# ID: svediakorp-per259
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,089
# sentences: 318
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett och annat on1 sjukvården i Frankrike.
Några intryck från ett lialft 8rs vistelse vid ett franskt sjuklius.
Det finnes väl knappast e n fråga bland de mångfaldiga slidana som göra ansprlilr p&amp; lciilturinanniskans uppi~~ärksambet~, som i högre grad %n sjukvården äger aktiialitetens intresse.
Sjnlrvården ar en brannande fråga för alla tider, pli samma gång den ar af interna- tionell art, för sk vidt lindrnudet a£ miinskligt lidande hr en sak, som hvnrje mänsklig individ måste erk#nna som sin egen.
Det ar ut- gående frkn den förutsiittningen, att sj~ikv8rdsfrågans allmänmansk- liga karal~tiir är stalid utom allt tvifvel, vi tänkt oss att medde- s$ främmande för landet af nagra intryck från ett sjul~v&amp;rdsomr&amp;de vårt eget som Frankril-ces, skulle kunna äga intresse iifven för svenska läsare.
Liksorri alla spörsmål af hvad art de vara månde i det om.
störtningarnas land som kallas Frankrike, har afven det franska af politiken.
Den epokgö- sjukvlirdsväsendet en sid *, starkt f-ad rande frggau om de religiösa ordnarnas indragning, den s.
Ir.
kon- gregationsstriden, soin sedan 6tt par lir tillbaka varit den stiiende rubriken öfver meddelandena från den franska deputerad0 kam- maren, är i det nikinaste förbunden ined sjukvårdsförhåll~ndena, ity att de andligs stiftelserna (les congrbgations) hafva så godt som uteslutande lasarettsjukvirden i sin hand.
Reformerendet af lcon- gregationsviisendet innebar i och med detsamma en genomgripande förlindring af sjukviirden, och det vill synas som om Prankrike verk- ligen på detta fredliga omriide ginge till mötes en revolution, som, det ar att hoppas, skall blifva till nationens och den lidande mänsk- lighetens fromina.
Den första förpostfaktniilgen i det kommande falttliget har reden ägt rum.
Densamma har bestått i ett förliden höst af konselj presiden ten, inrikes- och kulturministern Combes iitf är- dadt dekret, tillstalldt alla Frankrikes prefekter, angående inriittandet af fasta, af staten beroende.
sjiiksköterskeskolor.
- .Skrifvelsen,.
som
p&amp; ett vältaligt satt framhåller statens förpliktelser att tillse, att de fattiga sjuka p&amp; de allmänna sjukhiisen blifva vii1 rårdade, enlut hiifdar hurusom, i sainma man vetenskapen går franikt, hehofvet af en sjuksköterskek&amp;r med god teknisk utbildning allt mer gör sig gil- lande, är i trots af sin humana och föga agressiva toa ett slag i ansiktet ph det hittills rådande sjukv&amp;rdssystemet.
- Hå förordas nödvgndigheten af att sjuksköterskeskolor ofiSrdr6jligen skola inriittas i hvarje fransk stad, dar en medicinsk fakultet eller en andra klas- sens skola för läkare finnes, förutom på alla orter, dar man bland liikarne kan paräkna lämpliga lararekrafter.
M. Combes definierar på följande satt sjnksköterskan och hen- nes uppgift.
» Hon är », säger han,.
icke en person, som förtjiinal.
sitt uppehälle med att feja och göra rent inom sjnkhusen, utan lfi- karens och kirurgens väldisciplinerade och tränade intelligenta m e d hjälparinna, hvilken tillika med känslan af sin egen yardigket bör vara uppfylld af berättigad stolthet öfver ett kall, hrarmed hoil tjänar bhde filantropin och vetenskapen)).
Skrifveleen innehiiller för öfrigt.
ett detaljera&amp; förslag till reglemente för sjuksköterskeskolornn, hvilket emellertid %r för rid lyftigt att här dtergifvri.
Upplysningen oin att en slrrifrelse som den här idberopade verkligen föreligger torde vara t.illlriicklig som eii inledning till efterföljande lilla skildring af de franska sjiikrirds- förh&amp;llandena, sedda med en svensk sjuksköterskas ögon.
Hvar och en som känner nagot till de religiösa kvinnoorclnarna, och det inflytande de hittills utöfvat p&amp; sjiikvArden, kan lätt före ställa sig verkan af M. ombes ' skrifrelse p&amp; de klerikalt sinnade i Frankrike.
Ministern lär afven vid cirkulärets utfiirdnnde hafvn yttrat, att han redan imdertecknat sa mdnga oriilkomna pibud, att ett mer eller mindre icke spelade nigon roll.
- Reformer iuoiii sjukvilrdsväsendet ses i allmänhet icke med blida ögon i Frankrike, och tanken att kvinnor och isynnerhet kvinnor, som ej afiagt kloster- löfte, skola vhrda såväl manliga som kvinligo sjuka, stöter friiis- miinnens sinne för det passande.
Och detta iir lätt förklarligt, ty en kvinna, som utför sagda varf, miste veta ritt standigr; gifva akt på sig själf och genom sitt blotta uppträdande omöjliggöra hvarje själfsvAld frin patientens sida.
Xen den frunska tings kvinuan har i de flesta fall icke lärt att taga vara pii sin egen viirdighet, skycl-
dad och ouigifven, som hon är af konvenansregler redan frbn vaggan.
Afven om familjen iir i s&amp; blygsamma ekonomiska villkor att den ej kan hålla mer an eii tjanare, så skall dottern följas till och af- hämtas från skolan, och som vuxen far hon ej utan sällskap göra sina proinenader utom hus.
Allt som på minsta vis kan verka så- rande på hennes blygsamhet eller r5ittare sagdt, enfald, undvikes sorgfalligt, och sål~inda vgxer hon upp i ovetenhet om de mörka sidorna i den henne omgifvaucle viirlden.
Man får således icke undra på, att äfven lekmiinnei~ ruska 11 % hufvudet %t M. Combes ' reform.
Laka1.c och sjukhiisutyrelser, som ständigt kanna sina han- der bundna, sina basta striifvanden i de lidandes tjiinst fruktksa till följd af saknaden af en lcompetont sjukvårdspersonal, borde dock förstå betydelsen af ininisterns skrifvnlse.
Men nej, flertalet läkare säges skratta diiråt och anse reforinen outförbar och dessutom fnll- komligt onödig.
En utlanding, soni iir förtrogen med srbetet, på eugelska eller - hvarför icke - svenska sjukhus, häpnar öfver deras blindhet och - förnöjsninhet.
Sjukhusstyrelserna kunna heller icke SK hastigt finna sig i de i utsikt ställda nyheterna.
Frågan disknterudes för en tid sedan af styrelsen för ett stort sjtikhus i Bordeaux och blott halfva medlemsantal&amp; var för uppriittandqt af en sjuksköterskeslrola.
Detta sjukhiis rymmer 000 patienter, och om sjiilrskötselns stdlning dar kan man döma af ' följande drag.
De sjdra betjansis nattetid allenast af t ~ systrar, å som genomvandra salarna, och blott stanna vid de svarast sjukas gängar.
- Att en patient %r i behof af s5irsliild tillsyn delgifves nattvakten inedelst en vid sangfoten fastad tafla, hvarpå läses R d. v. s. recosnnlmdé eller A d. v. s. agode, allt efter den sjukes tillstånd.
Hvarje natt förekomma naturligtvis flera dödsfall, och det vol-e orimligt att be- gara af dessa t-ilå nattvaher, ntt de slculle hinna vara närvarande och mildra ångesten vid hvarje dödsbädd; att, lindra mindre svårt sj~ikas plågor och obehag, därtill gifvee ingen tid.
- Bad, kalla aftvättningar, isblåsor ooh vAtvärinaude omslag äro behandlingssätt, som ytterst siillan lära förelcomrna p&amp; de fïanska sjiikhusen, och det endast på den gruud, at (lakaren ej kan lita p&amp; att de gifvas så att patienten har mer gagn an skada däraf.
Operationssalen ä r för de flesta systrar en terra incognita, och allt arbete där utföres af medicine studerande och 2 infinniers,, motsvarande 2 biträdena » p&amp; v i r a sjukhus.
De senare ha ej.
stort begrepp om aseptik och begå svåra brott däremot: de förstniimde äro mången gång helt unga ' '
och utan vana vid de göroiilil, som hos oss tillfalla operations- sköterskan.
Ett fall som ar belysancle berltltaiies mig a£ ett ögon- vittne.
E n ung medicine studerande hade fiitt i uppdrag att decin- fektera en patient, som led af en tumör och p&amp; hvilke~i skulle före- tagas boksnitt.
Tyättningen utförde han med sådan kraft, att tuxnörcii, en Y. IL cysta, brast och innehallet spred sig i bukhålan.
Opera- tören var iitom sig men kunde naturligtvis ej göra saken ogjord.
Låt oss nii kasta en blick p&amp; personalen y$ ett franskt sjiikhiis.
Förutom af öherliikaren, 91 % chef dc service.
;, bestridos kikare- " och sjulcvård af medicine studerancle, ~htudiants en d d e c i n e ~, nunnor,, les soeurss, och en manlig och kvinlig lägre.
tjhstepar- sonal;, les infirmiers ' i och » les infirinihres~.
Har ina riiimnas att en ~étudiants en mkdecinen i Frankrike har fritt tillträde till alla sjukvårdsinriittningar i landet, hvillren dag och vid hvilken tid sol11 halst p&amp; dygnet.
, Les étudiantss iiro af tvii kategorier: sles internes)), hvilka hafva bostad på sjukhuset och, eftersom unclerliikare ej existera, i ö£verlakarens frånvaro hafva att bestiimina öf ver sjukviirdspersoual .och patienter, och %les externes,, hvilkas roll närmast motsvarar vfira kandidaters.
- Redan tredje eller fjirde studiearet kan den unge läkarekandidaten blifva, interne *,, och då p&amp; samma sjuk- hus finnas d n g a interner, de flesta i åldern om ett par ock tjugo år, men ingen öfverordnad, undantagandes deu stund, d# » le chef de services gör sin rond, kan lättare tankas &amp; n be- skrifvas, hurudan ordningen och disciplinen skola varii.
Alla mera invecklade sjuksköterslresysslor, sasom förbands anlaggande!
injektiouers utförande och dylikt verketiillas a£ iules étiidiarits:).
De sjuka äro nästan fiillkomligt i deras makt, och mangen sir- skildt kvinlig patient eller nunna har haft stort ekii1 att Ile- klaga sig öfver dessa allt för unga och allt för oerfarna läkare utan ansvar, hvilka past8s ofta missbruka sin stiillning ock tillåta sig handlingar, som hos oss skulle stampla dem som oviirdiga laka- rens kall.
Icke bättre &amp; r det med nunnorna.
Deras uppfostran och or- densregler göra dem till allt annat iin lämpliga sjuksköterekor.
De som äro ämnade för sjukhusen, få.
samma uppfostran som de, '
hvilkas verkningskrets faller inom barnauppfostrms eller fattig- vArdens område.
Nar en novis först triider inom sjukhusets dörrar, skiclzas hon att vid pass ett ars tid hos en aMre erfaren syster siitta sig in i sina blifvande plikter som » surveillante&gt;) på en afdel- ning.
D&amp; hon saliinda är färdig för sjalfständig verksamhet, be- finner hoa sig i en allt annat än aflindsvärd stallning.
Utan den minsta teoretiska och ytterst liten praktisk underbyggnad.
skall hon vaka öfver omkring 40 patienter, blindt lyda den » interne,, som har salen på sitt ansvar, och se till, att de underordnade ~ i n f i r m i e r s ~ eller)) infirmi&amp;res~ utföra sina Bligganden på ett något så när till- freclsställan !e sätt.
Om hon hade frihet att handla som sunda förnuftet bjuder, att itv veckla sina anlag och .odla sin intelligens, vore val saken ej si betänklig, men nu komma hennes plikter gentemot kyrka ocli kloster i konflikt med hennes plikter som sjuksköterska, och aldrig Blifva de förra lidande p&amp; de senares bekostnad.
Liikarens befall- niugar vika alltid för priistens.
Diirför hör man beständigt att det ar omöjligt lita på hvsd » ma soeur » säger, ty för henne ar det ej orätt att underlata en af läkaren föreskrifven behandling och sedan inför honom lugnt påst&amp;, att den blifvit utförd.
Just i dagarna talas har mycket om förfalskningar, begångna af alr supérienrer vid ett stort sjukhus.
Hon har hvarje d u a d inlcnsserat omkring 200 francs till extra vakhjiilp &amp; t de svlrast sjuka men aldrig anvandt pengarna för sitt ändamål, utan i stallet ntgifvii; dem till den Heliga Jungfruns ara, d. V. s. köpt papper, blommor och dylikt, hvarmed madonnans i livarje sjuksal befintliga altare blifvit prydt.
Hon har emellertid liitit personalen iinderteclcna kvitton, hvari vederbörande erkänna sig liafva mottagit betalning för extra vakning, 1 franc pr natt, utan att de hvnrlren vakat eller fått pengar.
Hon anser ej heller att n %gon orättfardighet ' Br begången, och den- vaddsliga riittvisan kan ej n&amp; en » supérieure ».
En patient, som under svara plagor ber om litet vatten, måste vänta tills nunnan slutat sin andakt, on1 hon för ögonblicket ar upptagen daraf.
Det ar en nunna förbjndet att se en naken lem, afven om denna tillhör en kvinna eller ett barn.
Följden ar, att afven den intimaste vård mangen g&amp;ng måste lamnas den sjuka kvinnan af manliga hander.
I detta sammanhang m %ste jag beriitta en tilldragelse, som nyligen hiindt en, mig vii1 bekant dam i en mindre sydfransk stad.
Hon intresserade sig för en gatsoperska och hennes lilla gosse p %
11 manader, och d i dcnue 1) lef sjuk.
stiillde Iion om, ittt lian lsoiii till stadens riraisoii de Hanté~.
WjiilcvBiden dar I) estric \ es af uiinnor, tillhörande Sankt Aniias orden, hvilken har till sin utesliitande ~11) p- gift att vårda sjinka.
Dagen efter Larnets intagrindo på sjukliiiset fick min van bref från % U r le CIII-6 3 med begäran att afhiinita gas- sen, ty som det befunnits, att den lille sjiiklingen r a r af geniis masculinum, strede det mot all anstandighet, att han vardarler; af nunnorna.
Hon begaf sig genast dit och fick tala mod!
: la m - pririenre~, hvilken afvenledes förklarade, att det var alldeles cuiöj- ligt a t t sköta barnet och halla det rent, ty ordensregloriia förbjiiclo minnorna att tvattia en sjuk » liingre an till midjan,.
- Detta svar ar gifret i v h n dagar af förestiindnriniizin for en ~jiiksköterskeordca och galler ett 11 manaders barn!
Nunnans niirwiro i sjiilrsnlen är beräknad att ingifvn förtnroendc: också blir man vid ett flyktigt besök liitt förvillad i sitt omdöiiie om hennes uppgift dar.
ilIan ser hcnne g8 omkring blund sfiiignrne i sin mörka, värdiga driikt.
Xeu lzliidningens sliiy och sjånlriiriiiar och det p % hufvudet burna dokets likasii opraktiska som oslröiin foriii stämpla henne genast för ett vi4 ujukhnslifvet i andra Iiinder vandt öga såsoin mera till namnet iin till gagnet sjuksköterslra.
Hon har uppsikt öfver linneförrildet och iiidelar maten, och hennes förtjänst ar det, att allt som sjnos ar nfigot SA nar regelrätt och ordentligt, men blir det fråga om den enklasta asep- tiska snygghct, s&amp; fattas henne begreppet darom.
0111 en i: unn: i undantagsvis fatt iirkebiskopeiis tillitelse (ty dett: ~ erfordras) att niir- vara i operationsealen, så uppträder hon dar i ofvanniimda 111 deii platsen omöjliga, kostym.
Men hon ar mastare i konsten att orclna (te Parad-linneförråd, som finnas på.
alla sjnkliiis till besökandes uppbyg- gelse.
Den lir värd att ses, denna stoin lriftiga sal, vanligen det vackraste riimmet i hela inrättningen, med viiggarna beklädt ' ia af hyllor, på hvilkn linnet ar ordnadt i konstrika mönster: stjärnor., kors och bokstafver, formande meningar, t. es.
:: Ave 9iaria-:, o. d.
E ' arg.
nyanser Astndlrommas genoin olika styrka i blekningen hos de liniie- persedlar, som bilda figurerna.
Det hela gör likväl ett niistan sorg- ligt intryck, då man besinnar, hur mycket arbete, som Iiär nedlagts utan motsvarande nytta, och har om niigonstiides tänker man ofri- villigt pii; omjssbrukad kvinnokraft.
Hos dessa nunnor väntar man att framför annat finna en reu sedlig anda, men deras moraliska begrepp och omdöinesförinHga hafra genom uppfostran blifvit så snedvridna, att iifven deras iippförande s:
s t i.
f i ~ i u Iffiniiar at~killigt~ öfrigt sitt önska.
Deras fel torde dock mest haEva sin g.rcind uti oerfa: .enl.iet.
De lefva iiiiinligen i fullkom- lig ovetenhet 0111 rlen yttre varldon, och börjar någou ett samtal ined en af dem därom, sh siiger hon vanligen » Nej, nej det ar icke för oss! » och &amp; r sedan som en sluten bok.
.
Om » les infinniers)) och » les infirinieres~ ar ej mycket att säga.
Deras yrke har ringa anseende.
De rekryteras därför ej sällan bland samhaliets förolyckade individer eller ocksa lida de af något lyte, som gör det svart för dem att finim ett annot lefvebröd och nödgar deiii att halla till godo ined Ilvad andra, bättre lottade, förkasta.
Allt grofarbeto utföres af clein liksom all enklare sjiikslrötsel, men liiirn mycket ondt hafva de ej åstadkommit genom sin okunnighet och grymhet!
Ett exeinpel: cn » infirmier », so111 fktt befallniug att biira en kvinna, hvai: s einputerado ben blifvit omlagdt, tillbaka till siii.ignn, roado sig ined att ltasta henne i lnfteri, utan att hennes för- tvillade rop eller den niirverande systerns, tillsagelser förmådde honom att tipphörn.
Driclq~engar spela en oerhördt stor roll; den sjiike, soin ej lcun betala för hvarje ggug han vill blifva tvättad och kaminad, får ligga vecbtal utan akt nigon bekymrar sig om hans snygghet.
Nunnorna Iiafvn ej SR, orätt i att anse sjuksalen som » tröskeln till paradiset » för dem sjalf va, men sfisoin » skiirselclen » för de sjuka.
.SRdan a r i f&amp; drag den personal, soin vArdar de sjuka 1-I sjnlrhiiseri.
Det återstår att kasta en blick p&amp; dem, som utöfva sjuk- vArd i hemmen eller &gt;les gardes malades ».
Det är oftast gifta lcvinnos af den Iiigre borgarklassen eller högre ai.betsklassen.
Fler- talet liar togit sig till med denna verksamhet, iitun att hsfva din ininsta imderbyggniid, blott för att förtjäna sitt iippebiille.
Audra Iia genomgått nsgon af de teoretiska kurser, som finnas anordnade för lelrmaiinuslrötersl~or, och sedan de fått sitt diplom, utöfva de sjiiksköterslte-verl~samheton i all dess vidstriickthet.
Patienter och Iiilcare hafva dock mycket att utstå af dem, ty deras kunskaper ar0 sd ytliga, att de tro sig förstå allt, då de i sjalfva veiket iiro sail- synt okiiiiniga.
En agarde-innlade diplombe; har visserligen under två läsir bevistat föreläsningar i följaude iimilen: anatomi, kiiwrgi, antiseptik, hygien, yrofylaktik, syrnptomliira, apotekarel~onst, barna- vård- och illassage - som man ser Rro Buinena många och ausatsen god, men diirvid stannar dot ock.
Ty föreksaren i alla äineenn %r vanligen en medicinskt * intresserad » d: im, utan annan nuderbyggnad an p&amp; sin höjd dilettantens själfstudium.
Men för att imdarvisningen
icke skall blifvn blott.
teoretisk iiro lakarna p i nagon fattigpoli- klinik vidtalade att lämna sagda elever tilltriide till deras uiottagningar, och dar kan man se tio till femton elegant om ocksa icke så smak- fullt klädda damer trangas för att få se och höra s&amp; mycket som möjligt.
De 11rat.a i munnen på hvarandra, göra mer eller mindre enfaldiga fragor, snafva p; hvarandras sliip och söka på sitt ' tafatta sätt vara den stackars patienten till hjiilp, allt under det de utgjuta sig öfver hur synnerligen intressant.
och liirorikt fallet ar.
Två manader iiro anslagna för aiiskultatiouen hos hvarje spe- cialist.
Sedan eleverna bestgtt examen i alla iiiiinena och fått in- tyg af de olika lakarne, att de närvarit vid deras mottagningar under föreskrifven tid, erhalla de sitt diplom och gå att iitöfva sjuksköterskekallet, bokstaflingen utan att hafva sett on sänglig- gande sjuk.
Hittills hafva endast mörlra taflor upprullats, men det finner; iifven ljiisa, och dit hör i friimsta riimmet det citerade ' regeringsyfl- budet, hvilket Iran halsas som gryningen till en ny dag.
Cirkiiläret ar inspireradt och dess hufv~idpnnkter niistan ordagrannt gtergifna frdu en fransk kvinlig läkares gradualafhandling: * ~onsidérations sur les infirmieress af d: r Anne Hamilton.
Denna miirkliga publikation har emellertid p % sainma satt som cirkiiliiret själft v a ~ k t mycken ond blod och vållat sin författarinna mrtnga bittra stunder och m b g a missräkningar.
Den har nämligen varit utsatt för skarp offentlig kritik, och fordna vänner hafva efter tesens utgifvande vandt sig bort från d: r Hamilton.
För en svensk uppfattning finnes emellertid alls intet stötande i hennes skrift; den utgör helt enkelt en historik öfver sjukvården i Frankrike från äldsta tider intill nu, med upp- gifter och statistik från andra länders, framför allt England8 sjiik- sköterskeviisende samt i sammanhang diirmed en kritik Giver sjuk- sköterskeväsendet i Frankrike och förslag till dess förbatt.rnnde.
D: r Hamilton har likväl fått omsiitta sinn ideer i praktiken, i det hon sökt platsen .och blifvit antagen som direktris vid Xaison de SaW Botestnnte i Bort1enu.x.
En dylik plats motsvarar nar- mast husmodersysslan vid ett svenskt sjukhus, och det ar darför icke att undra på, att flertalet af doktor H: s ränner ogiirna sago henne, en medicine doktor, autaga en plats, som hvilken ostiiderad duglig och energisk kvinna som hälst enligt det, vanliga begreppet kunnat fylla.
Själfva sjukhuset, dit hon kom, är iurymdt i en stor
.
fyra-våningars byggnad och iir 8d ohygieniskt och obekvämt inriittadt som möjligt.
Vid sin nillroiust för tv&amp; &amp; r sedan fann hon allt kaotiskt, oordentligt och smutsigt, ty den föregående direktrisen saknade sinne för renlighet, och hörde dessntom till den sortens folk, som spari allt soni slas sönder, i tanke, att det en gång kan lcomn~a till pass.
Följden var, att nian knappast kunde bana sig v@ genom korridorer och trappor, så fyllda voro de af slträp.
Först gällde det att f&amp; rent, att taga bort sänghimlarna och gardinerna kring baddarna m. m. i det oandliga, sedan att på det mest prak- tiska och hygieniska siitt tillgodogöra sig det befintliga utrymmet och sist och ej minst att i tidsenlig riktning reorganisera sköterske- personalen.
Vid Maison de Sauté i Bordealix är siilimda fästad den iiidstst och hittills enda s-jnlcsköterslreslrolan i Frankrike af ofvannamda art och inecl -- hvillret för doktor H. var hiifviidsaken -- 9 fri- platser för elever, som bo på sjukhuset och således verkligen liafva förntsattningarna att med salckimnig ledning kunna blifva goda sköterskor.
- Men hurii finiin unga bildade flickor, som vagade utsiitta sig för d l t klander och alla rnisstanlrsaiilma blickar, som vä.ntade dessa elever?
Det lyckades dock, och nu finnas inalles 12 elever, alla från goda protestantiska hem.
De äro iklädda en lik- nande uniform som våra slröterslcor, blåa tviktklädningar och hvits Iöïltlsden, men inga mössor, ty detta stöter på aniinnas.
Deras rum ligga, i fjärde våningen tillika med ett skönt badrum, afsedt eudast för dem.
Dessiitom h a h a de en treflig salong, diir de kunna taga emot sina anhöriga och vanner.
Måltiderna intagas gemensamt med doktor H. och samtalen därunder k o niistan alltid lärorika, ty doktor H. har en enastående förmåga att vid alla tillfällen och p&amp; ett augenarut satt meddela sina knnslraper.
Alla lördagsaftnar samlar hon eleverna i sin egen salong, och då går det mycket gladt till.
I stället för sfillskapslekar öfva de sig, att lagga förband p&amp; hvnrandrn eller oclzså studeras anatomi på ett skelett, eller tages ett öga i papier mach6 i slz&amp;rukådancle.
AMonen afslutas ined en kopp te, och sedan skynda alla i sina respektive siingar, ty söndagsmorgonen Id.
6 måste de stiga tipp för att kunna stada sina rnm till frukostdags kl. 7 f. m.
De flesta af dessa unga flickor hafva tillbengat sin tid från skolans slnt till inträdet vid Maison de Santé på det för franska flickor vanliga siittet med promenader och broderi dagen i &amp; da.
De kunna Astadkomma sh fina hvitbroderier som våra a.~ormödrar, och äfven i.
andra afseenden förflöt deras dagar p&amp; liknande satt soni dessas.
Xu äro de förtjusta öfver förändringen och förvanas öfvcr hiiru fort timmarna fly och hafva ingenting emot att ett tu tre se sig fram- flyttade 50 år i tideu.
Ockst % ligger det öfver dem alla en glad, f örnöjd stämning, som genast slår alla besökande med fGrvHning.
Och ingen dag gå.r * utan att flera perboner komma för att med egua ögon öfvertyga sig om det oerhörda, att unga flickor af god familj vårda sjuka, s %vd man som kvinnor.
För en sjukhusbildad svenska i ar det en staudig kalla tili munterhet att se de besökandes h8priad och höra deras omdömen.
En ganska Leteckiiaude fraga gjordes af en professor vid stadens medicinska faltultet.
Han b k f för och imderhöll sig en liiugre stund mycket a l ~ k ~ a d t med nailidtl svenska sjulrslröterska; sedau frigade han doktor H. som det i Sverige vore möjligt för en sjuksköterska att blifva gift,.
Det har så ingioitt i folkmedvetandet, att en sjuksköterska miste viga sig åt celibatet, att det motsthd för hvilket m h g a unga fiickor, som velat inga som elever vid Bfaisoii de Sant&amp;, fatt vika, varit föraldrarnas fruktan, att de skulle blifva &gt;) des vieilles filles3.
De soin personligen tagit kännedom om d: r H: s institution och dess verk- samhet hafva vanligen blifvit dess vänner, inen ann11 vagra de flesta människor har att sätta sin fot inoiii ett 1111s.
(k r nggot sfi mot n11 anständighetskänsla stridaude kan pig&amp; O m man betiinker alla svårigheter som mött, liar doktor H. lyckats öfver förväntan.
Alla, som dela hennes Gsikter i sjiikskii- terskefragan, fylka sig omkring henne, och hon liar t. o. i n.
fatt officiellt uppdrag, att på ett allmänt franskt laltalemöte, soin sammnn- träder i Bordeaux i jimi detta år, hålla föredrag öfvcr regeringelis förslag och utveckla sinn ideer om basta siittet att tilliiiilpa det y4 nuvarande franska förhållanden.
- Hon %r innerligt afhallen af sina elever, men nog återstar mycket, innan Jiou fbr en disciplinernd sköterskekår.
Att samma sak måste utföras p$ samma satt.
vi:] samma tid och hvarje dag, ar oiinclligt svart att inplanta i elevernas medvetande, och det kostar heta strider för den som i det fallet vill drifva sin vilja igenom.
Ocli innan en tillräckligt talrik och kom- petent sjuksköterskelrår hunnit bildas, iir det förspilld möda att taga upp kampen mot kongregationerna.
Direktionen för det stcrsta sjiilchoset i Marseille har, tagit steget fullt ut och afskedut nunnorna, men nu står man rådlös, ty hrarifråd taga en personal.
som ej ar siimre an den förutvariinde?
Antagligen blir där den sista villan värre an den första.
Det iir en jatteuppgift doktor H. piitagit sig, ocli frågan &amp; r, om hon får iipplefva förverkligandet af sina idker.
Ännu har hon allm %nna opinionen emot sig, och siikerligen dröjer det minst en ge- neration, iunau deum blir o m m d.
3Im som hon med gludt mod gifver hela sitt lifsarbete för ati; föra sin id6 fraidit, oni ocksb blott ett steg, få vi hoppas, att det måtte blifva henne förilnnadt att iitminstone se sina sträfvanden mötas med sympati och förstaende, och att dock en gång hennes dröm, att p&amp; alla frauska sjukhus skall finnas en tippsattning dugliga och hangifna lekmannasjuksk&amp; terskor, ingtte gå i fullbordan.
.
K.
L..
Kvinnans rösträtt i forna tider.
Ett par fakta lur ett disl; iissioiisiii18gg.
D# konsi; itiitionsiitslrottet nfstyrkte hi.
Lindhagens vid 1902 Brs riksdag fl.amlagda motion o m kvinnans röstrKtt, Iörklsrade utskottet bl.
a.
» att det ~t %~lit~fÖl: slngf ?~ afser attii d r offentliga riitt, införa en alldeles ny princip, som ej heller i andra kinder, hvilkas sa~nfiindeförhållnnden &amp; ro med vRra uiirmast lilznrtade, annu vunnit till %inpning s.
Pastå- endet iir riktigt, för så vidt det gäller viir egen tid; däremot skall en historisk öfverblick latt kunna visa oss, atii kvinnans röstriitt i forna tider varit h i d e.
erkänd och tilliimpnd i tvenne med Sverige likartade lBndei, d. v. s. två af de europeiska s. k.
&gt;) kiiltiirliin- cler~, från hvillca vi äro vana att hiimta politiska lärdomar.
I Frankrike ha de Isvinnor, som uppfyllde de för valratt stadgade egendomsvill- koren, också innehafb denna ratt alltsedan Filip den sköne 1302 första gången sammankallade » les états g6n&amp;raiix&gt;s och till deras sista saminantrade 1 ' 789.
Detta gallde icke blott adliga kvinnor, som innehade länsgods - sadana Irvinnor vor0 till och med valbara, ehuru de vanligen föredrogo att låta sig representeras genom ombud - utan bestäinmelserna innefattade också nnnneklostren, och iifven det tredje s t h d e t s kvinnor deltogo bevis1igen.i valen på de kom- miinalstammor », där dessa försiggingo Att frnnska revolutionen, som i allmänhet gjorde ända på gamla sedväujor, ocksR beröfvade kvinnan sin röstriitt - yii sninina g h g som den dock satte iipp denna ratt bland » de medfödda wzilnsklign rattighetema&gt; - kau nog.
till en god del tillskrifvas upplysningstiduns p i artificiell väg upp- konstruerade teorier om kvinnan, deka teorier, i t lirilka Gyllenborg ger uttryck i sin vers: .En manlig hurtighet jag ej Iios kvinnan prisar; jag vill en svaghet se, som könets skillnad visara.
Liknande har förhallandet varit i Ei~glmd.
Afven dlir ha kvin- norna sedan medeltiden, enligt Henrik TI: s 8: de statut fran inidten af 1400-talet., haft röstritt till underhuset., för sa ridt de hade egendom af 40 shillings inkomst.
De upphörde visserligen smiiningom ' till följd af den allmänna bildningens sjunkande efter renassanstiden att begagna sig diiraf, men den stora parlainentsrefor- men af 1832 llpphafde icke de ganila rröstrHttsbestiimmt ?lserna iiHr den satte manligt kön bland kompetensvillkoren för den iiya viiljare- kik, soin då tillskapades.
Xiir de engelslrn kvinnorna p: i 18tiO-ttilet började sin röstriittsrörelse, kunde de diirför utga f r h det faktum, att kvinnans rösträtt, lindar vissa villkol * redan m r i en- gelsk lag grundad.
Visser1ip; en lrunna vi i Sverige icke se tillbaka p5 nigoii lik- nande bestilmmelse som i England och Frankrike, men s&amp; Iinr d- ratten heller icke före frihetstiden haft nigon större betydelse i Sveriges historia, d&amp; iii sjiilfskrifrenhet och iimbetsmannastiilluing spe- lade en stor roll vid valen.
ulen i kommunala angeliigeiiheter lin de svenska kvinnorna sedan lildre tider deltagit, och redan i l (i X t i ars- kyrkolag bekiaftas deras röstriitt rid prastval.
18tiS ars kominii- ndförorctringnr h a s h n d a icke infört nigon nyhet genom atst till- erkänna kvinnan kommunal röstratt, och staten har p i senare tider ytterligare bekräftat forna tiders iippfattning genom att iifren giira henne valbar till fattigvårdsstyrelse och skolrad.
Men för sådana, som icke påverkas af dylika argumenter, emedan allt tal om kvinnans ratiigl~eter är den1 en styggelse, behöf- ver det kanske påpekas, att det finns en statsrättslig iippfattning, enligt hvilken valrätten icke SA mycket är en rättighet som fastmer en skyldighet.
Denna ilskadning har den fördelen framfiir den förra, son1 grundar sig p6 franska revolutionens uppfattning, att dels vara den vetenskapligt godkända, dels den med våra nationella traditioner blist öfverensstaminande, ity, att den srenslm riksdagens arbete imler 15- och 1600-talen var en statens funktion och icke eii (le privata Ly7in T F ' hhlsf ~.öi) l. in tressenas sak.
Litteratur.
I ' eininet tomt (La maison vide).
Af J. Dewele.
André Martyne är en ung parisare, hvarlzen bättre eller siimre &amp; n tusen andra.
Han ar intelligent, han ar belast, hans smak &amp; r förfinad och hans cylinder välborstad - Andre ar advokat till yrket eller rättare till namnet, ty hans förmögenhet ger honom till- räckligt att lefva af utan anstrangande arbete, och han tycker oin att ha tid öfrig för en del bekväma och behagligs vanor, för uin- ganget med nrlgrn vänner och för sinn estetislza intressen.
De sistnämnda träda tiimligeu starkt i förgrunden i hans lif, dock icke nog starkt för att sporra honom till en allvarlig kraftanstrilng-.
ning i nilgon som helst riktning - han har i det hela intet behof af hvad man kallar en lifsiippgift.
Han har inriittat sitt lif klokt och behagligt åt sig, och han är fullkomligt nöjd.
Madeleine, AndrBs intagande unga hustru, ar i sjalfva verket mycket biittre an haii.
Hon iii.
en enkel och osainmansatt natur, men Iiou %r plikttrogen och god, och det finns hos henne hninstone eu hel kunsla, karleken till maken.
Att hon ser en sinula ytligt på en del saker och ting, där hans öfvade * reflexion trangt djupare, och att hon saknar det sinne fijr nyanserna, soni utgör villkoret för att t. ex. helt förstb en dikt eller ett konstverk, beror hufvudsakligen på att hon iir outvecklad.
Ingen har niigonsin försökt utveckla henne i den riktningen.
Hennes man gör det icke heller.
Han smhler viiiiligt och en smula öfverlagset och g&amp;r sin egen vag.
Så konmer omslaget.
André Martyne, denne estetiske fin- smakare och älskvärde egoist, får en dag veta, att han inom sig bar fröet till en obotlig och dödsbringande sjukdom.
Han kan hop- pns att lefvn i tre år till, lefva ungefar som andra och utan alltför s v h a plhgor.
Men sedan maste han dö.
Fråu denna stund &amp; r hans lif förgiftadt.
Dö - han skall dö!
Den olycklige stänger sig inne pfi sitt rum, lutar hufvudet i hiindema, gråter - - - Hans unga hustru £år ingenting veta, hvarken hon eller viinnerna.
Ensam vill ban bära sin fruktansvärda hemlighet, och den bemaktignr sig snart hela hans varelse.
Döden sitter vid hans säng, vid hans bord, dess skugga breder sig allt mörkare öf- ver hans vag, han förefaller sig sjalf redan som en lefvande död.
Hur skdl han finna lindriug i sina kval?
Någon religiös tro har han icke.
Själfrnordstanken dyker upp som en utväg att iit- minstone förkorta lidandet; men han upptäcker: snart, att lifsin- stinkten hos honom är starkare, än han trott.
Han försöker iiter- viinda till de nöjen och intressen, som förr gifvit innehåll åt hans lif, men de förblekna alla i dödens närhet; förtviflad gripe+ han efter
allt starkare seiisationer, spel, utelif - för i~ti efter eu kor1 tid ~iietl van1 jelse.
och förakt viinda sig ifrin alltsnminms.
r) &amp; # r det.
en dag, som om fjall fölle frBn lians ögon, och han ser, hvad det ar, som utgör förintelsens riitta fasa.
Han ser, att hans största olycka ar att icke h a iitfiirt n: ' igon enda handling, i och genom huilken han kan öfverlefva sig sjiilf.
Icke eus vid hans egen härd skall så mycket som eii skugga best# af hvacl soiii varit hans persoulighet: lian skall liiiiina heiiltuet towt, fiilllscridigt tomt.
Det ar i ett sådant ögonblick, soin Madeleine kommer med siu ömhet, sitt deltagande, sina oroliga frfigor.
Och Andr&amp; griiter n!
i sin hustrus £ a m.
Detta blir viindpunkten i hans sjiilstillstilnd.
' i ' y under det innerliga förhiillande, som no iitvecklar sig mellan makanis, reser sig Hndtligen för Anrlri!
en uppgift, At hvilken lian vill iigna sina sista ar:, han vill öppna sin hiistriis frigande ögon för lifvets verkligheter, steg för steg; han vill t,iligt inylniita i detta sinnes nya, ineii flsiikt- bara mark lifvets griindsanningnr och, siisom viirciaren, +jr med siill- synta växter, drifva fram det ratta och sannas blomma till att s19 ut,.
Att gifva det biista af sig sjiilf i arf # E en aatian, &amp; t den, som skall uppfostra ens barn, att omplantera sina innersta kiinsloi- och tankar i en annans bröst och siliiilda reta sin sjii1 fortlcfva i hennes - det iiï att motsta fijrintelxen, det ar att iclst!
cki, fastRn inan dör.
Så t&amp;nlrer och talar Andrb Xartyne, deniie man, soiu pröfviit.
och förkastat alla vikden,.
utom sitt eget.
boken^ twtiwc liiilft haudlat- om hur han utför hitt varf och liiir han slutligeii tror sig ly ckas.
' r.
* * Skildringen af dödens och ciödsskiiggnn~ makt öfver ett mun niskosinne iir af en gripande verkan, och man laser den nied en ständigt stigande förvantan.
Men nar slntet kommer, ar det iiniis icke, hvad man viintade.
Det ar liksom för smatt, och det uerlrnr icke heller sant.
Till en del beror detta på att hiifwidpeïsoiiens utveckling Sir oklar.
André Martyne gör många negatim srfn.reii- heter, men gör han en enda positiv af verkligt lifsdiiglig bärkraft: ' Hvilka lifvets grundsanningar har han egentligen att lura sin lfa- deleine?
Att man bör vara god och göra sin plikt - det visste hon förut, till och med bättre an han.
Hvilka resiiltat, den stora omlivalfningen ivagabragt i hans sinne, diirom latrinas man i ovisshet; visserligen talar han om att han nförr var en nie- delmåtta såväl i tankelif som lefnadsuiitto.
men man scr ingenstii- des i boken spår af att hans egen litenhet och .ömklighet gatt i q q ~ för honom med den förfarande och förkrossade klarhet, som bort göra denna sorg till den värsta för honom i dödtlns narhet.
JIau ser däremot fitskilligt, som tyder på ntt lian i griitid odi botten iir densamma.
Den uppfostran, hvarnied lian vill utveckla siii li~isti~iis sjalslif, &amp; r i mycket lik den, som gaf honom sjiilf si föga iuotst&amp;nds-
kraft, när dödsångesten krökte honom som en mask.
Man igen känner den ytlige estetikern från fordom.
Och när han sätter som sitt lifsmål, att 7~arz.s.
själ skall fortleha genom tiderna, att » afliigg af hans eget väsen, spada, men rika på kärna, skola uppspira i hans hustrus bröst och bära härliga f r n k t e r ~, så tycker man, att han har ringa grund att vara så nöjd med sig själf.
» Detta verk », säger han, D M dyrbarare an något annat; när man sörjt för att icke lämna efter sig hemmet tomt, då har man lefvat nog, och tiden ar inne att dö ».
Mot detta påstående, tillämpadt p6 en man sådan som Andre Nartyne, reagerar man.
» Du skall sörja för att vårt barn kommer att likna oss,!
så lyder Andres testamente till hustrun.
Man skulle battre förstatt meningen.
med hela boken, om han sagt: » Du skall sörja för att det blir tusen gånger biittres.
Trots allt detta ar emellertid hemmet tomt,, hvars författare med detta arbete debuterar på den litterära banan, ett vackert och löftesrikt verk.
Det är alldeles gifvet lasvardt, och det &amp; r viickande - kanske icke minst för hvad som icke står dar.
Vera.
En beriilitelse af Jo7tcm Nord 2i92y.
Vera de Vallée är ett moderlöst barn med det blåaste blod i sina ådror, hon växer upp i en vrå af vsrlden, en svärmislc liten varelse, som ser på lifvet med stora förvånade ögon, allt under det hennes ensamma hjärta beständigt längtar efter den moder hon aldrig kant.
Vi följa hennes öden år från år, där hon vaxer upp i sagor-.
nas och traditionernas poesityngda luft, uppfostrad af en gammal kiirnfull farmoder och en godsinnad men obetydlig far.
Det finns i berättelsen om hennes barn- och ungdomsår åtskilliga vackra och tilltalande drag, friskt och lifligt, om ock ej mera originellt skildrade t. ex. berättelsen om Veras första kyrkobesök och farmoderns.
död.
Några data i berättelsens förhistoria visar oss att förf, ' förlagt den egentliga handlingen nfigra årtionden tillbaka, och om ej ett modernt författarenamn stode att läsa på titelbladet, kunde, man lätt frestas att anse boken betydligt aldre &amp; n hvad den ar.
Den påminner niimligen i mångt och mycket ' om en del af våra äldre svenska originalarbeten, har flere af ' dess ovedersägliga förtjänster men erinrar ock om dem genom ett visst afstånd från verkligheten.
Detta giiller isynnerhet kärlekshistorien och bokens senare del.
Visst var hjältinnans världserfarenhet skäligen liten, men nog borde hon ha kant sin ömme fnr alltför val för att veta, det han inte för alltid skulle nännas hålla henne skild från hennes älskade, arbetar- vannen med det adla syftet och de nå-got högtrafvande orden, och visst hade det varit bäst att hon vågat ännu ett litet försök, innan hon flydde fran hus och hem, ådragande sig den dödande sjukdomen.
De unga flickorna i våra dagar ha iitininstone inte för vana att.
komma af sig för minsta motstånd, de iiro gjorda af betydligt starkare virke.
Trots denna val romantiska laggning är emellertid &gt;Vera, en ganska intagande liten bok och därtill en af det fullkomligt oskyl- diga slaget, som kan läsas ined nöje a£ olika åldrar.
Kvinnans deltagande i stadsfullmak- tigevalen.
En stor lifaktighet har under denna vinter varit rådande i vfirt land inom olika områden af kvinlig rerksamhet, särskildt i det som rör deltagandet i de kommunala valen, hvilket ju nara samman- hänger med intresset för den politiska rösträtten.
Efter hvad Dagny i ett föregående häfte meddelat har en del krinnoföreningar, dar- ibland Fredrika-Bremer-Förbundet, bringat å bane ett offentligt möte för att intressera kvinnorna för de stundande stads£ullmäktigevalen.
Valbyråer ha ordnats inom hufvudstadens sarskilda valkretsar, dar de olika psrtiernas röstsedlar varit tillgängliga, upplysningar angående .sattet för valförrattandet liimnats m. m.
Dessa iitgiirder ha ocksii haft åsyftad verkan, ity att antalet röstande kvinnor visat sig vara betydligt större detta an föregående år.
Enligt en på Föreningens för kvinnans politisks röstratt försorg gjord utrakning ha under innevarande år antalet röstägande kvinnor i Stockholm uppgått till 9,539 och af dessa ha 972 (eller 10.1) be- gagnat af - sig sin röstratt.
Endast ett föregtlende år hur kvinnans deltagande i valen varit lika stor som nu.
Nedanstående siffror visa såval de röstberattigades antal som ock i hvad m %n de begagnat sin rösträtt.
År *) 1880 del togo utaf S522 röstberättigade w 1881 w 3575 n B 1882 » D 3835.
D 1883 a w 4340 D D 1884 w w 460s n w 1885 » 3589 n w l886 n w 372 ' 1 D w 188 ' 7 D 4051 w):)) ") Uppgifterna, hämtade ur Stockholms kommunalförvaltning utom för år 1902, för hvilket år uträkning rerkst$illts af Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
deltog utaf 4310 röstberättigade &gt;&gt; » 4255 D D » 4802 D D 4106 w B » 4551 » w 4693 3 3 5455 w w 5242 w D » 5442 w.
2 » 5799 w 2 B 5521 w w » 6121 B s » 6542 D D » 6843 w)) 9539 &gt;&gt; &gt;))) Har antalet röstberättigade.
kvinnor varit i ngstan oafbrutet stigande, så har däremot deras deltagande i valen varit ganska varierande, och intressant och lärorikt ar att se huru det arbete som nedlagts burit alldeles direkt frukt.
Så t. ex. började Fredrika-Bremer-Förbundet arbetet att väcka kvinnornas intresse för stadsfullmäktigvalen år 1885 då annonser och notiser infördes i tidningarna angående kvinnans » ratt och plikt » att deltaga i val af stadsfullmäktige, och genast steg de röstandes siffra, som dittills intet år uppgår till 1 % till 4.2 % af samtliga röstägande kvinnor.
Nästa stegring visar år 1587 och hade sin direkta orsak däri, att Föreningen för Gift kvinnas äganderätt det året anordnade ett möte för frågan besökt af 490 A 500,personer, hvarjamte utdrag gjordes ur röstlängden angående röstberättigade kvinnor, cirkulär utasändes och en valbyrå upprattades.
Resultatet var såsom ofvan synas att 11.5 % af de röstagande kvinnorna ut- öfvade sin rösträtt, en siffra som ännu i dag ej öfverstigits.
De följande åren forbattes arbetet såväl från Fredrika-Bïemer-Förbundets som Gift kvinnas äganderätts sida, men valsiffrorna sjunka alltjämt till dess de båda nämnda föreningarna år 1894 ' göra gemensamt arbete, låta utskrifva röstliingder, utsända cirkulär m. m., då val- siffran stiger 1.5 % till 4 % och åren därpå till 6.1 och 5.7; så sjunker siffran åter till den i år stigit till 10.1 %.
Föreningsmeddelanden.
Draktreforinföreningen har till Fredrika-Bremer-Förbundet inläni- nat en .&amp;rifvelse hvari föreningen tillkännager sitt beslut att efter en 17- årig tillvaro upphöra med sin verksamhet.
d. v. s. under sin hittillsvarande forrh.
Däremot föreslås, att i den upplösta föreningens stalle, en kornite med andamal att verka i draktreformföreningens syfte skall tillsättas af Förbundet.
Detta förslag har af Förbundets styrelse bifallits, och har den förra dräktreformföreningens styrelse anmodats att inkomma med en plan till den blifvande komiténs verksamhet och sammansättning.
- GAfva till Förbundet.
Af fru B. Haglund har Förbundet haft glädjen mottaga som gåfva ett porträtt af Fredrika Bremer, en större kol- ritning af Carl Larsson.
Gafvans varde kommer ännu mer att förhöjas därigenom, att konstnären godhetsfullt lofvat att underkasta portrlittet nödiga restaureringar.
z Föreläsiiiiigarna vid Liljeholmen, hvilka alltsedan in1 fortghtt med 14 dagars mellanrum, ha omfattat följande ämnen: arbetet och dess betydelse, af fröken Clara Wahlström: ~ O i n J.
L. Runebergs lif och dikt-.
ning * af Jfröken Uarie Louise Gagner, livilket föredrag illustrerades med kvartettsång; jona as Ahlströmer, de svenska fabrikernas fadero af fröken Lilly Engström; hur naturen danade Sverige2 af fil.
kand. fröken Elsa Kock; aOm biet * af fröken Anna Höjer; huru böra vi buat rusta vika barn för deras uppgift i l i f v e t ~, inledningsföredrag af fru Höjer, itföljdt af diskussion.
Sista föredraget har ägt r i m torsdagen den 30 april och handlade om &gt;En resa i Sahara, af fröken G. Hjelmerus.
Som ett slutomdöme om foreläsningmna kan konstateras att desamme i allmänhet omfattats med mycket intresse af den publik, för Iivilken de varit afsedda.
E t t bevis p % det erkännande företaget rönt i&amp;, att afven från andra församlingar i hufvudstaden begiiran ingiitt till Förbundet o n ordnandet af liknande aftonunderhållningar, diiribland frAn Föreningen för kyrklig sjiilavård i Maria församling.
.p FBreningnr för kvinnans politiska röstriitt finnas numera i följande 14 städer: Stockholm, Göteborg, Lund, Sykiiping, Helsingborg, Karlstad, Uppsala, Gafie, Malmö, Varberg, Halmstad, Engelholm, Yllxiö och Ronneby.
