# ID: svediakorp-per247
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,619
# sentences: 430
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Hilda Casselli - f. Deii 22 augiisti detta Ar t o i l d e öfver vAr stad en dod~riligïiiug,~ som +ickte s w g lodi aemvd i m h g a sinnen.
Neii ~ l ö ~ l ~ k l l ~ ~ l i c ~ - i l ~ toiier l jöd3 cleiiim gång icke clofva och hemska, viickancle bestört- niil g iocii li5~1i.ad, utan c k klinga cle aom en s till a af t; loul \ l&amp;m bling: k~allanclc deii trötta wbehsen till ro efter clageiis inöcl~r och viil fullbordczclt dagsvesk.
- Det vm ' HiIda Cczsselli, som gått till Ilvila, eftei: slii.tac1 lifsgaming.
F$ iiro Ide, sum niix aft; lo.iien skymmer, kunna se tillbaka en s&amp; 17al mivaiiid lefnaclsdag, som Hjlcla, Casselli kunde,.
e n lef- iimclsrhg, s&amp; i i p ~ y f lld af iiit i: esse !i, didel s biif v m oci i viilsigiielse,- bi-iagia.ndc arbete.
Och icke rnhga.
15imm # efter sig eti; sAclant i~i11n.e~ soni Iiioil, minnet lai den högt beg.hfmde la~arinnsiiil, de11 f ia.insIAende f öres tånchrinnan, den &amp; ta,&amp; d i a; EhåJh viinneny des ii.lslia,dc!
system, - den varmli~a.rtde iuanniskaïi.
M m s % hade natu- ren också slösat riki gåfvor på henne, hvilka alla blefvo tillvara- k g i m, ocJi u t v e c k ' l ~ e geiiiorn en enkel, aJl. \ m-lig, g m m n d w s upp - fostw.ii, iivilken icke afslu.t; li / des i bwnrloms- eller ungdoms %ïlen, iita.ii (livilken hon sedan.
h r t s a t t e stom sjalfnpiil~3~t: ra.n till sin s i s h @, ag.
Ilet iila,~icle I. of tu, a t b nst i.i.i ' e~~ i ens 1.iembygcl sgbter si1.i priigel p,b h.idd2Lr och a.nlag.
i.; &amp; T7ar det i EiJc1,~t Cessellis liela viiseli n k o t a.1 Bergslageiis fnriskiiet, u Agat aA m1: mens f a s he.t i lienii~s ka1.51ktäi- och vilja, n&amp;&amp; af hyhijornas glöd i lienlies sinne.
Ban var fö,dd 1836 i lbmsbergs församling i Vestman.land., p å det d s M e Gammell~o, cl.äi:.
fadern vaas br.iiksföll.valtare.
- Ha,r förfl O t största delen af .i.ieiines bmnclo.m iu1cle.r e t t friskt o.cli 11i-in.clm; iicla lif i: Bei~gs~agens - \ ~~~cki.a, iia.tiir.
Den int ell~eld~tella uppf os tran, iil&gt;~i Si ck, var den, som clen tiden bjöds kvinruor.
Men förid&amp;s~~aa, slom bada vmio pmktiskt anlagda, ans %go, a t t största, vikten bxcle 1sgga.s pil, den p.r * a,ktiska uppfoStr.i~11, Iiva,rfÖr ock ~löthairiia, d&amp; de växte ixpp, f ingo deltaga, i alleiiaiicla s yssli~r, slom f örehainmiu i hemmet.
I-Iildia, Cassellis anlag l&amp;go dook icke fikr detta slags arbete; fmii hoii ntf örde cle t med slsi.mme.
n ' cgg ' ra4nhety plik ttrirhet och sam- vetsgmnnhet, s.om u,trnä&amp;b allt, h v d l ~ o n företlog sig.
D&amp;T -
f&amp;ms iii,oni heriiie en bri; i ' iuiicmde iiist, livilkm förr eller s2nma måste taga u t sin r&amp;tt - lusten a t t studera.
Det; fva; i. beiiiie ' of örl&amp;rligt, hvmf ö r .deil manliga ungdomen skulle f&amp; idka stidier, under Cet a t t dien kriniiliga må,ste nöja sig meci en j&amp;mfö; i.-elsevis ringa boklig kfinshp, urAl många vioro de tAmq Iion under sin iiippviixt fiillde, dixf&amp; att naturen e.j fön.unm.tn henne a t t blifva gosse.
Men kunskapstö.r&amp; &amp; r obetviwelig, och därför likicle det lock m %iigcii g %iig, att man ~ ~ J I I I lieime.
vid b: okliyllnn, Id&amp; lieiilies plats nied itta ta skul1.e lm varik vid sybordet ellei: i köketfk - Hur viil förstar iima i&amp;e hennes ~ a t t i n ä t i g a Iimm, il&amp;, l m i ~ s eiUaiLB under s in la~ra~iiiizeve~ksa,ml~et möt t e h&amp;glösh~et ch Iiidtt ja, i och det g jiori.de e t t ton tpl&amp;i,iiligt intryck, d % han uttalaide de enkla mc1eii: ») Ivliese tiiere is a \ vill, tlm-e.
is a v a j r I » Och det öp~1 ' 1 ' a.de sig iiifven fik.
: Elilda Casselli en väg att 11 % det ef te.i.l5aigtxaCle.
niAlet Fanii1 jeii ha&amp;s 1.851 lämnat diet kara Chmmelbo iadi fl y ttat till h-fiket Molliebla, slom fadei-n inköpt.
Has bo ' dicle de till 1859, CIA fac1.ern blef blind och e ~ l j &amp; ~ e kunde skötn egendomeii, i u d l slom söilemas upp; fja.stran e j inuu var .d- slutad, f l y t t c l e famil jeii t ill Uppsala8.
Nii belliif.de H i l h Casselli icke Eiiigre förgSfves sucka efter tillSaJ1e a t t f&amp; sti1iisi.a.
Bon blef elev i den s. k. I&lt;lo&amp;ib~: sb18811 i Uppsda, d: en .enda l i h ~ r atiistalt för kvinnlig ziii.gdo~n, i livilkeii 13 % c k i tiden.
en mera raitilo-.
nell i~ndewisning bjöds9 och lrvilken da.
f6restuds kf f r11 Tengberg.
13i,1.
* genomgick bon de h ö g s ~ a l; lasserna,, med.
hvilka en 1äxai.iiin.e- sin hmars, m f ö r e n d, loch begaf sig s e c h 1862 till Eiigland första s t u d i e ~ e s a Efter Bieiiikomstien c 1 a 3 j k h ka-llacles li1an 1864 till l.iz~miiliia vid cleii koist fönit iippr+tbde N u t d s k ~ o J a i i.
Haa: vei: hde 11011 slum l5mri ima t il1 1868, ck % l il011 x.tilama.des till f öre- hade 1111 f a t t en upp- f&amp;.
sm11ma skola.
' J: IiIcla C !i5~.~~3el ' l.i stZ~~~lclariiiiia gift, s10n-i - &amp; made för henne ocli för hvilken hon passade, den niir~~ligeii a t t föla f r m i l t den sfiola, s !om skulle vala e-tt inönsber för fli~ckskoli~~im i Bverige.
Har sklille iiloii f &amp; tillfaJle att nied- dela den a£ lien ne S jiiif s&amp; 11.öyt shc~t.t.cil; cb kiiiiskap~i.
&amp; t andra.
IWL * shille hoii f ös ungdomen f&amp; öppim porfh-Lï1~a.
til.l ' nya vä.rlch.
140~1 skulle sjiilf f % vaxa mad i leden af de W a, eiwxgiska kvin- eoi; som ve-rkat för den svenska kvin.nans höjaa.de o&amp; obemeiide, ooh Uwn skulle f&amp; tillfalle a t t gå .till strids mot: f 6 r d m a r pch begr-Gusn i ng.
ni on f öi~snminade e j Il-~elle~ 1; illfI: dleiia: Huin.
var d l t i d med., &amp; r striden b ~ ~.
i ~ odl i i, mail Vaniade mecI an viss sgamiiaig att fA Pöla, 11md ~ ~ l Caamelli c h skulle yttra, ' t y man visshe viil, att: Iiennes imc1 k ~ ~ r n från m ~ hjärtaat ioch vor0 dikterade af det var- mpste intresse.
Och det var ett no.je akt.
se henne när.
Ilon tala&amp;, ':
vid sadana tillfällen kunde hennes vackra, fina ansikte, som s a r s % uttrycksfullt, rent af genomstrålas af den inre glöden.
Den lågade ihnu, sedan kraftema svikit, och hon: m&amp;&amp; liinma sitt arbete.
Fö !r icke l&amp;nge sedan, cla, n&amp;gra liiiraiinnor kliagde en genom den.
öfver de öfveluiiktiga, kraf, tideïi st: n; i.l,er l&amp; mängcl af brannancle fi.&amp;.or, sium s t å p&amp; clago rcbingen, yt braile hlw: DO, clen sum finge vaxa, med! » J E L lniurls ~ S % va1 deil, sista g %agen Iion i ra^ merb.
Det vas p&amp; et t f örälclU ..; i.möte, clck rna11 afh ancllixcle inf öi-m~clet i f l ickskolm af, del, n ya 15so.Einet ») kvinnlig hygieiix Fiöken Casselli, soml varmt talat fön.
s ~ k e n, s l u t d e si6t: ulföi " ancle med c k orden, IIxilke nix s y IS m ' ig som h en.nes test51; 131&amp; ritie 4d.l Sveuiges I iirarinmor: &gt;) Det m&amp;&amp; goms af er] personlighet iocli inför G ~ i d!
» Vm icke just detta kraften i hennes arbete, Iiemligheten af hennes framgAng '!
Det m just det personliga,.
i ' filda, Cassellis v i e n, sbm klom en ' till mötes, hvarh %lst hon uppträdde, i arbetet eller i urngting~ii~ vi sium sh01 fli clric~r hys te f ör l: ien.ne, .bon.
De11 v ~ c ~ ~ odh.
~ a x respekt, l jag icke h ii~rörde f rch hennes e.gcnskrlp ' x.
f öre,s tåncku~~i~ma, utan f~ %n hennes egenskap af att vara, fröken Ca,welli.
Jag vet ingen, 1.2,ttlïet kunde fCrzm5, 106s adit nkfö~ia ethl god * axbete!
som med S-i Det mr med kaafteii.
d s.in.
personlighet, hoa htadktorn cleth; hvar locl-.
en visste, a t t det icke gick an a t t göm nAgoiD till.
harlfilen f i k fröken Casselli,, 0011 jag trior, a t t vi dla hade det iatiryckerb, att hon van- en.
aifgjc11-d fiende till.
d 1 h.dfhet, till allh slom w lumpet lo&amp; lågt, och f~ * %mfös allt till allt, a m yax iosmij H !pn var icke mAangmclig, men hade en ovanlig f ö r m k a a t t j kort&amp; ti %ffm.de cod .ge II t t; y ck &amp; t vik tiga sann inga.^.
A.ldiri g tröf tnade hlon h t t hos sina elev@ inskiirp ' a: ~: LCiomrneri iljag; att I aven svensk&amp;7&gt;, bvilket innebar en.
i1ipp5mtlran att lef va värdig t h t e r - landet loch b f h n k o t för detsaimnisil.
&amp; ck tiur jag, a t t E l d a Casselli kanske icke alltid till fiillo xppskrsLt.tczdes ~.
f sina elever.
F6r mhgen, eolril e j k i m i 1iai.ma; i.e be~tking med henne, förblef 11on nog alltic!
&amp; &amp; ng oclh bister, ja, de finnas kanske, Sven, som e j förstolclc~ henne loch af hvilka hon blifvit i01 ' a,ttvisb bedömd.
Det VBT föii.s.6 i de högi-e klasserna m m likde triktigt k h m henne, t y hon u,ri.der.visiade blw; 0t p&amp; &amp; t.ta staidii~rn.
Föl: många a,€ de mindre blef hlon niog ejl&amp;&amp; f ö ~ s t h - clminmii, som besthffande grep1 in, nk * at h o m i t p&amp; snecl.
Litet 11vi.tr minns viil, Iinr ciet kandes a,tt bli i " &amp; allac ' 1; till Hildaa.
Kan man icke ~ J ~ I tyclligt I höra ljGlet af pincenkns kn&amp;ppmde moit glasögonen, CLa, hon satte den p&amp; fö: r att kliurna.
se riktigt Somkande pli, en.?
- Me11 d e t h k112ipp ' mlde iixcle icke alltid en o l y c k s b ~ ~ ~ klang, de clet klm&amp; vid a n b a tillfii; Ua -.
~tfÖl.jcLt af ilet i.ippin lin t,ra II&amp; leenldet eller det oförgktliga kliwgancle skmttet.
Ja, vissi hancle det t. o. m., om, en fikseelse \ w i t af någon p~h.jkaktig, mera lcoinisk art, a t t » fröken Hildm icke kiiii.de fitel~~ilAlla skalken i utan fick erkänna saniilirigen af orclsprAket: » JYai ri, je SI&amp; .désa1m6 ».
Men i det ögonblick, h m skiickte vapen, hade lion viinnit sin f u l l s ~ c l i g a s t e Beger, t y ge- nom intet segr~ade hon s %, slom genlom det ljusa, s o l v m a leendzt, hvilket tvots död iooh skilsmksa a n m lyser och v&amp;rmelV, n %r man i minnet %terkalhr hennes bild.
IPinna.
vi d % saga, a t t H j l h ~ a s s e l l i s peasonligrhet var s&amp; hel- gjuten, akt day icke fanns n k o n brist, s % iiaxmonisk, akt diix icke fa-lins d g o t missljiid?
Om vi sade: det, skidle kmske nå,@un, stoim.
lii.se~ desss minnes,ord, stiimpla dem siom öfveactrifil, t y d % vm hos Hilda Casselli en i ögwaen fallande b ~ i s t, som för mången, hvilken e j fAtt tillfale akt näii.mgre läm, känna henne, kswiske i nilagon r n h f.ö~&amp;unklat hennes eljes så, ljusa bild - det var ' en xppbirisande häftighet, som 1~on ej alltid fö.imAd,de b,eha; i.ska.
Dwk skulle jag vilja p&amp;t&amp; a t t d h, som s % f b t .sig vid detta fel, aldrig f6rst.ått Hilch Casselli eller d.drig s j d f m i s t förem %l för hennes baftighet, ty jag ircnr, abt den, solm deat ~ w i t, just vid ett sAdant tillfälle lairt känna kmske de mest frmstfuenide dragen hos denna ädla, varna pers1ml.ighet.
Det var aldrig något, som irörde iienne sjalf personligen, hvilket kom hennes känslor a t t svalh öfves; u h sökte man efter orsaken, m.iii-kb man snarrt, att det, som; viar henne ioliclligt lomch fö~hatligt, vas n %gi&amp; som.
Illon fana osant, ioadelt eller lagt.
De6 vas ei helig vrede, slom iig&amp; i sig d g o t ~.
f &amp; skv ?id~ets natur artt rensa luften uch sedan klomma s~&gt;leo att lysa k1ai.a; l.e och varraare.
&amp; n f - Ja.?
; g l ö m.
e r a&amp;lrig, CIA jag en g h g soni skolflicka, under det &amp; r jag gick oich läste, i ett samtal med flröken Casselli kom afit yttra några orcl, iivilka, hon, Jiaf tigt upplxiisa.ncle, s tiimplrtcle siam mppskruf vade kiinslloi.~.
Att bon Imle s ' ktii i hmd h u i l yt brak, d&amp; liax jag sec1a.n ~ Ö I - S ~ W, rucn CIA lriide jag mig d j i ~ p t s9rac1.
Fröken Cctsselli s&amp; det, och in1u; t.n jag l5mndn~7.e s k ~ l a n clen dagen, kallade iion mig .till sig, och bdm, fötrestAnch; rinn: ~n för sliolm, bad mig; skolflickam, lom f öi~.l&amp;telse.
Hvnd den ' s tunden innebar för mig, * maile nog dclïig: fröken Cassclli, .och denna tillclragtdse bmc1 mig vicl lieme för all.
f,imntid med tacksa.miietens qoc11 karlekens band.
- Detta i i i icke ctt emst5enclc esempel, &amp; y HiIda Cass ' elli iinc1ei: lat a.l&amp;rig, då hou visste, &amp; tt tron f&amp;.g&amp;bt sig mob nAgon eller s&amp;mt nhgm, .at&amp; uttal.
dcth det svhmsk af alla, uwcl, Ilvilket dock öf verskyler loch fösscmur s&amp; myckct - ordct » lijll; llcit », VXL
9t; t en person mecl Hilcla.
Cassellis föimA.ga.
iuch intresse skulle anlitas föl:.
allehanda, uppgifter, 1 % i ~ sakens na.tiir ...
DKr ebt n.yM initilat iv skulle tag %, varre sig i sk.olfx&amp;gior eller Iqinwo \ ~ak~.n, S Ag maii Hilcla Cassellis namn.
: Den viktigaste a l de allmaJlnrti uppgifter, hon fick a t t utföra, var 6 1, CIA, hon Ap- 1886 a f k. k: t uf; sAgs till leiiaxnot af den kommitté, som skulle f ijreiaga en nncle~sökning a.f Sveriges högre flickskol~ur.
Det va ï e t t nndctpåJiggmc1 !e mbste, som lulu %ffde tid loch krafter, men Hilda Ga.sselli offracle dem gärna, d % det gäJlile det land, joch clen ungdom, hon s&amp; högt älskade,, Att Klda, Casselli skiille förviirfva sig många vänner, $X lätt att förstå .. Dei; vas.
en förmån a t t f % ' ri %kn * ~, sig till dem, lodi m: an kände ' sig trygg i hennes viiiiskap, ty c h vax.
af det Skta, trohsia pl~get.
- Det vax tack för hennes vänner, kamrater loch elever ' kiiirk~ommet a t t.
f % ti1lfa; lle a t t visa c k k~sliiri., man hyste för henne.
E t t sådant tillfiille .gals på hennes 60-&amp;dag.
Hennes 5lskac7.e skola sbod den rhgen i festskriids och då » fröken Hildla)).
p &amp; morgonen bom dit, hiilsades ' hon med såag af den försmlacle ba.~nasba.n.
Lä.ra.re och 15iirmiriillur vid de f öaemde lasioverkeu b15n&amp;e henne p&amp; förmicldagen sin hyllning jämte m vacker min- nesgAf~~a, mh vicl hennes LSlte~ !hxnst till hemmet vä.ntade l x n m clZr en deputatilon af flurna elever, som till henne oherlämnada en penningsumma, j h t e en t-extad aclxess af följande lyaelse:)) Af twksamliet för ädelt föredöme i Iri,&amp;k, enkelheg omutlig ra; tts- Kan.sla, ' d d ~ i g sviktmncle - plikt.l; i.ollet och sj2lf~xpp~ofPrmdc nit för iingdomen, önsha E o m a elever hugf 5s ta H; ilch.
Cassellis minne ioch anhZ~1la cG: rföx, att hon i c h matte ska~lrika, sitt namn At en foind, ~~m; 1 ' s aIncbmAl h,on s jdf iiger bes tauiuuai iuch livartill grund11; låten i~äimerl öfve; l.libnas ».
- 1.0n tvehcle lidler icke; liiil.
denna fond skulle anv&amp;udas; den blef lieme en 1ijiid: p a t t utföra en ii,lskliq~- lankc, som !ilim libg-e Ii yst, clcn iihligch, aht l~ilcls e t t stipencliun ftir lijiipbeliöfmnde elevw i n&amp;gon af cle högsh klassarna i Nw- malskolan.
IIvilken glidje vax det i,cke fös henne a t t scckui .c9i,rligm.
utdela.
detta stipendium, liksom det, la; lltiii vair Imine en gliid je a t t Ii jiilpa i nöd \ dch bekyinmeq ufta, med försakande for egen clol.
- ' Äniiii ett erkiiimwicle $m lieii.ue till c1.d p&amp; 60-Arsck~gen.
lhmm- gen hade l~thit tillclela henne gnlchodalj fös hcmes förtjiinst om den svenska flicksko1ai.i.
Mocl;; id jen bar inskriften: » l ' llis cporum me- i-uere labo.i.es », .och det ' iii.
intet tvif ' wl om, a t t hon hörde till)) chtri$ som genom sitt arbete gjort sig diiraf fölrtjii,nte ».
- Ja,, den 31 lokb.
189 ' 6 sm en liögtidsclag i Hilcla Gasellis lif, mli det var en glidje- dag.
Men a1dri.g lixle hon, som Ii.on sjdf sadc, Biiut sig ftirlirousd / och ~föröthj.ukacl i i ilen clageu, ty lilon li6rc7.c icke till '
clem, spm forclra ' erkimnancie för egen clel, u t ~ u till dem, so@ dads gjort allt, livacl deras Herre befallt, likväJ s&amp;ga: » Jag ä r en, onyttig I t ja-n: a; ce. » Sju AL * ha secbn dess förfllitit.
Största, clelen al clessa verka.de %lilch.
Cassdli c&amp;niiu i sin skola mecl ~oföuminskadt, ja, nmri kunde t. o. m. s&amp; % ö h d t intresse.
Sklolan Ilade vuxit .med .en ny gren, Surt s5.t tningsklwsen u&amp; cleii cliirmed f ö r e m ~ e li~iuh %llssklola; n.
De t; t c l a n a, vas ' Hil&amp; Cassellis k&amp; syn p&amp; upp.fimtrms m&amp;l - i i y t t i g ~ iolcli: d x i g l i g a i n &amp; n n.
i s k u r slom klalm henne ht % mod sAcin.ii viinne omfatta denna, nya gren af sk1olam; ciea blef iiennes äl~lrliiigsbiii~~l, fast s L!
d i k a i anliiignhg med 11eme sjalf.
Hon i d e en dj.i~p kiinsla, iaf den bildade kviniwim &amp; nsvax i&amp;&amp;- sina mindre lyckli yt lottade meds ystlar.
Det a; I. hiismorlems sak.
a t t genom eget föaed,i; me bilda den goda tjiii.iasinci.m.
Men cliuli.till forc1l.a~ kunska,-p, loch detta beliof tillg-o,doses, ej allti&amp;.
Hon hach ock mången gång med sorg sett, 111w hemmets l y c h och 6refnac2 gingio förlwaclq p&amp; gi-~ind &amp; den unga iiiisimins: brisbancle kiiimed.orn ?m liiislige vkrf &amp; h ~fö~rmilga a t t s jMf gripa r&amp;t %a,nd.e in.
Diiirföii: blef det iieiine en Iijairtesak a t t söka, a; flij&amp;lpa de~iiza bristi.
Och hoin m- sAg, a t t sa&gt; länge hemmen e j fö; i: st % a t t tillvarataga flickmilas Isdiga tic1 och sjdfvrt U-asta Hem föp.
lifvet i clekta afseende, a r clpb skw Ilami sak.
Hon haide p&amp; den gllacljei~ a t t se X~cmoRmals1lolms Iiiis- vkxa och utvecklas.
i~ %llssk~ola Alla dessa ökade ku: d t,5ii.de dqcli till s.li~t p % Iire~f~i; c.rn~.i, s&amp; a l t iion f ö r det senast gclngrïa, Aret m$sk begiira.
tjiiist; l.edigheit p % g~-iind af tillhgmcle sjukligiiet.
Det; var för I ~ n i m mycket .biit; - twt, cU !hon märkte, akt kmppskr,z$t.en icke liiiiiigre stioclo bi, under som förut.
Mep det a t t '; &amp; g och iwbresse 5,nn.a voim lika brinn~~lncle hon bar sitt lidande filigt och x~&gt;de~gifvet, iiida till &amp; ss hon gick b o ~ t stilla luch lugnt en solig aiigiistimlorgo~i.
N % hon gick, efter sig, bamheiij i det h m, Iz \ r; ti: s Iiixnndc hon ett stw~b ~orn~r .. um rmaclelpiinkt hon vaht, bamheti i clen skola, A t livilkmen lmn agnab sitt lif, Isoniliet bland cle ledancle kviili~onm i v h t lanid!
Om clle fiamsthiide c k g e n i Hilila Cassellis k a r a k t a vitt- nar ock den Iiögtidliga s~urgeakt, smn förrktk~cles vid hennes jmd- fiktning, lika storaa-tadt enkel soin hela, hennes pers~ouilighef loch hennes lif.
V m det icke, som torn bmnes ljusa, vimma leencls p % nytt kom en till möltes, niLr iwgelns b n e r sthclies upp, icke i dys te^: veklagan, men med.
det vissa j ~ k s l ~ ~: w ~ » DU v t segern ~ 8 s föil.kiinuap.
Ocli seldan, icke ett ord lom hennes peïsloinlighet, icke ett 1o: lid lom hennes Kf, i.cke e.bt lord om hennes giirni: y;.
Eailigt hhm- nes eget föii.ord.naiiile lastes endast i si; iiJlet för b l den 187: e psdmen i S v e n s h psalm ' bokeil, hvilken l jötl .. slom e t t helt lifs be- -.
ungclomens, t j h s t!
.
Anna liTrzue.
.
En bok om Goethe.
Goethe som m2inniska af FVilhelm Bode.
Om.
Goethes lif h a r både af samtid och eftervärld skrifvits och.
i form af dagböcker, bref och memoarer utgifvits så många skildrin- gar, att de utgöra en hel litteratur för sig.
Hvarje nytt bidrag till det stora Goethebildergalleriet har ' dock sitt värde, dels för de nya drag som komma i dagen,, dels emedau kända konturer dari- genom tydligare framtrada.
Det L därför vi med glädje förra julen halsade öfverflyttandet till vidrt s p r % t af ' dr Bodes arbete, och det ar att hoppas, att boken måtte finna tacksamma läsara bland alla dem som älska Goethes diktning.
I sitt förord till första upplagan yttrar författaren bland annat:.
boken har skrifvits vid en pulpet, som står blott ett hundratal st-eg fran Goethes sista hvilorum, och många sidor har jag iörberedt på proinenadvägar, hvilka han också brukade gå.
J a g hoppas, att det skall ha lyckats mig att fängsla många fläktar af hans ande vid dessa .sidor&gt;).
Redan vid ett flyktigt genombl8ddrancle f %r man ett intryck af att förf.
har vuiinit hvad han afsett med sin bok.
Goethes gestalt får p&amp; ett alldeles särskildt sätt lif och färg därigenom, a t t.
d e t till största delen ar antingen han själf som här talar eller ock hans närmaste \ +inner, hvillia s å godt som dagligen vor0 i tillfälle att se ' - s '
och höra honom.
Förf.
har flitigt anviindt sadana kallor som Goethes egna anteckningar och dagböcker jämte samtida berriittclser; också ar det en äkta tids- och lokalfärg, som trader en till mötes p&amp; hvarje blad.
Den första af de manga fina illust.rtltioner, med hrilka boken är försedd, den som framställer Goethes ~ G a r t e n h a u s i ~ parken rid Weimar, försiitter betraktaren genast p&amp; klassisk mark.
Man kom- mer i stamning vid &amp; synen af den enkla boning, där diktaren af ~ W e r t h e r och ~, Göte » under flera år hade sitt hem; kliingrosorna kring fönstren, den tätklippta häcken, de höga traden, dem Goethe i sin ungdom s j h i planterat, allt erinrar om honom, som här i naturens stillhet så gärna glömde de svamjeliga förhtllandenas i staden och som mer &amp; n en gång uttryckte sin önskan att här, där han xgenomlefvat så verksamma &amp; B, en gång fil sluta sina dagar.
Xed stort intresse följer man .sedan kapitel efter kapitel mtilliziskan Goethe både i hans förhållande till högre staende och underordnade, i hans kärleks- och vanskripsförhållanden siival som i hans urngange; man följer honom under arbete och hvila, under halsans dagar såväl som under sjuk- domstider.
s ~ f v e n de sm&amp; strecken höra till porträttet, och pk srni %.
drag igenkänna vi den stora kar akt ii ren^, säger förf.
i sitt företal.
Och har meddelas sa; ' många af just dessa, smildrag?
hvarigenom bil- den framstår s&amp; liflig, att man liigger bort boken rent af med en känsla af att ha tillbringat en stund af förtroligt samsprak med den store skalden. '
' * B * » Goethe Pir,, har nyligen en litteraturkritiker sagt, *: en mosaik, men afven såsom sådan gäckande - hvilket gör det.
n&amp; svart att skildra honom ».
Genom d r Bodes framställning far man ett intryck af hur Faust-skalden, zhimmelens och jordens son!
?, iifven i siit Iivardagslif framstod som en motsatsernas man.
Den fine aristokra- ten, den förmögne mannen, som i sitt hem bestod sig med lyxen af antikvitetssamlingar och dyrbara konstskatter, var på samma gång en stor van af enkelhet och utmiirkte sig för enkla vanor.
Hur alskar han icke sitt hva~dagsrum i Weimar, där intet fanns, som tydde på en rik och förnam ägare, men » där det liimnades hans natur full frihet att vara verksam&gt;).
D&amp; han ar horta, längtar han alltid tillbaka till det hem, diir han kan &gt;uppdraga en krets omkring sig, som ingenting kan komma öfver iitoin kärlek och viinskap, konst och vetenskap^.
.
V h n e r och belsanta till Goethe, hvilka besökte honom i hans hem eller sammanträffade med honoin utanför dess omr %de, hafva lämnat de: mest skil jaktiga beskrifningar pi.
hans utseende: somliga se i honom ett ideal af manlig skönhet, en Apollo, medan andra lagga märke till koppärr i hans ansikte och benämna honom en .iskall, osympatisk rilxssyndikus.
Och lika växlande iiro samtida skild~ingar af hans umgängessätt.
Gent emot friimmande föreföl han ofta stei och tillbakadragen, omgaf sig med en ringmur af re- spekt, men hans rika, föriinderliga natu; kom gång efter annan denna mur att falla; de, hvilhs lyckats genomtränga förskansningen, kucde icke nog berömma hans älskvardhet.
Och hans tillgifvenhet för » den klass af människor, som man kallar ' den lägre, men som inför Gud helt visst är den högsta,, tar sig uttryck i den största gemytlighet, såsom då han sliter en tvist, som npgst %tt mellan de hederliga makarna Voss rörande ett stycke tyg, hvaraf mannen önskade göra sig en nattrock, men som hustrun i stället ville använda till ett förhiinge för bokhyllan.
» Klipp itu stycket » -- s % lyder Goethes utslag,, och gör er man i stallet för rock bara en ' kort jacka, och af den andra biten kan ni göra ett litet för- hange för böckerna ».
Goethes skenbara köld och reservation erinrar tvifvelsutan om fadern, %som emedan han inom sig hade ett mycket vekt sinne, med otrolig konsekvens i sitt yttre visade en järnhihd s t r l n g h e t ~.
Men kall ocb sjalfyisk får man ej kalla den, som blott af själfbevarelse- instinkt måsk veta att skydda sig f ö r miinniskors: entriigenhet, för alla dessa orimliga kraf, dessa uppmaningar och böner, som lika v&amp;gsvall dagligen störtade öfver honom.
Den vinnande sidan i hans vasen, den hjärtlighet och godmodighet som innerst fanns hos honom visade han aldrig för de främmande personer, hvilka trängde sig p&amp; honom i bans privatlif, för sådana förblef han stel och otillgiinglig.
De h a h a funnits - och finnas ännu - hvilka anklaga Goethe för att ha varit alltför mycket hofman, en, krypande furate- jagare,: Men om Bn skalden icke genom de fördelar, som han åtnjöt i följd af storhertigens viinskap, Iiit förleda sig att sätta sig öfver de sedan gammalt Brukliga formerna utan begagnade sig af hof- språkets underdåniga vändningar, då han tilltalade sin fiiïste, fk man af ?&amp;dana yttre saker icke sluta till ett ofritt sinnelag.
I Goethes dagböcker finner man antydningar om huru han mycket ofta sade sin furstlige van sanningen p&amp; ett s k ~ l i och t tydligt sätt.
, Du kan inte tåla någon motsägelse ' », utbrast hertigen vid ett till-.
, '
falle, då han var af olika mening med sin m ' inister, men han fick ögonblickligen det svaret: 2.1 jo, min furste, men den måste vara förnnftig.
8 Att.
denna frimodighet i stället fiir att minska snarare ökade storhertigens tillgifvenhet för sin snillrike viiil, därpå har man det vackraste bevis i det vanskapsföi.hållande, som rådde dem emellan och &amp; om först.
genoni döden lipplöstes.
Flera smkdsrig tyda pA hur högt Karl August vaiderade skalden-statsinamx~e~~, såsom då han i dennes niirraro Iiit sin Gpa slockna, eiiiedao (hethe afskydde tobak, eller d 5 han i Jena afskedade en deputation af statsför~.altningen, som kom för att klaga öfvei.
Goetlies egenmäktiga tilltag att låta nedrifva ett stycke af stadsmuren, med de orden: &gt;.Jag blandar mig icke i Goethes augelagenlieter.
- - -- - G i dit sjalfva och siig &amp; t honom, om ni törs !^ Det kapitel, som biir öfverskriften ciitdcap tiled; M i l, omnamner först och hiimst förhallandet till Schi !ier, och en illustration fram- staller x das Goethe und Schiller Denkmal::, det nationella minnes- rciirket frainför hofteatern i Wei~iiar.
Det r a r alltid en glädje för Goethe att f5 tala om Schiller.
; .Han var en underbar miinniskaz?, iitbrast han smartsamt vid unJerriitteIsen om Schillers franfalle, i s 6 har &amp; ter eu af vira stora miin skillts hi id am.^.
Och vid ett senare tillfiille: » lian har klandrat mig för att jag ej latit föranstalta en sorge- och minnesfest öfver Schiller --- men hvad skiillc jag göra?
- jag var ju alldeles förkrossad!
Rörande ar ekildringen om ueii tillgifrenliet, det förtroende Goethe agnade berlinaren Karl Friedrich Zelter, miararegesiillen, hvilken genom sin musikaliska talang slutligen arbetade sig upp till professor i musik.
Xar Zelter en gång fick iinderriittelse att (Goethe farligt insjuknat, utbrast han innerligt:.
Om du g i r lort, så tag mig med, tag din trogne broder imd l o Och detta var ingen tom fras: ria Goetbe flere lir diirefter iusouinade i döden, följde den trogne vannen honom i grafveil t v i mhacler senare.
I sitt förhållande till underlydande framstår Chethe i en vacker dager; det lag något patriarkaliskt i hans saet att iimg; is med tjänare eller underordnade tjänsteman.
JIed karurnartjiinairen Philipp Seidel, som p i samma gang var hans skrihrr-e.
stod han alltid på en för- trolig, hjärtlig fot och mottog med godmodigt; iigïi dennes skarpa kritik öfver slyhigenier.
E n priiktig koker ska, med hvilken han var sardeles belåten, behandlade han p i ett sa vanligt, aktningsfiillt satt, att denna förklarade sig rent af kanna det sa, som hade hon:) '
)) hört med till den liirda viklden,.
På samma g8ng ansag han sin plikt som husbonde fordra att vid afskedandet af den ~oefterrätt- l i g a ~ kokerskan Charlotte Hoyer sa&amp;etsgrant i betyget omnamna hennes mindre goda egenskaper, och tillägger att hon xutom andra besläktade odygder, iiiven hal, den att lyssna vid dörrarna.
» In der Beschrenkung zeigt sich der Meisters, yttrar .Goethe i r Natur und Kunst)), och denna grundsats galler ej endast skalden- konstnihen, sen tillämpas äfven af nzdnniskm Goethe i hans fordran att iideisan skall veta att lyda, att det sinnliga bör vara något under- ordnadt, att det ädla vinet bör njutas, men att inan ej fHr ha vinet till sin Gud.
.
Vi vilja så gama tänka oss Goethe som en kraftig rnau med järnhälsa; förhållandet var dock, att han ingalunda hade h g o n kraftfull natur, men att hail med en stark vilja och åtminstone för ' den tiden goda hygieniska grundsatser och vanor bragte det därhän att kunna besegra den kroppsliga svaghaten.
H a n ville vara frisk, och han tillskref själf denna kraftiga vilja store verkningar.
Då Sachsen-Weimar iipphöjdes till storhertigdöme och hyllningen af den nye storhertigen förestod, uppstod statsministern, som var san&amp;- gande i en, som det tycktes, allvarsam sjukdom, från sitt lager och deltog i den ståtliga festen, hvarefter han åter lade sig till sangs och väntade på » ett nytt kategoriskt imperativ », spin icke tillstadde honom att vara sjuk.
Och fastan innerst hos honom bodde en djup känsla, so111 kom honoin att p&amp; det smiirtssmmaste drabbas af sorgens slag, hangaf han sig i det yttre aldrig åt sin sorg, utan grep med fördubblad ifver fatt på arbetet, såsom ett uppehållande, tröstande medel.
Nar någon af hans niirinaste af döden rycktes bort från honom, talade Iian icke ills ' diiroin eller endast i förtäckta ordalag.
Då man ixnderriittade honom att storhertigen, hans trogne 35 år tillbaka, hade dött, förrådde han ej med en min 37än den siiiärta lian erfor, utan började genast med skenbart lugn, niistan ined glädtigbet, tala om allt det goda den aflidne i lifstiden &amp; stad- kommit.
Och då hans ende son aflidit i ' Rom, talade han ej med någon om sin förlust, t. o. m. sonhustrun vigade ej hiintyda diirom, och för att förströ sina, gråtande barnbarn, berättade han för dessa.
de ' muntraste historier.
Vi veta, dock, att sorgen så tärde på hans krafter, att han drabbades af en s v i r sjnkclom, och.att han - knappast återställd -- åter insjuknade, sedan han fått träffa den.
!Inge milare, i hvars armar sonen hade dött.
Likviil hade Iian under samspråket med den unge konstnären ej en enda gång fört talet på
* den aflidne utan endast - såsom det tycktes talat om konsten.
r % - med stort intresse $: Den senare delen af boken » Goethe som människas låter oss beundra den store mannens intensitet i arbetet, hans outröttliga f ö r d i g a att draga liirdom af allt och alla, som han kom i beröring med.
~ I c l c e ur böcker utan genom ett lifligt utbyte af ideer, &amp; enom ett godt ~imgiinge måste man läras; denna teori tillaiilpade han vis-.
serligen i praktiken, ty om hail gärna ofta hämtade lärdom Lir böcker, föredrog han dock i alliniinhet att sjii ' lf se och att göra munt- liga bågor.
I Goethe finna vi den frie inannen, som ej iir hegränsad af sina egna regler, som misstror den gr&amp; teorien; och högst vet att skatta ~lifvets gröna, friska träd ».
Han: hyser misstro till det filosofiska spekulerandet, han ställer sig pb det sunda iniinniskoförstBndets ståndpunkt och värderar fram- för allt den liirdsni, som bibringas p&amp; erfarenhetens och iakttagelsens viig.
Men han erkiinner tillvaron af högre makter, en högre ledning, han vill ej vara biinden af n&amp;got visst system, han försmår att utstaka griinsen för det öfversinqligas makt och inflytande.
Nar vi vilja söka bedöma hans andliga stgndpunkt, f&amp; vi hvarken anse honom för en materialistisk ateist eller en troende lrridien.
Hednisk förefaller lian mariga på grund af sin stora förkarlels.
för den klas- siska forntiden, men han är och förblir dock - därom &amp; m a s å m %nga af Iians uttalanden - en sökare efter det gudomliga och vill s t garns spara nkgot gudomligt iifven hos den obetydligaste m %nniska.
Det Eir hans ljusa blick öfver liEvet, som kommer honom att hoppas på en gradvis skeende utveckling, och han har mer an.
en gång uttalat en tillförsikt att swer immer streberid sich b e m u h t ~ pi, något satt kommer till klarhet efter döden, &amp; £ven om han har i tiden blott tyckt sig söka det oupphinneliga.
Det &amp; r detta stEindiga frainbtslcridande, denna t.im8ngtan efter, andligt bröd och hiinmelsk dryck, soin röjer sig hos Faust, den oföraöjde grubblaren, den upp8tstrafvande anden, och som bl.
a. uttalas i de liärliga orden: ~ I r r t h n m verliisst uns nie, doch zieht ein Iiöher Bediirfniss Immer den strebenden Geist leise zur Wahïheit hinan. » Clara Wahlstl-öm.
.
Ur Carmen Sylvas diktning.
Sångaren.
Siival som solen alltid p&amp; jorden maste skina, och som ' de mörka molnens regnflijden icke sina, Och som u r bergens klyftor den heta lavan valler, som eld förttirer skogar, och flammar högt och svilller, siiväl som floden skyndar i hafvet att försvinna, s &amp; val soni karlek strafvar det alekade att vinna, och liksom harpans toner i luftens vagor bäEva; och liksom djiirlva örnar mot solens glanshaf strafva, såval som larkan halsar hvar var med klangfull tunga, saval som stormen brusar, s a maste jag ock sjunga!
som ofärers harmonier i himlarymder gunga, och som min .varma Ilinatan, SA vill, så vill jag sjunga!
Otaligt, S % mAnga blad du ser dar i buskens gröna vafnad, s a ofta var jag lycklig tills nu uti min lefnad.
S&amp; m h g a varma strslar af sol på knoppar gröna, s&amp; ofta fick jag kärlek af varma hjllrtan röna.
Så, många tusen droppar, d u ser p&amp; bladen glittra,.
sa ofta hafva tårar min gladje fatt förbittra.
Och tusen fåglar komma att i dess grenar rasta,: s a manga sorger hafva mitt hjarta fatt belasta.
Blen tusen sanger klinga frán grenarna, som gunga, s&amp; mhnga har jag sjungit, s&amp; manga skall jag sjunga!
En sång.
Hvem har ra1 nånsin sanger tänkt man tanker ej en sång - det ar som bröte fram ur.moln solstriilar pii en g h g.
- Som blefve efter dunkel natt det plötsligt Ijusan dag, som botades en dödligt sjuk uti ett enda slag.
Som bruqte is, och baclzen (i gana blef klar och fri och vid, som väckte smattrande trumpet soldaten upp till strid.
En shng ihr som en fallen thr, som brntit smitrtans is, en sista fi81: t: en skugga af föriorailr.
paradia.
E n sång ar som ett smsrtans skri som bön af himlen hörd, som klang af silllhet, som en kyss med vindens flaktar förd, E n s i n g kan slacka vredens eld och hat.
som rasar rildt, se % lif och gliidje och förnuft och lycka man förspillt.
E n s i n g &amp; r som ett rop p91 hjhlp, en blodsth.
prassad fram En sang Ilr som det leende i barnets blick du fanii - hvem har ra1 n&amp;nsin tiinkt en s&amp;ng ' i ' E n sang -- den I ~ ~ P nian.
T af kämpen i Getsemane.
i nattligt kral och skam.
* H drömmens land.
Nog vore jag garna en drottning jag, om min krona af blommor var, om spindelv&amp;fimentel af finaste slag och daggdroppsjuveler jag bar.
De sköna lionster~as underland och all susande, doftrik skog, hvar ädel tanke hos kvinna och man till konungarike jag tog.
- Och hofmarskalk blefve solens gud, Nen nar jag nu icke kan f&amp; det s9 och muserna hofvet mitt, pA molnlatt vagn, i solglansskrud jag fiöge ined vinden fritt.
och min krona &amp; r tung och svir, s&amp; Tore jag hii: lre en skogsback d$, som fyam mellan mossorna gar.
E.
S. hternationella kvinnoförbundets årskonferens.
international Council of wo men,^ sisom den engelska titeln lyder, hade sitt allmiinna årsmöte i Dresden 17-20 sistlidne augu- sti under en ovanligt stor anslutning.
Af de y; Londonkongressen 1899 valda styrelsemedIemmarna roro niirvarande: ordf. mrs Nay Wright Sewall, Indianapolis; vice ordf. Indy Aberdeen, London; skattmastare frl.
Helene Lange, Berlin; förste sekroterare miss \ Klson, London; och i stallet för andra sekreteraren rn: lle \ * idart, Genéve, tjiinst.gjorde miss Jnnes, London.
31ed undantag af Frank- rike, Nya-Syd Wales och Kya Seeland roro samtliga hittills i för- bundet inkorporerade landers nationalfiirbiiad representerade genom sina ordförande eller en delegerad nämligen: Förenta staterna, Ca- nada, Tyskland, Sverige, Storbritannien,.
Durimark, Holland, Tasma- nien, Italien, Argentina och Viktoria, hvurtill komma representanter för de under bildning varande nationalförbunden i Osterrike och '
Norge.
Svenska kvinnornas nationalförbund representerades af frö- ken Maria Cederschiöld, Stockholm.
Konferensen varade i 4 dagar, förhandlingarna fördes dels tyska, dels på engelska och vor0 af stort intresse; de inled- des med en af Tysklands nationalförbund föranstaltad mottagnings- fest .på Bruhlischer Terasse och .ahlutades med en gemensam ut- flykt till Albrechtsburg-Meissen.
Två viktiga ämnen upptogo i främsta rummet konferensens uppmärksamhet, nämligen: 1: o) fast- slåendet af planen och dagordningen f ör ' Internationella kvinnoför- bundets nästa generalförsamling.
i Berlin sommaren 1904 sasom af- slutning p&amp; den femåriga arbetsperioden.
(Som bekant ägde den första generalförsamlingen rum i London 1899).
2: o) Öfverenskom- melse.
med Tysklands nationalförbund rörande de redan vidtagna åtgärderna och det fortgående arbetet för den af förbundet utlysta Internationella kvinnol~ongressen, som är afsedd att sättas i sam- band med Kvinnoförbundets generalförsamling.
D6n sistnämda organisationen sammanträder 9, 10 och l1 juni, 1904 och omedelbart därpå följer kongressen, från 12 till 1 8 juni.
Internationella kvinnoförbundet föranstaltar utom sina ordinarie sam- mankomster, till hvilka alla de enskilda nationalförbundens medlem- mar äga.
' tillträde, äfven tre stora allmiinna möten samt en officiell mottagningsafton f ör de delegerade, vid hvilket tillf alle ordf. mrs Wright Sewall, kommer att tala öfver iinternationa1ismen.s Vidare anslås en offentlig sammankomst (d.
9 juni) åt korta berättelser.
iifver de olika nationalförbundens verksamhet och den 10 juni åt en allmän demonstration för den sinternationella fredsrörelsen)), hvil- ken fråga Nationalförbundet satt som en af sina hufvuduppgifter.
Blmd de viktiga besliit, som fattats under Dresden-konferen- sen, må nämnas inrättandet af en egen byrå (head-quarters) i en för ändamaiet uppliiten ' byggniqg .&amp;d ' viirlds~tstallnin~en i S: t Louis, dar genom regelbundne sammankomster med referat och diskussio-, ner samt.
genom .tillhandahållande af litteratur i .ämnet det interna, tionella forbundets ideer komma att spridas.
Vidare kan antecknas &amp; slutningen af fyra nya nationalförbund nämligen Schweiz, Oster- rike, Norge och .. Syd-Australien samt utnämningen af s .. k. sHono-, i, de ännu.
orepresenterade länderna Chile,, rary Vice-pSesidents~ ' Peru, Mexiko, Japan, Turkiet och Bulgarien.
A f.
stort .intresse.
vor9 många af de föredrag s ' om höllos till: belysange af e n del frågor, så talade mys Sewall öfver sfredsrörel- sen,, friherrinnan von Beschwitz (Argentina) gaf en öfversiktlig ' framställning .nf de lagändringar och rättsliga framsteg som genom- förts i kulturländerna till kvinnans förmån under år 1902.
Förslag om utgihan.de a f, en, kvartalsvis utkommande =Bulletin.
med auten- ci+a meddelanden ofver kvinnorörelsen i alls länder, väckte myc- ken.
.
.
an.Hang &gt;ch .diskuterades.
lifligt.,.
.
Till o £.
ör d.
e, iför, rasts fpmå ' rspeihd föreslogos lady Aber- ...
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
ocki.
.
f$, welene Lqnge ..,,.
. '
.l ' '.
--, I ._.
,
Danmarks kvinnovärld, ja, hela nordens, har i desshsa dagar lidit en stor förlust: Kirstine Frederiksen ar död.
Ned bestiirtning fanv.
man för ett par veckor sedan rid appnandet af den danska postec på första sidan af ~Kvinden og Samfuudeti ?.
hennes m m n, omrmadt med svart och dibröfver det ödesdigra dödskorset.
Den 1 september kom från Amerika till Köpenhamn ett telegram så lydande:: &gt; K r - stine Frederiksen har stilla afliciita.
h d e r en stndieresa i Förenta staterna hade hon dukat under för ett mangiirigt lijiirididande och slutat sina dagar bland sina da.rstades bosatta syskon.
För i dag miste vi atnöja oss att medels.
dessa rader till- kännagifva denna märkliga kvinnas ' oortgang.
Hvad hon i lifvet verkat och utrattat och hennes betyddse fiir den nordiska kviuno- rörelsen kommer en af hennes landsmanimor och niirm~ste vännsr, enligt ett oss gifvet godhetsfullt löfte, att skildra i följande hiifte.
Har i Sverige var fröken Prederiksen äfven val k h d, afhållen och uppskattad, hvarföre Fredrika-Bremer-Förbundet nog gjort sig till många svenska kvinnors tolk, d % det med anledning af hennes bortgång till Dansk Kvindesamfund afsWdt ett telegram så lydande: » Tacksamt erkännande den betydande insats Kirstine Fredsriksen gjort för kvinnofrågans utveckling i norden, deltaga vi varmt i eder f örlust B. Resestipeiidium fin- studeraandet af smi&amp;mdtbruket.
I följd af en från Fredrika-Bremer-Förbundet aflLten skrifvelse har kungl.
maj: t under innevarande sommar beviljat fröken Carolina Crafoord ett resestipen- dium p&amp; 400 kr.
för att i Danmark och Sorge studera hvad som i dessa länder åhgjorts för att förbättra ihilgavarande niiringsgren.
Skrifvelsen Aberopar fröken Adelborgs i Dagny hförda uppsats ~ E a n nilgot göras att minska den kvinliga emigrationen och dess faror ?^ och uttalar samtidigt sin öfvertygelse som vikten af att i v h t land Atgarder vidtagas för ett planmässigt tillgodogörande af kvinnans arbete vid det mindre landtbniket, som i andra skandinaviska länder redan ledt till goda resultatn.
Jord- bruksdepartementet, som tagit skrifvelsen under pröfning, synes pil det högsta behjärtat betydelsen af den sak, som i densamma framhålles, hvilket framgar af den beredvillighet hvarmed det SegUda anslaget beviljats.
Fröken Crafoord, hvars föreghende verksamhet gjort henne väl ägnad för uppdraget, har för afsikt dels att i olika trakter af Danmank studera det slirdeles praktiska satt hvrtrpg kvinnans deltagande i det mindre landt- n
3 21 bruket dar ar ordnadt, dels i Pilorge besöka nhgra af de skolor, som äro afsedda för landtbefolkningens kvinnors uppfostran för sitt arbete och hoppas fröken C. genom sina under studieresan vunna erfarenheter kunna biträda vid arbetet för förbiittrandet af den svenska landtkvinnans för- o hhllanden.
Från skilda håll.
Kvinnan pi % apotekarebanan.
Med anledning af att i dagarna en kvinna för första gången i vart land aflagt apotekarexamen meddelar tidningen * Iduns följande: Redan genom en kungl.
kungörelse af den 12 juni 1891 förordnades att &gt;skvinna må, lika med yngling, kunna antagas till elev &amp; apotek, samt efter fullgjord farmaceutisk tj8nstgöring och aflaggande af de för apotekare stadgade kunskapsprof erhålla enahanda, rättigheter, som tillkomma manlig farmaceut *.
Men först tvenne år senare eller den i 8 dec.
1893 antogs den första eleven, fröken Leth, som den 21 jan.
&amp; r 1897 med heder bestod sin examen vid Farmaceutiska institutet.
Nu efter ett decennium äger Sverige 30 kvinliga farmaceuter, förutom elever och bland dessa liar den första, fröken Agnes Arvidson, aflagt sin apotekar- examen och legimiterats i medicinalstyrelsen.
Fröken Arvidson &amp; r bordig f r k Malmö, dur hon förut tjiinstgjort som elev vid apoteket slejonet,.
Efter aflagd kandidatexamen p&amp; apoteket i Ronneby inskrefs hon 1901. vid Farmaceutiska institutet i Stockholm, där hon nu eröfrat den kunskaps- .grad, som stitller henne i ledet af Sveriges apotekare. '
De kvinliga röstrattsföreningarnas antal i vårt land utgjorde i d r a s, således ett år eftar det den första föreningen af detta slag bildades i Stockholm, 18 stycken; nfirnligen rösträttsföreningarna i Stockholm, Cö- teborg, Lund, Helsingborg, Ngköping, Karlstad, Uppsala, Gafle.
Malmö, Växiö, Varberg, Halmstad, Engctholrn, Ronnoby, Lundsl~roncc, Linköping, drebro och Fullcoping.
Australien.
I december manad detta år förestar en m a k l i g till- dragelse ' i parlamentarismens historia i det för första gangen ett helt kon- tinents kvinnor vandra till valuhan.
Det galler nämligen val till det för- enade Australiens parlament.
I nhgra af Australiens kolonier, p&amp; Nya Seeland redan från 1893 och i Syd-Australien från 1895, hafva kvinnor haft röstratt, men först i och med den stora sammanslutning, som ägde rum förlidet Ar, erhöll0 alla Australiens kvinnor politisk och kommunal röstratt.
I rundt tal hafva 850,000 kvinnor ratt att rösta till det nya Australiska parlamentet.
Valagitationen ä r i full @ ng och kvinnorna agitera i all synnerhet kraftigt, enligt ett sarskildt politiskt och ekonomiskt program, hvilket inne- haller följande punkter, i hvilka .kvinnorna fordra anslutning frhn deras sida, i t hvilka de skola gifva sina röster: '
I. '
d.
Med hänseende till kvinnans likstallighet inför lagen: män oeh ' kvinnor skola vara fullstandigt likst3llda inför stitsförbundets lag.
Olik- heten i kön skall hvrtrken vid äktenskap eller, vid äktenskapsskillnader eller i annat rättsligt hänseende utöfva något, inflytande.
2.
Alla - beten i statsförbundet skola ' med samma villkor och med samma löner stå öppna för män och kvinnor.
Endast förtjansten och dug- ligheten skola vara ' bestämmande vid utnämningar till statsämbeten.
3.
Med hanseende till hälsotillståndet i staten skola alla från u t landet importerade lifsmedel sorgfälligt undersökas, införandet af skadliga Lmncn förbjudas och importen af opium och liknande saker vara förbju- den, utom för medicinska iindamål.
4.
Till den industriella fredens befrämjande skola &amp; gärder vidtagas till inrattandet af skiljedomstolar, som afgöra industriella ' tvistefragor.
inom statsförbundet.
5.
Till den internationella fredens befrämjande ' skola landtarmen och marinen organiseras ' till defensiva ändamål och en frivillig arm&amp; er -- htålla företradet framför reguliära militäriska t r n p p e r.
~, Böcker insända till Fredrika-Bremer- Förbundet.
.
Academisclie Bockliandel, .4msterdam: Dzmant, H., Un Souvenir de Solf erino. '
Aktiebolaget Hiertas bokförlag: hTorsh.öuz, Vitalis, Radikalismen ännu en g h g Björck &amp; Börjess.ons förlag: Bebel, Auyzsst, Kvinnan i forntiden, nu- tiden och framtiden.
2: dra uppl.
Alitiebolnget Sandbergs bokhandel: lbpelircs, Z., Naturens bok, fjor- tonde upplagan.
l ' rine, RaZpli, Wal$o, Tanken som karaktärsdanare.
Bokförlagsaktiebolaget PuritaS: ' Yuritas bibliotek serien I, h. l. Albert Bonnier: Studentföreningen Verdandis smilskrif ter Ill-115 Fosterlandsstiftelsens.
förlagsexpedition: X., K., David Livingstone.
Boy, &amp; isti~zo, Utan Gud i vkrlden.
Heuch, J.
C, Mot strömmen.
O., H-n, Emanuella Carlbeck.
Lejdshönz, Anna, I Gfvets vårdagar.
A - der (- 4nna Ol~~nder), Dolda krafter.
.Skog, Cavl, Ljus och skuggor, h.
1,2,3.: H i i gÖ.
beber: Rieck-ïMiiller.
Xaria,, Gunnar Gran.
L Fiilthögskolans sm8-.
skrifter Ij 2, ' 3..
C. W. K. Gleerups # förlag: Anzbroseus, .J.
M., Läsebok för smilskolan.
.
.
.
Krok, ATds,.
M \ aind,re, läro bok i svensk qpraklära.
.
.
.
.
&amp; jus .förlag: Hemmets: kokb.ok 5,, 6, 7.
.,SjxXma~m: I.,, Serusalems förstöring h.
1, 2, 3: 4.
Nordin &amp; Josephso j, .L$j+daJJ, 3mst, Sociala nipgi {ter, f ~ ' 8rmBn.
r ' P.
A. Norstedt R: Söner: Byzell, Anders, ~ e r ä t t e ~ i u e r r que&amp;ia historien, ~ a t i o n a l u p p l a i a, ' k $1-228.
ilfilsson, Emil, ' V k armés krigsduglighet. '
' ' ' och +art fo1Us ' fö ?sv&amp;rskraft:.
Klavenese; ?IL.
; Drif t-föriilskelse-kärlek .. ...
&amp;,.
: ", ' I '.
l .. s ..,:.
n
