# ID: svediakorp-per2480
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1921
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,554
# sentences: 1,046
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


2 MORGONBRIS Då vi kvinnor nu i dessa dagar g.; att för första gången uppfylla vår politiska medborgare-.
.
plikt, s å.
veta vi att ett stort ansvar vilar ' på oss.
Många politiska krafter äro i rörelse för att fånga vårt intresse och få oss att rösta med dem.
Kvinnor, inom alla arbetsområden bland småfolkets leder!
Var tanker ni lagga Eder röst på valdagen?
Tanker ni låta skrämma Eder av allt tal från de moderata kvinnorna och mannen, som nu genomresa våra bygder för att varva röster och därvid målar socialdemokratins mäns och kvinnors arbete med svarta färger?
Tanker ni tro på dem, som in i det sista bekämpade kvinnornas röstratts- fråga?
Tanker ni rösta på dem, som alltid stått emot småfolkets intressen och alltid bekämpat refor- mer till arbetareklassens basta?
Tanker ni rösta med dem, som giva med ena handen och taga igen med den andra?
Nej och åter nej!
.
Arbetets kvinnor kanna förvisso.
ansvaret och vilja e j stå emot sina egna intressen.
Ingen av oss önskar högre skatter, dyrare mat, kläder och husrum samtidigtimed lönernas reducering.
Ingen av oss onskar åter få infört längre arbetsdag vid fabrikerna och ' verkstäderna.
Ingen av oss önskar få rösträtten så kringskuren att den faktiskt kommer att galla endast för.
dem, som ej förlora sin inkomst genom arbetslöshet, sjukdom o .. d.
Genom att Rösta med Arbetarepartiet kunna vi försvara var ställning och tillbakaslå högerns paroller om förstärkning av militarismen, klasslagsstiftning, industri och brödtullar, som fördyra levnadsomkost- naderna, indirekta skatter, som drabbar småfolket hårdast ' och deras motstånd mot sociala reformer, sådana som arbetslöshetsförsakring, bostadsfrågans lösning m. fl.
och ' föifuskande av alla under sista.
.
åren vunna rättigheter * Kom ihåg detta arbetets.
kvinnor!
.
.
.
.
Hur mycket av våra hems bestånd, dess vara eller icke vara, ligger ej i riksdagens beslut.
Tank på den stora arbetslöshet som nu rider i landet.
Tank på alla mödrar, som ofta hastigt lämnas ensamma som familjeförsörjare.
Hemmens, barnens och mödrarnas~ ' stal1ning kunde göras drägligare genom beslut av riksdagen om införande av arbetslöshetsförsäkring änke- och barnpensionering.
.
Genom att Rösta med Arbetarepartiet kunna vi få dessa reformer genomförda.
Mödrar!
För Eder galler att aven bevaka barnens och ungdomens ' ratt.
Våra skolreformer få ej förfuskas utan an mer utformas till att giva våra barn.
den basta möjliga uppfostran.
Barn- och ungdomsårens grundläggande utbildningstid får ej förslösas på oväsentligheter.
Den måste tillvaratagas för att giva ungdomen möjligheter att förbereda sig till sitt livsförvarv och till utveckling av sina far- digheter, så att de bliva dugliga medborgare, som kunna.
göra goda insatser i samhallsutvecklingen.
Modrar!
Det kaos, som f. n. råder inom samhällena, torde val visa Eder kapitalisternas oför- måga att vara styrande herrar.
Ingen av Eder vill val medvetet lämna i arv till barnen dessa otrygga samhallsförhållanden, dar krig och nöd råder ena dagen och avlöses med s. k. fred och nöd det1 andra.
Och med sina kastningar av.
hög- och lågkonjunkturer, som ena d ' agen giver arbetarna arbete för att andra dagen kasta ut dem i arbetslöshetens förbannelse.
Nej, detta vill icke arbetets kvinnor!
Och det behöva de ej heller ' om de sluta sig till social- demokratin.
Ty den vill arbeta fram ett samhälle med en hög och rättvis samhällssyn, med god sam- fundsanda, ekonomisk trygghet och kulturell lyftning.
Och med vår röstsedel kunna vi medverka dar- till om vi rösta med det ~oc ' ialdeunokratiska Arbetarep,artiet.
.
Många fler frågor, som äro av stor betydelse för oss kvinnor som hustrur, ' mödrar, industri- arbeterskor och självförsörjande: kvinnor, vore att framhålla.
Men.
vi stanna vid och uppmana Eder: ' -.
.
M 0 " R G ' O N B ' R I S ' 3 Därför skall d u rösta med oss !.
.
.
.
.
.
.
)) Det ligger år framför oss, som ar (fyllda med allvarliga uppgifter, son kräves a t t lösas för mänskligheteni skull.
Hurudan denna framtid kommei a t t bli.
bestaammes till stor del av f a r digheten och idealiteten hos våra da gars gossar och flickor, unga man ocl unga kvimor.
De måste ha starka lrroppar, ' klara hjarnor och höga ideal.)
Detta säger Frances Stoddard mec tanke på rusdryckerna och förbudet: men, månne vi icke kunna saga detsam- ma om vårt politiska arbete?
Ungdo- men ar framtidens kampar.
De som taga emot och arbeta sig vidare framåt.
Hur en stor del av detta vårt ' framtids- material ser ut vill man icke tänka på.
Men kanske det ar med dem, som med stygga barn, de bli icke bättre av ris och snäsor i oandlighet.
Vi få lov att arbeta vidare, vi f5 tro på de ungas vilja att någon gång langta efter ljuset, a t t kanna behovet av ett ideellt arbete, att sträva efter verkliga livsvärden.
Vår starka tro på det livsdugliga hos dem skall hjalpa de basta och dugli- gaste att få mod att bryta med det gamla och trads fram i arbetet.
Jag tanker då mast på de unga kvinnorna, och p % .det ökade ansvaret i samhället.
Nu i år stå kvinnorna inför sitt stora prov.
Och vi första, att för dem, som aldrig läst om rösträtt, an mindre tänkt en tanke p5 samhallsplikter och med- borgaransvar, för dem a r allt detta kaos.
Rösta - vad ' tjänar det till?
Vad och vem ska man rösta på?
Detta är inte alls ovanliga uttryck .. Och par- tierna hjalpa till att göra kaos större, då de var på sitt satt fria till kvinnor- na.
Även högern, som alltid motarbe- tat oss, fjäskar nu för och sager sig tro.
på kvinnorna - att v i skola rösta med dem = med reaktionen.
Vi kvin- nor förstå dock icke fullt ut, hur ratt Gustaf Möller bar, då han säger: " Det parti, som Iran få sina kvinnor att gå fram till val, kommer att segra! "
Men vi förstå, att vi m h t e lära varje arbetarkvinna f atta riktigheten därav, och vi äro överens om, att varje arbe- tarkvinna, som icke röstar med arbe- tarpartiet, icke fullt satt sig in i vad '.
A v.
D i.
s a V a s t b e r g.
.
reaktionen.,bar.
i sitt sköte.
Låtom oss detta utan; att bli missförstådda, och utan att bliva beskyllda för religions- tanka efter!
Om vi bo i stad, på landsbygden eller frihet a v herrar och .damer, som ha en industriort, så veta vi tillraclrligt Mammon till gud.
Ty vet, de flesta vad arbetslöshet ar.
Men denna otycka kvinnor äro i sitt innersta hjärta reli- är icke nog för högern.
Den måste giösa.
.Varje kvinna, som ar mor, har håna och smiida som påbröd.
Om vi sett en flik av himlen öppnas, och var last högerns valprogram, så står där g h g vi över barnets vagga med bä- att .högern alltid hellre vill bereda ar- vande, kärleksfull längtan skåda fram- bete an lämna ~arbetslöshetsuaderstöd.
tiden för v&amp;rt barn, forma sig våra lap- Men vi fråga, och med ratta: Varför par till bön.
Hava vi då icke rätt att leva vi d %, just nu, i ett sådant förtviv- £ordra en reformering aven på detta lat arbetslöshetstillståiid?
Högern vill ömtåliga omrade?
Och måste vi icke ej Jämna anständig arbetslöshetsh jalp, var.a med i reformarbetet?
och den kan ej bereda # arbete.
Högerns Kan det vaxa rosor och ljuvliga system ar bankrutt.
Men måste ej kvin- blomster i en mörk, stenlagd bakgård?
Kunna vi begära, att manniskoplantor, norna då vilja .ett nytt?
Om vi vilja se ett rusdrycksförbud utsatta för all möjlig andlig och ma- genomfört, måste icke vi kvinnor då, teriell pestsmitta, skola bli vuxna,.
idje- med all den hiinförelse vi makta fram- starka och intelligenta unga gossar och skapa, p %verka våra bekanta att rösta filickor, med klara hjarnor och höga på de kandidater, som vi veta vi1j.a för- ideal?
Ha icke vi kvinnor ett tungt an- ere eda .detsarrimas genomförande?
Om svar, då det galler barnen och ungdo- vi icke vilja få vart förut tillräckligt men?
Men ocksa att taga reda påpar- ?yra bröd ännu dyrare, måste vi icke tiemas arbete för denna ungdom.
Ha 1 % slå vakt kring det parti, som vill vi icke en skyldighet att hjalpa de unga lindra höger och bondeförbundare att kvinnorna till rätta, de som ännu äro nföra tullar, som komma att ytterli- ramlande Måste vi icke aven orientera gare skattlägga mat och ldader och lem i de olika partiernas program, och lindra arbetarklassen att ekonomiskt Yilken hållning de intaga till de mindre nöja sig?
Och om vi vilja skapa ett lemedlades möjligheter, till andlig och tramtidssläkte med större vyer, med nateriell utveckling?
Ha vi icke till- ikare möjligheter till utveckling, men iackligt med litteratur att sticka i han- nindre risker till liv och halsa, m h t e lerna på - dem?
Ra vi icke dagligen ri icke då hindra att 8-timmarsdagen illfalle att hos någon eller några kvin- skall tagas bort?
.
Om vi vilja fred och nor endast genom vårt personliga infly- bevara våra gossar f rån militarismens tande mö jligliet väcka en längtan efter dande och krigets vansinne, huru kun- en varaktigare lycka, och en rikare la vi motarbeta socialdemolrratin och njutning an den dansbana, som lockar nrbetarrörelsen?
Hur skola vi undgå v %r ungdom, våra.
gossar och flickor P %tt besvara dessa frågor!
Måste vi icke alla på vårt sätt, på det Om vi vilja - och vilken mor vill som passar oss bast, agitera för vårt .eke det - att våra barn skola få den parti, för våra medsystrars väckelse dlra basta uppfostran, måste vi icke då x h skolning?
Jovisst måste vi - om lelta i arbetet därför?
Måste vi icke v i ba.ra förstode det!
Alla socialistiskt organiserade h i n -: e till, att just de timmar, da barnen mdervisas, bli av varde, att det icke l lor böra bli vallrommitterade, bli akt &amp;.
v %r tid, med de alltmer vaxande kra- va medarbetare i valkampen, salla aen aven p &amp; det religiösa området, bar- niödrar och döttrar ur snlAbruk.ar- och len fullstoppas med det surrogat för arbetarhemmen gå till val, och de böra rerklig reiligio~ katekesen and &amp; ar.
Jag rösta med det socialdernolrratiska; ro ' r, att kvinnorna kunna våga begära - partiet!
, Studera det Socialdemokrafiska Arbetarepartiets program och dess skrifter!
Tag reda på vad det verkat för höjandet av arbetareklassens, lantarbetarnas och allt småfolkets stallning i samhället!
Skola vi behålla denna stallning och förbättra densamma eller skola vi.
sjunka ned till nödtillstånd?
Det beror på oss själva inom dessa samhällsgrupper.
Och nu i särskilt hög grad på oss kvinnor.
Vi utgöra det stora flertalet.
Vår röst ar dyrbar, den har samma varde som den rikaste o c h mäktigaste man.
Stort ar därför ansvaret som vilar på oss.
Våra röster betyda i ena fallet, om vi rösta med reaktionen, fortsatta lidanden och ' försakelser för det arbetande folket, och i det andra fal- let, om vi sluta oss till socialdemokratin och röstar med arbetarepartiet, fattigdomens avskaffande.
Må därför ingen arbetarekvinna sitta hemma på valdagen utan upp och.
.
rösta med.
.
.
.
.
.
.
.
A r b e t a r e 2 p a r t i e t!
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sv.
Soc.-dem.
Kvinnoförbund.
.
.
.
:
.
.
.
Några nödiga reformer.
.
.
Av A n n a: L i n: d h: a g e n.
.
.
, Hemmet.
Jag vill icke har trötta med några allmänna reflexioner över vad ett gott hein ar, ty alla veta vi så val vad som .menas därmed, men jag vill endast på- .minna om en.
av livsbetingelserna för att ett verkligt hemliv skall kunna upp- stå.
Det kan ej upprepas för ofta, att en av de viktigaste betingelserna för hemlivet ar en ordentlig bostad.
' Icke .bara fuktfri, varm och solig utan också tillräckligt stor.
J a g tror att det ar en synnerligen sjuk punkt i vårt samhalls- ' liv, att vi icke kunnat lösa den frågan och.
att den på de sista åren synts svårlöstare an - någonsin.
För att b.arn.riktigt skola trivas hem- ma behövs det u,trymme för dem: or- dentliga och tillräckligt stora sovplatser för natten, plats om dagen för .arbete?
läxläsning 0th plats för lek.
Ja, t. o. m. ett hörn, som barnet kan kalla sitt ' eget, en åstundan, som helt.
naturligt vaxer till med åren, en pretention.
på livet, som man så litet bör förarga sig över att man i stallet- bör förstå att just ett barn med behov av en egen liten plats .för lek eller läxor, ar ett barn, som ' all- deles särskilt behöver vår uppmarksam- het och vår omvårdnad.
D e t a r ju gott och val att när det bygges nytt på landet och i egnaherns- samhiillen,.
och nar kommunerna eller arbetsgivarna bygga själva, så ' tar maii till det enda rummet och köket någor- lunda stort.
Men man kan icke låta bli .att kanna en viss avu,ndsamhet mot för- hållandena i England, där det visserli- gen liksom hos oss råder bostadsbrist, men dar man icke slår av på sina preten- tioner på en värdig familjebostad; nar man dar bygger nytt så nöjer man sig icke med mindre an ett dagligrum, ett rengöringsrum, oftast två sovrum, ehuru små.
Jag tror att aven hos oss börjar man att längta efter det speciella sovrummet.
Detta slog mig helt nyli- gen, d$ jag vid en inspektion hos en ar- betarefamilj i ett nybyggt industrisam- hälle uttalade min glädje över.
att ar- betsgivaren tagit till ett så stort rum och kök.
Ja, det ar nog rymligt och bra, ' svarade man, men det hade varit battre om man delat upp det, så.att det ocksa blivit ett sovrum ...
I ett rum vill man koka och äta, det andra vill man ha städat.
Att sova i köket ar icke trev- ligt och badda vi i vårt rum så ha vi intet battre rum mera.
Inga - gemensamma ansträngningar böra, synes det mig, underlåtas från såväl medborgarnas s o m samhallets sida för att skaffa varje familj det mi- nimum av utrymme, utan vilket ett kul- turellt liv blir nara nog en omöjlighet.
Men har man val kommit därhän att få, ' ' ' -.
.
-. '
sina tv2 rum och kök; så ar det också stadslösa; Det ar den ensamma, sjalv- ens plikt, ej minst för ' barnens skull, försörjande modern.
Änkan, som måste att använda detta minimumutrymme hyra ut och ta inneboende och förstöra och ' icke låta, såsom man ofta nu gör sitt hemliv,.
förstöra trevnaden för sina på landet, det städade rummet stå.
obe- barn .bara för att hon icke liar råd att gagnat, avstängt och.
dött och endast ens ' hadet fattiga ruinmet och köket för.
upplåtas - for ett .och annat kafferep.
sig.
och de sina.
Det ar .den ogifta mo- Det fina rummet kan.i stallet vara min- dern, som icke kan få tak över huvu- d- städat, men i stallet hava.,plats för det, for vilken det icke kan uppdrivas barnens läxor och lek oeh, nar detta a r ett enda litet enkelrum.
Hur många undanstökat, vara familjens gemensam- fler modrar an nu ar förhållandet skulle ma samlingsrum.
då icke hava, barnet hos sig i stallet for Allt för,upptörande l h g t från idealet alt lämna det till främmande, om en äro, våra stora nybyggda hyreskasarner egen bostad vore överkomlig.
Det är i alla våra stader., På vissa håll,.
och visserligen sant att det finnes ett flertal jag tror ' icke minst fr$n arbetaehåll, ar ogifta mödrar, som ' verka ansvarslosa, man ganska.
förnöjd.
över att de gam- men hur förslöande för deras rjittsupp- maldags lågbyggda.
stadema.
försvun- fattning måste icke just detta förhål- nit.
eller hålla p % att försvinna, dar Ia- lande verka, ' att bostad på det hela taget genheternas utrymme, tillgång till sol icke finns att uppdriva.
I de flesta fall och gårdsförhållanden, må vara med måste de ju lämna bort barnet.
De vänja sina bristfälligheter, dock vor0 hyres- sig att på annat håll söka förströ sig, kasarnerna betydligt överliigsna.
Fem- att göra ' nya bekantskaper, barnet ' blir B sexvåningshus ' tätt intill varandra, in- glömt o c h de ' skaka av sig ansvaret,.
rymmahde aven oftast gårdshus a v Och de andra, tie av naturen älskande samma dimensioner, och omfattande ett modrarna, hur mycken sjalvövervin- otal av smålägenheter med.
hundratals nelse,.
hur mycket lidande kostar det barn.
i varje hus, det ar det - onaturliga dem icke att se andra vårda deras barn, 3ch okulturella tillstånd, som de sista att se hur dag efter dag barnets tillgi- tjugutalen ar förskaffat oss, just de år venhet vander.
sig till en annan kvinna, sv vilka vi hoppats och fordrat fram- hur modern blir det främmande, ja, iteg, men ' av vilka vi fått raka motsat- kanske till och med antipatisk.
.
Ett sen.
Även om gårdarna göras stora och barn vill ha en nior icke två, det ar ju planterade ar det fullkomligt oriktigt att w ganska naturlig instinkt.
Modern sammanföra.
en sådan massa barn som får därför oftast vika för fostermodern.
sker å våra hyreskasärners gårdar och Kr icke ' detta grymt?
Och dock kanna irappuppgångar.
Lägenheternas ytin- 1 i i oss ganska nöjda och.
socialt verk- lehå11 strida icke mot byggnadsstad-.
samma om vi bara kunna skaffa barn gan, men .va1 mot social moral ': ett gan- f ?tt gott fosterhem .. Nar modern har ska litet kök och ett medelstort rum och 1 bröstat sig med en ny man och ett nytt basta fall ett ganska.
begränsat tam- 1 jarri, så komma vi med moralpredik- uru utrymme och möjligtvis e n .. garde- 1 .iingar och upprepa samma historia och: ob, detta ar.
allt vad e n genomsnitts- 1 l u därtill i moralens namn taga vi kan- arbetarefamilj med barn i olika åldrar: ske barnet i f r h modern och modern iar .att.
nöja sig " med.
Hur beundrans- 1 från barnet.
rard ar icke den husmoder, som kan: I Möjligheterna för ensamstående Gilla ett sådant trångt .hem i ordning!
1 - 1 nödrar, vare ' sig det nu ar ankorna eller.
!
Hur bittert måste det icke kannas att: I (Je ogifta, att kunna bereda sina.
barn) aktat alla ansträngningar det omöjligt l i: tt hem, äro emellertid icke endast be- tan bli plats över för a t t barnen skola ' roende på om en bostad finns att få, &amp; m a sig ha andrum '.
Vilken oro för utan aven av pengar att betala den itt det ej skall lyckas henne med all sin med.
Kvinnornas arbetsförtjänst a r of- noderliga omsorg att konkurrera med tast för ringa att ensamt .. förslå både; atan och biograferna.
Hur en sa sam- till bostad, mat och kläder.
Den nya retsgrann mor an strävar) så känner lagen av 1917,enligt vilken mödrarna lon att hon har för litet att bjuda sina få hjälp a v samhallet att bevaka det.
~arn.
utom äktenskapet födda barnets ratt, Den trångbodda har dock bostad, in- och således aven få möjligheter att utfå ränder någon, men tank på den, som något ekonomiskt understöd av barna- ngen har.
Ja, lat oss för all del tanka fadern, var ett framsteg.
Men som vi.
jade på den trångbodda och den bo- veta, och som ju aven förespiiddes,; tadslösa, men dock icke .glömma om- skulle avtalet i många fall blott bliva; orgen om den förra för den senare.
ett avtal p5 papperet.
Vad ankorna Den bostadslösa - e n särskilt stor angår, så har deras ratt blivit alldeles rategori av mödrar måste vi särskilt försuten genom döden, som berövat hågkomma nar vi tanker på den bo- dem mannens stöd för barnens under-, ' ' A ' I
håll och fostran.
För undertecknad lik-, som för många har det därför Iange stått som en nödvändighet att vi fingo en lag, som tillförsäkrade såväl ankor, frånskilda och övergivna hustrur som ogifta mödrar .ett visst underhåll, obe-.
roende av fattigviird och för de senare kategorierna oberoende av om hannens bidrag inflöte eller ej.
Från socialde- mokratiskt kvinnohåll och från lands- föreningen för kvinnans politiska röst- rätt ha.
framställningar gjorts dels till riksdagsman, att i riksdagen framföra frågan, dels till den under många år ar- betande fattigvårdslagstiftningskommit- ten.
Det ar med mycket stor gladje, soni man kan konstatera, att denna rö- att verka för att vår nya riksdag ej måtte få en reaktionär majoritet.
Un- derligt nog skan det finnas folk så kon- servativa att de anse, att aven de na- turligaste åtgärder f ö r att skydda .bar- nens ratt till det egna hemmet ar en samhallsvådlig åtgärd.
Det gäller dar- för att slå ' vakt om den verkliga sam- hällsnyttan mot reaktionen.
ma att omfatta en och annan detalj, men - att döma efter de laroböcker som nu föreligga i kristendom - synes förändringen i kristendomsundervisnin-.
gen.
vara ytterst ringa.
Men skulle aven densamma bliva vida större och vida.
förnuftigare, så återstår dock all- tid de, son1 icke önska att deras barn deltaga i en viss religionsundervisning ..
De hava icke någonting emot undervis-.
ningen i religionshistoria, ty utan kun-.
Skolan: skap Om densamma blir ungdomen be-.
Vi äro ganska stolta över vår folk- rövad insikten om en mycket viktig del: skola, över vår.
nya lag om högre folk- av mänsklighetens utvetklingsgång.
skolor.
Vi veta ock att .för.
de barn, Man anser.
vidare att en viss förnuftig som kunna fortsatta till ' realskole- eller morallära, delvis eller helt stödd- p &amp; studentexamen eller genomgå ett 8- kristendomens moral; kunde meddelas i. relse för - barnens och mödrarnas.
ratt klassigt läroverk, lämnas gedigen un- skolori:a.
Men de anse däremot, att det nått ett resultat i det förslag, som nu dervisning; Att det oaktat undervis.
för barnets utveckling ar nyttigare att föreligger till lag om den offentliga ningsproblemen icke äro lösta, därom icke meddela dem några vissa bestämda barnavården.
8 1: sta paragrafen i den- står knappast någon strid.
Man anser försanthållanden vare sig om den enda na lag lyder nämligen sålunda: ' " Ar nog att folkskolan borde kunna ge än sanna personliga, guden eller om Jesu moder i behov av understöd för utom mer an den ger och att plugget i de återlösningsverk av en fallen värld eller äktenskap fött barn under 16 år, vilket högre skolorna mången gång medför o m judafolkets historia såsom särskilt hon har i sin vård, och föreligger ej ' an; Överansträngning.
Man lider redan av grundläggande for religiös uppfatt- ledning att barnet bör av barnavårds- examenskonkurrens och måste and:å ning.
Det finns rnanniskor, kanske nämnden omhändertagas för vård eHer göra klart för sig, att konkurrensen annu fler an för några tiotal.
, år sedan, skyddsuppfostran, skall ' nämnden lämna mellan den läslystna ungdomen kom- som av sin innersta övertygelse .anse modern det bidrag, som kräves f ö r a t t mer att bli allt intensivare.
Nu nämnda att det ar en högre uppfattni.ng att icke hon må kunna giva barnet erforderlig svårigheter äro dock föremål för dis- lära in förest %llningen om en personlig.
vård.
- Därest modern bereder barnet kussion och således får man val hop- gud, ' att Jesus av Nazareth visserligeii vård hos annan skall ock bidrag Iam- pas att de bliva övervunna.
.
Men det an en dyrkansvärd personlighet men nas henne. "
Om denna lag antages av finns verkligen pr.oblein i undervisnin- dock icke den ende, att han - vidare icke riksdagen blir verkligen svensk lag så gen; som diskuterades livligt förr i ar den undergörare man gjort - honom föriiuftig att den utgår ifrån, .att såsom, världen, men som nu synas nästan till och att judafolkets historia ar så regel modern själv skall hava bidraget bortglömda.
Jag vill därför påpeka nå- långt ifrån att vara uppbyggelserik som till .barnet.
got av dessa.
att den tvärtom på de flesta punkter ar Denna rättighet åtföljes dock av vissa Man har en gång varit ganska ense historien om ett folks ganska outveck- inskraiiki-iingar, som förefalla riktiga .. bland frisinnat tankande ma,n,nisk.or, att lade gudsuppfattning.
Det ar icke bara Understödet tillfaller icke modern om religionsundervisningen endera borde äldre- folk utan även barn, som rygga hon lever - tillsammans med barnets fa- fullständigt skiljas från skolundervis- tillbaka för en sidan gud som gamla der eller med annan man, med vilken ningen eller vara valfri.
Alltmer har testamen tets.
Denne gamle hamndgi- hon har barn, eller om hon ingatt ak- emellertid den uppfattningen gjorts gal- rige och materielle gud skall ännu i tenskap och mannen ar underhållsskyl- lande, att medborgare skola hava rat- tjugonde århundradet ' pluggas in i barn tighet att få sina barn undervisade i re- till rnänniqkbr, för vilka judafolkets hi- dig till barnet.
Beloppets storlek ar icke fastställt i ligion i skolorna, varför man ' nog kan storia och legender äro betydligt mindre.
lagen för barn över två år, men för säga att frågan om religionsundervis- viktiga an många andra österland- barn.
under ' denna ålder kan det sagas ningens skiljande från skolorna icke nu- ska sagor, grekiska och romerska s@- vara fastställt såtillvida att lagen stad- mera ar aktuell.
Och härför tala många ner, vår egen Edda för ' att icke tala am gar, att bidrag ej må bestämmas utgå skal ur billighets- och.
rattvisesynpunkt.
senare tiders högtstående uppbyggelse- med lägre belopp an som motsvarar Daremot kan aldrig frågan om.
reli- litteratur för barn (för ' den som tvivlar vad domstol i orten fastställt som un- gionsfrihet ' f å betraktas som ett icke ak- härpå vill jag bara påminna om e t t derhållsbidrag av fader.
Om helah la- tuellt spörsmål.
Intar denna viktiga enda namn: Hans Christian and er se:^) gen galler; att lag samma vare för över- fråga f. n. en sádan ståndpunkt, s å be- Skulle det icke vara på tid ' att \) i Iiiga ror detta på en beklaglig slöhet från upp den gamla rzalurliga f ö r d g n för given hustru eller frånskild hustru.
I en särskild paragraf 83 stadgas: Är deil fritankande allmänhetens sida.
frisinnade människor,; att religionsun- anka i ' behov.av understöd för barn un- Begreppet fritänkare har tyvärr blivit dervisning i en viss religion bör vara ett der 1.6 år, vilket hon har i sin vård eller ett tveeggat sva.rd,.ity att enviss typ av valfritt dmne?
De, som önska sådan bereder vård hos andra och föreligger desanima icke blott begärt frihet för sig undervisning för sina barn, antingen ej anlednin-g, att barnet bör av barna- själva utan ock ville en attack, med ut- med bibehållande av alla underverkei~ vårdsnämnden omhändertagas, skall rotande till mål, av varje religiöst in- eller något .moderniserad, berwas ju näiiinden Iahna., henne bidrag s o m i tresse.
Det ar mycket beklagligt att med denna valfrihet ingenting.
Deras fritänkare så i allmänhet uppfattas; fri- barn kunde ju fortfarande få sådaii un- 81: st &amp; paragralen stadgas.
.
.
Ä r det icke - ljuvligt att äntligen ha tankarerörelsen i ' forna dagar hade dock dervisning i skolorria och de behövde ' fått se i tryck ett förslag fil!
svensk lag, häri själv någon delaktighet, d.å den icke bestå den sjalva.
Men de;.
soni dar man kommer ihdg att - aven ankor ofta uppträdde hånfullt och överlägset icke önska en viss religionsundervis-.
kunna ha rett att fordra hjälp i sinfor- mot andra åskådningar.
.
ning för sina barn, kunde val i all rim- Det hånfulla har, emellertid nu för- lighets namn få ha så mycket föräldra- sörjningsplikt.
Att tillse att dessa nya lagforslag för bytts, synes det .mig, i e n allför stor ef- bestämmanderätt, att de Icke, behövde barnens ratt icke till ' atas bliva förfuska- terlåtenhet, i .. det man underkastar sig f a ' sina barn påtvingade en enligt dera ' s de utan om möjligt förbättrade ar vår undervisning för sina barn i en religion, uppfattning outvecklad och i flera av&amp;- blivande riksdags skyldighet.
Lagför- som man icke gillar.
Den nya religions- enden till och med mindre moralisk un- slaget ar tillkommet under påverkan av undervisning; som skulle följa av den dervi.sning:.
framstegsvänligt inf lytaride.
: Det vill till nya undervisningsplanen, kan ju kom- Jag vill dessutom i detta samman- ' ' ', ' ' ' ',, {Forts. A sid.
13.)
.
Några intryck frHn kongressen i Wien.
' örman - för Irland som, p &amp; förslag av Inna Lindhagen, kompletterades .. med: n tilläggsresolution iör Ukraina, Geor- $en, Armenien, Indien och Egypten; Ett soci.aldemokratkkt möte var xkså anordnat, där talade soc.
repre- rentanter för Osterrike, England, Bel- gien och Tyskland och från Sverge Anna Lindhagen.
Bland hälsningstelegram, som an- lände till kongressen, var ett från Hj.
Branting, från Ellen Key, Gulli Petrinn Ar 19f 5 samlades i Haag en konfe- filantropen, till den med knapp nöt rens i vilken ' deltog kvinnor från skilda sig själv f örsörjande arbeterskan, inger länder för att pii detta, världskrigets frhgande efter vllken politisk ' åskåda tidiga ' stadium, söka få fram en aktion ning den andra bar på, alla endas enade om ett: fredsarbetet.
for fred.
Det program kongressen hade sig Det gick inte d&amp;.
Kriget fortsatte.
De av konferensens deputationer upp- förelagt var i flera avseenden anmark m. Il.
*.
* * sökta regeringarna kunde intet göra.
ningsvärt och flera av de stora fr &amp; Konferensdeltagarna i Haag vande &amp; ter gorna äro förtjänta av särskild redo Under besöket i Wien hunno vi till sina hemland för att planlägga ett görelse.
med att göra en titt upp i parlamen- Bland fragor, som.
.
behandlades, m; fortsatt fredsarbete dels genom bil- tet under pagaende session.
Frågan ' om socialisering av skogarna behand- lades, förövrigt var det sista eller en av de sista dagarna riksdagen (~ B u n - desraat sammanträdde, men ingen 9 avfolkning.
märktes trots sommar- hettan, platserna vor0 väl besatta, vår partivän Adelheid Popp, själv parla- mentsledamot, berättade att i bunds- raat - motsvarande var andra kam- mare - sitta nu 8 kvinnliga social- demokrater, i Nationalraat (i: st.a kam- maren) precidera 3, alltså - i i kvinn- liga soc.Idem.
tillsamman.
Vi undrade förstas vad i all värl- den hade kunnat förskaffa Österrikes sot; - dem.
kvinnor ett sadant inflytande och svaret kom enkelt: &gt;Åh, " det är ipte SA m.arkvärdigt, vi samirbeta S.
Ah, vilken befrielse, det var då.
inte nödvändigt att kvinnorna ovillkorligen Överglänste - hela sin omgivning för att Wien: Parlamentsbyggnaden.
lämnas.
ett förtroendeuppdrag, utan det att de togo sin andel av arbetet i vardagslag.
.
dande av föreningar och dels genom namnas: Uppf ostringsfrågan, f ör vi1 Så är det.
Skall, vårt arbete vinna förberedelser för - sa snart ett lämp- ken svenska sektionens ordf., Mathild, f r a m d.
n ~ och skall vart verk befästas ligt tillfälle gavs - en ny konferens.
Widegren, inlagt ett betydande arbete skall " nzidens verkligt uppbyggande Denna andra konferens avhölls i Zu- Nationalekonomi och fred; Freden arbete f % tid att sl &amp; igenom, dii krä- kriget och kvinnorna; ~ationernas för ves större försttielse, m e r samarbete rich 191 9, efter krigets slut.
Allt detta und,er det att i de krig- bund; Blockadpolitik; - Mot kol onialtrup mellan män och kvinnor, mellan man- förande länderna det nära nog var pers användning; Värnpliktens avskaf niskor nationellt och internationelt.
högmiilsbrott för kvinnor som för man fande; Internationellt h jälpspr&amp;k m. fl Agda Ostlund.
att nämna ordet hed.
Nu fortgår ar- Som en röd tråd gick genom all; betet eme.llertid utan hinder och nu f örhandlingar: Allt maste göras f or at gäller det att finna ut de linjer som hindra ett återupprepande av krigel Till soc.-dem.
kvinnoklub- skall kunna förebygga ett nytt krig.
Att kongressen ocksa var beredd at barnas medlemmar!
Det rader fred nu ute.
i krigslanderna satta in d1 sin kraft ~å att n &amp; dett; - sant.
Fred - men ingen hoppfull mal, därom vittna s&amp;äl diskussione .Vi ha .inte tratt oss behöva sända ut fred, ingen glidje och ingen tillfreds- som beslut.
ställelse, .och ett är man viss om: det Kan ej ett krig av s &amp; oerhörda di någon ytterligare uppmaning till kvin- @ inte förebilden för världsfreden.
mensioner, som det nyss avslutade noklubbarna att deltaga i valarbetet Annu blöder s h e n efter lidna o£ör- befästa fredsvilja inom nationerna, d: och utnyttja alla resurser till agitation, rätter eller förluster, det m &amp; vara egna är det högt p &amp; tid att valja uppfostran men i presslaggningsögonblicket passa eller landets, och m m kánner med vag.
Det blir kvinnornas uppgift ocl vi dock p % att saga till Eder: Försum- smärta da man blir vittne till detta, skall inte manne jordens alla kvinno ma ej något tillfälle till att sprida upp- att fredskänslor mellan f oken inte vilja lyssna - till denna fredskongressen lysning om valet och dess betydelse, Vi kunna dikteras pA samma sätt som ~ a r o l l?
ha många indifferenta, både man och f redsvillkoren mellan nationer.
I en resolution i samma svfte utta kvinnor.
Väck upp dessa slöa varelser Den 10-16 juli i &amp; r höll .Kvinnor- lades att förbundets medlemmar ickl inom vår egen klass!
nas Internationella förbund för fred böra stödja krig med, vare sig arbete Dela ut, särskilt vid husagitation, och frihet 3, som organisationen kallas, propaganda eller penningar.
kvinnoförbundets skrifter.
Rekvirera sin tredje kongress i Wien, varvid Utom kongressens ordinarie förhand dessa snarast f r %n Morgonbris expedi- ett trettiotal länder voro repre- lingar vor0 flere ' större möten anord tion, Grindsgatan 10, Stockholm.
Tag senterade, Har samlades nu kvinnor nade, bl.
a. ett för:behandlin~ av na hem Morgonbris., så att den ej fattas från .de mest skilda håll och verksam- ti~nálitetsfrå~an och minogteterna vid n &amp; got tillf alle!
Sprid Morgonbris hetsfält, fran den i sitt arbete lyckliga rätt.
Härvid antogs en resolution.
til Valnummer vid alla möten !.
a- ' D), '
MORGONBRIS 7 mot reaktionen!
Av M a r t h a L a r s s o n.
Genom förf attningsfr Agans lösning intratt i ett nytt skede.
Då valresulta- Iviira kvinnor den föreställningen, att hava kvinnornas verksamhetsfält och ten äro fastslagna, skall det visa sig, om arbetarrörelsen ar den samhallsomstör- intressesfär betydligt utvidgats,.
och på den sadd Sverges arbetare sått under l tande rörelse, som.
ar ' skuld till de for- ännu ett område har könsstrecket s h - den senaste generationen varit tillrack- samrade förhallandena på .arbetsmark- pats.
För oss inom arbetarklassen ar List livskraftig för att kunna bara naden, att den genomförda %ttatim- denna reform av - oerhörd betydelse.
Om skörd d &amp; skördens tidpunkt ar inne.
marsdagen framkallat den ekonomiska vi genom det tillskott av kraft., som med Om icke ha de sig själva att skylla.
Det krisen genom att fördyra driftkostna- kvinnorna tillföres vårt parti lyckas har inom arbetarpartiet såtts så myc- derna på det industriella omradet, och tillba.kaslå den alltmera framträngaiide ket av lojhet- och likgiltighet, att det att högerns förnämsta strävanden är reaktionen, skall för oss öppna sig nya icke skulle förundra, om man skördade att trygga hemmets bestånd och det möjligheter, att såsom självbestämman- alldeles detsamma.
Men vi få val hop- allmänna välståndets förkovran.
de över de egna angelägenheterna) leda pas, att alla onda aningar icke skola Men bland dem som skola komma i dem i de för oss fördelaktigaste banor- besanna sig och att salla farhågor kom- åtnjutande av det allmänna välståndet na.
Om icke, om * aktionen ännu en ma p % skam.
raknas a ' b s o l u i; i c k e narbetarna.
gång går till seger, skola vi mycket Den kommande riksdagens represen- Så gatt om någon narbetarkvinna tager snart komma underfund med, att vi ge- tanter skola fatta avgörande beslut i ett £ör gott deras braskande löften i det f al- nom vår insats i kampen för de ökade flertal f ör arbetarna ytterst viktiga lat och låter locka sig att stäl1.a sig so- medborgarrattigheterna bundit ris åt frågor.
Det ar därför nödvändigt att lidarisk med .arbetarf örtryckarna, kom- vi tillse att våra intressen bli till det mer hon att göra en erfarenhet, som vår egen rygg: Det är ingen överdrift då man på- yttersta bevak.ade, och endast om vi f % icke enbart f or henne själv kan bliva står, att höstens valresultat kommer att in våra representanter kunna vi hoppas Ödeläggande.
I det har fallet måste vi vara avgörande f ör arbetarnas existens- %tt f % en, för GS fördelaktig lösning p % stå en för alla och alla för en, och märk berättigande under åtskilliga %r de olika problemen.
En av de i narva- väl, att om någon sT; ike.r sin klass ' in- framåt.
Om vi segra i den nu p %gåen- rande stund för hsla vårt ve och väl tressen, ar det risk att hela klassen £&amp;r de valkampanjen, finnes atminstone nå- avgörande frfigorna är arbetslösheten .. sona f ör kanske ett f åtals pliktförgä- gon möjlighet att reparera det nederlag Varje arbetarkvinna har väl under den.
tenhet: Vi st &amp; inför ett avgörande, där arbetarna ledo vid den föregående nu rådande arbetslösheten fått direkt det gäller allt eller intet.
Antingen gå höstens val, och som de själva genom eller indirekt känna trycket av en så- vi som segrare ur striden och få till- sin slöhet.
framkallade.
En s1 öhet som dan för arbetarna fullständigt förhar- £alle att tvinga reaktionen till återtåg i c k e under några som helst omstan- jande period.
.Huru många arbetarhem eller.också bliva vi besegrade och gå digheter f&amp;r upprepas, därför att den ha icke gått under t b k vare kapitalis- till mötes tider s &amp; ln %rda, att man knap- för arbetarna komxner att medföra obe- mens ytterliga hansynslöshet, då det past vågar t.anka .darp %.
Någon gyllene räkneliga följder.
Om vi icke genom gallt att bevaka de egna intressena och medelväg finnes icke, och med erfaren- förenade ansträngningar lyckas till- att slå ned denna förhatade arbetar- het av kapitalismens järnhårda obeveli- bakaslå reaktionen, om vi ännu en gång klass, vars tålmodiga slit inbringat dem lighet är det onödigt att förvänta nå-, skola spela de besegrades roll, komma just det Irapital, som gör dem i stånd gon eftergift.
Alltså ar det parollen vi att dyrt få betala alla de gånger vi att förtrycka de obemedlade.
Och icke till kvinnorna: In.gen neutralitet i val- korsat och sökt korsa reaktionens pla- nog damed, nu under valrörelsen söka kampanjen och icke en röst åt reaktio- ner; Den tid, av .arbetslöshet och um- de genom tjusande melodier sjunga in i nen.
.
bllranden vi fått genomgå, i synnerhet sedan världskrigets utbrott, skall synas som ett intet i jämförelse med vad som då vantar oss.
I reaktionens spår föl- jer alltid en hord av bittra försakelser för arbetarna.
Ökade skatter och tul- lar, reducerade arbetslöner och stegra- de levnadsomkostnader bidraga icke, ' till att förbättra arbetarnas stallning i samhället.
Och därvidlag göres ingen åtskillnad på kön, utan alla komma vi att tyn.gas av samma ok.
Detta äro våra motstfindarpartier mycket väl medvetna om, daroiii vitt- nar hela deras uppträdande i den nu pilgående valrörelsen.
Och de behöva icke riskera, att deras kvinnor stalla sig likgiltiga inför valen, vilket man har a1l.a skal för att frukta, då det galler majoriteten av arbetarlrvinnorna.
Varje överklasskvinna, hur ytlig och ointïea- serad hon an kali förefalla, d &amp; det gal- ler klassinstinkt och solidaritet tager Iion aldrig miste, vilket vi icke alltid kunna skryta med inom arbetarklassen.
Med kvinnans rättighet att deltaga i l e politiska valen har arbeta,rrörelsen Salzburg: Kungssjön.
MORGONBRIS 8.
.
.
.
.
.
..,.
.
....
Av R i c k a r d S a n d l e r.
.
.
till kvinnorna blir lika fåfäng som dem man en förminskad ' bild.
av vart sam-: motstand mot kvinnorna varit.
halle.
Den bilden ser ut så hiir: (Inkomot över 80,000 kr.)
Rickard Saadler.
Sögerns v~lrörelse har öppnats av hr I5ndman med en o generad vad j an till de massor av kvinnor, som hans parti i det längsta hållit utanför rösträtten, att nu sluta upp lrring.
högern och stödja dess strävanden att slå tillbaka socia- lireringsplanerna f ör att trygga hem- mens bestånd.
Skövlade hem - det ar sal.unda in- nebörden av socialiseringen!
Hemmens bestånd - det sörjer alltså l~~pi6alisrnen f ör!
Kvinnor, vi1 ja iii betrygga hemmen, rösta d % med högern, för kapitalismen och mot socialismen!
Sannerligen en dylik förkunnare av- s !.öjar hur djupt lian sitter fast i den gamla f örestiillningen, att kvinnorna m åste dömas till politisk omyndighet därför att kvinnans intellekt nu en gång ar så okritiskt.
Kvinnorna kunna ju, hette det förr, icke tanka sjalvstan- di &amp; de bliva en lätt fångst i det poli- tisks.
fisknf änget.
Varför skulle man icke lura dem, i den goda sakens intrm- se, nu d5 de mot naturen begåvats med politiskt medborgarskap?
Så blir för- skansningen mo t ldnnans rösträtt f ör- vandlad till en trygg och saker grund- val för det besthende.
Men om.
griinden vacklar?
Om kvin, norna icke &amp; ro så lättledda, on) de fun- dera själva över saker och ting har i samhället?
Då händer det, att högerns.
vad jan Nog ä r det en smula djärvt att kalla lvinnorna i gemen till värn för beståen- iie samhällsordning i hemmets namn.
Må vara, att det finns ett mindre - tal Lyxhem, villras besthd råkar i fara, om n5 got dödligt skulle handa lrapitalis- nien.
Men de hundratusen arbetarhem- men - hotas,de av socialiseringen?
Är 3et endast genom att bevara den kapi- talistiska samhallsordning ' m deras be- stånd tryggas?
Då arbetarfamiljen far tränga ihop sig i ett rum eller ett rum och kök, har den något skii1 att uppstiimma lovsån- ger till kapitalismen; som bereder den ett hem?
Då arbetarhustrun utför konststycket att f8 matpengarna att förslå till den rena nödtorften, har hon anledning att falla på knä för denna be- staende sa.mhäl1sordning och be en nå- dig försyn bevara henne och hennes hem mot socialiseringens fasa?
.
.
Livets mest alldagliga erfarenheter ge besked om hur det ar med de många hemmens bestånd i det nuvarande sam- tallet.
Till dess utmärkande drag hör ju den elronomi.slra olikstalligheten, den f örfarande o jiimnheten i inkomst och förmögenhet.
a.
.
Statistiken bekräftar och preciserar vad envanr har på känn.
Den senaste ~fficiella inkomststatistike-n (friin 1917 Fars taxering) ger tilli %ckli @; t att tänka på.
Medan de 258,000 inkomstta.garna mellan 800 och 1,000 kr.
tillhopa voro taxerade f ö r c:a 200 miljoner, förfoga- de de drygt 2,000, med mer an 80,000 kr.
inkomst över 429 miljoner, mer an dub- kelt.
För att väga upp en ur miljonärs- gruppen (38 st. voro taxerade för mer an en miljon i inkomst) far man fran lägsta gruppen bland.
de taxerade (de många med mindre ' än 800 kr.
äro icke alls medraknadej ' plocka ihop - 1,830 stycken.
Om 1,000 personer dela 1,000 kr.
på c a m a sätt som inkornitern vor6 för- delade mellan de %r 1917 taxerade, fas 2 personer f % vardera,, .5,, I &gt; 8.
&gt;&gt; &gt; &gt; 32 2, &gt; 99 9, 9 9) 103,) 9 j:.
.
.
.
.
.
kr.
84: -.
.
.
.
.
.
,: ' 16: 60 ...... * * * * * * - * --- * (Inkcmst 2,000-3,000 l;,,.
?j 8: 62 3: 56 1: 40. kr): 125 personer få vardera.
.
.
.
.
.
kr.
0: 82 122 '.
.
,.
.
9) ......,, O: 64,, ......
,, O: 51 182 9, 9,,, ......:, 0:42 9, 168: j &gt;) (Inkomst 800-1,000 kr.)
: 253 pers.oner f % vardera.
.
. '.
.
.
kr.
0: 31 Sådant ar det samhiille, som högern inb juder de, hundratusentalen av fatti- ga medborgare att uppratthålia.
: Skulle de inånga hemmens bestgnd fara illa av en.
jamnare - f ördelning?
I.
Om det ar trgngt och fattigt i.arbe- tarhemmen.
urider norm,ala f örliållan-.
den, hur ser det u$ då ' den knappa ill- komsten uteblir?
Då akbetslöshet &amp; ' gör sitt inträde, hur går det då .med.
hemmens bestånd?
H.ava dessa hen1 sk övlats av socialiseringen?
Eller - är det ' icke i ställ ' et s %, att i detta.
.
förträff-.
liga kapitdistiska samhäJ1~ f @ Grbetar- klassen esomoftast finna sig i att .pro- duktionsapparaten råkar i. o1.a.g och.
passor av arbetare.drivas ut i aförvål- lad arbetslöshet ..
Vad det: betyder för: arhetarhemmen veta nog arbetarhust- ' r m a bist, - Vi uppleva som bäst ett jätteexempel av störning i produktionsmekanismen.
Tank er ett litet bysamhalle, som för- härjats ' av ' en katastrof och som måste.
resas upp.igen ur gruset.
Nog vore det en besynnerlig ordning, om människor-.
r ?-a i det samhället skulle råka ut för - arbetslöshet.
Men den stora internatio- cella kapitalistiska produktionsordnin- geri ' bjuder ju.
just nu p % ett dylikt spektakel.
Arbete behövs som aldrig.
f örr, efter krigets harjningar.
Men produktionsapparaten brister sönder.
och e.n förut aldrig sedd arbetslöshet ut- breder sig över världen.
.
, ' ' (FQ~~ å s sid..
16.)
,
M O R G O.
N.
B R.
I.
S Vi n.ors första valdaa.
4 H jaimar Branting.
1 9 ' Det borde ha tillkommit partiets ordförande att, första gången Sver-.
ges kvinnor gå till politiskt val, har i de socialdemokratiska kvin- nornas egen tidning niirmare ut- veckla hur mycktt det nu galler och varför våra förutvarande val- man vänta och rakna p å en mass- framryckning av arbetets kvinnor för att stärka våra leder.
Andra förpliktelser ha kommit i.
viigen. '
Men då jag nu måste under förhållandenas tryck stanna vid några korta ord, s å, vill jag dock ha sagt två ting.
Den del av valrörelsen, som re- dan förlupit, visar klart att våra fattiga folkklasser hotas av en herhängande fara.
Till nästa rikc- storbönder sade i å r nej, ty de hade visserligen fått de oskäliga spannmålstullar, som i denna stund höja mjölet med 11 öre på vart kilo, men de tullar de begärde på smör och fläsk och sådant, de kröpo i skrinet.
Men nästa år göres affären upp: industrins ägare få högre tullar på allt sitt, de större jordägarna få vad de i fjol icke firigo, hojning alltså av alla priser över hela linjen!
Det fattiga fol- ket får innu svårare att få de minskade lönerna att ricka, export- industrin, som sysselsätter våra flesta arbetare, får ökade svårig- heter, arbetslösheten ' blir icke min- dre, men tullagstiftningen blir sådan att den lilla del av nationen, som äger det mesta i- landet, får rik- ligare vinster och slipper att bära sin skäliga andel av en bekym- mersam tids bördor.
Vilja kvinnorna, som stå för hushållningen i hemmen, bidraga till detta, vilket kommer säkert som amen i kyrkan ifall icke ar- betarpartiet går kraftigt förstärkt ur valen?
Då behöva de bara sitta hemma valdagen eller rösta på någon högerman med hal tunga eller på en krass bondeförbundare eller på en osäker liberal - stör- sta delen av det liberala partiet med ledaren i spetsen hjälpte till med mjöltullen!
Blir den nya t dag förberedes vad man i Tysk- riksdagen icke väsentligt battre ur land kallar en " kohandel " mellan de besittande klassernas olika hu- vudgrupper.
En del av industri- högern.
vill ha tullar för sina till- verkningar .över hela linjen - det ar osant nar det pastås att man bara vill ha skydd mot den lyska konkurrensen.
På särskilda åtgar- der mot Översvämning från.
ett land, vars panningvarde gått ned till tiondelen mot förut, kan aven en frihandlare reflektera, men det föreslogs - inte.
Godsägare och arbetarsynpunkt, så ar saken redan klar.
Blir den ännu same an nu, göra höger och bondeförbundarna nya vinster, så f2 vi inte blott en högerregering, utan då får denna makt att taga (gen en god del av de vinster vårt arbetande folk gjort medan demokratins och socialis- piens stormvag gick över världen.
Det andra jag ville ha sagt .är en enkel upplysning.
I våra grann- lander Danmark och.
Norge har man icke intryck av att kvinnor- nas politiska rösträtt nämnvärt Förskjutit ställningen mellan parti- erna.
De ha på det hela föijt sina män och sin klass, på samma gång de inom varje politisk grupp fört fram sina särskilda, förut allt för mycket undanskjutna synpunk- ter och verkat för mera moderlig- het i samhället.
.
I Tyskland däremot visar det sig, i det radikala Berlin lika.
väl som på katolsk landsbygd i Bajern, att kvinnorna till omkring 60 pro- cent rösta med högerpartierna.
Den ännu icke övervunna milita- ristiska och hämndfnysande reak- tion, som ar Tysklands och Eu- ropas stora fara för ögonblicket, har således fått Övervägande stöd från de tyska kvinnorna, som den tyska högern, liksom den svenska, förut höll utestängda från sam- hällslivet~ och ville hänvisa till kö- ket och barnkammaren som enda för en kvinna passande verksam- hetsfält.
Nu ar frågan: skola de svenska kvinnorna följa de tyska i spåren, stödja till sin egen skada främst de.
partier, som alltid sett ned på dem som odugliga i det stora hemmets, i sarnhallets varv?
Eller skola de icke hallre göra som sina nordiska systrar, gå till det parti där de naturligt höra hemma, söka förbättra sitt parti - det be- hövs för alla!
- och således, om de höra till aráefets kvinnor i or- dets vanligaste mening, eller om de i medelklasstallning förstå att hela samhällets valfird dock ytterst hänger p i att arbetet bättre kom- mer till sin ratt, ge sin röst för arbetarepartiet?
Kvinnorna skola välja sjalya.
Mycket av vårt folks närmaste framtid beror på hur de välja.
Stockholm, Interparlam.
konfe- rensen, 17 /, 21.
Hj.
B r an ting.
\ MORGONBRIS Ot.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
oeialism.
.
.
osh rsliqion, Av N e l l y T h u r i n g.
Det ar val inget argument emot socialismen, som dess motståndare f li- tigare använda sig utav för att skram- ma kvinnorna med, an just religions- problemet.
Om den rysliga socialismen komme till makten sktille den avkristna folket, avskaffa kyrkan, ta bort reli- gionsundervisningen i skolorna etc. Och det ar just nu särdeles tacksamt att spela på dessa strängar) ty det galler att fånga, kvinnornas roster vid valet.
Som vi kvinnor i allmänhet inte äro likgiltiga för religionsspörsmålet - vi äro mera kanslomanniskor an mannen och reagera lättare härför - så förstår jag så val, hur man med detta försåt- liga framhållande av socialisn~en som en fiende till religion, kan få en hel del av våra tanklösa kvinnor över på deras sida fast de inte i övrigt dela deras åsikter.
Vi ha förut i annat samman- hang i Morgonbris ' spalter framhållit socialismens stallning till religionen, men det ar kanske inte ur vägen att a n en gång orda om detta viktiga spörs- mål.
Först bör då fastslås: att socia- lismen visst inte är fiende till vare sig kristendomen eller någon annan reli- gion; den bara inte sysslar med detta problem, utan vill att det skall vara en privatangelägenhet för var och en man- niska att ordna upp efter eget gottfin- nande.
Det man stöder sig på i nämnda han- seende ar det socialdemokratiska arbe- tarepartiets program, vari finnes intagit " statskyrkan avskaffas ".
Men ar statskyrkan och religionen synonyma begrepp?
Vilja de man- niskor, som inte tillhöra statskyrkan, eller ogilla densamma, kallas för irrelt- giösa?
Och äro alla, som tillhöra den- samma,,religiösa?
Och ar det inte fullt i analogi med hela socialismens uppgift, som ar att hjälpa oss att ordna upp våra yttre, fysiska livsförhållanden på ett nytt och förståndigare satt, att Iam- na individerna frihet i uppordnandet av sina andliga angelägenheter?
Efter- som vi människor till vårt inre väsen tycks vara mycket olika varandra, bör nog var och en få soka sig fram till den form av religion, som bast överens- stämmer med vars och ens inre natur.
Det ar mycket möjligt, att det tvång, som utövas i en dogmtrogen, ortodox religionsform, stöter bort i stallet för drager människorna till sig.
Socialismen ar ju också en internatio- nell rörelse, som förr eller senare kom- mer att genomföras i alla nationers liv, oavsett om dessa äro kristna, muham- medaner, buddhister, hinduister eller titan bestämd form.
.
Det ar just häri det stora i socialis- men ligger, att den inte ar begränsad av olika åsikter på detta oniråde.
.
c-.
Och kunna vi inte alla, både reli- giösa utav olika sekter, materialister, idealister, ateister, teosofer, buddister etc. förenas i ett arbete, son1 syftar till att htadkomma ett nytt ekonomiskt samhallssystem, aven om vi divergera på alla.andra områden?
Är det inte in- tolerant i allra högsta grad, att upp- satta som villkor för ett samarbete från ena eller andra området, att vi aven nödvändigt skola ha lika åsikter i allt övrigt.
Ser det inte också ut som om stats- kyrkan hade haft sin tid, fyllt sin upp- gift?
Den tömmes ju ar från år och den tiden ar kanske inte långt avlägsen då den faller alldeles av sig själv, om vi vill det eller ej.
Med all respekt för de ansträngningar som göras för att åstadkomma en pånyttfödelse inom statskyrkan, tycks dock formen vara för hård, för ett insläppande av det andliga livet.
Det ar det andliga livet bakom dogmerna, formerna, boksta- verna, soin mänskligheten hungrar efter, en förståelse av religionen och inte bara ett åhörande av en del teorier och ord, och detta ar kanske orsaken varför folket hellre går till f ralsninga- armén med all dess svammel, buller och bång, till tungomålsmöten, frikyrkor etc. a n till statskyrkorna.
Det ar för lite liv, för lite naturlighet och omedel- barhet i våra kyrkogudstjänster och prästerna äro för lite verkligt religiösa för att längre kunna kvarhålla man- niskorna.
Hur många präster ar det också, Som äro verkligt besjälade av sitt kall, och hur många leva den religion de predika om söndagarna; kanske efter samma koncept år efter år?
Är inte de flesta prästers liv och gar- ningar ett likadant strävande efter jor- diska ägodelar, som de flesta andra människors?
Och hur många präster ar det som blivit präster av verklig håg och kallelse, av inre drift?
Ett fult ord- stäv säger: " att nar en student ar för dum för någon annan bana i livet, då blir han antingen präst eller officer ".
Det finns ett fåtal verkliga präster, men hur uppburna och omtyckta av folk äro ej dessa.
Men de leva som människor bland sina medmanniskor, de gå ut un- dervisande, lärande och som de goda exemplens föregångare, de låta tala med sig om allehanda ting och de be- möda sig om att satta sig in i sina med- människors tankar, känslor och behov.
De äro inte isolerade företeelser, som bara om söndagarna beskådas som grant utstyrda dockor, de dar sjunga och tala nar de bli uppdragna därtill.
Deras livs diktan och traktan är inte att bara samla i de jordiska ladorna, utan de tanka mera på de högre, de verkliga värdena, de, som skolabli be-, stindande för det liv som kommer efter.
Det ar alldeles riktigt att socialismen som sådan ar materialistisk, men därför behöver val inte socialisterna vara ma- terialister.
Vi kunna med lagar och för- ordningar ordna upp de fysiska förhål- landena ty dar ha vi en materia att ta på, att lagga till ' ratta, men den and- liga världen ar immateriell, otangerbar och följaktligen höjd över vårt ingri- pande.
För min personliga del tyder jag flykten ifrån statskyrkan som ett bevis på, att det ar ett verkligt inre behov som driver människorna att söka och söka tills de finna vad som för var och en är det ratta.
Och förrän man fri- gjort sig från alla former, allt sken och naiv dogmtro, förr ar man inte redo att ta emot det högre, andliga livet, förr sö- ker man inte att trznga till religionens sanna vasen, dess kärna och djupaste innebörd.
I samma riktning tyder jag tenden- serna att i skolorna borttaga katekesen och ge lärarna större frihet i religions- undervisningen.
Innerligt må vi hop- pas att detta ar bara första steget emot en konfessionslös - d. v. s., inte un- dervisning i endast en form av religion, utan en allmän översikt över alla olika dylika religionsundervisningar samt en verklig moral och sedelära, som barnen kunna ha nytta av i det dagliga livet och som de begripa.
Är det inte som om människorna äntligen började förstå kristendomens sanna innebörd och att denna .innebörd skall levas, förverkligas och inte bara predikas om.
Det har kanske behövts 2,000 år för oss att genom alla bilder, tecken och myter få tag på andemenin- gen, det soin Kristus ville ge oss i den- na form av religion.
A och o i kristen- domen ar kärleken; kärleken till de högre makterna och kärleken man- niskorna inbördes och till allt levande i universum.
Hur mycket av denna allt- omfattande karlekslara har blivit för- verkligad i våra egoistiska samhalls- förhållanden, i vårt dagliga liv?
Har inte allas vårt liv, aven deras som kalla sig kristna, som mästarens budbärare och tjanare, varit en enda kamp för att få så mycket som möjligt av denna varl- dens goda och därvid glömmande bort vårt gemensamma broderskap?
Hur ha inte de, som på ena eller andra sat- tet lyckats roffa åt sig så mycket som möjligt, mycket val funnit sig i att leva i lyx och överflöd bredvid den största fattigdom, brist och nöd?
Och ändå vilja de låta påskina att de äro kristna!
Nej, det ar högst p.å tiden, att socia- lismeii, som för mig ingenting annat ar (Ports.
8 sid.
15.)
synpunkter.
e vården åt b Ett giv akt till arbetareklassens mödrar.
Av.
A.
F r.
- I: aliledning - av frågan om lcommuiiala komst fördes till.
fattiggården) och sam- raii för bariisängsfeber, cm slrö ' cseln förlossningshein, som på våren 1915 ina aninarkning gjordes också från ett blir bristfiillig.
År 1.916 motioiierade friherre Palix- korn upp till dislmssioii, gjorde dåva- p m andra 11511.
En tröstlös plats vid rande soc.-dem.
lev: s centralstyrelse en ett.
sådant tillf alle.
Från de flesta plat- stierna i rilcsda.gen om icrlossn~~igsl~ern.
l.
: t har medici- undersökning Sverge runt om behovet ser var svaret oin Jehovet av förloss- P &amp; förord av k ~ ~ i i g maj av dessa kommunala hem.
Svaren blevo ningshem jakande, cch detta av skilda nalst.yre1sen med tillkallade saklcuniiiga gjort en utredning i frågan och funnit ganska intressanta och avspegla på ett orsaker.
%a11 kan ju lätt.
föreställa sig, hura- vården av barnaföderskor pä mhigc, synnerligen klart s5tt förhållandena ute i Sverges bygder bland den egen- dan skötseln skall bli i ett hem, som i platser i landet vara synnerligen rniiil- domslösa befoll&lt;ningen.
Endast i ett bästa fall består av två ruin och kök, mal.
Meil på g ~ i u i d av de tryckta ti- par undantagsfall, dar f örhållandena dar intet överflöd p % linne finnes, ocli derna 111. m. liar koinmittéii ej iiniiii vor0 sadana, att befolkningen ansåg sig d i r banlen vistas kanske he1.a &amp; agen i fran~konimit med något förslag.
I nara saniband.
med denna fråga st %?
ha battre nytta av andra anordningar, det rum diir moderii ligger.
Dar kan bl evo svaren lie j till f örlossningsliein, väl lmappast bli tal om lugn och ro.för den, som under senaste rilrsdageii mo- som exeinpelvis uppe ' från Dalarne i en patieiite:n, ej heller om hygien.
Kom.nier tionerats och debatterats, iiamligeii I utbildiiiiigst.id.
kommun, dar man hellre ville ha liem- så därtill .att skötseln blir den mest pri- barnmorslrornas sköterskor, d8 mödrarna i allmai~liet mitiva och a t t kvinnan nödgas stiga k.uiigl.
maj: ts proposition föreslogs ut- ville vårdas i sina hem.
Men behovet upp lcanske redan tredje eller femte bildningstiden till två år, meii i de i av hemsköterskor %r synnerligen stort, d.agen, får inan ju inte undra på att båda kaliirarna viickta iiiotioiieri~a till då barnmorskan efter förlossning besö- följden bl.ir klenhet, i en del fall under- ett ocli ett halvt år.
ker patienten en, högst två gången och livslidiande, som exempelvis livmoder- Som bekant har utbildningstiden hit- i de fall dä viigeii ' ar l %ng ingen gång.
fall o. d., varav många kvinnor f % lida tills varit ett ar.
.Barninaorskef örbuiidet Fran en a.iiiiaii plats, dar heller intet hela sitt återstående liv och som iiiver- har i tjugo års tid arbetat p &amp; att f &amp; f ölossningshein beh.övdes, besöktes pa- kar mwiligt på såväl humör soni narbets- liingre ~~tbildningstid.
Och skulle vi, tienten en gång efter förlossning, och kraft, då bör inan val inte undra p %, icke salckiiiiiiiga kvinnor, soin doclr £8,?
' barniiorskan a r, aldrig överhopad av onz man önskar få ett bättre sakernas Lämna våra liv i ' barnniorslcaiis haader, €å uttala oss om sa.ken, äro vi m g över- arbete ".
Men det förstår nian ju så f örhållaiide till stånd.
innerligen val, då hon endast biträder I ett förlossningsliem kan åtminstone ens om att " endast det basta a r gott vid f örlossiiingen och sedan e j besöker beredas god vArd ocli hygien, förutom nog " vid ett s %daiit tillfälle.
Vad då patienten nier an en.
gång.
Är då kom- att lwinnan dar får lugn, ro och vila, samkilt beträffar urvalet .av elever till munen liten, som den i detta fall tyckes ch dar inga välvilliga grannfruar 1as1i- ba~nmorskelcurs, bör så stor hänuyi vara, tycker man ovillkorligeii att nas tillfälle att med heriiska historier som möjligt tagas till lämpligheten f3r barnmorskan, som ej a r " överhopad av ni olyckliga förlossningar o. s. v. kallet, ty ingentiag a.r så beklanimande joni, att vid ett tillfälle soni detta, f5 el?
arbete ", kunde sköta litet flera gånger.
skaka upp fantasieii.
Fr&amp;n en stad uppe i Norrland gjordes För kommunala förlossning.shem ytt- ~laniplig person.
Finns det något svårare an att he- den anmärkningen, att en hel del rade sig också iiagra läkare soin till- (Forts. % sid.
16.)
mödrar, ocli helst d å ogifta, vid sin ned- frågats, och som f ramliöllo särskilt f a-
.
Ett par reseminnen friin.
Italien.
: Av A l m a ~ u n d ~ u ' i s t.
II.
En gondolfard i Venedig.
t..
.
.
han, var ungrare och själv icke tillrack ligt hemma i språket för att s k i ~ j a pi 1-itläimingar och italienare tog iniil iipli blåsthet ett ömkligt slut, eftersom jak jii icke heller hört att ha11 talade mei Ilrytning.
Han ' bad aem !e !lert:id att f i tala tyska och under färden ned övei kanalen berättade han mig pli min: frågor litet om sitt liv.
Då kriget brö- ut var han 18 %r och nyss ' student Han var av en valbergad familj, fadefr En het morgon i början av juni reste jag med ett hett och överfullt tåg fr511 Milano till Venedig.
Trött och varm steg jag vid fra~nkomsten ut u1 tåget och ropade naxn.net på ett hotell som jag fatt mig rekommenderat.
En iing man med hotellets iiaxnn å sin mössa skyndade fram och tog &amp; tt bagage.
Han var kort och satt till växten, hade blont h5r, stora b l å g ~ å utstående ögon och breda.
kindkotor, alltså intet italienskt utseende.
Di3 jag kom u t fr5n stationshuset slog mig genast det ovanliga förliallaiid.et att där varken fanns bilar eller ' hästar.
J a g befann mig ju också i Venedig, staden som vilar p % vattnet likt en svan, staden utan buller av spårvagnar eller andra åkdon, staden som genom- drages av en oandlig massa kanaler, villra utgöra de egentliga färdvägarna, och vars gator äro smala och krokiga och endast nyttjas av fotgängare som gå små sträckor.
Järnvägsstationen ligger vid ena anden av en stor kanal, Canale grande, som utgör den f örnamsta f arleden ge- nom staden.
En liten ångbåt l %g vid bryggan och representerade tidevar- vets brådska, dar bredvid fanns en h d flottilj .av gondoler, långa, sm6ckrs, svartmålade och utsirade sni % f arkoster Venezia-Rio Santa Marina.
styrda av en man som star i aktern och manövrerar med en åra och.
för- var ämbetsman, och han skulle börjz sedda med ett par bekväma vanligen studera mkdicin.
Han utkallades emel.
sa8mmet.sldädda stolar oeli ett soltält.
lertid, deltog i en mangd drabbningar, Hotellportieren frågade om jag ville blev s8racl.
&amp; h låg på sjukhus fyrs ta baten eller en gondol och jag tveka- gånger och kom slutligen 1 rysk f ången.
de naturligtvis ej ett ögonblick att skap.
Efter oerhörda lidanden i Si- välja det senare.
Det va.r en obe- birien hade Ilan utväxlats &amp; h l&amp;rnmit sluidig lisa att efter den heta jarn- hem.
Hans hemtrakt hade under kri- vagsfärden f5 luta sig tillbaka i den get blivit svårt hiirjad av serberna och belrväma goondolstolen och sakta glida hörde nu till Jugoslavien och bebodde fram över Canale gralldes böljor mel- av serber.
I denna omgivning stod lan de gamh vackra palatsen, som speg- hail.
ej ut att leva, kans hem var för- la ' sig i vattnet, många hist.orïsBt rykt- stört, hans fami1.j utblottad, att åtei- bara och de flesta alster av en utsökt taga studierna var ota,irk ' bart.
Han ha.de lyckats r y m a till Italien, dar byggnadskonst.
han tack vare goda förbindelser fått J a g utbytte n %gra ord med hotell- portieril och han frågade mig cm j a g plats som portier p % ett litet anspriiks- var italienska .. Full av förvållad fitolt- löst hotell.
.het över att befinnas tala språket stim Vid min fråga hur han tänkte sig el1 inföding svarade jag nej, mer1 11 %~ framtiden, var han nara att brista i den rmge mannen upplyste mig om att grat.
" Jag försäkrar er, nådig fru " ' ...
.
.
.
.
-.
--.
.
.
(det i Österrike-Ungern vanliga till- talsordet), sade 1za.n) '.
' mina nerver ha genom allt vad jag fått utstå .blivit s &amp; i grunden förstörda att jag k t e kan tänka mig en framtid.
Har i Italien blir jag väl behandlad, ingen låter mig kanna att jag tillhör eii nation som nyligen raknats som fientlig, men jag pltigas av att ha människor om- kring mig.
Och när jag tänker pii serberna, dessa odjur, dessa djiiv1a.r) hur grymt de ha fari.t fram i mitt land och huru hiinsylislöst de f ortfarande behandla oss, då tycker jag mig ej kunna leva.
J a g skulle helst vilja resa till Söderhavsöarna eller något annat .j ställe, där intet av vår s.
.k.
£innes. "
I-Ian berättade livligt och må- lande om en mangd ohyggligheter, som hail varit vittne till oih om klinga a.v kriget skapade eliindiga förhtdlanden.
I Oiip$hörligt avbröt han sig och fråga- le: " men, nå.dig fru, a r detta rätt, kan sådant få ske?
J a g kunde ju icke svara annat a n att iiet var förfärligt och tillade anspråks- ' Löst at.t enda utvägen till någon ändring ' vore vii1 att: mannislrorna lärde sig att samarbeta i stallet för att bekämpa varandra.
).
' Samarbeta ", utbrast han., " nej, det slcall jag sa.ga Er, kriget har gjort människorna ovilliga till allt a.r- bete och i synnerhet till karnarbete.
Man kan inte.
J a g känner det själv, jag kan inte arbeta med glädje soin: förr, min nervkraft ar slut.
Och jag försäkrar E r att det finns massor av nannislcor, som före kriget voro heder- iga, flitiga, dugliga, men som nu gå omkring som parasiter eller som svind- lare och bedragare.
De kunna ej, de vilja ej arbeta, de ha förlorat all m- ~tändighetskiinsla.
Nej, ingen, ingzii som ej varit med vet hur förstörd man kan bli. "
Vi talade vidare och .ham betonade gång på g h g det menings- [ösa i detta krig mellan manniskor som icke hade känt något hat mot varand-.
ra.
Särskilt försäkrade han att han !rots alla lidanden i den ryska fiinqeii- sirapen icke hatade ryssarna.
De korr.
.
regel godmodiga.
miinniskor, soa: jaha hade det svårt.
J a g frågade ho- lom till slut: " Om det nu bl.eve ett nytt, rrig, d %] .at Ni ' val ej förmå Er att g8 iled 4 ' ' ' Nej ', svarade han, " under nga f örhållanden. "
" E j ens niot: erberna? "
Han såg tyst på mig och.
ivarade l %ngsamt, betonande varje ord:.
' Det - nådig ' fru - det - säger .- ag - dock - icke. "
.
civil isa tio ii ' ^ u ". '
'
ien slwlle val ingen förnuftig hwmor bösta för.
Daremot ~ l c i i e alla, som fått lida av le senaste hens bostadsnöd, försöka att lidraga till en lösning av bostadsfr&amp;-: an, som.
förde oss upp åtn~instone till - 914 års stan&amp;ard och helst en bit ~ögre.
Att tala om hem, dar snart sagt mrje bit av bostaden upptages av sail @; -) latser, och dar gränsen, mellan famil- erna inte ar mycket .mer än den från iorna - fattiggårdar belcaiita lcritstrec- e ä e n o.
Så siinda., SH aiidá- iiålseiiliga och s$ vackra hem som inöj- igt är en av v %ra önskningar.
En aiiiiaii, som inånga ICT 7inmï ' av en litter eifarei1he.t lart att satta framf tir illt annat, ar en effektiv iiykterhets- - agstiftning.
Och fastän vi val har ha tt vänta en folkomröstning, lronimer wgörandet i sista hand att vila hos 5ksdagei1, och valen alltså att f å sin letydelse från denna synpunkt.
Ett viktigt avgörande, som hos oss .iksom överallt i världen snart måste; agas, ar frågan om rustningarna.
Som ie goda internationalister och fredsvan- ler ' kvinnorna ständigt visat sig vara, lunna de inte, och i all syiinerhet inte le socialdemokratiska lrvinnorna, u11- landraga sig att fylla sin medborgar- ?likt harvidlag och med hela sitt infly-; ande stödja en fredlig utveckling.
Pideii för böner och petitioner ar förbi, nen damed vilar också ansvaret för rad som sker i vart politiska liv på ett nelt annat satt iiii förut på kvinnorna.
Dia nu Jerilros inurar fallit, visserli- last den gärd av ' rattvisa, man bestod.
gen inte under lrlang och jiibel utan kvinnorna genom a t undanrödja de ' efter långvarig.
.belägring och under pndlagshinder, soin stiingde vägen knot och klagan, m.en ändå till sist fallit för dem till de högre statstjänsterna.
: och liimnat viigen till den politiska sk %- För ögoi~bliclcet ar betydelsen av denna debanan öppen för alla, och Sverges reform lcaiiske inte så stor, men för kvinnor bereda sig ' att satta alla varlds- framtiden blir .den så mycket större .. e saga, liga bestyr åsido och endräktigt och Ville nian vara elak, k ~ d man inangrant tåga fram och l m n a sin röst i~tt denna plötsliga a,lskvardliet att p &amp; at dem, som nagrn år framat slrola av- vid gavel öppna denna lav lagar och: göra landets öden, biinder det kanske paragrafer val ' bomrnade dörr för kvin- c11 och annan, att hon ' ett ögonblick norna, först då de själva hade möjlighe- stannar och tanker efter, vad hon egent- ter att göra det, verlrar en smula om-.
ligen vill ha gjort.
Besvärligheterna vandelse på dödsbiidden.
Men låt oss, och de hinder vägen varit s % full av i stallet ' vara snälla och förmoda, att ha.
ofta skymt bort målet.
En del av denna .ridderlighet också efter valen det kvinnorna friin ' början.
gingo ut att skall räcka till, att i samma fönluftiga sölca ha d e redan fått, men det mesta och rättvisa ' a12da i~tfarrria den lag, som står kvar som ouppfyllda onskningar behövs för att närmare reglera lrvin-, och nya lromma ständigt till.
Vilka de nornas tillträde till dessa statstjänster.
vi att få, fritt tavla, bli och värderingen ay de olika kraven Om så ~ k e r lromma beror ju till en del på vars och ens po- med mannen om dessa tjiinster fr @ litiska.
tro och känsla, men i många 3tatsradsambetet till vaktmas$aresyss-.
frågor komma kvinnor från olika läger loma, i. stallet for att som nu endast i helt visst länge an att stå sida vid sida.
stadfruns eller skrivfrökens mera an- Det kan kanske tyckas olanipligt att språkslösa skepnad få trads in i am- tala liarom i valtider, då maii helst bör betsrummens allra heligaste.
Kommer framlzålla allt ont hos de politislca mot- man att följa den 1919 tillsatta kom- ståndari1.a och se.
idel gott hos sina tros- mitténs utlatande, komma statstjänster- fränder; &amp; &amp; om ' den försonligare ton, na i regel att stå öppna för kvinnor, kvinnorna väntas slrola föra nned sig och undantagsbestämmelserna att galla in i politiken; och som de ofta själva ut- huvudsakligen sådana anställningar, lova, skall få det minsta av verklighet dar kvinnans fysiska underliigsenhet (Forts. fr. sid.
5.)
över sig, borde man jw kunna skymta gör henne mindre önskvärd; polistjänst- hang påpeka, att det finnes ett icke cii den också f6re valen.
Vi behöva inte göring, vissa bevakningssysslor etc.
Så litet antal människor) som hava en viss gå längre an till de sista ärens riks- vida man inte, som lromrnittéa i vissa religion, men densamma är varken kyr- dagsbeslut för att finna reformer, som f a.11 f öreslår, Överlämnar åt Utvecklin- kans.
eller f ritankareförsamlingarnas?
eftersträvats av kvinnor från alla par- gen att sörja för ett naturligt urval.
ja, icke ens helt kristen.
Dessa kunna tier, och vars vidare utformande dessa Vara f örsta kvinnovalda representan- lika litet som de religionslösa ' underka- helt visst lromm-a att enigt stödj~a.
Äk- ter få har tillfälle att stödjoa ett, verk- sta sig en enligt deras uppfattning orik- tenskapslagen var en sådan och ' natur- ligt kvinnokrav.
tig undervisning i ett för dem själva ligtvis rösträttsreformerna och nu se- Ett annat, som denna lagstiftning gör heligt ämne och meddelad av personer, särdeles aktuellt,, gr kravet p % ökade som de icke kunna tillmäta varken nö- utbildningsmöjligheter för kvinnor, an- iig personlig erfarenhet eller tillräckligt E j ens den personliga upplevelsen av tingen denna fråga kommer att lösas utvecklad uppfattning för att vara korn- krigets meningslösa grymhet hade s&amp;- för sig eller i samband med b.ottenskole- petenta att undervisa i religion.
lunda kunnat hos denne unge man reformen, som val åtminstone för alla Och till sist, för barnen själva och skapa en levznde övertygelse.
om vål- inödrar borde kännas som en apeciell deras karaktärsdaning är säkraste va- d e t.
~ oförmåga att skapa rättvisa för- kvinnouppgift.
Att skaffa ' ökade möj- gen icke att visa dem schablonvagar, ligheter f ö r barnens utbildning, bereda utan att lära dem förstå.
att människor- liållanden.
dem ett rikare liv och samliallet den na måste tanka själva.
Vidare att ' icke Venedigs trolska skönhet liksom f ör.
ökade rikedom, som begåvqingarna locka dem till direkt eller indirekt lögn duiiklades av de hemska skuggor över innebära, har ju alltid varit ett demo- genom .att bibehålla examenstvång i en m~nsldighetens vag ' som samtalet ma- kratiskt krav.
viss religion och trosbekännelse.
Det Om vi sedan slrulle tanka p &amp; några ar för barnens skull och för framtidens nat fram.
och jag.
frågade mig som pnnkter på särskilt de sociddemokra- vi behöva religionsfrihet.
s % m %iiga gånger förr - och aven se- tiska lrvinnoriias önskelista, finns det Huru ar det med vår riksdag och re- nare - hur finedstankens och samarbe- en, som mycket kännbart berör hus, ligionsfriheten?
Kunna vi vanta oss en tets små svaga plantor skola kunna f &amp; mödrama och som alltid är lika ny, tull.
ny ärofullare aera för den?
Man har tillräcklig växtkraft i denna sönderslit- fragan.
Den kaffetull, som hotade at1 på sistone börjat orda mycket om för- na varld.
, Är det förmätet att hoppas höja kaffepriset bortåt.
en krona pr kg.
djupning och andlighet.
Kan fördjup- att kviiiiiorna åtminstone i någon liten hade för många husmödrar betyt.t et1 ning och andlighet tänkas utan sanning min skola kunna medverka härtill, nar verlrli gt. b elcpmer; och spannm %lstul- och frihet?
Vi måste få in i riksdagen även rnan- len; som vi genast sågo- i en tioörings de nu i så många länder fatt full med- prisökning - på vart kilo, mjöl, kom intc niskor, som vilja s1.å ett verkligt slag i borgarriitt?
lämpligt i arbetslöshetstiden.
Tullsat- rattens och sanningens namn för reli- Anna Lindhagen.
ser p % frukt och andra nyttiga födgam- gionsfrihet. '
,, ' ' ' '
Agitation.
(E ' r %n tyskan.)
Under sekler satt vårt släkte som ett lass i lögnens dy.
Mörker hela himlen täckte och på land, i stad och by täljdes ständigt samma saga som en tråd, som spinnes ut: Låt oss lida och fördraga, himlen blir vår lön till slut.
- Och man lyddes till de orden, ty de gåvo tröst och hopp om att, när en gång på jorden slutat var ens levnadslopp, allt till ratta skulle ställas av den makt, som allting vet, lönas, sonas, vedergällas genom kval och salighet.
S å i träldom livet öddes tills man under oket dog.
- Varje fattigbarn, som föddes makten hårt i fjättrar slog, och ' de rika av sin lycka '.
njöto, levde lugnt och kallt, ty de skapats att förtrycka dessa.
trälar - det var allt.
Då kom tvivlet, upprorsanden in i tusen trälars barm.
och en storm for fram kring landen fylld av .heligt hat och harm och man gick till kampmot prästen, som förnekat rättens krav.
Kyrkor blevo lögnens nästen - och man kände sig som - slav.
.
Frihet, rätt- och mänskovärde krävde man för tralars ätt.
Ej man mindre, mer begärde.
.
a n sin.
fulla, hela ratt.
.
i det liv vi här i världen, leva några korta år tills den sista, långa färden, .skymd av mörker, förestår.
e Rätt och lycka har i livet .ar ' var stolta strids symbol.
.Allt vi .fordra blir oss givet: när vi hinna.
detta mål.
Vilka hjärtan.
äro k-alla,.
.vem går ej i strid-ens led, när vi kräva: Ratt å t.
alla, frihet, broderskap och fred?
Gustav.
-- Astk.
Mödrars och barns ratt.
Nigra synpunkter - i anke- och barnpensioneringsfrågm av A n n a S t e r l r y.
Vid de stundande riksdagsvalen komma kvinnorna att för första gången som mannens politiska jämlikar få tillfälle att använda sin rösträtt.
Det skall då visa sig om de förhoppningar, som under röstrattskampens dagar knutits till kvinnornas politiska frigörelse, komma att infrias i så måtto, att kvin- norna ' visa sig förstå sina egna intressen och kanna sitt ansvar inför sin egen klass.
Vad som dock i synnerhet bör påkalla kvinnornas varmaste intresse ar sådana reformer, som avse statens skydd för h i n n o r och barn, och då särskilt f ör f attiga ankor med of örsorjda barn.
Den lagstiftning,,som redan finnes angående skydd och h j a p för utoiq ' iikt ' enskapet födda barn och deras mödrar, har redan i sin nuvarande form varit av stort varde på sitt område, men mycket återsth annu härvidlag.
Men dylika reformer kosta pengar.
Våra motståndare, h ~ g e r n och med dem lik- tänkande, anse emellertid att landets tillgångar liellre böra användas för mili- tära eller andra för deras intressen nyttiga ändamål än till skydd för över- giMa kvinnor och barn.
Det finns dock en kategori bland arbetareklassens lwinnor, vars livsöde ofta är det sorgligaste, som tänkas kan, och det ar de fattiga ankornas med oförsörjda barn.
Vem av oss kvinnor känner icke deras svårigheter.
Vi ha dem omkring.
oss bland grannar, släktingar och vänner.
Många av oss ha själva växt upp i ett dylikt hem.
Kan det överhuvud tankas något bekymmersammare an en moders i en sådan situation.
Nu kan ju sagas, att över liv ' och död rår ingen, det öde att bli ensam med en skara barn drabbar kvinnor ur alla samhälls- klasser och icke bara de fattiga.
Sant nog, men det ar dock stor skillnad såtillvida, latt arbetarna under shverksamhet i långt hö.gre grad riskera sina liv an man ur ' andra samhällsklasser.
Olycksfall under arbetet, vistelsen ute i ur och skur, hälsofarliga a.rbetslokaler, usla bostäder, tuberkulosen m. m., alla dessa orsaker bidraga till att förkorta arbetarnas liv, till förfång för hem och barn.
Och sedan, ja, sedan har ankan ingetning annat att göra an taga itu med familjeförsörjningen, skaffa sig arbete, antingen uselt betalt hem- arbete, söka sig in vid en fabrik, eller annat.
Och hemmet och barnen?
Ja, dygnet har visserligen 24 timmar, men att efter arbetstidens slut se efter barnen och utföra hemmets alla andra sysslor, ja, huru många orka med det i langden?
En kvinna, - hon må ha aldrig, så god vilja, aldrig så stor arbetsf örrnåga, den räcker naturligtvis ändå icke till för att fylla en uppgift för två, att vaza både familjeförsörjare, husmor och samtidigt fylla den uppgiften, som slculle vara hennes viktigaste, nämligen att uppfostra barnen.
A t t det and &amp; går till en tid beror på Irvinnornas enorma förmåga att anpassa sig efter förhållan- dena, att kunna uppoffra sig själva för barnen.
Dock, den uppfostran, som under dylika omständigheter åstadkommes, består i allmänhet i att dessa så snart ske Iran få rycka iii på arbetsmarknaden för att förtjäna en slant till hemmet.
Det finns ju visserligen fattigvården att tillgå, men den utvägen till.griper ingen gkma utan i högsta nöd.
Nu ar det ju icke alla ankor, som vid mannens frånfälle befinna sig i eko- nomiska tr&amp;ngmål.
Änkorna efter män anställda i statens och delvis kommu- nala verk äro f.orsakrade genom pension, som bekostas dels av staten och dels
MORGONBRIS ' l 5 av försäkringsavgifter, som erläggas under anställningstiden.
Det finns ju inom arbetareklassen män, som varit nog förtänksamma att genom en livför- säkring bringa sin hustru atminstone en liten tillfällig hjalp vid dödsfa.11~.
Valen ' sta för dörren och huru skola inträffande.
Men den racker i allmänhet inte långt, och snart står nöden för le sluta?
Det ar den stiiende frågan, dörren.
var man kommer.
De indifferenta Har ar det som det statliga ingripandet måste ske genom att pension till- känna sig som i ett kaos och I %ta frå- delas ankan och hennes barn.
gorna hagla över en, då man ger sig En effektiv a n lr e- o c h b a r n p e n s i o n e r i 11 g måste.
bliva Lill tals med dem.
kvinnliga repre- en av de första frågor, som särskilt de socialdei~~okratislra ' Ett ar dock ganska visst.
Den nöd, sentanterna måste arbeta för i riksdagen.
som uppståkt genom arbetslösheten, har Från socialdemol~ratiskt håll har redan genom riksdagsman A.
Olsson i rushat upp många slöa kvinnor och Morastrand väckts motion om statspension för medellösa ankor med barn.
man p &amp; olika arbetsområden och inte Denna motion ligger f. n. under utredning.
minst inom lantbruksbef olkningen.
I Dlanmark har man, tack vare arbetarepartiets stora inflytande, redan Deras förnuft börjar atervanda inför sedan 1913 genomfört en lag, som stadgar pension för alla ankor, vars ekono- den nakna verkligheten, som visar sig miska stallning understiger ett visst belopp, en bestämd summa pr år och barn.
s &amp; bister, och mången undrar nog över Dessa belopps storlek ökades 1918 genom ett tillagg i lagen, och sedan har ytter- sitt medlemsskap i bondeförbundet.
ligare förslag från arbetarnas representa.nter i riksdagen framkommit för att Det var ju förvånansvärt, vad deras pa- ännu ytterligare hjälpa änkorna och deras barn.
Det ar klart, att denna roller vid förra höstens val vunno statens pension till ankorna.
.endast är hjälp till s jalvh jalp.
De medellösa gehör och anslutningen till dem blev ankorna få fra-mdeles genom eget arbete söka hålla hemmet samman, men de stor.
Vad som mest förvånar ar dock La genom statens ingripande kommit i en helt annan social stallning.
Änlran att torpare med endast 2 bor och som behöver icke mera i all ödmjukhet bedja fattigvården om hjälp, utan hon få köpa bröd och potatis 8 månader av har som fri medborgarinna erkand r a t t till statens ekonomiska hjalp, och året övergingo till bondeförbundet.
Vad detta giver henne naturligtvis ett stort moraliskt stöd.
Staten erkänner i saga nu dessa om storböndernas genom- henne en för samhället värdefull medborgare, vars uppgift att vårda och trumf ande av spannmålstullarna?
Det fostra det kommande sliilrtet är så betydelsefullt, att hon är värd allt det stöd ha de glädje och nytta av och förtjänst staten förmår latt åstadkomma.
Det inverkar naturligtvis aven välgörande p % på, då de skoka köpa sitt mjöl.
barnen, nar dessa under uppvsxtaren f % intrycket av att modern uppshattas Arbetslöshetens offer träffar man på som en medborgare inom samhället, den staten skyddar som den där har en överdlt.
Långt bort i bygderna träffar ansvrasfull uppgift att fylla.
man på skickliga arbetare, som måste Nu ar spörsmålet det, hur pass stor kraft arbetarepartiet skall få här i tigga sig till bröd.
Deras stallning ar riksdagen, om det skall f % in så många representanter, att de kunna bringa d i r ofta annu mer förtvivlad än i denna f ör arbetareklassens Irvinnor s i ytterst viktiga reform till en lyclrlig storstaden, ty lromgunerna bry sig inte lösning.
I motiveringen till motionen heter det att: ingen kortsynt sparsamhet om att lämna arbetslöshetsunderstöd får hindra strävandena till en lösning av denna uppgift.
De offer, som bringax eller ordna med nödhjälpsarbeteii.
för ett socialt nydaningsarbete av denna art, iiro besparingar för framtiden.
Småfolket i sadana församlingar äro Och vidare: Änkornas beh jartansviirda stallning behöver icke närmare oclrs % ohjälpligt slöa i att, besökta kom- skildras.
På egna axlar måste de ofta bära hela bördan av barnens och famil- munalstammorna.
Hur annorlunda hade jens försörjning, så, mycket tyngre som de nästan undantagslöst äro hiinvisade det ej kunnat vara, om intressena be- till det sämst betalda arbetet.
Om de trots den mest hjiiltemodiga kamp vaka.ts inom en sådan socken, dar en digna under denna börda, ar deras hårda lott att hänvisas till ett med njugg £abrik existerat, men måst till följd av hand utdelat förödmjukande fattigunderstöd.
De ryckas från sin egentliga arbetsbrist slås igen.
Så mycket hade uppgift, från hemmets vård och barnens uppfostran, och kastas helt ut i för- de val ändock kunnat fått i understöd, värvsarbetet.
På det nödtvungna f örsummandet av hemmet följer ej sällan att ej mannen mast gå ut och .tigga en dess fullständiga upplösning, och de barn som sålunda berövats hemmets härd brödkaka till hustru och barn, som man och moders vård, hamna alltför ofta i våra tv&amp;ngsuppfostringsanstaiter eller nu kan få bevittna.
- p &amp; vara fängelser, Denna fråga ar det doclr ' som vi kvin- Har ar silledes en fraga av så behjärtansvärd innebörd för arbetareklas- nor måste vara vakna för, s % a.tt deil sens kvinnor, och som intet annat parti vill på ett effektivt satt lösa den- blir ordnad.
Vi måste ha en arbetslös- samma an a r b e t a r e p a r t i e t, s % torde val ing,en kännande och klass- hetsf öi säkring.
medveten kvinna tveka i valet var hon slrall lagga sin röst.
- vi måste aven st &amp; för dörren.
.Alla kvinnor, komma ihåg, att det icke ar nog med.
att f å en reform genomförd, den måste som vilja varna sina hem £råil arbetq- aven genomföras så., att den fyller an&amp;amålet - och endast genom en stark löshetens hemska spöke och vilja rädda socialdemokratisk fraktion i riksdagen kommer denna fråga att lösas med sina man från det mest förödmjukande verkligt ekonomiskt varde för dem den lrommer att galla.
av allt, att be .sina medmänniskor om Kvinnor ur arbetareklassens leder, fram för en effektiv ä n k e- o c h bröd, glöm inte att på valdagen ge er barnpensionering!
röst till det parti, som alltid ' strävat Slut er till socialdem.okratin!
efter att skapa något skydd för arbe Rösta med arbetarepartiet!
tarna vid, of örv %llad arbetslöshet.
Ar.
Niigra ord för dagen!
I (Forts. fr. sid.
10.)
än förverkligad kristendom, inte dogm- eller skenkristendom, utan en levande- gjord broderskärlek, kommer till vår hjalp så vi i enlighet därmed kunna ordna upp.
våra yttre fysiska levnads- förhållanden och i enlighet med kristen- domens broderskapspr inciper, så vi slippa förbli skrymtare för alla tider.
Och för många ar socialismen nog även religion.
Ja, förvisso äro dessa, som förverkliga religionens anda tusen gånger mer religiösa a n de, som bara kalla sig kristna.
I NAR NI VALJER.
- VALJ DEN BASTA.
,
.
I kan g ö r a E d e r %ikI Iyc-kPig vinnare oc med y i m ' m m I.
~ ö lotter p till förestaende dragning i.
.
.
s o m anordnas ' till förmån för.
.
Bsrnikolo ' nien Karlsro p &amp; Blidö, Binikolonien på ~ n m s u och enligt överst&amp;tAållareSmbetets resolution.
Lottp~i6 Kr.
- (stampelf~i).
På Eder.
.
ty densamma p &amp; skyndas om Ni rekvirerar lotter till försäljning mot provision.
Ni erhAller d &amp; 10 lotter för 18 kr.
och lista gratis samt portofritt.
Obs.!
Priset.
Relromnienders lotteriet och obs.
dess utmiirkta vinster.
Se utdrap av vinstplanen hiir nedan och p &amp; lottsedelns baksida.
DA en till nio lotter exped.
uttages samtidigt pr postförskott avgift föFlisti och~porto.
-.
Utdrag ur vinstplanen för Småbarns l i ' att Ni vid köp a v lotter medverkar till beredande av landsvist&amp;lse för s m å barn från fattiga hem.
ilstteriet.
1.
Vinterbonad villa i tv % vaningar, med tre rum, kök, tambur och hall samt möbler ............ kr.
12,000 2.
Automobil ............................................ 8,000 3.
Motorcykel med sidovagn ........................ D 4,000.
.
_ _, ._ -. -----.
.
4.
Motorbiit ............................;.
........................ 3,700 5.
Pianino ....................................................... 2,900.
1,600 6.
OljemAlning ................................................ 7.
Motorcykel ................................................ 950 8.
Skrivbord, skrivstol, bokhylla ............... D 600 Övriga vinster i prislagen från 500 kr.
ned till 8 kr.
- - - Kollektörer antagis.
, ' -.
SmAbarnskolonilotteriets Exp, Bryggaregat ' an 14.
STOCKHOLM C.
1; Telefon 124 26..
Urklipp denna kupong och insand samma i kuvert frankerat med 5 ' öres porto för öppet eller 20 öre slutet .brev.
Rekvireras ............ st. lottsedlar till Små ba~eisk~Bem it~tte- B kr.
2: - (slampelfri) och bör likvid uttagas 5ven till porto och.
lista.
(Tio lotter för 18 kr.
och lista gratis.)
liiete, dragning Alla av prima beskaffenhet.
D r a g n i n g förestar.
betarepartiets representanter ha många försllag till tryggare ekonomiska för- hållanden vid arbetslöshet 0c.h ge IT^.
alla var röst till det partiet, så att del blir mäktigt att fullfölja alla sina på- började reformer, a r jag övertygad om: att något år liknande 1921 skola vi inte A.
J. V-bg.
behöva uppleva.
(Forts. fr. sid.
11.)
höva överlarosa sig i en persons händer, om denna person a r osympatisk, helst då man ju kanske e j förut gjort denna persom bekant- skap, utan ser henne för första gången.
Den som skriver detta har just en sådan erfaren- iet a v en stadsbarnmorska.
Dessutom var lon rent förargad på de hygieniska åtgärder iom vidtagits och menade a t t &amp; dant var bara ?josk.
För all del, den tid ar ju inte så långt tvlagsen, då, på en hel del platser förlossnin- Post anstalt: ..............................................................;.
......... gen sköttes av någon gammal erfaren gumma, som oadast hade sitt goda sunda bondför- st %nd som enda utbildning, men som inte hade ringaste b e g r q p om vare sig hygien eller barnavzrd.
Emellertid kunde icke riksdag.
bifalla k. m: t s pro~osition om tv %.rig utbildning utan biföll förslaget om 1 i / 2 års kurs.
Reflexionerna göra sig sJZlva.
Hade alla kvinnor i samhSllct varit hiinvisade till den utexaminerade barnmorskan som en d a.
hjalp, hade utbildningen nog blivit grundligare, men nu a r det oftast endast de fattigaste som be- höva anlita hennes hjälp och därför så var det inte så noga med utbildningstiden.
Mera vore att skriva hurom, m.en utrymmet j. Morgon- bris tillåter inte utan hänvisas läsarna till det särtryck i frigan som Soc.-dem.
livinnoför- bundet utger.
Vi vilja .nu blott till sist giva en maning till kvinnorna a t t rösta med arbetarepartiet, ty endast dess man och kvinnor fullt till denna frågas stora vikt.
sanna .- ... A ...
.
: ...... -- ... - ... .. .i .. (Forts. fr. sid.
8.)
Vilja arbetarkvinnorna värna detta system eller stödja Gtr ' sivandena a t t finna en vag till.
en bättre produkt.ionsordning8 Att finna en vag ur kapitalismens ojaruna fördclningssysteni och ot:illrackligt .effektina produktionsord:ning det ar socialiseringsarbe- tets syfte.
Uppgiften a r svår.
.
Villovägar finnas, som knnna leda till ett kaos ' värre a n det nuva- rande tillståndet.
För ögonen ligger det ryska folkets öde.
.
Men uppgiften ar .ofrånkomlig, om de många hemmen skola kunna byggas p &amp; en t.ryggare ekonomisk grund.
Nu ställes frågan till medborgarna, kvinnor som män: vilja ni förhindra eller understödja strävandet at.t nå fram till en bättre samhalls- o r d n i ~ 8 g ' I Stockholm 1921.
A.-B.
Arbetarneei Tryckeri. '
