# ID: svediakorp-per2448
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1919
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,676
# sentences: 1,286
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(utgives av Socialdemokratis.ka kvinnornas Centralstyrelse.)
8 J. F. Willumsen: EN BERGBESTIGERSKA.
Redaktör: R (/ TH GUSTAF$ON.
.
.
... -.
35 öre
2 ...
MORGONBRIS ...
-.
.
-.
Banbrytaren och bevararen.
% Ellen Key sanma.nsmälta på ett siillsyiit fullödigt satt banbrytaren ocli bevararen.
Inom arbetarkvinnornas värld ä r hon mest känd som banbryta- ren, vilken, genom sin tro p % socialis- niens o ch individualismens f örenade liii- jer, under tie sista decennierna varit allas vår sainlaiide kraft.
Ellen Key framtriidde offentligt icke förrän vid mognad ålder på attiotalet, d % 11011 b,ör j ade sina f örelasningar vid Arbetarinstitutet i Stoclcliolni sariit i Göteborg, Stockholm och Uppsala iiied de uppmär1rsammad~ f ö~edragen.
om ' hur reaktioner uppstå ' ' och oin Harined ' tanke- och yttrandefrihet hade hon ställt sig på vänstersidan, Ett par år därefter väckte hon opposition genorn det självständiga satt, p % vilket hon gjorde sina inlägg b i m k w v, m i P n R-.
: n t.
b o @ l l f.
.
~ ~ ~ Ho11 fi$&amp;,,dg.lj fi dl - _.
, ar motst %ndare s h ä l fran konservativt hål1 som från speciellt varoin senföddare släkten icke hava nå- kvinnosalrshåll, emedan man ansåog ' att gon aning.
11.011 alltf ör ensidigt f rainhöll å ena sidan Underteclrnad vågade p % den tiden karlekelis betydelse och % andra sidan icke deltags i diskussionen offentligt, vikten av kvinnans speciella uppgifter men med villren biinnande glöd h611 som maka och moder.
Dessa hennes nian icke med Ellen Key.
Sed- har åsikter frarilkomrno i studier över tre man kunnat hava olika mening i en hennes vänner: Sonja ICovalevski, pro- och annan detal j rörande kvinnofrå- f essor i matem.atilc vid Stockholms hög- gornas tilliimpning.
Men djupt sett, skola, samt de båda förf att arinnoma hur har icke livet och utvecklingen gi- Victoria Benedictsson (~ r n s Ahlgren) t vit henne ra.tt.
ocli Ann-Charlotte Leffler.
Vidare i de Samtidigt lärdc vi känna ~ l l e Key i bada skrifterna ' Missbrukad lrviizno- i början av 90-talet i egenskap av före- kraft ' ' och ' ' Kvinnopsykolbgi oeh ku-in- läsare och skapare av tolvteriias sam- nologilr ", villra p &amp; den tiden diski:ite.
liväm.
E11 hängiven lar jungekrets sam- rades med en iver och en hetsighet lades till föreliisningarna i Arbetas- institutet, dar den sven~lia litteraturen blev på ett oföriiheligt sätt levasile genorn Ellen Keys gedigna lcunskaper, ejalfulla uppfattning, vältalighet och populära f ranistä.llningssatt, fyra egen- skaper vilka t.illsamrnaas bildade något oförglömligt och nästan fullkomligt.
Det var bland dessa ålzörarskaror El !eii Key stiftade belrantslcapen mad unga bil dnings1iungr:mde liviniior ur såväl arbeterslre- som medelklasslrr.etsar, ock villra hon sainlade i tolvterila.
Hon ut.
gjorde p % nittiotalet utan överdrift erl standigt brinnande centraleld i folk bildningens t janst och f ör att vacka f ör.
ståelse de olika klasserna emellan.
En härlig tid, full av.
f örhoppningar - och trosvisshet.
Ellen Key framträdde sent för of- ' j.
s '.
fentligheten, men s &amp; n~yclret rikare bIev hennes produktion före fyllda 50 år, Redan på nittiotalet utkorn aven " Tail- kebilder d5r hon f ramlagger i samlad f orin sin &amp; skådning.
Dar åt erlrommei .. hoil ännu eii.,gång till .kviimofrågan och skildrar sin ideala bild av framtids- kvinnan - " och när man målar ideal- bilder behöver man icke neka sig iii %- got ', säger Ellen Key.
Framtidskviii- nan " skall vara- ett vasen av djups motsatser vilka nått Iiarmoiii - - h o11 skall inse iiödvändigheteii i ila t.urens lagar och i ' utvecklingens förlopp, hon skall ' aga solidaritetskänsla och sam- Iiallsintresse - - hon kal1 se i stort och 11011 Ban se i sarniiianhang. "
I Tankebilder finnas iiveii de kända upp- ZcB.nm r - - v -.
~ &gt;) q i 81 -.
am .. - ?UrZui h&gt;LLulrLL.
satserna hävdelse och s jälvoff rande '.
Dar skri- ver hon också om " Stillhet " och " Mod ", som på ett alldeles särsldt &amp; tt kan tjäna både till moral och mda.ktslä~sning.
Man skulle önska f g:.
lessa uppsatser i särtfyck, s % val be-.
hiivliga äro de just nu.
För min del kan jag aldrig tänka på Eller Key utan %tt med tacksamliet erlriinna vilket stöd för karaktarsdanil~gen denna hennes uppfordran till mod ocli stillhet varit och ar.
En liten särskild skrift so111 mycket lästs och väl] .&amp;ses 511)) Skönhet för alla " iitlr~m 1899.
Det var en uppma- ning, gentemot industrialismens förful- ning, att skaffa sig själv och sina med- niaiiiiislcor slcön ' liet: skönhet i henimeil, vardagssl~öiihet, vsclwa f estvanor och.)
~&gt;JI * &gt;A T- V) a.
.
...
.
.
.
.
.- .- -.
-.
.
.
.
-.
-,.
.
.
,.
.
.
.
MORGONBRIS - - p - till sist ett litet ode till sl~yiniiiqp: rara dagars diskussion om kyrkan och brasan.
let andliga nutidsläget.
Den som, be- Dar, l i b o m på s % många.
andra stal- ristade Ellen Keys predikan i Fritan- len i hennes skrifter, framträdde, den: arförbundets julotta 1895 aterf ann andra sidm av El.len Keys vasen: be- Leiisamma i Limlinj er med obeskrivlig vararen.
illfredsstiillelse.
Få predikningar hava ' Då Ellen Key 1899 bröt upp frål1 sin .ä1 någonsii; höjt sig till en sadan san- verksamhet i Stockholm var det som iingskarlek och sublimitet i nara för- orn det slitits ifrå.11 oss en bit av vårt eget hjärta.
Men det va]: bevarareii Ellen Key som kände att hon maste leva mera ensam för att kunna giva ännu mera av sig själv.
Hon företog f örst utländslca resor, varunder hon lar- de kanna personligheter, vilka hon se- dan bekantgjorde inför svensk publik.
Vi behöva endast här påminna om hen- nes utmärkta essayer över belgareii Verhaeren och österrikaren Riclke.
Dessa iiutidsinanniskor ' skil&amp;rade 11011 med s&amp;-nma förstaelse och djupa upp- fattning som ho11 agnat de litteraturens förgrundsfigurer 11011 mest älskat: Alni- qvist och Goethe.
Redan 1903 och darph följande aren utkommer hennes stora verk Livslinjer.
Detta arbete a r skrivet i Sverge, en av Vid 6 %r.
delarna i broderns hem i Sm %land, en anilaii i Ransater i Värmland dar rning.
Vi behöva den, lilrsoiil Eller Ellen Key slog sig ned f ö en ~ lkïigre Keys uppfordran till stillhet, och mod $isom en sarskrift f ör upp byggelse.
.
tid.
Att.
beröra alla Ellen Keys verk i er De n-iitidsmanii.iskor, soin icke kunna tänka sig att läsa alla Ellen Keys airbe- iult,i&amp;Gng ä r en omöjligl~et, men hal ten, lmina genom att studera Livslinjer iet synts mig nödvändigare att painin- lära kanna hennes mångsidighet s&amp;väl m om de iildre verken, som kanske föl på grund av kuiiskaper som de olika &gt;n yngre läsekrets ej äro kända, än on ämnen hon med sin forskning omspän- 3llen Keys senare böcker, såsom de m- ner.
Endast några citat för att locka ier varldslrriget utkomna.
Dock maste här namnas det verk hon dem som icke tagit del av ' detta arbete att läsa det: " De sa~nliä ' llsbevarare, itfört sedan ho11 skapat sig ett hem, som mena, att allt vore gott, vore endast; itt Strand vid Vättern.
Det a r Ellen mäiinisliorna goda, dessa aga endast en Yeys bok om hennes far, den kände halvdel av sanningen.
De samhällsom-; kriftställaren, politikern och grunda- störtare, soni niena, att alla vore goda.
.
* el1 av lantmannapartiet, Emil Key.
vore endast samliallsfornien god, desss 6eva.raren hos Ellen Key saminailliän ger p &amp; det iiitinlaste satt med karleker äga en annan halvdel av saningen. '
' " Ge-ensaint f ö r cle nya ina~miskor~ ch vördnad.en för hen~rnet och förald ila - män som kvinnor,.
unga som rarria.
Itoderii, f. Posse, var oaktat sir ganila, f örciiade eller ensariinia - %r rynuerligen aristokratiska h ' ikstainning att vad de al: livet vilja detta %r endast in för sin tid iuyclcet frisinnad perspil, att dess striingaspel skall ' vinna en allt igliet och som inoin sin socken genom, djupare, renare och fullare ton - ave11 förde reformer för den tiden ovanliga om denna sjunger ur en violin som bli- E11 innerl.ig Iriirlelc förenade de bädz: iialmrna.
vit samtnanfogad av spillror. "
" Den nya mystiken iir icke vädds- Av fadern, Emil Key, född 1822, döc f ra~l~iilld, ntan ~ a r l d s mnande, f utgår 1892 gives en inycket viirdefiill skild, ej f r h i livets värdelöshet utan från i.hg genom d e iiiiiiiien av och om Enii: dess värde, dödar ej begären men be- Key och utfyllda av ' Ellen Key vilki ikrivna p5 Strand iitlrommo 1915, 191t själar deni. ' '
I Livslinjer liar Ellen Key avel1 11.e-) ch 1917.
Med detta arbete har hon ej blot ' ganska inggende sin uppfattning om kristendom och religion, inlägg son uppfyllt en garning, som just 11on f åt hade alltför viil.
behovts upprepas av sin far i uppdrag, utan också kuiina ' e; öra levande siidana iniiiiliiskor iuoiii d e l och borgare, vilka genom plikt- ippfyllelse och oavlåtlig ideell strävan gjort kulturinsatser s&amp;.
värdefulla att ileras arvtagare - aiitiiigen de vuxit 1pp i liknande miljö som Ellen Key: iler i arbetarhem - m L t e .giva deras: arning sitt tacksaniina erkännande och iärav ' hava mycket att l a r a Eruil Key var en idealist som f &amp; ' &amp;, lessutom en mycket sjalvstandig per- ionlighet, varför de politiska och socia- a inlägg, som i ii~innesbol&lt;en å,ter&amp;as %h olika tidiiingsiippsatser äro syn- ierligen lä-svarda.
Likasa skildringar- la av.
1aiitniannapa.rtiets historia fran 5ksdagarna ' från och med slutet av; extiotalet till början av gttiotalet.
Minnesbokens.
första del upptager iveii detalj er on1 slakten, om Ell.en Ceys älskade barndomshem Sundsholin.
Småland och det för sin skönhet be-; ylrtade Tjusts liarad och livet dar.
skildringar s % intressanta att dessa iörst giva den verkliga hellietsbilden av Ellen Key själv: Dar i hemmet - p5; amma gång hoii fick impiilseii till sia.
b anbrytande verksamhet - är grunden Lagd till Elleii Key sasom b evarareii.
Bevaraken av hemmet, b evararen av minneg som böra vördas, bevararen av individualiteten.
Ellen Key säger föl- lande: " Emil Keys barii, soin intet kgde mer ä11 sitt arbete, maste göra sig urarva.
Men de yppersta varden för- äldrar förmå lämna efter sig - å t sina barn.
äro lyckliptvis de som barnen icke lrimia avhända sig. '
Tack Ellen Key för att du alltid låtit letta arv bliva dig heligt.
Tack för att $U skifdrat rniinniskan.
s &amp; levande som 31.1 gjort det.
Tack för att du alltid haft 111od att saga u t nar du ansett att 3 % bel~övdes.
Taclr f ör allt ditt arbete.
Tack f ör din l jiisa, tro på människorna och framtideii.
Taclr för din sorg nar förhoppningar, gäckas.
Tack for att du varit och &amp; r allt.if r5.n bariidomen till dina fyll.da 70 Kr alltid dig själv: E l l e n Key.
A n n a Lindhag ' en.
, ' Sundsholm.
Ellen Keys barndoilishem.
.
Ellen Key och Tolfterna.
.
: l311 viiit erf örim.idclag.
1.892 sutto tre ltviiiiio~:.
hos fru: Elila Teiiow, enande i samma ta.iike att finna ett 1.anqligt a a t t f ör iiingiiiige inell.ail I i i i.
~ u d ~ ~ a d e n s 1.; - viimor av skiftande bil dihgsgrad wii ' Ic:~.Liadsvil.li~~rl ' I!
' rii Teiiow harll:: sain- insutriiffat med allrnogel~vinnor, som yttrat ss1iila.d efter .l~ildiiiiigsiiifl ytel- ser.
Uiiclci:.teckiiad hade son1 j ouriia- list kommit i berori6g ' med några av Iiuvudstadeiis soc.ialt intresserade a-rbe- terikor, vilkas inte ' lligeiis oc11.
bel~agl.ig-z viiseii s$ frapperat lieiine, att ho11 i.clr2 fick ro för taiiken: " Villillreii förhist f ör oss, som fått vår bildning till slriiii1:s iitifi:.ti.ii, att icke komma i tan- keutbyte nied ' de sjiilvbildade med de- ras - a % äkta lrtiltiirella natur! '
Meii 11011 visste vart Iion skulle gå, för.
a * tt f å broii lagd mellan sjiilariia.
När Elleillen.
.
Interiör av.
Strand.
Keys dörr ' öppnades för lieiilies Irnaclr- ning, spred sig den gry- l e d a r i i i m ' av af toiiunderhållnin- n.ingen öcer det iörebag, som riibrice- tecknad, att det var El.len Key %m gen (de flesta ännu Irvar sedan de rar första protolrollsbokeii~ med:) ' Sam- skulle göra ' t Ellen .K.ey med sin förnämhet och sin första åren), som sätta upp samkväms- kvkm f ör kviiinor f rån .olika yrlresoni- f ördomsfriliet, sitt adla f risinne, sin dagar, utfarda kallelser, skaffa lokal, (Redan då VOTO vi nog nio- råden.
m.ed uiigdonilig livfullhet var- sköta ekonomien, samt adjuiigera med desiia att anse även hustruns och ma- sin kunskaps.rikedom, som; sig var och en minst elva niedlemmar, digliet, kans kall som ett yrke, om aven av aldrig yppade sig i det allra ringaste i som l1.a skyldighet att bevista vissa högre art.) Ellen KG å sin sida hade docerande eller skolmästrande, och sin i saink-vam och f örmedla sallska.plighe- just gatt starkt fylld av slamma idé till i människors na- soliga tro på det goda ten med det mycket överskjutande an- följd av- ett samtal, som hon an kväll yar väl mer ägnad att sam-.
tur, vem talet arbeterslror, en anordiiing, son1 p &amp; henivag från sin ' förelasning i Arbe- niaiiföra skilda klasser?
Sällan ser man gav upphov till det oegentliga namnet tiiriiistitiitet haft med en strykerska, vilken då yttrat: " Det är icke er mat väl en niäiiiiiska sanimanföra niiiiiiii- ToZf teriia, ~ i l k e t dock utan ii %goii all- och edra kläder vi.
mest avundas er, skor av samhällets m.8.iig.f aldigt grade- m511 övereiiskoinmel.se vunnit havd så- utan- det a r olla.
de a.ndliga njutningar, rade klasser så 1.ikställig.t - soni Ellen som latt i öron- och i ögoiifallaiide.
som stå er mycket bä.ttre till buds. '
' Key, ocli Sällan ser, mlail val mer van- Framför mig 1.i.gger protol&lt;ollet över Så möttes vi tre Iios fru Tenow för 1.ig.a m.aniiiskor så ' otvuilgna iiif ör en första samkvämet.
Narvaraiide voro utarbetande av en pl.an, och äiiiin lyser överliigseii personlighet som inför lien- utom en tolft 45 arbeterskor.
Ellen.
för mig i minnet en väggdekoration ne.
Reda11 liiiige stod hon ju i andlig Key - berättade om Björnson, visade mitt för bordet, diir vi sutto, innesln- beröring med en mängd personer och fotografier av diktareii ocli halis familj tande sveiiska flaggan ocli trilroloren, personligheter såviil ur arbetarklassen samt uppläste hans saga om hur enen, vilket jag fat-tacle som ett gott omen som ur de mer 1.yclrligt lottades led.
S % furen och björken kliidde berget, vilket f ör svenska 01ili; stallda kviimors blev den ratta tonen starkt anslagen hon på sitt spirituella.
satt använde vid redaii vid Tolfternas ' vagga) ', ocli sitt vällrom~ttal till de närvarande och tvångsfria urnga.iigessanihet.
~ S r blev r fru Teiiow snart dar- ljuder dar ännu rent.
tillämpade på det spirande företaget.
Det hörde till Ellen Keys organisa-.
Fröken Aug.
Lock, som ännu tillhör efter sjiilr, och senare blev 11.011 så upp- tagen av ett par andra intellektuella tionsplaii, att det nya siillskapet var- samkvameii, svarade å de - kallacles intressen, att Iion drog sig iiiidan Tolf- ken skdle äga styrelse eller stadgar.
\ - ägnar.
tema ..
Men 11011 visstse nog med under- T3t.t slags styrelse äger det ju docli i de Och så föl.ja de gyllene tolv h e n, då Ellen Key a r med oss i ur och slrur och trots sin så upptagna tid sällan försum- mar ett samkväm, men gör sin insats däruti på sitt andligt rika satt.
Ofta liar hon med sig iiågon gast för aftonen fran iii- eller utlaiidet.
De förstnäiniida bidraga då ej sällan med ett under- hål.l.~~ingssi~~mmer.
Uider den inledan- de tédrickiiipgen sall.skapar hoil livligt med arbeterskorna, dar lioii har mer än en van, som hon styrker med sina ord.
Diskussioner i mer e.ller mindre socilala ämnen komma of ta till på heiisies ini- tiativ och f å mot slutet av samtalet sin pondus genom hennes inlägg.
Håller hon själv ett föredrag, a r det oftast för att bistå någon annan ledarinna för aftonen; men hon skaffar oftast föredragande ur sin högt bildade och.
talangfulla iimgaiigeslmets.
Vid v %r- utfärderna.
måste hon tillmötesgå allas Strand.
förväntan med ett tal, ocli hon talar då,,) j. '
j ' - ' ' l - - ',.
Z '.
.
-
såsom blott hon förstår göra det, ur och till allas hjärtan.
Då får iiatiiren sin ratta tempelstäpning.
Men 11011 liar mer ' än en ' gång fått till stånd tolft- besök. &amp; utställiiiiigar ocli i museer, .då 11011 f örniimligast varit guide, lil- isom.
vid v&amp;rutfarderiia till gamla historiska slott.
Och aldrig, hur a,n aren.
glidit och lagt griitt i hennes hår, har man set t heiiiies lr änsla f ör nianiiiskaii.
slappna och.
lieniies iver att samstäm- ma med deiiiia i ett kultiirellt iiitresse bli .en grad svalare.
Men s % kommer år 1903, då Ellen Key lämnar Stockholm, st&amp;ina.r i ut-] .andet ett par ar, koninier tillbaka till Sverge, men bor på olika stiillen i landsorten, dar ho11 fullbordar?
! %vs- lin j er ' sa.int slntligen bygger sig ett hem vid TTatterii.
Men hon liar dock aldrig lämnat oss, och därför fortlever To1.f terna ii~iiiu de inliiiga niil.en ifrån henne, t ...
o. ni.
igenom kristider- na, d &amp; s % niåiiga insliranki~iiigar i .säll- sliapliglieten måst göras.
Så snart Ellen Key efter sin återkomst till Sverge be- sökt huvudstaden, har l1011 bevistat ett eller flera sani1rvä.m och varit ständigt, densamma, eldad och eldande, värdig och livfull, med gott, ja, osvilrligt minne för allt och alla, lika olroiiatlad ocli anspråkslös i sitt upptriidaiide trots världsryktet, men an.
mer impo- nerande ä n ' förr genom det drag av djupt bernodsf yllt allvar, som tidslian- delseriia lagt över lieniies vasen.
Och s % har hoii, seclan " Strand " blev fiirdigt, varje år som gast haft, i bör- jan en, sedan tv &amp; gäster ur Tolfterna hos sig.
Vad dessa berättat om I-ieiiiies vardiiiiieskap bekräftar Ellen Keys egna teorier on1 leviiadskoiist.
E11 tolft- medlem, fru Eliii Engström, anst-älld vid Social-Deniokrateiw tidiiiiigsexpe- ditioii, a r medlem av nämildeii för det (70 å r den 11 decomber.)
vilohem för kviiiiior, som Strand ar amiiat till efter Ellen Keys bortgiing.
Och tolftmedl.emmar skola aga f öre- %lderdomen Iran alranka; liur hård oc ' 11 1 lyfta sig över sin klass, deii må vara trade vid a~isölriiiiigar till.
hemmet.
het liarnpen står för er alla och dock en över- eller xmderlrlass, raddar u r Utom de till.falliga besölzeii, varnied hur starka ni gro!
Och som det &amp; !tt.
fördärvet.
.-.
Endast tanken, ej ordell, Ilar här Ellen Key glatt oss, liar hon till jul- mig ofta förr: jag har i tanken och i fester och utfarder alltid salit oss .en ~erklighet€ !l.l gatt till ~ a m k ~ a l l kiIllllat l &amp; tergivas; den läsarilllla, som slrrivelse, som dageils ledarinna upp- och genom er styrka kommit starkare ii %gon gaiig sett talarini~aii i hei-ines läst, varigenoni alla kant att Ellen Key diii.if~:åii!
Ni f &amp; darf ör i dag icke en mest i.iispirerade ögonblick, lian lilrviil d.ock varit med; ofta har hon tagit hiils:ning, som k &amp; hjälpa er, men ett f örestalla sig vilket djupt intryck Iion åhörarinnorna m-.e, d s i g genom att tack att iii h j ii l p t m i g - s i2 gjorde, dar hoii stod vitharig, annu f ör dem beskriva sin tillfälliga omgiv- m % 11 g a g % 11 g e r.
Tack kara vänner kr af tig, iil.eiz doclr så tyngd ' av niiiiisli- ning, såsom en na.turskildring från alla, de närmare som de mer avliigsiia ligheteiis.
ve.
Italien, e11 reseberättelse fran Holland för .alla dessa &amp; ren! "
.Vardigast torde vi fira lieiiiles sjiit- Och framför mig ligger protokollen tioårsdag genom att på, vid .gavel öppna o. s. v. Oftast a r det dock tankar i a n - ledning av J II l .e n eller v å r e 11 eller för de tv &amp; sista åren, då Ellen Key be- vara mer eller m.iiidre frigjorda l-i.jä.1:- tidsläget.
Utdrag ur dem locka liar, sökt oss.
Ena gången talade hon om tan för hennes maningsord; geiiolm att meii måste uiiderl %tas av byist på ut- lcviiiiiaiis iiisats till botaiide i v allt det med liigan fraii hennes härd tända 1å- rymme.
E t t citat må dock tagas med.
gan på vår egen, h u r enkelt fattig eller T ett julbrev, dar hon besliriver hur rikt smyckad deii ' må vara, och fika snön ligger vit som en svepning kring henne och hur hoii till följd av en djup sorg kiiniier 1a.iigtan fran lidandet, till.- lägger hon: " Då Bom jag att tanka på er alla.
Det kom in i mig som ett.
sam- vetsagg vid tanken p % hur jag doclr har röstratt, att höja sig ö-ven partipoliti- det och de flesta av er ha det;] &gt;.nr ken, ilar den leder till förföljelse, o ~ ä t t - många hårda, ska.rpa fåror Bölden sliu- visa ocli f öriielcande av sanningeii.
Att rit in i e r tillvaro, och hur.
föga de icke M a partihänsyn hindra ett erkan-.
äro tackta av den stilla, vit.a frid, som ilande av det goda, som kan verl- \ as av utom döden endast den.
s o r g f r i a ett annat parti: Allenast detta satt att.
), ' ' ' (
MORGONBRIS. '.
" Ile stirita ideella vården. "
.
Ett minne.
En ensam ..
Det var en av de f ö ~ s t a dagarna efter storstrejken 1909.
Ett möte var anordiiat av f risiiinade kvinnor i St.oclcholm i syfte att genom diskussio !l utröna huru man på basta satt slc~~lle lcuniia råda bot på följdenia av stri- dens harjnii~gar i de fattiga arbetar- hemmen.
Man ansåg sig ha en viss skyldighet att nu efter det våldsamma kraftprovets slut proponera, barmhar- tighet mot den ella parteiis lidande, liiviiii~orila, och barnen.
A ~ b e t a ~ liad a e iiiider hela striden haft a l l a emot sig, men 1111, då man icke behövde taga parti, ville man &amp; tminstone vara med om att söka hela såxeii som striden slagit.
För detta .ändamål relco~rhmen- derad,es olika; litgarder.
Publiken bestod mest av kvinnor från borgerligt håll.
Många av dessa hade troligtvis aldrig tänkt sig in i Ven snzacleïsm sig sjalv till graven viger: vad denna jattestrid egentligen hade Y, upp ~ c k s v ~ ~ t s s, ~ n st&amp;zcligi z~t.s.
för innebörd.
De flesta, det framgick stigei tydligt av enskilda samtal omkring i l.okalen, hade endast tanke för alla m nm., en oct&amp;wttig Eden Key.
obehag de själva fått underkasta sig P. '
A.
C. under dessa veckor, d % arbetarna, som -- det hette, " satt samllallet i gungning ' ' Huruvida dessa blott för nöjes skull un niö~ligheteï och sålunda bereda vage11 derkastade sig själva oerhörda upp- för en ny manskliglzet.
offringar eller djupare motiv lågc Det stora förtroendet Ellen Key bakom, därom rådde hos flertalet aJ vuimit i arbetarluxtsar har bl.
a. sin de närvarande en f örvånande olcuiinig.
orsak i lieiilies förm %ga att förstå dc het.
djupare liggande inotiveii för dessas Ellen Key, som på tillfälligt besök ofta så liårda kam.p, 11.eiines uppfatt,.
i Stockholm hade infunnit.
sig pa ' mö, ning om rättvisan: i deras krav.
Hor tct, var si@a talare.
Kviniiorna frar har vi,d många tillf a l h l lmf t mod at1 arbetarehall snt.to i spänd f örvantail of örbeli&amp;ll.samt triida i breschen f ö i Vad skulle hon saga?
Slculle aven hor denna sin mening, sålunda under der komma för .. att som den barmhärtig2 stora stride11 om föreningsrätten i samariten söka läka såren s o.
skri Norrland i slutet av nittiotalet och s e den slagit, eller skulle 11011 grava djn iiare vid lockouten: 1905. pare efter orsakerna till allt detta son: Nar Ellen Key nu i dagarna iiig %r: hänt?
sitt sjuttionde år, komma många tack Ellen Key var synnerligen gripen aT samma välönskningar att saildas heliiit situationens allvar.
Hon talade ovan £rån alla dem för villra hennes livsgar ligt lågt.
iiiiig i t.al och skrift varit i sann bety Ho11.
talade f örst om kviiliiorila; delse vägledande och uppbyggapde plikt att skaf f a sig insikt, den insikter Hon, som så gärna vill se ljust och för som leder till rättvisa och opartiskhet hoppniiigsf ullt p % mänskliga utveck Mot slutet av sitt korta anförande ytt liiig~inöjlighete~, .liar i sina Livslinje rade ho11 bl.
a.: " Det galler för kvin givit oss saiiningar, av oskattbar norna att taga part.i, för eller emot varde.
att avgöra om de vilja mera rattvisa Aliila S t e r k y.
mera harmoniska f örliållaniden i vafl.
den.
Striden galler den nya miiiislc ligl-ieteii.
R a.
t t e n l i g g e r d a l ' Miljoner kvinnor, soin &amp; t. kollektiv de största ideella varder arbetet lamma l-ienimeiis och barnen v a r i t i n s a t s en. "
Hon manade vidare kviiiiioïiia.
a.tl v b d, medan de själva sköta sina Qrken under dessa mörka dagar satta lioppe.
s y n a s visserligen samhällsnyttiga mot.
misströst.an och ka.rl.eken.
mo * Men l. i v e t stiger endast genom f u l l m ii n n i s k.0 r. hatet ...
.
Q - -.
- - De stö.rsta ideella vardeii Under 1rarl.elreiis vårtid lcuiiiia f ör Ellen .Key såg, vad så många andri icke.
förstodo, att denna strid, son aldrar endast då betyda ii&amp;got för sin; barn, nar de lcäilila vördnad för det u13 kostat arbetarna så oerhorda off er, sin innersta mening varit en frihets der, som fi1llborda.s i deras ' närhet.
Me1 strid från d e förtryckta .. Målet va: siillan hava f öraldrarila dessf öriiiiia~ att framslcapa bättre materiella ocl sarit s &amp; finkänsliga) att barnen nu be därigenom aven f örutsattning fö: handla den1 s.0111 först ' aeiide vänner. '
(Livslin j er.)
...
större ideella livsväi:den, större lycko '.
.
P Det var för tjugu- ' år sedan.
- J a g: jorde Ellen Key ett besök för att an- dilla om ett föredrag för en Verdaiidi- oge.
Svaret blev genast avböjande p %) å $rund av bristande tid.
- Jag niåtte ia sett bekymrad lit, och vanlig som .ll.tid frågade ho11 efter orsaken.
J a g alade då i lcortliet om Verdaiidiordens vårighetei.
i den f örfölj elseka.mp, som g8ngsatts av.
de äldre nykterhetsord- iariia.
Utan att vidare betänka sig xtbrast d &amp; El.leii Key: " Ståf det så ill, $8 m å s t e jag ha tid att hjalpa 2-!
- Hon höll föredraget.
Deiina lilla episod txader alltid i för-; runden, s8 ofta tankarna kretsa om- rring Ellen Key.
- * %tt offra en del av iii1 h&amp;rt .anlitade tid för att hjalpa de im %, att bli eld och lågor för att f å flii ?tt slag för en hotad, frisinnad idé, men ?å samma gång med kärlekens mildhet wtrub ba de förföljdas spirande hat not förföljarna, det a r så karaktaris-; iskt för Elleii Key.
Att på nara håll.
: å vara med om ilagot s %dant värmer.
) ch sporrar till nya anst,räiigningar.
- Pack Ellen Key för dett.a harliga.
niiine!
A ~ n C a arlsson .. ' ' " Även i de ömmaste hem gå barnen mder vårstormarnas tid som gåtor,, Jern föräldrarna ofta förgäves söka tyda.
Aldrig lider én ung sjal som un- iier lösningen av sin egen gåta.
Men endast den far eller mor, som maktat Eörnyas eller f öry-ngras genom ' sina barn, torde kunna hjalpa dem med lös- ningen.
Annars blir följden endast a t t föräldrarna från sitt håll bara stenar.
till den mur, barnen från sitt bygga allt högre. '
Den enda verkliga makt, en far eller mor äger över sina barns öde - men &amp; en är också omätlig - det a r att fylla hemmet n3.e.d sin starka och sköna per-.
sonlighet; med kärlek och glädje, med arbete och kultur; att sålunda dar göra luften så rik och ren.
att barnen aga rol a t t yiiiita med sitt val och - stora mått a t t val j a efter!
--- När natiiren skapade släktdrif ten, onida.nade kvinnan den till kärlek; ilar nödvändigheten danade bostaden, ska- pade kvinnan därav henimet.
Hennes stora kul.turinsats blev s %ledes öiiil-ie- t. en.
- - -- Redan den drömmen ar stor som i i Iiåller arbetarskarorna uppe, drömmen att de, som koinina efter dem, " skola fZidetbattreiindesjä.lva ".
Redanden viljan ar maktig, som koniiner dem att för sina barn begära vad nästans barn! '
' r d a i ~ tillliörer.
(Lis~sl.inj er.)
~.
MORGONBRIS Hemmet och skolm ' Det har funnits tider i vårt land - och de ligga inte mer an ett hundratal år tillbaka - då hemmet och skolan för en stor del av Sverges ungdoms- skara voro ett ock detsamma.
Det var de tiderna, d % läskunnigheten medde- lades barnen genom fars eller mors eller iildre syskons enkla, of örtrutna undervisning och sedan redovisades och kontrollerades vid prästens husför- hör.
Nar s % vår obligatoriska folk- skola med vår första folkskolestadga bröt sig igenom, var det inånga som sörjde, att föräldrarna p % detta satt skulle frånryclcas en av deras mest naturliga uppgifter vid barnens upp- f ostran.
Maii.
kali f örstå dessa kaiislor; men ma.11 maste å andra s:dan erkaiiiia, att har skedde något i längden oundvik- ligt.
Skolans uppkomst ä r ett led i den oundvikliga process i riktning mot len allt mer genomförd arbetsfördel.- nii-ig, vilken så sm %niiig om utbrutit ur hemmet en mängd av dess forna bestyr !och plikter och anförtrott dem åt six- skilda yrken och samhällsorgan.
.
Un- dervisningsarbetet har - aveil det - allt mer blivit en konst, på vilken kraven ställts högre och högre, och sa har l a r a r e n måst övertaga en vik- tig del av ansvaret för barnens upp- f ostran.
- Men denna d&amp;~iiig.
av uppfostrings- arbetet har ej varit oddat fördelak- tig.
Det har inträtt risker för sl.it.- ning, f ör bristande överensstammelse mellan skolans och hemmets uppfost- ringsmetoder och uppfostringssyn- punkter, som lätt kunna bli " ödesdigra.
För att taga ett par betydande exem- pel, hur] .ätt blir ej fallet, att det, som.
- p &amp; det ena hållet uppbygges genom allvar och stränghet, det nedrives sedan p % det andra genom slapphet och efterlåtenhet, och vilken motsiittning råder ej i våra # dagar på många håll mellan skolans religiöst-etiska under- visning och uppfattningen inom hem- men i hithörande ting - och jag av- ser sannerligen ej-har, att skolan i re- geln star p % den ratta sidan!
" Med nitfull iver ", hävdade folk- skolevannen Torsten Rudenschold i en på, 1850-talet utgiven s k ~ i f t, " måste man förfäkta den sanningen, att folk- skolan omöjligen kan bliva annat än ett haltande fuskverk, om dess verk- sa.mhet icke bygges på samverkan av hemmen ".
Dessa ord hava mer.
an någonsin giltighet i v %ra dagar, d a vi allmänt kanna det vara ett livsintresse för vårt folk att vi f å ett starkare och djupare grepp i ungdomen och dess fostran, än vad beldagligtvis under de senare åren varit fallet.
Skolan och hemmet maste samverka för att t,illsammans battre f ö r s t &amp; d e ii n g a.
Läraren, som mest har baimeii samlade för sig i skolrummet och dar kan jämföra dem, vet bast vad de gå för i skolarbetet.
Men lära- .7 ren misstar sig ofta grymt, när det I mer värdera dess a~bete.
Men det gal- galler att bedöma barnens karaktärs- ler ocksil för föräldrarna att söka ratt laggning.
Förildrarna ater, som icke uppskatta skolundervisningens varde ha samma möjligsheter till.
jämförelser, ocli att förstå, att iippoffringar för överskatta kanske ej sällan barnens barnens utbildning äro besparingar, ' läshuvuden " och begåvning, men de som böra kuiiiia m.ed tiden val förriinta.
hava till gengäld vida rikare möjlig- sig.
.
Karl Nordlund.
heter att se och lära 1rän.iia dem så att saga inifrh; att iakttaga deras lynnes- art.
Hur skulle e j barnuppfostran gagnas därav, att föräldrar och lärare - öppet och arligt anförtrodde varandra Slna erf arenheter och.
bekymmer och lärde sig att l i t a t i l l varandra!
Meii förald.rar och lärare m %ste Vår tids Eva har dogk vida svårare ocksa lära ' sig att f ö r s t % v a:.
r a ii- än det fruktbara Paradisets att tillam- d r a, den ena parten först % den andras pa sin " ' medfödda talang ".
Den före-.
mödor och svärigheter i uppfostrings- faller 1-ienn.e alltf ör lik ett ' ' slaveri '.
arbetet.
Hur ofta är ej läraren, nar Husmödrarna veta vad det iimebiix att han bannar barnet för .deii dåligt in- fr &amp; tidig morgon till sen kväll; vardag lärda läxan, glömsk av hemarbetets efter vardag och helgdag och söndag sviirigl-ieter i det kanske trånga, över- iiillständigt lika stå vjd samma spis, i fyllda hemmet!
Och % andra sidan, evigt samma kök och p &amp; evigt samma, hur svårt ha ej föräldrar mången gång enahanda satt ' ' f orklara a I d i g h e t e n " att förstå, att barnen ej kunna lära i monotont enahanda omgivning.
Är sig allt i skolan utan aven behöva det därtill fattigt och dyrtid - och.
det sig att möda sig med hema~betet under a.r ' ju ständigt bada del.a.rna - då är.
det mer s jalvständigt ansvar - exemp1,en förtrsffligt!
Tankom oss bara riktigt kunna mångfaldigas.
det a.tt d i s k a.
Diska på morgonen, Skola och hem måste komma var- p % middagen, diska efter varje.
diska andra nara.
Läraren måste lära sig rn %ltid, natt och jämt f &amp; maten - som att bemästra den - självtillräcklighet, man till detta mål, till före- sjä1.v lagat som så lätt följer med hans yrke.
För- i går och i förgår, i förra gående mål,.
.
äldrarna böra söka övervinna den veckan, i fjol och hela det föregående skygghet och misstro, de ofta h.ysa för; kola och 1.arare.
Nar skola och hem h e t, i alla år, så länge man minnes - vida mer all.mant, an.
vad nu a r f allet, a t t natt och.
jämt f % maten i sig och så.
lart sig att förtro sig åt varandra och npp och diska, diska ' i all oandlighet - %tt ärligt och utan överilning saga u t det gör en man galen bara han tiinker It varandra, då skall det på allvar p % det!
Och nar mannen - som ocksil, kar sitt - kommer hem p å kvalleii: han .jusna f ör uppf ostringsarbetet.
har sin fritid, då han tanker på annat, Hur detta närmande skall försiggå, i i å han kan få vara t ä n k a n d e; han liir01n skall jag har mindre orda.
Fin- Laser sin tidning, han följer med sitt nes viljan, så nog hittar man på far- partis vinningar, han går till sin för- merna.
Redan nu äro p % många en- ideel1.a intressen - ening och har sina; taka punkter banden knutna och for- han är alltid, Iiur .utåtvänd och uppta- ner funna: de personligt vanliga sam- hart arbete han an ar, en smula gen av; aleii i skolan och i hemmen, hemtrev- a b s, t r a k t, det ligger i hans natur, iga sainlrvkm mellan larare, barn och i n tid.
Icke jch hos horioin har allt s iörkldrar, möten mellan lärare och för- så med hustrun, kviiiiian: ehuru hon ildrar, dar uppfostringsfrågor dryftas.
mannen, har (till synes) mer tid an Det galler blott att satta mer fart i; ådaila ansatser, att knyta till länkarna Iger för henne icke var sak sin tid.
Och förstår d5 icke mannen hennes veder- 3f ter hela lin j en.
Vad vi skolfolk först och sist vilja möda, sluter han sig inom sig själv - varmt bedja hem och föräldrar om ar 3ch ofta a r det kvinnornas egen slruld främst en smula f ö r t r o e n d e och - och utesluter henne, d &amp; ar nl&amp;ttet ra-.
itt erkännande av skolans viktiga gat, då förstgr man vad det ligger i Fostraruppgifter och s % - som följd d.etta s % vaiil.iga, men b etydelsef 11ll.a iarav - ett verl~sarnt s t ö d.
Har ord: M a n k a n i c k e k a n n a s i g gas tanken bland annat till den 3 O m e n m ä n r i i s k a. P5 detta sta- skärpta skolplikt, som 1918 %m riks- aium känner sig kvinnan " förtryckt " lag genomförde.
Vi förstå s % va.1, att även av mannen.
Men det ä r " andlig- Jet inte alltid ä r lätt för hemmen att heten ", som " f örtrycker " henne, en hålla barnen i ordnad skolgång anda efterhängsen, genom yttre tillskyndel- till.
utgången av det 14:de levnads- ses besvarande andlighet.
Nar nu kvinnorna också " gaddat '. '
aret, och det kan väl ocks % handa, att ihop sig f ö r battre ocli " likvärdiga " 3e nya obligatoriska fortaattiiingssko- lorna - trots det ringa fåtalet lek- vlllkor och på sistone ser situationen tionstimmar - har och var komma att Ljusna till, som är att hoppas, en varak- vålla svhigheter och kännas som ett tig dag, då öppna sig tvenne vägar ur tvång.
Har galler det främst för sko- " slaveriet ' ': cien f örsta och närmast lan, att genom en allt mer förbättrad liggande ä r att lminnoriia bliva insatta iindertisning - e j minst i.
de mer i sina rättigheter s %som " aiidlighe- yrkesmässigt 1a.gda f ortsattningssko- tens " sanna prästinnor, d; v. s. de skola - Lorna - söka f å föräldrarna att allt fylla sin uppgift utan att därvid förgås.
Manligt kvinnligt: mänskligt. '
'
MORGONBRIS 8 öden.
Men det skulle bli en &amp; t för lang historia.
.
.
Emellertid: mannen va.]?
som sagt abstrakt, id6ell.t och spe- k i i l a t i ~ t anlagd.
Nar lrviniian tagit Iiaiid om de 11arma.st.e sm&amp;bekymre.n och han fanii att hoii yp] ?erl.igt sörjde för Iiaiis dagliga viilbefilinaiide, övergick lian helt iiatiirligt att sörja för framt.i- deii.
och planera i stort.
Deiiiia syssel- siittiniing vidgade hiils vyer, sliaqte lians blick och.
t.ranade hans talike; s &amp; srnåningom späiide lians ande över det ena området: ef t el: det andra: politiken, f 01.-skningeri, koiisten, filosofien, ïe1.i- gioiien.
J u mera laid och sv5rbegriplig och.
andra., desto lian 1) l.e~ f öl: sig s j ä.
1 ~ nieiba a~1ii gsnade h an si g f r; ii; ii da.gens srn almvs, m.eii.
sl.ä.ppt e clessva.n:e ofta samtidigt Iiont akt.en med cleii s e l l a, piil.se~aiide ve~:lrligl-i et en.
Den alltf öm.
abstra1rt.e n~aimen blir grym p &amp; g r m d av likgiltighet för tingen i ii a.cl1igheten.
1:ck e s3 iiied I; vinii an .. Nar deii f öi:suin- nizde verliligl.i.et en då och.
då rasade samma~n oeli.
slog ihjal 1-ien.iles söner gi$t.
Iion och Iilagacle, iiiider det a.tt.
maiiiien var jamf öre1 sevis oberörd.
Vad som f att.ade.s hoiionz TW en st adr ka,rl.ek till.
In1 oclet.
.
ocli.
iiatii~~ei.~.
i niaiiniskaii.
Med all a sina egeiislrapei vm: maiilieii i övrigt ritmirlti.
Neri den 1rS.rleli som ma; ii.i-i.ei-i s.1ina.cl.e.
ii gde Iiviiinai~ .. ' ini T % i:] dslriiiget, deii f öi.snnini.a- Sl~all.
de ~ei:Idigh et ens senast e samniaiistöi?
t ande genorii kviiiii.o~ %i:elsens åtgöllan- de oclcs &amp;) .di cl.en s i s Ii a stora Iratastro- f en ?.
.Skola de en gång Mti.1 cla ii~anli-.
.
J. F. Willumsen: AFTONMALTID .. ' ga och l&lt;viiinliga ' ' ~ii~~ldsdel.ariia ' nu Biiiiiis sarnnia.iif o gas till en hel m a. n s k l i. g viirld?
Saiinerljgen, Irvin- Den vägen komma 115sta~i alla Icviiiiior en 1.ysai.ide lrvicldiet - clet liai&gt; mål ii ii^.^ iioriias p~obleni iiï iclie det.
minsta i att gå, t y därat lockar iiaturen.
31e1.1 cla sin rot i ' cien påtalac1.e arbet.sförde1.
deiiii a probl eniatiska t.id ocli va.rld.
T. v a n O l. j e1.ii.n cl.
förutsiittniiigen hiiiför a r god tillriiclr iiingeii, som t.ryckt sin prägel.
p &amp; den lighet sv jordens h8vor.
Har rycka första Ixviiiiians (1öttra.r.
Men det.
iii: m~iiiieii till uildsiittiiing.
- den nian1 i- uppeiibart att all.deiistriiid miiiisklig11.e.
ga arbetareklassens sociala fi:igöielse- teiis b5da 1isl.vor iit.gös.as av in 5 11 i djnpare for.st. %iiil hela i i i s I i o j:, de oclts5 5.ga 2,t.skilligl kamp (O &amp; AV Anna Björkman.
inaiiskliglietens oavl atliga aiisti.5iigi1ii.i- in.iiisk1ig.t gemensamt., bortom l~öiisniot- gar att avviiii~a iiatn.reii dess ' skatter i ~ättriiiigar * och - f öreiiingai:.
Den blott al1.t rikare ~i51.igd) 5.r en strid ikeli f ö r sesiielle iiiaimeii och den bl 0t.t sexiiella Det.
var söndag och solskenet, strömlnade in kviiinai~s frigörelse, för hciilies rattig- liviiinaii ar aiiiiii icke inaiiniska, blott genom rutorna till sjii1; salen och göt sitt var- het att vara en god Iiusnior p5 jorden.
Iwin.na ocl1 niaii.
Me11 ljlza illa iii.
det nna livgivande skiniriier över bleka ansikten.
; inan.
och maii- Litet ljud bröt stillheten.
D5 klang e t t högt Deii-,andra väges - vilken ldott ett li- att.
bl.ott.
vara ~~iii.~i:liislia $et fåtal kommer, at$ valja .. - ligger nislra, Irviniia och mä,imislm gök en skratt i tystnaden.
I de sjukas nyss orÖrl.ip;: z längre bort: det ä r viigen bort.
från in a n l i g m ii 11. ii i s lr a ocli.
en anletsdrag lästes en bestörtning, som dock. '
' iindlighet ' ocli 1.i~ismodersI~a~y t il1 per- Ir v i 11 n 1 i g 111.a.nni s k. a och det a.11 snart lade sig.
De voro vana vid egendoinliga soii1.igheten.s frihet och soliaiide eftel: ratt .. Bevare mig: för Iiel:goaet., &amp; n av- sinnesyttringnr och tydde munterheten som.
oaiidlighet., det %r .. den lilla drap allde liöilacle niiiiiiiisksli~., och för den b1.ott.a en sjuks feberyrsel.
X e n borta vid en av baddarna hade utspc- skarans ensliga vag till 111 a n s k l. i g t. k~iniimi och cleil blotta nianiien!
lats ett litet drama.
Scenen den följande: oyaii manligt och kvi~iiiligt .. At t,.
deima Ja, harmed har jag redan givit svar En ung präst vid sa.ngens fotända,.
talanile vag.standigt ska.11 stå öppen för en var, på den andra frågan.
Kviiiiioriias ver1.c- till ett vitt f 1icka.iisilite p5 kudden.
Stamm~:n 13 % vil.ke9.
lrallelsen.
ropar - det vare liga frihet innebar icke * ett opers~iiligt viii in or ii as högsta frihet, en frihet som zfterapaiide av nianiielis specifilca rat- hade vid den lyssnandes synbara oberördhet icke Iran givas, e j heller t.agas, e.
i m tigheter, i ' cke 11.el.ler ') jarnlildiet ", annat löpt genom alla registren ner till den, mörka hot.fulla ton, som siade om straff och vånda, det iiii ar så nioderlit att " t.aga " sin I11 i yttre, obetydl&amp;a avseeiideii, ty., f r i h t - en frihet som blott liai s lr a- jämdilcl~et för~itsitter - t.vå l i l&lt; a, som när det ovana avbrottet satte punkt mitt i p a s av deii frie.
liar.
icke films, utah friheten måste vara meningen.
Da glömde den unge all ämbett- Dën ahdra vägen -- " till.
rnaiisbligt självständig enligt de ovan antydda två värdighet., och clet va1: ' blott en vanlig hetsig ovan m-Ii &amp; och 1riinrdigt " - kan na- viigarilas linjer.
S jiilvstii.~diglieteli - mg man, som med en röd sky över sit.t ansikto turligt&amp;, icke vara.
re~e&amp;e?
: ~d elidast det ar 0clis5.
frihetens sanna grimival.
reste sig med orden: ' ' Akta: er l Ni konimer att, h g r a er! '
En f ör maiilieii, e11 iiru den lii ttiI1.s iipptrsm - O111 ntrynimet.
tilliit, ki:iivcle den enk- pats mest.
av maii .. Att - s$, f 8 kviipio~ laste riitt~risa att.
vi iiii 5t.erva.iide till sköterska stört:icle till, och n ' &amp; hon i den hög: vandrat den ocl1.
att iiigen &amp; dem @ tt.
mainiien, ~ o i kv.arlariiiiscles ?~ i citatet att talaiide igenli5ncle prästen, soiii annars så viii l Kngre an niiiiii.ien, att aldrig iiAgon begrunda sig s j5lv och vederbö~:ligeii modererade sin lätt.
salvelsefulla st.ämmri, " stor inan varit kvinna ' ', föl: .att citera gjorde oss iiiiderriittade on1 11.ans vidare brydde hon sig inte obi ntt ' dölja det uttryck Vär1.de.n~.
salt.
,, 1 I,
-.
av ogillande, vilket vid hans olämpliga ti3 vägagångssatt spred sig över hennes bestam da ansikte.
Av disciplinära skal i n k t e Iioi dock avhålla sig fran a t t säga nagot.
Men en gamnial boncllrvinna, soni - hittill siittit orörlig vid huvudgärden, reste sig har; tigt.
Dar flög en glimt över heniies tung; drag, när hon sade: " Det blir nog bast, lpstorii laninar lielin; i fred.
Huu tgler inte a t t skakas upp.) '
Prasteii .ilar nara att.
ge den gamla ett 1iä.f tigt s \ .nin, nieii s % reste ha11 sig blott, ivrigt tummande 11 % lirageii, och liiiniiade salen nier steg, soni lian glömde dampa.
Flickan lag stilla.
Hon %ngrade niista:) att hon, 111ed b.änclerna redan famlande i di.!
okända, gett efter för sitt gamla trots.
Taeld vare sin brada mognad, den dyrbara gav:?
1icIa.iiclct skiinkt.
hciiiic, förstod hoii, att.
Iiaii egentligen menat val.
Meii s % 1ugna.de hoi: sig med tai %en,.
att cl5r Bndll.
aldrig Iiundi slas cn brygga niellaii deni.
Priistcii niistc: illticl hetrnlrta Iiesine soin cii medvetet för.
li ' sirclacl.
Laring: FRUKOSTBORDET. '
Och s5 viiiide flickan sig mot sin mor.
Och a iiii strlclade hennes ansikte mot denna o-viii?, tade bundsförvant.
Ja, och så gick det, som det gick.
För nii: där heni.nia2&gt;, laclu hon .till halvt ursäk-).
) Tack ska ni 11.a för handtaget ' l, sade hoil ir det s &amp; klart, det skulle.
g % s$.
J a g raknaile t a:n de.
blott.
Och vihd mot systern: " Kunde v!
&gt;Wcii har han då aldrig tänkt på dig och ~ldrjg efter.
Jag \: isstci bara, att jag .tycktcl inte rcda.11 nu f &amp; slcKrnieii för?
J a g vet gott, bariict med pengar?
. '
. '
Moderns röst ljöd mörik) m Iionarii.
Och lian hade nggot s &amp; barnsligt a t t den snart kommer dit andii.))
och hotf ull.
När skärmen ställts kring sängen, spridai1d.c ijiilplöst, s % man måste lilisqm t a sig av ho-)) Ni har glömt, h-ur viinil h.:m var f r h allt loin.
I sitt hem var han ocksa så ensam.
Diii sin milda.
slrug.gn svallra iiiot ljuset, vandc sånt.
Tror ni, han ens kunde tanka sig, hur- rar ingeii, s p, f ö r s t o d honom alls.
De tyckta hon sig &amp; ter mot modern.
dant slit det kan vara a t t f.
&amp; ihop till ett par.
) ' Vill ni nu veta, mor, hur allt, g3tt till ", lara hans id6er voro gdna: skosulor.
' &amp; ten,.
sen, nar jag sliulle ha barnet., orden sade hon eiilrelt.
&gt;&gt;Nä, h.an hake viil r5d till a t t vars s a där Den gamla nickade stuni.
Ansiktet hadc romino allt.mer mödofullt, s &amp; rniirkte jag, att f in.
~lloclcrn gjorde ' a.nmärkningeii med atertagit sin forna orörlighet ..
Men haiicle.11 ian t.röttiiaile.
J a g blev alltmera tung.
J:lp ' bister hunior.
lade hon tafatt över den ungas.
Och så be.
1ad.e sv&amp;i:t att följa honom.
på kva1lstiirerii:i.
\ !len haii var inte ohederlig.
Han lmde inte iMen långt sen hennes flicka fallit i sömkl, g-te flickan sitt lidandes historia.
, änlct överge mig.
En kväl ' l sade han, a t t lias satt modern ocli tänkte på, hur slitet förstört " Ni vet nog, nior, a t t jag först, nar ja:) örjat liiinna f ör sig med ~i %got s1; rivnings- henne under ile .gångna åren.
Tararna p5rlada kom till fabriken aldrig sag %t .n %gon gosse ~rbete vid en tidning.
' Han sliull~ hyra lageii- ständigt på.
de kinderna,.
men hon v&amp;- De a1idr.a flickorna sade, a t t jag bara hade ec let.
Nen .jag s5g det på de vita händerna, gade inte röra hiinderna av fruktan a t t väcka knyck på nacken och ett skratt fö.r en gosse, lans, a t t med dem kunde h m inte t a några dottern,.
som lagt d.em i sina.
som ville komma och göra sig till.
Och alclirig ag, ocli p % clet ljusa, barnsliga ansiktet och Ella, flickans kamrat, som hämtat mode- kunde jag val tro, a t t det skulle bli Dick.
Han lans blåa ögon, som aldrig s @ p &amp; det, soin till den sjuka i staoden, hade ha.ft en d. a t t höll sig ju till oss flick ' br nere p &amp; fabri1c.n: rar omkring lioiiom .utan: liksom långt bort .. berätta om, hur hon både svalt och frös.
.Bars men vi skrattade alla å t honom.
Det var i i i.
Ich jag hade inte hjärta ...
net skulle Ju främst ha sitt.
Det hade varit genting med honom.
Han var liksom visseii: För resten har clet aldrig ' varit vana hos så svårt med veden i vinter.
Hon kunde gjorde ingent.ing, bara gick soni lian sov.
Mcn ~ss, a t t vi Iitiiiger, oss på nån.
Rosten fick aldrig elda varmt, och det slog sig på bröstet så, en dag fick jag sällskap med honom en.
illbalia nagdt av sin gaml:a, trohsi.ga klang.
p % henne.
Hon hade aldrig riktigt f å t t till- sam.
J a g hade överarbete nere på fabrikc !~.
Och så gick jag.
J a g sade, att det var fälle a t t t a upp sig efter barnsängen.
Och Och han talade lugnt och: riittframt, och den Gst, vi lat det vara med det gångna.
Vi voro 5 % hade de tre åren brutit henne fullstiindigt.
gamla löjligheten var borta fr&amp;n honom.
Hwi lagge unga.
J a g skulle nog &amp; ra mig fram.
Rab.be1cost.m hade ju oclc.sä varit s5, rent frågade, om han fick l h a mig böcker.
Ni möjlig.
Men alclrig h.ade hon klagat, och s %$, hur han försökte dölja sirl Och jag vet, nior, a t t längtan efter a.tt 15ra varit som humöret hade hon hållit uppe i det sista.
.
iittnad.
Dar kom ju nog många vackra ord.
en hunger i sjalen på mig.
Sen passade lian Modern mindes med stolthet Ellas ord on, på mig, nar.
ja.g gick niin aftontur till bit=- Ian strök mig över handen, men jag frös vid karna ovanon1 stan.
Vi fick siillslrap.
Han .ans smekning, och det avgjorde saken för hur hon hade last s % mycket om hjältemod j sade, a t t det var bättre, lian.
fick läsa ur b (: - iig.
Jag lat honom förstå, a t t jag inte bryd- lessa krigets - dagar, men a t t hon då undrat,) m inte denna.
sjalens tapperhet, som hennes ken för mig.
Dar var en del a t t tanka över, e mig om en fortsiittning.) '
)) Vad säger ni nu? "
kom det efter en viin visat, liksom var för mer; åtminstone till sade han.
Han läste fint.
Han hade en sån.
.
större nytta an den rusi.ga galenskap, som vaclier röst.
Och vi talade sen över det.
.
tund.
" Jag hade aldrig krusat honom ljöd mo- bara spred död och plåga.
Det blev många kva.llar.
Snart marlite jag, ' L.
. '
, J ' P ' ' j, a t t mitt förstand räckte till a t t följa honom.
Han fann orden biiktre, han hade lart sig lagga dem.
Han.
var mer övad, för han haJe last så mycket.
Men jag kunde gott liomuin till och saga saker, som.
han int.e hade tänkt på: Ja, och s % - flickans kinder.
blossade till - det bar imla liksoni emot att.
tala oiu s %dant med sin nior.
Hon tankte, att Cim h0fi inte vetat, at.t det var sista gangen, hon 1cu11- de göra sig förstfidd, av sin mor, skulle Iion tegat.
erns besta.mda svar.
E ' liclian log erfaret.
Hon visste väl, a t t hon .unde bygga på sin sjals frändskap med den tolta modern.
Men sa skiftade äter uttrycket.
" Nu Iiar jag likväl skickat bud pB honom.
' a5 vill, att lian ska veta, a t t jag tyckt 0i11 onom tela tiden.
J a g vi1:l inte g &amp; bort med n halv lögn, och s &amp; inåste jag se gossen.
Ho- am skickade jag till Dick,.aar jag blev sjuk.
) ag visste ju inte, om iii ville ta emot.
honom Annars förstod modern val, a t t Ella menat, ~ r d e n som sting åt föräldrarna för deras lik- ~ ö j d h e t a t t lämna dottern utan stöd, och hon.
lade inte brytt sig om a t t försvara sig .. Meli len främmande flickan sliulle bara vetat, hur lätt och jämnt de gamla drogo sig fram utan ?ranimandes hjälp.
iUen den andre, den rike pojken!
Den ganila kvinn.an sannade .sin ofta styrkta me.
iing, a.tt taiikl6shc.t -.
e j onclslca - stä.llt: il1 dct 1ii.esta av .viirlclen.s clande.
, l 0 ' MORGONBRIS Studiekamraten.
Organ f ör bildningsarbetet inom arbetare- rörelhn.
Arbetarnas intresse för studier synes gläd- jande nog vara i ständigt stigande.
Detta bevisas därav, at.t Arbetarnes Bildningsför- bunds lo~kalavdeliiingar utvecklats häpnads- väckande fort och resultaten på hithörande omräden ' ha blivit ganska stora.
Studie- cirklarnas antal väser för varje dag och enligt vad studieledarnas utsago ge vid han- den, ha de uppnådda resultaten minga gån- ger överträffa * f örvantningarna.
En sak, som länge saknats inom Arbetarnes Bildningsförbund, a r ett organ, vari de olika lolcalavclelningarna, studiecirklarna och en- skilda bildningsintresserade 1rund.e f &amp; utbyta.
erfarenheter och vari skulle kunna föras pro- paganda för saken.
.
En sådan tidning föreligger nu i den inom hrbetarnes Bildningsförbunds Stoclcholmsav- delning startade tidningen S t u d i e k a m- r a t e n.
Den utgives med tv &amp; 12-sidiga nuni- mer i månaden och synes ha f a t t a t sin upp- gift ratt.
Förutom meddelanden från stuclie- cirklarnas arbete inneh %ller tidningen ar- Herman Vedel: BARNPORTRATT.
tiklar i studiefrågor, kurser i allmänbildande) ch praktiska ämnen, rad och upplysningar i] .Ut, som rör folkhögskole- och studieverk- samheten.
uppmärksamhet agnas aven upp- Men nar flickan, efter lång sömn vaknade, krstringsproblemet, i det rad givas firaldrar- .var hennes upphöjda ro borta.
Modern för- l a angående barnens utbildning.
Bland med- stod strax, hur illa det var ställt, när hon.
.
.
~rbetarna i de hittills utkomna numren mar- klagade över, a t t skymningen föll så ' tidigt, sas: professor Frans van Schéele, lektorerna trots a t t söndagssolen låg klar i n genom ru- torna. '
Den sjukas händer löpte Också heta Nu til.
t i d - till att g&amp;, jag det kanner s4 Walter Fevrell och Odal Ottelin, .den senare lidrager med en kurs i uppsatsskrivning, dok- och oroliga över tacket.
stnrkt,; orerna Rickard.
Sandler, Karl Petander och Och nu blev det för modern a t t springa me !- nu t &amp; tid till att söka upp uccnclrn kukte?, ..
Sar1 Modin, folkhögskolelamren Gillis Ham- lan fö ' nstret och bädden för a t t se, om han ' Vill d l l h&amp;lln mig Icvcw, med di92 7c~rleks nar samt studieledarna Nils Flyg, Yngve syntes med barnet.
Men den breda inkörs- makt, Hugo nz.
fl.
gangen 15g obevekligt tom i solljuset - d m allmänna besökstiden var längesedan f örbi.
nlir jag ledes ctv stoyre och visuw vakter?
Det är ett stort a n s v q som vilar p &amp; den -- Tills hon fick vara hos flickan under det L å t mig gå, f ö ~ r ' n vl ' r k&amp;lek tk e7idast; venska arbetareklassen nu, nar den a r på sista svåra, anfallet, som tog andan ifrån hcn- räg a t t utöva den fulla medborgarrätten.
För ett minne, m tt kunna heit fylla denna uppgift erfordras ne och liimnade ett grått skuggansikte pH som v i sörjc~ncie btiyge begrata med Ijupa och grundliga studier.
Därför a r det lruddeh.
s.
~ ~ z a. ä ~ f IV oandligt stor betydelse, a t t arbetareklas- Få minuter efter det dödsvinden fläktat is.
Ack, cililrlrig jclg svikit, dock rösten ha^; ens bildningsverksanihet viixer och fördju- kall genom salen, skars gruset på gången las, t y en kunskapsrik arbetareklass ä r och utanför av en bils ringar och en ung man inne störta.de barhuvud med ett barn i fam1ie.n har tulat s i tuingande starkt till mitt ' örblir ryggraden i ett demokratiskt sam- iälle.
Att skapa fram möjligheter i detta uppför trapporna, genom korridorerna, följd &amp; &amp; ta.
~vsecnde synes oss S t u d i e k m a t e n bli en av sköterskor, som sökte hejda och dämpa ho- god hjälp.
I föfhoppning a t t så sker, halsas hom.
Nar han stannade vid sangen, och s m - lenna tidning valkom.men som en medkämpe ningen stod klar för honom, kastade han sic Kanske aldrig cdtt ' det som i liingtan blev arbeta * re&amp;relsens kanlp för ett lyckligare handlöst över bädden, och det gossalrtiga an.
) ch bättre samhälle.
Tidningens adress a r vart siktet förvreds i snyftningar.
Men barnet, 3arnhusgatan 14, 3 tr., S t o c lr h o l m. som han satt ned på golvet, gav till ett litet 7zur bruwnit s &amp; T-.i.kt, n &amp; tiiZ avsked vi skrik av glädje och lade sina knubbiga, vsa.- sträcka ' ma små.
nävar över den magra arbetsbrutna I de armar, som knutit tillsamman s &amp; h&amp;rt handen på tacket under förnöjt ropande p2 @ tt ej digonting kunnat famntaget sin. '
?lilla mamma ' '.
.
.
s v u ar tid till att gå.
1 l bracka.
Jag vill gå, vill bli borta: - - -.
Isak- nadens timma ...
.
och avstlindets underligt klirnande lycka Prenumerera p &amp;, vill jag fylla mitt sinne med s y w r, som MORGONBRIS, glimma, som ar arbetar rör eken.^ b &amp; med frumncmde länders blommor kvinnotidning, och sak- mig smz / ck~.
l (' des bör finnas i v a r j e arbetarhem.
A.
.L.
H.
O Från bildningsarbetet.
A.
F:s första studiecirkel, n:r 1 i Fa- prsta, rapporterar a t t medlemmarna, 59 till mtdet, uppdelats - i tre speci-alcirklar.
Den iörsta studerande svenska språket (beståen- le av 22 deltagare), den andra med rakning,; amlande 23 deltagare.
Den tredje cirkeln ned 14 niedleminar t a r en kurs pr korres- bondens i bokf öring genom Kooperativa för-) undet. '
MORGONBRIS l1 I.
Det Resonemang en akt av A.
L.
H.
Scenen f örestall er et t arbetsruni.
Skriv bord i ena iiörnet, bokskgp i det rindra.
Dör: till höger, fönster till vänster.
En ottoniai p2 ena långväggen.
Bertil Falk, tidningsman.
Gertrud, hans hustru.
Inga Bergner, hennes väninna.
Jungfrun.
Bertil (sitter vid skrivbwclet och slrriver) Gertrud (lromnier in): God inorgon!
Bertil: Gocl morgon,, lilla sjusoverska!
Gertrud (sätter sig): Nej, dar tog du all1 fel för en gångs skull.
Fru Falk har varit en riktig ottefägel; i da.g kali jag tala oni, Klockan halv sju var jag uppe och päkläcld, Vid den tiden fann jag ännu min herre och mans säng stå orörd.
Bertil: J a g kom mycket sent friin sam- inantriidet i går I r ~ a l l och ville inte störa dig.
J a g hade litet a t t skriva, ser du.
Som du vet tycker just inte en viss person så mycket om, när man bränner ljus på natt- duksbordet!
Gertrud: Det kan göra detsainma, tycker jag; det kominer and % på ett ut.
Bertil: Jaså, låter det så i dag.
Gertrud (leende): V a r du bränner ljus, ja.
Det är alltid lika irriterande, a t t ha en inass * klarvakna tankar i huset.
Bcrtil (i litet lekande ton): Stackars Ii.
ten!
Mina tankar irriterade dig således i natt?
Gertriid: Nej, i natt f a r jag verkligen - er lräniia, a t t det var min.a egna, som ansatte mig.
Bertil: Saii.
Och som hindrade dig fran a t t sova?
Det later niisstankt det där.
Det ä r bäst du bekänner efter det s &amp; här oför- happandes sluppit ur dig.
Gertrud: Akta dig bara, så du intc kom- iner i allvarlig konflikt ined clem.
Bertil.
: Är det s % farligt?
Då kanske det; t. o. m. kunde vsra värt a t t vgga en dust?
Gertrud: För a t t du skulle avgå med.
se- ger, menar du?
Var eliiellertid inte allt för säker.
M&amp;handa möter du nggot du inte vm- fullt beredd p&amp;.
Bertil (skämtsamt): On1 det är några av dina ungdonissynder, Iran du ju skona oss I bagge; dn känner ju redan förut min lilla tisikt om det?
Gertrucl (litet sarkastigt): Att allt förflu- tet tir var och ens enskilda egendom, ja?
Bertil: J a g hade hoppats a t t det var cn Bsikt, son1 n5gorluiicla!
kunde respekteras?
Gertrud: J a g .f örsäilcrar dig, det finnes ögonblick, d5 jag tyckt a t t elen va; storslagen.
Bcrtil (lyglit): Det var ' sllcleles utanför beräkningen.
Och nu har dir av någon or- sak bytt om %sikt?
Gertriid: Naj, n !cn nian Iran inte undgB a t t göra cn och a d a n rcflcsion ibland.
Hur det är, s &amp; är det allt cii och annan obesvaracl fr&amp;ga, soni kan sticka 11pp hii~indet nagon gång.
Bertil (gör en litet komisk gest): Du liar väl inte i himlens iianin börjat fundera över ii ?igoii slags gamnial kärlek fr5.n min sida?
Peter Hansen: FLICKAN VID FöNSTRET.
- Gertrud (med cn viss betoning): Eller ranske f råii m i ~ i?
Nej, ilii kan - antagligen cä~ina dig ganska.
lugn.
Föri.e.sten kan jag,) ni cleb tillfredsställer dig, tal?
om, a t t det iar är funderi.ngar, som så siillan r ä k n a s, iian glider sa lätt över denl, kallar dem bla.ncl för överspända eller rent av löjliga, Gertrud: Det, soni gjort de flesta man sa trygga, ar a t t v a l sä ytterst sällan tycks f öreko~iiina.
D-t ordet k a n nian inte glida stf, lätt över.
Om man ocksb väljer det star- kast; ~, har då allt det andra med detsamma i n t e t värde?
Och skulle det inte t. o!
m. kunna tankas, a t t aven j. de lyckligaste ak- tenskap kunna komma in intressen, som, om de iiiiiste uppoffras, kunde åstadkomma all- v a ~ l i g a slitningar?
Bertil: Då vore ju inte äktensk.apet lyck- ligt längre?
Gertrud (nästan ångestfull, fram till ho- nom): O l y c k l i g t kunde det inte kallas.
Bertil (drar henne till sig).
Gertrud: Du vet ju, a t t du har mig, alltid har mig?
Bertil (vekt): Med alla dina slitningar.
(Med plötslig kraft): Barn, menar du verk- ligen, a t t du skulle gå här hemina hos dig och mig med saker, som.
plaga, på allvar plåga dig, son1 jag inte skulle ha vetskap om?
Bertil (roat): Man skulle dli kanske kunna; tiga, att de föra en tynande tillvaro?
Gertrud (ined starkare betoning): Ja, det Ilrulle man kunna säga.
En alltför tynaiidc illvaro.
Dömda a t t dö tycks det i samma iponblick .de föds.
Bcrtil (litet förviinad): J a g försäkrar lig, barn, det var inte alls min mening a t t ara dig.
Gertrud (hastigt): Nej, naturligtvis.
Det, r barn jag soin är dum, Bertil, clu tycker iaturligtvis a t t jag ä r oniotiverat häftig9 !&amp;fi jag har inte kulinat lata bli, d ~ i v e n av jiilvförebr&amp;elsei; förresten, a t t den sista ti- len nier än förut bry min hjärna med ett Gertrud (efter en paus, lösgör sig från ho- e, som bara allt för mycket laninas sido, förefaller det mig, och jag måste verk- nom): Det ä r något ni man understundom igen erkänna a t t det ar din nonchalans an- tycks glöinma, nar ni .f % oss som er egen- &amp; ende 17ar och elis förflutna, som till en del doin, a t t \: i ännu med hjiirtband I i u n n a vara bundna vid nägot av det vi lämnat.
ramkallat det.
Bertil (lugnt, leende): - - - Så små- Bertil: Annars inbillar jag mig, a.tt .det inns en dei inodema kvinnor, som skulle ningom tyckas vi allts % närma oss pudelni a r a nog s5 nöjda med den s. k. nonchalan- kärna.
Vi g 1 ö in m a; säger du?
Lätt a t t g1ömn1.a det, som vi ha så litet vetskap om.
en?
Gertrucl: För a t t cle f å t t tillträde till ii~an- Förlåt mig, det ä r inte min mening a t t vara sarkastisk, inen o m det nu verkligen exi- ens du ' bbelmoral t. ex.?
Bertil: Eller t. ex. ett visst ' berättigat sterar s %dan,z dar hjärtebancl, förefaller .,det ianskligt krav, a t t f å ha det förfliitns i fred.
mig i allmänhet, som om kvinnorna gjorde Gertriid: Det låter fortfarande vackert.
bra litet f &amp; a t t ö v c r t y g a oss om det.
feii om det förfliitna h e l t Om det ar för a t t ni inte äga eller inte l ö t s l i g t s ä g e r u p p s i n f r e d?
b r u k a era resursel; vet jag inte.
Vanligt- Ini det kanske p$ allvar börjar konkurrera vis iiro niännen, om dii sagt det kunde jag lecl det, som b o r d e vara eiis fred och givit dig rätt, insvepta i det djupaste okun- ör ansprak 11 % a t t inail, pk ett eller a m a t iiighetens mörker angående dem.
&amp; tt, börjar ta.
i tu niecl det,?
Säg, Bertil,, Gcrtrud: Det f örefaller som on1 nian i all- a.r din aldrig tRiikt över, a t t nian ändå, i mer mänhet inte hade p %got cniot det.
Iler nziiirlre gracl, kan vsra en slags produkt Bertil: Möjligtvis.
Mcn iii ha dock inta om jag fbr använda det ordet) av det för- prövat tillräckligt för a t t kuiina säga det.
lutna?
a (Med eftertryck): Något, soin ni emellertid Bertil (efter en paus): Väljer man inte k ii a; p p a s t kunna begära af a t t vi, mödo- lltid clet s t a r k a s t e?
.
.
samt (åsidosättande v8r meclföclcla, manliga ' 0.
.
.
.
egoism) skulle försöka sp %ra upp era intres- ' sen o.ch kanske föra dem till er.
~ s r t r u d: Var lugn du, s å mycket möch fordrar nog knappast en kvinna, som börjar vänja sig vid realiteterna .. Vet du, jag tror, a t t vi skulle bli helt enkelt g r i p n a, om vi nägon gång franlkastacle en stilla r e- f l e s i o n, om ckt int.e funnes någon, utom er själva, vi kunde finna.
en viss gl ' adj.e a t t .sainnianf öras med.
(Fort s.)
Frigörelse f d n - moder- ' skap.
Sång till min moder.
3tuc7car-e den som har ensmn gått T n izmoderskyss.
En smrkqzing över sitl har.
Det kärlekens rosiga morgonsken; om endast en moder kcm ge.
?ch ej sett - i e92 timme tung och sen - Zet leende son2 endast ep2 moder k a n le, Q I nov.-numret klandrar mig sigiiatii- ren " Mor såsom f öregiven f örsvarare %n giver sitt offer.
H o n givel allt av.
" fran allt ansvar f15a " förh&amp;l ' lan-: itt hj&amp;tas dklnste blod.
den.
Argumentet igeiikäiines f r h pre- Eon ti@lctde tungt och kanske svalt.
.
.
~eiitivst:rideriia.
Sva.ret blir: sömmzlösh ndtter över badden how stoci att.
l3 e v i s a r det ej aiis~a~skans1.a blivande &amp; %gest f8r.
bcmzet blekt.
ej vilja låta barn växa upp under Ett lyckcms skimmer i agat brckm, ogyliiisanima f örhållanden?
Men f ör- hiill.aiidei~a.
iiro a l l ' t i d ogyliiisainma, iennes hand gled över dig mjukt och vekt, 1G.r bariiet ej öiislras.
Icke öiiskade z &amp; ?.
hon över kylande döden seger v a n n barn böra aldrig komma.
till - f ö r bar- neiis egen skull.
Och b e v i s a r det ej ansvarskänsla att vi1 ja avstyra kon- Sila7cten komma och slakten f ö ~ g &amp; sekvenserila av en olyckshändelse?
Om 1 langa, andlösa v a w, man genom 01yclrsha:tidelse f örorsakat nen modershjärtat skcdl evigt s16.
ett eldsvådetil.lbud - visar man d % an- 1cl~ ge jorden kärlekens höga arv.
svars1rans1.a genom att ' ' stå f ör .kon- 3ch det växa skall i sitt offermod, selevenserila av kina handlingar ' ' och lata huset brii~na upp?
B e v i s a r det jet tager de72 helt i sin famn.
sliitligen ej ansvarskälisla att f öredra 3, moder, u p p o f f ~ a n d e, mild och god, ett mindre ont framför ett större: w min sång till dig.
Vdlsignat vare diti mycket tidig och av läkare utförd fos- namn.
terf ördrivning framför s jalvmord, Abdon Jansson-.Furuhage.
risken av död efter behandling av barii- morska, ' plilrtalrtenskap eller f örstörcl medvetna kvinnor, som fö~bereda bätt- ekonomi?
Påstod i min artikel, att fosterför- re ti.der för sina systxar.
Det &amp; ler a!
: t driviiingsstraf f ens avlägsnaiide slrulle giva vart moraliska stöd åt ' dessa klo!
: a, verka sedligt höjande och fra.mhöl1 till tappra och natiirliga kvinnor, som.
oftoa stöd lzarför bl.
a., att " de unga man iiro de biista av vart kön. "
- Mitt emof bleve ej många; som vande sig till pro- på nästa.
spalt efterlyser min kri tikei och stort; stit.utionen, liar de lcvinnor, de alslcad.e, " förmågan att se livet utan.
risk vågade skänka dem sexuell alla dess fiinktioiier ".
Att se rent 0~1.i tillfredsstall.el.se.
Detta bemöter min stort på ett f ritt kar; lelrsf örli&amp;I.l ande gBr kritiker sålunda: " Det i r således detta, tydiigen ej för sig.
.
som lcviimorna skinlle nedsjulika till. ' '
' Vad ar det för tölpar, som om.tq1.n:;.
Att ett fritt karleksförh&amp;llaiide ar geimalet, vilka anse en kvinna i minst: ii %got man ii e d s j u 11 lr e r till.
f år d i i i sämre, för det; h.011 haft ett kHr, man alltså höi-a fran soc.-dem.
håll.
Må leksf örliållande!
Och sådana man fram det observeras av alla dem, som leva stallas av en leviiina såsom angivandt 1yclcl.iga i fria förbindelser!
Ni art den ratta tonen!
M %ste aiiiiu en g %iq sjiirkna varelser!
Och dock %r dec citera ovaiiiiäninda präst.
Han sager renaste kärleken ofta just den, som iii " dag förstgr ej med kyskhet icke iitax fri fr&amp;n alcteiiskapsfiiiideriiigar, son utövandet av lcöiisf~iiiktioiie~iia, alltså ä r utan beraki~in~ar: Nej - d8 reglerandet av dessa funlct.ioner genon finnes det t. o. m. praster, som iiiltt er plikten och.
f örniiftet. '
Nar skola som klarare syn p &amp; dessa frågor.
En katolsk liga socialdemokrater komma så långt ' präst, Karl.
Jentsch, yttrar:.
') Försök Är det så underligt, att niiii k r i h e r vara.
avhåll~sam, tills du gifter dig som 11011. sager, motes med skratt, nä1 Mången kan det.
Lyckas det dig, s8 hon framför sin mening om renhet ' ar.
det val.
Lyckas det ej, så behövei Nog borde en social.demokrat ha Iiunni- dn ej göra dig några förebråelser ocl upp en katolsk priist.
Min kritiker anmärker på, att jag anse dig vara en dålig rnän&amp;lta ellei en f örlorad syndare. "
Eli kvinnlig vid tal oni fria förbindelser anvaildej i a.kare, fru Adams-Le11 maiiil (Mun.
ordet kärlek, men i fråga om akten clien), framhåller ', att .det finnes et1 skap blott talar om pliktaktensleap vasa.nde antal bildade, aiistiindiga ock " Då sylles det 31.
L. otä.nlcbart, a t arbetande kvinnor, som ej äro S f t a Jrärleken kan racka till längre.
.
.
Var men som ändock ha l&lt;onsumgiirige f ös beh.över ett äktenskap bli ett plikt " Det ar ' ', säger hon, " modiga, själv.
aktei ?sliap?
", frågar.
hon.
.
r ' ' - - s.. '
Naturligtvis finnas massor av fria iörbindelser, dar äktenskap, grundat) å lrärlek, iiigås efter inträdande av ett iavandeskap.
Som bekapt a r det dock: tt faktum, att betingelsen kärlek stim- .. lom salriia.~, 11zir den bast behövdes.
De iorra fall.en hade jag givetvis ingen an- edniiig att beröra, nar jag ville p %- risa medl.et att förhindra de beklag1.iga ronse ' kvenseriia av de senare.
IIaz verlrligen den åberopade lika- * en, som ur hiilsosyiipunkt utdömde iosterf ördrivning, haft full liannedom) m, vad f rågaii gäller?
Sade.i artikeln: ' under mycket tidigt stadium ".
Ta- ade.vidare om ' ' ett foster så stort som m arta ".
Det a r alltså fraga om de dlra f örsta veckoriia efter menstrxia-; ioiiena uteblivande.
Dessutom böra iaturligtvis dessa ' skrapningar " blott ~ t g ö r a en reservutvag.
ett imdantag.
3tt Mrarearvode om 50 ii 100 kr.
kan,) m s % behöves, ombestyra, att så blir iallet.
Regeln bör givetvis vara för- iiktighet. '
' Att undantagsvis f öretaga in skrapning gör naturligtvis ingen-; ing ", sager en läkare jag tillfrågat.
-.
Kanske dock å andra sidan ett själv- nord.
ej är alldeles betydelselöst ur nalsosyiipuiikt?
IIäiivisar t-il1 Hiiike Ber gegrens ny- ~tlromna: förtraffliga broschyr " För- siktighet eller f ost-erfördrivning?
M.
L. '
', # I Morgonbris n:r 11 bemoter signa-.
turen) Mor " M.
L: s artikel med, ovan- staende rubrik, undrande, om det a r socialdemolcratlska synpuiilcter, som ilar utveckla.^.
Säkert a.r " Mor " en 5verklasskvinna, och kan således e j till- Eyllo uppfatta denna frågas stora be- tydelse för arbetareklassen och less kvinnor i synnerhet, samt för 5vrigt för hela samhallet .. Utan tvivel liar socialdemokratin liä.r en av sina mest brännande frågor att.
] .ösa: nam- ligen att reglera barnantalet efter f a -.
miljernas ekonomiska bärkraft samt förhindra förhastade aktenskap som följd sv en i ungdomligt oförstånd obe- tänksam handling.
)) Mor " imdrar var- för det behöver bli pliktäktenskap, men pastår sedan, att den gamla sanningeii alltid skall upprepa sig, att år få gälda vad stiiiideii brutit.
Motsäger sig dar- vid själv.
Har ' Mor " beta&amp; &amp; vad de kvinnor få lida, som iiro prisgivna åt en brutal man, fattigdom och hårt arbete?
Och de talrika barnskarorna i de fattiga liemrieii, vad ha dessa brutit?
Anar.
i i i vad de få ' lida, vilket martyrium de- ras barndomstid a r?
Har " Mor " 11 %- gon gåilgetänkt på de lrvinnors hårda öde, som äro mödrar eller hustmr till de niiljoner niiiii, som offrats åt krigets.
ohyggligheter?
Och de f ör1ioppilings.- fulla m.ännen, som likt slaktboslrap dri- vits till stridslinjen, för att överklas- sens intressen s % 1.crävde.
Att förhindra ahskaffaiidet; av mä.iiiiiskomat.eria1 till kriget, ar ett.
av de verksammastemed- len f ör krigets avskaf f ande.
Patrio- ternas rop på mera barnalstring ar ett bevis p % sanningen häri.)
' '
--- MORGONBRIS .- Vidari säges i artikeln: att då mo.
gen varmt och innerligt.
iir fast vid en par till galopperaiide .lungsot.
Dcn deim.
e ' ller faderii iiro obotligt sjuka flicka, som lkii önskar f å t511 maka före 1ri:iget nästan som en medicinsk ellei: siiiiiessl.öa, bör det vara tillatet att och sina blivande bai:ii.s nioi:, - den nian- lturiositet ansedda s; jukdoineii osteoma- avl.5gsna fostren.
Ofta 51: det just det neii tiii~ker iiog inte ens p &amp; att för- I.a.cliie, UPPIN j111ming av skelettets beii, stora 11ariiantal.et i föi:eniing med fat- ve~:lsa flicltans kärlek och t.illgivenhet.
S L: att den lättaste tryckiiiiig efteii1ii.m- tigdom, som i ro orsak till.
varjehanda i l.
o i o n i.
Försakelse och tålamod nar deforriiatioï~, uppvisar iiii anda till s julxliga tillst&amp;ilcl; gc11.
1i.iirii niånga för- skadar ingen.
15-20 fall 0111 dageii.
Sjiikhuseii aro Nen sa fiiiins en alinaii sida av deilila s &amp; överful1.a .och ha så litet att hjälpa tvivlade handlingar begås ej av perso- sak, som verkligen kan diskuteras.
ner i dylika a.biiorma tillst&amp;iid.
m.cd, att de måste avvisa fall, om vilka Det .skiill.e .då vara sadaila fall som liikariia veta att de däi:igeiiom gå till De suiida, vackra llemnieii, den goda iiudervisniiigen och ut bildniii gen åt .ar- vå,ldt.äl&lt;t, dar det val.
vore helt natm:- döden.
betarklasseii, soni ' Mor " ställe?
i id ligt och där moderskapet, påtvingat Kjöllr och &amp; t.er mjölk ' ä r det b5st.a sikt, låter nog vänta på sig, så länge sem det är, blir någonting otänkbart.
medlet i kampen mot dessa hemska det finns uppsjö p5 slayamneii %t över- Likas % för mödrar som fött en 7-8 sjultdomsfornier, som helt wli hallet hamn till ~7a~rldeii cich.
, dar det vore helt förorsakats av bristaïde Irall~ och agg- 1rl.asseii.
Jag instasinnier i at.t man gärna vill naturligt att modern sjilv kmide be- viteairineii i födan.
hoppas på.
en nn.gcloni, besjiilad av hög- stämma., huruvida lioii Gliskade flera " Oiii varje barn i Wien l&amp; &amp; få en re ideal., biittre sjalvbehainskiiing och barn.
Det kan ju ocltsii tankas vid burk kondenserad riijöik i julklapp vore aiisvai.skansl.,z.
Meii då ii.aii vet att fall., clär sjukligh.et å ena eller andra mycket vunnet ", säger " Tlie.
Official dett.a hopp tyvärr stiniidoni skal.1 svika, si~dm f öreligger .eller under särskilt Relief Mission ' s chef Mr.
Butler.
måste vi se saiiiiingeii i ansiktet och svåra omständigheter.
Men att unga Huds j~ikdoma~na har j a aven f rak- besinna, att ett låt-gå-system i detta av- flickor skulle med lagens lijiilp skyd- tansviirt.
Barnen lconlnia till s jiikhu- seende al: mera brutalt och hansynsl.öst das i detta fall vill i:~igeii mor gå sen " såriga - upp till arniliåloriia '.
De- ii11 ett ingripande och reglerande.
med på.
B e k y m r a d m.or.
ras stackars mödrar lla måst svepa dem $ag tror att " M.
L. "
ömmar i trasor, siickväv,; ja, nian lcaniier .fall, mer för de födda varelserna, som d.är.
n yföclda förts till l~arnltriibbo~iirz.
ä.ro ovalkomna till vadden, an blott inlindade i tidiiingspappei:!
för de ofödda, soni .besparas en Kliider - i synnerhet småbarnsltla- kanhända sorglig tillvaro, samt för- der - ar därför även ett oeftei:givligt.,.
står att uppgiften at.t vara mor a r s % villkor f ö:c deras rikldniiig!
hög, adel ocli ansyarsful.1 att den en- 0.~11 v a r ni a kläder!
I Wien finnes en Iialv miljon barn.
dast bör till.&amp;tas åt den, som har först Efter den hernska vintern 1918 1i.a Av dessa äro minst 150,000 vigda %t en och främst \ lilja och aven övriga be- saker död om ej snar 1ija.lp konin1ei:.
in5iiga av de fattigaste famil.jeriia, både tingelser därtill.
D agiiy.
Den dömda stadeiis vice borgmästare i borgar- och.
ar$etai:eklasseriia, ' inte tiar s~miii-ierat upp situatioiieii sålunda: kvar en stump av sitt forna inöbleniaiig - De i " Bris " införda artiklarna i be- " Vi hoppas att rned hjälp från Scl-iweiz - lia l n h t hugga upp det till ved.
Jag rörda ämne ha nog hos en hel del kvin- 1 1 1.
fl.
läiider kiiiina radda vart tredje kä.iiner själv ett, fall dar f amil Jens sista nor ocli mödrar givit uppsl.ag ' till all- barn frgli en förtidig död - Banske stol inåste offras f ör att skaffa bi:iilisle varliga fni~deriiiga~.
~1c.uI.le det genom en iiiinu ' mera univer- att varina en nyfödds första bad.
Vad så deii första artikeln beträffar, sell hjal.pakt.ion bli ixiöjligt för oss att Det ar iilycket vanligt att bariieii må-.
kan man ju med största lätthet slsönja 118ll.a vid liv vartannat barn. "
E t t på ste hålla sangeii hela dagen, för att på nignneiis egoism.
Men liaiideii p &amp; all.ts % under vissa f örh.ållaiideii tre ar detta sa.tt, det enda möjl.iga, uppeh. %lla ' hjaztat., iniii herre.
Ni biuka ju vaya egoistiska också på annat satt.
Skulle dödsdömt!
Ni svenska fäder och inöd- sin kroppsvirme!
Ni med öppna ögon vilja taga till E r rar till, tack vare vara förbättrade för- Och de göra det giiriia - " Barnen i f ö1.j eslagerslra genom livet och till.
hållanden %ter f riska och 1.ivsdugliga ' Wien leka icke laiigre, tre och fyraårin- Edra ba.riis moder den kvinna, som bam, sätt E r in i deras si; alle, som äro garna tulta inte omkriiig, måste aiinn förut gått ur faniii i famn?
Med den Eöriildrar till d e t t a barn - j in s t bäras.
Frågar nian barn p &amp; gataii eller 1~äiin.edo.m man liar om rnanneii, tror l e t t a b z f i z, s o m s ' a i z i i o l i k t i 1iospit.a.let.efter .deras alder finner inan jag E r knappast, .om Ni ock &amp; säger i c k e k a l 1 r a d d a s!
Jag a r saker nied få uiidaiit.ag att de alla äro tre, ja.
E r manliga stolthet skulle för- m att Ni sedan vilj.a giva och göra vad fyra år äldre an de se ut. ' "
Det .ar en bjuda Eder detta och Ni skulle inte 30123. helst för a t t.
a l l a barn så vitt eiigelsk kvinnlig läkare, d: r.
E: Williams från Newcastle, soni vittnar.
ha mod att i en hel del manliga be- möjligt ar skola b b a ~ s d d a d e!
Vad soin främst beiiöm, vad som " De riiiiiska i vikt under dessa år de.
kantskaper vilja möta E r hustrus olika skulle öka - de orka ingeiitiiig, inte " före detta ".
Det skulle vara av bra mest fattas de människor amerikanare, £ölja med skolsrlnetet, inte ropa.
eller stort intresse att höra en allvarlig, nationer, engelsman, taiikaiide man yttra sig om sin miaii- schweizare, holländare och svenskas, skra-tta, iiite ens] .e. "
iom ' nu ~Jrava att hjälpa och undsätta Tank er i11 i en stad, dar bariieii på liga kollegas artikel.
J a g förstår artikeln, men har själv liirnere i Wien ar f i s k l e v e r t r c?, ii, det sattet alla blivit stilla.
Dar de: sitta i s jnkhuseii, i barnkrid) burna eller i aldrig tänkt mig den saken s %.
Inte m j ö l k och b a r i i k l i i d e r.
1.81 det väl heller vara någon nior, Alla den lägre medelklassens och ar- sina lieiri, iiied ryggen &amp; t en likna de som inte med sorg och smarta skulle ~etarekl.asseiis barn lida av rachitis, 60 siriå sallsanlrna gubbar ocli gummor veta .sin dotter ute p &amp; vilka äventyr- procent ha den svlirme formen, villren, med beniga hackar, vari döden redan ligheter som llelst., ' aven om följderna) in ej snar bot Irommer, gör det överle- tycks ha huggit tag.
vande f atalet till lcrymplingar f ör livet.
Men s % vanda de sina sinå bleka kunde undvikas.
Men.
ett tillra.ckligt föri: %d av fis1cl.e- barnansikten mot en, med djupa ringar m %nga Hur Och s$ en amiian sak.
operativa ingrepp skulle en iing man- rrert ?aii.
slt.~d.le Sota även en hel del av under ögoiieii.
as - Jag skall aldrig glömma, .säger niska kunna stå ut med utan att taga Sessa svårare fall., ä r Wieliläl- ~ a ~ i i eii- skada för framtiden, kanske rent av stiilirniga f örlr1ariilg.
samma läkare, det underliga draget av E t t fruktaiisvart ant.al ' a % Wienbai- vemodig apati över dem alla, ett ut- iirst.åndeattas att bli en sund, stark ock frisk nior?
Ha vi råd att avein- men.
.lida av tube~:lriilos, till följd av den tryck, som.voro de inte bl.ott fysiskt, tyra detta.
Nog ti~or ock &amp; jag för I ångvariga m jöllrbristeii .. Små förlryl- utan aven psykislrt brutna. '
' Detta u t - min del, att 1.yelcaii inom ett akt,eiiskap n i i g som hos normalt närda barn tryck tyckes ha förföl.jt de engelska och aktningen för kvinnan modern iiite efterlämna ett spår, leda.
ofta i läkarna - aven en anna.11, d: r H. Clark efter, ett &amp; dant föreggende bleve niini- lessa utsvidtna, av dåliga beståndsde- - iialnner på tal om ett par för övrigt ma.1.
Förövrigt .., den man som verkli- lar sedan åratal uppbyggda små krop- Eidlstindigt obeskrivligt f asansfulla * w) ") Den dömda stadens döende .barn. '
. '
' '
MORGONBRIS 14.
.
.
C InIImuIIImmIIIIEx1 (l (x~lMxxlmR T i l l de socialdemokratiska k vinnoina!
Ni ' svika Edra egna intressen om Ni ej äro medlemmar och göra Edra inköp i .. Konsumtionsföreningen Stockholm m. o.
~ E) ~ (~ ~ ~) I I I (I (~ ~ I I (I I ~ R I I ~ I I rachitisf all, att hon aldrig skall lrnnns niedicFn, barnklader .och övriga nötvandig- förgäta det sällsamma, sorgset undran.
hetsartiklar för sjuka barn i Wien.
J u flera och större gåvor som inflyta, ju.
de och förebrående uttrycket i de arma större bli våra möjligheter a t t sända hjiilp i smR offrens ihåliga ögon.
I E t t ö n s k e m å l a r aven på andra $?
i h.
a s t vi icke sett dem i verkligheten lat icke oss heller glömma dessa arma a t t a v e n, s å f o r t m ö: i j l i g t a r, i g ö r a n å g o t f ö r r y s k a barn.
' barnaiSgons f råga!
Konimitténs sekreterare, som mott ager bi- Ty de fraga - de undra.
' och utlamnar insamlingslistor, %r fröken drag - Vad ha Ni Gora, andra barns fä.
Astrid Sturzen-Becker, adress Roslagsgata! ?.
der " och mödrar, gjort, med världen!
25, Stockholm.
När skall det bli bättre?
När skall li.
Grevinnan Fanny Wilamowitz Moellen- marknadens förnämsta fabrikater.
dandet minskas?
dorff, Nybrogatan 42, stock hol ii^, laninar vi- d etta krig har lart oss, att världen a r en e n h e t;.
aven vi neutrala måst.^ dare upplysningar till dem,.
som önska skänka lämna svar på den fr %gaii, lainna hjälp, barnkläder.
Barn under skolåldern äro mest i Men äro vi föräldrar kanske, behöva vi i behov darav.
Avd.-kontor, Skeppsbron 4, Stockholm.
Btoclrholm i november 1919. ingen siidan p8minnelse.
Då veta vi R.
T.
24 95, 44 63.
S.
T.
26 88, 78 66. att lider e t t barn, lider med d e t allt Louise Adelsm~arcl, f.
Douglas.
Anna Lindha- barnaskaps väsen - allt det hjälplösa, gen.
Gerd.a Marcus.
Annie Quensel.
Julia förtroendefulla, milda, som a r vart Ström-Olsson.
Elin Wagner.
Anna Branting.
eget, livets och framtidens enda hopp.
Anna Lenah Elgström ..
Ruth Gustaf soil.
byg @; mastare, vilka icke kunna enas om Därför, .Ni lyckliga svenslra barns Ellen TV.
~alrnstierna.
Astrid Sturzen-Becker.
sättet.
11111aii vi kunna med framgång börja det arbetet, måste vi vara ge- endorf fäder och niödrar, låt icke de där ögo- Fctnny ~ ~ ~ i l a m.
~ n r i t e - ~ o k l l f. nomsyrade av all.as solidaritet mot alla.
nen fraga E r förgäves ännu ens en se- -- Vår tid har inmn alla läger, inte lcund.
Giv Er gåva, syinbolen av er minst inom arbetarepartierna, lagt insikt, E r t svar på frågan redan denna Till diskussf största vikteii vid att utveckla inaii- dag, nej, j u s t n u, till den sv~nslra kvinnoförbund.
iiiskorna till partilruggar.
Nu be11ö.va kvinno~ommitté, vilken bildats som ett v i åter utvecklas till människor.
led i det internationella hjälparbete, Pran flera .håll ha röster höjts för H u l d a Flood.
vars namn nu likt ett fältrop och ett bildande aTr ' e t t fristiiende kvinnoför- rop p % hjiilp går kring viirldeii.
Radda bind, vilket i sig xlriille innesluta.
barnen!
Radda väddens framtid!
kvinnoklubbar f rån de bada socia- Listislra partierna.
F ' örsök i sin %tt, Varmlands sot,-dem, kvinnodistrikt.
Anpa Lenah Elgström.
Varmlands soc.-dem.
1rvinn.okluDbars di- som gjorts i den riktniiigen, h a dock utfallit så, att väi~sterkvirinorna inart strikt hade konferens i Deje, dcii 2 nov.
nog vant oss ryggen och övergivit sani- Konferensen öppnades a17 distriktsordf.
frii arbetet; Och, det troligaste iir nog, Blnia r \ l ' orscl.l, soni halsade de närvarande väl- att skulle Irviiinor från båda de socia- I&lt;oini1a samt t.alade om de förändringar som.
Världskriget är slut.
Men det.
elände, so111 listiska lagren f ör närvarande samlas inträff a t sedan f öregående honf erens.
Där- kriget skapat, fortfar.
I de av kriget utar- inom ett förbuiid, komme snart d.et- ofter företogs val av funktionärer för mö- made " ' " !anderna frätas människorna upp av samma att sönderslitas av inre tvistig- tet.
Till ordf. valdes fru Alnla Norsell och hunger och brist.
Barnen, s ~ s o a i minst ' mot- heter.
För övrigt tror jag inte, att Prökeii Blarta .. H.enriksson.
Till sekr .. valdes ståndskraftiga, drabbas hårdast.
Enligt be- viljan till samarbete gör sig så starkt fröken Maria.
Anclei ' sson.
Att justera dagens räkningar) som gjorts av den.
) Eiigelsk.a för- gällande från v~sterkviimornas ' @ a. protokoll valdes fru Anna Lindgren och frö.
eningen för barnens räddning ", iiro över tre Så att för närvarande f å nog de social- ken Sofia Elovsson.
miljoner barn i fara a t t förgas under den nu demokratiska kvinnorna, som aiisl~~tit Ars- och revisionsberättelsenis.
upplästes inbrutna vintern.
Bland de länder, som nu sig till vart gamla arbetareparti, bilda ~h godkändes.
Dat visade sig, a t t distrik.
kunn.a nås av hjälp, äro Tyskland och förbund p &amp; egen hand.
tets bch2illning utgjordes av kr.
345: 64 samt Österrike de mest lidande.
Allra svfirast.
torde i Ja.g hoppas dock, att framtiden skall t t distriktet, so111 vid föregående konferens nöden för n %rvara.nde vara i Wicn.
ge oss ett kvinnoförbund, inte bildat hade f cm aiisliltiia klubbar med ett sainman- över hela vadden äro krafter i rörelse för m3ast av socialdemokratiska kviimor, .agt .inedlemsantal av 109, sedan desa ökats a t t radda barnen och detta arket8 haller just xtaii där a l l a Irvinnor kunna sam- med sju klubbar.
~ela ' k~dlernsantalet inom nu på a t t organiseras internatione.llt.
Vi un- a s till gemensamt arbete för det u ~ p - distriktet ä r nu 317.
En instrulitionskurs- inleddes - av fru Hulda dertecknade, son1 bildat en svensk) kommCtté växande släktet för fr; anitideiz.
för barnens räddning ansluta oss till den När svallvågorna av de hätska parti- Floocl, son1 redogjorde # för hur klubbarna böm i ' Schweiz befintliga internationella kdm- itneder, som 11u !rasa, lagt sig till ro, wbeta.
D.aref tcr vidtog en livlig r1iskussior.i mitté, av vars redan.
arbetande organ for skola ' vi, kanske litet yrvalma, med m basta sättet &amp; t f å kvinnorna intresserade.
hjälpens f ördelning vi vid behov kunna bc- förvåning se, att på den andra stran- Fran Karlstacls- och ar vika-klubbarna ha.de gagna oss.
den av den nyss så rasande fl.oden comniit motioner om önskvärdheten av a t t an- Vi.
vädja nu i den inänslrliga solid.aritetens star inte en of örsoiilig partimotstån- udna kursvr i stads- och kon~nmnal.kunskap.
namn till alla och envar a t t bidraga till en dare, utan en m e, d m a n n i s lr a, åt Distriktsstyrels ' en.
fick ' i uppdrag a t t försöka svenik fond för ' barnens räddning.
Om barn, vilken vi med förtroende kunna racka mordna sådana kurser .. Från Lesjöforsklubbeii hade inkommit en som vi k u n n a t hjälpa, svälta, fiysa och handen för att sedan me.d förenade dö, skola vi icke komma fr %n ansvaret för krafter gripa oss verket an med byg- notion om vad som bör göras mot de alltmer deras öde.
gande av framtidens brödrarike.
Det; tegrade 1ivsmedelspris.erna: Konferensen be- Trad vi närmast inrikta oss på a r a t t skaffa bygges inte * med.
v %ld, ej heller av; löt a t t ombuden skulle frandöra frågan p % i i I --.
onen om.
Radda barnen!
j), (I.
-
ALLM ' iINNA SPARBANKEN Högsta gällande ranta.
.Aktiebolaget Nya --.
,;.
.. * .b .. - - - p - EN EKONOMISK HUS BORTSL&amp;S ' AR ICKE I Kooperativa försäkringsanstalter, - ankela,.
Emottager .fnsáttningar till .högsta gallande ranta.
försäkra Er i.
R O L K E T försikrinisbestånd: 43,250,000 kr.
försäkra fastigheter o: 16söre i '.
I ' BAMAIRBETE.
Firsakringsbestånd: 160,381,800 kr.
Vänd Er till ombudet i orten eller vederbörande anstalt.
Stockholm.
I arbetarekoiliiiluiiernas mö te f ör akt on1 mö j- ligt därifrån £8 den fram till konimunalsty- relserna.
En motion fran sainnia klubb om vad som h &amp; göras för.
a t t stävjs.
lönnbränningen upp- togs till behandling.
Eonferensen beslöt att viidja till kvinnoklubbarna, nykterbetsför- eningnrna och nykterhetsnlamnderna a t t s &amp; mycket som möjligt hålla efter lönnbrän- narna. '
En motion rörande de allt.
f ö r hårda lagar, som tilliimpas vid fosterfördrivning, behand- lades.
Konferensen beslöt a t t proteste; a mot dessa lagar.
Arvikaklubben motionerade om a t t man borde arbet.a p % a t t f &amp; det dithän, a t t niödrar skulle f å ersättning av staten sanit a t t det vore önskligt a t t modershem inr5ttad.e~ i nö- dig utstrackni.ng.
Beslöts stödja nnzo.tionen, som av Arvilraklubben kommer a t t insandas till kongressen.
Skattkärrsklubben motionerade om,.
a t t lie111 borde byggas på statens bekeostiiad för kroppsligt och andligt defekta barn.
En koinmitté tillsattes a t t utreda fr %gan. '
Nykterhetsfrågan diskuterades och konfe- rensen beslöt a t t uttala en protest mot pro- gramkonl.missionens f örslag till ändring ay punkt 11 i partiprogrammet samt att, nied tanke på a t t förbudsfr %ga.iis lösning i Norge och .andra länder kanhända i någon mån lc ' oni- mer a t t påskynda utvecklingen även i vårt land, hemstalla till kongressen i febar., a t t den ger fö~bundsstyrelsen.
i uppdrag a t t sätta i gång en kraftig agitat.ions- och upplys- ningsverksan~het i nykterhetsfrågan bland kvinnorna.
Frågan om förbunds bildande upptogs till behandling och konf.erenseii utt.alade sig f ö r nödviindigheten av förbund.
Verkställande utskottet f örlades till Karl- stad.
Till di.striktsstyrelse valdes fru Alma Nor- ' - amma EN GANG NN P Liksom även SVEA för bordet, stekning och bakning.
Samma oöverträffade kvalité som före kristiden.Bz.
.
.
.
1. sell, fru Hulds Flood, fröken Sofia Elavsson, Sthlms 1POlm.
Rwinnoklubb (eoc.-dem.)
fru Elin Villig och fru Lydia Dlalén.
Till avhaller ordinarie mote 4:de rnhdagen siqpl.
~ d d e fru s Lindgren, fr.
Maria Anclers- varje manad kl. 8 e. m. soii, fru Mis Bergkvist och fru Hilina An- Obe.
Lokal i D-eden, Folkete Hne.
Iersson.
Till revisorer Alma Svensson och S&amp;wlsml.
., klin a Backxnan.
.
Till suppl.
fru Borginan.
Stoc~holms Allm.
Kvä~inoklubbs sångkör.
Repetition torsdagar kl. 8 e. m. i Folkets Hus, rum J.
Beställningar mottager - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - kölren L. Jaderlund, Allm.
tel. Kungsh.
20 54, r. h d f.
: Fni Anna Sterky, Barnh; sg. 16, Snudb-yberg 3.
Sot.
- dem.
kvinnonas centra lstvrelse.
8.1 1 tr. A .. T.
72 90.
Iorresp.
sekr.: Fru Agda Östlund, Upp- Stockhalms shiaas Csrwiniesklubb landsgatan 61, 4 tr. A.
T. Vasa 20 86.
sak-dem.)
avhaller ordinarie mammantrade Sot.-dau.
kvinnornas sarnorpanisatians 1:eta onedagen i varje manad.
kl. 8 e. m. i lokalen 3 tr. Sodra Folkete Hne.
Ordf. fröken Anna Svensson, Grindsgatan 10, m, Sthlm styrelge sammantra.er l: sta onqdagen 3tockholm.
Stys.e,be %.
månaden kl. 8 e. ni.
&amp; Bryggeriarb.-förb.
ixp., Barnhusgatan 14.
Ordf .. och korresp.
Fai~enämgen for Hembiträden i, E u l A. Frösell, Upplandsg.
47, 4 tr. Allm.
Stackholm avh&amp;ller möte 1:sts och 3:dje kel.
286 58. torsdagen i varje m h a d kl. 8,30 e. m.
(utom juni, juli och aug.)
i Folkets Hus G-sal ..
Kvinnan motarbetar.
Styrelsen.
sitt eget basta Arvika so=.-dem.
krinn@klubb av- haler ordinarie möte 2:dra mhdagen i m h a - i &amp; hon avrader mannen att teckna förstik- den kl. 8 e. m.
H, Folkets Hus ' C-sal.
, sitt eget eller i n g i DE FOREIYADE Styrelsen.
ag ge makarnas liv.
PremiebefrieLse vid sjuk- lom och olycksfall m. fl.
förmåner.
Eskilstuna hvinnoklubb avhAllejc or- dinaria möten 1:sta mandagen i varje m&amp;nad kl. 3.30 e. m. i Folkets Hus, rum n:r 4.
Styrelsen.
S p h g a sot.-dem.
kvinssskiubb av haller ordinarie mate första torsdagen i p 4 e.
månad kl. 8 e. m. i Folkets Hus.
.?
Stort lager av in- och utlandska nyheter Styrelsen.
.
Vasastadens ' soc.=dem.
kwinno- klubb har ordinarie möte 1:sta tisdagen i.
varje m h a d kl. 7 e. m.
S, lokalen Upplands- gatan 51, 1 tr. (Gustav Vasa-automaten), " till billiga best8mds priser.
' Obs.
l BestKllningar utföres till billiga priser.
Uppbörd och inskrivning varje möte.
...
m f Damkappor, Drikter och Kjolar a.
Styrelsen.
.
M O R G O N B R I S 16 -.
--.
.. P Å A V B E T A L N I N G BAST ' O C H B I L L I G A S T.
.
* 16 Barnhusgatan l 6 STROMBERG ce mo.
' " Svenskarnas benägenhet att underskatta det inhemska är ett allmänt kant och erkänt fel.
Detta galler.
icke minst v&amp;r stä.llning .-till de inhemska läkerned- ien.
Det dröjde länge, innan vi fingo i gäng en svensk läkemedelsindustri, och sedan vi va.1 fått en sildan,; yckes det vara lika svart som förut att övergiva v %r inrotade vann att föreskriva utländska medel, även i de fall, då lika goda svenska.
finnas att tillg %,&gt; (' Ur Svenska liika~~esallskapets förhnri clliiigar dcii 6 / 5 1919.)
- hostmedel, Iungso tsmedel.
S ' ' -.
.
Pris 5 kr.
RBcker en minad.
magmedicin ' ' -., (.
Pris kr.
4.50.
Racker en minad. " '
Y 1,älieniedlen - skndas &amp; in.
pr postförskott.
.
gen var f ör sig - eller tillssinmans.
Diil&lt; ret p 5 begaran.
Lagligt skyddade, välkända, specialmedek.
.
.
.. - ....
.
Vid dålig mage och diilig aptit har under 20 Ar STOMIN fïairig&amp;ng.srikt beprövats som ett magstarkande medel.
.
.
S T O M I N, Bterger matlust, vanligen .re- dan efter 2-3 dagars mvän.dning.
- mat- lusten har ofta genom STOMIN blivit för- ~Anansvard.
Vi$ magsyra har.
S T O N I N vGit till största nytta.
.
.
.
.
STOMIN gynnar och s timulerar mag- och ta.rmsaftsavsöndring~rna och förbatt- rar diirigenom matsmiiltningsf örmhgan.
Las f. ö. broschyren om STOMIN, vilken medföljer STOMIN. '
,.
. '
.
ALMENTA ' - jä.mte T U S S I N.
.och: S T O - MIN ' äro inriktade p &amp;: l) .radikalt avlägsnahde ' sjukliga pro: dukter; 2) systematiskt tillinratagande ' av krop: pens själv1 älcekraft; 3) förökande av kroppens alstringsför- mågs av nyvävnad.
Kontroll:.
M-atliga iinderso~cning~r hos samma liikare. '
.
13.
tutusandet) av min bok.
om TUSSIN och STOMIN saiides uratis på begar.an.
l.
, ' Fru Hedvig: Li:ndholm, ~ ~ ~ i a n d s ~ 6 a 8 t; a ~tookholm.
n R t 102 IS 9-3.
Tisd., Torsd., ~ ö r d iven: 6-7.
At l15 29.
DM.
den 1 okt.
19. t9.e mRn.
till.
Kä~zn.c !r nzig kry nu och tenyeratzireln normal sanzt ingcn hostu.
liar god sänd ett paket l ' irssin.
Den Har förut kdpt ett paket Stomin, vill är ~itycket vlilgörande mot .min astm.a, S.
A T.
D Mcd största högaktning rczs rekvirera 4 paket, t y jag har ondalat blittve än något annat, fastihz jag ltnr dess verkwhzgar föt.
an.dra son. &amp; också försökt wyclcet.
Högaktnings fullt H. C. w vilja försöka den, Var god och sand bo- DU.
den 1S / 9 1919. ')
ken om Tussin och Stomin ocksb i sanzma ' H.
ben 2419 1919.
Hav godheten nrsd första sbncl mig, paket.
Jag får iiven o~ntala, att jag gör för- mot postförskott en suts Stomin.
Jag kan S.
G.
J., omtala, att föregående sändning har gjort biittriqlg.
Jag ar nu fr-hli i vamtra Itmycm &gt;W.
d. IS-9-19.
.
behörig verkan och därför tir cn sats nöd- DH.
den 16-9-19. vlindig.
Jag reïconzmendercw medicinen till en S o m drogerna till bröstdekokten n u ä r o slut, ber jag om ett paket Tussin sändes och var som vill lyssna till m i n vedo- nästa gclng Almenta skickas.
Vore mycket görelse för verkn ' iilzga~-na av sanzmta.
tacksam om jay n u lainde fd Alnzcnta en Högaktlzingtfii.llt A. W. w Stockholm, A.-B.
Arbutmnes Tq-ckeri, 1919.
och litet lccar i 7rög1.a.
Jag har ldtit under- söka mig av d:r? * *.
~ ö ~ a k t n i n ~ s f i S: s l l 0. t B n Jag vill ' hfimtecl nzecldela, att jag varit till ItXkire och befunnits vara mycket.
biittre, för vilket jag ar Eder mycket tacksam.
.
M. den 2819 1919.
C.
S.
,
