# ID: svediakorp-per2410
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,883
# sentences: 1,000
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDNING FUR DEN ' i ' Utgiven av ~ocialdernokratiska Kvinnornas Centralstyrelse.
@: te iirg.)
N:f 10 Oktober Stockholm 19 16.
A.-B.
Arbetarnes Trvckeri 1 1 Prenumrratlonsprls: l: 20 pr helt Ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels är.
Lbsnummer 10 are.
I I II SIONE Morgonbrisv sxpeditibn II SVENSSON, Allm.
Tel. 24436, Redaktion: L ' NDHAGENm JUL ' A I s ' Rö~ ' oLsso ' m Upplandrgatan 85, 4 tr., Stockholm.
Annonser i sista sidorna pris 15 öre pr mm.
Rikemans bekymmer och fattigmans nöd.
Det ar onda tider nu för både fattiga och rika, kanske mest för de rika!
Det 1ate-r konstigt, men faktum.
&amp; r iiog i alla fall att de ha ett fasligt bestyr med sina ägodelar just nu - de få ju inte vara i fred!
För 25 öre 7 hg.
1914.
5 hg.
1916.
För 1 krona 4,5 hg.
1914.
3-hg.
1916.
Hur många klutar sedan vår, m o t v i s s a h % l l be- skedliga regering har nied p % den by- ken, tör val aldrig bli tillfullo klart, iii en en regering skall val stå till an- svar inför s i n över- het, och eftersom vi bittringen ar stor .. ju herrar gulascher, För 50 öre Fläsk för 50 öre 1 liter 1916.
3,s hg.
1914. hg.
1916.
Men han .stipulerar 1,6 liter 1914.
' de gamla, arekrön- dock, hr Haminar- ta, såväl som de ny- skjöld, straff aven mot u 11 d e r 1 % detta.
ty de äro ej ratt s % obehagligt, bakade, löjeonstrå.lade, i ett orubbat viilm %gans tillstånd bland detta all vana att bli störda - annat a11 av t e n h e t s s y 11. d e r!
Dpet tillstånd vi befinna oss i, nie9 världens överflöd, som överflöd av socialistpressen, och den existerar ju guld ger, medan folket faktiskt måste ej för dem!
- och för de " unga " den stora jattebraiiden som yttersta lida iiöd och niedelklassen oclisa slåss kanske likas %, eftersoni man ju i alla orsak, ar tack vare ha~isynslösa iiiot vidriga elronoiiiiska sv8righel; er.
fall inte lär bli så ren om händerna av ockrares medvetet fördarvbringa,nde framfart helt enkelt tröstlöst.
.
Och Men deras lugn ar, som sagt, niåhanda, att rakna syndapengar.
e j så orubbat; för de " gamla " lir ju Och syndapengar iir det i sanning!
an mer belrlänmiande, ja, förfärligt) ar '
.
MORGONBRIS det när iilaii betaidcer att vi stå infor: ent?
d. v. s. halva kapitalet.
Dessutom vintern.
iira bitydaiide akGittiiin~ar till reser- Nu ropas det på skatteavdrag och Jerna ha ägt rum.
Bolagets bevill- dyi:tidstj.llagg f ör a l l a löntagande linp för år 1914 upptogs till 763,600 under viss grans, och det ' niå ju vara w., verkstiillaiide direktörens till gott och viil att försök goras, 0111. de 190,000 kr.
och verkmiistarens till också äro si&amp;.
Men lira litet koninia 35,000.
För %r 1915 ' utgjorde motsva-, de i realiteten att betyda.
Ty ett dyr- raiide siffror ' respektive 1,654,000, tidstillägg för ett år på l å t oss saga 346,000 och 147,000 kr.
Det ar ju siff- 200 la., vad ar det, 1ia.r levnadsoiii- ror som tala.
kostnaderna s e d a n 1 9 1 4 s t i g i t Av allt ' detta framgår, att den sven- m e d 4 8 p r o c e n.
t!
E n d r o p p e i ha- ska galosch- och gumrniiiidinst~rin be- vet!
Och iiinaii detta års slut ha de finner sig i e n storartad f rammamch med s ii k e r h e t stigit till 50 procent, och ger lysande resultat åt sina iiitres- oni det förslår.
Den som kan rakna, senter.
bör förstå - om haii inte redan av Icke förty höjde emellertid i våras praktisk, erfarenhet försiatt, vilket vi ledande galoschfabriker priset å varan dock ha anledning förn~oda.
med f 5 procent, och för någon tid se- Vad skall det bli, och hur skall detta dan steg priset ytterligare.
sluta?
fraga, ja ropa alla.
De som Man star verkligen .undraiide och förut:fått iita kött 3 4 ganger iveckan hapeil och bara frågar i detta soni j ersatta nu detta med lever, fal.ulrorv s &amp; många andra fall:.
finns det då e: och andra surrogat.
Men lever t. ex., liingre lag och ratt.
i landet?
.Skall.
.
förut.
.kostat fråii.70 öre till l kr.
som det få buseras hur som helst med all- pr kg., kostar nu 1: 50-2: 50 kr.
Är ting på snart sagt alla .områden?
det rimligt!
För att iiu inte t a l a on1 Att halvsilla sina skor ar snart lik^ att lever ar en föga narande föda.
Ocl om s i l l t. ex. f år man i fattiga hem dyrt soni a t t göra en utrikes resa, ocl inte längre tala.
Det ar numera Balas strun~por för vinterbehov %t stora son niat.
Och de fattiga ha, som bekant små göra säkert i det liar laget mån gen hustru f ört vivlad,.
inte ofta kalas!
Med de @; amla och de unga och ave11 Nu har man lyckats f &amp; niaxiniiprir de " gammalimga " jobbarna frodas.
på ved - 59 kr.
pr famn för prim: Sa går det t. es.
just~ ' iiu genom pres- björkved!
Det ar ju gott och val sen ett meddel+nde, att vissa.
.
svenska men 59 kronor - (senare ha vi sett at1 galoschfirmor åt sina alct.ktikäga~e för &amp; r det för h e m k ö r n i n g av veden de.
1914 utdelat 15 procent samt dessutom biteras 4 kr., således blev det andE en gratisaktie eller 115 procent.
För 63 kr.
famn!)
- man baxnar vii är 1915 ha de fått 25 procent.
Vilket blotta tanken.
Smöret har ökat i et, allts &amp; då kapitalet fördubblats genom enda slag från 2: 75 till 3: 25, kaffe.
friaktier, utgör en utdelniiig av 50 pro- på ett par månader med 61) öre pr kg ' Allting ar relativt, och däxfö; kandes ' na-.
.
som inträff ade pä turligen deh.
prisstegring,.
.
.
1500-talet '.
och ledde till fördubbling av priset, lika hårbd som den nuvarande.
Vi ha i en tidning hittat ett uttalande av Mar- Den ' dyrtid, vari v i för narvaraode .leva, tin Luther fran 1540 om prisstegringen, vil- h a r.
visserligen under kriget tagit särskilt ket bekräftar detta.
D:r Martin skrev nam- kraftigt uppsying.
Men egentliken började ligen: den för ganska längesedan, namligen redan) Cato bestämde a t t tjuveri skulle ersät- omkring å r 1500.
Med smärre avbrott har tas dubbelt, men ocker fyradubbelt, ty, som den allmänna prisnivån f ortsatt a t t stiga han sade, a t t ockra ar detsamma som a t t ända från den tiden.
Redaii %r 1600 voro mörda folk.
Shledes .hava hedningarna med sitt förnuft kommit till insikt om, a t t priserna mer.
än.
dubbelt så .höga som 1500. ockrarna fyradubbelt voro tjuvar och mör- ~ i i r e f t e r gick det upp och ned till omkring dare.
år 1750, d % nivån var densanima som å r Vi kristna däremot hålla dem i ära, ja, vi 1600.
Men därefter blir det ett rusande nästan tillbedja dem för deras pengars skull.
uppåt till början av 1800-talet, db det k.0- Men liksom Nemeeis skipade r a t t bland ju- darna p % hemvägen från Babylon, d % de rika stade 8 gånger så mycket, a t t leva som i undertryckte de fattiga och lato dem lida början a v 1500-talet.
Det var de Napoleon- oförskyllt, så behöva vi ocksfi en Nemesis, ska krigen, som i !en gången.
bidrog0 att.
oin vi e j skola .bliva ockrarnas livegna.
skapa den.
exceptionella stegringen.
Sedan Dock, det blir regeringens sak.
I spörjen &amp; ig h u r man kan k a ~ i n a igen en gick det ner e t t par trappsteg för a t t !my0 ockrar&amp;.
.Se på dem, som ligga inne med satta in med .all kraft mot slutet a v 1500- spannmålen, men dölja den, som glädjas över talet.
.
.
anclras nöd och jubla nar livsförnödenheter- Martin Luther om - dyr.- tiden.
Ich andå finns det gott om ved, gott lm smör, gott om kaffe - fråga Sten- lahl!
Fotogeii, elektriskt lyse, hyror, L l l t har ökat - blott icke inkomsten.
Och and % iiiåste man saga att det- rad m a t e n beträffar blir mycket rärre.
' Ty just.ni kunna vi om ej helt matta; så dock i myc.ket utdryga sov- e t med gröiisaker.
Vilka visserligen: j heller äro billiga men dock betyd- i g t billigare an kött och fläsk,.
Nar iriiitern kommer blir det bara potati- sen, och gud valsigne den i och för.
sig - bara han inte välsignar starkel- set alltför mycket, så går det efter ~ k o ~ a k a r e i i s Röda rummet teorier!
Ty ~risserligen kunna vi erkänna, att barn i normala fall, trots allt, är en gudagåva, som ingen som har fått vill nfista, men i dessa tider ni % vi dock f ör deras.
egen skull icke önska dem.
Ty det heter ju: ' Gör hemmet så,.
att en gång, nar liten blivit stor, det bästa han a v livet minns, var hem .och far och nior!
Men hur skall far och mor, ville de ä.n så giirna, i dessa iiadens nödår, kunna skydda sina små från umbäran- den.
och tunga hågkomster från denna tid.
Dock, det skall val ingå som ett led i 19.14 års idéer, denna härdning av 1935 års klass - i de krigföraiide! %n- derna " härdar " man ju barnen anda till vansinne.
Stora minnen, stolta bedrifter f~An 1914 års varldslranip, på historiens blad skola ni lysa, infik en beundran- J. S.-0 n. de ef tervarld!
na stiga i pris, men bliva förargade och gräma sig nar säden blir billigare!
Sannerligen, ockrare ocb pennhgdyrkare äro värre an djävulen själv.
Varje förstån- dig människa borde tycka, a t t turkar och hedningar äro rena anglar i jämförelse med dem.
Vem törs - berömma sig över a t t vara en kristen, när han tjänar Mammon mer an Gud " b Den girige ibryter .mot kärlekens lag, men han tar dock e j från n&amp;gon och mördar e j .heller.
Han a r blott en negativ.
dråpare, men ockraren ar positiv, t y han försummar e j blott a t t hjälpa den # hungrige, utan han tar också ifrgn honom hans fattigaste bröd- bit.
Han frågar icke efter om världen går un- der, bara han sja.lv.
blir rik och mäktig.
Säg ej till din ursäkt, a t t ' de rika kunna bara den dyrtid du åstadkonimer.
Tank på den fattige med stugan full a v hungriga små och med en ' knapp veckoavlöning för hårt ar.bete.
Ve,m skall betala det bröd, som d i t t ocker här fördyrat9 I ockrare haven .med Eder begärlighet drivit det därhän, .att den som f ö r .några %r gedan kunde livnära sig på hundra gyllen, nu inte kan reda sig med två hundra.
- - Därför annu, en gång!
När man sätter,
Barn.
Lillm och åtföljt av orden:, &gt;Gå i n till pappa, Paul !.
försatte ' unge herrn i en dyster och ' oanad stamning.
Några minuter efter läm- nade damerna födbittrade och f örolampade villan.
Inne hos fadern gick det löst på en gång.
Paul fick icke e t t ' ord .med till sitt ' försvar.
- Tyst pojke!
1Zt det sa fort han ville saga något.
En hast spändes för genast, och Paul och hans f ar kommo till direktörsbostallet unge- f a r samtidigt med de båda damerna.
Och så började exekutionen.
Det första han fick göra var a t t ödmjukt be om förlåtelse, ' och se ' n skulle han i de förolämpades åsyn ha ett ordentligt.
kok stryk, som skulle bota honom för dylika f a - soner.
- M.en pappa!
bad; han.
.
Tig!
- Snälla pappa!
- Tig, lymmel!
arg it.)
) (Forts.) Men nu ska) ni allt f å göra om detta också.
Seså,: marsch iväg % byt om!
Vänta!
Var ha ni gjort av lappen ni fick?
- Jo, han ligger kvar hos farbror., - Ja, d % så, marsc.h i vag och om ni inte skynda s %.
.
.
: Fyra par ben ligga på ryggen, oeli mecl &amp; en strut vardera fara de åstad.
D % de kommo i n i boden, skrelro de bada t v &amp; samtidigt: - D a) v a J fel!
Nå, v a) skulle ni ha då?
sade farbror- Två små pojkar sågo frågande p5 var.
andra.
Jo, d a J v a) - - - Den aldre pysen teg igen, men den yngste högg in: - A, mins.
du inte a t t d ä) v a J kaffebröd!
Men nu fanns inte kaffebröd och farbraor undrade, om de inte kunde t a franska bröd i stallet.
- Jo, d a) v a) just d a J so1m jag slrulle ha!
jublade den minste.
Och två .små pojkar Irommo segerstolta och glaiia rusande uppför fru Ströms.
traiipor med en stor påse och skreko för fulla halsar.
: - Titta tant, så ' n, stor påse, nu ha vi allt f å t t r a t t anadå!
F r u Ström måste skrattande själv gå i111 boden, noclh dar blev allt uppklarerat.
Poj.lrarna hade först och framat trippat en 10-öring oeh slarvat bort den skrivna lappen, men hittat en annan pappersbit, dar det etoil kar ' demumma och kryddpeppar.
Nar det då blev 2 öre över, voro de alldeles övertygade om, a t t de f å t t lov a t t köpa karameller för dem.
D % de e j gjort r a t t första gången, då de k.ommo hem med två sniå strutar, voro de så mycket säkrare a t t ba utriittat.
aren- d &amp; riktigt d % de överlamnacle en staor påse.
Och ni förstå nog, hur gränslöst orättvist och elakt de tyckte * det var, nar f r u Ström snur- rade ivag tillbaka med deras franska bröd, efter a t t, kraftigt ha uttryckt sin uppfatt- ning om a t t !barn ar barn.
Barns fina iakttagelseförm8ga haim ni väl ocksf erfarit ibland.
F r u Kvist hade nyss f a t t en arvinge, och för tillfället s a t t .hon i en vilstol # och amma- de sin lil a älskling, vilken hon hade insvept i en liten filt.
Hennes.
trefirige son .kom segersäll indragande med kaniraten, den lika gamla Stina.
Titta!
D a J; har a ' våran syster da ', .Nu var det s&amp;, a t t Stina ungefär sainti- cligt.
också f å t t en syster, och därför tyckte hon det var för mycket a t t John skulle vara s % stram.
Hon satte sin lilla nasa i vädret, synade barnet från alla sidor, filten dock mest: - - ' - landsvägsrövare, mördare o &amp; tjuvar på ste.
gel och hjul, kunde man då icke ha r a t t att göra det med inammonsdyrkare, som an.
stifta dyra tider, håna fattigas nöd och prisa siu egen lycka?
Ä r icke detta som vore det skrivet i dag!
Tiderna förändras, nar, allt kommer om.
kring, icke så .mycket på 400 år.
(Konsumentbladet.)
Lill-Margit., lilla stinta.
.
.
- på fäbodvall,.
hon sjunger sa smeksamt ain vallaretrall. '
Hon rädes ej alls för trollen i högsommarnatt, fast ekot i bergen svarar som trollungars skratt.
- Så harligt att leva och dricka ~ i g rusig .av sang och blicka i nattens stillhet på stjärnornas gllngl -.
Lill-Margit har redan en saga med stjärnögd prine.
- Han kom som ett sus i kvällen.
Lill-Margit hon ler och minns.
-.
.
Kanhända att prinsen glömmer sin midsom marbrud, da grater LillaMargit och ber till Gud.
Lill-Margit, mH aldrig trollen f &amp; korsa din ' stig, du ~olbarn, som föddes att alskal - Min bön för dig.
Gustav Lundberg.
- Ja, vi ha en a.lldeles likadan, da ' bara filten som ar .olika!
Ja, det nu berättade är ju bara trevliga f skyldiga infall.
Men på tal: om barn kan maii ju också konma in p5 händelser, där det humoristiska f örsvinner f ör det upprörande.
Det gäller barn som f å lida för sin efter- härmningsdrif t och f öraldrastolthet, då för- ildrar hjä.rtlöst eller obetänksamt straffa barn för an s a k, de själva direkt varit or- saken till.
J a g vill anföra en sann handelse som j u ej heller a r ovanlig.
Fadern intog en aktad och hög samhiills- stallning.
Paul var ende sonen och ' i år ganinial.
Ofta kom det gäster till huset., bland dem en diretktörsit ' ru och hennes ganila dotter.
Mot dessa tv % individer hyste; herrn i huset den mest fanatiska motvilja - ilen var s % stor, a t t om han ' s å g dem k.onma kunde han .hals över huvud ge sig iväg hem- ifrän köksvägen,, bara för a t t slippa tala vid dem.
Men konvenansen fordrade god inin.
En dag kommo de båda danierna på en f örmiiidagsvisit.
De blevo hjärtligt valkozn- nade a v frun i huset.
Paul, som asett deras ankomst och i allt kände sig solidarisk med fadern, tågade in i salongen med händerna i byxfickorna och mössan gå huvudet och svor ilsket: - Jaså, a J de har käring-dj-na har nu igen!
Det slog ner som en bom %.
Den aldre dz- nien skrek till och fick ett låtsat svimnings- anfall, och den yngre vajade sig:.
- O, s &amp; förskräckligt!
Moclerns ansiktsuttryck, genomskinligt cog, --- - Se så dar ja.
Nu kan du f å säga v a) det var du ville.
Jo, uhu, uhu, uhu!
D a J v a 2 ju pappa som s a J så dar sist tanterna kommo.
! ?f !.
Det gick fort a t t komma iväg, och sedan blev det ännu mera sv %rt för Pauls förut onda bak, nar de ~ ä och l vackert voro hcmma.
Var nu detta r ä t t?
Skulle han ha stryk eller skulle han icke?
Naturligtvis inte!
Om nå.gon behövt en avbasning, hade det väl varit fadern, och om någon skulle bett om ursäkt var det val han ..
Vad aktning .och .karlek skulle den lille pysen f å för en f a r som .först ssiger en sak, och nar hans son, som såg upp till fadern som en .högre auktoritet, spelade eko,.
lät ho- noiii genomgå så mycket smälek och föröd- mjukelse ' B Hur man vrider .och vänder kommer man alltid till en, och samma punkt: Föräldrarna måste uppfostra sig själva.
Hur mycket syndas inte i ' det fallet!
Ja, det fordras nog både erfarenhet och beharskningsf örnlåga att vara i den rätta 6innesstamni~gen via umgänget med barn.
I detta fallet spelar nog inte den akade- miska bildningen och yttre polityren n3gon roll, utan bar kommer nog själslivets adel till sin rätt, så a t t en skogsarbetare eller statare kanske kan ge sina barn e t t före- döme, som en cloktoï skulle kunna avundas.
- Disa Wästberg.
S Den svenska Dreyfusprocessen, historik och dokument)), heter ett arbete, behandlande processen mot de bekanta talarna p % fredskongrej- sen, vilket börjat utgivas p % Frame för- lag, Stockholm.
Pris pr hëfte 25 öre.
1:sta häftet har i dagarna utkommit.
Annw ar det en del klubbar som ej insänt rapport, varför (lessa härmed ännu en g h g efterlysas.
: mot var församlingsfrihet.
Niir aktivismens vågor gingo som Under förlitai~de p &amp; gammal svensk högst, nar vi, trots en tydligt allmänt r2tt att en sluten församling har rät- utbredd vilja hos det svenska folket tighet att rådslå, såg den socialdemo- att förbliva neutralt, hotades att bliva kra-tislia ungdon~slroiigresseii dagen.
inkastade i krigets elände och dartil!
Utomstående, vilka genom sina inlägg få över oss skammen av ett kla.rt och kunde belysa det viktiga spörsmålet, rent anfallskrig, så anstlgo de ansvars- huru man på basta sätt skulle bemöta fullaste, att en motrörelse niot aktivis- aktivisn-ieii, voro inkallade.
men icke kunde ~~iiderlåtss, on1 mim Huru hovrättens utslag angående ville stå ren inför samvetets dom.
denna församling kunilnt bedömas, har Stora fredsdemonstrationer, såvd lraiiske fått sitt skarpaste uttryck i från so~ialdemiokrat~skt hå11 som professor Luiidstedts kritik av doniar- från sammanslutna fredsvänner f rån ila: ' Koiigresseiis syf temål att under en.
radande krigsaktivistisk högkon- olika partier, gingo av stapeln.
h o i ~ ~ riksdagen leclo aktivisterna ett elrla- junktur söka förekomma ett niot v&amp;r tant nederlag.
Huru säkert man pA f örf~att1iin.g .stridande svenskt anfalls dessa båda linjei: slrulle lyckas att krig har hovriitteii uppeii.barligeii radda fäderneslandet från krig var fuiiiiit vara av så ' syniierligeii emellertid omöjligt att veta vid den försvårande ' art, att den niåst - tidpunkt, då Ungdonisförbundets verk- fast511 f örrad.erikapitlet e j kuii- ställande utskott till klubbarna utsiilide iiut tillanipas - utdöma ett straff sin appell.
att " omedelbart igångsiitta uiigefiir lika striingt, som om landsför- den kraftigast mö jligo off e ~ t l i g a och raderibrott hade beg8tts ".
- - - 9 ' D &amp; privata agitation för fredens ovilllror det sager sig självt, dels att siffran B de närvarandes antal ej utan det allra liga bevarande primitivaste domstolsgodtycke kan bil- Vad gjorde därmed ungdomsklub- da gränsen mellan en sluten och offent- barna?
Intet annat än sin ofrankom- lig sanimankomst, dels ock att det ej liga plikt att såsoni tillhörande Inter- nationalen f örhindra ett ytterligare kan vara normgivande för frågan: ' of- krigsutbrott.
Huru många förebråel- f eiitlig eller sluten sammanlromst? '
hu- ser, ironiskt framställda aven från hö- ruvida privat vHniiig, klubb- eller ho- gern, att socialisterna icke kunnat för- tel ' lokal, koimertsal, folkets hus o. s. v. hindra kriget, hava ej framkommit!
blivit för sammankomsten aii~raiid, ar De av oss bland socialdemokraterna, det uppenbart-, att följden av de båda som ansett att det var Tyskland som utslagen, om de icke i detta avseende bar ansvaret för krigsutbrottet, huru saknade rättslig grund, måste bliva at: hava vi icke grämt oss över att de ty.
allt, som yttras i deii trängre sallskaps- ska socialisterna så motst~ndslöst tyck- lrretsen, på klubbar eller på vilken för- ening som helst, dess.
syften må vara tes dragas med i virveln!
Först med Lieblriiechts framtradan- nöjen, välgörenhet) social verksamhet de började det l j ~ s n a i Tyskland, och etc. i själva verket av en svensk dom- sedaii har skaran av kampar mot stol, nar det så passade sig, kunde be- handlas såsom om det vore yttrat inför Tysklands officiella politik vuxit.)
, j. sadan sammankomst, som strafflagen i 10: 14 talar om. "
.De.iina ståndpuillrt har av, prof essor ~ u n d s t e d vidare t så betecknats att den " riktar en mördande spets mot något av det a.llra väsentligaste i den svenska friheteii) '.
Genom högsta, domstolens utslag, som frilraiiiier Hedén men full- nit Höglund och Olje-lund förvuiina till aiisvh enligt samnia lagrum som hov- rätten, ehuru deras straff nedsatts, stgr hotet k17a.r n ~ o t det allra väsentligaste i den svenska friheten.
a r det verkli- gen så,.
att vi icke längre anses hava rättighet till fri överlaggiiing inom slutna sammankomster, - så måste vi ar- beta p % att få lagen förtydligad så att denna urgamla frihet allt f ortf arande blir v %r.
I sitt tal vid denionstratioiien den 10 september om svenska frihetens nedgång påminde Hedén om att aven kritik angående lagarnas tillämpning har gott stöd i gammal svensk uppfatt- ning, varvid han citerade Geijer.
Den frikände Hedén tog också vid detta tillfälle initiativ till att, vi måste verka för Höglunds och Oljeluiids fri- givning.
Han sade:.
' Symbolen av svenska frihetens återupprättande mås- te bli våra fängslade kamraters befri- else.
Det vore en skam för Sverges arbetarelrlass och arbetareparti, om de ej komme u t långt före strafftidens slut. "
&amp; f &amp; vi alla komma att allvarligen del- taga i denna rörelse samt att fast och målmedvetet förena .. oss i kampen för den svenska frihetens bevarande.)
Anna Liiidhagen.
Minimigränsen.
för arbetarna re- duceras alltid t311 det för levnadsförhål- landena absolut nödoandiga minimimllt- tet, som beräknas vara erforderligt för att arbetaren skall kunna leva och fort- planta sig.&gt; Denna sats talar sitt tydliga., för att inte saga cyniska språk, om vilken roll arbetareklassen spelar under nuvarande sam hallsförhAllanden.
Denna, som Las- ealle benämner det kapitalistieka sam- hallssystemeta jarnlag, synes dock i all sin hsrdhet icke längre, kunna räknas med.
Nu galla icke jarnlagar; de äro tydligen för mjuka i dessa - krigsmora- lens da.gar.
En undersökning skulle nog konsta- tera att stora grupper av vAr arbetare- befolkning kommit under minimimAttet för levnadsstandarden.
f genomsnittslönen Före krigs- och dyrtiden var val ovan citerade sats för arbetareklassen i vart land det genomsnittliga levnadsmiittet som med fackföreningarnas h jalp kunde uppehállas, men nu torde .pi för stora grupper vara under detsamma.
Nggra större genomgripande lönerörel- ser, med förhöjda löner i proportion till uppskruvningen av.
livsförnödenheterna, ha ej kgt rum.
Enstaka grupper ha visserligen genomfört lönerörelser med förhöjningar, men allt dock i ringa om- £ %ng mot vad endast matfördyringen %samkar i merutgift.
.
Merutgift, säger kanske nhgon som laser dessa ra.der.
Vem far ge ut mera nu till mat an förut?
Allt annat har ju även blivit eå dyrt: bara litet triid och stoppgarn att laga med blir ju nu en väsentlig utgift, vilken förut kunde tagas pA matpengarua.
Och RA dessa skolagningar och endast ett par barn- strumpor till vintern, dilla stora b e - kymmer.
Dessa, som förut kos tade, om- kring kr, 1: h l: 25, betinga nu 2: 60 och 3 kr.
Tank da en familj med in.
komst av 1,500 .h 1,800 kr.
och en 3-4 8 alitvargar S.
MAnga, m h g a g&amp;nger fril- gar sig nog den, som har hushA11, fast mindre shdant, men andock miste rakna flera ganger för att f % det att g % ihop, Hur bär sig familjer med stor barn-.
.
skara At för att kunna reda sig?
Manniskomaterialet mAtte vara kolos- salt täo jbart, eller kommer ' efterrgknin- gen0 dag?
I vintras var det d i n g a familjer i Stockholm, som fingo till flera middagar i veckan nöja sig med gurka och po- tatis eller lingon och potatis.
Deras - (Forta.
sid.
9.)
oderntill sitt didfodda, fiirsta barn.
Av Peter.
Vejrup.
Till arbetarkvinnorna!
.: ..
Vaxi skall jag fly med min sm-ärta?
At vilken mun skall jag ge av min.
Samhället vilar helt och hållet på barms fulla kallor att dricka?
Vilken de fattigas resigna f ion.
tunga.
skall jag läska med dess sötma?
För vem skall jag sjunga de blida emA visor, vilka som en flock flygkrdig8.
Arbeterska!
Kamrat!
fågelungar kvittrar inne hos mig och vill ut, vill ut!
Har du tänkt p &amp; hur mycken sanning ligger i ovan citerade ord?
Vad skall jag göra av nattens ändlösa Har du tänkt p % att det ar denne ödestro bland oss människor, som gör timmar, dA jag icke kan sova - men att vi bjuda till att anpassa oss efter de förhållanden som äro - men för- intet har att vaka över?
Vart skall jag fly med min smärta!
summa att taga v&amp;rt öde i vara egna händer och själva skapa det?
Äro de nu radande förhållandena normala?
Ar, tror du, det samhällsskick varunder vi nu leva - och dö, det bästa Endast du, barn, var till för mig!
av alla?
Allt vad skönt och stort jag hörde och När Europas millioner av människor äro sargade, blödande, deras hem i siig anammade jag begärligt och gömde det trofast för dig, sänkte det varligt spillror, allt framtidshopp grusat för s % m b g a, när penningekungarna hänsyns- ned i din sjal.
Alla mina drömmar var löst begagna varje tillfälle till öppet medvetet rofferi, nar tusenden små barna- du, och alla vor0 de för dig.
0, allt det sköna, det milda, det rena l Endast ögon bedja om bröd, när tusenden små barnahänder girigt sträckas efter de smulor, som rackas dem - &amp; r det då tid att resignera?
det, och endast för dig!
Nej, och tusen gånger nej!
Tank efter!
När i molnfria nätter stjarnorna - tit- Vi längta efter ett rättfärdigare samhallssystem, men kunna vi val tro att tade in till mig, d % viakade det sällsamt inom mig, att snart skulle dina ögon ' de, som nu göra sig stora och breda p &amp; folkets störata olycka, skola arbeta för som tv % stjärnor lysa emot mig, klara, rättfärdighet?
Åhnej!
sköna.
Ja, oändligt för mer än de däruppe.
Vi kvinnor längta med hela vår piä1 efter den dag då .ej längre krigets A, jag darrade a v.
lycka vid tanken vanvett och förbannelee skall behärska v ' ärlden.
Men har ej de gångna Arens därpti, och min.
syn tog av himlens etjiirnor de vackraste och klaraste och erfarenhet lärt oss att kampen mot kriget måste föras på mer Itn en linje?
- gav At dig.
Du lekte med dem i dröm- Eller tror du, kamrat, att kriget kan omöjliggöras så länge kvinnorna i god ordning gå till fabrikerna och taga hand om ~mmunitionstillverkningen?
men, och du log.
DA var det som om klars, vita floder Det hjälper.
bra litet tigga om fred när kvinnorna göra allt.
för att anpassa av ljus silade genom mig!
.
sig efter krigemoralens bud.
Var dag som går stialler oss kvinnor inför nya uppgifter.
Hur vanmäktiga ha vi ej sthtt och st % vi ej inför fördyringen av livsmedel 0, barn, barn, var har du gjort av det, som skänkte oss båda sådan glädje?
och de förnödenheter av alla slag, som råkat falla i jobbarehander.
Men varför Var har du gjort av stjarnorna, barn?
stii vi alla - från regeringen till kooperatören - till synes så maktlösa gent emot Var har du gjort av allt det sköna jobberiet?
Har du betänkt att det ar just vArt nuvarande samhallssystem som .jag hörde och såg; och alltid gav At dig?
Var har du gjort av det goda och inbjuder till denna hänsynslösa spekulation?
Lönlöst är det att möta de olyckor, som hopa sig över våra huvud med milda, jag sakta sänkte ner i din sjal?
O .barri, var har du gjort av din och anklagelser, för att slutligen resignera och undergivet bära dem.
min glädje?
Kvinnor!
Kamrater!
L %t oss i stallet söka att för kommande tider.
skaffa Och vad har det blivit av din sjal, oss det inflytande p % samhällets angelägenheter, som vi kvinnor hittills saknat.
barn lilla?
Kvinnor över hela Europa ha kunnat !säga sig att.
de ingen skuld hade i Svingar den som en svala däruppe det olyckliga krigets utbrott och dock ha de fatt bara krigets alla fasor.
från stjärna till stjärna.?
Vi kunna sa.ga oss att vi ingen skuld ha i utplundringen och dock f &amp; vi Flyger den som en vit duva kanske mellan paradisets palmer?
bara det dagliga livets alla bekymmer.
Eller sitter den som näktergalen och Men 1At ej dag för dag gA i maktlös ' och hopplös resignation!
sjunger i den guldlövade lind, som san- Slut dig samman med oss som arbeta för lyckligare samhällsförhållanden, - ker sin svala skugga över Guds tron -?
som vilja frihet och bröd ' At alla.
Kom med oss som vilja kämpa för rättena och humanitetens bud.
Om icke - vad har det då blivit av M &amp; v %r lösen bli: .din sjal?
Till kamp för framtiden!
Kanske hade den ännu icke vingar Till seger för socialismen!
.da det grep dig, det förfärliga?
Kanske var den naken och hjälplös Sot.-dem.
kvinnornas Centralstyrelse.
som en fagelunge, d % du dog?
Kanske försökte den Ater ' och Ater, -- - förgäves, att svinga sig bort, uppht, pA Ligger m ~ n n e nu din rena obesmit- stjarnorna, du lekte med och log mot opröva$e,, kraftlöss vingar?
Skrämdes och frös den ' ihjai i svarta tade själ som en liten vinglös fagel.unge, i drömmen - mina drömm.ar?
.
.
död och kall inne i din lilla kalla kropp?
mörkret och isande li5lden - - 3 0, barn lilla, vad har.
det blivit .av Eller svingar den sig i m avalau bland din sjal?
- -: [TilsA~~erer~.)
,,, d
" M O R G) O N.B:R I ' S 6 Nittonhunilrafjorton års idier - och nittonhundriaextoos .. Av A n n.
a - L e n a h E l g s t ~ i h.
Aktiivist en till pacifisten.
Du vill ha en kort definition av be- greppet 1914 års3déer.
Jag kan svara dig med ett citat frän en artikel av Leopold Ziegler nu vid krigsutbrottet.
- " Vi ha hittills levat i den tron att v i vor0 ett folk, men p % en gång har det blivit oss klart att vi aldrig förut varit ett folk.
Att vara individ, skild f r b a l l a andra, det var målet.
Det fanns intet, som kunde upphava denna söii- dring,.
trodde vi.
.
.
Tills kriget kom med sin underbara förvandling av alla dessa skilda medvetanden till en enda kollektiv s j al.
l. "
Det ar detta nya sjalsliga medvetan- de som vi kalla 1914 års idéer och vars genombrott betecknar den väldigaste omvändelse världen nägonsin skådat.
Säkerligen kommer också eftervarl- den att indela vår tid i. två perioder - f örnedringens tid f öre, upprättelsens tid efter 1914 ärs idéers soluppgång ur den röda morgongryningen till en ny och bättre dag, världskriget ar - detta befrieliekrig för alla kraftens och mo- dets andar,.som blott för raddhågado pacifisters tr %nga syn ter sig som er: meningslöshet, men i själva verket &amp; r Europas räddning,.
Ty före det erbjöd vår v$rldsdel den ängslande anbliok,en av en kultur i upplösning, anfrätt av en sig alltmera utbredande materialism., vilken försumpade alla ideal tills intet enande och bärande högre mål stod kvar utan allt var splittrat i individua- lismens och internationalismens irreli- giositet och f osterlandslöshet.
Tills kriget kom och i ett nu helade Europa från alla dess demagogiska in- billningssjukdomar, dess tvehågsenhets ô jnkliga olust och lyxalskande lattjas vaga drömmar.
Egendomligt och u.pp- byggligt var akt höra hur de hysteriska reformropen, det Srelösa splitet tystna- de eller tvingades att tystna inför kri- gets vördnadsbjudande majestät och li- kaså att se hur i dess hiirda, väldigt?
verklighet mycket i fredstid hedrast vi- sade intigheten av sitt sken.
Så, a v g %vo ju såväl parlamentarismen.- g e nom borgfredens proklamerande och sammansättningen av krigsregeringa,r.
na - som socialismen - genom sinn anhängares deltagande i kriget och be- vi1 j ande av krigsbudgeten - genast i början av kriget sin bankruttförkla- ring.
Och med dem ramlade ju hels individualismens korthm med desc naiva prydnad er av feminism, pacif i m) ch falskt sentimental s. k.
.humahitet.
Vid jämförelse med de nationella in- stinkternas lödiga guld avslöjades heia, .nt er nationalismens andliga f alskmyn- teri.
Kort sagt, efter- en ' tid av för- giftade drömmar komma san&amp;ng och verklighet åter till heders.
Manne11 svskakade sig.
det eff erninerande i tids- sndan och blev %ter m a n med en s&amp;- lans klara, nyktra verklighetssinne, itridsglada oömma mod, samlade plikt- ransla och offervilja.
Och liksom man- nen blivit m a ii har också folket s %- Lunda blivit e t t folk.
Efter indivi- halismens splittringstid äz den manslr- liga.
livsåslr %dningen, befriad från di- lettantisk dualism, hel igen i en enda Levande allt enanade idé .- den natio- nalistiska statens.
Denna nya livs- %skadning känner staten som en endii, yäldig, allt onislutande livs enhet, sam- mansvetsad av f olkindividernas abso- luta underkastelse under statens lika.
3bsoliita niakt, vilande på den visshe- ten att de endast genom att uppgå i statens högre enhet fullgöra sin största möjliga insats - ty d5 det helas be- stånd obetingat ar viktigare an delar- tias kaa något undantasg fran lydnads- plikten alldrig göras.
" Rattsbrott genom våld ar i det bor- gerliga livet en förbrytelse ", säger Lasson i sin f örtraffliga bok ' Kultur- idealet och kriget ".
" En stat kan icke begå nagon förbrytelse. '
', Och9 ', fortsätter han på ett ' annat ställe, " den starkares ratt ar i förhållandet mellan stater ett sedligt förh5llande. "
För övrigt behöves alls icke begreppen sed- lig och osedlig i detta sammanhang.
För att tala med Hartman: - " Stateii som sådan är ur stånd till varje känsla, den ar lika oemottaglig för beröm sola f ö r klander, den kan lika litet handla sedligt som osedligt. "
" Vad som gag- nar staten ar rattJJ, utropar Liman, " och iiar det galler statens räddning far nian icke fraga efter medlens ren- het.
Av alla politiska synder ar svag- heten den mest förkastliga och förakt- liga och till sist finns det inte något rättsbegrepp som inte kan genombry- tas av en högre princip - statens na- tur, som icke vet av någon annan lag eller aiinat mål an sig själv. ' '
Dar har du käriian av 1914 års idéer.
Nationen Kr den högsta livsformen och vill soin sådail icke blott leva utan aven utveck- las och tillviisa:.
" Nationernw ", sagcr J Riezl er, ' ' äro vägar till mänskligheteil) ch var olh en natioii anser sig varg.
ien enda sanna vägen. '
' ' Men ur detta rramg5r med naturnödvändighet att iationerna i sitt fölrhållande till va ?- indra endast kanna till Earnpeii - er1 ?vig, ouiidviklig kamp om herraväldet iver varandra - allts % på det högsta ?lanet ett upprepande av naturens allt; eiiomtraiigande gru1idIa.g - k a ni-?
e n f ö r t i l l v a r o ii - dess enda.
nedel att utröna vem blanc1 stater och ndividen som ar den livsdugligaste.
Sernhardi brukar har citera Claus Wagners djupa ord: " Den strid sam- iiillena einellaii, soni leder den yttre ~tvecklingeii av folk och raser, ar rriget.
Krigets skapadwaft ligger i less förmåga att verka bevarande eller.
; illiiitetgörande, i den enes seger och len andres nederlag - i urvalet.
Steinmetz .bekraftar: - " .Din evigs Ereden skulle alltså, betyda att det niiizskliga framåtskridandet berövades let enda möjliga förfarandet för att.
zenomf öra ett kollektivurval.
Endast, rrig tillåter aiivandandet av alla, aven ie sista lrrafterna., och därför är kri-.
gct den enda verkligt avgörande kam- ?en inellan staterna.
Seger och neder- lag, 5r.0, enligt Steinnietz, alltid fram-.
; %ngila ur hela den tillryggalagda folk- ~tvecklingen.
" Under världshisto-.
~iens gång koinmer det folk att segra som till sina biologiska och kulturella Eörutsattningar iir det starkaste. "
Men nu nog - hunnen till denna.
punkt torde du ha fått en om ' också.
flyktig föreställning om 1914 ars id&amp;.
komplex ' karaktär av att vara izttryck €ör en p &amp; samma gagg religiöst förin- nerligad och på klart nyktert verklig-.
hetssinne fotad livsåskådiiiiig som ta-.
ger världen sådan den ar och ur den.
framletar den inre dolda harmonien!
I stället för att som ui, " viirldsförbätt- rare ", i ytlig harm och villida g % kring- tingens yttre skal, iitaii ett försök att tr&amp;nga i11 i dess kärils och framleta det existensberiittigande, varförutan det icke skulle vara till - i stället för att som iii endast ropa att världen skall gå ur sina gängor bara för att iii icke gilla dess $ng - olycksaligt lika Munch-.
hausen, vilken försökte lyfta sig själv i h %ret, lika misslyckade i försöket, la-.
menterande, missnöjda, .disharmoniska, sjuka med ett ord.
För er liksom för- den övriga världen finnes blott ett bo- temedel - 1914 års idéer.
Berlin den 6 augusti 1914., '.
.
.
.
,, 4ktivisten.
i
Friista gången danska kvinnor gå till val.
F ö r Morgonbris De politiska handelserna hava medfört, att vi har i Danmark kanske mycket snart stå inför ett riksdags- inannaval ..
Detta va.1 kan vid ilen kritiska tid, som vi ge- nomleva till f öl jd av varlds- kriget, f&amp;.
aden alha största betydelse för våzt lands önde.
Meii förutoni att valet i sig s j.
ä l ~ vid t den tidpunkt., p3 vilket det lroinmer att för- rattas, har den störst betydel- se, s &amp; tillkommer clessutoin, att vi icke p % förhaiicl kulma rned siikerliet berakiia utgan- val flertalet ax7 gen,.
ty, s %son~.
tidningelis lasare och lasariii- nor vet.a, %r clet en ny viiljare- Jan Vermeer.
KNYPPLERSKAN.
här, .som i kraft av deii ilya grundlagens bestiinimelse f ör första gångeii går .att utöva sin politi- J a i i V e r i r i e e r f r k n D e l f t fö~ldris i ska valratt .. Med .andra ord, det ax lenna stad 1632,. dog 16.75.
Hör till ljiis- kvinnorna, villra adet tillkomnier attt lovs jungarna.
a v Reml~randts slii.kte.
X e n hans ljus var e j x-.a.rint och gyllene, de.t var utöva avgörande inflytande.
kallt, silvergrfit.
Han anvanil.er ett citron- Vi hava inga erfarenheter att bygga gult; vari man tycker sig urskilja ilen oinog- p &amp; t y fasta.11 vi 1909, 1912 och 1913 h af t valrätt vid.
de koniinunala vaieii, na fruktens grönaktiga skimmer.
K 11 p p p- I e r s k a n: Xtergiven i Morgonbris, kr en s5 ar detta dock ilagot helt aniiat, i Layla., typisk f ö r, haii.s stil.
I sin enkla kani- det att va.lriitteii liar beror av skattebe.- iilare sitter .flickau och arbetar.
Hon b5.r ta,lniiigeii (f ör gifta k l minor ' on1 1iia.n.-?
i i citrongul kliidning, en a.ziirl~l &amp; hals.duk neii betalar skatt.
), d. v. s. att ungefik.
l j ~ ~ e och a niörlia.re iiganser med iiagra röda av kvinnor över 25 prickar; iI5.rtill koiiinier e n grå-111 % boïdclul;.
3 / 4 av nia11 och %r har valrätt.
Deiiiia bestamnielse Det hela ar ett Begränsat iirval av fina.
f a r - f iimes icke vid clen politiska valrätten.
ger 111ot en .niycket ljus Bakgrund.
Alltsani- Intet under därför, att valets utgaiig naiis genoi~zris.sla.s a r e t t f i n t silverljus, soni motses nied cleii största späniiing, och haller pH a t t förtiitas sh a t t saga, meii annu att det fr %n alla partiers sida utföres? '
j f &amp; t t n&amp;g &amp; fasthet.
ett inteiisivt agitatioiisarbe.te, för att var och en slial.1 frt lrviimorila över sig av c k lroininunala valeii sAsom n k - till sig.
För OSS alla, vilka uiider en lang goii .fulll~omlig förebild, sa hava vi lik följd av år ha krävt va.lra.tt., kännes det val h k riittesiiöret for slriljoliiijeii.
soni ett stort alisvar (1 % vi iiu hava nått Kviinnoriia rösta icke s&amp;soifi lwiiinor inailet, d % d e t v i öiiskat, skall best &amp; sitt; itan e£t er kl assuppdelning, alldeles prov, och då vi st8 inför stora och all- 3~111 mi.iziien, och det iir jii ocksii gan- varliga haiidelser.
HLISU sakra vi iiil ska naturligt.
31ei.i just dikför tror jag, att de bor- iiro på a.tt vart krav pii söstratt är ratt- e färdigt, s &amp; är det dock nu s&amp;, då vi st % gerliga part.ie.ma, ~ t n ~ t o i i i början, iiif ör uppf yllelseii, att icke segerruset skola hara deii största utsilrteii att vin- iiien ansvaret har bemäktigat sig oss.
ila nya krafter för sig.
Icke clarf ör at; Det kan icke nekas till att det ar de kviiiiiorna i a.iiclra sanihallskla.sser ärci borgerliga partierna, som hava största nier politiskt l+kkta il11 arbetsklas- iitsikteii at.t skorcla fr~ikterila av kviii- sens kvinnor, nien elnedan clet arr iians vahatt., oaktat det * ar socialdeino- lättare att.
koniina i.
f örbiiidelse kratema, soin från första början ge- nied deni an .nied det stora, antal, nom frainlidiie Hörduni framställt kra- soni 2,r socia.lcleniokratiei18 ilatiirli- vet i .riksdageii, och eliuru det ar den ga väljare, alla * de., vilka man social.deiiiokratisBa politiken, som, ge- först nigste söka.
upp, som a h; nom att a ~ b e t a för hunianitetens och biist behövii v alratten, de tuseilde än- mänsklighetens sak, - %r i det närma.
korna och m d m ensamställda.
kviimor, ste samklang med.
det, som skulle van som iiro bortgömda i bakg&amp;rcleii och på viiideii, och till vilka tidens ' rördser kvinnans innerst a vasen.
' att.
ti ' imga.
iii, emedan Meri %ven om man icke kan .anvanda icke föi~115.tt. '
.
kampen för brödet 1ia.r tagit dem helt, tröttat dein, så att de kommit i andlig f %ngen- skap, vars inurardet skall tid till antt nedbryta.
Vidare ar det den stora ha- i.e.11 av t j anarinnor, vilka gan- ska ensidigt kunna påverkas av faiiiiljeriia, dai.
de tjäna, och av dc t.idninga.r, som cles- sa hiilla.
Allt detta är ouppodlad jord, och om nian icke hade den säkra tron på att denna jord kunde förvandlas till fruktbar mark, så skulle vi som socialdemokrater se gan- ska mörkt p % den närmaste I ' mmtiden.
Men vi veta att det- blott behöves agitations- arbete, så skall valrätten ' koninia att betyda den and- liga och materiella liöjning av den stora kvinnohären, p5 vilken vart .parti vantar.
Med &amp; idje och stolthet halsade vi den dag, d % det blev fastslaget, att 11x1 var Iivinnans politiska likställig- het med maiinen ett faktum, ch portarna till vår rattsliga och ekonomiska lilrstiillighe-t hava därigenoni blivit; vitt uppslagna.
Det; r. n i e d saninia.
känsla vi nu för första gången g % till valurnorna, och dock se vi helst att tiden harrför blir .framsk juten, ty ett val just nu k m vara en fara för vårt land.
D en över allt annat al1enaha; rskande önskan ar att vårt laiicl skall fortsatta att behålla siii neutrala sta.llning.
Nen tvingas vi ut till val, d å f &amp; kviii- norna mottaga sitt politiska elddop i en allvarsfylld stund; och med allvar i siiiiiena skola.
kvinnor11.a i ~a.liniark g5 till val.
Röpenhanii i september 1916., Kvinnans sjZlsförmögenheter.
I&lt;viniYaii liar gjort a.llt vad som va- rit möjligt under de ytterst ogyimsani- 111s on~standig~eter, varunder h.on le- vat, och detta.
berattigar till de basta f iirhoppnriiiglar f öi.
framtiden.
Men förutsatt att kviiinoriia i; all- i n h h e t e j vore malctiga samma ut- veckling soiii iiiaiineii, och att det bland dem icke f iiniies iiiågr#a snillen och stora f ilosof er, Ilar då denna om- ständighet varit best; a,niiiaiidle f ör man- nen då man, enligt lagens ordalydelse, tillerkände deni full likställighet n ~ e d ' tsiiill.euia ' ' och " f il,osoferiiaa '?
Smi- ma lärda man, soin f r ånlcänna kvinnan den högre begåviiiiigeii, vilja även gar- ila göra detsa:niina ined liaiitve~karen o oh arbetaren.
Miiiigen manlig st j är ila.
bleknar vid si&amp;an av en Diotima på S:olrrates tid, en Hypatia f r h Mesandria, en mada- me Boland, 34ari.e Wole&amp;on:ecrtaf t, Olyinpe de Qouges, fru van Stael, Bebel.
George Saad m. fl.
.
, Intryck.
Konferens .. i Värmland.
Vi hava im haft en b o s t a. d s lr o n- ar väl natt g r.e s s i Stockholm.
Att människor- na skola f5 goda.
- hem synes intressera Tver all vurldens rund !.
varje själ,.
alla.
Representanter f r %n alla partier deltogo för att åhöra de verkligt ra- i varje hem - dikala iiiledniiigsanf oranden, vari av satt atan gryningsstund.
flera.
f öredragshållare påyrlrades in- gripande föraiidringa.r, icke minst på En natt s2 mörk, lagstiftningens vag.
Det var intvressarit att deltaga i den- ?n rymd s6 svart, na lroiigress, upplivande a.t.t bevittna itt ingen stjama ses!
ett sådant gemensamt intresse., Men Att e j på stig det var oniö jligt att viirja sig fr8.n h %g- den kallas rätt, komsten av alla de tillfallen, då en obotfärdig ma.joritet i riksdagen och ms glimt av ljusning ges.
l~oina~iiialstyrelser förhindrat bostads, frågans grundligare lösiiiiig.
Man En natt sd hemsk, Iruiide icke ~ ä.
r j a sig för vemodiga tan- så fylld .av ont,.
kar, at-t det finns en sådan inäilgd av rtt hjärtat slufat sld.
inaniiiskor, soni talilca och tala stort 13; kongresser, men som icke a.me det Att fruktan d r a.
sinnen skymt som sin skylclighet eller icke hava inod var tanke för vdr själ; att stödja de goda föresatserna i pralr- vi bäva där vi.
g &amp; tiken.
S5 1cra.ft.igt havdades emellertid nod- Vi frukta Ijudet av vart steg vaiidigheteii av att solen fick tillfälle i att tränga iii i bostäderna, att trång- mörkret p6 vår vag boddheten måste upphöra, att hyrorna som fiendes som vän, icke såsom nu skola få lov att intaga 9 varje ont i egen sjäi, en oproportionerligt stor del av de ar- zllt hat vårt hjärta nar - betaalides inlronister, att vi aveii iiro skyldiga d r t vackra land a.tt bygga I natten går igen - - -- vackert., att ii 5 g o n pCidri111iiig må- ste komma., till förman för de goda %h sd det är att vapnet grips Iiemmeii, al: denna lrongress för lös- fil1 strid - mo!
eget hjärtas avgrands- ningen bostadd rågan.
makter: Söndagen deii 6 augusti (fredssönda- gen) samlades Värmlands org.
soc.- dem.
kviimor till konferens i Arvika.
Det var med en blandning av både gliidje och vemod vi samlades i det vackra Folkets hus, medan de blågula och röda d u k z r ~ a svajade sin valkomst- halsning på halv stång.
Samma kans- lor Ses jiilade nog, också oss alla under ordf., fru Ivarssons, varmh jartade väl- komsthälsning.
Sedan hon hänvisat till dakens betydelse för oss togs ordet av fru .Norsell, som å distriktsstyrelsens vagnar öppnade konf erense-n.
Sedaii dagordningen godkants och mötesfunk- tionarer utsetts föredrogos styrelse: och revisionsb er ättelserna, vilka godkan- des.
Styre.lsen beviljades full och tack- sam ansva.rsf rihet.
Distriktet utgöres av 6 klubbar med ett medlemsantal av 93, förutom n a r a enskilt anslutna.
Morgcnbris siiljes av dessa i samman-.
lagt 2,554: ex. pr år: V. U. omvaldes och består av fruar- na Alma Norsell och Hulda Flood samt f röken Marta Henriksson, med fril Rydberg och fröken Johaiisson soii suppleanter.
Ovriga styrelseledamöter blevo: fruarna da Dahlman, Les jö %ors, Lydia Johanssonl Arvika, Lydiz, Naäs, Persberg, och fröken Malvina LiSvås, Charlottenberg.
Revisorer hlevo: frök- narna Sofi Elovsson och Alma Svens- son.
Den första motionen p5 dagordniii-.
gen var från Arvikaklubben om battrv det sker i krigets mörka dal.
samarbete mellan klubbarna ..
Efter mi Där &amp; ärtan blöda, lemmar bräcks; livlig diskussion fick styrelsen i upp -.
i vanvett själens gnista släcks dra-g att försöksvis utge en kvartalstid- gch högsta njutning ä r i ojrens tal.
ning med rapporter och bidrag från klubbarna m. m ..
Härefter diskutera- des höstens agitation.
Beslöts att till- Dar alla kval och jdmmerrop, skriva C.
S. om agitationsföredrag samt var sargad, skändad munskas kropp.
fick styrelsen i uppdrag att ordna of- goom utuj våndan döden tog, f entliga möten.
.Vidare fick styrelsen bh till de " segrars ' glädjebud, i uppdrag att fasta partistyrelsens upp- det dåre-h6nskrattet vid gravens djup: miirksamhet på vikten av mera agita- tion bland kvinnorna av de utsända u har fienden vi slog ?.
- - - manliga föredragshållariii Fru Norsell höll härefter ett utmärkt Ar del ej natt inledningsanförande om ' ' kvinnorna i varje sjal?
och kommunen ' '.
Se.dan fragaii Skan d6 ej Qusning ges livligt debatterats, beslöts att klubbar- na.
skulle i slutet av januari eller bör- i denna natt, jan av februmi söka anordna kurser i s6 mörk, s6 svart,.
kommunalkunslrap samt göra en hem- ati ingen stiaina ses!
ställan till C.
S. att utge fru Katas ut- Fredr.
Anchert.
märkta konimunalartiklar i Morgori- bris i broschyrform, för .att få en vi- dem som äro fattiga.
Icke heller far dare spridning för dessa i ett samman.
man komma in i ett arbete, där det ges hang bland kvinnorna.
(Vi hoppas semester.
Minnena hägra Iranske f ör varmt att C.
S. gör allt vad som göras hela livet från ett par somrar p % en kan för sarkens realiserande.)
bariikoloni.
Skilsmässan från soni- Nästa fråga var hur man skulle iiiarf erierna kännes tung.
Men icke kunna bereda sommarhem på lands- kan en arbetare ha tid eller råd att bygden %t.
utarbetade f attiga arbetare- ta:n.ka på naturliv i .sällskap ined hela kvinnor.
Fragan blev, glad jande nog, sin f ami1 j.
Denna ljuvliga tillvaro omfattad med varmt intresse och mån- som överklassen far njuta av.
ga goda förslag framkommo, som det Så skymmes ' aven feststämningen på skulle ta för stort utrymme att refere- Barnens dag av verkligbetens moln.
ra.
Fråga.n går nu till resp ... klubbar '.
.
.
.
.
.
A.
L. f ör vidare behandling.
och utredning.
r, ' B lzriieiis d n g ha vi ocksi % hxft nu.
Ett rörligt och trevligt liv har brett sig öser Stockholms gator.
Va- dret ha.^ varit.
riktigt nådigt emot oss: Vaekra fester hava gått av stapeln i Stadion, dar iiven.
våra folk- skolebarn i tusental hava bidragit att giva dessa fester charm.
Sverges alla landskap hava dessa.
barn represente- rat, klädda i alla dess vackra., skiftan- de iiatioiia.ldräkter, givande uttryck 1.iksoin %t de ni&amp;iiga individuella skift- iiiiigariia., soin förenade i en end,a stor samii~aiihållni~.~g iir - Sverge.
Ett par korta dagar faller klass- skillnaden bort.
Ett par korta måna- der hava de lclenaste .al.- våra folk- ut till skolebam utsikt att f å l~~oiniiia skog och sjö.
Men diirutöver lever kla.sskilliiaden kvar lika obevekligt som tillf örene.
De friska barnen få ofta arbeta, om de bara kommit upp till omkring 11 5 12 ars åldrar, under sina sominar- ferier.
Som springpojkar och spriiig- flickor få de gno omkring p % våra gator.
En eller ett par somrar kanske under hela sin barndom havva de f %tt vara på landet, om far och mor haft dalrtingar, dar,.
eller som feïiebarn.
', ' Och framtideil, hur ter den sig?
F veta.
det alla: så väl.
De klena som de friska barnen börja.
sitt arbete på all- r a r - 13-14 år gamla.
M a iii.
tidigt f örsör jningspliktig, nar man tillhör,
9 MORGONBRIS P &amp; förslag av imdefteclrnad beslöts att inbjuda I; vinlinori~a i ungdomskl~~b- barm på de platser, dar det ej fiiines kviniioklubbar, att som enskilda nied- lemmar ansluta sig till vårt distrikt, dels för att samla så ' många som möj- ligt av Viirmlands socialistiskt intresse- rade kvinnor och dels för att göra vårt till distrikt större och starkare.
.Till sist.
.beslöts ge styrelsen i upp- drag att av partid.istriktet begära ett anslag av 100 kr.
för v %r agitstioii.
Styrelsen fick också fullmakt att be- i februari 197.7 .. stiimma tid och plats för ii,ä.sta konfe- xens.
: Efter s8.iig och leverop för vår rö- Enligt föregående &amp; eslut kommer kongress aft avhållas i samband.
med parti- relse höll fru Norsell avslutniiigsanf ö- kongressen i febr.
1917 och inbjuda v i.
härmed organiserade kvinno; att deltaga.
randet och tackade särskilt Arvikakani- iateriia för all omsorg de ' nedlagt föx 1) Kongressen behandlar frågor rörande organisations-, agitations- och upp- vik trevnad.
Darefter b1ev.o sanitliga mötesdeltagare " avknäppta)) (och lysningsarbetet bhnd kvinnorna samt de frrfgor inom lagstgfningen, som äro av koama vii1 i11 i Morgonbris.
ocksa) och särskild betydelse för arbelarklassens kvinnor.
sedan bar det i väg i motorbåtar till 2) Representationsrätt äga ana k vinnoklubbar, k vinnliga fack föreningar och det vackya Kinna, där goo.dtemplarna ha en villa, inredd i fornnordisk stil Rvinn or anslutna till s. k. blandade fackföreningar, vilka fillhora resp. arbetarekomnrun.
inecl långa bord och väggfasta bankar, väggmålningar i. allmogestil m.
111.
Dar 3) i (ongressavgijt av 10 öre pr kvinnlig.
medlem i representerad förening hade kl~ibben anordnat avskedsfest och skall enligt 1914 års kongress beslut erläggas, vilken insändes samtidigt med proto- det blev eii stunds sorglös vila efter allo kollsutdrag over valet av ombud innan den 12 jan.
1917 till kassörskan fru Signe all.varliga rådplägningar.
Vi kandc Svensson, Upplandsgafan 85, IV; oss nog som Odins kämpar i Vallhall d i r vi sutto biiiilcade kring det doftan- 4) Resekostn.aderna - som beräknas enligt resefördelning - och .. dagtrakta- de kaffet och de härliga osts in ör gåsar^ na!
Nar så tiden kom for hemfiird oc!
menfe bestridas av organisationerna själva.
det bar ' av med den ena motorbåtsla, 5) Motioner till kongressen skola vara insända före den 1:sta dec.
1916 sten efter deii mdra, var det med ve.
mod och saknad vi sade varandra far under adr.
fnr Agda Ostlund, Upplandsgatan 61, W. val, men också med ett fast beslut at: var p3 sin plats göra vad vi kuiina föi Vi rikta en energisk uppmaning till de vakna organiserade kvinnorna att låta socialismens spridande i Viirjnland.
sig representeras å kongressen.
A11 en gång: E t t varmt tack till Ar Med.
partihalsning.
vikakamraterna f ör ' gästfrihet, sång - blommor, utflykt och a l l t!
Soc.-dem.
kvinnornas Centralstyrelse.
L y d i a N.äas.
Meddelande frhn Centralstyrelsen.
INB JUDAN &amp; c.-dem.
kvinnokongress i Stockholm ' (Forts. fr. sid.
4.)
g %r det nu med hennes flask- och po- mande?
.Att det för en del varor varit inkomst var dock ej sa lag att de kunde tatismiddagar, som hon satte e &amp; högt oundvikligt betvivlar ingen - men i erhalla hjälp f r h det allmänna.
d a g för sin matnyttighet och prisbillighet?
denna utsträckning?
ger mina pojkar nu rå.gmjölsgröt och s Ja, nu blir det mest siis och potatis, En gång när jag framställde dessa torrt bröd s &amp; 19ng dagen ar; ' jag har fläsket räcker nu bara At pappa&gt;, blev friIgor fick jag av en xvim man det fyra stycken matfriska och något.
annat svaret.
&gt;Och sillen - den koka vi ocksa svaret &gt;att nllgot ont skulle val Sverges förslhr inte&gt;, yttrade en arbetarhustru till, siis till nu.
Q Och arterna - i dem be- arbetare ha då de sluppo kriget)).
mig f &amp; en tid sedan.
inte frun höver man val inte niigot fläsk?
%Nej, Arbetarna - ja, de skola veta att de havregrynsgröt?
Nej, det blir för dyrt fraga nu inte mer&gt;, bad hon, jag ar så ha ett fosterland att svälta för - men fick jag till svar och litet ängslig un- trött p &amp; alltaammans.
Det hjälper inte S.
S. de andra?
drade hon sedan om jag trodde den maten hur man raknar och försöker.
SAS och, inte var tillräcklig, eller skadlig för potatis blir snart det enda vi få ihop hennes pojkar, som hon tydligen satte till, för det &amp; r ju mer än maten som Kamratmöte var söndagen den stor iira i att uppfoetra till friska och ökats, men inte gubbens förtjänst.
Q 24 sept.
anordnat i, Eskilstuna; besökt starka ynglingar.
En annan hustru, som av ombud frHn Nyköping, Oxelösund delgav sina matbekymmer l h g t före Så ar det nog i de flesta arbetarhem, och Vasteras.
kristiden, erinrade jag mig häromdagen.
det behöver man inte gli och fr %ga.
Rösträttsfrågan, dyrtiden samt punkt 11 partiprogrammet behandlades.
Refe- Familjen har fem flickor.
Endaut en Men en fråga star dock kvar: hur 1a.nge ratet har ' tillsänts red.
just i presslagg- kan bidraga tili @ in försörjning.
Hur skall detta fortfara?
Har detta varit ningen, varför vi nödgas lata det över- kan.
denna familj reda sig nu?
Hur l alldeles oundvikligt f6r Sverges vidkom- sta t.ill niista mr.
. '
' enar Q ' l P l - Största lager av Wyheter i fina och välgjorda I h ull st än di^ I BARNEKIPERING i alla storlekar for fr. o. m.
Huvudbonader, Gossar o. Flickor.
underkläder o. Skodon.
Prima, reella varor.
Billiga, bestämda priser.
T ' Ö AlB, ~ 74 Drottninggatan 74 -.
Det besvärliga tvivlet av Marion Phillips.
* (översättning från engelskan.)
Mrs Smith kastade från sig klappträet, med vilket hon bearbetade tvätten och klev ut i förstugan, förtvivlad över a t t bliva störd just nar vattnet var varmt och arbetet i full gång.
Hastiga fotsteg hördes inifrån de,t lilla huset.
Med vrede i hjärtat och ett vre- sigt ' vem ar det nu4 på sina lappar trädde hon ut, torkande händerna på det vika för- klädet med bister uppsyn.
Inom ett ögonblick fann hon sig hårt om- famnad och en nmnlig stämma halsade en- tusiastiskt p$ sin Kate.
&gt;) John!
John!
Men det ii r inte John ", skrek hon, först med oandligt jubel, men se- dan med förfäran.
)) Vad menar 1 C T i med a t t trangasEr in och förolämpa en kvinna mitt i hennes arbete)), flamtade hon och försökte befria sig f rån omf arrmingen.
Framför henne stod en figur i khaki, srnut- sig och oborstad, en kraftig, slätrakad man.
Hon slog å t honom, med bgda händerna och Iian drog sig tafatt tillbeka mot väggen.
) Fördömt ', skrek John Smith, ' det var ett lromtigt satt a t t halsa din man vallrom- men tillbaka från Frankrike efter Htta må- naders frånvaro.
Och jag soni bara har tv5 dagars permission.
Mrs Smith andades djupt och började f å tårar i ögonen.
utropade hon.
" Men Ni a r i n t e 3ohn) ' Skulle jag inte kanna igen min egen man4 Ni har ju inga mustascher, ert hår ar ju all- deles borta på den ena sidan och ert ansikte ar icke alls likt hans.
Och hans steg slrulle jag kanna igen - ni haltar ju på högra fo- ten ')) Hör nu Kate, det har gär en smula för stammade Smith.
') Jag har ju en långt liten skråma över munnen och det har för- stört min skönhet en smula, men det ar i alla fall jag, aven om jag blivit skrapad och mist hårek på den ena sidan och haltar p % ena benet.
Kom a u min flicka, du elrall val inte köra ut din egen man ur hans.
hem, dar- för a t t han inte ar samma vackra karl du ar van att se?) '
' Han försökte lugna henne genom a t t s15 armen oni henne igen och leda henne mot köket.
Kates tårar började nu strömma ynmigt.
Mellan snyftningarna klagade hon: ') O, John, det ar inte ditt utseende jag bryr mig om, det var just inte myc ' ket med det förr j ' fyllde vår kamrat fru 1,d.a Adainso: Eskilstuna, den 18 sept.
Med anlei iling av dagens betydelse uppvaktac tidigt på niorgoileii k-amrater ur kvii iioklub b e11 o ch Iivinno gillet med nit sik, presenter och b ' olmnior, lili.ar F. K.
P.
R:s styrelse.
Dlessutoni al Sc~omruo en mängd telegrani.
Tidiiingeii Folket uttalade partivai nernas tack f ör fru Adalnsons måii ($riga, ~ippoffrande !arbete inom arb tarerörelseii, i viket tack vi be av v s nmste h j ärta f å instämma.
heller, men det ar inte du, det ar inte alls di Jag langtade efter dig var dag och vantai a t t du skulle lromma hem på permission, oe s % kommer du n i t t i den största tvätt ja haft p &amp; länge och så ar det i a l l a f ri, l l in1 du!
&gt;) EIör på)), sade John, och satte sig i dc gamla karmstolen och sträckte ut bene:) &gt;Hör nu, min flicka, antag bara för ett ögoi blick, a t t jag inte ar John, utan en anna karl.
J a g har i alla fall kommit tillbalz från ett helvete, dar jag vistats ganska lang ICuhde du inte ge .också en främmande ma en kopp t6 och något a t t atadb Mrs Smith ratade upp sig och fick bra tom.)
J O visst)), sade hon, " det ar en stor ska: a t t välkomna en stackars människa på det1 sgtt, men nu skall jag försöka gottgöra det oc ge er niigot till livs, men jag har inte myckt hemma för tvattstökets skull, jag har in1 mycket a t t bjuda en främling på.) '
John suckade och flyttade sig närmare e den.
Mrs Smith fyllde tékitteln i rummet utai för.
Plötsligt flyttade hon den undan ocl låtande vattnet fortsatta a t t rinna, kom ha tillbaka i dörröppningen med ett uttryck a f örskrackelse.
)) Men vad skulle John tänka om mig) utbrast hon förfärad, ') om han såge mj koka té.
%t en främmande .man mitt p % mo gonen, .medan han själv Sr i skyttegraven?
" Han skulle saga a t t varenda kvinna bori göra detsamma och a t t det ar Qröstlöst fi en stackars sate a t t lromma tillbaka till E q land och ej kunna f å en kopp t6 nar han bt diiirom.
Detta lat lugnande för ögonblicket.
för m1 Smith och hon fyllde kitteln samt satte de över elden.
" Men '), sade hon betänksamt; nar ho " Författarinnan ar en av ledarna för en- stod framför skanken och tog fram bröd oc gelska soc.-dem.
kvinnorörelsen.
smör, " min John ar inte vidare resonlig a j. '
j), j. j ', - w Fernqvists Kappaff ar 3 3 Drottninggatan b.
53 n. och 1 tr. upp Stort lager av in- och ' utländska nyheter i: Damkappor, Dräkter och Kjolar till billiga bestämda priser.
Obs.
I Beställningsavdelningen.
NNAoch MAGSYRA Ile PS öre, p e r ask 30 Ö r e sig, och han var ' alltid svartsjuk över strunt- saker, som ingen annan man skulle bry sig om det minsta.) '
John avbröt henne haf tigt, ursinnigt: " För tusan, Kate, var då förnuftig.
.
Har sitter jag i mitt eget hus och ar din John lika mycket som jag någonsin varit.
det och 35 går du på som en gammal höna och brå- kar om vem jag a r och vad John ar.
För- bannade kvinna, vad ar det för slags val- Bomst du ger mig4) ' ' &gt;Men hur skall jag kunna veta vem Ni ar sller iote a r)), snyftade Kate.
)) T. o. m. rösten %r olika - fast Ni säger) förbannad9 på samma santt som han.
) ' Ja, men hur skulle jag kunna hitta hit xn jag inte vore John och hur .skulle jag kunna veta a t t du ar min hustrudb Och se bär på mina papper och p5 brevkortet, som jag fick från dig i förra veckan.) '
Han bredde ut dem p &amp; bordet framför ienne.)
) J a J), sade hon och granskade dem, " det i r hans papper. '
Men hur vet jag on1 Ni inte iar s t u l i t den1?
Hennes röst kvävdes %v tårar.
John sjönk ihop i stolen.
Vad kunde han iiaga mera9 Vilka bevis kunde hon ytterli- gare begära4 Han lrande det ironiska i si- tuationen.
Hennes brev, som voro fulla av längtan a t t f å honom tillbaka, hans egen resa, hans glädje över a t t f å aterse sin fa- milj, de två, härliga permissionsdagarna, det varma mottagande han väntade sig - och 3å nu detta!
.
Även hans barn, av vilka intet \ .ar över fem år, skulle ha glömt honom.
Han såg $i sitt eget porträtt, taget för aderton må- nader sedan i uniform och situationen före- föll honom mer och mer hopplös.
.
Under tiden fortsatte Kate a t t gråta med nmarna på bordet.
Kitteln kokade, men in- gen brydde sig om den.
På porträttet hade han mustascher och; jockt, svart hår.
Nu var dar en underlig ilrallig fiaclr på den ena sidan och resten var; rånat.
E t t arr hade förändrat hans.
mun,: n lång slråra gick tvärs över näsan och upp not ena ögat.
En halsåkomma hade föran- jrat hans röst och hans gång var haltande.
Fil1 och med haiiderna voro skadade och frost- ~ i t n a.
Allt såghopplöst u t för honom och lan suckade otåligt.
Ännu ett försök ansåg han sig böra göra, nen hans lugn höll på ' a t t taga slut och han yjorde det därför klumpigt.
Han lutade sig not hecne och började: " Hör på mig, Kate!
Låt det nu vara nog.
J a g a r din man och j '.
MORGONBRIS jag ar trött på ditt tvivel.
Tag ' min rock och borsta den å t mig.
J a g tvättar mig i köket medan du gör i ordning fruirosten. "
Han reste sig och började t a av sig rocken, men Kate hejdade honom med en snabb rö- relse.)
) J a g tål inte a t t en främmande man be- handlar mig hur som helst i mitt eget hem.
J a g vet nog vad slags karl Ni är.
En an- nan stackars kvinna här i staden blev behand- lad på samma satt.
Det kom en person och pästod han var hennes man, han stannade en hel vecka och hon tog honom med t.ill alla grannarna.
Så kom en polis och tog honom och han var alls inte hennes man.
Hon blev ett %tlöje för hela staden och fick mycket obehag.
Nu vill jag inte stanna har en mi- nut längre ensam ' med Er.))
Hon rusade ut ur köket och han hörde hen: ne springa över gården och uppför trappan till grannhuset.
Upprörda röster tra.ngde ge- nom det öppna fömtret.
Han drog en suck av lattnad.
Därinne bodde en gammal van till dem, en vanlig sjal, som ej hade samma hetsiga temperament som Kate.
Hon skulle förstå a t t Eates tvivel var oresonligt och han väntade nu med lugn.
Han till och med ho- verade sig en smula nar han gick mot dörren för a t t halsa henne.
Hans hemkomst hade i alla fall inte varit utan spänning och det skulle bli en lustig historia a t t tala om för kamraterna sedan.
Sådana oberäkneliga va- relser, kvinnorna!
- Han såg sig omkring i det ljusa köket.
Smutsigt sade hon!
Han tyckte det var för- tjusande!
Nar Kate var borta var det ho- nom omöjligt a t t f a t t a vad som hade hänt, fast han annu hörde h ' ennes upprörda, snyf- tande röst.
Nu skulle allt gå bra.
Den gamla väninnan måste förstå a t t hans ovän- tade hemkomst hade totalt förvifrht Kate.
H m gick u t för a t t halsa på den gamla väninnan.
Men han tog ett steg tillbaka.
vedervärdigheterna vor0 inte slut!
Grannen kunde inte bistå honom.
Hon skulle inte kunna hjälpa honom a t t övertyga hans hustru a t t han v a r hennes man.
Ty till hans fasa och förskräckelse var det en friimmande kvinna.
John Smith stod dar med alla sina för- hoppningar kullslagna.
Han stannade.
och tvekade, men sade slutligen:)) Men var ä r mrs Robinson?) '
.
) ' Ar det inte det jag sade?
Han vet a t t mrs Robinson bodde har.
Min John måtte ha talat om det för honom, men om denne vore John, s % skulle han veta a t t hon flyt- tat.
Det skrev jag till honom. ')
) ' Men Kate, du ä r alldeles orimlig.
Du vet a t t jag ej f å t t alla dina brev.
Och hur skulle jag kunna veta n %got om Robin- sons om jag ej vore John Smith?
Man ha niinsann annat a t t tala om an sina grannar.
Den främmande kvinnan s %g besvarad ut.
Hon var i medelåldern och hennes lugna, känsliga ansikte ingav honom något ' hopp.
" Min fru) ', började han, " låt oss g &amp; in ocb talas vid.
J a g svär a t t allt ar som det skall vara, men jag kan ej förmå min hustru a t t inse det. ')
De gingo in-och satte sig ned.
" Mitt namn ä r Thompson9 ', sade grannen.
" Vi ha e j bott har s &amp; länge.
Min man ar- betar i gruvan har och kommer sna,rt hem.
Jag förstkr inte varför han dröjer s % länge i dag. "
, Xaten p &amp; bordet p %minde Kate om den avbrutna f rulcosttillredningen.
)) Ja, det ar val bast Ni får Ert te, vem Ni iiil är '), sado hon till John.
)) Det ar kallt mottagande du ger mig, K-ate)), svarade han, men han tog emot kop- pen och drack begärligt.
Kat.e spratt till.
)) Ni stjälper i Er teet precis som John brukar iöra.
' Hm mumlade han.
Ilan å t och drack och de båda kvinnorna granskade honom.
Kate blev allt mer och mer frånvarande dar hon satt och jamförde denne soldat med sin John.
Grannen, som iakttog dem båda, sade slutligen:) ' Men Kate, varför skulle han inte vara din man?
)) Hain ar inte det minsta lik min man7), ropade Kate förbittrad.
') Han har inte hans inust ?scher eller hans hår, inte hans röst el- ler hans gång.
Han har stulit Johns papper och har flitt reda p % allting om oss på något satt.
0, jag kan inte stå ut med a t t se ho- nom si.tta d. %r och bete sig som om allt har vore hans.))
Hon brast ånyo i gråt.
) Det %r f örbannat sade John.
) Jag vet inte vad jag skall göra eller säga.
J a g ar har och hon vill inte tro mig, fast jag förklarat allt för henne.
Vad skall jag göra ' b)))) Nåja, nu kan Ni stanna ", sade Kate och reste sig och torkade sina ögon.
).
' Nu går jag och gör tvätten färdig och snart komma Hon vande sig i dör- barnen fran skolan.
ren och frågade aqpligt:)) Du går väl inte Mary 8 Mrs Thompson nickade och hon och John lämnades ensamma.
De sago förlaget på var- andra.
" Ni förstår val a t t den stackars männi- skan blivit alldeles förvirrad)), yttrade mrs Thompson.
') Ni får ha tålamod med.
henne och vänta.
Men min man kanske kan finna på någon utväg, han brukar vara uppfin- ningsrik.
De sutto en stund och pratade och väntade och hoppades a t t något skulle intriiffa.
D % Iiörde mrs Thompfon si " mans röst däruti- från och hon måste gå hem.
Barnen kommo in och funno sin mor p å t a n d e och en fram- 1nand.e nian i rummet.
De betraktade honom skyggt och vågade ej närma sig.
) " Ni ser a t t de ej kanna igen Er, vem Ni nu an kan vara '), sade Kate.)
j,)) j, BAGERI-, KONDITORI- RIKS 114 29.
ALLM.
81 82 rekommenderas- BIRKAGATAN 12, KARLBERGSVAGEN 86, VASTMANNAGATAN 68, GAMLA BROGATAN 25, HANTVERKAREGATAN 30, BERGSGATAN 3, KUNGSHOLMSGATAN 13.
Mannen smålog trött och försökte f å dem upp i sitt h a.
" Kom till pappa, som kommit hem från kriget ", sade han i så smeksam ton som möjligt.
Men de båda gossarna vor0 alltför impo- nerade av a t t ha en soldat i sitt eget kök och drogo sig skyggt undan fran hans smek- ningai.
Nar han då f örsölrte befalla dem a t t komma, vor0 de nara a t t gråta, varvid mo- dern blev förargad och tog dem m d sig ut för a t t tvätta dem.
Thompsons kommo tillbaka s &amp; snart midda- gen var färdig.
Mrs Thompson förstod a t t hon måste bist % Kate i hennes förfärliga be- lägenhet och hon hade därför föreslagit a t t de skulle äta tillsammans.
Ted Thompson vax en fryntlig och glad man och han .tyckte hela historien var över- xu %ttan komisk.
Kate kunde knappast ut- härda hans bullrande skratt, men hon var s % radd a t t bliva lämnad ensam med den främ- mande, a t t hon försökte hålla go ' d min vid hans skämt.
Han fick en impulsiv sympati för John och ställde sig genast p &amp; dennes sida.
Han genomfors av den sliabba, in- stinktiva känsla som ärliga och rättframma personer av samma kön kanna för varandra och denna känsla sade honom a t t John v a r John och a t t Ka.te p &amp; nggot satt maste tvin- gas a t t inse detta.
Han försökte på sitt eget vis f i n n: ~ på nå- gon utväg.
Till half,ten på skämt kallade " j ar det m a r k, e som begäres da man önskar ett förstklassigt fotogen- gas-kök.
detaljer passa till andra fotogen-gas-kök.
Finnas i valEörsedda Järn-, Bosättnings- och Koopern tiva affärer.
Obs.!
Fotogenkök av mässing.
förtäras ej.
av rost1 Radius-köken tillverkaa .endast av mässing!
MORGONBRIS p I ~~~~~ ALLMANNA SPARBANKEN Stookholm.
Högsta ränta A Depositions-, Kapital- &amp; Sparkaseerakning.
i Stockholm Vasagatan 44,: l tr. 10 - 3 och 6-8 Oppet kl. e. m.
Aktiebolaget y a Banken Emottager insättningar till högsta.
gälIande .. ränta.
- KOO perat iva försakringsanstalterna bevilja försak ringar (Av k. maj:t sanktionerad 11 dec.
1914.)
liv-försäkring brand-försäkring p &amp; basta villkor.
Ombud antagas.
han John jrnr skall föreställa Smith ' '.
Han piggade upp barnen och framhöll John som cn hjälte med många äventyr bakom sig.
Un- der tiden märkte mrs Thompson a t t Kate så smkiingom återvann sitt lugn och hur hon ibland nickade bekräftande nar hon tyckte sig igenkänna Johns &amp; tt a t t äta, prat.a och skratta.
Innan måltiden var över hade hon verkli- gen t.illtalat John som om han vore hennes man.
Och sedan grannarna gått arbetade hon i köket, medan John helt lugnt satt och rökte sin pips, klok nog a t t ej göra några frågor.
Bari:en sprungo omkring honom och pratade och voro ej längre radda för honom.
Eftermiddagen f örflöt sålunda lyc ' lrligt.
Då Ka.te Iiom in efter slutat arbete sLig hon vänligt på hon.om, dar han satt lutad över barnen ..
Den ställningen kände hon igen, mimet av hennes John överväldigaila henne och hon narmade sig för a t t ge honom en smekning.
Men då hon kom intill honom väcktes det gamla tvivlet igen.
Födelsemar- ket han hade på halsen - var fanns d.et!
.
Hon såg endast ett .rödaktigt skinn och arret efter ett långt sår, som strackte sig upp mot.
örat.
Den förra kampen började igen och mot aftonen växte hennes oro så a t t hon blev f ullliomligt hysterisk.
Thompson hade löst en del av svårigheterna genom a t t föreslå a t t mrs Thompson skullc stanna hos Kate över, natten, medan John flyttade över till hennes ma.n.
John var all.
deles utom sig av ångest och förtvivlan och bara langtade a t t f å g$ till ro i sitt eget hem med sin egen hustru.
Endast Tliompson f örmåctde f ortf arande se det humoristislra j situationen och grubblade över något slitt at4 reda upp trasslet.
De båda männ.en vandrade i tradgårder och rökte.
John berättade da om det fatala födelsemärket, som försvunnit genom det så1 han erhållit i bakhuvudet.
Då kom Thomp, son p$ en idé.
) Har hon inte själv nagot liknande?
frågade han.
' Kanske j, sade ~ o h n eftertänksamt.
" Jo, ' det har hon '), utropade han efter er st.und.
" Om jag sku.lle tala om det för min hustrt och hon talade om det för Hate)), föreslog lian. '
) Vi kanske borde f örsöka medgav John En.
ha1vtimm.e senare kom ' mrs Thompson ',) ', En arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin än Solidar- Symaskinen, som är den yppei-sta i handeln, av stör- sta fullkomning och ger största valuta, Vi bjuda fullaste garanti för att de med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat, som p &amp; teknikens nuvarande standpunkt är det högsta som kan uppniis och överträffas icke av niigot annat fabrikat.
Särskilt för- manliga betalningsvillkor.
.
.
Kvinnan motarbetar.
sitt eget basta nar.
hon avrader mannen att teckna forsat- ' ring A sitt eget eller bagge makariias liv.
P A grund av mindre dcdlighet ha kvinnor lagre premier i D E F6 REN A D E. Premiebe- frielee vid ejukdom och olycksfall m. fl.
för- maner.
. '
Sot.-dem.
kvinnornas centralstyrelse: Ordf.: Fru Anna Sterky, Barnhusg.
16, 1 tr. A.
T.
72 90.
Korresp; mkr.
: Fru Agda Ostlund, Upp- landsgatan 61, 4 tr. A.
T. Vasa 20 €i6.
Sot.-dem.
kvinnornas samorganisations i Sthlm styrelse sammantrader 2:a måndagen i manaden kl. 8 ' e. m.
A Bryggeriarb.-förb exp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp.
Vasagatan 5 % STOCKHOLM.
fru A. Frösell, Upplandsg.
47, 4 tr. Allm.
tel. 286 58. leende och glad.
Hon hade fullgjort uppiira- Symaskinsaff1ren SQLIDAR, get, leendet förklarade utgången.
)) Nu är det bäst Ni går in ", sade hon till John.
Han skyndade bort utan ett ord.
Thomp- son skrattade: &gt;) Nar han inte var John för- ut, varfor ar han det nu?
Kan inte de.n verk- lige John h.a talat om det för denne, om lian brukar prata bredvid mun?) '
.
) Nåväl ', sade hustrun tankfullt, ' %on a r s % kär i honom som någon kan vara.
Just det, a t t hzin kom ihåg en sådan liten småsak rörde henne och övertygade henne om att det ar han.
J a g tror jag förstår det där.) '
Ljusen i det lilla .hemmet strålade.
Den återkomne soldaten var äntligen hemma i sitt eget &amp; em; Barnen jublade kring sin far och Rates skratt; som ännu var blandat med tårar, ljöd lyckligt och glatt.
John kom till dörren och såg nu ut som en m.an, den dar verkligen ar herre i sitt hus och har ra.tt att vara det. '
) Hallå j ', ropade han, ') kom hit och drick kvällste m.ed oss!
Det ar gott a t t v n a hem- ma, men det tog bra lång t i d innan ja.g kom s$ långt.
j) Grannarna hörde Kate skratta, iiärefter Jolhn, och de förstodo a t t nu var antli.gen det besvärliga tvivlet skingrat.
Fir kvinnoklubbarna att rekvirera: Matrikel ................: .......... kr.
2: 50.
Medlemskort (pr 100) 2: -.
Stadgar B D ._.
.
B 3: -.))
Morgonbris ' expedition.
Sthlms AlOm.
kvinnoklubb (aoc.-dem.)
avhaller ordinarie möte 1:sta måndagen i varje manad kl. 8 e. m.
0bs.l Lokal i P-salen, Folkete Hus.
Styrelsen.
Stockholms sadra kvinnoklubb (eoc.-dem.)
avhaller ordinarie sammantrade 1:sta onsdagen i.
varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 3 tr. Södra Fo1ket.s Hus.
Styrelsen.
Stockhalms Tjärnarinnefarening avhaller möte 1:ata och 3:dje torsdagen i varje m h a d kl. 8 ' 30 e. m.
(utom juni, juli Styrelsen.
och aug.)
i Folkete Hus G-sal.
Kiruna ' sot.-dem.
kvinnoklubb av- haller ordinarie maten 2:ata och 3:dje mhnda- gen i ' varje manad i Folkets Hus ' lilla eal kl. 8,ao e. m.
Styrelsen.
~ e l l i v a k so@.-dem.
kvinnoklubb avhaller ordinarie möte 1:sta och 3:dje m8n- dagen varje mana.d kl. 4,so e. m.
Lokal: Nya Si ?yrelsen.
Folkets Hus.
Nlalmbergets so.cii-dem.
kvinno- klubb avhaller ordinarie möte andra och sieta mhdagen i varje manad.
Nya medlemmar halsas valkomna.
.
Styrelsen.
Ahus sam.-dem.
kvinnoklubb av- haller ord.
möte 2:dra m %ndagen i mhnden kl. f /, S e. m, i ' Folkets Hus.
Stys-eïserc.
