# ID: svediakorp-per257
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,213
# sentences: 512
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ur ett barns inre värld.
(Studie efter naturen).
Det var vinterkväll.
Lampan var tänd i salen, och barnen autto Zillsarnmans med mor omkring det stora runda bordet.
Små- pyrena lekte med Icråkor och saltkar, som mor vikit åt dem af pap- per.
De stors gossarna hade slutst sina läxor.
Mor hade gjort små pappersböcker åt dem, och nu sutto de och skrefvo sagor.
Göran skref om troll, och Erik skref om den stora sjöormen.
Gerd hade också fatt .en.
liten bok, hopsydd med röd trad, o c h hade krupit ned med den och sin blyertspenna under bordet, för att ingen skulle se hvod hon skref.
Hon tiinkte skrifva en bok om Gud.
Hon makade sig åt ett] d l, där det föll in ett grand ljus rnel~ lan stolarna, lade sig framstupa öfver sin lilla bok och började klottra.
Hon hade inte 18rt sig %n att skrifva riktiga ord, inen hon ritade dit alla bokstafver hon kunde, och s8 gjorde hon streck och krumelurer.
Och hela tiden tiinktt: hon på Gud.
- * Gud ar snälls, mimlade hon för sig sjdf, » Gud är sndl, Gud är sna11 ...
n Så stack hon pennan i mun och funderade.
Hon iimnade slzrifva allt hvad hon visste om Gud.
Men det var svårt att komma ihåg, och hon rynkade pannan i tankeansträngning.
» Jag tycker om Gudw, fort~at~te Iion.
- » Gud sitter dar uppe på molnena, och lilla Jesus sitter också på molnena, och anglarna sitter ocksa på molnena, och de far, och far och far ... B Hon klott- rade ifrigt sida efter sida och satte för prydlighets skull dit små gubbar har och dar.
Det skulle bli en riktigt fin bok.
Ron låg så tyst under bordet, s&amp; ingen kom ihåg, att hon var där.
Men nar hon hörde gossarna läsa upp sina sagor, kröp hon fram och ställde sig bredvid mor med sin bok bakom ryggen.
» Har du också din bok fardig?))
frågade mor.
, Ja, » sade Gerd och blef röd.
ruJag har skrifvit om Glid ».
- Hon lade boken i mors knä.
Gossarua skrattade &amp; t Gerds ltok och sade, att c h inte ctod ett enda ord om Gud.
Iien Gerd ~ i s s t e, att det gjorde det.
Och mor visste det också.
Hon kysste (ferd och skrattade inte.
Och Gerd sprang in med sin bok i barnkammareii och goilide den bakom byrån, för att gossarna iiite skulle f; se den mer.
Gerd tyckte om att tanka 1x3 (; iiil.
Jlest oiu kviillariia.
n6 solen gick ned och det blef vackert rödt p&amp; himlen tcnkte hon, att Gud var dar borta bakom det vackrn.
Och nHr ~tjarn (~i.lici hörjade tindra, s&amp; att hela himlen lyste, d5 tyckte hon, att (+ud kom giientle i luften.
Han kunde komma så nara, s# niim huset ii~land, odi hou satt i högtidlig glädje med ansiktet tatt mot.
rutaii.
Och d&amp; mörhet £ö11 p;, da skrirnseh kom taasaiide och smö,.
: utefter väggarna, gaf hon sig med hela sin skriimdu lilla sjal till att tanka p+ Gud.
Det gaf trygghet.
P&amp; djafvulen ville hon inte tanka, inte ett enda grand.
1) Ien det kunde hända ibland, att hon rakt inte kunde 1Ata bli, just nar hon sprang genom mörka rum eller niir hon lag vaken oiii kvällarna sedan lampan slackts.
Och d i tyckte hon sig se lians stygga ansikte och ludna händer sticka fram ur vrittl ' na.
Det var rysligt.
Kallsvetten steg henne i pannan och hon hegyiite lass %Gud som hafvers SA fort, s5 att ingen djiifwlstanke skiillc hiniili kila sig emellan.
Om dagarna, då det var soligt och ljust, var det inte si far- ligt att tänka på djäfvulen.
Xen man hade aldrig lof att tanka annat om honom än att han vu stygg, s&amp; stygg, så stygg.
Men ibland kunde det komma öfver henne en underlig liist att trotsa.
- D Snälla djafviilen~, hviskade hon ut i luften,.
sniilla djiifvii- len&gt;, - och s&amp; lade hon till - bara 118 ett försök -;: et.yggu C h i l n.
Hon fick ögonblickligen anger och skriick för att niigot för- färligt skulle handa henne och gjorde nagra mystiska riirelser med händerna i luften för att fdnga tillbaka s i m hiidiska hviskniiigar.
Hon tyckte inte om djiifvulen ett eudu dugg, och hon var förskriick-.
ligt rädd för att komma i helvetet.
I en gammal biblisk historia, som hade varit niors, frtiiiis tru tafla, som förestiillde helvetet eller - som det stod iinder deu -- den brinnande sjön.
Den var s i illa tryckt, att man jiwt ej kutide urskilja nagot annat p&amp; den iiii litet svart siidd, men detta evurtir
sudd i n g d Gorcl - på samu: % gawg Y O det ~ utöfvede en ingstisk dragning y l heme - en djup känsla af fasa.
Ater och ater mlrste hon beskiida det, men s&amp; hastigt som möjligt, s&amp; slog hon fort ihop bolren och hö11 hårdt igen den, liksom rndd för att det svarta skulle kunna slippa ut.
Stina, bai: nj~ingfrun, sade att elaka barn koinmo till hel- vetet, och som Stinn, d&amp; Iion jgrdade pR Gerd och hennes syskon, alltid bnikade saga::) elakare barn än ni finns inte », så tänkte Gerd ibland, att det kanske redan var best&amp;mdt, att hon skulle kom- ma till detta r p l i g a ställe nar hon dog.
Fast hon Gerd ville s&amp; gama komma till himlen nar hon dog och leka med - lilla syster Maj, som var en angel.
Hon vaknade il~land om niitterna ur hemska drömmar om den brinnande sjön.
Het af ångest gömde hon sig då ned iinder tacket och tog till att be alla böner hon kunde.
Den trygghet, som kom- mit öfver henne, då mor last aftonbönen med henne och stoppat om henne tacket var helt försvunnen - det stygga och farliga var om- kring henne så tatt, så tätt som stora svarta moln.
Ron hörde syskonens och Stinas jainna andetng, och i vånda efter n k o t att trygga sig till, gjorde hon det ena försöket efter det andra att f å Stina vaken, vande p&amp; sig, hostade, sparkade inot sanggafveln och kastade slutligen med förtviflans mod undan täcket och ropade ut i mörkret:, Stina, Stina, jag Zir SA törstigs.
Efter ett ögonblick af spand vantan knarrade Stinas sang till på ett lugnande &amp; t, och ett ljus blef tandt och skingrade i ett nu allt mörkrets trolleri.
Och Stina, som trots sina helvetesteorier var den barruhiirtigaste varelse under solen, Iroin tassande med vatten.- glaset, vande hufvudkudden, slätade ut lakanen och meddelade ge- nom sin trygga röst och sina stora lugna händer en välsignad kiinsla af ro &amp; t det lilla flickebarnet, s&amp; att hon Ater kunde somna .., Nar Gerd fyllde Ci &amp; r fick hon af mor ett nytt testamente, ett litet vackert ett ined fina, svarta piirmar, som hon sedan alltid ville ha .liggande på en stol bredvid sin sai~g, då.
hon skiille somna om kviillnrna.
Redan innan hon kunde läsa innantill, begynte hon stryka för i det s h o m hon sett.
mor göra, till en början precis som det föll sig, litet h&amp;r och hvar, för det ' hon tyckte det tog sig bra ut.
Se- dermera valde hon sig älsklingsvärser, som hon kringgärdade med
både bl5 och röda och svarta streck.
Soni dessa alsklitigsviirtser dew.
utom blefvo ratt flitigt kyssta, dröjde det ej läuge förr an den lilln boken, på samma g8ng som den bar tydliga, spHr af att vara ganska mycket iilskad, vm tiiinligen tillsjaskad.
Gerd tyckte det var - stiligt2 att ha sin egen bibelbok, nllda- les som far och mor och de stora syskonen hade, och hon tyckte om att hitta, i den Lerattelser, som hon fölrit hört mor beriitta.
Mor brukade beriitta och lasa för barnen bådr!
ur det gamla och det nya testamentet.
Ibland tyckte Gerd att det var l h g t, men ibland tyckte hon att det vnr niistan lika roligt sam att höra ur en rolig bok.
Hon s8g ett brokigt tag af manniskor draga förbi sin syn, imderbara människor, som lefde niinga Iiundra dr livar och sade och gjorde de mibrkviirdigaste ting.
Och hon fiirastiillde sig Ciiid sittande på ett stort hvitt moln hiigt ofvan i1era.s hiifvuden i hvit klädnad och med l h g t hvitt skagg och ropande till dem med on röst, som dilaade likt en jättelur::) S6 skall dn göra och s&amp; skall.
du icke göra!
(; Alla de underfiilla förtiiljelser, som hennes fantasi fick att ayssla med ur gamla testamentets ~ i i r l d, njöt hon med en obestarrid kiinsla af gliidje öfver att ingen kom och sade om dem, liksom om sagoböckernas beribttelser: det ar inte sant.
- Det fröjdade henne, att det en g h g funnits en talande orm, en talande fisna, c11 muu, som legat tre dagar och tre niitter i mageu y6 eii fink, en kvinua, som blifvit förvandlad till sten, m. m. sådant.
Men hon tyckte det var ganska tråkigt, att Gud aldrig nu för tiden ville ldta sadant lustigt ske.
Hon, Gerd, skulle s&amp; g i r m velat, att G i d hade Iiitit hennes hund Tel10 tala.
Sedan Gerd fHtt sin egen lilla bibelbok med alla dess Leriit.tc !l- ser om Herren J e ~ u s, kom hon att allt mer och mer tanka p: 1 ho- nom.
Ingen af bibelberättelsemas gestalter blef &amp; tydlig för bexinti som han.
Det tycktes henne som om hon en gang nilste ha sett.
honom riktigt ined sina ögoa.
Som om hon kant honom alltid, lika 18nge som hon kHnt far och mor.
Hon behöfde inta tiinka efter hur han sag ut.
Han, Jesus, r a r vacker och god, vacker ocdi god, att det lyste om honoin.
Det var annorlunda att tanka pli honom Hn att tanka p; (iiid.
Giid med det 1Hnga hvits skagget, de, strH.nga ögonen och clen sturku rösten kunde vlil inte bry sig sP mycket om srnG barn, tiinkte Gerd.
Men Jesus kunde.
Och med en ljuf kiinsla af tillförsikt skd han
iied sim itorii ojalIil,~ bokiniivei ui&amp;i sitt iiii *; ija &amp; t förit$ rena bladet i sin lilla bibelbok digra ord, som hon hört af nior: » Min vän ar min och jag är hans ».
Sa kom det sig att hon allt mer och mer vande sig ifrhri nganila-C+nd », t6ï att, i stallet vanda sig till » Gud Jesus » med sin barnsliga dyrkan.
När Gerd var vid pass 8 år hande det sig om soinmaren, d&amp; hoii hade på besök sin ett par år d d r e kusin, att hon och kusinen, hvilka af någon orsak komino att bli lämnade tämligen åt sig sjalfva, föllo pii en ide, som, då den blef k h d, försatte respektive pappor och mammor i stor förskräckelse.
De båda flickorna, som denna sommar mer än tillförne lrommo att lefva ett ostördt frilif i skog och mark, afkestade under denna ljufliga tid med otrolig snabbhet så mycket som möjligt af civili- sationens band.
Den vildhet, som legat slumrande inom deras till- synes tama väsen, bröt ut i blom.
I sönderrifna kladuingar, med barr och mossa i håret och med ögonen glittrande af företagsam- hetslust uppenbarade de sig vid de » civiliserades&gt; måltider, för att sedan Ater snabbt draga sig tillbaka till sitt eget omrhde ..
Under denna vilda tid kom det sig en dag att de i ett an- fall af frigörelsebegär besloto att inte längr&amp; dyrka samma gud som sde civiliserades, utan hitta på en ny gud, som de kunde dyrka efter eget ' behag.
Han skulle vara stor och stark och god och öfver- mattan maktig, och de gåfvo honom namnet Radigundi efter Tope- lim vackra saga » Radigundis penna ».
Med stor konsekvens kunde de inte heller finna sig i att ha samma djäfvul, som » de civiliserade)), utan funno äfvenledes upp en ny djiifvul, en ond gud, som de kallade Mani.
I samma.
ögonblick som de begåfvnt sina gudar med namn, fingo de en stark förnimmelse af deras befintlighet.
Det tycktes dem ljufligt att tänka på den store, gode Radigundi, där de lago utsträckta på mossan i skogen och silgo upp mellan grantopparna] not den vida, blå himlen.
Och de begynte be böner till honom och dyrka Iionom ined doftande blonlster.
Men om kvällen, när det började skymma mellan träden, tyckte de sig stundoni höra de tassande stegen af.
Mani, den onde, för- färlige.
.
Det var något mystiskt spännande med dessa nya gudomlig- heter.
Allting om gamla Gdd och Gud Jesus och allt det dSdr före-.
föll Gerd med ens oiindligt vanligt och trhkigt.
Det viii.
med jesiii- tiska förbehåll, som hon öfvervar de sedvanliga, mdaktsiifuiugai.ri~~ i hemmet, förstulet siudleende öfver heiiiligheteri om sina nyn egna.
gudar.
Men razzians dag Irom och gjorde med ett eiicla diincterslag slut p i den nya religion, som var i Biird med att bilc1: is iipye i priist- gárdsskogen.
Gossarna, som denna somwar tagit öfrerliigset nfstdnd frin allt hvad flickor hette, men icke förty nedlátit sig till att spionera p&amp; vederbörande, gossarna slrrallrade.
En kvail, d&amp; det till p5 köpet r a r friimiilandc -- en herre, som.
af en eller annan anledning var oingifren af en ris8 nimbiis i.
barnens Ögon - en krall föll l~oinbeu ned id kriillsrardsbordet.
-- flickorna!
å, de hade sg mycket hyss för sig.
si det kiiilde ingen tro - de hade afgudar, som de dyrkade och tillbfido.
- Om de nu inte till och med hade offeraltarm inne i skogcii ...
s Anna, kusinen, satte sig kiickt i försvarsstiillning, men Gerd var tyst.
Hou kiinde hiir det var nggot, som föll samman, nggot flammande ljust, som i ett nu föll ihop till aska.
- I samma ögon- blick, som alla fingo veta det, blef det till ingenting, till rakt ingen- ting.
- Det rar inte så mycket som en p i c k kvar af det.
Att de skulle komma ocli fördiirfva det så!
-- &lt;tercl lyfte sina siinkta ögon- lock och vågade en speiande blick omkring sig, sii sankte han dem iter.
Hon satt och tyckte, att hela världen dumde henne soiii en förtappad liten varelse ...
Inte förran många år diirefter kom Gerd att tiinku p H att den store, starke Radigundi och gainln-Glid nar allt koin omkring kanske roro just en och densamme.
Nu vande hon iter frtiu sin lilla religionsiitflykt med en kand:!
af förvirring och osäkerhet.
Tviflet stack upp i hennes sjiil trotsi,gt och giickande: t h k om ingen (h d finns - tiink om de Laru ha hittat pil Gud.
Men de trygga tankarna kornmo tillbaka - 6, visst fin~is Giici, Glid $mzs.
De kornmo inte mest vid hibelliisningen dar henirna, inte viti bönerna, inte i kyrkan.
De koinmo mest niir hon stod ocli szg upp mot den stora rymden med alla dess gnistrande xt,jiirnor eller d&amp; hon vaknade någon ljils natt o&amp; lgg och lydde p i den stora stillheten.
Och d i kunde hon plötsligt ffi liingtrtn efter att bli en god människa, en riktigt god mlinniska.
Det h a d e Gerd reclan nu, livad som sederumii hande lieane allt oftare.
Det begynte bli henne svart atat I~Alla saniman allt det som var om Gtid och sådant.
Det delade sig isgr för henne.
P&amp; ena sidan var det stora vaclira, B&amp; andra sidan var det tråkiga.
Hon bö j a d e t h k q om bibelberiittelserna, att hon hade hört dem alltid, att det inte fanns ett dugg nytt kvar i dem.
Orden gledo förbi henne utan att fånga hennes tanlm:.
Och hon var trött p&amp; alla bönerna, mest på dem, som hon kunde utantill, fader var och viilsignelsen och de andra.
Hon blygdes öfver att lriinna det så och tänkte p&amp; små barn, som Iion läst om, små barn, som ingenting biittre visste iin att Ilisa i bibeln och be böner.
Biist det var Irunde det komma en glimt af det stora vacki.
: ~, midt in i det trtllciga, men så bredde det trålriga ut sig igen och sliikade det vackra.
Det var så besynnerligt.
Men så kunde det stora vackra komma ensamt, ii, hvad det da var vackert!
Detta, att det verkligen fanns en öfvermiittan miiktig gid, som satt dar uppe högt ofvan de gnistrande stjiirnorna, att, det fanns en rymd litan början och slut, och att hvarenda iiiännislra, att hon, Gerd; hade något soiii kallades sjiil, som skulle finnas till evigt, evigt - allt detta var vidiinderligt härligt.
Men ack, hvad det var svårt att hålla detta och det andra. '
tillsammans!
En natt drönide Gerd, att hon såg en förunderligt stor och stri- lande stiiiriia p % himlen.
Och Gud talade till henne genom stjiiïnan.
- ~ D i i har ej lang tid kvar att lefva på jorden *, sade stjiirnan, » dn maste inom kort dö. » -- Och Gerd kande hnr stiiirnan drog henne emot sig lit i rymden med stor inakt.
Efter detta trodde Gerd, att hon snart skulle dö, och Iion begynte mycket tiinka p&amp; dijden.
» Det gör mig ingenting, att min kropp komriler ner i jorden i en liten svart Irista,, tiinkte hon, » bara min sjal kan få flyga upp till de stralande stjärnorna.
Men jag koininer nog till helvetet jag », tänkte hon igen, » jag som inte iir oirivändw.
Det föll henne in, att hon kanske hade » begått synd mot den helige ande,, den synd, som aldrig kan födåtas, och hon gaf sig till att griibbla på hvczri det lriinde best8 detta att » begå synd mot den heliga ande ».
Hon tyckte att hon måste skynda sig att reda lit cletta innan döden kom.
helvetet och tyclrttb s2 iriycket oiii de striilande stjärnorna, hade iinnii m h g a jordedagar kvar att 1efvi.t.
b r gick efter år, och spiirsmålen riixte.
» Niii.
jag Blir stor&gt;), tiinkte Gerd, ~ n c h far veta allt, dR skall all-.
ting vara lätt, då skall jag hli en fiillkoinlig miinniskii~.
r&gt;Om jag skulle l~iirja stmxn, tiinkte hoii en dag,: ' om jag skulle försöka nu iued ena att bli fullkoni1ig.e Och hon företog sig att siitta upp en lista med regler och straffbestimmelser för hvarje brott mot reglerna.
Hon tänkte på heliga Birgitta, lion tiiukte på klipphálornas anakoreter, p&amp; Indiens pelarhelgon.
- Hon droppade stearin p5 sina bara armar och svärmade fiir en tagelskjorta att i) ara.
narmast kroppen.
Hon anstrangde sig förtvifladt att alslca alla manniskor och i synnerhet tant TTlrika, guvernanten.
Hon försökte tala ined mycket milda ord till alla, och hon riktigt gladdes om nHgon af syskonen kom att ge henne en knuff.
Hon slutade upp med att sittn och dikta sagor under predikan i kyrkan och tuider morgonbönen, sHsom hon föriit haft för vana, och föresatte sig strängt att höra p i f r h början till sliit.
Hon började lara sig botpsalmer utantill och traggade igenom D Jerusalems jammerliga förstöring)) i psalmboken, Straffen, som hon Adömt sig för sina försyndelser, och hrilke voro viislande (t. ex. att inte äta sig matt, att inte läsa i en rolig bok p i hela dagen) påtog hon sig med samvetsgrann noggrannhet.
Helst hade hon ju velat gå bort och bosatt sig i en klippgrotta i Gknen, men hon kom sig likväl inte för att.
taga detta steg.
Det rar knogigt att bli fullkomlig, men hon ville inte ge tappt.
Hon gick omkring med ett hjiirta sil allvarligt, som oiu hon aagt farviil till all lifvets mimterhat.
* * *.
Men midt under dessa asketiska ansatser hiinde det sig att vKren I~om dragande till priistgUrdsbackarna.
Dettri.
var nggot som för livarje.
gsng p i visst siitt.
ffirvmudlade Gerds dagliga lif.
Aldrig fann tant I ' lrikn henne stt besynnerligtn otreflig, som under denna tvid, men aldrig var h r t f sil ljcklig.
För hvar g h g, som vheu kom, fick den starkare makt iiled henne.
Hon satt och stirrade iinder lektionerna och gaf bakviinda svar.
Hur kinnde hon annat, SH som det mrrade inom henna af tusen röster.
Hvartenda trad ropade p&amp; henne, hvaronda buuke i
skogeii.
i ' iisorna expedierades i flygaiide fliiug.
Botps~liuarria och)) Je- russlems jhmerliga förstöririg r, blef VO liggaiicle orörda.
Alla cle nlånga reglerna föllo i glömska, en efter en.
En af dessa ljiifliga dagar., da sjalfva marken luktar var, gaf Gerd sig af långt uppåt liderna.
Det fanns ingenting af asket öfver henne, där hon slängde iväg öfver backarna, dangande wed en kapp omkring sig och muntert hvisslande.
Hon ströfvade omkring så liinge kors och tvärs, att hon till sist inte visste hvart hon var kommen.
Hon klattrade upp på ett berg för att finna sig till rätta, och då hon sett hembygdstecknet, den hvita tornspiran, sticka upp soin ett streck långt borta mellan grantopparna, lade hon sig att hvila på berget.
Mossan var fuktig, men den nakna stenen vm brännhet nf solen.
Hon lag och lutade kinden mot det hets.
Fåglarna kvittrade randt omkring henne och traden susade s&amp; sakta, som om de hvis- kade.
Det kvittrade och hviskade från trad till triid långt inat skogen.
De hade inga blad annu, soinmarträden, bars fullt af sma klibbiga knoppar öfverallt.
Men det luktade s &amp; godt v i r nf alla dessa knoppar och af hela den fuktiga marken, att Gerd knappt visste bvad hon skulle ta sig till för glädje, daï hon Iig.
Och sil at,t kiinna hur solviirinen strök henne öfver ansiktet ...
Hon blundade och låg alldeles stilla.
Plötsligt satte hon sig upp.
» Gud, Gud », s,ade hon mycket högt, » Glid hjälp mig! » Det vaar henne med ens, som om Gnd hade kommit henne allde- les ngra.
Han stod ju på berget.
Han stod och välsignade skogen och Gerd och dlting.
Det var s8 variut och ljust, att hon fick ta- rais i ögonen.
» Gud », sade hon p i nytt, » &amp; Gud hjiilp mig!
s 86 blef hon nllcleles stilla igen.
Aldrig hade hon kunt sig så lycklig, det var niistan s&amp; det gjorde ondt.
Ron tyckte att hon satt där p&amp; berget och lutade sig intill &amp; id.
Inte gamla-Gud, inte Gud Jesiis, inte g i d Radigimdi heller, utan 11ai.a Gud.
Allt krångligt och Besynnerligt föll bort.
Det var jn helt enkelt och lätt detta att Silska Bud och att vara god.
Hon satt kvar ända tills det började skymma.
Niir hon sprang hem öfver backarna tankte hon:, Aldrig mer kan det bli trkkigt p i jorden, aldrig mer skall jag vara stygg., Men hon berattade inte för någon, att hon hade träffat Gud däruppe p&amp; berget.
- B * *
Nog l&lt;nm det strgga ocli tlet ti.
; " ikipii tillbakit till C h t i hadc eu g5iiig och mdnga gdnger, ocli ho11 glömde rent af ibland, att Chid kan komma niim ett miinniskobarn.
Men hvar g h g hon iiiiiides den (lag, d i lim mött (filt1 i sko- gen, koi ?i det för lieune, att (h d och skogen hörde samman.
Det blef lienne en v a m att fly till skogs, (16 ilagot.
miirkt stack iipl~ i hennes sjal.
Skogen blef för hennc den plats, dit hon gick för att leta Giid.
Och med de höga traden omkring sig och den rida blå himlen öfver sig begynte hon siiga till Glid hrad hon tiinkte och liingtticte, hvad Iion begiirde af det underbara lifvet.
Xed barnsliga besyniier- lign ord tiggde hon (+id om lycksalighet, om evig lycksalighet för det jag hon kande inom sig, för den underliga lilla gnistan, som aldrig skidle dö.
Ettyeltie Beskorr.
Niss Adn Ellen Bayly, kand iinder pseiidonymen P Kdnn Lyalln, var en af det niitida Englands mest popidiira författarinnor och Ilade genom sitt författarskap tillvunnit sig ininga viinner lhgt utom sitt lands grbnser.
Också i Sverige iiro hennes böcker m p l c e t lusta, och mången har säkert erfarit en kiinsla af saknad d i för niig1.a veckor sedan i den dagliga pressen det betydelsefulla korset, sli,l; s iinder hennes namn.
De yttre konturerna af Edna Lyalls lif iiro ej mycket kiinch.
ty hon var en af dessa blyga och nagot slutna kvinnor, som ej lata mycket tnla om sig.
Hon r a r född i Brighton och yugsta dotter till advokaten Robert Barly.
Redan som barn röjde hon stor lust att skrifra och drömde under sia tidiga iingdom om at.t bli en framstbende författarinna.
Hennes fiirsta litteriira fiirsök kröntes, dock ej med nagon framgång.
Den först iitgifna romanen.
DIYOU by wnitiugs gjorde icke lycka, och de: i niista, den nu s5 popiiliira nDonoran~, blef visserligen viilvilligt mottagen af kritiken men fann inte inHnga köpare.
Och d5 hon skrifyit.
sin tredje hok.
&gt;&gt;We Tivo:., tycktes det hardt nrir omöjligt att finna niigon, soni ville föl-lugga densamma.
157 Fr %u .denna mörka tid, d&amp; den ena förlaggaren efter den axdra g&amp;£ henne nafsked på grått papper^, berättar Ndna Lyall följande egi sod: d a g iilins s5 viil, hur jag eil dag efter en sadan hopplös vau- dring kom in i S: t Paulik; ttedralsi~, i inin nedslagenhet iinclrande på om jag inte, niii.
allt kom omkring, skidle bli tvungen att helt och hållet uppgiEva försöket.
J a g fattade dock ett beslut a ~ ej t göra detta, förrtin jag gått igenom hela, listan af förlaggare.
Och nar jag gick ned p i södra siclogå.ngen, fick jag syn på något, som gaf mig nytt mod.
J a g sig en grafvård öfver en af våra förfader, som hade stupat vid Camperdown, och diirvicl tänkte jag: ~ D i i så vill jag ocltsi ' i göra ».
föll på din post Detta var IS %, meu icke forr an h e t darp % lyclracles %dua Lyall f i sin buk förlagd.
Kort efter dess utgifvande erhöll hoii i Gibraltar, d i r hon befann sig P å hemvag från en utlandsk resa, cinderr8ttelse om att romanen rönt en lika obestridlig soin oviiiltacl frnrngtlng.
Det var ej blott bokens verkliga varde, som kom clen att slå igenoin, här, soiii så ofta eljest, var en rent yttre omstänclig- het en bidragande orsak till att en nyss obslryr författare med ens fick ett namn, som fördes på allas lappar.)
W e T w o ~ al.
en varmt kand och vackert berattad historia om en far och, hans dotter, den förre en utl~raglad ateist men p&amp; s a m i n s g h g en verkligt Bdel människa, den senare en blind be- undrare af faderns åsikter, tills hon en gång lär kanna en värdig representant för denna kristna tro, som hon s&amp; djupt misstrott, och sedan steg för steg öfverg.
till att själ£ nied varmaste öfver- tygelse omfatta.
Jamsides ined konflikten mellan dessa båda lif~iiskådninga~, ytterligare tillspetsad genom den liängifna kar- leken mellan far och dotter, löper berattelsen om faderns modiga och oegennyttiga strid för hvad lian anser som sanning, en strid, soin slutar med att han faller offer för sina inotståndares personliga h~tslrhet och fanatism.
I3okeu k f d a r varmt den kristna lifsåskbd- ningeu men förkunnar på samina gång tolerans och rättvisa mot olika tänkande.
Vid tiden för » W e ' J ?wo ' s » iitgifvande var just detta trosfri- hetens proplern en fraga, som i hög grad sysselsatte sinnena.
En deputerad i underhuset Ilade för sina persoilliga Bsi1cteï.s skull hindrats att, intaga sin plats i Pa~: lrzinentet, något som öfvereillt i England väckt det största uppseende och framlral.lat niycket, ogil- lande, och d % &gt;) We !l !wo », soiil utigafs just som striden liiiroin pågick, --
behandlade ett liknande iime, var den redan från början a&amp;er om att finna en intresserad publik.
Den stora framgång, i ~ W e Two hade rönt, gjorde Edna Lyall med ens till en ytterst populär författarinna.
Man börjadr.
nu också agna sin iippmärksamhet; t » Doiiovan;, som varit nara att sjunka i glömskans ha£, och denna h k, hvars iuuehill nlira sarnilianhanger med, \ Ve Tmo », blef snart lika oriitpkt som denna.
18 % iitgafs annu en romau s h the golden days:,, och sedan följde den ena efter den andra tills deu sista boken af Edna Lyalls haad the Ilinderers.)
utkom förlidet Ar.
Ganska många af dessa romaner ha öfversatts på s \ reuskn.
Edua Lyall var till hela sin anliiggriirig idealisto, och dingen gång idealiserade hoii sina typer alltför mycket för att de skola göra intryck nf verkliglietstrohet.
Men till ersattning harfi-ir iigli.
hennes böcker den förfiniiig.
som iitgiir fran en ren och ädel tanke- viirld och deii liittflptande stilen gör dem till en mycket under- hållande liisning.
Hennes talang iir obestridlig, och om an kritiken har ganska lätt att finna anf~llspuukter, iir mycket af llvad hon skrifvit verkligt \ %rdefullt och förtjänar att raddas undan den glömska, som hotar flertalet af litterära alster, niir de ej liingre iiro » för dagen r.
Som enskild miiuuiska var Edua Lyall blid, ausprilksli; ~ och vänfast samt varmt religiös till hela siu lifsriktuiiig.
Frisinnad i sina politiska åsikter och stor Leiintlrare af (4adstone hyste hon stor sympati för den ' irländska nationen, en sympati, som fått ett vackert uttry ck i romanen, Doreen s.
De krinliga riistriittsstrkfvau- denu hade i honne en ifrig anhangare och under flera &amp; r var liou sekreterare i Woiileu ' s Liberal Bssooiatiou i Eastboiirue, dar hon p i sista tiden bodde hos eu syster och svager, i hvilkas hem hou löt sitt lif den S sistlidne februari.
Som slutoindöme kan man om Edna Lyalls lifsgarning saga: Heniies betydande talang och stora arbetsförmlga användes titeslii- tande i det godas tjiinst och darför liar hon helt visst icke lefvat och diktat förgahes.
J ?.
E.
Litetratur.
Ileii svenska odlingeris storiii5n.
Lefnaclsteokningar för skola och liein af Lyrlin IYaklstlmön~.
5.
Baus Järta.
Per Henrik Ling.
Det iir med tillfredsställelse man halsar ett nytt häfte af den iitmiirlrta serie l~opii1ai.a svenska biogratier, som påbörjacles af doktor ' Ellen Fries och fortsattes af doktor Lydia Wahlströirn.
Och den nu löreliggande delen sviker ej förväntningarna; den anduter sig i allo värdigt till de föregående genom sitt lika gedigna soin fängslande innehåll.
Huf viidparten af häfte t upptages a f biografien öf ver Hans J ' arta, soin af förf.
skilc1rat; s r i d anviindmde af iifven otryckta källor och på ett siitt som vittnar oin både förståelse och sympati.
Denne » mm för sig », lika orädd och mftlmedveten i sin ungdomliga opposi- tion mot tyrannit, i sin statsrnannagiming som en.
af det nya stats- skickets grundläggare och slutligen i sin liårdiiackade konservatism p % aldre dagar, framtriider har i klar belysning mot ' bakgruilclen af deu brytningstid han tillhörde.
Liffiillt och konkret tecknas Järtas ungdomsntveckling till dess h.
m vid riksdageii 1800 frainfrader so111 fullfjädrad.
jakobin.
Den roll han spelade vid denna och vid statshviilfningen 1809 - Palr klar belysning ej minst geiïom de lruraktaristiska situatiouer och detaljer, vid livillra förf.
dröjer.
Men afven vid skildringen af ' Hans Jartas st,ztsmannag %rning och verksamhet soin landshöfding har framstiill- ningen lyckligen undgått abstraktionernas skar och stiiller läsaren ansikte mot ansikte med personligheten och hans insats i utvecls- lingen.
Man ' behöfver ej vara djupt invigd i svensk statskunskap för att intresseras af denne storman på politikens falt.
Förhållandet mellan Hans Jartas tidigare jakobinism och den konservativa hållning, för hvilken han på 1530 och 40-talen Blef så sknrpt förl~attrad, utredes i biografim på ett satt som bringar det i full öfverensstiiminelse med hans f asta och sjiilfstindiga Isarak- tar.
Han hade varit bland de ifrigaste att rifva ned för att bana väg för den nya regeringsforiilen, » hans lifs största verks.
Efter l809 agnade han sina basta krafter At försvaret af denna regerings- form, som för honoin var den lagbundna frihetens palladiiiin.
» Var han konservativ, s&amp; var han det därför å regoringsforinens men icke &amp; egna vagnar., Det är dock ej blotit statsirianuen Hans Jiirta som biografien skildrar, det Gr afven författaren i hans vaxelverkan med tidens litterära lif och den enskilde mannen i förhållande till familj och vänner.
Framst bland de senwe möter man Geijer; viinskapsför-
hi %llandet dem emellan hotades visserligen starkt af Gejjers zrafiall~, men det iir ett bevis för badas storsinthet att det helt och fullt åter h ö t s.
Meddelar Huus Järtas biografi intrycket af en ovanligt hel- gjuten personlighet och lifsgiirning, lika enhiilligt 1111 pbnren af inenings- francler soin förkiittmd af motstsinclare, s&amp; förölras detta intryck ytterligare af jiiinförelsen iued den a n d l af de .storiniin, åt hvilka hiiftet &amp; r sgnadt, per Henrik Ling.
.
Ar det sol och storm kring cfen förra bilden, s % biir deu senare lika tydliga spsr af ett nordligt Itlirnats gr; töcken och Iiiiinmande frost.
Man stannar inför den med samma vemodiga intresse som inför de stolta grundmiirarna till ett; gigantiskt, inen ofiillbordndt byggnadsverk.
Förf.
betonar iiied fil11 rätt tragilten i Lings lefnadshistoria.
* Sin största skapelse, den svenska gymnastiken, fick lian aldrig tid att framligga som fiillbordudt system.
Och hans nr en lagande fantasi sprungna cliktning har med nbgra f &amp; nndantsg hvarken hos snuitid eller efterviirld funnit geulrlang.
Det iiï straffet för att han i missförstådt Iosterliindskt nit tvingat sin lyrislm di1,rtarbegåfning ii-i på banor, som voro den friiiiiiilande.
Haftet prycles lilcsoni det föreggende af karaktarjstislra portriitt, som biclraga till.
det lefvande intrycket nf de &amp; ildrade gersonlig- heterna.
Det kan 1.ilcsom sina fyril syskon ej nog relrominenderas soin sund och viickande lasning » för skola och hem ».
Det rika och intressanta stofl, som dessa biografier behandla, bjuda cle viil sofradt i en för ung och .gamalal njiitbar form.
S-a.
z: * A C: nmilla Collett!
Iinr ljuder ej det namnet som en trumpetstöt kallande till strid, bringade inurar och förskansriingar att falla i spillror!
Den rioi.ska Iri7innosalcen har intet mer betydande och dess gluus Aterfaller p&amp; hela norden.
Om någon har förtjiint namnet af förlciimpe för sin idé s&amp; var det hon.
Kamp var ett med hennes natur - och hon gick med siillsynt intensitet i breschen för sia sak till det gista.
Men det.
finnes ocksb andra sidor hos Cainilla Collett än den kamplystna eiiiancipationskviunans.
Det romantiska draget, som kastar ett sAdant skimmer öfver hennes ungdom, &amp; r i liks hög grad fraintriidande, ett clrag med en stark läggning åt det tragiska.
Ja, detta senam blir, jii närmare man triinger in i hennes viisen, allt mer domiriernnde och gör henne öfverviigande till en tragisk gestalt.
Det är dock ej de Irlara, harmoniska gestalterna, som iitöfva den största dragningskraften gå samtid och efterviirld.
De splittrade och diinlrla locka genom sjiilfvn det ofattbara, och skildringen af deras egenart blir ett iner eller mindre lyckaclt försök i konsten att gissa gator.
X&amp; iiï Cainilla Collett genom det sainmaizsatta i hennes porsodighet och de stridiga elemeut, som bchiirskade och, 1
skapade f i ~ u u r a lifuöde, el1 1,röfvosteri -- meil en af utoiuoidentli~t intresse - för ysykologeii.
8oin ett ~7a1 iitfördt experiment i den viigen kan den danska författariaiian Clara Rergsoes nyligen utgi fna » Livsbillede » betraktas.
.Det ger en mer lefvande bild af den genialiska författarinnan till .pArntrnanneiis döttrar)), an hvad mig veterligt någon af hennes bio- grafer hittills slrankt oss.
Att det ar mer At nianniskan an &amp; t skrift- stallarinnan, mer At utvecklingen af Iieniies sjals historia än åt den yttre gången af hennes lif, för s&amp; vidt det rör den sak, ho11 med en sidan glödande ifver förfa.lrtade, soin skildringen ar ägnad, visas af sjalfva titeln.
Det hnr i synnerhet från norskt håll anmärkts, att biografien uppehåller sig val mycket vid kända smAclrag och episoder fran Camilla Colletts lefnad och att dess hufvudmål icke tillräckligt framhållits, men saintidigt måste det falla i ögonen på de läsare, som icke iiga l~annedom oiu alla dessa enskildheter, att teckningen ar alltför skisserad för att bilden skall framtriida fullt enhetlig och konturfast.
Båcla armärkningarna äro nog berättigade.
Den med lifsbildens föremål förtrogna skall Iranske i Clara Bergsms bok ej finna mycket nytt, den mer fraininande skall, som en dansk an- rniilnre riktigt anmarker, e) tycka sin vetgirighet fullt tillfredsställd af en lefvernesbeskrifning utan data och årtal, med nästan inga fakta och mycket få kiillor som underlag, utan analys af författarens verk, ja, ej ens ett omniiiimande af titeln och innehållet på den följd af betydande arbeten, som Camilla Collett under de sista årtiondena af sitt lif sände ut i världen.
Men ändå, trots luckorna, kan fröken Bergsees arbete ej nndg8 att tilltala, varma och intressera.
Man måste kanna att hon funnit nyckeln till sin hjtiltiniias vasen, och detta stgr just därför för oss mer lefvande, och, som det förefaller, mera sant %n om det haft ett aldrig st % faktiskt och vederhäftigt historiskt material till bak- grund.
Hvad man erfar af denna komplicerade personlighet vaoker ens lust att få veta iners, och s&amp; lockas inan %ny0 att fördjupa sig i denna stillsynt vackra och gripande sannsaga, som heter » Amt- mannens döttrar,, hvilken man till hälften råkat att glömma, eller de rnángs niidra, om iin icke lika berömdn dock iifven de högeligen markliga, alstern a£ hennes penna, som hon lämnat i ar1 åt efter- världen.
Den danska biografen har i hög grad förstått tillvinna sig läsarens intresse för biografins föremål och det ar väl bevis nog för att hon lyckats.
Det fanns rikligt af ljus och skngg ?~ i Cainilla Colletts storm- uppfyllda lif.
Dock mest, som jag redan antydt, af .det senare.
Hon som genom inakten af sitt ord fick bojorna att lossna för tusen- den och åter tusenclcn af sinn bundna systrar, var sjdf mer bunden %n den ofriaste af sitt slakte, jag menar biinden af ödet att g&amp; oförstådd, oerkand och - hvilket ar det bittraste af allt - odskad genom en stor del af sitt lif.
Sällan har väl en människas lifsmil och idevarld statt i större kontrast till hennes tillvaros yttre gestalt- ning an Camilla Colietts.
d ona sidan en storhet och upphöjdhet i *
- tankesiitt och sträfvanden, en intelligensens och hjkrtats adel, som stallde henne i bredd med tidens största andar, och andra en oför- måga att höja sig öfver denna viirldens srniting och skröpligheter, en brist p&amp; jämnvikt i lynne.
och anläggning, som skapade den dis- harmoni, hvilken utgjorde hennes lifs olycka.
Ty när man skar- skadar Camilla Colletts lifshistoria skall man finna, att ödet ej farit fram hårdare med henne lin med flertalet af dödliga, men att hon mindre iin de flesta var rustad att öfverviniia ödet.
Och däri %r det det tragiska i hennes gestalt ligger.
Camilla Colletts poetiska iiugdoiristid förflöt som bekant i Eids- wolds prästgård, dar hon, den miirlzliga prasten Nikolai Wergelands för sin skönhet och ~jlndew firade och beundrade enda dotter, syster till Norges stora diktargeni Henrik Wergeland, frainlefde på en g h g lyckliga och sorgbundna &amp; r.: Kela denna tid ar liksom genornaudad af romantik, det är liljekonvnljedoft och tippelblomglans öEver taflan, men u e d skarpa slagskuggor afven har, framnianade af nedärfd melankoli, faderlig despotism och en förtiiimde lijiirtesorg.
Den af föregående biogafer blott antydningsvis berörda episoden iuellau Camilla Wergeland och Broderns xfsvnrne.
fiende Welhaven får i denna lifsbild en klarare belysning.
Maii erfar att historien var den ack!
så vanliga: L: heunes sida eii karlek, djup, allt iippsliikande, bindande för hela lifvet, B hans en flyktig förälskelse, poetens lika fort iiyylågande som hastigt slocknande kiinsla för det Irvinlign viisen, som inspirerade hans diktning.
J a, i sin manliga fåfiinga skydde han icke att, som biografen sager ryda sig ined hennes hjiirte- F .. i sin hsttr&gt;.
Welhavens sorg, att, fasta den solil en vajande Sader roll i Calnilla Colletts karle ' ksdraiila ar icke synnerligen vacker och ~ipplyftande, men det &amp; r likviil tack vase den hennes lefnadsviig kom att taga den riktning den gjorde.
Hennes ungdoms bittra erfarenheter hade, jag citerar dtei.
hennes biograf, strukit som en salfva öfver henues ögon, hvilken gjorde henne seende gent einot andra kvinnors lidanden, hvarföre det förefaller ?om om historien hade haft bruk för detta iiugdomsförh&amp;llande.
Kärleken till Welhaven kom &amp; ledes att itg göra den bakgrund, mot hvilken C. Colletts hela lifshistoria bör betraktas.
' I '.
o. ni.
hennes i det hela så lyckliga iiktenskap, denna oas i hennes lefnads langa ökenvandring, utplanade icke iingdomsintrycken.
Hennes iipp- trädande för sina förtryckta medsystrar förskrifver sig dock först från den tid,!
då hon soin änka, efter ett endast, tioårigt lyckligt samlif med en iidel och framstaende make, stod ensam i viidden.
Hon var icke liingre den beskyddade, den feterade, hemlifvets stilla lugn och förnöjsamhet, som i det hela icke 1Hg för henne, har hon bakom sig, hon ser sig plötsligt öfvergifven åt ensamheten och oförsttlende, blottstalld för kritiken.
Och hvilken kritik!
En småstads (Kristiania var den tiden ej annat), hänsynslösa, grymma, bornerade kritik!
I denna öfvergifvenhet iindslapp henne ett skri, ett 1Singe tillbakahållet: samtmandens Dötres.
Vi veta alla hvad boken handlar om: en protest mqt mannens -
maktmissbruk gent emot kvinnan.
Men det är icke m8nnen sjalfva hon vill At, det iiar den $djurhamn » af egoism och tyranni, som traditionella förhållanden.
ifört dem.
Camilla Collett hade allt ifrån ungdomen sett hur dessa, niaktmissbrnk utöfvades rundt om i bygg- clerns, sett inänneus råa behandling af sina hustrur, deras lika råa och hänsynslösa sätt emot de ogifta kvinnorna, » som vid gästabuden fingo sitta förbisedcla med toinina glas under det att vin iskiinktes åt alla andraw.
- Hon hör nu siälf till de förbisedda och misstydda - och s&amp; slår hon sitt stora slag, skrifver den bok, som blef hörnstenen i hela hennes produktion, det verk, hvilket liksom en annan af hennes kvjnliga samtidas, mrs.
Becher Stowes:) Onkel Toms stuga&gt;, skulle bana vag för en revolution.
Men jag märker liur frestande det är på tal om Clara Bergmes » T,ivsbillede » att endast anföra fö1-f: ~ egna ord och tankar.
De uttryck, hon väljer för att få fram egendomligheterna hos originalet fö; sin teckning, äro så slående, att lilan, clå m m vill referera innehållet i boken, öfverraskar sig med att eridast citera.
' Kanske intressantast ar den del, som afhandlar Camilla Colletts senaste lifsskede, den tid d&amp; Iörf.
stod i nära beröring.
ined henne och som diirför är byggd p&amp; @ rsonliga erinringar.
Men bilden af den ensanma gnida, flackande hemlös fran stad till stad, fråu pensionat till förande med sig öherallt kitt missnöje, sina egeuheter och sinn aldrig tillfredsstdlda pretentioner, är icke glad.
Som ett försoningsskiinmer öfver det hela verkar dock den.
~Begejstriugens Ilcl » som iiiida i sena ålderdomen utstrålar från hennes personlighetl, och tack vare hvilken de idBer, hon genom sina skrifter utsådde i verldeii, dga en växtkraft, som låter dem L.
D. fortlefvn genom tiderna.
* g B Bikupan af M, Maeterlinck.
Deu, som nA.goh koinner till lklaeterliucks iifriga arbeten, kunde möjligen förestdla sig.
att naumet 114. hans förlidet å r pii svenska utkomna bok bikupa no skall fattas på ' något sätt symboliskt; men så &amp; r emellertid icke fallet.
Det ar ntiinligen om den verkliga h i - kiipan och dess invånare, soiu boken handlar, och författaren har gjort dem till föreilifil .fik en skildriug, enkd, .vacker, rik och för- 1tndei: ljg som naturen själf.
» Jag villv, s ä g a han, » helt enkelt tala om biet som om ett tiug, ett vasen, man iilskar och känner, och.
jag vill tala till dem, som ej alls veta nigot om denna varelse.
Jag ämnar icke utsmycka sariniqgen, ej heller utbyta - - - -- ett märkligt, meu diktadt underverk emot det verkliga underverket.
Det finnes s&amp; många niystoriec i bikupan, att det ej är skäl att onödigtvis tillägga digra fler.
- - - -- F. ö. är det längesedan, som jag afstatt ifrån att i denna värld söka ett intressantare och skönare imder an sanningen eller åtininstone människoandens straf- van att söka den.
Nå vi icke bemöda oss att fima lifvets storhet annnrstades!
s t w
' Dessa ord utgöra själfva anslaget till boken.
~ R i k n p a n ar ~ kri if ven af en man, soiii tydligen sedan många år lefvat i nara gemenskap med naturen under sökande efter » sanningen » och S O ~ T J, likt den vise, hvarom hail ttilar j början af sin bok, sintiningoiii funnit, att wdjiir och plantor svara mera erkelt &amp; n inHriniskorna på de euda stora frQor, som kunna riktas till naturen och till de lagar hou lyder. » Han har, som vi ?Ila, börjat med att tro sig veta ei.1 del, åtminstone om de hvardagligaste företeelserna, och lian hur fuunit, att tmken, vid ett cljiipare seeiide, stanuar hiigen inför de eriklast?
naturliga fenoinenens ~förvAnansväi.cla sainmansatthet.
Kti; af dessa fenomen ar ilet han afalöjar far OSS i sil.]
skildring af bieris lif.
Hau har iignat sig At biknlt~ii.
i t,j~igo år och nuder deum tid afviinnit dessa skygga och gåtfulla sinii varelser alla de liendiglieter, som ' de aldrig röja för någon annan &amp; n den, som %Iskar dem.
Och det han berattar oss iir i sanning underbart!
Midt i VAL ' egen värld visar han oss en annan värld, i mycket lik vår, eht samhälle med klass- och iiinbetsindell~ing som Los oss, med bestiimrla lagas, som aldrig brytus, och pliktbegrepp, som ingen tanker pA att svika - en varld, fylld af lifsafgörande händelser, af aldrig h-vilando flit och hjältemodig sjklfförsakelse, afveniyr och strider, lycka bcli lidande.
Hans berattelse öfverflödar af beundransvärda iakttagelser och sinådrag, men.
han förlorar därför aldrig den ' framställningeus röda tråd, so111 gör, att man iueil niistan audlöst intresse vänder sida efter sida i hans bok.
Och diiitill kommer en stil, soin verkligpii - smnkar bi och honung)), och detta till den grad, att Inan t y c k e r sig höra biens melodiska surr j sina iSron, medan man laser.
Det livilar öfver hela boken en betagande stämning af solig, blommande, doftfylld sommar.
2 är ern ellertid icke endast naturvetenskap, lifsskil- ~13ilsiipan ilïing och poesi; den %r på smninn gdug ett filosofiskt arbete, och sl&lt;ildringen afbrytes ofta nf reflexioner och tillämpningar, som a1l: i iiro led i en bestäind tankekedja.
F ö r Maeterlinck är det största i lifvet människoandens stsiifvan efter s a n ~ ~ i n g e den) ~; viker ständigt undan, vi hopa misstag på misstag, men sjalfva vara misstag föra oss framåt.
Vår uppfattning af världen kan liknas vid hermetiskt tillslutna urnor, mot hvillms viiggai.
vi luta vårt lyssnande örn.
En af dem, den största af alla, bär inskriften naturen^ och innesluter den verkligaste af alls krafter.
Att finna de lagar, efter hvilka dessa krafter verka, &amp; r ett falt för den rniinskiiga forskningen, ehuru rnanniskln äger förmågan att icke behöfva foga sig efter alla dessa lagar.
Ar det ej vår plikt (säger författaren), att söka hvarje san- ning och följaktligen afven de ino~~tliske sanningarna i det kaos, som omger oss, fylldt af gitor och skenbara motsägelser, snarare au inom oss sja.lfva?
j&gt;Na~tlirenu - hou soin » undgår oss p&amp; alla håll, föraktar våra regler och spränger vara mtittw - » kan aldrig gifva några onda råd &amp; t den aude, för Bvilken hvarje sanning, som ej ar &amp; tminstone lika liög soin sanningen af haus egen langtaii, tyckes för IBg att vura cfgörtinde --- - - --.
Intet byter plats i hans lif, om icke för att lyfta sig med honoms.
Nar Naeterlinck för oss skildrar biens lif, deras klokhet, och sitilfuppoffïiug och dc lapar, soin tyckas oss leda de~.ss handlings- satt, ar hans tankegåi~g heln tiden denua, och oupphörligt iir det, som ville han tviriga oss att satta eu spegel framför vlra egna an- silrten.
Hvad auglir egei.itligeu Liet oss?
Hvad har det t. es.
för betydelse fijr oss att veta, hur dess intelligeus %r beskaffacl?
: &gt;C+enoili att 11tanf6r n-iiinniskans viirld », mrerar liau, » finna teclieri hi11 ett; verkligt lefvaiiile f ö r ~ i i f t ~ artbesliiktadt, ined vRrt?
erfara vi något af den känsla, hvarmed Kobiusou Tanu ett @, r. af eu iniinniskofot i sandeu - - - -.
Då vi f 6 r d t a klargöra för oss oriifattningen och styrkai.1 al biets iritelligeris, sa ar clet gå saiiiiila gåug det innersta i \ rart viiseii vi stidel-a.
- -- - - I iniiktigii imii enkla linier tecklm siu liar inut evigheteus bakgraiicl en inåi~gfald af: 9 fenoirieu, soni vi i större skala Aterfinna i vart dagliga lif meiï då sa splittraclc och l-) rutna, att sai~imai.ili; iuget och enhl-heii gB för- lorade.
- - - - Då triii~ger sig clen f r å g a ~ fram i vår sjal: har vc ' irt sliiktes större iitstriickniiig till tid och r i m s&amp; stort iu1-ly- taude y; nabureu, att heuues niening ' ined iiiiiuiiislraii lir, stort sedi;, aiinorlunda an lieniies inwiiig ned bi1riq): i.i.i -- -- - ?D: I3oken slutar inecl nAgra berii~di.siisv %rcla sidor, som iiro cleu vackraste apologi för en idealistisk ~HrldsHsk~dr~irig jag vet mig Iia last.
Ilet kunde VXJX frestande att itergifvu dem i deras helhet, ty cle tytikas mig vars det iii&amp; till hvilket fölhttrtrens tsiikegiug hela tiden syltat.
Hvad jag redan anfijrt torde, ehuru lösryckt fran sitt sailiiiiaubang, .visat bokens anda, Iivilken f. ö. nppeubarns i slut; - ordeu.
» Det koiiiiiier ett iigoublick, d$ allt viiricler sig så iiati~rligt till det goclti.
för eu kulilo, som anderorduat sig deu verkligt inäaslr- liga p1ikteu.s vilja, atl t. o. 111. misstaulren, att Bans anutr8ngningar ai.0 utau lntil, gör hwus forslcuirigsif veï iiiin~l mer i-en, oegennyttig, oberoende och adel.
B ~ ' l ~ i k i i p a u betrul&lt;t; cd.
~, sonl I.ielliet, %r ~~laliaudu fjolårets Iii~aste sjiilfiillaste och egendon-~ligaste bok.
Detta ar iiatiirligt \ - is ett helt och liållet personligt oiridijine; in$ livar och eii sjalf pröfvu och döma!
Den har nggot att ge &amp; t irlln.
X.
W b g.
, Ett uttalaiide af Fl-edrika-Brenier-Förbiindet i iiy lctei-hets fragan.
.
Den l~iand vgrt lauds arbetarbefollcuing p % de ' sistii Ai: eil i en brtauklig grad tilltc? .. gmde drycke~~slctipslasten.
iniiste, som natiir- ligt ar, fylla hvaije t3nlsanrle svensk man och lrviuna med bekym- iner.
Men samtidigt har rörelsen för be1riiinp: inde af detta onda aldrig varit 1ifligw.e ar1 f ör niirraraude och s&amp;rslrildt g&amp; iqkterhets- striifvaiidena ut $i, tttt s; &lt;lrw riidcle det yngre sliiktet från allrohol- brukets faror.
h h e u dooua riksdag har upptagit rusdqcksfrågan; den viktigaste al: rnot,ionema i detta syfte ar inliiinnad i Andra, 1r~iniriareri af hr P.
P. Waldensh.öm ined mslntning af ej mindre an j.09, silodes nara halften.
af knmiuarens leclamöter.
och går ut p$ att förb~id inåtte meddelas) .mot a11 iitskiinkning ' af ö1 å de liigerplatser och förlagg- uingsorter, &amp; hvilk; i viirripliktige undergå vayenöfniug ».
Den letta tillgiingen på s~~ii: ituosa, som s t i r beviiriilgsyngliugen till buds genom det satt hvarpft iitskanlcningen hittills varit ordnad, har gifvetvis.
framkallat de olyckedigraste inissbru.k,.
hvars stzfjande iil %ste hetrak- tas som eu verklig lifsfrága för vårt folk.
0cks.å har utskiinlsnings- frtigap o~nf.tt.ats med ett enastående intresse öfver hela landet.
Efter hvad den åberopade motionen upplyser om ha omkring 1,150 kom- m~indstiirnmor, » som behandlat den af riksdagen inför kungl.
maJ: t irumstiillda frågan om itgarders vidtagande i syfte att förbjuda eller.
i betydande grad inskrarilca utskiinlmingen af öl, porter och vin på Iiigerplatseriin~ pH det varmaste förordat den föreslagna reformen.
Vidare bevisar motionen genom att anföra en del petitionor från stivB1 befH1 soiii manskap vid Btslsilliga regementen samt genom &amp; beropaiidet af uttalauden i samma syfte ntgångua från prästerska- pel;, ex. från 822 sf Linlsöpiugs stifts priistman med biskopen och doinprosten i spetsen, i hvilken grad lirafvet på ölets borttagande fr %n öfningsplatserna uppbares sr en vidt utbredd och kraftigt fram tradaride f ollsmening.
Eti fraga som s&amp; niirs berör det uppviisande sliiktets moraliska och fysiska val Br naturligtvis af lika stor vikt för landets kvinnor som för dess inaii.
Den iingdom .det giiller har annn ej liiinnat ii pgf~st~ringsåldern, den tillhör sa att saga iinnu hemmet och fauliljen, hvilka oj annat an med djupaste oro m %te se den unge mannen gå frestelserna vid lagerplatserna till mötes, diir cien obegriinsade till- gangeii p " starlm cliyker lätt ödeliigger ynglingem lif.
Rusdrycksför- lmdsfrågan blir alltså för I~viiinoi~nn, modern, systern, oj mindre än den blifvande makan, af en iitoinordentlig ' betydelse, och lcvinnans röst har cliirför ej fått sakiias i det iiiångstimmiga rop, soni höjts för att hindra d~~~yckeuskal~ens sl~ridaude bland landets manliga ungdom.
Elot~ioiiBrerna.
l-iei ej heller under1Rtit att betrakta saken iifven från kviurioriins syeipunkt i det de b l a d de &amp; beropade opinionsyttringarua, af ven anför den soin iitgiltt fr8n » Sveriges lcvinliga heds förening » vid dess inute sistlidue 5 febr.
Andra kviuiioföreningar ho också genom sarskilda skrifvelser iittnlnt sig för den oinnauida motionen och bland dessa iilven Eredrilca-Bremer-Förbc~ndet.
Dea skrifvelse soul J ?örbnndets styrelse aflatit till ordforanden i vederbö~~aude utskott med anledning af hr \ Valdcnströms motion ar af följande lydelse: Med anledning af de motioner mot försäljding.
af rusdrycker 8, lagerplatserna, som föreligga till riksdagens afgörande, anhtiller
redr rika-~reiner- ör bundets styrelse, som anser att den, svenska kvinnans röst bör göm sig liörd i en fraga af sk iitoiliordentlig vikt för hela vRrt land, att få till Riksdagen göra ett vördsamt rittalande.
Då det nya hiirordningsförslaget antogs af Riksdagen, var det ej.
blott Sveriges manliga befolkning, som ålades att bringa fädernes- landet ett offer.
Nej, lika visst som de skattdragaude kvinuornn ffi påtaga sig sin del at: den ekouorniska iippoffr.ing, som harord- ningsförslaget medför, lika visst iir ock att Sveriges kvinnor och friimst dess mödrar, &amp; Even i aridra afseenden beröras däraf.
Visser- ligen ligger det i öppen dag, att om de unga mSinnen blifva kallade iit på slagfältet, så har den förliingcla öfningstiden gjort dem biittre rustade för striden.
lifen förefinnes ej fara att iirider nu r8dancle förliillanden, ynglingeii efter n ttjännd ~ %rneplikt Atexviinder mindre val rustad för det fredliga arbetets värf?
AngRende öfningstiden hafva löften afgifvits: allt skiille göras för att vistelsen vid läger- platserna skulle blifva uugdornen en skola, ej blott för utbildning till dugliga fostei~landsförsvarare, utan ock iill goda inedborgtire.
Alla beinödanden såviil i det eiin som sudra afseendet inotverlras dock s&amp; länge i.iisdrjrcksfiji.siiljnin,aen får fortgi p&amp; 1iigei.platsern: i.
' Piisental af de unga iniin, som sninlrts liar, iiro u t g h g n a från lieni, där de aldrig liaft för vana att förtiira i * usdrj7ckeï.
Men varian in- liires tyviin.
liitt och medföres efter slintad öfningstid till henimen.
' Lagerplatserna blifva på s i satt andliga smitthirdar, Iivarifrin dryckenskapen och dess följder sprides till hela Sveriges befollrniug, bringande fördärf ej blott Rt dan ni~vaimde, utan ock &amp; t koiumnnde generationer.
Med bekpminei: och oro maste därför m ' odern motse den tid d s hennes unge son, beröfvad hemmets ' stöd, its sattes Yijr de frestel- ser, som en obehindrad tillgång till riisdrycker medför.
Och hvilka faror i~nsdrycksförs#ljningeu inuebiir framg&amp;r diiraf att c: a 45 3 ' af alla hos Krigsrätten under de 3 första kvartalen af 1902 aniniilda bestraffningar fbi.
beväring och manskap, hafva $dömts för förseelser begångna nnder riisets inverkan.
Afven dar befal och iinderbefiil iiro villiga att underkasta sig iippoffringar för att under fritiderna leda den ungdom, som iir dem anförtrodd, kunna deras bemödanden icke krönas med frarngiing sds0111 det nu är stalldt p&amp; lägerplatserna.
Det ende botemedlet rnot de rådande inissförhållaudenn torde vara förbud mot d l utskii.nk) iing otf rusdrycker i ~1~n.
) - lceteqater-ie~-~~,n samt in- s.iittancleb a f trefliga sa) di~qslokcilw dHr tillgång till förädlande nöjen, sisom god lektyr in.
in., erbjiides.
Klart är, att reformen icke utan ekonomislia uppoffringar kan genomförtls, inen inför en frAga af sd geuomgripande vikt för hela vårt folks andliga och lekamliga halsa, synas alla sådana betänkligheter böra vika.
PR grund ' af hvad ofvan anförts ber Fredrika-Bremer-Förbiin- dets styrelse, att p&amp; det .varmaste f R instämina i de motioner, som inom Riksdagen väckts i syfte att få till stånd förbud mot iitskänk-S ning af vin och starkare maltdrycker å lägerplatserna.
De kvinliga ~ostrattsfo~eningarnas organisation.
' El f: hevis för den lifal; tighr ?t, som råder bland Sveriges politiskt intresserade kvinnor och afven för den plminilssighet, hvarmecl de förstii leda arbetet, läninaile der, oinbiidsniöte soin den 27 och 28 inars hölls i llufvudstadeii pil inbjiidan af Föreningen för kvinnans politiska röstriltt i Stockliol~ii.
Börslag till bildandet af en landsorganisatioii för de kviiiliga röst- rHt,tsffireningnimna har!
som naturligt ar, utghtt frAn hnfvudstaden.
dtir det politiska lifvet pulserar starkast och hvarifråri ett öfversk %rlande af röst- rättsarbetet lattast kan ske.
Det a r ocksa d5ir man lifligast kant att hiir iiiyoket det $11 verlras för kvinnans röstriitt p % spridda orter i landet, inblet - kviiinaiis j&amp;instiiJlclliet, ined inaniien i golitislit afseeiide - icke kan vinnas iitan en sainverkaii iricllan alla iiitresaerarle krafter.
Först iniste kvinnorna iippfostras att inse rösträttens vikt och betjrdelse, ncli hgrined saminan hanger 136 det närmaste väckaiidet af kvinnans ansvars- k8iisln inför utvecklingen af vhrt lands sociala och etiska spörsmB1.
Sam- Lidigt iir det af vikt att ett bearbetande af den rtllmiiniia opinionen bland iniinneii för (.
: ii ratt lösning af den kviiiljga rösträttsfr5gaii Siger rum och a t t rlensasnma framlägges inför regering och riksdag di alisicligt belysta soin möjligt.
E ' ijr att bstac1l; omma~ detta .fchdras emellertid en samrnnn- slutning niellan för sa1; eii intresserade kvinnor och första steget till en organisatioii i har berörda syfte har, som niimts, tagits med det oinbii~ls- iniite.
som nyligen agt runi i Stockholm inellan representanter för rijst- riittit- - joreningarna i Stockliolm, Göteborg, Lund, Nyköping och GeAe.
, Delegerade för Stockliolm voro: fi.ökeii G. Adelborg, frii E. Broaiii8 snmt frijknnrnn A.
Lindbagen och A. Wliitlock; för Göteborg frii F. Cnrl- brrg; för Luiicl fröken II.
Boreliiis; för Nyköping frii E. Böklin; fiir Upsnln Srii E.
Hagen och för Geiie fröken K. Sjitlander.
Hvarje ombud innel-iaclc!
en rust fijr livarje gAbörjaclt liiindiatul af sia förenings inedleinmar.
Oiiibiidsmötet, livillcets i ' iirhandlingar leddes af frii Emilia Brooind, kan som sitt föi.n3msta i.esnlt: at nnteclrna riislaiterniiclet.
och antag,ziidc !t nf (!n plan för en ny landciförening.
Enligt clensarnma ciknll i spetsen Fiir I nndsfiireningen stil en centralstyrelse.
bestående af tre meiileinmar nf Stockliol~iisFiii.eiiingeii och en medlem af hvai-je landsortsl ' örening.
Centi * al- styrelseiis oidinnrie möte skall Arligeii lihllas]) A olika platser i Sverigt~; ö F r i p I ' örliaiiclliiig~r föras skriftligt.
n inedleininarnu af centralstyi.~lsen slcoln De trc?
i S t ~ ~.
k h o l i bosatta 1itgiii.a ett; verkst all ande iitskott, hvillcet vid i~toinordentlign tillf&amp;llen liar nnmn.
Stndgarne &amp; ro antagna soin imiitt att Iiaad1,z i lanrfsffirniiii-ig~~~~ iiiteriinsstadgar till Iiösten I.C) Wi, db revision af dem iiger 1.111n.
Ett behagligt afbroit i de nllvnrliga .Lörliaiidliiigarna litgjorde deii i-iiirlclag, Iivnitill styrelsen Fiii.
Fiil.eningeii fijr kvinri niis pol iiiskn i.ij .. cti.iitt i Stncklinlin t ' iirsta n~ötesdagen inbjudit de resande ornuiirleii.
Dwi enkla festen, som agde rum pd Sagaliden d Skansen, ntiriiirkte sig för den nnge- iiihnaste st&amp;inning, och bidrog genoin det tillfälle till n5irrnare bekantskal) ~ ~ i e l l a rösLi~iittsföreiiiugarnaw ii medlemraar.
soin h5iiigenorn erbjöds, till fijr- verkligaridet af den sammniislutiiingens ide, Y O mötet ~ var aSsedt att frërnju.
