# ID: svediakorp-per2484
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1922
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,586
# sentences: 1,021
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


' TIDNING F O R DEN SOCIALDEMOKRATI-SKA KVINNORORELSEN.
.
~ t g i v k av .tyrelsen för h e r e.
S&amp;ialdemokptiska Kvinn !,förbund.
.
.
Pris 25 öre.
Rembrandt.
: KONUNGARNAS TILLBEDJAN.
.. -
J.
: '.
" Man £&amp;r inte ro att leva.
Man gim smaxta i iideil, så myclcen-bitterhet, så flil1 ha.rmoni boni oss sjalvia och i varl- iipp i släp ", klagar Arne Garborg pi?
mycke~i besvileelse.
Ingen, varm tro p &amp; d-en.
J u förr vi kasta åsido ovasentlighe- ett ställe i en av s h a skrifter.
Och mänsklighetens viljla eller förmåga att varför?
P &amp; den frågan kunde svaras höja, sig till g-odhet och förnuft ström- teriila och stanna inför det vä.sentlig.a, tusenfalt och han har ocks8 svarat så mar emot oss, som för endast något tio- kunna vi befria oss från oron, jäktet, som vi skulle vi1j:a svaya.
Men tal.
år sedan från visa män och kvin- som förlcväver allt gott och stort inom oss, och bliva harm0nisk.a och starka.
under all d.enn; a. oro hava dock många nor.
längtan efter ro.
Atminstoile lalla de, Jaiiske.
det därför n i .pk - .allvar är personligheter med makt: att f &amp; mansk- vars själ ännu a,r n %gorl.iinda hel, som vår tur, att söka tro p % nilänslclighetei~, 1ighetstaiilc.arna och ka ' ns1or:n.a i allt inte förfrusit el ' ler förbWiit den, ellel att söka satta dessa v % ' gor i rörelse.
större, och djiipare vågrörelser.
Det.
nöden och bekymren trasat sönder,.
el- Ingen a.v oss behöver Iialina sig för fat- kans som det vore något .. eller någon ler för vilka dagarna m.&amp;ste tr %l; as fra.m tig eller afidligen ma.g hgrtill.
Äga - i yayldm yän@de på för att f &amp; h a f t t ' ill s s, män:sklighe- i den hhdaste k a p f ör iatt hålla livet blott ett rent och ' gott hjärta, rena och den f ~ &amp; ~ e l s e ~ r o c e som uppe, dier i krass lystnad efter malet goda tankar, som - V i.
' ej- l&amp;a förgiftas ten ater synes vara tvungen, att genom- och rikedom förhärdat sig.
Hur nianga av.
småsiiinig f örargelse över andras lida.
- Vi ha haft många profeter och utav oss ä r det icke som längta efter fel,.
så Irunni.vi uträtha mycket.
Vi vsirldsm.astare, alla ha varit miin.
julen för att då f &amp; ro .och erfara frids- l m a kanske sätta världssjälen i ' mot- " Messias ", guds egeqii son, ' har varit st.amning, me1n soni reaan i sia önlsk.an satsrörelse till dess nuvarande gång.
utdrickad att frälsa världen och männi- efter julens ro trasa sönder qdeiisarma Lat oss p &amp; ett satt som, aldrig.
f6rr diorna.
Och n ~ e r av godhet och ' ratt- med sild.ai1.a tankar, " att nu har jag söka sk.apa # oss julfrid!
Icke med ett i %sdiglietst; ankar ä.n d m han1 f örkun- inte tid, men i jul skall jag göra det ".
sinne bemängt m6d matbekymmer och nade, 1+11ia vi viil näppeligen begära Och så lcomn~er julen och till den ar sil grämelse över att vi ej f a t t det eiia el- skall kommo f r h d i t manliga.
släktet.
mycket arbete ö&amp;f ört, a.tt om vi .slrulle ler andra, som vi tänkt oss till julen, Och äiidoclc äro vi i den dag som a r utföra det finge vi lai~gre d.agsverk än iitan i stallet med en fast föresats att djupt nere i m %nskligt armod.
annars.
Och ved ha vi därnied fördär- under julen begagna varje ledig stiiiiil Skledes, f örutom arbet arerörelse ' ns vat?
Jo, 14ra kara drörnlma~ om jul- till tadiar, hur vi, var och en i sin lilla oavbriitna kamp, s % måste vi saga oss frid.
Inte rlog ined att vi ' äro överho- " värld.
", skall kunna hjälpa till att utan selitimentalitet eller förhävelse, pade med en hel del arbete, som vi kan- f&amp;.
de ratt.fardiga kaiïs101ln.a och tan- att det maste vaca k v i n n a ' ii, vilken ske i viil-sta fall kunna ui:aktlåta, men karna åter i r,örelse och p % ett ki3afti- är det.ta n å g o t som skall komma till satt %n förr.
som ett plus i krafternas spel om som fördenskull icke s k a a r oss ro, gnre och mera djup &amp; %eiide Kai4 Narx säger ju, att ' {arbetareklas- mäiiskligare fprmer för livet ..
Så vitt utim ännu starleare oro.
Men om vi 1111 verlcligeii ekiille.
be- sens befrielse skall vara # dess eget och djupt ha a.iinu ej mäniiiskorna ser- sluta oss för att fira julen i po och still- verk ".
Vi ha oclrs % uiidei.
många ar lrat för sin frigörelse ' att de på allvar het, Enis förbereda vi OSS härtill?
Vi genom vår arbetaferörelse sökt befria £örstått det.
Och det kan ej heller för- kunna genast svara, - att vi förbereda oss oss fran materiellt förtryck,; det far nog stås förrän kvinnorna självoa djupt all- inte .alls.
Det ar aog ocksa, för varjc lov att i lika hög grad bliva vårt eget varligt f örstå sin l.ivsvppgift, harutin- varmt 1rä.niiande människa i dessi ti- verk # att befria ' oss f r h .andligt för- nan.
der omöjligt att f8 jiilfrid och KO i den tryck.
Det far ' nog lov att bliva de Må dä.rf ör arbetarekvinnorna under gamla bemärkelsen.
Det %r för många djupa ledens tunga dagsvedce att s m l a julen iippt,agas av tankar, som leda, v %gor av lidande, # andligt och lekam- sig till allt, större loch - dj~ipare rattfär- dem ut på vägar som kunna föra till ligt, som slA emot vara siiineii i dessa dighetslrrav.
Vi maste rFna .. oss fritil frid och försoning i vaylden.
tider.
Det %r s % mycken skälvande m~iijutningarnis behlov till kr.avet pil S. v., ' ' ' Julfacklan, Eartiets gamla välkända Polkskolans Barntidnings förlag h.ar P &amp; Tidens förlag har till julen ut- jultidning, som numera utgives fran som vaiil.igt iitsiint sin jultidning, Jul- kommit Tiire Nermans .samlade dikter i Tidens förlag, har i god tid utkommit klappen, avsedd för den allra yngsta, tv % biaid, piis pr band kr, 3: 50. och aven med detta nummer hävdat sitt, laslrunniga generatioiien, samt en sani- isynnerhet på de senare &amp; ren, erh&amp;llna, ling sagoböcker, traditionellt illustre: välförtjänta anseende, .som en # av vara rade och med sitt olika innehåll lärn- f örnämsta julpublikationer.
pande sig för # olika Sildrar iipp till tio- Den unsa författarinnan Maj Hird- Dess textinnehfill, som inotsvarar firsilldera., till pris mellan 35 och 55 öre.
h a n har genom Tidens förlag till julen högt ställda ansprak, och dess lconst- Guldslottet, pr.
kr.
2 ': 25, torde vara afv- utsän t en noveltsamling med sociala närliga utstyrsel bör bidxaga till en sedd för n %got mera försig1comn.a barn.
motiv, under titeln Manniskotrasket., lcultiverad smak.
Liksom Jeanna Otterdahls sagor, i. en pris kr.
3: 75, till.
villcen vi senare torde Förlaget viiinlii gger sig tydligen om liten vackert utstyrd d y m, till pris kr.
återkomnia.
att köplarna m &amp; erhålla ful1go.d valuta 4: 80 torde kurina njutas av ' de äldre för de två k r o ~ ~ o den r 1costa.i:.
slrolklassernas barn.
. '
.
MORGONBRIS 3 UNGGRANAR.
Två granar stånda på öde gård vid moens ensliga stig.
De växa fria från ans och vård med urskogens dröm i sig.
Ljuset och skuggorna stå på vakt, de kampa om harskaremakt.
Och granarna frodas i dagen varm, och svalkas i nattens f r id samt drömma, narda vid jordens barm och av regnet i flödets tid, den djärvaste dröm som fört ur grus bevingade liv mot ljus.
, '.
Men drömmen, som varmt genom suset går, var småsinnad själ ej vet, den går mot höjde,n, och ingen spår de tankarnas hemlighet; den stiger på vingar så högt ifr.ån var.
lismande tungas hån. '
Ett.
ar dem dock visst, att får vaxa ut och uppåt var ung, frisk gren, så närmas kronorna och till slut de famnas i solens sken och sjunga om kärlekens rika blom, framsprungen ur fattigdom.
.
.
Du gran som sträcker ur dunkelt s; når mot ljuset grenarnes spröt och gläder för varje glimt som du får ur strålarnas gyllne sköt, -- du liknar den sökande manni~kosl~ akt som Ijuset en gång har väckt.
J VIKTOR MYREN.
.
Teaterr som kulturfaktor.
Teatern iir liksom mtllarlconsteii, Den perikleiska guldAldem, som be- musiken och m h g a andra företeelser tecknade ett .verkligt demokratiskt ge- inom samhalls !ivet, vilka syfta till nombrott, i det att en framsynt och mänt&amp;kosläktets förädling, och vi1 ka rattfardig politiker ägnade sitt livs frán sitt tidigaste ursprung givit ut- gärning A t att splittra de fjettrar vari tryck &amp; t människoandens eviga lang- folkets stora flertal var bundet, fram- tan till harmoni och skönhet, ett barn bragte tragöder shdana som Sofokles av tidsandan.
Vi ha hunnit mycket och Euripides och konstnärer sadana 1Hngt frHn den tid nar Dionysosreli- som Fidias, men den konstens tempel- gionen stod i intim förbindelse med stol som restes pA Akropolis, kom icke tragedien, nKr en attiskt genomskinlig till s t h d genom ett litet fatals stra- himmel välvde sig över en amfiteater, van efter kultur och skönhet, utan vars marmorbankar rymde sjuttontu- den var ett verk av hela den atenska sen dskiidare, bekransade och högtids- befolkningen.
Däri IAg Perikles verk- klädda soin till fest, och när skade- liga Statsmannagärning, att folket var- spelarna betrak tades som officianter ken i politiken, vetenskapen .. eller vid en religiils kult och därför vor0 konsten voro blotta Askhdare, utan i okriinltbara.
e n eller annan form medverkande, I tider av andlig pånyttfödelse ha och därför kunde han rikta medbor- ocksh de sköna konsterna upplevat en garnas blickar mot mA1, vilka tillika blomstringsperiod och fyllt sin upp- l voro rattens och humanitetens.
gift att verka eggande, befruktande och En konst som lever oberoende av stimulerande på känsla och försttind.
folket och omhuldad av en minoritet, som ängsligt bevakar sin företrades- rätt och sina privilegier till kulturens frukter, bär inom sig- fröet till förin- telse, Den kan blomma intensivt och hetsigt under en kort tidsperiod, men den saknar rötterna genom vilken den kan hämta ngring, och ' ar därför dömd att vissna.
Först nar dessa rötter söka sitt fäste hos folket självt och därigenom bli ett medel till detta folks andliga framalskridande, har konsten fyllt sin uppgift att icke blott vara ett m %l i och för sig, utan ett medel till fostran och utveckling.
De tueentals Askadare, vilka i Aten fyllde teatrarna när Euripides tragedier spelades, mottogo icke endast ett starkt och bestandande skönhetsintryck.
De blevo aven skakade i djupet av sin själ.
De ställdes ansikte mot ansikte med sin tids problem och sago liksom i en spegel reflexerna av tidens onda och goda makter.
Dessa medborgare
4, lämnade teatern med känslan av att ha upplevt det heroiska, det sublima och det sköna, som ar konstens eviga kännemärke, men ocksi i medvetan- det av att tiden ställde ett krav p % dem, att de hade en livsgärning att fylla, ett ansvar som var dem pilagt.
De kände sig alla som delar av en stor enhet.
En sidan uppfostrargär- ning lyfter konsten från det alldagliga och tillfälliga till att bli en av de viktigaste faktorerna i ett folks kul- turella liv.
Men när korrsten frångar sina höga syften, när den i tider av mekanise- ring och dekadens endast f8r tjänst- göra som ett av hjulen under mam- mons triumfvagn, dii är det tid att med noggrannhet bevaka vad som ut- gör ett folks arvedel, ty det är i folk- själens djup konstens kalliidror ha sin upprinnelse.
Det finns intet av det som blev människorna givet, vilket icke bhde brukats och missbrukats.
Litteraturen, som borde vara ett uttryck för den högsta andliga kultur, har mdnga ghnger ockrat pA människornas sämre instinkter, och när smutslitteraturen sköljde över bokmarknaden, leder del till arbetarungdomens ara att det var den som öppnade fejden mot denna kraft växt p % litteraturens träd.
Kanske kan man även genom en samfälld opinionsyttring från de djupa leden vänta sig en förnyelse av skadebanan?
Ett steg i denna riktning togs i B e r lin när Reinhardt mitt under h %rdastc kristidsläge fick till stand en kolossal- teater, tillkommen under en tid d4 demokratin var nyfödd, då folkei hungrade och såg mot en framtid son var dyster och karg, men ända ickc svek de ideal.
som miiste utgöra et1 folks kärna och marg om det vill levt genom tiderna.
Här kunde man, nä1 Aischylos Orestes spelades, se tusen- tals bleka ansikten, skymtande i halv- dunklet, vilka följde den grekiskt skaldens odödliga verk; och när hamn.
den över Klytemn.estra var fullbordad och den osydiga musiken tonade tändes över %skå.darnas huvuden er stjärnhimmel, ett valv av oändligt nattsvart mörker, där ljuspunkterng sprungo fram som blommor.
Och mea daii Apollon, omstrålad av Olympen!
guldljus, hägnande sträcker sin ' a ar, mar över Orestes och tvingar tillbakr erynniernas skaror, dö musikens tone: och slocknar ljuset över de helleniskl MORGONBRIS; estaltema, men stjärnhimlen välver iig alltjämt därovan och människorna: örsvinna i andaktsfull tystnad.
Konstens och skönhetens evighets- värden bevara alltjämt sin makt över nänniskorna, det ' ha vi även här filtt ~evittna, när ett stort skådespel gatt wall efter kväll för fullsatta ' hus.
Men de tillfällen nar Shakespeare, [bsen eller de qrekiska sorgespelför- Fattarna sta på de svenska teatrarnas * epertoar, äro sällsynta.
Ledningen skyller p % publiken och publiken skyl- e r på ledningen; det blir en evig cir- telging, varunder man tappar konstens Priadnetrhd.
Felet ligger säkerligen nos b %da kontrahenterna, och i all syn- nerhet hos tidsandan, som i sin förvir- rande mhgfald av dissonanser, med ~ i t t jäktande efter sensationer och med sitt nedbrytande av gamla varden utan att bygga upp nikgot nytt och bestbende; aldrig tränger till djupet utan endast snuddar vid ytan av tingen.
Från de tider när teatern var ett med ett folks religiösa kult och med hela dess moraliska uppfattning, har den nu sjunkit ned till ett nöjestern- pel, dit människor g % för att ha ro ligt, och i all synnerhet för att slippa tänka.
Nhgon väsentlig förbättring av vara teaterförhdllanden kommer icke till stand förrän den allmänna grundupp- fattningen ändrats och människor fått upp ögonen för teaterns uppfostrande betydelse.
Människornas nöjen bli all- tid en gradmätare p &amp; deras kultur, och i dessa jazzbandens, biografernas, revyernas och cabaretvisornas tide- varv f8r man sannerligen ' en bra un.
derlig uppfattning om den civilisation som störtade siamman i vaddskriget och som nu i sina brustna skärvor speglar det irrationella och fragmen.
tariska i tiden.
En skådespelare yttrade en gång:, Hur ska ' v i kunna leva oss in i dc verkligt stora rollerna, när vi endas1 en eller ett par ganger om Aret st8 ansikte mot ansikte med den storr konsten.
Vi f &amp; plottra bort vår för- msga p &amp; små intetsägande uppgifter som endast syfta till att roa den stors publiken, och det är ju inte underlig1 om vi själva banaliseras och krympa.¶ Hans ord ge säkert ett uttryck %t vac m h g a känna och erfara.
Man gel skådespelarna stenar i stäilet för bröd och alt publiken far ingenting alk till livs utöver stundens förströelse let ar den mest beliten med så.
länge nan skjuter i f r h sig problemen och vycker pA axlarna %t tänkandet.
När ett folk äger en nationalteater, can det dock uppställa krav p &amp; att constens fana skall vaja över det, emplet.
Ledningen av en sadan tea-; er bör i främsta rummet ta hänsyn il1 teaterns uppfostrargärning och ej ialta mellan penningfört jänst och 2ublikgunst.
Intet folk har ghtt l %ngt.
utveckling, när dess ledare lagt lyende under deras .laster, och lika- v ä l som en människa kan uppfostras il1 att få smak för den goda littera- kuren, likaväl kan hon f A smak för iien goda teatern, om man blott kunde iå till stand en rensning av alla de farser och revyer, vilka nu äro den goda smakens värst a fiender.
Teatern äger i högre grad än ndgon av de andra sköna konsterna förmagan ltt omedelbart gripa manniskorna och vädja till deras känsla och deras för- nuft.
Det är livet självt man ställes nför, .en viss fas därav eller ett skede I en människas utveckling.
Det kan vara strider som man ejälv utkäinpat, problem som man själv ställts inför, tankar och känslor .som man själv brottats med.
Här möter man dem koncentrerade, sedda f rin en konst- närs eller en diktares synvinkel och levandegjorda i den skådespelare, som blir instrumentet för diktarens inten- tioner.
Ett sadant skAdespe1 kan aldrig bli trdkigt ..
Det är endast ett talesätt, en bekväm Htgärd för att kunna gå på sidan om livet och dess problem, aldrig igenom dem.
Konsten kan tryckas ned och för- vanskas, liksom miinskligh.et en under sin langa vandring f i r uppleva ut- vecklingens höjder och dalar, men lyfter sig ett folk över ytan av tingen, blir det medvetet om sina uppgifter och sitt ansvar i den stora världssam- manslutningen, d % lyfter det samtidigt konsten ur ett tillfälligt förnedrings- tillstand.
Dess värden äro eviga, lik- som skönheten, sanningen och rätt- färdigheten, och vägen upp ur för- sumpningen, möjligheten att bereda konsten och teatern en ny framtid vilar icke pA iiagra fik, utan pA hela folkets gemensamma strävan upp ' at, mot en framtid av större helgjutenhet och fullkomning.
,
M O R G O N B R I S 5 C h a r l e s Dickens.
Född 7 februari 1812, död 9 juni 1870. maaförfattaren, som i sina verk omfat- tar en hel värld på glädje och sorg, ondska och godhet, patos och humor.
A.tt har ingå på Dicl~eiis för£attare- skap Iran naturligtvis icke komma i fraga.
Därtill £ordr.as utrymme och minst en docents of örskräckthet när det galler plocka sönder och kritisera, tyda och fr.amställa.
För övrigt behö- ver denne - den störste av alla romaii- förflattare inga kommentarer.
Han ta- lar direkt till vårt hjärta.
Och den som ej uppfattar hans godhet, hans patos, hans humor vid läsningen av Dickens själv, lär väl ej bli m.er mot- taglig .av att läsa o m h.onom.
J a g har emellertid tänkt, a t t det kulilde roa må.ngen a t t få en inblick i hans var- Charles Dickens.
dagsliv, att se under vilka omständig- U r " Oliver Tvist ".
heter han växte upp och verkade, och Oliver ber om mer mat.
Engelsmäinnen iiro va.rldcns nylrt- Iarför vill jag försöka att i största kort- raste och ei:kant mest praktiska inän- het teckna n %gra draag ur hans levnad.
med.
hjälpsam vanlighet.
Nar det nå- nidaor.
De organisera och administrera I hans b,arndom, d % h.an som bäst be- gon enstaka g %ng hände, att elin person alldelles utmärkt .. Se dersas lrolo&amp;r!
hövde skydd och vård, blev familjens visade sig ohövlig - som en gång en V h nuvarande idrott, våra begrepp om Länge hota1nde ruin fullständig.
Och den isländsk stationsinspektor - väckte renlighet, lrroppskultur, vårt friliiftsliv lille Charles mBste för sitt uppehälle detta allmänt uppseende.
Dickens hade härstamma fyån England.
När Horace draff.a sig arbete på en bhnksmörje- gjort sig känd och älskad som den,.
där Walpole befa.nn sig vid frafiska hovet fabrik.
I D.avid Copperfield skildrar £örst # av alla %tog sig sm,åf olkets bekym- ~ 1 tid och man förskår, vad mer och i sina över hela världen sprid- som sändebud (1700-talet) skrev ha11 4 ~ denna hem atat snusket vid detta Europas mest b.arnet måtte ha lidit av det för honom da böcker med övertyg.and.e värme och lysande hov övergick alla griiilser.
Eri- motbjudande och odriigliga arbetet.
klarhet uppvisade de många loch svlira gelsmännen ha också iiatt ofa~itligt Några sliaktingar tyckte till sist synd sociala missförhiill.alndena i dåtidens hö,gt, då det är fråga om kroppshygien om den lille, beg %v.ade parveln och England.
och vard.agslivets trevna.d och ordning.
skickade honom i skola.
Och från den- En och annan modern kritiker har Men beskylla dem för ilagon avsevkrd na tid börjar allt te sig.
ljusare för avfärdat Dickens på tio, tolv rader som.
andens begavning eller hög flykt, det honom.
pjoskig, ytlig, lovlogisk och j.ag vet ej Bart fick senare plats p % ett kontor, har man aldrig kunnat.
Tvärtom.
En mera obildad varelse än geaomsnitts- men skrev i all tysthet berättelser och engel~m~annen f %r man leta efter.
Och drli~despel, som han emellertid ej vk- dock har detta folk på flena skilda om- gade visa för någon.
Älslrvard var.
han, r %den givit varldeii dass största snillen.
glad, godhjärtad och lcviclr.
Blev där- Hundra %r före reformationen uttalade för allmänt avhållen.
De allra första engelsm.annen Wiclif den tyska ref or- skisser han sände in till en.
tidning an- mationens tahkar.
I slutet lav 1500-talet togos och trycktes - e; sällsynt upp- skrev Sh.akespea.re sina sk %despel, som levelse för en författare!
- och från ä n i d a g ingen gjort efter!
P % 1600- denna tid och till Dickens död var hans talet föddes Isaac Newton, tpgdl.agens litterära bana nästan uteslutande ett snillrike upptäckare, som förldarade, långt triumftåg.
Vare sig han reste vad Eiiropas astronomer i tv &amp; hundra som föreläsare eller uppträdde som %r förgkves grubblat på: planeternas ?m.atörslcådespelare, visade sig i säll- och fixstjärnornas dragningskraft, P å skap eller arbetade p % och utgav sina 1700-talet f rambragt e detta nylctra romaner - överallt mött,es han av till- folk e ' il rad koiistnarer som Romney, mötesgliende.
Jarnvagstjanstemai~nen Gainsborough, Joshua Reynolds.
Och ställde abonnerade vagnar till hans för- p % 1800-talet sådana man som Damviii, fogande, butiks£ollc, larbetare, tjänare Ur ' David Copperfi.eld &gt;.
vetenskapsmannen, och Dickens, ro- - alla kai~de honom och mötte honom Gamle Pegotty och Lilla Ernily.
1 j e,
MORGONBRIS 6 ' 5ulsFi.llgen '.
Julmiddagen hos den fattige koiitoristeii Cïatchit.
Ur yersoiiifierac '.
Och diimhetei.1, om iiii a.ldrig s % from, ha.r tusen nieclel att göra eii varm h jarta.d, lidelsefull människa som.
Diclrens bKde elak och orcsonlig.
M,an Iran med siikerhet pKstcri, att halis hustrus tillvaro inte hörde till de gla- daste.
Iiigen ksii~na., soni levat 21 t ' ir n i d sin inan och iitahardat a1l.t (t. o. in.
att mannen överflyttar sin ömhet 13 % hennes syster), som fött tio barn iil.
' l vaddcn, sett udinga av deni dö so111 sma, kali kiiiiiia sig oannat Z.11 förbitti; ad, olycklig och lrranlrts, då mannen efter de tjuguetat &amp; ren liimiiar lieniie, och ta- ger siii sviigersl.ia.
med sig.
Ett stort snilles hiistni måste iiga ftirst.idse, vis- het, allt.
förl %t.ande uiirine.
Mrs Dickeiu iigde i ' ngendera.
Bon voar en helt van- lig lronventioi~ell eiigelslra.
Fotografier fran äldre dagar visa henne som en fel;, vacker och fullkomligt sjiillös vizrclse.
Hennes drag ha inga lidandcts f mor.
Samtidigt soin han skilde sig fr&amp;n siii och mkrken, hennes blick icke spar av hustru köpte han sig ett litet lantst.alle, tyngd och grubbel.
Hon hörde till dessa Qad ' s Hill, vid Rochester.
Som barn cleii ivlackra egendo- ytliga, som egentligen äro vikldens hade hanii beiin.di~~k lyckligaste människor.
.
O %tlromlig för men, men aldrig vagat stäl1.a sina önsk- allt.
Ti.å.kigheteiz s j ä h ikli dd 1röt.t och iiiiigar s % högt som till dess agande.
Vid 44 års &amp; Ider gick emellertid hans blod.
Nat,~7i !ligtvis söl:jdc hon sina bal; n. dröm i fiil~borrclan och här förunna.der det ho~iom a.tt .arbeta och njut.a av fri- het.en och ensa.ni.heten anda till sin död ' allt vad.
I: Nordisk li ' amilje ' bok iir hall till och med " överansträngd " och ' hyst erislr '!
Den, som så bedömer Diclreiis visa]: blott att han ar iitaii uppfattning av ett stort snilles vasen.
Ty deiii, som varit Dostojewr~kis loch St.rindbergs iilsklingsförfattark, 1ä.r nog inte vara varken hysterisk eller ytlig.
Var människa ar i viss m %n ett barii 1.8ïO.
av sin tid.
Nar man lrlandi&gt;ar Dickeiis exempelvis f ör hans pjoskiga hjaltin- h c i i då n1a.n vet, huru rastlöst verk- nor, glömmer # man att h.
a ~ levde och sim.
Diclrens var,.
ar det s d ~ att t fatt ' a, dog under den pjoskigaste av alla tids- a.tt han p % de 35 5s som iitgöaa h.aas lildrar, dc5.
kvinnorna vom f ör ' eteri- c- !gentli ga förf att artid 1ciinna.t producera ska " att ens lciinna äta ined frisk aptit sa.
oerhört och dessiitom hinna med och d % det var deras elilsla skyldighet förelasningsti~riléei: till Amerika och att - rodna, om en man sKg p &amp; dem och I ?rankrilic, för att, ej ta1.a om.
de t.ah dö .av sorg, om h.an övergav.
dem.
resorna.
inom Eiiglaild.
: T. en eniila bok - Men om Dickeiis offentliga tillvaro kan han franiföra.
50 skilda, Bl.ara, bril- tedde sig framghgsrik loch full av jant tecknade kar.akt.ag:er.
M.aniiis1ror gladje och varme, var haiiis privatliv inan s j a h d.agligen mött och möter.
desto olyclrlig~are.
Han började sitt liv Vem has ej i livet träffat Micawber?
med et.t misstag.
Som Giordano Bruno, Uriah Heep?
Sam Iveller?
SeroogeB " knäppte han första knappen fel och s &amp; Sii.1~ei.t va.r och eil som haft öio11 .att se.
blev hela längan felknäppt ".
Med hela Till sin sista stund arbetade Dickens.
sin lidelsefulla och hängivna naturs Da.gen före sin död skrev han p &amp; sin v %ldsamhet störtade han sig i kärleken, ' Ur) Klockorna y '.
sista bok, icke blott förmiddagen utan Trotty Veck och hans glada dotter.
men möttes av likgiltighet,.
kall berak- niot s h vana aven efter mid.dlagsmfilet.
ning och simpelt koketteri.
Det värsta, ~ han .anat .at.t hans tid Det var S I O om som kan handa en ung rniiii~tislra.
Om Meii heiiiies ansikte bar da.rav iiitet ej skulle racka till.
.
.
På aftonen drah- han haft besinning nog att vänt.a, låta spar, d &amp; hennes makes av de husliga bades han av ett slaganfall och redan i stormen gå över sig, thligt lida och ar- slitningarna, sorgen över baruen, som gryningen nästa dag - 9 juni 1870.- beta sig igenom, hade siikerligen hela han alslrade d h t och aldrig kunde.
utandades han sin oroliga, verksa&amp;ma haans liv gestaltat sig annorlullda.
Men glömma., sarbarheten inför aven de löj- aude.
i desperation, för att komma i f r h sig ligaste .angrepp p % hans arbeten - och Dickens var naturligtvis en nian- s j alv, f ör akt visa, sin lo- \ %rdiga alslrade avundsrniin hade han som alla., vilka uisk.a och hade en människas fel och att han ej dukat under av hemes köld, &amp; stadkommit nigot - ' blev alltmer f %- svagheter, men blott det faktum, att gifte han sig.
med Catherine Hogarth, rat, ögonen * allt tröttare, ut.tzycket allt- a 11 a samhällsklasser kände honom, ljtivheten, iii en t; yväi.i: iiven duinhetesi 111ers1 likgiltigt .. att rika och fattiga, förnäma och-enkla - - .. -.
I ' O l l) L y.
icke som förut lendast.
genom agitation, utan genom praktiskt medarbetsrskap förmå hjälpande ingripa.
D &amp; var livs-.
.
nedelsfrilgan statens viktig.aste uppgift.
Av sooialdernokratiska parlamentsleditmott.ii Yr.
E m n1 y F r e i i n d l i c h. At.t en kvinna deltog i besluten betyddc nier än blott en livinnorepresentation - det var det första i:nsteget fran kvin- 1 de il~ellaiieuropeiska länderna ägde kviiinor, varav åtta socialdemolrratislra, norna i själva statens inbersta förvalt- kvinnorila, ända fram till det stora sam- två krist.ligt.
sociala och en som tillhör ningst jänst.
manbrottet., ingen som helst politislr det.
" stortyska " partiet ..
Jämte f olknariiigeii niaste franföi.
I Wiciis stadsfullmäktige,.
bestående allt för de nu valda kvinnorna intres- rättighet, i staten.
I Österrike Yoro dc till och med förvägrade .medlemskap i av 1GO medlemmar, sitta tretton social- set vändas till området fölr den allmän- politiska f öreningar.
De kunde endast demokratiska och fem kristligt socia1,a maJ borgerliga u~iderstödsverl&lt;samheteii.
f &amp; bli passiva med1em.ma.r och tilliitoos kvinnor.
Också i alla övriga kommu- Det kom många friimmande hjälp- e j deltaga i föreningarn~as ledning och ualförsamlin gar och f örvaltningsorgan komrnissioi~er in i landet, och många förvaltning.
Trots detta var det dock iiro 1rvin11-or överallt företrädda med nya orgamisationer för hjälp till barnen möjligt.
at-t utveckla en stark politisk egna representanter, 1.iksom alla lant-.
och ungdomen uppstodo, sa att vi i den verksamhet bland kviinnorna, och upp- dagax hava lrvinnliga ledamöter.
Dar- tiden, p &amp; försorgs- och understödsom- 3ostr.a många tusenden av dessa att med ar frihet given M kviniioriia p &amp; rådct, k m d e hälsa en ny aera och.
ut- kämpa för sin ratt.
Verksamheten var alla om:råden, och de hava nu .att för- vecldings begynnande.
Dartill hoin, visserligen framför allt agitatorisk och varva liksom Even, att giva prov pa sin att vi genom armens sammanbrott ble- uppfostr.ande och blott en mindre grad duglighet.
VO i stånd att i stället för haren inrikta av positivt arbete i den allmänna för- Det är iclre alltid s &amp; latt och enkelt oss på bariien, och vi kunde nu som valtningens olika grenar 1ri111de utföras.
£ör lrvinnorlia att beha.rslca de arbets- uppoffrande medarbetare i många Enar iri ej heller ägde nilgon som oin.r&amp;den som de framför allt böra in- ~egei~nyttiga .organisationer verka ra- helst kommunal valrätt eller valbarhet tressera sig för, darför fordras det att tionellt och förbättrande.
Vi.
kunna så voro vi aven utestängda från dlen i varje funktion så arbeta och förkovra iclre underlåta - .att omnämna denna kommufiala förvaltnj.ngen och dess di- sina insikter, så lcvinnorna icke bli en- verksamhet på tal om lcvianornas insats rekta piiverkan.
Vi kunde blot-t med- dast ett nummer utan verld.iga medar- i det allmann-a.
verka i privata organisationer, deltaga betare.
Jämte .onisorg om f ollrnäringen gäll- i enqueter, och framställa våra ford- R-edan under kriget måste regeringen de det för kvinnorna, att i de förandra- ringar och önsliemål på sam.hällslivet, såväl som kornm~~~nalinstitutionerl~a.
de politiska rättssf örhtillandena ocksg således indirekt sölca öva inflytande pc ' i fråi1g.å sin omedgörliga och halsstarrigj hävda ratts1ikhet.eii och 1ikaiberättig.a~- parlament och kommimalf örsamlingar princip angl~ende lrvinnornas deltagaii- det med mannen på de andra områdena för vara krav.
Detta var ju dock möj- de i den allmänila p01it~slr.a och kom- i det borgerliga samhalil.slivet.
f örva.ltiiin gen.
ligt.
endast genom männens u ~ d e ~ s t ö d munala.
Framför.allt gällde det att alla skolor Det gavs en hel del möjligheter för slriille öppnas för flickor likaväl som Denna kvinnornas rät.tslöshet har efter revolutionen blivit för ' vaiidlad i f ul ' l- 1cvi11 ' ri:orna att få deltaga i olika verk- f ör gossar.
Vår partikamrat Therese stä.ndigt lika rättigheter med männen.
sa.mhetsgrenar.
Så organiserades av Schlesinger, s a r s väsentligaste arbete I ' dag knnfia Österrikes kviiinor upp- Wiens stadsfullniäktige en lwinno- utförts på uppfostrans område, har sättas .som kandidater och vä1j.a~ till h jälpsalrtion bestående .av delegerade isynnerhet härför nedlagt ett intensivt alla offentliga funktioner och befatt- från alla kvinaoorganisationer och var- arbete.
Det har även lyckats kvin- ningar.
De kunna till och med väljas igenom många nya områdlen, dittills norna a t t f å taga jur. doktiors grad till republilrcns president.
Därf ör hava stiingda f ör kvjinnorna, öppimdes, och diirmed f &amp; en hel del förvarvs- vi nu ocl~så lcvinnorepresenta11ter i alla friimst på det allmänna försorgs- och kallor öppnaae.
Den första lilrinil- möjliga statliga och kommunala organ iinderstödsoinrådet.
Detta kom kvin- liga docenten utnämndes vid uni- som kuirina öva inflytande p % dess verk- norna val till pass.
Efter sin med män- versitetet i Wien, och m %nga fliclrsliolor samhet.
Vi hava i v !tr naiionalfÖi * sani- ilen 1ikabei.ättigade rösträtt kunde de som förut varit privata undervisiiings- ling, bestående av 179 delegerade, elva nu, rodan vid de första vale., st.älla en anstal.ter blevo införlivade med !statens rikare vuni~eii erfare-nhet i den nya iindervisnings~äsende.
Av de11 gamla s manniskor sörjde honom talar ett oför- ~ e ~ k s a m h e t e n tjänst: kadettskolan, som vi numera ej ha, an- Vi levde da.
i den största nöd.
V&amp;ra vändning av, har skapats en statsupp- tydbart sprgk till hans beröm.
Och livsmedelsransoner voro så sm % att de barnen ii l s k a d e .honom.
De; blygaste omöjligen kunde räcka om inte män- f ostringsaiistalt, som av v %r partivän Glöclrel gjorts till en utbildnhg.ss1rola fruktade honom ej, de ti~otsigaste lyddc niskor f r811 de ileiitrala länderna haft f ö r obemedlade men siirskilt beg&amp;vsade hotnom.
I sin mogna %Ider via- han annu förbarmande med oss.
Diiiför maste vi barn, där de erhlilla kostnadsfri under- som ett barn bland barnen, full av framför allt ta till vart ögonmärke, att visning.
Under denna högskola är ock- söka fil den allmailna livsmedelstilldel- skanit, upptåg och pojkaktighet, lika niiigen förbiittrad: Det lyckades då .att si % ett 1a.roverk for flickor, \ rarest för- som f örsta lrviiina f i5 siiiida nedslrriva- många arbetarbarn, s %väl som barn snar som de till vrede, niedlran~l~a, fran den fattigare tja ' iistemann.alilassen soning.
ren av denna berättelse att föi:eträda erhalla en högre utbildning, som oclrsa Som en löpeld flög sorgebudet över kvinnorna i ministeriet för den allmä ' n- öppnar väg f ö r studier vid universiteten hela den civiliserade världen.
Fr&amp;n ett ila f dlr£örsörjningen.
för desamm-a.
Den andra stora uppgif- Detta ministeriiini, son.
först skapa- ten för 1rvin.norna var .att erhalla större guldgravarläger i Californien skrev des under Irriget, hade da erhållit en rättigheter med avseeiide a den borger- Bret Harte en, gripande dödssang; direktion i villren alla kretsar # och klas- liga lagens utformande.
I Österrike konungahuset i England kou.dolerade, ser av l~e~olliningen voro företriidda; voro niödrarna nekade rättigheten till och i Londons fattigkvarter grät eii lronsumcnter och arbetare, medellilass förmyndarskap av sina egna barn.
De liten flicka, t y " om Dickens kunde dö, och böader, representanter f ör i.nd~istri m k t e alltid ha en manlig förmynd.are.
och lantbruk.
Om mödrarna ensamma försörjde och kunde jultomten ocksh dö I denna direktion kom nu en kvinna, uppfostrade sina barn ansågos de andfl -- .. -.
.
.
L.i.n.da O-b e r g..
den första, som s&amp;ledes omedelbart lrun- e j kvalificerade t.il.1 förmyndare.
-- (Forts.) c1 e deltaga i. den statliga f ÖrvaJtningen,.
.
- mm.
Kvinnorörelsen i Osterrike.
I ' ' '! '
j
- kanske arbeta f r h morgon till kväll och, ändå aldrig hinna med v %rt Av L i n d i dagliga slit och gi- vetvis icke komma landsk mjölnares son till eii av vad- att Yamna minsta dens största målare!
spar efter oss i ti-.
Var fick han allt ifrån, d e n ~ e mjöl- den, måste stå un- narson?
Hans nio syskon vor0 goda drtande och k.ans.ke och medelmåttiga hantverkare och för- en smula hemska blevo i den klass vari de fötts.
Blott till mods inför vad för Rembr-andt - # den näst yngste - Snillet tvirrigats hade en helt, annan levnadsbana utsta- fram genom männi- kats.
skor, bräckliga 1606 såg han dagens ljus i Leyden, verktyg, vilkas 1620 inskrevs han vid universitetet, ty verksamhet kan hans föräldrar hade nogsamt insett, att, omintetgöras av en gossen iigde ett utomordentligt gott för- £allande sten, en stånd.
De ville ha en Yard # av sonen.
kula, ett gift, .av Men Snillet ville lannorhmda.
Han för- svslt, av köld.
Reet- blev en obotligt lat lärjunge, som vålla- hoven blev döv, men de de gamla (och sig själv bekymmer komponerade sym- ty även nar han till sist fick följa sin fonier, som ingen håg och måla kimde han inte finna sig gjort om eller efter.
i sina lärares anvisningar.
Slutligen Milton blev slagea - loch man kan förstå de gamlas för- med blindhet, men färan - gav han sina mästare p % b %ten, Rembrandt: Sj %lvporträ,tt.
ur sitt mörker ska- drog sig undan och började arbeta p &amp; Vad är väl en människa, detta under- pade han Det förllorade Paradiset.
Snil- egen h.and, direkt efter naturen, såsom liga konglomerat .av band och fot, av let vet ej av mänskligt småsinne.
Hon harns ögon sago den.
hjärna, hjarta och mage, av ögon, näsa: ser l~lott till verktygets duglighet.
Hon Och han ha.de lyckan med sig.
Redan mun och öron och strupe och stiimbmd!
ger viirldeii nya religioner genom en in- 1630 var han en berömd moan!
Han Och vad är hennes arbetande och ska- disk furste och en judisk timmermans blev firad, rik och fick een god och p,aiide hand, henines arbetande och ska- son.
Hon skapaar odödliga slcaldestycken älsklig hustru.
Han levde som en adels- pande hjärna och hjärta och öga och genom en hovman som Goethe, en präst man, samlade konstskatter, arbetadc strupe?
Ja, vad8 Se där muren mot som Tegnér, en slaktardräng, en fattig och njöt av livet.
Självporträtt från vilken våra pannor sl %s blodiga till komediant som Shakespeare.
denna tid visa honom och hans hustru ingen nytta.
Hur kan människan ibland Inte underligt .då att hon gör en hol- Saskila utsmyckade med halskedjor, ' höja .sig över människa %?
Av egen kraft gör hon det ej. '
Av egen kraft ar hon i bästa fall en god arbetare, en stillsam och plikttrogen varelse, shsom v %na dragare äro goda arbetare, v %ra hundear tillgivna och plikttrogna.
Men bakom människan st %r ibland en mystisk och ofattbar makt, som tvingar hen ' ne till sitt redskap - ett underbart redskap p i gott och ont.
Tvingad a v den Nakteii s k a p a r hon .- ofta i vånda och sjulrdom och utmattning - och om Makten i henne funnit ett gott redskap f örbli hennes skapelser sköna och unga, arhundraden efter det hon själv längesedan multnat.
Och denna Makt, som ingen kan förklaria, kalla vi ma.nniskor S 11 i l l e t.
Det finiis ingenting s &amp; obegripligt och nyclcfiillt som Sliillet.
Som ett rov- djur slår hon Idorna i sitt verktyg och sed.an finns ingen ro och rast för .detta.
Vi jäktade vardagsmanniskor, som Rembrandt: Nattvakten.
D &amp; heliga Fetrus har på vArt Natio- nalm.useiun ingen omponus ".
Men It van Rijn.
p j; ' Öberg.
pärlor och juveler nästan till överdrift.
Ty lika litet som Snillet bryr sig om ur vilken samhällskl~ss hon uttager sitt verktyg, lika litet fäster hon sig vid verktygets privata egenskaper.
Att Rembrandt, m jölnarsoinen fr %n Ri jus- burgerporten i Leyden hade en upp- komlings svaghet för lyx, ett barns oförmåga # att.
sköta pengar, och svår brist på klarhet och självbehärskning i kärleksaffärer, faste hon sig ej vid.
Just dessa egenskaper blevo emellertid hans olycka, förvandlade hans liv, som till hans 35: e år varit sällsynt fram- gångsrikt och lyckl.igt, till ett marty- rium, varur han först år 1669 förlossa- sin Saskia des, sed.an han m %st överle~~a och tre av .sina.
fyra barn med henne, se sitt rykte sjunka, sitt hus och sina samlingar gå under klubban.
Vidare refuseras hans mest brinnande och bästa skapelser.
" Nattvakten " -- egentligen Clovenierskyttarnas upp- brott till övning - väcker allmän ovilja.
Och varför?
Jo, skyttarna ville alla synas lika bria, bli i lika grad förevigade!
!
Men ett stelt uppradan- de kunde nlaturligtvis ej komma Srhga, då Rembrandt f %tt hand om beställ- ningen.
Han skapar en tavla, vars oro- liga och glada br %dska och utomordent- liga ljuseffekter ocli f ärgprakt gjort den till en .av Amsterdams största skat- ter.
Men de fåfänga och småborgerliga skyttarna gilla, ej konstverket!
Fler- talet försvinna ju i h.alvdunklet!
Inte är detta en porträttgrupp!
- Skulder, f ordringsagare, husliga so r- ger och refuserade tavlor - och dock unnas det arm.a Verktyget ingen vila.
Sorgsnare ocb bittrare blir uttrycket i de ansikten Rembrandt målar, men allt.
djiipare, allt slcönare, .allt imderbarare!
Om vi jämföra de senare verkel1 mr hans hand med exempelvis ett av hans allra skönaste fr %n hans lyckliga tid, den å första sidan reproducerade " Ko- nungarnas tillbedjan " är det en sak som ovillkorligen slår en: Samma mas- tarhand har fört penseln, samma öga skapat fram färger och linjer, men i sin lyckliga ungdom såg Rendwai~dt niest till den yttre pr,akten och skönheton.
längre fram tvingade sorgen honom, som hon tvingat sa m %i.iga .andra att söka sjilei-ts och hJiii:tats skönhet.
han har så mycket mer ansiktsuttryck.
Vi kunna glädja oss At en ' vacker Rembuandsvagg på museet vid Skepps- hol.msbron!
Se p &amp; ' en gamle med nyc- keln i handen (deii helige Petrus)!
Hur kr det möjligt, att med pensel och färg på en duk trolla fram en värld av waghet, ånger, sorg och missräkning?
Så måste Petrus se ~lt, han.s80m mot sin vilja, av radsla för- t-åd.de sin käraste vän och mästare!
Eller mannen med.
Rembrandt: Saskia.
guldh jälmen som hård, förbittrad och hopplös intill dö- Men Rembrandts.
lidanden ha skapat len stirrar ned framför sig.
Var fick glädje och njutning för tusen och åter tusen under århundradefi.
Ur hans oso Rembrandt allt ifrån?
Han son Titus väste upp och till- hla genera.tioner av människor druckit sammans med hushållerslr.ail Hein- ro, ur hans sorg ha de iemt upp igen i Irilrkj e Stoff els lyckades hian bliva glädje.
Hans svaghet har blivit styrka sin gamle £ar .till ett gott stöd.
Men för dem.
Hans av så mycket jordiskt L662 dog Hendrikkje, 1668 Titus, bundna ande har frambragt de friaste som gift sig samma %r, och d % den skapelser!
gamle året därpi % äntligen fick ro, hade Han var ett verktyg, en djupt olyclr- han vid sin dödsbädd endast sin och lig manniska, och makten som drev ho- Hen.drikk j es 15-åriga dotter Co~nelia, hom, drev obönhörligt till dess han var ty hans unga sonhustrn låg för döden utnött.
Hur förändras ej hans * ansikte!
x h följde sin svärfar efter blott några Jämför hans många ~jälvp~orträtt.
Den dagar.
breda och grova sinnligheten försvin- ner.
De tjocka lapparna bli smala ocli darrande som ett gråtande barns.
Ögo- ilens lugn f örsvinner i irrande hjälp- löshet.
Den 8 oktohr begrovs han i Amster- dam, och haan, som ä r en av världens största malare, av vilkens pensel vi äga omkring 600 verk, han vars skapelser ej längre kunna betalas med mynt, om vilken skrivits hela bibliotek och som hrligen reprodu~er~as i nya upplagar över hela jorden, fick icke så mycket som en n~iniiessten, l h g t mindre ett monument över sitt stoft!
Ja, i hela Amsterdam visste lrnappast n %gon att ~ e m b r a n d t ej mera levde. '
' P - - - - Rembrandt: Gumma.
MORGONBRIS 10.
R.ashygieniska grundtankar .. ' Fron t mot den sig spridande folkurartningen.
Av Professor H. Lundborg. '
Chef för Statens Institut för Rasbiologi.
.
.
Det gives två slag av fiender, son förhallanden äro onyttiga eller värde av rasbiologien.
Dess strävanden och i mer eller mindre hög grad hota varg (.lösa.
~ å n g c1,ärifrånl t Det vore att gf niål gå ut @ att i största möjliga m211.
folk.
Det ar dels yttre, dels inre så, dana.
O m landets yttre fiender - rov.
lystiia grannar eller hela maktgruppe - behöver ej har ordas; det hör poli, tiker och statsmän till att ' s2 vitt möja ligt avvärja faror av detta slag.
Dc inre däremot, som äro minst ' lika bety.
delsefulla, saininanhänga på det allr; iiarmaste inecl frågor rörande orsakern: till ett folks urartning (degeneration) Härmed menas en ärftligt betingad un.
derrnålighet, son1 kan ökas undan föl undan och medför hela folks undergång Helt nya.
vetenskaper - arftlighets- forskning och rasbiologi - ha tagit til mål att ' utreda dessa för slakter ocl folk så viktiga spörsinål och därigenorr motarbeta urartningen.
Blaiid fackmännen ute i varldei framstår det numera som en ofrAnkoni- lig sanning, att ett folkmaterial av goc från den ena ytterligheten till den an- dra.
Vi få ej glömma, att usla miljö- förhtillanden, eii iniss ' riktad uppfostrar o. dyl. ofta kunna försämra, ja förinta individer med goda anlag eller göra, at1 de ej komma till sin ratt.
Goda miljö- förhållanden kunna naturligtvis i siii inan ratta det, som är .krokigt.
Miljöfi skapar dock ingenting nytt, endast mo- difierar i god eller dålig riktning verk- ningarrta av de anlag, som vi fdtt i arv, För icke länge sedan, då tillgången på födoämnen var mycket knapp i Europa på grpnd av kriget, tvingades folk att införa livsmedelsransonering i en elle; annan form för att undgå en katastrof i form av hungersnöd.
.Man kan fråga sig: nar skola de sargade och blödande folken i vår världsdel tvingas att battre an hittills hushålla nied folkmaterialet och i tic1 se till, att rasbeskaff erthet utgör ett folks allrt en god rekrytering av slaktet kommer dyrbaraste egendom ..
Ingen har rats till stånd?
Det sker nu en inisshushåll- att skjuta dessa problem åt sidan, t} ning i dessa hänseenden i stora delar folkets framtid beror på, hur vi hand12 av Europa, som gör ett sorgligt intryck eller t. o. m. på vad vi underlåta att göra på alla dem, som klart inse, hur orätt Den uppfattningen tränger sig has- vi handla mot våra ' efterkommande.
Rasbiologi ar läran.
om slakternas, tigt fram, att folkmaterialet i ett lanc niåste stödjas och vardas på alla sätt, folkens och rasernas liv.
Den befattar Det är ej nog med att förbättra de yttri sig med alla de orsaker, som förmå än- levnadsbetingelserna, den sociala mil- dra den inre konstitutionen, d. v. s. ras- jön, utan vi måste framförallt ritreda beskaffenheten i gynnsam eller ogynn- ärftlighetens betydelse för lcultur, hälsci sam riktning.
Rasbiologi ar sålunda ej, som mangen tror, enbart medicinsk och sjukdom och därav taga lärdom.
Den moderna ärftlighetsforskningen, ärftlighetslära, utan den har berörings- som under de sista decennierna utveck- punkter med alla möjliga sociala fack lats oerhört raskt, kan ej missförstås.
ä ch arbetar redan nu lanit utanför den Den lär oss att arvet eller anlagstypen garnla medicinens råmärken.
Den tid ar väl snart förbi, då läke- (genotypen) hos olika individer, folk och raser, utformad under Arhundraden konsten ser sin enda eller ens fornani- och årtusenden, ar det väsentliga, sta uppgift i att " bota " sjuka indivi- Olika arvkombinationer ligga till grund r.
Det hör medicinens man till att för varje ny människa, som avlas.
fidga sin blick och taga på sig ett mera Inom vissa gränser gör sig sedan miljön linfattande arbete och ökat ansvar, de gällande, åstadkommande ytterligare iiåste bli slakternas och folkens rådgi- olikheter, mer1 dessa under livet för- {are och hjälpare.
Gladstone, den store värvade förskjutningar i den ena eller ingelske statsmannen, ' hävdade redan andra riktningen (modifikationer) för: iör flera Artionden sedan just denna anara ej anlagstypen.
Det.
biologiska; tandpunkt i ett tal på en lakarkongress England.
arvet är otvivelaktigt det centrala.
Ingen må emellertid av detta tro, att Rashygien ' (även kallad eugenik).
ut- uppfostran och goda samhälls-, gör, kan man saga, den.
praktiska delen förhiridra ärftlig urartning att uppkom- nia och utbreda sig samt att ordna saiti- hallsförhållandena så, att efterföljande slakten bli så val rustade som.möjligt i kampen för tillvaron.
För nära tjugu år sedan hö11 förf.
till dessa rader ett föredrag inför läkare i Uppsala och framhöll redan då ras- hygienens stora betydelse för kultur-.
folken.
Ett brottstycke härur må ' anfö- ras: " Ett folk som undan för undan ur- artar, lär icke i längden kunna hålla sig uppe i kampen för tillvaron, hur mili- täriskt väpnat det ' an kan synas vara.
Vi må komma ihåg, att kulor och krut skydda oss icke för tuberkulos, alkoho- lism, nerv- och sinnessjukdomar eller för andra dylika samhallsfiender.
Det skulle vara vida battre, om kultursta- terna i stallet för att rikta sina rustnin- gar och vapen gent emot varandra, ville använda sina inkomster och gemensam- ina krafter på att bekämpa fiender av detta slag.
Jag vågar hoppas, att den tid ej må vara alltför avlägsen, då man blir böjd för att i samhallsfr2gor till- mäta den verkligt biologiskt bildade läkarens ord åtminstone lika stor bety- delse som juristens och krigarens, d i vidare sociologer och statsman få ögo- nen öppnade för ärftlighetshygienens (rasbiologiens) betydelse för f01 kens framtid. "
.
Vi ha tyvärr inist uppleva ett varlds- krig med ah dess gränslösa hat och för- ödelse för att fullt förstå innebörden av dessa enkla sanningar.
Som en grundprincip inom rashygie- nen måste man betrakta den moderna idén, att de " biologiskt välborna ", d. v. s. de i fysiskt, moraliskt och intel- lektuellt hänseende väl utrustade indi- ?idema, böra i största möjliga mån fort- planta släktet, och att därjämte alla Dgynnsamma moment i frAga om miljö-) ch ~samhällsförhåll~anden inskrank,as fil1, det minsta, mojliga.
De svagast utrustade däremot inaste genom asylering, sterilisering eller pil innafsatt förhindras att efterlämna av- &lt;omma.
, ',
MORQONBRIS ...
-- möjligheter att skaffa fram ' materiella fördelar och stora rike ' doniar ur jorden, bergen, floderna, skogarna och lufteri.
~ e har i uppstått en storindustri, soin istadkomrnit en formlig ' kapplöpning niellan åtskilliga kulturfolk i och utom Europa att producera och föra ut i lian- deln alla möjliga fabriksalster, likt och olikt, nyttiga och nödvändiga ting såväl som lyxartiklar i rent otal.
En fruktans- värd konkurrens om världsmarknaden har blivit följden - den måste ju förr eller senare uppstå.
Detta har säker- ligen utgjort en av de djupast liggande orsakerna till världskriget.
Det är in- gen tillfällighet, att de två förnämsta industristaterna i Europa, England och Tyskland, råkat i fejd med varandra Rembrandt: Kvinnoportratt.
på liv och död, och att Amerika, del tredje stora industrilandet, dragits rned Många orsaker sainverka till, att ras- i virveln.
Det kunde man förutse.
biologi och rashygien i modern mening Förbättrade kommunikationer, indu- från i n blygsam början på mycket kort stri och handel ha under loppet av de- tid utvecklats till att numera med stort cennier riktat dessa och andra folk i och stigande intresse omfattas av breda förut oanad grad.
Det allmänna väl- folklager i de flesta kulturländer.
Bio- ståndet har ökats, betydande miljöför- logiens stora framsteg ha utgjort e11 bättringar ha kommit till stand.
Sam- mycket verksam faktor härvidlag.
Ärft- tidigt med att folkens välstånd förbätt- lighetsforskningen har tillkämpat sig en rats, dödligheten minskats, medellivs- fast och säker grundval i och med åter- längden ökats m. m., hotar dem en ras- upptäckten av de Mendelska lagarna ar försämring.
Raskraften skövlas: cn 1900 och alla de rön, som sedermera alltför dyr köpeskilling för de förmåner gjorts.
den högt uppdrivna ~nateriella och and- Förnekas kan ej heller, att många liga kulturen berett.
Folken ha prole- sociala rörelser i nutiden i ej obetydlig tariserats i biologisk mening.
Men kru- grad ' förberett jordmånen för ett ras- kan går så länge, tills hon brister.
Slut- hygieniskt betraktelsesätt.
resultatet är ej alls uppmuntrande.
Världskriget med dess enorma öde- Var ligger då räddningen, frågat läggelse av folk har också öppnat man sig?
Människosläktet i - sin helhel mångas ögon för nödvändigheten av en är naturligtvis ej dömt till undergång.
mera rationell befolkningspolitik i ras- Svaret på frågan blir: Vi måste i vida hygienisk anda.
Dylika frågor komma högre grad än hittills tillgodose geno- med all säkerhet i en snar framtid att typen, d. v. s. vi bli tvungna att arbeta bli de mest aktuella spörsmålen i långt mera för släktet och rasen.
Europa.
Det blir då arftlighetsforsk- Det ar alldeles nödvändigt att tränga ningens och rasbiologiens sak att visa så långt in som möjligt i de lagar, soin nya vägar.
ärftlighetsforskning och rashygien gjort \ rar eurGPeiska kultur, som förefallit till föremål för studier.
Vi måste efter de.
flesta så lysande, börjar att pil ett hand inrätta vart liv efter dessa lagar.
betänkligt sätt urarta.
Orsakerna här- Det föreligger alltför manga bevis p3 till äro ' rnanga.
Den materiella odlin- hur det går, när ett folk åsidosätter gen, " mekaniseringen av världen ", gör dem.
Det vore emellertid oriktigt at!
sig allt tydligare gällande.
S h ä l egoism tro, att dessa lagar uteslutande äro soin okunnighet om biologiens lagar ha strunga hämnare.
Ratt förstådda och drivit oss in i en iltervändsgränd, ur vil- utnyttjade utgöra de en snart sagt out- ken vi måste söka oss ut igen för att tömlig kalla till förädling och framåt- slå in på n i a vägar, som leda uppåt skridande.
Det blir sålunda forskningens sak att mot verklig förädling och icke nedåt här gå i spetsen, som pil alla.andra om- mot rasfördärvet och undergangen.
' Var högeligen vidgade kunskap on1 råden.
Hand i hand härmed bör '.
ett förut okända naturkrafter har öppnat i.ationellt ~ipplysningsarbete bedrivas.
Rembrandt: hend drick je Stof fels.
Stora, väl utrustade rasbiologiska forskningsinstitut måste liksom i Sverge inrättas i alla kulturländer.
De ha till uppg.ift att genom noggranna undersök- ningar, omfattande stora grupper av in- divider och hela släkter, lösa ärftlighe- tens gåta och därigenom bana väg för goda rashygieniska reformer.
Folkens självbevarelsedrift kommer utan tvivel att framtvinga dylika förr eller senare.
Alla goda medborgare i ett land med statsmän, politiker och ' forskare som ledare böra hjälpa till var och en i mån av sina krafter.
Man har numera ratt att hysa der2 fasta övertygelsen, att de folk, som i tid lira sig inse arvets och rasens betydelse och dirjämte äro villiga att lydigt un- derkasta s i g ' de naturlagar, som rada över oss människor) komma att gd seg- rande fram i varlden, e j med ' krigets förödelse, hunger, ilndernäring och sjukdomar i spåren, utan tvärtom röjan- de väg för en högre kultur, ek vidgad och fördjupad moral samt ett sundar.e och lyckligare miinniskoslakte.
I ett litet nyligen av förf.
utgivet ar- bete (Rasbiologi och Rashygien, 2: a upp].)
avhandlas i populära uppsatser.
dessa för kulturfolken sil viktiga fra- gor mera ingående.
Svenska Sallska- pet för Rashygien utger tid efter annan smil ströskrifter i ras- och arftlighets- spörsmiil, som kunna rekommenderas.
Vad laser man i allas ansikten, allas, nästan utan undantag?
Frånvaron av glädjens oskuld.
Hos sotiiliga rned förhärdelse.
(som om allt var som det skulle vara), hos.
.
några med vemod eller smärta.
Endast hos barnen - ofta icke ens hos dessa -- ar det glada friskt.
: Vilhelm Ekelund.
D e n beslöjade kvinnan.
m Resebrev från Orienten.
husets sextonåriga dotter och gjorde Sarajevo i oktober.
henaile till sin fru efter att först ha lärt Morgonen stiger ' upp över bergshöj- henne konsten att läsa och skriva.
derna och raosafärgar deras ' kala top- Var värdinna ar nu trettio %r och par.
Ljuset flödar ut över Bosnadale ' n, har hunnit se och lära mycket av varl- tränger in i Sara j evos vindliga tiirlr- den, men i detta fall &amp; r hon ännu ea- kvarter och driver bort sömnen fr %n de dast ett undantag, som bekräftar re- 1rullerstensl.agdn gränderna: Ur de till- geln.
bommade hinseii hoppa barnen ut och Flertalet av de muselmanska kvin- samlas med sina lerkrus vid briinnaraa.
norna bli redan vid tretton, fjorton år Nu travar hantverkaren %ter utför bunctna vid manneh utan att förstå el- backarna till det dagliga varvet i ler kunna annat än brodera.
En och C .a r s i j a n, basarerna nere i stadens annan kan man visserligen f % se trippa centrum.
Vid sid.an om sig leder han till flickgymnasiet anda fram till sin sin lasttyngda häst; efter fwljer hans sjuttoiiride.
f ödelsedag, alltjämt utan beslö jade hustru.
s1öj.a med pigga glada ögon seende ut i P % kajen utmed den glithrande bergs- världen, men snart mognad till kvinna floden fladdrar snart en rad av duk- och även hennes lott blir slöjaan och av- omhöljdla turkinnor med kassar och spärrningen.
Hon blir ett vandrande korgar rustade för morgonuppköpein fängelse.
Frihet ar för henne ett fram- under det de f örnarna miislimkvinnor- mande, obegripligt ord och individen nas ekipage ru1l.a fram över sten- hos henne - en planta i källarm.örlcer broarna.
- får aldrig möjlighet att utveck1.a sig.
En turkisk ungmö avbryter sin pro- Den österrikiska regimen bidrog med menad framför de gallerförsedda .mur-.
Turkinna i Bosnien.
sina äktenskapsf öreskrifter a t t befikta gluggarna till en moskégård för # att den muselmamlca lrvinrnans slavinne- kasta et.t nyfiket öga p % helgedomen, - en under sina studieår i roll; .obehörigt insteg i en turkinnas där hennes far och broder för&amp;tta sin läkaren morgonbön, men hon ej äger .rätt att Wien starkt europeiserad muslim, vars kammare straffades som ett brott.
mot hustru hör till stadens mest em.ancipe- den offentligma säkerheten; en särskild trada in.
Vem ä r hon egentligen, denna isla- mde turkikinor.
Öppet på gatan vågar paragraf tillmö t esgick snällt och för- miska kvinna?
Hennes f e r e d z a av hon iiilnu icke bryta mot, traditionen, ståelsefullt den bedragne mannen, som siden eller randigt bomullstyg a r ej men hemma i sin vackra turkiska s,a- slog och misshandlade äktenskapsbry- längre sydd som en säck.
Tvärtom.
long visar .sig v %r värdinna var.a en t e r s k a ~.
Den ar kokett i snittet och hindrar noss strallande mödc skönhd och hon berat- Alla tecken tyda emellertid p % att.
icke a.t.t belindra.
en acker er vrist, .oklan- tar oss oförbehållsamt om sin och sina förh.ållandena skola i en ej alltför, av- derliga sillresst~iimpor och modenia systrars Barndom,.
kar.aktäristisk för dc lägsen framtid.
komma att gestalta sig annorlunda för dessa kvinnor.
Om icke lacl~skinnsslcor eller mockapumps.
Men miiselmanslra fliclcebarne * n.
Tillhörande en av landets förnämare annat skall den e:konomiska sitaationen därmed är det slut med tigonfröjden.
Den täta svarta siden.dulren f ör ainsik- niiislimska familjer stod hon ända till tvinga det därhän.
Den har reda ' n tet # avvärjer varje f orslcande - ' blick - sitt sextonde - %r uiid ' er sträng uppsikt omöjliggjort haremen och den h.ar re- intet Iran skönjas .av ögonen; intet av av fadern.
För att icke öppna något dan kommit kvinnorna ur de fattigarc kinderna; det kan vara en Afrodite, som ' helst lrryph %l ut till yttervärlden hemmen att söka sin utkomst i fabri- rieka.de han henne såväl lärare som kerna.
De socialistiska tidningarna men det kan oclcsa vara en häxa.
lärarikina, vilket gjorde # att hon anda meddela i dagarna som en stor sensa- Man vet att hon och hennes systrar tills hon fyllt sjutton %r var fiil1:stan- tion at.t de beslöjade kvinnorna för för- i sina hem med stor konstfiirdighet knyta mattor och förfärdiga förtjusan- digt analfabet.
Icke ens under natten sta g %ngen inflinnit sig vid ett arbetare- de broderier.
Man vet ocks % att de vågade fadern slappa Idöttrarila ur möte i Radniclci Dom, Folkets hus.
En skava unga miiselrnaiier - ännu muselmanska kvinnorna efter kriget sikte, varför de måste dela hans so \ .- och deh därmed följande fattigdomen # kammare och ve, det m %ste i stor utsträckning arbeta hart öga, som vå.gade för a t t bidraga till hermens existens.
kasta en blick in ge- De statliga ateljéerna äro der.a; s arb.ets- nom f ön.stergallren.
givare, soni sedan vidaref örmed1.a deras " Jag vill ha mina alster till de stora motdefirmorna i Pa- lamm för mig själv, bort ni andr.a med ris och London.
edra ögon!
Men i övrigt?
Förgäves söker det Men maiii~islr~an spejande ögat itg grunda vad som rör sig s p å r.
.
.
Eli dag i hjirnan bakom den svarrta sidenlap- blev vår vän tvun- pen; vad dess bihariniis l r h n e r och gen att anställa en önskar.
husläkare och in i Inte ens för gäster i sitt eget hus f8 hans hem kommer dessa kvinnor uppträda obeslöjade.
en ung, oriidd turk, Det är alltså en ov.anligt lycklig slump, fylld av en ny tids som ger oss tillfälle att gästa just ett idéer.
En vacker sadant h118 som.
30s den turkiske stads- dag enleverade ha11 En av textiiateljéerna i. Sarajevo. '
sitt kön.
Det synes som det vore någon- En efterbliven kvinno- t.ing för vbra kvinnor att beakta.
Och II&amp;- rörelse.
gonting som borde gö- Är det icke en av .de al ' lvarligaste bris- ra dem till de roman- terna i svenskt kulturliv, liksom i ska f ollcens n a t ~ ~ r l i g a svensk politik, a t t vi nu mer $n ii3goii- försvaraare i vara kalla sin stå så fullstaiidigt främmande för l ä.n d,e r. de romanska folken?
Latinet har för- Det kan synas para- svunnit från v %ra skolor, franskan hål- doxalt-, att just i de ler på att följa samma väg.
Vårt folk, länder dar det lwinn- som i gåiign,a tider förstoct att hålla liga elementet är adet kontakten i41e.d alla de europeiska kul- mest framträdande i turfolken, har .alltmer kommit att ull- f olld~aralrtären som derkastas ett e ' nsidigt inflytande fr3n exempelvis i Frank- de germanslra grannfolken.
Vi gå i rike, motståndet mot tio ' ngn skola, dar vi ha minst att 1.är.a.
Vår k~innoemancip~a ger sig s t a ~ k ~ a s till t internationalism går till Tysklahd eller till England, där vi träffa vår.a rasfran- kanna.
Men Rail det der, de som tanka, som vi och kanna icke bero därpli, att som vi och arbeta som vi.
Men de folk, man där har en star- som tänka på ett annat satt, som känna ka.re känsla för att p % ett annat satt, som arbeta p5 ett an- orättfärdigheten i den.
nat sätt, dem g % vi stolt förbi.
Dock nuvarande sociala or- skulle ar det genom beröringen med främman- ganisationen skönj * as genom kvh- de element, som utvecklingen g %r fram- lians likställighet med åt, som befruktning sker.
Där man en- mannen.
Det ligger dast söker sina '] .ilrar, där skapas intet Rembrandt: Kvinnostudie.
nytt.
Ofruktsamhetens anda breder ut någonting motb judan- de i att mannen som sig.
Stagnation intriider i samhälls- den fysiskt överlägsne under %rhundra- utvecklingen.
defi yxar till hela samhället efter sina För min del tror jag att detta ar nå- önskningar och sina behov och sedan ganting särskilt för kvinnorörelsen att plötsligt en dag inbjuder kvinnan att Av A n n a B j ö r k m a n.
beakta.
Den rörelsen mer än +någon an- inträda som kompanjon med lika rät- nan haar behov av kontakten med de.
tigheter.
Hon har icke varit med om ' Vem är det? "
romanska landern.a.
Kvinnorörelsen i att ordna det hela # och ar därför från Fr %n tvenne munnar ljöd frågan.
D e.
Frankrike, Italien och Spanien har en början handikapad.
Men de germanslra stodo dar alla i snögloppet vid spärren.
afinman karaktär än: hos oss.
Den ar lmii~no~na med sin mera robusta och Rockkragarna hmade de slagit upp mot mera " efterbliven " siiger man, $et &amp; r maskulina laggning har kanske lättare den isande fukten.
Ty julkvällen kom hela saken.
Ja, odet ar ett gott sätt för att u t h ä ~ d a lronlrurrensen med maannen ej till den staden i ren, tindrande en " fullblodsgerman ", att avf ärda ett i mannens samhälle än sö,derns ömtali- skrud.
Den gången.
En nyck hade invecklat problem.
fört dem till stationen.
De väntade gare käril.
Det har ofta sagts, och med ratta, att Har icke - f rail, annan synpurilct sett ingeii.
Kanske stod.0 de dar just där- skillnaden mellan Söderns och Nordens - den germanska kvinnorörelsen un- för.
De hörd.e till den typen av män- folk är skillnaden mellan maskulinum derstundom haft vissa tendenser att niskor, som girigt följa alla infall, ju och feminini., att (de germanska fol- uiider.skatta betydelsen av k ö n s- galnare, dess hellre.
Tre voro de, fast keh äro " manliga ", de romanska fal- s k i l l n # a d e n .och står icke i detta deh siste, han, som tegat, knappt skönj- ken " kvinnliga " till sin karaktär.
Men avseende söderns folk, f ör vilka ' skil1.- des bak de .andra i dimman.
I alla fall är det så,, då ligger det nara till hands iiaden mellan man och kvinna ar fun- var det h.an, som nu talade.
att jamf öra germanens högmod över sin damentet i all tillvaro, v e r k l i g h e- " Det ar Kristus ", sade h-an, och den ras med mannens duinm.a högf6rd över t e n p % ett helt annat satt våra?
Är skarpa stämman lät lika vårdslös som det så., skulle motståndet i Frankrike eljest.
Men hans små livliga ögon spe- visserligen tämligen gles - har tratt mot kvinnoemancipationen kanske saam- lade ej som vanligt.
Deras uttryck fram, beredd, att rycka ' den islamiska nianhänga med, a t t man dar staller var undrande, när de riktades på den kvini~ an ur henaea f örnedring och problemet djupare, att man, där har en som föranlett friigan, mannen, som sist spränga dörren, som nu stänger henne starkare känsla f ör att kvinnans frigö- av alla de resande trädde ut p % gatan.
Det var en lbng, tunn gestalt.
Ma- ute från samhället och, delaktighet i de relse och kvinnans deltagande i det sociala strävandena.
sociala livet maste gå hand i hand med ger var han,.
lite fram.åtlutad.
Rocken Dzevid Suleimanpasics bjuder i en en fullständig f omorganisation av sam- skrift: " Låt slöjan falla fr %n våra hället av sådaii natur att lrvin ' nan iclre Frankrike en vacker dag s1r:all slå över kvinnors ansikten " och en ung isLamisk end.ast f ör en formell likställighet med i sin motsats.
Mar, den vag brytes igc- bosniak söker i en.
liten diktsamling mannen i mannens samhälle iitan i ett nom, skall deil-Jwlt visst få en tyngd " Haremska Lirika " " skaka trägillren nytt samhiille lrommer i åtnjutande av över sig och bli f ö r gmdaningsarbetet i kring lrvinnogemaken ' '.
den verkliga frihet, som gör det möj- samhället mera revoliitionerande iin - " Obekanta kvinna! "
ropar han.
ligt för henne att u t v e c k 1.
a s i g lrvinnorörelserrf n&amp;g$ .. annat land.
" Du lever, alltjämt osedd; som en svart s j ä l v och icke det s k e n av frihet Så mycket, ar visst: den franska kvin- ande sVävar du fram genoni mörkret, som tv2nga.r henne att efterapa man- nan lrommer aldrig att intaga sin plats men iiu kallar dig livet.
Sträck ut din nens f. ö. sällan eftersträvansvärda liv 8 som mannens jämlike i det off en tliga vita hand och l %t oss följas A t ur till För min del tror jag, att saken lig- livet förriiii den edag hon kan göra det den ropande världen. "
ger på det viset och jag är övertygad med fullt bevarad kvinnlighet.
K. A. om att kvinnorörelsens efterb1,ivenhet i R.
D.
Fantasi.
, '
Fattigmansjul. '
Inga ljus i runtmef -.
lampan, stakarna har juden.
.
.
Ingen brasa värmer - veden ar för dyr atf bränna för en arbetslös, som ligger sjuk sen månader tillbaka.
.
.
.Hustniti gdr och tigger.
.
.
- Även hon är sjuk och bruten - ' .... ' åfta snzh, hon föft till världen.
.
.
Och de dfta små har svälten härjat med sin mejsel.
.
.
Tärda, skrumpna Bro dragen, ögo~zglansen skvallrar feber - och den.
minsta dog av hunger, uti yrsell, härom dagen.
.
.
Det var några dagar före lulen, som ar barnens stora glädjehögtid.
.
.
Och hon yrade, den lilla, om att mamma gick i kökef, dlir hon bakade och styrde om för värdig firning.
.
.
Sniin i trasig ruta yrde.
.
.
Gran var tänd i rummet, möbler funnos åter.
Brasan spakade i ugnen, bordet hngade av rätter.
.
.
Och omkring det sutto fadern, syskonen och modern.
Ocli den lilla älskligt ropte - " Afamma - hören orden: Glädjens nu och liten !.
.
.
lag har funnit skatten: Far sin plats har fått tillbaka, morär frisk och mina syskon ulla gK i hela kläder ".
.
.
Och den lillas ögon stilla lyste ' emot mors och smekte - - så hon dog, den lilla.
Och kring bäddens trasor föllo de i samman,.
svultna syskonen och modern - fadern grut i sangen.
.
.
Så togs kistan bort p &amp; dagen - Lillan kall i graven ligger.
.
.
Litet ved och] ulmat,.
modern går och tigger.
.
.
Ragnar Holmström.
S Kvinnorna, barnen ungdomen. '
Att kvinnoriia aven i sin förenings- Allt eriiellanat blev det en liten sång- verksamhet vill ha bestyr med barn och stund, en saga lästes eller n,ågrla av ds äldre b.arne.p läste upp en liten dikt el- ungdom är nog g.ai1sk.a naturligt.
På * mahga platser ha ju aven kvinno- ler sjöngo solo nigon sång.
Små duet- l~lubbarn~a varit mycket intresserade ter lcunde de sken f öredilaga.
Sen.are för sagostiinderna och många av dess på Iwälleiz inövades folkdanser.
I slu- medlemmar livligt deltagit i verlcsam- tet p % arbetsåret ha de dock alla myc- heten.
En barn- och ungdomsrörelse ket brgttom, ty en hel del arbeten sko ' ra efter litet andr-a linjer har dock Solna bliva julklappar.
Omkring tiden f ör soc.-dem.
kvinnolilabb intresserat sig Luciadagen bruka de även ha litet fest- av sina arbeten £ör.
Klubben, s0.m omfattas s av livin- ligt med ~ippv~sning nor från s %val Hagalu ' nd som Huviid- för mamma, papp.a, moster och morbror sta, med ett möte i manaden p % var- o. .s.
V. För hela prog:cammet svarnar.
dera platsen, har på den förra sedan barnen.
Amatörsk~despela~regruppe~~~ två a r tillbaka haft en barn- och iing- Eolkdansgruppen och sångcirkeln upp- domsavdelning.
En g %ng i beckaii träda och lämna sin del i underhålliiin- sandas b.arn från omkring 10-års %ldern gen.
och u ' ngdom intill 18-20 %r till t~evliga Vi kände oss nästaii litet förbluffade samkväm p % eftermiddagen och kval- över all den intensiva verksamhet, som len.
Här sysselsättas de med handar- klubben här utvecklade och vi tro aven beten, lövsågiiing, i111.ärande av teater- att det a.r ett lyckligt grepp # av dem att stycken, sang- och folkd.ansövningar, visa, att sot.-dem kvinnor aven kunna sprikstudier och snart nog även med utföra socialt arbete och ett gott sa-, gymnastik.
Mell.an 118 och 90 barn dant.
Att det fordras mycket intresse samlas varje vecka imder Hagalunds och mycket arbete är alldeles givet, I c ~ i n ~ n l c l ~ medlemmars ibb~ beskydd och men arbetet kan delas upp mellan med- lemmarnoa efter håg och fallenhet och ledning.
En sadaii samlii~gskvall l~omnio vi m %iigen, som annars kanske kan- ditut och blevo ögonblickligen förda ner sig litet bortliommeii i föreningsli-.
ned till Fo1.ket.s hus.
Ingen hade tid set, skulle här liiinna finna sin plats till .att höra på vårt iirende, allt intiwsc sch utföra en hel del nyttigt arbete till tog barnen.
Här s ~ i t t o flic1iorii.a kring allas basta.
Och om så sker s % behöver srngbord överallt i salen med halldar- sj klubbariias övriga arbete lida härav.
beten, avpassade efter Alder och önske- E t t gott föredöme har Solnaklubben mål av dem sjalva eller möjligen mam- givit o k.
Vi hoppas innerligen att de- morna; pojkarna fingo h % l h till p5 ras krafter må räcka till att fortsatta.
läktaren med lödigning, dar de min- M % lclubbariia litet varstiides bliva ef- S. V. ann lato höra av sig så det räckte till.
terföljare.
var snygg, lrläderi~a vardade meQ fat- 3ga.
Xngeiiting var märkligt hos ho- Iiom, iiigenting skilde honom från alla 3e andra mer iiii hans stilla rörelse.
3ch så blicken.
Genomträngande rik- Jades den mot de tre.
Och afid % var jet, som om de ögonen intet sfigo, som sk5dadc de genom.
aJlt lit i en.
fjärran .sig rymd.
De två frågarna skii.lvde till, nar de nötte cleilna vitbraiida blick, och de 11,ogo ned ögonen.
Mannen fortsatte gatan fran1å.t.
kornm me^, latoin oss följan ' ', paro- lierade den 1lonchal.ant.a stämman.
" Låtom oss se &amp; t, vart Masstaren gar l 3m han söker stiftets herde, om han randrar till sina tjaiiare teologerna,; olkariia, som ligga vai~andx.a i håret, raiiställande hans 1iir.a med sina dår- N Y A FABRIK.
Koo ' perativa Förbundets Margarinfabrik ar landets modernaste K.
F:s Margarin framställes av de basta rharor - K.
F:s Margarin fyller de högsta ansprak K.
F:s Margarin säljes e n d a s t i de Kooperativa föreningarna - - - - - - - - - - - abtiga utläggningar.
Kanske förunnas oss en intervju med Ma.niiiskones son.
Medge, vi slztille i ett tag förv.and1.a~ till världsberömda, eftertrådda reporters om vi i morgon kunde pryda våra blad med rubriken Intervju med Jesus Kristiis, Judarnas konung. '
' Men de andra glömde sin jargong, glölmde sina slagfärdiga repliker.
Och de gingo tysta i frand.ingens spår.
De hörde keappt den oförbätterliges iiddiga insinuationer, nar mannen van-.
drade förbi bislcopshusets tunga tegel- fasa.d med alla dess glödande rutor, vandrade vidare under professorsl- \ var- terets na1in.a li~idar iit m o t den stora parken,.
ur-vars dunkla gömmen uggl.an skrek.
Han gick dock inte in bland traden.
Han steg upp ' för trappsteget till ett lågt litet hus med fönsterluckor, mellan vars springor ljuset sipprade.
Upp för trappsteget till ett va.rdshus, dar kuskar och arbetare brtilcade dricka sitt ö1 och dit gärna målare och ' sl~~alder sökte sig ka&amp;e i syfte att finna mo- deller.
Haw steg in.
Hans blick for sökande
och j.ag .aldrig uthärdar att använda, hemlighetsfullt lackade.
Så har hon suttit var julafton, fast hon mest fatt viiilta förgäves. "
Hans röst laat mild och gossaktig.
De11 hade ett tonfall, som ingen förr hört den aga och som väl ingen mer skulle NUTIDENS FO RNAMSTA hörs hos den.
Haii gjorde hastigt kors- tecknet, nu med tafatt fumlighet ej som så ru %nga gåmger förr f1ot.t.
pairodie- alla de andra i hans vasen.
Den blev rande.
Dar inne i det vita hiiset bodde slral- alltid tillfredsst.älld, nar helst den gjor- den, proletären, som sjuagit folkets de sig piimiiid.
" Sitt ner ", sade han end.ast på sitt genom rummet, vars f &amp; elisanima gäster sanger med dess egen tunga.
Hans sågo .duviiare u t ii11 eljes.
Han.
satte hjärta var slitet av alLa de fröjder och stilla, försynta vis.
Och han skrev vidare.
Lampan lyste sig vid ett bord, och de tre sölrte sigj sorger det rymt, egna och andras.
Allt ett i hansnarhet.
.
Inte heller nu i .var- h.ade h.an måst smaka.
Lasten dolde för på halis svarta, glatta h %r, på hans tar- men och ljuset kunde de anslii den honom ingen giftig hemlighet.
Livs.
da panna.
Ögoiien kom nu ingen att se; bullr-ande ton, som stämde med detta drycken hade han tömt hel, bägarens De gömde sig sänkta bakom locken.
ställe.
Vid .ett bord 1a.iigst in.
i salen bittxa bottensats men ocksa ytans slrum- Men deii annu gossaktiga munnen tystnade de svärjande niännen, och kor- mande pärlor hade han sm.akat.
Intet mumlade ord, kampade med ord, fann ten blandades mer.a stilla.
Till.
och.
med hade fått bli hononi främmande.
.
SK ord.
uppasserskan, den rappmuiita Antonia, älskade han livet och männis1rorn.a.
Vad skrev han?
Kanske niigot av iitt stallets fräcka musa, prutade av p % det Hur slrulle han annars kunnat bli deras djupaste.
Kanske några a v de dar mest utmailande i sitt vase11 under sin tolkare .p % gott och .ont,.
deras vägledare eviga friigorm, som han, aldrig .tyckts få svar på: frågorna o,m synd, om nåd, gång mot frä.mlingeiis bord.
Hennes .och tröstare?
hårda röst var nästaa e:n liten försagd satt vid bordet uära fönstret.
skriet efter livets mening, som aldrig flickas, iiar hon frhgade xad mannen Huset rymde ett enda rum.
Bordet var dog på hans lappar.
önskade.
a n d % hyste hitiis blick ingen ondilat, men en röd blomma skimrade Men s % såg han upp.
Och då släppte stranghet.
Allsiktet låg nu blottat i över dess grova yta.
Där var rent inne.
han peman.
Han h.ade sett mailnen p8 det skarpa ljiiset.
Muniaen log med ett Mattan skakad, friska furugrenar p; stolen bakom sig, och h.an ensam såg milt, ömt, vemodigt uttryck.
S % som vägghyllan, en doftande ellebuslie i glorian kring främlingens huvud.
Han endast den m2nniska ler, som njutit v r h.
För den trevnaden kii ' nde han reste sig men föll.
strax tillbaka i stolen: allt, lidit .allt och förstått allt.
" Jag iir så trött ", sade han bara.
tacka flickan, som nu sov i sängen, s gast er ii as bl.ickar drogos mot honom.
Icanslre trött av henne ovant arbete.
" Jsag vet det ", sade en stämma bak- De tre lrommo sig inte för att be- Sjtik var hon nog oclrs~, riktigt illa om honoin.
Denna röst ljöd mild.arc stillna nQot.
De sutto tysta som bort- darail, men hon skranglade sig fram av an en mors och ändå mattad av styrka.
komna gossar.
Nar marinen reste sig, fruktan för doktor loch lasarett.
Det " Jag vet det ", s,ade mannen,.
" och just följde också de utan inbördes övere~is- var slrökan, soni inånga gånger skänkt därför har jag kommit för att hämta Ironinielse.
honom lindring, iiar driften danade ge- dig ".
Han gick ner för det nötta t.rappste- nom halis Sidror, som skänkt honom den " Jamen jag kan nog inte följa dig.
get, u t i trädens svarta skugga.
Men lust han girigt njöt de stunder, då han Jaag vet ju inte ens, om jag tr-or på dig., iiu hade töckriet lättat.
Rymden blivit var djur, och förbannelse, då han åter Och ända hear jag sökt dig under hela isigt klar.
Måiiens ljus sölrte sig till blev människa.
I kväll var han man- mitt liv, mitt under ~otuliten, mitt under jorden.
Luften var fylld av ett sva- niska.
.
I dag, då, ingen hade # anvind- riiset har jag lyssnat efter din stämma.
.
\ immer.
vaiide, darrande, oroligt, 4- ' ning för en sådan som hon, hade han Jo, som vän, som broder kunde j.ag - Han följde va gen utåt slktten, sölian- slagit upp sin dörr för henne och låtit riikna dig.
Ingen har tyckts mig mer de sig genom sörjan till 1ra.ntens stenar.
henm va.ra med ro, irara ocksfi hon bara strålande äin du.
Men kan du hjiilpa? "
Snart l8.g staden bakom dem; och land- miinnislra.
" Jag vet icke ", svarade mannen.
sli.apet.
öppriade för dem .siil fria iymd.
Han hörde, a t t 11Cigon kom,.
men han Han log trött.
Oclrså ögonen logo.
Nu Marlrerna lyste,.
upplösta och tv-agna av fäste sig inte vid det.
D,et huset hade sago de.
Nar de riktades mot Alf, höstens regn.
.
inga borgerliga - vanor.
Hans vanner glömde blicken sin f jarrsl~imr~ande vit- Han gick s &amp; fort.
De fingo 11r8tt och sölrte honom alla dygnets timmar, i15i.r het.
" Jag vet lrnappt, om jag själv tror svårt att.följa.
de biist behövde honom.
Sjalv gömde p % mig.
Jag är en manniska som du.
Då stannade han &amp; t.ei.
vid ett hus, en han.
ej dag el^.
f ö r arbetet, natten för vi- Har du inte mä,ïkt hur radvilla minn lagliten lang.a, som gnistrade i sin vita lan.
Y enilan lämnade honom of ta ingen ord alltid varit?
Jaag vet inte, om jag rappning.
Ty nu var mfinens slre ' ii fullt, ro under dygliets senaste tini.niar.
Slra- Iran hjälpa, men jag vill hjiilpa.
Följ och det huset tycktes dricka å t sig.,allt pardrifteii va.r den enda, som rtidde 115 mig aiinda. '
'.
ljus, det kuiide rymma i sina vaggar.
Han gick upp för tra-pl~an och rörde w vid dörren.
D41 hejdade sig dc tre.
" Han har staniiat vid Alfs h.
~.
Det.
ar till honom han gfii., och det borde vi Drottninggatan vetat.
Nti .ha vi ingen ratt, att träiigsa.
'.
.
.
n. b. och 1 tir.
upp oss med längre.
Kainske k allt detta intet. "
Det var den lille tredje, som Stad ' lag &amp; av in- och atlandska ngheter talade.
" Kai~slre äro vi bara fulla.
i Neii nu går jag i alla fall till min gamla.
som sitter därhemma med granen färdig att tändas, med lraffeb-ordet .I till billiga beethuda priser.
0be.l Be~tlliiningar utföres .pryttv, med ett par.
av de tjocka id- strumpor hon aldrig tr6t.tna.r att.
sticka BAKPULVER ' ' Fernqvists Kappaffar 8 8 8 I Damkappor, Diriktet och Kjolar.
MORGONBRIS 16 Alf log ljust.
Tïöttl-ietcn var borta, Meii sh dog glamen över hans .ansikte, " Jamen hon, kan jag larnna hennc darhorta f " Han visade på kvinlian j bädden.
" Det a r ratt, att du tänker p &amp; dc arma kring dig.
Men kom och se! "
Friimlin.geii förde den spenslige ungt mannen mot sangen.
" Hon behöver inte mer din hjälp. "
Då såg Alf, * att hon dött ..
Dessa lem- mar, som s % ofta fönnedrat sig, hadc fått del av dödens majestät.
Alf gick bort t i l l bordet och släclrte lampan.
Så gingo främlingen och han ut j natten.
Från kvinnoklubbarnas arbetsfilt,.
Från Uddevalla.
En redogörelse över Uddevalla socialdemokra, tiska kvinnoklubbs verksamhet under &amp; ren 1907-1921.
* ICubben bildades den 22 nov.
1907 av frr: Ruth Gustafson: € r h Stockholm.
Interimstyrelse valdes.
Fru Maria Fors berg, ordf., f r u Elin Högström, vice ordf., fru Bulda Johnson, sekr., f r u Sofia Svenson vice sekr., f r u Maria Larson, kassör.
P8 första riiötet beslutades a t t hllla t v å möten j månaden i Folkets hus.
Klubbens förstu föredrag hölls a v fröken Hilma Hofstedt den 6 febr.
1908.
Rösträttsfrågan var iimnct för detta föredrag.
Aven har deltagits i försälj.
ningen av tidningen Morgonbris.
Klubben har livligt deltagit i och även diskuterat kooperationen och dess vcrksnnlhet.
Den 2 januari 1908 beslutade klubben a t t ansluta sig till Uddevalla arbetarekommun.
P % grund av bristande intresse nedlades klubben den 16 maj 1910.
Klubben %terupp- togs den 26 nov.
1913 med ett medlemsantal a v 14 st.
Den 1 maj 1914 deltog klubben för första g %ngen i niajdemonstrationen nied sitt nya standar mccl inskription: Kvinnor, sluten er samman!
8tandaret .hade f örfär- Gigats av klubbens niedleinmar.
Den 4 december 1915 hölls föredrag av fru Agda östlund.
Ämnet vari.
Dyrtid, och kvin- nokrav.
1 maj 1917 deltog klubben i demonstra- tionen.
Förutom klubbens eget standar hade förfärdigats ett tillfälligt standar med in- skription: Lindra nöden, dela ratt!
Den 19 och 20 juli 3.919 höll klubben cri friluftsfcst 5 Skansberget.
Festen inbringa- de en behållning av kr.
359: 25.
P &amp; möte den 1 sept.
1919 beslutades cn- halligt a t t teckna andelar i Folkets hus för 100 kr., d. v. s. 10 st.
Den 14 okt.
1919 hade klubben föreclrag av f r u Ruth Gustafson.
I januari 1921 hölls föredrag av f r u Nelly Thuring från Götcborg och ämnet var: Vad fordras av Sverges kvinnor 19218 I sept.
1921 hölls en fest 511 förm %:n för arbetslösn familjer och nettobeh %llningen blev 798: 47, vilket till julen utdelades till de mest be-. -- --- .. --- .. - -----. -- - .- B A W K A K T I E B O L A G E T M O RDEIY Alla slag av bank.affårer.
Iiövande.
Under aret 1921 har 12 möten hgllits och fr %gor rörande dagens aktuella spörsni %l diskuterats.
Klubben bestar a v 20 godkända medlemmar vid sista.
kvartalets slut 1921.
Den 1 januari 1922 hölls möte, därvid revi- sionsberättelsen upplästes och godkändes.
Till ordf. valdes f r u Anna Glans, till sekr. fru Anna Gabrielsson, och till kassör f r u A ~ Lind.
Vi h a här sammanfört det väsentligaste av vårt arbete under dessa 15 Br.
Under de år Bom komma ' måste vi dock spänna krafterna y ttcrligare och f iira klubben fram %t.
Med halsning till kamraterna landet runt.
Med kamrathalsning Anna Gabrielsson.
- Högsta inlhmingsråntr.
Stookholmr mbdrr kwinnoklubb (soc.-dem.)
haller ordinarie sammantrade 1:sta onsdagen i varje m&amp;nad kl. 8 e. m. i lokalen 3 tr. Södra Folkets Hus.
Ordf. fru Elin Magnusson, Timmermansge- Styrelsen.
tan 40, 3 tr., Stockholm.
Vasastadens sot.-dem.
kvinno- klubb har ord.
möte 1:sta mandagen i varje R manad kl. 8 e. m.
A lokalen Upplandsg.
61; 1 tr. (Gustav Vasa-automaten).
Uppbörd och inskrivning varje möte.
Styrelsen.
P Kungsholms soo.-dem.
krinno- klubb avhuler ord.
möte 3:dje ' onsdagen i va j e m h a d kl. 7.30 e. m.
S:t Eriksgatan 21.
Ordf. Hildegard Ström, Bergsgatan 27, 1 tr. ö. g. Filreningen far Hembit~Sden i Stoohholm h u l e r möte 1:sta torsdagen i varje manad kl. 8.30 e. m. i Folkets Hus P- sal, 3:dje torsdagen i Folkets Hus C-sal.
Morgon bris.
Tidning för den socialdemokratiska Stgrelsen.
kvinnorörelsen.
Utgives av styrelsen för Sverges Socialdemokratiska Kvinno- förbund.
Arwika matt.-dem.
kvinnoklubb h&amp;ller ordinarie möte 2:dra mhndagen i mlna- den kl. 8 e. m. i Folkets Hus C-sal.
Styrelsen.
p Billesholms sot.-dem, kvinna- klubb hhller ord.
möte i Folkets Hus i Södra Vram 2:dra tisdagen i va j e m h a d kl. 7 e. m. Allm.
Ordf. fru Anna Fors, Villorna.
Billesholms gruva.
R e d s k t ö r: Signe Wessman.
Tel. Norr 244 36.
Upplandsgatan Styrelsen.
85, Stockholm.
.
Erkilstunr se=.-dem.
kvinnaklubb Expedition: Anna ~ven&amp;on, haller ordinarie möten 1:sta m h d a g e n i varje Grindsgatan 10, III, Stockholm Sö.
manad kl. 7.30 e. m. i Folkets Hus lilla sal.
Styrelsen.
St.-Tel. Söder 78 98.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s: Helt %I Gateborgs socm-dem.
kvinnoklubb kr.
3: -, halvt %r kr.
1: 50; lös- har möte 1:sta tisdagen i miloaden kl. 8 e. m. nummer 25 öre.
i Arb.-föreningens H-sal; 3:dje tisdagen i m&amp;- A n n o n s p r i s: Sista sidan 25 öre, naden Bondegatan 1 4 kl. 8 e. m.
Styrelsen., textsida 40 öre pr mm.
- -- I Sverges Soc.-Dem.
Kvinnoförbund: 3rdf.
och korresp.
sekreterare: Fru Signe Wessman, Upplandsgatan 85, 3 t o c k h o l m.
A.
T.
Norr 244 36.
- - - HaganPs soc.-dem.
kvinnoklubb hallei ord.
möte 1:sta och 3:dje m h d a g e n i m&amp;naden.
Ordf. fru Helen Olsson, Förenings- gatas, Högands.
- Ludvika soc.=dem.
kvinnoklubb hhller sina möten 2:dra mandagen i varje m&amp;- nad kl. ' /, £l i Folkets Hus ' B-sal.
Styrelsen.
.
Stockholms stads, Stockholms o. Skiwarps aoc.-dem.
kvinnoklubb Uppsala läns soc.=dem.
krinnodi- striktm Adr.
: Ordf.
Fröken Anna Svens- hllller ord .. möte andra söndagen i varje m&amp;- ion, Grindsgatan 10, Stockholm Sö.
Kassör ned kl. 1,30 e. m. i Folkets Hus, S k i v q.
Fru Sara Andersson, Igelboda, Saltsjö-Duvnas.
Nya medlemmaz vinna intrade.
8tyreZscn.
Sphngr soc.mdem.
krinmoklubb Sthlmo Allm.
kvinnoklwbb (soc.-dem.)
iiiiler ordinarie möte 4:de m h d a g e n i varje h4ller ordinarie möte 1:sta torsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i Folkets Hus.
.
n h a d kl. 7.30 e. m.
Styrelsen.
0bs.l Lokal i D-salen, Folkets Hus.
Styrelsen.
Solna rot.-dem.
kvinnoklubb haller möte 2:dra tisdagen i varje m h a d kl. 8 e. m. Stockholms Gamla Stadens Soc.= i Huvudsta Folkets Hus och 4:de onsdagen dem.
kvinnoklubb hA1ler ordinarie möte i varje m4nad kl. 8 e. m. i Hagalunds Folkets Styrelsen.
?
: dra torsdagen i mhnaden kl. 7,so e. m., Hus.
Stortorget 2, 2 tr. Styrelsen.
Sundbybergs soc.=dem.
kvinno- klubb h&amp;ller möte 1:sta tisdagen i varje m h a d kl. 8 e:m. i Folkets Hus.
1 Konsumtionsföreningen Sto~kholm.
I o. l P Tumba sot.-dem.
krinnok0ubb hA1- ler ordinarie möten k s t a onsdagen i m h a d e n kl. 8 e. m. i.
Folkets Hus, Tumba.
.
.
.
ockhu hu lm Siiyrelsen.
A.-B.
Arbehem Tryckeri, 191
