# ID: svediakorp-per2508
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,035
# sentences: 1,963
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


J U L N U M M E R 1924:,,- N:r 12..
. '
.
Pri$ 25 öre.
.
.
Julens högtid är.
nu åter .inne.
längtan efter en frigjord mänsklig- hänsynslösa kampen: om brödet, är Ännu äges en känsla av förväntan " het, som .p ' rägIar tiden, ar det svart julen den högtid som stammer oss inför densamma.
Den betoning av att .saga vad som är det starkaste för till firandet av det gemensamma ar-.
litet mera gemensamhet med med- tidsandan.
betet för mänsklighetens frigörelse människorna, som varit ett särmärke Den ena vågen sköljer den andra, ur den trånga egoismen, som är allas för denna högtid, vill man söka hålla, dien om det är riktigt att de starkaste strid mot alla, till den sanna indivi- kvar.
Men man har alltid en sugan-.
strömmarna.
gå djupast, så ma de dualismen som ligger i framtiden de känsla av ohållbarheten inför allt som varit tvivlande-på rätteris seger och tillhör socialisinen, som Maxim mänskligt.
Hur.
förskräckt fragade - icke ' förlora hoppet.
Vart sökande Gorki säger.
" Inte- jag utan: -, i i.
man sig icke vid den första krigs- efter de riktiga vägarna inom socia- - är böijan till individen.s ' frigö- julen: Skola de kriga eller icke.
.
.
kmens idevarld är ej svaghetstec- relse.
Personlighetens utveckling: av under juldagarna?
Och undq julen - ken; utan dess pejlande,; tecken på alla sina m.6jligheter blir först.
: dA fick man svaret.
Ingenting var he- ait det gar pa ' djupet och likt ström- - en verklighet, när - bilde hjälte &amp; h ligt för kriget, kriget var det hagsta.
marna renar och samlar.
sig till den massa ha försvunnit, upplösts i en Nufrågarman ' sig, ' lioarefterför~ kraftsomförtillIjuset.
.
.
.
.
mänsklighet, dar individerna äro.
.
b,undna till varandra genom örnse- krigsjulen, oh man.
kan ha n3go.t- Julen har ju sedan urminnes .. tider kvar eller f i l något nytt ' hop@- .. om:-ati firats rhed hälsning till-den ilteiv.ijn- sidig aktning.
Denna känsla c julen kan ' vara - en brygga niellan.
: dande solen, till ljuset., Kristendor - aktning skall.
med.
tiden över @ att människorna i lindrandet av.
lidandet -: ' men ' forlade sin största högtid ' till bli ay !di@+ betoning, ty en.
.
simma tid, med sin filrkunnelse ' .om mänsklighetin$ " gemensamma reli- och till gemensamhet i " manifestatio- '.
nen för.
höjandet av - mä~nis ' ~ov.är~ dess gion ' må$t$:vira:.
fyynsprungen ur åt&amp;lösning för mänskligheten ur.
,.
*.
.
det?
.
.
.
.- förnedring och vandring i mörker.
den skönri ' och.
~ a k i s k .historien a om I det kaos ' av, ol.ika ' &amp; ömnhgai -.
: Då.
i socialismen ligger föfkun- ',.
deis egna st&amp; &amp; d$d: under ' lippet av mellan fasthallandet a v d e t nelse om förlösning u r andligt och andens kampfcr $in ffihet mot na- rAa maktspråket ' och msktu.t ' ivnin-.
m ?biellt förtryck och mörker,- dar turens .. blinda;.
.
och~~; ödeläggande.
mak-.
.
-.
.
.
.
gen, '.
och av fraintida:tank&amp;$ch ihdiYidn kämpar mot individ: i.
.dkn S. v .. ..,.
. '.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
ter. "
.....
.- '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_ _ _.
.
.
- -.
.- ........
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
... _ / .,.
.
.
.
.
.
.
- ._. '
.
.
.
.
;.
:.
.
...
.. -.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
-.
; .:.
.
-.
,.
.
.
-::.
.
.
.
_.
.
.
.
.
&gt;.
.
- !.
.
" ..:: '.
.
.
. '
- ' ' 1 ',: 1 .i ' r.
I. '
.
- a.
.s, ' _ A ' b ',,.
s.-.- &gt;.
.l.- 2 ..., .a.
l!
.
.
n.
.
.
, .-_ .. a ' I ' ' r Julen i ' mitt binkndomshem p &amp; lan:d+$i ...
.
.
-.
....
,.
. "
- Av: " in Margret.
. '.
.
.
idolmgren.
' - 2 i,.
s.
.
.
.
.
.
.
.
e.: q- ' ' i '.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.-.t-.
._ &lt; ...
.
.
...
,.
.
. '
..., '.
.
S.
j - .-,.
. '
r.
I- trivs att ' lysa:,så lång ' stutid på dagen, rad av göromAl, vartill ordet jul fo-.
.
.
.
.
.
.
.
.
:: - _: .-.
.
- - i v ' ara svenska julseder liksom i hela att .. gräs 0th blommor kunna.
leva.
l gadesi ' ...
vårt folklynne.
Vi lägga inte märke: ~ i o s t e n ta;.
ifrån.
o s s det efter .i.
.
Slutligen ' - inlidcles, jul &amp; på &amp; tt till det därför, att det a t sa gammait det .andra.,:.
.
och, vis med Luciafesten.
13 - decem- ....... och vant.
Men jag tror inte, att det På landet, dar den ena dagen mer ber.
Att fira Lucia ?ar-egentligen finns ett land i hela världen, dar liknar .den andra än i staderytar man ingen inheinsk sed i land, men julen firas mer stämningsfullt an i.
.
, battre-reda på allt - som kan bidraga.
som min mor vat från ärmla land, där Sverge.
Och om vi plötsligen, bleve.
till att skapa: högtid och fest.
Där " ~ussefeste * blomstrar, blev den utan allit julfirande, skulle vi säkert är julen: in mer välkonimen än i sta- antagen hos.
oss ..
Jag tror knappt att erfara, en ' outsäglig tomhet och sak- den,.
och också än.
mer b,ehovlig. '
At-.
mitt.
barnahjärta kunde fyllas, ' av nad; ' minstone minns jag frånmin barn- skönare känslor an vid synen av ' den Detta ljusa avbrott i den mörka dom den mest intensiva längtan efter vitklädda ' Luciabruden.
med.
de brin- vintern hjälper oss att övervinna.den julen, en längtan som delades av nande ljusen, som strillade i den depsession, som medvetet eller varenda människa pa garden, gam- gröna lingonkransen över.
hennes ut- om~dvetet uppstar.
i v h a sinnen, se- mal ' eller ung.
slagna hår.
Hon.
kom.
.Ungt fore daajde rika trädkr~norna .fällt sina I rnAnga och ansträvgande .veckor soluppgången och: bjöd kaffe ' pd löv bch sträcka sina nakna grenar gick allt i julens tecltk.
Det var sängen med mjuka bulla ' r och kakor.
rn$!
' $n himmel, dar solen inte längre " jultvätt " och " julslakt ', ' och en hel Nu visste m y, att * t ya&lt; bara .. ' j4; ' ' J ' ' ' '. "
.
.
.
- -.
.
- .- ...
&gt;,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
;.
.
.
.
.
.
.
.
.
Bet Ligger oandligt mycken poesi - ' ', ',,
MORGONBRIS dagar till jul, till " doppareda ' n ".
Och man hade hört legenden om det katolska helgonet, Sankta Lucia, som brändes p i bal för sin kristna fros skull, och som var alla fattigas skyddspatronessa.
Allt detta ut- gjorde en underbar blandning av mystik och verklighet för barnets f antasi.
Efter den dagen tilltog julbriid- skan.
Hade man julklappar att sy, fick man fa sig en " uppsittarnatt ".
för att bli färdig.
Detta betraktades som ett stort nöje med sin nattrak- f ering.
" Julbaket " var också nöjsamt me ' d alla de olika bröd- och kakformerna.
Pepparkaksgrisen var ju den roli- gaste, helst pepparkaksdegen var så god att äta som den var.
Den stora julutdelningen till går- dens alla underhavande, statfolk, torpare och fattiggårdens inbyggare, hörde också till juhöjena.
Då satt min m-or i köket, med en lång lista, och vi barn vor0 henne behjälpliga med att utdela matgåvorna.
De fingo en bit fläsk, kålhuvuden, kål- rötter, brödbullar, ljus m. m.
Alla små flickor fingo var sitt förklade, som vi systrar med svett och möda hade sytt under höstens lopp, och gossarna fingo en halsduk, som vi fållat.
Till alla gavs en röd och ' vit fvål.
Varje mor fick gåvor i förhål- lande tilJ familjens storlek.
Allt- sammans stoppades i en medförd säck och lades pA kalkar, soin dro- gas av glada barn.
Sill och kabiljo och mjöl utdelades i matboden av inspektorn.
Detta skedde " da ' n före da ' ii 3öre doppareda ' n ".
Och slutligen upprann den efterlängtade dagen.
Då skulle fåglarnas havrekärvar vara uppsatta.
Det vimbade av vackra rada domherrar.
Det var annat an stadens ruggiga gråspar- var!
Och alla husdjur fingo en extra julförplägnad.
Aven de döda skulle ha sitt - en Eten gran eller annat grönt på gra- varna.
På kvällen samlades husets folk i förmaket, dar Ijusen i kristallkronan ' vor0 tanda.
Min far läste då en vac- 3 ker julbön med be- rattelsen om Jesus- barnets födelse i krubban, hur han kommit till världen för att lära manni- skorna att vara goda och fridsain- ina och göra Guds vilja på jorden.
Det var en mycket hög- tidlig stund.
AZla kände oblandad andakt.
Och så öppnades Bruno Liljefors: SKRAMDA EÄVAR.
dörrarna till rnat- salen, där julgranen med sina 30 red före med en flammande fackla, små lysande vaxljus, sina röda.app- soin kastade ett fantastiskt sken om-.
len och hängande godsaker tjusage kring sig.
sinnet.
Och man dansade i ring Kyrkan var, som jag ciå tyckte, kring granen och sjöng " Nu a det bländande upplyst av talgljus i de jul ".
svarta järnpiporila i alla.
bankar.
Så dracks te.
De stora hade sitt Den gamle kyrkvaktaren gick flera bord, de små sitt med ett par brin- gånger omkring och " s,roppadefl nande barnljus vid.
varje barns " jul- ljusen med en ljussax, allt medan hög ", vilken bestod av ett vörtbröd han av alla krafter sjöng med i med snurror ' i hörnen, en saffrans- psalmsången.
Han * hade alltid da- kringla och pepparkakor.
gen till ara tagit åtskilliga supar för Sedan kom den muntra julklapps-, mycket, och var iförd en lang rock utdeliiingen med lustiga verser p i med röd krage och röda arniuppslag, paketen.
vilket allt beredde oss barn stort Och sist serverades lutfisken med nöje.
gröna arter, gröt med böna i och I den gamla lilla kyrkan - p3 smörbakelse.
SA nog var ' man mer den tiden till och med utan orgel - an mätt den kvällen.
.
.
var det i alla fall mer andaktsfullt Tidigt nästa morgon körde man an jag någonsin varit med om i eii vid stjärnljus och dombjällrors - klang julotta i staden.
Särskilt upphygg- i slädar till julottan.
En gång minns ligt var det nar församlingen sjöng jag att det var s3 mörkt, att en karl " Var halsad sköna morgonstund ".
Renare sang hör man sällan, Iiur en- kel den an i övrigt var.
Annandagen väcktes man av att socknens sjungande ungdomar kom- mo med en stor malad " BetIehenis- stjärna " med ljus inuti och sjöng det gamla svenska julkvadet: " Staffan var en stalledrang, Vi tackom nu sa gärna, Han vattna ' sina fålar fem, Allt för den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes an, Stjärnorna pA himmelen de blänka. "
En lång rad verser följde, vilka.
.Av Harald HaZZdit;.
D &amp; är liek hatuiligt; att arbetim- rörelsen i vait .laid främst har utpe- kat de besuttna klasserna, och - deras politiska språkrör, högern, såsom sin förnamste vmotståndare.
Därför liar ocksa kampen .komrnit.
att galla ned- brytande av de.besuttnas privilegier av olika ' slag: kamp mot den grade- rade rösfskalan, rustrattsstrecket o. d. samt strävandet efter att genom en social skyddslagstiftning bereda hjälp och lättnad speicellt i t de bre- dare lagren.
Denna kamp fortgår oavbrutet och inriktai- sig f. n. på militarismens undergrävande) folk- undervisningens demokratisering och strävan ' att .ge.
samhället ökat iiifly- tande över, produktionen.
Men i detta ' arbete, som närmast inåste betjäna sig av den politiska agitationen, ha vi; under det senaste årtiondet ' märld, ' hur svårt det är at ' t få ungdomen med sig.
Visserli- gen ha vi ' en:lovande ungdomsrörelse ined en talangfull .och entusiastisk ledning, men det ar ändå blott en droppe i. havet av de skaror,.
som ta sin niturliga .hemvist under röda fa- nor.
Arbetarehemmens ungdom är ofta politiskt indifferent och haglös och har ringa ' till övers av aktning för det sociala patos, som kanske, ' ' bar upp fars ' och inors arbete.
Saken är högst allvarlig.
Demo- kratin ar vart förnämsta instrument i samhallsarbetet.
Hur skall det ga, om i ' en framtid de röstmassor, vi be- höva, utebli: därför att vara barn: tappat htresset för den sociaIa kam- pen?
Saken, kräver en allvarlig: prövning; faran ligger till stor del hinsides agitationens nötta allfar- ' vägar.
Den " gamla goda tiden ", som det heter, hade nog sina ljusa sidor, men ocksa sidor s å.
mörka, att nog ingen ville få den Ater.
' .Men att påminna sig ljusa b ' arndomsminnen, det ar alltid kart.
Det m &amp; da först gärna, erkännas, att i alla tider har ungdoinens sorg- löshet ' tagit ut sin ratt.
Så, länge blodets snabba takt råder, leker, livet - aven: i .gränder och bakgardar - och man a r lycklig, ty ' man ieflekte- rar inte:- ' Låt oss därför ej vara opsykologiska och begära för mycd lcef av det unga slaktet.
Ävenledes maste vi erkanna, att den sociala kampen e j erbjuder sam- ma eggelse som förr.
Klassmotsätt- ningarna ' ta sig .ej s i.
groteska och upprörande .uttryck längre, sedan ett gammalt förnämligt kultuifolk som vart upplevat en mansålder av socialt reformarbete.
Arbetareungdomen gar i viss mening till dukat-bord och bäddad sang såsom: aldrig förr.
Redan växer det upp en generation, för ' vilka gratis skolmaterial,: fria bad och läkarevård,.
8 tirnmars,arbetsdag och obegränsade personliga friheter aro självklara saker,: .aven.
; om det en gång tagit fars bästa kraft att.
skapa fram dem.
Avsaknad och .brist är en.
god agitator, tacksamheten mot strävsamma fäder.
en betydligt sämre.
.
.
Men det är även andia faktorer, som spela in och.
.som.
' .göra att t. ex. 100,000-tal unga ' .kvinnor, som skulle behöva taga denna.
tidskrift i sin hand, dansa i vag med en axel- ryckning åt det - hela;:: menande att bättre: kan .inan .använda Sin ' fritid än aft läsa trdkiga tidningar.
Jag syf- tar på4idens vaxaitde sensuella lagg- ning, begäret - efter sensationer, som snabba och stora sko1a " avlösa var- andra.
Tidens nöjesbehov och nj &amp; ningsbegär får - ej - ses &amp; tt som en moralisk ' svaghet.
De ha sina fysio- logiska grunder i tidens " nerkultur ".
Man kan .förstå, att nar.
de unga flk- korna lämna sina arbetsplatser ' med skrivmaskinernas slarnmer ' i sina öron, för att inte tala &gt;om fabriksar- beterskornas.
nervslitaride,.
sjalsdö- dande - och mekaniska: arbete, så in-.
träder en reaktion, ett behov efter vederkvickelse och .ombytel helt an- norlui~da a n efter ett dagsverke i. forna tiders .hemarbete, då- ett delta-.
gande i husandakten.
eller en stmds samspråk med granngardstösen kull- de vara ersättnirig nog för dagens möda.
Och aven .i de hem, dar inte det niekaniska industriarbetet driver fram detta begär efter stimulans och sensation, .sa suggereras särskilt ungdomen av alit.
vad den moderna tekniken kan iistadkornina av snabbt f rainjagande sinnesretande intryck.
Dar är storstaden med sitt intensiva liv: ljusreklamerna, de prålande affischerna, .det sista biografdramat, löpsedlarna ' om.
atlantzeppelinarens färd, morddramat för dagen, det nya danspalatset, ja trafikens brusande fart, .männis ' kostrammen, belimin- gen, ja,.
allt .skapar en suggestiv känsla av livslust, hunger efter .njiit- ' ning ined något av samma forcerade tcinpo och starka.
fortissiitio.
som, ' ut-.
märkte den., gångna arbetsdagen.
Detta a r kapitlet om .människokraf- tens förbränning i takt med .w sti- gande sinneseggande kultur, ett .ka- pitel, som skrivits en gång i Egyp- teils, Roms och Heldas historia.
Det ar krafter, .som locka, blanda och suggerera.
Att ungdomed även från,,, proletära hem drages in i denna vir- vel och dar.
far en.
avledare för even- tuella sociala.
intressen kan ej und- vikas.
Saken ' är sa, mycket värre, som genom massproduktion och tek- nikens .skicklighet Atkomsten till alla dessa förströelser och sensationer underkittas och .förbilligas.
Biljetter till biograf- och danspalats, fotbolls- och boxningsmatcher, bilf ärder, varuhusens toalettnyheter m. m: representera inte längre frukter i något spärrat Eden; dit klarar man sig snart med en rimlig veckolön, sedan farsan och morsan fatt sitt.
Och .så.
rnumsai .. man .. i sig smulorna vid kulturens .bord,: även om det ar!
MORGONBRIS.
Resekost, som icke räcker fram till resans inål.
.
.
. '
.. Har kantates vår rörelse, anfrätes iiiifrån, och så vidmakthålles en inre ' fiende, som iever oberörd av de po- litiska segrarna.
Att de besuttna klasseriia .s.e ungdonlens politiska in- differentism ined .välbehag är uppen- bart.
Men nar vaknar insikten om faran, sa att vi om all denna kultu- rens b i l ~ g a trasgrannlåt kunna kan- na iiågot av det gamla järnbrukets s,meder, som hos Fröding klaga over sina herrar, som tröska .oss först.
som halm och laska oss seJn .ined sprit!
Något kan dock göras.
Arbetare- klassen kan och måste taga under behandling det lumpna profit- intresse, som sätter de retade nerver- nas hunger efter stiiiiulans p i aktier, som ockra ' på sensationslystnaden och för snöd vinnings skull tar konsten i de sensuella instinkternas tjanst.
Men på vad sätt?
Ja, man kan naturligtvis ej skaffa statliga organ eller kommunala, varken för vårt behov av vila, förströelse, njut- ningar, nöjen eller konst.
Ej heller kan man genom förbud ' eller ceiisur komma åt det onda annat an delvis.
Det har lyckats för statens biograf- censurbyrå, ty biograf ar icke konst, endast teknik.
Men eljest ar den vägen stängd.
Men man kan skapa en reaktion i allmänna opinionen mot den knoddana anda av smak, idélöshet och plumpt penniiigbegar, B&amp;O Liljefors: H A V S SL~ENDE ~ ~ EFTER EN ALFAGEL.
som .karaktarsframstalIare, under.
det att ' fjäskiga journalister rota .i deras primvail&amp;, s &amp; om de hörde till kul- turens .centrum, Och hela denna anda är inspirerad av profitlystna- den.
v a d ger lapp pa luckan, var äro kassapjäserna?
: ar frågan.
Inga tändande ideer från rampen, .intef sedligt eller, socialt patos, endast flinet .eller ' lustans svek.
Skall eii ung@m från tidens mest högt krä- vande etiska rörelse växa upp i en sådan atmosfär, ar ej den dag av- lägsen, da den ej längre förstår deii ande, sorp talar ur socialismens höga vadjanr Sak samma galler litteraturen.
Några få, vackra undantag blott be- kräfta regeln: förgiftande sensua- lism och kapitalistisk profitlystnad.
ligtvis " iUiterat ", så a ' tt skadaii blir ej sa stor, som man kunde förnoda pi4 grund av förlageils osannfärdiga reklainnotiser om " ny upplaga under tryckning ' ' etc.
Men.
den osunda, förgiftande brackandaii sprider sig, fonen far iiågot ytligt, respektlöst över sig.
Den " kvast ", som predikar den aiisvarslösa lustans suverinitet, därför att detta garanterar de basta recetterna och arvodena, den kvasten ar vår rörelses dödsyende.
Den gör vår egen ungdom till en hop flinande brackor, för vilka orden o111 trohet mot höga ideal, offervillighet ocli samarbete brattens och rattfardighe- tens tjanst blir obegripliga ord.
AMt det har sagda är rzaktionärt.
Men det är ej politisk.realdion, utan sunda sinnens reaktion mot den som dominerar inom konstnärernas Hur maste man inte förvanas över anda, som skapar indifferentism och och deras impressariers led.
Sar- skilt gäller detta litterahrens och teaterns män.
Fransett några fS heroer pi4 dramatikens fait, vad varde har val der1 konst, som i .var tid ': visas på scenens tiljor!
En teaterpjas .utav de sedvanliga.
M a - gen a v.
äktenskaplig troloshet och mer eller ' mindre kvickt gyckel, öyer äktenskaplig trohet ar nästan otank- bai.
Ju mer.
vagade och spirituella anspelningar i den skabrösa ' genfcii, desto b3ttre.
O c h de som ställa sina sk:ådespelartalanger i.
dess.a torftiga " idee &amp; !s4tjanst, huru omhuldas .de ej sasom nationens kelgrisar, beundras denna självtillit hos dessa skrivande herrar och.
damer, som vaga pilkalla nationens uppmärksamhet för sitt litterära skräp!
Vad ha de att ge en trött och vjlsegängen kultlir, som ställt allting under debatt och famlar efter auktori teber, medan hela grun- den gungar?
Jo, trams om gamla smAstadsfamiljer, herrgårdsfröknar, gottköpsmystik och först och sist: erotisk smörja och nar det blaserade sinnet ej godtar detta längre, rotar man i drif tslivets perversa skryms- len: detta måtte val bli sensation och succes!
Visserligen är svenska fol- kets stora flertal för sunt ocli lyck- ytlighet och decimerar våra kämpa- led, 0111 den får frodas ostörd.
M a n behöver ej skatta At läseriets bigot- teri eller kulturrädsla för att nian tar itu med dessa nedbrytande kraf ter.
Naturlig livsglädje och konstens frihet fil ej aventryas, mer.
man kan på samma gång bearbeta opinionen och visa, varthän det.bar, nar profi- ten f; lr exploatera dessa livsornr3- den, stödd pA kulturens egen nervösa åtra efter skärpt stimulans.
MA vi se denne vår inre fiende i vitögat.
Han ar stor och mäktig, rnen ' vår självbevarelseinstinkt skall en dag överyinna honom.
6.
1.
MORGONBRIS fest, i Sorrento.
Av Linda .Öberg.
- stjärnglänsande mantel och juvel- gnistrande krona.
Verkligen drott- ninglik.
Och man anförtr0dd.e oss nied illa dold ' stolthet, att hennes garderob dessutom innehåller tolv andra, dyrbara dräkter och flera uppsättningar smycken.
Hon ar val kvinna, anser man, fast hon blivit Gudsmodern för världen, och hoil skulle evirldeligen vredgas, om.
hon nödgades uppträda utan tillbörlig glans vid festerna till hennes ara.
Vad skulle bli av Capo di Sorrentos ', by, om hon övergav den?
Man aktar sig allt att reta henne!
En skog av smarta, höga vaxljus omger henne, så ordnade, att ' vid tändning lågorna bilda symmetriska figurer.
s el lan ljuse11 i d e otaliga, höga silverstakarna, stå förf ärliga, moderna med naturliga och konstgjorda blommor hulLer cm buller.
Vid rampen, om jag får ut- trycka mig så profant, dofta .verk- liga tuboros.or och orangebl6mmor.
1 taket därovanför hänga tre glas-.
kandelabrar i dålig Napoleonsimita- For oss, naiva, allvarliga och oskuldsfulla nordbor fra.mstår alltid Xristi moder som.
en upphöjd, be- klagansvard, olycklig kvinna, värd vårt medlidande och vår vördnad.
Vi blevo av med ltatolicismen, innan den hunnit urarta alltför ' grundligt och vi äro annu en smula svärmiska gentemot madonnakulten som före- svävar oss som någonting rent, högt och rörande.
Ty vi äro, som allmäiit känt, naiva.
Den vuxne nordbon ser alltjämt ut som ett barn med dragens ännu rika utveckl.ingsmöjligheter och brist på stabiliserad typ, då sydlan- ningen redan som barn har typen klar, ädel, skakp och - åldrad.
Med ett ord: avslutad och utan utveck- lingsmöjligheter. '
' Jag vill nu för en klentrogen svensk publik, som om den ar guds- förnekare aldrig så mycket, likväl inte ens tillnärmelsevis kan mata sig, vad brist på pietet och andakt betraf- la.r, med d-en sydländska; svartögda, kroknästa folkmassa, som firade by- kyrkans madonna har i Capo di Sor- ren to.
Capo di Soi-rento - allatså icke ens Sorrento, utan en liten by på en udde söder om, den mångbesjungna staden - har en kyrka, och i denna regerar som förste person och högsta över-: het madonnan.
Kyrkan är byggd åt " madonnan med radbandet ", Ma- .donna del Rosario, och varken Gud: sjalv eller världens.
Frilsare har ett ord att saga inom dess grannlåtsbe- hängda murar.
I vardagslag ar ma- donnan enkelt och snyggt klädd och hennes son, som] ed Till vänster och dog för mänskligh.eten, även han i glasskåp, grann och fin som ett kotiljongsmärke.
Altarna äro av mångfargad, utomordentligt arbetad marmor, ha sidendukar me ' d meter- breda, sydda eller knutni spetsar, meterhöga, antika stakar av gediget, Aldersgult silver, vax- och pappers- blommor - och förskräckliga, bil- liga, gröna glasvaser, sådana man an i dag hittar hos oss i avlägsna lanthandlar.
Omväxling förnöjer.
Men den 11 oktober firas madon- nans fest och då blir det en smula står på sin altarhöjd omgiven av rörelse i den fridfullt dammiga kyr- vaxljus och pappersblommor, med ett stelt, intetsägande ansikte.
och ett stelt, intetsägande barn p2 armen.
Hon har en snygg, men enkel krona.
Till höger om sig på kyrkans Iång- vägg - och den ar inte så värst ' lång!
- ser hon sig själv på ett mindre altare i ett litet, med vax- och .pappersblommor utsirat glasskåp.
kan.
.
Altaret och altarringen skiljas av från den övriga kyrkan medels han- gen, draperade som en gammaldags ridå i ljusblått och mörkblått, i vitt och purpur, med tunga guldfransar och veck och rynkor i det oändliga.
Madonnan har bytt toalett.
Hon ar sidenklädd i ljusblått och vitt med Madonna del Rosario.
+: * m 11u11.
I detta praktfulla och grannlåts- ' Landsväg utmed havet.
.
. '
-
M.
O .. R .. G :O - N B R I S.; -.
-.
dignande festens tempel vandrar en kärra far.förbi och tar i hastigheten helt.
vanlig,.
khakikladd, pojkq om- nästan med sig stegen, vilket vållar kring med en rastlöst arbetande en del inknsivt lidel&amp;efull ' a ord fran den överst på stegen vinglande, och dammvippa.
.
.
Redan den 11 på middagen av- Atskilliga pepprade meningar från fyrar man skott - eller oftare:.
lag- åsnekarrans ägare, vilket allt dock ger löst krut på gata.n i små nätta upplöses .i skratt.
Barnen stå över- högar, vilka man.
från .behörigt av- allt i skockar, de stötye med de min- stånd antänder, och med vilka man dre p å arinen, ännu ej söndagstvat- lyckas åstadkomma det.
helvetiska tade.
Det ligger onekligen en del oväsen, som är sydlanningens uttryck spänning i luften.
för intensiv glädje.
Trots festens Och klockan 6 pa söndagsefter- djupt religiösa karaktär?
saknar den iniddagen brakar det äntligen löst.
varje s l ~ å av r andakt, ty andakt är en,] ag skriver, och jag meilar brakar,.
Skott och krutexplosioner från torget vid kyrkan, klockringning,.
massand.e och sång.
Skrik och skratt från gatan, sorl och tramp av steg.
Oupphörligt avbrott för nya krut- explos.ioner, frasande, dånande, smattrande-raketer som f$rga himlen med stjärnfall.
Ett.
solhjul: fördärvar förit ens ögon med sitt intensiva gnistregn, darefter ' spräcker det ens .örhinnor med de förfärligaste döds- tjut, jag någonsin hört.
Kärror, droskor, bilar med plymer och grönt, marknadsstånd med avskräckande kex och en hel del frukt och leksaker - naturligtvis alla lned skramlande eller surrande bihang.
Virnmel av snyggt klädda, n u rentvättade indi- vider och genom tanda äreportar med skott och ' musik en procession, däri madgnnan- föres tillbaka till sin kyrka, sedan hon varit på promenad Italienska i festdräkt.
.
i trakten, åtföljd av en kardinal, by- sj21syttri ' ng, som synes dessa f riska, präster, lekmän, korgossar med in- bruna halvvildar mkd ' deras s6rglösa signier och årets konfirmander.
lynne och råa röster, totalt framman- Ingen ar allvarsam och ingen går de.
Lördagseftermiddagen och sön- i takt ut0.m.
fanbäraren - madonnan dagsförmiddagen äro upptagna av har egen fana i vitt och guld - som att.
resa äreportar i vilka mail inlett nödgas till ' en viss högtidlighet och karbid och vars IAgor,,man skyddar påpasslighet av sin tunga och be- med niångfä; gade små skärmar i svärliga .börda.
De smä konfirma- blomfarger eller.
i åttio- tionsflickorna i vita slöjor och .tanda talsfason.
Flaggor smälla i vinden, vaxljus titta .nyfiket upp mot alta- guirlander av färgad träull med men, då vi stS och skratta med glim- mångskiftande,.
elektriska lampor, mande tänder.
En av korgossarna, skogar av raketer, färdiga till som bär törnekronan på en vit siden-.
små.
tändning, salhjul och ' stjärnfall och duk, vill till varje pris avbörda sig jag vet ej alit vad glittrar och lyser.
den till en kamrat, som vresigt Mitt på landsvägen har en montör, nekar.
Gossen ser sig ett ögonblick för att avsyna en äreport, klivit upp oroligt omkring: ingen vill hjälpa, p å en himmelshög, f ankig stege och alla ha sitt att sköta.
Han placerar ratar och ' gestikulerar.
En åsne- då resdut törnekronan på ' sitt ung- -. '
'.
- Bild f r h Sorrento.
domligt borstiga huvud och går bort till landsvagsmuren, dar han i hast gör ifrån sig ett.
behov, återtar törne- kronan i sina händer och springer fatt processionen, d a r han, utan att väcka minsta uppseende, intar sin föregående plats.
' har över- huvudtaget ej observerats av någon.
Alltså ar hans uppförande fullt.
.
korrekt.
Processionen svänger in på hotell lets terass och dar vankas musik och E ?I belysning till Madonnans präst låter fråga, om någon vill fotografera Gudsniodern; det kunde göra henne ett stort nöje.
Kamera ha vi nog men tyvarr - verkligen fyvarr - intet magnesiumljus.
Mu- siken har avslutat en vacker katolsk hymn och klammer i med en rytm- stark, eggande jazzmelodi, under vars toner processionen ' fortsätter framåt gatan till kyrkan.
(Jag hö!!
på att skriva.
" under vars toner pro- cessionen jazzar hem med madon- nan.)
Nya raketer, nya skott, nya mas- sor, ny jazz.
.
Glada, skrattande, hojtande människor, kvinnor med små dödströtta, vettskrämda barn, som skrika med full hals, emedan de stackars små kräken ännu ej kunna uppskatta, sin hembygds s. k. reli- an &amp; a., (Forts. å sid.
18.)
.
. '
.
- Hon.
Stod .. vid.
fönstret.
ined.
lillan p &amp; armen:.
HO^ hade stått dai länge.
Hennes arni:började domna av bar- nek iygndi.
!Men det kande hon inte.
Gång eftki: annan satte hon munnen inof den isiga i~.~tan och andades bort frosten: En stund fick hoii p8 s i saft ett.iitet klart titthål utit vi- ge- Men snart vävde frosten sina sirliga mönster på det vata glaset.
Och så måste hon Ater andas sin varma andedräkt mot rutan för att f A utsikt.
.
En ihärdighosta hördes från san- geii, dar den nast rninsta lag i slurn- nier.
För var gång vande sig nio- dern oroligt om och betraktade tre- Sriiigen.
Men pA golvet intill spisen sutto de tvA äldre barnen och byggde cn lekstuga av de sura vedkubbarna från sagen.
- - Ar pappa snart har nu, main- nia?
fragade en av dem och gjorde ctt uppehAll i arbetet.
Men modern ömsade lillan på der.
andra armen och fortsatte att halla utkik.
Därute förberedde sig min- niskorna att fira julen.
Nyss körde storbonden .Nicke förbi med ett stort lass.
Han hade gjort uppköp till helgen.
Tank, han hade köpt ett hell lass diverse sakei- till julen, ett hell hästlass.
Hon såg efter honoiri med c11 lång blick och kände en tagg av hat i hjärtat.
' Nyss hade lian nekat lieme en liten .sädeskarve, som hon fått löfte om efter en veckas potatis- upptagning i höst.
- Nej, det ar inga tider att kasta bort Guds .gavor .At sparvarna nu, jag har .inte ens råd själv, hade liaii sagt.
Och hon, som hade glatt sig sa mycket åt den dar utlovade jul- karven.
Faglarna vor0 hennes stora glädje.
Nar de i.
snöyran burrade ut sina fjädrar och hackade mot rutan, var det som om hennes egna barn frysande ' ropat pA mat; Det kanske var onaturligt .. .det där, men Iion kunde inte hjälpa det.
Och så var det en annan sak.
Ho ' n .hade Greta och drog pA sin: kalke.
Som vanlig!
ar - hon ute och.
tigger inat for julen.
Från .gård till gard brukar hon gå och.
' skildra sitt elände ined sin gna1:liga ' stämma.
Idon stannar kalken utaanför " stugan och torkar nasdroppet med: sjalsnib- ben.
Skall hon verkligen ' komma in?
Nej, nu lägger hon repet: över axelii och stretar vidare i snön.
Fatti- Greta har fint väderkorn.
' Hoxi vet, att i den fattiga kaken med frost- rutorna finns intet att få.
:.
En bjällerkrans pinglar och en skjuts - sar förbi.
Fatti-Greta ger till ett förskräckt .rop och hinner knappt ur vägen.
Släden svänger mot kalken, som kastas i diket.
Fatti-Greta knyter naven:,pch rasar.
Nu far patrons främmande.
Det syns på den vådliga ' skjutsen.
Ur vägen här alla krakar !.
Nu kointner unga fröken från läroverket! '
Släden a r full av julpaket och gottkr.
' Vid herrgarden smäller ilaggzn mot den isiga rymden * och bj3l !erl&lt;ransens rytmiska musik tonar ut.
över nejden som .ett glacljefullt julbudskap.
Men den spröda bjallerklaiigen förmik ej väcka glädjekänslor hos alla.
Den långa arbetslöslieten pressar de fat- tiga, 6ch vart gjadjebud ar som ett h h mot de elända, som digna irnder brödbekymmernas börda.
Hustrun med det lilla 3arnet står fortfarande och tinar bort isen från rutan.
Hon vantar sin man, som ar ute .i ett mycket ömt2ligt ärende.
Han har gatt till liandelsrnannen för att tigga om ännu litet kredit för jul- uppkopet.
Man hade ju talat om, att fabriken skulle sattas i gang efter jul.
Var nu det dar ryktet så svä- vande, att det.
inte ens dugde soni borgen för några kronors kredit?
Hon gruvar sig, ' nar hoii tanker p5 möjligheten av, att han blir itckad.
Hiiru skall det.
då gå till julen?
Hon suckade och vande sig oroligt mot Sangen, där d e n lille stönade ' i söm- nen.
Hon kom att talika på familjen mitt emot.
Nu hade Jansson i ko- keriet dött .i lungsot.
Fabriken den krävde alltjämt sina offer,.
aveii om den stod stilla.
och slavarna voro hänvisade till, svält.
Vad skulle ankan ta sig till med de åtta barnen?
Nej, varför skulle hon klaga, son] hade mannen i livet?
Hon.blev med eris så glad och tacksam för sin lott.
Aterigen.
ställde hon sig, vid rutan.
Hennes blick, gick denna gang tvai-s över vägen till ' den lilla stuga, dar janssón nyss hade, dött.
Den toiv- Arige Henrik gick d a r på gSrden ocli skottade snö.
, Han putsade snöhö- garna, rhtndade.av och klappade nieci skovelil.
Han bemödade sig med att göra allt så snyggt oc:h trevligt som möjligt.
Var det för julen elier ' för att fadern nu skulle baras ut?
Lille Henrik hade med eiis.blivit så bråd- mogen ocli.
karlvulen .. Faderns långa sjukdom hade ' jagat bort all glattig- het ur hemmet. '
Nu sopade döden. '
'.
MORGO ' NBRIX - bort honom för, alltid.
Redan nu var det bestämt, att Henrik skulle sluta skolan och börja vid fabriken.
Aterigen fabriken!
Den var som ett illt dominerande viduiider, där den stod översnöad och .tyst, inbitet bister och hemlighetsfull.
Man hop- gades allt av denaoch förlorade allt.
Nu kom modern med hackat gran- .is.
i förklädet.
Hon strödde sakta .ut det på den vita snön, under det a t t Henrik stödde sig mot skoveln och betraktade tyst och begrundan- de hennes arbete.
Kvinnan med barnet gick bort från titthålet i rutan och kände något sammansnöra strupen.
Hur hart och .hopplöst var anda inte livet.
Hon Bredde ömt kl2iderna över den so- vande .pojken,, .stoppade ved ii1 i järnspiseln och ställde sig åter vid rutan.
Dar kom .den gamle smeden Hainpe.
Sannerligen h a e han inte en julgran.
Vad skulle gamle Hampe stannade han med en julgran?
- Nu.
utanför deras stuga.
Nej, han vek ju av och korn in på garden.
Hon hörde hans stapplande steg knarra på bron, öppnade dörren och bad honom stiga in.
.
Han hade .blivit gammal och vit, Hampe.
Hans vissnade händer dar- rade, nar han lade mössan ifrån sig på en stol.
Ja, han ville bara titta in och höra, hur .det stod till i den bistra tiden.
.. En julgran hade han tagit ' med sig at.
barnen.
- Nej, men kära.
Harnpe.!
Sitt ned en stund, SA far jag bjuda på kaffe.
Mannen ' min har gatt till boden och köpt.
- Tackar, sjag har ju förstas ingen ' bradska.
Då man blir gam- mal, stretar man.
inte längre mot tiden.
Hampe ' stödde armbågarna mot knäna och stirrade mot golvet.
Han såg så trött ut, tyckte kvinnan, som betraktade honom i smyg, ' under det att hon hällde vatten i kaffepan-: nan.
Ater knarrade steg ute p2 bron.
Hustrun lyste upp.
Hon kände SA - val dessa fotsteg och skyndade ut.
Det var mannen, som koni.
Han var tomhänt.
Dyster och .förbittrad gick lian förbi henne utan att saga ett ord.
Hampe höjde huvudet och hal- sade.
.Mannen sag honom knappast.
Tystnaden lag tung över rummet.
Ingen sade ett ord.
Mannen satf med knytnäven under hakan och stir- rade rakt framåt utan faste för blic-.
ken, - Nej, jag kan nog inte bjuda på nagot kaffe.
Det ...
det .. h m.
.
,, ' 9 har tagit slut, ' sade hustrun om en stund till Hampe.
Mannen reste sig häftigt och gick fram och tillbaka med tunga steg.
.-.
Vad tjänar det ' till att leka kurragölnnia med .varandra.
Säg rent ut som det ar.
.
Vi ha ingenting att köpa för,.
Ä r ' det nagot =att skämmas för?
Ar det jag som,bar skulden till, .att jag inte får något arbete?
Se ' n jag var en liten pys har jag trälat i den förbanriade fa- briken.
Vad liar jag f6r1et?
1nt.e ens kaffe till julen.
Inte ens det.
nödvändigaste att bita i.
Är det vi, som ska ' skämmas för det.
.
Har di-.
ter man ett helt liv At eil arbetsgi-; vare, som endast vill, tjäna pengar.
ar som, en fattigvård.
.Han tystnade.
Det var endast de tunga stegeil, som ekade mot det sotiga, låga taket.
Harnpe hade rest sig och stod där böjd och skumögd.
- Jag hade tagit med mig en jul- gran, sade han, - E11 julgran!
, Hahaha!
Man- nen skrattade .bittert.
- Jag ar en gam ' mal man, sade ' Hampe.
- Inte förstår jag mycket av tiden och kanske ligger det san- ning i .dina harda ord.
Jag vet bara, att i alla tider har den fattige haft det svart.
Va ' det nu kan bero pil.
Han tog.
.långsamt - sin mössa och vande den liksom tveksz.int mellai~ de stela fingrarna.
Ja, jag ville Men så fort vinsten sinalter ih.op, då bara titta in ett ' slag,, fortsatte han - Jaja, Haii far jag saga ett.
, ord,, så vailde sig igen och blev stående.
- Det har ar liksom inin sista jul.
Hans röst ' var ovanligt fast och lugn.
- Doktorn talte om, att jag, har åderförkalkning.;.
.
garnmelmaiis- Till varen ar det slut sjukan .. och bast ar med gamle Harnpe; val det.
.
hm.
.
Vad jag nu skulle ha sagt.
.
Jo, det har inte varit många, som har frAgat efter gubben på sista aren.
DA, jag lag i gikten, var ni de enda, som ' tänkte på mej.
Nu ar det min sista jul.
Och jag hade liksom tänkt att få fira den hos hm.
.
som bryr sig om.
någon.
en.
Och så .tog jag julgranen med:;: för barna: '.
Och det .för- stås, en utlevad ' gubbe ar U j barn förstås på sitt satt .. ' ', ' -.
.
.
. '
s l h han igen och struntar i slavarna.
Det ar sämre än under slavtiden, för ' då behövde slavarna inte bekymra sig om brödet.
Nu ska ' man guJbe- vars ha frihet - att svalta, ja.
.
' ha ha.
Och sa ska ' man skämmas för ' et ocksa.
- Men kara du, det finns de, som ha varre än vi.
- Värre!
Kan det vara varre an att vara utan mat - till julen?
- Men tänk pil Janssons.
- Just det ja!
Ar det nagoxi tröst för oss andra?
SA länge det gick ined vinst fick han arbeta, tills fabriksluften frätte upp halis lungor.
Nu stoppar man ned honom i jorden och sätter en annan på hans plats.
Och hustru och barn?
Nåja, ' det finns ju fattigvård.
Och det kan ju koinma på ett ut, då hela ens tillvaro.
och närmade sig dörren.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
.
' ... '
.
.
.
.
MORGONBRIS tårarna strömmade utför kinderna.
Med latta steg skyndade hon till handelsboden. '
Den gnistrande vin- tern svepte om hennes heta ansikte, människorna föreiöllo sa lyckliga, himlen var så hög och festlig.
Jul, jul!
skrek det.under fötterna för vart fotsteg.
DA hon kom hem, satt treåringen i Hampes knä; Han hade fått låna massingdosan och skrek högt av glädje.
Mannen.
var sysselsatt med att.
sätta.
fot ' på julgranen och de Sldsta barnen dansade runt om, upp- fyllda av julens ' .alla förväntningar, Lyckligast var Hampe själv, dar han satt och vaggade pojken på knäet.
Ute.
hade.
.det börjat skymma.
Frosten blev allt tjockare pil rutorna och kölden, smällde i knutarna.
Men inne strömmade glädjen ur varma hjärtan.
;.
...
De fattiga miste halla samman,.
hade.
Hampe.
sagt.
.
.
.
.
, ' '.
.
Tyst och kall sig ' vinterkvällen sänker över: jordens grus och frdn höga himlapällen stråla tusen.
stjärnors ljus, ljus i slotten ' och i tjällen, i pcilats .och furstehus.
.. - Men kara ni, visst får ni stanna ' hos ' oss, sade hustrun.
Hon hade tårar i .ögonen.
- Visst blir det någon rad, käre Hampe, ifyllde mannen hjärtligt och slog honom på axeln.
Han hade ett helt annat tonfall nu.
Inför en an- nans nöd förbleknar ens egen.
- - - och SA kanske det inte blir.
så .farligt för oss allihop.
Jag har sparat sä mycke, så jag reder mig i ...
åfininstone till våren.
.
, Inte SA mycket, så någon, behöver önska ' livet ur mig,.
.
.
nej, för, allan del!
SS ' om, ni inte misstycker " en gammal smed vid julbordet, så, skar jag be.att fil hålla kosten.
Och vill ni.
g5 med på ' att pyssla om Hainpe i, fortsättningen, SA är mitt och dit1 desainma.
De bada makarna stodo mallösa.
- Det ' är svårt att ta ' dej på orden, da du- sticker fram med mutor p6 det dar sattet.
Men stanna d u Hampe, ' så Iange du vill.
.
Vi be- höva en farfar At ungarna för den delen,,, Men helst.
.sliulle jag velat bekosta bjudningen själv.
.
' Det 1 jfisa tonfallet .. blev " mörkare, d ' å mannen berörde detta ömtaliga, ämne.
, ' - Jag vill vara med om en jul till bland människor, .fortsatte Hampe, Det blir liksom ...
vad ska ' jag säja.
.
.
min kvällsglädje och afton- vila.
Då man har spänt sig för en slagga ett helt liv, vissnar man fort, då nian släpper skaftet.
Han vande sig mot l~ustrun med en penningbörs.
- Och nu kanske du .viil skynda efter kaffet och annat, ' vad .du behö: ver.
Och du tar, in, juIgranen, sade han åt mannen.
-.
Kaffepannan och barnen sköter jag .. - Vänta!
.
, Köp något i matväg åt j ans sons.
De fat- liga och elända måste halla ihop.
.
, iiej, vad ar det nu att tacka för?
.
.
.
Du hjälpte ju mej, da jag låg i gik- ten ...
Ska ' du gråta, kvinna, när vi kunna ordna det SA bra.
Nu kan- ner jag, att det ar jul i ett gammalt skrumpet hjärta, kansk,e deil enda.
riktiga julen i ett l h g t liv.
Även gamle Hampe hade tarar.
i ögonen.
Hustrun tog tveksamt emot bör- sen.
' Hon tyckte nästan det var soin ilagot.
orattfanget.
Men hon såg I-Iampes glädje, tänkte på familjen Janssoi~s elände och sitt, eget.
Hon skulle ha skrikit av .gladje, men det satt en piopp.
i halsen av grat, och. '
.
U t.
.ur templel toner brusar, malmens.
klnng ftirkunnar frid; " Frid på jorden! "
stilla susar liksom förr i~id juletid; runt omkring oss bröder rusar mot varann i, bitter strid.
" Frid på jorden! "
jordens trälar: sjungit i tvdtusen dr; fridens .lov av skrymtarsjälar höjes nar fill strids de gdr; ' mänskan djupt i inörkref krälar, tror alltjämt .p6 fridens v&amp;.
.
.
hel fromt kall jag, som de andra, böja mltt knd, sri änglagod?
. '
'.
Hosiannasanger höja och se ' n ljufa brödrablod ?_.
Skall vi, bröder, längre drora Iwar i~id urblekt helgonstod?
Vi så säkert trott att friden skulle komma dock till sist; kärlek skulle Iiär i fiden - segra över våld och list.
' Annrr @ ar, i mörka iden vi vår tro fill slut har misf.
.
] ulljus stråla, stingen klingar, prästen ber av .p !mmal sed; anglar frid ' till jorden bringar, folken sld varandra ned; vtldets örn med svarta vingar rövaf bort vår tr.9 på fred.
.
,
MORGONBRIS Några reflexioner av Anna Lindhagen oc - nkgra S i olikt allt är, mot vad vi före- ställde oss framtiden, nar vi vor0 unga.
Vi trodde ju att utvecklingen skulle ga sa mycket fortare och .i stället har det gatt tillbaka.
M&amp;@, många fler an förr ha ingenstans, att bo och ha intet arbete.
Vi veta .oss egentligen ingen råd längre .. Nar vi se ungdomar fåfängt söka efter arbete, vill hopplösheten tränga in i oss obotligt.
Nar famil- jer f å känna sig tacksamma, oi de få tag i en delad lägenhet, milste, vi med förtvivlan tillsta, ' att den sociala frågan ser svårlöstare ut an iiiigonsin.
Det finns mycken likgiltighet för andliga tiig ' just nu, mycken ytlig och förvand nöjeslystnad.
Men måste vi icke döma milt, när vi inse, hur svart, hur otrevligt människorna ha det.
Och inför alla d m, som dock un ' der de mest prosaiska förhallanden hålla ut,fortsätta att förkovra sig ' för att få mer utsikt.att fa ett arbete, som hålla snyggt och prydligt omkring sig, oaktat trangboddhetens vantrev- Snad, miste vi känna beundran; Iösandet av det materiella problemet - att skaffa bostäder och arbete - synes oss överstiga var förrnaga oc11 våra krafter; så aterstir oss dock ' en värld, som ingen kan taga i f r h oss och.
som icke ar un- derkastad den bcgransningens lag, ' som atföljer var fysiska existens - tankens och andens varld, Den be- höver ej veta av nagra gränser, Läs och tänk!
Bliv en filosof!
Detta har åtminstone varje människa rat- tighet till, detta kan ej ens de vidri- gaste förhallanden tagas ifrån henne .. Bättre kan heller icke.
tiden använ-.
das för att förbereda oss.på den ny- daning, som dock en gång med ut- vecklingens lag maste komma.
Sja- larna vor0 kanske för otränade för att skapa det nya riket p5 .jorden, som vi föresatte oss, nar vi vor0 unga.
Det var kanske dock något, som fattades och därför kom miss- lyckandet.
Sjalarna vor0 kanske för m ar, -.
ijimma och innerst idne fälviska .. i rätta ' gudstjänst att ur jordelivets stallet för - offrande:, De voro; icke .. alla förhållanden arbeta fram de i heller så sannfärdiga, som behövdes: dem fördolda egendomIiga möjlig- för att blotta det falska och det heterna.
Då blir den tro vi utht be- orattradiga.
Vi miste tro, attdet ä r.
kilnna även den, av vilken vi innerst sh, att fördjupad sjalskultur skall leva. '.
kunna föra fram nydaningen, när ' den.
.
Denna tro och denna tanke åter- nästa gång fordrar att förverkligas.
.
finna vi hos en av våra yngre, mest.
.
...
.. uppmärksammade författare.
Det är De, som tanka och sliriva; nu och Pär Lagerkvists: vittnesbörd om vilkas ord galla något, fraqhålla.
" Den osynlige ":.
" jag a r rnannisko- som det viktigaste av allt.
den: and- anden! "
Iiga fördjupningen.
Vår ' svenska sierska Ellen Key har givit.oss~:en ' ~ny.
" O ljus, du som döljer dig inne i mig bok " Allsägaren ", en bok, ' &amp; icd.av.
och kampar mot mörkret, jag beder.
till dig! "
sorgen över mänsklighetens fall.&amp;-.
nom världskriget men uppfylld a v Samma farvissning som hos ~ l l ~ h nytt hopp och fly tro.
~on .. vidhål- Key att det enda nödvändiga är att ler allt hon förut sagt och lärt.
Hon själva fördjupa var själ finna vi hos star där blott annu starkare,,,anriu.
p o u l ~ j ~ ~ ~.
~.
mer övertygande, sedan hon .. genoin- " Den som rolöst jagar efter för- lidit med världen dess förnedring, ströelser, - förströr ej &amp; dast sina dess dagar som vinden förströr de fallan- skakats i sin innersta sjal synder och brott.
' Hennes tro liar.
de löven; - han förflyktigar av &amp; hallit stand genom provniigarna.
sin själ som förflyktigar det: Men den som n &amp; Hon tror trots alit att det ärmansk- glidande ligheten själv, som skall förverkliga den helande, helgznde \; ilan i Sig.
ett gudsrike på jorden, att det ar här själv, han bygger även under vilan vart värv skall vala, icke da~bortom, upp sitt verk som iiaturen under söm- när: nen bygger upp hans kropp.
Och om vilket vi intet veta., människorna med hela sin.
känsla, varje uppbyggelsens verk är heligt, helas sin vilja uppleva evigheten i d e t må syfta mot tempel och var] -: .dens förnyelse eller endast mot den jordelivet och dar börjar forverkliga.
.
.
.
de drömmar, aningar och hopp,, vil- ringes rikedomar och hans timliga kas förverkligande man Iangtande välstand. "
(Ur De nya buden.)
sparat till evigheten, då skall - genom en ny religion - en ny tid börja.
Då kan släktet frimodigt se sitt öde i de stränga ögonen.
Då veta vi att, ingen gud någon- sin hjälpt oss men att .människorna skola hjälpa Gud; att allt hon kallat Guds kraft är hennes egen, ur djupen upphämtade, kraft.
DA veta vi,.
att det är människans.
. "
~ n u i o il je fors: W ' VID HAVET. '
', 8 ' ',, ' o or st. '.
.
... '
trista, gråa och armodsfulla, som skildringen ger.
form och * åskådligt liv it.
I fortsättningen blir stilen 1.ivli- ' gare, ofta pregnant, med förmåga att etsa in i läsarens siniie och före- - ställning viktigare moment.
Man ' marker snart, att här ar ingen vanlig.
rominfabrikant som för pens nan, med diktat stoff, intellektuellt och - artistiskt 0rdna.t ur synpunkten vad som gör sig.
Har ar en person, som har niigot.
väsentligt att saga; som han har - behov av.
Har ar en man; ' soin ' helt ' sakert personligen upplevt en stor - del av vad ' han skri.
ver om.
Romanens huvudperson a r med all sannolikhet förf.
själv.
Det är därför han är i stånd att ge Iasa-.
.
del.
ren en.
levande förnimmelse av skildrades verklighet.
HiivudinneliAllet.
ar i breda drag följande.
.
.
.
- En maleriarbetare, tillhörande en slakt, kand; för dess bristande, sin- nesja~nvikt och tydligen genom sin karaktärslöshet predestinerad att bli en mindrevardig arin ini ska, gifter- sig ined en ung, föräldralös torparflicka.
Man införes .i deras fallfärdiga, till människoboning ovärdiga stuga, uppe i obygden, tämligen långt fran den lilla kyrkobyn.
Lugnt men i hög grad gripande fortsatter sedan skil- dringen av dessa människors, enkan?
nerligen hustruns, kamp mot fattig: domen.
och,, armodet; Man får .veta.
hur de tre första barnen i spad.ålder falla ' offer för, de vidriga ' förhållan- dena.
Hur mannens.
dryckesbegär gjorde denne till ett veritabelt .kräk, med följd att hustrun fick uppehålla hemmet.
Hur slutligen tva pojkar, med nagra års mellanrum, .. föddes och ' växte upp.
Hur.
den, äldre ' av dessa, Magnus, ärvde farsslaktens egenskaper, men den yngre,: Sten, bokens huvudperson,.
danades och mognade med.
.grundegen ' skaper .. mer djupa och vasenskilda från .omgiv- ningen,.
aven om det slaktbetonade ofta skönjdes.
Skildringeil.
om de båda pojkarnas.
uppväxttid i hem- met, med en, del utvikningar, nara anslutande sig .till " det dagliga livet i detsamma, är synrierligen master- lig och levande, med många psyko- logiskt fina iakttagrlser både inom kan ' slolivet och i naturen.
Ur rent ' konstnärlig synpunlct nar förf.
, har högre an annorstädes i boken.
Faderns ödesbestämda liv gick: siiart ' mot ' en .katastrof.
Han slog under .ruset ihjäl sig.
: Hade i - despe- ratio- gått upp.
i kyrktornet och ramlade ned.
Aifarigernanget ' före-: ' ', ' ellen Key 75 dr den I I dec.
- 1924. '
På Ellen Keys sjuffiofemdrsdag kommer hell visst mänga arbetaretvinnor här i landet att med djup, och varm iacIpamhefs4yinsla minnas hennes insats och lioslånga arbete för raft och .. räflfardighet .pä olika omrdden.
De rleta, all hennos frihefskmu uarit det ansva~fyllda, att fÖr ?pnniZsen om den enskildes lycka och personllghetshavdande allt.
setts okh förbundits med synpuntten ut .det helas u d och allas bästa.
.
.
Litteratur .. Ragnar ländel: Den.
frdnga .por- &gt;en.
Tidens törlag.
Pris kr.
5: 75.
Med detta arbete har Ragnar .Jan &amp; del prövat en, ny form för sin föfkun: n.else, romanens.
: Man marker också ' genast p &amp; an- slaget - å de, första sidorna, at ' t förf.
ännu ej ' gjort sig fullt förtrogen med denna for honoin nya formgivning.
I allmänhet anses god rqmankoin- $osition,fordra, att förf.
själv ej per- sonligen framti.adei., utan överlater att ge uttryck åt det han vill fram-.
föra till de diktade personerna.
Rag- nar Jandel har på några stäl; leri, av sammanhanget att döma ej avsikt- ligt, brutit kompositionens.
ram och själv plötsligt ' börjat tala vid sidan om de diktade personerna.
Nagra fil fall av osannolikheter förekomma aven, som t. ex. nar förf.
låter en sexton Ars yngling vid sitt första offentliga uppträdande A ett politiskt möte i sin hemtrakt halla ett stort politiskt anförande med synnerligen stark polemisk skarpa mot en före- gående föredragshallare.
I - början ar stilen en smula tung och ovig med de ofta ' återkonimande, infinita sat- serna.
Den passai- dock val till det ', ' '
f aller som I bsenpåverkan, men smal: ter väl ' tillsammans med de övriga.
händelserna .under det logiska ut- vecklingsförloppet.
Sedan f å r man följa pojkarnas liv ute i världen, son1 mest består i arbetslöshet och försakelse,.
Den aIdre skymtar blott tillfalligtvis.
Modern fortsätter.
i obygden, ensam i siii stuga, den svåra och hårda kampen för det knappa livsuppehället.
Det ar den yngre pojken, Sten, soni blir inedel- punkten.
Trots att manga personer införas och att hela deii moderna arbetare- ' rörelsen med dess olika scliatterin- gar så smAnin,gom bildar bakgrund, blir det senare av romanen en ' stags jagform för förf.
Man följer ined in ' tresse den unge mannens vidare öden.
De yttre ' han- delserna äro obetydliga.
Den inre utvecldingen och personl.iglietskra- vets hävdande är det väsentliga.
Det * AV Sven Backlund; a r den ofta upprepade historien om den unge, fattige, ideellt lagde pro- Nar en ung dam - eller .en ung natur.
Gustav, Vasa lat en gång letärens strid - mot de samhälleliga inissförhAllandena.~ - Hans längtan herre - mottager .en .inbjudning av kasta.
en av .sina .ambassadörer i efter bildning och ljus, efter frihet mera ovanlig karaktär, ar ofta en av fängelse för att han uppträtt med och skönhet.
Han fangas av arbe- de första frågor, som staller.
sig: onödig lyx, Schweiz, som förbjudit iarerörelsen.
Blir ' gripen av socialis- " Vad skall jag taga på mig? '. '
Uii- alla ordnar, lat avsatta sin president, mens etiska rattfardighetskrav.
Arbetarnas befrielsekamp blir han derstundom är det angivet p å bjud- därför att han emottagit.
en utmar-.
varmt hängiven.
Småningom börjar ningskortet.
Understundom står det kelse utifran.
Ingenting ar ett folk han dock få, en viss skärpt syn pä endast: klädsel efter behag.
.
.
mera känsligt f ö r an för .sin.
vardig- vissa avigsidor hos rörelsens förfak- Sainma fraga s,tälles för .en arbe- het, Ett folk vill se sina .represeii- tare.
Det vaxer upp ' misstroende.
tarregering, nar den kallas .till, mak- tanter upptrada p4 ett satt som sva- Han blir tvivlande och skeptisk.
En- samhetskänslan blir större.
Han ten.
" Vad skall jag taga pa mig? "
rar mot dess egna seder och bruk Jag vill har icke tala on1 damerna Men om en klyfta går fram genoiri börjar ' orientera sig i mera .filosofiskt religiös riktning, som stundom.
får och deras toaletter.
Jag.
' saknar den nationen rörande levnadssättetj 0111 anstrykning a v, naivt troende.
Han nödiga sakkunskapen ..
Jag, .,inskrän &amp; dar finnas tvenne fran varandra.vitt blir allt mer ensam med sin Gud.
ker mig till att tala om mitt: eget " kön.
skilda sam~hallslagar, som leva under Många som läsa boken komma.
att Ty om jag bortser från uniformeriia vitt skilda förh~llanden - då .blir saga: den.
vanliga historien.
Den unge revolutionären, som tröttnade äro vi inan hä~visade till trenne problemet invecklat.
Hur skall.
en och ' blev " reaktionärw, som sövdes alternativ: frack, smocking eller helt arbetare upptrada i det offectliga li- av reijgionen, vars.
samhällssyn var enkelt min snyggaste kostim.
.
vet, på fester oc.h.mottagningar?
I för grund, vars primitiva kaiisloliv Har framträder ?roblemet i sin - frack, smoking eller i vardagsdräkt?
lättare ' fångades av Nietzchemora- En grinolle han svarar, att haii leris självgodhet an, av den gemen- diaboliska - enkelhet.
' Vad skall samnia solidaritetskanslan för arbe- en arbetareregering taga på sig vid icke bör upptrada alls, .. att han bör tarel&lt;lassens befrielsekamp.
Andra sina mottagningar?
Hur skall den hålla sig borta frAn alla festligheter.
slcola.
döma annorlunda.
" representera "?
Men det ar ett recept.
för grii~ollar~.
Säkerligen kommer denna ~ a ~ i y r - - - De äro gudskelov icke legio .. .Man- Jandels första roman att ägnas ' stor Lat oss inte sticka huvudet i niskan är av naturen gladlynt och uppmärksamhet; Man har stora anspråk och vantar buske11 och överlimna At kaffe- tycker om att roa sig.
Hon tycker mycket av den förf., som skrivit ' .skvallret att dryfta detta tema.
Fra- om att gå på fest.
Då och då.
.Det gan ar ingalunda av underordnad i r ett genomgående drag för allt V. " ' Vägledare ".
. '
a h ' ' ' ',.
klädseln var högtidsdräkt och att alla ordnar skulle tagas pa.
Följden.
var att hela afbetaregruppen var borta: Man hade varken ordnar eller högtidsdräkt.
Hela tillstallnin- gen ' var misslyckad.
.
Ty många av de mest eftersökta, som man velat spraka med vor0 inte dar.
N ar förra Aret Hjalmar Branting satt som ordförande vid.
kopferen- sen, anordnade oclcså han sin mot- tagning för konferensens medlem- mar.
För att få med alla utan att sara någon gjorde: han sin mottag-.
.
ning.
i form av en batfard på Geneve- SVANOR I BRIS.
sjön till den lilla franska badorten emot utan i stället s i siiianingom an- Evians.
Där hämtade bilar, som passa sig därefter.
Men om så inte förde gästerna upp på en skogshöjd ar förhallandet?
Om " tvärtom, arbe-) en hotellpark, dar man picknickade tareklassens enklare levnadssätt och vid sm&amp;bord: smörgåsar och ett friare umgängesformer innebära ett, glas vin.
Mitt i grijngräset: en dans- avgjort framsteg ur kultdrel] syn- bana.
Jag tror ocksa att man lat punkt, da bör det vara.en naturlig bränna av några raketer och illu- sak for arbetareklassens represen- minerade med lyktor emellan träden.
tanter att inför nati0nen.i dess helhet Alla människor vor0 eniga om att hävda fördelarna av detta enklare det var den finaste .mottagning, .som levnadssätt.
någonsin hållits i Geneve.
Det.
var Det Er ju möjligt a t t en fest p5 enkelt och storslaget på samma folkets h u s är, ' ur ' alla synpunkter g h g.
Det var i ordets.
bästa.
ine- mera givande och mera roande än eii ning en j o l l- f e s t.
I vardagsdräkt.
mottagning på ku ' ngliga Slottet.
Låt Dar var och en,.
kunde känna sig oss då enkelt och lAngsamt~.och ' för- hemma.
Och var och ' en.
serverade siktigt söka övertyga vara medmän- sig ' själv och man satt ' vid småbord.
niskor daroni.
på ' det sättet undvek man all " pla- Vi kunna kanske göra enIiten,bör- cgring " - d. v. s. just vad,som n &amp; jan i den riktningen genom att gi än .. någonting annat är ägnat att upp på kungliga slottet i .vardags- stamma ned.
festhumöret; t y det ä r kostym.
.
.
sällan någon människa är.
nöjd med sin, placering.
Alltid tycker.
hon.
att Låt mig taga ett exempel for att hon.
borde suttit ett pinnhal.högre klargöra vad jag menar: ' Nar för upp vid bordet.
Du skrattar., läsare?
några år sedan en förnäm engelsk Men visa mig den medmänniska, lord ' och tidningskung satt som ord- som är okänslig för,.
sin placering förande för Internationella arbets- vid ett middagsb6idi J a g har ännu konferensen i Genke, inbjöd han en icke träffat pil någon .så funtad kväll samtliga konferensdel tagare pa individ; fransett ' dem natui-ligtvis, en sinörgas och ett glas vin p2 sitt som söka utflöde for sin under- hotell.
Men han lät kungöra att tryckta fafänga genom att geuttryck $t sitt förakt för ' hela det sällskap .de.
kommit in i; ' Men det är - ' endast sillen i kapprock.
Och det måst; erkännas: denna värdering av mämiskor ar osym- patisk och odemokrati,sk.
O m man kan komma ifrån den genom en .. sil.
. '
.
.
mänskligt liv.
Även de allra, fatti- gaste försaka ofta det nödvaridigastc för a t t skaffa sig e n smula glädje: ett biografbesök eller en plym i hat- ten.
Och det är alldeles: i sin ord- ning.
.
Glädje och ' fest är ' lika nöd- vändigt för att levasom sol och syre.
Men hur skall jag festa?
Och vad sltall ' jag taga p i mig?
Jag tror, att det i regel bjuder eii - arbetarerepresentant.
emot att taga p å sig smoking.
eller frack.
: Icke dar- för att dessa plagg i och för sig äro: ' osympatiska utan helt enkelt därför att de icke ' passa i den ' ' miljö han lever, i.
Hans kamrater använda icke smoking, när de g &amp; pil-fest.
Varför Skall han göra det?
Varför kan han icke konima i en vanlig snygg.kavaj- kostym ?.
Tillvaratager han ' sin klass ' vär- dighet genom, att harma: seder som rada i en frammande ' miljö?
Om hans kamrater vorobjildna p8 denna fest, sa skulle de inte - kunna gå.
Ty de ha * icke smoking.
Och deha ' icke rad att halla sig därmed.
Smoking.
är saledes ett ' klassmärke.
Då inställer sig en annan fraga: innebära överklassens seder mahän- da ett framsteg i civilisation?
Då må icke arbetarna göra motstand där- ',, '.
.
~ n u i o Liljefors: ' ' ' ' ' ' ' ' ' S '.
.
.
.
.
15 M O R G - ONBRIS enkel åtgärd .som att servera vid småbord, varför icke genast genom- föra en sadan reform?
Människor ha emellertid i regel iiigen aning om med vilken ' försik- tighet man måste gå fram pil detta oinrade och hur mycket obehag, som kan stallas till, genom att man .på ett eller annat satt trampar i kla- veret Folk, som ha smoking, som ha frack och framför allt folk, som kanske strävat ett helt liv för att skaffa sig en orden eller tvi3 eller tre eller många, alltså folk med ordnar känna sig hotade till hela sin exi- stens, om icke längre nagra tillfalleii skulle erbjuda sig att få ståta med denna härlighet.
Det ar en omstan- dighet som invecklar framför allt kanske det internationella umgan- geslivet.
Bismarck har nagot att saga daroni i sina memoarer, nar lian talar om den ryske furste .. Gotsjukoff (eller vad h a k n u hette?).
Det ar farliga sina tuvor.
.
: Den som vill införa enklare och mänskligare umgängesformer i det offentliga livet har ingen lätt .upp- gift.
Vira arbetareregeringar ha att så smaningom lösa denna uppgift.
.
: Men den måste lösas med var- samhet och takt.
?A detta omrade gäller samnia lag som på alla andra omraden: man måste arbeta ' sig fram till nagonting som ar battrc och angenämare an vad vi nu ha.
Vi maste visa nationen var överlag- senfret icke endast betraffande ' ad- ministrationen och betraffande ar- betets organisation och ledningen av det industriella livet.
Utan aven be- 1 ...
-.
_ ...
_.
.
.
Bnmo Liljefoxs: BASTANDE Vi&amp;DOASS.
.
.
.
, träffande det offektliga urngänges- livet, mottagningar ' och fester.
.Till den andan ' kräves skapande fantasi.
Och framför allt ett levande ijltresse från kvinnorna, som komma .att förbli alla tiders .festkominittera- de och som ha att.
ge.
åt våra sam- inankomster någonting av sann en- kel och naturlig glädje, som skapar ett lyckligt heni.
Enligt min tro beror arbetarerörel- sens framtid långt mindre på frani- gangen av de teorier, son1 den burit i skölden an pil dess formåga att i sitt dagliga liv lysa och varnia inom sin nation.
Det är.
enligt min mening ocltsa innebörder1 i klasskampeii.
Det ar icke en kanipwnot en annan sainhallsklass, utan en kamp för att hoja och utveckla den egna sam- hällsklassen till den grad att deii blir ett naturligt attraktionscentrum i vårt nationella liv, dit alla skola dragas som söka efter jämvikt i sitt arbete och i sin stravari, som söka ett sunt och naturligt nöjesliv präg- lat av en so1,id .. idealism och en orubblig tro på ' människans godhet.
, '.
.
.
:.
Det hände i toc ck ho lm och va; för övrigt en nog sa alldaglig händelse.
För mangen.
kanske knappt värd att beaktas.
Men, för mig blev den en tragedi.
En av, dessa handelser, som i blixt&amp;lysning visar, icke SA mycket hur,samliallet ar, utan huru ' - dana vi, samhallsuppbärarna, iiro.
Jag steg p i sparvagneri vid Norra Bantorget för,, .. att .. fara till Sijder.
Vagnen syntes .fullsatt, varför jag stannade ' på plattformen, Vilka mina medpassagerare.
voro '.
eller huru de sago ut bekymrade mig .föga, ty jag.
hade fått fatt pil .en aftontiduing och.
det gällde att- fortast möjligt fa.
del av aftonens nyheter, eldsvådor, olycksfall,, självmord " och vanliga,.
mord, senaste skandalen och, .det po- ' litiska ovettet m. m., av ' den kost, soni.
våra andliga .dagsmatsedlar bjuda; Vid Tegelbacken .blev jag störd.
De flesta passagerarna, stego.
ur.
Andra stego.
pa.
Den sista, soni stannade pil plattformen;.
var.
en äldre, enkelt men dock snyggt kladd kvinna.
Jag observerade, att., hon.
stannade och liksom ville draga sig .. ' tillbaka,, då,, en annan i hörnet ' .vid vagnsdörren stående.
yngre dam sträckte ' fram handen och halsade liksom glatt igenkännande, .Den äldre syntes tveka ett .ögijnblick, men tog så den framsträckta handen, da vagnsdörren häftigt .skets upp och från vagnen hördes en gall, skri- kig kvinnoröst ropa: " Tank på vad du gör!
Om du.
ovillkorligen skall skämma ut dig själv, så bör du val Atminstone taga hänsyn till andra. "
Den äldre kvinnan släppte tlå.has- tigt den yngres hand; Konduktören, som varit.
inne i vagnen, kom och drog dörren till och jag .fick således tillfälle att ostört betrakta de tre ', ' ' ':,,.
.
.
Bruno ' Liljefors: ANDER I VASSEN.
.
.
MORGONBRIS: t 6 - =.
.
.
.
.
.
.
,.
-.
uppträdande.
Den yngre, väll~ladda dan!, till vilken de skrikiga orden tydlig.
riktats, s i g visserligen be- .svarad- - ut, men hon log ' mot den.
...
andra- .$tt, sadan t där akta, biniiligt.
Ah, vad min lilla flicka skall bli glad!
den var skön och ' livet underbart härligt hjartegott.leellde, som långt mera an En ' sA ' ri förtjusande söt docka med att leva!
ord sadei att hon var glad att få guldgula lockar och bl!
föigatmigej-ögon liälsa p &amp; henne.
De tvii minsta ' i hennes stora, lyiltlign Den äldre kvinnan drog sig.
emel- - nasta lika min flicltas egna ' - som barnaskara hördes stoja och leka-pi sin.
lertid undan at motsatta hörnet av s t o r a .sysier gjort i ordning At henne!
lilla kammare ovanpå, ute i köket pysslti- .plattformen,: sa at4 jag fick h 6 n e s Pr.ecis en ' sådan som hon sä länge önskat de hennes egen lilla hjälpreda, den hän-.
.
diga 15-Sringen, som nu skulle visa .vad ' ansikte.
D+ # bar vittne om, h&amp;t ' ar- sig.
och .de h @ varma, goda .vantarna At allt hon lart sig undcr sista skolkökstiden, bete, * öd och umbarande.
Det fanns ingenting av laster och abrott, ej hel- Fritz-pojken l.
Strumpor 2t ~xel, ' - kravatt med fisken och gröten .och dukningen av ler hat i hennes blick ..
Men .dess at John!
.Hon har, ya1 varit duktig, min.
julbordet.
Ute tindrade redan den första niera av sorg och lidanden; Meii rara tös, som p &amp;, lediga stunder hiiniiit stjärnan pA en blekbl5 himmel.
' Hoti skönjde detta, när hon blickade - ut genom, mot henne log den andra allt fort- med allt detta.
Och SA miknga andra paket se&gt;nl ' Inte fönstret, a t det häll, varifrån hennes farande sitt stilla, blida, goda leende.
.
Di slogs vagnsdörren på nytt jag vet, ens, vem som ' Astadkommit deni käcka .skolpojkars niuntra ' röster hördes.
Tank,, att I t u y a ordna.
, si .har.
for.
de häftigt upp och ut trädde.
: hon, soni alla.
, Det ä r nog andii bra roligt med nyss så hårt tillrättavisat.
Det var den ' har julen, som ger oss alla möjlig- sina, att Ila nog för i e t dag1iga:behovet en medelålders korpulent dam.
Hen- het att.visa var kärlek, vikr omsorg och och dessutom ha riid att vid.
ett högtid- ligt tillfälle iistadkomma litet extra och .. nes kläder och utsmyckning vittnade goda vilja gentemot varandra., " Mor " .plockade samman alla de olilta festligt, att ha ett riktigt hem, ettliem om stora tillghgar, men daiig smal.
Hela hennes uppträdande bar spår paketen, blandadc om dem i den stora med tillräcltlig plats, nied varme,:luft och av upplcomlii~g.
Hon stank ' av par- korgen, s5 att de skiille bli ungcfär jämt Ijus och fil vara sig själv, ' vara sin egen.
fym och det kom över mig, " då ' jag fördclade .emellan familjens olilta med- Och SA veta ' att alla amdra familjer hade s5g henne, en känsla av obehag.
lemmar, r.ar " tomten " iinder sina smA det likadant, att inga srnb barn behövde lustigheter ropade upp nainn och deviser.
frysa, svälta eller slita, ont.
.- Ja, .livet.
Hon Seglade stolt ut och just soni En sadan underbar, jul det artade sig var, som sagt, bra härligt!
- Under sina vagnen stannade, vände hon, sig p i nytt till den yngre och ropade: till att bli!
.Alla friska ock glada, bra bestyr lat hon tankarna .vandra och Iion " Kom, .men skynda dig, så man ej arbetsfortjanster, varme, ljus, gran och ryste som av frossa nar hon, kom .till sia festligt dukat, bord ' och sa de kara gäs- egen barndom.
I-fon mindes, som .om det behöver bli illa kand! "
Den yngre gick fram mot fotsteget terna, vilka hon inte sett p3 sa niänga år.
varit i sar, den förfärliga, tiden,, dä fa- " Mor " kände sig så underbart lycldig, miljer saknade hem, då barn vor ' o utsiii och jag såg då av hennes %sätt att stödja sig, att hon var ofärdig.
.Meii där hon vandrade c r rum i rum, besltä- huld och skydd, da de, som arbe ' tade hon stannade, räckte sina händer dande sitt, förbered~lseverlc.
Overallt mest och.
Iiardast, voro betiaktade nara - liksoin både inbjudande och: bedjan- festshnning!
Overallt Ijus och varme!
nog som mindrevärdiga mrelser: Och de mot den äldre kvinnan,, som först Vackrast var dock ' hallen, dar granen och Iion mindes alldeles särskilt den dar hem-.
tvekade; men sedan med tårade, Ögon " klapparnaJ ' placerats och som var väl ska jiilen, soni hon upplevde ' i den stoia tillstängd för att först i det högtidliga nödbostaden, dar lien~es ' familj,.
tillsam- tog hennes händer.
ögonblickeit, db allt var färdigt och alla mans med ett hundratal andra ' .familjer, " Adjö, snälla du, vi träffas se- samlats, .öppnas, f ö r.
de väntade kara.
inhysts.
A, vad det, sved,.och I ?rande i nareJ1, sade den yngre ..
Hon säg redan,, de tindretide barnaögo- hennes inre, nar hon aterigen upplevde.
de.
" Tack ", var det enda den äldre nen och hörde de jublande utropen, nar Iwal hon kant den gangen och.
den julen.
kunde framstamma, da den tredje, de skådade in i underlandet.
Vad varl- Hon sdg det för .sin inre syn som drom- som hunnit ned pH trottoaren, ånyo gallt skrikande hördes.
ropa: " Ar - .. du tokig, skall.
du da verkligen vet jag.
En av de många tusen hjälpte det att den andra, den yngre, skämma u t oss för allt hederligt olyckliga, kvinnor, som felat och som visade s i g förstaende.
Hennes ' goda.
.folk!
Ge sig i lag med förbrytare därför, undfatt .sitt straff.
Sainhäliet ' hjärtliga halsning och leende endast ' och straffångar i spårvagnen utan hade straffat henne.
Men därmed ökade intrycket av den andras .. h ' atil att bry - - -. "
Mer hörde jag var, det icke ' nog.
.Hon var tydligen ska, hämndfulla och.
hans$nslösa ocksa därigenom bi-annmärkt.
Märkt rivande och slitande ej, ty vagnen gick.
dömdas.
i den.
Jag blev verkligen obehagligt be- för hela, .sitt liv.
Förbrytare och själ: rörd.
Jag ' såg p5 kvinnan.
: Hon led.
straffånge hade hon blivit kallad ' och Vad hjälper det.
oss, om.
vi aldrig ' Hon kämpade med gråten, men kun- därmed bortstött och utstött från de så mycket söka h.umaniserar4agar de ej hålla den tillbaka.
Jag såg, på som tagit patent på att vara " heder- och straffmetod-?
.Vad.
hjälper all, henne, hur hon anstcangde sig att ligt folk ".
Samhället hade straffat var .stravan att Astadkomqa: et!
vara lugn, men sorgen, lidandet och henne i några månader, kanske Ar.
.
bättre samhälle, .om vidicke; söka skymf en blevo henne Övermäktiga.
Men-som sagt, det var .icke nog.
Den skapa bättre och godare mariniskpi '?
Hela hennes kropp skakade av un- i sina egna .. ögon sa htigt stående: Om.vi icke först och främst.
söka, att dertryckt gråt och vid nasta hAllpIats kvinnan, medsystern, tog vid da: förstå och framför allt att förlåta.
:,.
.. hoppade hon av och med händerna samhället slutade .och gav.
henne.
Hon stöttes ut I o ~ + ~.
O.
~.
..
O.
...
, V.)
för ansiktet skyndade - hon upp i en livstids ' .kanfrej !.
.
.
.
-.
: fran urngifniet med?
.jag återuppre- av gamla stadens grander.
.
Vem var hon, den.arma3 Ja, vad par, s. k.
" hederligt .folk ".
Vad ....
. '
' ' ' ' ' ' ' ',,.
.
.
, ' J.
:
mar från ett fasans underland, som nigot overkligt, omänskligt.
Hon sag de 1.nga korridorerna med bas på ömse sidor, dörr vid dörr, nurnnier vid.
nummer, hon säg de stora .baglam- porna i taket, som frin sin upphöjda lyste ner i ett tjogtals bås, hon si &amp; ändarna av korridorerna, dar de s. k. koken funnits och dar kvinnorna f5tt turas om att laga der!
nödvändiga mateil, hon säg tvättkläderna på läktarna och s &amp; som hon då gjort, ifrån läktaren ner over och in i de tjogtals " hemmenJJ, blot- tade som de voro för alla blickar ovan- Hon kunde an i dag känna deil.
ifrän.
odör som slagit emot henne varje gaiig hon titifrh trätt inom dörrarna och hon hörde stimmet, ' sorlet och de olika ljuden fran denna skara av stora och smfi miin- niskor.
Hon erfor samma smarta nu soni d &amp; vid tanken på de mäiiga olika ljuden, vilka aldrig lämnat dem i ro; vare sig iiatt .eller dag, detta som mest pinat, sar- gat och förstöit de flesta.
Allt Iiade kun- nat fördragas utoin ' just detta, att aldrig fa .ro, lugn eller verklig vila, alla hade klagat däröver och alla blivit nervösa intill vansinnets grans.
Till julen hade visserligen gjorts vad göras kunde för att skaffa barnen en smula högtid, men hur lcunde nCLgot slikt fa ens en skynit av högtid, lugn och frid över sig.
- Hon erinrade sig hur hon smugit sig ut ifrän dansen lering den stora gemensamhets- granen, ut för att blicka in i de klart strillande fönstren frän bostäderna p5 andra sidan gatan och hur hon med hela sin sjaI längtat efter att få ' vara med därinne, dar det ' såg SA festligt och hemlikt ut.
Fafänga önskningar!
Där bodde bara de lyckliga; hon tillhörde samhällets utstötta och vanlottade.
Tan- karna vandrade vidare till litet mindre skrämmande bilder.
Hon såg den bostad p i ett rum och kölc, som SA smilningom astadkommits för hennes familj, mindes hur oandligt lyckliga de kant sig över att äntligen kunna I h a sin dörr, att äntligen f &amp; vara sig själva och vara ensamma.
Visserligen var det M n g t om utrymmet, nar far, mor och sju barn fingo packa ihop sig i ett rum och kök, men man var ju van därvid och de flesta andra hade det likadant.
Och hur skulle man ' oclcsa kunna tanka sig mer, nar stackars fars förtjänst knappt förslog till ens detta.
Det var ju förr sa underligt ställt i denna .världen, att just de barnrikaste familjerna skulle ha cie minsta och sämsta bostaderna, ha det fattigast och sämst pa alla satt, samtidigt som det deklamera- des om hur dyrbart manniskomaterialet var.
Ja, var det inte en underlig ödets ironi, att samtidigt som man SA gjorde, sa förstörde.
man.
p B diverse olika satt detta samma dyrbara material. '
Men hon lat handel- serna fortsatta.
Det var son1 ' om Iioii riktigt längtat eiter att an en gkig genomleva alla bittra stunder och upp- levelser.
för att bättre kunna förrnA uppskatta den lycka hon lic veder- fors.
Livet var inte spar- samt pä sorger, varken för henne eller för .de flesta andra, men inte alla Iiade likt henne fö.
mäga att ' .dra nytta .av dem.
Somliga - .dukade Bru DO Ljljefors: VINTERHARE.
under, andra blevo bitt-.
.
ra, hAraa, själviska och.
%lott fä betraktade motgångar och pröv- sina olikfiirgade paket, prickiga av ' röda.
ningar som livets värdefullaste laxa.
lackkluinpar, .dar inne i matrummet stöd- Hoii välsignade dem rent av; ty de ' hade kade ' Karin .med dukningen och just nu lart henne mer an nägot annat; de hade upphävde, smättingarna däruppe vilda rop Yart henne att tanka, att begrunda livets av förtjusning över nllgon lyckad bravad.
gata, lart henne att kanna ' med sina .med- S 1 nog var det.
verkligt alltid, verkligt att.
maiiniskor och att kämpa för mänsklig- hon och, andra fimiljer fätt det s i hlr Iietens utveckiing och framåtslcridaiide.
välsignat .ljuvligt och gott ..
Sedan det Hur hade inte till exempel de skräm- inte.
, längre, byggd.es miljonpalats eller mande minnena av barnaärens ' fat- stora lyxvaningar och sedan samhället, tigdom, trangboddhet, bostadselande och äntligen .inse!
sin pIikt emot barnen,, ge -- allt dylikt blivit henne en sporre i ' lcam- nom ' att ' sö.rja för dem p i olika satt och.
pen emot dessa vidrigheter. '. '
Hur hade sedan det: &amp; ipulerats att varje individ hon inte som ung arbeterslca .f&amp;tt inblick skulle .ha minst .sa och s i stor luftlcub tilf i samliällsarbetet och .hur.hade hon inte sitt.
förfogande, hade dessa soliga, ljuv-.
därigenom fuliföljt siii barndonis dröm liga.
tradgardsstader kommit upp.
yilket.niirake1 att allt kunnat sä .grund-.
om att förhjälpa alla familjer till Atmin- stone ett riktigt hem.
" Hemmet ': var den Ii @ förändras och på inte langre tid!
hoppets stjärna, som lett hennes drorn- Gudslcelov.
att ' det inte langre var de- största familjerna som hade de miiista mar, tankar och handlingar.
Med glädje och stolthet mindes hon bostäderna och .de minsta familjerna.
d e aven hur genom ett outtröttligt ' arbete största!
Nu betraktades det som en saga den allmänna uppfattningen om nian- frAn länge flydda tider att det en gbiig.
niskovardet, om arbetsvardet, om hem funnits palatser och kojor, oandligt rika och familjeförhAllandena.
, s i smäniaigom och oändligt fattiga.
a l tankarna ' vandrade hon gata upp och.
helt ändrat fysionomi.
Mot att det förut ansetts som förnedrande att utföra grov- gata ned i ' henries egen idealstad, .dar det.
arbete, att ha härda, valkiga nävar, hade inte fanns iiAgra '.
lyxbostäder men inte maii nu kommit dithän, att de sorn iitför- heller nAgon slum eller några fattiga, där de det smutcigasf; e,, det tyngsta, det varje familj hade sitt eget hus nied all grövsta och obehagligaste, av sanihallets nödig komfort ' for e?
s 1 billig hyra, dar nödvändiga arbetsuppgifter, hade rika varje hus var omlcransat av bl.omrnor och- stort anseende som de högst ställda, hade tradgardar, dar gatorna voro dammfria mycket god betalning och kort arbetstid, och slata, son1 parkettgolvet i hennes eget just för att de skulle fä tillfiille till vila, hem, dar, inte ett lius ' saknade sol och rekreation och ett uppehallande av män- ljus och dar allt.var vackert, t. o. m. fa- niskovärdet.
Och hur hade inte uppfatt- brikerna, förfinat och hygieniskt.
Man ningen om hemmen och.
familjelivet för- hade t. o. m. förvist spritdrycker frän sin ändrats-!
Hon sag sig omkring i siti stad för att inte ungdomeii slculle frestas natta, vackra .och varma hem med dess eller nöjeslivet neddragas.
bekvämligheter p1 alla omrhden och tin- Ja, hur stolta och glada vciro de inte drade ett ögonblick pi?, om allt detta alla över siii alskade tradgardsstad och verkligen var hennes, om hon intc bara hur tävlade man inte om att hålla allt s2 drömde det alltsammans.
Men nej, det putsat och fint som det var möjligt.
var allt SA verkligt som det kunde.
vara; Och detta allt var.s!
gott som ltvinnor- dar stod julgranen fix och fardig i sin.
nas, hennes och.
andra kvin~ors verk!
gröna fot, där ' stod mangelkorgen med Hur h o n välsignade dem alla som inte '
.
iörtröttats uti att föra hemmens och bar- m..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
nens talan, hur hon gladdes över att fol-.
ket antligen kommit till insikt .om sitt människovärde och sin makt och att de använt denna sin makt till att SA i griin- den ändra om det hela.
Hon s i g för, sin inre syn hur det gamla systemets anhängare med all makt kärn- pat emot varje slag av förändring men ' hon s i g också hur de nu funno det .nu- varande tillstandet absolut riktigt och ' bra och visst inte längtade ater till de11 " gamla goda tiden ".
i ' Blixtsnabbt som en film rullade bil- derna upp sig i hennes minne och hon uppsände omedvetet ett tack till alla goda makter, som varit behjälpliga i det stora arbetets utförande.
Ett genomträngande skrik väckte fru Svan!
Hon reste sig upp i en hArd badd, stirrade med undrande ögon pA ett barn- huvud här, ett annat dar.
Men varför Iiigo de där pa golvet i bädd vid badd, i soffor och sängar?
De hade ju sina natta baddar darrippe i sina sovrum intill .hennes eget, och ett sadant buller här var; varifrh härrörde sig alla dessa im- derliga ljud?
Hur kunde hon drömma nbgot SA besynnerligt, för en dröm maste det vara, det var d i säkert.
Hade hon inte just nu sysslat med jul- klapparna och granen under det hon tittat i minnenas spegel?
Allt var ju färdigt för julens firande; hon väntade endast på familjen och de efterlängtade gasterna.
Ett nytt skrik gjorde fru Svan riktigt vaken och med ens kom hon ihig!
Detta var ' verkligheten, det andra ' var drömmen och inte tvärtom.
Inte hade hon något hem inte, inte hade hennes barn nAgra sovrum!
Här lägo de ju sida vid sida runt om henne, tatt, tatt, tatt.
Biiset var dcras - hem, fattigdomen deras julgast, slitet och släpet och .ringaktningen hennes rikedom.
Detta var jorden, det andra var hi~melriltet.
Och hon hade ' Mngt att vandra innan hon nidde dit i.
.
Ett nytt genomträngande rop!
Ah, ina get att fasta sig vid!
Det var ju bara fru Blom i nummer tretton som inte i tid gett.
sig av till förlossningshemmet; Fru Svan kände sig dödstrött dar hon stirrade upp i ett högt, .högt .tak, som så ' smAningom färgades rött av en upp- gAende sols stralar.
- Skulle solen nA- gonsin kunna n5 henne?
- g-. '
Nybildade ' klubbar.
Under agita- tionen i Västerbotten, med f r u Birgit Redström som talare, bildades soc.- dem.
kvinnoklubbar i Byske och Vannas, och i Stocldiolm, efter före- d r a g av fru Sigrid Lundin, Södra '.
MORGONBBIS 18 Förstädernas sot-dem.
kvinnoklubb.
.
.
.
O.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
C.
.
.
.
.
.
Från kwinnoklubbarnas (Forts. fr. sid.
7.)
' i Söndagen don 19 oktober samiades Norr- köpings kvinnoklubbs nicdlemmar vid Nytt kyrkogkrdens grindar för a t t följa kamrat Sofia Karlsson till hennes sista vilorum.
Hon rycktes bort mitt under sitt dagliga arbete utan förcgHcndo sjukdom, varför döclsbiidet kom holt oviintat.
Sofia Karlsson var cn prö; lrtig och plikt- trogen kamrat.
Hon har tillhört klubben sedan 1907 och samvetsgrant fullgjort sina plikter mot dcnsaminn ..
Rikt begävad och med ott lev.mdc intrcssc för arbetare- rörclscns uppgifter, deltog hon med liv och lust inom densamma. '
Inom koopera- tionen liar hon likiledos i min av basta förmäga varit verksam och sedan femton år utövade hon i Follcats park den tjänan- de systerns kall inom restnurnngavdelnin- gcn.
Dct f&amp;r siigas att vad.
hon lcundc dct gjorde hon och hcla hennes liv betecknns av en plikttrohet som k m: itallas till f ö r e döme.
Balccrt kr a t t hon liimnar efter sig ett stort tomrum överallt dar hon varit vcrksam.
Och ej minst i kamratkretsen.
non var .vid sin död 60 %r gaminal och som närmast sörjande st &amp; make samt en son.
A.
G.
Från Rässelby Villastad.
8oc.-dem.
kvinnolclubben harstadw hadc don 12 d:s anordnat kamratmöte, som blev talrikt besölct och spncrligcn animorat.
Det största intrcssct kom a t t knyta sig kring den ?ör aftonen uppstailda diskus- sionsfr5.gan: Försltta arbctarkvinnornn.
för mycken tid för var rörelse och dc poli- tiska intrcsscria8 Inlcdarinna var en av klubbens medlommar, frökcn Maria Wal- len, som framhöll att en sslldan till.
syxks.
onödig friga kommit.
upp till diskussion, vittnade om, att det inom våra klubbar.
finnas kvinnor, som tvcka, om dc ha ratt, att för sina sociala intressen offra tid och kraf ter, som lcanslse i stallet sa vii1 behöv- des för hommcts rnhning.
Inledarinnan trodde, att dcn djupaste orsaken till da ömma samvetena nog lage i. den nedärvda heliga tradi ' tionen, att kvinnan hör hcmmet och endast hemmct till, en tradition, som i sin grundval visst ' inta ' bör r u b b s p$ men kvinnorna bör se till, att de ej bli en- - giösa fester.
Nya solhjul med döds- tjut, expolsioner:; å ' att fönster och dörrar skallra.
Men mitt emot Capo di Sorrento, över Neapelbuktens nattmörker med de dunkla grå bergmassorna, stiger månen stilla, fjärran, lugn.
Oberörd av allt larm, en fristad för varje na- turlig nordbos viirkande ögon och förvirrade hjärna.
- Men varför, varför ska ni föra ett sadant oväsen?
fråga vi en italie- nare vid vägkanten, inte ' kan val Guds moder gilla det har marknads- larmet?
Han förstar Mott till häIften, men han svarar glatt och förtröstands- fullt: - Hon måste höra oss.
Kanske är hon långt borta.
Hon skall för- stå, att vi fira henne.
- Men hon befinner sig ju i pro- cessionen -?
Detta kunde han ej reda upp, utan skrattade. '
Med tanke på vår minst lika knepigt invecklade treenighet avstodo vi fran alla fariseiska dis- kussioner, och följde med, så gott vi kunde, heli den nervslit indefesten anda till dess den under väldiga kre- vader avslutades vid midnatt.
Sorrento oktober 1924., sidiga.
Historien visar oss, att i alla tidcr ha ' kvinnorna haft missioner att fylla pfi omradcn, som legat l h g t utanför hcrnmets hank och stör.
Detta mor clIcr mindre in- tensivt bcrocnde 11 % tidens lcrav.
I vUr tid, ?ned alla sina strider och rörolser, borde inför ilen för arbetarklassen s &amp; betydelse- fulla arbetarrörelsen dl tvckan ombytu i kanslan av plikt och ansvar att i görliga- sto m &amp; deltaga i arbetat, Even om detta niigon gLng skulle kriivs offer av b %dc tid och krafter.
Ingcn st,or kamp förcs nam- Iigen till seger utan gcnom da endiildas ofhr.
Arbctrirrörelscn behöver m %lmcd- votnn, valma och upplysta arbetarehust- rur ej minst för att kampa mot dcn av Fabian MBnsson pfLvisnde " borgarandan -.
lcallrborgcrlighet -- som i ' sitt f örnkt för kroppsarbetet hotar att gripa arbctar- klassen.
Sjalvfallct inaste ju de socialr~ plikterna st &amp; i proportion till pliktarna .mot hemmet.
I den följande diskussionen, som blev synnerligen livlig, deltogo fruarna ' Gerdu.
Rergstrnnd, Bromsten, Alma Herrlin och Forsgren, Sphga, Sjölander, Kungsiingcn, Wilh, Duvbo, Hilda Karlsson och Sigrid Karlsson, Hasselby, m. fl.
Den meningen gjorde sig starkt gällande, a t t tveksamhe- ten pä en del hg11 bland kvinnorna.berod- de pil, att det ' funnen män, som se mcii oblida ögon, att dcras hustry g &amp; p5 möten.
Det finnes ocksil hustrur, som ställe aig '
inte bara tveksamma utan t.
.o.
m. hatiska StackAoIms stads o. Iäaae soo.0 inför aiit vad föreningsarbete heter, cme- dem.
kwiaanodistrik &amp; Adr.
: Ordf. dan der- män elier söner s &amp; helt hängivit fröken.
Anna.,.
Svensson, Grindsgatan 10, sig &amp; t föreningsintresset, a t t det egna iiom Stockholm ' Sö.
Kassör fru h a Andersson, mot - v&amp;rdslösats .till .stort f ö r f h g för f:c- Igelboda, Saltsjö-Duvntts.
miljens ekonomi och trevnad.
Manricn och hustrun borde p % ett sunt sätt uppfylla Sthlm ' s Allmu.
kwisinolklrabb (soc.- sina saviil samh ' ills- som f ami1 jeplikter dem.
) - håiier ordinarie möte l.:a måndagen samt borde mannen för a t t väcka intressc i varje mänad kl. 7.30 e. m.
.och för insikt resonera om politik xyed Obs.!
Lokal i D-salen, FoUrets Hus.
.
.
.
.. .hustrun i hemmet.
-.
.
Styrelsen.
Diskussionen fick utgöra svar pfl fr&amp;gi; ui, da den ju är individuell, beroende p &amp; vars ~ t o c k i k l m s Gamla Stadems och ens förhåilanden.
So=.-dem.
kwinnaklubb h8ller ordi- För den musikaliska underhallningen narie möte .2:dra torsdagen i mhaäen kl. sörjde folkskollararen härstades hr, Simon 7.80 e. m., Stortorget 8, 2 tr. Wclander, som med fin smak föredrog fle- Styrelsen.
ra: yiolinsolon.
Fru Sigrid Karlsson dekla- Fru Mathiida Friberg, Trgiieborg.
mer * på sitt vanliga schwungfulla sätt.
StoekhoOms sadra kwiiaimmklubb.
.
Mötet avslöts vid halv 12-tigen med.av- ' och dispcn ' säwtyrelscn sedan 1923.
Dess- (sots.-dem.)
.
hUar ordinarie.
sammantrikle sjungandet av Internationalen.
:: ' Lsta onsdagen i varje m8natI ki; 8 e., m. '
utom ar hon suppleant i pensioiisniininden.
: ~ ' f, c.
.
sedan l914 och i epidcniisjukliiustyrelsen i lokalen 1 h., Södra Folkets Hus.
Ordf. ini Beda Jansson, Blekingeg.
65, Frabn Stigen.
sedan l921 samt var suppleant i Malmö- 3 tr., StoJrh01.m.
flturelsen. '
Söndagen den 20 juli höll .Stigens .sot.- hus.
lins landsting aren 1919-1922.
Inom ajuklinsserörclsen på, plntscn har dem.
kvinnoklubb ett kamratmöte till vil- ~asasta&amp;ns ' soc.-dem.
i!
z w i n ~ i i ~ - ket inbjudits Uddevalla hinnoklubb.
.
1 G fru Ribcrg nedlagt ett utomordentligt klubb har ord.
möte %dra miindagen, .i kamrater kommo d i r i f r h red&amp;.
kl. ' l,$.
9 stort och gagnandc arbete.
SiUunda var varje m h a d.
kl. 8 e. m.
B] .okden: l J p ~ det pi hannes initiativ sjuklrassail pA morgonen, varför de bj6dos p &amp; kaffe ' Triilleborgs Kvinnl.
Sjuk- och Begrav- landsgatan ' 61,l tr. (Gustav Vasilautomaten).
och smörgåsar.
Kl. 11 började mötet, soni Uppbörd och: inskrivning varje möte.
under fni Amanda Johanssons ordförandc- ningskassa " ' bildades &amp; r 1909, vilkcu Stwehm.
skap behandlade en hel del ' viktim ' fragor.
kassa vid starten erhöll 131 medlemmar ----.
och vars styrelse hon tillhört alltifriln anfiende det inre organisationsarbetet och ~u&amp;éhcpliins soom-dem.
krinno- valagitationen.
Efter mötet besöktes den.
dess tillkomst och tills den vid april m&amp;- klubb hUer ord.
möte 1:sh tisdapn i nada ingång i &amp; r uppgick i " Triiileborgs fest som anordnats av arbetarekommen varje m b a d kli 8 e. m.
S:t Erikegatan 10 n.b. Alln~änuti Sjukkassa ' I. Kvinnokassan, och fackföreningarna i Farjelanda.
.,.
".
: vars ordf. fru J ?.
var gren 1909-18 och Ordf: f m J m n y Lwson, KUngsholms-.
.
.kasSörD 1939-24, ' väste ' sta ' digt ' ach var gatan, 104;.
1 tr. Tel. Norr 238 37..
.
.
.
.
Fr@.
~ t o c k h ~.
h '.
:.
.
.viii upphörnndet uppe i ett medlenisantal av 354 samt h a d i ë t t ekonomislrt över- Södra Förstädornas socialdemolirafiska Fö6eminCgen föp ~ e i a b ö t d d ~ i h.
kvinnoklubb bildades i bibliot.ekslokalen, skott av cirka 14,000. kr .. D e p a kassa St~okholm hilller m6te Leta.
torsdagen vör banbrytande f ijr kvinnorna i - Triille- Aspudden, den 2 oktober 1924,. cfteq-ett i varje, månad kl. 8.30 e. m. i Folkets Hus förediag av fru S$grid ~nndin.
' .~edöts.att bor &amp; i SS.
ni&amp;tto a t t dessa,: tidiq$irc.
ï c k e Pisal, 3:dje torsdagen i Folkets Hus .Gsa?
klubben sknlle efter 1 januari - ansluta sig.
ha &amp; tillträde till.de fömt befintliga sjuk- Stm&amp;cn, till arbotarekommunen, kvinqodistriktct .kassorna oOh- det v a r först efter en, hin-.
.
...
.
och förbundet.
.
, Styrelsen utgöre~ ay Sig-.
vaudelso till dessa om beredande nv till- trädo jämväl ' för ' kvinnor, vilket enidler- 86dia.
: FiErstädernas so=.-dehi.
rid Lundin, ordf., fru Emilia Hansen, vice tid avslogs, sbni kvinnokassan koiii till.
kwi~noklubb ht %l !er möte ondra ' t o i d s i oruf., fru Karin Kall, protokolls-.
o kor- senara.öppnados aven dc manliga gen .i varje männd i. biograflokalen, ': Asp- Feni IT rcspondormde sekreterare, fru Anna Hult- kassorria .för ' kvinnorna och nbei-n har, udden. '
Ordf.
Sigrid Lundin, Liljeholmeii, man, vice sekreterare, och fru Thea Thörn- kvist, kassör.
Möten skola: hällas .andra som förut niimnts, den kvinnliga, cftcr tel. Grodal 116.
Korresp.
sekr: K+ fullgjort varv, upphört a t t misteiri.
Fru Kall, Aspudden, te].
Aspudden 4 28.
- torsdagen i varje manad.
T j u y &amp; t t a nicd-, ' tillhör.
.
.aves Trälleboras - Al.lnianna Lcmmnr anmälde sig till intriiilo i _klubben.
F .. sjukassas styrelse, iiksom %on tidigaro ~ k i k &amp; o&amp;.-deni .. i k~im ' noblubb tillhört Centralfoi~tsattuingskassuns sty- Frsn ~r ' ällebor~ ....
.
.
.
relse och representerat som onibud p &amp; h U e r o r d i n d e möte 2:dra miindagen .i, m&amp;-,.
.
naden, kl. 8 e. m. i Bolketa Hiis.
C-881: E n av Trälieborgs kvinnoklubbs.
äldsta sjukkassekongressen i Linköping 1922.
Stwehk '.
Även inom nyktorhetsorden Vordandi ' och mest verksamma medlemmar, fru M a t h i l d a F r i b e r g, fyller den 16 och särskilt inom de.
u~igdomsavdelning ' s il le sh olms sot.-dem., kvinno- december 50 ar.
Fru Biberg - h a r.
till- har; fru m b e t g ne@agt mycke3 och in- klubb hhllek.
ord.
möte i FoRets Hm- i trcsscrat arbete.
Ungdodogen ' ' f i k a hört kvinnokliibben sedan.
de- '.
bilda- Viljor " h r ocksa alltsedan sin tillkomst - Södra Vram &amp; dra tisdsgen i v p j e milned des &amp; r 1906 och har medlemsnmmner 2.
Inom densamma har hon stidse nedlagt varit cn orsattare f ör sugostundsverlcsam- kl. 7. e. m. Ordf. fiu Anna Fora, Villorna, Sekr. fru (3erda Lilje: ctt gott och intresserat arbete och - inne- hetcn och en god och fostrande skola, BiUe8hoZn.1 gruva.
gruva.
Stplsen.
haft olika uppdrag såsom ordf., sekrete- icke blott för nykterhetsrörelsens utan roth, R~Ee~holma rare och revisor samt a r sedan 1918 lclub- jämväl för de socialdemu&gt;kratiska ideerna.
Djursholms Sot .. dem.
krinno- " Morgonbris " har alltid i fru F. haft bens representant i A.
B.
3 ': s lokalavdel- klubb hiiller ordinarie mBten 2:drs tors- ning p &amp; platsen, vars styrelse hon tilllör.
en var % van och anhingare och hon har dagen i v a j e m h a d kl. 830 e. m. i För- Fm Friberg ä r en god debatYör och stadsc verkat för a t t f &amp; var tidning.
eningshuset.
Ordf. Fru Ellen Bombler, Tel. honncs inlägg i diskussionsfrå.gorna iiro spridd s &amp; mycket som möjligt.
Det är alltså ett gott och samhlillsgng- 1314. alltid praglado av kunnighet och ett varmt intresse ' för de olika problem, aoni nanclc arbote v&amp;r klubbkamrat utfört och Enköpings.
sot.-dem.
krrinna- falla inom ramen för vår rörclse. '
SSr- nllt f ortf arandc utför, oah sakerligc~ föl- skilt besitter hon stor duglighet .p % det.
jpr hcnnc de basta v&amp;lgängsönskningar klubb h m e r ordinarie möten 4:de tieda- parlamentariska området och sköter ord-.
f r i n vänner och kamrpter nar hon nu ' gen i vrtrje m h a d kl. 8 e. m. i ' JBoIketsHu8.
O. N. Styreken.
förandeklubban mcd en schmng och en passerar linlvsekcldagcn.
säkerhet, som torde överträffas av ' f$.
.Hennes stora arbetsförmå.ga har ocksh ta- gits i ansprak inom olika omr8dcn.
SB- lunda innehar hon ett flertal kommunala D e t ligger.
i ~ d e r t eget intresse att göra Edra uppdrag: a r ledamot av h ä l s o v k i l s ~ m n - den a e h n 1912, av f osterbarnsnamniien i Konsumtiorisföreningen Stocklholm sedan 1916, kommittdn för beklädnad av mindre bemedlade skolbarn sedan 1918 ' ' ', ' ' ' ' - - - -- p - - ' ' ' -, ' ' ' ' ' ' ' ' ' ', inköp ' ' 1
MORGONBRIS 20 orgon bris.
Tidning för.
den socialdemokratiiska.
.
kvinnorörelsen.
Utgives av styrelsen f ör sverges Socialdemokratiska K * o- '.
.
förbund. '
G.
ö r.
Edin inköp av.
: 1 R e d a k t ö r: S i g n e Wessman.A.
T.
.Norr 244 36.
.Upplandsgatan-85, Stockholm.
E s p e d i t i o n: Anna Svensson, Grindsgatan 10, III, St ockholm.
.
.
Sö.
St.-Tel. .Söder 78 98.
-.
P r e n u m e r ationsp.r ' i (s:.
Helt &amp; r kr.
3: -, halvt Ar kr.
1: 50; lösnummer 25 öre.
A n n o n s p r i s: sistasidan25 öre, 40 öre pr mm ...
.
.
.
.
textsida.
.
Sverges Sos-dem, Kvinnof örbwd: Ordf. och korresp.
sekreterare t ' Fn.
Signe Wessman, Upplandsgatan 85,.
S t o c k h o l m l A.
T: Norr 24436..
.
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
,.
n.
.
......
.
.
.
.
.
.
.
~ &amp; i l s t &amp; k ' sot.-dem.
kwinno- ' klubb hiiller ordinarie möten 1:sta.
m h - dagen i varje ' m h d kl .. 7,30 e. m. i Folkets Hus lilla sal.
St~eLe ?.,.
.
: _.
.
.
i,.
.
.
.
Julm.mn; d.
(vld §:t Eriksbron) ',.
...:. '
.
.
.
.
.
.
.
.
Den 10-2.4 december1924.
:;.
GBteiorga S O C ~ - ~ &amp;.
kriino-.
klubb hiiller möte lata, tisdagen i m h a - den kl. 8 e. m, i &amp; b.-förebingens H-sal; Bondegatan 1 4 3:dje tisdagen i mAnadem,.
.
1: StyFeZsen.
.
kl; 8 e. m.
-. '
.
.
sIockholms '.
.
.
: P &amp; - I_ ...
-. '
.
.
.
.
se till .. a..
.
Hässelby aoc.-dem.
kvinno- ktubb hhller mote 2:dra och .4:de onsda- ' gen i mhnaden H.
8 e; m. i 3 ' olkets Hus .-sal.
Styrelsen.
.,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.. r Soeia, !Dtin &amp; ......
.
.
.
.
.
,. '
.
s ....
, Ilöganäs soo.-dem.kvinnoklwbb hBLler ord.
' möte 1:sta och 8:dje rniindagen i mAna&amp;en.
Ordf. fru Jenny Larsson, Stom- gatan, Hi@anats.
.
Landskrona sot.-deh, kwinno- klubb h&amp;ller n3tite 2dra onsd.
och " 4:da torsd.
i varje mhnad kl * /, 8 e. m. i ' Fol- kets Hus; Ordf. och korresp.
sekr. fru Anna Svensson, Tresegetaxi-10, Landskrona: håller ordiritwie m6ten 1:sta onsdagen i minaden kl. 7.30.
.e ....
' m.
i Folkets .Hus; ' T u r i l b B,. '
; '.
.
.
.
.
.
, -.
Styrelsen. '
' ' Orgryte 1soo.-dem.
kwioanoklubb hhller .mote 4:de o.nsdabpen i mlnaden kl; 7,30.
e. m; i Qodtemplarlokalen, Q M a.
4 ~rakiska.
.
.
.
bocker Styrehen.
Ludvika boca-dem.
kvinnoklubb.
hAller sina moten 2:dra mådageii i varje m h a d kl. l /, 9 i Folketa Hm ' B-sal.
Styrdspz.
.
.
: fot hemmet. '
'.
~.
u.
s,.
id m e r n s k ' 0kbo.k 400 sidor.
.Inb.
: Pris 7: 50.
- SpSrnga sot.-dem.
kvinnoklkabb håller ordinarie möte 1:sta o., 3:dje torsdagen i varje milnéd ki.
8 e. m. i Folkets ' Hb.
Styrelsen.
, ~ u k.
m ~ I l e r; å n d ~ g i v a r e ' Solna sot.-dem.
kvinnoklubb baler mote 2:dra tisdagen i varje manad kl. 8.
e. m. i Huvudsta Folkets Hus och 4:de mandagen i varje m&amp;nad ki.
8 e. m. i Hagalunds Folkets Hus.
Stwehen.
.4Ö0 sidor.
Inb.
Pris 250 ', 400 * sidor.
Inb.
Pris 7:50-.
.
Praktisk likarebok för hemmet 500 sidor.
Pris 8: ' 50 Itorfors sot.-dem.
kvinnoklubb hibller ordinarie möten siste shdagen i varje manad kl. ô e. m. i Folkets Hus.
Styelsen.
Sundbybergs.soc.-deni.
kvinno- klubb hhller mete 1:sta tiedagen.
i vmje mhnad kl. 8 e. m. i Folkets Hus. '
~ u s m b d e r n s 1 0 0 0 recept samtliga böcker säijas även på .avbetalning B. Wahlsttoms Bobf orlag.
. '
Stockholm '.
.
- A t e,.
~ -.
i.
.
e -.
.
,.
.. ~.
, u h, r '.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
~ ~ S,.
O.
:.
:.
b ~ -.
.
.
.
.
&lt;.
I.
' .-.
~ 26:: .- ~.
g L; M.
&amp; i
