- skrevo sig i föreningen.
Vanersborgs F. K .P.
R. anordnade sön- dagen den 11 juli en andra.
fredssöndag.
Vid halv 4-tiden på e. m. utgick från or- denshuset vid Edsgatan ett fredsdemon- strationståg av ett 50-tal små vitklädda flickor med fredspalmer i händerna och företrädda av ett av artisten Elis Bark- stedt målat fredsstandar.
Väldiga männi- skoskaror samlade$ vid utgångspunkten och kantade de gator demonstrationståget drog fram genom stadeh ut till Sommar- hemmet i Lockerudsskogen.
Strax efter lil.
G öppnades fredsmötet med unisont av- sjungande av psalmen " Vår Gud är oss en väldig ' borg ", varefter fxöken Ingrid Bergius i ett kort hiilsningstal erinrade om mötets ändamål.
Fru Elisabeth Wern- Bugge höll därefter ett föredrag över äm- net " Kvinnornas ansvar för freden och framtiden ", som åhördes med spänd upp- märksamhet av den till omkring 400 per- soner uppgående publiken och belönades med en kraftig applåd.
Vidare uttalade fröken Ingrid Bergius publikens tack till talarinnan för det innehållsrika och tän- dande föredraget.
Under mötets lopp utfiir- de fröken Svea Dafgård flera sångnummer, vilka klingade härligt i den vackra och lugna parken.
* I
.
, BOSTRATT ' FOR KYIJSTXOR N:R 15-16 Beu-nmorekan &amp; &amp; ttspoIitik.
Till diskussionen i fråga om " vad son kan göras för att övervinna det sista segs motståndet mot kvinnans politiska rösträti i vårt land " överlämnas härmed vördsami föl jande bidrag.
Detta motstånd är dels passivt och på del hela oreflekterat, beroende på ej ringa lik.
giltighet i vårt land för rättsspörsmål övei huvnd och synnerligast sådana av politisk art; dels ock aktivt, därvid man söker fram.
häva, att det icke skulle vara nyttigt föi staten, att kvinnorna bereddes direkt infly tande på de politiska valen.
Likgiltighetens målsmän förmena, at1 kvinnorna j u gärna själva må söka för.
skaffa sig sin rätt, men att härutinnan in.
gen brådska är å färde, eftersom statssam.
hällena hittills kunnat leva sitt liv fram utan att kvinnorna behövt taga del i s t y relsen, och likgiltigheten för rösträttens vinnande för övrigt ännu vore stor även bland kvinnorna.
Denna.
uppfattning vin- ner ock stöd av kvinnor i ej sällan hörda yttranden: " Vad tjänar det till för oss at1 bråka.
Vi ha det j u bra som vi ha det. '
De, som förmena sig u r statsnyttans syn- punkt böra resa sitt motstånd, stå gärna de kvinnor, som så uttala sig, till tjänsl med sin hyllning, även om aktningen föi dem ä r rätt minimal.
Staten.
heter det.
måste styras med helt annan omdömesgill- het i riksviktiga frågor än den som kvin- norpa besitta.
!Cy politiken måste hand- havas med stark hand och kallt huvud f r i t t fråq vankelmod och synnerliga hän- syn, men med respekt for nedärvda för- hållanden, så att kontinuitet och stadga be- varas.
Säkerligen gör man dessa represen- tanter för den svenska folkfamiljen ingen orätt, när man tyder deras politiska fram- stegsprogram så, att ingen må ha rätt at1 förgripa sig på deras egen maktställning.
även om denna helt har sitt stöd i förhål- landen, framsprungna u r en förgången tids fåtalsvälde eller en efterbliven ekonomisk lagstiftning.
Naturligtvis finnas de, som av rena för- siktighetsskäl ställa sig emot varje mera genomgripande reform av vårt samhälls- liv, även utan att därmed förknippa egna in- tressen, men summan av alla de olika åsik- terna i hänseendet blir dock den.
a t t så länge en och var arbetar endast f ö r egna intressen, reser sig följdriktigt hos.
dem motetdndet mot alla andras.
Man ger ej efter, så länge man har makt; och finner man sig nödgad, söker man forst.
finna former ' för att i det längsta trygga sin egen maktställning.
A r man å andra sidan makt- lös, står heEa ens håg till makten.
Allt grundas på trånga själviska hänsyn, utan känsla för sociala rättfärdighetskrav.
Till- tron till samhällsutvecklingens egen inne- boende förnuftsenlighet och därav betin- gade ömsesidiga hänsyn lämna rum rör en allas kamp mot alla i mörker om makt och plats i solen.
Konsekvenserna av en sådan styrkans en- sidiga kultur se vi inför våra 6gon.
Kvin- nornas livsfrukter, som de under tnsen tysta försakelser och omsorger fött a v kär- lek till livet, offras i hekatomber under maktviljans och kontinuitetens jagger- nautsvagn.
Det är så.
att det måste så vara - invänder man; ' et är livets lag, som skall härda och s ålsätta och på samma gång pröva och beveka hjärtan.
Men glömmer man månne icke, att vi människor icke ständigt skola behöva leva i förhållanden, vari vår tidigare omognad klavbundit oss.
Nya frälsande krafter kun- na och skola naturenligt utvecklas hos OSS, om vi med målmedvetet allvar vilja det.
Men det sker icke utan efter vårt fria val, ty all högre utveckling är byggd på fri- het och hänsyn.
Vi måste vilja fostra vårt släkte till aktning för rättfärdighet och har fått vår förnuft för att lägga fast grund härför.
Då Sveriges kvinnor nu skola på nytt överväga om medlen att taga sig ut ur mörkret, torde man icke kunna påvisa nå- gon naturligare ledtråd härqid än den som kan hämtas från föräldrars erfarenhet i hemmen.
Familjerna äro medborgarnas groddcentra; och det ligger därför nära till hands att förmoda, att de riktlinjer, som i t heminen visat sig vara de i uppfostringsva @ säkraste, ock skola vara bärande för me &amp; borgarnas störrh samliv i statssamhället Erfarenheten i hemmen ådagalägger, at1 den uppfostrare säkrast lagt grund tör et, barns framtida lycka, som lärt det att göTC rättvisa åt allt och alla.
Ett rättrådigt sin.
ne aktar sanning och ger utan tvekan äveI åt hjärtats röst den plats, som tillbör.
Del låter ock ansvarskänslan naturligt ock fritt växa sig stack till strid for vad SOIL är sant, gott och rätt.
Rättfärdighetssin, net bygger sålunda på sanning och kärlek men innehåller dessutom något mera, son: manar oss att icke blott icke vara OSE själva nog, utan att ock i vår broder sz oss själva.
' Detta, som hittills i stort en.
dast mödrar förmått i förhållande till sina barn, är det sociala rättfärdighetskravetf grundval och skall med befriande styrka varda mer och mer förstått, ju målmed.
vetnare kvinnorna vilja se det som sin nya speciella kulturuppgift att väcka och ut.
veckla de ungas rättfärdighetssinne och at1 göra allt för att även i det offentliga live1 bereda rättvisa åt alla.
Allt för länge har kristendomens starka betonande av rättfärdighetsliv lämnats obe.
aktat; måhända hava förutsättningarna därför icke varit tillräckligt mogna förrän nu i vår tid, i och med det, att kvinnorna inträda som medansvariga i det offentliga livet.
Liksom kärleken blir en kulturfrämjande makt, först när icke längre känslan hai blott det egna jaget till sitt föremål, blii rättfärdighetskravet det, först när jageth förnuftskraft lyfter det utöver dess själv.
begränsning och viger det till kamp även för andras rätt.
Granska vi förhållandena i livet djupare måste vi inse, att intet står.
i fullare över.
ensstämmelse med verklig statsnytta än en medborgarnas fostran till att göra rätt.
visa åt allt och alla.
På denna plattform skola efterhand flera och flera mötas i gemensamt arbete för ati bereda alla fullmyndiga medborgare lika rätt till delaktighet i ansvar och rådslag för vårt folks och vårt lands bästa.
I samma mån som rättskravet blir en le- vande kraft i vårt sociala liv och däri får göra sin insats, såsom exempelvis skett, då kvinnan steg för steg beretts delaktighet i medborgarrätt och lika arvsrätt med bro- der, skall en tjällossning av krafter från tn- senden och åter tusenden inom vår svenska folkfamilj, vilka ännu leva och mötas som styvbarn, rikta vårt nationella samliv, med kraft, lycka och välsignelse.
Ett arbete för deta mål är de svenska kvinnorna värdigt.
De skola icke blott söka sin rätt; de skola söka allas; - och liksom deras skandinaviska systrar skola de utan allt tvivel just så säkrast vinna sin egen.
Marken för den nya sådden måste emel- lertid målmedvetet uppluckras; och detta kan endast ske genom ett energiskt upp- lysningsarbete, som bereder insteg i de all- männa skolorna för social etik och i det offentliga livet för en konsekvent och är- lig rättspolitik.
Förmena kvinnorna, att denna väg är dem ft6r lång, eller att de nu blott skola efter- sträva sammq rösträtt, som vunnits av männen, må de erinra sig, att den samhälls- Lycka, som de avse att genom sin delaktig- het i ansvar och rådslag skapa, icke kan åvägabringas med mindre än genom för- verkligandet av det sociala rättfärdighets- kravet i stort.
Och varje steg, som de re- dan nu taga på denna väg, för dem när- mare målet.
M å de icke heller låta sig skrämmas av påståenden, att rättspolitiken skulle bringa jtatsroäret över i okunniga händer.
Där aktning för rättfärdighet lägges till grund för folkets fostran, sker det icke; och mot ?mogna och förhastade beslut kunna all-, id lämpliga konstitutionella garantier be- reda trygghet.
Det får härvid icke heller törbises.
att själva den lika delaktigheten L ansvar f ?strar till besinning samt stär- ker och lyftdr personlighets- ooh samhö- righetskänslorna, såsom så väl behöves inom vårt folks nu så splittrade samhälls- klasser.
Konsekvent rättspolitik leder i övrigt VAR OCH HUR??
K a r i n Kindvall QrsvtPrs ([atanHB aoslagsgatan m, Stockhohn.
Fmottager atlenter i sitt hem.
Trevliga enskilda rani örm medlingar, uthyrningar m. m.
Juridiskt bitrWe l&amp;lmnas.
B.
T.
12680.
Anna httig A T.
18164. metf elektr.
ljus.
God omsorgsfull v h d.
Alim.
Tel. 22445.
Rikstel.
Vasa 464.
- Babylåda A 5 kr.
Innehällande 2 om- RADECX~LGNINC; ~CS~ESYRA * M.
= 12 st. väisydda plagg för den nyfödde.
Maria Edgrens.- VitvaruaiEär UXEA.
ooh barn PERPTCXXT f83r damer O. F. Nordströms DAMSKBADDEBI A.
T.
11808 Den är oum- A.
T.
11808 47 Westerlhggatan 47, 2 tr. idodernt snitt!
Snabbt utförande I Billigaste priser OBS.!
Nya Jommh och Mödster äro inkomna.
Till landsorten mot postiörskott Skånska Handskmaaasinet - JARNTORGSGATAN Louise Blomberg 42 TVAL- &amp; PARFYMHANDEL Allm.
Tel. 14163 Välsorteradt lager av in- och utländska Handskar och Vantar.
Parfymer och herrekipemingaartikiar m. m.
Medlemmar i F. K.
P.
R. erhma rabatt REKOMMEN~ERAS, Allm.
Tel. 2817. kammar, Borstar, Svamp m. m.
J ?ENSIONAT \ ET \ Rekommenderas abonnenter och resande.
Tel. 10 63.
För resande att beakta!
~AGOBSONS VAISKANDA TAPISSERI-AFPAR 24 B Grefturegatan, vid Tattersall.
RABATT 10 övertygas den ärade allmänheten om att YVY- TVÅLEN är den förnämsta bland tvålar.
YVY-TVÅLEN säljes i varje välsorterad parfym- och herrekiperingsaffär.
Österlin &amp; Ulrikssons Kem-Tekn.
Fabrik YSTAD.
W] ID-ER!
- I VAROR - FRITT VAL.
A. WAHLGREN SLAKTERI &amp; CHARKUTERI Lööfs hotell ARViKA rekommenderas!
Mer och mer: 42 Etablerad 1819 39 Vesteiiiinggatan 39 Hamntorget 8 (vid Ångfärgestationen) BELSIN&lt;ilBOBG + porto 15 B - Nybrogatan 15 B Riks 3054.
A I ~ 8880.
&amp; 2343051 FILIAL: I7 Storgatan I7 CHARKUTERI R i b 8194 - - Alim.
8865 Till landsorten ferm expedition.
HENXXXT!
sftt hem, Frejg.
21, III tr, tllllrllppnings- och avprov- ningsbyrll for allt vad till barn- och damkläder hörer För damer som vilja sy sina kläder 8jtiiva eller som anvknda sig av hemsommerskor bor by * bliva till verklig nytta.
Byrän är bppen a h dagar med undantag av Lbrd fr8n 10 f. m till 8 e m dessutom Tisd.
och Fred mellan 7-9 e. m.
* Fru Ostman-Kaid6n öppnar den Lata Sept.
i V i d k upplysningar pr Telefsn hum 10151.
HERIMAN HAEXAN~SON FAR &amp; &amp; KEMIKALIE-AFFÅRER 9 Chef-Thuregatan 9 AEKOMMENDER&amp;X.
Medlemmar af F. K.
P.
R. erhblla Riatbl.
3049. icke till formeli yttre likhet i viflkor, med förbiseende av duglighet och förtjänster, men väl till lika rätt att efter personlig förmåga göra sig gällande i statssamhället utan hinder av enskilda oförtjänta före- trädesanspråk, liksom redan nu är fallet inom familjekretsen.
N. av E.
- Rösträtt för Kvinnors Eemtonde och sextonde nummer för 1915 inne- haller bl.
a.: Logikens irrghgar.
Ep hälsnin W n Mrs Chapman Catt.
!iven Islad Daaske konangen punderskriver kvinnorösträtten.
En bortgbgen märkeskvinna.
Martina Bergman- österberu.
Av Anna Wicbell.
Kinematografiska reseminnen f r b Haagkongres- Sen.
Av 1ü.
dr Naima Sahlömn.
Under Q p &amp; d e n s ekar.
Av Alma Hderhjelm.
U prop ör varaktig fred.
E B besök i ryska dsträttsföreningens lasarett.
AVE W P KvGnokia ' söm Ibverkslärare.
Overstyrelsens Av N. QuUf av Pettzni.
E. w g o u ande.
t i k!
Av Allm.
tel. 96 49. rabatt.
Söders ' 3nslish School " TJärhovsgatan 6.
- hum.
Tel. Söder 6236.
Engelska lektioner o. Översättningar.
ANNIE I. SCOTT.
A.
M. PETTERSON S:t Paulsgatan 2 B, Aiim.
Tel. 80114 Försäljer och reparerar KAPPAB och P W L Y E B Renovering av Galanteri- och Konstarbeten av Ben, Skbidp ' kdd och Pllrle or m. m. VHlnlort arbete earanteras.
Syster Astrids spädbarnshem öppnat i Råsunda, Stockholmsvägen 22.
Även klena barn mottages till god, sakkunnig vård.
Referenser Prof. E. Alin.
Förfrågningar.
Bllm.
Tel. Råsunda 361.
- Gynna Rösträtt för Kvinnors annonsörer!
