# ID: svediakorp-per250
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,964
# sentences: 640
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Sjuksköterskeskolan vid London Hospital jamte några reflektioner1 öfver sjiiksköterskeutbildningen i Sverige %).
Genom omständigheternas gAng har författaren till denna upp- sats kommit att taga någon kännedom om ajuksköter~keutbildnin~en i olika länder och därmed fatt ögonen öppna för en del brister, som vidlåda hithörande förhallanden i hemlandet.
Det är isynnerhet af en jämförelse mellan våra förhållanden och de eugelska sjuksköterske- institutionerna nu för tiden - utan gensägelse de främsta i.v&amp;rlden - och dessas kanske mest typiska representant London Hospital med dess skola - som vi kunna hämta nyttiga lärdomar.
Anställandet af en sadaii jämförelse ar ändamalet med dessa rader, London Hospital är ett af Englands större sjukhus och dess sjukmaterid af mycket omväxlande beskaffenhet.
Sjukhuset lämnar därför det yppersta tillfälle till mångsidig utbildning af sjuksköter- skeelevm, och detta tillfälle tillvaratages på, basta sätt.
Den vid anstalten fästade sköterskekaren raknar omkring 300 medlemmar.
För deras nödtorft och trefnad är inrättadt ett sarskildt ~Nurses ' Homes, bestaende af en äldre och en nyare byggnad, liggande i omedelbar förbindelse med sjukhuset.
Hvarje sköterska eller skö- terskeelev har där sitt eget sofrum, visserligen litet men både praktiskt och trefligt anordnads.
Nattsköterskorna bebo dock särskilda för dem inredda rum p&amp; sjukhusets vindar, där allt ar beräknadt på att s &amp; mycket som möjligt utestänga ljudet från öfriga delar af huset.
I hvarje våning finnes badrum.
Till » Nurses ' Home, hör en salong, försedd med bekväma stolar, pianino och taflor, där sköterskorria *) En mycket intressant &gt;Skildring fran London Hospital och dess sjuksköterskeskola^ förekommer i tidskriften s las ni ng för Hemmet,, 22: a argangen, 4: e haftet, men som dUi mest lifvet i allmanhet vid sjukhuset framstlllles, tror jag mig kunna ater upptaga amnet, i all synnerhet som har niistan uteslutande vikt fastes vid sköterskornas utbildning och villkor.
kunna ' ristas p i sinn fristunder, taga mot besök och för öfrigt hafva en otvungen tillvaro.
Det iir dem t. o. m. tillitet att diir upptriida i nattrock och tofflor.
Äfven finnes ett ganska rikhaltigt bibliotek.
innehiillande dels skönlitteratur, dels ett stort nrval goda Böcker i anatomi, fysiologi, sjukvird m. m.
Graderna af öfver- och nndarorclnaiie iiro minga rid de engolska sjukhusen, och rangordningen ter sig fitskilligt olika mot de giingse förhAllandena hos oss.
Gradskillnaden iakttagas ockdi iued nästan militiirisk striinghet, ja, till öfrercbift.
Indelningen är soni följer, raknadt nedi frfin: Pupil-probatio~ze,.
= profelev; .fimior-probntion = f örsta lirets elev; Senior-probntiow = andra, Arets elev; St~f-siurse = examinerad sköterska, som fullgör siu fyrnariga förbindelse till sjukhuset som afdelningssköterska;.
&amp; ster = öfverskötesska, som biir ansvar infiir läkare och före- ståndarinna för flera afdelningars såviil patienter som personal, eller också har högsta uppsikten öfver t. ex. sköterskehemmet, linneför- radet eller en poliklinik.
: Vid utniimningen tages särskild hiinsyn till hennes undervisningsförmåga, emedan » the sishr ' s » viktigaste uppgift ar att, både praktiskt medelst demonstrering vid sjuksängen och teoretiskt, genom lektioner, utbilda och u p p f o s h eleverna.
Matro?, = föreståndarinna, som ar hela sköterskepersonrtlegs hiifvud; p&amp; henne beror antagandet och afskedandet af sköterskor, Hon ar inför styrelsen ansvarig för sina handlingar.
Lönegraderna för London Hospitals sköterskor äro som följer: 12, Senior-probationer J2 20, StaE-nurse S 24 Junior-probationer första, aret, med årlig förhöjning af 6 P, nilende en maximallön 30 första året, med M i g förhöjning af 5, ngende af 8 27, Sister en maixmallön af E 40, Privatsköterska &amp; 30 första kret, med årlig förhöjning af It 5, naende en inafimallön af 6 43.
At de sköterskor, som önska inga i nthe Royal National Pan- sion Fund for Nurses~ gifver sjiikhuset rikligt tindorstöcl efter af styrelsen f aststallda villkor.
Eleverna indelas i två kategorier, betalande och icke-betalande; skillnaden dem emellan består diiri, att det star den betalande eleven (afgiften iir 1 guinea i veckan), fritt att lämna sjukhusets tjänst vid '
.
den två-kiga lärotidens slut, Saint att aldern för icke-betalande intriidessökanden är satt mellan 25 och 35 år, under det en betalande mottages mellan 22 och 40 år; men med hänseende till arbete, ut- bildning och bostad behandlas alla lika.
För att blifva antagen till profelev fordras, utan undantag, ett l~ersonligt sammanträffande med » the matrona., och om kandidaten därvid befinnes lämplig, blir hon genast och pk stallet underkastad läkarebesiktning af en särskild för detta andamiil af styrelsen till- satt läkare.
Utfaller denna undersökning tillfredsställande, antages den sökande.
På, det att eleverna icke skola, vara fullt främmande för ina plikter, nar de börja i sjuksalarna, f &amp; de först genorng&amp; en sex- veckors kurs vid fiedegar House, en förberedande utbildningsanstalt, där abc inom sjukv&amp;rdsai.betet meddelas dem.
Tredegar House är belaget utom sjukhusområdet; samtidigt kunna 28 profelever dar mottagas, hvilka d&amp; stå under en » sisterss omedelbara ledning.
De erhtilla undervisning, mat, och husrum samt 2 sh.
6 d. per vecka till bestridande af tvattomkostnader.
Befinnes någon redan vid dettn tidiga stadium olämplig, aflägsnss hon.
Undervisningen omfattar sådana husliga sysslor, som under den försts tiden huf vudsakligast komma på elevernas lott inom sjuksalen; de få sålunda öfva sig i bädda, sopa, damina, etc. Och man väntar sig af dem, att de skola blifva-snabba och skickliga i utförandet af alla dessa göromål.
Dessutom undervisas de i konsten att bereda sjukmat och lagga förbaud samt i en del andra vid sjukvård före- kommande detaljer, som kunna inliiras utom sjuksalen.
Afvenledes äro för dem anordnade föreliisningnr i elementär fysiologi, anatomi och hygien.
~ n d e r i i s n i n ~ e n i de olika ilmnena är ordnad s i, att hvarje elev tillförsäkras den för henne nödvändiga personliga hand- ledningen.
Vid de sex veckornas slut anställes examen, och under den sjunde veckans lopp öfverflyttas de godklinda lärjungarna till sjuk- huset för att genomgå den egentliga profmainaden.
Af profeleven fordras, att hon s t h d i g t bär sj~ikhusets inom- husuniform, under det att utomhusuniformen ej nödvändigt behöfver anläggas, men alltid fordras en lång kappa för att skyla bomiills- dräkten vid ghngeii från och till ajukhuset.
Under sin vistelse i den förberedande utbildningsanstalten äro profelever förbjudna att besöka sjuksalarna eller sköterskehemmet.
När de befinna sig i sjuk- huset för att narvara vid föreläsningar o&amp; lektiker, måste de stanna.
i de delar af byggningen, SOIII iiro 1lpplåt.11a för detta anda~lial, och de uppmanas att iakttaga absotilt tystllnd i sjukhusets trappor och korridorer.
Denna regel gkller hela sköterskekaren.
Noggranna anteckningar föras öfver resultatet af hvarje prof- elevs examen i de olika ämnena, hvilka anteckningar bevaras, men iptet intyg öfver dessa studier beviljas, innan eleven vunnit sitt fulla sköterskebetyg, och under inga omstandigheter gifvee ett elev, som befunnits olämplig för vidare utbildning, något officiellt intyg, att hon åtnjutit undervisning vid Loildott Hospital Prelz ' ~,ti; lary Traiiiiiy Honte, som denna läroanstalt kallas .. Nar den unga kvinnan med godt resultat bestatt profmknaden, måste hon underteckna ett kontrakt, hvari hon förklarar &amp; g tydligen förstii, att aftalet giiller 4 år, och att endast det mest vägande eka1 kan lösa henne därifran.
Tillika miiste hon lofra obrottslig lydnad för sjukhusets reglemente, och &amp; t tager den egentliga larotiden sin början.
Denna räcker i 2 &amp; r, hvarunder flertalet elever ej blott ha allting fritt, inberaknadt tvättomkostnader, utan iifven en liten hand- penning, men till gengäld skall hon efter - mottagandet af sitt skö.
terskediplom tjänstgöra 2 år för sjukhusets rakning, antingen som afdelnings- eller privatbtsköterska.
P denna egenskap åtnjuter hon samma naturaformher som eleven, ett visst antal uniformspersedlar samt kontaut lön, växlande i förhållande till hennes anviindbarhet.
När de 4 aren kro tilländalupna, står det sköter~kan fritt att efter en manads uppsagningstid lämna London Hospital.
Efter att sklimda hafva tecknat de yttre konturerna af sköter- skekårens organisation, öfverga vi till betraktande af undervisnings- systemet vid London Hospital.
Eleverna tjänstgöra i sjuksalarna under » the sisters ')) och sthe st&amp;-nurses ' ~ ledning, och särskild vikt kgges vid att bereda hvar och en tillfalle att arbeta inom alla de olika grenarna af sjukhusets verksamhet.
Tjiinstgöriiigen ar indelad i dag- och nattjhstgöring.
&gt;The sist ers^ böra vara lifligt öfvertygade om betydelsen af sina plikter som Iihrinnor, och i regeln göra de hvad i deras f ö r d g a star att meddela eleven den tekniska iiudervisning, som med fördel endast kan gifvas i sjuksalen. '
Pil deni beror iifveiiledea till största del elevens öde inom sjukhuset; det anses af underordnad vikt att eleven kan nitgot p&amp; detta tidigare stadium af ejukhusvistelsen, men
37 1 s&amp; mycket mera fäster man sig vid, att hon a r läraktig och villig.
» The sist ers^ uppmanas isynnerhet att ej göra sig skyldiga till ett misstag, gom rätt ofta begås af öfverordnade sköterskor gentemot deras underordnade, nämligen att bedöma elevens duglighet efter den nytta hon för tillfallet k a n göra, förglömmandes de möjligheter hon har att blifva af nytta.
Om e n nybegynnare mates efter denna orättvisa l~låttstock, blir en elev, föriit van vid husliga göromål, men föröfrigt ohyfsad, högljudd och trög till förståndet, iitmärkt sasom särdeles lofvande, under det en annan, som är motsatsen till allt detta, inen .ovan och följaktligen i början tafatt, bedömes som omöjlig för banan.
Efter en månads tjänstgöring på en ' afdelning bör eleven hnfva inhämtat de första grunderna af arbetet dar, och sålunda hafva lart att mäta patienternas temperatur, lägga omslag m. m., och är det athe sisters, skyldighet att förvissa sig om, och detta hälst i förbigående, att så verkligen ar handelsen.
Mycken vikt lägges vid att eleven uppfostras till obetingad lydnad för öfverordnade och för reglementet, till punktlighet och ordning.
Och ej blott till ordning i arbetet, utan afven om den egna personen.
Man fordrar att sjukhusdrakten, hvars snitt och färg en g h g för alla är faststalld, skall omsorgsfullt påsättas och bäras med värdighet samt att alla plaggen skola vara så flackfria och rena som omständigheterna m e d g i h.
. » The sisters » bara i detta afseende ansvaret för alla sina underordnade.
Vid flyktigt betrak- taride kunde jii detta se ut som en småaktighet, inen likformighet i klädedräkten bidrager att uppfostra sinnet till den regelratthet och ordning, som aro nödvändiga vid ett stort sjukkus.
Likasa söker man från första början hos eleverna inplanta det som galler som » god tona p&amp; sjukhuset, t. ex. att ej bara knarrande skodon och .dylikt.
All tendens till slams undertryckes p&amp; det allvarligaste.
För att gifvn ett begrepp om strängheten i detta hänseende, citeras hiir ordningsreglerna för sköterskor och elever: 1.
2.
8.
4.
De få icke kvarstanna på ' sina egna eller görn besök på andra af delningar under fritiden.
De f&amp; aldrig besöka en främmande afdelning annat an skickade i ärende.
De skola med stor punktlighet ställa sig den för dem gällande tidsindelningen till efterriittelse och vara sgrinerligen noga i att Aterviinda till sina respektive afdelninga&amp;a på ulsatt tid.
Dem förbjudes allt prat i genomgångsafdelningar, korridorer.
.
- och trappor; tystlåtenhet och orcluirig bör iakttagas vid passe- randet genom tradggrden.
5.
De få icke gå in i hvarandrns rnm efter kl. 10 e. m.
Alla ljus skola slackas i sofruuimen kl. 10,30 e. m., undantagandes lördagar, då ljus får brinna till kl. 11 e. m.
6.
De uppmanas att ha snyggt och ordentligt i sofrrimmen, nog- grant iakttaga, de tryckta regler, som dar iiro iipyhiingda till efterribttelse, och att alltid lämna rummen i sadant skick, att de t&amp; inspektion.
7.
De f&amp; ' icke beträda en sjukafdelniag utan uniform, om ej: ?the matron » därtill gifvit tillAtelse.
8.
De böra icke aflägsna sig från maltiderna utan lof.
9.
De f&amp; icke mottags besök utan särskild tillåtelse friin &gt;) the ma trons^ byrå.
Det är nog ej alltid s&amp;] iitt för en frihetsälskande och sjalf- ständig ungdom att foga sig i detta allt annat ä.n milda reglemente, men ar skolan sträng, s&amp; ägnas ockstt åt devem såviil kroppsliga som andliga hälsa all upptänklig omvardnad.
Det hör till %the sisters » många åligganden att lära eleven taga vara p&amp; hälsan, denna för en sjuksköterska oumbärliga skatt, samt att raka diiröfver att, om någon befinnes öfveranstriingd eller sjuk, foga anstalt att genast beredes henne nödig Svila.
Det anses ej för d g o n dygd, att eleven hiiller sig uppe, när illamaendet gör det omöjligt för henne att ordent- ligt fylla sin plikt, enär följden af sbdan envishet vanligen blifver förlängd arbetsoduglighet.
Alla elever iiro enligt reglementet berat- tigade till en fridag hvar fjartonde dag, samt en veckas ledighet vid slutet af hvarje 6-månaders period, dock med det villkor, att 8 t h matrona bestämmer, när denna ledighet lämpligast kan gifvas.
Under den tre månader langa natt-tjiitistgöringstiden kan eleven till- bringa en natt utom sjukhuset.
E n mtinads ledighet gifres vid liiro- tidens slut, innan den nya sköterskan börjar sitt tredje år, ziii vid den permanenta karen.
Dessutom hur hon dagligen två timniam frihet, då hon måste hämta frisk luft och se andra omgifningar i r i sjuksalens.
Man har niimligen klart för sig, att enda medlet att bibehålla dugligheten hos en sköterskekar ar att gifva dess med- lemmar tillfälle till hvila och förströelse.
Inom det religiösa omradet paiigges sköterskornrt iutot tvang; de kunna tillhöra hvilken kristen trosbekinnelse som halst, och de hafva frihet att, enligt- öfvertygelse, besöka de bönestunder som hållas inom sjukhuset eller fira sin gudstjänst ti~norstiides.
.
373 Den under dagen tjänstgörande personalen aflöses .till natten af ny skötel-skeuppsättning.
Natt-tjänstgöringen bestride ' s vanligen af en, staf£-nuraer ' och två elever för tvänne salar, hvilka alla öfver- vakas af en &gt;night-sister~.
Arbetet fortgår sålunda dygnet om utan afbrott och utan att öfveranstränga personalen.
Man inser vikten af att den som sarbetar hela dagen icke bör störas om natten, hvaraf naturligtvis följer, att nattsköterskan åtnjuter hvila om dagen.
Eleverna tjiinstgöra nattetid tre månader åt gangen, under hvilken tid de bebo ofvanngmnda för dem afsedda vindsrum.
När dng- sköterskorna aflösas, lämna de en skrifven rapport till nattsköter- skorna, däri allt af betydelse för de sjukes tillstånd och skötsel iir antecknadt och vid vaktombytet följande morgon lämnas .åter en dylik öfver nattens tilldragelser.
På detta vis kan läkaren få alla nödiga uppgifter om patienternas tillstånd, onktadt ingen af natt- personalen är vid ronden närvarande.
Nedanstående tabeller visa tidsindelningen för elever på dng- och natt-tjänstgöring: Sclterna för dag-tjanstgöring.
I Middag afdel- ledighet 12,4s-1: 15 ningen Rv&amp;llsmat dagligen e. m. eller e. m. eller 9,3u e. m.
1 I O p o a. kl,; ' ngen m: 1,i5-l,45 f.
m. före 1,15 e.
m..
, 2 timmars. "
, e. m. e. m.
Schema för natt- tjiinstgöring.
Fritid f r %n 10,313 PH afdelningen Väckning Kvgllsmat frHn 9.20 e. m.
Middag L m. till iii.
I I e. m. e. m. till g, % lo m. e. m. f.
m. e. m.
8: 15 I Den praktiska undervisningen tjiinar som iitgArigspiinkt för den teoretiska; och man söker stklla bida i så nära sammanhang som möjligt.
Nar, för att niimna.
ett exempel, en mera försigkom; m&amp; elev siittes att under r the sisters D upysi kt sitrskildt öfvervaka ett allvarsamt sjukdoinsfall, gör denna sig mycken möda att lara eleven allt som läras kan af dejta speciella fall såsom symptom, be- handlingssätt m. m. samt visar, hnru man.
p&amp; ett kort och metodiskt '
satt kan gifva lakaven de för honom nödiga upplysningar och fakta.
I) essiitoin fordras, att eleven skall öfver sin patient föra a journal,, hvilken sedan lämnas till, the sist er^ att rättas, och p6 så vis kan denna följa sin elevs framsteg, liksom dessa anteckningar sedermera böra blifva till stor nytta för den ringa sköterskan.
Den rent teoretiska undervisningen meddelas under loppet af Man söker d % ordna elevernas praktiska arbete så, att dess utförande ej m&amp; hindra dem att fullt kunna tillgodogöra sig den teoretiska handledningen.
Man inser, att större vikt bör laggas uppå att eleven har halsa och krafter att; lara sina laxorn an att hon gör skal för sig i sjuksalen; detta kommer senare.
Tre före.
lasningskurser, den ena efter den andre, htillas med en föreläsning i vecken.
Amnet för första serien ar B Allmän sj u ksköterskeliira,, fördeladt p % 12 gånger; Föreläsare ar sthe matrons.
Denna kurs börjar vanligen i augusti eller september.
Omedelbart efter dess slut vidtager den audra kursen, dar en kirurg p&amp; 16 ganger be- handlar » Elernent.ar anatomi och kirurgisk sjukvård.;.
Den tredje och sista föreläsningsserien hålles af en Iiikare i invartes medicin öfver ämnet %Elementär fysiologi och inedicinsk s jukvard~.
d£ ven denna kurs uppdelas pA 16 ganger.
Vid dessa föreläsningar nar- vara sthe sisters,, som sedan hålla repetitionskurser eller Bclasses~ med eleverna, och som för detta andainål skola göra noggranna anteckningar samt samvetsgrant bereda sig genom sjiilfstudium.
Elevantalet i en ~classs bör icke öfverstign 6, hvaremot hvarje ~class-sister, samtidigt har två eller tre sadana repetitionskurser att handleda.
» The class-sistern går igeiiom den senaste föreläsningen, förklarar det oförstlidda samt 1ar eleven huru hon skall göra an- teckningar, för att sedan i sin helhet kunna nedskrifva hvad hon hört.
Tid efter annan f å eleverna friigor, som skola besvaras skri£t- ligen, med tilltltelse för lärjungen att sölra stoff till svaret hvar och hiir hon kan.
En fara kan visserligen ligga diiri, att vetgiriga elever proppa hufvudet fullt med kunskaper, utan praktisk betydelse för deras framtida verksamhet, fastmera iignade att förvirra begrep- pen; det &amp; ligger dilrfiir en:: class-sister: att i detta fall vnra pH sin vakt och rikta sina elevers iippniirksai~ihet p i lirad som iir hiifvncl- sak eller bisak.
Alla felstaf vade tekniska termer mlste skrif vas upprepade gånger, tills de fastnat i minnet; likas&amp; uppmanas nybörjare första Aret.
att alltid bara &amp; I anootationsbok i fickan för att genast kunna upp- teckna för henne obekanta medicinska ord, soin ' under arbetets g h g påträffas och sedan söka deras betydelse.
Repetitionstimmarna gifva %the sisters)) ypperliga tillfiillen att studera de olika karaktärerna och att lära känna ' hvad hvarje elev gHr för.
Deras.
omdöme väger sedan också tiingt vid betygsättningen.
Två tirninar i veckan äro för eleverna anslagna till sjalfstudium eller, mera realistiskt taladt, för läxläsning.
Vid slutet af hvarje förel8sningsserie anställes för- hör och vid lädrets sliit, vanligen intriiffande i juli, förrättas den stora årliga examen af en af styrelsen tillsatt iitoinstående examinator.
Först efter andra läroårets sliit mottager eleven sitt betyg; skulle hon af en eller annan orsak ej kunna afsliitn kursen, beviljas henne, hvilket redan påpekats i annat sammanhang, intet skriftligt bevis angående deltagandet däri.
Samma principer för sjuksköterskeutbildningen som vid London Hospital gälla i stort sedt för alla de.otaliga sköterskeskolorna inom det brittiska världsviildet, såväl i moderlandet som i kolonierna.
Ingen anses Iiafva rättighet nämna sig * a trained nurse9 (ett uttryck, som förlorar vid öfversättning) med mindre hon räknar 2 till 3 års moralisk, praktisk och teoretisk: utbildning.
Jiist nu pågår en liflig rörelse inom den engelsktalande sköterskevärlden för att medelst » state-registration~ uppnå lagligt skydd för sköterskekåren .. En dylik reform är redan genomförd i Nord Karolina i Förenta Staterna.
I Amerika, där allt ' säges g&amp; framåt med oerhörd snabbhet, har sköterskentbildningen nått en ännu ' högre utveckling än i Eng- land.
Med flertalet större sjukhus ar förbunden en sköterskeskola och, som det i den stora republiken finnes godt om pengar, har inan sökt skaffa all upptänklig material för sköterskestudiernas inder- lättande.
Där anser man t. ex. att en sköterskeskola bör hafva full uppsättning af alla mer eller mindre utförliga läroböcker för sköter- skeelever, och dessa äro icke få, planscher, fantom, skelett iii.
m.
Tiden för den teoretiska undervisningen varierar mellan 2 och 3 år, aldrig under 2 Ar; den omfattar anatomi, fysiologi, hygien, medicinsk och kirurgisk sjtikvård, gynekologi och ob~tet~rilr, liikemedelslära och sinnessjiikviolrd.
Hvarje iimne slcrtll fïamstiihs med hiil~sgn till sköterskeelevens förkunskaper och praktiska sysselsiittning.
Skrift- liga och miintliga examina hallas vid liiroarens slut och.
pris utdelas.
Dessutom vill man söka utverka tilliitelse för redan examinerade sköterskor, som önska uppfriska sina kunskaper eller hvilka icke förut haft tillfälle agna sig åt en viss gren inom sjukvården, att göra liingre eller kortare extra-tjinstgöring vid något sjukhus, där den specialitet, hon vill liira känna, förekommer.
Man hoppas p&amp; detta vis kunna motverka den beniigenhet för liknöjdhet och ensidighet, som ofta ntmBrker afven duktiga sköterskor.
Liksom läkaren erfin- digt måste stutiera och lira.
för att kriiina följa med sin tid med alla dess iipptiickter, bör afven sköterskan inom sitt, i jamföre !se med hans visserligen inskränkta omrade, söka cara fullt miiktig att fylla de kraf, som framåtskridandet ställer pi % henne.
state-registration » af sjuksköterskor ar af amerikanskt ursprung och har till ' ändamål att, p5 samma.
gång den ar ett skydd för den examinerade sköterskan, drifva yrkesskickligheten till s&amp; hög utveck- ling som möjligt.
För att blifva inregistrerad skall sköterska förete intyg om medborgenligt förtroende, minst tvA-arig lärotid vid en officiellt erkänd utbildningsanstalt samt bestå examen inför en komit&amp;, samuiansatt af läkare och erfarna examinerade sköterskor.
Som sagdt, denna lag ä.r genomförd i Nord Karolina, och man hoppas och arbetar för dess tillämpande afven i öfrigrt af de Förenade Sta- terna samt i England.
Största iilotståndet kommer fran de half- bildade sköterskorna, hvilka diirigenoui naturligen komine att förlora i anseende och förtjiinst.
Inom den anglikanska sköterskevarlden rider en sadan lifaktig- het och ett sådant brinnande intresse för sjuksköterskesakens ut- veckling, att vid jamförelse med våra egna förhållanden bristerna och behbfvet af en reform maste triida i öppen dag.
En sida af denna nppfostran, som iir mycket fiirsummad i Sverige, Eir siirskild utbildning af hospitalssköterskor.
I de ofvan nämnda landen fordras af en sköterska, utom hennes vanliga betyg, en Iaiigre eller kortare tjiinstgöring vid ett sinnessjukhus, innan hon kan blifva ansta.lld vid ett dylikt eller siindas ntlt virda en sinnes- sjuk i hemmet.
Tänkom oss alla våra öfverfulla hospital, dar det stadse ar brist p&amp; sjiikvårdspersonal, hvilket rikt arbetsfält funnes ej d&amp;!
I ett följande numiner skola vi, med de nyss anförda liinderna som bakgrund, söka framställa några fakta och reflektioner rörande flertalet af svenska sjuksköterskors utbildning och villkor.
K.
L.
I
Hvad en guvernant kan f&amp; upplefva.
Ett minne € r h K.aiikaaien.
' Under inin vistelse i Kaukasien 1901-1902 hade jag ofta tillfalle att träffa tyska lkrarinnor, som kommit till detta afsides land för att göra sin lycka.
Tyskorna voro vid denna tid starkt efterfragade som uppfostrarinnor.
Detta hade väl mindre sin griind i förkärlek för Tyskland eller tyska språket I n för det anseende, som redlig vandel och pålitlighet skänkt de tyska lärarinnornas klass diirute.
För de franska var däremot stjärnan: i nedgående.
Så oftln, sade man mig, hade det händt skandaler i familjer med franska guvernanter, att folk nu i allm ' anhet, trots det mindre korrekta iit- talet, föredrog att låta barnen lära franska af en tyska.
Och med afseende på begreppet tyska var man synnerligen vidhjärtad.
I brist på en infödd, kunde man ocksa nöja sig med en tysktalande dam från Östersjöprovinserna.
En gång träffade jag t. o. m. en svenska anställd som tysk bonne.
Många af de unga lärarinnor jag träffade därute hade p&amp; vinst och förlust gjort resan till detta land med dess osäkra, för att icke saga i allt otrygga förhallanden.
Det mod de därvid lagt i dagen ar allt erkännande värdt.
.Andra åter hade i Europa blifvit engage- rade af någon resande georgisk eller armenisk familj och gjort färden ditut tillsammans med denna.
Till dessa sista hi; rde fröken R., hvars karaktäristiska soplevel- ser » i det friimmande landet kanske kunna intressera Dagnys läsare.
Fröken R. är sydtyska.
I Wiesbaden gjorde hon för nagra år sedan bekantskap med en rik och högt iippsatt georgisk furstinna, som mycket tilltalades af den unga tyskans behagliga yttre och fint bildade satt.
Då hon fick höra, att denna var lärarinna, gjorde hon henne det förslaget att följa med till Tiflis och uppfostra furstinnanns tre barn.
Villkoren skiille vara 50 rubel i månaden, allting fritt och fria resor fram och tillbaka.
Det var utmärkta villkor, men, fröken R. hade väl dock knappast låtit sig locka till att företaga en s&amp; äfventyrlig resa, om hon icke hade gått och burit på en hjärtesorg.
Nu, efter en uppslagen för-
- lofning, tyckte hon, att det kiinde vara bra att komma 1 h g t bort, komma till ett land, som icke pttminte om det gamla med sina miss- räkningar.
Tillsammans med furstinnan anliinde hon lyckligt och val till Tiflis och fann sig snart installerad i en orngifning, hvilken &amp; tulina stone icke hade det felet att upprifvs minnena af det förflutna.
Det var ett hus, d * man lefde pCi stor fot och ntöfvade en gästfrihet, som en tyska aldrig sett motstycke till.
Rkaror af [it- armade georgiska iidlingar eller fröbnar kommo som en flock hung- riga sparfvar till det alltid rikt dukade bordet.
De kommo efter behag, stannade s&amp; länge de hade lust.
och förstodo att taga för sig.
De tycktes i grund kanna den konst, som predikas i deu gamla franska boken: L ' Art de sze jatanis déjentzer chez soi d de &amp; her toujours chez les autres.
Ingen af dem hade en enyltgiists upptrli-.
dande.
Alla tycktes betrakta sig som hedrade ' gaister och kommen- derade tjänare s&amp; bra som trots niigon.
Och värdfolket?
Fursten och furstinnan tycktes anse det som en gifven sak, att de, som intet hade, kommo och mättade sig vid ett bord, dar nalgot fanns att få, och sågo ingalunda ned på sinn gäster för deras fattigdoms skull.
Men de roro ju ocksi blått blod allesamman.
Evem vet, om fördragsamheten hade varit lika stor, s&amp; vida fargen varit mera borgerlig.
Till att hålla det stora huset i ordning hninos icke mindre an 14 tjänare, de flesta manliga, och till att föra regementet öfver s# manga oroliga, själfsviildiga, lata och optllitligs element fanns en tysk husfröken.
Denna var en privilegierad pewon, som hade sitt eget rum, men för tjanarna fanns icke en plats, som de kunde kalla sin egen.
Om dagen uppehöllo de sig, hrar de bäst kunde.
Vid nattens inbrott såg man dem komma tagande med sina hoprullade madrasser och tacken för att bereda sig ett nattläger p&amp; golfvet hvar det föll sig i våningen.
Toalett gjordes af alla dessa i det gemensamma tvättrummet.
De bilda kammarjungfrurna lago ocksh p&amp; golfvet, den ena vid foten af fiirstinnass sang, den andra utan- för sängkammarens dörr.
Husfrunu behandling af tjänare priiglades, trots den europeiska fernissan i öfrigt, af den asiatiska uppfattningen: ju mera obehärskad och uppbrusande i sättet, desto högre och förnämare blir nian ansedd.
Fast det icke gick ut öfver henne, skriimdes fröken R. alltid af furstinnans ohejdade vredesutbrott vid minsta förseelse af tjänarna.
Å andra sidan var hon frikostig emot dem och sörjde viil för deras
materiella behof.
DB en gammal trotjänarinna dog, gaf hon henne den höggta hedersbetygelse man diirute kan bevisa en människa.
Till fots följde hon efter båren hela den långa vägen till kyrkan,, medan hennes vagn tom följde efter, och innan locket i kyrkan på- skrufvades, kysste hon till afsked den döda.
Hon gaf ofta bevis p&amp; ett godt hjärta.
Dock var det alltid som storm i huset, då hon var hemma.
Den äkta mannen var s i mycket mera stillsam.
Honom.
stig man icke mycket till.
Han drog sig hälst tillbaka till sina rum och slät världen ha sin gångs.
.
För den stora, 7 veckor långa fastan hade fröken R. icke varit utan farhågor, men det visade sig att harvidlag rådde den största tole- rans .. Herrskapet fortsatte sin matordning som förut, men tjänarna afhöllo sig af fri vilja samvetsgrannt från allt som härstammade från djurriket: Så noga hö110 de fastan, att de icke en galng vågade röra ett stycke vanligt bröd, som innehöll en smula smör eller mjölk.
Förmodligen gjorde de härmed bot för sina små och stora fuffens under årets lopp.
Fröken R. behandlades aktningsfullt och väl, furstinnan var.
frikostig och gaf stora presenter, dock varade det icke så länge, innan hon ångrade sitt företag och önskade sig tillbaka till hem-.
landets mera anspråkslösa köttgrytor.
Saken var den, att de sma vildkattor, hon fått att uppfostra, visade sig vara alldeles ohågade.
för arbete och oemottagliga för europeiska begrepp om ordning.
I " id ar öfverhufvud ett begrepp,, som icke ing %r i en förnäm georgiskas ordförrad.
För: en tarflig arbetsrniinniska kan sådant vara godt nog, men den, som genom jordiska, förmåner är upphöjd,:.
kan också sätta sig öfver sådana småsaker som timmar, minuter och sekunder.
I de georgiska våningarna ser man sällan ett ur, och om damerna någon gåug pynta ut sig med fickur, kan man näitan vara saker på att de icke äro uppdragna.
Måltiderna ser- veras också mycket obestamdt.
För den rika georgiskan börjar dagen först kl 1-2 e. m. för att sluta frampå morgonsidan.
En ung furstinna skildrade för mig en g h g den stora svårig- het det var att passa på t %gtiderna.
De första åren efter jarnvageiis anläggning kommo hon och hennes familj aldrig i väg den bestämda dagen.
De anlände gifvet till stationen iniinga timmar för sent.
Förargligt att talget icke kunde vänta sasom deras .egna.
hiistar så tåligt gjorde!
Visa af skadan, lärde de sig sidiningom - att: icke komma för sent, men för att uppnå detta, begafvo de sig alltid af i så god tid, att de genomgaende hade flera trakiga vant- - timmar p&amp; sig p&amp; stationen.
w.
Di sinnet för tidens viirde saknas, ar det icke liitt.
~ t införa t en bestämd arbetsordning, och dett.a fick fröken R. erfara.
Kanske felades det också fasthet och energi hos henne.
Det var ett Sisy- fos-arbete, tyckte hon, men värre iinnii var, att hon trots alla ms- teriella fördelar dock nästan kiinde sig som en fange.
Det mesta af dagen måste hon uppehålla sig i barnens ruin, och aldrig kom hon ut utom i deras siillskap.
Och viirst af allt var, &amp; tt sh liinge den oblida årstiden rackte, fick icke ett fönster i barnens rum öpyiins.
Det vore detsamma som att förkyla dem, menade furstinnan.
Nen för den, som icke har asiatiska liingor, tir en sådan tjock, instiingd luft i liingden mördande.
Trots viillefnaden i öfrigt, kände sig den stackars likarinnan svagare dag för dag.
Dock höll hon i z t i ett Ar och åtta: manader, och detta i förhoppning att f$ sin heinrcsn betald.
Denna del af förbindelsen honorerades dock icko, utan mrtete hon taga en annan ylats i Kaiikasien.
Också denna gång var det en georgisk familj, och frfröken 11. fick följs denne till baden i Piiitigorsk, diir hon hoppades återvinna sin halsa.
Men detta hopp slog alldeles fel.
I stället blef hon, nedbruten som hon var, ett lätt byte för den kaukasiska febern.
Då jag lärde kanna henne, hade hon legat sjuk i Tiflis ett par månader.
Hon var då mycket dilig, och det såg icko ut, som om hon skulle kunna repa sig.
Men efter höstbrytningen, h edan luften blifvit rensad genom ymnigt regn och vindarna frQn fjiillen och den ljufliga årstid intriidt, som så karaktiiristiskt kallas den andva virea, blef det småningom bättre med henne.
' Ilen d&amp; sjukdomen uttömt hennes tillgångar, maste hon, redan innan Boii p&amp; lihge var iiterstiilld, se sig om efter en ny plats.
Stackars unga flicka!
Hon hade rest till detta romantiska underland för att w d g ä lidandet, och hon f m u det blott i alltför ökadt mått.
Hon hade kommit dit i bopp att vinna en riklig b e r g ning och fick i stället ekonomiska bekymmer.
Och som det gick henne hade det gabtt så manga andra företagsamma unga kvinnor jag triiffade eller hörde talas om.
Bet tycktes endast vara engelskor, som kunde reda sig dar.
Fröken R. kunde gifvetvis under sitt dlvasande halsotillst&amp;nd icke tanka på att undervisa.
Hon sökte i stallet plats wom sällskaps- dam ocb fann snart en lämplig sidan för vintern.
Det gällde att
Vhra saiskap åt en nygift armenisk fru, hvillcen med sin man reste till deras fiskfaktori vid Kaspiska hafvet.
Villkoren vor0 25 rubel i månaden och allting fritt.
Fröken R. reste, och så dålig såg hon ännu ut, att jag knappast trodde, att jag mera skulle återse henne.
Men då jiilen kom: - hvem infann sig som julgäst i familjen, dar jag bodde, om icke den unga tyslran?
Hon hade nu repat sig mycket, såg riktigt kry ut,.
och hade därtill blifvit så markvärdigt spniksam.
Hon hade verk- ligen också mycket att berätta, som man inte hör hvar dag.
Det ställe, dar hon tillbragt de sista månaderna, lag tätt in- vid persiska gränsen.
Det r a r en stor fiskoplats, där hennes prin- cipal sysselsatte flera tusen arbetare.
Pisket p&amp; karp och stör var så gifvande, att det i lyckliga fall kunde fiskas för en 10,000 r u - bel om natten.
Arbetarne vor0 löst folk - asiater af olika slag - som lato sig nöja med en otroligt låg dagspenning.
De behand- lades så, som den billiga arbetskraften brukar behandlas, den som icke förstår att taga vara på sig sjHlf.
I Kaukasien är man så van vid osäkerheten i stad som på land, att man till sist icke räknar synnerligen med den, men pB detta stiille var det omöjligt att ignorera densamma.
Trakten var icke blott os.äker den var sådan, att man nästan kände sig som i fiendeland.
Egendomen låg på den stora mug ganska stäppen, där blicken kan vandra milsvidt till alla sidor utan att finna s p h af människor och dar man just darföre känner sig manad till att rik- tigt sträcka ut.
.Men - det finnes så många men har i lifvet och i synnerhet för en guvernant i Kaukasien - i stallet blef hon också här tvi-tngen till ett instangdt lif.
Nan vagade namligen icke.
taga ett steg utom inhiignaden utan att ha en rad beväpnade kar- lar i halame, och under sådana förhållanden hiimmas vandrings- lusten betydligt.
I öfrigt fanns eskorten p&amp; redohand.
Till fak- toriets skydd voro nämligen en mangd kosacker inkvarterade dar.
Hvarje natt gjorde sex kosacker med femton halfvilda, glupska h u n ~ dar vakt.
Det var dels ïöfvarband från andra sidan gränsen, dels inhemska, som drefvo sitt ofog i trakten, och de voro ingalunda sma dessa röfvarskaror!
Husets herre blef sålunda en gång, d&amp;.
han var p&amp; vag till Baku med en större penningsumma, öfverfallen af en liten har p&amp; SO beväpnade asiater.
Men då hczn sjalf hade en styrka p&amp; 50, iinnu bättre bevspnade kosacker, kom hau undan med sina pengar.
Kanske voro dessr r8fvare endast hans egna arbetare, hvilka icke
fått ut sin lön, och SOIII m pB.
satt ville forhindra.
att deras herre reste bort med pengarna.
Den resan fröken R .. hade gjort, hade icke varit iitau sin spänning.
Under eskort af sex kosacker reste hon af, och början skedde på natten.
I en vagn, dragen af fyrs hästar, ilade hon i susande fart öfver den Bliiganska stiippen.
Tv&amp;.
kosacker redo hela tiden framför vagnen .med revolvern framutrlickt, fiirdiga att gifva eld vid minsta misstänkta ljud.
Efter fyra timmars färd nsdde hon dock lyckligen S a k a vid Kurfloden.
Har viintade henne en lastångare, tillhörig hennes principal, och på denna fiirdadea hon nu ett godt stycke uppför floden.
Darefter hade hon Xter några mil p5 vagn, tills hon iintligen vid ddji-Iiidyls jiirnvligsstation såg sig förflyt- tad inom civilisationens rgmiirken.
Vi kunna kanske t8nka oss med hvillren befriande känsla hon sknlle slå sig ned i vaggonen, med hvilket rördt hjärta hon skulle betrakta dessa par skenor!
Pran Adji- Kabyl hade hon gnnu en iltågsresa p&amp; 10 timmar till Tiflis.
En liten natt ferieresa, eller hur?
Och efter en månad skulle hon samma vag tillbaka.
I sanning, det miste vara nggot mycket viktigt, som kunnat förma henne till att göra ett sP lång- vaga och med faror förknippadt jtilbesök.
Det var ledsnaden, sade hon, behofvet af människor, Iangtnn efter miinniskor, som hon kunde tala med.
Lifvet där nere p&amp; stiippen, ehuru godt i materiellt hänseende, var fullständigt driipande för sinnet.
Den unga frun var en god, rarmhjiirtad rarelse, men hvad hjälpte det, nar de icke kunde meddela sig med hvar- andra.
De knnde hyar för sig flera spriik, men hado intet gemen- samt.
H1iset.s herre talade vii1 tyska, men lian Tar fiir det mesta utomlius och hans intressen roro dessutom endast yenniiligiiianneiis.
Den unga friin och hennes sillskapsdain dodade tiden så godt de kunde med att sofra och iita.
I Lista fall sutto de tillslirnmans med sina handarbeten, d; samtalet iiypeliölls iiieclelst dc spalnammu ord de livar för sig knude franileta ur ntrgot: tf de tangeraiide sprliken.
Fran biirjsn linde det viil rarit meningen, att hiisfriiri skulle lära sig tyska, men nar det kom till stucket visade hon mycken liten hag därfijr, och ju liingre det led.
tlesta niera slappa- des fiiretag~amhetsli~sten.
Tiden kröp pil detta satt drityaride fram, den ena dagen alldeles lik den andru, och det kändes s&amp; mycket svårare, detta, som man icke genom en rask promenad i det fria kunde skaka ledsnaden af sig.
När man daiföre stäiide fröken R. valet fritt antingen att följa med till Baku och jula där hos den unga fruns släkt eller att resa till sina bekanta i Tiflis - i bägge fallen skulle resan betalas för henne - s % grep hon detta tillfiille som en riiddningsplanka.
Och hon fick glädje af sin resa.
Genom samlifvet med goda bekanta och den härliga frihet hon nu Atnjöt kryades hon upp, s&amp; att hon var ganska duktig till hälsan och glad till sinnet, nar hon efter en månad åter anträdde samma besvärliga resa.
Tiden i Tiflis hade hon L bl.
a. anvandt till att utfylla atskilliga luckor i sin utstyrsel.
En sådan är i Kaukasien Atskilli ' gt mera omstandig an en guvernants utstyrsel i Europa och torde darför för- - tjäna att omnämnas.
Huru rikt huset iin ar, och huru frikostig i andra hänseenden familjen kan vara, det är dock vissa nödvändighetsartiklar, som aldrig bestås hvarken tjänare, guvernanter eller nattgäster.
Den resande främling, som icke har reda på detta förhallande, kan komma i ganska stor förlägenhet, d&amp; han viii ankomsten till ett kaukasiskt hem finner, att värdfolket har förutsatt, det han anlan- der med en hel liten laddning af husgeråd.
Man måste sjalf med.
föra icke blott kuddar, täcke och sänglinne utan också handdukar, tvättfat och andra toilettkarl.
Detta är rde rigueurr.
Stundom gör man också val i att medföra madrass.
E n natt liten packning, i sanning!
Ett satt att resa, som är mycket besvärligt.
Likväl glider man snart nog in i den asiatiska uppfattningen, att alla dessa saker måste vara strängt personliga, och slutar med att finna sig väl vid det omstandiga ressattet.
Om fröken E. vet jag icke mycket att förtälja.
Då våren kom och klimatet på den Muganska stäppen började att blifva sund- hetsfarligt, lämnade hon med familjen denna isoleringsort, och som hennes engagemang endast hade gallt för vintern, reste hon vid påsktiden till Tiflis för att skaffa sig en annan plats.
Det kan ibland vara hälsosamt att ha trtikigt.
Det enformiga lifvet hade gjort den unga tyskan godt, och henilss halsa var så pass återställd, att hon vågade att Rter tsga en lärarinneplats.
Också.
denna gRng kom hon till en armenisk familj och denna gång i Baku.
Hvad intressant hon upplefvat på detta nya ställe är jag ty.
värr i okunnighet om.
Då jag pR sommaren 1902 reste hem, bo- fann hon sig med sina elever vid en badort, och sedan har jag icke haft underrättelser från henne.
Under den föregående vintern hade.
hon gjort ganska goda besparingar, och blott hon icke p&amp; nytt faller offer för det kaukasiska klimatet, skall det val inom nigot &amp; r lyckas henne att förverkliga det, som mr Br hennes dröm - återresan till Europa.
31.
Aithoh~.
Odesdiger väntan.
Barnen ha rarit inne i salongen och sagt godnatt till för-.
äldrar och gaster, hrilka äro samlade dur efter middagen.
Det har gatt en stiind sedan dess, nch nu viarar sig deras bonne i dörren.
Hiisets fru, som varseblir henne, och vet hrad hennes ankomst be- tyder vid denna tid, afslutar genast det samtal, hon iir inl~egripen i, samt lämnar salong och gäster för att legifra ~ i g till barnkamma- ren och aftonbönen.
.... J a g £ann intet anmärkningsrardt i denna handling, då jag var vittne till den, det ar först nu l h g t efterat och småningom, jag kommit underfund nied att det, jag den gången fann helt naturligt, ej alls ar så vanligt,, som jag trodde.
, Jag har sett t38 n i h g a andra mödrar sedan dess!
J a g har ockatt kommit att betrakta dengamla taflan, Barn lasande sin af tonbön ».
Ni känner den ju?
Barnet i sin hvita nattdräkt, liggande eller sittande i ein lilla badd och vid dess sids en kvinna - modern - stilla lyssnande, Denna tafla lir agnad att rlicka minnen frin an tid, d&amp; man kanske lika oskyldig och ombonad slutade sin dng, den tyckes vittna om hemmets helgelse och moderns ömhet.
Xan tiinker sig kanske hur denna liimnat allt, som kriifver hennes omsorg i hemmet eller eljes upptar hennes intresse, för att dar rid I~arnetci biiiid --- krall efter kväll - lyssna till samma bön.
&amp; n tiinlwr sig Ic: tn.&amp;e or !ksg hur hon skyndat dit i medvetandet om vikten: if tleasn korta " gon- blick.
Blan finner taflan vacker, först genom alla dessa tankar, oclcaG darför, att de * verkar så oskuldefi~ll och sann.
Men den iir ej alltid så sann, det finnes di q c l r e t, som] ra11 förtaga sanningen afven här.
Äfven hiir?
Ja, väntan kan göra det bland annat, barnets viintaii på modren i en sadm stund.
Icke alla mödrar larnna villigt sina plikter och sitt tidsfördrif för att infinna sig vid barnets badd, da de bli kallade dit.
Betrakta taflan närmare!
Se p % barnet dar, det har tunga ögonlock, det ar med möda det haller sömnen borta, tills dess de sista orden gatt öfver läpparna.
Det sknile vara skönt att f B somna in fr %u alltsammans, böner och förböner.
Man gör ansträngningar och eftersäger mammas ord eller läser.
på, egen hand, under det att de oklara begreppen draga förbi i diinkel.
Alla ord man frrim- bringar oni lycka, tacksamhet och ånger öfverflyglas af barndoms- sömnen, soni ar öfver en, miiktig.
och a v k att förjaga.
.
Men det fins andra barn och det fins nAgot annat au sömn, som kan kommit till ett barns bädd, d&amp; det vantar på bön.
Se d %.hit!
I sin säng ligger husets son, sjuårig och rödkindad, redo till aftonbön och sömn, mon mainma är ej tillstides an.
Hon kommer nog att ' dröja.
Gossen vet det, inen kaliner hvttrkeu otålighet eller förvaning.
Mamma har ofta s å mycket att göra och därför får han ofta viinta.
I kväll kokar hon sylt, körsbarssylt, som pappa tycker om, som han själf tycker om.
Han finner ~ k a l e t till moderns dröjsmål giltigt; hvarför skulle han annab?
Han är sju år och han tror p&amp; lefvernets bevisföring.
Noderns dröjsmål har lart honom, att det fins så mycket, som är viktigare an aftonbönen; den an nog, när allt kommer omkring, det minst viktiga af allt.
Han har just .inte reflekterat sig till den ilsikten, den har ganska följdriktigt blifvit hans.
Det &amp; r ej en öfvertygelse han behöft kampa sig till, den hur vuxit upp jämte honom sjiilf.
Den ar nog helt omedveten an, men den ar nog rotad fast.
S&amp; ser jag en annan barnkammare.
Det är afton, i den enda ' sang, som fins i rummet, ligger en liten flicka.
Det tyckes ej vara hennes mening att somna, snarare d&amp; att lata bli.
Blicken dröjer vid den ena efter den andra af väggens taflor, beslöjas så af sömnen, men lifvas igen af ett lyssnande uttryck.
Men ingen kommer.
Barnet ser p % klockan; många femtal af minuter ha gått, se ' n hon lade sig.
Det är p&amp; mor och aftonbön hon viintar.
Hvarför f &amp; r hon viinta?
Jo, ntigra rum darifrh befinner sig husetu fru, fördjupad i en bok eller i ett samtal.
Och boken ' ar roande, - kapitlet maste
slutas, och kanske följas af fler ---- .eller samtalet ar intressant.
Kanhända ock att man gör musik, och att det ä r den, som lockar att stanna och glömma.
Barnet vet det diir.
Xar man ser den lillas ansikte, hvilket tyder på tidigt utvecklad reflektionsförmåga, förstår man, att det ar en farlig vetskap och att det &amp; r ödesdigra stunder, hon tillbringar med att vänta sa dar, kväll efter k17U Och hon tanker öfver det.
Tankarna äro så mycket farligare, som de ej äro uppkonstruerade, de ha uppstått af verkningar utifrån, de ej endast harleda sig af barnets väsende, de forma det äfven.
Den lilla ar ej likgiltig för bönen, tvartoin, hon skalle ej som gossen i .den andra barnkamsnaren kunna somna in fran den, det finnes en otålighet bos henne öfver modrens dröjsmål, som htiller henne vaken.
Tank, att vid denna ålder behöfva förjaga sömnen, bur gAr det att f h g a den vid senare Alder, och hur blir morgondagen?
Åh, mor, så mycket, som gHr förloradt för dig och för barnet med dessa stunder!
N8r din dotter var helt liten, kniippte du ihop hennes händer och liirde henne böner.
uns du?
Och s&amp; liten hon var, förstod hon latt, att detta r a r något, som bjiid vördnad.
Och som hon fattade dina ord med sitt femars begrepp, eftersade hon dem.
Nar du da kom, eEter att ha dröjt, möttes du af undrande blickar; du stig ocksi en liten mm, som antagit en allvarsam min, som betydde ogillande.
Det dar borde varskott dig!
Nu undra ögonen icke mer.
Barnet Bar förstatt, har förstått anledningen till ditt förfarande och tagit emot den lärdom du gifvit utan ord.
Femariugen har blifvit nio &amp; r.
Bönen vacker ingen känsla af vördnad längre.
Nar du nu i kväll slutligen kommer och finner din dotter va- ken, skall hon visserligen läsa sin bön med knappta hiinder och högtidlig röst och uppsyn, men hvad k o r dia hon känner nu?
Hvad hon kanner ar, att ni Bro i hemligt förstånd - Bon och du -- bönen ar en ceremoni, du vet det, hon vet det; det &amp; r hara små dumma femhingar, som inte fatta det.
Inte en tvekan inför det osanna i hennes handlingssiitt, snarare triumf.
Ingen kiinsla af blygselzinför * dessa tankar, dem hon behaller för sig, -- hon förstår, att detta ej sages; - hon tror för ofrigt ej, att de tankarna äro dig emot, det är ju din egen stitndgunkt hon tillegnrtt sig, hon anser sig ha rätt till den.
.Så dar har hon kommit att kväll efter kvtill, i sta.llet för bar- nets bön, förrattn en akt, som är medvetet osann, ej i trots af att hon %r ett litet barn, utan till ffilj ' ljd af att hon Rr ett s8dant och just därigenom med oförvillad logik dragit ut konsekvensen af sin ledares handlingssätt och lkrt af det i stallet för att fördöma det.
Nen detta håller jag för visst.
ty jag har kommit att tänka det, sen jag manga gånger sett tafan, den tclfla, jag talat om nu, därför att jag vill, att den skall uppmärksamt betraktas:] Man lhter ett barn vänta på ett nöje ... N&amp;, än sen!
Nöjet förlorar ej därpå och i de flesta fall ej barnet häller.
Man låter barnet vänta på mat och dryck.
Ja, inte är den väntan att förorda, barnet k r sig ej punktlighet af dylika dröjsmål.
- Den lille far vänta på sömnen, kvällssömnen.
Inte bekommer det barnets hälsa val.
Barnet far vänta på hönen ...
den dröjer att infinna sig, där- med säger du ju tydligt » orsaken till mitt dröjsmål ar viktigare an bönen, jag lärt dig ».
Liten är den skada, som uppstår, om en ' färdig människa får vänta på sin andakt, dess dom drabbar personen, som skall förriitta andakten.
För en varelse, hvars åskådning just bildas, gäll ' er varde- minskningen -- bön och gudsbegrepp.
Dagma,.
Bergström.
Litteratur.
Den mera gedigna delen af nutidens romandilrtning gör ofta de religiösa problemen till föremal för sitt skarskiidande.
Se vi tillbaka på senare årens skönlitteriira arbeten, finna vi, att ett icke ringa antal ganska direkt syssla ined religiösa frbgor, somliga ta- ' gande parti för, andra ettbot den kristna uppfattningen.
.
Och n$ix Mathildn Roos ' namn står att lasa på titelbladet af en bok, taga vi giirna för afgjordt, att denna tillhör den nyssnämnda kategorien, liksom vi äro förvissade om, på hvilken sida förf.
skall stalla sig i den pågående striden.
Kanske börjar t. o. m. en och annan läsningen af ofvanstående «dikt ur lif vet » med en misstanke om att en utpräglad tendens skail hafva inkräktat p&amp; arbetets rent skönlitterära värde.
Men det finnes icke mycken grund för en dylik farhåga.
Boken i fraga ar en varmt och själfullt skriftren bistoria om några människors inre utveckling.
Det religiösa ele-.
mentet iir helt visst starkt framträdande, det ar den lifsströni, som drifver hela det lilla.
maskineriet, den röda t.råd, som sainmanlänkar personernas öden.
Irtan den starka och akta religiösa känsla, som genomgår berättelsen, skulle den helt visst h a h a mistat sitt mest utmärkande och pregnanta drag.
Jien de &gt;osynliga vag ar^, som har mynna ut till ett och samma mil: ett personligt gudsförhiillande, äro sins emellan vidt skilda, och boksn skattar icke at en mycket ensidig uppfattning.
Romanens bagge hufvudtyper iiro representanter, den ena för en sann och uppriktig men tillika trång och något fanat,isk kristen- domsriktning, den andra för ett mera vidgadt och individuellt reli- giöst Ii£, och det ar ej s v h t att se, hvilken af de tv&amp;, som mest ar bärare af förf.
: s egna åsikter.
Teckniogeii af badas karaktarer ar emellertid gjord med fin iakttagelseförmåga, med blick för de stora, sant mänskliga dragen p&amp; sjaIslifvets botten och med eu varm och mildrande humor för de egenheter och brister, som ofta skymma dem.
Romanens svagaste del ar otvifvelaktigt de första kapitlen, diir vi ännu knappast ha ett göra med lefvande människor, utan med vanliga romanfigurer, utrustade med skönhet, rikedom, ädelhet eller egoism i allra högsta potens och dar ocksa öfver händelsernas g %ng iir utbredd alltför mycket af roman för att de &amp; ulls verka fullt trovärdigt.
Men så, snart vi foras in i de tvanne makarnas samlif, blir skildringen steg för steg mera lefvande.
Striden mellan dessa tv&amp; ytterligt motsatta naturer är tecknad med rarme och lif, om mrin an kan anmarka, att Bengt Falkensterns karaktiir likasom hans senare utveckling, skulle ha verkat mera öfvertygande, om förf.
låtit de goda elementen hos honom framskymta litet mer iifveu under den tid, då han uteslutande leddes af sin naturliga människa, Som det nu ar, tycka vi oss nästan ha att göra med trå olike ka- raktiirer i stallet för med en manniska före och efter en stark sjals- kris.
Teckningen af hustruns bild, hennes själsstrid, hennes lifs stora genombrott och hennes förhållande till sonen, ar gjord p i ett st % fint och själfullt satt, att det höjer boken till ridgot b l a d det basta Mathilda Roos ' penna gifvit oss.
Denna typ, som i.r be- handlad med den ömma förkarlek en förf.
nedlagger p&amp; sina andliga skötebarn, rymmer mycket både af intagande poesi och af sann miirisklighet.
Afveii mannens bild vinner, allt efter som handlingen fram- skrider, alltmera i sanning och lif.
Ra vi inte litet h n r rakat på en af dessa naivt osammansatta naturer, silblima i sitt Iirinnande nit och smått löjeviickande genom sin totnla.
brist pil förståelse af andra miinniskors olika liiggning och 2sikter: J Det blir egentligen kring dessa bida, som intresset kuyker sig, ehuru också sonens bild har att iiliprisa atskilliga fina drag.
XAgru bipersoner äro särdeles val tecknade, ofta med nigra fa hiimoristiska drag, som göra godt i den eljes iifvervägande allvarliga tadan. '
Språket ar i likhet med Mathilda Roos ' föregaende böcker vackert och lättflytande,.
handlingen fängslar hela tiden läsarens intresse, men framför allt ryckas vi med af den äkta känsla, som möter oss och som lämnar kvar ett godt och värmande intryck.
P.
E / Frail skolsalen, föredrag, uppsatser m. m. af Teodor Holmberg.
Teodor Holmbergs trägna och framgångsrika arbete i den svenska folkupplysniiigens tjänst torde kunna förutsättas vara val bekant för Dagnys läsare.
En verksamhet sådan som denna kan i i sanning sägas vara en sådd på ett dyrbart såningsfalt, och utsädet har också varit af.
basta slag.
Den varme ungdomsvännen, som genom mångfirig erfarenhet lärt sig förstå ungdomens lxänslor och behof, har outtröttligt striifvat att gifvn dessa unga en god andlig näring och att hos dem väcka och stärka alla ädla impulser.
I föreliggande arbete har hr Holmberg i tryck utgifvit en sam- ling föredrag vid skilda tillfallen, en del hållna inom Tärna folk- högskola, dar han, såsoin bekant, är föreståndare, samt ett antal föredrag, hvaraf flere förekommit i dagliga tidningar eller tidskrifter.
Sammanförda till ett helt göra dessa tal och uppsatser ett särdeles godt intryck.
Hvad som allra först frapperar ar förf: s varma hän- förelse, som .bestått profvet i. nara 30 års anstriingande arbete i folk- högskolans tjiinst.
D e t är glädjande att se att nA.gnn, som s&amp; grund.
ligt känner var svenska unpclom fran allmoge- och arbetarhem, tänker s&amp; högt om densamma och hyser så stora förhoppningar om dess framtid.
Sveriges folkhögskolor kunde redan vid förra seklets slut riikua 20-30,000 forna och dåvarande lärjungar, ett i sanning imponerande antal, som ger en föl-estiillning om, hvilket viktigt led dessa skolor utgöra i arbetet p % vårt folks andliga och moraliska höjande.
Hr Holmbergs bok erbjuder ett godt tillfälle att satta sig in i folkbögslsolornas ve lcsainhet och proEl am, något för hvilket alltför många inom de hildade klasserna dock stå tiimligen frnmmande.
Men icke p&amp; långt när alla uppsatserriri.
beröra, direkt folkhögskole- saken, om ock denna förf: s alsklingsid6 ar behandlad med särskild utförlighet.
Förf.
har med särskildt in tresse följt med alla viktigare samhallsföreteelser oeh l~ulturströmningar och intagit en bestämd stallning till dessa.
I tidens frågor finnas flere förträffliga uppsatser, bland hvilka vi särskildt vilja framh %lln: » Kunslcapskultur och sam- vetslzultur B samt &gt;Ar kristeudomen en döeride religion?, den .. enare.
framkommen i anledning af den omtalade diskussionen i Folkets hus förliden höst.
Hr Holmberg Br till sin läggning idealist och optemist, men dessa egenskaper Bro t a g ~ a i de praktiska uppgifternas tjänst.
Han ar en varm anhängare af den kristna lifsåskådniiigen, hvilket icke hindrar att han kan respektera olika tankande.
Formen i föredragen når ofta en ganska hög grad af full ' andning, som dock icke slår.
öfver till tomma fraser, därtill finne5 der tillräckligt med tanlsedjiip under orden.
Bokens titel kan mahända komma aiigori att tro dess innehall vara uteslutande afsedt för ungdom, men i lika hög grad kr det: vardt att bealrtas af alla äldre, som hysa intresse för ungdomens uppfostran, och flertalet af föradmgen kunca hafva samma intresse för läsare af olika %idrar och bildningsgrad.
: I skolualen~ iir med ett ord ett arbete, som förtjänar att finna många ranner på sin rap;.
Skrifter, utgifna &amp; r 1903 af Scenska slsilskapd f ~ r szyktwtzet och folkzcpp foslrnn.
De broschyrer, ofvannämnda sällskap utgifvit ander innevarande &amp; r, &amp; ro fem till antalet.
Bland dessa äro n: o 1 - 3 direkta nykterhetsskrifter.
Den första, som har till titel: zNorrbottningen och den legaliserade sprithand- teringen a, ar en af polisuppsyningsmannen A. Berglund skrifven redogörelse för nykterhetsförhållanden a. inom nilgra Norrlandssocknar förr och efter den legaliserade krogrörelsens införande, och har enligt förf: s mening rusdrycksförtäringen ökats och ej minskats sedm dessa infördes.
I skriften n: o 2 lämnar en dansk präst N. Dalhoff en redogörelse för » Redningsb jem for Uri k kefaeldige D saval inom Dan- mark som öfrige europeiska länder, och i n: o 3 meddelas ett föredrag af d: r Herman Lundberg om sammanhanget mellan alkohol och sinnessjukdomar^.
Af de tvanne s e n z ~ e häftena utgöres n: o 4 af andra och tillökade upplagan af Sofia Xilssonis Br 1898 utkomna lilla bok ~ 0 m matlagning i enklare hem:), en fortraffligt uppstalld liten skrift, som trots det billigs priset af 25 öre, omfatstsr en icke ofullständig kokbok jämte en mängd praktiska anvisningar om upp- köp och förvaring af matvaror samt goda rad i alhiinhet rörande ett hushålls skötande med ordning och sparsannhet.
Den lilla boken bör kunna göra mycken nytta.
Häftet 5 inneh6ller professor Rcditis föredrag i Folkets h i ~ s i okt.
förlidet &amp; r om z~~änniskosjlilenu odijdiighetu, en skrift, som %r.- tjänar en vidstriickt spridning genom den djupsinniga och nobla be- handling detta framför andra rbriinnande&gt;: och i våra dagar så ofta omdebatterade spörsmU har fått.
Det ar ej blott vid niimnda tillfälle den forne uuiversitetsliiraren vändt sig direkt till folkets breda lager med sin adla och klirleksfiilla kristendoms förkiinnelse, och önskligt vore, om antalet blefve allt större af d e n som i likhet med honom inse, att dot ord som talas i dylika h n e n utanför kyrkomurarne i vår tid har en minst lika stor betydelse.
som det,!
hvilktt höres från predikstolen.
P.
E.
Svenska kviiiiians kom ii~uliala rättigheter och skyldig * heter.
Kor1 ofuersikt p6 rrppdraq af P ' rediika- B I mzer-För bun- dets kommitle för ZngJ) ågor srnmman f a t i d af Gzlsiaf A Alddn.
Så lyder den långa titeln på en redan i deiina tidskrift omnämnd innehfillsrik liten broschyr, ht4ken säkerligen med fullt fog kan tillmätas förtjaristen af att » fylla ett lävuge kandt behofiu.
Måhända tal dock uttrycket lti~rge k a d t att modifieras.
Doat Sir- nog först deu sista tidens allt mera växande politiska intresse och dess allt starkare krclf på politisk myndighet äfven för kvinuan, som hos denna väckt en lifligare önskan.
ritt lära kanna och bruka de rattig- heter, som redan eiiligt h g tillkomma henne.
Om dessa rättig- heter lämnar ofvannamda lilla hafte p&amp; ett klart och lättfattligt satt alla nödiga upplymingar.
För många ska11 det säkerligen erbjiida mer än en öfverraskning.
Att det ar så mycket vi kvinnor lcunua vara med om, har nog mfingen af oss a.llirig anat.
Det visar sig nämligen, att kvinnan kan.
deltaga i: allmän rådstuga, koinmunalstämina, municipalst .mma och lzyrkostamma; att hon kan vara med om att välja präster, kylsko- inöt,esombud, landstingsmän och stadsfiillmaktige, och att hon &amp; r valbar som skolrådslediimot och medlem af fattigvårdsstyrelse.
(Dar denna ej utgöres af kommunalnäinriden).
Det a r sannerligen ej så få rättigheter och skyldigheter, som redan tilldelats den sveiiska kvinnan och det ar uog åtskilliga un- derlåtenhetssynder hon i detta afseende har att Augra; synder, som hittilldags ha kunnat ursäktas med okutinighet eller svårigheten att erhålla tillförlitliga upplysningar.
Mm denns ursäkt gäller ej längre, sedan man kan förvärfva all denna kunskap, genom att studera ett litet 14-sidigt hafte, som kostar 20 .öre.
Ja, man kan t. o. m. få det för 10 öre genoin att rekvirera det från Fredrika-Bremer-För- bundets byra i Stockholm eller fran någon af Förbundets ombud i landsorten.
Gkdjande vore om denna lilla skrift finge all den frarngiing, som deii så väl förtjänar.
Den utgör också den ett led, och ett ganska väsentligt sådant, i det omfattande och energiska arbete, som under de sista k e n bedriEvits för att göra den svenska kvinnan till en duglig samh8llsmedlem och en i det allmännas tjänst verksam medborgarinna.
Bör det offentliga lifvet längre undvara kvinnan?
Silunda lydde titeln på det föredrag af fil.
d: r Lydia Wahl- ström, hvarmed Fredrika-Bremer-Förbundets föreläsningsserie å R. F. U.
M: s stora sal inleddes den 26: e sistlidne oktober.
Det in- tressanta föredraget, som åhördes af en talrik församling, behandlade
fritgan u r flera synpunkter, hvaraf vi har referera en del.
Niinga anse, menade tal., att kvinnan redan har tillräckligt inflytande p % det offentliga lifvet; hon ar ju &gt;med öfverallt D.
Detta är dock långt ifrån riktigt.
Kvinnan i Srerige ar ej undertryckt, men för visso undanträngd; juridisk myndighet äger hon, men inte borgerlig.
Ofta sägs det, att kvinnans stallning beror p&amp; uiiinnene tyranni, ett påattleiide lika ytligt som det frtn fritankarehall ibland frarn- stallda, att kristendomen skulle vara ett prasternas piifund.
blan fHr, nar det giiller kvinnans borgerliga omyndighetsatiillning, erinra sig, att iifven en dålig institution för en tid kau hafvs varit berat- tigad.
Feodalsystemet var till en början en god sak med mycket af idealitet öfver Dig; men diir det bibehölls för lange, bragte det ett elände, hvars upphafvande i Praukrikt: r; iedfGi.de: .evolutionen.
Vi rysa nu måhauda öfver 1andskapsl: igarnes Lestir~~iiielner om arf och gifte; men vi fA ej glömmn, att de förra grilcdack sig ya Askilci.
ningen, att Bttens jord ej fick skiftas (::: h ittt det seritwe aflöste brudrofspliigseden.
Men allt förmyndarskap iir ett t v e i i ~ adt sv$ril; g&amp;r ej för- e .. rnyndarens strafyanden ut p&amp; att göra sig sialf öfverfiiidig, s i blir han lätt en förtryckare och myndlingen l h g t i f r h hvad denne bords vara.
Kvinnans permanenta omyndighetstillsthd har också hämnat sig: i stallet för en hjälp åt mannen har hon oftast varit ett uyck- fdlt, bortskiimdt barn, som man frLn kyrkofadern Tcrtiillitrniis till Aug.
Shindberg beklagat och beskarmt sig öfrci ..
Det var efter den franska revoli~tionen sival %vimo- soini.
s r betsrrörelsen började.
Lange bar ock kvinnorörelsen miirken af sit-t ursprung i den kammarteoretisktt iskidning, som satte likhetstecken mellan man och kvinna i alla hänseenden och ordade vi&amp; och brede om de allmannm mänskliga rättigheterna.
Denna askadning, f o t ~ d på så lös grund som Rousseaus Contrat social, has ed hållit profvet inför verkligheten och vetenskapen.
Den satte det enskilda fram- för det allmanna.
Den moderna rättsstaten ater sätter det allmänna öfver allt annat och gör gdlande, att det är statens skyldighet att tillse, att alla rättigheter iitöfvris af därtill kvnlificerode personer.
Utan öfverensstämmelse med kristendomen har denna åskådning dcn fördelen, att den ar nationel.
Ty den srenska staten har allt sedan Chistaf Vasas tid strafrat efter att i representationen skaffa stöd åt regeringens beslut och åtgärder.
Jir flera om besluten medan- svariga, dess större kraft ägde dessa beslut, menade man.
Ciustaf II Adolf uttryckte det så: ~ K o u u n g och stander, högre som lägre, alla .tillhopa utgöra de det kungliga majestateto.
D % fanns det ingen census.
för valbarhet, men heller ingen ersattning för mandaten.
Man faste sig endast vid den personliga diigligheten, idagalagd p&amp; olika omrAden.
Då den svenska kvinnorörelsen z e d 1902 intriiitt i sitt politiska skede, behöfver den ej importera ideaier utifran.
Den behöfver inga andra statsrättsliga an Gustaf Adolfs och inga andra kvinnopeyko- logiska an Fredrika Bremen.
Båsom bevis för det berättigade i krafvet på borgerlig full- myndighet för Izvinnan anförde tal.
bland annat kvinnans starkare rättfardighetskänsla, eklatant betygad bl.
a. af den offentlige stnti- stiken, såväl brottmåls- som skatteinbetalningsstatistiken.
Vidare skulle kvinnan till det offentliga lifvet medföra en större sakkunskap än männen pH flera humanitära område ' n.
Slritligeh påvisades, att de argument, som nu användas emot kvinnans politiska myndighet, äro desamma, som alltid nnvandts, när det varit fråga om någon re£orm till kvinnans förmån.
DIen i allminhet äro dessa endast salongsargument, tillämpliga p&amp; ett fåtal.
Försök att tilliimpa dem på arbetarhustrurna och bondkvinnorna och de bli löjliga.
Den andra föreläsningen i serien gick af stapelnden 9 nov.
äfven inför ett talrikt auditorium och behandlade ämnet: » Ungdom och sedlighets.
Föreläsaren var den för sina utmärkta föredrag i etiska och sociala spörsmål kände talaren, löjtnant Ernst Liljedahl.
Vi återkomma till en narrnare redogörelse för det tankeväckande föredraget.
Stipendiefonderna.
Genom lokalkomitdn för Göteborg och Bo- huslun, liar till l gnets insats i Fredrika-Bremer-Förbundets allmhniia sti- pendiefond öfverlarnnats 5000 kr., jamte en gåfva fran enskild person 9, - 200 kr., bestami!
att utgA som stipendium för 1904 i samma ordning som Förbundets öfriga, stip: ndier.
Till E@borgs lans insats af Förbundets allmänna, stipendiefond har genom Fru Karin Ryding i Venersborg öfverliimnats 300 kr.
ii.
Fredrika-Bremer-Förbuiidets folkbildningsarbete.
Under de tviinne sist förflutna vintrarne har, som bekant, Förbundet ordnat en serie förelhsniagar för arbetarebefolkningen vid Liljeholinen.
Den f r a m g h g, som detta företag rönt, har uppmuntrat till en utstrackning af verksam- heten, omfattande äfven andra af Stockholms arbetareförstäder.
Förbun- det har siiledes veckan mellan 9 -- 14 noveniber satt i g&amp;ng en serie möten vid Hagalund, till hvilka så v ä l man som kvinnor aga tilltrade för att, i likhet med hvad som vax fallet vid Liljeholmen, genom en följd af före- dragsaftnar göra arbetarne förtroliga med föreläsningsidén.
Programet för mötesveckan är följande: I Mission.shyc2clan: Måndagen den 9 Nov.
kl. 8 e. m.: huru skola vi bäst sörja för valra barns fra in tid ?^ (Föraldrar inbjudas silrskildti.
Fru Anna Höjer.
I Simonskapellet: Tisdagen den 10 NO;.
kl. 8: e. m.: .Nykterhet, hillsa och ekonomi^.
Fröken H. Sidner.
\.
I ~gg~nuclsförcriingcns hus: onsdagen den l1 Hov.
kl. 6 e. iii.
: =L&amp;- bördor och lifsvärdena.
Fröken Clara Wahlssröm.
I df~ssionshuset Ljus: Fredagen den 13 Nov.
kl. 8 e. m.: SamkvWm med kaffeservering, s i n g och föredrag: &gt;En fotvandring i Lapplands.
Fröken Lilly Engström.
I Byggnadsförenirzgeris hus: Lördagen den 14 Nov.
kl. 6.15 e. m.: .En resa i Danmark,.
(Föredrag for barn).
Fröken Ebba Westberg.
X Ett sy~npatiuttalande för Bei-tha von Suttner.
I följd af en uppmaning fr&amp;n Sveriges kviuliga fredsförening har Förbuiidets styrelse deltagit i en adress, stalid till Norska sCortiilgets nobelkomit&amp; .För att förorda baronessan von Silttner shsom den där borde komma i första rummet vid utdelande af årets fredspris.
Skrifvelsen: som jsmte af Förbundets ordf., undertecknats af ordf. för Fredsföreningen, Hvita bandet och Kvinnoklubben, framhåller dels betydelsen af fru von Suttners be- römda fredsroman * Ned med vapaeii *; dels hennes för trut^,^ och offep villiga verksamhet i fredsiddas tjiinst samt betonar särskildt, att det var tack vare hennes inflytande Alfred Nobel beslutat med en del af siii för-.
mögenhet stödja fredsarbetet.
: i: Föreningen för kvinnans politisk?
rösträtt i Stockholm Ilade torsdagen den 16 oktober ett allmänt sammantriide i Brummerska sko- lans lokal under fru Broom6s ordförandeskap.
k ö t e t inleddes med att förrätta val af de t1-c medlemmar fran Stock.
Iiolmsföreningen, som enligt 5 3 af Laridsföreningens stadgar skola jämte en medlem fran hvar och en af iifriga lokalföreningar, utgöra centralsty- relsen.
Till niedlemmar utshgoe fröken G. Adelborg, fru A.
M. Holmgren och fröken A. Whitlock.
Darefter redogjorde fru Broomé för resultatet af undersökningar, som anstallts angående g v t lwinnas rutt alt bli uppförd .L rwstlangden.
Genom magistratens godkännande af de besvär, som sistlidna mars anfördes af &amp; t- skilliga gifta kvinnor i Stocklio !m öfver att de, ehuru de erhallit egen de- betsedel: ej uppförts i röstliingden sksom komniuhalt röstberättigade, har för Stockholm blifvit afgjordt, att gift kvinna, som mot.tager egen debet: sedel, ocksk har rätt att bli uppförd i röstlängden.
Egen debetsedel er- haller den gifta kvinnan emellertid i regel icke.
Första förutsättningen harför hr, att hon har förmögenhet eller inkomst under egen förvaltning p&amp; grund af äktenskapsförord, boskillnad eller egen arbetsförtjänst eller grund af glifra eller testamente, under villkor att egendomen skall af hustrun sj alf förvaltas.
Gift kvinna, som uppfyller den of vannamnda förutsättningen, kan, enligt hvad praktiskt blifbit utrönt, erhålla egen de- betsedel och, för s &amp; vidt hennes arliga inkomst uppgar till 800 kr., hvad Stockholm beträffar &amp; £ven kommunal rösträtt, om mannen i sjalfdeklarationen uttryckligen anger hustruns inkomst som en särskild post och om vidare till deklarationen [efter undertecknandet p&amp; heder och samvete) fogas en af b&amp;de mannen och hustrun underskrifven anhållan att hustrun måtte för sig taxeras och erhalla egen debetsedel.
.
Reflektioner.
*) Rösträtt eller icke rösträtt åt kvinnan?
likställighet ined man- nen, eller ej?
det ar och blir dagens fråga.
Man dryftar och .ventilerar dessa spörsmål från alla sidor, men vederbörandes slutdom och deras » betyg&gt; åt kvinnan harutinnaii tycks bli ett ~improbatur !n hon anses ej värdig ännu, tycker.
man, att afgifva sin röst uti samhällets sociala och politiska frågor; hon står än i dag, såsom århundranden tillbaka, under förmyndareskap och liksom hemfallen .under den antediluvianska fras, som med hyp- notisk inakt bjuder sitt: » kvinnan tige i församlingen&gt;!
Vi minnas lite hvnr från Svenska historien, från dess sago- höljda medeltid, hurusom den ädle Birger Jarl till Bjelbo genom lag gaf syster lika arfsrätt med broder och.p&amp;bjöd skydd och hägn åt kvinnan uti norden!
I sanning en adel tanke l Men - vid Sancte Knut!
när blsf det sed, ntt nutidskvinnan, Siprid Fagras systrar uti vårt sekel, skulle tvungen anses att till tystnad sig bringas l %ta af förstkommande junker, som i r i d eller tingsnl sin stämma höja ville?
J o, samma dag, man kvinnan lart, att shon den svagare är %, samma dag soin hon sig böja lat under den stai-kares vilja och slutligen samma dag som ungviipnare och nutidsriddare glömde, att afven kvinnan vill i lifvets taflsn sin insats liimna och sin plats som man- nens värdige like hafda.
Men hon har vaknat ur sin sekelgamla dvala, hon längtar att få vara sin egen målsman, att pröfva egna vingar, om ock ensam; hon vill bli ansedd som en fritt thnkande, kännande varelse, ej som gudinna eller drottning, hyllad vid champagnetoastens blomster- smyckade fraser i festlig sal, ej såsom slafvinna eller ~ b i h a u g genom lifvet », tillbakasatt och förbisedd; hon vill vara, mannens värdiga jiimlike, med lika rättigheter som han och fri från trycket af gamla förrostade fördomar, hon vill kampa, lida och arbeta som han å lifvets stora odlingsfält med känsla af att afven hon är en kugge iiti sa~nhiillsinaskirieriet, att afven hon har en tungt vägande roll i lifvets stora skådespel att utföra.
Det kommer nog en dag, då kvinnans ord i lifvets viktigaste fragor skall tillerkännas lika högt, kanske högre varde an mannens; då blir det förvisso hon, som först höjer sin röst till viktiga refor- meru genomförande: reformer uti allt!
det är evolutionens lag, refor- -- - Vi ha icke kunnat neka plats i vBr tidskrift för ohanstiiende alskvarda; breflektioner * af en manlig insandare, d&amp; det ju bör verka uppmunt- rande Pör oss kvinnor, att se, att det finns man, som tanka si % högstamdt och förhoppningsfullt om vårt kön.
Red.
.
s)
nier, som föra rniinskligheten framat, och friimst bland dessa stAr kanske reformer inom vart uppfostring:: \ - %seiide med syfrema1 att ge ungdomen en ljusare och iidlare s p p&amp; lifvet och liim dem, att vi alla, rika och fattiga, höga och laga ar0 lika inför Tar Herre, och att det sanna människovärdet Hr en hjiirtats och karaktiirens epen- dom, förvärfbar för alla, privilegerad?: ' ii.
ingen, en egendom, som man ofta, ehuru med orätt, tror sig Grina fiirniiiiiligast bland de upp.
satta och formögnare i denna varid.
Blå vi, Adams rarda söner, alCirig glömma, att kvinnan h d; ar den fiuare och ädlare halften af Skuparens miistervo~ * k p t denria jord: det godas representant, de lidandes bHstn van, d5.r .ch-t öga ej kan upptäcka nigot, dar ser hoii en liten vadd att giira nigot af; dar vi ' se skuggor, dCir ser kon sol och fr~ititiii, ozh nar i pröfningens dagar r a r t mod sriker oss, då ar det I m, som, stark och förhopp- ningsfull, tröstar oss med de on&amp;n:: .au kornilm riil, iin kommer råd, an ar ej allt hopp ute!
:) Och 2ldrig har krinnari @ nate en vackrare hyllning, an den, som Zorwastvr, religionsstiftaren i sek- lernas gryuing, uti sina skrifter ägnar henne, d&amp; han talar om den rättfärdiga döde, som, vandrande mot sitt mal i de sii1l: la boningar, möter en kvinna, strAlande skön och behagfull.
.Du, den £a-raste jag skiidat - hvem iir du?, fragar han.
Och hon srnrw: q a g ar din Gudsfruktan, dina da tankar, ord och gaïninigar !~ -- och hon leder honom vid sin haud öfver deu h o, som byggts s£ dem, ha^ till de eviga ljnsen.
- Nåväl, det tir ju blott en gard af riittvim.
man söker att agna kvinnan, d&amp; nian vill t il !erkanna h e m e lika rat tiglicter uii samkiillet som mannen och afven mer aktniug, sky: ?d och liigri u; i lifiets strid, iin som i v i r a dagar understun2oe; x kcmna.
henra till del.
Och nar vi kommit sa långt och ri lart oss att rcra mer mnna och uppriktiga mot oss sjalfva och vSru nedtniinniskor, i m o t g h g och medgang, i gliidje och sorg, och lir vi lart osa mcra enkolhec och förnijjsaiuhet, ridderlighet och gentlemunaeskup könen euiellali.
d&amp; har niutiduriddaren i någon m h omsiitt i band !ing Rjellio-Jarlens vackra lagbud om skydd och jlimlikhet fiir Sigrid Fagras systrar uti vårt oroliga, vetnodatyuo; da Grhiaiidrcde, d % sksll h m, iiimviil inse viirdet och vikten af lilw,äl !iyhet och iika ri.ittig,; áa.er kijucn mellan och allt högre skatta hemmets goda geniiut;, ho !i vare trioder, iinka eller syster, och vardera den mildhets Iiaad, scw l ' iker siren, som jämnar ut de djupa vecken p&amp; sorgs;; p a m a och som kans !ze mer %n något annat i denna vurld kan fram; ism fiir oss cn s k p t a£ lyckans solljusa Arkadien.
Och n i i ~ SA den n j a tidens uppghnde so1 hunnit smalta bort gamla fautfrusria, r i m f r o s t b e l föidori; ur, och vi lart oss erkänna, kvinnan siscrir uisniiens ~ i i r d i jiinilike ~i~ -- förvisso uti mycket honom öfrei&amp;igae: ~!
-- dii blir det kanske acksil lite mer öppenhet och hjiirtlighet, evi !r: nine och ljits:: bland miiii~isko- barnen, och dl&amp; skall mihinda en ging rn; innen Liilsa den intelligenta, sjalfständiga kvinnan med kejsar J nlianii bevingade ord: c du har segrat !B g 1.
- _C_ * &lt; * ._-.
TestgSlutama.it.
-
