# ID: svediakorp-per2556
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1913
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,764
# sentences: 591
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


t RÖSTRATT FOR KVINNOR Tidning utgiven a v Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra for oss.
II.
ARG.
BÖSTBÄTT N r 21.
STOCKHOLM, 1 NOVEMBER 1913.
FÖR KYIHHOB utkommer den 1 och 15 i var månad Redaktör: ESTER BRISMAN.
Träffas onsdag och lördag kl. ‘ / n3- ’ / n4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan] Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rikstel.
Xorr 600.
Allm.
tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten: Pris fiir 1913 1 krona.
Lösnummer 5 öre För utlandet sker prenumeration antingen ge nom postefl eller genom i n s u d a n d e av 1 kr 75 öre i, postanvisning till tidningens ex peditipn.
Annonspris: 15 öre per millimeterhöjd, st6rre annonser och årsannonser rabatt.
Rikstel.
456.
Allm.
tel. 604.
9 f. m.-7 e. m.
Kvinnorna och emigrationen.
Framför oss ligger en diger volym Det är den Sundbärgska emigrations- utredningen.
Med respekt för allt del arbete, allt det skarpsinne, all den kom- binationsförmåga, som de 890 sidorna rymma, öppna vi den, och siffror och tabeller möta ögat.
De upphöra dock snart a t t v a r a torra, själlika fakta, de bli till levande, konkreta bilder.
Vi se en aldrig sinande ström a v män och kvinnor välla fram från alla bygder.
från socknar och städer i all Sveriges landskap.
I den avskedsblick de kasta på hembygden ligger ofta nog en an- klagelse, i den blick de kasta framåt mot det stora okända ligger hopp och förväntan.
Och det är i övervägande grad det unga livsdugliga, som ström- mar bort, det som h a r vilja att bryta sig en bana, det som har kraft att slita sig loss från det gamla invanda, det som har fantasi nog att bortom var- dagslivets grå töcken spana efter fågel Fenix ’ land.
Missnöjet har varit den kraftigaste sporren, som drivit dem bort, missnöjet över att moder Svea be- handlar sina barn så olika, trycker några till sin famn och skjuter andra omilt ifrån sig.
” Emigrationen är ”, som prof. Sund- bärg säger, ” på en gång ett vittnesbörd om gångna tiders försummelser och en städse levande påminnelse om faran att begå nya. ” Och vilken avtappning a v nationens bästa krafter!
Låt oss höra siffrorna tala!
Enligt den offici- ella statistiken h a under 1851-1891 ut- vandrat 1,170,456 personer; av dessa 401,242 gifta, a v ogifta män 434,572 och a v ogifta kvinnor 334,642.
Av alla emigrationens samverkande orsaker, som påpekas a v prof. S., är det särskilt en, som vi vilja uppmärk- samma.
” Utan tvivel ”, säger han, ” skulle mycket i vårt land varit annor- lunda i god riktning - och även myc- tt tvdng, starkare ä n den egna naturens tvbng, en fläkt au det oförklarliga i världen bar satt kvinnorna i rorelse.
m a n skall först&amp;, detta, ocS man skall inte mer ubga att Sejda och stänga.
ChInande vetefält, nya stader, uppblomstrande stater visa os6 war emigrantens väg bar g&amp;tt fram.
Kuinnan skall kanske ocksct wisazen gbng, att dd bon trängde in pb mannens arbetsomrdde, ville bon lagga vildmarker under kulturen.
Selma Lagerlöf.
ket emigration vara ogjord, om den all- männa rösträtten införts omkring 1880 i stället för 1909.
Och säkerligen skulle då också patriotismen stbtt något hög- re. ” Som frukt a v den allmänna röst- rätten tycker han sig, trots den korta tid den utövats, märka en ökad känsla ELV ansvar och därmed också ett ökat intresse för landet och dess öden hos le lägsta och talrikaste klasserna i samhället (således hos de nya väljar- massorna).
Atminstone märkes denna förändring hos deras representanter.
Prof. Sundbärg tvekar e j att d r a u t konsekvenserna a v, dessa bsikter när det gäller kvinnorösträtten.
” Skälen för äro väl ungefärligen desamma som För den manliga rösträtten ”, säger han.
’ Vad angår följderna, tro vi, för v å r ringa del, att de bliva mindre betydel- sefulla än man ofta väntar - och detta Dåde i gynnsam och ogynnsam rikt- iing.
I sistnämnda hänseende fruktar man j u speciellt en minskning a v fö- ielsefrekvensen, när kvinnorna dragas ifrån sina särskilda uppgifter i hem- net.
Denna minskning gå vi emeller-; id till mötes i alla händelser, eller äro: edan inne i densamma; och om man Eår våga en gissning - mera är j u mappt möjligt -, så torde icke denna: örelses styrka komma att ökas a v rösträtten.
Däremot hysa vi för v å r iel den kanske kätterska uppfattnin-: en, att hemmens värde och betydelse jkas i den mån deras intressekrets växer. ” Och när prof. S. i annat samman- lang talar om vantrevnaden, väcka iven dessa hans ord en livlig genklang IOS oss kvinnor.
” Det är en ytterst Janlig företeelse hos oss ”, säger han, ’ att konstatera en uppflammande harm, Iöranledd a v något övergrepp, en harm,; om kan stegras till ilska, ja ursinne, nen som ändock inom kort sjunker, rött ner igen och glömmes bort: man iet av en Iång erfarenhet, att n) an in- renting förmår - att den som makten iar, gör som han vill.
Detta förhållan- de h a r ökat den förnimmelse av sam.
hällelig vantrevnad, som vi litet emel.
lanåt måste återkomma till, som en av de viktigaste orsakerna till ernigratio.
nen f r å n v å r t land. ” Orättvisorna mot oss kvinnor ha va- rit talrika nog p å senare tid och i n trycket därav h a r förstärkts a v den störtskur a v smädelser och oberättiga- de angrepp särskilt mot rösträttskvin- norna, som ljudit likt ett ackompanje- mang därtill f r å n högerpressen.
Det vore skäl för motståndarna a t t begrun- da om icke den känsla a v vantrevnad och rättslöshet i eget land, som allt detta framkallat, kan h a även en hel del andra mycket betänkliga följder ä n ökad emigration.
De missnöjdas antal är stort - h u r stort det är, kommer snart att visa sig - och det är åt dem, som i första hand omvårdnaden av na- tionens största värden, hemmet och det unga släktet, är anförtrott.
Om en- ligt prof. s. hemmets värde ökas ge- nom rösträtten, som ökar kvinnans in- tressesfär och stegrar ansvars- och fo- sterlandskänslan, vad skall resultatet bli för hemmet och samhället a v a t t rösträtten vägras henne, att hennes rättskänsla ständigt kränkes, hennes missnöje ständigt ökas?
Och känslig- heten för orättvisor kommer e j att av- ta, tvärtom komma vi att reagera allt starkare.
Och detta i en tid, d å staten ställer allt större krav p å såväl man- nen medborgaren som på kvinnan, icke medborgaren.
Vore det e j skäl att de, som orda så mycket om vad statsnyt- tan kräver, toge sig en ny allvarlig funderare på detta krav f r å n annan synpunkt än den hittillsvarande: ” Sta- ten det är vi. ” Och märk väl, tiden hastar!
Det är fara att dröja för län- ge.
Om ej kvinnorna få sitt krav på medborgarrätt beviljat vid 1914 års riksdag, dömas de till ytterligare 6 års väntetid.
Missnöjet och rättslöshets- känslan hinna under denna tid bita sig fast och bli kroniska hos dem.
Nu stå kvinnorna beredda att med glädje och Ivar Haygströms Boktr, 8, B, 3valuddens Pensionat Frågobgrån Kronan rekommenderas - 26 Gamla Kungsholmsbrogatan Allt slags boktr ‘ vck.
Amanuensen C. Mothander Mästersamuelsgatan 71, Stockholm.
10-4.
R.
T. Ulriksdal 17.
A.
T. Ulriksdal 85.
Alla juridiska uppdrag.
AlIa slags förfrigungar mot ’ ostadr.
Järva.
Vördsamt Elin Johansson.
z kr.
posvörskott.
Speciaiitet: Barnuppfostringsmal.
Kvinnor i pensionsnämnderna, Vid stadsfullmäktiges sammanträde i Stockholm den 20 okt., förrättades val a v ledamöter i de 30 pensionsnämn- derna.
Valet föregicks a v en långva- rig debatt som gällde principerna för kandidatlistans uppgörande.
Fröken Anna Lindhagen talade för en bättre kvinnorepresentation och d: r Karoli- n a Widerström framhöll, att kvinnor- na i en stor del a v nämnderna icke bli- vit representerade med ordinarie le- damöter.
Att kvinnliga suppleanter föreslagits betyder föga, d b det är möj- ligt a t t dessa suppleanter aldrig kom- ma att träda i funktion.
Talarinnan yrkade bordläggning a v ärendet.
Uppskovsyrkandet föll och fullmäk- tige beslöto, med 68 röster mot 24, att omedelbart gå till val.
I fråga om de ordinarie ledamöterna följdes valkom- mittens lista med de ändringarna att i stället för manliga kandidater insattes i 24:de distriktet f r u Ester Elfstam och i 26:e distriktet f r u Ebba Lind- stedt.
Följande kvinnor valdes: Ordinarie ledamöter: 2: a d i s t r i k t e t: f r u Lilly Laurent.
3:e distriktet: fröken Dagmar Svensson.
4:e distriktet: fröken Nora Stael von Hol- stein.
5:e distriktet: praktiserande läkaren Hedda Andersson.
6:e distriktet: kontorsbiträdet Elin Eng- ström och fröken Ingrid Sundström.
7:e d i s t r i k t e t: f r u Hulda Karlsou.
8:e distriktet: f r u Ruth Gustafson .. 9:e distriktet: fru K a r i n Fjällbäck-Holm- g r e n och f r u Agda Östlund.
1O:e d i s t r i k t e t: fröken E v a Anderberg.
12:e d i s t r i k t e t: fröken Emmy Peterson.
13:e d i s t r i k t e t: fröken I d a Gadd och frö- ken Anna Abergsson.
14:e distriktet: fröken Gerda Meyerson.
75:e distriktet: fröken Alina Jägerstedt och fröken Eugenie Sundholm.
16:e distriktet: folkskollärarinnan Augusta Hellberg och barnavårdsinspektören An- n a Lindhagen.
tacksamhet ta emot sitt medborgar- skap, dess förpliktelser och dess rättig- heter, villiga att vara solidariska med männen i deras arbete för staten.
Men om de å r efter år se sig gäckade i sina rättvisa krav, vem vet om inte då till det sönderslitande klasshatet även kommer det ännu mer ödeläggande könshatet.
Vore det e j skäl för våra motstånda- re att i stället för att uppkonstruera faror, som ej i något kvinnorösträtts- land förverkligats, för en gångs s h l l sverväga faran a v att komma för sent med rösträttsreformen och lystra till prof. Sundbärgs ord: Att bliva efter ligger så djupt i vår tröga svenska na- tur, att den faran alltid står för oss att övervinna. ” LAGERSONS SKOmAGASIN Jakobsgatan 1 8 - Predsgatan 8
2 1 R&amp;3THPÅTT F Ö B KUPNHBR J.
A. Svensson ii STORGATAN ii StocQholm I Största urval SYBEHÖR, MODEVAROR GARNERING6iARTIKbAK.
Order till landsorten mot efterkraf.
i8:e distriktet: fröken Anna Masreliez och folkskollärarinnan Cecilia Sahlin.
19:e d i s t r i k t e t: föreståndarinnan Alette Been och folkskollärarinnan Maria Olsson.
20:e distriktet: fru Hanna Carlman.
21:a distriktet: typografen Sara Magnusson.
22:a distriktet: kontorsbiträdet Anna Jo- hansson och folkskollärarinnan Ida Jo- hansson.
23:e distriktet: f r u Hanna Ljungberg.
24:e distriktet: fru Ester Elfstam.
25:e distriktet: fröken Märta Berg.
26:e d i s t r i k t e t: rosettsömmerskan Vilhelmi- na Lindegren och fru Ebba Lindstedt.
2i:e distriktet: bryggeriarbeterskan Helena Stålander.
30:e distriktet: fru Anna Niliander.
Suppleanter: 1:a distriktet: folkskoIlärarinnan Amalia Murray.
3:e distriktet: klädsömmerskan Frida Jans- son, damskrädderiidkerskan Anna Pet- tersson och praktiserande läkaren Alma Sundquist.
6:e distriktet: assistenten Kjerstin Julin.
7:e distriktet: fröken Eva Liljenstolpe och fröken Signe Rosenberg.
8:e distriktet: fröken Matilda Stael von Hol- stein och fru Karin Sundström.
9:e distriktet: folkskollärarinnan Therese Booberg.
1O:e distriktet: f r u Anna Lisa Hansson.
1l:e distriktet: fru Alma Tengdahl.
12:e distriktet: folkskollärarinnan Augusta Rietz.
14:e distriktet: Tröken Ebba Danelius.
15:e distriktet: fröken Ingeborg Wallin.
16:e distriktet, fru Anna Fries och modisten Ester Jägerstedt.
21:a d i s t r i k t e t: fröken Varia Lindfeldt.
22:a d i s t r i k t e t: fröken Clara Wahlström.
25:e d i s t r i k t e t: assistenten Manda Elisabet Hökerberg.
26:e distriktet: fröken Emma Kruse och folkskollärarinnan Hilda Strandberg.
28:e distriktet: prokuristen fröken Svea Sjö- holm.
29:e distriktet: fattigvårdsinspektören Inge- borg Bredcn.
Lagberedningens förslag till lag om gktenskaps ingtiende Q C upplösning.
~ Av jur. kand.
Anna Wickseil.
I.
Det är med e n viss bitterhet vi läsa Jag har lovat redaktionen a v Röst- rätt för Kvinnor, att till detta nummer denna paragraf.
Genom den utmön- a v tidningen lämna ett kritiskt referat stras icke endast den gamla trolovnin- av ovanstående nya lagförslag.
Det gen utan också det gamla institutet kommer att bli mera referat än kri- ofullkomnat äktenskap.
För min del tik, dels a v det glädjande skäl att för- tror jag, att det fanns en sund och god slaget endast på några f å punkter ger kärna i detta gamla institut, som det rum för kritik, men tyvärr även av vore skäl att ta vara på, icke att ka- det skäl, att j a g e j haft tillräcklig tid sta bort.
” Då enligt förslaget trolov- på mig för att kunna verkligen trän- ningen icke grundlägger någon för- ga in i lagförslagets alla skrymslen pliktelse till äktenskaps ingående och och v r å r och för a t t kunna verkligt hävdandet icke ger u p p h o v till n å g o n grundligt geriomtänka alla de stipule- förbindelse a v a n n a n och högre art ”, rade bestämmelsernas praktiska inne- står det i motiveringen till denna pa- börd.
De invändningar jag på enstaka ragraf.
Enligt allt sunt förnuft, en- punkter har att göra mot förslaget, ha ligt all naturlig moralisk känsla och därför mest fått formen av frågor - även enligt all historisk uppfattning på vilka j a g vore tacksam för svar.
är det väl just - detta hävdandet gör.
Ty en ny äktenskapslagstiftning är en Hävdar man sin fästekvinna, då är det viktig sak för oss alla, men ojämför- ett äktenskap, står det ännu i v å r gam- ligt mest för oss kvinnor; en djup, all- la G.
B.
Sedan urminnes tid h a r upp- sidig och sakkunnig granskning är fattningen varit den, att det egent- därför a v nöden, om resultatet skall ligen konstitutiva i äktenskapet var å bli tillfredsställande.
Det vore önsk- ena sidan parternas frivilliga j a och värt om detta förslag kunde framkalla samtycke, å andra sidan detta samtyc- uttalanden å ena sidan f r å n många kes realiserande genom samliv.
Den kvinnor, icke bara sådana som sitta in- yttre formen för äktenskaps ingående ne med juridisk sakkunskap - hos har därvid intagit en sekundär plats.
samtliga nu levande kvinnliga jurister, Nu menar beredningen att utvecklin- undertecknad inräknad ä r denna än- gen medfört, a t t äktenskapet alltmera nu tyvärr ganska minimal - utan även uppfattats som ett rent formavtal, det från dem som h a praktisk erfarenhet konstitutiva är vigseln, icke den bakom och praktiska rön att komma med, och å formen liggande realiteten.
J a g t r o r andra sidan från de mäns sida, som ut- detta endaet är en sanning med modifi- arbetat det föreliggande förslaget, och kation.
Det ä r riktigt, att formen allt om vars goda vilja att tillmötesgå den mera framstått som ett nödvändigt nya tidens uppfattning om äktenska- moment i äktenskapsstiftandet, ef- terhand som samhället fick allt star- pet förslaget bär oförtydbart vittne.
I min redogörelse skall j a g i huvud- kare skäl att vaka över, att vissa ka- sak följa lagförslagets egen indelning, tegorier a v människor överhuvud icke dock så att j a g under kapitlen om åter- borde få ingå äktenskap eller icke in- gång, seperation och skilsmässa en- g å äktenskap med varandra.
Men for- dast behandlar villkoren för vinnande men är då en praktisk lämplighetsåt- a v dessa olika arter a v äktenskapsupp- gärd för a t t underlätta samhällets lösning, medan de olika upplösnings- övervakningsplikt; den ‘ är icke i och institutens rättsverkningar samlas un- för sig konstitutiv för äktenskapet.
O m man tänker sig ett äktenskap, in- der ett.
gånget efter alla konstens regler, d ä r Trolovning är enligt det nya förslaget detsamma mannen och kvinnan omedelbart efter som i dagligt tal kallas förlovning.
vigseln reste åt var sitt håll - sådana Den gamla formliga trolovningen, som fall förekomma ibland - så skulle sä- så länge den bestod utgjorde ett äkten- kerligen domstolarna bifalla ett yr- skapshinder för giftermål med annan kande på återgång, enligt kap. 4 Q 2 än den trolovade, och som kunde upp- mom. 2, därmed förklarande, att då ett lösas endast med offentlig myndighets av de verkligen konstitutiva villkoren medverkan, har alldeles försvunnit.
för ett äktenskap ej fanns, nämligen Praktiskt talat hade den j u också gått viljan att ingå äktenskap, så hade i fullkomligt u r bruk, och intet talar realiteten intet iiktenskap ägt rum - för dess bibehållande.
J a g är e j sä- till trots för formen.
Men l å t oss komma tillbaka till den ker p å om det e j varit i viss mån kla- rare, ifall lagberedningen även utmön- under trolovning hävdade kvinnan.
strat det gamla namnet och låtit lagen Ä r en ersättning i pengar veridigen för det formlösa äktenskapsavtalet be- ett adekvat uttryck för vad hon rätt- hålla det uttryck vi äro vana vid, näm- visligen kan ha fordring på i en sådan ligen förlovning.
Antagligen har be- situation, hon och hennes barn?
Ty redningen ansett a t t det gamla namnet praktiskt taget vill hon aldrig göra v a r högtidligare och vackrare och detta anspråk giillande offentligen in- kanske mera skickat att ingiva kon- för rätta, ifall ej barnet finnes.
Om barnet står i denna paragraf ic- trahenterna respekt för löftets allvar och helgd, och möjligen ä r detta rik- ke ett ord; men i promulgationslagens tigt; i alla händelser torde det väl icke S, 8 m.
1 bestämmes att barn, som är v a r a så svårt a t t vänja allmänheten avlat i trolovning eller vars föräldrar vid ett nytt namn på en gammal sak.
efter avlelsen ingått trolovning med För trolovningens giltighet är det all- varandra, är äkta barn.
Detta är j u deles likgiltigt, h u r överenskommelsen väl nog, men det heter d ä r knappast uppstått; om den är offentlig eller hem- mer än en arvsrätt; i det faktiska li- lig gör ingen annan skillnad, ä n att vet spelar den omständigheten, a t t bar- en hemlig trolovning naturligtvis all- net i kyrkoboken står infört som äkta tid ä r svårare att bevisa, ifall bevis barn ganska liten roll bredvid det up- skulle komma a t t behövas.
Det huvud- penbara förhållande, att dess mor är fall d ä r sådan bevisning kommer a t t en ogift kvinna.
Och modern själv - påkrävas, är då kvinnan under trolov- kan ett penningbelopp, även om hon ningstiden blivit hävdad av mannen, verkligen lyckas få det utbetalt., i verk- Har detta skett, och brytes senare tro- ligheten ersätta vare sig skammen eller lovningen p å grund a v mannens hu- skadan, d. v. s. den ökade svårigheten vudsakliga skuld, då, säger förslaget, för henne att som ogift mor vinna för- ’ ’ Rive han henne skäligt skadestånd ”.
sörjning?
Hon har inlåtit sig på för- ösfermalms SJU=-, XZIO- N:R 21 -.
i Västerlånggatan E (f. d. Barniingens lokal).
U fl!
-- ASTRID SÖDGRQUIST a EZAPPAWWÄR -- 1 Kiass Damskrädderi.
W Välsorterat lager av: Engelska Ulstrar Kostymer Plysch o. Astrakan, Frukappor, AftOnkappor, $ackflschkappor etc. Dräkttyger -- Kr, 8 % met, tjock, kraftig vara, ‘ i0 cm.
bredd, modlrna farger, äver passande till kjolar och barnkliider, Satinflaneller, nya, elenanta mönster 70 cm.
bredd 0.65 met.
loo-tals andra artiklar extra billigt.
Otto Oskarson, Klara Pi.
Kq-rkog.
?2, 3 tr., Stockholm.
hållandet i god tro, förlitande sig på sin trolovades heder; om han sviker henne, är det d å rättvist, att bördan skall falla uteslutande p å henne, me- dan han g å r fri.
* Ty i de flesta fall ä r skadeståndsrätten illusorisk, eme- dan mannen ingenting annat h a r ä n sin knappa arbetslön, som vanligen helt och hållet åtgår till underhållet a v den legitima familj, han snart nog skaffar sig.
Nej, vad modern behöver, det är hustrus namn,, heder och värdighet, icke alls pengar utan underhållsbidrag för barnet, ifall ett sådant kan utfås.
J a g vill.
icke påstå att skadeståndsbe- stämmelsen alldeles borde bort; så kun- na omständigheterna vara, att även ett skadestånd vore på sin plats; om kvin- nan exempelvis genom barnsängen för- lorat sin hälsa och med den sin för- värvsförmåga.
Men skadeståndet bor- de reserveras för dessa särskilda fall; regeln borde vara, att hon förklarades för äkta hustru, utan eller med skade- stånd.
Naturligtvis bör lagen lika litet som någon annan tvinga en person att ingå äktenskap med någon, som han icke vill gifta sig med.
Likaledes kan in- vändas, att d å trolovning ej längre kall utgöra äktenskapshinder, s å k a n vederbörande man mycket väl h a hun- nit a t t lagligen gifta sig med en an- nan, innan denna rättegång med hans f. d. trolovade kommit till avgörande, och d å kan han icke rimligen förklaras h a två hustrur.
Men j a g undrar om man icke med god vilja kunde finna en Form ändå; kunde icke den f. d. trolova- de förklaras för ” hustrus vederlike ” eller något annat liknande, då rätts- verkningarna härav för hennes del in- skränktes till endast och allenast, att hon ägde rätt att kalla sig hustru och bära mannens namn, ifall hon vill ha det, och att barnet, liksom enligt för- slaget, blev äkta barn.
I förbigående vill jag också uttrycka den förhoppningen, att det måtte vara beredningens mening, att hela 8 0 pro- mulgationslagen senare skall inarbetas i själva den nya G.
B.; vi få väl där e t t eller flera särskilda kapitel om för- äldrarätten, och d ä r bör ju först och främst finnas de nödvändiga definitio- nerna p å vilka barn som äro ” äkta ”.
F ö r resten borde hela detta uttryck utmön- stras ur lagspråket, såsom redan skett i Norge och som även föreslagits i Fin- land i d ä r föreliggande nya förslag till lag om utom äktenskapet födda barn.
I övrigt innehåller detta kapitel reg- ler om h u r skall förhållas med gåvor dler ersättning vid trolovningsupplös- ning genom död eller brytande, regler som i huvudsak stämma med gällande rätt, och mot vilka ingen invändning (Forts.) kan göras.
* Den nya.
straffsanktion, som enligt be- redningens förslag till ny 22 kap. 8 $ Straffl.
Irabbar den som genom äktenskapslöfte, vilket ej fullbordas, ” bedrager kvinna till lägersmål ”, torde ej kunna utsträckas till agersmål under verklig trolovning.
Förlossilfrnigshem 12 Flora#atan STOoKhiOLM, 2, 3 om 4 tr. (hiss).
Telefoner: Riks 9012.
Aiim.
12 50.
Läget för sjuk-, yilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört.
Soliga rum.
All nutida komfort.
Operationsrum.
Badrum, med fullst.
elektr.
ljusbad, med eiler utan massage, även för andra än hmm &amp; patfenter.
De, strängaste fordringar på hygien uppbllda.
Telefoner i varje våning.
Gott dietiskt bord.
Fritt val av läkare och ackuschörska.
Rg.
: D:+ E. O. HULTGREN, D:+ ARTHUR FURSTENBERO, D:+ ARNOLD JOSEFSON.
Föreständarinna HILMA FREDLUND, i. d. föreständarinna rid Stockholms sju %hem, Skum o. vid Drottninghuset.
BOSTRATT FÖR KUINNOB 3 Ya rf6 r bör &amp; vi nno rös fr de svenska barnmorskornas histo- Hemmets kwinnor D e kristna kvinnorna och r6strätten.
oss ria.
Barnmorskorna, de ha i alla fall kvinnornas och de nyfödda barnens liv kvinnor, som kämpa för politisk röst- i sina händer och man tycker nog där- QCh rösträtten.
att rätt, borde stå de kristna kvinnorna.
för att allt borde gjorts för att ge- ' ' Kvinnornas plats är hemmet och därför skola kvinnorna inte ha röst- rätt! "
Finnes det ' något ord som i det- ta sam.manhang blivit s å missbrukat som just ordet hemmet?
När en leda- mot a v riksdagen yttrar ovanstående och så tillägger: " Och j a g vill icke ge- nom att ge kvinnorna rösträtt bidra- ga till att deras vag g å r ifrån hem- met, d ä r deras förnämsta och för na- tionen viktigaste uppgift är att finna, u t till det uppslitande arbetet utom hemmet ", då sägs detta på ett sådant sätt, att man givet får den uppfattnin- gen att hemmet, det är den mest frid- lysta plats i världen, skyddat a v la- gar och förordningar, ett ställe, där kvinnorna i lugn och ro, oberoende av kampen för tillvaron, få föda och fostra sina barn, åt vilkas vård de helt få ägna sig och för vilkas för- sörjning de icke behöva ha det min- sta ansvar.
Och det skulle endast va- ra de uppviglande teorierna om röst- r ä t t och ännu mer den politiska röst- rätten själv, som skulle kunna få dem att lämna denna lugna tillflykt och ge sig u t i den hårda konkurrensen om brödet.
Vi veta emellertid alla litet var, a t t precis riktigt så d ä r ter det sig nog in- te i verkligheten.
Det har sagts mån- ga gånger, att enda lösningen p å den s. k. kvinnofrågan vore, a t t alla kvin- nor uteslutande skulle uppfostras till och sedan beredas möjlighet a t t ägna Sig å t kallet som maka och moder, d. v. s. de skulle helt v a r a uteslutna f r å n förvärvsarbete och framförallt från utbildningen till förvärvsarbete.
Hur man därvid tänkt sig sakens ekonomi- ska sida, det ha vi emellertid aldrig fått veta.
Det låter visst märkvär- digt, åtminstone a t t döma efter h u r ofta det måste upprepas, men det ä r nu i alla fall så, a t t kvinnorna, de inta inte någon särställning i naturen utan för att kunna existera måste också de h a existensmedel.
Och då de nu icke födas med en livstidspension om hal- sen, och icke heller den egenskapen a t t de eventuellt kunna bli mödrar och föda barn åt nationen ä r nog för a t t ge dem bröd för dagen, så måste de själva med vad medel, som står dem tillbuds, skaffa sig de erforderliga existensmedlen.
Vore det nu så, a t t när en kvinna gift sig och fött barn, hon icke behövde ansvara för varken sin eller barnens försörjning, utan denna vilade helt antingen p å mannen - fadern eller - i händelse han för- summade sin plikt - på staten, då vore denna fråga utan vidare klar vad kvinnorna som mödrar beträffa.
Men så är det ej.
Teoretiskt hyllar visserligen samhäl- let den principen att plikten som fa- miljeförsörjare vilar på mannen och det ä r väl för att han skall tillfreds- ställande kunna fylla denna sin plikt, som samhället ger i första rummet honom möjligheter till utbildning och beräknar ersättningen av hans arbete med hänsyn till hans uppgift som fa- miljeförsörjare.
Vad kvinnorna be- träffar g å r man däremot både n ä r det gäller utbildning och löner u t ifrån, att de skola v a r a befriade från försörj- ningsplikt.
S å i teorien, men i prak- tiken?
På hur många mödrar är det ej, som försörjningsplikten både mot dem själva och barnen och till och med ibland mot mannen i verkligheten vilar?
Alldeles bortsett från de ogif- ta mödrarna h a vi dels änkorna (vil- " Upplåt din mun till fiirmån för den stumme och till skaffa r ä t t Lt alla, som äro svaga. "
Ordsp.
3178.
Till svar p å den fråga som fram- ställts till mig: varför de kristna kvinnorna äro rösträttskvinnor, vill j a g giva ovanstående ord.
Huvudmo- tivet varför j a g anser kampen för den kvinnliga rösträtten berättigad ä r tron att den brist p å rättfärdighet, den ohyggliga dubbelmoral, det förakt för kvinnan, som härskar i v å r t land, skulle försvinna eller åtminstoiie för- minskas, om Sveriges lagstiftare icke vore endast män.
Icke som skulle kvinnan vara ädlare eller mer rättänkande än mannen - de allmänt mänskliga egenskaperna äro nog lika hos båda könen - men kvinnorna ha under årtusenden varit den lidande parten, männen den för- tryckande, sådant sätter sin prägel på karaktären, " onkel Tom " är ädlare än slavägaren, som hetsar sina hundar på den flyende slaven.
Nåste icke dessutom vi kvinnor dju- pare än mannen känna och förstå den nöd, som kvinnan, särskilt den fat- tiga, f å r utstå?
På alla områden - i drinkarens hem, där lagen icke för- mår skydda henne själv och hennes barn för misshandel, hennes egendom från att vandra till pantlånaren, på arbetsmarknaden, där svältlönerna bryta ned kvinnor till kropp och själ, och svårast a v allt på det sedliga om- rådet, d ä r prostitutionens reglemente- ring ännu står kvar som en skamfläck för vårt i sedligt avseende efterblivna land, d ä r det ej aktas så noga om en kvinna skändas och,mördas - allt ut- slag av det kvinnoförakt, som varken kristendom eller civilisation kunnat borttaga.
Det synes mig att främst bland de Ingen har så, som den Mästare, de vilja efterfölja, krävt rättfärdighet och rätt- visa å t alla.
Ingen har kraftigare än han uttalat sitt ve över de skriftlärde och fariseerna, den tidens lagstiftare, som " sutto på Moses ' stol ", men som " uppåto änkors hus och tillslöto him- melriket för människorna ".
Redan i Gamla testamentet anbefalldes främ- lingen, de faderlösa och änkan sär- skilt till ett kärleksfullt bemötande, emedan de vor0 svaga.
Icke som i vårt kristna samhälle, d ä r de svaga stötas ned ...
Vore det ej så enkelt, så naturligt, så lätt att se rättvisan a v att i ett sam- hälle, d ä r både man och kvinna leva, bdda h a bestämmanderätt i de gemen- samma angelägenheterna?
H u r olyck- ligt ä r e j det hem, d ä r modern ingen rätt har i ordnandet a v familjens bä- sta.
Men som v å r a lagstiftare e j vilja se detta, så måste vi kvinnor fortsätta att arbeta, att spilla tid, krafter och medel för att nå v å r t mål: medborgarinna så- väl som medborgare.
Vad Zelophads döttrar i det gamla Israel krävde som rätt " inför Moses och inför prästen Eleaser och inför stamhövdingarna och hela menigheten " blev lag i Israel p å Jehovahs ord: " Rätt hava Zelophads döttrar talat. ' '
Må också vi kristna kvinnor modigt träda fram inför v å r t lands " hövdin- gar " med kravet: " Giv oss en äga bland vår faders bröder ", och om Sveriges kvinnor enigt och samfällt föra fram detta sitt rättvisa krav, så skall f ö r visso ock svaret f r å n Den, som dock ytterst leder även Sveriges öden snart ljuda: " Rätt hava Sveriges döttrar ta- lat. "
Anna Roos.
kas historia i detta sammanhang är synnerligen lärorik), så frånskilda hustrur samt slutligen alla de många hustrur, vilkas män antingen äro oför- mögna att underhålla familjen eller helt enkelt neka att göra det.
Ingen- ting kan alltså komma a t t driva kvin- norna ifrån hemmet och u t till yr- kesarbetet, tg de iiro redan dur.
Och vad som drivit dem dit är varken vi, som fordra rösträtt för kvinnorna, eller de, som äga makten att ge oss den, utan det ä r helt enkelt naturens hårdaste lag, kampen f ö r tillvaron, som utgjort drivkraften.
H a r en kvinna, som ä1- skar sina barn, ekonomisk möjlighet a t t själv få vårda dem, d å kan ingen makt p å jorden få henne att frivilligt un- derlåta det, men har hon att välja mel- lan att sitta hemma och se sina barn svälta eller att ge sig u t i det hårda- ste och sämst avlönade arbete för att skaffa bröd åt dem, då kan heller icke ens hela Första kammaren, om den så fördubblade sina röster mot kvinnor- nas rösträtt, tvinga henne att stanna i hemmet.
Nej - komma våra motståndare med hemmet såsom det starkaste argumen- tet mot oss, då svara vi: Hemmet, det a v lagar och förordningar så för- summade, så styvmoderligt behandla- de hemmet, det är just ett av de star- kaste argumenten f ö r oss.
Det är med hemmet som med kvinnorna - i vackra skåltal och dylikt höjer man med mån- ga fraser båda till skyarna, talar om bådas oerhörda betydelse för nationen, framhåller värdet a v kvinnornas arbete f ö r hem och barn och sätter det goda hemmet såsom huvudvillkoret för ett folks både andliga och kroppsliga hälsa.
Men annars - hur litet h a r man i själva verket inte gjort just för hem- met, just för kvinnorna i deras egen- skap av mödrar?
Har hemmet ' ens någonsin hållits så pass i helgd, att kvinnorna och barnen, som leva där- inom, under ofredens dagar ansetts fridlysta och därigenom undsluppit krigets eller revolutionens fasor?
Vad har gjorts för att effektivt skydda mö- drar och barn mot de sämre elemen- ten bland männen?
Vad har gjorts för att ekonomiskt möjliggöra för kvin- norna att få stanna i hemmet åtmin- stone under den tid de föda och amma sina barn?
Och h a slutligen hemmets angelägenheter verkligen skötts med det intresse och det förstående, som varit erforderliga?
F ö r att bara ta ett exempel i högen, så låt oss erinra nom en grundlig utbildning och or- dentliga löner sätta dem i stånd att på bästa sätt sköta sitt ansvarsfulla kall.
Men knappast något ger ett sådant in- tryck a v likgiltighet för hemmets an- gelägenheter som just riksdagens be- handling av barnmorskornas löne- fråga.
Skall hemmet verkligen en gång bli vad det borde vara, d å l ä r a allt dess kvinnor få t a saken i egna händer, ty endast de veta, och det genom lång och dyrköpt erfarenhet, vad som bör göras och därtill h a de kanhända mer än andra just den kärlek och det intresse för uppgiften, som erfordras.
Först och främst vilja vi, dels att kvinnorna skola f å möjligheter till yr- kesutbildning, i händelse försörjnings- plikt kommer att vila p å dem, och dels att de, när så behövs, skola bekostas den utbildning, som kräves, för att de rationellt skola kunna sköta sitt hem och vårda sina barn.
S å vilja vi gö- r a det ekonomiskt möjligt för dem att åtminstone under den både för de- ras egen och för barnens hälsa och vård viktigaste tiden få stanna i hem- met.
Vi vänta ännu på moderskaps- försäkringen.
Men om de av en eller annan anledning måste u t i kampen för brödet å t sig och sin familj, d å vil- ja vi a t t de skola få arbeta under mänskliga förhållanden, med ordent- liga löner och under åtminstone icke försvårad konkurrens.
Vidare vilja vi genom humanare äktenskapslagar h a ökat skydd åt hustrur och barn gentemot mindervärdiga individer bland männen samt slutligen för v å r a barns skull söka få bort sådana skam- fläckar p å det moderna samhället som utsvettningssystemet, alkoholmissbru- ket, reglementeringen, den vita slav- handeln m. m.
Till sist - när kvinnorna i ordets rätta bemärkelse bli fullmyndiga med- borgare i sitt land, är det inte möj- ligt att då om inte förr värdet av de- ras arbete för hem och barn blir till fullo erkänt?
Det skulle i så fall icke ske en dag för tidigt.
Ty än så länge är det nog så, a t t endast när det a v en eller annan orsak befinnes lämpligt, f å r det plötsligen en oerhörd betydel- se (se lagen om förbud mot kvinnors nattarbete), annars veta vi nog alla, h u r ringa, hur litet det i det dagliga livet värderas (se lagen om allmän pensionsförsäkring).
Varför till slut egentligen skilja p å självförsörjande kvinnor och hem- mets kvinnor?
De ha j u i grund och botten precis samma intressen att be- vaka.
En kvinna kan j u det ena året v a r a självförsörjande, följande år vara gift, för a t t slutligen om ytterligare några år v a r a ensam om att försörja icke bara sig själv utan också sina barn.
Hemmets kvinnor ha så till vi- da större intressen att bevaka i sam- hället, som de lämna efterkommande efter sig, barn vilkas liv de på allt sätt vilja underlätta och vilkas vägar de vilja göra mindre stenlagda än deras egna varit.
Att oaktat detta de ogifta kvinnorna visat s å mycken solidaritet med sina medsystrar och med dem, som komma efter oss, a t t det framförallt varit de, som fört fram och uppoffrat sig i arbetet för kvinnornas krav, det m å bli dem till oförglömmelig heder.
V å r tacksamhetsskuld till dem kan al drig gäldas.
Karin Fjällbäck-Holmgren.
7- 4 ROSTBÄTT Lektioner i linnesömnad De självförsörjande kvin- norna och rösträtten.
(aven blusar, barnkläder m m) Praktisk metod, utan tråckling Varje elev disponerar en symaskin Under O k t, Nov och Dec även aftonlektioner. '
Skälen varför självförsörjande kvin- nor böra ha rösträtt, äro först och främst de, som gälla för kvinnor a v alla hederliga yrken och stånd, och det ä r icke min uppgift att här uppräkna dem.
Men av alla kvinnor äro v i självför- sörjande dessutom de, som ha mest att vinna praktiskt och direkt sett a v poli- tisk röstriitt.
Så länge v å r politiska stumhet och maktlöshet varar, kunna vi göra jämförelsevis litet för att ut- vidga v å r arbetsfrihet och förbättra våra arbetsvillkor.
Vi ha tvärtemot f å t t åse en särlagstiftning för kvinnor, som uteslutit arbeterskor från några a v de bäst betalda yrkena, och vi ho- tas a v ytterligare restriktioner, som ännu mer skulle försvåra kvinnans ställning på arbetsmarknaden.
Vi ha vidare fått åse ett försök att göra grundlagens bestämmelse om kvinnans rätt till statstjänst till blott en död bokstav och vi vänta ännu på de särskilda bestämmelser, som skulle förvandla vår grundlagsenliga rätt till en reell förmån.
I så gott som varje yrke stöta vi någon gång mot lagar, vilka vi ingenting kunna göra för att ändra; i alla yrken, vid varje steg, mö- ta vi v å r politiska omyndighets konse- kvenser.
Det finns ingen självförsör- jande, som icke mött dessa konsekven- ser i någon fonn, men vi skulle ha flera aktiva rösträttskvinnor, om vi alla för- mått att leda dem tillbaka till sitt ur- sprung.
Jag skall be a t t få belysa vad jag menar med exempel.
F ö r icke länge sedan gjorde jag be- kantskap med en s.
B.
K. från ett a v statens verk.
Hon tillhörde ett a v de första arbetslagen kvinnor, som givit sig in i verket, hade givit det hela sin arbetskraft och kunde nu överblicka sitt liv och den form hon valt för det- samma.
Emellertid hade hon ännu ett par år kvar till pensionsåldern, och hon motsåg dem med så pass tydligt visad motvilja, att j a g måste be om förklaring.
Hon hade varit kort och knapp förut i umgänget, men n u kunde hon tala.
Det v a r tungt a t t arbeta i det verket, förklarade hon, så tungt och missmo- digt, att det tog hälsa, humör, att inte tala om arbetsglädje ifrån en.
- V a r d å arbetet så tråkigt?
- Nej, men de kvinnliga medlemmarna a v kåren ar- betade under trycket a v vissheten att v a r a ovälkomna och illa tålda.
Den stimulus i arbetet, som hoppet om be- fordran skänker, ägde de heller icke.
De måste stå kvar i sin underordnade ställning; d ä r icke reglementena stäng- de, d ä r gjorde ledningen det på egen hand.
Och värst a v allt var, att det blivit sämre snarare än bättre.
Vid en nyligen skedd lönereglering hade ska- pats en massa nya chefsposter, endast tillgängliga för de manliga kamrater- na, men menige man, till vilka kvin- norna hopplöst hörde, fingo i stället ar- beta hårdare.
Redan de unga flickorna, som kommo i n i verket trycktes a v stämningen emot dem, den halvt ringaktande håll- ning, som fortplantades f r å n lednin- gen hela systemet neråt, men de hade dock ungdomens sköld mellan sig och verkligheten.
De äldre, som måste su- bordinera under kanske mindre dug- lighet, som stampade på samma fläck, blevo utledsna på alltihop.
- Och därför, slutade min S.
B.
K., ä r det j u klart, att - - - Jag v a r så övertygad a t t hon skulle säga: att vi måste ha rösträtt, att jag fick svårt att hämta mig, n ä r hon icke förstod att driva bollen rakt genom målet, utan l ä t den flyga åt sidan, sä- gande: - Och därför är det j u klart, att krinnan icke passar för sådant arbete.
N:R 21 F O R KYILPHOB KARIN EGNER.
O m m a n får rösta har i detta land, bepop på huvudet, j a det vill saga struphuvudet, t y rösten m å s t e aga en ton i f r å n tillräckligt långa band.
Man h a r J u konstaterat efter h a n d - dar manligt djupa stammor Överväga - a t t v e t t och alla kloka dygder pläga a v kvinnz ' ig röstton ej h a m i n s t a grand.
Nu klingar det i väster och i Öster en k ö r a v både mans- och kvinnoröster, och dar hap tiden genast g å t t U P led.
€€os oss, d ä r endast basar och tenorer och baryton ep välja senat orer, h o s oss k a n aldrig något gå p å sned.
H u r likt en kvinna, men också ingen annan, att n ä r hon lider under orätt- färdiga arbetsförhållanden, ta skulden p å sig för den naturliga vantrevnaden och förklara, att hon inte passar f ö r arbetet.
Hon tänker mannens tankar om sig, inte sina egna, och d å är det väl inte underligt då, om hon blir dy- ster.
Tänk efter!
Vilken man under lik- artade förhållanden skulle kunna tri- vas i ett arbete, ' hålla sig spänstig och intresserad?
Så livgivande och lyck- liggörande ä r j u icke arbetet å ett äm- betsverk i och f ö r sig för oss, män eller kvinnor, barn a v fäder, som tagit sitt bröd u r jorden och levat under den fria himmeln, att vi äro oberoende a v de omständigheter, under vilka det utföres.
Såsom ett ärligt brödstycke däremot för ett liv, som skall levas, när det ä r givet, är detta arbete lika nödvändigt för kvinnor som för män, och under rättvisa förhållanden lika drägligt.
J a g minnes icke allt vad j a g sade min S.
B.
K., men jag minns en fråga: - Hur ä r det möjligt, att Ni inte in- ser sammanhanget mellan det godtyc- ke, varunder Ni lider och Er rösträtts- löshet i samhället?
- Vem var det, som reglerade Edra löner, vem skar gränserna för E d r a be- fordringsmöjligheter så snäva?
Jo, riksdagen.
Vem utnämner chef för Ert verk?
Jo, regeringen, som ytterst t a r sin makt u r väljarnas förtroende.
Ni måste j u förstå, att man vågar handla mot Er som man gör, emedan Ni icke äro väljare, e j ha någon representant i riksdagen, som kan säga ifrån, n ä r det gäller E d r a intressen, därför slut- ligen, att Ni redan vid inträdet på Er bana bära märket a v att v a r a de min- dervärdiga och värnlösa, som man kan behandla efter behag.
Ni säger, att Er chef saknar varje förstående för E d r a synpunkter, tror Ni inte, att det skulle klarna betydligt snabbare för honom vad som är riktigt och rätt, om Ni komme som svenska medborgare med en väljarskara a v halva nationen bak- om Er?
Hur är det möjligt, att Ni inte äro aktiva rösträttskvinnor, varenda en af Er?
Jag väntar ännu på svaret.
Elin Wägner.
Varför männen?
Redaktionen har bett mig i korthet svara på frågan: " Varför böra män- nen stödja kvinnornas rösträttskrav? "
Först och sist, menar jag, därför att h ä r förts fram en stor rättfärdighets- sak, som icke bör och på längden icke kan avvisas.
Vidare.
Kvinnans åstundan att me- ra aktivt och direkt taga del i sam- hällsarbetet har naturligt vuxit fram ur själva samhällets, hemmets och kvinnoarbetets utveckling.
På samma gång bär den vittne om hennes jäm- sides med denna utveckling fortgående prisvärda strävan att höja sig själv och vidga sitt verksamhetsområde samt alltjämt v a r a mannen och sam- hället, det mindre som större, till stör- sta möjliga hjälp.
Kvinnornas egen tro och förvissning att de också kunna - utan att svika sina plikter såsom hemmets uppoffran- de vårdarinna, som maka eller moder - fullgöra medborgerliga värv, ha männen ingen rätt och ingen anled- ning att betvivla.
Sveriges kvinnor, om vilka det h ä r är fråga, stå i all- mänhet högt i intelligens, kunskaper, bildning och erfarenhet.
Det brister väl i ena eller andra avseendet hos somliga av dem alldeles som hos män- nen, och de begripa icke alla politiska frågor, men det göra icke heller män- nen.
Många a v v å r a viktigaste spörs- mål ligga kvinnorna närmare, och de- ras vilja och förmåga att lära äro icke mindre än männens.
Och gäller det plikttrohet kunna de stolta höja sina huvuden.
Sveriges kvinnor h a ock väl dokumenterat sig genom det värdiga sätt, varpå de skött sin rösträttsrörel- se, och det allvar, varmed de sökt och söka rusta sig för de nya åtagandena.
Att låta dem lida för engelska suffra- gettmetoder är e n upprörande orätt- färdighet.
Och att påstå, att de in- genting gjort för a t t förtjäna rösträt- ten är inte stort rättvisare, även om man tager den bristande värnplikten till hjälpbevis.
Att icke alla kvinnor eller kvinnor- n a under alla förhållanden kunna på- taga sig politiskt arbete är intet skäl att förvägra kvinnan som sådan en rättighet, a v vilken många icke alle- nast äro oförhindrade att b e g a m a sig Au-Bu JOHN Vu LÖFGREN &amp; C:O Kungl.
Hofleverantör Rikst.
429 Fredsgatan 3, Stockholm, utan för vilkens utövande de kunna ha alldeles särskilda betingelser.
Finnes någon anledning a t t i detta hänseen- de hos dem förutsätta mindre urskill- nings- och omdömesförmåga än hos männen?
Jag tror, att det finnes män, helst yngre, som mena uppriktigt, n ä r de säga sig frukta, att kvinnan skall för- lora mycket a v sin kvinnlighet och sitt fina väsen genom sysslande med politiken.
Deras uppfattning av den verkliga kvinnligheten är tyvärr sb ytlig.
Och de tro sig sätta kvinnan så högt, när de sätta henne p å en piede- stal.
- J a g tror ock, att det finnes män, helst, äldre, som mena uppriktigt, när de säga sig vara rädda för, att hem- met skall förlora mycket på, att kvinnan, d ä r så oumbärlig, drages i n i politiken.
Vad är det för ett ned- sättande misstroende detta, att v å r a annars så plikttrogna kvinnor skulle genom politiken förledas att försum- m a sina närmaste uppgifter?
Ligger icke h ä r bakom åtskilligt a v räddhå- gad konservatism och a v - manlig egoism?
Och den veka kvinnonaturen, vilkens beskaffenhet i sig själv skulle förbju- d a allt syslande med den hårda politi- ken!
H u r låter den förena sig med grovarbetet i hemmet, i fabrikerna, på åkern?
H u r h a männen h ä r för- mått skydda och helighålla kvinnona- turen?
Statsnyttan slutligen, som en del rättslärda politici förmena icke påkal- la eller ens medgiva kvinnorna full medborgarrätt!
Vad menas med detta djupsinniga tal?
Skulle det icke v a r a till statens och fosterlandets gagn att låta kvinnorna dela omsorgen om och arbetet för dess bästa?
Det gäller även om kvinnan vad Pontus Vikner sagt om människan: " Ju flera v å r t hjärta kan omfatta med desto fullare slag måste det slå. "
- Låt kvinnans ömhet, hennes behov a t t giva komma även det stora hemmet till godo!
Det skall draga nytta och välsignelse därav och kvinnan själv skall växa.
I stället för att behöva frukta den mjuka handen och det känsliga sinnet vid sidan a v kraften och manligheten kan man vara viss om, att de alltjämt skola lyckligt komplettera varandra.
Och låt oss icke dröja med vad som ä r r ä t t och klokt och ofrånkomligt!
Professor Sundbärgs ord om den man- liga rösträtten, som kom 30 år för sent, stå d ä r som ett varnande memento.
N ä r därför kvinnorna i dessa dagar under outtröttligt arbete och vackra uppoff ringar samla varandra landet r u n t till den kraftigaste opinionsytt- ring för rätten att få arbeta vid män- nens sida i det medborgerliga livet, d å borde männens svar på den förnyade vädjan, som sålunda är att motse, icke kunna bli mer än ett: att utan dröjs- mål med tacksamhet och fullt förtro- ende räcka kvinnorna handen.
Karl M. Lindh.
Männens internationella kvinnoröst- rättsaliians.
som bildades under rösträttskongres- sen i Stockholm 1911, räknar nu 11 an- slutna länder.
Dessa äro, uppräknade i den ordning respektive länders man- liga organisationer anslutit sig till Alliansen, följande: England, Holland, Frankrike, Ungern, Förenta staterna, Sverige, Tyskland, Danmark, Böhmen, och Kanada.
I Österrike ä r Sveriges äld$ta, största o. bäst Galicien en Männens F. K.
P.
R. f. n. under renommerade specialaffär i bildande, i Norge och Finland har kvinnorösträttsfrågan nått sin lösning, innan några Männens F. K.
P.
R. hun- Prover t landsorten sandas gratis0 fianeo.
nit att bildas.
Siden- &amp; Ylle-Klidningstyger A.
T.
5048 EVA EGNER.
Slibyllegatan 38 (A F 1956) R T 3530 A T 21004
f N:R 21 Kvinnoriisträt t en och nykterhetsrörelsen, Likaväl som man då och d å kan träf- f a p å en ivrig förfäktare a v kravet på politisk rösträtt för kvinnan, som är utan förståelse f ö r nykterhetsrörelsen, kan man d å och då stöta på en ivrig förbudsvän, som ä r likgiltig för eller rent a v motståndare till den kvinnliga rösträttsrörelsen.
I båda fallen är det dock undantag man påträffat.
Och i regeln ä r det nog så, att flertalet a v rösträttskvinnorna och deras menings- fränder bland männen även äro varm- hjärtade nykterhetsvänner och vice versa.
Vad sammanhang finnes det då mel- lan dessa båda folkrörelser?
Och vad är grunden till att de båda kunna på- räkna de varmaste sympatierna från samma folkgrupper?
Av de båda folkrörelserna är nyk- terhetsrörelsen den älsta, vare sig man ser dem ur internationell eller ur uteslutande svensk synpunkt.
Den mo- derna nykterhetsrörelsen h a r i v å r t land fortgått under ett tredjedels se- kel.
Den har under denna tid utbrett sig till och vunnit anhängare inom alla folkklasser.
F r å n arbetare-, hantver- kare- och torparestugorna h a r den trängt allt mer och mer uppåt - än- da i n i konungaborgen.
F r å n enstaka punkter här och d ä r i landet h a r den brett u t sig som en svallvåg till om- kringliggande bygder, och det torde nu inte finnas många kommuner i vårt land, som äro oberörda a v denna kul- turbärande folkrörelse.
Nykterhetsrörelsen blev en väckelse- rörelse i många avseenden.
Dess mis- sionärer sökte rycka upp masorna u r den andliga, sociala och politiska för- soffningens sömn.
Till en början gick väckelsen mest i religiös riktning.
Dess första pioniärer i v å r t land vor0 baptist- och metodistpastorer - vana vid att framhäva de religiösa synpunk- terna.
Det v a r barmhärtighetens och människokärlekens läror de förkunna- de, och i dessa ideers namn manade de folket till samling och organisation för att rädda de vilseförda och åt famil- Fredrika Bremers " Hertha ".
5 ROSTRATT F O B KYInIIPOB elivet återgiva förlorade fäder, söner) ch brödm.
Härigenom väcktes så, måningom hos de djupa leden den so-: iala ansvarskänslan.
I den moderna nykterhetsrörelsens; pår följde snart arbetarerörelsen - iven den importerad och byggande lelvis med samma folkmateriel och lelvis på samma grund som den förra: let sociala ansvaret, människokärle- ren, solidariteten.
Så småningom ble- J O de sociala och politiska motiven -; amhällssynpunkterna - de övervä-: ande även vad nykterhetsrörelsen be- xäffar.
Och ehuru dessa båda rörel-; er egentligen icke medvetet samarbe-, at - om man undantar den år 1896) ildade Nykterhetsorden Verdandi,; om i det stora hela torde kunna be-, raktas som en helt och hållet social- lemokratisk nykterhetsorganisation - jå ha dock båda dessa rörelser - v a r p å sitt sätt - varit väckare a v det allt mer och mer i dagen trädande kultur- ich samhällsintresset.
Genom båda dessa folkrörelser h a samhällsfrågorna förts in i hemmets värld och gjorts till samtalsämnen vid len husliga härden.
Och därmed h a r iven kvinnornas intresse och ansvars- känsla blivit väckt.
I främsta rum- met har nykterhetsfrågan lagt beslag p å kvinnans intresse och tillvunnit sig hennes sympatier.
Nykterhetsorgani- sationerna h a överallt varit angeläg- n a att f å kvinnorna a t t följa männen in i organisationerna och d ä r givit dem samma uppdrag och i stort sett även samma hedersposter som männen.
Visserligen verkar i v å r t land ett min- dre nykterhetssällskap, som ej emot- tager kvinnor i sina led; men så h a vi ju i stäilet en ganska stark samman- slutning - Vita Bandet - som uteslu- tande utgöres a v kvinnor.
Nu är det emellertid så, a t t dryc- kenskapseländet trängt förödande in på icke blott familjelivets utan ock på samhällslivets alla områden, och därför är det ju knappast något sam- hällsspörsmål.
som kan lämnas u r räk.
iingen, d å det gäller att ingående dryf- .a nykterhetsfrågan.
Genom kvinnor- ias deltagande i nykterhetsmötena, som i regel inom de större organisatio- ierna avhållas en gång i veckan, h a r leras intresse väckts, deras blick skärpts och deras kunskap ökats även L fråga om sådana spörsmål, som lig- g a utanför det egna hemmets tröskel.
Att under dylika förhållanden hos minnan uppstått en önskan att kunna göra sitt inflytande gällande till from- m a för de stora samhällsproblemen och €ör skapandet a v lyckligare familje-, ch samhällsförhållanden är j u helt naturligt.
Kom så kvinnorörelsen eller kravet på kommunal och politisk medborgar- rätt även för kvinnan.
Och då hade lenna rörelse redan vid sitt första Framträdande sina givna anhängare i l e mera intresserade och vakna bland iykterhetsorganisationernas kvinnor.
De hade genast klart för sig den över- tygelsen, att j u större inflytande kvin- nan kan tillkampa sig vid samhälls- frågornas avgörande, desto förr och lyckligare skall nykterhetsfrågan och varje annan med humanitet, sann fri- het och människokärlek förbunden samhällsfråga kunna lösas.
J a g vågar alltså påsiå, att kravet p å kvinnlig medborgarrätt räknar si- n a flesta och varmast entusiasmerade anhängare bland nykterhetsorganisa- tionernas kvinnor.
Men de s t å där ingalunda isolerade i fråga om dessa sina sympatier och strävanden.
De- ras manliga stridskamrater på nyk- terhetsfältet dela ock i de allra flesta fall deras åskådning i den s. k. kvin- nofrågan.
Och genom det mångåriga samarbetet med kvinnan inom nykter- hetsrörelsen ha de lärt sig värdesätta hennes intelligens, omdömesförmåga och arbetsduglighet p å ett helt annai sätt än de utanför de ideella rörelser.
na stående männen, vilka uteslutandc inom familje- och sällskapslivet gjorl en - oftast ganska ytlig - bekant.
skap med henne och därför bornerai bedöma henne som en ologisk varelse den det väl kan vara angenämt ati prata bort en stund med, men som a b solut inte duger a t t ta del i något all kammare.
Det är samma tal om kvinnanc €ör något bättre, något mer, - ja, att fiiigt sanna väl, om hennes naturliga verksam.
hon i frihet och fullhet utveckla de ädlr hetskrets, hennes rätta bestämmelse, hen.
krafter Skaparen gav - då skulle hor nes oförmåga att skaffa sig den " erfaren, lyckliggöra världen! "
Sådan är grundtonen i stridsskriften " Her het av världen och människan, att en ovill.
Ett förebud till rösträttsrörelsen.
korlig rättighet att råda sig och sitt godr tha ", den ljuder stark genom hela boken kunde utan fara henne anförtros ".
Det ci.
den nästan överröstar vad annat man kal &amp; !u Xlisabeth Krey.
terade brottstycket u r Göta hovrätts ytt.
finna i denna teckning ur livet, som för Det är många moderna kvinnor som för.
rande torde endast i det cirklade uttrycks författarinnan kallar sin frimodiga bok.
Scr man efter hur Hertha står i förhållan sökt sig på att läsa Hertha, men lagt bori sättet skilja sig från våra dagars debattei de till det samhälle, där hon blivit sat boken besvikna.
Som roman är den för.
om utsträckning av kvinnans rättigheter.
Tragiken i Herthas tillvaro härrör sig att verka, skall man finna spår av en ut åldrad, intrigen präglas av den oblandad6 missromanens onatur, och småstadsskildrin.
från det faktum, att hon äger en stark, fri präglad 1700-talsuppfattning av det socia gen har icke tillräcklig förgrundsplats föi gjord själ, men att hon på samma gång la onda.
Detta ord borde strängt tage att vi skulle kunna njuta den som ett styc.
som ogift kvinna aldrig kan bli myndig icke användas i detta sammanhang, där för att det är för modernt.
1700-talets upp lie kulturhistoria.
Vad som ger Hertha utan måste framsläpa sin tillvaro i bero konstverkets omisskänliga prägel är der ende av en hård, oupplyst far, som fatta] fattning av dygden bestod i " att åt sii brinnande ande som bär hela boken, der föräldramyndighet som en makt att för arma nästa råd, hjälp och hugnad ge " ocl fiäkt av revolution, som blåser genom dest kväva all spirande självständighet hos bar vi finna Hertha som en av de verksam maste i de välgörenhetsföreningar, där mal blad och som samtiden kände.
" En kvinn, nen.
kokar soppa och stickar strumpor åt di tig själ, som söker frihet är det argastt Det starkt polemiska draget i " Hertha " fattiga.
Den farliga nyheten med dess: kontraband i världen ", säger den store Uka kravet på utbildning för kvinnor lika va sen till Hertha på hennes drömvandring som för män har blivit kvinnosakens pro föreningar var den, att herrar och dame som en ny Psyke över jorden, och hur all gram, det är känt som a b c för oss, mex där möttes i samarbete.
Man har icki varligt det var att vara författarinna til det kan vara nyttigt och pedagogiskt at rättighet att förebrå Fredrika Bremer a t en bok som Hertha, fick Fredrika Bremei med Hertha i handen följa dess första for hon saknade fjärrskådande blick för sam mångfaldigt göra smärtsamma erfarenhe mulering, att höra Hertha i en förtrolig hällslivets onda.
Hennes tillvaros lidandl 1åg på ett annat plan .. ter av.
stund lätta sitt plågade hjärta för sin sy Viktigare och tyngre vägande både i bo Herthas frihetskamp är alltjämt vår egen ster, t y märk väl, dessa upproriska tan ken och för oss, de senfödda arvtagerskor Vid varje nytt steg kvinnan tar till frigörel kar törs hon icke frambära på torget.
na av Fredrika Bremers ideer, är skildrin se mötes hon av samma slags motstånd son " Vad jag söker och vill, är ett liv, ett a r skildras i Hertha.
Där är det frågan ou bete, som låter mig känna, att jag leve] gen av förhållandet mellan Hertha ocl kvinnans omyndighet, och för att visa at fullt, icke blott f ö r mig, utan för det hela Yngve.
Såvitt jag vet är detta en av de tidigast konflikten i Hertha icke är byggd på er mitt land, mitt folk, mänskligheten - Gud 6ktion har författarinnan bifogat de utlå ja, för Gud, om han är rättvisans och god litterära fyndorterna för den sällsynt tanden från Högsta domstolen, Göta hov hetens Gud - allas Fader!
J a g skall kan blomman vänskapen mellan man och kvin rätt och hovrätten Över Skåne och Blekin ske aldrig uppnå det jag söker, jag skal nn.
Hertha och Yngve mötas i sympat ge, som dessa avgåvo 1825 då frågan val kanske gå under, begravas i det inte-liv som två intellektuellt jämnspelta och d som är min och så många, många kvinnori före, att kvinnor skulle kunna uppnå myn del på jorden, men aldrig skall jag säga utöva inflytande på varandra.
De äro bäg dighet vid 25 års ålder.
Då man läse: att det är kvinnans rätta arv och lott, al ge moraliskt rena och starka naturer ocl dem tycker man sig höra fragment av ei drig skall jag undergiva mig, aldrig skal överensstämmelsen mellan deras själar f ö rösträttsdebatt från dessa dagars Först: jag upphöra att yrka att hon blev skapa (dem in " i livets allra heligacte ", där de ärt Det nya Arsta.
KViMOrnas hus pii Baltiska utstäiintngen.
Genom för ändamålet tillsatta kom- nitteer i ' Stockholm och Malmö arbe- as det redan ihärdigt med att samla naterial till det kvinnorörelsens mo- iument, som skall resas på Baltiska itställningen nästa år och utgöra ett rittnesbörd om det omfattande arbe- e, som kvinnorna under de sista decen- iierna nedlagt inom skilda sociala om- %den.
Fredrika Bremers Årsta kommer att ippbyggas på en a v utställningens rackrast belägna platser vid kronprin- lessans rosengata och ingen möda rommer att sparas för att göra kvin- iornas utställning så intressant och ninnesvärd som möjligt.
Men för att realisera alla planer for- has pengar och åter pengar och det ir att hoppas att den så ofta och så iårt anlitade offervilligheten inom Tvinnornas led icke heller nu kommer ttt svika, utan a t t v a r i sin mån bi- l r a r med en skärv till åskådliggöran- let a v kvinnorörelsens utveckling och nål.
I ett i dagspressen infört upp- pop, undertecknat a v 14 a v v %ra stör-; ta kvinnoföreningar, och bland dem iven Landsföreningen för kvinnans po- itiska rösträtt, föreslås a t t femtioårs- ninnet a v den svenska kvinnans myn- lighetsförklaring, den 16 november 1863, skall hugfästas med en insamling il1 förmån för uppförandet a v det nya Årsta på Baltiska utställnin- gen.
Bidragen mottagas a v Årsta- iommitten, Fredrika-Bremer-Förbun- lets byrå, Stockholm.
varligt samhällsarbete.
Vi nykterhets- vänner h a - som nämnts - en helt annan uppfattning a v kvinnan, och vi äro även förvissade om, a t t när en gång rättfärdigheten segrar och kvin- nan tillerkännes samma medborgar- rätt som mannen, skall det först och Irämst inom v å r a nykterhetsorganisa- tioner finnas ett stort antal kvinnor, som i fråga om samhällskunskap och arbetsduglighet i offentliga värv kun- na fullt mäta sig med männen.
L.
G.
Broorne '.
hemma för att tala med författarinnan, och därmed ha de inträtt i kärlekens jor- diska paradis.
Men här kommer bokens litterärt svagaste punkt, intrigen som för en tid skiljer de bägge älskande.
Det är f ö r oss icke så mycket fråga om den naiva yttre gestaltningen av Herthas kärlekssaga.
Författarinnan, som redan gjort sig skyl- dig till den oerhörda djärvheten att skildra en kvinnlig själ, som söker frihet, har icke mäktat taga steget fullt ut och visa hur mannen, som överencstiimmer med henne andligen, tar en verksam del i hennes ar- bete.
Yngve inskränker sig till att bli ett slags korresponderande ledamot till Her- thas akademi, men författarinnan skickar honom i landsflykt och avlivar honom slut- ligen istället för att låta honom och Her- tha förenas.
Tiderna vor0 onda och hon har icke mäktat skapa av intet ett äkten- skap mellan jämnbördiga.
Camilla Collett säger på ett ställe: Ulykken er a t Kvinde- sagen er tvungen ind i Kvindehsnder.
Jeg kjender ingen mand her i Skandina- vien, der for Alvor har hzvet sin Stem- me i den.
Det beror paa en Vildfarelse, hvorunder de sterkere liun slet skjuler sin Ligegyldighed, a t de svagere selv skal före sin sag.
Det är kanske en fåvitsk spekulation att försöka tänka sig hur det skulle sett ut för kvinnosaken i Sverige om dess första prästinna förmått framställa en manlig typ, som verkligen gjorde en insats både i sin älskades liv och i hennes frihetssträ- vande för de många bundna kvinnorna.
Man får icke underskatta betydelsen av lit- terära förebilder och jag tror, att Yngve Nordin som pionjär hade kunnat skaffa Fredrika Bremer oändliga trakasserier vis- serligen, men oss en del ännu eftersträ- vade fördelar.
6 BÖSTRÄTT P. Em. Lithander och kvinnor östr ät t en.
Några intryck från en agita- tionsresa i Boluslän, Att den utpräglade högermannen och riksdagsveteranen P. Em. Lithander, vars dödsruna nyligen stått att läsa i pressen, även hörde till den bortdöende skaran av politici med extrem konservativ läggning, som i kvinnorösträtten såg en naturlig konsekvens av den allmänna rösträtten för män, och som även direkt medverkat för dess genomförande, torde vara på sin plats att här påminna om.
Bland förteckningen på kvinnorösträtts- motioner i den svenska riksdagen märkes även en i Första kammaren 1906 av P. Em. Lithander med instämmande av Alb.
Bergström, Carl H. Björck och Carl von Baumgarten.
Under det att den gamle kvinnorösträttsvännen Sjöcrona, i sin sam- ma år och i samma kammare väckta mo- tion om rösträtt för kvinnor stannar vid yrkande om utredning, begär h r Lithan- der, att Riksdagen måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta ett rösträttsför- slag, upptagande politisk rösträtt även fÖT gifta och ogifta kvinnor.
I sin motivering, i vilken han huvud- sakligen stöder sig på rösträttsföreningens egna skäl, vilka han anser ” svåra att ve- derlägga ’ ’, säger han bl.
a.: ” Ty vilka be- grepp man än må fästa vid den allmän- na rösträtten såsom sådan, så är det först och främst klart, att från dess utövning ic- ke rimligtvis kan uteslutas någon enda av de samhällsmedlemmar, som genom ett produktivt och nyttigt arbete gagna sam- hället och till samhället betala skatt.
Men det är också klart, att uttrycket ’ allmän rösträtt ’ bliver en grov osanning, om över hälften av landets till myndig ålder kom- na innevånare fortfarande hållas uteslutna från allt lagstadgat inflytande på samman- sättningen av landets representation. ” För övrigt betraktar han kvinnorösträt- ten som en ” garanti ” mot faran av en ut- sträckt rösträtt för män, av vilken han, som man j u kan förstå, icke var någon varm vän.
Han ansåg, ” att kvinnan i mån av förmåga utgör ett naturligt stöd f ö r nykterhetssträvanden och över huvud för ett religiöst och sedligt liv, en roll som i vår tid är blott alltför nödvändig. ” Då vi - fru Augusta Tonning och un- dertecknad - på uppdrag av F. K.
P.
R. i Göteborg företogo vår agitationsresa till det inre av Bohuslän, fingo vi redan vid star- ten - i kup6n - av en medresande veta, att vårt arbete i de trakterna ej skulle bli- va så lätt.
Befolkningen var efterbliven, sade vår sagesman, och den rättade sig nä- stan överallt efter prästerna, vilka i all- mänhet vor0 motståndare till allt nytt.
Så t. ex. sågo de med oblida ögon på de po- pulärvetenskapliga fjkeläsningar, som då och då ägde rum, och nykterhetsför- eningarna motarbetade de på allt sätt.
- Att dylika personer skulle anse arbetet för politisk rösträtt å t kvinnor som ett utslag av en syndfull tids ondska var ej svårt f ö r oss att räkna ut.
Vi hade därför just inga stora förhoppningar, då vi, efter att ha anlänt till den första bestämmelseorten, ställde våra steg till lärarinnan därstädes.
Hon mottog oss emellertid med största hjärtlighet och visade sig vara en varm anhängare till rösträttssaken.
Det var ej så litet hon hade att berätta om orätt- visor och trakasserier, och hon betonade starkt nödvändigheten av att kvinnorna kräva sin rätt.
Så beroende var dock hennes ställning, att vi måste lova hemlighålla för traktens be- folkning, att hon vågat skriva sitt namn på listan.
(Hänsynen till henne och ett par andra lärarinnor gör att jag förbigår en del orters namn med tystnad).
Hur det kan g å en lärarinna, som vågar vara litet själv- ständig, berättade man för mig.
Lärarin- nan ifråga tog jämte några andra initia- tivet till bildandet av en nykterhetsför- ening.
Hon hade själv haft en mycket sorglig erfarenhet, t y hennes far hade ge- nom sin dryckenskap alldeles förstört hem- met.
Därför var det hennes innerligaste önskan att f å arbeta för nykterhetssaken.
Hennes tilltag väckte dock stort misshag hos prästen i församlingen, och han nöjde sig ej med att endast omintetgöra hennes plan, hon själv blev så förföljd och trakas- serad, att hon slutligen måste avgå.
Säkerligen insågo de lärarinnor, vi träf- fade vad rösträtt skulle betyda för dem.
De skrevo nästan utan undantag på listan och de flesta togo själva listor, då de nog ” kände en och annan som säkert skulle vil- ja skriva på ”.
Så reste vi från station till station.
Ti- den var knappt tillmätt, så vi kunde en- dast stanna några timmar på varje ort.
Därför sökte vi alltid vid namninsamlin- gen att f å lämna listor till intresserade per- soner, och glädjande nog, funno vi på var- je plats sådana bundsförvanter.
Den största framgången hade vi å Svens- högens Sanatorium, där såväl husmodern som systrarna och flertalet patienter teck- nade sina namn på listan.
I Stenungssund träffade vi många intres- serade kvinnor.
En av dem bad fru Ton- ning hålla föredrag om saken.
” Ja ”, sva- rade denna beredvilligt, ” om Ni kan skaf- fa lokal och publik ”.
På några timmar blev allt ordnat, och fru Tonning höll sitt föredrag inför en tacksam åhörareskara av 35 a 40 personer, som med största intresse lyssnade till detsamma.
Många skrevo på och somliga togo även listor.
Från Stenungssund gick färden till Ljungskile, där vi vistades en eftermiddag, varunder vi värvade en del medlemmar, vilka anslöto sig till Göteborgsföreningen.
3pinionslistor innehades redan av flera personer och hade cirkulerat där sedan nå- gon tid tillbaka.
I Ljungskile skildes fru Tonning och un- dertecknad, som måste återvända till Gö- teborg.
Fru Tonning fortsatte till Grebbe- stad och därefter besöktes, som hon sedan meddelade mig, Fjellbacka, Hamburgsund och Hunnebostrand.
21 dessa platser var intresset mycket stort för vår rösträttsfrå- ga och namnteckningen gick raskt undan.
Men även å de första - som ” efterbliv- na ” betecknade - platserna var resultatet överraskande gott.
De flesta av dem, som tillfrågades skrevo p5.
Det fanns ju ock Herthas världsförsakande gestalt blir allt- mer en ädel skugga ju längre hon lider och lär sig att övervinna.
I den bildnings- anstalt, som hon planerar och där de unga själarna skola bibringas ” en insikt av sig själva om samhällets väsen och liv, som skall lära dem fatta deras egen plats och uppgift i detta, öppna deras öra a t t höra Guds kallelse, inviga deras vilja, att göra allt för att följa den ”, verkar hon en- eam och vis som en sibylla.
Det är en akademi för unga kvinnor och unga män, och det är Yngves ide, att de skola under- visas tillsammans, och man måste ju er- känna att detta är en ansats frän författa- rinnans sida att ge Yngve en plats i Her- thas arbete.
Herthas gestalt framstår i dessa sista si- dor med en tragisk färg, som visserligen föga stämmer med de godlynt satiriska Skildringarna av bokens småstadsfolk, men som fullt konsekvent målar Herthas öde.
Full av tragisk patos är också den hymn på prosa som avslutar kapitlet om Herthas död och i vilken Fredrika Bremers egen frihetstörstande ande talar: ” Fädernesland!
du som jag mycket ä1- skat, som jag velat tjäna av hela min själ och av all min kraft men som ringaktade min själ och min kraft, du som jag likväl välsignar f ö r det goda du gav, mot vars ärofulla framtid jag ännn i dödens skuggor troende skådar; till dig förtror jag mina moderlösa!
Var dem en huldare moder än du varit det för mig.
Giv dem, giv, för din egen framtids skull, åt alla dina dött- rar, vad du nekade min ungdom: frihet, framtid, ett hem för andens liv! ” Dessa stolta och vemodiga ord skulle gott kunna stå som motto för kvinnornas röst- rättskamp, för vilken Fredrika Bremers ” Hertha ” ä r det första vårliga förebudet.
N:R 21 FOR KYPHNOR en och annan tveksam, vilken först ville veta hur ” Amanda ” eller ” Olivia ” ställde sig till saken, innan hon vågade att teck- na sitt namn.
Ett par kvinnor, som neka- de, gåvo så originella skäl härför, att det kanske kunde roa tidningens läsare att höra.
Den ena, en välmående fru och tyd- ligen en av kyrkans stödjepelare där på orten, tyckte ej det passade sig f ö r kvin- norna att arbeta själva, ” det enda vi böra göra är att med knäppta händer bedja Her- ren om hjälp! ” J a g kunde ej underlåta att påpeka f ö r henne, att Herren i alla ti- der föredragit att hjälpa dem som hjälpa sig själva.
Den andra - en bondhustru - var rädd för kvinnornas nykterhetssträvan.
” Se, Andersson (det var mannen) tycker om att ta sej en sup och vad skulle han säja, om jag skrev på den där listan. ” Eritiken på detta kom helt oväntat från hennes tolv- åriga dotter, som dittills varit ett stum vittne till vårt samtal, men nu upplät sin mun och sade: ” Mamma är så dum så! ” Men, som nämnt, de flesta vor0 för saken och uttryck som: ” det vill väl alla kvin- nor vara med om ” och ” kan det verkligen finnas någon kvinna som nekar ” vofo myc- ket vanliga.
E n bondhustru överraskade mig angenämt genom att strax säga: ” Jag önskar jag kunde skriva pB tusen namn, och hoppas bara, att vi få behålla vänster- regeringen, så att det kan gå igenom snart. ” J a, sådana yttranden kan man f å höra till och med i de ” efterblivna ” bygderna - och det oaktat påstå våra motståndare, att ” kvinnorna vilja ej själva ”.
Till sist vill jag tala om mitt vackraste minne från färden.
Då vi inträdde till en ung lärarinna och sade vårt ärende, kom hon glädjestrålande emot oss.
” Här har jag väntat och väntat ”, sade hon, ” och un- drat, om ej någon skulle komma och fråga mig, så att även jag fick vara med - och så kom Ni till slut! ” J a g skulle önska, att till varje kvinna, som sitter ensam som hon och längtar ef- ter ” att få vara med ” måtte - om ej en rösträttskvinna - så dock vår tidning ” Rösträtt för Evinnor ” hitta vägen.
Det skulle förvisso skänka henne glädje och tröst att läsa om hur systrarna arbeta runt om i landet - ja, runt om i världen - det skulle måhända bliva en maning till hen- ne att deltaga i arbetet.
Ty hur undan- gömd vrå hon än må leva i, hur stora hinder än må ställa sig i hennes väg, nå- got kan dock en god och redlig vilja åstad- komma, någon sådd kan säkerligen göras, som kan bära skörd.
Tinni Sterner.
Brev.
friin Tyskland.
L.
K.
P. R.s årsmöte i Eisenach.
Tysklands L.
K.
P.
R. hade valt den vackra Wartburgsstaden Eisenach till mö- tesplats för sin femte generalförsamling.
Den kvinnliga rösträtten h a r länge varit rotfast i storhertigdömet Sachsen-Weimar och städernas kvinnor ha sedan år 1821 haft kommunal rösträtt på samma villkor som män.
Därför var det icke heller underligt att överborgmästaren Schmieder vid festen officiellt hälsade kvinnorna med en varmt uttalad förhoppning om att deras rättfär- diga sak måtte segra.
Men det var i alla fall nytt att höra ett dylikt yttrande av ett stadsöverhuvud.
Ordföranden fru Marie Stritt framhöll också i sitt tacksamhetstal att det var första gången något sådant hände.
Genom det upplästa protokollet erhöll man en inblick i föreningens växande om- fång.
Den äger nu 11 lands- 12 provins- och 90 lokalföreningar, förutom enstaka medlemmar.
Styrelsen har inlämnat flera petitioner till regeringen, som i allmänhet ägnat dem större uppmärksamhet nu än förr, om också ännu intet positivt resultat kan uppvisas.
I Tyskland möter kvinnorörelsen ännn mycket oförstående och segt motstånd.
Så hade t. ex. en Munchenerprofessor anfört, att kvinnorörelsen aktar moderskapet lågt och gent emot detta yttrande antog gene- ralförsamlingen en resolution, vari uttala- des mötets energiska protest mot profes- sorns påstående.
I alla länder där kvin- nan äger säte och stämma i riksförsam- lingen ser man att hon lagt huvudvikten vid moderns och barnets rättsliga ställ- ning.
De aftonsammankomster, som vor0 av- sedda att meddela Eisenachborna känne- dom om mötets förhandlingar vor0 talrikt besökta.
Andra kvällen höll fru Anna Lindemann föredrag över ämnet ” Krigspolitik och kvinnlig rösträtt ”.
Allmänhetens känslor råkade i svallning över detta okvinnliga ämne, men de dämpades snart av talarin- nans kvinnliga uppträdande.
Under mötet fattades också beslut om att inbjuda dein internationella rösträttsalliansen till nästa kongress år 1915 i Berlin.
Vid tanken på de sista glänsande kon- gresserna i London, Stockholm och Buda- pest undrar man om något liknande skall kunna presteras, men Berlinskorna röja ingen brist på självförtroende.
Deras val- språk lyder: ” Hälvten vågat, hälvten vun- net ”, och de ha nu en hedersskuld att in- fria.
Nya landvinningar.
Regine Deictsch.
Nya rösträttsföreningar ha bildats i Katrineholm efter föredrag av fru Ella Billing och på initiativ av fru Au- gusta Widebeck.
I Valla och Trosa efter föredrag av fru Augusta Widebeck.
I Kantorp efter föredrag av friher- rinnan Ebba Palmstierna.
Valla och Kantorp äro filialer till Flen och Trosa till Strängnäs.
Bergman-Österbe~gska samhällsbuiwmia.
Den Bergman-Österbergska månads- kursen i samhällslära inom Stockholms län avslutades den 14 okt.
med trenne föreläsningar i Järna.
Att kursen om- fattats med intresse framgår av det sammanlagda åhörareantalet, som upp- gått till 956 personer.
Detta är ju ett ganska gott resultat, isynnerhet därför att kursen på sina ställen haft svåra konkurrenter i form av andra föreläs- ningar, biografer, maskerader, konser- ter, jämte en del höstarbete på själva landsbygden.
Man får ju hoppas att kursen bidra- git till att väcka intresset bland kvin- norna för samhällsfrågor och i så fall har den ingalunda varit förgäves.
E.
P.
Norrköpings Arbetareförening har på förslag av byråföreståndaren Alb.
Bergström uttalat sin anslutning till kra- vet på politisk rösträtt för kvinnor.
Island.
Danska statsrådet har nu behandlat den isländska författningsfrågan, var- vid konungen looat att bekräfta föi- fattningen, om den antages på det ny- valda altinget till våren.
Valen äga rum den 11 april, och icke förrän ef- ter denna tid kan det komma i fråga, att kvinnorna få rösträtt.
Med all sä- kerhet väntas det emellertid ske sedan.
Det danska Landsförbundet for Kvin- ders Valgret har nyligen hållit Arsmöte i Köpenhamn, besökt av omkring 300 medlemmar från alla delar av Danmark.
På ett offentligt möte i Rndhuset talade borgmästare Jensen samt såväl den nuvarande konseljpresiden- ten Zahle som förre konseljpresidenten Klaus Berntsen.
Bland beslut som fattades märkes det, att utsända kvinnliga talare till folkhögskolorna.
Försök, som redan gjorts i den riktningen, hade slagit väl ut.
Det lyckade tvådagarsmötet avslutades med en gemensam automobilfärd genom staden.
” När de nästa gång träffas ”, så slutar en svensk korrespondent en redogörelse f ö r mötet, ” ha Danmarks kvinnor förmodligen vunnit samma avgörande försteg framför Sveriges som de finska och norska kvin- norna! ”
