# ID: svediakorp-per2507
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,069
# sentences: 1,091
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDNING FOR DEN SOCIALDEMOKRATISKA KVINNORORELSEN.
Utgiven av styreleen för Sverges Socialdemokratiska Kvinnoförbund.
20:de h g.
.
N:r II.
November.
1924.
Pris 25 iire ARBETSUPPGIFTER.
a Det svenska folkets flertal har icke önskat den.
Med dessa ord halsar Sv.
D. den nya socialdemokratiska ministären och fortsätter med följan- de kampsignal: " Lördagskvällens kyrkklockor rin- ga därför icke in någon sabbatsfrid för vårt svenska sam- hälle.
De mana i stallet till borgarnas samling, till mobili- sering av alla sunda, nationella kraf ter i Sverges urgainla rike, de tala till alla medborgare, soin vil- ja lämna vårt land okränkt och fritt till koininande släktled och därför vägra att förstöra vårt för- svar. "
Aven Stockholms- Tidningen manar till kamp mot den nya regeringen.
Det ar f ortsattningen på val- kampanjens paroll: " Front mot socialde- mokratin ", som dock själva Sv.
D. måste erkänna icke givit det resultat, som de borgerliga väntat, ty socialdemokratins val- manskår ökades ju betydligt.
Men hetsen skall fortsattas och kommer nu försvarsfrågan åter i förgrunden.
Men vi skola inte tro, att det endast ar oro över försvarsfrågans läge, som driver högerpressen till kamp och smaclesskriverierna.
Nej, det ar hela den inneboende hätskheten mot ' med.
Har ha kvinnoförbundets med- lenimar en stor uppgift att fylla, ty vi skola icke dölja för oss, att det ar i stor utsträckning arbetarekvinnor- na som på ett segslitet satt hålla fast vid detta organ och förhindra inträn- gandet av den socialdemokratiska presseri.
På varje av- delningsmöte måste frågan om arbetare- pressens spridning tagas upp till be- handling.
Ingen med- len~ får vara overk- ' sam utan måste ar- beta härför, Men den personli- ga agitationen för varvandet av med- lenimar ar av samma vikt.
Vi ha nyligen genom valen sett den stora differensen mel- lan valman och med- lemsantal.
Vi ha så- ledes sett, att det fin- nes många tusenden, som ha förtroende för den socialderno- Joseph Knight: NOVEMBERLANDSEAP.
kratiska politiken, skriver icke endast för de övre men icke arc anslutna till partiet.
10,000, utan tränger in i arbetare- Detta ar nog stor utsträckning be- hemmen i lika hög grad sorn den roende på oss själva.
Vi ha ännu socialdemokratiska pressen.
Vi skola för stark tro på de stora agitations- komma ihag, att Stockholms-Tidniii- mötenas verkan och för liten tilltro gen numera ar ett högerorgan, som till vår egen kraft och förmåga.
En strider för samma idéer srni den omvärdering måste aga rum och vi.
övriga högerpressen, och då den når skola gå framåt.
de flesta politiska analfabeter och de I: ett land, dar den personliga på- mer eller mindre indifferenta inom verkan och agitationen inom det arbetareklassen, så ar den att rakna.
socialdemokratiska partiet utgör en arbetareklassens vaxande inflytande, som nu samlar sig till energiska an- strangningar för att slå den tillbaka.
Och skola de lyckas?
Säkerligen icke.
Men utan betydelse ar icke deras kamp mot oss och vi måste inrätta oss därefter.
Borgarpressen '
2 MORGONBRIS mycket viktig faktor, såsom i Oster- rike, ha de basta resultat uppnåtts.
Under förra året meddelar I.
I., att 51,851 nya medlemmar vunnits och kunde till internationalen den 30 juni 1924 rapportera 566,124 klara med- lemmar.
Och 0sterrik.e ar numera icke nagot stort land.
Det har sam- ma invånareailtal som Sverge, nam- ligen omkring 6 miljoner.
Fackligt organiserade äro i runt tal l miljon.
Arbetarepressens spridning går aven framåt och raknar den en upplaga på omkring 2 miljoner.
1 denna upp- laga är då förutom dagspressen aven kvinno-, ungdoms- och bildnings- organen inberäknade.
Detta ar något för oss att se upp till och söka erna.
Varför ha vi ej nått samma resultat?
Är den svenska arbetaren och ar- beterskan mindre klassmedveten, mindre upplyst.
Låta de sig lattare duperas av fraserna fran de borger- liga eller äro de mera nöjda med det som kamraterna i organisationerna kampa fram aven för dem, eller tro de att de ha det så mycket bättre an andra länders arbetare?
Till besva- rande härav kunna vi inte ingå nu.
En sak vilja vi dock varna för och det ar självförhävelse.
Och kunna så många följa oss till valurnorna, då må de aven kunna taga steget fullt ut och aven kämpa med oss inom organisationerna.
Det ar detta som vi skola verka för och börja omedelbart.
Vi skola svara p i hö- gerns paroller mot oss med ett ener- giskt utbredande av våra tankar, ideer och rättskrav.
Icke så att vi skola ge löften om införandet av ett samhälle utan vank och brist, eller som vi skulle bara på nyckeln till paradiset.
Tvärtom, vi måste visa på svårigheterna, alla dessa svirig- heter som vi måste vara många för att kunna bryta - d och som det for- dras allas insats för att f å bort för att f2 några av våra rattskrav undan för undan genomförda.
Allvarlig ar tiden, med allvar och rnZtlmedvetenhet måste vårt arbete bedrivas.
S. v. I Stuttgart ligger, vackert belagen p &amp; en hijjd, en skola benämnd Wal- dorf sskolan, så kallad efter Waldorf Astoria-cigarettfabriken, f ör vars personal skolan grundades, d. v. s. för barnen till i fabriken anstäl1d.a tjänstemän och arbetare.
Ledaren av fabriken, Emil Molt, uppdrog aï 1919 &amp; t d: r Rudolf Steiner igångsät- taiidet och organisationen av skolan.
Den raknar nu en 800 lärjungar m.ot 250 att börja med.
Skolan ar en fri skola.
Den åtnjuter förutom bidrag och hjiilp från Waldorf Astoria- fabriken e j stats- eller kommunal- understöd.
För de många barn som icke tillhöra f abriken och vilka ej ha riid att betala någon avgift, måste enskild givmildhet anlitas.
Barn från alla samhällslager gå i Wal- clorf sskolan, vilket givetvis i hög grad verkar uppfostrande och klass- utjämnande på de unga.
I d: r Steiners bok: " Kiirnpunkter- na i den sociala frågan ", som 1910 utkom iiven på svenska, hiivdas det.
, ziidliga livets f r i h e t. Kärnpunk- terna i den sociala fragan är en in.
tressaiit bok, men en svgr bok, som kräver verkligt arbete och efter- tanke.
Det moderna samhällslivet vill, om.
det bara får, av sig självt.
grena u.t sig i tre grenar: Det eko- nomiskz~, det rättsliga och det and- Liga.
Inom det ekonomiska livet måste broderskapet, inom det rätts- liga likhetens och inom ande- eller ltult~~rlivet frihetens ideal förverkli- gas.
Skolan bör enligt dessa princi- per vara ett fritt företag av en eller flera lärare.
De personer som hava förtroende till skolans ledning sända sina barn dit.
Larareii ar således en £ri f öretagare.
Till lärarekallet kom- ma blott de personer att agna sig som ha en verklig kärlek till uppgif- ten.
I det samhälle namligen, som d: r Ste:iner tec1ias.r i sin omnämnda bok.
Laïarekallet får ej vara ett yl.
* ke f Gr brödf örvärvets skull utan en kallelse.
Uppfostrings- och under- visniiigs k o ii s t e n är i ordets san- na mening en konst, och lararen ma- &amp; e hava något av verklig konstnar i sin natur för att lyclras i sin garning.
Men en konstnär måste ha frihet i ~ i t t skapande och läraren som livs- konstnär måste också äga frihet att ~itdszna och forma sitt lärostoff inte enligt sina nycker så att säga, utan i enlighet med de barns behov och möjligheter, som han har att under- visa.
Bindes han av för många och trånga förordningar, stadgar och reglementen, sa förlamas han i si11 fria.
verksamhet som livskonstnär gent emot de unga människorna.
De ha ännu frihetskänsla, fantasi och skapargläd je, innan en stereotyp un- dervisning och.
livsförhållanden oftast bestämda ej av andliga och rättfärdiga fakt.orer utan av rent materialistiskt ekonomiska, fått läg- ga sin hårda och ' kalla hand på dem.
Att livet med litet mer god vilja dock ej behövde vara sådant, att ungdomen ' i vår tid males sönder i en ekonomisk grottekvarn utan like, Ban blott den anse, som tror, att de iiuvarande förhållandena äro de en- da och bästa.
möjliga.
På andelivets frihet är Waldorfs- skolan byggd.
Fria äro också lärar- ua mer an i kanske någon annan skola f r h bnd och stadgar.
Ehuru de flesta äro akademiskt bildade, har d: r .Sl; eiiier vid sitt lärareval mindre.
Lätit sig bestämmas av examensmeri- ter än av lampliglieten och kärlek till kallet hos lärareaspiranterna.
Sko- lan riikiiar 46 lärarekra.fter, av vilka flera ha eii utmärkt hög vetenskaplig utbildning.
De äro ej facklärare iitan klasslärare och undervisar lik- som våra folkskollärare och lärariii- nor i snart sagt alla ämnen.
Det är ej ' %:m &amp; doktorer " det gäller att f &amp; fram av barnen, utan verkliga, prak- tiska och sunda människor med har- moniskt utvecklade anlag i både kunskaper och färdigheter som det fordom hette.
Barnen få genast bör- ja med främmande språk, franska och engelska, p &amp; ett för deras ålder la-mpligt och intressant sätt.
Gram- riiakikeii uppskjutes till längre fram, Men d &amp; ha vid 13-14-iirsiilderii.
barnen redan levt sig, in i språket, varför den egeii1; liga språkläran kommer som en naturlig förklaring och ej som i den gamla uiidervisniiz- gen., lösryckt ur sitt språksammaii- hang som en död lärdom och därför ocksfi, så orimligt svar.
Samunder- visning hela va.geii igenom skolans 12 klasser.
Vid slutet av skoltiden ha barnen ungefär en kunskap mot- b vara ii de vår studentexamen.
Den viixtro som man giver de mindre bar- nen visar sig längre fram som ut- vecklingskraft.
På examens- och be- tygsväsen lägges ingen vikt.
Läkar- na ge noga akt på varje barn och tar kiirleksf~illt fram det basta möjliga,
MORGONBRIS som ar tillfinnandes.
Vid uppövande av barnens öga och öra lägges största vikt, således vid målning, teckning och musik samt vid eurythmi, " ett synligt språk ", som .d:r Steiner sä- ger.
Människokroppen talar genom plastiskt och rytmiskt sköna rörelser, beledsagade av musik eller ordens rytm.
Att barnen älska sin skola ar givel;.
De få aven arbeta med sina händer redan från början och hela tiden.
Flickorna deltaga tillsammans paed gossarna i träslöjd och gossar- na deltaga aven i flickornas speciella Iiaiidarl~ete: sömnad och stickning.
Detta icke blott uppövar öga och hand hos dem, bade träslöjden och sömnaden, utan det har även en mycket stor betydelse, rent mansk- ligt sett: man och kvinnor lära f ör- st % varandras arbete.
Även trad- ggrdsarbete deltaga barnen i. Har- igenom lära sig stadsbarnen aktning och f örst&amp;else f ör lantmannens ar- bete och ku~ina ej, om de själva ar- betat i jorden, med förakt och gl %p- ord se ned på det.
Man piskar: inte en valit att leva.
Utan man ger den möjligheter att vaxa och utvecklas.
S % ock med bar- nen.
Fort eller långsamt alltefter- som deras egen natur anger, böra de ha ratt att utvecklas och växa.
Upp- fostraren har att tåligt vänta till dess tiden ar inne för barnet självt.
Det 8r de i barnet inneboende kraf- terna, som kärleksfiillt miste aktgi- vas på av läraren och omhuldas p$ basta sätt, då de visa siila hjärtblad.
V %]: tids examens- och betygsterror äro som en dödsmedicin för ungdo- men.
De få ingen ro att vaxa som de borde ha, och som de ha rätt till att få,.
Ut ur naturen liar maniiiskan vuxit och hör tillsammaiis med den.
Det ar blott människan som kan lös- slitas från natinrsam.manhanget f ör att bli en mekaniserad, utpinad exa- mens.maskin med en massa livsodug- ligt kunslcapsstoff.
~Valdorfsskolan och dess avlagga- re vill göra miinniska.n till vad hon är ämnad till: en harmonisk männi- ska, som kan dana livet s %, att det iiterigen blir en glädje för männi- slia.11 att leva och trampa jordytan.
Ingeborg Sjögren.
3 ' Pennteckning av A.
M. Burleig: BABY.
iii.
ännu ett skrivet ord, ~ ~ t prak- an Vira enpi lska partivänner kräva an,,, et.delse da,ör,, et skyndsam ratifitariflp av modrskapslör.
rniska Aderstödet åt mödrarna för reformens f iillf öl jande saknas.
(Ena- sákrin~sf~å~an i full fivflr~n$sl~mm~lsfl handa ar förhållandet ju också i Sverge.
F ö r f.) En.
del länder, vil- med Washinuton k0flWi0fldn~ ka e j tillhöra Washingtonkonventio- nen, hava dock inf öiit moderskaps- f örsäkringsskydd.
Genom lagstift- ning i enlighet med 1919 års beslut i Washington om interna,tionellt ar- bets-, yrkes- och social skyddslag- stiftning, däribland Österrike, Polen och Ryssland.
I dessa länder har man även lyclcats lösa den admini- strativa organisationen f ör moder- skapsslcyddsref ormen p &amp; ett mycket tillfredsställande satt.
Vid den kongress, som j. masj ma- nad innevarande år hölls av det engelska soc.-dem.
partiets kvinno- organisationer, uppdrogs åt en depu- tation att genom landets hiilsovårds- minister framlämna krav om ovan- nämnda .frågors skyndsamma utred- ning i och för parlamentsratificeriiig.
Enligt nu f öreliggande rapporterin- gar diirom har d: r Marion Phillips, ledare för den soc.-dem.
1~v:innorörel- Elragan om sexuell hygienisk ull- sen i England i slutet av juli nianad uppvaktat liälsov&amp;rdsminister John dervisning å t kvinnorila, i avsikt att Wheatly och fra.mstallt krav om en förebygga icke önskat havandeskap, e f f e k t i v m o d e r s k a p s - överlämnades iiveiiledes till halso- s k y d d s l a g s t i f t n i n g.
D:r vardsministeriet f ör vidare befor- Phillips papekade aven i sin intres- dran till parlamentet, med Yrkande: santa motivering industris ' kyclclslag- " Att så.dan iin.dervisning lämpligast a care an- stiftningens ineffektivitet f ör blivaii- lamilades kvinnorna av l " 1 de mödrar.
Kvinnorna inom indii- ställda vid landets barnbörds- och strien, framhöll d: r Phillips, äro förlossningshem. "
Vi få väl inom den Arbetarekvinnor, ansluten eder ännu lika prisgivna &amp; t det gamla sy- närmaste framtiden sålimda se dessa stemet.
Mödrarna stå p &amp; sina arbets- badi syimerligen aktuella social- till den soc.-dem.
kvinnorörelsen!
platser i tungt förvärvsarbete till reformf rågor rycka fram till behand- På nara 200 platser i landet fin- sista dagen före förlossningen.
De ling och avgörande inom engelska nas soc.-dem.
kvinnoklubbar.
återviinda också till arbetet omedel- parlamentet.
Clarté.
bart efter barnsbörden.
Ilenna in- dustriella skyddslagstif tningsref orm.
.
Babels torn och världsspråket Esperanto.
För Morgonbris av A l f r e d R e h t s, Hamburg. '
I bibeln finns en historia, som bor- de kiinna väcka eftertanken.
Van- ligtvis läser man den dock utan att tänka vidare pii saken.
Jag menar historien om Babels torn.
Enligt denna sägen fann Gud en dag att människorna började bliva f ör kloka och miiktiga.
Att tornet de byggde hotade att bli allt för högt om de fortsatte att vidare arbeta j. endräkt.
Vad gjorde Gud då?
Han tog bort möjligheten för människo:rna att vi- dare kunna förstå varandra, gav dem olika sprak och skilde dein ' i ' olika folk.
Och se, tornet kunde icke full- bordas.
En regel var satt för män- niskornas gemensamma framsteg.
Vad måste vi, nar vi tänka på denna underbara historia, draga för slutsatser av densamma?
Tydligen måste vi saga: om de skilda folken på jorden hade ett gemensamt språk skulle de med förenade krafter kun- na bygga tornet enligt sir1 bestäm- melse.
Det vill med andra ord saga, vara i stand att göra större och snab- bare framsteg.
Nu har de; t ju visserligen alltid funnits tänkande och förnuftiga män- niskor och det finnes många sådana i vår tid, som klart inse, och andra som instinktivt känna, att de många olika spraken äro till hinder och skada för människorna.
Att genom språkolikheten stora faror i politiskt hänseende uppkomma, under det att världsfreden fortare och säkrare skulle tryggas om icke överallt vore dessa ofta onödiga gränser, som de olika språken draga mellan folken.
Många " fiender " slrulle då bliva vänner.
De flesta resande i fram- .mande länder, som förstå d.ess spriik sa att de kunna ordentligt lära sig kanna detsamma och meddela sig med invånarna, finna att detta folk är lika trevligt och tappert som de själva ..
Soldaterna, som kampa mot varandra i de stora krigen, märka alltid till sist, att de s % kallade " fien- derna " i verkligheten äro deras brö- der, lika beklagansvärda som de själ- va, fastan de tillfälligtvis tala ett aii- nat språk.
I de skilda besatta omra- dena visar det sig, trots allt, att man kommer va.1 överens med invånarna när man lyckats göra sig förstådda A .ömse sidor.
M h g a ha insett den stora nyt.tan att kunna behärska mer an ett språk och s %lunda bliva i stand att battre förstå andra folk och dess kultur.
X följd harav blir i de stora handels- staderna och i d.e olika gransdistrik- ten det antal allt större och större som tilltignar sig de främmande spraken.
Berlitz-skolorna och en del andra dylika språkundei:visnings- anstalter hava gjort mycket för språkundervisningens utbredande.
Men saken har dock tyvärr en hake.
Det är icke lätt att i verkligheten lara sig ett frammande sprtilc grund- ligt, det veta vi alla.
Gossarna och flickorna arbeta många &amp; r mödosamt i skolorna på att lära sig frammandc sprak, men marka slutligen., trots de förbiittrade metoder som nu stå till buds för språkundervisningen, att do ej kunna tillägna sig det främmande spriiket så, att de äro i st %nd att fullt första detsamma eller att fritt kun- ila underhålla sig med invånarna d % de en gång resa.
till främmande lan.- der och skola tala språket, eller om de skulle vilja skriva på det främ- mande språket.
En särskild begåvning %r nödvän- dig för att verkligt kunna känna sig hemma i ett främmande sprak och dess litteratur och en sådan begåv- ning förekommer icke alltför ofta.
Man kan iakttaga hur ett folk, vars grammatika är särskilt svår och nyckfull, lättare lär sig ett annat språk med mindre svår grammatika.
En ryss, d. v. s. en bildad ryss, 1a:r sig därför förhiillandevis liitt tyska.
~Yskarna lära sig av samma orsak liittare engelska än franska, d % - engelskan, bortsett fran dess uttal, har en enklare byggnad an franskan.
Nu kan man säga att det skulle vara praktiskt att dekretera engel- skan som vär1tlssprå.k eller i varj2 fall jämte modersmålet i respektive länder meddela grundlig undervis- ning i engelska, s % att man kunde göra sig försttidd i hela världen, varest detta språk talades.
Problemet att göra ett av de le- vande språken till världsspråk har] .änge diskuterats.
Det har emellertid visat sig att rivaliteten nationerna emellan hind- rar denna vackra plan.
Man får framförallt ej heller förgäta en sak, dii det galler de levande sprhken, att samtliga äro synnerligen sv %ra att lära så man har verklig nytta av dem, om man ej från barndomen fått tillfälle öva sig i vederbörande sprak.
Vill man ha ett verkligt världsspråk måste det vara lattare att lära an något av de levande språ- ken.
Om man ägde ett språk som envar, även utan språkbegåvning, lätt kun- de lära på kort tid utan stora an- strängningar, så att det satte en i stiind att flytande kunna underhtilla sig på detsamma, skulle mycket vara vunnet f ör f örståelsen och samfärd- seln folken emellan.
Folken arbeta ju på att närma sig varandra, stora internationella kon- gresser hållas för samarbete, men sprakolikheten lägger stora hinder emellan.
De som hade tillfälle närvara p % den stora internationella socialist- kon.gressen i Hamburg kunde iaktta- ga de svåra olägenheter som språk- olikheten f örorsakade.
Alla delta- garna hade den goda viljan att ar- beta på bättre förhållanden och sam- förstånd mellan folken, att bekämpa ömsesidiga f ördomar.
Vackra och förnuftiga tal höllos i dessa avsikter.
I teorin var således allt gott, men i praktiken var kongressens förhand- lingar otillgiingliga för flertalet.
Man förde förhandlingarna på tre sprak: tyska, franska och engelska.
Nar en tysk hade talat gick den franska tolken, en elsassare, upp på tribunen och.
översatte hela talet, originaltroget och med stor begeist- ring, på franska.
Det var en särde- les skicklig och temperamentsfull tolk.
Alla som.
förstodo franska hade större njutning av åhörandet av Översättningen än de som hörde an- förandet på originalspråket.
Men tyskarna kunde sjalvfallet icke njuta av att höra p % ett för dem obegrip- ligt språk upprepas samma föredrag som de redan en halv timme åhört på originalspraket.
Det blev lång- samt för dem, de sökte sig ut ur sa- len.
Fransmannen, som märkte det- ta, blevo oroliga och förargade.
Äntligen var det fiirdigt, men nu kom den engel.ska Översättningen, da engelsman och amerikanare ocksa ville veta vad den tyske talaren sagt.
MORBONBRIS ' Samma procedur måste åter uppre- pas.
Nu må man också betänka att från många andra nationer fanns en mängd deltagare, som ej förstodo varken tyska, f raiiska eller engelska.
Hur annorlunda skulle det ej varit om alla blott använt sig av ett språk, som alla varit mäktiga.
D5 hade kongressen kunnat verka i mycket hög grad för sitt m %l.
Många deltagare fran olika natio- ner framhöllo också liur sv&amp;rt det var att komma till full förståelse, d &amp; varje land endast använde sitt mo- dersmill.
Det kostade alltför mycken tid och kraft att tolka förhandlin- garna p &amp; flera sprilik.
Vi maste ant- ligen försöka få en ändring häruti och använda oss av ett sprak, som är lika lätt att lära som att förstå, näm- ligen esperanto, p % vhra kongresser.
Våra organisationer måste under- stödja strävandet att införa esperan- to som läroämne i skolorna.
Vi måste bland vänner och bekan- ta p %visa fördelen av att detta hjälp- sprak utbredes.
P % detta språk fin- nes redan en stor del litteratur såväl som tidningar och tidskrifter i alla länder ..
Under de sista tjugu åren, med undantag av krigsåren, ha hål- lits flera stora, internationella kon- gresser, vari mer än trettio länder deltagit och där förhandlingarna förts på endast ett språk, esperanto.
Varenda närvarande kongressdelta- gare förstod har vad som förehades.
.
Om man ej s %g p; den talandes an- letsdrag vilken nation han tillhörde kunde man ingalunda av talet höra det.
En mängd av deltagarna i Ram- burgk,ongressen uttryckte sin sym- pati f ör hjälpspråket esperantos ut- bredande och i dessa dagar st % upp- rop i arbetarpressen att bilda studie- cirklar i esperanto i alla länder.
Det- ta språk är mycket lätt att lära, lo- giskt uppbyggt och later vackert i sitt uttal.
Det är s % att säga ett extrakt av de viktigaste, mest ut- bredda språken, Övervägande de ro- manska.
Esperantos grammatika är synnerligen enkel och lätt överskåd- lig, s % lätt att den far rum på ett vanligt brevkort.
De11 nyligen i Nurnberg hållna esperantokongressen visade att detta språk gör stora framsteg.
Vi se med glädje att så är förhållandet aven i Sverge - se esperantoförbundets kongress i Göteborg - m % denna rö- relse växa och på sitt sätt bidraga till förståelsen mellan folken och till världsfredens tryggande.
5 van Trigt: ERASMUS AV ROTTERDAMS SISTA DAGAR.
Erasmus av Rotterdam Abboten och den lärda.
av vilken vi införa nedanstående.ka- pitel ur det från latinet till svenska.
för några år sedan utgivna, arbetet betitlat " Förtroliga samtal ", var i många avseenden en märklig och framsynt man.
Trots att han levde p % 1400-talet förefaller mycket av hans produk- tion som skrivet i våra dagar.
Han föddes sannolikt 1466 - man har ej med säkerhet kunnat fastställa fö- delsearet - och dog 1536.
Han torde vara en av de största humanister som medeltiden vid trös- keln till nya tidens inbrott hade att uppvisa, med en oerhörd filosofisk beläsenhet och skapare av betydande alster p % många områden.
De egen- skaper, som voro de konstituerande för hans personlighet maste i sin verkan dana sin innehavare till en vis man.
Epitetet vis ar darfö-r det som bast kan aiiviindas om denne be- tydande personlighet.
Man frapperas av hur han gav form åt tankar, p8 sitt sl %ende satt, som just nu äro aktuella i våra da- gar.
Känneteckiiet på universiella andar.
Han uttalade åsikter om kvinnans frigörelse, som äro fullt moderna för vår tid och vari han framträder som en av de framsyntaste historiska per- sonligheter vi känna.
Likaså hans tankar om krig och fred äro som uttalade av en samtida, med b1ic.k för frågans verkliga inne- börd.
AV Erarmur av Rotterdam.
Antronius, Magdala.
Antronius.
Vad ar det för bohag jag ser?
Magdala.
Är det icke prydligt?
Antronius.
Om prydligt vet jag icke men förvisso föga passande s &amp; för jungfru ' som fruga.
Magdala.
Hur s &amp;?
Antroniz~s.
Hela rummet tir ju fullt av böcker.
Magdala.
Du som %r en s &amp; högt uppsatt man, bhde abbot och hovman, har du aldrig sett böcker i gudinnornas boningar?
Antronius.
Jo, men skrivna p &amp; franska; har ser jag greker och latinare.
Magdala.
Är det endast ur franska böc- ker man kan hamta visdom?
Antronius.
För gudinnorna kan .det passa att hava denna förströelse p &amp; sina lediga stunder.
Magdala.
Är det endast gudinnorna till- l %tet att &amp; ga vetande och leva lyckligt?
Antronim.
Du samma; nb ' landar vad som icke hör ihop: aga vetande och leva lyckligt.
Att tiga vetande hör icke kvin- nan till; att lova lyckligt hör gudinnorna till.
Magdala, Hör det icke allom till att leva, val?
Antronius.
Jo, jag antar det.
Magdala.
Men hur kan man leva lyck- ligt, om man icke lever val?
Antr0niu.s.
Tvärtom, hur kan man leva lyckligt, om man lever val?
Magdala.
Allts &amp; gillar du dem som leva ett dhligt liv, blott det tir lyckligt?
Antronizu.
Jag anser dem leva viil som leva lyckligt.
Magdala.
Men varifrbn harflyter denna sallhet: f r h yttre ting eller frfin sjalen?
Antronius.
Friln yttre ting.
Magdala.
O du skarpsynte abbot men krasse filosof!
Sag mig med vad för slags ting du mater stillheten?
Antronius.
Sömn, glistabud, friheten att göra vad man vill, pengar, Lra.
Magdnla.
Men om icke Gud till allt detta fogar visdom, skulle du dh leva sall?
Antronius.
Vad menar du meil visdom?
Magdala.
Att du inser, att rnënnislran ej är lycklig, om hon icke tir rattskaffens, att rikedom, ära, börd göra henne varken lyckligare eller battre.
Antronius.
Den visdomen ger jag inte mycket för.
Magdala.
Om jag njuter mera av att lasa en god författare an du av att jaga, dricka eller spela tärning, anser du d % icke, att jag lever lyckligt?
Antronius.
Jag skulle icke &amp; b ut.
112agdala.
J a g frilgar icke vad som be- reder din sallhet utan vad som bör bereda sällhet.
Antronius.
J a g tycker icke om att mina munkar lasa mycket.
ilfagdala.
Min man %te]: gillar detta högeligen.
Men varför ser di1 ogarna, att dina munkar idka läsning?
Antronius.
Darför att jag finner dem mindre fogliga; de svara mig med citat ur dekreterna och dekretalerna, iir Paulus och Petrus.
Ilfagdala.
Befaller du dem dii sadarit, som strider mot Petrus och Paulus?
Antroniw.
Vad de lära vet jag icke; i alla handelser fal jag icke munkar som svara.
Icke heller vill jag, att nilgon av mina underlydande skall veta mera an jag vet sjalv.
Magdala.
Detta kan undvikas pil s8 sätt, att du söker inhiimta sh mycket vetande som möjligt.
Antronius.
Det hinner jag ej.
Magdala.
Hur s &amp;?
Antronis.
Darför att tiden icke racker till.
Magdala.
R5cker inte tiden till studier?
Vad är i vägen?
Antronius.
Lllnga böner, hi~sliga bestyr, jakt, hastar, uppvaktningar p &amp; hovet.
Magdala.
Och detta anser du viktigare &amp; n visdom?
Antronius.
Sildan &amp; r seden bland oss.
Magdala.
Sag mig, om en Jupiter g %ve dig makt att förvandla dig sjalv och dina munkar till vad för slags djur d u ville skulle du d &amp; förvandla dem till svin och dig sjalv till en hast?
Antronius.
Nej bevare mig val!
ilfagdala.
Men pA s % sätt kunde du und- vika, att n %gon av dem visste mera an du.
Antronius.
Det bekymrar mig föga vad för slags varelser munkarna iiro, biott jag sjalv ar en människa.
Magdala.
Neri anser du den vara män- niska, som varken vet nagot eller vill veta n %got?
Antronius.
Jag vet nok för mitt behov.
Magdala.
Det göra ocksa svinen.
dntronius ..
Du &amp; r mig en riktig sofist till att resonera klyftigt!
Magdata.
J a g vill icke saga vad jag tycker .du ar.
Blen varför misshagar dig mitt b0ha.g.
Antronius.
Darför att slanda och spole &amp; ro kvinnans redskep.
Magdala.
Är det icke hustruns uppgift att sköta huset och undervisa barnen?
Antronius.
Jo.
Magdala.
Och s % maktpilliggande saker anser du kunna skötas, utan att man har förstdnd?
Antronius.
Nej det anser jag icke.
Magdala.
Men förstilnd f k jag av böc- kern a, Antronius.
Jag har sextiotvb munkar hemma, och du skall and &amp; inte finna en enda bok i min kammare.
Magdala.
D % är det val sörjt för dessa munkar.
Antronius.
Jag kan fördraga böcker men icke latinska.
Magdala.
Varför det?
Antronius.
Därför att detta spr %k icke passar för Irvinnor.
Magdala.
Lat höra skalet.
Antronius.
Det &amp; r farligt för deras dygd.
Magdala.
Men de franska böckerna, fulla av de oanstandigaste historier, de lära dem kanske dygd?
Antroniur.
Det ar ocksil en annan sak.
Magdala.
Slig ut va.d du menar!
Antronius.
De gil sakrare för prasterna, om de icke först8 latin.
Magdala.
Det ar den minsta fa,ran, er sjalva vare tack.
Ty I akten er noga f6r latinet.
Antronius.
Men siidan &amp; r allmanna me- ningen, och, det %r ovanligt att en kvinna kan latin.
Magdala.
Tala, icke om allmënna me- ningen, denna den sainsta av alla radgivare.
Vad frilgar jag efter sedvanan, läromastaren i alla onda ting!
MA man vanja sig vid vad som ar riktigt; pfi s % satt blir det ovanliga vanligt, det obehagliga behagligt, det som syntes opassande passande.
Antronius.
Hm.
ilfagdala.
Är det icke passande att en tysk kvinna 15ir sig franska?
Antronizu.
J o fullkomligt.
Magdala.
Varför?
Antronius.
Sa att hon kan tala med dem som kunna franska.
Maydala.
Men du anser opassande att jag lär mig latin för att dagligen kunna samspr %ka med s % m %nga författare, s % väl- taliga, ltirda, visa ot h pdlitliga rildgivare?
Antroniuiur.
Böckerna nöta p % kvinnans förstiind, som hon aven darförutan har sil litet av.
Magdala.
Hur mycket I hai?
vill jag lamna osagt; men säkert ar att jag hellre vill anvanda den smula jag har pil nyttiga studier an p % ett tanklöst framrabblande av böner, p % nattliga gillen och poku- lerande.
Antronius.
förryckthet.
Umganget med böcker alstrar magd dala.
Men urngiinget med supbröder, skökor och gycklare, det alstrar icke för- ryckthet?
Antronius.
Nej det fördriver ledsnaden.
Magdala.
Men hur kan det vara möjligt, att SA behagligt umgtinge kan göra mig förryckt?
Antronius.
Det pásthr folk.
Magdala.
Men saken sjiilv söger nbgot annat.
B u r milnga flera se vi icke, som blivit förryckta av ornattlig dryckjom och dilligt sällskap, nattsudd och liderlighet.
Antronius.
Jag skulle sannerligen icke vilja ha en lard hustru.
Magdnla.
Jag lyckönskar mig till att ha en man, som är dig olik.
Ty han blir mig och jag honom k h a r e genom lardomen.
Antronius.
Med otroligt arbete förviirvar man sig liirdomen, och sedan dör man.
Magdala.
Sä,g mig, förträfflige man, ifall du skulle dö i morgon, ville du dö som en narr eller som en vis?
, Antronius.
Det senare, ifall jag kunde förskaffa mig visdomen utan arbete.
Magdala.
Men manniskan fAr ingenting utan arbete i detta livet; och and % maste hon har kvarl2imna allt vad hon förvarvat, med hur mycken möda det an ar samlat.
Varför draga vi oss för att pb det kost- ligaste av allt offra ett arbete, vars frukt följer oss aven in i nasta varld?
Antronius.
Jag har ofta hört folk saga, att en klok kvinna ar tvefalt dum.
Magdala.
Detta brukar verkligen sagas men av dumma.
En kvinna, som ar klok, tycker sig icke vara det; den däremot, som fast hon ingenting begriper tycker sig vara klok, hon h naturligtvis tvefalt dqm.
Antronius.
Jag vet icke hur det kommer sig, men liksom sadel icke passar oxen, sil passar inte boklig kunskap kvinnor.
Magdala.
Men du kan ej neka, att icke sadeln passar oxen biittre an mitran ilsnan eller svinet.
Vad har du för tanke om den heliga jungfrun?
Antronius.
Jag vördar henne högligen.
Magdaln.
Lsste icke hon böcker?
Antr0n.k~.
Jo, men icke dessa.
Magdala.
Vad läste hon ilil?
Antronius.
aDe kanoniska timmarna *.
Magdala.
Och i vad %ndam %l?
Antronim ?.
Till benediktinerordens from- ma.
Magdala.
Det är ju möjligt.
Och Paula och Eustokiiim, voro icke de bevandrade i de heliga skrifterna?
Antronizu, J o men nu för tiden &amp; r SA- dant ovanligt.
Magdala.
SA var fordom en okunnig abbot en sällsynt fagel; nu %r ingenting '
MORGONBRIS 7 vanligare.
Forr utmärkte sig furstar och kejsare icke mindre genom lardom %n ge- nom vis styrelse.
Icke heller ar kvinnlig liirdom s &amp; s&amp;llaynt som du tror.
I Spanien, i Italien finnes icke f &amp; kvinnor, företriides- vis adliga, som kunna t; iivla nied vilken man som helst.
I England ha vi Moricae, i Tyskland Bilibaldicae och Blaurericae.
Om I icke tager er i akt, g&amp;r det slutligen därhän, att vi komma att presidera i edra teologiska skolor, predika i kyrkorna och stata i edra mitror.
Antronius.
De t avvande Gud!
Magdala.
Det &amp; r just er sak att avvanda det.
Om I fortsatten soni I han börjat, stalla sig gässen att predika, d &amp; de icke langre utstii er.
stumma ' herdar.
I sen att det stundar till en omviilvning p % vadd- scenen: endera m8n I avlagga edra masker, eller ocksa skall var och en spela sin roll.
Antro~ius.
Att jag skulle raka ut för denna kvinna!
Om du n Q o n g h g besöker oss, skall jag mottaga dig %lskv %rdare.
Magdala.
Hur dR?
Awhm.iu.s.
Vi skola dansa, pokulera friskt, jaga och spela och skratts.
Magdala.
Jag khmer mig hagad att skratta redan nu.
Rudolph Tegnér.
Det är inte fråga om någon födelsedag, utan om en SO-årings livliga intresse för valet.
I e t t s v vara samhallen nara Stock- h.olm bor denna åldriga kvinna., för vilken rättigheten a t t f å g å och rösta var en stor upplevelse.
: Det omtalas a t t hon vid valet stod i tv &amp; timmar och vantade på den bil, som skulle föra henne till vallokalen, t y den lag så Itngt bort a t t hon ej or- kade g % dit.
Men glIidjen a t t tiga med- borgarrätt var si5 stor a t t hon p % inga vill- kor villc försumn~a röstningen.
Men hon nijjer sig inte med a t t g9~ och rösta, hon iir verkligt pol.itiskt vaken och intresserad.
Ron laser och studerar fragorna och diskir- terar dem mcd grannarna, varvid hon ger t.illk %nna övcrraslcande gods insikter och omdömen.
Hon %r socialdemokrat, men följer oclcs % noga med högerprcssen.
Klip- per ur dc viktigaste artiklarna, spar och jiimför dcm och kan därför resoncrs om val och valstrider sedan långa tider till- haka.
Man måste verkligen beundra henne, skriver en a v våra kvinnor, som själv ar- betat mycket för dessa val och sBlunda kommit i kontakt med m h g a unga kvin- nor och man, för vilka alla arbetareklas- scus frågor varit fullkomligt likgiltiga, iivensoin ägandet a v röstratt.
Vi instiiriv ma i hennes beundran och önska oss niånga didana 80-&amp;ringar.
Skulptur: TöRSTIGA BARN.
Sådd och skörd.
er ätt el se f ör " Morgoiibris ".
Av E l i n P e t t e r s s o n.
(Forts. fr. föreg.
n:r.)
Han lriiiide inte annat än sm %le %t den förfärande ton hon nu använde - som hade hon talat om ett djur och inte en människa.
- Ja, kanske en arbeterska.
- Lycka till!
Svaret röjde mer förakt än sak- nad .. R u d o l f märkte det vii1 och f ö r p a s - sade sitt svar därefter.
- Tack, Irene!
Jag tror mig verk- ligen ha funnit lyckan, därför, att jag Slslcar en s a n n kvinna.
- - 1 \ Ihn sade farväl och skildes.
Jag vill här icke g &amp; händelserna i f örvig.
Förklaringen var i korthet följande: Sent en afton kom Rudolf fran en större kamratfest.
P i vägen mötte lian.
Olga, likaledes hon p % hemviig.
-- Ur vägen, lilla fröken, sade han slrrattaiidc.
- Åja, studenten kan g5 %t sidan eljest, tycker jag, svarade Olga och log.
Så, staanade de.
Han formligen ' genomborrade henne med sina blic- kar.
- Vet ni vad ni är - den vack- raste flicka jag sett.
lifeii var kommer ni i f r h så har dags?
- Det kunde jag fr %ga er?
- Jag kommer fran en stor fest.
- Och Jag kommer fr %n en l i t e n fest.
- Jag förstar - en fest sa d a r för t v å?
- Säg, kunde inte vi träffas en han böjde sig fram annan gHng och s %g djupt in i hennes ögon - den gången litet f ö r djupt.
Olgas blick dröjde orörlig fast vid halis fina anletsdrag - ilagot så un- derligt började röra sig i hennes in- nersta, ilagot som hon aldrig förr f örimmrnit.
Åter s &amp; hon på honom - hennes mun stod: halvöppen och längtan efter hans kyss brann het - han ville kanske inte - verkmästare Lund hade ju aldrig kysst henne han.
- - (Ports.
8, sid ..
10.)
8 MORGONBRIS Av I v a n O l j e l u n d.
Världen är var föreställning, s &amp; lyder ett av de bevingade ord Scho- penhauer skänkt oss.
En poet, en jägare och en timmerhuggare se ej skogen p &amp; samma sätt.
Men under det att jagarna g &amp; i marken med ungeEär samma hag och sinne, har det väl knappast hänt att tv % poeter sett samma skog.
Ja, poeten är s % underligt sammansatt at t samma stycke natur skiftar allt efter hans lynne och stämning.
Jag tänker p &amp; Almquist, man har svhrt att tro att det är en och samma skald, som diktat Amovina och Det ghr an.
I versromanen figurerar roma- tikens hela falska naturrekvisita med underbara grottor, springande källor och bukoliskt fjolliga älskande, som riva sönder sina kläder i busk- snaren - ja, det hänger sangfiiglar i burar i träden; men i den sköna och mästerliga novellen äro sven- ska landskap skildrade med en äkt- het sa vinnande, med en realism sa lugn och saker, att därefter blott Strindberg uppnátt nAgot liknande.
Så.
bo i skaldens bröst stundom tv8 själar, men aldrig samma själ i tvenne bröst.
Inte när det gäller poeter!
Karlfeldt, K~i.1-Erik Forss- lund och Dan Andersson - hur olika poetiska beskrivningar ha ej de tre givit av samma Dalarne!
Albert Viksten, som 1917 debu- det romantisk a skogssvärmeriet, som meddelat honom de djupaste intryc- ken, utan dramat och kampen.
Utom debutboken och en rese- skildring från Norra Ishavet har han givit ut novellsamlingen Bor- tom lagen, djur- och naturskildringen Bäverbäcken samt en bonderoman Stor-Nils.
Han skildrar helst och enligt min mening bäst djurlivet i skogarna och vattnen, men förmar ocksh att i f % och kraftiga drag smida ut vissa människotyper.
SA- dana med tvär áskildlighet fram- ställda typer äro jägare.
kolare, skogs- torpare, tjuvskyt tar och andra sko- garnas kärva och kantfga människor.
Sist, men ingrtlunda sämst, är hans förm %ga av naturskildring; den kan stundom vara glänsande.
En kritiker har skämtsamt an- märkt att Viksten är - a mera djur än människas.
Det är det högsta beröm en djurens utspejare och lit- terära skildrare kan f&amp;.
Denna syrn- patiska, djuriskhets bottnar ytterst i en panteistisk kärlek till och sam- hörighet med naturen, särdeles otids- enlig och ovanlig, men därför origi- nell.
Vikstens naturdyrkan ar näm- ligen inte i ringaste man rous- seauansk, d.et är intet hat till kul- turen, som framkallat den.
Ty den är inte filosofisk och reflekterad utan spontan och given, given i bok&gt;.
Ingenting ar tomt och ingen- ting ar stilla i naturen.
Viildiga tragedier, där insatsen är liv och död, ut spelas varje stund överallt.
Liv födas, plagas och dö, kärleks- strider utkämpas och makar bygga bo, fiender g &amp; p % rov och rövar- horder draga fram, titt intill sorg- spelet leker idyllen - det ar en varld, som gnyr och bullrar och det är sju, sjungande himlar, men det fordras ett fint öra och nya, klara ögon, annars är det ingenting.
Och när läsaren följer pk denna vandring i en varld, som än rör sig vid hans fötter och under fötterna, än jub- lande svirrar, susar och sjunger i luften, s % är det i en levande värld han går fram, där allt händer just då.
; han betraktar inga pressade blommor eller insekter p &amp; niilar.
Man, kan anmärka att .det för ovana ögon och öron är en allt för brokig varld, men man kan inte skylla författaren att brokigheten varit hans ändamAl.
Bortom allt- sammans, som ledmotiven i ett or- kesterstycke, tona kärleken och uppe- hallelsedriften.
Sadan musik blir det när livet leves i grym och i älsklig oskuld!
Det ges en mening i stycket, avlyssna den!
När den ännu unga författaren med Aren lyssnar djupare inat efter dolda harmonier, blir det en ännu skönare terade med atta berättelser fran dubbel bernigrkelse.
musik.
Norrlands skogar: Striden för livet, hör inte till vildmarksdiktarna i vedertagen poet- och turistsynpunkt.
Han kan stundom välja sina ämnen s % man känner en smak av Pelle Molin - Hampes marknadsresa, som skildrar Hampes strid med var- garna och för tanken.
till En ring- dans medan mor väntar - men han utvecklar dem med en realistisk kärvhet och under eii egen, hArd realistisk syn.
Själv uppfödd i Adals- skogarna under kölden och norr- skenet är det varken idyllen och I Bäverbiicken, en samling natur- och diurskildringar knutna till en fjällbäcks historia, uppenbarar han en utomordentlig naturkunnighet, som är en följd av utom anlag mhgiirig skarp iakttagelse.
En vansläktad Apolloson känner inte tangenterna på sin skrivmaskin s s val som denna författare känner skogen.
En vanlig dödlig kan gh timvis i skogen utan att niigot märkvärdigt inträffar.
I denne skil- drares och iakttagares sällskaplagger varje steg upp ett nytt blad i livets Naturskildring lär ju ligga till för svensken och Albert Viksten jävar ingalunda detta piistiiende.
Som helhet är den i fjol utkomna Bäver- bäcken ingenting mindre än ett epos över svensk höglandsnatur.
Det finns sidor i den, som helt en- kelt äro mästerliga, Envar som nligot lärt kanna och älska denna storslagna, svenska natur, maste finna glädje och en njutning hos denna friska och starka sida av skildringen.
En sådan läsare finner och fäster sig ovillkorligen vid de
MORGONBRIS ' -.
yppersta detaljerna.
Ty det exi- sterar givetvis även svagare partier - isynnerhet för den exklusivt litterära bedömaren.
Det vill gärna i nat.urmalningar har och var smyga sig in ett visst romantiskt uttryck- sätt, som läsaren kanske icke finner sh tydligt.
Ty det bryter mot hela den kärva, delvis htirda verklighets- syn pa naturen - ej alls förenlig med en poetisk syn - som är Vikstens.
Han är icke romantiker till lynnet, fast delvis ännu i stilen.
Det är lätt att se att här lider ett arv från tidigare skolor, men det är även lätt att se att Viksten kommer att göra sig urarva.
Mot hans väsen star realismen, icke roman- tiken.
Han hör Gudi lov icke till de ftirdiga.
Han kan tilltita sig att antropomorfistiskt uttrycka natur- stämningar, men han kan ocksa skildra friskt, självsett och måleriskt levande som i följande: B Rakt under den ena bergsbran- ten ar en klyfta, och i dess närhet sticka tuvorna upp sina lurviga hu- vuden ur snön, och en frisk krans av grönt lingonris smyckar roten kring varje trädstam.
Men ph top- pen av en tuva med lingonris i saftig, frisk grönska lyser ett blän- dande rött förerniil, skimrar som en droppe levande blod, stralar som en sällsynt ädelsten i solen.
Det är ett fjoliirslingon.
D Citatet är typiskt och &amp; skadliggör författarens förmtiga att av ringa detaljer trolla fram hela stämningar; det enda lilla lingonet, som lyser rött fran sin gröna badd i den vita, smältande snön, kallar fram bilden av skogen en droppande vardag.
Valet av det fattiga fjolhrslingonet talar ocksa omedelbart för hans rea- lism; en högstämd poet hade natur- ligtvis hellre talat om ' en blasippa.
Djurstudierna i Bäverbäcken sh- väl som den ypperliga skildringen av vildkatten, som inleder hans första berattelsesamling, äro upp- byggda med en psykologi, som för- månligt skiljer sig fran det vanliga tramset om djur.
Här finns ingen mo- ral och intet mänskligt snusförnuft, talande ur djurmun.
Författaren liiter ' 9 Hans Frank: LANDSVAG-EN.
dringarna, men den är en ärlig och sund bok och en populär läsning i allra bästa mening.
Den kraftigt svallande humoristiski Ader, som författaren yppat i varjehanda i pressen kringströdda bondeberät- telser, bör han alltmera tillvarataga i sina böcker, framförallt i den fort- sättning p &amp; Norrlandsskildringarna, som romanen Stor-Nils antyder.
Albert Viksten hör till arbet.ar- diktarnas grupp, men lian är den ende av dem som icke i trängre mening är upptagen av tidsproble- men.
Eljest har även .han, som de flesta andra, gjort sina lärospån som journalist i arbetarepressen.
Men kärleken till det fria, obundna varken lagen ellen kyrkan knacker.
livet drog honom efter nagra hr till Men livets egna makter tar hand skogarna igen och till haven.
Tv &amp; om honom och formar honom s &amp; studieresor till Norra Ishavet av- srnihingom till ett visserligen hygg- satte den friska och upplevda boken ligt, men knäckt Guds beliite.
Av Bland björnskyttar och sälfhgare.
romanens rnhnga bifigurer &amp; ro flera Som författare är han ett vittnes- hskiidligt friställda; f örfattaren kän- börd om att naturen ännu inte ner detta folk i ödebygderna och mistat sin makt och tjusning, att konstruerar inga teaterbönder.
En det i industrialismens tidsalder finns del av figurerna tyckas mig något socialister, som hellre g &amp; i skogen traditionellt uppfattade, men där med geväret an sitta i riksdagen.
finnas ocksa kraftiga och fu.llt själv- Men som fri publicist i den radi- ständigt fattade karaktärer, Konst- kala Norrlandspressen g&amp;r han aven närligt mäter sig kanhända icke allt jämt pil jakt efter bolagskapita- romanen med natur- och djurskil- lister.
djuren själva stalas och hans öra för detta sprak är uppövat genom verk- liga iakttagelser.
Likväl har lian inte förspillt den humor, som vissa djur, exempelvis räven och.
ekorren, oemotståndligt meddelar el1 er den högtidliga komik, som en ensam trana skänker iakttagaren.
Det tir säkert att hans böcker maste i hög grad uppskattas även av en frisk ungdom.
Stor-Nils är en väl komponerad roman frdn Norrlandsskogarna i den stora skogsskövlingens begynnelse- tid.
Tyngdpunkten ar emellertid lagd p &amp; karaktärsskildringarna, och i Stor-Nils person möta vi typen för den myndige sockenkungen, som
10.
MORGONBRIS - en påtvingad be- kantskap - ingen- ting annat.
- Olga - jag vet en iitviig - för att undgå prat -- jag har en god van som bor s % trevligt, till honom kunna r7i g &amp; - ~ 7 i kunna skicka u t hononz också, om vi tycker.
- Går det an?
- Han ar m i ii v ii ii, ser du, Olga.
Allts %, i morgon., men kom säkert, varom icke, söker jag upp dig, Olga.
Godnatt, dröm om mig - - - några kyssar - s % var han borta.
Olga stod kvar och s5g hans ståt- liga gestalt försvin- na.
: En onämnbar säll- G. ter Borch: MODERSOMSORG.
het genomströmma- de hela hennes vä- (Fortas.
fr. sid.
7.)
sen ...
kunde veiikligen kärleken, - Jag må.ste träffa er, hör: ni, jag den akta, sanna, vara så stor och måste, säg.
- skön - hur äcklig var icke CIA den - Olga, eftersade hon.
- andra - ett hårt drag lade sig kring - Ja, Olga, vi måste träffas, meii hennes mun - redan i morgon vart skall vi g %?
skulle hon göra sig kvitt verkrnästa- rens påhäng.
- Ja, vart, sade hon långsamt.
När Olga gick upp slog klockan Med ens stod hela vidden av omöj- liglieteil av detta för henne.
Inte tre.
kunde han, sonen till finaste famil- jen i staden, sällskapa offentligt Påföljande dag var lång som ett med henne - arbeterskan i hans fars %r, och 1ia.r det äntligen blev kväll, egen fabrik.
.
.
skyndade Olga -] .ätt som eii fjäril Olga kiinde en stickande smärta i - till Rudolfs möte.
YA gatan mötte de Karl Modig, sitt bröst.
- Det är nog bäst att vi in.te traf- halvfiill.
Jasa, tänkte den senare, har hon fått fatt p &amp; en vitmössa nu, fas alls, sade hon.
En blick träffade honom, en blick hm, pappas nålpengar är väl inte lik ett sargat rildjiirs ...
B, dessa mycket att komma med.
.
.
Men så sant jag heter Karl Modig, ögon, man kunde ju glömma hela världen, st %nd, allt.
.
.
Olga började skall mor hennes f &amp; veta vad h o n gråta.
Och utan vidare bekände hon går f ör.
Han hytte med inaven och styrde allt.
Det blixtrade till i hans ögon.
En s % d a n var alltså Lund, hans stegen direkt mot Olgas bostad.
.
.
--- fars högra hand.
NAgra dagar efter detta hade Ru- Etikett, etikett överallt, bara den dolf ett långt samtal med sin far.
Sin varsamt breddes över.
- Godnatt d %, Olga räckte ho- egen bekantskap med Olga förteg han - för lugnets skull.
nom sin hand.
Och vad medförde detta samtal?
- Vad - han slöt henne i sin famn och kysste henne i kar1.ekens Verkmkstare Lund blev uppsagd från sin befattning.
första, berusande kyss.
Det siig ut som slrulle motgiiigar- Denna iipp~iktighet - den.
var guld värd.
Iran skulle inte vara ila riktigt hopa sig för: Lund.
Irenc sämre.
Och så berättade han om sin hade förkylt sig ganska svårt och bekantskap med Lunds dotter Irene som en svit av sjuk.domen hade hon angripits i sina lungor.
Hon forsla- des till det modernaste sanatorium som fanns.
Det blev tomt i hemmet efter 1:reiie.
Lund kunde sitta långa stunder och fundera.
Uppsa.gd - efter femton iiis in- tensivt arbete i f abrikeii - hur kun- de detta hänga ihop?
Och varför hade Högbergs son övergivit Irene?
Att Olga var med i spelet, visste han icke.
Förklaringen hade då va- rit honom given.
Men det for som ett svar på allt genom rummet - sådd och skörd ...
IV Kap. Fru Andersson satt djupt bedrö- vad.
Karl Modig hade varit hos henne och han hade berättat de rys- ligaste saker om Olga.
Med svart- sjukan som imderlag kunde ju histo- rien icke bli så trovärdig, Men fru Andersson var inte svår att över- tyga.
Nu satt hon och förespeglade sig allt, till och med värre an han talat.
Hennes Olga skulle räknas till slöddret.
Vem vet?
En vacker dag gick hon val friin arbetet också.
Ja, sån ' t hade hänt förr med flickor i f abriken.
Dagen därpå gick fru Andersson, för ovanlighetens skull, ut ett slag under middagsrasten.
Till Olga sade hon intet.
Hon gick raka vägen till disponentens bostad.
Han brukade 1unch.a vid den tiden.
Framkommen ringde hon på, blev insläppt och stod ansikte mot ansikte med disponen- ten .. - Jag tycker inte om att bli störd i mitt hem, sade han respektabelt.
Vad ar det ni önskar?
Fatta er kort!
- Jo, ser disponenten, det ar så att disponentens son - - - Min son - vad menar ni, män- nislra - - - Jiimnt och ständigt hänger efter min Olga och nu tänkte jag att det skulle bli ett slut p % ' t si '.
- .Sa %.
Det ar mer an jag vet.
När har detta börjat?
- För ett par veckor sedan.
- Jaså.
Det skall i s % fall kvavas redan i sin linda.
Jag skall omedel- bart tala med min son och hoppas ni förbjuder er varda dotter nagra vi- dare sammankomster av det slaget.
- Nog skall jag säga till henne alltid.
- Hör nu - han ropade henne tillbaka - ni behöver ju inte låtsas om detta i fabriken - se där, en dusör för besvaret.
.
MORGONBRIS Han lade niftgot i ett kuvert och räckte lienne.
- Tack, snälls disponenten, jag kan tiga jag.
Utkommen i f öi !stugan stannade hon och räknade - fem futtiga kro- nor - snålvarg - nu tyckte han, han högg till.
Hon kunde tiga, men hon kunde lata bli ocksk.
Det kunde ju alltid vara någon annan än hennes Olga.
.
.
Pengar:ua skulle hon inte visa någon.
Så småningom började mor och1 dotter att skilja sig från varandra.
Allt var inte så gott som förr.
Olga var mycket borta.
Och intet kunde göras däriftt.
Det har siillan lyckats någon att skilja henne älskande lit.
- Upprepade försök strandade för disponent Högberg.
Sonen hade, efter flerfaldiga slitningar och sce- ner i hemmet, brutit med sin familj, och senaste tiden, även med sina vän- ner.
Varför behövde han ständigt gå i smyg med den kvinna han iilska- de?
Han hade tröttnat därpå.
De hade intet illa gjort.
De älskade var- andra.
Fullt och helt.
Den som k u n d e fick döma.
Fabriken hade Olga lämnat.
Hon förhyrde nu en liten dubblett och försörjde sig med stickning å ma- skin.
Olga kunde sticka många, trev- liga saker shsoin tröjor, sveaters, mössor o. s. v. Och hennes arbeten gingo som smör i affärerna.
Under sin bekantskap med Rudolf hade Olga mycket förändrats, glad- jande nog, till det bättre.
Han blev hennes moraliska räddning.
Olga var ingen förhärda.d varelse, men vii1 förblindad.
Hon hade mycket av barnet hos sig.
Under kärlekens in- flytande mognade barnet till kvinna - en sann, älskande kvinna.
Ett år förgick.
Rudolf hade änt- ligen fått plats som biträde p % ett advokatkontor - kimskaper ägde han dessbiittre.
Det lilla kapital mo- dern i all tysthet skickat med honom, hade smält ihop bedrövligt.
Pen- garna voro i det närmaste sh$.
11 visning, dii!
Vi kan inte ha det så har l h g ~ e.
Vi måste gifta oss.
Tror du inte det skulle gläd- ja din mor?
- Käre, käre Ru- d.olf!
var allt vad Olga sade.
- Men dina för- äldrar, Rudolf, tror du att de ii %goiisin f örlåter?
- De ha intet a t t förlata.
Och j a g har fö ' r längesedan förlhtit dem.
Vi äro alla endast svaga människor - om den ena har litet mer än den andra - vad mer - men vad som större ar -- att man sar den adla säden - skör- den kommer - sent omsider kanske - men den kommer.
(Forts. i nästa n:r. j van Geel: MODERSOMSORO.
En banbrytare och martyr för kvinnosaken: Mary Wollstonecraft Godwin.
Om i dag någon av kvinnorörel- sens pioniärer, som för femtio eller Iiundra år sedan med en glödande 1; ro kampat för kvinnans frigörelse och likställighet med mannen, kun- de stå upp och se vart deras arbete fört, skulle de med skal kunria saga: " Vi ha dock icke levat förgäves. "
Visserligen måste man inrymma att intet framsteg kommer om inte ut- vecklingen ar mogen för det, men .man bör dock icke helt oQh hallet bortse från att personligheten i n&amp;- gon m %n kan hjälpa till att skjuta p &amp; utvecklingen oeh leda den i rätt spar.
Och även om mer och mer den meningen stadgar sig att samhället --- ar ett organiskt helt, som styres av Olga stickade och sjöng om vart-: naturlagar, liknande de som styra annat.
R i t t vad det var lrnackadc univermm, S &amp; var dock inte denna det välbekant p i dörren.
: mening utbredd på den tid då en - God middag Olga!
Hur mår du enstaka banbrytare kiimpade f ör nå- liten t bon reform, som kanske i denna dag Rudolf stack in huvudet.
iii.
en verlcligh.et.
Denne var dock i - Rymmare!
Tvi hela dagar se ' n den tron att endast tack vare hans du var har!
aldrig upphörande arbete f ör idea- lets realiserande, genom den fasta - Vad sager du?
mur av fördomar, som alltid o.mgi- - Är det verkligen t v å?
- S &amp; har jag också styrt med n %- vit det nya, kunde framsteget vin- got extra.
Jag skall ge privatuilder- nas och mänskligheten gå framc ' tt till allt större frihet och lycka.
Da.rför böra vi med kärlek minnas dem som gatt f öre och kampat för v % r s a k, fast under betydligt svårare förhål- landen än som n.u råda.
Och nar vi minnas dem aven få en ofta välbe- hövlig sporre att lägga ner mera ar- bete och mera tro på det ideal för vilket vi stri,da.
.
En s8d.m banbrytare för kvinno- rörelsen, som för över hundra år se- dan stred och led f ö r ideal, vilka ännu inte tillfullo äro förverkligade, r Mary Wollsto~iecraft G o d w i n.
Hennes liv %r en tra- gisk historia on1 de sv&amp;ri.gheter en varmblodig, impulsiv kvinna med iidla och djärva idéer hade att ka.m- pa mot mitt i det mest konservativa och moralistiska samhälle som tan- Icas kan, England under 1700-talet.
Mary Wollstonecraft fö.ddes 1759 och var av irländsk härstamning.
En olycklig barndom, mitt emellan en supig och r &amp; fader och en teoreti- serande, moraliserande moder samt en stor syskonskara satte outplån- liga spar i hennes själ och man kan dit härleda den brist på inre har: moni hon hela livet måste dragas
12 med och som gjorde hennes liv olyckligare a11 det annars behövt bli.
Iloii var en ganska vacker flicka ocli blev med tiden, då hon uppnått trettiotalets fulla blomning, en skön- het a la Tizian, med blaridande hy och rödaktigt h&amp;r av en varm och dampad färgton.
Hon Ilade harliga bruna ögon och ett älskligt nggot melankoliskt ansiktsuttryck.
Hen- nes olyckliga barndom gjorde att hon va.iiligtvis var bitter och sluten, men hon kunde dock i sällskap där hon trivdes vara både glad ocli t. o. m. blixtrande kvick.
Ilärtill var hon begåvad med ett klalat och om- fattande förstand, vilket hon ytter- ligare utvecklade genom allvarliga studier.
Detta fördunklades dock ofta, till hennes egen skada, av den brist p % harmoni och omd.öme hon visade.
Tack vare hennes faders supiga levnadssätt drev nöden M; wy till att själv tjäna sitt bröd och aven då gjorde hon erfarenheter, vilka icke voro agnade att utveckla ett ljusare lynne.
Hon blev sällskapsdam och - naturligtvis är nian frestad att saga - råkade hon ut för den elaka- ste kvinna i England.
1780 dog mo- dern och hon flyttade d &amp; till en fa- milj Blood, där hon fick tillfälle göra nya studier i olyckligt familje- liv.
Det txedje äktenskapet hon kom att se p &amp; nara halll, hennes syster Elisas, stadgade hos henne den upp- fattningen, hon sedan kom att kam- pa för, att äktenskapet iitan kärlek ar en f örbannelse, en föi * bannelse som framförallt går ut över kvinnan.
Bon fortfor att kämpa.
för sitt uppehälle och förföljdes av oturen.
Ett skolföretag, misslyckades; som guvernant var hon alltför självstan- dig och hade alltför nya ideer.
Ti- den var inte mogen att låta engelska barn uppfostras efter ~ o u s s e a i s re- cept i E m i l e!
En vacker dag stod hon i bokstavlig bemärkelse p &amp; gatan med tomma hiinder och det ar %indpunkten i hennes liv.
Hon blir skriftställare och far en del över- sättnings- och kompilationsarbeten för en förlaggare.
f et.
var natur- ligtvis på den tiden en oerhörd djärvhet av en kviiliia att försörja sig med litterärt arbete och " blå- strumpa " var val den lindrigaste benämningen en sadan erhiill.
Hennes första arbete av betyden- het ar D e m ä n s k l i g a r a t - t i g h e t e r n a, 1790, ett mar på Burkes Tankar om den franska re- volutionen.
Hon tar har med värme revolutionen i f örsvar och invecklar sig i en hetsig polemik, enligt tidens MORGONBRIS sed full med otidigheter, med Burke, som ger henne det mindre smickran- de epitetet " fiskmånglerska ' '.
Dessa ha visst alltid haft rykte om sig att vara grova i mun!
Hon kommer nu under fund med sin kallelse och 1792 utger h,on F ö r s v a r fö ' r k v i n n a n s r 8 t t i g h e t e r, enligt brev genom- tiinkt och skrivet på sex veckor.
Man kan förstå det uppseende bo- ken d &amp; väckte.
Hon förutser dar hela den utveckling fram till jamlik- heten mellan könen, som vi just nu bevittna.
Hon förfäktar en förnuf- tigare uppfostran för flickor, mera agnad att sätta dem i stånd att verkligen bli likställda med männen, men hon har dock ej vågat, eller ve- lat, uttrycka sina redan då stadgade &amp; sikter om äktenskapet.
Det stora med detta arbete, vars litterära var- de %P ringa, ar dock den bergfasta tron, den storartade framtidsvisio- nen.
Boken översattes locks &amp; genast.
till franska och tyska och dess för- fattarinna blev kand och berömd, hacklad och kritiserad av de flesta men dock i tysth.et älskad och beun- drad av många förtryckta kvinnor.
I december 1792 reser hon till Pa- ris för att komma ifrån en spirande förälskelse till en gift man och hon har i några brev - givit intressanta skildringar av .revolutionens och skräckväldets Paris.
Hon ingick dar en olycklig karleksf örbindelse, fullt fri, med en hänsynslös man, en amerikan, kapten lmlay.
Lyckan varade inte länge, i ensamhet gav hon i maj 1794 livet åt en dotter, Fanny, men definitivt bröt hon ej med Imlay förra:n 1796.
1795 gjorde hon för hans rakning en affärsresa till Norge och Sverge och breven till honom äro utgivna och översatta till svenska 1798, B r e f, s 1r r i f n a under et kort wistande i Sverige, Norge och D a n m a r k. EEon har där manga träffande iakttagelser om b %de land och folk och boken ar till stora delar 1ä.sviird än i dag.
1795 utkom hennes litterärt sett bästa arbete 1) e 11 f r si, n s k a r e v o l u t i o n e n och hon ingår nu ett nytt karleksf örhållande, den- na gang med skriftställareii William Godwin, en den moderna anarkis- mens föreggngare.
De levde i ett fritt iiktel~skap d.ar var och en skul.le yara herre över sig själv, med var sin bostad och blott gemensamt hus- hall.
För " världens ' skull ingingo de dock en kompromiss och lato lag- ligt viga sig i mrarg 1797.
Detta äk- tenskap hade nog haft alla utsikter att bli lyckligt för bägge parterna.)
men de voro dock alltför olika.
Godwin var en kall och pedantisk natur, som cziltid handlar efter givna principer.
Mary däremot var mer impulsiv och] .at sig ryckas med av sina sinnesrörelser.
Deras samliv blev dock ej 1ångva.- rigt.
I det hon gav livet åt en dot- ter, Mary, som sedan blev den be- römde skalden Shelley ' s maka, dog Mary Wollstonecraf t den 10 septem- ber 1797, allt.s % blott 38 år gammal.
Hennes död var ett hårt slag för Godwin, som fastän han inte visade sina känslor, dock tydligen älskat henne högt.
Han samlade sed.an och utgav hennes memoarer och efter- lämnade skrifter.
Under lyckligare f örhållanden hade kanske Mary Wollstonecraf t blivit en mera helgjuten människa, en mera harmonisk personlighet.
Både hennes rika intelligens och hennes varma hjärta skulle beratti- gat henne till ett lyckligare liv.
Men vem vet om h.on då kommit att s &amp; hängivet strida för sina olyckliga, f örtryckta medsystrar?
F. A-e.
Tidens kalender '. --.
för 1.925 har utkommit med sin fjar- de årg %ng, till omfång och pris lika med föregående års, 270 sid. text och illustrationer, pris kr.
2: 50..
Att recensera densamma för Mor- gonbris ' läsekrets torde vara onö- digt, då vi taga för givet att kalen- dern numera blivit en uppskattad nödvändighetsvara vid varje års- skift.e f ör familjen gemensamt, lik- som för den enskilde.
Har bör man med fog ej kunna.
klaga p % mindervärdig valuta för priset.
Det ar endast lovord att ge och upplagan kommer troligen från förra årets stora spridning att nu ökas med nya tusental.
Kalendern a.r ett slags " Nordisk familjebok " i miniatyr.
Den bör finna vägen till varje hem.
V. Ingen klubbmedlem får vara overk- sam vare sig det gäller agitationen för klubben eller Morgonbris.
MORGONBRIS 13 - Till strid.
I mörker, nöd och elände ej evigt vi skola stå.
På kvalen skall bli en ände om enigt vi alla g % i strid för rätt och för frihet.
Vi mäkta ju föga ensamt mot härskaren kapital, och därför vi gå gemensamt i hundra- och tusental i strid för rätt och för frihet.
Den sammanslutning vi bilda har just till sitt syftemål att kämpar, som äro skilda mU samlas kring röd symbol i strid för rät.
[; och för frihet.
Se därför, kamrat, vi kräva att också du klart förstår, att allt, som vi eftersträva var trampade klass blott når i strid för rätt och för frihet.
Som siiyltgast vill du ej njuta av stridens resultat och därför skall du dig sluta till oss som en god kamrat i strid för ratt och för frihet.
Svart ruvar nu horisonten och tiden ar fylld av sorg, men närmare rycker fronten mot kapitalismens borg i strid för ratt och för frihet.
Vi veta, att sist vi vinna i trotsig och tapper strid att en gång vår klass skall hinna den anade lyckans tid i strid för ratt och för frihet.
St. S t e f a n u s.
I Förstenade anleten. '
Försbenade anleten eller rättare i stenvaggen uthuggna anleten.
Den- na syn triider alltid för mig, d &amp; jag vid vandring langs f angelsets korri- dorer rakar se f ilngvaktaren öppn.a en cellfånges dörr på glant.
Jag ser mä~kvardiga, ste1md.e manniskoan- sikt en.
Jag har studerat dessa till mång- b i g t fängelse dömda, ansikten, .men j.ag h.ar icke lyckats särskilja derag detaljer, däremot har helhetsin- trycket ständigt varit .del; samma: förstenade.
Diir finnas ansikten - omgivna av hår, mörkt, rödlätt eller ljust, me ' n alltid av samma stelnade utseende.
Ansiktsuttrycket stumt, slutet och döljande en inre bor&amp;ommenliet, delvis skräckfullt.
Ögonen.
ha ett främmande, stelt uttryck och kring munnen och ögonen firmes djupa rynkor.
På pannan vilar en skugga av trötthet.
Stirrande, nästan .som fruktande att visa ett uttryck, synes de varje dag genom, den ena eller .andca cell- dörren, då fångvaktaren räcker en bröadlrant och fisk, m jölvalling eller köttsoppa.
Och d % jag sedan är i min ensliga cell, framträder ur den slknolvliga gr %a väggen de fömtenade .dragen av, dessa miln.gårig,a f ångar, alldeles som för att skänka mig tillfälle till ett härmare studium av dem.
Småningom särskiljer jag # dem från varandra och börjar studera deras individualitet.
Det ar samma reflexion över det egn,a ödet och glömskan för allt .annat.
Dar finnes ansikten förgrämda av gråt, utpina- de, förbittrade, trotsiga, förbannan- de, slöaa eller tvärt om skyggt för- skrämda.
P % eavars lappar vilar någon tanke, något som de grubblat på i ' aratsal, men som endast tyckes ha blivit mera invecklat, ju längre det grott hos dem.
Nu förstår jag, de f ornia österländ- nka konstnärernas eav~ikt, .d &amp; de i pagodernas och minareternas vaggar huggit ut anleten, det eina underli- ga:re an det andra, fr %n slöa ocih grinande ända till vansinnigt skrat- tande.
Det har yarit en framställ- ning av människolivets olycka.
Som ' f.astnag1a.d vid muren, oslippligt för- enad med den, ar den, p % vars panna står skrivet: " dömd ".
Du politiska fånge, som äger en djupare lrännedom om idéernas mar- tyrium, har du besinnat vad domen betyder f ör en Icriminalfånge?
Dar finnes myeket mera an vad utståen- det av tu.kt ' husstraffet innebär.
Li- vets ruinering, dess orsczker, dess inre och yttre följader.
En tung skugga följ er den vilseghgna ännu länge efteråt, genom livet.
Den politiska fången &amp; a.remot äger s h egen klass ' deltagande, medkänsla.
Fångenskapen utgör endast en epi- sod i hans liv.
- Då jag ligger och tänker dessa tankar, stirrar cellväggens sprickor jämt mot mig och formar sig i min fantaxi till motsvarmde bilder.
Det iir t i o tal främmande miinniskoanle- ten.
I, dem afvspeglm fattigdom, nöd, slaveri, svårigheter och kriser, som för dessa 1människ.or utgjort den kanal i vilka de fallit.
Någon rsiddningsbåt fanns icke och den olyclrliga dr~nkn~ade, klagande med darrande läippar sin hopplöshet.
Men i världen forsiggar en, om- värdering av alla gamla var.den.
I stallet för läran om kidet har tratt en annan: lagen om onsak och ver- kan.
Och i stället för Iden hopplösa underggngen har vuxit fram tron på de förenade människornas styrka.
Människokr.aften har satt sig i rörel- se för att avlägsna det murbruk, som binder det h8r.d.a ödets barn vid eländets stenröse.
" Ett lyokligt liv Bt envar, som har mänskligt anlete " ar den nya - bekännelsen.
Men ännu finnes mycket förtor- kat, förstenat i människornas hjär- nor.
Icke blott i fängelserna utan aven i det levande livet.
Man på- träf£ar mann ni skor, som gå och stirra på lidandena och år f r h år bar.a fråga sig: lblir det nkgon lindring i den fattigas, olyckligas liv?
Vad skall lyft ' a henne upp ur klyftan?
Då svarar socialismens sanning: Det finnes en räddning.
Murbruket, som nu bindler de lidande vid det stenh %rd.a förkvavandet, sinulas sön- der.
Det kommer en tid, då av dessa ruiner skall resas ljusa bohin- gar f ör lyckliga mannisko:r.
De pinade, f örst enade f iingebean- letena äro då ett dystert minne blott.
Hilja Liinamaa-Parssinen.
~örsakG Ert liv i Folket,
MORGONBRIS 14 Studiespal ten.
(Utgives av Kooperativa förbundets korrespondensinstitut.)
Talspråk och skriftspråk.
Alla kunna vi tala vårt modersmål, åtminstone så pass val, att vi reda oss i det vardagliga umgänget, men nar det galler att uttrycka sig i skrift, kanna vi oss ofta ganska osäkra.
Varför skall det nu vara sd mycket svdrare att skriva än att tala?
Ett svar ar härvid genast till hands: nar man talar, slipper man ju tanka på den krångliga stavningen, på kommateringen och andra kitsli- ga teckenregler.
- Detta svar ar visserligen sanningsenligt, men lik- väl ger det inte på Iångt nar hela förklaringen till skriftspråkets svå- righeter.
Ty aven nar man lart sig behärska stavningens och interpunk- tionens konst, kvarstå dock många hinder, stundom långt svårare att överkomma, innan man nått fram till önskvärd säkerhet i språkets skrift- liga behandling.
Hur ofta har man inte långa stunder " suttit och svet- tats " med pennan i handen och in- genting livligare åstundat än att muntligen kunna få framföra, vad man nu nödgas meddela i skrift.
Även on1 man klart, vetat, vad man velat skriva om, har det ofta vållat åtskilligt huvudbry, dels att finna de rätta orden och uttrycken, dels att satta dem i deras ratta form och ord- ningsf öljd.
Det råder sålunda en avsevärd skillnad mellan det vardagliga tal- språkets och det vårdade skriftsprå- kets krav.
För att klarare inse detta förhiillande skola vi nu företaga en jämförande undersökning.
L.åt oss tanka oss, att en person, vi kunna kalla honom lantbrukaren A. Eriksson i Asby, råkat bli över- fallen på landsvägen av en ondsint tjur.
En 15-års pojke, som " lyc- kats " få åskåda händelsen, berättar den för sina kamrater på ungefär följande satt: " A ni ska se, jag såg nånting skarpt alldeles för en stund sen.
Ni / i vet den dar tjurn, som dom säjer om, att han ska va ' lömsk på folk '.
.
.
å han satte sta ' efter gubben Eriksson, må ni tro - Asbybonn, ni vet - å han fick sej en, förstår ni, så han stalp å dök med huve ' före rakt ner i hassjestangerna, för de ' var dar borta vid gubbens gård, alldeles vid det dar lagårdsrucklet, ni vet, där dom har lagt opp dom dar gamla hassjestangerna.
A gubben, han kravla ' sej val opp han till sist å plocka ' rätt på grejorna, för han hadde just varit sta ' å laga bron ner ' vid bäcken, å sen rök grejorna åt alla håll, nar tjurn slängde till ' en.
Men nog fick han säj en small,.
så han dåna ' av först en stund; för ser ni, det var ett par grabbar, å dom hadde visst tagit å retat tjurn, å så hadde han blitt ilsken å slitit lös sej, men grabbarna smet ju iväg förstås, men gubben han hånka ' fast för en han ..
. "
Ett sådant satt att berätta saken duger gott såväl för pojken, som återger händelsen muntligt, som för hans förtrogna åhörare.
Den förre skildrar tilldragelsen utan att på nå- got satt behöva anstränga sig att på förhand tanka efter, hur han klarast och redigast skall beratta den.
Mar- ker han, att någon detalj överhop- pats, så lägger han helt enkelt till den efteråt, för att framställningen skall bli tydlig och klar; och medelst diverse utropsord (" å, ni ska se " - " må ni tro " o. s. v.) samt genom åt- börder, skiftande minspel och livfulla tonfall lyckas han aven göra berat- telsen dskddlig och levande - något som oftast sialler sig långt svårare, då det galler att meddela en skriftlig framställning.
- På detta enkla satt lyckas han, helt ovetande, nå det mål, som allt språk innerst åsyf- tar; ty det språkbruk ar bast, som bast meddelar det som skull meddelas - d. v. s. den språkforrri, som med nö- dig tydlighet förenar största möjliga enkelhet.
Detta krav galler det talade språ- ket och jiimval skriftspråket, Men likväl behöver inan endast flyktigt genomläsa återgivandet av pojkens muntliga berättelse har ovan K.
F:s MARGARIN - I ALLA KONSUMTIONSFÖRENINGAR - 1 för att genast inse, att en dylik språkform ingalunda lämpar sig i skrift och allra minst i tryck.
Den som ar hänvisad till att läsa ett med- delande har ju därvid ingen som helst hjälp av tonfall, åtbörder eller ansiktsuttryck, emedan berättaren själv håller sig helt osynlig.
Därför galler det ' för den som skriver atP vaija och forma ett sådant språk, att sammanhangf genast kan uppfattas och orden slalva ge tillräcklig klar- het och åskådlighet.
Antag att skrivelsen skall sandas till en person, som ar bosatt i en an- nan landsända, eller måhända of- fentliggöras i en tidning, som spritts ut över skilda bygder.
Vi inse har- vid omedelbart, hur nödvändigt det ar, att vi välja sådana uttryck och ordforiner, som tillhöra rikssprdket - d. v. s. det språk, som talas av f lertalet bildade människor i lan- det - och att vi alltså undvika de uttryckssätt, som äro mer eller min- dre utmärkande endast för vår trakt (s. k. provinsialismer), för vårt sar- skilda yrke (" fackuttryck ") eller för vissa, oftast ungdomliga, förtrogna kretsar (" slangord " o.
d.)
- Exem- pel på dylika uttryckssätt ha vi i ovan återgivna berättelse bl.
a. i or- den " nånting skarpt ", " va ' lömsk på folk ", " satte sta ' efter ", " stalp ", " grejorna ", " dana ' av ", " grabbarna smet iväg ", " gubben han hånka ' fast ".
Samma krav på allmängiltig tyd- lighet och " tukt " i de enskilda ut- tryckssätten liksom på enkelhet och reda i hela sammanhanget galler strängt taget all skrift.
Vilja vi anse oss.
själva som språkligt bildade, måste vi därför i nöjaktig mån kun- na motsvara dessa krav i framför allt den skriftliga behandlingen av vårt modersmål.
Genomläs ännu en gång pojkens muntliga berättelse här ovan och jämför sedan noga denna framstall- ning med den nedan följande, som Aterger samma händelse i form av en t idningsnotis.
" En egendomlig olyckshändelse, son1 lätt kunnat få allvarligare följ- der, inträffade i tisdags i X socken, d2 lantbrukaren A. Eriksson i Asby helt oförmodat blev överfallen och svårt stångad av en tjur.
Hr Eriksson var just på hemväg efter att vid clen intill gården flytan- de backen ha sysslat med att laga en söndrig bro.
Intet ont anande bar han sina verktyg i handen och hade just nått fram till gården, då tjuren, som betat i närheten) plötsligt rusa- ' '
MORGONBRIS de fram och förföljde mannen samt med en våldsam stöt av sina kraftiga horn kastade honom ned från vägen.
Till all lycka föll hr Eriksson över ett upplag av hässjevirke, som något mildrade fallet, varför han inom kort återhämtade sig tilIrackligt att kunna fortsatta vandringen, sedan han till- varatagit de kringkastade verktygen.
- Man påstår, att några okynniga pojkar tidigare på dagen varit fram- me och retat tjuren, som i övrigt lär vara känd för sin ondsinthet.
Enligt vad vi senare inhämtat, har hr Eriksson ej förorsakats någon all- varligare skada av den obehagliga händelsen. "
I nästkommande " studieartikel " skola vi göra en jämförelse mellan dessa båda framställningssätt, var- för våra läsare torde bevara denna första artikel och kanske själva börja den undersökande jämförelsen.
(Eftertryck förbjudes.)
Den 9 oktober fyllde städerskan i Stock- holms stadshus I&lt; a r o l i n a J o h a n s- s o n 70 år.
Dagen till ära uppvaktades f r u Johansson tidigt-pa morgonen a v kam- raterna i stadshuset, vilka därvid över- lämnade e t t penningbelopp i guld samt blommor.
Under dagens lopp fick jubila- ren viclare mottaga blommor, telogram och Med medel, som för iiiidamålet presenter, bl.
a. en mindre penninggiva a v ställts till förf ogande genom Svenska tjiinsteman 5, den avdelning i stadshuset Fattigvårdsf örbundets bariiav %rds- dar fru oha ans son utför sitt dagliga stad- iitslrott, har hos barna0~&amp;rdsbyråerna ningsarbete.
i Stockholm och Soliia upprättats P å aftonen vor0 kamrater sanit vänner h jalp.
Hemh jälparinnornas och bekanta inbjudna till en enkel sup6 i i i p ~ f t ar att utföra det husliga ar- f r u Johanssons hem, varvid e t t 30-tal in- bete i hemmet, som husmodern p &amp; funnit sig.
Flera tal höllos under aftonen grund av barnsbörd eller med deii- gtföljda a v kraftiga hurrarop för den samma f öreiiad sjukdom är of örmö- pigga och glada 70-åringen. '
' Hemhjälp. '
' " kr geii att sköta, vare sig hon vistas i hemmet eller p &amp; barnbördshus.
Frän Solna sot-dem.
kvinnoklubb.
I regel skall viss dagavgift (f. n. Solna soc.-dem.
Icvinnoklubb firade sitt kr.
2: 50) erläggas till bnrnavards- i april detta år.
h y r h.
Avgiften kali dock vid be- 5-årsjubilcunz För a t t högtidlighålla detta hadc a v sty- hov sankas eller t. o. m. efterskänkas.
relsen anordnats en anslHende fest i Haga- Den som önskar hemhjälp eller lunds Folkets hus.
En hel del kända och iipplysniiigar harom, torde vanda sig uppskattade förmagor niedverkatle, bl.
a. fru TherBse Hultberg och fröken Anna till bariiavårdsbyï&amp;eriia: i Stoclr- Lindhagen samt hade vi nöjet f % mottaga holm, Trievaldsgriind 3, och i Solna, besök av siival kvinnoförbundets s o m kvin- P~irugataii 5 A, Hagahnd.
1:iiom nodistriktcts ordf. och höll därvid kvinno- Solna kan man aven hänviiiida sig förbundets ordf. f r u Signe Vessman ett varmhjartat och av alla uppskattat anfö- Ii11 nagoii av de dar boende bariz- rande on1 kvinnornas insats i arbetare- niorskorna.
rörelsen.
Solna arbetarekommuns ordf., h r Sprid Morgon bris!
A f e l i e r Thfiring Hornsgatan 2 6 STOCKHOLM Telef.
Söder 31880 rekommenderas vid behov av fofografiskt arbete.
Enbcrg, framförde e t t tack för gemensamt och gott samarbete mellan arbctarelcom- uiunen och kvinnolclubben.
Av redogörclscn för arbetet uncler dessa 5 %r frarngar a t t klubben &amp; r f r a n ' a r gått stadigt framat och raknas den fCir närva- rande till en a v dc största klubbariia i limdet.
I 1 15 sammanträden hållas var 14:de dag, en g8ng i Huvudsta och en gång i Hagalund.
Utom det politiska arbetet, har klubben en cirkel, dar medlemmarna mot en liten avgift erhålla kunskap i olika ämnen, vil- k a beröra politiska och sa,mhallsfr %gor, iivenså föreningskunskap ni.
m.
Denna cirkel har fortgatt i tre gr. Vid sidan a v detta finnes aven en ung- domsavdelning i ' Hagalund, vilken har till uppgift a t t samla barn och ungdom till nyttiga och nöjsamma arbeten en gång i veckan; denna ungdomsavd.
har arbetat i 4 å r samt har klubben en avd. a v sago- stundsbarn i Huvudsta, vilka samman- triif f a var söndags f örmid.dag.
Dctta iir det väsentliga av Icvinnoklub- bens arbete, a t t det sedan förekommer en hel del annat för a t t hålla organisa.tionen uppe, a r ju helt naturligt.
Till e t t a v våra mest intressanta arbeten bör v51 också rältnas valarbet.et.
Det soni nu i höst och förresten anda sedan i våras tagit våra största krafter i anspråk har ocks % varit arbetet för valen.
Hiir i Solna kvinnoklubb h a vi försökt a t t mecl alla till buds stående medel göra vad vi kunnat för a t t f å f a r t i valarbetet.
Det ä r ju en av en kvinnoklubbs största uppgifter a t t vid valtillfallen försölra be- arbeta alla och en var a t t vakna upp ' och.
deltaga i valen, och särskilt bland kvin- norna framhålla nödvändigheten a v a t t rösta för a t t tillvarataga sina intressen samt hur nyttigt det är a t t tillhöra en kvinnoklubb.
Med tanke p5 detta, och med en innerlig önskan a t t kunna bidraga, om än aldrig så litet, till e t t lyckligt valresultat för arbe- tczrepartiet, h a medlemmarna i Solna kvin- noklubb genom e t t intensivt arbete för- sökt visa sin goda vilja.
Allt sedan i varas har det agiterats har ute.
Det första agitationsmötet hölls i Hu- wudsta i början a v maj, med föredrag a v en a v klubbens medlemmar, f r u Anna Lil- AVEN KVIHNLIliA ELEVLR mottagas vid BRU W NSVIKS FOLKHOffiSKOLA Vinterkursen 13 okt.-30 april.
Statsstipendier och räntefria studielan åt obemedlade elever.
Obemedlade kvinnliga elever kunna erhålla befrielse från kursavgift.
Prospekt sändes kostnadsfrilt efter rekvi- sition till föreståndaren för Brunnsviks folkhögskola, SORVI K.
D e t ligger i Edert eget intresse att göra Edra S inköp i Konsumtionsföreningen Stockholm 1
MORGONBRIS 16 Morgon bris.
Tidning för den socialdemokratiska kvinnorörelsen.
Utgivea av styrelsen för Sverges Sociddemokratiska Kvinno- förbund.
R e d a k t ö r: Signe Wessman.
A. a '.
Norr 244 36.
Upplandsgatan 85, Stockholm.
E x p e d i t i o n: Anna Svensson, Grindsgatan 10, III, Stockholm Sö.
St.-Tel.
Sönder 78 98.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s: Helt %r kr.
3: -, halvt &amp; r kr.
1: 50; lösnummer 25 öre.
A n n o n s p r i s: Sistasidan25 öre, textsida 40 öre pr mm.
Sverges Sot,-dem.
Kvinnoförbund: Ordf. och korresp.
sekreterare: Fru Signe Wessman, Upplandsgatan 85, S t o c k h o 1 m.
A.
T.
Norr 244 36. jeberg, över iimnet " Arbetarekvinnans stallning gentemot kvinnoklubbar och dct Efter mötet bjöds på politiska livet musik, uppläsning, kaffe m. m.
Det andra agitationsmötet var i Haga- lunds Folkets hus i slutet a v maj, då sam- ma klubbniedlem talade över " Kom- munism och Socialdcmolrrati Lokakm vax s % gott som fylld till sista plats a v in- tresserade kvinnor.
Även denna gång bjöds på musik, kaffe, uppvisning a v ungdoms- klubbens folkdanslag m. m. och gingo flera n r a medlemmar in i klubben.
Under sommaren har a v Solna arbetare- kommun hPlllits tvcnne valmöten i Folk- parken, och bedrev d % kvinnoklubbens medlemmar en omfattande agitation för a t t tillslutningen skulle bliva så stor som som möjligt.
E t t a v vara mest anstriingande arbeten var a t t försöka bilda cn soc.-deni.
kvinno- klubb i Råsunds.
För a t t f å detta till stlind hyrdes lokal, och utsandes 400 upp- rop till kvinnorna i Råsunda.
Dessa upp- rop fick en a v klubbens medlemmar, f r u Gelinder, sig i uppdrag a t t dela ut och sam- tidigt agitera för tillslutning, e t t arbete s o m ar vart allt srkannande.
Mötet hölls i &amp; %sunda den 11 sept.
Vid mötet talade ldubbens ordf f r u Ekberg, över ämnet " Vad hava vi a t t vinna om socialdemokraterna komnia till makten, och vad hava vi a t t förlora om s % e j sker),.
Fijredragct åhördes med spänd uppmiirk- samhet och avtackades talsrinnan med liv- liga a-pplilder.
Tyvärr visade sig resultat.et a v värt arbete c j det vi hoppats - någon klubb bildades e j - men vi trösta oss med a t t det blir biittre lycka nästa g %ng.
Klubben har även planer p % a t t försöka i Jiirva med sanima slags agitation.
Eus- agitationen har bedrivits gemensamt ined arbetarekominunen p &amp; platsen, på så sätt a t t en manlig och en kvinnlig f å t t e t t ge- hiensamt distrikt, där de gjort besök, och d f ~ personligen försökt a t t träffa välja.r.na och utdelat vallitteratur.
Morgonbris valnuinmer har förså1t; s i 550 ex. Som en sista insats i valrörelsen utrusta- ".
".
.
., BANKAKTIEBOILAGE? '
NORDEN.
Alla slig av bankaffären - Högsta inlhingsrånta.
des av kvinnoklubbens ungilomsavd.
i Hn- galund en valbil fr %n vilken ungdomen i sina nationaldräkter försllde blommor och tidningar.
Trots hällande regn visade s %- väl fruarna som ungdomen, vilka deltogo i bilfarden, e t t stralande gott humör och ut- ropade vara ungdomar var vi foro fram: " Rösta ined det socialdemokratiska arbc- tarepartiet ".
Bilen körde från kl. 8 p5 morgonen till kl. 8 på kvällen, och vid mörlwets inbrott tändes facklor som visade var vi foro fram.
M h g a väljare fingo medfölja bilen till vallokalerna.
Vi ha försökt a t t p % detta sätt hjälpa till i denna stora för arbetareklassen si3 viktiga kamp, och sä.nda vi härmed fran Solna soc.-dem.
kvinnoklubb en hjärtlig Iiiilsning till alla kamrater landet runt, som gemenasmt med oss arbeta för a t t nå mG let: ' Frihet, $imlikhet, broderskap! "
A n n a L i l j e b e r g, ref. Stockholms stads, Stockholms o. Uppsala läns soc.-dem.
kvim- nodistrikt.
Adr.
: Ordf. fröken Anna Svensson, Grindsgatan.
10, Stockholm 66.
Kassör fru Sara Andersson, Igelboda, Salt- sjö-Duvnas.
Sthlms Rllm.
kvinnoklubb (soc.- dem.)
hiller ordinarie möte 1:a mandagen i varje manad kl. 7 30 e. m ..
Obs.!
Lokal i D-salen, Folkets Rus.
Styrelsen.
Stockholms Gamla Stadens Sot.-dem.
kvinnoklublb haller ordi- narie möte 2:dra torsdagen i mhnaden kl. 7.30 e. m., Stortorget 3, 2 tr. Styrelsen.
Stockholms södra krvinnoklubb (soc.-dem.)
h&amp;ller ordinarie sammantriitle 1:sta onsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 1 tr., Södra Folkets Hus.
Ordf. fru Beda Jansson, Blekingeg.
65, 3 tr., Stockholm.
Styrelsen.
Vasast .. idens soca-dem.
kvinno- klubb har ord.
möte 2:d:ra mandagen i varje ' manad kl. 8 e. m.
% lokalen Upp-.
landsgatan 61, 1 tr. (Gustav Vasa-automaten).
Uppbörd och inskrivning varje möte .. St ?jreZsen.
W ungsholms sot.-dem.
kvinno- klubb haller ord.
möte 1:sta tisdagen i varje manad kl. 8 e. m.
S:t Eriksgatan 10 n. b. Ordf. fru Jenny Larssoxi, Kungsholms- gatan 104, 1 tr. Tel. Norr 238 37.
Föreningen för Heimbitraden i Stockholm haller möte 1:sta torsdagen i varje manad kl. 8.30 e. m. i Folkets Hus P-sal, 3:dje torsdagen i Folkets Hus C-sal.
Styrelsen.
Arvika sot.-dem.
Irvinnoklubb hiiller ordinarie möte 2:dra mandagen i m&amp;- naden kl. 8 e. m. i Folkets Hus C-sal.
Styrelsen.
p Djursholms Soc.- dem.
kvinno- klubb haller ordinarie möton 2:dra tors- dagen i varje m h a d kl. 8,30 e. m. i För- eningahuset.
Ordf. Fru Ellen Bombler, Tel. 1314..
~ i ~ l e s h o l m sot.-dem.
s kvinemo- klubb h4.ller ord.
möte i Folkets Hus i Södra Vram 2:dra tisdagen i varje manad kl. 7 e. m. Ordf. fru Anna Fors, Villorna, Billesholms gruva.
Sekr. fru Gerda Lilje- Styreisen.
roth, R.illerholnos gruva.
Enköpings sot.-dem.
kvinno- klubb ' haller ordinarie möten 4:de tisda- gen i varje manad kl. 8 e. m. i Folkets Hus.
Styrelsen.
Eskilstuna sot.-dem.
kvinno- klubb haller ordinarie möten 1:uta man- dagen i varje manad kl. 7,30 e. m. i Folkets Hus lilla sal.
Styrehen.
- Göteborgs sot.-dem.
kviii no- klubb haller möte 1:sta tisdagen i mana- den kl. 8 e. m, i Arb - föreningens H-sal; 3:dje tisdagen i månaden Bondegataan 14 Stzlrelsw.
kl. 8 e. m. Hiisselby sot.-dem.
kvinno- klubb haller möte 2:dra och 4:de omda- gen i manaden kl. 8 e. m. i Folkets Hus.
B-sal.
Styrelsen.
- Haganas soo.-dem.
kvinnoklubb haller ord.
möte 1:sta och 3:dje mandagen i manaden.
Ordf. fru Jenny Larsson, Storrn- gatan, Högands.
Landskrona soc.=dem, kvinno- klubb haller möte 2:dra onsd.
och 4:de torsd.
i varje minad kl. l /, 8 e. m. i Fol- kets Hus.
Ordf. och korresp.
sekr. fru Anna Svensson, Tranegatan 10, Landskrona.
Styrelsen.
Ludvika soom-dem.
kvinn$ \ b haller sina möten 2:dra mandagen 1 %-aie - manad kl. ' 1, 9 i Folkets Hus ' B-sal.
Stclrelsen. '
.. ' Skivarps sot.-dem.
kvinnoklubb haller ord.
möte andra söndagen i va j e manad kl. 1,30 e. m. i Folkets Hus, Skiv- arp.
Nya medlemmar vinna intrllde.
Styrelsm.
SpSnga soca-dem.
kvinnoklubb haller ordinarie möte 1:sta o. 3:dje torsdagen i v a j e mhnad kl. 8 e. m. i Folkets Hus.
Sturrhen.
Solna sot.-dem.
kvinnoklubb haller möte 2:dra tisdagen i varje manad kl. 8 e. m. i Huvudsta Folkets Hus och 4:de mhndagen i varje manad kl. 8 e. m. i Hagalunds Folkets Hus.
St ?jvebsen.
Storfors sot.-denn.
kvinnokhbb haller ordinarie möten sista söndagen i varje manad kl. 3 e. m. i Folkets Hus.
.
Sttpelserr.
Sundbybergs sot.-dem.
kvinno- klubb h8ller möte l:sta tisdagen i varje manad kl. 8 e. m. i Folkets Hm.
Tumba sot.-dem.
kvinnokiubb haller ordinarie möten 1:sta onsdagen i manaden kl. 7,30 e. m. i Folkets Hua, Tumba.
R ?lr~lr ~ n.
Orgryte sot.-dem.
krinnoklubb haller mdte 4:de onsdagen i manaden kl. 7,30 e. m. i Godtemplarlok.alen, Garde.
Sturels en. '
