# ID: svediakorp-per2418
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,123
# sentences: 866
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MORGONB TIDNING FUR DEN SOCIALD ly.
i !,, (* te Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnornas Centralstyrelse.
kg.)
-.
.
.
.
.
.
.
.
~tockholm ' 1916,.
A.-B.
Arbetarnes Tryckeri, .N:r 7 Juli hxmrra#onspds:.
1: 20 pr helt ar, 60 öre pr halvt.
.
.och 30 öre pr fjärdedels Hr.
Lösnummer 10 öre.
Redaktion: ANNA sTRb~-o ' sso ' 8 Wlocgonbrisg expedition D SIGNE SVENSSON, Allm.
Tel. 24436, Upplandsgatan 85, 4 tr., Stockholm.
1916 Annonser ii sista sidorna .ris 15 öre .r mm.
ETT SAMLANDE FREDSPROGRA M.
~ n t &lt; i g e t vid Allmänno skandinaviska fredskongressen i Stockholm i juni 7916.
Den kristna kyrkan och kriget.
upphöra.
med kampen för de kristna broder- skapsidealens f örverkli- gande.
Mötet beslutar att detta uttalande skall genom Svenska freds- och skil jedomsf örenin- gens centralstyrelse till- ställas det officiella .och frireligiösa prasterska- pet inom de skaiidinavi- ska länderna.
Det banbrytande i den kristna religionen.
iii ' icke minst dess hav- ' dande av broderskaps- idén och följaktligeii ock &amp; dess internationa- litet, dess samhörighet, mellan folken oberoeii- de av nationalitets- skrankor.
~ r i g e ~ som t " ', medel att uppratthålla ' de ensidiga nationella Grunderna för varaktig värdena utdömdes i kri- fred.
stendomens början ' a v, De flesta europeiska kyrkan och dess man.
krig ' ha avslutats u n d e ~ Denna kristendomens ' många f örhoppningar internationella anda har om en varaktig fred.
i stort sett sedermera Dessa f örhoppningar icke hävdats av kyrkan hava sällan f örverkli- gats.
Orsaken är lätt och den .kristna religio- nens förkunnare.
Tvärt- att finna: man har icke on1 hava de ständiga Illustration av E. Debat-Pouson överJoh.13:34:.
eftersträvat att upp- striderna mellan folken 8i jag haver sagt eder, att I skolen älska varandra inbfirdes, och att I skolen häva krigens orsaker aleka varandra, slleom jag haver älskat eder.
utan framtvungit freds- sin grund jamval i den.
.
kristna f örkunnelseiis slut, uppbyggda av mi- urartning till ett verktyg i kapi- ner förtjiinta av aktiiing, vill under litärer och diplomater på vapenmakt talismens, militarismens och den mot detta krig mellan s. k. kristna folk och ej p &amp; riittvisa och humanitet.
andra folk fientliga nationalismens rikta en allvarlig vädjan särskilt till Ävm nu gora sig allt m ' äktigare .gäl- tjiiiist i stället för att havda folkens den kristna religionens lärare och för- 1ande.kraven y &amp; fred och en.fred, som och, individernas sa.mhörighet och bro- kunnare att kraftigt och oavlatligt blir varaktig.
Dessa krav ' skola.
ocksa framhålla kristendomens internatio- bliva ouppfyllda, om ej fol.ken själva derskap.
Kongressen, som anser alla rdigio- iiella anda och uäsende samt att aldrig nu omsider ingripa och fordra avlags- - - '
2.
.
MORGONBRIS ~iniiclct av.
clc iiinticla ' krigciis orsa- ligande i det offentliga livet ..
Ratten lux.
och freden skola aldrig iiindaiitränga: I ai~slutniiig till denna uppfattning azaktcii och kriget aniiat an i dem m5t.1.
vill kongrcsseii för skapandet av ett de naturliga, förnuftiga krafterna f 4 va:ral&lt;tigt frcdstillstZiiid f~mnhiilla föl- ' göra sig allsidigt &amp; illaiide.
jancle nöclvandiga åtgi.rc1e.r: Den iiuvarancle världsordningen kan Då man u d e r det pAgaeiide världs- 1) Upphavaiidet av iiatioiia1itetssti.i.
salrerligen icke tjäna dessa uppgifter, kriget, särskilt vid cless utbrott, fått cleriia gc1101n fastsl %ende av nationer- aven av den anlediiiiigeii att den ar vä- bevittna, huru den officiella kristendo- nas s j a1vbesti.iniiiiigsratt och dei1na.n sentligen uppbyggd p % niaiiiiens före- ilei in av sina representanter blivit.
ined-.
förverkligande ej blott i Europa i.rta1-1 trädesrätt till offici d l representation rálmad blanc1 krigsbersdskapen, var- iive11 i Asicn och.
övriga varldsclcllai:.
för sa; nihiil.lciia.
Det har en ghig några 2) G.arant.ier för varje nation till fri r!
före den stora katastrofen uttalats, nied andra kristna trosbekaniiare skola cl~o~loniisk utveckling genom.
fri hande!
att vad vi förhoppningsfu11t l&lt;uncle f ör- tillintetgöras, och saniticligt muhamme- iilbrot.- danismens ni.å.lsmäii mobiliserat d e n o ch fri sam£ ärdsel.
mellan länder och lita OSS ti1 l vnrnc!
C1 et.
st,lll~C ?alide lioloilialoin1:5.deii, de senares stä1lan.de tet av en ny nlaskulin renässans.
Nu religioiien £ör krigets uppgifter, kan under egen el1e.r i brist p % förniågi~ till har denna ocksa kommit i gestalt av det må.hiiilcla vara på sin plats att se nagot iiiirniare på detta feiiorneii i lju- s j ä1vstyi:else internationell f örvalti~in g ett världskrig.
sanit .avliigsiiandet i övrigt av miijlig- Miljoner blicka nu under briniianfle set av dess historiska förebilder.
Vid tiden f ö r den mosaiska religio - heter till kapitalistiska och, imperialis- för1zoppninga.r frani mot nya tider.
tiska str5vaiidei1., soni äro a.giiade att Redan vid deni9.a framtids isibrott 1115- nem tillkomst.
befann sig det ebreiske skapa of red mellan f ollieii.
stc kvii~norn+ vid m.anneiis sida f8 folket i y ' ttre betryck och nöd.
Det gillde att lyfta det upp ur träldomeii i 3) G.ruiidla.gganilet av en iiiternavtio- frannträda i clet offentliga livet.
lie11 ~:ättso~clning, som vill trygga indi- Kongressen vill därför som en hu- Egypten och göra det till ett fritt och vidcri1a.s och folkens lika utveckliiigs- vudprincip f ör en inel1an.f olklig ratts- starkt folk.
Den på sjalens och krop-.
ratt iniider hagilet .av politisk, ekoiio- ordning framhiilla nödvändigheten av pens vägnar rikt utrustade Moses var, misk och andlig frihet - en rättsord- att tillf örsakra lrviiinaii full medborgar- trots sin uppfostran vid det egyptisks ning med bland annat ett vä.rldspaprla- ratt.
Endast därigenom kan hennes in- hovet, en starkt " fosterländsk " man ment och obligatorisk skiljedom i alla flytande och arbetskraft tillvaratagas - han kunde vara fosterländsk utaii, mellanfolkliga tvistefr %gor.
för det stora målet: ett rättvist och att aga ett fädernesland, ty hans foster- liilid~lihet bestod i hans kärlek till D.e nationella härarnas och det, övri- bestående fredstillst&amp;nci .. £ o l k e t.
Då han en dag fick se en ga Irrigs~äsendets avskaffande.
egyptier slå en ebré, hans landsman, 4) E11 sådan omläggning av upp- Mötet uppdrager åt Svenska freds- rann det fost&amp;landska sinne.t på ho- f ostran och ~nndervisning, att ungdo- centralsty- inom och han drap den för honom " ut- m.en och övriga medborgare sat-tas i och slriljedomsförei7.i~igei ' ~s st&amp;iid att fatta och havda riittfärdiglie- relse att å kongressens vagnar medde- ländske egyptiern.
Därmed var.
tar - teils ' princip som grundval för all la detta uttalande till regeringar och iiingen kastad för Mose framtidsöde.
i de ol.ika staterna och sär- Att: börja med måste .haii fly fraii ~nii.iislilig sammanlevnad i motsats tiii parla~~ieiit skilt till samtliga nie.dlenimar i svei~slm Egypten och tog vägen över till Mi- 111.akt c !olls,.
dian, dar han sedan gifte sig med en 5) E t t oavlatligt arbete på förverldi- rilcsdageiis bada, kamrar.
prästdotter.
gandet av demokratiens principer och .Under den frivilliga laiidsflykteii.
folkets sjalvbest~n~n~elserätt inom alla som varade i fyrtio år, niognade h.oa oinrådeii.
Moses tanken på hans folks befrielse.
Rustningarnas avskaf fande.
De omstiiiidigheter, i vilka han dennr, tid levde soin f %raherde hos svärfadern, ltilit5rvaseiiclets tillskyndare Iiava Sommarvind, som gungar laft lärde honom kanna sig som en lands- sökt giva detsamma en ideell uppgift våg med ax i blom, flylrtiiig i dubbel måtto.
Halis folk genom att betona cless iiödvänd.ighet smek oss, giv oss var fräinliiigar i Egypten, och själv för just fredens upprätthållande.
Deiz- hälsans rikedom!
ila ~ ~ p attning pf är 1111 fruktansvärt ja- kiiiide h m sig som främling b %de i Mi- dian och Egypten - en naturlig k5.nsla vad av erfar e~nheteri~a.
vart bröst med s-rka hos en man av Mose ' laggning och före- E11 a+ de nutida krigens främsta or- ekon av din shg gående.
Han ville.
fiiina medel till saker är kapprustningarna o ch f olkena när du trotsigt g &amp; förbi oss m.ilitaristislra uppfostran, alstrande ett bZide sitt folks och sitt eget ' livs på din fria &amp; g!
frä.lsniiig och upprattelse!
Vilka mo- allt hans yiislösa.re nnilitarvalde, ett alltjiimt vaxande maldbegär samt steg- del han sedan lat .lxoiiima till allvii,llcl- rad fieiidefrtiktan hos alla folk.
ning för att befria judafolket och göra Sommarsol och sommarregn, det stort, ar allbekai2.t.
Om.
den nl1.mänm.a värnplikten vill given skördens gull, Att Mose psykologiska blick ratt kongressen särskilt uttala det omdö- att vår Zuda blir av uppfa.ttacle och .be:clöm.de såväl hans mct, att den långt ifrgn att vara en de- mokratisk inrättning i Stii.llet är varl- jordens fyuhter full!
.
folks som F.araos s jä~lstillstån.d, bevisas Med dens niest odenwkratiska och ödesdigra av handelsmms utveckling.
Sommarregn, som faller, institution.
Dema just är i väsentlig liiinpliga övertalningsniedel fick hal- !.
gyllne somrnavsol.
folket att g % med på ett uppbrott fr511 grad orsaken till Bapprustliiilgarn i given mera, an I gdven Europa och ditrigenom ansvarig för den &amp; got fy tt ifjol:,!
iiiisstro och späiining, som förde till Dar som nya släkten djarvt virldskriseii.
slunga pilavs regn Kongressen protesterar mot militar- Sommarsol och lu f tig1 för nit låta tank &amp; vä.sendet, dess förtryck och cless: huk- Zatfa sommarvind ter av andlig förkryrnp~iing och t:lrono- s j b k i dess hägn m.isB uiiderg$i~q samt kräver att sam.- given varje barn en - gjuten ' där ert adla wiikan.
n~ellan f ollr en r egleras av andra.
hälsairs fdrg på k i d!
- morgonfviska vin!
- synpunkter a11 det s t a d i g a hotets.
Vekt i a fionsuset Livets slag f all blir ej Religionen i nationalismens tjänst)) Till sommaren! '
' ' ' Kvinnan och f re.dssaken.
Krigets lisd omar lc~~niia samma,ilfat- ta-s i Icravet p % det nia.nskligas förverlr- drömmer pilten varm, gjufen dd med Karlekshänder hoppet i ham barm!
ödebovg, ruin.
Gustav Lundberg.
- - p
triildoii~.slaiidet och Farao att giva sitt för judarna.
I det tidigare skcdet av iiat detta sy:t ' tc.
Men niiii~iiiskornas motvilliga tillst&amp;nd till detsamma.
X sin verlrsanihet stallde.
sig Kristus ocli- inbillningslcraf t kan icke allt jämt riktii, och med den religion, han förkuiiiiac:e, s % sjiilv direkt avvisande till tankeii p &amp; sig mot och omfatta ett och saniina fö- frnnistallde Moses för &amp; en egyptiske ' hedningarnas ' f rälsiiing.
En kana- ren151 för att leva på det.
Sjalen sö- konungen en gudom, för vars makt i neisk kvi~lna, som en gAng sökte h.ans ker ny näring, så snart den gamla ä r naturen denne m %ste böja sig, och f ö r hjälp, fick till svar: " Jag ar ic ' Ke 11s- förtärd.
Sedan en nationell religion sina landsman franistallde han, först sa.ilcl utom till de borttappade f åren av passerat den andliga snzä1t11ingsproce~- deras faclcrs gud, som givit löfte om I s r a e l s hus. "
DA han på samma sen och svalnat, finnes det icke myc- follrets framtida storhet, och sedan, e:£- tid utsiinde sina larjuiiga~l att predika ket kvar av den .ursprungliga inetal- tcr uttaget ur Egypten, e11 " harska- evange.lium, varnade han dem uttryck- len.
Det mesta har förbrsiiits och bli- rornas ' gud, som de hade att lyda och ligen att " icke g5 ut på hediiingnrnas vit slagg, utan glödförm~ga, eller bli- följa för att som en " Herrans h5r " vag, eller iii i ii&amp;goii saniaritisk stad ".
vit petrifikat, som har vsrcle endast vinna seger över folken i Kanaan, ' ' det Bland apostlarna var det egentligen f ör den undraiide iiyf ikenhet en ocli den förlovade landet och s5luncla erövix eiidast Paulus, clen ' seiif ödde apo- intresserade veteiiskapen.
- Den fan- %t sig k t t f iiderilesland steln, som strax förstod 1rristeiido:niens tasi, soni u ' ppba.rs av och levde i v5,r; ï Huru my cket av inbilliiingskraf t i 13. t e r n a t i o il e l l a innebörd.
- förfä.ders krigiska religion, läran om (tro) man nu cfteråt lran sp %ra hos de Asagudarna, var stark och dådkraftig O111 Mo.se religion, med sin krigsg~ds- handlailde personerna i detta v~rlclshi-.
dyrkan, icke var 1ani.pli.g p % Kristi tid p % sin tid.
Vara förfader iiiirdes av storiska drama - hos Moses, hans för att tjäna ctt iiatioiiellt-politiskt an- den och uppvaxte till ett starkt krigar- 1andsm.in och den egyptiske konungen damål i vanlig, yttre mening, ocli on1 folk.
Men mecl att nu för tiden pre- - behöver jag ej 11lir utveckla.
En- Kristus i sin religioiisf örkulinelse tog dika Ode-n, Tor och andra av sam.ma vm kan utläsa det av dcii tr0hjartad.e avstånd friin den krigsstig Moses gAtt, gudasliikt lar ingen k~iiiiia hos vart; .bibliska berättelsen.
Ett ar visst, deii kan dct ju s &amp; niyclret m.iiidre vara berat- folk &amp; stadkomma, en vZclrelse till sed- ixligion Moses stiftade var val lam- tigat att i v i. r t i d börja iiatioiiella lig kraft och i~ati ' oiiell storhet.
pad efter hans f ollrs andliga uppf att- krig ixnder k r i s t e n.
d o iii e n s fa- Den numera avlidiie svenske nationa- iiing p &amp; dcii tiden, s % att det ku1ld.c nor!
- Det skul1.e utgöra en d ~ ~ b b e listen och psylcologen, prof essor Gusta i; l sinalta deiisamnia och omsatta dess lii- atavism, en u p p r e p a d död och Sundbärg, som beklagade sveiiskarnas ilor i levande livet.
Därför kunde re- förstening av d e t j soni ' en g %ng levat!
nationella efterblivenhet) b&amp;de i and- ligionen tjäna so111 h %vst&amp;ng för den Även M u h. a m m e d började sin se- ligt och materiellt, såg en tid i d e judiskt-natioilella uppgiften.
ligionsstiftning med en f ollrbefrielse k f i s ' t l i g t - r e l i g i ö s a v ä c l r e l - Men det ar föga troligt att K r i- och ett stort krigståg.
I likhet med s c r n a en nationell ljusning och lyft.- s t u s, om han kommit pA samma tid lifoses hade han i eiisanzhet förberett ning f ö r svenska folket - han skrev till judarna med s i 11 religion och.
sig för sitt riirv.
Under sina handels- det p % sin tid i en tidning.
Att han s % predikat mildhet, barnihiirtighet och resor p % de lznga karava.nviigarna ge- lruiide göra hade med all saniiol.ikhet f örsoiiiiig kuiinat åstadkomnia samma, noin öknen hade han goda tillfal1e:n att, sin grund i e t t f ö r b i s e e n cl e a .v storverk,.
som Moses lyckades utförii, iakttaga och begrullda sitt folks yttre k r i s t e i i d o m e i i s i n t e r n a t i o - me-d sin.
- Och tvä.
: rtom: om Moses p3 stallning och inre sjiilstillstånd och n e l 1 a k a r a k t ii r.
Det iiatioiiella Kristi tid uppträtt med sin förkuiinelss kom därvid till insikt om att något ini- patos, med uteslutning av andra folk, och därmed velat utverka judafolkets, ste göras för att lyfta follret ur del; för- soin ingick i flera äldre religioiier befrielse fran r o 111 a r o k e t, som det fall, vari det sjunkit.
Liksom Moses och utgjorde deras förnanista lrraftlriil-.
då var underkastat, och tillika velat gick han i början, i käiislan av upp- la, var icke, f r h början iiiigot grund- nied vapenmakt på nytt rensa Palesti- giftens storhet, med tvekande steg till.
vasentligt m.onient i kristeiidonien.
Kri- na friin fiender, så hade haii ined all.
verket.
Undex plågsamma tvivel p5 sti landsniiin, judarna, insago och ii &amp; sannolikhet misslyckats.
sin kal.lelse, under fastor och böiie~:.
clet.
- Om Kristi lara medels sin ' inre Att aven Kristus, i likhet mecl Mo-.
kände han sin sjal sii söiidersliteiz att renande och samlande kraft i i å g ~ i i ~ i ~ ~ ses, hade hjä.ïta för judarna so111 ett 11a11 siisges vid ett tillfalle ha ämnat taga 1coi-im1.ei.
att samla judarna till ett aven folk och sAledes hyste pati,iotiska käx- sitt eget liv.
Men hans fosterlands-.
i yttre motto förenat.
folk, synes allt- ulor f r a n ~ g å.
av ~ berättelsen om huru kä.rlek fick slutligen överhand.
i hans jämt st &amp; i vicla fältet.
haii en g %ng g r a t över Jerusalems iiix strid och drev hononz fram soir~ Nu, som f ordoni, kräver inaiiiiisko- förstöring, vilken han i andanom förut- ' guds piof et ' anden farsk.
och iiiirande kost, avpas- såg - " Huïn ofta har jag icke, velat 3 !hhainined kaizde sitt folk och de sad efter smaken och smiiltiiiiigsorga- församla dina barn, sås on^.
hönan sina r %dande tidsomständighe.terna, och ilen, vilka hos inannislraii uiider tider- kycklingar under sina vingar - m.en deiina kailnedom förmadde honom att nas lopp måste ut.vecklas till allt finare I haven icke velat! '
' Meii Kristus in-.
i sitt upprycl~niiigs- och förstarkihlgs- känslighet.
.
s&amp;g att judarna icke p &amp; hans tid 1rund.e arb ete använda samma eller liknaiidc raddas med tecken och uiider eller inetoder, som Moses givit exempel p&amp;.
Vzirldens förenade stater av E1 a s-.
yttre kraftniedel, ytterst med krig, vi ' L- Darför ställde sig Muhammed på satt ko n L ö k e ii ar eii p5 Svenska an- ka voro lämpliga på Mose tid.
Raii vi1l.e och vis som en direkt eftertriidare delsförlaget utkoininen broschyr, som lyfta och frälsa sitt folk geiiom en föl:-.
till Moses och samtidigt som en på ett lrlart satt i sa.mnlaiiträiigd forni iiiilad och förinnerligad religion, en öppen och bestä-md motståndare till visar ut vec1d.ingeii från navrattens ti- högre aiidlig kultur, och dymedels Kristus och hans bekäniiare .. Mu- der till lag och ratt som skiljedomare uppväcka och utveckla en kraft hahznzed var tydligen medveten om att niellaii individer.
1.onsekveiisen &amp; .r av hos follret, varigenom det i lang- lr r i s t e n d o m e n icke agnade sig ar slriljcdom inellaii ilationer.
Först den skulle bli oövervinneligt.
För till liiivsti3.i-g för den natioiiella upp- genom ~ a.
~ l d e n förciiadc s stater lran att ' ' besitta landet ' ' anbef allde Kristus resning, han åsyftade.
Nan var i ni&amp;t uppii3,s: skiljedom i stället f ö ~ icke vald och.
krig: " Saliga äro dc denna punkt klarsyntare iiii maiigen at.t taga sig rätt.
salrtniodiga., ty dc skola besitta löftets av v&amp;r tids s. k. folkledare.
Men I ' lu- V a r j e stat skall styra sitt och ordian land ".
- hainnied förstod tillika att indirekt be- sitt för sig själv i fullstii~lclig frihet och M h g a religiösa judar och en stor g.agiia sig av kristendomeii g e u i o n1 natioiiell s j filvstiindighet, nie11 i dess del av folket i gemen väntade av s h a t t - i s i t t f o l k s f a n t a s i stridigheter i m c l aiiclra stater döm.cr Messias en politisk fralsare fr %1i frain- u t m å l a d e i i s o n i d e n e g e n t - e n gemciisanz varldsclo1ii.- i-ii.aiide ok och yttre nöd.
De ville i ' l i g a o c h s t ö r s t a f i e n d e n!
S t 01.))
hononi se en Moses, en av profeterna, Ä i i u flera religion &amp; ha från börjaii eller Johamies Döparen.
Även de flests haft ' ett nationellt syfteili %l, och s % F r h Svenska Freds- och Skiljedoms- sv Jesu egna apostlar uppfattach hans länge de levat i f olkfaiitasien (tro1i.l föreningen kan rekvireras det kort, igion soni natioiiell, avsedd endast med sin urspruq$iga kraft ha de tja- som finnes å numrets första s ' ida.
,) j,) j. j. '
MORGONBRIS.
Rättskänslans framsteg.
Av Marika Stjernstedt. '
(Forts. från maj- och juninumren.)
Det .är i a n f a 1.1. e t, i sJalva viii- ningsbegarets tanke, som krigets skani ligger.
Jag tror verkligen, liur bitter an ti- den ter sig, att detta faktum aldrig har stått s % klart som nu för en mycket stor del av den civiliserade mänsklig- heten.
Och det ar detta, som gör det hopp- fullt möjligt för oss, att trots var1d.s- krigets fasor, från och med dessa ti- der våga blicka med något av ny till- försikt framåt.
Aldrig, tycks det, har rättsmedvetandet i vad ' gäller nationer och stater väckts s % brutalt, men hiil- ler aldrig sa allmänt som nu.
Det har verkligen klart gått upp för ett stort f lertal tankande, vilken otymplig stats- rättslig uppfattning vi levat i - och vilken det nu p %g %ende krigets utgång a11 må bli, om vi omedelbart skola f å jubla åt de ' förtryckta och slagna £01- lrens befrielse, eller nödgas vänta p5 ett nytt, ännu rysligare, men likväl då oundvikligt b e f r i e l s e k r i g fr %n niaktteoriernas herravälde - ett ar sa,- kert, uppvaknandet till skarpt ratts- medvetande torde väl bli definitivt.
Som ett exempel p % hur ett sådant r iittsmeclvet.andet redan nu kunnat vara medbestämmande i det politiska, vill jag anföra vad Englands ammunitions- minister och f. ii.
mest betydande man, i ett tal för nå- Lloyd-George, gon tid sedan.
Han framhöll med stor energi hurusom England gått med i kriget - e h u r u icke direkt anfallet - av ridderliga motiv, av rättskänsla.
" Det ingår, sade han, i tysk politik, att framställa vårt deltagande såsom motiverat av begär att .kasta oss över en handelsrival och att komma åt hans kolonier.
Men i verkligheten f anm alls ingen i England, som ville vara med i kriget, när detta först bröt ut. "
L.-G.
uppger, att han, sin plikt likina- tigt, samspråkade med en mångfald på penningmarknaden inflyt elserika man, vilka alla blott uttryckte sin ivriga ön- skan att England måtte förskonas fran att vara med.
Och helt visst, menar L.-G., skulle en folkomröstning utf al- lit e m o t varje plan på deltagande j kriget - d å.
Men knappt en vecka senare var allt omvänt.
Vad hade d % skett?
Jo, ett litet och praktiskt taget f o r svarslöst land - Belgien - hade m.01 tro och loven överfallits.
En storm av ndignation svepte över England.
De nflytelserika p e n n i n g m ä n n ~ togo ri- ikeii, som de få dagar förut avrått från.
Ty Belgiens förintande gick hglands hederskänsla för nar.
Må vara, trots allt, att intressen ock-; % här spelade in; vi leva ju inte i en rarld av anglar och må ej tro, att en-: elsmännen äro anglar mer an andra!
r / Ien det ar stort, och framförallt bety- ielsefullt nog s o m s y m t o m, tt man får se en hel nation verklige11 ipontant ge sitt samtycke till ett så- iant äventyr som krigets, emedan den Inser a t t, o r a t t blivii; ' be.gången.
För nassan av folket voro ju intressena, {om kunde spela med, skäligen friim- nande, men h a r m e n kände var.
och: n!
Bland de första, som frivilligt ström- nade in under fanorna *, voro de engel.
ilca gruvarbetarna - och detta skedde, lär de fingo höra, att.
tyskarna i Char- eroi i Belgien låtit kasta ner bel.giska; ruvarbetare i gruvschakten, att dar jmkligen f örgås.
.
.
Solidaritetskänsl.an Irev d % ögonblickligen de engelska ?ruvarbetarna, bland vilka antimilita- rismen förut varit stor, att gå ut, för itt hamnas yrkesbrödernas hemska iöd.
Deras personliga rättskänsla nåd- des på.
denna direkta vag.
S o l i d a r i t e t liksom ömsesidig hänsyn ar det basta materialet till uppbyggande av varje sammanslut- ning, från en intim krets av vänner el- ler kamrater och upp till ett hållbart världssamhälle.
Och liksom gruvarbe- tarna omedelbart kände v %ldet mot yr- kesbröderna såsom våld mot dem själ- va, så börjar man hos folken alltmer skönja m e d v e t a n d e t om, att den enes ratt också bör vaxa den an- dres.
Många klandrande röster ha hörts ute i världen, emedan inte en enda s v de neutrala staterna, ' inte ens det mak- tiga Amerika, inlade ö p p e n o c h o f f i c i e l l p r o t e s t, när ' Bel- giens neutralitet kränktes.
Kanske blir en dag historiens dom ganska omild mot denna ra1; tsliknö jdh.et !.
.
Men vi t r o, att om en dylik protest genom omröstning begärts av de neu- trala f o l k e n s j a l v a, så skulle den inte ha uteblivit.
Det ar på hoppet, ja, på vissheten om att världsutvecklingen alltmer gal mot f o l k e n s bestämmanderätt, som vi också bygga hoppet om, att en star.
kare och mer medveten rättskänsla skall f % plats vid handhavande av mel.
1anf.olkliga angelägenheter, Ty folken, ~äniia i grund och botten för varan- [ra som kamrater, som människor i ika stallning eller av lika uppfattning röra det.
* Nationalitetsförnimme~lsen a r inte; ammal.
Ännu för ett par hundra år ledan var den okänd.
Det anses, att ronungarikets P ' o l e n s skändliga ielning ' mellan tre snikna och ärelösa grannar starkt bidrog att väcka den - mot slutet av 1700-talet.
Har upp- kod nu för första g %ng inför medve-; andena den skärande bilden av en Iörtryckt hel nation.
Men iinnu under. '
iapcileonskrigen var känslan av sam- iörighet inom staterna ratt ringa.
I en skildring av Heine, som han lägger i nunnen på en gammal soldat, kan man lnna beskriv1iin.g på hur den se-grande Yapoleon ersätter kurfursten i eri tysk småstat med sin egen svåger.
Folket ser de " präktiga glada fransmannen ",, som det heter i den gamle soldatens version, t %ga in på stadens gator och l e mottagas med gamman, därför att i e se så trevliga u t!
.
.
.
Och gå vi till vår egen historia, må ingen tro att ' det varit någon allmän jämmer i Finland, när detta 1809 kom under Rysslands valde.
Tvärtom gåvos i staderna ba- ler till firande av fredsslutet, och de vackra finska flickorna dansade med de ryska officerarna, som nyss beseg- rat deras egna - landsman .. Vore nationalitetskanslorna i sin linda, så fanns nationalitetshatet ila- turligtvis lika litet.
Ty bitterheten och hat.et mot andra folk äro den följd a v samhörighetskänslan med ens egna, som s jalvf allet uppstår, if all denna samhörighetskänsla blir krankt.
Det tjänar föga till att orda med beskar- manden och ve om hatet mellan folken, så länge inte respekten för folkens och nationernas s jalvstandighet och fria be- stämmanderätt a r absolut naturlig f ö.r var och en.
Och ' den dagen faller folk- hatet bort av sig självt.
Kanske - kanske skall detta ohygg- liga krig, som började med ett skand- ligt folkrättsbrott - Iranske skall det komma ' att beteckna en verklig vand- punkt i utvecklingens historia?
Den tyske socialdemokratetn Karl .Kautsky skriver, att intet stort krig varit i Europa sedan 100 år tillbaka, som inte.
fört.
med sig djupgående förändringar i de politiska systemen.
Och han an- vänder den bilden, att de stora krigen därvidlag skulle likna l o k o m o t i v i varldsutvecklinge~.
Så ha vi lov- att hoppas &amp; t det blir även nu.
Ty aldr;? '
'
-- har dock o r a t t e n papckats, talats om och gisslats som im.
Det kapitel i världshistorien., som ef- ter - krigets grymma lärdomar torde grundligast komma ' att skrivas 0111, bleve sålunda rättskänslans och n a- tioiialitetsrespekteiis.
Och i att det kapitlet blir ett a v g ö r a n- d e sådant, däri äro.
vi a l l a medaii- svariga, emedan vi alla, .var för sig, cloclr utgöra en liten ringa del i massan av jordens folk, i det stora var1dssanivete.t.
Må vi fredsvänner d &amp; franiför allt aiiiiat vakta på vårt rättsmedvetaiide och utan misskund gissla varje våld, vitrje olaglighet.
Ingen niaiiniska och intet folk äro oss så avlägsna att de iizte behöva det ni o r a l i s k a stöd vi alla kunna ge, i en rättmätig frihets- kamp.
Låt oss- ej förgata att a v e n i d e a l e n i i r o v e r k l i g h e t och m.aktiga hävstänger för maiiskligheteiis f raniatskridaiide.
Och hur vidgas inte vårt eget hjärta, hur vaxer ej vår egen sjal, ilar vi upp- fyllas av deii dyrbara förvissiiingeii om, att vi alla kunna vara nied och verka i det goda, verka för en framtid av fred och mildhet - genom att okuv- ligt och tålmodigt, så länge vi leva, hålla r ä t t e n s i d é över varje aii- nan, halla rattens fana högt över våra huvuden.
En resolution för de dömda.
Fattad A Allm.
skand.
fredekongressen.
Allnzäiina sk audinaviska f redskoil- gressens svenska deltagare, utgörande ett antal av över 400 ombud för freds- föreningar, arbctareorgaiiisatioiier, rc- ligiösa sainfuiid, kvinno- och ungdonis- förbiiiid, i~ykterlietssiillskap ni.
fl.
ut- tala sin med sorg blandade harm över f orf öl jelseriia 1not de personer, iiisti- tutioner och tidiiiiigsorgan, vilka i red- baraste uppsat till det yttersta velat motverka deii agitation och de krafter, som syftat till att geiiom ett anfalls- krig kasta Sverge ut i viirldskrigets f örödelse.
Kongressori havdar S ~ S e11 O ~ funda- maital medborgerlig fri- och rattighet uti en civilise.rad stat, a.tt medborgariiw f &amp; oantastade verka för fredens stoila sak och,mot försök att framkalla över folket krigets olycka.
Kongressen 111 anar alla svenska män och kvinnor med levande fredsvilja att sanda sig till ett energiskt arbete mot en byråkrati och militarism, som önska med alla tillgiiiigliga, medel omiiitet- göra verksamheten f ör fredstaillseiis slutliga genombrott och seger.
I detta saninlanhang vill kongressen till de dömda fredskamparna Hedén, Höglund och Olj elund franibära sin varrna halsning och uttalar sin för- hoppning on1 snart återvunnen frihet och upprattelse.
.
Teckning av Raemaekers.
Tre konungars till bed jan.
Kristusbarnet vänder sig.
bort - det skams &amp; er sina tillbedjare.
Och gråter rver dem, Eom icke veta vad de göra.
13arnet kan också ~ymbolisera civilisa- tionens gudinna, i &amp; skäms över vad lom händer i Eurbpa Aren 1914-1916, iiamtidigt eom man aldrig forsummar ett ögonblick eller en situation att flagga ined hennes färger.
Civilisation, kultur, hög andlig nivå - hur barockt tycks det ej att kombinera dessa begrepp med dagens händelser.
Icke millioner utan milliarder gA ma- natligen upp i rök och ' eld, lämnande efter sig ruiner, död och förbannelse.
Är det inte förtjusande?
Har man inte innledning slå sig för sitt bröst och över.
lycklig inför all varlden utropa sin stolt- het över att leva med i en tid, stiiende B &amp; högt i ' civilisation, allehanda kultur och hög andlig nivii !.
Pingst, htinryckningens tid, som vi just ha bakom oss;.
' huru ha vi inte kunnat fira den I ' erï värdig ' kan 3 - 1 a av att tillhöra en världsgeneration av.
bögt staende kulturmäntii.skor - som äro ute och plundra och mörda.
Och nu ha vi midsommar, den avgaende solens fest.
Ja, sannerligen, den festen har Europa nu kunnat fira i- snart tvA år, ty sol, lycka, välstånd och allmän jam- vikt ha verkligen under denna förfärliga tid för det stora flertalet stått i ständigt avtagande.
Den.
sol kom gått upp över värld har varit röd av en vansinnig ...
nati&amp;eT.nas oskyldigt 0c.h brottsligt ut- gjutna, .blod.
Ingen vet hur - .mangan halsning fr&amp;n: av döden redan kyssta läppar denna nedgsende blodspeglande sol fått med sig friin.
mingen tapper gosse eller.
far till sina kära.
Hans hanryckning har kanske varit miittlig, eAval som hans, anhörigas.
- Men den sköna budförerskan g8r stumt vidare, lysande över onda och goda.
Säkert mest goda andii, eftersom varlden företer en d bedrövlig anblick.
Ty det tar som bekant tid att göra sig hörd, om man inte har något annat an Rsdbarhet och Godtrogenhet i börsen.
Hädanefter skall denna sol i manga tio- tal Ar lysa över ett tiotal nationers lemma- lytta, blinda och döva.
Vilken stolt syn, vilket vårdtecken på sann och akta trohet,.
mot mänsklighetens högsta ideal.
Sannerligen: spAren förskräcks!
Nej., vi vilja, trots allt, .hoppas och tro, att nar vi näst &amp; gång ur hjärtats grund kunna hälsa den uppgliende solen, vi ock &amp; akola fil hales den uppgsende civilisationen - ej som.
en chimär, som en förklädd lögn, utan som den fasta klippa, p % vilken folken tillits£ ull t k un- na bygga sina förhoppningar om fred och ratt.
J.
S. O-n. '
' I Småplock en sommarnatt.
Det sista ltuclr-lm har förklingat, se- renaden ar avslutad.
" Tystnadeii har- skar i ' skogshageii.
Den störes endas ' s c l i l och cl &amp; av ett sakta pip-pip - det &amp; r ls~rleksgiiabb f r &amp; i ett litet f %gelbo i ett av träden.
Meii tystnaden ar in- gen varaktig härskare, ty 111.1 börjas sZc sni %iiingom konserten.
Det prassl.ar och knapper, piper och ' visslar f r h i tu- sende liv, som i kör stamma upp sitt lov till.
Aurora, den gyllene morgoii- drottniiigen, vilke-11 kommer med solen, alltets livgivare.
I skogen rider clet kamp och strid, Eiivigeii utkämpas: niellaii björken och granen, som tavla km platsen - lrai~i- pen för tillvaron - - -.
&amp; forkullan har allaredan i dcmi arla.
inorgonvalrteii, innan horisonteii pur- purfärgats av reflexerna f r k niorgoii- solen, halsat den nya dagen valkom.- meii med sitt vallraiida k-11-o-r-r- k-n-o-r-r.
Steglitsan och bofinlren s12
Karl Larsson: KARIN \ .M ED BRITA.
Vaggsång .. DrLm om, min älskling, i skyddad vrá, Dröm om blommor och grönt, Dröm om himmelens lysande blá Över frukter, dignande skönt.
Blommor förtrampats av hästarnas föt.ter, Falt ha .besudlats, förrötts - - -- Dröm, lilla barn, att ur biodaköl jda rötter virliga blommor ha fötts.
Slamra, min älskling) min dotterlill, Slumra i hardan tid.
-.
Mor, hon.
.bar sina sorger för sig, Mor slkpper ej in i kammarn till dig.
Ord om hat eller strid.
Ute det klirrar, det stampar, det lamrar - Ar blott den viskande vind.
Småle, min älskling, i sömnens hand, Barnet har slumrat sh sött i mors armar, Mor haller vakt hos.
dig.
Mor smeker ännu dess kind.
Med järnhard makt dig skyddar ditt land, Modiga man söka slacka, den brand, sina drillar för sina hjärtans kara, se- Som tändes p &amp; fjärran stig.
kunderade av rodhaken, som byggt sitt Le, lilla barn, här i hembygd &amp; värld, bo i stenmuren eller den gamla gardes- Le uti drömmen mot mor!
gården vid skogsbrynet.
Fjärilax: i Hämta f r h hemmets värmande härd prunkande färger och humlor söka sig vag till skogsblommornas balkar f ör Krafter att vaxa dig stor!
att hämta den gyllene saften.
Från blåbarsriset höres en enda körsång, alla SOT, lilla barn, min dotter, sov gott, toner i clur, en harmo~isk orkester.
Sov dig kraftig och storl - Pass på!
Nu få vi mitt i allt detta ett solonummer, men det blir ej i sam- Andra smh barn f A grata blott; ma tonart.
Det gr den skygge enslin- T %rar blivit kvinnornas lott,.
gen, ') turti~rduvaii.
", som mitt i den Sorg i koja och slott l tjocka skogen slår an sitt vä1kä:ndti Sov, lilla barn, änni liten du är, mollackord, tu, tu-tu.
Det ligger ' ett Maste dock en gAng bli storl samlat uttryck av vemod och klagan i sången - en behaglig mellanakt i De tarar torka, aom nu flöda har, Ater uppbygga, vad nedstörtat är, konserten f rån blåbarsriset.
o. P-g.
Det m % bliva din lott1.
.
En tysk moders vaggvisa.
Denna dikt ar ' .författad av en ung tyska, Erna ~ e i n e i n a n n ~ ~ r a u t h o som ff, jag redan omtalat i min skrift " Sjalar- nas neutralitet ' '.
Hon och hennes man, d: r Otto Grauthoff, ha till tyskan.
över- satt dels ett hiifte lyriska dikter av nyare franska författare, dels Romaixi Rollands J e a n C h r i s t o p h e.
Den- na lilla dikt.
a.v Erna Grauthoff själv ar hämtad ur ett litet häfte V e .r s e einer F r a u a u s dem gros- s e n I C r i e g e, - ' d i k t e r som genom sitt poetiska varde, sin adla foster- landskänsla och.
akta humanitet Gro i hög p a d tilltalande.
- översättarinnan, fru ' Olga Lorentzen-Bergmann, ar en ung svenska, förut anställd vid Malm- köpings samskola, som hon lämnade på nyaret 1916 f ö r att ingå äktenskap med sin trolovade, en ung tysk jurist, innan deniie utkallades till fron- ten ..
Teckningen ger ett troget in-.
tryck av.
originalet, .åtminstone så tro- get som en ö~e~rsattning kan göra.
Det ar mig en glädje att befordra deii känsliga dikten till Morgonbris lasc- krets.
Fru Lorentzen-Bergmann har aven översatt den på Svenska andels- förlaget utkom.na skriften av K. Gold- scheid: " Människoekonomi och freds- rörelsen ", som i hög grad kan anbefal- las till läsarinnorna av Morgonbris.
E l l e n Key. '
, '
(Ur &gt; I Fiendeland, av Ture Nerman.)
London september 1915.
Kära lilla As ta.
- d u som sitter i din vrå daroppe i fredens Svarge och val knappast tan- ker på, att hundra mil i d a r r a n brinner gårdar och land och små $flickor sitter gråtande på elva rikenil strand.
I dog ar London sol och all d i m a har flytt-, men det juset jal ' er inte, stan av som jörbytt.
Det ar inte den forna solen i tusende ögons dörv som jag mött i.
de vackraste.
kvinnornas stad var resa förr.
' Vet du, i morse satt jag p i ett omnibustak och for för att ordna mitt pass - dat ar kringligt nu - till svenske konsulns kontor.
Nedan för dunkade motor? &amp; s i n bensinmelodi och orn hörnet kom en trupp skottar marsche- rande förbi.
Det har pratats om krigshanförelse - ja, kanske den dag då kampen bröt u t och järnridån gick ner i ett enda day, kanhända kände folken för en dag då dess rus, men de ha väckts och blitt nyktra sen vid kano- nadernas brus.
.
.
Höglandilma marscherade bra, 9nen med min av oJerlamnt, och mörk var massan som fötjde dem trotto- arerna fram.
Musiken jorde sitt basta.
med Tipperary - f ör traflljg musik, det ar bara det, att massan vet, att den spelat sa ' många till lik.
Nar jag åter vande mej framåt, satt på banken mitt emot en sällsamt söt liten Londontös med den nap- naste Askzcnge fot, de skäraste kinder och blondaste hår och en m u n som ett kiirsbar röd och sagoögon så blåa, att mitt jurta ren ko.
i nod.
E n liten len Titania på cn fjorton femton är, en liten dikt a v Browning, en ajusande späd miss V å r.
.
.
Jag satt som ' förtrollad och tittade.
Då sig jag, att hennes blick efter annan barnsligt blygt bort till orlin gáng skrovlighet gick.
Klirasle Asta, vet du, då glomde jag krig och allt - utom dej förstås (till jag minnas) - och en vämstrof tog strax gestalt.
.
.
.
Den lilla blåögda rodnade - och jag rodnade, gamla kam, och hur det ' nu var, så ' sa hon med ens, Albion8 sagobarn: - Porlåt, sir, det ' a r inte passande, att jag tittar s i på er, men ni ar så vådligt lik Dicky, nar ni sitter så dar och ler.
Dicky, m i n käre store bior - han gick till kriget i maj.
H a n var lång och jus och blåögd som ni-.
.
.
Men n u måste jag av.
Goodbye!
Carl Larsson: HOST.
~n varm liten hand.
E n god liten blick.
S &amp; och på alla miljoner små lappar som aldrig jörsvann * hon i gatans brus, ska kyssa mer.
.
.
, ch min omnibus skakade vidare mellan smala höga hus. '
.
3ch nu ar dagen och solen jörbi och det är Det ar lång vug till Tipperary, det ar långt mörk våt kväll hem till dej,, ch jag sitter och skriver tio dej, min tös, det ~rvallur ett världshav mellan min käresta i The Bolingbroke Hotel.
och mej, men .min längtan drar mej nowut och i morgon tar jag adjö Var du last det har brevet, Asta, ska du lämna av det vackra sorgsna London och John Bull ditt broderi och hans ö., ch ta ner f r i n pianohyllan Tipperarys melodi, ch d u ska spela den enkla slagdängan o. Paddy och hans van Och klarar jag tyska minorna, ar jag hos dq ', ch den långa långa ragen mer varmt a n du om åtta dar.
spelt den an.
Nu jarval för i dag och Italsa dem hemma jartligt envar!
Det har brevet bryter censuren, all riglat, och Du ska tanka på alla små kvinnor i detta och den stryker utan pardon, andra land, men en kyss blir väl alltid över, om jag sander rom aldrig ska bli mödrar och hålla ett barn - ett het miljon!
.
i sin hand 16 alla vars liv och lycka kriget bröt ner
Brottstycke UT ett föredrag.
Låt oss se oss omkring och frAga os3 vad den kapitalistiska civilisationen gjort av kvinnan, denna representant för det sköna.,?
sanna och goda som skalderna älska att kalla henne.
Js, att det annu finnes nagon rest kvar av skönhet och stolthet hos kvinnosjalen, såeom hon under tidernas lopp och i all synnerhet p i det yttersta i dessa storindustrinlis- mens dagar har blivit behandlad, ii1 underbart och matte bero på den sega livs- och utvecklingsdriHen hos henne.
Arbetarhustrun ar val i de flesta fall det nuvarande s.arnhällets verkliga ela- vinna, bunden oftast av en allt för stor barnskara, bunden av fattigdomene, nö dens och okunnighetens slavkedjor ocb bunden av - lagar.
Hon får slita och släpa från tidigt till sent.
Aldrig får arbetarhustrun tid att stanna för en minut och tanka en smula p % sig sjBlv, p &amp; sitt eget människovärde.
~ l l e r den ' ogifta arbetarkvinnan?
Äro hennes lev- nadsförhållanden gynnsammare?
Som fabriksarbeterska, som hemarbeterska, som tjänarinna: har hon någon tid 6ve1 till kunskapstillagnelse, till uppfostran av det basta inom sig?
Nej, varken tid eller rtid.
Ofta hänvisas hoil till den, av eamhallet gynnade och tillitna prostitutionen för att öka sina kna.ypa inkomster.
Och överklasskvinnorna - använda de sig av sina privilegier: rikedom, frihel och ratt tiil bildning?
I de fleata fall icke.
Om det ar fattigdomen, som j stort ett h %ller nere arbetarkvinnan, sa ar det rikedomen i förening med klass- fördomarna som haller nere överklass kvinnan.
Bitter ' fattigdoin å ena sidac samt lyx och lattja å andra eidun ai det som hiiller kvinnan i allmänhet ner€ på den låga kulturgrad att hennes mesi utmärkande egenskaper bli småsirinet skvallerlystnaden och fifängan.
Att del trots detta inom alla klasser finnes ett antal duktiga kvinnor, som förstått at1 utveckla det skönast mänskliga hos sig 3om kunnat vidga sin eja1 till att om- fatta en stor idé, som kunztat deltaga: fram bringandet av kultur- och sarnh.ällss varden, ar ett löfte om vad vi.
ha at, vänta av kvinnorna då de fatt frigöra eig Lönslaveri och kvinnoslaveri är ut, märkande för vår civilieation.
Värst ocl oforlåtkgaet är dock barnslaveriet.
At man drar in barnen i ' fabrikerna ocl suger deras unga kraft för en usel be alning.
Fabrikslagst if tningen här i lan- let tilliiter ju att barken fS.
börja redan rid tolv Ar, fastan det ar ett allmänt tant missförb Allande at t denna fäbriks- agstiftning allt för ofta kringg&amp;s, fastan itt fabrikanternas s G kenhet och föräld- larnas fattigdom enas o.m att söka hem- igh Alla dy lika lagöve+rädelser.
Under L911 ha dock icke mindre än 300 in- lustriidkare statt Atalade för brott mot ninderhrig hetslagen.
Vid industrialismens genombrott i syn- ierhet i England pinade man livet ur !tora massor av värnlösa och föraldra- .ösa barnhus- och fattighusbarn.
Fabri- serna rekvirerade mestadels sin arbets.
rraft fr %n fattighus och barnhus.
.Men innu star inte lagstiftningen högre än itt.
förskräckliga brott kunna begås mot let uppväxande .manniskomaterialet.
Sydamerikas bomullsfabriker drivas hu- vudeakligen med barnarbete.
I Europas 3emindustri pinas barn till det y ttereta.
Inom hemindustrin finnes, som bekant, ingen organisation, ingen lagat if tning, Ingen inspektion som kontrollerar.
Dar får privatkapitalismen utsuga utan gräns) ch utan kontroll.
- - - ?örödelse eller välfärd?
Av F. J. Gould.
översättning för Morgonbris a v Lisa Lille.
J a g vill visa er t v å scener, en a v f asa) ch förcdelse, en a v välfärd och lycka.
Tag vill visa e r t v å olika tillviigag5iig.s-; ätt, ett ledancle till död, ett till liv.
fag vill visa er k r i g och fred.
I.
Förödelse.
Ett underbart veteiiskapens verk ioni susande genom luften.
Ni vet, a t t let står i böcker, a t t kunskap ar tili riilsigiielse f ör niiiniiiskaii.
1 1 bitaiide ironi a r ocksa dikten 1 x d r i f t e 13, d a r h a n låter avcp dju-: en klaga sin.
bitterhet: " Gudar, vi fick vi ej stanna i Svarges alskade land och puttra ' som biff i en panna Iios en Irölc.sa på Svithiods strand. ')
Först går färden till Berlin för a t t; öka en u n g kamrat, Max Bahr.
H a n ir borta, var resenär träffar endast lans gan&amp;.
mor.
Det ä r icke detta; om a r det .svåraste a t t h a n a r död:, " Nej, det ar inte det som gör mig mitt v i, andlösa natt.ers vak, nen a t t ej.
lian fick f alla i v ä r armé ?ör ' folkens och frihetens sak.
S % kommer skildringen av en riks- IzgsdebaW och ' Geiiosse Sudekuni ".
Litteratur.
Man kali icke träffa huvudet bättre p % I fiendeland, dikter till det första spiken a n Nerman h a r g j o r t:) Han talar, talar haf tigt; världskriget av T u r e N e r ni a ii.
Ti- han talar stort oc !~ gra.nt, dens f örlag.
Pris 2: 25. han talar högst beskäftigt Dcniia ' samling skisser p å vers f r h om - dcutsches Vaterland.
de stackars krigförande liiiideriia Br I ' samlingen ar.
ocks % intagen dc11 nggot av det bästa vi hava a t t bevara Eörut publicerade, r e n t storartade dik- ur krigslitteratureii.
ten " Iliiidenburg, spikas Bokens första dikt börjar meci ett Mot deiiiia eliiiidiga.
och skani1ig:l Odinjubt anslag.
Eli ' bön till de eftm- ~ a k g r u i i d står M a n 11-e 11: lroiniiiaiidc.
a t t i c h dön1.a oss:) j.
" Ti1:l dej som lever om tusen är i en jusare, biittre tid an var!
, Du fbr inte tro det var folkens fel.
De Iiuiicle ej hajda nlalrternas spel.
Du fal.
inte c1örna.o~~ allt för hart för ilet likvderrias ' mörkaste blad som blev vårt.) '
' Nar feghet kröp och fruktan dröp och alla leder vek.
och alla morslia pampar stöp och alla löften svek, d u stod, Karl Liebknecht, eirsani rak p % gamla arans stig och slungade mot himlens tak ditt tappra: Rövarkrig:) ' Var diktam f a r ocksfi till Schweiz, till fredens och den iiiternationella: LWh ii r a II s f i l t koniina de hem h j 5lpsczmheteiis land.
Schweiz blir f ö r till v&amp;rt Trelleborg.
Dct ar iiivalidt&amp;- författareii en lyclroö, soni ocks % alltid get: hade h a f t mod a t t t a emot d e a v andr.
' ' Takt tu, takt tu - se opp för Iwaii!
l5ncler förkastade: Hari ska basas ä bär till sitt hem i I C a ~ a n.)
~ d Deiiila henikom.st av det soin finne kvar av eii stackars invalid ä r kaiiskc det heinskaste.
Med blodig ironi f ö r niår Nerim.aii skildra iiivalidens litei iingsliga uiidraii h u r barneii skola taga emot och l %ta sig om.famiias a v sir fars eiicla arm., en f a r soni inga bcii har och d c s s ~ ~ t o n iir i Blind. '
) St &amp; Schweiz, i vårt släktes historia sta starkt, du ' - vårt fastast.e f ort, och bar oppe din lysande gloria medan furstarnas glans bleknar bort. '
L ö g n e 11 iir slagfältets skildring.
Det ar den döende unge fr~iismaniien - ' ' och så s j öiik h a n tillbaka p &amp; åkern igen och viskade: Marguerite - - - &gt; &gt; och h a n tanker vidare p å sista fackför- eiiingsmötet i juli - " Kamrater, lat.
Så vänder sig förfa.ttaren till vårs oss &amp; ara med sönderbrutna gevär, t y aktivister h a r hemnia: Internationalen at alla lycka bär ".
.
.
) ' Mitt folk, vill du ha diiia pojkar så har ' Vad som sedan följer k a n icke beskri- Vill du se dina karar som ryssarna dar?
vas, det måste läsas a v envar.
Förfat- Vill du sl &amp; dina f aders land i ruin taren tänker sig d e n franske soldatens för det, fägnar en Krupp och en herr v01 Hedin.
sista garning i de.nna värld.
Det v a r att '
. '
.
Detta föremål gjorde ett vasen starkt nog för att spraclra ens trunihinnor.
Det var mer an en meter langt och vägde nästan e11 ton och det var fyllt till brädden med död.
Det hade avskjutits från en jatteka- non eller mörsare, som matte 40 fot i h.ö jd.
1: gamla tider skulle en man ha fört en lång, brinnande sticka till ka- nonens fänghål för att få krutet att explodera och skottet att brinna av.
Men, denna kanon ha1iterad.e~ på, ett a.nnat satt.
Den fyrades av med hjälp av en 400 meter lång elektrisk ledning.
Och trots detta var lufttrycket s &amp; starkt, att soldaterna kastades till mar- ken.
Nar detta skott (frambringat av ve- teiiskapen) föll ned i fästningen Liege- i Belgien i augusti 1914 sprängde det hela platsen i luften och ' begravdo hundratals belgiska soldater bland ruinerna.
Hålet den gjorde var 70 fot djupt.
Underbara äro vetenskapens verk!
Det ' sades, att människor bl.evo galna av de-t buller dessa kanoner fran Essen i Preusseri gjorde.
Uppfostrandet av dessa människor hade tagit.
tiratal, la- rare hade arbetat med antt lära dem tanka.
Och nu på ett ögonblick hade d.enna vetenskapens uppf:inning berö- vat dein.
makten att tanka.
II.
Välfird.
Kolossala klippor resa sig å ömse si- dor av floden Gunnison i Colorado, Förenta staterna.
Så mörk ar skuggan de kasta över avgrunden och floden pA dess klippiga botten, att floden har kal- lats Svarta strömmen.
Högt brusar Gunnison sommar som vinter.
Den får sitt vatten från den eviga snön p % bergens toppar, och den har alltid flod- tid.
Vilt svänger den över klipporna och kastar sig utför i vattenfall.
Deras plan .var denna: Floden Gunnison skulle tvingas att strömma ut ur sin fåra och in i den torra dalen och därigenom göra marken så frulrt- bar, att en stad skulle kunna byggas dar för jordbrukare och tradgårds- mästare, en stad för 50,000 a n n i s k o r med stadshus och skolor, bibliotek, racka sin vattenflaska till en stackars kyrkor, bodar, splirvagnar och kanske döende tysk: - kanske inte - ett Follrets hus.
Meii den en och en halv mil långa " En tysk, en av Raisers hunner, eh bien, men lian 1iande.ej längre hat, sträckan ' mellan svarta strömmen och lian hasade fram ' sej till tysken och bjöd: den torra dalen var av gediget berg.
- - ' Är du törstig, så drick, kamrat. ')
- - Dock, det nitiste ske.
Colorado frain- I~ringar guld, silver, kol, fotogen och framförallt villiga hjärnor och hiinder, som kunna använda vetenskapen till välsignelse .. Förenta staterna har ett regeriiigsde- partement, som kallas Reclamation Service och vilket har till uppgift att förvandla Ödemark till bördig bygd, mossar till åkrar och fast mark, vil- ken man sedan karl bygga stader och bondgårdar och parker för barnen att leka i.
En skara man, utsända från detta!
departement, släpptes med hjiilp av l %nga rep ne.d till den Svarta strömmen.
De letade sig vag över vata stenar och genom mörka snår utmed den väsande och larmande Gunnison för att dar marka ut en vag för de arbetare, soin skulle komma efter med verktyg och maskiner.
Halt!
Sällskapet stannade vid ett vattenfall.
Ingen stig syiites.
Enda sättet att komma fram var att kasta sig utför fallet.
Ja, ned för fallet, vars botten man ej kunde se, utför, mot kanske lemlästning eller död.
Vem ville gå?
Tala den som.
vill!
Två unga ingenjörer erb jödo sig att våga f örsöket.
Väldiga luf tbehallaïe, mjuka och elastiska, knötos om deras w Haii h5llde en klunk i tyskens mun - han mötte en feberblank.
- och brinnande blick - var hade han sett?
- I Basel!
- Det var d:r Frank! '
Det blir för långt att tala om allt vad denna bok ger oss, det bör ju vara överraslrningar också, då ni f å clen i cdra händer.
Tank hur detta exem- plar, tryckt 1916.)
skall vördas av edra barn och ba.rnbarii ocli laiigt fram i ti- deii.
Hus de skola ha den nied sig på mötena och läsa ur den och den skall bli ett av alla vittneiia om vad kriget gr. Blott en sak till, som måste namnas, att Nerman skriver så vackert om kvin- norna.
Det är den gamla modern d i r nere i Berlin, det ar ett Londonbrev, om hur ensamma kvinnorna blivit ge- nom kriget och det ar till sist A r g å n- m e il 1 9 3 5, diktad eller åtminstone k d c t i Paris.
Den förf ärliga tankeii, ', att.
just im bara kvinnorna de söner, som bliva lagom f ärdiga att nedme jas 1935.
S % låter författaren kvinnorna ta1.a:)) %j för oss själva ber vi, ej för den släkt ' som ar, men för de små, små väsen v i under vårt hjärta bär, för de tusen ofödda liven med gnista så slocknande svag, som ska vakna ur våra sköten till längtan och diid en dag.))
A.
L. Iwans fri.eri.
Av Greta Wolke.
Natt på Amur.
över oss välvsr sig en.
molnfri himmel - miljoner stjärnor gnistra och glimma - längst nere vid horisonten höjer en blek månskära.
Det är högsoin- mar och dagen har varit brännande het.
Ef- ter solnedgån.gen steg en latt bris upp, med- förande en välkommen svalka.
I fjärran ser man otydligt de försvinnande konturerna av Sibiriens kust - stela klippor här och var, avbrutna av mörka skogar.
Genom tystna- den höres sakta flodens sorl och brus.
Vårt gamla goda skepp ' Nikolainevslr fördes långsamt framåt.
.
Nere i hytterna.
ar det stekande hett, men här uppe på däck a r det drägligare.
P &amp; melland ' sick tränges en mängd slöa och likgiltiga ryska bönder jämte ' lrvinnor och barn.
De äro kolonister, som skola sl &amp; sig ned i den fruktbara Ussuri-pro-, vinsen.
Vid en landningsplats i Khomarsk ' kommo ungefär ett dussin andra klass-passa- gerare ombord och de höllo nu som bast p5 med a t t spela kort och dric ' k,a vodka.
En matros, starkt och kraftigt bygga, g %r förbi och råkar stöta till mig med en ti %grulle, som han bär.
- Ah, är det Iwan ' B - Ja.
Förlåt a t t jag ej såg upp!
Denne Iwan Tschirok hade redan under för- sta dagen av resan fängslat min uppmärk- samhet.
H a n ar en typisk sibirier med sin sig Största lager av Illyheter i och välgjorda högväxta) bredaxlade gestalt, sin vackra, kraftiga profil, sitt yviga skägg ocli de djupa grå ögonen med det ständigt växlande ut- trycket.
Nu liar h a i slutat sitt dagsarbete och går &amp; ny0 förbi mig.
J a g hejdar honom och bju- der honom en cigarrett, och han slfir sig ned bredvid mig.
Snart äro vi inne i ett livligt samtal.
Nu sällar sig också Imans kusin, Ni- kif or Sokoloff, till s5llskapet.
Ilen infödde sibiriern ar livligare och intelligentare an den ryske bonden.
J a g hade ofta samtalat med Iwan.
.Många kvällar då dagsarbetet var slut sutto vi uppe på däck och pratade och rökte.
I lrväll är emellertid Iwan i en ganska melankolisk sinnesstämning.
Han längtar efter sin hustru och sina barn, som han lämnat i clen lilla byn vid Bajkalsjön.
Under vart samtal stiger manen ailt högre på himlavalvet och månstrålarna kasta djupa, skimrande reflexer över den mörka vatten- ytan.
Det var denna kväll Iwan berättade f ö r mig huru han vann sin hustru.
- Vara två familjer, min och Nastilras, började han, hatade varandra som döden.
Den egentliga orsaken till detta hat har jag aldrig kommit unilerfund med, t y jag var en.-.
dast en sex, sju &amp; r nar jag först erfor det.
Naturligtvis följde vi barn våra föräldrars exempel.
Hur ofta pryglade jag ej Nastika till min arm blev a.lldeles lam!
Var jag kun- de f å tag, på henne, ryckte jag henne i hår- flätan och kastade sand i ögonen på henne.
Men ni må inte tro, a t t hon grät för, det.
I Fullständig fr. o. m.
Huvudbonader, Gossar i alla storlekar o. Flickor.
för Underklader o. Skodon.
Prima, reella varor.
Billiga, bestämda priser.
BARNKLAD ER PAUL U. BERGSTROMS ' I BARNEKIPERING 74 Drottninggatan - 74.
kroppar ocli l&lt;o~niiio dciii att se ïliiirk- illir Uuiiriisoris vatten kom, sluille det vä,rcliga, feta och lustiga ut.
flyta genom tunneln ut i den andra Färdiga!
I livets, framåtskridan- alveiis flodfåra och vidare in i de siiiii dets och foster1aiiclet.s namn: hoppa!
kalialerim för att vattna d a l torra mar- D c t v unga n~.aiinen f örsvuniio utför ken och förvandla den till fruktbara vattenfallet, lied i dem dystra djup.
&amp; krar, ängar och triidgardar.
A s god tur hamnade d e i e11 lugn 1909 begav sig den då nyvalde presi- hala under bottiicii av fallet, har sum- dent Taft från Vita huset i Washington mo de fram till Guimisoi~s klippiga ut på en rundt~ir i republiken, och i stïaiicl och kröpo upp för den, v %ta och ratt tid förde honom hans ledsagars a~iicllösa iii.eii triumf er ande.
till Colorado och Svarta strömmeii.
Nar Amerika kan frambringa män Guunison hölls tillbaka genom enorma soin dessa, tror ni då, att de låta ned- portar.
S &amp; snart soin dessa portar öpp- göra sig av Svarta strömmen?
.
Tror nades, skulle floden störta sig i11 i tun- iii att sadaila hjältar l i t a besegra sig 11el11.
arv G.~~~~niso~iflodeii?
Tror ni att halv- Folket stod tyst.
Taft tryckte på en aiiiian n d halleberg kan hålla dem till- elektrisk knapp.
portarna öppnade baka?
sig.
Med åsklikt dån .och rytande Nej, i livets, framåtskridandets och kastade sig Gunnison ut ur sin fåra, iii fosterlandets namii skall tuilneln spriin- i tunneln,.
ut ur den igen, ut i solske- gas genom hälleberget, vore iiii steilcil 11et, i11 i den torra dalen, ner i kalialer- aldrig sa bard och hindren aldrig s &amp; im, rusande, hoppande, dansande kul- in.3.n.ga.
.
lerbytta efter kullerbytta, skummandc, Och dc utförde verket, cii milsl %ng I jublande, skrattande.
Leve ingenjörer- tunnel sprä~iigcles genom berget, och ina, ritarna, arbetarna, de villiga hjar- dc11 halva ndeii grävdes fram i mar- tana och hände~rna, det härliga A r b e- ken;.
t e t, som segrat i striden mot klippor- Medan detta arbete pågick, grävdes ila, och som varken dodade man, kvin- det kanaler i den torra dalen, så att, nor eller barn!
# All nej,!
.
Möjligen grät hon i ilska över att hon inte var stark nog a t t hämnas.
Ho:n bet .mig, Iion rev mig - men naturligtvis drog hon alltid det kortaste straet i våra heta strider.
Men hon beklagade sig aldrig, där- till hade hon en alltför stolt natur.
Men så snart hon fick se m.ig, sprang hon som jagad av onda al:~d,zr.
' Aren gingo och Nastika och jag växte upp.
Vi slogos ej mera, och hon.
sprang ej heller s &amp; fort hon fick se mig, utan gick i stället förbi mig med högburet huvud och niisan i vädret utan a t t ens bevärdiga mig en blick.
At mina 1:amrater nickade hon och log och stannade ofta och pratade med dem.
Många ganger försökte jag d % f &amp; ett ord med i samtalet, men det var som om jag talat i tomma, luf- ten., och då her1n.e~ blick någon .gHng sniidda- de vid mig var den full av hat ' och förakt.
Slutligen bjöd mig min stolthet a t t ej langre närma inig henne.
En @ ng - det var en vacker söndag - Jag var d &amp; aderton Hr gammal - kom.
jag riclaizcle uppför bygatan, d % jag mötte Na- stika och.
lieniies mor.
Det var en helgdag ocli de hade sina bästa kläder p &amp; sig.
G,a.tan var ej stenlagd och marken var efter den sista regi.is1riiren sa uppblött, a t t man gjönk ncd iiilda till fotknölarna i smuts.
Nar jag fick se de bada Itviiinorna komma grep .mig ett Iiaftigt raseri mot dem.
Jag blev utom mig,.
satte sporrarna.
i hästen och gav honom ett slrarpt piskrapp och jagade som en van- sinnig förbi dem och bestänkte dem frHn hii- vud till fot med smuts.
Alla som sHgo det skrattade, men Nastika skrek, utom sig av vred.e:) Tag fast den lymmeln!
- men.
jag var redan utom synhåll.
Sedan såg jag ej Nastika p &amp; en lång tid.
Nkgon gång ' sågo vi varandra vid marlrna- derna eller vid nBgon danstill&amp;llning, men då var det som om vi ej existerat för var- andra.
Men ju skenbart likgiltigare jag blev för henne, ju mera klarnade det för mig, a t t jag älskade henne - den trotsiga viIda lilla flickungen med de mörka ögonen.
J a g vet ej hur eller när liiirleken kom - alltnog jag älskade henne.
Vacker var hon, eller hu- Niltif or Y ' Nilufor nickade lugnt.
Iwan fortsatte: - Ofta drömde jag om Nastilra.
Hon stod då alltid leende framför mig och gjorde narr av mig och gäckades med mig.
Jpg var olycklig och olustig om dagar- na och vanskötte mitt arbete.
J a g längtade eftes henn ' e - ständigt.
SR var det en afton ja.g hade varit ute och jagat.
J a g kom med bössan på arm.en gåen- (le langs floclstranden - och där stod Na- stika och tvättade.
Hon var vackrare än na- gonsin med sin lilla röda duk över det mörka hzret.
Jag stannade och szg på henne, men hon tycktes helt och hgllet vara okunnig om min tillva~o.
Till slut sade jag i retlig ton: - God kvall, Nastilra, Iran du d &amp; inte ens se p % mig?
Fernqvists Kappaffar 8 S ' Drottninggatan n. b. och 1 tr. $3 upp.
Stort lager av in- och utlandska nyhefer i Damkappor, Drakter och.
Kjolar till billiga.
bestämda priser.
w I " Obs.
l Beställningsavdelningen.
i Viilgörande v i d ALSBRANNAOC~ MAGSY RA PRlS:per rulle 25 öre, p e r ask 30 Ö r e Staden fimnes där i dag.
Bariieii lära i skolorna och de unga dansa, sedan d i - gens arbete ar slut.
- Jag vet inte, on1 dar finnes ett Folkets hus i den staden, men jag vet, att kriget mot- .. iiaturens hinder f ö r mänsklighetens franiåtskri- dande ar det ciida krig, som socialistei: vilja föra.
Meddelande fran Cen- tralstyrelsen.
, frigan Följ.
skrivelse i barnavHrdslngstiftnings- Iinr sv CentrnlstByrelsé nvsäntg till socinldemokrntiskn riksdngsgrnppens f ö r - troenderild. '
Med anledning au det ~iya förslagit om v e f onnerad barnavårdslagstif tning som fram- H,on böjde huvudet och log - ett trotsigt leende.
- Tror dn a t t du är så vacker, a t t det ar möda värt a t t se p % dig?
sade hon.
DB blev jag allvarsam och tog ett steg när- mare henne.
- .Jag ville nu endast s&amp;&amp;.
dig, Nastilta, a t t jag icke langre kan leva u t i n, dig. '
~ l i min i hustru, ~ i s t i k a!
.
Men hon skrattade klingande.
- En sadan uiiderbar idé?
D5 vi vor0 barn misshandlade du mig, d % vi blevo äldre gjorde du mig till atlöje inför alla och nu - uu vill du plötsligt gifta dig med mig.
Ha, ha, ha!
- Men säg mig, fortsatte hon gac- liande, älskar du mig da verlcligen riktigt och skulle du bliva mig trogen för evigt?
Då svartnade det för mina ögon och jag- ville draga henne in till mig, men hon stötte ' mig tillbaka, ' eldröd av vrede.
Ah, du misstar dig.
Förr - Hur v å g ~ du!
r nia himmel och jord störta .tillsammans än jag blir din hustrii.
-- Men fruktar du inte a t t jag skulle döda dig, Nastika?
Först dig och sedan .mig.
- Skjut du bara.
Nå, varför tvekar du?
Och hon stod dar SH lugn.
(Forts. sid. 12)
X10HGONBRIS k on1 m i t gen o m lagbercdningens förslng till log för barn utom äktenskap f H vi framhiilla föl- jande: Ur ekonomisk synpunlct för barnet och mo- dern kommer lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta att i vise mAn bidraga till att barnet och modern eakrare kan utfH bidraget till underhall.
Likasl ar det ett erkännanev#rt framsteg att bidraget skall bestammas efter blda itiraldrarnas villkor och icke s h o m under nuvarande förhhllan- den, barnet bava rattighet endast till nöd- torftigt underhall.
Vidare ar det ett fram- steg att fadern bar underhAllsekyldi~bet aven mot modern under den tid hon av barne- börden &amp; r förhindrad till förvarveverksamhet.
Men säkerheten för barnet och modern att utfii de medel lagen bestammer blir aldrig ~ j e k t i v så länge tj savn7iallet utlägger summan i förskott.
Denna etandpunkt har ocksh ee- dan lange intagit8 .av undertecknade och fram- fdrts i riksdagen genom enstaka motioner samt förra b e t genom en motion € r h so- cialdemokratiska riksdagegruppen.
Emellertid blev frhgan icke tillrackligt av riksdagen be- aktad emedan utredning om densamma p&amp;- stods vara att viinta i samband med pighende ittredning i näretaende fragor.
I lagberedningenri nu föreliggande förslag foreligger i ~ g e n utredning, men dock det ytt; andet, att fragau om förskott, förtjänar helt vicist att val övervägas,.
Lagberedningen ansag sig icke kunna föresla förskott utan fattigv4rde verkan i samband med lagen om barn utom aktenskapet earskilt för sig.
Vi iiro ocksa ined lagberedningen därom ense att eildant förskott., om det införes för barn utom äktenskapet, bör tillkomma aven barn inom aktenskap, där föraldrarna äro skilda eller hustrun övergiven.
Vi .asse aven att ankors barn böra få pension liksom i Dan- mark redan ar infört.
Bast vore ocksh om dessa lagar trädde i kraft p &amp; en g h g.
Men da jilmforelsevie säl- lan andra barn an de utom aktenskap födda gro berövade sin försörjare under spad alder, synes d r t icke ligga nhgon, or&amp;tt~isa däri om föreskrift till rättighet till förskott u f a n fattig- vårds verkan för barn vid spädare ålder samt underhållet till modem infördes i samband med den nya lagen om barn utom äktenskap.
Med god vilja bör ufan stor tidsutdräkt sådan rät- tighet för den som har vardnaden om barnet aven kzcnna tilläggas för barn fött inom ak- &amp; nskap.
Därvid bör då.
ocksa utredas fragan huruvida ej sadant förskott av allmanna me- del bör utsträckas, liksom i Danmark, tills barnet natt vuxen ålder.
I likhet med reeervant en till lagberednin- gens förslag, hovrättsrAdet Tiselius, anse vi att arvsratt efter fäder för utom aktenskapet födda barn bör, liksom i Norge, hos oss ge- nomföras.
Ehuru inseende, att visea svarig- heter kunna uppkomma, särskilt innan lagens, anda fullt hunnit ingh i det allmänna med- vetandet, samt svhrigheterna därav att fall skola förekomma, d &amp; barn icke kunna till- er k ä n n a ~ arv, emedan tillräcklig faderskaps- bevisning ej kunnat avagabringas, e &amp; mhste likväl arvsrätt även för utom äktenskapet födda barn efter fader vara en sak av så rattfardig innebörd att om dess införande icke bör förefinnas ' nagon tvekan.
Det mlste aven anses uppst &amp; en vise oratt- visa i samband med införandet av lagen om ' --.
- K.E.
BAGERI-, W il KONOITORI- e brand införsel i avlöning, pension eller livränta sa länge arvsrätt efter fader ej ar genomförd, nämligen pA så satt, att enligt lagen om in- försel ur arbetsinkomsten strangt kan uttagas idömt underhAllsbelopp, vilket m~ng ' en gHng; aneka hårt kommer att drabba de fattigare, medan lörmögenhetsinnehavare icke behöva OCH i vasentlig grad giva en rnttvis del av ein förmögenhet till utom aktenskapet fött barn.
Vad angiir myndigheters och barnavards- RIKS 114 29.
ALLM.
81 82 mana bemyndigande att bestämma om mo- tlern anses lämplig törese barnet, banrisa vi ic: il1 den av föreetfindarene för Stockholms BIRKAGATAN 12, 3tads Rättebjälp~kontor, advokaten $et Silow, KARLBEROSVAGEN 86; angående forelaget om barn utom äktenaka- pet, gjorda frametallningen till lagrildet.
Darur VASTMANNAGATAN 68, anföra vi följande: GAMLA BROGATAN 25, .Det kan ifrhgasattas, huruvida med den HANTVERKAREGATAN 30, smfattning förevarande stadgande i förslaget BERGSGATAN 3, irhållit, moderns.
ratt särskilt med tanke på KUNGSHOLMSGATAN 13. gen personliga vårdnaden om barnet blivit tillrackligt tryggad.
, Vikten av denna mo- jerna ratt synes namligen bora föranleda Ändringar i kyrkoboksskrivningsförordnin- iiartill, att densamma kommer till ett tydligt gen böra aven komma i betraktande med cittryck ej blott i motiveringen till lagen utan anledning av upphävandet av ratten för ogift Lven genom avfattningen av själ ' va lagstad- moder att vara okänd.
SA t. ex. bör n u gal-: andet.
r lande regel att flyttningebetyg för moder icke I den instruktion jör ba~slavårdsnämnd och upptager barnets namn, försiivitt hon ej har barnavärdsmans verksamhet, som kommer att barnet hos sig, behöva etadfastas genom en ~ctar ' betas, bör inga, att verksamheten för förordning.
För att fader skall stii i samma barnavhrdsman kan upphöra, sfisom ock88 ställning som modern i kyrkoböckerna bör wdalydelsen i lagens S 15 synes framhhlla.
den förordningen ini bras att faderns namn, Lika nödvanciigt som det är atst barnete rätt dar det ar lagligt konstaterat, antecknas (och genast vid födelsen bevakas och att barnets icke bara, sAëiom nu, kan antecknas).
Vidare rhrd kontrolleras, där varden visar sig ej bör vederbörande barnavardsman eller.domsto1 tillfredsställande, lika nödvandigt ar det ocksi Alaggas att anmala faderns namn till kyrko- %tt barnavårdsmannen kan entledigas.
8 % bokföringen.
t. ex. d &amp; bada föräldrarna leva i icke vigsel- För underlattande av att effektiv hjälp iiht äktenskap och vårda eig om sina barn lämnas modern vid tiden för barnets fodelee dler dar barnets vistelse hos en ensameta- bör barnavardsman kunna förordnas av den mde k8rlekefnll mor &amp; r av stadigvarande art. kommun där modern vistas och icke ovill- Med anledning av upphavandet av kungl.
korligen, 8åso.m nu föreslas, av den kommun brevet om rätt för ogift moder att vara altand, dar bon a r skriven. '
!.r det aven nödvändigt att instruktionen för Barnet bör hava ratt att erballa &amp; val fa- barnavardsntlmnd och barnavardsman far en derns som moderns namn.
sadan utformning att klart frarngar plikten Stockholm den 27 maj 1916.
För dem att skydda modern för att vetskapen) m hennes moderskap blir allmänt känt, i Socialdemokratiska kvinnornas centrala.
styreise: l e fall dar detta skulle försvåra hennes möj- igheter att försörja sig ~jalv, Dii rätten till Anna Sterky.
Agcla Ostlund.
monymitet bortfaller kan ogift mor i m h g a fall hava svart att uppfylla sin föreörjnings- Signe Svensson.
Amanda Frösell.
plikt om ej barnavardsnamnd och barnavhrds- man gentemot henne komma atk fingera på utt försynt satt.
rekommenderas- i.r det in a r 1s e som begiires d i inan 617~k:lr ett förstkla.ssigt f otogeii-gas-kök.
Radius-.kö detaljer passa - till andra fotogen-gas-k&amp;.
.
Fin rias i viilförsedda Järn-, lJ,osattui ngs- och Kooperativa affärer.
~ktiebolaget Radius för aveii i marknaden Metallsågblad ined uranst&amp;eride niiirke.
Aveii d c redaii tillviiii~~it sig allmänt erlriin rialicte! '
Kornhamnstorg 61.
ALLMANNA SPARBANKEN U Grundad 1883. i Stockholm.
Vasagatan 44, Öppet kl. l /, 10-3 h &amp; hstighetsr delningen.
Förmedlar köp och försalj.ning av fastigheter. '
i tr. och 6-8 e. m. Emottager i n ~ % l t n i % ~ till a r högsta gällande rZnta.
(Forts. fr. sid.
: LO.)
Men jag vande mig bort och flydde dari- från ... Längre ner %t floden fanns en guldgruva.
J a g fick arbete dar och arbetade dag och natt.
Mina kamrater och jag hade lyckan med oss.
Vi fulino mycket guld och vid del- ningen tillföll mig över tusen rubel.
Nu bör- jade jag spela och dricka.
J a g förde ett vilt utsvävande liv - och pengarna rullade.
Slutligen eii natt blev jag franstulen iter- stoden av mina pengar.
Jag kom i slagsmål och blev tillfogad ett svårt slag i huvudet.
Då jag vaknade till sans var det murgon.
Solen rann just upp bakom bergen.
Allt var tyst och stilla.
Då kom jag ihåg min för- tvivlade belägenhet.
J a g var särad -- ocri medellös.
J a g sade till mig själv: - Iwan, köp dig antingen ett rep - eller i floden med dig.
Men s &amp; började jag tänka på Nastika.
Min gamla aldrig dövade langtan steg, upp med förnyad styrka.
Än en g e g måste jag se henne och taga farväl av henne och fastan det svindlade för mina ögon och värkte.
i mina lemmar, steg jag upp och vandrade hela dagen utan rast.
Det var sent på aftonen f öljande dag som jag .nådde min f aderneby.
Där var allt tyst och stilla.
J a g klättrade ' över trädgårdsmuren och smög mig bort till Nastikas fönster och såg in i rummet.
Dar satt Nastika i mörkret med huvudet i hän- derna.
Då hon fick se mig, blodig och.
sön- derriven som jag var, höll hon p % a t t skrika till.
Men jag hoppade.
in i rummet och ui- skade.
- Tyst!
Det är jag, alskade.
J a g tog henne i. mina armar och kysste henne och hon gjorde intet motstånd.
- Lev val, Nastika, min älskade, vinkade jag.
Vi återse aldrig varandra.
J a g ville skjuta henne ifrån mig, men hon smög sig intill mig och lade sin heta kind mot m.in.
- Nej, nej!
Iwan, gå ej!
Hör mig.
.Jag älskar - älskar dig mer än du mig.
J a g vill ej, kan ej leva utan dig.
Och hon slog ar- marna om min hals och höll mig så fast; - så fast.
- Vill du fly med mig då ' 8 frågade jag.
Och h.on viskade: - Ja, vart du vill.
Och hon flydde med mig, t y varken hennes eller mina föräldrar hade någonsin givit sitt samtycke till vårt giftermål.
Och vi äro lyckliga, ja, s5 lyckliga som f %.
Vid Bajkalsjön ha vi vårt lilla hem och ' dar styr och ställer Nastika med våra barn.
Sex äro de - och vackrare barn finns inte.
- Nikifor, säg har du någonsin setf sådans barn ' B - Nej, aldrig, kusin, svarade Nikifor med allvarsam uppsyn.
- Sachsa, den äldsta, fortsatte Iwaii, är lika vacker som Nastika - och lika morsk och vild, som jag vaf som barn .. Ah, ni må- ste komma och hälsa på mig en gång ...
Han tystnade och hans blickar vandrade Ian @ bort.
I KOO perat iva t~rs~kringsanstalterns bevilja försakringar,. '
Av k. maj:t sanktionerad 11 dec.
1914.)
Liv-förfläkring SAMARBETE brand= försäkring p &amp; basta villkor.
Ombud antagas, En arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin än Solidar- symaskinen, som ar den yppersta i handeln, av stör.
sta fullkomning och ger största valuta, Vi bjuda fullaste garanti.
för att de med vårt firmamärke försedda maski.
nerna äro ett fabrikat, som på teknikens nuvarande standpunkt är det högsta som kan uppniis och överträffas icke av nhgot annat fabrikat.
Särskilt för.
manliga betalningsvillkor.
(Kvinnan motarbetar I sitt eget bästa när hon avrlder mannen att teckna försak- ring a sitt eget eller bagge makarilas liv.
PA grund av mindre dödlighet ba kvinnor lagre premier i D E F 6 R E N AD E. Premiebe- frielee vid sjukdom och, olycksfall m. fl.
för- maner.
Sot.-dem.
kvinnornas ientralsty relse: Ordf.: F r u Anna Sterky, Barnhusg.
16, 1 tr. A.
T.
72 90.
Korresp.
sekr.: Fru Agda OstJund, Upp- landsgatan 61, 4 tr. A.
T. Vasa 20 86.
Sot.-dem.
kvinnornas samorganisations ' i Sthlm styrelse sammantrader 2:a mandagen i manaden kl. 8 e. m.
A Bryggeriarb.-förb Vasagatan 5a, STOCKHOLM.
exp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp.
fru A. Frösell, Upplandeg.
47, 4, tr. Allm.
V i d A l ' l m.
s k a n d. '
f r e d s l r o n - tel. 286 68.
Symaskinsaffaren SOLIDAR, g r e s s e n antogs aven följande resolution: Organisation av fredsf olket.
- Den närvarande tiden med.
sina oerhörda lidanden tvinga med nödvändighet alla som ännu tro på möjligheteii av en ljusning för mänskligheten a t t enigt.
samla sig kiing de strävanden, som leda fram mot målet: man- niskornas frigörelse f rån våldets makter och fred mellan folken.
D &amp; dessa makter tagit i sin tjänst icke allenast kapitalet utan aven byggt sin till- varo p % den statliga organisationen äro dess krafter så starka, a t t det fordras en.folkens eniga sammanslutning till en, motsvarande kraf tutveckling f ör a t t kunna göra sin vilja gällande i parlament och regeringa:r.
Folket har har endast a t t lita på sig självt och sin egen kraft.
Kongressen vill därf ör allvarligt uppfordra alla våldets motståndare i de skandinaviska länderna, enskilda och organisationer, a t t kraftigt stödja det demokratiska f redsarbe- tet genom en aktiv medverkan och anslut- ning kring en mglmedveten och demokratisk Eredsorganisation.
Sthlms Allm.
kvinnoklubb (soc-dem.)
avhiiller ordinarie möte 1:sta mandagen i varje manad kl. 8 e. m.
0bs.l Lokal i P-salen, Folkets Hue.
Styrelsen.
Stockholms sadra kvinnoklubb: eec.-dem.)
avhlller ordinarie samhantriide 1:sta ' onsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 3 .tr.
Södrm ' Folkets Hus.
Styrelsen.
Stockholms Tjänapinneförening svhaller möte 1:trta och 3:dje torsdagen i varje m h a d kl. 8,30 e.
(utom juni, juli &gt;ch aug.)
i Folkets Hus G-sal.
Styrelsen.
m. Kiruna soc.~=dem.
kwinnoklubb av- haller ordinarie möten i d a och 3:djc mlnda- gen i varje manad i Folkets Hus ' lilla eal kl.
Den allmänna svenska fredskongressen ar B,ao e. m.
Styrelsen.
1915 i Varberg gav initiativ till en sådan samling av fredsfolket inom Sverge; Före- varande kongress uttalar sig för ett samar- Gellivare soc.=dem.
krinnoklubb bete i detta avseende ' aven mellan de skan- avhaller ordinarie möte 1:sta och &amp; dje man- linaviska folken och jämväl för en fortsats) ch utvecklad internationell samverkan mel- lagen varje rnhnad kl. 4,so e. m.
Lokal: Nya lan alla f redsvanner bland folkens djupa led.
Folkets Hus.
S@relsm.
Malmbergets soc.-dem.
kvinno- Amur flöt så stilla fram i den ljusa natten.
avhhller ordinarie möte andra.
och sista klubb V i sutto tysta alla tre.
mandagen i varje mbnad.
J a g tänkte på den ståklige unge sibirierns Nya medlemmar haleae valkomna.
.
kärlekssaga.
Styrelsen.
Kärleken ar sig allestädes lik.
Den spin- ner sina tradar genom .manniskolivet såväl uridei.
söderns sol som på Sibiriens kalla Redo risniug för Morgonbris inflg- stäpper.
ter i ngsta nummer.
.
