# ID: svediakorp-per256
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,007
# sentences: 597
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lea - f. Af redaktiohen anmodad att om fru Josefine Wettergrnnd skrifva » nAgonting personligt », vill jag hiir i all enkelhet iipptecknn n@a intryck hiimtade fran en 1nz " lngåi: ig viinskap till den hädangångna.
Första gången jag sammantriiffade med Len var på ett sain- kviim hos bokförliiggar Rökerberg, diir inan hade att bedöma några prisskrifter för Hemvannen.
Det var, om ja-g minnes ratt, 1879.
Vacker, stitlig, var Josefine Wettergrund då femtioårig iinnii i sin fulla, glada kraft.
Så tycktes det.
Skämtet lekte p i hennes tunga och dragen kring hennes vackra mun, på samma gAng hon hade en hållning och en viirdighet i sitt vasen, som imponerade.
J a g satt och njöt af att se på henne och höra hur hon kunde skalkas, Iiur glad hennes syn p&amp; tingen föreföll, men hiir förvånad blef jag icke, då efter en stunds nllvarsamt samspråk på t11 man hand, hon lutade sig fram emot mig och hviskade: » J a g är så gammal, jag Br hundra Gr », och jag pii samma @ ng stig ett djup i hennes ögon, som nästan fösskrackte mig.
Osktadt jag val f r h min ungdom mindes, hur hennes glada vers och ' novellsamlingar svepte som iippfrislrande vindar in öfver tidens sentiiiientalitet, hur hennes drastiska beskrifningar stncko af inot romantikens drömmar, s &amp; började jag efter detta sammanträffande att liisa om hennes skrifter.
J a g ville nämligen diir söka upp nagon motsvarighet till det dar uttrycket och den dar blicken.
J a g återfann med samma nöje och samma löje dessa husliga interiörer Lir de s. k. liigre klassernas familjelif, som ingen kiinnat frainstillla s&amp; som hon, smd kolifej med matkorgar i det gröna, tredje klassens vilntsalar med dess brokiga folklif 0.- s, v. Hennesför- måga att nar s&amp; kriifdes tala roddminadamernas och skiirgiimmornas kraftiga språk, s h o m n8r Nyströmskan kbllar sin afdöde suput till mnn för &gt;) salig svinet » eller då det sages om en friare: » han fick korgen pladask, och gick som ett sloköra i ett halft år », eller dii krögerskan afbryter den ' franske språklärarens iindskyllningar för iiteblifven likvid med ett: ~ g r g m t a inte herre, utan betala », bevisar.
att hon verkligen gjort detta lägre stadsspråk till föremil för ' nog- grant studium.
Om somrarna kunde man också ofta få se henne i sällskap med sin man iite p&amp; Djurgirden midt i folkhopen med ögon stralande af lustighet betrakta en polichinell eller el1 karusell, ifrigt lyssnande till de omkringstaendes anmkkningar.
Ehuru man bakon1 allt hvad Lea skrifvik kiinner ett hjiirta klappa, söker man dock fiifängt i hennes författarskap de djiipa själskonflikterna, d e iitpriiglade eller mera kombinerade karaktirerna; hon itlskar att uppställa paralleller sásom i Rtjärubröderna, där det dock försonande heter: shvad gör det om ljoskronan lyser öfrer det rika barnets vagga, och taljdanken öfver inin unges - di so£- ver lika godt b %da tviin.
Och hon ger praktiska och siinda r8d.
Hon predikar förnöjsamhetens evangeliiim och sinnets nykterhet rid frestelsernas anlopp, men framför allt annat godhetens seger öfver lifvets svårigheter.
Hennes sprudlande humor förleder henne stun- dom att skapa en löjlig situation midt i det rörande, siisom ilii Strömman griter - och snyter sig vid sin mors graf.
Man har kallat Lea konservativ -- och detta var hon visser- ligen - men hon hade dock i sitt skaplynne nigot af revolutionii- rens ande, ty lkngt innan klassjiimlikheten f iitt det erkannande som nu, på den tid db det sällan talades t. ex. om bönder annat iin iinder benainningen bondtuppar, hade Lea skrifrit egalitk p&amp; sin fana.
Hon hade med sin stora, af hels landet erkända, talang antagit sig de små, och det skall vara hennes eriirdliga Sira, att hon hafdat människovärdet inom alla områden af miinskligt lif.
Då jag kort efter vårt första sammantriiffande kom i intimt umgänge med Lea och under många &amp; r hade glädjen att utgörs ett af det klöfverblad (fruarna Mathilda Langlet, Louise Flodin, Les och jag) som tillbringade oförgiitliga stunder i hennes hem, fick jag slutligen också under samtal p&amp; tu man hand nyckeln till den blick och det uttalande, som frapperat mig Eörsta gangen jag såg henne.
Nar hon någon sällsynt gáng verkligen öppnade sitt hjärta, hade hennes röst ett uttryck, hennea blick en intensitet, hennes ord en patos, som skakade åhöraren i ens innersta fibrer.
Xiir jag då iitropade: » Men Lea, nar du känner så, hvarför skrifver du inte p i det siittet?
-- om du gjorde det blef.
du storartad:), satte hon under tystnad ögonen i mig (jag finner ej bättre uttryck), dessa stora, vackra, oftast så goda, stundom s i skarpa ögon, som ville hon siiga: Pii det sättet tillhör mitt innersta icke allmänheten; men hvad hon sade var detta:, Beröm mig hellre för att jag kiinner min begränsning ».
Jag nginner detta för att visa, att hade icke Lea haft en så att saga kysk skygghet för att gifva ut sitt innersta sjdslif, sina diab paste kanslor till beskådande, ar det troligt, att hon vunnit ' annu större lagrar genom sina skrifter.
Men Lea hade en ödmjuk misstro till sig sjalf.
Dar hon icke trodde sig om att lyckas, diir ' teg hon.
Ingenting kan öfvergi hennes idskvarda satt att läsa upp ett poem eller en skiss - blygsamt, niistan urskuldande för att det icke var biittre.
Hon hade dessutom två egenskpper i hög grad utpräglade: godhet och sanning.
Hon skydde aldrig att tala rent ut, om det också sved litet för tillfiillet.
Ett ärligare vasen a n hennes, har man s v k t att finna.
.
Och så koin helt oviintadt dödsdomen.
Nar den gafs, trodde Lea att clöden var nara förestående, och det bref hon skref genast efter iinderriitteluen om, att hon hade en obotlig sjiikdoin, vore vardt att anföra.
Hon tog budet ined mod och mdergifvenhet.
Man ruiirkte, hur hon granskade sitt förflutna lif, och rörande var det att höra henne uttala sin gliidje öfver, att hon kunde se tillbaka på sitt skriftstiillarskap i medvetandet om att hon städse sökt att undvika allt som.
kiinde vara till skada.
» Om det icke varit mycket med det för öfrigt, hoppas jag dock att det icke verkat till ondo », bru- kade hon säga med en suck.
I många &amp; r fick hon dock kampa med sjukdom.
Ännu kunde rnsu vii1 en och annan g i n g f &amp; höra de kvicka infallen och se .det vackra leendet, men bruteu var hon, och niix hon på allvar nedlades p i sjiikbiidden, livilade hon dar nöjd, stilla och tålig, till dess döden latt och niistan oiniirkligt lossade de jordiska banden.
I ett af sina bre1 sliref hon: » Evarför bedja vi så innerligt att f i behålla vira bara?
Hvad kiinna de viinta mer iin vi?
Vore det icke godt att f å badda dem djupt och injiikt undan alla bekym- mer, frestelser och tvifvel?
Och Bndå &amp; r det s&amp; svart att af upp- riktigt, fullt hjarta säga: Herre, ske din vilja.
Säg mig, har ej hela lifvet varit ett enda stort hvadör?
Skall det kommande lifvets dtitför fiillt och ljnft besvara det? » Nu har hon fått svaret.
Det var hennes uppgift att glömma egna sorger för att glädja andra.
Därför var hon värd att iilslsas och skall sent bli glömd.
.
.
Laroverkskomiten och samskolan.
I december 1902 blef för allmiinheten tillgängligt det be- tänkande, som afgifvits af den i maj 1899 tillsatta Iäroverkskomit6n.
De uppgifter, som ur.sprungligen förelades komitén och utgöra hf- viidpunkterna i dess litlåtande, voro att afgifva yttrande och förslag clels med afseende &amp; en af en viss kompetens Atföljd sfghgsexaineii för lärjungar som vid 15-16 års tlder önskade sluta sin skolgång samt de förändringar i Iiiroverkens organisation, som darmeil sta i samband, dels ock betriiffande Iiirarnas löneförmtner samt antalet extra ordinarie befattningar.
Frågan om en afslutningsexamen sådan som den ofvannauida har länge stått p&amp; dagordningen.
Vid våra allmänna läroverk har hittills endast funnits ett m %l bestamdt uppstalldt, nainligen student- examen.
Större delen af läroverkens elever har emellertid aldrig nått fram dit, och en mycket stor del af dem, som dessförinnan lämnat skolan, ha gjort detta med underbehyg, hvilket ytterligare bidragit att öka misstämningen bland lärare, elever och dessas miilsman.
DB nu antalet af dem, som för närvarande aflagga studentexamen, Iran anses motsvara behofvet af personer med denna bildning, galler frågan ej att genom ändamålsenliga anordningar drifva fram ett större fler- tal till sttidentexamen utan att gifva dem, som dessförinnan af@ och böra afga från läroverken, ett bestamdt mal och möjlighet att - förvarfva ett afgångsbetyg, soni ger dem en viss kompetens.
Ingen tvekan synes heller ha rådk inom komith om andamils- enligheten af att uppdela v %ra läroverk i tvenne afdelningar, hvsr och en med sitt bestamda mål.
Svhigheten har legat i att afgöra huruvida gymnasiet borde byggas omedelbart på nederskolan eller om de elever, som hade för afsikt att fortsatta fram till student- examen, p % ett tidigare stadium borde afskiljas från de förra.
Eomitkn har uttalat sig för detta senare.
Den sexklassiga neder- skolan, realskolav, hvars upprättande föreslås, afser alltså att i sin helhet genomgas endast af de hrjungar, som efter afiagd afgangs- examen därifrån tänka lämna läroverket, och de, som hafva student- examen till mål få i stallet öfvergå till gymnasiet från femte klassen.
Beslutet har ej varit enhälligt, och flera af komitkledamöterna ha reserverat sig och uttalat sig för en nederskola, som skulle fullstiin-
diqt genoingls af ssiutliga liirjuugar, samt ett p&amp; denna byggdt tre- årigt gymnasium.
Helt sgkert kommer denna punkt att blifva föremål för mycken diskussion under förslagets debatterande.
Vi lämna den emeller- tid, d&amp; satnz~~zde~.vis~zi~zg föreslagits endast i realskolan och det diirför &amp; r denna, som nu först och friimst intresserar oss.
Dess plan bör ej och kominer antagligen ej heller att i någon viktigare punkt paverkas af en sbdan omstandighet, som att gymnasiet göres tre- eller fyrs.&amp;rigt.
- s k a Sealskolnn nfser att utöfver omfånget för folkskolans verksam- Iiet meddela medborgerlig bildning.
Hvad komiten förstår darmed, anser den framgå af de kurser och liisplaner, den bifogat sitt för- slag och till hvilka vi Iianvisa de mera intresserade, då utrymmet.
ej tillåter n %goa fullständigare redogörelse för desamma.
Anglelide realskolans allmänna liiggning framhålles, att hittills nederskolau varit alltför liird, dess undervisning för abstrakt och ingalunda alltid liimpad efter elevernas utveckling Detta söker man råda bot för dels genom borttagande af ett par iirnnen, latin och franska, dels genom ändring af kurserna i öfriga ämnen, hvarvid man siirskildt försöker gifva undervisningen en mera praktisk lagg- ning.
Men det betonas att realskolan ingalunda får göras till någon slags fackskola, därtill har den en alltför mhgsidig uppgift.
För- iitom det att den lämnar en allm&amp;nbildning, som bör.
kunna vara till gagn och fördel för ett stort flertal, som utan att vilja aflagga studentexamen önska kiinskaper till ett större miltt $n folkskolan kan meddela, kmser komiten den böra utgöra en liimplig förberedelse till bl.
a. f öljande f ackskolor och specialkurser: *) teckningslärare- kursen vid Tekniska slrolan i Stockholm, Göteborgs handelsinstituts två-ariga kurs, Schartaus handelsinstituts två- %riga kurs, ~ l n a r p s Iandtbruksinstitut, postelevlziirsen, telegrafelevkursen, Tandläkarein- stitutet, Farmaceutiska iastitiitet, Polkskolelarareseminariernas tredje årsklass samt ifrågasatt järnviigselevlzurs.
Darjämte tillkommer för endast kvinliga krjungar Gymnastiska centralinstitutet, samt fram- deles efter vissa jämkningar i intriidesfoïdringarna, Högre lararinne- seminariet.
Komitén anser, satt realskolan bör vara viil agnad att med- - - - -.
-.
.
+) Har ha incdtagitu endast de laroverk, som äro tillgangliga för kvinuoï.
Vid Alilarps landtbruksinatitut har funnits on kvinlig elev. '
' '
dela kvinliga lärjangar det bokliga vetande, som ni1 iiihiimtas i flickskorna.
Det, som i allmiinhet taget bör göra realskolaii mera skickad än det nuvarande allmiima liiroverkets lägre stadium till Iärosuistalt för flickor, a r undervisningens befriande f r h aterstoderna af den al&amp;rda » syftning, som diir ännu finnes, samt det konkreta och praktiska skaplynne, som.
den föreslagna kursplanen afser att gifva åt densamma.
Äfven den examen, som skulle komma att af- sluta realskolans Iiirokurs, bör blifva ett för manga kvinliga lärjungar eftersträfvansvardt studiemål såviil i och för sig som genom den kompetens, som dess afliiggande bör medföra, till intriide vid btskil- liga för kvinnor afsedda läroanstalter eller till erhållande af vissa för kvinnor afsedda tjaustebefattningar.
Xan börjar för öfrigt allt- mer finna, att b %de samhiillslifvet och hemlifvet hafra fördel af och kräfva en för mannen och kvinnan gemensam allmänbildning sasom grundval för den specislutbildning, som diirjamte maste tillkomma dem för deras vare sig olikartade eller likartade uppgifter % det ena och andra området.
Den intellektuella och fysiska iitveoklingen hos gossar och flickor i den ålder, hvarom här ar fraga, iir ock så litat skiljak tig, att nagra i viisen blig mån olika läroplaner näppeligen därur torde kunna härledas,.
Komiten har tagit kännedom om den erfarenhet, man i andra länder haft af samundervisning och funnit den vara gynnsam, siirskildt på det stadiiim, som motsvarar realslrolan.
FrAn samskolorna i vårt eget land har begärts utlåtanden, och dessas förestiiudare iittala sig likaledes fördelaktigt om samundervisning.
De haf va icke funnit, att flickorna haft svarare an gossarna att följa undervisningen utan öfveranstrangning, och i moraliskt lianseonde ha de ej funnit nigra d %liga följder men viil goda.
Detta oaktadt, förklarar koiriith, skulle (len anlagligen ej före- slå samskolor, om ej ekonomiska skal p&amp; vissa ha11 göra dessa sa- deles önskvärda.
Enligt betänkandet bör hiidanefter ej finnas någon aniian form af lägre skolor an den ssxklassiga realskolau.
Xen då elevantalet i de nuvarande läroverken å vissa mindre orter iir för litet att ritt- färdiga upprättandet af en vanlig sexklassig redskola, föresl&amp;s att där göra denna till samskola.
Detta motiveras ytterligare med det faktum, att flickskolorna på dessa samma orter oftast föra en mycket bekymmersam tillvaro.
Hur med våra nuvarande lägre läroverk skall förfaras göres a88lundw beroende af deras elevantal.
Komiténs förslag ar följande:
1.
Läroverk, som Ilar och synes kiinna p&amp;ralrna ett antal af minst 100 liirjiinge~r i 5 lrlsssei., ombildas till en sexklassig, af st; adien helt och hållet bekostad realskola för gossar.
3.
Laroverk, som har och synes kunna pårakna ett antal af ininst 50 till 100 gossar i 6 klasser, ombildas till sexklassig sam- skola, iinder förutsattning att kommunen bidrager med ett belopp, motsvarande ' / s af lärarnas minimilöner.
Staten ensam bekostar lönetilläggen, men anshget till ortens flickskola indrages.
3.
Läroverk, som icke har eller synes kunna paräkna minst 50 lärjungar i 5 klasser indrages.
De liiroverk, som föreslås att ombildas till saniskolor, iiro de femklassiga liiroverken i Arbogs, Eksjö, Enköping, Lidköping, RIarie- stad, Norrtälje, Oskarsliainn, PiteA, Söderhamn, Vadstena och Hapa- randa, ' 7 de treklassiga läroverlreu i Alingsås, Askersund, Engelholm, Falköping, Filipstad, Sala, Skellefteå, Strömstad, Trelleborg, Bmai och Örnsköldsvik samt de tv5lilassiga pedagogierua i Köpiog och Södertalje.
Det bidrag, som Irommiiiien blir skyldig att lsmna till sam- skolornas underhåll i dessa orter, blir visserligen .icke en alldeles ny utgift, men dock gå en del håll antagligen ganska betuligancle.
Koinitkn föreslår därför, att lrommiinen erhåller ratt att af hvarje elev uppbara en terminsafgift af högst 20 kr.
utöfver nuvarande skol afgifter i statsliiroverlcen.
Visserligen komma gossarna i sain- sltolnu att darigenom erlagga en högre afgift an eleven i andra statslaroverk, men att låta gossar och fliclror betda olika afgifter vore nobilligt och stridande mot samskolans princip)).
Föriiildringen af redan i @ ng varande gossläroverk erbjuder natinligen åtskilliga svårigheter.
Att helt plötsligt öppna dessas samtliga klasser för iiiclror vore utan tvifvel oliimpligt; och komith föreslår cliirför, att förfindringen skall ske gradvis mod bildaude af en ny.
sainskoleklnss för livarje %r.
Darjamte föreslis, att den eller de nya klasser, som beliöfde nybildas för erlibllsndet af eu sex- klnssig realskola, ej skulle triida i verlrsainliet förran samulrolan liunnit till detta stadium, ett för snmslzolans sunda och lngna ntvock- ling utan tvifvel viilbetanlct förslag.
Samtidigt med att samskolttn utvecklas 8ï meningen att Hick- skolan i samma kommun slrall indraga sina klasser eu efter en.
Komiten plipeker med afseende hiirpå, att det åt flickskolan hittills utgående anslaget ej bör afkortas i samina proportion, då denna *) Till följd af sarskilda omstandigheter föreslas att Hapsraiida saulskola helt och hifillet bekostas af staten. '
antagligen i s5 fall skulle f&amp; ytterst sv8rt att ~~ppi.atthAlla sina öfre klasser, till dess att samskolan blir fiillfardig.
För hvarje statens samskola föreslås en lblralstyrelse.
: i: 1: r: Kominer s % frBgau om lararelcåren vid samskolorna.
Om salu- skolan slrslll lriinna få sin rätta karaktär miste gess Iiiraïekir utgöras dels af: niin och dels af kvinnor.
Den proportion, som föreslås ar följande: 1 rektor, 3 adjunkter, 3 lararimor snmt öfningslarare, hvilkakunnn vara antiugen manliga eller kvinligi.
Af lärare vid samskolan måste natiirligen, sager komitén, fordras samma kompetens som af larare med motsvarande tjänstgöring vid anclra realskolor.
Af liirariniior antingen denna samma kompetens eller ocksk afgångsexamen fran Högre liirarinneseminariets tre-åriga kurs.
Koniitkil intager, att liirarinnoina vid samskolan komma att hiifviidsakligen tillhöra denna senare kategori och anser ett sådant förhållande vara fullt tillfredsstiiliande.
Vidare skall lararinna vid samskola vara ogift.
ö att erhålla ordinarie befattning fordras af sava1 man som lrviniloï två ars tjanstgöring vid examemberiittigaclt läroverk och först efter dessa tvenne år erhålles ratt att rakna tjänsteår.
Lönetabellen för samskolan liar följande utseende: ............... - .....
- -- I,!
8 j Afl.öning i. lönegraden III.
(Rektor ' ..................: ....................... 14,500 ' Adjunkt ....................................... ... / 3,000 E. o.
liirare med fnllstai~dig kompetens8 2,000 E. o. s D ofullständig s / 1,800 Första liiiarinna .............................. 12,000!
Ordinarie lärarinna ..........................
.!
1,500 E. o. Iërarinna med f i~I1sl; ëndig k o d petens ....................................: 1.,200 E. o. lararinna nied ofiillständig kom- I petens ................................. 1,000 ' Slöjdlararinlia vid sainskola: A tiin-, nrfvode .. .................................. 1: 50 i / i / a - - - - e - s Till lönebclopp för rektorn kommer bostaduförmå,n eller niotsva- rande hyresersättning.
*
En af lärarinnorna, ' första Iiirarinuau, hör tjiinstgöra siisom rektors bitriide i sådana angelägenheter, som lampligast ombesörjas af en kvinna.
, 4f den för samskolan erforderliga lärarekaron finnes vid tideu för ombildningen vid läroverken redan anställda samtliga eller flera af de manliga liirarne.
Vid inriittandet af första samskoleklassen anstglles en lärarinna, de öfriga så småningom, första lärarinnan dock först sjätte firet af samskolans tillvaro, » enar stor vikt ligger tippa att till denna befattning erhålla en fullt liiinplig person)).
Au- tagligen koininer hon dock att behöfvas dessförinnan och md d&amp; n; ' igon af de tjiinstgörande larariunorna tillförordnas mot ett mindre arf vode.
Undervisningsskyldighet för '.
Rektor ........................... Adj~inkt ........................ Första, liirarinna ............... Ofriga lärarinnor .. ............. 18-20 24-28 20-22 22-26 tim. i veckan D E 1) D 2)) » x D Angående pensioneringen framställes intet detaljer adt förslag, men komit6n förordar en sänkning af pensionsiildern för larare från ' i0 till 65 ås och af tjäusteiren från 40 till 35 Ar.
För lärarinnor föreslås 55 lefnadsår och 30 tjänsteår på grund af att) &gt;kvinnorna blifva utslitna i tjiinsten tidigare an mannen^.
Där finnes åtskilligt, som kunde vara värdt att diskiitera i samskoleförslaget.
Vi vilja nu emellertid endast hålla oss till lärare- frågan, hvilken inlih5nda liimpar sig bäst för Dagnys spalter.
Det iir med både förinndran och missräkning man genomläser ofvanstående Iönetabell och öfriga bestiimmelser angående likarna.
Komitens motivering för skillnaden i aflöning mellan inanliga och kvinliga lärare ar följande: » Vid ofvan framställda förslag till adjunkters (och lektorers) aflöning har komiten tagit särskild hiinsyn till önskvärdheten aE att lärarens lön sätter honom i tillfälle att inga äktenskap och under- h %lla familj.
Denna synpunkt gäller icke i fråga oin aflöningen för lärarinnor vid de af komitén föi-eslagna sainskolorna, ty deras lön bör blott vara så stor, att den beroder dem sjalfva ett fullt till- räckligt underhåll, lampadt efter deras sairihiillsställi-iing och deras p&amp; studier nedlagda kostnader samt icke lägre an den aflöning, .som
på andra omriden står med dein socialt ' likställda kvinnor till buds.
Komiten har vidare ansett antalet iindervisningstiminar i veckan böra vara något mindre för liirnriniior an för adjnnkter, i.ifveusoni att pensionsaldern bör siittas liigre an för manliga 15i; rare.
Med han- syn till dessa förhdllanden afvensom diirtill, att samskolorna komma att ligga å mindre orter iiled billigare lefnadskostniider, anser komiten ...
.
.
.
n.
Att har i.t.förligare upptaga till debatt det första af de anförda skalen tjänar helt visst ej mycket till.
Om principen .samma lön för samma arbeten har skrifvits och talats s % mycket för och mot, att något nytt val knappast kan anföras.
Vi vilja endast framhiilla, att vi anse densamma vara den enda riktiga hiirvidlag och att eftersom lromitén finner det vara stridande mot samskolans princip att lata flickan betala sin iiudervisning dyrare lin gossen i samma skola måste göra, den afven borde funnit det obilligt att gifva lararinnan en lägre betalning för hennes undervisning an den den manliga liiraren erhåller.
Man hnr för öfrigt i sjiilfva verket låtit flickan köpa sin utbildning dyrare, då man stadgar, att det kapital och den tid, hon därpå nedlagt, ej skall kiinna förrhtas efter lika för- delaktiga villkor, som när det galler gossen.
Dessutom, vill man p % den ofvan angifna grunden göra en at- skillnad, blir ej » man; och skvinna:) utan &gt;gift: &gt; och » ogift&gt;: rihri- kerna y&amp; de olika lönetiirerna.
Xen äfven denna inctelningsgruiiti lider af det felet, att en ogift lika sa val som en gift kan ha flera att draga försorg om och att det knappast kan varariktigt att saga: » eftersoin du ej vill gifta dig, har di1 ingen rättighet att begiira större lön &amp; n att den bereder just jamt dig själf tillriicklig biirg- niag s.
Vid diskuternudet af denna fråga kan det vara vardt att ihag- komma, iitt vid vira folk~koleliirarinneseminaricr, diir samina koiu- petensvillkor iiro uppstallda som vid de föreslagna samskolorna, saminn lön gäller för menliga och kvinliga h a r e.
Vidare maste vi inlagga v i r bestämda protest mot att samt- liga de för lärarinnor föreslagna lönerna iippfylla de af komitbn sjiilf uppställda villkoren.
Detta göra de icke.
En af ledamöterna, lektor Elöjer, har ock harvidlag liksom i flera andra punkter angilende lärarna, reserverat sig.
Folkskolorna i många af våra stader ha afven funnit skaligt aflöna sina e. o. lärarinnor med en lön öfverstigande 1,000 kr.
Att motivera kvinnornas låga löner med att samskolorna ligga på orter
med billiga lefnadsomkostnader, men betona, att larama dar ovillkor- ligen måste ha samnia löneförmåner som på andra håll, ar minst, sagdt inkonsekvent.
Och man har icke rättighet, att vid nppgöran- det af ett Irostnadsförslag taga liansyn till det förhållandet, att flick- skolans lärarinnor visat sig kunna existera p&amp; mindre an t. o. m. de föreslagna extra ordinarie lönerna.
Både de irjalfva och slrolornx lia i hög grad lidit af de usla ekonomislra villkor, hvarunder lararinne- kåren arbetat.
Och helt siiikert har man hiiri att söka en af htifviid- orsakerna till att iilanga af \ fira lärsrinnor ej bekostat sig mera omfattande, mer eller mindre dyrbara studier.
De lia ej vAgat, iidraga sig slriilder, n %r löne~itsikterna voi.0 s&amp; dAhga.
Men samslrolnn bör satta som inAl att söka förvarfva de biiista n~öjlign laruekrafter, och detta framhålles iifven af komitén, eliurii de garantier den iippstiiller för ernaendet d a r d göra eu iindersam.
Hvad lönerna angir ha vi redan sett af tabellen, att de för lararinnor ined goda studier och iindervisningsvnna icke aro vidare, aglinsamnia och hvad a n g h de e. o. befattningarna rent af afsliriic- kando lgga.
Och detta iir s&amp; mycket viirre so111 enligt Iro~nitkns förslag det stora flertalet lärarinnor de första åren komma att tjänst- göra som e. o. Det iir dock af stor vikt ath just dessa första Br af sa~s1colnns tillvaro erli8lla goda kvinliga krafter dels därför, att det db alldeles särskildt, @ iler att vinna allmanhetens förtroende för denna slrolform och dels diirför att de manliga h ~ m.
~ under n den iiden h~ifvndsnldigen komma att iitgöras af den förutvarande gosskolnns &amp; ab, hvarför man ej alltid kan beräkna att bland dem finna sympati för samskolan.
En vidare garanti %r iippstallnndet af lamplign kompetensvillkor.
Af de manliga liirarna milste natiirligen, säger komitén, fordras samina kompetens som af lärare vid öfriga realskolor, af de lrvin- liga a.ntiugen denna eller afgångsexamen från Högre liiirarianesemina- riets 3x3 årskurs och komiten förklarar sig full nöjd med den l&amp;gre kompetensen.
Är detta månne till nggon del beroende därpb att m kortare studielzurs endast beriiittigar till en liigre aflöning?
Men, ock detta är en viktigare fråga, kan en sådan olika kompetens anses gagnelig för samskolan?
Knappast!
Visserligen ar det ingalunda nödvändigtvis en fördel, att samt- liga liirare vid ett laroverk ha samma förstudier och utbildning, det kan kanske snarare verka nyttigt och lifgifvande, att de icke ha det,
förutsatt att den iitbildning de fatt iir god.
lien icke kan det vara lämpligt att vid en samskola deii olika utbildningen inom liirare- karen blir fördelad efter kön och d&amp; alltid den liigre kompetensen förlagd p&amp; den kvinliga sidan, s&amp; som komitén antager och anser önskviirdt.
Detta kan ej gynna ett godt samarbete, hvilket frani- hålles som särdeles viktigt för samskolan, och det kan ej gifra gossar och flickor den likställighetskiinsla mellan könen, som eleverna i en samskola böra hafva.
Naturligtvis vilja vi harmed ej si@, att lärarinnor, utgångna frbn Högre lararinneseminariet, ej i nggot fall kunna jiimstiillas med lärarna vid statsskolorna, men det ar hiir fraga om att upp- stiilla en allmän regel och med hiinsyii till den viisentligt olika längden af studietiden har man full riitt att kalla exsinen från se- minariet en liigre kompetens jiimförd med den som fordras af real- skolans lärare.
Komitén sager visserligen, att den iithildning, som krafres af liirar ' innorna visat sig vara fullt tillfredsstiillande för tjiinstgöring vid flickskolorna, med hvilken tjänstgöring deras arbete vid samskolan likstfilles, men det %r vii1 dock knappast dess mening att likstiilla examen från seminariet med filosofie kandidatesamen eller licentiat- examen jamte profar.
DIenar den verkligen detta, kommer viil inom niirmnste framtiden att föreslas upprättandet af ett seminarium för utbildande af l a a r e vid realskolorna - ett seminarium soin da, liksom af komitén föreslagits för det kvinliga, kominer att utgöra en direkt öfverbyggnad p % realskolan - ty i så fall iir det ju all- deles onödigt att samtliga lärarna vid statsskolorna bekosta sig en s&amp; mycket längre och dyrbarare kurs.
Men vill man ej g&amp; in p i ett sådant likställande, och detta blir nog fallet med det stora fier- talet, s&amp; ligger den möjligheten nära till hands, att liirarinnornaa tjanstgöring huhrudsakligen kommer att fförliiggagaii inom de nedre klasserna, och d&amp; är dettcl en mot samskolans princip stridande aii- ordning, hrilken komitbn yarit skyldig afrjirja.
För undvikande af en dylik ojiimn fördelning af 1iirnrekraftern: i finnes val knappast nggon annan garanti iin att sammu Icornpetens- villkor uppstallas för manliga och kvinliga liirare.
Diiraf följer icke nödviindigt att endast en väg till förviirfrrindet af denna kompetens bör finnas.
Af dem, som hålla på klassliirares,rstemet, siirskildt i förstii klassen, Iran nog med skal ifrtigasiittas om fil.
kandidatexamen med ett profir sådant som det niivarande, ar den basta tänkbara utbild- ningen för samtliga lärare.
Utan tvifvel blir det nog under förutsiittning af samma kom- petensvillkor för liirare och Israrinnor s v h t att erhiilla lärarinnor de första iiren, men iifven med olika kompetens ser sig komiten förau- låten att i ganska vidstriickt man förorda dispens, så att detta har ej mycket att betyda.
I sammanhang biirmed vilja vi i förbigaelide påpeka, att det utan tvifvel skidle gagna samsl~olan om gosslrolan på förhand öppnade sïna portar för lararinnor, gagna snmslrolan och p&amp; intet vis skada gosslcolan.
~ f v e u en annim fördel kan vinnas genom uppstiillandet af samma lrompetensvjlll~or för miin och kvinnor.
Sainskola föreslas endast i iinindre samhiillen, diir det hittills vari.t och nog afven kom- mer att förbli svårare att erhiilla diigliga liirare # n i större.
Dar- för vore det iitan tvifvel biittre utsikt att i bvarje siirskildt fall er- hblla en god lararekraft, om man ej på förhand gjorde den insI !riink- ningen, att det önslrades antingen en man eller en kvinna.
Att göra ett dylikt villkor kan vara befogadt under samskolans första Ar eftersom statsliiroverken hittills i regel icke användt kvinliga krafter, men om sedan proportionen skulle något förskjutas åt ena eller andra ballet betyder detta nog mindre iin fördelen af att erhålla diig- liga krafter.
Men visserligen Iran en sådan åtgard blifva farlig om billighetshansyn f B spela in vid tillsättandet.
17omit&amp;ns mest talande slcal för en lägre aflöning för lärarinnor iiro ett farm antal tj8nstgöringstiinmnr och tidigare pensionsalder.
Skillnaden i det första hiinseendet kommer dock nog ej i praktiken att bli af s&amp; stor betydelse som det föreslagna antalet tjanstgörings- tirninar ger anledning antaga.
Komitén beriiknar sjiilf medeltalet för lararinnor till 24 timmar, för adjunkten till 24-26 timma]:.
I pensionsfrbgan liimnas intet detaljeradt förslag och vi vilja d:: al.
f or - nn endast framh %lla, att man ej har rattighet anse .det ut- rectt %att kvinnorna bli förr utslitna i tjiinsten an männen », d&amp; mau vet, att de hittills pii snart sagdt alla onirlden arbetat under myc- ket tryckta elrouomiska omstiindigheter.
Skulle pensionsfragan efter vederbörlig iitrediiing verkligen bli ordnad s&amp; som lroinitkn föreslå.r, ei-kznnes naturligen, att inman utan att kränka principen %.samma lön för sainma arbetes kan iippstiilla olika lönevillkor för iniin och kvin- nor, men aldrig kan diirigenom riittfiirdigas den skillnad, koinitén gör, i i h i n oom olika antal tj&amp;nstgöringstirnmar tages med i berak- ningen.
Eomitkn har till sist föreslagit att gift kvinna ej får vid sam- skola vara anstiilld.
Detta därför att hennes arbete där ar » s&amp; makt-
p %liggande och krafvande, att det svårligen utan att asidosiittas, kan förenas med de husmoderliga plikter och bestyr, som dligga den gifta kvinrian s.
Det har ofta framhbllits pö tal om man i statens tjiiiist, attl det liandt och ofta nog hiinder, att de utom sin ordinarie t jiinst pbtaga sig si mycket extra arbete, att deras krafter ej racka till.
Det har mer iin en g8ng framkastats det berittigade i att lagstifta mot sa- dant -- en af reservanterna gör dottn - men man liar dragit sig harför och detta nog p i gods grimder.
Utnniskans arbetsförin figu och duglighet Gro så olika, att det ar orirriligt att pilagga flera miiii- niskoï saininri iiiCitt af arbete med förbud af dettas öf~erskridande.
Man m#ste lita pR hrars och ens ans~arskiinsla, att han ej försum- mar det af honom först och främst piitagna arbetet.
Kvad angtir lararna framhCdles det önskriirda i att deras aflöning blir SA stor, att de ej iiro tvungna söka biinkomster, men man anmr sig för öf- rigt böra Iiimna dem fria hiinder att sjalfra afgöra, om de bredrid sitt skolarbete kunna ha annat arbete, rare sig betaltit eller obe- taldt.
Men öfver kvinnorna, anser man sig böra taga förnyndareskap och genom lagstiftning siitta förbud för doras fria bestimmanderiitt.
Vira liirarinnor ha ej förtjänat ett &amp; dant misstroendevotuin, de mAngn gifta kvinnor, som tjiinstgöra inom folkskolan, ha visat- detmta, och samskolan har ej riid att undvara de gifta lärarinnor, som öneka och iiro i stand att där tjänstgöra.
E.
&amp; 1n.
Drottning Charlotte och hennes dagbok.
Icke många furetaelser inom den senast utkomna jiillitteratiiren ha m k t en s4 allman iippm.ärlssarnhet som Hedvig Elisabeth Char- lottas dagbok.
Cittra drottningar ha vi förut haft i Kriotina och Lovisa Ulrilrn, men en furstinna, som frin sitt nittonde Ar till sitt sestionde sorgtalligt för bok öfver icke blott sitt privata lits tanknr och ha.ndelser, utan iifven öfver samtidens politiska tilldragelser, och detta i tydligt uttnladt syfte att göra sitt lands historieslwifning en tjänst - det torde vara någonting, som man i de flesta Iiinder för-
g a h e s FAr leta efter iriotstgcke till.
Stor k r ocksa förvåningen bli, da rnau fkr veta, att det nyss iitlromria digra bandet, som endast omfattar perioden 17 ' 76-432, lär komma att efterföljas af 15 andra af iingefiir samma storlek, en publiltatiou, absolut enastående inom var historiska litteratur.
Arbetet, som genom författariniiaus douation kommit att hamna pii det gamla Bondeska familjegodset Eriksberg i Södermanland, har af den nuvarande iignren, grefve Carl Carlsson Bonde, öfversatts från fransltan och försetts med register och aniniirkningar.
Man har stun- dorn förklarat öfvorsattaingen onödig och påstiitt, att sadant folk, som laser inenloarer, också mycket val ar i stånd att läsa dem p i framrnanclo språk; iiitelligensvarlden behärskar ju tvifvelsiitan franska.
filen en bok af denna allinanintl.esserat~de Beskaffenhet bör kunna iivi vi in das som fialivarlignre lektyr, i ganska vida kretsar, och hvad betrlfhir det inteilektuella arbetets inanniekor, hvilka betrakta memo- arer som nöjesliisniug, s i torde de i ögonblick af trötthet hellre välja ett sveusltt iiu ett franskt verk, icke af svirighet ' för sprillret, men enledan kiinda ljud medföra större hvila %n frimmancle.
Nar har- till Isominer, att ett arbete af detta slag icke kan ha dokiiinentets oafvis- liga kraf på ett fullt diploiiintiskt återgifvande, kiiiina vi godt erkänna, att öfversattaren gjort liela den svenska allinanheten en god tjänst.
Hvad betydelsen af denna clagbolrens första del betriiffar, mil det.
gärna SA godt först som sist betonas, att författarinnan vid ifrågavarande tid var för nng för att lsiinna ha något större poli- tiskt intresse ooli att de viktigare u ~ ~ p l y s u i n g a hon r har att med- Zela därför iuskranku sig till skildringen af de olyckliga händelserna iuotn Itriagafainiljen alltifrán kroal~rinsens födelse till ankedrottningeris död.
Harvidlag har dock redan Oclhner i sin Glistof 111: s historia p i ett; fullt uttömineinde satt begagnat sig af manuskriptet till dag- boken, Iivarfijr icke heller denan skildring kan vara för den historiskt intresserade allmanhete~i obekant.
För öfrigt hur Elof Tegnkr i x4n Srnifelt-biografi p i inilngfaldiga stiilleu anviindt snmma kalla.
Och lilsvtil hafva sjalfva dagbolsuanteckningar11~i t: igonting att gifva, som icke erls den oiiisoi.gsfullaste nndi-ahands-skildring förmir skänka la- saren, aiiinligen ett totnlintryclr af Gustaf 111: s hoflif, sådant det ter sig i er1 opartisk deltagares ögon.
Vi inslrranka oss har till a t t som inledriing till ett stiidinrn af sjalfva urhetet u r åtskilliga andra kallor plocka fram några sgrid$a notiser om författarinnau.
Drottning Charlotte - kanslsc!
vi kanna henne hiittre under namn af Karl X1II: s gemil, och dock var hon så liugt ifrbii ett bihang till denna parodi på eu regent, att vi afveu utan all kauue- dom om dagboken lugnt sku !le v å g d siitta henne åtslrillign trapp- steg högre både ii karaktärens och begiifningeus raiigskiilu.
\ ' id sextou år förflyttad frgn ett litet obetydligt holsteinslrt fiimtehof till det Versailles i miniatyr, som Gusta£ 111: s Stockholm utgjorde, ri- sade hon sig icke förbliiffad af den nya stat, som omgaf henlie, inen midt ibland nöjesjaktet och nöjesledan var hon den euda, som verkligen hade roligt, och det visade lioii ocksl med ett Lams okonst- lade öppenhet.
~ H e n u e s största nöje iir att skTimta och hitta på galenskapers, sager de11 trumpne sr is kar is ler en^ Fredrik Sparre, » och hon kommer helt visst att införa det l~ruhet hos oas.
Detta vore i sanning lyckligt, ty v8r a f natiiren nigot dystra ration behöfver verkligen muntras upp,.
I det af Rosliu något h seuare malade Drottningholmsportriittet röjer sig ock&amp; en omisslriinlig tju fpoj lrsak- tighet, som tar sig drapligen putslustig ut mot den stela hirkliidseln och den granna brokadklänningen, men som säkerligen skulle ha kontrasterat vida mindre mot vår tids cykeldriikt och Lluslif.
Hela den lilla prinsessan visar sig för öfrigt a l l t i f r h början s i pass mvc- ket före sin tid, så enkel och naturlig och germanskt gemytlig, att vi litet h a r tycka oss kiinua skaka hand ined heune och mycket viil fatta hur hon i. oförfalskade oslynlatero kuude retas med sina hofdamer eller i brådskan titnierct den striinga Lovisa Vlrika:) ina chbre, i st. f. B ~ chbre R merea.
Det var en tid af rsllman belåtenhet, och till och med hertig Karl tycktes nöjd; åtminstone bekiinde han sig, för att nyttja tideus språk, till monoteitmen och öfvergaf tills vidare alla gudinnor af liigre rang.
Men &gt;ou revient toujours:) etc. - och en dylik herre, hvars godhet var svaghet, hvars lriirlek var sirrnlighet och hvara religiositet var vidskepelse, var natiii~li$vis icke m m tilhaclzligt &amp; tt kuuna uppskatta nigot så enkelt soiii heinlyclzn och iidgot s i siill- synt som en kvinlig kamrat.
R2 kom det sig, att Iiertiginnari snart var slagen a r briidet, först och frainst af föredilet n: o 1, grefvinnan Löveiihjelin, en uf Kellgrens » tre gracer:), iileu sedan ocksi af inamsellerua Slottsberg och Löf m. fl.
2 mainseller,;, fiir iivillra hertigen icke behöfde genera sig och Iivilka å sin sida icke genoiii någon öfverdrifven trohet mot hoiiom lwlönode hans otrohet mot sin gerniil.
Niir h iirtill konl, att alla föi~lioppiiingar om bwn giickades, var nog hertiginnan af Södermanlaud snart fiillstiin~ ?igt I~eröfrad shia illusioner om lycka inom äktenskapet.
Det Wr intressant ntk se Iiiir wfiloeofiskt * - i upplysningstidens bemtirkelse näroligen - hon bär sina hiisliga sorger.
Grefvinnan Lörenhjelin behandlar Ilou uppiilärksaiiit och artigt, ehuru hon vet, a t t detta lsau idi.aga henne beslcyllniug for enfald; 11011 vill nämligen e) synas veta uågo.liting, i den tanken a t t hennes totala frihet från svartsjulra skall &amp; terEörslraffa lienne hertigens högaktning och slut- ligen af ' veu lixnu vänskap.
Någon w handske-mors1 s visske tiden ännu ej af, och följande utgjut.else kommer kanske gnun a t t föranleda.
mången man till eu iindiiktig suck efter den gamla goda tiden, a å målsmernskapet icke var satt under debatt:, Skulle d e t handa mig detsainma som så rnåuga andra kvinnor, får ' jag biira inin olycka ined iilamod och hilla god min i elakt spel.
Hvacl än in&amp; intxiiffa, ko~nmer jag aldrig att glömrna de ha.risyn, som jag ä r skyldig inin make, och oin han endast behandlar mig iued viinslrap, anser jag mig tvuagen a t t öfveree med hans svag- heter~.
Belöuingen för detta stoiska uppförande kom ocksl - i form ' af &amp; .hertigen gaf henne förtroende af sin, sisom han naturligtvis.
försiilrrade, nuinera » flydda karleks till grefvinnan.
Men hur aktningsvardt hertiginnan a n försökte låta udda vara jämt, blef förhillandet dock stiiildoin outhärdligt.
Hertigens lefnads- ahtt, blef allt iner cwegelb~indet, och till följd biiraf försiimrades hans lynne till den grad, a l t snart icke ens hofetiketten kunde sopa bort spåren af hans laster.
Hans g e d rör härvid skonsamt och talar endast.
o m hans olidliga utbrott af dåligt lynne, dem han ej ens i friinimaude personers närvaro förmådde styra, men det gustavianska ~ hofvets ~ltvallei~ksöiiikör, Schrödei-heim, barattar i ett bref, a a l sligen aldrig afsedt a t t komma inf ' ji.
~Eentlighetei;, Iiur hertigen till riPiga på allt annat vid denna tid s l ~ g i t sig pB dryclrenskap.
En nagot lain försouingssceil förtager knappast det b,edrtifliga intsyclcet af töljande dystra ord, dubbelt förtviflude i denna eljest SA gladlynta iinga kvin- nas ii11113: skalle det ~ U U U ett Ar fortfnra oförandrndt på samma satt frnktar jag, a t t sorg och bekymmer helt och hiillet skola ucdergräfva min hiilsa och att jag i en annan värld ftir söka den lycka, som jag ej funuit i hela mitt sndast af stiindiga tärande bekymmer tipp- fyl !da lifr.
Man fragar sig dock ovillkorligen: var det verkligen så farligt som det lAt.er?
Hvillra belsyniiner hertigen an beredt sin gemall - hjiirtesorg torde det cloclr, om irinri F1lin döina efter dagbolcen, knappast
ha varit.
~ k t e i i s k s ~ e dem t emellau var ju ett verk af beräkniugur, uppgjorda så godt som under heiines Larntlorii, och mer a u ett tiyk- tigt tycke ha deras tidigare kiinslar för Iivarandra knappast varit.
Talan~ie nog ar den omständigheten, att hon lättare fiirdrai * hans.
otrohet än hans dåliga lynne, men det beviset behöfs nkppeligeu., ty det godlynta öfverseende, hvarmed hon i vanliga fall omtalar sin gomil, bar icke lrarlekens priigel.
Detta förhallande ändrades naturligtvis icke med aren.
Uriisen- stolpe, den ende af vRra aldre historieskrifvare, som riktigt bedömt hertiginnan, ger oss i sin bok eller rattare sagdt materialsamlirig, sCarl SIII och Hedvig Elisabeth Charlotta », ett godt tillliille att i de bada makarcas brefviixliilg följa, utvecklingen af deras ömsesidiga ställning efter den tid, som dagbokens försca del 0111 f attar, och Arvid Ahnfelt har i sin n5got mera kAnda piiblikatio: ~ %Ur svenslw liofvets och aristokratiens lif:, meddelat ytterligare nigra bidrag till friignus lösniug.
Hvad man här finner iir öfverallt det sauirna: en både.
intelligent och godhjiirtad kvinna, som med rid af viilvillig ssens coiumiiu » söker lotsa fram sin herr gemal genom de sl: &amp; righeter, dit hans egen svaghet och inkonsekvens störtat honom.
Tili sin stora ängslan anar hoii hal ft om halft hans vaclzlande, förrädiska upp- trädande i Finland hösten 178s.
För Iieunes arliga natur var Aujala- förbundet och Sprengtportens iippförauc ' .e synnerligen motbjiidqnde; hon söker skaffa hertigen listor p i personer, som sålt sig å t Ryds- land och varnar honom enträget för öfverilningar.
Aldrig framträder dock den konventionella iindergifvenhetm detiioraliserande inverkau på äktenskapet i en mera drastisk gestalt iin i frkga om dessa sa innerligen viilbehöfliga varuiugar, hvilka stiindigt inledas med lojala försakringer om att det ej tillkamuiei.
ett friintirtimer att blanda det.
sig i aifärerna, och att det icke heller iir hennes afsikt i ~ t gOr~ t Nog vet hon alltför val, att bon sitter iune med deu högre visdomens öfverliigsenhet, men för ~ l t t icke göra den onjiitbur för vederbörande törs hou aldrig framträda öIopet, iitail börjar med hofnig- ningar af samma innebörd som deu stereotypa inledningsf~xseu till mhgfaldiga af vara dagars Kvinnopetitiouer:: P i kvinnor veta viil, att vArt egentliga område icke är det offentliga lifvctr etc., h t hon ändå icke nllticl kanner sig f~illt saker för en afsniisning, daroiii vittna sådana tirader som följande: &gt;Vid sinnesliign inser Ni min nfsikt, och jag al.
siiker om att Ni ej vredgas pR mig.
Diirför förlit mig, och fortfar framför allt att taga den goda Sokratess ton, att följa hans exempel, fastan jag aldrig, diiryå sviirjer jag, skali följa hans hustru Xrantippas~.
Det farins dock tillfiillen, d &amp; icke ens dylika öciuijrik: i fraser föi.slogo för att göra hennes » goda Solrratesw lattbandterlig.
Smic- kret var ocksd en iitv&amp;, och i nödfall försmår hon den .ej, eller hvacl säges om följande hymn: wFortsfitt E r t verk; E r roll skall blifva ej blott grorik, inen t. o. 111. odödlig i alls %inder, om Ni lgclcas, och efter det Ni berättat mig liar jag godt Iiopp.
Ni Iran ej tro, hur mycket Ni hiir iiib alskad och högaktad.
J a g försfikrar Er, inin baste vitn, att den tillgifven- het innn hyser för E r stimdom rör mig äilda till tåraro.
Ei.1 af de intressantaste episoderim i derns brefvgxling daterar sig emellertid från viren 1789, d a hertigen låg i Karlskrona för a t t iitriista flottan.
Alltid orolig för hans obetiiiiksamheter, begagnar sig hans geinil vid detta tillfälle af en bland hans starkaste böjelser, fallenheten för vidslrepelse och mysticism, tör att Iiålln honom i tyg- larna.
Troligen var Iion sjalf icke sa litet pkverlrad af denna d i och db i skeptiska ticler nppdykande modevur~n, som under slutet af 1,700-talet bj6d pk tillfredsst~illelse $ t son~ation&amp;iingera vid SH m h g e t fiirsteliof ocli gnf mättnadens sken i t svaga andar, som icke troiicle sig om att kunna sinälta kristendornens lsraftiga h~nrclags- Irost,.
Friinureriet gaf en 18mplig ram å t alla dessa wocknltaw Isror, ocli hertig Karl, en af ordens chefer, hade redan tidigt invigt sin .unga geiniil i ordenshemliglieterni?, troligen enligt allerhögstri, exein- pel fr8n Frankrike.
dar den förnsinore societetens damer alltsedaii 1775 mottagits i s.
IT.
adopterade loger Att hertiginnan rednu 1782 tillhört orden, finner m a u af dagboken, dar h o a berattar, att Gustaf III på viig till Rnlredrottningens dödsbadd, ber sin svägerska Irniippa tipp hans krage, i Iiiindelse han skulle komma att svimma; han bar nämligen ett frimurarkors om halsen och ville icke, att någon oinvigd slriille se det1 Men för 1789 förekomma talrika frirnurarlilintyd- nisgar i makarnes brefvasling, B hennes sida blandade med sadana försäkringar som, a t t det ej ar hon, som ger råd, titan » denne Koniin- gnrnas Koniiag, som Iranslce mviinder mig som ett svagt redskap för att ledsaga E r p5 den törnbevuxna g h g s t i g Ni .har att genom- v a n d r a ~.
Hedvig Elisabeth Charlotta var ingen frivol natur, och siikert 3ir detta religiösa patos allvarligt menadt, liksorii ock talet om rden infernaliska andew, som oroar hertigen och som försvinner, » då man lit- talar ett af de tre stor8 namn, so= vi bgra p&amp; det hvita Irorseto.
Men nar hon i samma vefvn besöker en somnainbu1 och Halsar hertigen från denna, att ingenting skall hiiiida honom, om han bara aktar sig för sitt häftiga lynne och iakttager nödig försiktighet då tycker - '
man niistan, att somnambulens förmaningar alltför mycket pihinna om hertiginnans egna, Möjligt ar, att Iiertigen tyckte detsamma, ty i sitt svar talar han i ovanligt hög ton och tjckes friikta, att hon skall förrada de ord hon bar p&amp; sig ocli deni hon f i t t genom, den högste ~ t d e l a r e n s k gunst.
Men hvad hertiginnan af Södermanland a r för sin gemal, en sund, klok ocli viilvillig ridgifvare, det.
tyckes hon också efter bast: ~ förmiiga h a sökt att vara för de öfriga medlemmarna af den genom- hysteriska och sönderslitna familj, dit hennes gifterin2il kastat in henne.
Disharmonien inom lriingafainiljen kulminerade, som bekant, 1778 vid lrronprinsens (Gustaf Adolfs) födelse, pfi grund af iinke- drottningens ijppet iittalade misstankar om detta barns akta börd, och under den brytning mellan mur ocli son, som följde hfirpi, utsatte sig hertiginnan för de största sririgheter vid sina stHn- diga, oftast fzifanga försök att medla och stalla till rätta.
Det r a r på det hela taget en tung tillvaro lion förde vid Giistd 111: s hof, %dar det knappast fanns två personer, som passade ihop&gt;, dar hrar och en tiinkte blott p&amp; sig sjiilf och alla fruktade hrurandra, för att begagna dagbokens ord.
Har man annii p&amp; grnnd af segt fasthiillna traditioner några förestiilliiingar kvar om det ~ g l a d a o giistavianska lioflifvet, s&amp; försvinna de inför det nyktra: kalla dagsljus, som dag- boken kastar öfver teaterkostymernas oakta glitter, öfver Iönntrap- pornau skumrask och sniisket iiuder puder och smink.
Derta &amp; r ett lif, som, safven d&amp; det bast varit h a f v e r ~, olyclzligtris icke varit » möda och arbete », utan den dödande enformigheten dageri efter festruset.
Har var hertiginnan själf, för att tala med Odhner, ett nytt ele- ment, som verkade uppfriskande i den Irvaf&lt;a hofluften.
Glad, öppen och okonstlad, vann hon snart allas berigenhet; hjiirtnts godhet och en naturlig vanlighet mot alla försonade liitt med bristen pB kviuligt behag och öfverskylde hvad som felades mot etikettens lagars;, Bristen p&amp; kvinligt behagu - ja.
pli det sättet Iran man verkligen sammanfatta de förebraelser, för hrilkn drottning Charlotte lingt in på gamla dagar varit iitsatt, t y dessa förebrlielsei.
giilla egent- ligen sjalfsvåld ocli nyfikenhet.
Hofmarskalketi Nauckhoff talar hög- draget om hennes totala brist p&amp; sriirdighet och modestiu, general d e Suremain framställer henlie i sina nyss utgifna memoarer sisoin underlägsen Karl X111 både i begåfuing och whilluing~, tydligen i
sistniimnda ords allil beii.lar.lcelser, och öfverste Brelin, soril var ii5ir- vsraude vid den gamle Isiiiigens dödsbiidd och bevithade drottnin- gens misslyclrnde försök att halla Iionom vid lif, utbrister beskedligt: %Gud niide den, soin har en trbkig htistru!
s Slutligen bruka samt- liga memoarer från denna tid viinla af besicäriuelser öfver henues fasliga, omattliga nyfikenhet.
Hvad a r nn grunden till alla dessa beskyllningar?
Natuiligt- vis kan 5tskilligt förklaras genom den rikedom på sarkasmer, hvaraf hon nlltsomoftast 1st sin biigare flöda öfver, utan att generas vare ~ i g af lioflierrarnes pedmteri eller ens af majestätets helgd.
Af denna hennes lrviclrhet, utvecklad genom gedigen Iiisning och öfvnd genom salongskouversatiori, finner man föga i den allvarligt M l l n ~ dagboken, men desto mer i hennes brefviixling och i det hofsk~riller, soin lefvat.
kvar till våra dagni .. Hveiii liar ej hört Marianne Ehren- ströms roliga historia om lior drottningen vicl en generalrepetition till en Iioffest lät herracna fureträdas af fatöljer men kungen af en stor ostindisk kruka, frainfor hvilken dainerna fingo utföra sina djupa nigningar?
Eller hvad siigs oin hennes &amp; tt att till sin gemål fram- st#lla en hiiisniog från den för sina stora fötter ryktbare baron F. P. Klingspor: % H a n har nalkats mig med underpifven uppsyn, har framställt sin supplik, och jag kastar honom s&amp; lang han befinnes för Edra fötter, dar utan tvifvel ~LCLIZS spela den mest betydande rollen ?^ A t t en person med detta oförbätterliga rikamtlynne icke skulle kunna undg % att reta falk, ar jn natiirligt.
Men den, som blir shrad af en diottning, kzin kii: ippast betala igen med samma mynt och haniuas darför dabbelt - j sin dagbok.
Härtill Jrominer dock, att heunes slcarut icke alltid var af s % oskyldig art som det nu an- förda.
Man lefver Itnappast hela sitt lif i en osedlig omgifuing utan att p&amp; nigot sätt taga skada, och har än drottning Charlottes rylrte gatt fläckfritt genom det skvalleraktigasto hoflif, sa kan man clocli icke fritaga henne fr %u en.
viss frivolitet i uttryckssättet.
Härmed syftar jag icke på den friepraliigliet i naturliga ting, soin gör, att dagboken knappast laiupar sig till högliisning i hvilkeu familj som Iielst, ty denna frisprikighet var tidens normala samtalston och har intet med osedlighet att skaffa.
Hvad jag h y f t a r %r det drasiiiska skämt, soiii Iion stundom öiver anstSindiglietens gräns knride tillilta sig och livarpi naturligtvis intet exempel här kan anföras.
Nilgon förstörd fhntasi låg dock knappast till grund härför.
Hennes sjiilfsvild i detta afseende utgör snarara afvigsidan af en ' ' '
natur, hvars rätsida heter uppriktighet.
Hon var en arlig och verk- sam miinoiska, försatt i en stallning, som grif henne höga privilegier i sdongerna inen förnekade henne det verkliga lifvets handlingsfriliet., och hennes liflighet tog iit sin riit.1; -- i Iii-iftign eller hiinsynslösa ord.
Hon, som annars iir godlyntheten sjiilf och inert rörande nit liigger sig nt för folk, som r U a t i or,åd, hon siiger sig giirna vilja 1iBlln i repet, om Sprengtporten skall hiingas, och Iiingem att, om rissarila komma till Stockholm, fh göra rsom dessa prinsessor i romanerna, hvillcn slitta sig på hvita hastar och siila iippmiiutra till stridenm.
S~iremain kau inte låta bli att skratta, iiGr dem enkla liertiginnaii vid under- rattelsen om CSnstaf I V Adolfs: ifsiittning med tHi.nr i Ogonen lit- brister: = J e ne.
veux pas; tre reine, ja ne vetix pas; tre reine !^ Men sedan hon vii1 en gHng iir drottning, drar hon sig inte för att skrika: &gt;vet hrit, btitsrn: in Q!
till öfrarstiith4llaren, som förolämpat henne.
An n~4kenhete.n d&amp;!
Ja, hon Iran sjiilf niiston sagas ha knrak- tiiriseret sitt lifs stora garning i de ord hon en gitig sager till sjii gemål om detta fel: B J a g uppoffrar mig fi; r att rara en pålitlig och gan- ningaenlig spion och i synnerhet en s&amp;tl: in, som d&amp; den iiriderrattar E r om det, soin a r sakert, icke vill skada någon m$nniska ».
Dagboken, denna trogna vihi och k m ~ i - a t som, giiininer.
alla Iicnnes förtroenden och i gengiild skanker henne hoppet oin att f5 ett namn i Sveriges historieskrifning - den ger oss ocksa ngckelii till denna febrila ansträngning att.
s e allting, iitforslra allting från hofs1s: mdaler till politik och finansviisen - med ett ord fraga lit folk, eoin p5 nagot satt kunde antagas iiga tillträde till en del af samtidens historia.
Och dagboken bekrkftar också, att hennes nifikenhet aldrig haft till mål att skada andra, ty Iivarje dess blad vittnar oin Irliga försök att vara opartisk.
Dagbokeu %r dock icke drottning Cliarlottes enda hemlighet.
Denua lilla kvinna har tydligen visat sig kiinna förarga mBn icke minst genom den okiinsligliet för manlig Iiyllning, hvilken för det m t a r l r a r e ~ slaktet ar oförklarlig och darför l i n a p p a ~ t anses börtt h a hernoïtsratt nagonstades p&amp; Guds gröna jord, allraminst vid ett Iiof.
Men hon var icke okiiuslig för Icarlek i detta ords högsta Leinar- kelse, och d&amp; omständigheterna skilt henne frkn föraldrarna och da- cerat henne i ett olyckligt äktenskap, sökte hon icke tröst i tidens vanliga, förvillelser, utan gaf sina varmaste känslor c,dels,clt at en
» basta vii ii^, som i olikhet med intnga.
shiista vannerw hela lifvet igenom fick beliålln sin piats.
Denua van i ordets allra djn- paste l~emarkelse var Sopl~ie Piper, född vow Fersot, dotter till clen store Iinttlcdaren och syster till den sederinera mördade rilrsinnrsknlken en kvinna, som bicle före och efter sitt iilrtenslrap i ovanligt hög grad v: ~rit firad vid liofvet och.
livars rykte icke oslradndt genomgtit den skarseld af förtnl, som daraf blifvit en töljd.
Dagboken, soin hon aldrig sett, eliiirii den iii.
slzrifveii i form nf bref till henne sjiill: och eliiirii hon iincln till sin flglrt f r h i Stock ' lioliii, 1810, Iinde den i fijr- var, vittmar flerstades on1 denna v %nslzap, i t Iivillren deu scirjnilde.
drotkningen för öfrigt i en lefnadsteclsning öfver siii viin efter deii- nas diicl gifvit ett s 5 innerligt iittryck.
-, A t t drottning Charlotte afven i förhiillande till snclri v " t~nnei: visat inyckeii seg trofasthet och iclre SH litet, mod, det beatyrkes blpnd annat af hennes högtidliga protester, n l r hennes geinål e f t e r riksdagen I.7S9 ber heiine afbryta sina förbintlelser iiied s k l a n a per- soner, soni vom Irnngen misshaglign.
Hoii finner dk iclre ord nog stai.1; ~ och varnia för a t t g e nttryck dt v %iis~wpens förplilrielser, ocli l-nel~i~gnrnn komina stötvis frainbrrisailde iii.
Iieniies lifliga sjii]: &gt;Jag kan ej iiiiderlrastn mig a t t öfvergifva vänner i olyckan; a t t visa iiiiiirlre tillgifveiiliet för olyckliga vanner a r ej i min för- iiifiga; den lieliga egenskapen af viinner gör dem iiunii ~lyrbrli-ai.e, n ~ r veclerv~irdiglietei.
drabba dem: - - J n g i i i * ej oi-i-ibytlig; jag hnr alltid haft sariia v~nslsapsfijrl) indelser, jag skall fortsiitta derii till min lefnads s l u t, och ingenting i viirlden kan f ö r d mig a t t af- bryta dem ».
: Hiir liig ock&amp; handling bakom orden; hertiginnan af %dei.- rnsnlnnd var vid denna tid icke den minst fruktade i den rkonspi- ration » af hög; zristokrntislrn damer - akiinet eller feinte s t i n d e t », sfi8om herrarne kallade dem - som efter riksdagen började viinda hofvet ryggen.
Hvilken kontrast bildar hon iclte liar, lilrsom i s i mycket annat., till sin öuildige geinil, han som i nödens stiind öfver- gnf sin närniaste v l n och senuse pá Karl Johans befallning baronj- serade sin personlige fiende!
Stördt och varniast f raintriider dock drottni ngens trofasthet i d e ord hon ägnar Sophie Persens minne:.
.
» Jag hnr detta ljafliga ~Rnskapsband att tacka för d e slrönuste och lyckligaste stunderna af mitt lif - -- -.
J a, i sanning i n i man prisa e n stidan kBusla, som för hela lifvet Isaii förena tvenne hjärtan, s %soia vi det varit, hvarigenom vi i tiVots af lifvetu alla
S ~ O I ~: I docl&lt; I -, fAtt lara Itäriiin deii saau: \ 1yckui: i !x, - Efter nigra uttryck af sorg öfver Soyliie Fersens död tillägger, hon: » Med un- dergifvenlier €ör den Eviges radslag vill jag dock, huru jag a n rna lida, ej iz1ng: l diirbfver, iitan lefver i hoppet att en dag blifra iter- h e n a d ined denna vgn frRn min iingcloiilstid, den enda verkliga viin, som jag nagonsin 5gt.a Så 1; iinna vi visserligen kiiiina oss tacksamma ntt f &amp; blicka in i denna sjal, soul inecl flere af sin samtids fal dock förenar s å iniinga af alla tiders .basta dygder.
Den lilla sexton8rig.a flickan frin Eu- tin, hvillren slntnde som Sveriges och Norges drottning, har trots sin utl6ndslsa h~rlroinsi sa viil slagit rot i Sveriges mark och s i i h b digt arbetat för sitt iiya fosterland, icke minst genom ein dag- bok, att vi med stolthet kunna inrangera henne biand vAra miirk- viirclig~ Iwiniior.
Lydia TPPaldström.
Litteratur. '
Vid systematiseringen af den mfinskliga tillvarons olika om- raden, lsiinslaus, tankens och handlingens, liar en af förra &amp; rhun- dradets mest frainstiiende filosofer, Aug.
Cointe, visat, att känslan lir och miste vara det förharskande elementet i människonaturen.
Utan kiinslans ingifvelse uträttas intet godt eller nyttigt af var- aktigt varde, men förstandet inåste rådfr %gas och afgöra, om känslans ingifvelse %r af natur att kunna och böra leda vart handlingssiitt vid hvarje steg vi taga.
~ F ö r s t i n d e t skall vara hjärtats tjänare, aldrig dess slafs.
Känslans absoluta ratt att bestämma vara handlingar ' utan tankens-förstandets dömande ratt %r således en 9 %tt, som vi böra afst8 ifrail.
b: Ernst N o ï ~ u s och .1 \ 1agda NBSS äro, enligt min uppfattning, hufrudpersonerna i Ase1 Lundegårds senaste bok.
Deras hand-lings- sntt utan r8dfrigande af f örståndet, blir olycksbringande, icke ' alle- nast för dem sjiilfva utan ock för andra, som komma i deras vag.
Doktor Nor~ens Sis en idAernas man, som s&amp; lidelsefullt hän- gifvit sig At den ide, som för tillfället upptager honom, att han blir
blirid " ch döf för allt aiinat.
~ ~ 5 u s ~ ~ n s fullföljer löst hi~n kiinslans ingifvelse, antingen det galler en teori för förh&amp;llandet mellan man och kviuna eller en vetenskaplig upptäckt för att » befria mänsklig- heten från ett af henues svAraste gissel ».
I hans ungdom vacker ha.ns begåfning och karaktär beinndran.
D&amp; förkunnar han en teori om den erotiska idealisinen s&amp; subli- merad, att den för mangdens ögon ter sig som osedlighet, spriinger alla former, gifter sig med Magda - utan vigsel.
Hon, som last hans bok om ~Kihmlans rätt », ger sig åt ho- nom i blind tro på riktigheten i hans cl&amp;r uttalade teori.
Icke nå- gon, icke ens sig sjiilf är hon skyldig räkenskap för sina hand- lingar.
Oberoende, ensam i lifvet ' kastas hon af sin känsla in i förhållanden, som hon ej tankt öfver, som hon ej förstår.
Det är något af Brand-natur hos Normus, en grym idealist, lika grym mot sig sjalf som mot andra.
Han ställer en fordran på Msgda, som ar omiinslrlig, hon skall tro på hans kärlek, fast den vandes i f r h henne åt annat 11å11, tro att han ser henne, fast han viinder henne ryggen.
Efter ett par lyckliga år, då de äro allt för hvarnndra, och gentensantt bana sig v#,g genom de svårigheter, som möta dein i det samhalle, hvars bud de trotsat, stalles nn Magda inför en gåta, hon e) kan lösa.
De hade byggt siu lycka på känslans rätt så ute- slutande, att de förbisett den, etiska samhörigheten i lifsintressena, hvarförutan lrarleken mellan man och hiistru ofta visar sig vara en känsla blott.
Magda hade kunnat bara människors hårda domar öfver deras gemensamma ljf, men att bli lämnad ensam af honom, att bli be- röfvad den enda, kraft, som ju bar upp henne, den, som med- vetandet att vara cdlt för hononi skankte, det kunde hon ej bära.
Hon känner sig nu besviken i sin t r o på honom, %r för stolt, att visa sin sorg, och hur hon går där och lider, bytes känslan af lycka, kiirlek och ömhet i dess farliga motsats - bitterhet.
Hvad har då beröfvat henne den lycka, hon ägt och raknat på?
Jo, hans hiinsynslösa uppgaende i sitt arbete.
Intet annat, kan man ju tanka.
Det borde val Msgda lia Irnnnat bära i trygg visshet om, att i hans hjärta härskade hon lika suveränt, oni ock den oerhörda ansträngning i hans hjärna, som hans vetenskapliga iipptiiclct kräfde, nu måste upptaga all hans tid.
Hon, som vibrerar vid hvarje rörelse i hans själ, ser nu den feberaktiga glöd, som bränner i hans ögon, ser hur han lika lidelse- fullt hänger sig åt vetenskapen, som ban hittills hangifvit sig At henne, förstår ej, hur han kunnat så förvandlas, hur hans känsla för henne så förlamats.
Utan reson fordrar han förstående af henne.
Ingen af dem förstår, hvad som fattas.
De komma bort från hvar- andra.
Ett ord hade varit nog att aterstalla lyckan, men af sin känsla föras de nu åt hvar sitt håll.
Hon söker sin tröst hos en annan, viges vid honom, men kan aldrig glömma sin första kärlek - diir gaf hon det biista af sitt hjtirta, sin sjiil., och nu dör hon.
.
.
efter en kort tid af slituingarna.
Haii Iiilde förslösat sina basta &amp; r på en upp&amp;, som han icke lrunde lösa.
Kli iir hans hjärta frost- bitet.
Som liikare söker han bota lidandet, men han %r likgiltig för den lidande miinnislcan.
.
: Han Iioppas ingenting liingre, 1i: in arbetar för att h8lla sig varm i Iiöldeli.
:) SA drar deras olycka andra inetl sig.
Doiiglns Kennan, Magdas iikta man, försjiinker i dysterhet och iiiiirkt blir Iians Bterstilenile lif.
Efter många.
lilnga ar kommer i Ernst Sort~iis ' vag en iing exalterad flicka, som redan, innan hon llirt kiinna honom, har liist lians bok om Kiinslans ratt, hiirt om hans modiga tilliiinpande: if sin teori daroin, om hans rykte som en stor liikare ocli blifvit ny- fiken p&amp; Bans personlighet.
Rntie, den stackars flicltan, s o m allt- ifrin första stiinden af sin tillvaro rarit fysiskt svag, med ett till ytterligliet kiinsligt tempersiiient, gripes af en sviirmisk karlek till den redan aldrande mannen.
Men lian a sin sids döfyar kYnslnns röst och tvingar sig att försalra henne.
Hans illiisioner om känw lans ratt ha ghtt i kvaf.
Han förstar, att den iippbrusunde kundo- stanming, som för ett ögonblick lockat honom att längta efter det fiirlorde paradiset, ej mer an någon kort tid vore miiktig att lycldiggöra henne.
H m är redan Gldrad till kropp och siii1 och ikiille ej kunna motsvara hennes iinga kiinslas morgondröm, och si låter han henne gå, fastin lian vet, att Iion m&amp;ste didm iinder för slaget och att han.
sjiilf iiuder återstoden af sitt lif viger sig iitt ensainlietens tröstlöshet.
M5nne vi ej i denna bok kunna se en i roinanens förkliiit~.iad dold protest mot känslans ratt?
Denna boks syfte synes atminstona mig vara att uppstalla sisom ett problem, hiiruvida det Iiinder manniskorna till nytta att predika och tilliimpa en drlik riitt.
Liingre gHr författaren ej; men utan att ge direkt svar p&amp; frigan, 1: Lter lian som en följdlag framgå, att om ej förståndet far göra sig g&amp;llande att tjiina, upplysa känslan, fins det ingen garanti alls, att handlingen länder till ett godt resultat.
Axel Lundegård &amp; r en af de djupast tankande och för sinn medmänniskors lidanden och förirringar varmast kannande af r a r a nu lefvande för£attme.
Han skrifver ej docerande tendensböcker, han .har en miirkviirdig gafva att liksom i förbigående saga.
saker, som man ej glömmer, sin syn pii tingen later han oss se mellan raderna.
Om snmlifvet i Ernst och Xagdas hem få r i inga detaljer.
men några ord af författaren äro nog för att l l t a oss sa dem, dR de äro för sig själha.
Innan Xagda liiinnade hemmet, hade de båda lidit mycket.
%Hennes stallning var ömtaligare an en lagvigd hustrus.
Borde Ernsi icke ha tiinkt p&amp; att hålla henne skadeslös för viirldens förakt med sin ömhets dagliga vä1signelse: J~ Sitna- tionen framstår h k i en obeveklig klarhet.
Med dessa få ord har ju författaren som sin mening uttalat, att utom de svhigheter, som kunna uppst; i Ingliya aktenskap, som äro ett ound- finnas vissa invecklade sidor i de s. k. vikligt plus af lidande, hvilket stnller fordringarna p i kontrahen-
ternas ömsesidiga i.~ppförailcle n ~ o t hvarandra au1111 högre i. de se- nare au i de förra.
J a g ser hiir ett verniiigens ord, icke etl; lörsvur för nigon tes, som man velat siiga.
Det enda positiva författaren uttalat i ödmjuk vördnad för de legal:, som styra våra öden, a, att ingen människa liar löst grobleinet om deu absoluta sanningen, icke heller problemet on1 kiinslans riitt.
Hans slntorcl i dennit fiiagslande bok kunna tolkas sålunda: Dömen icke, s&amp; varden .l icke dömda.
L.
&amp; - l$.
L i t oss följ a IIoiioim!
B er ätt else af Hew ?jlc Sielzkieecica.
Sienliiewicx ' författarskap torde, hufvnclsalrligast genom haus viirldsberömda roman » Q110 vadis&gt;, vara alltför vii1 kändt inom v k t land, för att ntigotl vidare ordande om detsaiilina skulle vara be- höfligt.
Samma ideella uppfattning och sanirna klassiska fulliindning i formen, som Iriinneteckna den större rornnn.eii, möta oss afven i föreliggande starkt koiicentrerade skiss.
Förhistorien utspelas iinder det första tirhundradets börjau i: Rom, cliir, berättelsens hjälte, patri- ciern Cajus Septiinus Cinna framlefver det njutningsrniittade, öfver- förfinade och iiiornli&amp;t unCler~niuerade.lif, som genom skildringar från detta tidelivarf blifvit oss .så viilbelrant, utan tro, utan lifsmål och titau annat föremål för sin l&amp;.Ielr än sitt eget jag.
: l3n ekonoinisk krasch gör ett hastigt slnt på denna tillvaro och för Ciuna till andra platser och förhållanden, lian börjar ett i flera Iiiiiiseenden nytt lif, inen livad han ej kan koiiimii, ifran, &amp; r den heiulighetsfulla oro, soni gripit hans sinne och soni alltmera drar honom ned i sina hviïflar.
K&amp;rle ' lren, den rena och gcidaborna, soiu han förr ej kgut, möter honom i gestalten af Antea, den alesandrinske filosofens dotter, hvilkeu snart blir hans maka.
Men just då han sålunda natt höjd- punkten af jordisk sallhet, skocka sig olyckans moln omiirkligt omkring lionoin och hans iilslrade.
Autea angripes af en siillsam sjnkdom, som yppar sig i en af hemska skrgcksyner atföljd ångest, som blir allt större, ju mera hennes kroppsliga krafter sjunka.
Det ligger en djup syiiibolilr i slddringen af Anteas sjiilstilistand, som afspeglar iniinniskolijiirtats instinktiva angest inför lifvets och dödens stora gåtor.
I: dr ert stor och mäktig vbg brusar denua Angest mot de båda ungas nyss s&amp; trygga lyclia, hotande att helt fördriiuka ilen.
Den jordislra lciirleken, Ilar symboliserad i Cinilas gestalt, kalngar so111 ett lejoii för att viirna sitt hjgrtas skatt mot dödens och förgängelsens makter, men den objudne giisten kommer allt narrnare.
Vid denna tidpunkt blir Antetc tillrkdd att vistas en tid i det heliga landet för att söka, återvinna sin hiilsa: och Cinna skyndar att föra henne till Jeriisalem, där en gammal V&amp;U till honom, Pontius Pilatus, för tillfallet Br i: omersk prokurator.
De unga makarna ha ej varit många d.agtii: i Jerusalem då pisken in: lialler, den pask, soin framför andra står inristad pil hiifderaas tlad.
Cinna och Antea g å ut bland den iiyfilrna hopen för att åskgda den tredubbla afrattning, som skall q
aga rum innan helgens inbrott.
Redan foriit # r Anteas intresse riktadt p&amp; den underbare naxarbeii, soiii l~varken frnktnr korset eller dadel!, emedan Iiau bidar himmelen bortom dem, ooli nii niiiter haii henne i lefvaude gestalt p&amp; sin via dolorosa.
Och liar sker undret: det giidoudiga lugn, som hvilar öfvcr den lifdöiiide, tandcs som genom eu elektrisk gnista i hennes eget sjrilra hjiirta, ångest och döctsfriiktuii vika för en liimmelslr frid, och i skriicksynernas stiille ser hennes iure öga hiirefter eii hiiiiiuelsk gestalt, som kallar henne till sig.
Sådant ar innehållet i den korta berattelsen, som genom sitt rika stoff af ideer och sin maktiga historiska bakgrund synes ha varit iignad att fylla en diger bok och nii i sin ytterst samman- trängda f o r m niistan verkar s o m utkast till en siidan.
Hvar och en af bokens personer stgr som representant för en hel lifsåsktidning för sig, och tankarna trangris om hvarandra 1 4 de fataliga sidorna.
Men formens klassiska klarhet skanker det hela en konstnärlig af- rundning, medan framst~lliiiugsförmågiln ger miinskligt lif at typerna.
Det religiösa griindmotivet ar behandludt med myckeu pietet om ock utan synnerlig lilfnllhet.
Bokeu ar försedd med ett fint iitfördk porträtt af förf.
samt ett dussintal illustrationer af J. Styka.
Af ile seiiare Irunde dock saklöst en god del uteslnti ts ur den svenska up ylagan.
Titelplanschen, SA vidt jag kan se ej signerad, hör till dem, som genom sin teatra- liska och allt utom stiimningsfulla karaktar verka afskrackande p&amp; bokköpare.
l ?.
E.
1: filaiiiieiis 1.rlädcdriikt.
Ninnen och Idder fïau Sverige.
Frankrike, England af Sant dmeaiu.~.
Att döma efter titeln skulle man ju kunna tro, att rnaunens kladedrakt vore det hufvudtema.
hvilket boken behandlar.
Detta ar dock ingnlnndn fallet, det ar blott ett af de många ämnen, som har afhandlas.
Förf.
ar.
som vi redan förut veta, hemmastadd p; många områden och han ger oss y&amp; ett siideles behagligt satt en inblick i många olikartade förhållanden.
Han ger oss lifliga bilder af det moncliina lifvet såvii från vårt eget land som från de andra stora Izultiirliii~derna, han för oss fråu kapplöpningsbanaii till hets- jakterna, från spelsalarna i JLonaco till pariserrestauranteii, från gatu- vimlet i London och Paris till iniiseer ocli iitstiillningar.
Till sitt skaplynne ar han kanske mest konstnar; hans beskrifningnr p i de arbeten af framstående konst.uiirer, som kominit i hans vag., röja en fin uppfattning af konsten och på ett konstniirligt s i t t skildrar han också naturen.
Hans många landskapsbilder friin olika länder iiro s t ~ n i n g s f i i l l a taflor, som fängsla åskfidaren genom sin rikedom p i lif och fiirg.
För att nu bteigli till kliidedriiliteil si bediimes och skarskådas allt, som lran riilrnas dit, från dis möjliga synpunkter.
Sömmar, foder, fickor, linningar och 1; nq) gnr afliandlus ined lika stor sak- kimshap och grnndljghet soin snitt, fiirg och tygsorter.
Fiii %riiffliga
saker sagas om både skolmaniiens, priistens ocli arbetarens klside- dralrt, och de egoriskuper, soiii Idifvas af eri 111-ycllig och behaglig ~~: oinenadkostyrn eller en bekväiii och varaktig sport@ikt Wro fram- sbillda ined oinsorgsfull rioggrannhet iueii likviil utan pedanteri och tyngd.
Pörf.
har haft den lyckliga tanken att till en del fralnsiiilla sina åsikter rörande lrliidedrakteu mot bakgrunden af en kapplöp- iiing på ett stiille, en rtifjalit gb ett annat.
Lifligt och inilande skildrar hon drdrter och färger soin taga sig biist ut eller iiro mest ~nclamålsenliga för den ena, eller andra aE dessa tillstiillningar.
Han har till och ined presenterat några 1e: Evaiide bilder ur modets och elegansens värld och har därigenom gifvit oinvaxling och intresse &amp; t cletta äinue, soin aniiars lätteligen med den vidlyflighet förf.
gifvit det, slrulle kniinut förefalla nggot torrt.
Föï: s estetiska anliiggning tillater honom emellertid ej att fram- ställa den inanlign dr~lilrten blott frbn den pra1ri; isk: t sidan, han vill &amp; hen visa oss att vi i frtiga om vbr beklädnad hafva iilycket att lära osö af de bildande konsterna.
För att nå cletta mål för han sina lasare ined sig på inilseer och konstutstiil.lningm och visar dem de stora inästarnes fra~nst~dlniugar af veckrika prelatmantlar, glau- sande uniformer och Irliidsan~ina hufvudbonader.
Ofta glöinmer han viii andamAlet med konststudierna och vandrar oinkring iiteslutande för att gliidja sig åt de lconstens skatter han har frainföï sig, inen han är en god förare ocli vi följa honom ined nöje och.
intresse.
Hans bilder och liknelser iiro stiindom nggot eg.endomliga, men de iiro lifliga och ofta originella.
Boken iir diger nog, den omfkttar ej mindre an 398 ganska fint tryckta sidor i stor oktav.
Det ar också ett i hög grad om- vaxlande och vidt omfattande inaterid, som f&amp;tt rum har.
Förf.
sager sjiilf i sitt företal, att han ej hunnit ordna det fullt systeina- tiskt och d5iïi kunna vi gifva honom riitt.
Men bristen.
på ett fullt geiiomförclt system stör e) i viisentlig inan sammanhanget eller upp- fattningen af det hela.
Mosaik hör också konsten till.
En miingd vackra illustratiouer förhöja arbetets varde. '
G. Hj.
1 Spaliieli.
Reseskildring af Ebba Rnnzsay.
Den, som besöker ett fi: iiwma~~de land, har gifvetais större be- Iiklluing af sin resa, ju mer han på förhand förvarfvat sig lc&amp;nilecloiil oiil landets Iiistoria, spr&amp;lr, natur o. s. v., och ingenstädes galler detta i högre grad iiin i fraga om resor i Spanien.
E1örf.
till u 1 Spanien)) synes $g3 många förutsiittningar för, att hennes vistelse i det minnesrika landet slrnlle bli rik, och hon liar i siil bols på ett osökt och omeclelbaït satt beriittat sina intryck, som lasas med niycket nöje.
Hennes stil ger nog anledning till en del anmiirkningar, inen man f örl, ' lfieib henne @ rna oegen tl.iglieter och otympl igheter d ärutin nan för den varma lrii.nsl; .i, soin besjiilar henne och för den icke ringa sakkunskap, som hon besitter.
Eiucllertid Irati icke föniekns, att do uiauga och oiiiidigt länga rekitpitnlationerna i historia vii1 mycket tyuga boken.
Med förkärlek synes förf.
ha studerat Prescott och fascinerats af denne exponent för, the romance of history ».
Diirnf far man ock val mycket till lifs af Isabellor, Karl V, Filip II etc., och allt i förklarad dager.
Afven vid den n. v. kungafamiljen dröjer förf.
gärna, rare sig deu vistas i 8.
Sebiistian eller Ilatirid.
I drniinhet £ar man mera af förgångna tiders seder, bruk, fester, processioner o. d. Hn af I.LW tidens.
Litet osiikert rör sig förf.
då hon kommer iu p i ltoiiston, sar- skildt arkitekturen och skiilpturen, och förP: s pastitiende, att det.
att sa inanga liistoriemalare finnas, skulle ha sin grund i d e drama- tiska moments, som spanska historien erbjuder, Iialler nog icke streck.
Det ar niindigen sa, att stateus pris i~tclelas iitesliitandu för historieinåleri, som ej ar till fromma hvarken för konsten eller konstniirerna.
Staten inköper visserligen en icke ringa procent af dessa kolossala dukar.
men af iitrymmesskiil f5 de flest-a stanna utanför miseiniurarna.
och säljas fiir fabelaktigt billiga pris.
Koust- viirdet iir ej heller synnerligt högt.
Då förf.
talar om den spanska follrmiisikens » glada iuelodior:) eller ~irielodii.ilzedoii1,, framdrager hon egenskaper, som höra till tinciantngeu.
De spanska follimelodierna ha icke omviixlingens rike- dom, de iiro snarare enformiga: men betngmde and; och de iiro fyllda af lilagrin och ångest.
Dar finnes mycket af arabens melaiikoli, som diiiupat spanjorens lidelse ocli jii liingre söderut man kommer, dess mera framträder ilen mystiska, sensiiella karaktiiren.
Niiï förf.
kommer in p i rent spansk-folkliga förh2tllanrten, stdr hon y&amp; fastare mark ocli man fiiljer henne garns och med intresse, isynnerhet B (' renom baskernas land&gt;.
Det ar ej uihgeri resande föriinaadt att lromina folket sil nara som förf., och hoii skildrar bonden i heminet och i arbetet med Iijiirter&amp;rme och fiirstiende.
I 8panien iii.
privat.lifvet, högre Iiliissernas saviil som folkets, en viirld, som trycks iiudandraga sig fraiiimandes blicker för att så mycket: siikrare k ~ m n a bevara sitt bo oriibladt.
I den för de flesta otill- giingligu originaliteten i folkets intima seder och bruk har furl.
lyckats intriinga och livad liou skrifvit hiiroin a r yragladt af inner- lighet ?ch varm känsla.
At korrekturet kunde ha aguats iiieru oiiisorg.
Det iriisspryilor lokeu att se &gt;Yuana » i st. f. Jnnna::,: &gt;marcha i st. f. uiarcia,.
: seiior D omviklaude med asenor:, och förf: s vaiiliga 2l ' radous Jiii- selim » i st. f. l ' rado-miiseet har narrat siittaren att iiiider m h g a ill~istrationer siitta: ~ P r a d o u s DIuseiim~.
Totaliiitrycket af boken iir emellertid.
att man i förf.
har eii iutressailt och knnuig ledsagare och vare sig Mari rest eller icke rest i Spiinien, har iiim nöje af reseskildringeii.
, iaozf HZlkn~~z.
Kvinnorna och stadsfullmaktigevalen.
Man hör ofta den anmsiskningen riktas mot kvinnorna, att de val fordra nya riittjgheter men försumma att begagna sig af dem de ha.
Beslryllningeu ar nog till en del beriittigd; det samhalle- liga intresset; Bar hittills icke visat sig vara sardeles vaket hos det kvinliga .slaktet.
Emellertid vill det synas som om våra medborgarinnor börjads., vakna 11pp f r h sin politiska försoffning.
Politisk lifaktighet ligger ju i luften och kvinnorna ha ej undgått att piiverkas af tidsandan.
: Ett lifligt igtryck af kvinnornas nyvaknade medborgarkänsla gaf mötet i Arbetareföreniugen måndagen den 9 mars.
Den stora salen var fylld till sista plats af - och det sir ej ett talesiitt då man sager det, - en intresserad publik.
Det ar icke intresse man saknar p&amp; en l~vinnosammankomst af detta slag, tvärtom, inan skulle öuska, att några fler icke-intresserade vor0 tillstädes, de som behöfva bli upplysta, öfvertygade och omviinda, med ett ord de, som skola vinnas, men dessa hålla sig gemenligen borta.
Af de 300 delt.agarin- norna voro väl alla meningsfränder, d. v. s. beträffande hufvndfrågan för aftonen, betydelseii af kvinnans utöhande af sin kommunala med- borgarplikt.
--- Men.
fastan proselyterna ej torde ha varit många, har likvd ett möte som det: ifrågavarande, en stor betydelse, det på- verkar ovillkorligen allmiinna opinionen och jaimar vägen för reformer.
Inbjndnrne till måndagens möte voro kvinrioföreningar af så vidt skilda syften som Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, Hvita bandet, Kristliga föreningen för unga kvinnor, Iivinnoklubben och Stockholms allmänna kvinnokhbb.
Ilen trots föreningarnas olika cfarg », hade kommitterade hållit fast vid principen att icke gifva mötet någon partianstrykning.
Afsikten var, dels att väcka intresse för deltagande i de stundande stadsfull- maktigevalen, dels att upplysa den oinvigda on1 de praktiska åtgärder, som därvid gro att iakttaga och, hvillret var det förnämsta, att fästa uppmärksamheten vid bostadsfragan, såsom det spörsmål kvin- norna framför allt hade att taga hänsyn till vid - valet af stadens representanter.
I det stora hela gick också diskinssionun i den af kommitterade och inledarinnan utstakade strömfilran, ehuru utvik- ningar från ämnet naturligtvis icke kunde undvikas.
Kvinnornas valmöte ville icke debattera personer, endast principer; liksom kvin- norna icke uppsatte någon särskild kandidatlista.
Sedan mötet, till ordf. utsett fru Broorni!
hölls inledningsföre- draget af d: r Karolina M7iderströinJ hvilken betonade det ansvar, som hvilar på alla kommunalt röstberättigade.
Om dessa efter bästa samvete utöfrade sin valrätt., skulle i högre grad an nu är fallet de.
skiftande intressena tillgodoses.
Talarinnan guf eseiiipel p i deii obetydliga anslutningen vid föregående val, då endast S procent af den kvinlign och 13 af den inanliga väljarkåren vom i riirelse.
Betydligt lifligare frekvens visade sig 188.7 frAn kvinnornas sida, då 11 procent deltogo i de kommunala valen.
Sedan d: r Widerström något bei.ört sjiilfdeklarationen och om- nämnt villlroren för och vägen till kommunal riistratt, öfvergicklio~ till den aktuella frågan, bostaflsbristeu, som nu förelage sradsfnl l- mäktige till lösning och som uppkallat I~vinnoriia till att saga sitt ord vid de kommurala förtroendeuppdragens iitdelande.
SAgot har visserligen gjorts till nödens afhjiilpande, dock iii- den iiiinu mycket tryckande.
En fjiirdedel af hela Rtoclsliolins befolkning, eller iH,5OO personer, bebor lagenheter af ett rum och kök.
Xen liufviidstaden äger endast 11,000 dylika, hvatlan der mHste bli en srimmaiipack- ning, dar i genomsnitt G bebo samma lägenhet, ibland anda upp till 16.
Till denna verkliga brist på bostiider komma dc?
höga hyrorna, hvilka göra det onda ännu mer kannbmt.
Ej mindre aii en fjärdedel af Stockholms arbetarbefolkniiig ar inneboende; och då sammanpaclmingen iir s i stor, kan niau viil förstå att hemmen just ej kunna, erbjuda den basta hviln eller reder- kvickelse.
Trånga bostiider iiro vidare en af de frgrnuta orsakerna till smittosamma sjukdomars spridande, och vi ha i Stockholm cirka 30,000 personer, soin i detta afseende utgöra en aktuell fara för samhället.
Dryckenskapen blir ocksb i mariga fall en följd af trftng- boddheten, da mannen söker sig nt bland kamrater till ljiisare.
be- hagligare stdlen, dar han kan finna nigon trefnad, eller (15 hiistriin, ' omgifven af elände och vidrigheter, förfaller till att söka rusets tröst.
Af de spada barnen faller en betydlig procent offer fur sys- temet; de födas med den allra minsta lifskraft, och nar den lilla lifsgnistan slocknat, halsas detta mangen g i n g till och med meci en viss glädje.
Samhället har visserligen gjort ~tskilligt för afh jiilpaude af dessa tryckande förh&amp;llanden, men iinnn har verket en alltför ringa ntstriickning.
Diirjämte ar ännu priset pd de lagenheter, som staden beredt sina arbetare alltför högt, 240 A N 4 kr.
pr ar för ett r i m och kök.
Slutligen framlade talarinnan n5gra önskemal om stafjan- det af tomt- och byggnadsspekillationer samt om gynnande frBn stadens sida, i .. större utsträckning an hittills, af filantropiska bygg- nadsföretag.
Afven borde kommunen kunna utarrendera mark till billigare pris än hittills.
För genomförande af dessa och dylilra önskembl, såsom t. es.
sp&amp;rragsfr&amp;gan i den man den sammanhiinger med bostadsbristen, böra kvinnorna samla sig och till stadsf~illmiik- tige rösta på sådana, som med insikt och god vilja kunna beraknas komma att ingripa i de svåra förhållandena.
Efter det i hög grad sakrika och intressanta föredraget följde en längre diskussion hvari många talarinnor deltogo.
Fru 3Iouteliiis lämnade en på hennes rika erfarenheter i välgörenhetsarbetet grundad skildring af inneboendesystements oiyckedigra verkningar och betonade
sarskildt hiir det försvårade barnuppfostran och g-åfve upphof till mycken osedlighet.
Fröken Adelborg gaf en del praktiska upplys- ningar om formerna vid valförr %ttningarna och de lagbestämmelser, som i det afseende äro gallande, hvarvid hon särskildt bemötte en föregående talarinna (fröken R. Lindgren) hvilken uppmanat mötet att uppsatta en kvinna bland stadsfullinaktigekandidat.erna, ined den upplysningen, att kominiinallagen uttryckligen stadgade att stadsfull- mnktigeambetet skulle beldädas af man.
Resultatet af mötet blef utom det till dels ganska sakrika och intressenta meningsutbytet tillsättande af en konlite på tre .per- soner för att i valkretsarna uppratta valbyraer för liiinnande af upp- lysningar åt röstberattigade kvinnor.
Förslaget antogs, och till upp- dragets fullgörande utsågos fröknara ' Maria Aspman, Anna Lind- hagen och Matilda Widegren.
Vidare antog mötet följande resolution: Kvinnor, samlade till offentligt möte den 9 mars 1903 för a t t.
öfverlagga om ~tadsf~illmaktigvalen med hansyn till bostadsfrågan, uttala som sin öfvertygelse: att frågan om afhjälpande af den i Stockholm rådande bostads- bristen ar af största betydelse för de dar uppviinande individernas fysiska och moralislra utveckling och därigenom en lifsfråga för hela vårt sainhalle; att det verksammaste medlet för denna fragas lyckliga lösning ar inviiljandet af sådana män i Stoclrholms kommunalrepresentation, som åt densamma vilja och kunna agna all den nppmiirksamhet och omvårdnad man inom ett kultui * samhiille hai rätt att vänta;, ' att hvar och en, som forsuinrnar att härutinnan begagna sin valrätt, ock&amp; försummar en plikt och ar medansvarig för det nu- varande tillståndet.
De konimunalt röstberättigade kvinnorna uppmanas darför att vid instundande stadsfullmäktigval allmänt göra bruk af sin rösträtt; att darvid förniimligast samla.
sitt intresse kring bostads- fr&amp;gan; att följaktligen verka för inval af yngre initiativkraftiga per- soner med utprägladt intresse för sociala och humanitiira reformer samt att till ledning för ett sjalfständigt omdöme om ifrågasatta kandidater noga följa den i pressen härom förda diskussionen, per- sbuligen infinna sig vid de offentliga valmötena samt för upplys- ningars vinnande begagna sig af de valbyråer, som eldigt mötets beslut komma att upprattas.
Notiser.
.- Hiistrus rättsliga st8llning. '
Xed anledning af kamrarnas olika beslut m g.
iindrad lydelse af 9 kap. 1 5 giftermålsbalken m. m. hade lag- utskottet i framlagdt sammaiijamkniilgsförslag hemstallt om en skrif-
.
velse till K.
M: t med anhållan, att K.
31: t villr taga i iifrerriiga~de i hvad mån gällande lagstiftning om hiistriis rattsliga stiillnirig kan för jämkning eller förtydligande böra omarbetas i syfte att!
utan viisentli % rubbning af de grunder, Iivarpii denna lagstiftning hvilar, hustriis ractsstall- ning matte blifra mera klart och följdriktigt bestämd an fiir niirrarand .. samt hennes myndighet.
i den man den ej anses böra af mannens rni " ?l .. c- manskap begränsas, klart och tydligt i lazen varda u t t r ~ c l i t.
Första kammaren biföll utskottets fhrslag utan debatt och Aniira kami-naren biföll samma förslag efter ett yttrande af herr Li~ !dnageii.
- Gift kviiinas koiiimtinala röstriit t.
Föreningen for kviun aii s politiska rösträtt i Stockholm har verkstäilt en enqucte rörande frigau om gift kvinnas kommunala rösträtt, enligt gullande lagstiftning.
af hrillieii undersökning framgått, att juristernas uppfattriing i aninet iir ganska viis- lande.
För att fii ett prejudikat har pä förenings initiativ besrar auförts f!
: Atskilliga gifta kvinnor, som visserligen erbiillit egen debetsedel.
men icke uppförts i den röstlängd öfver kommunalt röstberiittigade.
som skall au- vändas vid nu plibiende stadsfixllmitktigeva1.
De klagande representera fyra olika kategorier: an var taxerad för fastighet, som vederbörande p&amp; grund af äktenskapsförord hade under egen förvaltning.
en innehar och förestar i eget namn en skola, en drifver affar efter genomförd boskillnad och en ä r uppförd för inkomst af arbete.
sant- Genom under tisdagen afsagdt beslut har magistraten liga dessa besvär, livarigenom blifvit för Stockholm afgjort, att gift kvinna.
som mottager egen debetiedel!
ocksl har kornmimal röstratt och kan ph- kalla att bli uppförd i röstlangden.
.r Kvinliga sakförare.
I Korge har i &amp; r en lag antagits.
som berattigar kvinliga jurister att: i s&amp; val öfver- som underratt, vara sakförare, hvilket där innebär en officiell stallning.
Genast efter lagens införande begagnade sig en kvinna af denna rittt.
Hon blef mycket berömd i pressen för den rardighet och skicklig- het: hyarmed hon utförde sitt viirf.
Hos oss finns sedan 1897 intet hinder för ogift kvinna att upptrida som sakförare, Men, som bekant, krafves h&amp; ingen juridisk bildning för att f &amp; advocera i ett mal.
Härtill fordras blott att vara viilkiind persok.
