# ID: svediakorp-per2526
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Rösträtt för Kvinnor
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Rösträtt för kvinnor', a periodical targeted at women, in particular the issue of women's right to vote.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1912
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,166
# sentences: 652
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-rostratt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1 ROSTRATT FOR KVINNOR Tidning utgiven av Landsforenhgen for kvinnans politiska rösträtt, MOTTO: Vi kunna aldr &amp; göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för I ARG, oss.
N:r 9-10.
STOCKHOLM, 10 IULI 1912.
~~~~ RÖSTRÄTT FOR KVINNOR utkommer den 1 och 15 i var månad Redaktör: ELISABETH KBEY.
TriXaa onsdsg och lördag kl. 4-i / 9 5.
Redaktion och Expedition: 6 Läatmakaregatan 1 Expeditionen öppen vardagar kl. 1 4.
Rikstel.
Norr 600.
Allm.
tel. Brunkeb.
944.
Telegramadrese: Röstriitt, Stockholm.
Distribucny Stockholm: Rikstel.
Norr 585.
Alm.
tel. 20968.
9 f. m.-7 e. m.
Prenumeration genom posten Pris för 1912 75 öre.
Löenummer 5 Öre.
För Utlandet 1 krona 75 Öre i postasvisningtill tidningene expedition.
Annonspris: 20 öre per millimeterhöjd, större annonser och årsannonser rabatt.
Rikatel.
456.
Mim.
tel. 604.
9 f. m.
4 e. m.
Den kännande och tänkande men rösträttslösa kvinnan ä r i v8r tid gripen av s a m m a slags förtvivlan s o m den, vilken själv bunden vid ett träd, ser män- niskor runt o m sig mördas och misshandlas; s a m m a slags förtvivlan s o m den, vilken står på stranden med ett par s t a r k a armar men utan båt medan därute drunknande kämpa i sjönöd; s a m m a slags förtvivlan s o m den, vilken står med villiga händer vid e n brunn, men saknar lina och ämbar för att komma d e runt om a v törst dignande till hjälp.
Ellen K e y.
(i m).
Idealitet och arbetshåg.
” Rös tr ät tageneralen ” hyllas, Det var den härligaste försommar- En folkrörelse bedömes naturligen av jGm enade alla de politiskt olika tän- dag den dag d å Anna Whitlock fyllde den stora allmänheten, som icke tar di- kande kvinnorna.
Däremot saknades 60 år.
Hennes vackra hem på Djurs- Ett uarmt tack för all den MrrjäBta uänlighet ni uisat alg p d min 60-&amp;rsdag, for den sackra och storartade gåDan, För alla de hjärteuärmande Felegrammen.
Allas er A n m WWZock, * Eos Mrs Fels, en internatio- nell rösträttskvinna, rekt del i dess arbete, huvudsakligen efter dess offentliga handlingar.
Men det inre föreningslivet, själva plantan, u r vilken dessa manifestationer skjuta upp som blomstänglar, är i allmänhet undanskymt.
Och dock beror blomst- ringens skönhet och fruktsättningens rikedom på växtens livskraft, på jord- månens och atmosfärens beskaffenhet.
Det inre livet i en stor förening påver- kas ytterst kraftigt a v den inom den- samma rådande andan.
Graden a v ar- betskraft, offervilja och framtidstro be- tingas väsentligen av den andliga stor- makt, för vilken vi ej ha något bättre ord ä n ” stämningen ”, men som i sig in- nefattar ett stort antal faktorer, lika mäktiga som svåra att noggrant ana- lysera.
Om man med dessa enkla sanningar för ögonen hörde till dem, som vor0 med om det a v L.
K.
P.
R. ordnade halvenskilda mötet i Lund den 17 juni, där medlemmar av F. K.
P.
R. möttes från norr och söder, från öster och väster för att rådgöra om de mått och steg, som nu böra tagas för a t t över- tyga de övertygbara bland riksdagens medlemmar, att Sveriges kvinnor viZju ha det fulla politiska medborgarska- pet, hade man skäl att fröjda sig över den härskande stämningen.
Man kun- de j u tänkt sig, att nederlaget den 18 maj hos de mera sangviniskt anlagda eller hos dem, som e j visste, h u r hö- gerns partidisciplin fordrar offret av personlig uppfattning även i frågor, som ej borde inrangeras inom parti- overtygelser, skulle känna sig besvik- na, trötta eller modlösa.
Eller att har- men mot motståndarna varit så stor, att hänsyn för F. H.
P.
R:s egna höger- sinnade medlemmar kastats över bord liksom besinning, måttfullhet och klok- het i ord och föreslagna åtgärder.
Si- tuationen var onekligen inbjudande till förslag, som närmade oss - om ock på långt avstånd - till den engelska suffragett-taktiken.
Men intet spår a v dessa olika faror för rörelsen skymtade fram hos en enda av mötesdeltagarna.
Visst fanns d ä r indignation, men en så- dan, som eggade till nytt arbete och varje skymt av modlöshet och trött- het.
Stämningen var den bästa och vackraste tänkbara.
Alla vor0 ivriga att göra något, att ta i med sina ytter- sta krafter, a t t offra tid, möda och penningar för den gemensamma saken.
Aldrig har det under en debatt kla- rare framträtt, hur mycket vi lärt un- der dessa kamp- och arbetsår.
Inga granna ord, knappast några vackra, inga allmänna talesätt utan idel korta, klara, koncisa förslag, stödda på erfa- renheter, samlade under föregående ar- bete.
Ingen församling av män kunde spilla färre ord på känslor, och dock förnams hela tiden en mäktig under- ström av hängiven entusiasm, a v enan- de arbetshåg, a v offrande segervilja.
I denna drunknade utan ord de sista res- terna av det gångna årets misstämning mellan de olika politiska partiernas medlemmar av F. K.
P.
R.
Vi vor0 ej nära att omfamna varandra, men redo att gripa varandras händer, se in i var- andras redliga ögon och ta nya tag för det mål vi alla äro ‘ lika ivriga att nå.
Mer än en önskade efteråt att våra motståndare inom riksdagen varit när- varande i osynlig måtto, t y detta skulle bättre ä n alla ord ha övertygat dem om det orimliga i att uppfatta vår fråga som en ” modesak ”, ” en rörelse i tillbakagång. ” De skulle ha insett att en rörelse stadd i denna kraftiga, sunda och oemotståndliga växt kommer att segra, Kanske hade de även börjat ana, att samhället skulle ha nytta av dessa varma, kloka, osjälviska och praktiska kvinnor, vilkas entusiasm v a r av det slag, som leder till arbete för allmänt bästa.
Stämningen på Lundamötet varslar gott för höstens arbete.
Det blir var- ken lätt eller ringa, men det finnes alla skäl att hoppas, att det storsinne, den idealitet och offervilja, som i Lund kom till synes, finnas i lika mått inom L.
K, P.
R:s alla föreningar över hela våri 1 and.
holm låg inbäddat i vårlig grönska och de ljufligaste blomster lyste bland grä- sen och i rabatterna.
Naturen hade klätt sig till fest, och inomhus tävlade hundratals blommor i krukor och blommor i glas med varandra och med sina syskon ute i det fria.
Hemmet på Glittne är alltid rikt på blommor, meii i dag liknade det en verklig Floras lustgård, och härskarinnan över all denna härlighet gick omkring och njöt av allt det vackra och goda, som kom- mit henne till del på denna dag - ” så alldeles oförtjänt ”, sade hon, men föl en gångs skull lyckades hon inte över- tyga sitt auditorium.
F r å n tidigt på morgonen till sent p2i kvällen fylldes rummen a v uppvak- tande skaror, och telegram och brev strömmade i n i massor.
Över 50 pep soner, de flesta ombud för föreningax och korporationer, framförde person.
ligen sina lyckönskningar, telegram- mens antal närmade sig 200 och breven vor0 nästan oriikneliga.
Förutom från L.
K.
P.
R., vars hyllning redan förut är omnämnd i denna tid.
ning, framlämnades gåvor och konst.
närliga adresser från sällskapet Nya Idun, från Centralförbundet för social1 arbete, från kvinnornas andelsförening Svenska Hem, till vars bildande Anns Whitlock tagit initiativet, från de en.
skilda läroverkens föreståndare, frår Whitlockska samskolans lärarpersonal från forna och nuvarande lärjungai och från många flera.
Massan a v telgram från skilda l ä n der och skilda kretsar visade bäst hui vida omkring Anna Whitlocks mång sidiga, banbrytande verksamhet äi känd och uppskattad.
Bland telegram, men märktes sådana från statsminis ter Staaff, ecklesiastikministern, Frisin lemmar a v skolöverstyrelsen, Frisin, nade landsföreningens förtroenderåd Stockholms frisinnade valmansföre ning, från författare, konstnärer, tid ningsmän, läkare, präster och mångr av det sociala arbetets främsta man liga och kvinnliga representanter.
Men lejonparten a v telegrammen kom ändå från de svenska rösträtts- föreningarna, som täflat om att hylla sin ” general ” på vers och prosa, och från alla rösträttsföreningar i de öv- riga nordiska länderna.
Det är en lång och framgångsrik ar- betsdag, som ligger bakom Anna Whit- lock, och hennes obrutna andliga och kroppsliga kraft ger hopp om att hon ännu länge kan få verka för de stora sociala frågor, åt hvilka hon ägnat sina bästa krafter.
Och vi rösträttskvinnor, vi instämma a v hjärtat i följande telegrafiska ön- skan, som sändes henne från en röst- rättsvän: ” Måtte till ditt arbetslivs historia Efter 60-året som en gloria Läggas kvinnorösträttens Victoria. ” Exaline Boheman.
Jöaköpings-Magasinet C O N STAN C E M A tM S T R 6 M I1Ic k WBTlFdI uat riöiiiiit lam d TPaatariikiar Frbka blommor 0th vatkra begrafaia !skrao~ai LACSERSONB Regeringsgatan 45.
A.
T.
5641. pni.fJrm- oeh RPrnmf# &amp; % EtabL 1873.
1. d.
A.
E. Schuhlhels U R q o r i n p g i t a n 23 A l l n.
1.1. llä4U - Flrman grundad 1794 73 C Drottnlnogitan 73 C Allm.
101. iooaa Arbetet ute i de många rösträttsför- mingarna kan nog mången gång synas itacksamt, och beundransvärda äro de kvinnor, som där ställt sig i spetsen x h aldrig tröttna att arbeta f ö r det gemensainma målet, även om impul- serna utifrån skulle fattas.
Det ä r icke lätt att vid varje sammankomst minnas x h få andra att minnas, att man a r med i en stor och ärofull strid, där det gäller mänsklighetens största ideal.
Alla de trötta kämparna, liksom de 3om svalnat och förslöats, skulle jag vilja skicka till mrs Mary Fels, den be- kanta georgisten och miljonären Fels maka, som i dagarna gästar Stockholm.
Denna lilla amerikanska, som ser ut, som om hon kunde blåsas bort av en vindfläkt, är en stödjepelare för röst- rättsföreningar både i England och Amerika.
Tack vare sin stora förmö- genhet är hon i stånd att ekonomiskt understödja, där så behövs.
Hon ger ii11 de engelska föreningarna a v alla fiirger, från suffragetterna till Natio- n a l Union, och som hon har sitt hem i England fem månader om året, känner hon sig som engelsk rösträttskvinna lika mycket som amerikansk.
Fem må- nader i England, fem månader i Ame- rika, de återstående två på resor, så- ” LA ROSE ’ ’ Blomsferhamdel SETOMAGASIN 30 Sturerako, Stockholm.
Jakobsgatan 18 - Predsgatan 8
I ROSTRATT F ~ KVINNOR R 2 S trindleer 1, kvinnan Q ch kvinnofrågan, Av C.
J.
Engström.
III.
Vid v a r riksdags öppnande uttalas den förvissningen att hela riksdagen och varje dess medlem skall handla, det vill säga tala och rösta, uteslutan- de a v fosterlandskärlek.
Och vid varje liksdags slut konstateras, att denna för- vissning gått i uppfyllelse.
Men foster- landskärleken är e n känsla, och alla tankar som grundas på den äro känslo- tänkande.
Hela riksdagen lever och andas sålunda i känslotänkande under sitt fyra till fem månaders ansträngan- de dag- och nattliv.
Med Faust kan den säga: ” Namn är rök och dön, känsla ä r allt. ” Detsamma gör pressen under sitt ständigt vakna och vakande liv Sret runt.
F r å g a en riksdagsman eller pressman, om hans handlingar, ord och tankar bestämmas a v annat ä n foster- landskärlek - svaret ä r givet på för- band.
H u r ogrundade beskyllningar i motsatt riktning äro, ser man av den bitterhet varmed de mottagas.
Om nå- gon vore utan denna känsla, skulle han naturligtvis e j upgröras över påståen- det, att han saknade den, lika litet son: en ateist blir upprörd över beskyllnin- gen att e j tro på Gud.
Hela vårt bor- gerliga liv är sålunda uppbyggt på manligt känslotänkande, liksom det kyrkliga är eller säges vara uppbyggt på den religiösa känslan hos man och kvinna.
Den värsta icke juridiskt straffbara skymf man kan tillfoga en offentlig person är att beskylla honom för brist p å fosterlandskärlek, alltså en känsla och ett känslotänkande.
Den starkaste invändning man anser sig kunna göra mot kvinnans deltagande i det offentliga livet är, att hon skulle v a r a fallen för känslotänkande - den själsyttring, varur kyrka och stat framgått.
Sådan kan den manliga lo- giken vara.
Aldrig har väl svensk universitetslo- gik blivit så illa medfaren efter Alm- quists tid som i fru Gulli Petrinis vid- räkning med de akademiska utlåtan- dena rörande kvinnors tillträde till statsämbeten.
I dessa aktstycken och deras bemötande firar det manliaa kän- dant ä r denna världsmedborgarinnas liv, och den stora frihet hennes ekono- miska ställning ger henne, höjer henne över partierna.
Hon ä r en länk i den stora internationella kedjan a v röst- rättskämpande kvinnor, men hon ä r icke infogad i något bestämt parti.
Suff- ragetterna ha rätt, deras taktik är nöd- vändig i England, men de andra, som använda fredliga medel, ha också rätt.
Till det gemensamma stora målet leda niånga vägar, och mrs Fels kan endast beklaga, att icke alla äga hennes upp- höjda ståndpunkt.
F ö r henne står sam- manhållningen som det främsta.
F ö r mrs Fels är kvinnans frigö- relse en av de mest världsomstör- tande händelser, som någonsin inträf- fat.
Vi veta icke ännu, vad denna fri- görelse kommer att uppenbara, men med varje dag som g å r uppenbaras allt mera om kvinnornas förmåga, hittills i många fall brukad till onyttiga ting.
Då amerikanska lyxkvinnor vända sin obrukade energi till rösträttsarbetet, åstadkomma de ett duktigt arbete och tillföra sig själva en skatt a v styrkta själskrafter.
- Giv kvinnan fri, giv henne frihet att begå misstag, men låt henne finna sin egen väg, detta ä r grundtonen i mrs Fels ord, d ä r hon sitter med ett brev i handen från George Lansbury M.
P., suffragetternas varme försvarare i par- lamentet.
slotänkandet och den kvinnliga logiken en triumf.
De avstyrkande professo- rerna h a e j kunnat anföra de verkliga grunderna för sitt motstånd, t y dessa vor0 icke skäl utan instinkter, en in- grodd, nedärvd eller förvärvad mot- vilja mot hela saken.
Men sådant går ej a n att säga i ett papper som skall till regeringen.
Därför måste känslor- na svepas i något som liknar förstånds- mässig bevisföring eller vad man kal- l a r svepskäl.
Det är rijrande a t t se h u r författarna vånda och vända sig under bemödandena att icke logiskt slii ihjäl varandra.
Det hela måste sluta med en olycka.
De bedrövliga spegel- fiikterierna blevo ett ömkligt rov för den kvinnliga kritiken, som i sin klara och stilla obarmhärtighet är en fest för själen, en vemodig litterär njutning.
För några år sedan recenserade Sve- I iges nu levande främste litteraturbc- dömare i två på varandra följande nummer av sin tidning ett p a r utkom- na avhandlingar om Geijer.
Den ena blev tämligen omilt behandlad för dess brist p å stringens, dess motsägelser och oreda.
Den andra fick starka lovord bland annat för den påfallande striinga och genomförda logiken.
Det nära til!
hands liggande framhållandet a v det egendomliga i att den första författats a v en man, den senare a v en kvinna, gjordes ej a v recensenten.
Strindberg hade j u sina svar färdiga på allt och även p å sådana fakta.
De- ras styrka l å g i varje fall icke i logi- ken.
Såsom h ä r i en föregående arti- kel påpekats, v a r han långt ifrån sam- ma förmenta eller verkliga ” kvinnoha- tare ” under alla skeden a v sin skiftan- de utveckling.
Teorierna kommo och gingo med växlande intryck och upp- levelser.
I Utopierna har kvinnan samma stora bärande framtidsuppgif- ter som hos Björnson.
Hon ä r fredens och helandets genius i Samvetskval.
E n engelsman får visserligen i denna skildring uttrycka Strindbergs åsikt, att drottning Victoria blott hade ” rät- tighet att spela krocket och slå boll, men ej tilläts a t t blanda sig i politi- ken ”.
Huru härmed förhöll sig, är numera en tämligen känd sak.
Vi veta ej h u r drottningen spelade sin boll, men väl h u r hon spelade sin roll i lan- dets politik och det p å ett ingalunda betydelselöst sätt, såsom i föregående nummer antyddes.
Emellertid får en spanjor i Samvetskval omedelbart där- på yttra: ” Men krigen, krigen, skola de någonsin upphöra? ” - ” Ja ”, svarar bokens tyske huvudperson, en f. d. offi- cer, ” när kvinnan f å r rösträtt skola ar- meerna reduceras, icke sant, min hu- stru? ” Och hon nickar bifall.
” Ty vil- ken mor vill släppa sin son, vilken hustru sin man, vilken syster sin bror lit i dessa slakter! ” Därpå f&amp;r ” en ung tyrolslra ” säga det sista sammanfattan- de ordet och förkunna framtidsutopi- ens, mänsklighetens och fredens evan- gelium.
” När kvinnan får rösträtt ”, skulle alltså åtminstone en del af allt detta förverkligas.
Strindberg ansåg föij- aktligen på den tiden att kvinnan var en värdefull kraft i statslivet, kanske den ‘ värdefullaste så till vida, som fredsproblemet då och sedan var ho- nom det viktigaste a v alla.
Låter det tänka sig, att hon medför större fred och arbetsro inom parlamenten, så kan det ock förmodas, att hon som politiskt verkande och ansvarsbärande kraft även skulle mildra spänningen mellan de a v parlamenten representerade sta- terna.
Men å andra sidan torde varken ~ Ö R s ~ ~ ~ BA s BD B Alla o Balders ~ 6 fonder ~ - omkring 10 miljoner - ÖMSESIDIGT - Iiofvadkoator: STUREQATAN 8, STOCKHOLM, - tillhöra de försäkmde, som äro de enda d e l i e i bolaget och ensamma förfoga öfver vinsten.
Strindberg f å rätt i sitt hopp eller hö- gern i sin fruktan, att den parlamenta- riska kvinnan skall hänsynslösare %Ii mannen överallt söka minska försvars- medlen.
Om det är antagligt, att hon motsätter sig utövande a v våld mellan nationerna, så ligger däri en dubbel frontställning: motstånd mot &amp; it det egna starkare folket överfaller ett sva- gare och motstånd hos den överfallne mot det främmande våldet.
Det är för resten icke försvaret, som väcker olust hos man eller kvinna, utan den nödvän- diga förberedelsen, som allena gör det verksamt.
Försvar i nödens stund till sista man, till sista blodsdroppen, som det heter, vilja alla.
Men det är öv- ningsbördan och kostnaderna, som kän- nas tryckande, det är dem man strider om i alla stater, år ut, år in, icke om plikten a t t värna landet.
E n intressant kvinnlig belysning af hithörande stäm- ningsläge finnes någonstädes hos Ellen Key.
Hon skildrade för många år till- baka en upplevelse i en utländsk fa- milj, som grep henne starkt och med stridiga intryck.
E n tysk eller fransk mor, j a g minns e j vilket, lade i hennes närvaro handen på sin unge sons hu- vud och förklarade med en röst och blick, som e j tilläto något tvivel p å all- varet i hennes ord, att hon med glädje skulle offra sin son för fosterlandet.
Om jag ej minns orätt, antyddes i fort- sättningen, a t t näppeligen någon svensk moder skulle tala och känna på liknande sätt.
Men mycket har förän- drats sedan dess, och nu skulle scenen kanske icke väcka stridiga rörelser hos Ellen Key själv.
Ingen svensk man med en ståndpunkt så långt till vänster som hennes torde v a r a så varmt besjälad för vårt lands militiira värn som hon och ha en så levande insikt om nödvän- digheten att möjliggöra det genom of- fer och förberedelser.
Det framgår a v hennes attalanden i Folkets hus för nå- gra månader sedan.
Hon vet bättre ä n de flesta svenskar genom egna erfarenheter vad ras- och gränsmotsättningar vilja säga.
Hon och andra föregångskvinnor visa att det ej är tankens och viljandets grepp om offentliga och ideella ting, som förslöar och förkrymper sinnet på denna punkt.
Tvärtom, det är bristen på allmänt intresse och ansvar som gör kvinnan trångsynt och likgiltig i detta avseende, ifall hon ä r det mer ä n man- nen.
Och ifall det är sant a t t den sven- ska kvinnan är klenmodig och blödhjär- tad och blott ryser som den strindberg- ska modern, hustrun och systern för de blodiga ” slakterna ”, när det gäller a t t upprätthålla Sveriges nationalitet och kultur, då återstår intet annat ä n a t t uppfostra henne till bättre insikt och större ‘ nationell samkänsla.
Och det kan endast ske genom a t t hon ak- tivt f å r deltaga i arbetet p å statens och samhällets utbyggande och hägn, och därvid se vad som hotar och botar, vad soin brister och är a v nöden.
Ty ingen passivt mottagen lärdom be- tyder något i jämförelse med den som niänniskan lever sig till.
En kvinna i böhmiska lantdagen.
Den kända ung-tjeckiska författar- innan f r u Vik-Kuneticky har invalts i landtdagen som representant för kretsen Jungbunzlau, så lyder den sen- sationella nyhet, som nyligen gått ge- nom pressen.
E n annan sak blir, om fru Vik-Kuneticky någonsin får ta sä- te och stämma i lantdagen.
Partiledar- n a inom församlingen h a förklarat, att hennes upptagande d ä r under nuvaran- de förhållanden är otänkbart, och möj- ligt är, att de få rätt.
N:R 4-10 öppet brev från Ellen Key till L.
K.
P.
R:s medlemmar.
Den 26 maj detta år stod i tidningen Idnn en artikel af Ellen Key med titel: ” Skada till sin själ. ” Denna artikel gav upphov till en vidlyftig diskussion i pressen, och med anledning härav sände Ellen Key till rösträttsmötet i Skåne följande brev och anhöll att det skulle uppläsas vid mötet samt sedan intagas i Rösträtt för Kvinnor.
Vördade - och i några enskilda perso- ner - älskade rösträttskvinnor.
Som åtskilliga a v Er läst mina ord om nutidskvinnan så som hade jag skrivit rösträttskvintaan och som j a g själv tyvärr sett dem brukade mot Eder, så har j a g ett behov att till Er fest sända en hälsning, som skall er- sätta de sippor, jag enligt en av Er borde h a strött på Er väg i stället för att smattra med s. k.
” hagelskurar. ” Sipporna äro nu slut p å Omberg.
Men gärna kransade j a g Era huvuden med i sitt flor stående guldbollar, för att uttrycka min beundran för alla Era insatser a v kraft, klokhet och hänförel- se i rösträttens sak!
Som det vore an- språksfullt att sända Er några a v de ” förgät-mig-ej ”, som nu också blomma, vill j a g istället nöja mig med att på- minna om mitt ofta uttryckta rösträtts- intresse och berätta Er, att jag nyligen svarat J a p å frågan om j a g ville un- derteckna en internationell protest mot a t t suffragetterna e j behandlas som po- litiska utan som kriminella fångar.
J u s t emedan jag ogillar suffragett-tak- tiken, torde detta j a visa att intet sätt a t t strida för v å r sak hos mig rubbar kärleken till rättvisan i allmänhet och vår rättvisa sak i synnerhet!
Mina ord om nutidskvinnan gällde således varken rösträtten eller - sär- skilt - rösträttskvinnorna.
De faror, vilka j a g påpekade, finnas för röst- rättskvinnor som för deras motstån- dare, för gamla som unga, för män bom kvinnor, för mig som Er!
Och ett av skälen, varför j a g önskar rösträtten snarast möjligt, är att, j u längre ett socialt stridstillstånd varar, dess fler faror medför det!
Men det viktigaste skälet, varför rösträtten hellre borde komma i dag ä n i morgon, det är a t t de många ypperliga kvinno- krafter, som nu måste riktas utåt, efter vunnen seger d å kunna riktas inåt, mot de stora mål för vilka rösträtten endast är ett bland många medel.
Först och sist det målet: a t t i ett rättfärdi- gare samhälle, i bättre skolor, i lyckli- gare hem kunna fostra ett starkare och sedligare, sundare och skönare nytt släkte!
Detta mål vilja Ni alla.
Men vad ni e j vilja inse, det är att man p å vä- gen till ett niål - isynnerhet om vägen blir lång - kan mista de värden, som det just gällde att föra oskadda fram till målet, på det a t t detta fullt och vackert må vinnas!
H ä r tänker j a g främst p å moderlighetens, runt i varlden a v många tidströmningar hotade värde.
Men även på alla andra innerlighetens värden, på själsf ördjupningens värden.
Att varningar för denna fara äro de behövligaste av alla är den visshet, som drev mig att skriva om nutidskvinnan.
Och jag kommer att a v ansvarskän- sla om och om igen höja samma var- ningsrop, bland annat av ansvarskän- sla gent emot den stora rättssak, vars m a r a seger ingen a v Er varmare ön- skar än Ellen K e y.
Balder har låga premier och &amp; liga vinstutdel- Balder kan beviija försäkring äfven utan l ä h ningar, hvilka pågått alltsedan 1892 och un- undersökning.
Hatvandeskap utgör ej hinder der de senare åren öfveretigit lO0,OOO kronor pr år.
för fönsägrllig i bolaget.
&amp; vm irvinniiga om- bud antaga (K R 402)
I ’ 1 N:R 9-10 BoSTBATT F O B KYIIPIPOB 3 D e svenska kvinnornas andra allmänna rösträttsmöte den i6 och 17 juni 1912.
I.
M ö f e t i Nackarps dal.
I 1 ” Män och kvinnor, samlade i Nack arpsdalen den 16 juni 1912 uttala si1 anslutning till kravet på politisk röst rätt för kvinnor och fordra dess ge nomförande under innevarande riks dagsperiod. ” Sådan v a r den resolution, son framlades och enhälligt antogs af den som vor0 samlade i friluftsmötenar paradis, Nackarpsdalen.
Ty så kar man med skäl kalla den smala dalen som med sina på båda sidor rätt brani uppstigande klippväggar erbjuder der förträffligaste akustik.
Tio tusen per soner kunna rymmas i dalen påståc.
det, och vid ett enda tillfälle, d å stats minister Staaff talade där, lär åhörar nas antal verkligen h a närmat sig den ria siffra.
Vi hade själva uppskattal deltagarna i vårt möte till sex hundrs men ortsinvånarne sade oss, att åt.
minstone ett tusen människor hadc trots det ogynnsamma vädret, der stötvisa blåsten och de ilande molnen som ständigt hotade med regn, samla1 sig kring talarstolen med de gula ock vita flaggorna.
Det kan väl vara a t t sol och varmt lugnt väder skulle ha lockat ytterligare några hundratal dit, men det synes som om de soni nu kommo, kommo a v verk.
ligt intresse för saken och av håg och lust a t t få veta mera om den rörelse som efter hand d r a r till sig allt folks uppmärksamhet och eggar dem till bi.
fall eller motstånd.
Och de ord som uttalas under mulen himmel, blåst och hotande regn få e n mera fast klang a \ vilja och beslutsamhet, då det är ord vilka liksom h ä r mdste uttalas, för atl till vidare kretsar bära bud om, a t t en reformide f r å n att omfattas af ett få.
tal blott, nu blivit en allvarlig fordran som framställes till hela landet.
Dylika beslutsamma ord uttalades i resolutionen vid mötet, och när mötel inletts med musikens smattrande ” Vi.
vat ” och Skåneförbundets ordförande f r u Anna Wicksell hälsade alla de närvarande välkomna, l å g under den blida vänligheten i hennes tal en ton a v allvarlig beslutsamhet och mognad föresats.
Hon sade sitt välkommen till alla.
med taktfull hövlighet först till dem som kommit långväga ifrån, men se- dan med vädjande tonfall till alla dem, som ännu stå utanför och som vi så gärna vilja få med.
Hon talade om att det finnes kvinnor, som själva ha det bra och som tyvärr just därför icke inse a t t andra ha det illa ställt.
Här- vidlag som ofta beror dock detta p å att de och andra, som likväl ej Rro avogt sinnade, icke förstå att kvinnans ställ- ning som samhiillsmedlem endast kan förbättras genom politisk rösträtt.
Och genom detta möte ville vi just söka nå dessa, som ej äro direkt emot, men ännu stå utanför.
Man skiille kunna kalla detta det första viirvningsmötst, det varigenom kvinnorna skulle upp- l å d a s och manas till ansträngningar a t t före 1914 visa sin vilja och antalet a v dem, som vilja rättvisa och utveck- ling.
Det passade väl in att talarinnan just här kunde uppläsa nyss ankomna tele- gram från fru Ann Margret Holm- gren,en a v de första som entusiastiskt, framgångsrikt och troget arbetat för saken, och från det Frisinnade ung- domsmötet, som just nu v a r samlat i Jönköping.
Det var en erinran om att såväl de äldre, viIka levat sitt liv i det samhälle, som behöver förbättras, som ock de unga, vilka skola dana samhäl- lets liv i framtiden, äro med i kvinnor- nas kamp för medborgarrätt!
F r u Wicksell lämnade så ordet åt L.
K.
P.
R:s ordförande, fröken Anna Whitlock och uttalade den förhopp- iiingen, att denna skulle bli L.
K.
P.
R:F. sista ordförande liksom hon varit dess första.
Froken Whitlock vidrörde först det iiederlag, soni kvinnornas sak lidit i riksdagen den 18 m a j i år, men alla ~ e t ju a a t t det gives nederlag, som bära i sig segerns frö.
” När den skånske Herkules i riksdagen svängde sin klub- ba och den visade sig vara av papier niach6 och förut använd i motsatt syfte ” sade hon - och utan att hon uttalade något namn gled ett förstå- endets löje över allas ansikten och alla njöto av hänsyftningen - “ då kunde nian i nederlagets ögonblick se lugnt Gch segervisst på framtiden. ’ ’ Kvin- nans politiska rösträtt vore en naturlig följd a v förra århundradets demokra- tiska genombrott, och h u r det ä n arbe- tas däremot, så spjärna dock alla förgä- ~ e mot s utvecklingen.
I själva verket kunna kvinnornas skäl för sin fordran på politiskt medborgarskap helt enkelt sammanfattas sålunda: ” Vi vilja ha politisk rösträtt därför att det är rätt- vist, därför att kvinnorna behöva den för sin egen skull och därför att landet behöver kvinnorna.
V å r ledarinnas ord ljödo kloka och kraftfulla och torde ha sjunkit djupt i allas hjärtan.
Efter fröken Whitloclrs i all korthet Atergivna, av väl utförda bilder präg- lade föredrag, talade f r u Benedicks- Bruce om ” Debora, en biblisk kvinno- sakskvinna. ” Talarinnan hade tänkt mycket och djupt över de kapitel av Domareboken, det 4:de och 5:te, som handla om domarinnan Debora, och gav en nog så åskådlig bild a v Lapi- dots myndiga hustru, hur denna på sin plats under Deborapaliiien fällde dom över Israels barn; h u r hon i stolt självkänsla sade till härhövits- mannen Barach, att icke han skulle vinna seger över motståndaren ” utan att Herren skall sälja Sisera i en lrvin- nas hand ” och h u r hon i den ryktbara lovsången sjöng: ” inga styresmän fiinnos i Israel, förrän jag, Debora, upp- stod såsom en moder i Israel. ” F r u Benedicks-Bruce anknöt till Deboras ståtliga historia en utveckling a v vad kvinnorna vilja, icke blott de högst be- gåvade, kraftnaturerna, härskarvil- jorna utan alla, som vilja frihet och framåtskridande, h u r de önska lika lön f ö r lika arbete, likhet i utbildnings- möjligheter, lika bedömande a v dug- ligheten hos niän och kvinnor vid till- sättande av platser.
Efter fru Benedicks-Bruce kom d:r Gulli Petrini, väl känd inom Skånes alla F. K.
P.
R. och a v alla, som tycka rim raska, orädda framställningar.
Bi- fallet kom spontant och kraftigt, d å hon trädde fram mellan talarstolens flaggor, ty, som sagt, hennes rediga, modiga sätt att uttala sig är känt och skattat, och det var många som gladde sig åt att höra, hur ” motståndarnas argument ” skulle söndersmulas och förringas a v hennes skarpa dialektik.
Till följd a v sitt ämne grep hon sig bgonblickligen a n med riksdagsdebat- ten den 18 maj och sysselsatte sig med var och en a v dem som uppträtt skar- past mot kvinnornas politiska medbor- garrätt.
Om den dagen innebar fram- gång eller nederlag veta vi ej, men det veta vi, att v å r fråga nu blivit en partifråga i eminentaste grad.
Ännu På centralstyrelsemötet i januari i år tIodde man att åtminstone några a v högern skulle rösta för kvinnornas rösträtt.
A r 1906 var det e j mindre än 69 av Första kammarens ledamöter, rom samlade sig om skrivelseförslaget till K.
&amp; iaj:t, men i år bröt sig icke en enda högerman u t u r partiet.
H r af Ekenstani hade egentligen rätt, när lian redan då sade: ” Rädas vi konse- kvenserna, böra vi e j ingå på preniis- serna. ” H a n insåg, att ” konsekven- serna ” osvikligt skulle leda till infö- rande av rösträtt för kvinnor.
Det har skrivits i en konservativ tidning, att d r Gulli Petrini i sin polemik mot hr Thyrens uppträdande den 18 maj ” sin vana trogen fällde en massa överord OM högerns handlingar och avsikter ”, men h u r högt somliga ä n må skatta h r T h y r h som nykterhetens och famil- jens vaktare, borde och torde man knappast undgå att polemisera mot hans Aamhällsmoral.
” För samhället är samhällsnyttan det enda bestäm- mande.
Kan man däremot e j bestämt tala om vare sig nytta eller skada, kan man låta rättfärdighetsskälen gälla. ” Att f r u Petrini tog skarpt av- stånd från denna uppfattning a v rätt- fiirdigheten, kan ingen kvinna för- tänka henne.
Hon citerade h r Barnekows yttran- de, ” att om kvinnorna fingo rösträtt och valbarhet till riksdagen skulle inlinnen få sitta hemma och vagga bar- lien ’ ’, och hon fann det angenämare att ha a t t göra med den som verkligen är motståndare a v övertygelse.
Hr Thy- r6n hade förut, då han som vilde in- satts i Andra kammaren varit f ö r kvinnornas politiska rösträtt, men nu då han a v ett landsting placerats i den Första, hade han tagit sitt förnuft till fånga under trons lydnad.
Vidare tog hon under behandling h r Kjellkn, som kanske i år v a r en smula mindre stortalig ä n innan mrs Ghap- man Catt liknat honom vid flugan p å ut- vecklingens hjul; h r Clason, som upp- repade sitt tal om kvinnornas eget rin- ga intresse, h r Lindman, som egendom- ligt nog e j klargjorde varför han, som ansåg att kvinnorna så utomordentligt väl passa till a t t utöva den kommunala rösträtten, frånkände dem all förmåga att begagna den politiska, och som för resten offentligt förklarade, att han e j menade vad han år 1907 sade om kvin- nans politiska rösträtt, och h r Nuström, vilken som ofta förut talade om att kvinnorna vor0 f ö r många.
Konsekven- sen härav kunde e j varit någon annan än den, att minoriteten allt fortfarande skulle ha rätt a t t hiirska över majorite- ten.
Mest förvånade hon sig i alla fall boer lir Hildebrand, som, själv akade- iniskt bildad, av en akademiskt bildad slRkt, chefredaktör för en stor tidning 3ch med alla möjliga kunskapskällor till sitt förfogande, dock kunde påstå, a t t kvinnorna ingenting gjort för a t t Förtjäna den rättighet de pockade på.
H r Hildebrand borde likvisst äga vissa Förutsättningar för a t t h a reda på, h u r kvinnorna arbetat för att skaffa sig G t t r e undervisningsmöjligheter, han borde känna till Fredrika Bremer-För- bundets 27-åriga verksamhet, för att nu icke tala om L.
K.
P.
R., vars organisa- tion är berömd ute i världen, och myc- ket, mycket annat.
Man skulle kunna ro, att eftersom den ene a v högerns, tarke män sade, att han e j höll p å rätt- färdigheten, och den andre, att han ej menade vad han sade, så v a r partiet i sin helhet ej så noga med ackuratess i 3åståendena.
D:r Petrini drog till sist len slutsatsen, a t t eftersom argumen- en äro svaga och opportunitetsskälen 3estämmande, bör det e j vara svårt att x y t a motståndet och v å r t arbete bör så ut på att visa, a t t v å r fråga vuxit jig så stark, att det är bäst övergiva notståndet redan under innevarande - iksdagsperiod.
E n gång under d:r Petrinis tal hade de dågula och gulvita flaggorna vecklats u t a v en vindpust, men under den sista talarinnans, fröken Sigrid Kruse, an- förande hängde de slaka ned och reg- net silade allt tätare och stridare.
Men åhörarna övergåvo ändå e j platsen, de sökte skydd under de täta valven a v de hokar, som kläda bergets sida, och åhör- de under sitt gröna skyddstak de frej- diga, friska orden, soni hade tillräck- ligt av sol och värme för a t t komma oss att glömma vädrets oblidhet.
Någon hade betecknat kvinnornas politiska rösträtt som ” den sista fruk- ten på gammalliberalismens träd ”; det var ironiskt menat, men det innebar en sanning, sade fröken Kruse, t y det be- tydde ” frihet åt allt folket ”.
Även frö- ken Kruse hade förvånat sig över h r Hildebrands tal om kvinnornas pockan- de, och hans påstående, att de uträtta så litet nyttigt arbete, r a r f ö r de icke bor- de ha politisk rösträtt.
Men s % sade h r Kjell&amp;, a t t ” hustrurna äro alltför nyt- tiga för a t t få politisk rösträtt ”, och s % vet man icke vad man skall tro.
Ett skäl varför kvinnornas begäran om po- litisk rösträtt icke beviljades, var ock- så det, a t t v i böra vänta, emedan män- nen så nyss fått allmän rösträtt.
Allt- så, ” din bror har fått vad han begärt, därför skall du vänta ”; sammanhanget iir svårt a t t fiirstå.
Och vi böra e j få vänta.
Överallt i världen vet man nu, a t t de rösträttslösas meningar icke bli gällande d å lagar stiftas, och man vet, a t t de som stifta lagarna sällan eller sldrig äro missnöjda med dem.
Kvin- norna hava nu fått klart för sig, a t t de måste äga medborgerliga rättigheter, därför att de måste arbeta med i sam- hället.
De hava l ä r t sig lyssna till de smås och de lidandes röster, de vilja hjälpa dem, men de kunna icke.
Vägen är stängd, emedan de äro kvinnor; de kunna e j längre nöja sig med den plats, de förut innehaft.
De ha politiska ideal, som de e j kunna förverkliga, emedan deras händer äro bundna.
” Hur länge skall en kortsynt politik hindra staten att taga emot de tiiiflö- den a v kraft som bjudes den? ” utropa- de fröken Kruse i sitt varmhjärtade, vältaliga anförande, och de orden kun- na kanske också anses som Nackarps- mötets och kvinnornas stora fråga till Sveriges folk.
Ellen Wester, Skåneförbundets sekreterare.
Det halvenskilda mötet i Lund.
Över 1,000 kr.
insainlade pä 10 minuter.
Det var beslutat a t t efter mötet i Nackarpsdaleii till enskild överlägg- ning samla ombuden från de a v lan- dets olika lokalföreningar, som närvoro i Nackarpsdalen, jämte andra medlein- niar a v F. K.
P.
R .. för att, sedan nian givit ett budskap utåt landet, vid detta sonimarting tillsammans rådslå om de mått och steg, som det tillkom L.
K.
P.
R. att taga under den närmaste ti- den.
Vid uppropet befanns a t t 85 ombud f r å n 33 olika föreningar vor0 närva- rande.
Mötet sammanträdde p å Grand hotell kl. 10 f. m. och öppnades a v L.
K.
P.
R:s ordförande, fröken Anna Whitlock, som ombads att leda förhandlingarna och omedelbart tillkännagav, att dessa komme att bliva a v strängt konfidenti- ell natur.
Till mötets sekreterare ntsågos f r u Elsa Alkman, Eslöf, och fröken Ellen Wester, Ängelholm.
Som presskommitt6 valdes fruarna Gulli Petrini, Växjö, och mara Lindh,,
4 Gävle, samt fröken Sigrid Kruse, Karl: krona.
Först upplästes anlända telegrai från fruarna Hanna Sjöberg, Borå Ella Billing, Ezaline Boheman och El ba Palmstierna, Stockholm samt frå Skaraborgs länsförbund, undertecknz av fruarna Andriette Floren, Jenn Lindberger och Jenny Velander, va: jämte en hälsning och lyckönskan frå Männens förbund för kvinnans polit ska rösträtt framfördes a v fru Louis Woods-Eecknian, soin också ombads a1 till ordföranden för nämnda förenini hr Ernst Beckman, framföra niötel tacksamhet.
Till behandling upptogs därefter prc grammets första punkt: Vad kan göras f ö r att visa att Sver g e s kvinnor önska rösträtt?
Opinion!
yttring till 1914 års riksdag.
Fröken Whitlock gav i korta d r a g e skildring a v det politiska läget i land6 och kvinnornas rösträttsfråga i förhå lande till detta, och härefter följde e på klara, sakliga inlägg rik diskussio om en planmässig agitation till 1914.
Sedan man diskuterat i flera timma] föreslog ordföranden att grundplåte till en deriionstrationskassa skulle p stället insamlas bland de närvarandt Detta förslag väckte livlig anklang, oc insamlingen sattes Omedelbart i gåni medels improviserade kollekthåvai tvenne studentmössor, som buros om kring a v unga, entusiastiska marskal Lar.
På knappa 10 minuter hade d fullgjort sitt värv, och ordf. kunde till kännagiva, a t t insamlingen inbragt del vackra suninian a v 1,055 kr.
i kontante och skriftliga förbindelser.
Detta meddelande mottogs säkert a. alla de närvarande med en känsla a ’ fröjd över att både de kvinnor, som nå got äga, och de, för vilka gåvan kanskc innebär en personlig uppoffring, ärc lika villiga a t t efter olika förmåga off r a för den gemensamma saken.
Då diskussionen om den första frå gan varit så livlig och långvarig, be slöto de närvarande a t t icke upptagi till behandling den andra punkten p: prograniiiiet: ” Vad kan göras för a t ännu mera ä n hittills utbreda intresse för kvinnoröstriitten bland landsbyg dens kvinnor? ” Och det fanns så myc ket större anledning till detta beslut som en del av den föregående diskus sionen kommit att beröra just dennr fråga.
Vid 2-tiden upplöstes sålunda dettr möte, soni hos alla deltagare kvarläm nat ett intryck a v fast sammanhållning kraftig arbetsvilja och ett levande i n tresse.
På aftonen hölls avskedsfest i Bjer red, staden Lurids eget lilla hafsbad På andra sidan havsbuktens upprördz vatten glimmade ljusen i ‘ Malmö, ock fast kvällen var mulen och kylig, lätc näktergalarna höra sina drillar.
@ Det kändes vilsamt och värmandc att efter dagens många arbetstimmai samlas vid festligt dukade bord i der ljusa salen och lyssna till de frisk1 klingande sångerna, a v vilka ett pai vor0 för tillfället komponerade och f ö r fattade.
Under supeen talade docenten Hilms Borelius för L.
K.
P.
R:s ordförande närmast med anledning av hennes nyss Grade 60-årsdag.
Hon tackade fröken Whitlock för vad denna varit och var för rösträttsrörelsen och betonade, vad rörelsen betydde för deltagarna däri, hur den bar dem och lyfte dem.
Do- centen Borelius nämnde särskilt att hon, när hon tänkte på dessa L.
K.
P, R:s samlingsmöten, alltid förnam den doft av sommar och blommor, som låg över det första centralstyrelsemötet i Göteborg, ett intryck, som hon sedan alltid förknippade med fröken Whit- locks person.
Fröken Whitlock svarade omedelbart med ett tack, vari hon inlade all den blida försynthet, den livande humor och den med dessa båda egenskaper N:R 9-10 ROSTRATT F Ö R KUINNOR De eneelska suffragetterna, för F ö r de konspiration anklagade ledar- iia a v Women ’ s Social aiid Political Union h a r saken utvecklat sig så, a t t Mrs Tuke liisgivits såsom icke varande delaktig, M i s s Christabel Pankhurst försvunnit, Mrs f 1 Pankhurst, Mr och Mrs Pethick-Lawrence dömts till 9 månaders fängelse i andra di- visionen jämte ersättning a v rättegångs- kostnaderna.
J u r y n hade erkänt renheten + a v de motiv, som föranlett handlingarna, många nya meblem- och anbefallt mild och lindrig dom.
Ome- mar Som miijligt.
; delbart efter utslagets avkunnande begärde också en stark allmän opinion ändring däri, särskilt så, a t t de dömda genast skulle över- flyttas till första divisionen och betraktas som first elass mis-demeaners.
Det hänvi- sades till ParnelE 1881, Stead 1885, Jameson 1896 och nu sist till strejkledaren T o m Mann, som uppmanat soldater till myteri och erhållit 6 månaders fängelse, som dock nedsattes till 2 månader.
En massa memo- r i a l och protester tillställdes regeringen; från in- och utlandet, f r å n enskilda perso- ner och korporationer, alla utmynnande i hegäran om de dömdas överflyttning till första divisionen.
Bland de många kända namnen p å den lista, som cirkulerat i utlandet för a t t ut- t i ycka protest mot suffragetternas behand- ling, märkas de f y r a svenska namnen: Hjal- Den frisinnade ungdomen ocl niar Branting, Ellen Key, Selma Lagerlöf, kvinnornas r ö s t r ~ t t s f r ~ g a.
Carl Lindliagen.
Och vare sig trycket a v opinionen ver- Vid det frisinnade ungdomsmötet i Jön kade eller regeringen kommit på a n d r a köping, söndagen den 16 juni, hade fråga tankar än förut, alltnog, måndagen den 10 om kvinnans politiska rösträtt fått e ’ juni övcrflyttades ledarna till första divi- framskjuten plats och e n värdig föresprå sionen och man trodde att de därmed skulle kare i fröken Gerda Planting-Gyllenbågt få åtnjuta den behandling, som i alla civi- vars föredrag om ” Kvinnan och samhälly liserade länder kommer politiska fångar arbetet ” åhördes under den mest spänd, till del.
uppmärksamhet och belönades med varm; Det v a r dock e j så; de tillåtas hava sina applåder.
egna möbler, kläder, böcker, tidningar och Efter föredraget antogs enhälligt föl mat, men de få e j lov a t t använda sina jande resolution: sekreterare eller mottaga brev och besök, I bestämd övertygelse att politisk rösträtt och va annat ä n de vanliga för alla f å n g a r i första barhet för kvinnor kommer att bli en kraft, icke ti divisionen, ett a v vardera slaget v a r fjor- splittring av personlighet, hem och intressen, men ti londe dag.
fördjupat och personligare firgat samhallsarbete a samlande betydelse, uttalar frisinnade ungdomsmötet Alla de övriga suffragettfångarna befinna Jönköping sin varmaste sympati for kvinnornas krav p sig ännu på andra divisionen, och det ar- full medborgarrätt.
För dess snara genomförande bä betas nu p å att få även dem förflyttade en energisk kamp fortsättas af de frisinnade.
till första och att f ö r alla, utverka rättig- Detta v a r den enda resolution, som f a t t a heten att anses som politiska fångar.
des under niötesdagarna, och för alla väunc E t t memorial, undertecknat av mer än a v kvinnornas rösträtt är det en glädje hundra parlamentsmedlemmar tiilsthlldes a t t intresset för fr8gan börjat vakna pi inrikesministern den 15 juni, och vid W. S. allvar hos ungdomen, som med sin tillsati P.
U:s stora möte i Albert Hall samma a v entusiasm och oförbrukad energi säker lag sade Mrs Tuke, a t t hon bemyndigats k a n hjälpa till att föra frågan e t t got 3llkännagiva för mötet att alla de fångna stycke framåt.
: uff ragetterna, de ledande inbegripna, skulle: öra hungerstrejk och att denna skullc a g a sin början den 19 juni, om e j deras i Meddelanden f r h V. U.
’ ordran dessförinnan beviljades.
Hungerstrejken sattes i verket och t v a 1.
Då det under sommaren är så g o t ioktorer gingo omkring i Holloway för a t t som omöjligt att komma i förbindelse mec itföra tvångsmatningens tortyr.
Denna centralstyrelsens till olika platser spriddt &gt;hyggliga strejk pågick flera dagar, innan medlemmar, måste V. U. till början a v hös * egeringeii till sist genom trycket a v den ten uppskjuta framläggandet a v de förslag som diskuterades vid det halvenskilda mö, illmänna meningen, interpellationer i par- amentet och demonstrationer fr %n suffra- tet i Lund, i vilket deltogo medlemmar frår cetterna tvingades att giva vika.
Den 24 skilda delar av landet.
uni utsläpptes suffragetternas ledare ur 2.
Den vid sista centralstyrelsemötet till, satta resefördelningskommitten hade sam.
’ ängelset och frigivandet h a r sedan dess manträde i Lund den 18 juni.
Det a v kom.
Iågått eller i andra fall överflyttandet till örsta avdelningen.
Mr George Lansbury mitten uppgjorda förslaget kommer att.
K.
P. har genom sin kraftiga protest i cirkulär underställas centralstyrelsens inderhuset mot den behandling suffraget- prövning.
crna fingo undergå gjort sig till hjälten ör dagen i deras led.
i &amp; beta för r&amp;trätten!
Nykterhetssaken och kvinnosaken, I arbetet för nykterhetssaken h a kvin.
l o r n a f r å n början tagit en verksam del och visat, att denna fråga låg dem v a r m t .om ijärtat.
De h a bildat egna nykterhetsföre- l i n g a r och r ä k n a bland sig många ut- n ä r k t a nykterhetstalare, a v vilka en nängd samtidigt äro varmt övertygade .östrättskvinnor.
Ty det h a r så småningom: %tt upp för kvinnorna, att de, för att runna u t r ä t t a något för saken, måste skaffa iig ett direkt inflytande p å lagstiftningen.
) ch även männen ha l ä r t sig inse, att kvin- immas hjälp först härigenom k a n bli verk- i g t värdefull.
På senare tiden h a r det allt oftare hänt rtt kvinnorna uppmanats att hålla röst- bättsföredrag p å nykterhetsmöten, och sär- kilt i sommar h a flera a v v å r a talarinnor ippträtt och talat rösträtt och nykterhet.
Så h a r f r u Ella Billing talat vid Brunn- bäcks färja, f r u Elisabeth Wrern-Bugge och ru J e n n y Velander talade i Skövde på nidsommardagen för 2,000 personer och d:r; ulli Petrini h a r talat p å flera ställen i imåland, d ä r särskilt bondkvinnorna visat i g livligt intresserade av frågan.
” Gud S s i g n e henne, hon har så r ä t t så; v i kvin- ior måste v a r a med, a n n a r s kommer det ngen v ä g med nykterheten ”, sade e n bond- iustru med sådan trohjärtad övertygelse.
ivinnorna börja vakna litet varstans i %rt land, men ännu behövs det mycken pplysning, och rösträttskvinnorna h a ett i k t arbetsfält ute i bygderna.
Norges första kvinnliga professor.
Fil.
d:r Kristine Bonnevie h a r i statsråd tnämnts till e. o. professor i zoologi vid niversitetet.
Norge h a r därmed erhållit in första kvinnliga professor.
örenade framstående klokhet, som ka- aktäriserar varje än så litet anföran- e a v henne.
Även andra tal höllos under aftonens IPP: för Fredrika Bremer-Förbundets ärderade ordförande, f r u Agda Mon- elius, för Nackarpsmötets övriga tala- innor, för de nitiska marskalkarna ch för dem, som med sina sånger bi- ragit till att höja stämningen.
Till ist upplästes ett brev f r å n Ellen Key, ä r i hon bortförklarade den artikel i dun, som givit anledning till så myc- en undran.
För att fatta både arti- eln och brevet behöver man hålla fast id de uppsatser Ellen Key skrivit i ‘ ankebiEders första del, och för att trö- ta sig själv måste man ihågkomma de rd a v utpräglad frihetsälskan hon en ing yttrade: ” Om en enda skranka mes, som hindrar en enda kvinna att i vad hon vill, så skall den skrankan rlla. ” AveBta-Erylbo F. K.
P.
R. hade Iördagen den 15 j u n i anordnat ett tal- rikt besökt halvenskilt möte i Krylbo god- templarlokal.
Huvudnumret p å program- met, som i övrigt utfylldes med musik, ut- gjordes a v ett föredrag över ” Kvinnan och sa.mhällsfrågorna ”, hållet a v f r u Ella Bil- ling och mottaget med livligt bifall.
Flera nya medlemmar ingingo i föreningen.
Ny landvinning, F. K.
P.
R. har bildats i Rönninge efter öredrag a v f r u Elisabeth Wrern-Bugge, Itockholm, och f r u Maria Dehn, Södertäije.
Roosevelt är för Ruinnofösträtten.
F r å n Oyster-Bay meddelas a t t Roosevelt: enom domaren Lindsay i Denver låtit för-; lara, a t t h a n är anhängare a v kvinnans lolitiska rösträtt och a t t det program, om h a n kommer a t t framlägga på det epublikanska konventet i Chicago, kom- uer att innehålla otvetydiga bevis härför.
Roosevelt h a r j u nyligen till en kvinnlig .crrespondent till Aftonbladet uttalat sig vad man skulle kunna kalla en annan iktning.
Han hörde vid detta tillfälle till en falang, som h a för mycken ” aktning tör kvinnan för att vilja h a henne mcd något så hoprafsat som politiken ”.
Men.
e n valkampanj k a n man j u liitt komma a t t indra åsikter.
L
N:R 9-10 5 S 6 S T B k T T FÖB KYINNOB Kuinnorösträttens ri ksdagshistoria.
Av Gulli Petrini.
Det stora flertalet kvinnor N.
1905 hrs motioner.
Ar 1905 blev vad rösträttsfrågans be- skottet vill härmed endast ”, hette det, och kommo med en något mer handling i riksdagen beträffar i mångt och mycket ett upprepande a v vad som hände år 1904.
K.
M:ts proposition till lösning a v männens rösträttsfråga överensstämde i huvudsak med 1904 års, och grundade sig liksom den p å de proportionella valen.
De frisinnade förenade sig om en motion med majo- ritetsval, och en mängd motioner med ändringar och modifikationer a v olika slag förekommo.
Men kamrarna kunde lika litet då som året förut enas om något beslut.
Hr Sjöcrona kom i Första kammaren åter med en motion, som gick u t på ett 500-kronors skattestreck, och som med- gav kvinnor rösträtt till Andra kam- maren.
H r Lindhagen förnyade också sin motion till förmån för kvinnans rösträtt och hemställde: ” att riksdagen ville i skrivelse till K.
M:t anhålla, det K.
M:t täcktes låta sär- skilt utreda frågan om beredandet a v rösträtt jämväl åt kvinnor vid val till riksdagens Andra kammare samt där- efter för riksdagen framlägga förslag i ämnet ”.
Denna gång var motionen underteck- nad a v ytterligare 57 medlemmar.
I motiveringen polemiserade h r Lindha- gen mot konstitutionsutskottet a v år 1904, som väl ansett att spörsmålet om kvinnans rösträtt borde beaktas, men ‘ ändå e j ville vara med om frågans upp- tagande i sammanhang med männens rösträttsfråga för att denna inte där- igenom skulle försvåras, i det att han påpekade, att det även då blott begär- des en utredning a v den kvinnliga röst- rättsfrågan och ett förslag en gång framdeles, vilket väl e j kunde försvåra männens rösträttsfråga, även om frå- gan upptages i sammanhang med den- na.
Men utskottsmajoriteten var inte medgörligare nu heller.
Den hyste all- varliga betänkligheter mot medgivande åt kvinnor a v politisk valrätt, men kunde dock icke bestrida att frågan förtjänade a t t noggrannt prövas.
” Ut- ” gentemot motionärernas uppfattning om kvinnans rätt i förevarande avseen- de såsom sin mening framhålla, att samhällets bästa allena bör v a r a den bestämmande normen vid bedömandet a v frågan om, vilka samhällsmedlem- mar böra tillerkännas politisk rösträtt. ” Vidare tyckte utskottet inte att kravet på politisk rösträtt för kvinnor vunnit någon allmännare anslutning bland kvinnorna själva och utskottet ville fortfarande inte försvåra männens rösträttsfråga utan tvärtom först se verkningarna a v männens utsträckta rösträtt.
Likaledes påpekades, att andra län- der, som förete med v å r a närmast likar- tade samfundsförhållanden, ännu icke funnit anledning att tillerkänna kvin- nor befogenhet att deltaga i det poli- tiska livets förutsättningar.
Utskottet hemställde därför ” att förevarande mo- tion icke må föranleda till någon riks- dagens åtgärd ”.
Men utskottet var långt ifrån enhäl- ligt.
Fyra ledamöter från Första 1- \ am- maren, h r r Säve, Lars Berg, Carl Ny- ström och Rydberg, förenade sig om en reservation a v följande lydelse: Då de skäl, som a v statsrådet och chefen för justitiedepartementet samt i enskilda motioner anförts för rösträt- tens utsträckning för män vid val till riksdagens Andra kammare, synas oss med styrka tala även f ö r medgivande av rösträtt åt kvinnor, hava vi ansett, a t t utskottet bort hemställa, a t t riksdagen ville i skrivelse till K.
M:t anhålla, det K.
M:t täcktes låta sär- skilt utreda frågan, om och i vilken ut- sträckning rösträtt kan böra beredas jämväl åt kvinnor vid val till riksda- gens Andra kammare samt därefter för riksdagen framlägga det förslag i äm- net, vartill utredningen kan giva an- ledning.
F y r a ledamöter a v Andra kamma- ren, h r r af Callerholm, Elowsson, Berg- ström och Staaff reserverade sig likaså veck- lad motivering till en liknande hem- ställan.
H r Blomberg reserverade sig blankt och h r Jonsson mot utskottets motivering.
Er Sjöcrona berörde frågan under den stora rösträttsdebatten i Första kainniaren, sedan h r Hasselroth velat uppta h r Sjöcronas motion med ute- slutande a v orden ” och kvinnor ” bland valrättsvillkoren, detta ehuru han ställ- de sig sympatisk till förslaget att med- taga kvinnorna, fast det nu icke vore lämpligt.
Hr Sjöcrona svarade här- till, att h r Hasselroth lika litet som ut- skottet anfört något skäl mot kvinno- rösträtten, varför han härvid ingenting hade a t t bemöta och förordade fortfa- rande sin motion oförändrad, ehuru han tydligen inte trodde på dess fram- gång.
Den föll också utan votering.
Hr Lindhagens motion om utredning behandlades däremot särskilt, en tid efteråt, så att detta år åtminstone en verklig diskussion i frågan förekom.
I Första kammaren fördes den dock mest a v motionens vänner.
Hrr Säre, Gustaf Axel Berg, Carl Nyström och Wieselgren talade alla för Första kam- inarledamöternas reservation.
Hr Säve bemötte utskottet och berättade, huru han, n ä r han gått hem f r å n det plenum, d ä r motionen slutbehandlats i utskoi- tet, sett en gatuscen, som han fäste sig vid: ” Det v a r en medelålders arbetare, han v a r illa klädd, blodig i ansiktet och halvrusig.
E n kvinna, sannolikt hans hustru, höll fast i hans arm, men han slet sig lös, stapplade över till an- d r a sidan gatan och i n på ett utskänk- ningsställe.
Kvinnan åter, med de av- magrade ansiktsdragen präglade a v ett svårt lidande, gick sin väg - antagli- gen till ett fattigt hem och hungrande barn.
Då stod rösträttsfrågan för mina ögon och jag tänkte: Ä r detta den rätt- visa, som man talar så mycket om?
Man vill utsträcka rösträtten till arbe- taren av aktning för hans människo- värde, men man vill icke ge den åt j använda ” Singer ” symaskiner.
Köp äfven Ni en sådan och Ni blir belåten.
kvinnan.
Då allt kommer omkring, ä r hon dock den bättre a v de två, och a v dem båda har hon det bästa omdö- met. ” H a n framhöll också att med de- mokratiens framsteg kan demagogien följa.
” Det gäller då att samla alla konserverande krafter för att bevara grundvalarna för det moderna samhäl- let.
- - - Men det skulle vara en god sak, om de konserverande krafterna, då den tiden kommer, i kvinnan skaffat sig en politisk medarbetare och bunds- förvant.
Kvinnan är till sin natur lion- servativ; hon är sparsammare än inan- oen och har mera ordningssinne.
Men nu är det dock sparsamhet och ord- ningssinne, som skapa och bevara egen- domen.
Kvinnan ä r mera fäst vid hemmet än mannen.
Men hemmet är dock en förutsättning för familjen. ’ ’ H r Sjöholm yrkade bifall till utskottets hemställan på de skäl utskottet anfört och påstod dessutom, a t t kvinnorna yt- terst sällan använde sin kommunala rösträtt.
Detta påstående bestreds a v ett p a r a v talarna och en a v dem fram- höll kvinnornas livliga deltagande i Etadsfullmälitigevalen exempelvis kort förut i Stockholm.
H r Wieselgren på- pekade, a t t d &amp; kammaren nyligen bi- fallit en motion a v h r Trygger om en grundlagsändring, som avsåg att möj- liggöra för kvinnorna tillträdet till lär- da ämbetsplatser, så v a r det föga kon- ~~ EAV (Professor ~ MONO) O N Oöverträffat medel för erhållande av klar och f r b c h hy.
’ Pris Kr.
3.-, 5 5 0, och lo.-.
FRANSKA PARFYMMAQASINEI Hovleveran t ö r 21 Drottninggatan P i, Stockholm.
Riks Tel. 33 09.
A h.
Tel. 311.
(KR 476) - martyr er.
Av Gertrnd Almqvist.
Det h a r hänt mig, att ibland grubbla över den frågan, vad den svenska kvinnan för- brutit för att i så hög grad, som sker, be- tzaktas a v mannen som en skadlig och fl- entlig makt, den d ä r bör bekämpas.
J a g har kommit till det resultat, att hennes överträdelsesynder äro f å och förlåtliga.
Det är en underlåtenhetssynd, i första ögon- blicket syns den bestämd a v en mild och nådig skickelse, som väger vågskålen till hennes förfång.
Den svenska kvinnan h a r ännu inte offentligt som martyr gjort sig förtjänt om det allmänna bästa.
J a g be- tvivlar inte, a t t hon, om det gäller, skall visa sig vara också den uppgiften vuxen.
De franska kvinnorna ha Charlotte Cor- day, Madame Roland och de många andra, som med ” manligt mod ” gingo till döden under revolutionen för rättfärdighet och frihet.
De h a Jeanne d ‘ Arc, hela folkets helgon, som ännu varje år inspirerar skal- der och konstnärer till bestående verk, och det är e t t icke allt för djärft antagande a t t tro, att den aktning kvinnan åtnjuter i Frankrike, s t å r i mera än ett samband med ” martyrernas förtjänster ”.
Det är sant, det säges hos oss med en viss skadeglädje, att det inte står så särdeles väl till med den aktningen.
Som bevis citeras vissa yttranden a v Napoleon Bonaparte, de moderna franska sederomanerna och på det yttersta i dessa dagar en fransk journalist, som kallar kvinnor (om de äro gamla och fula) för parias.
Bevisföringen brister.
Napoleon var, som i synnerhet i det sammanhanget borde håg- kommas, icke fransman.
De moderna fran- ska sederomanerna avspegla icke det bästa av Frankrikes seder, och journalister äro icke alltid gentlemän, inte ens de franska.
” Paria ” - mannen kommer utan tvivel att drabbas a v alla sanna fransmäns namnlösa förakt.
Också de gamla och fula kvinnorna Btnjuta i Frankrike synbart större aktning än flerstädes annars.
Visserligen har inte den franska kvinnan erhållit det avgörande bevis på mannens aktning, som ligger i att hon förklaras med- borgerligt myndig.
Men orsaken härtill är nog djupast, att hon knappt ännu på fullt allvar kräft den rätten.
Hon h a r inte förr- än på det yttersta i dessa dagar vaknat upp till medvetandet att hon också i lugna tider h a r en uppgift i det offentliga livet a t t fylla.
När detta medvetande blivit till- räckligt starkt och gripit tillräckligt mån- ga kvinnor, vore det opsykologiskt a t t tvivla på att den franska kvinnan skall tillägna sig sin politiska röstmyndighet med stimma grace, som hon tagit varja an- nan rätt, som tillkommit henne på andra och personligare områden.
Den franske mannen skall då liksom i dessa fall, under- stödja hennes anspråk, föra hennes sak till seger, och när den är vunnen med oefter- härmligt franskt chevalerie, hylla henne i hennes nya värdighet a v medborgarinna och samhällsmoder.
J a g skall inte h ä r göra det utan tvivel få- fänga försöket a t t bevisa, a t t i de få län- der, d ä r kvinnorösträtten genomförts, h a r segern vunnits a v kvinnliga martyrer.
Det är inte alla män, som fordra ett sådant mo- genhetsprov af kvinnan, om det också bor- de v a r a överbevisande för de motsträviga- ste.
Det kunde låta sig tänkas a t t inte ens det skulle vara till fyllest för den svesske mannen i sin prydno.
För en kort tid sedan häfdade svenska kvinnor i en tidningsdis- ltussion kvinnans r ä t t a t t i dödsnöd på ha- vet lika väl som mannen offra sina liv.
Kravet framställdes utan överord, i det upphöjda sinnelag, som ämnets allvar kräv- de, men det blev förhånadt, inte av den sanne svenske mannen, han som är dcn san- na svenska Iivinnans personlige vän, det är sant, men ändå a v ett slags svenskt masku- lin också känt under namnet Svenskelin.
Stackars Svenskelin, hur skall han kunna överbevisas om någon levande nutidssan- ning och över huvud taget om något annat ä n sin egen ofelbarhet och gudomliga sänd- ning, och det i en tid, då till och med påvar och konungar i all hemlighet torde börja tvivla på sin.
Det finns ett annat land, d ä r kvinnorna i detta ögonblick synas längre från målet a t t nå den politiska rösträtten ä n den sveu- ska kvinnan.
Det är Ryssland.
Men de ryska kvinnorna ha redan vunnit, vad v i hittills förgäves eftersträvat: miinnens för- troende.
När den förnyade riksduman framträdde år 1906, v a r det en bonde från ett avlägset guvernement, som var gång började sitt anförande med orden: ” Men låt oss inte glömma kvinnorna; de ha sam- ma rättigheter som vi. ” Bonden uttalade hela det nya ‘ Rysslands mening, det Ryss- land, som ligger likt de glimmande kolen under askan.
De kolen flamma upp än h ä r än där.
Ibland tycks elden släckt, men det är bara askan, som döljer den för en stund.
På bottnen glöda kolen rödare, och en dag stiger flamman mot skyn och visar världen det nya, f r i a Ryssland.
Det är inte t a l om där, a t t inte kvinnorna h a politisk rösträtt, nien de ha köpt den tillsammans med män- rien med sitt blod, med långa, tunga fän- gelseår, med skymf och misshandel och med Sibiriens köld och mörker.
Det är den ryska revolutionens kvinnliga martyrer, som h a vunnit för sina systrar medborgarskapet inom det nya, fria Ryss- land.
E n a v dem träffade j a g för ett år sedan i Paris i ett litet pensionat uppe på Mout- parnasse.
Det bodde nästan bara ryssar där: politiska emigranter, studerande och en och annan universitetsprofessor, och fle- ra av dem hade suttit i fängelse.
Fr %n början lade jag märlie till en liten smärt kvinna i s r a r t dräkt och ett ansikte, vars Alder var sv8rt a t t bestämma.
Hennes h y \ ar slät och kinderna skära, och ändå kun- de hon knappt vara ung.
Det låg Över dra- gen en underlig, tillkämpad ro, som inte hörde ungdomen till.
Det slätkammade hå- ret var gråsprängt, och de mörka Ögonen hade en blick, som tycktes komma f r å n ett otillgängligt djup i hennes varelse.
Blic- ken var oftast dyster, men lyste ibland upp a v ett leende a v godhet.
Miinnens linjer talade om en okuvlig vilja.
J a g frågade pensionatsfrun, som jag kän- de sedan gammalt, vem den främmande da- men var.
” Å ”, sade hon, ” vet n i inte.
Det är de ryska revolutionärernas helgon, Vera Figner.
Hon kom ut u r fängelset för ett år sedan.
Sedan hon kom hit, h a r det varit en ström a v landsmän var d a g för a t t söka henne.
Hon orkar inte t a emot dem alla, nien hennes rum är alltid fyllt av de vack- raste blommor. ” Efter den stunden märkte jag, att de un- O
N:R 9-10 RoSTBATT F O B KYInIHOR 6 selivent a v kammaren a t t icke också anse derii värdiga politisk rösträtt.
Motståndarna ansågo tydugen inte, att någon större fara för a t t motionen skulle gå igenom var för handen, t y de mobiliserade inte några mera framstå- ende krafter till försvar för sin non- possumus-ståndpunkt.
Utom h r Sjö- holm uppträdde på denna sida endast h r Fahlbeck, soni talade om hemmets betydelse och vidare förklarade sin ståndpunkt ifråga om rösträttsutvid- ningar: ” När den klass a v medborgare, som icke har rösträtt inen önskar att få sådan, med den intensitet begärt densamma, att fara uppstår för sam- hället, diirest den icke gives dem.
Då, men först då, är tiden inne att meddela rösträtt. ” Som han tydligen ännu inte ansåg kvinnorna farliga, var tiden Bn- nu inte mogen.
Slutligen påpekade han faran a v att valrätten säkert skulle medföra valbarhet och sade: ” Ja, mina herrar, kanske det vore angenämt, att halva antalet platser här intoges av damer, men äro vi verkligen färdiga a t t taga emot dem4 J a g betvivlar det. ” Kammaren avslog motionen med 89 röster mot 30.
I Andra kammaren talade h r Lindha- gen till förmån för sin motion och vän- de sig emot utskottets avslagsyrkande.
Emot utskottets tal om att samhälleta bästa och inte kvinnans rätt skulle vara det bestämmande, yttrade han: ” Men j a g ber a t t gent emot vad utskottet så- lunda sagt få erinra utskottet om, att frågan om kvinnans rätt till politisk rösträtt härflyter u r det gagn, som hon själv och samhället h a a v denna röst- rätt.
Sjiilva rättsfrågan och gagnfrå.
gan äro således icke två fristående frå.
gor, utan de samnianhänga helt och hållet.
De särskilda skäl, som i motio- nen blivit uppräknade såsom talandc för kvinnans politiska rösträtt, sam.
manfattas också i det slutpåståendet att kvinnan bör ha politisk rösträtt ’ därför a t t det ä r till gagn för kvinnan och till gagn för samhället ’.
Jag kan således icke förstå, varför utskottet hai gjort denna lilla föga genomtänkta ut.
vikning från ämnet. ” Vidare kritise rade han en del a v Andra-kammarre servanternas motivering och ville a \ denna endast medtaga ett uttalande ” att kvinnans rösträttsfråga icke fåi ställa sig hindrande i vägen för lösnin gen a v mannens rösträttsfråga ”.
Hi Staaff gick in på att avstå från der övriga motiveringen och instämma i hi Lindhagens yrkande.
Emellertid tyckr ga männen i pensionatet alltid vördnads fullt reste sig, då Vera Figner kom in rummet.
Hon syntes nästan bara vid mål tiderna, och ofta satt hon tyst.
Henne!
bordsgrannar dämpade samtalet för att in te störa henne, och när hon talade, godr och kloka ord, lyssnade alla liksom me (andakt, Om sig själv talade hon aldrig, och jag fick höra hennes historia av en av de unga som beundrade henne.
Vera Figner var för över tjugu år sedai själen f ö r den revolutionära rörelsen i sil hemtrakt.
Hon kunde elda kamraterna mod som ingen annan.
Hon höll upprori ska tal och förvarade i sitt hem kompro metterande papper och gäckade gång p: gång myndigheternas ansträngningar at komma de sammansvurna på spåren.
De var nog för att hon skulle bli gripen ocl dömd till döden.
Men dödsdomen förvand lades ” av nåd ” till livstids fångenskap.
De var en nåd, som Vera Figner ej själv hadi begärt, och hon tog avsked av sin mor, son hon trodde för sista gången, i det hon toi löfte av henne att aldrig söka utverka dei eftergift i straffet, som i de flesta fall kal rinnas efter ett antal fängelseår.
Vera Fig ner var myndigheternas oförsonbara flende och hon ville inte ha dem att tacka för nå gon gåva.
Då ville hon hellre dö.
Hon fördes till ett av Rysslands hemsk: statsfängelser, som hon själv skildrat i ei b ’ ruktan för att skrivelseri i alla fall; kulle kunna komplicera männens röst- * ättsfråga ha behärskat majoriteten i 9ndra kammaren, d å j u lösningen av nännens rösträttsfråga för denna gång rått om intet, ty flera talare avstyrkte; krivelsen på denna grund.
Hr Nydal iade dessutom ett längre anförande till ’ örmån för den sanna kvinnligheten; lan var inte ” vidare förtjust i de femi- lina neutrer, som sakna kvinnans bä-, ta egenskaper, utan att hava lyckats, illägna sig mannens, och a v denna t y p orde man med tiden få se allt för mån-: a exemplar, om kvinnorna dragas in i 3olitiken. ” Detta yttrande tyckte frih.
Bonde vara liksom toner från en för-: ången tid.
H a n phpekade också att tvinnorna redan hade kommunal röst- rätt, som de icke missbrukat, och att iet då ej fanns något skäl att neka dem len politiska, och han ansllg icke att jet v a r lämpligt att vänta med en re- form till det ögonblick, d &amp; den fram- tvingas a v dem, som anse sig därtill berättigade.
H a n liksom alla talare på lenna sida anslöt sig till h r Lindha-) ens yrkande.
Vid voteringen segrade 3mellertid utskottets avstyrkande hem- ställan med 109 röster mot 88.
Det engelska röstrStts= förslaget.
Lllmäa r ö s k &amp; f f för mön vid 21 Ars Extra Prima 3, Prima Alder.
Snskild motioo om krinnorösträtten?
Bornul Islärft.
Den engelska regeringen har framlagt itt förslag till införande av allmän röst- ätt.
Frågan om kvinnorösträtten har va- it föremål för omfattande debatter i kabi- iettet, debatter som, enligt vad det uppgi- ves, ibland antogo karaktären av häftiga ammanstötningar mellan de olika menin-: arnas representanter: Asquith och Chur- hi11 fäktade mot kvinnorösträttens för-: iimpar Lloyd George, sir Edward Grey, ord Haldane och Bur-.
Man talade till ich med om att regeringen hotade att prängas för att lämna plats åt en ny med Joyd George eller sir Edward i täten, Till, lut enades man emellertid därom att det lya lagförslaget visserligen icke skulle in- iefatta rösträtt för kvinnor, men att det å riidra sidan skulle framläggas i sådan form, r t t en enskild motion om rösträtt för kvin- ior utan svårighet skulle kunna intagas lagen och, om den vunne underhusets bi- ’ all, promulgeras av regeringen.
I den ’ orm billen nu erhållit betecknar den emel- ertid icke desto mindre en oerhörd ökning Sigrid Leijonhuvud SO Ar.
iv den engelska valmansktlren.
Denna rommer att växa från 7,410,000 till 12,032,000, Den 5 juli fyllde den kända författa- rlltså med 4,622,000 valmän.
rinnan Sigrid Leijonhufvud 50 år.
Rösträtt äger, enligt förslaget, varje För alla rösträttskvinnor är Sigrid medborgare, som fyllt 21 år och soni Leijonhufvuds namn knutet till minnet agelsk inder sex månader haft fast bostad eller av den ståtliga, högstämda kantat, som ’ est anställning inom valdistriktet.
Om hade henne till diktare och som hör samman med ett a v rösträttskongres- väljaren byter om bostad inom samma val- sen6 glansfullaste ögonbliek.
Sigrid iistrikt bibehåller han sin rösträtt.
Och Leijonhufvud fick som ung mottaga lyttar han till ett annat valdistrikt behål- många impulser från sin faster, den er han under sex månader sin rösträtt berömda bärarinnan a v den svenska inom det gamla distriktet, varefter han kvinnorörelsen, Sofie Adlersparre (Es- imedelbart blir röstberättigad på sin nya selde), och hade även glädjen att sam- 3oningsort.
Universiteten förlora sitt pri- arbeta med henne i hennes stora verk rilegium att sända särskilda representanter .il1 underhuset - en paragraf som skulle över Fredrika Bremer.
somma att kosta ett tiotal konservativa Som personhistorisk förattarinna har Sigrid Leijonhufvud gjort sig känd go- !agstiftare deras parlamentariska liv.
Oc !i nom en rad tungt vägande arbeten; det slutligen kan nämnas att lorderna erhåll?
sista i raden är Erik Sparre och Stina valrätt, men e j valbarhet till underhuset.
Vid första läsningen förklarades billen Lillie, skildringar ur brev från Karo- linska t i d e a Fröken L. tjänstgör se- vilande med 274 röster mot 50. dan 1901 som vårdarinna a v Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens bib- liotek.
Hennes stora personliga egen Prenumeration i uttandet å RÖSTRÄT?
skaper göra henne högt uppskattad av f 6 R KYJMOR sker genom insändande av alla dem, gom komma i beröring med henne, och hennes litterära verksamhet Kr.
I: 75 i postanvisning tilJ tidningens ex- 1:ar förskaffat henne många beundrare, medithn, 6 Lästmukuregatan, Stockholm.
broschyr ” Les prisons russes ”, men inte enE innesluten i sin cell upphörde hon att arbe.
ta för och uppmuntra sina kamrater till mod och ståndaktighet.
Hon hade inte va.
rit länge i fängelset, då hon genom knack.
ningar i väggen av en sidokamrat lärde de ryska fångarnas teckenalfabet och så k u n de hon genom en post törmedlad av knack.
ningar trån cell till ceil meddela sig med var särskild av sina medfångar och mot.
taga deras meddelanden.
PB s å sätt och un.
der de studier som vor0 henne tillåtna skredo åren framåt, och Vera Pigners kran böll sig trots den dåliga födan och den då liga behandlingen nästan obruten.
Näi många år hade gått, fick hon genom tecken.
språket meddelande om att en manlig fån ge, som av sina lidanden blivit vansinnig behandlades med hårdhet och piskades stället f ö r att vårdas som en sjuk.
Ven Figner fann ett enda sätt att inskrida til hans hjälp.
men ett satt, varigenom hon pl nytt vågade sitt liv.
När vaktknekten nä.
sta gång kom in i hennes cell, slog hor honom i ansiktet, och slet frhn hans äräki uniforinsmärkena.
Straffet för ett sådan ’ brott var döden.
Vera Figner visste det men hon visste också att innan straffei verkställdes, skulle hon töras ut ur fängel set till en offentlig rättegång och vid dennt skulle hon föra sin medfanges t a l a n 3301 gjorde det, och hon vann sitt syfte.
Der vansinnige fördes tW ett sjukhus, dar har flek rona mänsklig behandling.
Cher Vera RA.
Collijns Figner föll tör andra gången dödsdomen, men den ändrades på nytt tÜI livstids fän- gelse.
Till sist blev ändå Vera Figner ” av nåd ” befriad från vidare fängelsestraff.
Hennes gamla mor, bruten av sorg och år, hade inte längre kraft att hålla det löfte hon givet sin dotter.
När Vera Figner för andra gången stod inför domstoien dömd till dö- den, trängde ryktet därom till den gamla.
Hon fick veta, att hennes dotter anklagades för att ha begått handgripligheter mot en fångknekt, och hon kunde inte tänka sig detta annat än som nödfallsvärn mot en våldshandling.
Då segrade hennes moders- instinkt över hennes stoicism, och på hen- nes förböner trädde Vera Figner efter tjugii år fri ur fängelset.
Men då var hennes bästa kraft bruten.
Av vänner övertalades hon att lämna Ryssland, där i alla händelser polisens övervakan skulle bundit hennes händer från deltagan- det i den revolutionära propagandan, och i det fria Frankrike fann hon en tillflykts- ort, en fristad, där hon kunde ägna åter- stoden av sin kraft åt att inviga de unge i kampen, att giva dem i arv sin entnsimm, sin offervilja, sin tro P &amp; framtiden av del fria Ryssland och på alla människors för- brödring och åt sina unga systrar den dyr- bara gåvan av männens aktning oeh tack- samhet.
Marknadens bästa kvalitier.
StocRholms Hga Resandehem STUPEPLAN - Birgerjariinatao i9 - Qcwswtan i.)
Rikatel.
77 60.
A h.
Tel. 242 21.
Nytt - Fiirstklasslgt - Komfortabelt.
Rum fiån 2 kr.
till högre pris, Veckorabatt pives.
Högaktmhgsfdlt E. LINDORM.
Behover saxarna ladas?
Så vänd Eder till Svenska Skosulnings ?abiiken, Norrlandsgatan 21.
Skorna hämtas och hemsända efter tillsägelse på ailm.
24840 eller riks 6277.
Obs.!
Billiga priser och prima materidier.
(A. F. 776).
Vlpotrrlrkr Mrtsrlrrna &amp; Ponsionatrt Drottninggatan 94, 1 tr. rekommenderas.
Middag serveras från kl. halv 4-5.
Tiden kan dock än- dras efter överenskommelse.
A.
T.
86055.
Alcgusta RydeU.
(A. F.
777.)
MifLtER- CAP &amp; 16 Norrlandsgatan rekommenderas.
SFirskilda matsalar för damer.
Stors hyg ’ eniska Matsalar 1 tr., känt fiir s i n gods, vällagade mat.
nedre botten serveringafcer tyskt och svenskt mönster.
0bs.l Stor rabatt vid kop av kn- ponger.
0bs.l Ett omtyckt kaffe serveras hela dagen.
bppet t i l l k1.
en kvart töre 12.
Ivar Ohrnbergs Bokbinderi 4 Observstoriegrtan Stockholm.
E.
T.
8203 A.
T.
10482.
Utför allt vad till i r k e t hörer.
Upptodrini ocb i e n l s a - ning av kartor och planscher.
SpeclalitB: Forgylloieg fiir hand och press.
Klädsel av skriv- och spelbord.
Omaorgsinilt arbete och n) oderata priser.
(A. F.
796.)
Agne6 Hallbergs Modeaf ’ Mr Uppiandsgatan 25 rekommenderas.
Smakfulla hattar, moderata priser.
Sorghat@r på lager.
(A. F.
797.)
Allm.
Tel. 11602.
Den Svenska Hattndlen ” Mode de la Suede ” fyller alla anspråk, enkel konstruktion, ytterst praktisk, bögst elegant.
Enda lösningen, begär omgående prospekt och prover från Hattnålsatfären Mode de la Snbds, Hermgatan 26, Stoekholm.
Badläkare Clara Smitt-Dryselius Grevtureestan 24 E Rdrmunda Strixrt A. i.
422 % R. i.
R h n d a 84.
A. i. Rhunda 184.
Iijusinstitutet Hos alla bokbandlare: HEMUPPFOSTRAN Föredrag af Dagmar Waldner.
Prim 25 öre.
Ivar i aeietrömr Bokförlait A.
B., Stockltolm.
Rösträtt för Kvinnors nionde o. tionde nummer i n n e h a e r bl.
a.: Idealitet och arbetshåg.
Rösträttsgeneralen hyllas.
Av Ezaline Bohe- man.
Hos Mra Fels.
Strindberg, krinnan och kvinndrågen.
III.
Av C.
J. Engström.
Oppet brer frRn Ellen Key, De svenska kvinnornas andra allmänna röst- rättsmöte.
Av Ellen Wester.
Nykterhetssaken och kvinnosaken.
Den frisinnade ungdomeu och krinnornar, De engelska rösträttsfråga.
suffragetterna.
Kvinnorösträttens riksdagshistoria.
IV.
Orlli Petnni.
Av Martyrer.
Av Qertrud Almqvist.
Sigrld Leijunhavad 50 &amp; r.
Det engelska rösträttsförsleget.
Notiser.
Stockholm, Ivar Hieggniröma Bokiryckeri A.-€ %., 1919.
