# ID: svediakorp-per254
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,101
# sentences: 567
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den svenska gifta kvinnans rättsliga ställning i familjen och samhället.
Af Maria Ceedeel.ssc7ziöld.
P&amp; uppdrag af Fredrika-Bremer-Förbundets komit6 för lagfrågor.
Aldrig har väl ett århundrade åstadkommit så förändringar på samhällslifvets olika områden som det 19: e seklet.
Dessa förändringar hafva äfven inverkat på kvinnans ställning.
I följd af de stora upptäckterna och uppfinningarna, af ångans och elektricitetens användning, har arbetsfördelningen blifvit en annan, och många af de arbeten, som förr, utfördes af kvinnorna inom hem- men, hafva nu öfvertagits af storindustrin.
Kvinnorna, hvilka forr med ytterst få undantag vor0 hänvisade till hemmets vadd och stingda från all annan verksamhet, kvinnorna, hvilka hela lifvet, vare sig de vor0 gifta eller ogifta, vor0 omyndigs, och hvilka endast fingo en nödtorftig undervisning och ofta knappast det, Iiafva nu f %tt tillträde till en mängd verksamhetsområden, som förr uteslutande tillhörde männen; de hafva, om också ej p&amp; samma villkor som man- ' nen, fått tillträde till nästan all slags undervisning, äfven den vid universiteten, de blifva som ogifta myndiga vid samma a d e r som.
m5innen.
I allmänhet har det varit betydligt lättare, att inom lagstiftnin- gen få genomfördt reformer till förmån för den ogifta kvinnan än för den gifta.
Försök att förbättra den senares rattsliga ställ- ning hafva under 1800-talets senare hälft gång på gång förekom- mit, i synnerhet var detta förhållandet under 185C- 60- och 70-talen, då särskildt L.
J. Hierta icke mindre äi 7 gånger först å riddarhuset och i borgarståndet och sedan i Andra kammaren vackte motioner om ändringar i gällande lag rörande äkta makars egendomsförliållanden och upphäfvande af mannens målsmanskap.
Kort före ' Hiertas död 1872 stiftades p % initiativ af hans yngsta dotter, fröken Anna Hierta, sedermera ' fru Retzius, biträdd af fru Ellen AnkarsvHrd m.
fl., rnPööreniizgem för gvt k v i m a s a g a ~ ~ d e r t i t hvars t ~, syfte enligt första punk ..,
ten på dess program var att » verka för sådana iindringar i Sveriges rikes lag, att den gifta kvinnan tillerkiinnes rätt att rida öfver den egendom hon före eller under äktenskapet iirft eller förviirft~.
Denna förening -- den första kvinnosaksförening i norden - lit- öfvade sedan under ' 10 år en liflig verksamhet.
Dessa striifvanden hafva ocksi ledt till en och annan re- form för förbiittrande af kvinnas ställning, den förnämsta af dessa var den förandring i giftermillsbalken, som kom till st8nd år 1874, och hvarigenom gift kvinna fick ratt att sjiilf rada öfver den egendom, som i iiktenskapsförord eller genom gåfva och testa- mente förklarats skola tillhöra henne enskildt och tillika vara undantagen fran mannens förvaltning, samt slutligen öfver hvad hon genom eget.
arbete förrärfvat.
Dessa partiella reformer hafva ganska betydligt andrat den gifta kvinnaus stiillning; p5 lagstift- ningen rörande henne hafva de verkat såsom nytt vin på gamla flaskor.
Följden har också blifrit, att den svenska lagen om den gifta kvinnan ar i många punkter ofullständig, dunkel och inkonsekvent och afven för de lagkloka svår att riktigt tolka och i praktiken tilliirnpa.
Så torde det äfven förblifva, si iiinge såsom grunden för förhållandet mellan äkta makar 9 kap. 1 8 gifterm8ls- balken i 1734 ars lag kvarstår: » S e d m man och kui~znn srrizz~ua) zcigdn iiro, då tir kan 7ze) iaes rätte) ~za " tss,lzcl~z och Mer siika oc7) sram for henne D.
Enligt denna paragraf star sililniia hustrun under mannens mGlsirianskap.
Det gör ingen iindriug, att hon sasom ogift från 21 års ålder varit myndig och ägt att fullstiindigt råda iifver sin person och sin egendom, det hjälper ej, om hon är sin man öfver- lagsen både i &amp; telligens och kunskaper, om hon aflagt höga liirdoms- prof inom vare sig den filosofiska, medicinska eller juridiska fakul- teten, om hon t. ex. som larm-e eller liikare utöfvat och kanske fort- farande utöfvar en viktig och ansvarsfull verksamhet, Gr hon vii1 gift, ar mannan enligt lagen hennes rätte målsman och iiger söka och svara för henne.
Och får hon barn, blir hennes stiillning h d &amp; mer skef.
Bar- nen väsa upp, och den unge sonen eller den unga dottern fyller 21 år, de blifva myndiga och stå ej längre under faderns förmyn- derskap, de aga att sjalfva söka och svara för sig, att sjiilfvn be- stamma öfver sin person och sin förmögenhet, men modern, som födt och fostrat dem, som ledt deras första stapplande steg, som i så minga år varit deras hjiilp och stöd, hon är och förblir, så lange
mnnnen lefver, en i många fall inför lagen oansvarig person.
Först om hon blir anka, eller äktenskapet på annat satt upplöses, blir hon fullt myndig.
Visserligen heter det, att makarnas egendom Br gemensam för dem bagge, att som lagen sager, de hafva lika giftorätt i boet, (den enda egendom, hvartill den ena maken ej has giftorätt, ar den fasta egendom på land eller i stad, som den andra,.
maken före &amp; ten- skapet %rft eller förvärfvat eller under detsamma ärft).
Hva,d hustrun betriiffar, %r dock denna hennes giftorätt, sa länge mannen lefver, en helt och hållet latent ratt.
Ty han ensam förvaltar det gemen-.
sainma boet, d. v. s. han har rätt att huru honom för godt synes disponera öfver boets egendom, både sin egen och hustruns gifto- riitt, bortsiilja, förpanta, bortskkinka, bortslösa den utan hustruns saintycke, utan hennes vetskap.
J a, en sainvetslös man k ~ n ntan, att på något sätt handla olagligt, pantsätta eller salja sin hustrus personliga egendom, hennes kläder och nipper.
Äfven den fasta egendoni, som enligt lag är hustrun enskildt tillhörig, äger man- nen att förvalta, dock med den inskränkningen, att han icke får sälja, bortskänka, förpanta eller inteckna den utan hustruns skrift- liga samtycke.
Afkastningen af denna, egendom tillfaller dessutom det genieusamma boet, och öfver den har sAledes icke hustrun nå- gon förvaltnings- eller dispositionsrätt.
Hustrun diireinot iiger .icke minsta rätt a t t, ntan mannens till- stånd disponera öfver det gemensamma boet, i hvilket det dock så vackert heter, att hon äger hälften och att allt hvad som iir hans %r ocli.så hennes, d&amp; de tu äro ett.
Hon kan i de flesta fall icke köpa sig det minsta klädesplagg, icke gifva en allmosa åt en fattig, icke en g i f v a till sin m m eller sina barn utan att begära pennin- gar af sin man.
Och detta giiller icke blott den fattiga hustrun, som ingen förmögenhet för med sig i boet, utan äfven kvhnor, hvilga silsom ogifta ägt förmögenhet, ja rikedom.
I och med det samma de gift sig, har denna deras förmögenhet, såvida inga sii.rskilda matt och steg vidtagits för att skydda deras iiganderatt, öfvergått i man- nens händer med full riitt för honom att fritt förfoga öfver den s&amp; som honom godt synes.
Hdn kan, utan att hustrun bar rätt att hindra det, anviiilda hennes förmögenhet ända till sista öret till att betala sina ungkarlsskulder - och på dylika fall kanna vi helt säkert alla exempel - till att underhålla Silskarinnor, till spel och vadhåll- ning, till aff iirsspeknlationer och borgensförbindelser, och under tiden kanske hiistriin maste iakttaga den största sparsamhet för sin egen.
.
.
person och för hushållets riikning.
Aiirn många hustrlir hafva ej den största svårighet att af sina maxi erhilla behöfliga ponningar icke blott till sina egna personliga ntgifter utan iifven till utgif- terna för barnen och hushalet.
Men, torde man fråga, ar d&amp; ingen del af hustruns förmögen- het undantagen mannens förvaltningsriitt, finnes det intet satt att.
skydda den mot mannens maktmissbruk?
Jo, visserligen, och det tack vare Ge reformer, hrilka, siisoiii vi ofvan niimde, under de senaste 50 aren astadkornmits inom lng-.
stift.ningen rörande akta makars egendomsfiirhitllande och livilku iifven liimnat märke efter sig i giftermålsbalkens fundamentalprincip, den redan af oss citerade 9 kap. 1 g, hrilken aren IS74 och 1 W S fått de inskränkande tilliiggen:: &gt;T ' tom iivad angir egendom, som ar f r b hans (mannens) förvaltning undantagen samt giild, hruroin i 1 1 kap. 5 sägs}).
.
Lat oss nu se efter, hvilken af hustruns egendom, som kan undantagas mannens förvaltning, och p h hvad siitt detta sker.
eller paktum, som Först och främst ha vi då ä / ite~) ~kup.sfiiror.d det ocksa kallas.
Dylikt förord mbste för att hliha gullande göras före vigseln skriftligen med tvenne vittnens underskrift för att in- lämnas i stad till ridhusratten inom åtta dagar, p&amp; landet till Iiiirads- ratten å niista ting, efter att vigseln skett.
Förordet göres af de tv&amp;, som skola ing8 iilrten~kap.
iiiirest de bagge äro myndiga, i annat fall af förmyndaren A mannens vägnar och ' af giftomannen &amp; kvinnans viignar.
Förordet kan g a l a makarnas giftoriitt i boet eller förvaltningen af hustruns enskilda egendom.
Genom förordet k m nnti~igeii den ene maken erhålla giftoriitt i egendom.
som ej till sin ilatnr iii.
gemensani eller uteslutas fran giftoriitt i egendom, son1 enligt lag är gemensam.
l afseende å förvaltningen af hustruns enskilda egendom kan förordet bestiimma, antingen den skall öfvertaglis af hnstriiu sjalf eller också ö£verl %mnas %t nagon tredje person.
Afser förordet, att hustrun skall fortfara att rara ensam iigam till den egendom, hon vid äktenskapets ingaende innehar eller seder- mera bekommer, bör i förordet inryckas en bestiimmelse att afveni de valutor, såsom värdepapper, fastighet etc., hvartill hennes egen-
dom sedermera genom byte kan förvandlas, fortfarande skola hållas skilda från det gemensamma boet.
- &amp; tenskapsförord äro tyvärr ej så brukliga, som önskvärdt vore.
Det råder en viss fördom mot dem, och mången m m anser det nästan som en förolämpning, om hans fästmö eller hennes an- höriga begära, att förord skall upprättas.
De många formaliteterna vid dess iipprättande försviira också saken, och det händer ej sallnn, att ett förord på grund af ett obetydligt formfel blifvit kraftlöst.
Egendom, som genom gfifva eller testamente tillfaller den ena maken, kan blifva dennes enskilda egendom, hvari den andra maken ej har någon giftorätt, ifall gifvare eller testator uttryckligen s&amp; bestämmer.
Lilialedes kan hustrun tillförsiilzras fö1: valtningsrätt till egendom, som sålunda gifvits eller testamenterats till henne.
*:) Ofver den egendom, som hustrun har att sjalf förvalta, iiger hon rätt att förfoga, afven genoiri f örbindelsers utfärdancie, och för dessa förbindelser är hon ansvarig, så långt denna hennes enskilda egendom förslår.
Öfver sin arbetsf örtjanst har hustrun förvaltningsrätt.
Denna inkomst har hon s,&amp;lixnda ratt att anviinda, huru henne för godt synes, och mannen har ingen laglig rätt att taga den ifrån henne.
Dock %r glädjen icke langvarig, ty omsattes arbetsförtjänsten, upp- g&amp; clen i sin nya form i det gemensamma boet och kommer ind der mannens förvaltning.
En hustru har t. ex. rätt att för sin arbets- förtjänst köpa sig en symaskin, men denna har mannen däremot i i sin ordning full rätt att sälja eller pantsätta.
I förordet kan emellw tid f örbehåll göras, att hustrirns arbetsförtjiinst allt fraingent ska11 vara hennes enskilda egendom.
Ett satt, hvarpå en gift lwinria kan skydda sin arbetsförtjänst mot mannen, &amp; r att insätta penningarna på sparbank eller postspar- bank i sitt eget namn, då hon utan att behöfva mannens samtycke kan uppsäga och lyfta dem.
Dessa medel utbetalas däremot iclie n£ sparbanken till mannen utan hustruns samtycke. '.
Egendomsgemenskapen kan under bestående äktenskap helt npphäfvas, niimligen genom BoskiElnad.
Genom en lag, som 1898 blef antagen, iiro nu villkoïen.
för boskillnad betydligt iinderliittade, och den kan, d&amp; bagge makarna ~Forinuliir och anvisningar)), såval .för förords som för testainen-) teiis iippstëllande med sërskildt afseende fast vid skyddande af gift kvinnas itgaiideriLtt liafva utgifvits af upöreningen f ö r Gift I&lt;viimau eganderiitts och finnas att tillgå på Fredrika-Bremer-Förbundets byra.
äro ense om att f&amp; den till stånd, vinnas genom enkel ansökan.
När makarnas bo står under konkurs, har dessutom den ene maken rätt att begära boskillnad.
Men det vanligaste torde vara, att hustrun ntan mannens sam- tycke blir tvungen att begära boskillnad.
Detta h a h a iifven lag- stiftarna föriitsett och sörjt för, att hustrun har ratt att i Gtskilliga fall ensam begiira boskillnad, så t. ex. då mannen belastat det gemensamma boet med så stor skuld.
att hustruns enskilda egen- dom olagligen skulle behöfra tillgripas till skuldens betalande, di1 mannen belastat boet med gald utan motsvarande nrtta eller el-jer; vanvårdat eller försummat boets angeliigenheter.
Tidare d&amp; manneli missbrukat.
sitt målsmanslrap, då lian öirergifrit hiistriin eller l~lifri: staild under förmyndare.
Nar de föreskrifna formaliteterna för boskillnads ri~inaude fullgjorts, och den tradt i kraft, blir egendoinsgemenslrape inakarnu emellan upphäfd och hvardera makens egendom fiirraltas för sig.
Hustrun äger att antingen sjiilf eller ined biträde af god man, soiii rätten på hennes begiiran förordnat, förvalta sin egendom.
3lakni., som vunnit boskillnad, äro skyldiga att hvar efter sin förinaga bi- draga till sitt eget och barnens uppehiille.
Lagstiftningsarbetet har, såsom ni-irnts, på senaste tid sökt atr.
så mycket som möjligt underlätta procediiren för boskilliiads erhil- lande, i syfte att skydda hiistrims giftoriitt mot mannens ~ m - skötsel.
Fråga kan dock vara, om reformerna i denna riktning skola hafva åsyftad verkan, då i de flesta fall hustrun torde i det längsta söka undvika att ' begiira boskillnad och först tillgrip deu soin en nödfalls&amp;tgärd.
då det redan ar för sent och en stor del uf saväl Iiennes giftorätt i det gemensamma Loet som hennes enskilda egeudoiu 3ir förskingrad.
Af ofvanstående torde framgt.
hurii fiiga skyddad hiisti.uii fortfarande ar i förmögenhetsrattsligt afseende.
De hestiimmelsei., såsom iiktenskapsförord och boskillnad, hrilka pb senarr tid infiirts i lagen till skydd af hustruns giftoratt, gifva anledning till en uii-iugci ganska invecklade riittsprocedurer, och detta gör titan tl-ifvel, att dessr bestämmelser aldrig kunna blifm fullt effektira, liksom iifren deras karaktär af undantagsåtgiirder gör, att de ofta ej koriixlia till m - randning.
just dar de bast behöhas.
Bristen på inflytande, som hustrun enligt nu rådaude lagstift- ning äger på det gemeiisamrna boets förvaltning, torde f. ii.
n r u till inen icke blott för hustrnu sjal£ utan afven för familjens ekonomi
i dess helhet.
Mannens .maktfullkomlighet gör, att han i de allra flesta fall vänjer sig vid att i ekonomiska frågor alldeles förbise hustriin.
Han går därigenom ofta iniste om hennes råd, hjalp och stöd, då han bast; kunde behöfva dem.
Man har m h g a exempel på, att kvinnor kunna hafva .blick för affarer och a h e n kunna utveckla en ganska stor affarsduglighet.
Iivinnorna - %ro äfven ofta till naturen mer försiktiga än mannen, hiistriin skulle darföre ofta vara en till- Bakahållai~de kraft på mannens alltför stora spekulationslystnad.
I fall hustrun hade full kännedom om boets ekonomiska ställ- ning, kunde hon dessutom bättre rätta sina egna personliga och hushållets utgifter efter tillgångarna.
Man förebrår ofta hustrur, och det säkert med a11 I-ätt, att de genom sin fAf2inga och njut- ningslystnad bidragit till boets ekonomiska obestånd.
Men har icke ofta i sådana fall just h ~ s t r u n s okunnighet om den verk- liga afiiirsstiillningen var.it egentliga orsaken?
Skulle icke förhgllan- det blifva ett annat, om hustrun hade full kännedom om husets ekonoini, om hon ined mannen delade skötseln af och ansvaret för densamma, o111 hon med ett ord stode såsoin en i egendoiusrättsligt afseende fullt myndig individ vid hans sida, icke såsoin oansvarig under hans iilålsmanskap?
Om lagens oïiittvisor mot den gifta kvinnan ofta tungt drabba hustrur af de förmögnare klasserna, huru mycket tyngre in5ste de då icke vara för de: fattigare lclassernas lwinnor.
Huru vanligt ar det t. ex. icke, att den fattiga arbetarehustrun miste under tystnad i känslan: af sin vanmakt ase, huru mannen för att tillfredsstiilla sitt begtir efter starka drycker icke blott ' förslösar all sin arbets- förtjänst.
utan iifven låter den ena efter den tindra af boets tillhörig- heter gå till pantlånaren - detta bo, i hvilket hustrun påstås aga hiilften och af hvilket kanske största delen är inköpt för hennes bes,paringar och hennes arbetsförtjänst?
Det torde invandas, att hustrun, äfven om hon hade laga rätt därtill, svirligen skulle kunna hindra inanlnen fran att med den r i a styrkalis ratt be&amp; öfvergrepp mot hennes person och hennes egendom, men helt sakert skulle i de flesta fall en ra.
och hansyns- lös mans iipptriidande gent emot sin hustru blifvit ett annat, om han visste.
att han förgrepe sig icke blott mot sin hustru, utan af ve^^ inot lagen.
Redan L.
J. Hierta, hrilken sisom stor industriidkare hade en rik erfarenhet och en öppen blick för förhållandene inom de arbe- tande klasserna, insåg detta.
Han framhöll siirskildt, titt en följd af de ofta förekommande missbruken af mannens miilsmanskap vore en mängd lösliga förbindelser, hvilka iindergräfva sedlighet och moral och verka i hög grad fördärfbringande p i fnmilje- och sarii- hallslif.
2lIilnga unga kvinnor - yttrar Kierta i cn af sina motioner - &gt;våga icke, afven om de med hjiirtats band fastat sig vid en man, gifva helgd At sådana band genom aktenskapt, nf fruktnu att mannen skola f r h t a g n dem h n t l de förtjiina.
Om detta var förhållandet redan p3 den tid, lSp ?O- och 18 (iO- talen, då Hierta med så stor klarsynthet och ofijrskriicktliet förde den gifta kvinnans talan på riksdagarna, hiirii mycket me?
slcull de5 icke vara fallet nu, d&amp; den fria kiirlekeuu e~aiigeliiiiii predikas af både män och kvinnor låugt mer hiinsynslöst iin hrad som skedde på Hiertas tid.
Pör öfrigt bör man ej glömma, att niimer de ogifta lwiiinorna blifva myndiga vid samma ålder som mannen.
Denna omstindighet är af vikt, ty det kan aldrig nog kraftigt betonas, att jn större frihet lagen gifver den ogifta kvinnan, desto stiirre blir oriittvisari, att försätta den gifta kvinnan i ett tillstinil af omyndighet neh aiisvurs- löshet.
Detta förstodo iifven lagstiftarna, d i p5 sin tid frlgitzi nm den ogifta kvinnans myndighet r a r under behandling, och en af hof- ratterna afgaf följande utlåtande rörande denna fråga: ~Kvinnnn Iiimnar, efter den bestiimda ordningen, beroendet under föräldrarna för att träda under mannens milsiiianskap.
Hon gör det utan uppoffring, utan försakelse i sin niirvarande stiillnirig, men icke, om hon de jure ' förut varit sjalfrlidande och sederiitera efter gifterm %let å t e r g h under beroendet.
Sjalf villigt framställer sig den frågan: huru principen af mannens ovillkorliga milsmatisriitt stf r tillsammans med den af kvinnans att id riss ilder vara sjiilfmgndig?
D Detta ar alldeles riktigt resonneraclt, ty om nii mannen af lagstiftarna anses som en kvinnan öfveriiigsen varelse, i t i d hvilken hon ej rimligtvis kan efterstrafva full likstidlighet, så inRtte dock kvinnorna sins emellan, vare sig de äro gifta eller ogifta, haf va ratt.
till likställighet inför lagen.
Huru staller sig vidare vår svenska lag till kvinnans främsta och högsta uppgift, moderskapet?
Hvilken ratt har modern enligt lag öfver de barn, som hon födt med smärta, ja, med fara fiir sitt lif, som h o n fostrat och vårdat.?
, Fader vare sina barns rätte förmyndares ' heter det i a~: fdabal- I., om modern ar det icke tal.
Det är fadern, som ken kap. 20 under bestående äktenskap har det afgörande ordet i fråga om bar- nens uppfost-ran och undervisning, val af ' deras lefnadsyrke, ja, af deras religion, nämligen då föräldrarna vid barnets födelse äro medlemmar af skilda trossamfund, i hvilket fall det är, fadern, som äger bestiimmn i hvillcetdera trossamfund barnen skola uppfostras.
Ja, t. o. m. om fadern skulle p i ett eller annat satt missbruka sitt förmynderskap ö h e r barnen och af domstol fråndömas rBtten därtill, kan icke .modern, så länge hon sjiilf kvarstår under mannens miilamanskap, tillsättas till barnens förmyndare, utan därtill förordnas då en främmande person.
Först då fadern dött, har modern.
ratt, att, såsom lagen säger,, förestå sina barn och deras gods med nästa fädernesfranders eller förmyndares råd ».
T. o. m. efter faderns död gynnar sålunda la- gen honom genom att gifvq hans släkt del i ~örmynderskapet öfver hans barn.
Kågon dylik föreskrift rörande mödernesfriiuders riid före- kommer icke, i det fall modern dör först.
Träder modern i nytt iiktenskap, upphör naturligtvis hennes förmynderskap öfver barnen i första giftet, på den grund.
att hon kommer under den nye makens rnålsmmskap; dock har hon rätt att behåila barnen i sitt hem och %r skyldig att vårda sig om dem.
Gifter en ankling om sig, fortfar han vara förmyndare för sina barn i första giftet; dock skall han.
i detta fall - säger lagen - ataga nästa mödernesfranders råd i de mål, som barnens valfärd angå,.
Men f ö r att återgå till förhålland~ina under aktenskapet - en nian har således rätt att skilja barnen från modern, att beröfva henne allt inflytande p&amp; deras uppfostran och utveckling, att mot hennes vilja l i t a uppfostra dein af främmande personer och i vissa fall i en annan religion än hennes, att skicka bort dem från hem- met, ja, utoinlands etc. Att i allmänhet icke manpen begagnar sin oinskrankta myndig- het öfver barnen, bevisar blott, att seden ar bättre an Ingen, och att rättsuppfattningen, om också icke lagen, i våra dagar är sådan, att den icke tillgter, att moderns vilja i nfseende på barnens upp- fostran lämnas helt och hållet B sido.
Det är verkligen hedrande
för mannen, att lagens orättvisa best %miiielseï om förddraratten eller riktigare uttryckt om faderns rätt - ty om moderns ar det al- drig fråga - sia sallan ge anledning till tvister åtminstone sådana, som triinga till allmiinhetens kannedom.
Säkert finnas dock niånga äktenskap, diir mannen begagnar den ratt lagen ger honom öfver barnen, och där hustrun bittert beklagar sin vanmakt men lider i tysthet, väl vetande, att hon icke kan pårakna någon hjiilp af lagen.
Det talas i vår tid så mycket om moderlighet och krinnam höga uppgift som moder, men borde man ej ocksi verka för att.
mo- dern sattes i stånd att verkligen fylla denna uppgift, och hur kali hon göra det, d&amp; lagen faktiskt frintager henne hrarje inflytande pk hennes barns uppfostran och framtid?
Lagen, soiii med ffi undau- tag, frinkanner den gifta kvinnan iiganderiitten till gods och giild, frhkanner henne iifven iiganderiitten till hennes dyrl~araste egen- dom - hennes barn.
Och detta blir desto nier orimligt i viira da- gar, d i den uppfattningen allt mer gör sig gillande, att kvinn: w mer an mannen %r lamplig till det uppviixande sliiktets uppfostrare.
J u mer barnens och de ungas undervisning och uppfostran utom hemmet anförtros åt kvinnor, desto mer onatiirligt maste det, förefalla.
att kvinnan stsom moder icke har ett lika tungt riigande ord som fadern i allt, som rör hennes egna barn.
Hur liten ratt en mor enligt giillailde lag liar öfrer sina Imru synes emellertid bast vid skilsmiissopi.ocesser, d&amp; af domstol skall afgöras hvilkendera af makarna, som sedan äktenskapet blifvit iipp löst, skall taga vård om barnen.
Lagen säger (15 kap. 2 gifter- målsbalken), att vid skilsmässa ar det den af makarna, soni ej Sr vållande till skilsmässan, hvilken får belifilla barnen, sfi vida han eller hon for öfrigt ar lamplig därtill.
Men i de fall, då domstolen förklarar bagge makarna lika villande till skillnaden och lika, fallne att boet och barnen fiireae:, iip.
m a m e n w %mclre ».
Och det finnes e) sk fil exempel p$, att denna fiir livinnorna 8;.
orättvisa lagparagraf tillampas, att möiirar p$ grund af densamma beröfvats sina barn, diittrnr silväl som söner ' ", r icke s ") Vid 1902 års riksdag väcktes a€ ledamoten af riksdagrris Atidrc kammare herr 31.
F. Nyström en motion rörande niimda parngraf igifter- mAlsballieil.
I denna niotion.
som tillkorniiiit pti initiativ af Vredrika-Bre- mer-Förbundets styrelse, föreslogs, att riksdageii ville antaga den alidring af ofvanniimda paragraf.
att ordan » vare d i mannen narr ii are^, utbytas mot: .Skilje d % domare dem emellan efter ty som skäligt prijfvasn.
Lagutskottet medgaf i sitt utlátande.
att ifrägavarande stadgande, som var ett naturligt uttryck af l731 ars lags uppfattning, mindre öfvttr-
just denna piragraf, dar fadern gynnas blott och bart på den grund, att han ar man, det starkaste bevis på att vara äktenskapslagar bara många spår att de tillkommit i en tid, då kvinnans mannisko- varde ej var erkandt, då den råa styrkans ratt var mer harskande an nu?
Men för att dessa föråldrade lagar om föräldrarätten skola kunna Andras.
för att moderns ratt till barnen skall blifva likställd med faderns, måste hon själf inför lagen vara en fullmyndig varelse liksom han.
Här liksom i fråga om den egendor&amp;ittsliga sidan af förhållandet mellan akta makar inåste först och fr !mst mannens målsinanskap upphafvas, detta ar det nödvändiga villkoret för a11 likstallighet mellan man och hustru, mellan fader och moder.
Vi hafva nu sk&amp;rskådat den gifta kvinnans ratt till sin egen- dom och till sina barn, återstår att se huru lagen ställer sig till hennes ratt till sin egen gersou.
I detta afseende ar lagen ytteist ' fåordig och innehåller knappast några föreskrifter iitöfver orden i den ofvan citerade paragrafen i giftermålsbalkens 9 kap., att.
iman- men äger söka och avafa för hustrun », samt att » hustrun följe inan- nens stånd och villkort.
.
ensstämde med nutidens allmänna BskAdning.
Meri icke desto mindre ansalg utskottet, att en dylik partiell lagändring icke vore lämplig, då rika- dagen 1899 af Kongl.
majestät begärt utarbetande af förslag till ny lag- stiftning rörande slrillnad i aktenskap.
Dessutom ansåg utskottet, att det ej förefanns något synnerligt behof af en sådan lagändring.
d&amp; fall sådaria som de i ifrhgavarande lagparagraf åsyftade torde vara ganska sällsynta.
Lagutskottet afstyrkte också motionen, dock reserveiade sig fyra af dess ledamöter mot detta beslut.
Utskottets mening biträddes af ' Första kammaren.
: C den andra dar- emot antogs motionen efter en ganska lifiig diskussion, där i synnerhet Stock- Iiolmsrepresentanterna Höjer.
Lindhagen och Staaff upptradde för moderns ratt.
Särskildt tungt vägande var den senares anförande.
Aberopande sig på sin erfarenhet som advokat, opponerade han sig mot en föregående ta- lares pastalende, att faderskärleken vore lika stark som moderskarlelren, och påstod i st.ället.
att moderns kärlek till.
barnen vore så.
stark, att hon, o m det gällde, uppoffrade allt annat för att kunna kampa till det yttersta om rätten att bibehålla barnen.
Det vore d %rför ocksa ganska vanligt, förklarade herr Staaff ', att d&amp; de äktenskapliga förhalllandena blifvit SA olyckliga, att det blefve fråga om skils- mässa, och hustrun rådfört sig med en advokat och erfarit.
att om saken ginge till domstol inöjlighet f ' örelAge, att barnen anförtroddes At mannen, hon hellre uppoffrade uppenbara ekonomiska fördelar, som i annat fall borde tillkomma henne.
men som mannen i stiillet otillbörligen tillskansade sig, %n att utsatta sig för risken att förlora barnen.
Detta -- tillade talaren - vore just en följd af lagens orättvisa i nu förevarande hänseende och hade intriiffat i ofantligt många fall.
Enligt sed är det mannen, hrilken s8som familjens försörjare väljer bostad, och det anses såsom hustruns plikt att bo hos honom, så vida ej hennes halsa eller andra viktiga skäl hindra henne diii.- ifrån.
Skulle mannen rymma ur riket för skuld eller eljest flytta till främmande - land, har han dock ej rätt att fordra af hustrun, att hon skall följa honom.
Lagen innehåller inga bestiimmelser, som kunna lagga hinder i viigen för hustrun att skaffa sig arbete och sysselsattning utom hemmet.
Det enda lagen i det afseendet stadgar ar.
att hustrun iiger ratt att idka handel och annat naringsfiinq, s&amp; vida mannen tillåter det och ikläder sig ansvarighet för de förbindeluer.
hon kan komma att ingå.
Xu mer har dock hilstrun rätt att ikläda sig för- mögenhetsriittsliga förbindelser i afseende på den hennes egendom, som hon själf förvaltar.
Vid rattegång för hustruns rakning ager mannen att utan full- makt af henne vara hennes ombud.
Iletta galler natiii-ligtris icke i de fall, då hustrun uppträder mot mannen, så t. ex. i frbga oin aktenskapsskilsmassa eller boskillnad.
I srårare brottmål maste hustrun själf svars för sig, men mannenchar rätt att biträda henne vid ratteiiingen.
Vi hafva sett, att den svenska lagen om den gifta kvinnans ställning ar i m h g a punkter föråldrad och föga står i öfrerensstam- melse med den ändrade uppfattning af kvinnan och hennes plats i familjen och samhället, som de senaste decennierna medfört.
Det kan darföre vara af intresse att se efter huru andra länders lagstift- ning, sarskildt v&amp;ra skandinaviska grannländers, ställer sig till denna fr Aga.
Både i ATorge och Da~u~tark hafva under 1800-talets bägge sista decennier antagits nya lagar om:.
Formuesforholdet melleui B g t e f d l e r ~, den norska lagen är af den 29 juni 1888 och den danska af den 7 april 1899.
Dessa lagar äro i hufvudmk lika, den danska är utarbetad på grund af den norska.
Både den norska och den danska lagen hafw det st&amp; före- trädet framför den svenska, att gift k~iUi.ltitct iir ~izytzdig id samma ålder som ogift, den danska lagen begagnar uttrycket: a hustru ens Xyn- dighed i Eormuesforhold er densamme som ugift Piges)).
Den norska lagen begagnar uttrycket: Gift Kvinde har samme Uyndighed som den ugifte og raader sit Gods med de Begrandsninger, som inde-
holdes i narvm-ende Lov ».
Har hustrun ej ännu fyllt 21 år och således ar omyndig, står hennes enskilda egendom enligt norsk lag under förmyndarekammaren eller skötes af en förmyndare eller kurator, och ingenting hindrar mannen att vara det.
Enligt dansk lag kan mannen i detta fall utnämnas till hustruns förmyndare, dock skall i det fall, då han själf &amp; r intresserad af den rattshandel, som skall afslutas, för det tillf~llet~~utses en annan förmyndare.
Egendornsgemensknp är enligt bägge ländernas lagar regel, och det gemensamma boet, i hvilket makarna har lika giftorätt, står under mannens förvaltning.
Dock kan han icke utan hustruns sam- tycke bortskänka, enligt norska lagen, mer an en tiondedel af det gemensamma boet och, enligt den danska lagen, mer an fem procent af livad som.
var det gemensamrna boets förmögenhet under senast förfiiitna år.
Mannen har för öfrigt i likhet med förhållandet i Sverige icke ratt att utan hustruns samtycke bortgjfva, salja, för- panta eller inteckna fast egendom, som hustrun medfört i boet.
Hvad som skall vara hvardera makens enskilda egendom be- stämmes genom äktenskapsförord; men viss slags egendom ar äfven utan förord af enskild natur, såsom liff~rsäkrin~ss~mmor, lifräntor och pensioner, tillförsäkrade ena maken.
Vidare liksom i Sverige arf eller gafva, som den ena maken erhåiiit med uttryckligt villkor att det honom eller henne enskildt tillhöra skall.
Hvar och en af makarna förvaltar sjalf sin enskilda egendom, för si % vidt icke dess förvaltning genom sarskild best81nmelse eller öfverenskomirielse öf verlamnats till förmyndarekammaren eller tredje person.
Äktenskapsförord kunna afslutas, icke blott som i Sverige, före aktenskapets ingående utan afven efter detsamma, i senare fallet maste det till skydd för borgenarerna hafva kunglig sanktion.
Ge- nom äktenskapsförordet kan egendomsgemenskapen helt eller delvis.
upphäfvas och egendoms- och förvaltningsförhållandena f. ö. ordnas.
Öfver livad gift kvinna förtjänar genom sjalfstandig verksam- het och bvad som bevisligen är anskaffadt för dylik arbetsförtjänst har hon ensam ratt att råda.
Af sådan egendom kan icke, så lange hustrun lefver, utkrafvas betalning för skuld, mannen ådragit sig utan hennes uttryckliga samtycke.
Äfven enligt norsk och dansk lag kan egendomsgemenskapen upphäfvas medels boskillnad.
Om mannen genom of örstånd.
eller.
lättsinne vid det gemensamma boets förvaltning gifvit grundad an- ledning till fruktan, att han skall Ödelägga detsamma, kan hiistrun, '
begära.
boskillnad, så afven, då mannen uyphafver samlifvet och då det gemensamma boet står under konkurs samt dessutom enligt norsk lag, d&amp; mannen utan hustruns samtycke företagit en förmögen- hetsdisposition, .hvartill hennes samtycke fordrats.
De nya norska och danska lagarna beröra icke hustruns riitt s %som moder, utan i det afseendet galla de gamla lagbestaniirielserna, enligt hvilko i likhet med i Sverige det ar fadern, som har det afgörande ordet i afseende ' p&amp; barnens uppfostran.
val af yrke etc. Vid skilsmässor, till hvillra ' biigge makarna äro lika vållande, staller sig dock i våra grannliinder förhållandeila gynnsammare för modern %n hos oss, dá i det fallet harnen sa vidt möjligt ar bruka i lika antal fördelas mellan föräldrarna.
Om vi siiledes jämföra den gifta kvinnans stallning i Sverige med den hon intager i våra grannliinder, inaste vi erkiinna, a t t denna senare är betydligt bättre och vardigare.
Uen omstanclig- heten, att hustrun och modern ar en sjalfansvarig, inför lagen myn- dig person, ofta agande och förvaltande egendom, måste i och för sig gifva henne en annan och betydligt mer oberoende och ansedd ställning inom hemmet och i samhället, ett betydligt större inflytande påZman, barn och husfolk an det, som kommer den under mannens m&amp;lsmanskap stående juridiskt.
oansvariga hustrun till del.
Den 25 maj 1901 fingo kvinnor, ogifta såväl som gifta, i Norge kommunal rösträtt och valbarhet, s&amp; Tida de skatta för minst 300 kr.
årlig inkomst af arbete eller förmiigenhet.
I Sverige, dar krin- nor, som f. ö. uppfylla lagstadgade villkor, hafia kommunal röstratt (men ej valbarhet) sedan 1862, kan denna ratt tillkomma de gifta kvin- norna endast i det fall, då de i eget namn skatta för egendom och i följd dkraf äro uppförda på röstlängderna; dock ar afven i detta fall deras rösträtt omtvistad.
Däremot kunna, enligt af riksdagen 1902 fattadt beslut, gifta kvinnor väljas till medlemmar af fattigvards- styrelse.
Egendomligt nog hafva i Sverige gifta kvinnor ratt, att då mannen är bortrest, vid prästval iitöfva hans rösträtt iitnn att behöfva fullmakt.
* r: * I flera af de stora europeiska kulturlii~derna lisfva sedan lange påg&amp;tt ifriga strafvanden för att förbättra den gifta kvinnans ratts- liga stallning.
Isynnerhet har detta varit förhallandet i Ewgland, där rörelsen först började.
Str~fvandena hafvn dar åtminstone delvis
krönts med frarnggag.
Genom, The Married Women ' s Property Act.
af 1882 är den gifts kvinnan i förmöge * hetsriittsligt afseende full- ständigt myndig och likställd med ogift, myndig kvinna.
Enligt denna lag kan hon förvärfva, besitta, genom testamente eller annor- ledes disponera öfver fast och lös egendom liksom vore hon en ogift myndig kvinna; Bon kan ingå kontrakt, tala och svara för sig sjalf inför ratta, drifva näring, vara förmyndare, testamentsexekutor och utredningsman i sterbhus.
Men denna lag, som förefaller oss sa afundsvärd, har dock endast frigjort hustrun fr&amp; mannens målsmanskap i ekonomiskt afseende.
I alla öfriga hänseenden ar mannen stisom förut inför lagen familjens hufvud och har uteslutande rätt till barnen.
Engelska lagen säger: &gt;) Genom natur och födelse tillhör barnet fadern,.
Fadern har ratt att taga barnet frin modern och afgöra hvilken religion och upp- fostran det skall få.
En förbättring i lagen åstadkoms dock 18S6, då modern erhöll ratt att efter faderns död vara barnens förmyndare, antinaen ensam eller jämte annan person, som fadern före sin död b dartill utsett, och likasa kan modern före sin död bestämma hvem som jämte fadern skall vara förmyndare för barnen.
Det var hiifvudsakligen genom mrs Elisabeth Wolstenholme ' Elmys och några andra klarsynta kvinnors outtröttliga ansträngningar, som dessa nya lagar kommit till stånd.
, Hvilka äro också narrnare att intressera ' sig för dylika reformer an kvinnorna sjalfva?
Det ar ju deras högsta och heligaste intressen det galler.
Dett9 insåg afven L.
J. Hierta, hvilken hyste den åsik- ten, att reformarbetet för höjande af den gifta kvinnans rättsliga stiillning ej kunde piii.äkna nalgon verklig framgång, förrän kvinno~na sjalfva toge saken om hand.
Det var vid riksdagen 1850-51 Hierta första gingen väckte motion om inslrriinkande af mannens målsmanskap öfver hustriin.
Sedan dess hafva .SO Ar förflutit, och iinnu kvarstår detta mAlsinan- skap, om afven inskrankt och kringsknret.
Sverige, som var det första land i norden, dar en Iwinnosaksförening stiftades - en före- ning, hvilken s h o m sin uppgift satte viirnandet af den gifta kvinnans äganderätt - har p&amp; detta område blifvit efter, icke blott England utan äfven sina bagge skandinaviska grannlander.
Att så skett, ar val åtminstone till någon del kvinnornas eget fel.
Det stora fler- talet af dem hafva ställt.
sig ganska likgiltiga för dessa frågor.
I
stället borde de af alla krafter hvar och en i sin stad och efter sin förmhga söka arbeta och kämpa för, att de sasom gifta finge samma ratt öfver sin egendom och person, som de aga såsom ogifta, att de som mödrar erhölle samma ?rätt till sina egna barn som fäderna - enligt lag och icke blott enligt rådande sed och ratts- uppIattning - så att de ej som nu behöfde riskera att barnen tagas i f r h dem p&amp; grund af nagra föråldrade lagparagrafer frin en länge sedan förfluten tid, då kvinnan som ogift hela sitt lif förblef en rättslös och omyndig varelse, då hon som gift betecknades såsom mannen8 förniimsta lösöre.
Kung Vahle och Måns i Haha.
(En sagen frhn det gamja Vastergöt1and.l För lhgliga tider sedan härjade kung Tahle i det gamla Taster- götland, och hans framfart var som den vilda vådeldens.
Hvar han for fram lämnade han efter sig svartnade tomter, sköflade falt och ödelagd lycka.
Men så hände en gang, att han kom till en trakt.
som var så sällspordt fager, att han måste stanna inidt i sitt syndalopp.
Alla apelgårdar blommade, alla örtesiingar doftade, alla lundar stodo gröna.
Trefvet ' tjäll och odlad mark speglade sig i lugn sjö och byns ungdom tände upp gladjebål för att fira sommarens an- komst.
- ~ H v i skulle jag komma och slacka deras glädje ?&gt; - sade kung Vahle - denna bygd synes mig som ett$aradis, just siidant, jag drömde mig det i min oskyldiga ungdomsdag.
Här vill jag slå mig till ro för en gångs skull, har i spegelvattnet vill jag två mig ren från blod och stoft! » Sagdt och gjordt, kung Vahle slog sig till ro med sina man, och där vid g spegel vattnet^ hvilade man på sina lagrar under hela sommaren.
Men då hösten kom med sin friska.
eggande kyla, drogo bde bålde kämparne ut på jakt med hök eller hund, och eftersom rakten var rik på villebråd vande de aldrig hem utan byte.
Det stektes och brassades i g kungs huset^, sasom man kallade den bygg- nad, kung Vahle tagit i besittning, och folket gladdes &amp; t oset af radjurs- och rapphönsstekar, ty de visste nog hvem som skulle få sitta emellan då det tröt.
Han var för resten lustig och glad kung c,Vahle och vapen- bröderna kande knappast igen honom, så skonsam var han.
De förstodo ej, att minnet af en ungdomsdröm kunde göra sådant brack i pansaret, förstodo ej att känslan för det sköna kunde sa tvinga och befalla denne stolte gråhårsman.
Ty kung Vahle visade samma hänsyn för bygdens fagra tärnor som för örtagårdens liljor.
- » I denna nejd, som Gud s k a p t så skön, må man ingenting förtrampax, - sade han rnildt - ~kvinnoflock och rosengård vare fridlysta.
Allt står här under Guds beskydd och kung Vahles.~ - Och för de ordens skull ' bådo kvinnorna varmt för kung Vahle, men eftersom ban hade ett så blodigt rykte och var för gammal för att andra sig, vågade de ej bedja om att han skulle få ett långt lif.
Så bådo de i stallet om att han måtte f&amp; en lätt död.
Stundom gick den mäktige mannen Med hela sitt jaktsällskap in i kyrkan och då satte han sin falk på altaret medan han åhörde mässan.
Slik var seden på den tiden, och prästerna tego för öfver- makten och gladdes åt att försynen dock låtit sin särskilda nåd lysa öfver dem.
Och man undrade om man månne hade något helgon ibland sig, något snöhvitt lam, för hvars rättfärdighets skull hela hjorden vardt skonad.
Ty ingen, hvarken lärd eller olärd, kunde fatta, att kiing Vahle lyssnat till Guds röst endast därför, att sjön var så klar och skogen så grön och alla blomster så leende friska.
Det värsta skulle inte öfvergå dem, det förstodo de ju, men inte lönade det dock att se allt för mycket i rosenrödt.
DA alla rnedhafda förråder voro uttömda och jakttiden tagit en ande, måste ju kung Vahle nödvändigt ta sig till ratta.
Han var inte den som bad, men hellre än öppet roffa, valde han smygvägarne och den som slingrade sig finast fram och stal bast och mest, kunde vänta den rikaste belöning.
Han var gifrund, kung Vahle, och då mynten tröto,.
ryckte han silfverknappsrn?
ur rocken och delade ut dem.
Byfolket märkte gifvetvis, att det var andra tjufvar an ulf och räf, som smeto bort med deras 1,am och gäss.
Och ju mer året led, ju mer förtröt det dem, att de kanske till och med skulle nödgas göda julgrisar åt kung Vahle och hela hans ' glupska följe.
Och så bådo kvinnorna ännu ifrigare än förut om att kung Vahle måtte draga hädan, men inte fara fort i det onda utan snarligen få en lätt död.
Kung Vahles man tröttnade o c l ~ ~ snart å på leken och gingo rakt på sak.
Vid minsta motstånd lat man så helt oförtäckt forstå,
att man kunde låta hundrade röda hanar flyga upp öfver byn, när helst man behagade.
Och hvad vore deras gödda, tama gass mot detta lösslappta elände?
Hvad dryckjom beträflade, så var det väl heller ingenting att offra litet ö1 emot att offra blod ...
De kunde minsann vara glada, som sluppo undan för så godt pris.
På andra, sidan sjön låg en slättbygd med sädesfält och beteu- marker, en bördig trakt, drypande af viilmågs men platt som en pannkaka.
Kung Vahle såg inte en skymt af sitt drömda paradis darborta bland ragskylar &amp; h farskockar och diirför sade han till sina man: -, Där må vi ej visa undseende utan skrapa till oss med svärdet allt hvsd oss lyster ...
G-ud nåde den som muckar, då vi komma dit fram på vårsidan och riktigt slappa Barrabam lös !&gt;, Men han vill stanna dar han var så liinge som möjligt och blotta tanken på uppbrott vållade honom hemligt ve.
Dessa mjuka enöhöljda kullar, där skuggorna föllo ljupblå och dessa iiungar, slöjade af h&amp;tt glitter, voro nästan lika sköna vinter som sommar.
Då kung Vable i tidig morgonstund sAg skogen rodna i öster, kände han sig sällsamt bunden vid trakten, bunden vid något kart, starkt band, omöjligt att slita.
Och han suckade vid tanken på sin oskyldiga ungdomsdag, suckade vid tanken p; det h k d a öde, som tvang honom att bryta upp och fortsatta sitt vilda krigarlif.
Och då han såg stjärnhimlen hvalfva sig i tyst, ren glans, slog han sig för bröstet och sade tyst för sig själf: -, Dar h n s intet paradis för mig, hvarken däruppe eller härnere ...
Tungt, är att, vara kung Vahle!
- B Se, han hade lefvat sitt lif fram som en röfvare och kronan på hans hufvud var tung som en syndabörda och spiran i hans haiid hade en hvass, blodig udd, som viinde sig emot: honom sjiilf.
Men då kung Vahle märkte att miionen började våndas under den långa vinterdvalan, ryckte han upp sig ur förtrollningen och sade: - &gt;vi passa val ändå på nu nar sjön ligger och göra en påhälsning hos slättborna.
Vi gå nu dit bara för att skriimma litet p&amp; dem och smaka på deras gillesmat.
S&amp; veta vi hvad som rantar oss, då det en gång blir allvar i lek!
:) Då visade sig männen strax belatnare och stamningen blef friskare och glittret spelade in i lynnena, så att det liksom ljusnade kring kung Vahle.
Han måste medge, att det skulle göra biide honom och dem godt att komma ur lugnet.
H&amp;, han var nog i
' grunden densamma, och det skulle bli nöjsamt nog att snart ånyo få visa sin makt och se ryggar krökas och kinder hvitna.
De skiille bara skrämma på dem, förstås, dra ut klingorna till hälften, så att eggen fick blänka.
Lustiga och grymma skulle de vara somlekande lon ...
Man bestämd6 sig dock icke i brådbrasket, än var det god tid och isen var så tjock, så stark.
Men ryktet for som en vind öfver sjön och de män, som byggde och bodde ' dar borta.
i den platta slättbygden sutto ej stilla och töfvade.
De vor0 trtigz och makliga, hen, en gång rubbade, kunde de minsann våga mer än mången ann.
Framste mannen i byn hette Måns i Halna och han var så rik, a t t alla hans hastar buro silfverskor, dfi det sknlle så vara.
Och han åt på guldtallrik och drack nr guldbägare och det var hans lust att lysa med rikedom och g&amp; frain, bara fram, så långt han ville.
Hur det gick andra diirvid, rörde honom föga.
Men han var klok och djarf, afven d5 det giillde större ting, och därför vande man sig nutill honom såsom till räddnreu.
I krigsnöd äro ju dessutom alla lika illa ute, då drabbar hugget SA va1 den ene som den andre, ja, är det något, s&amp; iir det v2irst för den son1 sitter i välmåga.
Stättan klifver mau nog öfver, inen muren rifver man kanske ner!
Höghet blir vid SR- dana tillfiillen mera till hinder an till beskärm.
&amp; låns i H a h a förstod nog den saken, men han ställde sig som vore han alldeles trygg för egen del.
.
H a n skulle förstås g å so111 offerbock för alla de andra och nog hade han både tander och klor, och bruka dem lziinde han med, nar han så ville, men det var ingen barnlek det hlr, ingenting, som man gjorde för ro skull!
D e t gällde ju honom så val som alla andra, men det syntes nog, att han nu som alltid inte ville göra något för, intet.
D&amp; lofvade man honom guld och gröna skogar, därest han uppfnnu ett räddningsmedel, och strax blef han pigg för saken och beslöt, att görs allt hvad som stod i hans makt.
Se, han var svåra girig och högen af fåfängligt gods kunde aldrig bli för stor, Akr: irna kunde aldrig bära nog.
kreaturen kunde aldrig bli för många.
Så hvalfde M&amp;ns planer och sände hemligen ut kunskapare till den vackra, sntiglittrande .skogsbygden och de kommo tillbtika med det beskedet, att man kunde vänta storfrämmande hvilken dag som hälst, ty lrung Valde tänkte att med hela sin värfvade skara.
gå den rnka viigen öfver isen.
Då befallde &amp; !&amp;ris i Halna alle män i by att länina körslor.
och slagor, och komma och arbeta på isen.
Det blef ett sällsamt dagsverke!
Just där fardevagen drog fram, söndersågade man i alla riktningar isen och sedan täcktes försaiten fint, förriidiskt med snö och modd.
Och enär M %ns ägde den största arbetsstyrkan, var han här som alltid, den friimste.
Försynen tycktes ocksa gynna hans företag, ty under tiden rådde blid väderlek, och nar dar så kom en dag med lindrig frost, föll ett lätt snötäcke, som till fidlo fördolde slattboarnes krigslist.
Drifven af den sällsamma skickelsen, bröt kung Tahle just den dagen upp med hela sin skara och började thga öfver isen.
De följde troget fardevägens spår, de ntidde sjöns midt, men då mötte dem döden och ryttare och hast plumsade plötsligt ner i den vata griften.
Men kung Vahle lat ej varna sig af olyckan utan manade eldigt framåt.
- den, som ryggar ar feg!
;) - ropade han - oingen död ar så dyster som sotdöden!, - Det märktes tydligt att han fatt nog af lifvet, och s % stor var hans makt, att mannen frivilligt följde honom och måste, liksom fordomdags Faraos harar, förgås i djupet.
Men då kung Vahle kände ismde vatten öfver hjässan, drog för han inre syn hela det förfiutna förbi likt en sky med starke, skriande fgrger, mest ' blodrödt ...
Det var en stund af råuda och ve, men den blef inte lang, ty ungdomsdrömmen om paradiset dök plötsligt upp för hans sjal och den sista känslan blef frid och den sista synvillan blef en- spegling af himmel och snö: blått och h v i k I detsamma ringde också klockorna i byn och signade ljud tröstade honom så i djupsens nöd, mjuka fiirgers flor omsvepte hans slocknande förnimmelser och kvinnornas böner gingo i fullbordan: Kung Vahle fick en latt död.
Sjön, där han och hären förgicks fick så heta Yahlvik och det sägs, att.
man under tidernas lopp dar uppfiskat &amp; tskilliga sporrar och * betsel.
Och bland dessa sednare förekom ett, hvilket var smyckadt med silfver och klenodier och därför obestridligen måst e haf va till- hört en storman.
d tuza I G I Z ~ ~ S O I I.
Litteratur.
red rika Bremer af C. demiens handlingar.
1901-1902).
Minne af R; Xyblom.
(I Svenska Aka- Den nyligen utkomna 488 sidor dryga delen af Svenska aka- demins handlingar upptages; till nära hälften af professor Nybloms minnesteckning öfver skriftst tallar innan Fredrika Bremer ».
I början af sin teckning anför förf.
en annan akademikers vid ett liknande tillfälle uttalade ord, nämligen de som Prans Mickael Franzkn ytt- rade som inledning till sin inför akademin föredragna minnesruna öfver Anna Maria Lenngren: » Såsom en stiftelse för språkets, och därigenom iifven för tänkesättets skönaste bildning », så lyda dessa ord, » skulle denna Akademi frukta att förfela sitt ändamål, om hon saknade bifall af det kön, hvartill i alla språk, icke blott Skön- heten och Behagen, utan ock Visheten och Dygderna höra.
Alltid vid sina högtider omgifven af dess blomstrande krets, smickrar hon sig i dag med hopp om en särskild iippmarksamhet af sina talrika åhörarinnor D.
Så apostroferades damerna på 1820.talet.
Tonen ar nu en an- nan? '
t. o. m. inom shska akademin har det sirligt utmejslade ta- let, det som betecknade » Skönheten# och » liehagen » och » Visheten » och .Dygderna, med stor bokstaf utbytts mot ett mer oförblommeradt, ja, det torde vara sällsynt att sagda gudomligheter alls förekomma i en oration till kvinnans pris.
Men vid närmare eftertanke skall inan finna, att det egentligen är i tonen och uttrycksformen som skillnaden mellan förr och nu ligger.
Annu den dag i dag ar har nog den manliga loftalaren af en kvinna, iifven om han al&amp;ig sa mycket erkknner och beundrar hennes framstående egenskaper, svårt att glömma, att det är en af det svagare könet han har att göra med och att det därför galler att fara fram varligt och med till- börlig hi %nsyvnsfullhet med föremålet för sin teckning.
Professor Nyblorn utgör som minnestecknare intet undantag från regeln.
Det &amp; r med något af den ridderlighet och det välvilliga öfverseende.
som kiinnefeckna hans nyss citerade illustre confrater, han fullföljer sitt värf som panegyriker öfver den andra i ordningen af de vittra kvinnor, hvilka akademin hedrat med en medalj och en minnesteckning.
O m man frånrgknar det Franzenska blomster- språket, med hvilket Nybloms klara och rättframma, kanske något litet vårdslösa nutidssvenska har så föga gemensamt, är det nog samins anda, so111 besjälat de båda akademikerna under fullföljandet %f deras respektive uppdrag.
Intresse och sympati för de tecknade personligheterua, försynthet och grannlagenhet, jämte en liten nn- strykning af manlig öfverlkgsenhet vid deras behandling, och där- till en liflig medvetenhet om de nödiga hänsyn, som böra tagas till
den » blomstrande krets » » af talrika åhörarinnor D, de kunna vantu med intensiv uppmärksamhet skall följa deras ord.
Fredrika Bremers minnestecknare har siimkil dt betriiffande den sistnamda omständigheten, d. v. s. hållningen vis-&amp;-vis det krinliga, auditoriet, icke haft en så alldeles latt uppgift.
Fredrika Hrerner var ju ej blott konstnären, skriftstallarinnan, utan i lika hög grad den sociala inarkeskvinnan, banbryterskan, kvinnofrigörelsens fan- bärerska.
Hur sammanstiill~ t v i s i heterogena begrepp som kvinno - frågan och konstens idé?
X ena sidan bjöd den historiska saiinin- gen att den förstniimda, f it om ordentligt viktiga fasen af Fredrika Bremers lifsgarning ej öfverhoppades, å den andra ägde densamrni3 inga af de estetiska förutsiittningar, som kunde verka lockande som material för en konstnarlig behandling.
Och professor Kybloiii ar till lif och sjii1 estetiker.
Emellertid tror jag, att minnesteclinareli kan vara trygg för, att de bifallsyttringar, som utan trifvel skola komma honom till del från s talrika åh ii rar in nor^, iiro hjiirtligr nienade.
P1 ett mycket lyckligt satt har han löst sin vanskliga uppgift.
Förf.
erkanner visserligen öppet, att han » icke vill och kan vidare ingå p&amp; detta omtrista- de ämneu, hvarmed han menar spörsmålet om krinnoemancipationeiis beriittigande eller icke beriittigande, men saiiitidigt &amp; dugnliigges, a t t han ingalunda underskattnr eller misskiiiinei.
ri; relsens vikt och Fredrika Breiners betydelse som en af dess första iniilmec1vet; nti.
inför offentligheten uppträdande förkampar.
Hvaci han i detta sain- munhang yttrar om den mångomtalade romanen nHert.lia ritt.nar oiii ett för en man - och därtill en professor i estetik och akudtmi- ker - ej vanligt först.ående och fördomsfritt bedömantlct af, hrni1 han kallar, » denna omstridda lifsfraga fijr halfra miiriskligheten Förf.
påvisar saledes på ett mycket erkannansvilrdt satt .&amp;-t enkla och herattigade i sjalfva den sak^, hvars m&amp;lsuian fred rik: ^ Bremer var, och inbegriper däri, förekommande nog, x det akt atle förbund », som bar hennes namn, men samtidigt k m han icke iindgii att framhålln Fredrika Bremers » ödmjuka:) och:: vilLga!)
respektenindc.
» af den grlins, som naturen sjalf ilppstallt för de kvidiga ' msp; ": - ken », janiförda med » fordringarna&gt; och z tilltagen.
i viira dagar.
hvilka enligt fiirf.
» grip3.
något långt öfrer detta m: il och denna grans o. Att sedda mot bakgrunden, af de .. segrar:.
- och förf.
qq1-.
raknar en aktnigsïiird rad sildana - som krinnofrfignn viiniiit sedan Herthas upptriidande och till dels tack vare detta, mingril af tidens yttringar på detta område skola forefalla som iif \ * eriIi * ifiia %fordringar » och » tilltag », är ej att.
f ö r u h t sig öfver.
Segr; irn: i tyckas ju så lysande, resultaten så storiirtade!
Att: !segrarnas .. frukter icke komma dem det rederbör till godo i ticri iitstriick- ning som häfdatecknaren i sin optimistiska tro p&amp; historiens vitt.iieb- börd förestdler sig, galler ju om s5 mårigen historisk fiireteelue.
Och skulle den som kommer under namn af kvinnofrigörelsen n r i: darifrån undantagen?
Af de många kategoriska nhärirltill och ickt.
vidares.
som ' alltjämt resa sig i kvinnans väg, har hon nog lilrt sig .att gränserna äro ganska snaft tilltagna, och om Fredrika Bremer lefde upp igen skulle troligen framstegen och förändringarna för- våna henne mindre än det a t t finna världen vara sig så lik, dess före- .ställningssätt och fördomar s&amp; segslitna.
.
Nen, som sagdt, det vore för mycket begardt af en litteratur- historiker att han skulle inlåta sig på en utredning d en så intrass- lad harfva, som problemet rörande kvinnans ställning i samhället.
Han har nöjt sig med att, jämte den här påpekade lilla ' reserva- tionen, uttala; sig erkannande om sjalfva rörelseu.
Och det ar vackert så.
För öfrigt upptager, n8got som faller af sig själft, den sociala sidan af Fredrika Bremers lifsgarning blott en mycket lituen del af minnesteckningen.
Heiines litterära verksamhet och dess utveck- lingsskeden spela däri, som naturligt ar, den förnämsta rollen.
Men människan.
ar därföre ej lämnad i skyrniindan.
De välkända dra- gen af) » mamsell Fredrika » möta oss här, visserligen ej framställda i någon ny belysning men med den pietetsfulla kärlek i återgifvan- det, soin ej beröfvat dem något af den finhet och ädelhet, som man ' älskar att förena med, hennes bild.
Att minnestecknaren, som han sjalf med anspriikslös uppriktighet erkänner, nödgats följa » före- gångarnes spår » - och han nämner dirvid i främsta rummet S. L-d Adlersparres och Sigrid Leijonhulvuds biografi - blir knappast något fel.
Hrad som brister i sjalfständiga studier, ersattes af de för Bn biograf ovärderliga egenskaperna: sanningslrärlek och trohet mot förebilderna.
Allt det vackraste och för Predrika Brerners personlighet mest karakteristiska har saledes p,rof.
Nyblorn lyclrats fii fram ur de före honom ofta anlitade Irdlorna.
Han berättar Anyo alla dessa sing roliga enskildheter f r å n författarinnans barndom och ungdom, så betecknande för henne sjdf och för tiden, han låter oss följa gpge: af hennes i uppräoniugen s&amp; tragiska men i sin upplösning sa skont barmoniska utvecklingshistoria, och för .öfrigt hennes lef- nadsöcien iinda in i &amp; lderdornen, men han gör det på ett så peïson- ligt sntt, att inan fängslas på nytt af de viilbekanta dragen som af nggot för första gbogen erfaret.
I sin framställning af Fredrika Bremers litterära verk, hvilken ar sardeles sakrik och ingående, blii: dock förf.
mer subjektiv.
Har finner inan skrifts&amp;llarinnan, och det för henne såsom sådan egen- domliga, belyst från nya hittills mindre påaktade sidor.
Utan att förbise bristerna piivisar förf.
fBrtjänsterna i hennes diktning och hvnd som gjorde henno inom en viss genre, den realistiska skild- ringen, banbrytande inom var litteratiir, nSgot den nutida kritikeu varit val mycket benägen att uuderalcatta.
Särskildt intressant &amp; r hvad förf.
yttrar om Fredrika 13remers bref- stil, hvilken han finner utvecklad till en ovanlig grad af fullkomlighet.
I hennes bref heter det - och har menas så väl de skildringar i brefform från hennes många och långa resor, som utgifvits af trycket,
som den vidlyftiga enskilda korrespondensen - kom &gt;; allt hvad hon .genomlefde i sin yttre eller inre värld till synes i den aldrig sinande, klara och rika ordströmmen, som aldrig tröttar, men heller aldrig blir tunn och ytlig.
Den förer alltid guldsand med p6 bottnen, ly- sande korn af sjglfullhet, godhet, humor, lustiga drag ur verklighe- ten, ömhet, kvinlighet och alltid ädelhet i uttrycket.
Ingenting iir sökt eller gjordt för att ' slå eller bla.nda, allt är naturligt och tillfreds- ställande som en sund och ljum sommar luft.^ - - - - Hur väl träffar ej förf.
hiir människan, hvilken så lefvande, si helstöpt och klar iiterspeglas i hennes omedelbara brefutgjutelser!
Samlanäet och utgifvandet af Fredrika Bremers bref maste man dar- för med prof. Nyblom betrakta soin nggot i högsta grad önskvärdt, ett bidrag till v&amp;r litteratur, som skulle vara af stort kulturellt och estetiskt varde.
Man fRr hoppas att detta en gång kommer att ske och i samband] med den » izatio~aliqpZagn af Fredrika Bremers s a w lade sikifter&gt;, hvarpå svenska folket alltjämt väntar.
Ett betydelsefullt bidrag till den miirkliga kvinnans historia lit- gör emellertid föreliggande minnesteckning.
Det ar endast skada, att den form hvarpå den publicerats, d. v. s. som ett inserat i en för den stora allmänheten så pass otillganglig publikation som Sven- ska akademins handlingar, måste göra den mindre känd än den förtjänar.
Men afven om.
prof. Nybloms vackra skildring ej nås af de många, har den rest en minnesvård af bestående varde i t en af Sveriges adlaste döttrar, den har ju för alltid inskrifvit Fredrika Bremers namn i det Pantheon, dar man &amp; terfinner så många af Sveriges största och snillrikaste mans.
Ti, hennes lancisinanninor, som h a h a så stora skäl att bevara.
hennes bild i kärleksfull och tacksam hågkomst, måste betrakta detta som en heder, huilken åter- faller på en hvar af oss.
Vackrare och sannare har ej heller hen- nes förtjänst om sitt land kunnat uttryckes än i de ord.
som lasas i omskriften af Svenska akademins öfver henne priiglade minnes- penning: Hores domesticos et digdatern nmlieris celebrclvit.
(Hon har förhiirligat hemlifvet och kvinnans värdighet.)
L.
7).
* Ur en sjals lif.
Efter funna anteckningar af Gertrtrrl Almqvist.
Den unga författarinna, hvars namn står att lass å titelbladet, har redan förut gjort sig känd genom tvenne liingre beriittelser: Amnet D Genom brottsjöarna i hamn D, och » När faller tackelset: J » i dessa böcker ar mycket narbesliiktadt, ty de skildra alla under olika yttre förhållanden en s j d s utveckling genom mörker och oro till den fulla klarheten och friden i ett personligt gudsförhdllande.
Och dock ligger i behandlingen af dettn ämne en stor olikhet mellan de föregående böckerna och den sista.
I de förra gruppera sig händelser och biomständigheter så att de anda från början klart
peka han mot det helas upplösning i enlighet med den lifsåskildning, hvaraf författarinnans egen sjal ar fylld, och trots otvetydiga anlag saknas i karaktärsteckningen en verklig förmåga af individu ali- sering.
Hen så kommer efter omkring tre års hvila, Ur en sjals lif », en bok som betecknar en ganska anmärkningsvärd utveckling.
Denna ligger ej blott i det rent stilistiska, ej heller i bokens litterära för- tjänster i öfrjgt, utan först och främst i en karaktärsteckning, gifven med så mycken klarhet och äkthet, att den griper oss med det upp- lefvades hela makt och intresse.
Alldeles som ett val mAladt porträtt ger oss ett bestamdt intryck af att likheten ar träffad, afven om vi aldrig sett originalet, verkar skildringen af denna sjalshistoria så sann, att vi kanna oss stå inför ett stycke människolif, gripet på kornet.
Vore ej detta förhållandet, skulle en så hårdragen sjalf- analys och en så intensiv förmåga af att känna ' och lida, verka nästan pinsamma, medan man nu följer utvecklingen med intresse, viss om att den icke skall gå efter ett på, förhand uppgjordt recept, utan visa oss en vag, den en kampande och sanningstörstande sjal verkligen gått.
Och det ar ej blott författarinnans eger omisskanne- liga dragnipg till kristendomen, som kommer henne att låta sin hjältinnan efter alla stormar hvila ut inom densammas råmarken .. Den.sjal, som likt Elins i berättelsen, redan i barndomen kant, hur tviflet p&amp; ett evigt lif bragt ssom is och natt kring hennes hjärtas och så intensivt funnit hela sitt lif vara » en skriande tomhet, ett djup, som ropade efter Gud », har helt visst ofta en smärtsam och ej alltid så rak vag att geriomvandra, men innerst finnes dock en kompass, som pekar han mot Kristi religion, icke såsom ett bsmart- stillande morfin)), stisom många uppfatta det, utan som en förlösande förklaring af tillvarons mörka gåta, den hon fritt och klarsynt kan omfatta.
Och bokens hjältinna hör till den lrlarsynta sortens människor, som %r kritisk både mot sig sjalf och andra.
Hennes kritik kan t. o. m. på ett och annat ställe såsom i reflektionerna med ' anledning af predikanten vid Qvarnangen kläda sig i alltför skarpa ord, ehuru det måste erkännas, att den &amp; r riktad mot det oäkta, det soin skymmer och fördunklar sanningen sjalf.
, Säkerligen har förf.
varit ' svagare i sin teckning.
af bokens sista del, det slutliga genombrottet till tro och visshet, an i skil- dringen af vägen, som småningom ledde dit, men detta beror antag- ligen p&amp; svårigheten att på ett tillfredsstallande satt skildra så djup- gående och så rent personliga upplefvelser.
Samma enkla trovärdig- het som i det föregående präglar val afven berättelsens slut, ' men man skulle ha önskat en större klarhet och fastare konturer.
En bok, sådan som Gertrud Almqvists, hör till dem, man har svårt att inrangera i någon viss klass.
Den kan aldrig bli en ' populär förströdsebok, dartill ar .den för allvarlig och för utblottad p&amp; erotiska element.
Den skall knappast tillfredsställa den, som söker en vanlig beriittelse i religiös anda och alldeles inte de mogna ?.
.
andarna ».
Hen kanske skall den på sin vandring möta en och annan, som förstår dess tungomål och kan särskilja den grundton af själfull kvinlighet, som innerst klingar oss till mötes från dess F. E. blad.
Helen Blackburn $-.
Den 11 sistlibne januari afled i London rid W års ålder miss- Helen Blackbiirn, sedan trettoi; &amp; r tillbaka utgifvare af den kanda tidskriften The English~co~nn~r ' s Rerielr.
Ned henne bortgick en af kvinnosakens främsta pioniiirer i Eiig1: ind.
Helen Blackburn iit- miirkte sig för de mest omfattande kimskaper i allt hvad som riir kvinnorörelsens historiska utveckling och hade tagit en personlig och verksam del i många d&amp;rmed sammanhängande frågor.
Under flere år var hon sekreterare i IYomr~l ' s Snffragc!
centralkomit6 i London, liksom hon förut varit det i Ilriatolkomitén.
Född i Irland, hade Helen Blackbiirn tillbragt sin iingdom i Yalencia, och afven sedan hon flyttat öfver till ~ n ~ f a n bibehd1 d, hon städse en varm tillgifvenhet för det förstnihmda l a d e t.
.
Sin begåfning hade miss R. antagligen fatt i arf af sin fader, hvilkeri gjorde sig bemärkt såsoin mekanisk uppfirinare och sags fika.
omkring i Regent Park i en af honom sjiilf konstruerad vagn utan hiistar, långt innan de nu vanliga motorvagnarna koinmit i briik.
Men Helen Blackburn fiingslade icke blott genom sin ovanliga.
intelligens, hon hade ocksa en siillsynt förmåga att vinna hjiirtari.
E n af hennes minnestecknare i The Etiglishwoninn ' s Re \ - iew, Einily Hill, skrifver om henne: ~ J i i s s Blackbiirns dö?
iir ingen vanlig för- lust för kvinnorörelsen.
En arbetare, en talare, ja?
en thkrire kan ersattas, icke så en personlighet.
Hvnd rar hemligheten af Hele11 Blackburns inflytande?
Andra hafva adagalagt en lysande begkf- ning i ungdomen eller medelåldern, och sedan tyckes deras ljus hnfva slocknat.
Hennes ljus utstrilade fran en Ndel karaktiirs oförging !iga egenskaper.
Främst.
bland dessa stod hennes osjalfviskhet.
Hon ägde en stark individiialitet m m var fri frlrin n11 egoism.
Hrati miss Blackburri gjr~rde, skref eller talade ranstiilldes aldrig af 1) ~ - sonliga hiinsyn.
Det var saken, principen, i d h, som var den ledundr och behärskande kraften diiri.
Oegennutta i detta ords st.riinguste Betydelse och - fullstandig renhet i bevekelsegrunder stämplade hrarje hennes Iiandling.
&gt;; &gt;Likaså gaf hennes omfattande intelligens.
suuda praktiska förstånd och rika erfarenhet en så stor tillförlitlighet at hennes om- döme.
Ilan hörde ofta sä.gas att miss Rlackhurn hade en ornnlig förmåga att få fatt i l m människor, och en ärlighet sidan soiri hennes kunde icke draga till sig lindra an de, som hade något af samma gnista inom sig sjalfva ».
Miss Blackburns död framkallade ett stort tomrum i hennes vänners krets, och hon hade förvärfvat sig m h g a vänner genom sitt varma hjärta och sin stora anspråkslöshet.
Sjalf en outtröttlig arbetare, ägde hon i hög grad förmågan att elda andra till arbete.
Därför %r hennes lifsgärniug icke begränsad till den tid, hon.
själf hade att förfoga öfver, utan hennes rika ande skall ännu fortlefva genom de viickande impulser, hon förstod att gifva.
En af hennes vänner skriher också:, Mer än hvad hon sjalf utrkttade -- och ändå uträttade hon mycket - betyder hvad hon var: en inspirerande kraft fCir många, ett exempel att följa, om än på afståndu.
Från riksdagen.
Maxinens niAlsmaxiskap öfver Iiiistriiii.
Till årets riksdwg hafva inliimnats tvenne motioner rörande ofvanstående viktiga fråga, båda qåenhe ut på en sadan andring af lagen rörande akta makars iubördes förhallande, att det s. k. måls- manskapet skiil !e komma att bortfalla.
De båda motionerna, af hvilka en ar vackt i Första kammaren af hr Filip Boström, en i andra af hr Cad Lindhagen med instam- mande af ej mindre an 30 kammarledamöter, yrka p&amp; ändring af samma paragrafer af giftermålsbalken, liksom ändringsförslaget ar ena- handa.
Enligt detta förslag kvarstår mannen såsom ensam förvaltare af makarnas bo likaså hans rätt att söka och svara i boets ange- Iiigenheter (utom i vissa fall, som i lagen niirinare preciseras), men hufvudklammen ligger i yrkandet på en förändring af lagen angående den gifta kvinnans myndighetstillstånd.
Paragrafen i harberörda fall skulle få följande lydelse: Ogift kvinna, som fyllt tjuguett %r, så ock gift k~iuna vare myndig att sig och sin egendom sjalf råda och förestå; dock hvnd angår g i j l kvinna med cle i~i~skränkningu~-, som följa qf manliens Jcir- valtningsi-ätt öfvw Boet.
Det af endast hufvudsgftet med motionerna som här berörts, detaljbestämmelserna ha förbigåtts i afvaktan på den diskussiou i iimnet, som i sinom tid torde komma före i riksdagen.
Den sakrika och uttömmande artikel rörande den gifta kvinnans rättsliga stall-.
ning, som star att läsa på ett annat stalle i detta hiifte, lämnar för öfrigt fullgod upplysning om fragans niivarande- läge och framhåller på ett öfvertygande sätt nödvändigheten af reformer inom denna del af vårt 1agstiftnings.område.
- De motionerna åtföljande motiveringarna utgöra äfven intres- santa bidrag till krnnets belysande.
Hr Lindhagens utlåt-ande, däri han bl.
a. kastar en återblick på hvad man kan kalla rnålsinanska- s
88 e pets historiska utveckling, ansluter sig rltt nara till de synpunkter, som i ofvan påpekade artikel framhallas.
Vi vilja därför tills vidare nöja oss med att in extenso återgifva hr Boströms motion.
Särskildt beaktande förtjänar densamma dessutom darföre, att mot-ionären berör friigan om den politiska rösträttens utsträckning till kvinnorna i sam- band med frågan om den gifta kvinnans tillerkännande af en myn- dig persons ratt.
Hr Boströrns motion ar afftattad i följande ordalag: Sedan år 1865 ar ogift kvinna myndig enligt svensk lag, medan åter gift kvinna fortfarande af lagen förklaras omyndig.
Denna åt- skillnad föranledes gifvetvis icke af personliga skäl, i det att den kompetens att sjalf råda och svara för sina handlingar och sin egen- dom, hvilken lagen tillerkänner den ogifta kvinnan, som uppnått myndighetsålder, ju icke g %r förlorad med det, att hon intriider i äkta stånd.
Mannens målsmanskap för familjen, hvilket hiistrun sålunda underordnats, har emellertid under tidernas lopp i lagstittningen lidit åtskilligt afbrack med den påföljd.
att i den gifta, kvinnans rättsliga stallning nu råder ratt mycken både inkonsekvens och osaker- het.
Hustrun har numera rätt att ensam rada öfver och förvalta hvad hon genom eget arbete förvarfrar samt den egendom, soin under äktenskapet tillfallit henne genom arf.
g %fva eller testamente och som förklarats för hennes enskilda tillhörighet.
På samma sgtt råder den hustru, hvilken ingått äktenskapsförord, öfver sin egendom.
I alla dessa afseenden ar den gifta kvinnan nu faktiskt myn- dig, under det att dock lagen förklarar henne omyndig.
Det synes då vara tid på att taga steget ut och i lag förklara henne myndig, hvilket kan ske utan att p % något satt rubba gallande föreskrifter om makars egendomsförhållanden.
Hon blir d % myndig med de inskränkningar, galllande lag f öreskrifver, medan hon nu ar omyndig med de undantag, !agen stadgar.
I sak förblifver ställningen den- samma med undantag af att hennes af lagen erkända myndighet klargör hennes ratt och befogenhet i åtskilliga s~jcken, dar nu rada dunkelhet och stridiga uppfattningar, som ralla osäkerhet.
Men principen af den gifts kvinnans personlighetsvarde, d hennes lik- ställighet i detta syfte med sina ogifta medsystrar och med mannen kungöres dock klart af lagen, hvilket äger sin stora ej blott formella, utan ock reella betydelse.
En lagändring, hvilken på det siittet omkastade förhållandena, skulle sålunda vara en tidsenlig - och rardig reform.
Sarskildt då det kommit på tal att låta en politisk röstratts- reform samtidigt eller efteråt följas af den politiska rösaattens nt- sträckning till .kvinnorna, finnes det intet rimligt skal uti att hålla det nya slaktets uppfostrarinna, den af ansvarskänsla för familj och hem uppfyllda makan utestängd f r h den medborgerliga fullmyndig- het, som tillmiites den ogifta kvinnan.
Nen skall gift kvinna be- klädas med politisk myndighet, så maste ju hennes rättsställning som myndig medlem af samhället förut ordnas.
Föreningsmeddelanden.
.
Förbuiidets sjukvårdskornite kommer under vinterns lopp att i Sjuksköterskebyråns lokal den 1 och, 15 i hvarje manad anordna samkväm för sjuksköterskorna.
Dessa små, sällskapliga sammankamster afse att erbjuda sköterskorna en stunds rekreation, p&amp; samma g8ng som åhörandet af före- drag i olika ämnen, ej blott i sjukvårds- och medicinska utan äfven i soci- ala och humanitäre fragor p&amp; skilde omraden, skall, hoppas man, verka uppfostrande, och allmänbildande på deltagarinnorna, hvilka i kraft af sitt slitande och hela personligheten i beslag tagande yrke, kanske mer än andra arbetande kvinnor äro utestängda fran deltagande i tidens rörelser.
- Vid första sammankomsten, som ägde rum den 4 febr., diskuterades endast planen för samkvämen: hvarjamte man bjöds p&amp; åtskillig vacker musik. '
' &gt;: Kontors- och butikbiträdens arbets- och löneförhållaiiden.
, Vid Fredrika-Bremer-Förbundets samkväm den 29 ' j an.
i Hush ål1 sskolans lokal ' var ofvannämnda ämne föreniål för behandling.
Föredraget hölls af fröken Gertrud Adelborg och anslöt sig i hufvudsak till: den vid ett före- gående samkväm dryftade frågan om förhållandena inom den kvinligahandels- H r e n, hvartill, som bekant, den af Förbiindet gjorda statistiska undersök- ningen lämnade material.
- ' Samkvämet, till hvilket så, väl affärsinnehaf- vare som kvinliga ' kontors- och butikbiträden inbjudits, var mycket talrikt besökt, och visade den beredvillighet, hvarmed de sistnämnda hörsammat kallelsen och det intresse, hvarmed föredraget följdes, att den klass af ar- beterskor, som här ä r fraga om, väl kanna behohet att vinna upplysning i de förhållanden, som beröra deras stallning .. Frågan om bildandet af en förening inom den kvinliga kontors- och butikbitradeskåren, som efter före-, dragets slut man och man emellan afhandlades, kunde dock, i anseende till sakens oförberedda skick, ej omedelbart leda till något .resultat, ehuru den synbarligen omfattades med mycket intresse.
Samkvämet afslöts med en enkel supé.
Från skilda håll.
De klinliga lakarnas kompetens.
Universitetskanslern har af- gifvit utlåtande öfver med.
lic.
Karolina Widerströms m. fl.
framställning i fralga om kompetens för bvinlig läkare att inneha läkaretjänst, med an- ledning af hvilken framställning medicinalstyrelsen för ett par ar sedan afgaf ett utförligt motiverade förslag.
Universitetskanslern har i likhet med de af honom hörda myndighe- terna, medicinskafdkulteternai Uppsala och Lund samt Karolinska institutets lärarekollegium, ingenting annat att erinra mot medicinalstyrelsens förslag,
&amp; n att f r i n de tjänster.
till hvilka kvinlig läkare skulle iiga tilltrade, böra undantagas förutom de med e. o. professorsbefattningarna i anatomi vid Uppsala och e. o. professuren i anatomi och histologi v i d l u n d s universitet förenade prosektorstjiinster.
de medicinska laboratorstjänsterna vid TJppsala och Lunds universitet samt laboratorstjansterna och prosektorsbefattningen i anatomi och amanuensbefattningen i rättsmedicin vid Karolinska i n s i - tutet.
I öfverensstämmelse med Karolinska institutets I~rarekollegium anser kanslern.
att lärarebefattningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi vid institutet lämpligen kan innehafvas äfren af kvinlig lakara.
Den kvinliga r6striittsrörelseii.
E n diskussion tiug8ende kvin- nans politiska rösträtt var söndagen den H febr.
af föreningen Studenter och arbetare anordnad i Arbetareföreningem lokal.
Dislruusioiieri idedden af fröken Anna Wliitlock.
medlem i styrelsen för Föreningen för kvinnans politiska röstrdtt: andra medlemmar af föreningen uttalade under diskussion- nens lopp sina synpunkter i frågan, hvarjumte flera talare, darilland an del riksdagsmän.
uppträdde, alla utan undantag förordande deii kvinliga politiska rösträtten.
I Lund och i Helsingborg hafva tvenne liririliga röstriittslöreningar nyligen bildats, den förra p&amp; initiativ at ' Lunds kvinliga studentförening.
Den af Stockliolmsföreniiigen igängsatta förelasningsserien i landsor- ten palghr, som det vill synas, med stor frarngiing.
Fru A.
M. Holingren liar talat om kvinnans politiska rösträtt i Syköping, Strängniis och Eskil- stuna, inför ett talrikt och lifligt intresseradt auditorium, och iimnar under loppet af febr.
för samma ändaniål besöka Enköping, Sala.
Gäfle m. fl.
städer.
- Le feminisme en France var iirnnet för ett föredrag, som vid Alliance F ' rangaise ' senaste samman komst hölls af d: r Josef Miiller, till ' hvilken sällskapet haft artigheten inbjuda nAgra medlemmar af Fredrika.
Eremer-Förbundets styrelse.
- Föredraget, som pi % ett shrdeles sakrikt och belysande satt utvecklade gången af den franska kvinnorörelsen: hvilkeu, ehuru lika i syften och striifvauden, till sin natur och i sina yttringar ar så vidt skild fran de skandinaviska och anglosachsiska ländernas, liimuacie en förtrafflig expos6 af fdminismms nuvarande stlndpunkt i Frankrike, af de därstades verkande kvinnoföreningarna.
deras organ och ledande per- sonligheter.
I hög grad beaktansvarda voro de personliga synpunkter till kvinnofriigan d: r Muller utvecklade, hvilka utmynnade i ett valtaligt frir- ordande af den politiska rösträttens utstrlckande afven till kvinnan, en fordran som tal.
ansåg var en skyldig g l r d af rättvisa och humanitet.
- Komrniinal valbarhet för Islands kvinnor.
Kvinnor som iiii taga sjalfstandig ekonomisk ställning hafva förklarats tiga full kommunal valbarhet, h e n med större ratt än mannen att afsäga sig kommunala för- troendeposter, s&amp; lyder en från Danmark i slutet af förra Aret ingången
