# ID: svediakorp-per241
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,661
# sentences: 683
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Kvinnan och rösträtten.
: ') Det m&amp; tillktas mig att betrakta föreliggande fraga ur historisk synpunkt.
J a g tror knappast, att jag gör mig skyldig till en allt- för djärf Ironstruktion, äfven om jag i v k a urgamla svenska för- h ål1 an den skulle söka anknytningspunkter till en s&amp; ng företeelse som den svenska kvinnans kraf p8 rösträtt.
Men därför behöfver jag ocks8 förutsl~icka en återblick på forna tider.
Bland de principer, h v n p å våra förfäders samhallsbegrepp hvilade, ar det en, som framträder starkare an de andra, och som nästan kan sägas ligga till grund för hela den forna nordiska och ger- manska rättsiskådningen.
Det är grundsatsen om det geiaensamm: r ansvaret, det som Karl IS så ofta uttryckte i sitt bekanta slagord » en för alla och alla för env, hvilket helt enkelt innebar, att hvarje medborgare, d. v. s. hvarje bofast man, hade sin andel i skyldig- heten att uppehalla statens ordning.
Denna princip tager sig också uttryck i dåtidens riksdagar.
Ännu så sent som under Gustaf II Adolfs regering @ iller det, att riks- dagarna egentligen sammankallades för att &amp; t viktiga regeringsbe- slint g,ifva det stöd, som låg i folkets littalade förpliktelse att gemen- samt ansvara för besl~itets verkställighet.
Det var också för att vidga kretsen af dessa medansvariga, som man ofta brukade kring- sanda beslntet för erhallande af nnderskrifter iifven i landsorterna.
På detta satt lofvade Iconiing och folk att hvar i sin stad åtaga sig sin dryga andel af statens upprätthållande, och icke kunna våra tider finna ståtligare uttryck för denna de svenslia medborgarnes enhet Bn det, som afslutar, Vesterås recess: » om inländska eller ut- ländska vilja angripa detta beslut)), heter det, » så beplikta vi oss först med vår Ngdigste Herre att, livar och en af oss, samma skada och fördärf afviirja med lif och makt ».
Men riksdagsmannarMen, på detta satt fattad, innebar fråu latitjans sgnpnnlct knappast någon efterstrafvansvtird rattighet; den - \ s) Denna artikel återgifver, ehuru med väsentlig tillökning, ett diskus- sionsinlägg vid Fredrika-Bremer-Förbundets möte för.
kvinnans politiska ~ ö s t r ä t t den 15 .april 1902; den har afven i sin mer kortfattade form ingått ' i den broschyr, soin med anledning af motionen om kvinnans rösträtt till- sthllts riksdagens ledamöter.
var snarare genom de förpliktelser den mediörde en mer eller mindre tyngande skyldighet, och konungen började ockst vanligen sina trontal med en u r s a t, för det han nu betungade sina gode man med ett sammantriide.
J a g har talat om riksdagsmannaskapet i stallet för om rösträtten, ty denna senare spelar först i nyare tid nagon större roll.
Men s&amp; fanns fordom icke heller någon census; hvem som helst kunde komma i fråga, och de enda kvalifikationer, som namnas, voro, att t. ex. bönderna skulle vara ~märkelige och förståndige m8n2, och att af prästerna skulle skickas några d e liirdaste och frommaste^.
Detta dock s&amp; till för- stiiendes, @ t med de märkelige&gt; och de &gt;lärde % egentligen menades s&amp; dana, som föriit på niigot satt vor0 förfarna i allmiinnc varf eller spelat någon roll i landets lrultur.
Så fordrades exempelvis af adels- mannen, att han ordentligt fullgjort sin rusttjänst, af priisten, att h m gjort sig kand för ämbetsduglighet, af borgaren, att han deltagit i stadens kominuiiala sysslor, och af bonden, att han t. ex. tjänstgjort som fjär- dingsman eller medverkat vid den mycket invecklade process, som skatteuppbörden då för tiden utgjorde.
Xed andra ord, det var den offentligen ådagalagda dugligheten, som var villlcoret för del- tagande i rådplägningen om statens angeliigenheter.
Vi ha sA1unda sett, att innebörden af hvad vi skulle kunna kalla forna tiders politiska rättigheter egentligen var den samfiillda förpliktelsen till ansvar för statens trygghet, och att förntsiittningen för utöfvandet af dessa rattigheter var förmagan att sjiilf liksom med egna krafter kunna garantera denna trygghet.
\ ?i ha ocksa sett, att denna förmåga bedömdes icke blott efter den yttre, krigiska försvars- dugligheten, utan &amp; en efter dugligheten i fredliga ~ a r; f statens fiender kommo ju då liksom nu icke blott i stridsrustning från främ- mande land, utau lika val i farakliider fran inrikes ort.
Diirför, ju flere som kunde &amp; taga sig förpliktelsen att garantera landets räl, dess bättre för staten.
Numera ligger det samfiillda ansvarets prin- cip visserligen icke liingre till grund för Sveriges författning, men statens behof af individernas ansvarskiinula och duglighet ar snarare .ökadt iiii minskadt .. Frågan blir då: innehafra vi, nutida svenska kvinnor, nagra af dessa förutsiittningar för politiska rattigheters utöfning 3
Icke kunna vi väl säga, att kvinnan i allmänhet ännu på långt när visat sig s&amp; intresserad för och duglig i offentliga varf som man- nen, hvilken genom mer än tusenarig häfd iir triinad hartill.
Men jag tror ' mig icke sa.ga för mycket, om jag på.står, att graden af offentligen bevisad duglighet hos den svenska kvinnan dock redan iir tillräck- ligt stor, för att samhället skall kunna sagas ' lida en förlust genom att längre undandraga henne vissa politiska rittigheter, helst då den i våra dagar alltmer ökade vikten af de hinnanitira och de ideella frågorna p&amp; detta område börjar krafva en intensitet och en sakkun- skap, som just harvidlag ar kvinnan naturlig.
Visserligen skulle s %- dana fragor, som röra nykterhet, sedlighet, fattigvård, skolväsende, litteratur och konst, kyrldigt lif etc,, komma att behandlas icke blott på ett noblare, utan äfven sakkunnigare satt, om kvinnor finge an- svarigt inflytande på deras politiska behandling.
Detta behöfver ' icke nödvändigt innebiim en förebråelse mot dessa frågors nuvarande handhafvare.
Den .alltmer tilltagande nödvändigheten af specialise- ring i olika fack jiimte det alltmer stegrade intresset för .materiella frågor göra ' ju, att förmagan att &gt;följa ined » på dessa allmänt- mänskliga områden måste försvagas just hos de i offentliga angelagen- heter mest anlitade miinnen. '
Inom det religiösa området 2ir detta påfallande; se blott på våra gudstjiinster, som numera t. o. m. mångenstädes p i landsbygden huf- vindsakligen besökas af kvinnor.
Nen månne det icke innebär en för- lust för kyrkan att i sin styrelse - d. v. s. den, som handhafves af riksdagen - nödgas sakna just sina mest intressei-ade medlemmar, just dem, som p&amp; utvecklingen af en religiös opinion ha det ojäm- förligt största inflytandet?
Börjar kvinnan i regel blifva allt mera ensam om gudstjänst- besöken, så tyckes utvecklingen däremot i fråga oin konst och litte- ratur g&amp; i en mera gliidjande riktning.
Har iiro niimligen inannens och kvinnans intressen mera gemensamma.
Men ännu alltjämt utgöra kvinnorna majoriteten, äfven då det galler miisei-besök, konserter och läsningen af verklig skönlitteratur, och länge dröjer det nog, innan den godtköpsuppfattning, hvilken betraktar dylikt som betydelselösa tidsfördrif, fått vika ens bland flertalet af bildade man.
Fordom lämnade mun arbetet åt kvinnor och trälar, nu lam- niir iilan dem konstn jutning och religiöst f örsamlingslif såeom)) sys - m
selsattningar, oviirdigcb den frie mannen), och det finnes nog icke så f å bland den aldre generationens man, som annu behandla konstalster ur polissynpunkt, d. v. s. taga itu därmed, först nar dessa alster riikat i kollision med ordningsmakten.
Att det ar den sortens oförstående män, som alltjiiirit diktera riksdagens åsikt i hithörande frågor, det kan man bast se af friilrilösheten i hittills skedda försök att genomdrifva något anslag &amp; t författare.
Och kan man numera allvarligen börja hoppas på höjandet af den kommande generationens uppfattning i detta afseende, så beror det visserligen till största delen p&amp; hemmens och flickskolornas, d. v. s. deii bildads kvinnans, arbete på opinionens omskapande.
Hiirvid bbr man naturligtvis icke heller glömma, att en del af våra basta alster af skönlitteratur och bildande konst harröra just frAn kvinnor, och att v8r svenska konst- slöjd till stor del har kvinnor att tacka för sitt storartade uppsving.
Vi nämnde de högre flickskolorna, och jag tror icke, att deras och samskolornas betydelse för uppfostran kan öf~erskatt~as.
I en standig kamp med ekonomiska svårigheter ha dessa skolor, tiil stor del ledda och organiserade af kvinnor, och det till och med när mannen lånat dem sitt understöd och sina namn, dock bragt det diirhan att lugnt kunna underkasta sig statens kontroll i form af både inspektion och examina.
Och hvad mera Br: d&amp;.
statens läroverk till följd af sin striingt reglerade likformighet medgiha en- dast ett begransadt utrymme at enskildt initiativ och reformföisök, utgöra dessa skolor genom sin större frihet ett G e r l i g t experirnen- talfalt, hvars nya rön både p i skolmöten och i prassen meddelas allmänheten och vid reformkraf rörande de allmänna liirorerlcen direkt komma staten till godo.
J a g behöfver här endast exempelvis påpeka, hurusom erf arenbeten från flickgymnasiern a med riitta kunnat citeras som stöd för krafvet på latinstudiets framflyttning till liiigre stadium.
Men hvarför låta man i dylika fall inför staten företriida a h e n kvin- nornas områden?
Den andliga odlingen ar dock icke det enda arbetsfalt, dar kvin- nan visat duglighet, va.re sig genom sjiilfstiindiga insatser eller genom höjande inverkan på allmiinna opinionen.
Detsamma giller på naringslifvets och yrkenas områden.
Det borde vara onödigt att.
påpeka, hiirusom bland de lägre klasserna kvinnans arhete ar af samma familjeförsörjande betydelse som inannens, eller att arbetar- och hanatverkarhustrun mangen gdng är familjens enda försörjare.
Mera behöflig ar måhända piminnelsen om de iuangct mindre och medelstors egendomar i Sverige, hvilka skötas s£ kvinnor, ofta til
och med utan bitriide af rättare.
Den svenska landtkvinnan har i det fallet icke vansliiktats sedan forna tider, d&amp; kindtbrinlr och landt- hushiil1 placerades under nara nog sarnina kategori och kvinnorna skötte ' bidadera under männens frånvaro i rikets tjänst -- ett slags emnricipation, som siikert beröfvade landsbygden den tvif- velaktiga hngnaden af en kvinlig sfjiirilstyp)) med dess.
estetislca behag och moraliska vardelöshet, men som man den tiden icke tycks ha beskarmat sig öfver.
Har ar också platsen att $peka de m %nga större och smärre affi,iraföreta~, som organiserats och förestås af Irvinnor.
Det är ett falt, där kvinnan redan rikligen ådagalagt en duglighet, jiimngod med iniinuens, men den största betydelsen af dessa affiirsföretsg ligger dock icke hiiri, utan i den nya, speciellt &gt;kvinliga » insats de Icnnna göra i frågan om förhållandet mellan arbetare och arbetsgifvare.
I detta fall skulle vi ocks8 kunna p i - peka flere glädjande företeelser, betydelsefulla nog i dessa den soci- ala frtigans tider.
Det har jii sagts, och detta kan icke nog ofta upprepas, a t t kvinnoarbetet tenderar till att på den Ingna utveck- lingens väg i viss man iitjamna klasskillnaderna, i det att obemed- lade kvinnor ur de bildade klasserna inträda p6 t. ex. de praktiska yrkenas omraden och d&amp;r med bibehållet socialt anseende nöja sig med ' sysslor, till hvilka deras bröder knappast skulle kanna aned- stiga », utan att förlora nggot af sin snn~hallsstallning.
Men afven inom det direkta arbetet p$ den sociala frggans lös- ning ha kvinnorna gjort sin sjölfständiga insats, och det torde icke vara trifvclaktigt, att man hiir har att göra med ett af de för hen- nes begåfning sarskildt passande områdena - arbetet i fattigvårdens, nykterhetens och sedlighetens tjgnst.
Det glädjande resultatet af innevarande riksdags motioner om gift kvinnas ratt till inval i fattig- vårdsstyrelse och om kvinlig yrkesinspektion innebar också ett er- kännande åt denna verksamhet.
Och hvad de sista tidernas intresse.
för nykterhets- och sedlighetsfr~lgorna angår, så kan man val knap- past betvifla, att vi till största delen ha kvinnornas verksamhet, så- väl offentlig som enskild, att tacka dgrför.
Här ha 0cks.å de kvin- liga lakarna.
en storartad ledaruppgift, som de i mer an ett afseende vjsat sig vara vuxna, ' och som blir till välsignelse, i den m&amp;n de verkligen föra kvinnornas talan.
Ty krinnornas ratt till aktivt del- tagande i lösningen af dessa frågor beror icke blott d&amp;rpi, att de såsom .hemmens virdare få största parten a£ det lidande, som dryckenskap och osedlighet förorsaka, den beror afven darpa, att de harvidlag iiro de atarkaate individerna, i samhiillet, för aå vidt gom själf behiirsk-
ningens styrka a r den mest koncent.rerade kraftkallan i denna, sjalfsvåldets värld.
Har om någonsin kan man tala om den andliga styrkans bade r i t t och plikt att göra sig gällande, och om kvinnan i stället i mannens förmenta intresse låter förmå sig att pruta ned sina högre kraf, si.
gör hon sin broder - han mil själf darom saga hrail lian vill den största tänkbara otjiinst.
Dlirom vittiia ghigna tiders hiifder till fullo, huru ofullstiindigt de an behandla sedernas Iiistoria och hur oorganiskt de an försöka skilja denna f r i n den politiska historien, fastän dessa bads med tusen tradar hänga tillsamman.
Liksom mannen ofta söker låta sjal och kropp g5 h a r sin viig, så har han också en mycket naiv och om föga psykologisk Idick vittnendo fallen- het att stapla upp artificiella slciljemurar mellan priratlif och offent- ligt lif, utan att besinna, hur privatmannens disharmoni och dubbel- het eller lugn och pålitlighet p i alla punkter pragla den offentlige mannens uppträdande.
Detta galler som regel, och man behöfver alls inte framhålla sidana utpräglade typer som Gladstone eller Nira- bean för att bevisa densamma.
Men harvidlag har kvinnans sun- dare instinkt en mera oförvillad blick, och hennes inträde i det politiska lifvet slrulle också till detta komma att medföra en fond af sedlig ansvarskänsla, af klar, lugn öppenhet, af friskt initiativ.
Kan det då sagas vara rätt att p % dotta område undanhålla, sam- hället hvad det så väl behöfver?
Men innehafva vi verldigen förutsiittningarna, då biira vi ocksi fatta, hvilket ansvar vi åtaga oss genom krafvet pii röstriitt.
Det är icke värdt att bemöta detta pistående genom en frilgsl, om man alltid kanna detta ansvar så starkt.
Kommer man med fordrin- gar på att de, som nu sitta vid styret, skola $taga sig risken och besväret af en föriindring, hvilken kanske icke synes dem påtagligt nödvändig, så bör man ock kunna bjuda nagonting, som icke blott inom de flesta områden ar lika bra, utan afven inom nigot område battre än det., som staten redan iiger.
T i ha ju för Iiinge sedan vuxit ifrån upplysningstidens teori om röstritten siisom en mänsklig rättighet, och betrakta vi den i stallet som ett uttryck af aktiv medborgarrätt, s&amp; böra vi ocksil erinra oss, att sanlhiillet icke begilr en orättvisa genom att fordra garantier vid dess bortgifvande.
Och den första garantien.blir härvid en stark ansvarskänsla.
Frågan ställer sig då sålunda: skall det gagna staten att gifva kvinnan rösträtt under 1.ika villkor, som för man iiro elier blifva gällande?
Svaret torde delvis framgå af ilet ofvan sagda, men vi kunna lugnt tillägga, att kvinnan i allmiinhet iiger en för henne såsoni hem- lifsets ' årdare egendomlig r&amp;ttfärdighetskänsla eller med andra ord en starkare ansvarslränsla för samhällets ideella välgång.
Och i dessa materialismens tider sr detta för fosterlandets försvar en betingelse, i sitt slag lika viktig, som och norrländska fästningar.
.
kunna vara i tider af imperialisin.
Den svenska kvinnosaken har för sitt lugna och jiimna fort- skridande att tacka framför allt den omständigheten, att den mer &amp; n af något annat behärskats af strafvan efter rtitt till arbete.
Vi ha heller ingen anlediiing att misströsta om seger för vårt röstriittskraf, därest vi frarnstdla detta, besjälade a i samma sträfvan, därest vi kunna visa, att det för oss mindre gäller krafvet på okad makt än på ölcadt ansvar, mindre fordran på delaktighet af en rättighet än u.f en skyldiglzet - den att insatta äfven våra speciella krafter .i det offentliga arbetet för Sveriges väl.
I sedlighetsfrågan.
Under innevarande vår har Fredrika-Bremer-Förbundets.styrelse fått sig förelagdt spörsmål af djupt allvarlig etisk och social be- tydelse.
Ett af dessa - har rört den på dagordningen stående frågan om den reglementerade prostitutionens afskaffande.
Som bekant har Federationen under en lång följd af år verkat för detta mål och med stor ihärdighet, ehuru tyvärr hittills med, föga framgång, sökt få ett system npphafdt hvari den såg en af grundorsakerna till sam- hällets sedefördarf.
NU har åter sedlighetsfrågan fått en fruktans- värd aktualitet genom det oblyga sätt hvarpå under den senaste tiden de prostituerade upptradt på våra gator, ett sakförhdllande som väckt det allvarligaste bekymmer hos såval myndigheter som enskilda.
.
:.
h en g h g har, i följd af det öfrerhandtagande moraliska slapphetstillståndet Federationen viidjat till den myndighet, som har att öfrervalra och uppratthiilla den offentliga ordningen inom hufvud- staden, niidigen Ofverstith~lare-ämbetet, för att f&amp; ofoget stäfjadt, och nu s o n förr har föreningen lagt hiifviidpiinkten af sitt yrkande p % reglementeringssystemets afskaffande.
Inför en fraga af s % genom- gripande moralisk vilct har man inom kvinnornas eget liiger icke kunnat stå likgiltig.
&amp; en ha Stockliolrns kvinnor ej dröjt att visa sitt intresse för sakens lösning, och en af deras första it.garcier har vapit, att på ett särskildt, för ändamålet sammankallailt möte den 5: te sistlidne februari tillsatta en lwinnokomitC1, med uppgift att söka verka för samma andamil som det, Pivilket innefattades i Federa- tionens petition till Öfverstbthbllarc-ambetet.
Det ar denna komith, som i en direkt skrifvelse till d l a hufrudstndeog krinnof6reningar, som arbeta för kvinnans höjande i sedligt afseende eller i öfrigt för samhälleliga intressen, begiirt att dessa matte, som skrifvelsen lyder,, taga saken i öfvervagande och i en petition kraftigt uttala sig för afskaffandet af denna för kvinnan så förnedrande och för samhallet ' så f ördarfliga institutionn, som går under namnot prostitu- tionens reglementering.
Denna uppmaning, som den 7 april framlagts för Förbundets styrelse, efter att ha tagits under behandling af förvaltningsutskottet, har haft till yáföljd att styrelsen till Stockholms Ofverst&amp;thållare- ämbete aflåtit en petition af följande lydelse: Hos Öfverståthålllare-ämbetet föreligger för närvarande till af- görande ett ärende af djupt allvarlig art.
Det galler frågan om Atgiirder mot de sedliga missförhållanden, som tynga vart samhälle, och ' krafvet p i upphafvandet af den s. k. reglementerade prostitu- tionen.
Fredrika-Bremer-Förbandet, hvilket som mål för sina straf- vanden satt kvinnans höjande såväl i sedligt och.
intellektiielt som socialt och ekonomiskt afseende, kan icke stå oberördt inför denna fråga.
En hvar torde kanna, att det för samhiillsmoralens utveckling under kommande tid iir af ingripande betydelse, huru detta afgörande utfaller.
Förbundets styrelse trekar icke att stalla sig p i deras sida, som yrka på upphiifvandet af det i Stockholm tillämpade reglementeringssysteuiet f6r prostitutionen och detta pB följande grunder:
Detta system hvilar på ett åsk&amp;clningssiitt, som borde vara föråldradt: att Icvinnau &amp; r till endast för mannens skull.
Det upphafver mannens och kvinnans likställighet inför kysk- hetsbpdet, d&amp; endast kvinnan, ' men icke mannen, straffas för brott mot detta bud.
Det innebär ett djupt förnedrande af kvinnan, emedan för henne utöfvande af last godkiinnes som yrke, för s&amp; vidt det be- ' drifves under vissa erkända former, och det ar så inyclcet mera betiinlcligt som erfarenheten har visat, att den kvinna, som en gång kommit under poli~uppaikt, ai.
så godt som utestängd £ r h möjlig- heten att iter&amp; till ett hederligt lif.
Det är baseradt på, en stor social orättvisa, i det att den fattiga, försvarslösa kvinnan anhålles, underkastas en skymflig be- handling, häktas och kvarhblles i fangelse, under det hennes med- brottsling går oantastad och likaså den kvinna, hvilken gör sig skyldig till samma förseelse, men som befinner sig i en mera gynn- sam social ställning.
Det tillerkänner polisen en sådan myndighet, att kvinnans heder och ara beror på dess godtycke, gndock enligt 8 16 af rege- iingsformen ingen får fördiirfvas till a a, personlig frihet och vdfärd, utan att han lagligen förvunnen och dömd ar.
Af ödesdiger bety- delse blifver detta för den, hvilkens enda egendom är hennes goda namn och rykte, och som ej äger förmåga att sjalf föra sin talan eller beifra, mot henne begångna orattvisor.
Det är i hög grad ägnadt att friLimja koppleriet, emedan den rnttslösa stallning, uti hvilken kvinnan genom inskrifningen varder försatt, gör henne till ett hjälplöst offer för diliga samh~llselement, Iivilka af vinstbegär oclcra på, kvinnans last.
Det bringar en del kvinnor att skaffa sig sitt lefvebröd ute- slutande genom osedlighet och, .då bevisligen lefnadsornkostnaderna för de i prostitutionen inskrifna blifva orimligt liöga, tvingas däri- genom dessa kvinnor att locka till sig så inånga man som möjligt.
Systemet bidrnger silunda direkt till osedlighetens ökande.
Det har slutligen ett ödesdigert inflytande på det uppva~knde sI5iktets och isynnerhet de unga männens moraliska och fysiska ut- veckling, ty de rena sedebegrepp, som hemmen sökt bibringa dem, kullkastas och tillintetgöras af den motsatta moral, som samhället genom reglementeringssystemet förkunnar '.
Förbundets styrelse inser till fullo, att afeikten nied sfstemets tilläuipniiig &amp; r att skydde samhället mot smittosamina könssjukdornar,. '
' men den är öfvertygad, att de sedliga faror det innebar iiro långt allvarsammare iin de sanitära faror, som hota från en icke iaskrifven, men mindre agressiv prostitution.
Prostitutionen &amp; r ett moraliskt ondt, som tillika har sina orsaker i saral sociala som ekonomiska missförhållanden samt i bristande uppfostran och upplysning, hvarför det ' torde vara klart, att det onda bör angripas fran dessa sidor.
Fredrika-Bremeï-Förbundet vill hiifda, att för ett moraliskt ondt maste anviindas moraliska botemedel.
För den hiindelse att Ofverstathållare-ambetet beslutar att npphäfva det härstädes t i l l h p a d e regleinenteringssjstemet, her Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse att niirmast få föresla följande itgarder: att iimbetet ville gifva sin medverkan till att kost- - nadsfria föreläsningar kunde hållas för ungdom, för man- lig såväl som för kvinlig, om de smittosamma könssjuk- domarn och deras faror för individen och slaktet; nit kvinna, som ådragit sig smittosam sjiibdom, må kunna erhålla tvangsfri och kostnadsfri sjukvgrd, och detta utan att hehöfva först anlita vare sig fattigvårds-, polis- eller annan myndighet samt utan att därigenom blifva brännmärkt, och skulle otvifvelaktigt därigenom många anmäla sig till behandling, som nu afhållas af fruktan för tvång och polis; att ämbetet ville tillse, huruvida, de föreskrifter, som finnas rorande ordningen på våra gator, äro effektiva, och att i motsatt fall nya föreskrifter mdtte uppstallas och tillämpas, så att män, som antasta kvinnor, eller kvinnor, som antasta man i osedligt syfte, må till vederbörlig näpst befordras; att kopplare och öfver hufvud alla, som ockra på kvinnans last och förnedring, m&amp; efterspanas och straff as; att slutligen iimbetet ville kraftigt medverka diirtill, att understöd larnnas till de iippf ostringsanstalter, som på enskild vag tillkommit i syfte att upptaga och till nyttiga samhallsmedleminar uppfostra de kvinnor, som från ett sedeslöst lif vilja aterga till en hederlig vandel.
Det torde vara möjligt, att de n c ifragasatta iitgiirderna skiille för Stockholms stad medföra en del utgifter.
Nen lika litet som vi tveka att ställa ökide fordringar pil alla Stockholms medborgare, fi.dntst dess v~ödral; med afseeede på det uppfostringsarbete dessa.
l
hatva att utföra för att rusta sina söner och döttrar mot osedlig- hetens faror, lika litet anse vi oss böra tveka att förorda de eko- nomiska offer, som synas nödvändiga, för att det arbete, som möd- rarna s&amp;liinda nedlSigga vid barnens fostrande till sedlig renhet och kroppslig hälsa, icke skall omintetgöras.
Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse hemställer vördsamt, på grund af det, som nu blifvit anfbrdt, att det i ~ t o c k h o l m tillämpade reglementeringssystemet för prostitutionen måtte upphafvas och att i öfvervagande inåtte tagas, huruvida de föreslagna åtgarderna ' eller andra liknande kunna sättas i stiiht.
Stockholm den G maj 1902.
Agda Montelius, f. ' &amp; edtcrskiöld.
A rana Hojcr., f. Johnson.
Ännu har något svar på denna skrifvelse ej ingatt.
Man har ji.
all anledning viinta, att den myndighet, till hvilken det väd- jas, med ' det största allvar och samvetsgrannhet underkastar ärendet sin pröfning och därvid dömer, såsom densamma finner vara mest gagneligt för samhället.
Men man har ocksa rätt att fordra, att den opinionsyttring, som utgått från Stockholms kvinnor, uppskattas till sitt fulla varde och följaktligen beaktas.
I ingen samhällelig fråga ha nämligen vira kvinnor s i samstämmigt och med en så stark k8nsla af solidaritet upptradt.
Det vältaligaste uttrycket harför är väl den masspetition af kvinnor för afskaffandet af prostitutionens iei; le+entering, som tillställts Öfverst~thållare-ämbetet i början af maj månad, utgörande ej mindre än G43 teckningslistor med tillsammans 3.5, ' 438 namn p&amp; kvinnor, tillhörande alla sauihallsklasser.
Initiativ- tagarna till masspetitionen tillhöra samma damkomit&amp; från hvilken of omnämnda till Stock holrns kvinnoföreningar stiillda skrif veke ut- färdats.
Bland korporationer af kvinnor, som iitom Fredrika-Bremer- örb bundet inlämnat petitionet i enithanda syfte, må nämnas: folk- skolelärarinnorna, Hvita bandet, Sömmerskeföreningen, de högre flick- skolornas lararinnor, ackuschörskorna, K. F. U.
K., Södra K. F. U.
K., och K.
M.
A.
(Kina Missions-arbetare).
.
.
Henry Dunant.
Den, som tiden närmast efter den Xobelskn prishielningen sistlidne december kommit att stanna framför nggot bokliandelsfön- ster, dar pristagarnes porträtt varit synliga, har kanske med intresse lagt märke till bilden af en gammal man, hvars regelbundna drag röja ett utpragladt aristokratiskt tycke.
&gt;Ian nödgas ofrivilligt dröja inför detta ovanliga ut.seende, hvilket for tanken till någon af Oster- landets patriarker med lbgt, böljande skägg.
De mörka ögonen förråda en inre eld och en lågande Iia.niörelse, och mannen med sitt blida drag synes vilja tala endast riinliga, triistande ord.
Denne man är Henry Dunant, Röda korsets stiftare och tillika med Frédéric Passy erofrare af det Nobelska fredspriset.
Det fanns en tid, då Henry Dnnants namn var kandt i vida kretsar, och likviil dröjde det ej lange, förrin minnet af den, hvars offervilliga karlek gifvit upphof till en ' af det nittonde arhundradets största skapelser, tycktes alldeles förbleknadt.
Tår jiiktande tid har så lätt för att glömma afven sådana, som spelat en roll i det offent- liga.
Måaga ha visserligen ej förtjänt bättre iin att glömmas, men det sorgliga ar, att samma öde ofta drabbar iifven de~n, hrilkas namn, för att tala med en fransk författare, borde &gt;med guldbok- stiifver inristas i det nittonde århundradets hiifder)).
Och saliinda har Röda korsets stiftare, p&amp; sin Blderdom bortglömd af de flesta, haft att kämpa mot nöd och umbäranden, till dess Europa p&amp; senare tiden Ater fått sin nppmiirksamhet riktad på den man, som med sa mycken hangifvenhet tjiinat mänskligheten och med skal kau raknas bland dess viilgörare.
Genom sina straf vanden i hnmanitiirt sgf te har Dunnnt arbetat för.
fredstsnkens f örverlrlignnde.
I sin lifsgiir- ning har lian ådagalagt det varmaste intresse för sitriil freds- som f örsvarsrörelsen, dessa båda f öreteelser, hvilkas gemensamma Iöaens- ord, såsom nyligen i denna tidskrift blifvit påpekadt, %r: frid p$ jorden.
Hen ser £ramåt mot den tid.
d&amp; Röda korrsets skyddairde flagga ej längre skall behöfvca vaja p&amp; slngfiilten, han förbidar den dag, d&amp; hvarje ~krigsriistning skall upphriionas, nf eld förtiiras: ..
Sålunda ar han i ordets egentliga bemarkelse fredsyan och har genom Gendrekonventiorien anvisat en praktisk vag till utförande af fredsarbetet.
Då Henry Dunant innevarande minad firat sin födelsedag -- han ingick den S maj i sitt 75: te lefnad~ir - torde föreliggande
skildrkg, s6m ej g8r anspråk p&amp; annat än att uppdraga de yttre, för många val kända konturerna af hans lif, har få anses vara på .sin plats.
I Genbve, dar han föddes 1525, hade lians förfader sedan flere Arhundraden varit bosatta och åtnjutit stort anseende: Modern, Anne Antoinette Colladon, var en begåfvad Iwinna, hvilkens infly- tande på sonen var det mest valgörande.
Alltifran barndomen röjde Henry ett osjiilfviskt sinnelag, och hans medfödda goda anlag ntveck- lades under moderns ledning.
Som yngling brukade han snviinda sinn lediga stunder att besöka sjuka och döende, och ofta silg man honom ind der stödja bjalpbehöfvande med penningmedel.
Söndags- efteriniddagarna tillbragte Iian med att för fångarne i stadens fän- gelser liisa berättelser, reseskildringar o. d. Dunants f örrnögeuhetsvjllkor tillato h onom vid denna tid att helt och hiiillet Hgna sinn krafter åt allmiinna viirf, och han upptriidde tidigt soin författare.
i sociala frågor.
1857 utkom hans första arbete, en broschyr mot slafveriet i Amerika, men hans mest lasta verk ar den öfver hela Europa spridda boken » Souvenir d e Solférino D. Soin bekant var slaget vid Solférino, där italienare och fransman sammandrabbade med österrikare, ett af de blodigaste fältslagen under det gångna århundradet.
Drabbningen varande i 1.5 timmar, och vid dess slut kvarlågo på valplatsen omkring 40,000 dö ' da, hvar- jämte de sårades antal helt visst uppgitk till dubbelt så mycket.
Det var den 24 juni 1859 på aftonen af den stora bataljen.
Kvällens dunkel började bredas öfver det slagfält, diirknder dagens lopp döden gjort sina hemska skördar.
P&amp; själfva krigsskådeplat- sen befinn sig Henry Dunant.
Hvad han här såg ristade sig in i hans minno och fyllde honom med längtan att kunna lindra de sårades lidanden genom att skaffa.
dem lämplig vård.
Så långt han det förmådde, sökte han genast att sätta sin tanke i verl~stalligh~t, ehuru de medel han hade till sitt förfogande i sjalfva verket vor0 ringa nog.
I det i narheten af Solférino belägna Castiglione blef stadens kyrka, i bast förvandlad till fältlasarett, och sjuka soldater lades har p i golfret i rader tätt intill hvaraqdra.
Svårigheten var nu att skaffa sjukvårdspersonal.
Dunents försts medhjalpare i det frivilliga arbetet vor0 nagra engelska turister, hvillca genast vor0 honom behjälpliga att stilla de sårades brännande törst, utdela födo- ämnen samt anlägga de första, provisorislra förbanden.
Kvinnorna i Castiglione, hvilka till en början förvanades att se den främmande * mannen bistå alla sårade utan åtskillnad mellan vän och fiende, följde snart.
hans exempel.
Med tårfyllda ögon gingo dessa enlsla
.
kvinnor af folket bland de sjuka och bjödo dem att dricka, iinder det de giing efter annan uttalade orden ~ T i i t t i fratellin.
Den frivilliga arbetspersonalen ökades så småningom, men det rar endast med stor svårighet Dunant lyckades anskaffa nagra österrikiska nditiirlakare till de drades bistånd.
Han var outtröttlig i att öfverraka det hela, utdela förbandsartiklar, trösta och uppmuntra, hvar s&amp; behöfdes.
D i han, iförd en hvit linnedriikt, gick fran den ena biidden till den andra, erhöll han af de sjiika benämningen ~l ' homme en blanc,.
Det elände han nödgades ' bevittna gjorde honom en 1iingr.e tid all- deles sömnlös, och under de Iiinga nätterna kunde lian ej undgå att gång på gång göra den reflexionen: huru många amputationer kunde ej förekommas, huru minga sårade kunde ej raddas, om blott en ordnad sjnkrårdsförening funnes!
Så uppsteg hos honom tanken på bildandet af en förening för frivillig sjukvård i falt med särskild flagga för sjukhusen jämte sarskildt skyddande tecken för l a k a ~ e och sjukvlrdare.
Vid sin återkomst till Schweiz skref Diinant den förut om- nämda boken » Souvenir de Solfbrino~, diiri han i korthet skildrar sina intryck af slagfältet efter striden.
Hiir är ej stället att redo- göra för detta af den djupaste känsla priiglade, i en synnerligen miittfull ton hallna arbete, diir allt som beriittas iir upplefvadt, dar ord och tankar komina direkt frln författarens hjiirta och därför ej förfela att göra ett djupt intryck.
Ehuru Dunmt ingalunda döljer sin sorg öfver krigets fasor, förspiller han ej tiden med att göra propaganda för fredssaken; han Htnöjer sig med att föreslå; tigra lätt utförbara reformer med afseende pii de sarades vård.
Strax efter utgifvandet af detta arbete började Diinant förbe- reda den plan, hvars förverkligande han skulle göra till sin lifs- giirning.
Han beslöt att i olika länder verka fur bildandet af fri- villiga sjukvårdsförenjngar, hvilka, grunclnde i fredstid, rid första utbrott af krig slrulle träda i verksamhet.
Ehuru denna plan af många ansågs outförbar, fortsatte Dunant kampen för sin stora tanke.
Hans mod och iithbllighet i fiirening med ett fint och takt- fullt tillviigagiiende och en sallspord organisationsförmiiga gjorde, att han snart lyckades vinna p p o n e r frin de mest skilde politiska lager.
Redan från början fann Diiniant i sin födelsestad Genbe, iiivensom i Neuchatel, trofaeta ~ t ö d för sina bemödailden; i Nemhatel.
var prof. Godet, den kiiade, numera aflidne teologen, en af de förste, som ställde sig på hans sida.
Annu en entusiastisk anhängare erhöll Dunant i sin berömde landsman, den gamle general Dufour, hvilken till 1817 tjiinstgjo1.t i franska liaren och for sin tapperhet af Napoleon I blifvit dekorerad med hederslegionen.
Det giillde nu att intressera Europas regerande furstar oeh statsmän för reformförslagen, och Dunant företog i detta syfte en resa till Atskilliga europeiska stater.
Hans uppgift blef honom så till vida lättare, som han tillhörde en neutral makt och till följd daraf ej giirna kunde uppväcka misstankar.
.
HSirtill kom, att Diinant, ehuru protestant af hjärta och själ, dock, ins&amp;g, att alla konfessio- nalismens skrankor borde falla, då det gällde mänsklighetens stora gemensamma intressen.
Genom detta åskådningssätt blef han en förmedlanbe lunk mollan nationer af de mest sliilda bekännelser.
Och Röda korset blef den största at ' de internationella stiftelser, som ' leda sitt upphof från Schweiz.
Det första mälet för Duuants färd var Paris, där han till sin gladje fann jordmånen rätt val beredd.
souvenir de Solfkrinos hade diir funnit en mängd intres- serade Iiisare, och de större dagliga tidningarna uttalade sig i sym- patiska ordalag om författarens sträfvanden.
En artikel i Journal des Dkbats väckte sarskildt mycken uppiuärlrsamhet och bidrog i ej ringa mån att bana väg Mr Dunant.
~rtikelförfnttnren, soin var ingen mindre an den kande professor Saint-Marc Girardin, säger bl.
a.:)) Alla, som läsa ' Souvenir de Solfhrino ', skola helt visst kanna, sig nianode att understödja dessa firekngar för frivillig sjukvard i falt.
J a g anser det vara en helig ' plikt att på det varmaste anbefalla denna behjiirtansviirda saks.
A i Iciijsar Nnpol.eon III, soin redan förut var vunnen för saken, mottogs Dunant iipprepade gånger i audiens, hvarvid kajsaren i detalj gjorde sig ' underrättad oin planen.
Skväl protestanter som katoliker gafvo snart, uppmuntrade af käjsarparets föredöme, det kraftigaste understöd.
Såsom en af Dnna~its varmaste anhängare tir den högre societeten må nämnas madame de Stael, barnbarn till författarinncm med samma namn.
Denna dam lät sedermera till- verka ett stort antal Iivita armbindlar med rödt kors (Röda korsets igenk8nningsteclien), dem hon i sin salong forevisside för alla besö- kande, i det hon sölrte intressera dem för Dnnant och h ' ans arbete.
I Berlin erhöll Dunant ett hjärtligt inottagamde af den kung- liga familjen.
Drottningen, sedermera kajsarinnan Aiigusta, verkade med stor ifver för hans sak.
Hon beriittade en dag för Dunant,.
hurh hon en morgon på sitt arbetsbord funnit wSo~ivenir de Solfe- rinow, utan att hon visste, hvem som lagt dit boken, och att hon såväl genom denna skrift som genom artikeln i Journal des Débats blifvit öfvertygad om frågans vikt.
Kajsar M7ilhelm blef sedermera den förste monark, som i krig tillämpade Röda korsets principer.
Bland öfriga reaenter, hvilka utlofrade kraftig medverkan, må niim- .. nas kajsaren af Osterrike samt konungarne af Sachsen, Holland och Bayern.
Därjämte erhöll Dunant fr %n de mest skilda håll skriftliga försäkringar om understöd.
En dylik uppmuntraude skrifvelse, hvil- ken särslddt gladde honom, kom från Florence Nightingale.
I Eng- land hade Dickens bidragit till Dnnants framgång genom sin tid- skrift » All the year round,.
Resultatet af Dunants verksamhet blef en internationell kon- ferens, hvilken sammanträdde i Genbve i oktober 1863, och vid hvil- ken sjutton europeiska stater, däribland Sverige-Norge.
vor0 repre- senterade.
De beslut, som därvid fattades, kunna sammanfattas i följande huf vudpunkter: 1.
I alla länder bildas nationalkomither med uppgift att i krigstid medverka vid sjukvården i falt.
2.
Evarje sådan koiiiite måste stå i förbindelse med landets regering.
Den bor i fredstid sysselsatta sig med att bereda materi- ella hjälpmedel af alla slag samt med utbildande af frivillig sjuk- ' vårdspersonal.
3.
Sjukv&amp;rdspersonalen bär i alla länder som igenkannings- tecken en hvit armbindel med ett rödt kors.
I augusti 1864 sammanträdde ännu en kongress i Geneve, hvar- vid makterna undertecknade en internationell konvention, hvars huf- vudsakliga innehåll var, att ambulanser och fältlasarett i krigstid skola anses för neutrala och utmärkas af en tydligt igenkanlig och för alla lika flagga.
Därjämte skola alla armeers sanitetskårer bara den hvita armbindeln med rödt kors.
Segern var vunnen.
Den framtidsbild, som redan före slaget vid Solf6rin0, om än i dunkla konturer, framstatt för Diinants inre, hade så småningom antagit form, hans stora tanke var förverkligad, årslånga bemödanden hade krönts med frarngiing.
Allt flere och flere blefvo länkarna i det internationella broderskapets stora kedja, då i de flesta af Europas länder under regeringarnas beskydd före- ningar bildades, hvilka alla efter hand antogo beniimningen, Röda korset)).
Numera erkiinnes Geneve-konventionen icke endast af alla europeiska och amerikanska stater; de flesta afrikanska och asisa-
tiska hafra äfven undertecknat den.
Grundtafiken i de italienska kvinnornas ord, tutti fratellim har sålunda, på ett lefvande sätt åskåd- liggjorts.
Som frukt af Henry Dunants arbete må har sarskildt namnas vår svenska ' förening .Röda korset D eller *), som den utförligare kallas,, Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke.
i falt.^, hvilken bildades samtidigt med Sveriges anslutning till konventionen i Geneve.
Denna förenings uppgift ar, som bekant, att i fredstid söka sprida kännedom om förbiittrad sjukvård i falt, att verka för anskaffande af sjukvikdsmaterial, utbildande af sjuksköterskor ni.
m. samt att i krigstid till krigsskådeplatsen afsiinda sjukvårdspersonal, förfrisk- ningar och dylikt.
Väl bekant ar ock, att föreningen.i Stockholm iiger ett hus, som inryminer dess sjuksköterskehem samt en klinik, dar sjuka mot betalning eihålla vArd.
Till de senaste europeiska krigen har föreningen på sin bekostnad utsandt läkare, till det gre- kisk-turkiska kriget darjamte enbjuksköterska. '
Vid utbrottet af det fransk-tyska kriget 1870-71 skyndade, Dunant till Paris, dfir han med vanlig offervillighet deltog i Röda korsets arbete bland de sarade.
Men efter den tiden försvinner han från det offentliga lifvets skådeplats.
En mangd svlra mot gångar, hvilka han med en honom utmärkande takt och finkänslig- het under tystnad burit, tvungo honom att föra ett ytterst till- bakadraget lif.
Denne man, som i arbetet för det allmänna basta Adagalagt så mycken dugande kraft, var alltför opraktisk, då det gällde handhafvandet af egna affärer.
En mangd misslyckade spe- kulationer, till hvilka lians godtrogenhet förledt honom, bragte ho- nom inom kort till fullständig ruin.
Nen iifven under pröfningens dagar framlyser hans osjälfviska sinne.
I sina af ett djupt vemod präglade » Minnen och anteckningar » utbrister han: &gt;Min svåraste sorg &amp; r att i min olycka hafva dragit med m i g vanuer, hvilka jag i stallet på allt satt velat gagna ».
Och han tilliigger, att sorgen haröfver p&amp; lionom verkat » som ett gift ». '
Under sin fleråriga vistelse i Paris måste Dunant uthärda för- ijdmjukelser af alla slag.
, Ibland », skrifver han, &gt;utgjordes min *) I. sammanhang harmed hänvisas till artikeln # Röda Korsets damkomitb i detta häfte.
Bia frukost af ett enda briid; jag r a r n8daakad att g h g ofter annan med black afhjälpa bristerna på min rock samt med krita dölja t blif- fläckarna på min krage.
Min hatt, som genom l i n g ~ a r i g Bruk vit alltför stor, var jag tviiiigen att fodra med papper, sa att don ej skulle falla ned öfver ögonen.
Det viirsta fiir mig var dock att se mitt linne förfalla, utan att kunna ersiitta det med nytt.
Triinne nätter å rad maste jag en g i h g tillbringa under bcar himmel, eme- dan jag ej förmådde betala hyran för mitt tarfliga rum.
D3 sömnen öfverviildigade mig, var jag nödsakad taga min tillflykt till en af de stora bangirdarnas vantsalar, som lycliligt~is var öppen hela natten.
w Det ar i sanning smärtsamt reta, att den man, åt Iivilkens minne det tjugonde seklets barn en @ ng tvifvelsutan komma at.t resa iirestoder, under motgångens tid f8tt åtnjuta sa ringa barmhar- tighet.
Omsider blef dock Henry ~ u n a n befriad t från detta elandiga lefnadssiitt.
Änkekäjsarinnan Uaria Feodorowna, det ryska R8da korsets beskyddarinna, utverkade i t honom en anspiikslös lifriinta, som satt honom i stånd att de senare åren föra en stilla, ' jiimförel- sevis bekymmerfri tillvaro i Heiden i kantonen Appenzell: C eno om viin- ners försorg hm han darjamte emellanåt erhållit penningsummor, hvilka i nigon mån bidragii att hindra hans ekonomiska bekymmer.
Åtskilliga föreningar och samfund tyckas pk senare tid vaknat till medvetande om den orättvisa man begatt mot Dnnant genom att s&amp; länge låta honom lida brist.
Från flere håll har man dirför visat sig vilja godtgöra det försummade.
På professor TTirchows fi; rslag öfverlämnade liikarekongïessen i Xoskva 1897 åt Röda korsets stif- tare en gåfva om 5,000 francs, ocli det schweiziska förbundsridet bar nyligen tillerkänt honom ett af en likare i Genihre stiftadt hederspris.
Nan kan dock ej annat an beklaga, att all denna iipp- muntran kommit så sent.
Den nöd, mot hvilken han s i lange nöd- gats kämpa, har brutit hans fö: r s i starka halsa.
Mgtte det stor- artade bevis på Europas aktning ocli erkiinnande, hvjlket nyligen genom Nobelpriset kommit honom till del, i sin m#n bidraga till att godt,göra det förflutna och göra hans lefnadsafton ljus och f ridfull!
C ' lnrn llT~klstriir~~.
, På " Kaffistova ".
En Iiristianiabild.
, Det ar en tid om våren, då solskenet %r tindrande klart, då luften är lysande och lätt, och sparfvarnes genomträngande kvitter.
ljuder fr %n hvaxje buske och trad.
Snön sjunker timme för timme mera samman, allt flere bara flackar titta upp, nr hvarje tnkrauna störtar en munter, bullrande liten fors.
Denna, de Ijiisa, hoppfulla vårlöftenas tid, bar här i Kristiania ett föga vackert namn - det ar » Söle-periodens, som då kommer, och våra gator befinna sig i ett tröstlöst, jämmerligt tillstånd.
Det var just en sådan ljus, klar vårdag, som jag tidigt.
p i morgonen vandrat från mitt hem långt ute i Westend för att göra uppköp nere i City - vi imitera London, vi Kristia.niabor.
Mitt humör, som i början stått i den fullständigaste harmoni med den friska, strålande varmorgonens stämning, sjönk efter, hand, och frani på förmiddagen, då jag, lastad med en husmoders otaliga paket, genomvåt och .smutsig om fötterna, hungrig, trött och utschasad stod och vautade på spårvagnen, var jag- för att begagna ett norskt ord -- tämligen ~grcettenw.
D % ljöd plötsligen en munter röst i mitt öra: » Nej, ar det verkligen dn, Elisabeth!))
J a g vande mig om och s i g min sviigeiska Dina, lastad med lika många husmoderliga paket, lika vit och säkert lika trött som jag, men inte det minsta sgrzetten)).
» Det sar då tur, att jag träffade dig », fortsatte hon, snu skola vi d % verkligen gå upp på ' Kaffistova ' och få oss en styrkedryck; jag har gått iirenden hela förmiddagen, och i; u ar jag så förbi, att jag sannerligen behöfver sitta och hvila litet, - kom nu, det är strax i närheten. » J a g hade en olrlar föresti-lllning om, att » Kaffistova)) på något si-ltt hängde ihop med » Maalstrzev * och var): Bonde-ungdomslagets » stamhåll, och diirföï svarade jag litet iindvilzandc: D Ja, men inte Iran val jag upptriida dar, jag kan ju inte tala ett ord af ' Maalet '.))
» q, det är inte så noga, må du tro, kom bara; s&amp; skall h.
fil se, Imru trefligt dar ar. » En kopp kaffe -- hvila i ett lugnt och trefligt hörn --- en pratstund med Dina - detta var en alltför stark frestelse, och jag följde med, besluten att hålla mun och ej röja min nationalitet och min obelsantskap med &gt;: maalet »,,
214 Vi seko af från Karl-Johans-Gade och in p&amp; Övre Slotsgade.
I en trång och mörk port lästes orden: » Kaffistova, andre högde », öfversatt: Cafe, l tr. upp.
Vi stego allts % upp till &gt;andre högdes.
I förrummet stod bakom en disk, miilacl med starka, klara farger, '.
en ung dam i Hardangerdrakt, som tog emot r a r bestallniug och serverade oss de apoteteskager~ och:: .lefser~, som vi begärde.
Hon talade maalet.
Det hela föreföll mig litet teatraliskt och &gt;gjordt » - men jag var ju grztten och ur humör.
S&amp; gingo ' vi in i sjalfva s s t o v a ~.
Kring väggame en mörkröd panel, ÖEver hvilken löpte en, fris, målad med sentenser på maalet, såsom::) Det likar kvar sit, difor vert al maten eten og alle gjentor gifte&gt;.
- sDygdi er beste heimfylgja~: -- » Aust eller vest, heime er besto, etc.
Taket i det stora, tämligen mörka rummet uppbars af grön- må,lade, runda stockar, bord och stolar voro mörkgröna med utskiirna drakslingor, målade i kraftiga, klara färger, en stor tidningshylla på ena kortväggen, ett högsäte p % den andra, hemvafda gardiner för fönsterna - detta var interiören, som, ehuru den fortfarande smakade litet af teater, dock gjorde etf, lugnt och behagligt intryck.
Kaffet var godt, goda voro ocks % de nationella poteteskagerne med gjedost och lefserne, och jag öfvergick allt mera till Dinas iisikt, att Kaffistova var ett ~hyggeligt Stedw.
DNA, hvad tycker du om stov va ' ?^ » Jo, har %r trefligt, inen sag mig, är det verkligen inte bara de, som höra till klubben ' Bonde-ungdomslaget ', som ha tillträde hit?, » Nej, visst inte!
, Det gr ju Bonde-ungdomslagets samlings- lokal, men den ar öppen som ett vanligt kafh alla andra tider &amp; n fredags afton, då klubben, som du säger, har sainmankomst.
Och du kan inte tanka dig, huru godt det ar, att det finnes ett sådant ställe, dit ungdom fran bygderna - bondestudenter, gossar och unga flickor i butiker eller på kontor, i skolor och sadant - kunna gå och f&amp; en billig förfriskning.
Tank, 10 öre för den hiir kolossala kaffekoppen och 7 öre för en sadan här väldig smörgas!
Omgif- ningarna piiminna dem om den gamla ' bjelkestuen ' därhemma, maten är just det de äro vana vid, och som de inte kunna få p&amp; alla de andra eleganta europeiska kafkerna i staden.
Och så finnas har tidningar från hvarenda liten Skraköping i Korge - ja, hufvud- stadstidningar också, och utländska med för resten - s&amp; att de kunna se och följa med allt hvad som sysselsätter tankarne dRr- hemma.
Nej, jag försiikrar dig, du vet inte, hiirii mycket godt Kaffistova gör genom att samla de unga bit och balla dem borta, h å n
det där fördärfliga kafdifvet -- kafklifvet i stor stil med alla dess.
.
frestelser.))
» Ja, det kan ju vara mycket bra, förstås, men det ar å andra sidan niigonting här, som atminstone på mig verkar qsannt och kon.
strueradt, om jag skall säga rent ut - tillgjordt.
Tror du, att det är nligon s&amp; särdeles nyttig atmosfär för ungdomen, det?
Just byg- dens ungdom, som är litet fallen för semina.ristisk Iialfkultur och själfbelåtenhet, borde hellre vara i en omgifning, där den väcktes till medvetande om och finge blicken öppen för allt det, som icke finnes ' därhemma ', som du säger, men ute i värlc1en.r Nu blef Dina formligen förargad - Ksffistovs är hennes 6gonsten.
&gt;Allting skola ni moderna m8nnislsor ha ' paa en prik ', också!
Allting skall vara s&amp; stilenligt och öfverinåttnn genomfördt, annars kunna ni snart hvarken äta eller sofva!
Och hela tillvaron bena ni sönder och undersöka och vaga och mata er själfva och hvar- andra; SA till slut Blir det bara en röra af alltihop.
Tank du på Gregers werle och kom ihåg, att människorna behöfva litet lifslögn - åtminstone de flesta af oss.
Låt vara, att allt det här %r till- gjordt och ' konstrueradt - hvad gör det?
Det verkar ändå godt genom att vara ett band mellan hemmet och ungdomen - och de ha gudskelof inte så fasligt mycket kritik i kroppen.))
%Ja, ser du, jag har egentligfn emot detta detsamma, som jag har emot hela landsmaalsrörelsen, jag är öfvertygad om, att den iippä.lslsar hdfbildning och inbilskhet bland ungdomen.
» Men huru kan du säga någonting sådant!
Det ar ju många både af våra största vetenskapsmiin och af våra diktare, som ifra för landsmaalet.
» &gt; J a viil, men se ut ibland folket, bland flertalet, hvilka ifra där för det?
Icke de bildade klasserna, som däri se ett oting, som ingen verklig rot har i behofvet af ett nytt språk, inte heller det egentliga folket, som tycker sig ha nog af det språk de Gga - titan just halfbildningens målsman, som inbilla sig, att detta maalet är ett ytterligare bevis på Norges själfständjga ställning, och anse det s. k.
' rigsmaalet, ' som en förne.drande kvarlefva sedan ' Dansketiden '.
» Men du måste dock medge, att detta ' rigsmaalet ', som du säger, icke &amp; r rikets egentliga språk, utan endast de bildades språk.
Se förresten på tyskan!
Den nuvarande högtyskan har ju sin rot i Neissner-dialekten, som Luther genom sin bibelöfversättning satte i högsiitet.
Eller tag italienskan - det var Rapte,, som genom sin ' '
Divina Comedia gjorde Florentiner-dialekten till riksspråk.
Och då på grund af våra geografiska förhiillariden och vbra bygders striinga afskildhet från hvarandra dialekterna I.difvit sb hiigst olika, sa vore det ju bara b p, om allt detta kunde siliiiltas samman till ett sprak, ett verkligen rent norskt språk för hela!
v i r t land.
:, SJEL, ser du, just i denna uppfattning ser jag hela landemanls- rörelsens svaghet.
Xaalet bar icke vuxit fram som en naturlig fiiljd af bygdernas sammansmiiltning till ett land, ej heller kan du dragii.
paralleller mellan maalet på ena sidan och tyskan och italienskan p % den andra.
Dels farins ej före Luther och Dante den litteratiir- skatt, som vart rigsmanl ager, och som di1 va1 ej vill skall, a&amp; fiir- lorad, dels är det ej hos OSS en enda dialekt, som skall, som dn säger, sattas i högsätet.
Nej, maalcts historia ar en helt annan: en stor sprfikforskare har tagit de olika ingredienserna af olika dialekter och ruskat ihop dem, men en dylik mekanisk blandning har ingen rot någonstans, därför att egentligen ingen behöfver den.
Den blir diirför ocksii, tror jag, en besvarlig .gAfva att bara nied sig.
Fråga alla dem, som i skolorna till sina exainina knoga igenom inaalpensa - göra de det med glädje och intresse, bry de sig nggonsin mera om att föröka eller ens vidmskth5lln sina Iriinskuper i detta fram- mande språk?
Nej - och dar det ej finnes något behof, dar tinnes heller ingen utsikt till afsiitt.ning - det t ' ir en gamiiial regel inom finansvärlden, som också kan tilliirupas Iiiir:!
% J a, det kan du ha ratt uti.
3Ien dar finnes dock, som du säger, ett behof, om an doldt, och en ifsattning med, ehuru du kanske ints lagt märke till den.
Lands~riaulet har dock iinder tider- nas lopp haft en stor - ja en genomgripande f~riindring af rigs- maalet till följd.
Tag en bok, hvilken dii vill - skiifven för 50 - tio år sedan -- dar laser du danska; tag en modern författare - han skrifver ett annat språk.
Hvarför?
.To, därför att iiiaalrijrelsen väckt till lif aktningen för vbrt eget sprak och verkat befruktande p&amp; våra författares stil.
Öfrerdrifter ar jii nagonting, som följer med allt nytt och ungt, med det brukar dn sjalf rara den sista att fördöma.
Xej, jag tror på maalets framtid, jag -- inte kanske som ' rigsmaal ', men som medel att skaffa ~ 8 r sprdk t en rik och sjiilf- ständig iitveckling.
B, Däri &amp; r jag enig med dig.
Jag hoppas och tror, att maalet i sin nuvarande konstruerade och naturvidriga form inte niatte komma att k \ +ifva vArt sprak med dess rika litterära skatter - men som hjälp i utvecklingen af en ilnnu rikare litteratur och ett
iianu rikare sprak, vill jag @ rna balsa det viilkommen.
- .skada bara, att inte detta är ~maamlstr~vernes framtidsvy!
D, Tyst, nu vor0 vi ju s&amp; eniga, låt oss ' passa p&amp; att gå då., mnars komma vi att grala hela vagen hem!
och nu - marsch .ut, i ' sölenJ och se glad ut, nu har dti fått kaffe och hvila och ltnkor och litet kiibbel - dltsnminans ting, som du tycker om, nu kan du vara nöjd och gärna saga, att du tycker om min kgra ' Stova '!, 2Ja) det gör jag!))
.
$Bra) det var bara det jag vills höra, kom nu!))
'.
Den kvinliga rösträttsfrågan inför riksdagen.
Till historiken öfver den märkliga rösträttsriksdagen 1902 kommer att laggas ett kapitel med den ej mindre miirlrliga titeln: » lrvinnans politiska röstratts.
Sedan F. T. Borgs bekanta motion af IS54 ha Isvinnornas röstriittsfråga varit hvilande, ja, måhända i de flesta riksdagsmäns tanke för alltid död och begrafven.
Detta epokgörande rilrsdagsår, db så manga f ö r lrvinnan viktiga spörsmål varit å bane, har iifven haft att uppvisa ett Hterupl,vaknande af den kvinliga röstrattsfragan.
Ja,.
clet markliga har intrtiff at, &amp; tt bland andra röstr$ittsiirenden äfven ett, omfattande den.
svenska Icvinnans kraf p&amp; politisk lilcstallighet med mannen, legat på kam- rarnes bord.
Att ärendet blifvit » lag&amp; till handlingarna)), som man sgger, utan att h a ledt till ntigon åtgard fran riksdagens sida, %r visserligen en nedslbende sanning, men icke desto mindre kan enbart det faktum, att kvinnans röstrattsanspriiilc ställts under debatt inom vårt representanthus betraktas som ett glädjande tidens tecken, hvilket innebär goda framtidslöften.
En kort återblick p i den livinliga rösträ,ttssalcen i dess för- h&amp;llande till riksdagen torde här vara på sin plats.
Den första mer officiell.
åtgard i hithörande frgga var Fredrika-Bremer-Eörbun- dets i slutet af år IS99 till regeringeu inliiinnade petition om.poli- tisk röstratt för kvinnor.
Då emellertid i-den för årets riksdag framlagda kungl.
röstriittspropositionen intet förspordes om Förbundets skrifvelse, föranledde denna uraktlAtenhet (om orsakad af ren glömska eller afsiktligt förbigående torde vara ontredt) en påminnelse därom i form af en motion till rilrsdagen, däri motionären, herr Carl Lind- hagen, med åberopande af ofvanniimdn petition frau-istdler eu begäran om, att riksdagen måtte till k. m: t inlämna en shrifvelse om &gt;ut- redning och förslag till en särskild röstriittsreforiri i ändaxnål att bereda kvinnan rösträtt vid val till riksdagens Andra lcsinuiare ».
c Denna motion, affattad i en form så moderat och si foga an- spr8ksful1, att den t. o. m. bland de mest emancipationsfientbga ej borde kunna väcka någon förargelse, har, ehuru man inom kvinnor- nas läger ej stallde sig alltför optimistisk beträffande det väntade resiiltatet, lilwal darinom framkallat stor glädje.
Den har med ratta betraktats som ett första kamratlikt handslag från mannens sida, in- bjudande till framtida samarbete för gemensamma mål.
Afven ha kvin- norna genom möten och där&amp; uttalade resolutioner tillkännagifvit sin tillfredsställelse öfver att inom riksdagshuset iiga en förespråkare för sin sak, samt i sympatiadresser, en fran Stockholms kvinnor med 4,154 narnuunderskrifter, en fran @ teborgs kvinnor med 1,487, ut- tryckt sin anslutning till hr Lindhagens motion.
Att de högljudda ropen p5 rösträttsreformer för mkn, h i l k a i dessa dagar öfverröstat alla andra frågor i vart land, afven förkväft kvinnoruas svagare stammor, ar naturligt.
Konstitutionsutskottet har utan reservation afstyrkt den Lindhagenska motionen under beredvilligt medgifvande, som det i utlåtandet heter, &gt;att den tanke, som ligger till griind för strafvandena att bereda kvinnan likstiillig- het med mannen i politiskt liksbm i socialt och ekonomislrt afseende, m % vara ur teoretisk synpunkt tilltalande.
Men då det rackta för- slaget afser att i var offentliga rätt införa en alldeles ny princip, som ej heller i andra länder, hvilkas samfundsförhållanden äro med vara narmast likartade, ännn vunnit tilliimpning, har utskottet sak- nat anledning att tillstyrka den åsyftade omdaningen af vart politiska valsystem^.
F ö ~ s t a kammaren har utan votering bifallit utskottets afstyrkande.
I Andra kammaren, där motioniiren p5 ett vältaligt satt försvarade sin motion, blef den dock föremal för omröstning och lyckades er- öfra 64 röster, ehuru frågan föll på eu pluralitet af I11 röster.
I det skrifvelseförslag till regeringen om en ny utredning af röstratts- frågan på den allmänna rösträttens basis, hvilket afslutat den nyli- gen utkämpade vå.ldsamma rösträttsst,riden inom riksdagen, namnes icke något om kvinnan.
Detta är i få ord historien om den svenska kvinnans första poli- tiska rösträttskampanj eller rättare förpostfiiktning, då striden som sd- dan är så ny, att man ännu ej kan säga sig ens kä.nna de krafter, man har till sit-t förfogande.
Till dessa kan man nappeligen rakna sym- patierna inom något af riksdagens partier, men väl en och annan inflytelserik riksda.gsmans.
Debatten inom kamrarne visade nämli- gen, att intresset för kvinnans röstriitt och erkannande af det be- rättigade i hennes fordran ar långt vaknare, an man vagat hoppas.
Så vidt man kan döma af de tämligen ofullständiga tidningsreferaten, ha icke så få talare, såväl i Första soin i Andra kammoren, plaide- rat kvinnornas sak.
I den förstnäinda synes generaldirektör Wieselyren ha varit den förste, som öppet uttalade sig för herr Lindhagens motion, i det han på det varmaste förordade lwinnans rösträtt, såsom den förnämsta garantin vid ett eventuelt genomförande af den allmänna rösträtten; sasom ett medgifvande bör val äfven betraktas en af herr Ourl Ngström inom samma kammare uttalad önskan, att få till protokollet som sin mening anförd, att kvinnans rösträtt vore en fram- tidsfråga.
Herr Sjöcrona i Första kammaren uttalade likaledes sina sympatier för det förslng, som ville bereda röstratt iifven åt kvinnan.
Som betydelsefullast torde dock få anses stutstninisterns ut- talande i Andra kammaren, däri han satte fr&amp;gan, om allmän röst- rätt i samband nied fragan om rösträtt äfven åt kvinnan.
För sin personliga del ansage han det orätt, om man skulle tilldela hvarje man, SOM.
uppnått viss Alder, rösträtt, men förvägra kvinnorna samma rätt.
Naturligtvis fanns det ock dem inom kamrarna, som mer i kvinnornas eget &amp; n i landets intresse varnade för att slappa in dem i det politiska lifvet.
Så menade konstitutionsutskottets vice ordf., friherre Barnekow, i Andra kaminaren, att han ssett elandet, intrigerna och splitet i politiska församlingar på för nara håll samt höll, .för mycket af kvinnan för att ge henne rösträtt, så att hon skulle dra- gas in diiri.
Om hustrurna sutte på riksdagen och mannen sutte hemma och vaggade barnen .eller uppfostrade dem, så skalle det kommande släktet förlora därpå.
D - Denna välmenta svaggteoriw gaf herr Lindhagen tillfälle, att i det.anförande, där han försvara- sin motion, inlagga den ganska sláende repliken: » att frih.
Barnekow m %tte ha varit med om mycket oroliga familjeförhållanden, då han föreställt sig, att om en kvinna en gAng hvart tredje år skulle lagga ned sin röst, mannen diirför måste l&amp;nga tider sitta vid vaggan. » det måtte ock vara dåligt för jordbruket i hans valkrets, då inan icke hade råd att lega en icke valberättigad kvinna att sköta vaggan, medan den andra nedlade valsedeln.
s För öfrigt utvecklnde tal., hurusom i hans motion icke före- koni någon ny princip, utan endast en konsekvens af de redan be- fintliga principerna om medborgares rösträtt och lwinnans korninu- nala röstratt.
Mot det af utskottet framställda argumentet, att Isvinnans politiska rösträtt icke funnes i andra Iiinder '! ')
invandes, ntt detta ej borde ha nfigot att betyda.
Kunde man ej ha så myc- ken tilltro till egen kraft, att vi i nå.got fall öfvergåfve en skölvat- tenspolitik~ och sökte vara ett föregångsfolk.
+) Detta &amp; r som bekant icke, förhAllandet.
För Dagiiys Iiisare torde det ej behöfva phpekas, att i fyra af Nord-Amerikas, Förenta Stater samt i Australien experimentet med den kvinliga politiska röstratten sedan flere kr tillbaka är på ett lyckligt satt genomfördt. '
220, Som vi sett, blef kvinnornas rösträttsfrAga tamligen snabbt affardad inom riksdagen.
Men det energiska sätt, hvargå de, som saken närmast galler, nämligen lrvinnorna sjalfva, tagit upp arbetet, tyder p&amp; att] man ej tappat inodet.
Man har i dessa dagar i vår hufvudstacl.
fått bevittna en politisk Maktighet, som man ej ansett det kvinlig a slaktet mäktigt.
Hittills har arbetet koncentrerat sig kring förberedelserna för en blifvande lcvinlig rösträttsorganisation, och de koinitder, som för detta ändamål blifvit tillsatta, ha ännn ej hunnit offentligt framlagga sina förslag.
Det är emellertid att hoppas, att det hela skall leda till ett ' godt resultat, d. v. s. till en fast sammanslutning af Sveriges kvinnor, grindad på en sund och lugn utvecklings principer, de enda, som kunna tillvinna kvinnornas sak aktning, och på hvilkas basis inan har någoii forhopping att slut- ligen nå sitt mål.
Röda Korsets Då Sverige år IS64 anslöt sig till Geneve-konventionen om fiiltsjulrvirdens neutralitet, bildades samtidigt » Föreningen för fri- villig v8rd af shade och sjuke i falt&gt;), soin senare antog beniim- niiigen » Svenske föreningen Röda .&amp;orset)).
Den grundades under beskydd af dåvarande Hertigen af Ostergötland, sedermera Konung Oscar II, som blef dess första ordförau.de och ordnade föreningens verlrssmhet p&amp; samma sätt som i öfriga laiider, hvilka antagit Geneve-konventionen.
Några år cliirefter bildades af fru Sophie Adlersparre, född Leijonhufvnd, och fru Rosalie Olivecrona, född Roos, den nu- varande Röda Korsets rlnnzkonzité, under namn af » Dainkomitdn i föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i falt ».
Orsaken hvarför den grundades var, att man ansåg, att kvinuorna borde kunna verka för den idk Röda Korset ville främja.
Damkomitbns arbete började i mycket ringa skala; man samlades i en uti Arf- furstens palats upplaten loknl och tillverkade förbandsartiklar, hvar- till användes gammalt linne, soin slränlrts.
dels af de kungliga, dels af privata personer.
Ar 1876 erhöll Damlromitén stadgar, och 1886 ändrades dess namn till, Röda Korsets dainkomit&amp; », p&amp; grund diiraf att # Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i falt)) samma rrlr iindrat sitt namn till » Svenska föreningen Röda Korset,.
Damkomitkn har, som förut nämnts, fr8n början arbetat under små Förhållanden, och den hm existerat endast pa frivilliga gåfyor.
e) OfvanstHende uppsats liar förut varit införd i vara större dagliga tidningar.
Vi aterge den hiir, dels emedan den id&amp;, som d5ir utvecklats, påkallar de svenska kvinnornas synnerliga iippmärksnmhet, och emedan den kan betraktas som ett fullständigande af den i detta hafte.
förekowmande biografin öfver Itöda korsets stiftare Henry Diinant,
221 ' nien detta har ej inverkat förhmande p i dess medleiumars intresse för saken; de hafve ej förtröttats, iit.aii med energi arbetat allt vidare och därigenom ernått vackra resultat.
Sedan i l y s s n h n d a fiirråd af gammalt linne förbrukats, inköptes ny, tidsenlig materiel, hvaraf iijrbands- och sjulivArdsartiklar förfiirdigades, likaså modellsninlingar till siidana, livilka senare siindts till i landsorten bildade filialer af 12öda Korset, såsom 1593 till den sydsvenska filialen i Landskrona, bildad af fru Alma Norrman, och IS95 till den af friherrinnan II.
von Otter i Karlskrona ' bildade filialen; 1599 öfverl~mnacies, lika- ledes såsom gc ?,fva, en dylik modellsaiiding till H.
' K.
H. IZron1) rinses- I san af Danmarlr.
Under franslr-tysks kriget IS71 utsiinde Dainkomit6n till krigs- skådeplatsen sitt diivarande förriid af sjulrvårdspeisedlar, likaså.
1877 under det rysk-tnrlciskn kriget samt IS9 ' 7 under det grelsisk-tur- kiska kriget.
Röda Korsets damlroiriit&amp; har emellertid ej blott arbetat p$ ofvnn angifna satt; den har afven intresserat sig för förverkligandet af andra frågor, som varit och iiro af stor betydelse för föreningen Röda Korset.
J a g syftar hiirnied pc?, den verksainma del den tagit i bildandet a£ ett Hem för Röda Korsets sjulrsköterskor.
De i Röda I&lt;orsets tjiinst anstiillda sköterskorna fingo, på Röda Korsets bekostnad, sin yrkesmiissiga utbildning på Sabbatsbergs sjukhus, men för öfrigt hade det ej kunnat sörjas för dem, utan de fingo bo, hvar de ville i hufvudstaden.
Salmaden af ett gemensamt hem, som kunde vara en samlingsplats för dem, saknaden af en ledande och ordnande h ' md både under arbetet och d %reinellan gjorde sig allt mer och mer kaunbar för sköterskorna, hvilket hade till följd, att de sjalfva började att öfvedaggrr on!
möjligheten af att få till stand ett gemen- samt hem i Stockholm.
A r 1890 h: &amp; vande de sig härom till n8gra af Dainlromit6ns medleminar och inliimnade samma tir till verkställande nt- skottet i föreningen Röda Korset en skri£velse med anhållan om bi- stånd till upprattandp a f ett hem för Röda Korsets sjuksliöterskor och sjuksköterskeelever.
Utskottet öfversiinde denna skrifvelse till Dani- k o m i t h med begaran, att den ville yttra sig i frBgan; hUr omfat- tades sakei; med det största intresse, och Damkomiten beslöt a t t s i h få till s t h d ett sjuksköterskehem samt att för detta ändarna1 insamla penningar bland allmiinheten.
Min tankte sig, att en summa af 20,000 kronor slriille erfordras.
Insamlingen lyckades afven så val, att min redan samma år kunde realisera planen; våning för- hyrdes i huset N: o 60 vid BIiistersamuelsgatun h.ar i staden, hemmet ordnades genom DainBoniit&amp;ns försorg, och den 1 november 1591 kunde detsamma invigas.
Förestandarinna blef fröken Eli.sabetli Holmgren, en af de sköterskor, soin varmast ifrat för och ' verksam- mast deltagit i hemmets ordnande.
Hon kunde dock ej lange kvar- stanna p i denna plats, t,y redan 1592 blef hon, på grund af svår sjnkdom, tvnugen att lanma densamma samt efterträddes dc?, af fröken Fanny von Otter, som allt sedan dess innehaft denna befattning.
Under årens lopp visade det sig emellertid, att sjuksköterske- hemmet var för litet och en utvidgning allt mer och nier blef en nödvändighet; likaså framstod ock önskvärdheten af att få till stånd en sjukafdelning inom hemmet, dar sköterskorna kunde ridare ut- bildas för sitt yrke.
Härtill erfordrades natnrligtvis Aterigen pen- ningar, och initiativet att insamla sådana togs åter af Damkomiten, som äfven vid detta tillfialle visade sitt varma intresse och sin han- gifvenhet för saken.
E j mindre an omkring 40,000 kronor insam- lades, och redan 1901 kunde det nya hemmet med sjiikafdelning invigas i eget, inköpt hus N: o 66 Kammakaregatan.?)
Tillverkandet af förbandspersedlar har dessutom hela tiden fortgått, och förr %det däraf har hittills förvarats i Röds Korsets sjuk- slröterskehem.
Sedan en återblick kastats p i det arbete, som Röda Korsets damkornite under sin tillvaro utfört, Aterstår att namna om den utvidgning i dess verksamhet, som nu i år satts i gång, och som otvifvelaktigt &amp; r betydelsefull och därför förtjänar att af allmänheten uppmärksammas och omfattas med allvar och intresse.
Beslut har nämligen fattats om att i större skala an förut tillverka förbands- och sjukvårdsmtiklar, afsedda att användas dels i händelse Sverige skulle invecklas i krig, dels i fredstid vid olycks- hiindelser inom landet.
Man tänker sig detia kunna ske genom ökadt arbete i hufvudstaden och genom att Zokalkomitéw af Röda Korset upprättas öfver hela landet, hade i stader och i landsorten, hvilka komitéer skola upptaga samma verksamhet som Damkomitkn i Stockholm.
Detta har orsakat, att Damkomitén omorganiserats; medlemsantalet, som förut uppgatt till 30, har nu ökats till omkring 100.
Damkomiténa styrelse utgöres af en Centralkomité, bestaende af 10 personer, hvaraf 1 ordförande, 1 sekreterare och kassaför- valtare och 1 biträdande sekreterare samt 2 suppleanter, hvilka väljas hvarje Ar.
De öfriga medlemmarne äro indelade i 5 s. k. arbetande grupper, hvar och en bestående af omkring 20 personer, och som inom sig årligen väljer 1 ordförande, 2 sekreterare samt 2 suppleanter.
Ordförandena för dessa 5 grupper skola förmedla sam.
arbetet mellan de eventuella lokalkomitéerna och CentralkomitBn.
En hvar af de 5 nyssuämnda arbetsgrupperna skall arbeta 2 ginger hvarje år, en gång på v %ren och en gang p&amp; hösten.
Arbetet har denna vår, bestatt i förfärdigandet af modeller till nu brukliga för- bands- och sjukvårdspersedlar, afsedda att sändas till 1okalkomitBerna i landsorten; sedermera skola dylika artiklar tillverkas för depôten i. hufvudstaden.
Denna depôt kommer framdeles att förvaras i Ofverst %thållarehuset.
Lokalkomitéerna i landsorten åligger det att i sin tur tillverka förbands- och sjukvtirdspersedlar att förvaras å tillverkningsorten, hvarigenom man pk många ställen inom landet erhtller fWråd af s) Se Dagny, haft, ' 4 för 1901,
dylika i srntir~e dep6ter, något som är af stor vikt i händelse af krig inom vårt eget land eller under fredstid vid eldsolyckor eller andra större olyckshä~ndelser.
I Stockholm har denna sak omfattats med liflig sympati, och till landsorten har från Centralkomith utsändts cirkulär i stort antal till personer, om hvillca man kunnat förmoda, att de skulle omfatta arbetet med vglvilja och intresse.
De senaste årens världshändelser, som erbjudit flere exempel på det öfvervåld, för hvilket de mindre staterna äro utsatta från mäktiga grannar, mnna oss alla, svenska män som kvinnor, att tänka på vårt fäderneslands framtid och att, medan tid är, ordna oss så, att vi kunna möta alla eventualiteter någorlunda väl beredda.
M å Sveriges alla kvinnor lagga detta på hjärtat 9ch besinna, att sjukvård är ett ädelt inal, för hvilket de, kunna verka; må kärleken till fosterlandet vara lefvande i deras sinne, och må de i handling visa, att de förstå, hvilkn allvarliga tider vi lefva uti.
Kommer den vädjan, som Röda Korsets damkomité ställt till landets öfriga kvinnor att mötas ' med förstaelse och varm sympati, då är detta ett glädjande tecken på, att de svenska kvinnorna känna och erkänna sin plikt mot fäderneslandet.
Ellen Sandelin.
a \ Litteratur.
Liksom en drömbild, Häxan, Ljusstrålar, af Eliza Orzeszko.
De slaviska författarna af rang ha ett särdeles typiskt sätt att beratta.
På ytan är allting lugnt och lidelsefritt, men därunder ligga dolda djup af känsla och glöd.
De ryska eller polska hj&amp;ltarna och hjältinnorna dissekera inte i all oändlighet sina k~nsloförnimmelser, som merendels de franska göra, de äro inte tröttsamt 1ä.rorika som de tyska eller puerila och långrandiga som e n del engelska typer, de lefva sitt lif inför våra ögon enkelt, trovärdigt och därför gri- pande.
Och till motvikt mot all den litterära alstring, dar man tinder den tekniskt glänsande ytan eller den oäkta mystiskt religiösa för- gyllningen förgäfvcs letar efter den akta och sunda mänskliga känsla som förgdlar, är det godt, att det också finnes en och annan bok stdan som Eliza Orzeszkos basta arbeten.
Berättaren håller sig har p5 den plats, han nog i allmanhet bör intaga, om hans arbete skall kunna få rangen af ett konstverk: bakom bokens personligheter, som i detta fall förefalla betydligt sannare och mera verklighetstrogna, an nar författaren så att saga tar ordet ur miinnen på dem för att få frsin sina egna meningar.
Vi ha i vår svenska litteratur nyligen
3 haft det vackraste prof p i ett s %lant slag af objelrtivitet i Selma Logerlöfs Jer~iaalein, ett exempel som visar, att intrycket a£ en bok icke försvagas utan endast fördjupas, d&amp; kiinslaii flyter tinder som en stark och miiktig flod, lirilken dock aldrig ströinmar öfvcr sina ~i miiktigt, briiddar.
Detta hindrar dock ej, att ett arbete l i ~ verka genom rent motsatta medel: genom en af iimliets beskaffenhet pa- kallad subjektivitet, som stundom rent a£ spränger formen.
» Liltsom e12 clröaMd » Sr en vacker idyll, som upplöser sig i en skarande dissonans.
Det iir den hiindra gånger förut, herattade historien om en ung kvinna, hvilken skiiaker hela sitt hjiirta iit en man, som aldrig ett ögonblick t h k t p A att gifra niigot liknande i utbyte.
Kring de bada unga griippern sig några.
viil tecknade bi- figurer, bland hvilka den gamla fru Diiikierwicz med sin naiva och dock imponerande riittslcsffenshet intager ett hedersrum Diledan nyesniiinnds bok för oss in i småborgarnis klass, f; vi d2iremot i » Huxans göra bekantskap med en okunnig och vidskep- lig landtbefolkning i ett litet polskt bysamhiille.
Om, Drömbilden » vid slutet krrtrlämnar ett beklämmande in- tryck, så motsiiges detta ganska mycket af beriittelsens idylliska stamning i öfrigt.
I » Häxan » klingar oss den dystra grundtonen till mötes redan pA bokens första blad och stigs,.
- om ock afbru- ten af den korta lycka, som målas för oss - i ett siiiiirtans och ingestens o.escenclo till sin höjdpudct, da den tinga, oskyläiga hustrun faller offer för sin omgifniugs mörka och Eanatieka vidskepelse.
, Hasan » ar i likhet med 31 de djiilm .dnlarna-J, ett rop p2 mera ljus åt en miinniskolslriss, som i blind ~ t i n t r o bereder sin egen olpka.
' Den senast p&amp; svenska utkomna af Orzeszkos böcker, - » &amp; jw st ?~ %rs, som innekller en samling kortare berattelse:; ntgör ett särdeles typiskt prof på författarinnans mingsidiga och cgenartude begåfning.
Kanske har Eliza Orzeszko aldrig nHtt högre än i den förtju- sande novellen » En gåta.
:, och dock förtjiinar hvar ocli en af de fyra öfrign beriittelserna sin plats bredvid denna lilla piida.
Isyn- nerhet galler detta om s Starke Simsou:), dar fiirf.
ined konstniirlig bredd och finaste sjiilsandys framstiiller Iioritrasten mellan fi) rkrym- pande och niistan parodiska rttre förhiillanden och den inre storhet, som siitter sitt adelsmärke p&amp; iniiiiniskolijiirtat.
Elixa Orzeszko iiger i hög grad, lirail hon s~filf kallar, &gt;gafvan att besi jorden med de goda och vackra tankarnas stjiirnor.:.
Vi ha i vår tifl godt om viil skrifna böcker, bbde i origind och öfver- sattning, men tankarnas fattigdm och jordbundenhet rei-kur, att endast ett fHtal ibland dem gör oss pi3 &amp; got siitt andligt rikare, och bredvid dessa triiffa vi en och annan, soiii ryiliiiier ~goiia tankuru, inen på grund af formens torftighet: fiirfelar att göra det isyftade intrycket.
Ros Eliza Orzeszko finnes en lycklig fiireni~ig af bide &gt;goda » och x w k r a » tankar af ett rikt innehall och durtill en ena- staende giifvn att ililiida dessa sina tankar en tilltnlanilc form.
Vi stå darför ngst till fört.
~ J ä l f i - stor tacksamhetsskuld till den öfversiittarinna, som öppnat för oss en annars otillganglig skön- hetsvärld.
F. E.
Ny kärlek.
En bok för mogna andar af Elisabeth Dazttltendey.
n Ned förord af Ellen Key.
Huru ar väl den » nya karlek » beskaffad, hvnrom denna från tyskm öfverflyttade, för » mogna andar » afsedda och med en varm rekommendation af Ellen Key beledsagade lilla bok handlar?
I få ord ar det sagdt:, Denna kärlek finnes ännu icke till ».
- Den iiya kvinnan,, das neue Weibs, detta fenomen, som var tid sett födas, går spörjande, sökande omkring i världen, seende sig om efter ett manligt viisen, som ar vgrdt hennes kärlek.
ISien hon söker förgiifves, ty den nya mannen är ännu icke skapad.
Kvinnan liar utveclrlats, renats, förädlnta, hon har under framåt5kridandet.s gång vetat, ej blott att använda sina egna förmögenheter, utan iifven att till sin fiillkomning upptaga det basta af mannens väsensart, under det att han, föraktande att på ett motsvarande satt söka i: ikta, sig med det säregna hos kvinnan, sarskildt hennes rika, rör- liga kanslo~ärld, blifvit efter.
Hans sjalslif står icke i jamnhlijd ' med hennes.
Och darför, då jorden ännu icke bar det ideal af inanlig höghet och renhet, som vore henne vardigt, försmar hon all erotisk ka: rlelc och finner sin lycka i den idealiska vanskapen till ett narbesliiktadt kvinligt vasen.
Sådan ar i korthet sagdt den): nya kvinnnn~, såsom hon teck- nar sig sjdf och sina kiirlekserfarenheter i ett språk, buret af den högsta extas, och med en s i öfversvi.nnelig, ja, nara nog visionär glöd, att det liksom allt, som silrtar högre än dit vanliga dödliga lronna följa, förlorar sig i det ofattbaras dimmiga höjder.
hferi för- stående vantar sig ej en föregångerska, sådan som » Ny kgrleks » förf.
Hon ar ett viisen, kommen före sin tid, nöjande sig med » sia- rens och teckentydarens lycka » och fröjdaude sig at att se, huru » morgonrodnaden redan bryter i sakta strimmor genom mörkret)).
Det ar alltså,.
som vi sett, det allra högsta renhetsideal, som Ilar predikas.
Hur kommer det sig då, att mången vid genomlasandet af dessa sidor erfar ett intryck, motsatt det åsyftade!
Ar det, eme- dan synen på genomsnittsin&amp;nniskan - ack, de mogna andarne iiro är så förvrängd, att hon nog latt raknade i denna vår usli varld!
ser fliickar afven på den hvitaste oskuldsdräkt, eller ar det så, att det renhetsbaner, som här med Så mycken ostentation utvecklas för ens blickar, först kommit i så nara beröring med jordens dy att dess hvithet besudlats?
Kanske det oklara intrycket mest beror på det hetsiga, svulstiga framstiillniagssattet, kanske det, ar detta, som gör, att man har så - n,,.
.
svkrt att tro på förf.
: s teorier, och att dessa upplösa sig i ett sentimeii.
talt svammel, som vacker leda?
Detta iir beklagligt, ty förf.
har onekligen ett sannt grepp p&amp; vissa sidor af nutidskvinnans känslo- omriide, jag menar det, som mynnar ut i en stegrad fordran p&amp; moralisk likställighet mellan könen, och i det afseendet iir hon nog en tolk för de tankar, som röra sig i tiden.
Men den, soin ej vet att behärska sina uttrycksmedel och icke heller sin fantasi, blir all- tid, med rätt eller oriitt, räknad till de falska profeterna, och det ödet kommer nog att drabba föreliggande boks författarinna.
L.
D.
Den nyligen afslutade 1802 års riksdag lur ha fcltt namn sf i fruntimmers riksdagen^, emedan så inånga sarskildt för kvinnans in- tressen viktiga spörsm211 dar varit &amp; bane.
Sannt ar, att nar man kastar en återblick p&amp; det tilländalupna riksdagsåret finner man, att en hel del viktiga beslut, af stor betydelse för den svenska kvinnorörelsen, under detsamma fattats, och att vi, kvinnor, darför ha alla skäl att rakna 1902 som ett bland drlxes&amp;ren i var lii- storia.
*: *: i: Den första betydelsefulls kvinnofråga, som afgjordes i riks- dagen, giillde den kuinliga post- och telep-ofli&amp;en.
För detta iirendes behandling och utgång har Dagny redan utförligt redogjort, hvarföre det i vår öfrersikt torde kunna förbigiis.
Vi vilja endast erinra om, att särskildt telegrafisterna böra kanna sig belåtna med rilrsdagens beslut, emedan förkastlindet af förslaget om kvinliga telegrnfföre- standares ersättande med manliga stationsmästare ej blott räddade telegrafisternas ställning inom ~rerket och tillförsäkrade dem ökade löneförmåner, utan gaf anledning till ett offentligt erlriinnnnde af deras duglighet och varde för samhället, hvilket säkert för karen i sin helhet ' var af annu större betydelse %n de elronomislra för- ' delarna.
For de olika detaljpunkterna i detta iirende, telefoiiister~icis förhållanden diiri inbepripna, hänvisas, som sagdt, till föregaende häften.
Y: C * En annan ur Irvinnosalrssynpunkt liksom i socialt afseende ytterst viktig fråga, livarom riksdagen fattat; beslut, var den om den gifta kl; iiznam valbarhet i fait igcbrr7sslpe / ser, och liar har man dessutom
, att anteclrna det ovanliga, att detta beslut utföll i strid mot den af lagutskottet hafdade uppfattningen.
Utskottet hade nämligen afstyrkt hrr Liridhagens och von Friesens motion om ofvannainda lag&amp;ndringsförslag sisom varande en atgard ej påkallad af » nigot större eller allsmännare behof~, hvaremot kamrarna, dar meningen tydligen var den motsatta, enade sig om att bifalla densainma., Riksdagsdebatten i denna fråga erbjuder för oss, kvinnor, ino- ment af det största intresse.
Sällan ha val våra hrr riksdagsman varit så enstämmiga i nttt- sjunga kvinnans lo€.
Såväl i Första som i Andra kammaren tycktes man anse, att de konflikter, som kunde uppstii genom att i här beröïda fall tilldela gift kvinna en myndig persons ansvar och beslutanderätt, uppvagcles af de fördelar, som insatsen af hennes arbete borde tillföra sainhallet.
Visserligen höjdes också, varnande röster » för den moderna sträfvan att vilja på alla områden likställa man och kvinnan; som målsman för denna uppfattning uppträdde i första lcarnmaren bisiskop Roltde från Göte- borg.
Han ansåg, att i utskottets resonnemmg] &amp; g Ben prisvärd månhet att varna om hemmet och det ~ktenskapliga lifvets sedliga ordning, en månhet så mycket mer prisvärd, som de upplösande krafterna äro i våra dagar, sarskildt å detta område, lifligt verk- sainma ».
Till att befästa den ordningen, trodde herr biskopen ej, » att befogenheten for den gifta kvinnan, att deltaga i offentliga värf '.
skulle bidraga ».
Afven herr.
Brenzberg i samma kammare hyste ocksa betii.nkligheter mot reformen, icke så mycket från den mora- liska ' synprinkten som frBn den juridiskt-ekonomislm Ty vore gift kvinna valbar till fattigvardstyrelse kunde hennes man, såsom an- svarig för de af henne förvaltade allmänna medlen, råka illa ut, Denna tal.
trodde ocks %, att, om mannen nekade hust.rnn att mot- taga valet, blefve » helt siikert alrtenskapsfriden förstörd ».
- - » Hellre då ett lyckligt äktenskap än en kvinlig fattigviirdsstyrelse!))
Men, som niimdt, de röster, soni höjdes för lagreformen, vor0 liingt talrikare och kraftigare, i synnerhet i FSrsta kammaren, dar den gifta kvinnan hade många och ifriga föresprakare .. Herr Filip Boström bemötte lagutskottets motivering » att ett ledamotskap.
i fattigvårdsstyrelse skulle icke låta sig förena med uppfyllelsen af gift kvinnas öfriga plikter)) därmed, att,, det vor0 en sak, » som denna lrvinna själf f5lr afgöra », och att » det förmyndarskap, som lagutskottet har tagit sig, icke vore befogadts.
Herr Lenzan gaf en på talande motiv stödd framstiillning af de skiil, som förelåge att bereda gift kvinna tillträde till fattigvårdsstgrelser.
Han påvisade huru arten af kvinnans begåfning och de sysselsattningar, åt hvilka hon i allmänhet agnar sig, iiro synnerligt 541 liimpade för fullgörandet af en stor del af en fattigvårdsstyrelses förpliktelser, esempelvis till- synen af iitackorderade barn, och huru kvinnan i högre grad an mannen vore i besittning af grannlagenhet och ömhet mot de nöd- ställda.
4 Friherre Tanztlz talade i enahanda riktning.
Han ansåg det kortsynt att i .följd af en otydlighet.
i lagen utestänga den gifta.
.
kvinnan fran ett on~riide, på hvilket hon vore sil iitomordentligt lämplig.
Det ar ej blott män, som äro fattiga, utan lika ofta kvin- nor, och i de flesta fall ar det barn, om hvilkas vård man har ritt draga försorg.
%Och om man också kan tanka sig, att kvinnan en och annan gång slculle lata hjärtat springa bort med förstbndet, sil sitta ju i styrelsen icke endast kvinnor, utan äfven man, som kunna afkyla de förras någon giing kanske litet för varma känsla.
;) - Herr Wieselgren sade sig ännu starkare an den föregående tal.
vilja be- tona önskvärdheten af att ge gift kvinna tillträde till den offentliga fattigvArden.
Det iir ju allmänt kandt, menade han, att har i Stock- holm finnes en stor fattigvårdsiiistitution, som bildats och under- hålles af privata krafter, och som raknnr sasom ledande kraft - xen gift lzvinna ».
Inför detta faktum bör invändningen att gifta kvin- nor ej skulle sliimpa sig, för ifragavarande uppdrag först.iimmas.
- Tal.
slutade med att uttala » sasom en oemotsäglig sanning, att just p&amp; det omrade, vid hvilket nu kammarens blick var fäst, bör kvin-.
nan ha särskilda betingelser att kunna verka och verka viil ».
Grefve Hkniltoa ansag visserligen, att man icke i allt bör göra kvinnan likställd med mannen; %men då det gäller att sköta fattig- vården, att hjälpa våra fattiga medmiinniskor, kan hon fullt ut in- taga samma ställning som han ».
Herr Trygger behandlade fragan ur lagstiftningssynpunkt och fann ej, att man behöfde vara så ~lngs- lig beträffande den eventuella ansvarigheten i civilrättsligt afseende.
Man skulle nämligen kunna utsträcka kvinnans civilrättsliga an- svarsfrihet i sådana fall, d&amp; hon fatt offentligt uppdrag.
Tal.
gnf kvinnorna det vitsordet, att de voro precis lika dugliga som miin att f örvalta åtskilliga angelagenheter af ven af offentlig natur, i syn- nerhet ansåg han, att den gifta kvinnans mognad hiiiutinnan i all- manhet iir större an den ogifta kvinnans.
Herr (, hr-l IltJstriim framhöll med fullt skal, att man vid debatterandet af denna fraga i allmänhet faste det bibegreppet, att det rörde något slags uternar- kelse eller befordran för kvinnan, då hon skulle vinna likställighet med mannen.
Tal.
undrade, om icke denna befordran och denna ut- märkelse skulle mest ligga p % den andra sidan.
Han pKrninde fiir öfrigt om de sedan lång tid bland Stockholms fattiga verkande s. k. h skydds fruarna)), Jmilkas karaktiiristik låge i själfva namnet.
Till redogörelsen för debatten i Första kammaren tillagga vi har några ord om frigans behandling i Andra kammaren.
Dar blef den icke föremål för en så lång utliiggning; iitom de båda motio- närerna, herrar Lindhagen och von Friesen, som p&amp; ett vältaligt satt hafdade sin mening, yttrade sig endast som försvarare fiir lag- utskottets afstyrkan, en af dess ledamöter, herr Redelitls.
Denne ansåg, att frågan vore för liten att påkalla en lagföriindring.
Fr; - gan gällde icke kvinnans kompetens p5 &amp; tskilliga områden, ej heller galler den kvinnofrå.gan i alluiiinhet, utan endast de få undantags- fall, då det kan bli tal om att välja kvinna till ordinarie ledamot af fattigvårdsstyrelse - och detta; vore en sak af s&amp; underordnad vikt, att den ej fört~iinade pågon lagiindringsitgard, -- Not yåfrtåeudet
att frligan vore för liten för att göras till föreinål för en lagändring opponerade sig herr von Friesen på det bestämdaste.
Tal.
bevisade genom den personliga erfarenhet han Sigde i fattigvårdsarbetet af hvilken stor praktisk betydelse det skulle, vara, om de manliga leda- möterna i fattigvårdsstyrelsen kunde få dugliga kvinnors kraftiga och goda hjälp.
Kalurnaren skulle således göra åtminstone vissa kom- muner en ' tjdnst och siikerligm ej n&amp;gon kommun en o (jänst, om den bifölle motionen.
Talrika instainmanden beledsagade såväl herr Lind- hagens som herr von Friesens yttranden.
För att fullständiga v %r redogörelse för denna ganska märklige riksdagsdebatt, meddelas hiir i sin helhet herr Lindhagens anförande: Vid en debatt, yttrade tal., som för någon tid sedan hölls har i kam- maren röra.nde kvinnornas befordringsratt inom telegrafverkec, framhölls, att fragan icke vore någon kvinno.fr&amp;a.
Men i denna angeltigenhet, som beröres i det nu föredragna betarikandet, måste man erkänna, att s % verk- ligen är förhOll.andet.
Lagutskottet har också affärdat motionen .p&amp; det siitt, som hkr bäst lainpar sig dikrtill, i det utskottet nämligen förnekat kvinnofriigans betydelse i det stora hela, och dei är mot denna uppfatt- ning, som reservanterna närmast vändt sig i detta fall.
Utskottet förmenar sålunda, först, och främst, att genom det anspråks- lösa sträfvandet att bereda gift kvinna ledamotskap \ i fattigvArdsstyrelse skulle man ingenting mindre an draga kvinnan fran hennes egentliga plik- ter, soin s t å henne närmare och iiro af större bet.ydelse.
Jag vill mot denna argumentation bland annat anmärka, att man, tyckes mig, ser bra ensidigt p&amp; kvinnans plikter.
Hvarför skall man icke p&amp; samma sktt framh&amp;lla mannens skyldighet&amp; '?
utg&amp;; man fr&amp;n denna standpunkt och resonerar pA samma sätt som utskottet, skulle man kunna lika väl bevisa, att ingen af kammarens ledamöter borde sitta här.
Ty man kunde d å om Iandtinännen säga, att de böra halla sig hemma och styra med sitt landtbruli, om ämbetsmannen, att de böra sköta sina iimbe- ten o. s. v. J a g anmärker detta senare, sarskildt därför att de ledamöter inom utskottet, som meit hö110 p&amp; kvinnans förenämnda plikter, voro just ambetsmänneri f r h Första kammaren.
J a g tror, att det a r bättre att öf- verlämna åt väljarna och dem, som skola väljas, att ' afgöra, hvad som kan.
vara llimpligt i det speciella fallet.
Sedan kominer utskottet till en punkt, som nog &amp; r den hufvudsak- ligaste.
Kvinnorna i allmanhet må gärna sysselsatta sig med den enskilda fnttigvsrden och mera underordnade värf inom densamma.
Bllt däremot, som medför makt och inflytande, det bör uteslutande tillkomma männen.
J a g tror, att detta ar det förniimsta hindret, och att det ar har, som skon egentligen klämmer.
Saken beror diirpA, att inännen af gammal vana före- stalla sig, att de &amp; ro nhgot s % synnerligen m&amp;rkv&amp;rdigt, hvilket ju dock den dagliga erfarenheten visar icke alls vara förhhllandet.
Vidare har man sagt, att det finnes intet behof i detta afseende, en&amp; männen h a h a en så hög förmåga att framför kvinnoyna göra sig gällande afven på områden, dar kvinnorna borde passa biittre.
Men jag vill saga, att det verkligen visat sig ett behof häratippan, sRrskildt i de.
.
.
större städerna, dar det verkligen vhllets olagenheter diiraf, att man icke haft tillfälle att satta in gifta kvinnor i fattiyvhrdsstyrelseïrirt.
J a g syEtar härmed icke på sbdana kvinnor, som nyligen intrlidt i det äkta sthndet, utan på, dem, som länge varit gifta och redan fullgjort dtnt mesta af de plikter inom familjen, hvilka utskottet franimaiiar mot deras deltagande i det offentliga lifvet.
För öfrigt är det ocksa.
andra och högre beliol, som man miste taga hänsyn till: nämligen till behofvet af solidaritet mellan rnedborgarne ..
Det Lir angeläget att icke skjuta undan, utan i stallet räcka handen åt alla goda krafter i samhället.
E t t lojalt och fullständigt tillgodogörande af all den makt till det goda, som finnes därinom, är den enda klippa, p&amp; hvilken afven ett litet folk kan lyckas att bygga ett verkligt försvar och en framtid.
I främjande af dylika ändamal är riksdagen emellertid icke lika fri- kostig som i andra sfseenden, aäsom exempelvis p&amp; fjärde hufviidtitelns om- rhde.
Man får nöja sig med sm8 fjiit,och det kan ilt&amp; en generation för att taga blott ett skdant litet steg, som det nu ifragasatta.
Hur.ringa dessa kiiltur- frågor under nuvarande tidsförhillnnden framsta för mariga, fAr man dock icke glömma, att de röra sig mot en bakgrund af den största och vikti- gaste betydelse.
När det s a u n d a gäller att söks, om ock blott småningom, radja till alla goda krafter i samhället för att taga dem i samhiillets tjilist, har af- ven kvinnan en betydelsefull roll att spela.
Detta icke därför, att hon bör strafva att efterlikna mannen, utan just därför, att hon är s å olik mannen, ä r det som hon bör fA iillfiille att göra sin sarskilda fallenhet gällande.
I detta afaoende finnes det oclisL rnlnga omriiden, på hvilka kvinnan förstar saken biittre an mannen.
Kvinnan ar shlunda af instinkt och erfarenhet fi6nde till &amp; dana förhiillanden i samhället, som göra iiiiin- nen till stackare, och hon har därför en sundare uppfattning i afseende p&amp; exempelvis alkoholfrigan och nikotinfrågaii.
J a g tror vidare, att kvinnan, som besjälas af fredligare tlbnliesätt och haft så, mycken möda fik upp- fostrandet af sina söner, skall i sjalfva verket komma att stalla sig s&amp;- .skildt förstaende gent emot fredssträfvandena.
Slutligen liar kvinnan jasi- val speciella insikter p % sadana omraden, som röra den personliga omvtird- naden, sisoin i sliolfrAgan och bostadsfrigan och beträffande fattigvtird och sjukvård.
Det har många gånger varit mig ett siirskildt nöje a t t höra kloka, gifta kvinnor sakföratAndigt utveckla, huru okunnigt och klumpigt famlande männen ofta blira sig åt i sitt administrerande i dylika fr$gor, nar de ej taga r i d af erfarna kvinnor, som vida blittre an mannen först&amp; sidana saker.
J a g vill till I n a d jag sagt endast tilliigga, att det största m o t s t h d e t mot denna lilla sak kommit fr %n ledamöterna a; € Första kammaren inom utskottet, men d&amp; det oaktadt just Första kammaren godkänt reservationen med den stora majoriteten af 82 röster mot 32: vill jag invagga mig i den förhoppningen, a t t äfven denna kammare skall följa reservanternas hem- ställan och bifalla reservationen.
Jag har fått en ytterligare anledning till att hysa en dylik förhoppning af den diskussion, som har nyss förts rö- rande sockenbiblioteken.
Det framhölls d&amp; mycket kraftigt af motständare till det vaokta förslaget, att själfva kulturfrågan borde falla narmast dar-,
för, att den innehttade ätlven en kostnadsfråga.
Jag för min del har nu den åsikten.
att de flesta kult~irfrågor oclish måste vara kostnadsfr&amp;gor, ty de kunna icke förverkligas utan kostnader.
Men det gifves undantag.
Har ar just exempel p&amp; ett kultariindarn&amp;l, som man får gratis, i det att för detsammas tillgodoseende fordras endast p d vilja.
J a g tycker därför, att kammaren kunde besta sig med att bifalla reserv~iiternas förslag, sill hvilket jag salunda.
nu yrkar bifall.
Att denna vadj,an icke gjordes förgafves visades ' af kamma- rens beslut.
X I * Till de skrifvelser ' 1 l~vinnovanligt syfte, som j år.föielagts riksdagen, ar det en af ej mindre betydelse %n den, som vi nyss behandlat, nämligen herr A. Hedins motion inom Andra kammaren) &gt;om skrifvelse till: Kongl.
Maj: t angående nnställum7e af kti ' inno~ ' vid grkesimpektionen ».
Sedan Andra kammarens till falliga utskot t t l l - styrkt motionen, antogs den utan nLlgra namnvarda meningaskiljak- tigheter af båda l- ~amrarna.
Motionens motivering, som grundligt behandlat frågans olika synpunkter, ar af synnerligt intresse.
Vi Rtergifvalefter lagntslrqt,- tets utlåtande har dess hufvudinnehåll.
Motionens hemställan ar affattad i följande ordalag: natt riksdagen måtte hos Kongl.
Maj: t anhålla, att Kongl.
Maj: t ville liita genom därtill förordnade perso- ner, såval kvinnor som man, undersöka vid hvilka industriella före- tag kvinlig inspektion ar behöflig, hiirii denna bör anordnas för att motsvara sitt andamiil, hvilkn kompetensvillkor sökande till inspek- trishefnttning bör uppfylla, samt att Kongl.
Maj: t darefter till riks- dagen aflåter den framställning, som undersökningen kan foranleda)).
I sin motivering för denna hemstiillan framhåller motionären den ökade nnvapdningen af kvinnors och barns arbetskraft inom in- dustrin, som vår tid har att uppvisa; Det industriella kvinnoarbetet i vårt land hade redan nått en högst betydande omfattning; enligt kommerskollegiets beriittelse om fabriker och handtverk för år 1900 vor0 af landets 265,479 fabriksarbetare 48,994 kvinliga.
Vidare iippehkller sig inotionäre.n vid frågan om verkningarna.
p&amp; kvinnans moral, hemmets och det ~ippvaxande slaktets fostran och vård af den fortgående ökningen af kvinnornas delaktighet i den ind~istriella verksamheten, och visade erfarenheten, att detta inflytande i allmän- het ej vm af gynnsam natni: ':).
E n naturlig följd af detta sakföi- hållande vore, att den offentliga yrkesinspektionen ej kunde nndvara, kvinliga ledamöter.
Det allmanna skälet för en sådan reform vore, att många för- hållanden, som rörde den kvinliga arbetarepersonalen, niippeligen af denna kunde ptipekas för och anförtros At en manlig inspektör, me- dan dessa utan tvekan skulle af arbeterskan meddelais At en gran- ' -- *) Har åberopar motion8ren som stöd för sitt p8stlende den i Dag- nys 5: te h9ft.
Iör 1893 utförligt refererade skriften vTv&amp; och en hal€ minad fnbriksarbetersbaa af Fru Minna Willstein- Adels.
a
skare af hennes eget kön.
Zn för sitt kali intresserad inspektris skulle för öfrigt kunna utöfva ett ofta .behöfligt sedligt inflytande på arbeterskan.
Ett annat skal för saken vore, att medan de manliga arbetarne förstode att göra bekant hvad de önska, de kvin- liga gärna tiga med sina fordringar inför en inspektör.
Härutinnan skulle inspektrisen blifva den behöfliga inellanhanden.
Inom flera land hade, man inseende detta, redan anställt kvinliga yrkesinspek- törer vid sidan af de manliga.
Så i Frankrike, Danmark, England, Förenta Staterna, Kanada, Holland och Tyskland $:), för Iivilka län- ders förhållanden .med afseende h ä r i motionären lämnade en kort- fattad öfversikt.
.
Såsom en betydelsefull meningsyttring påpelcas slutligen det uttalande, som ~Svenslra kvinnornas nationalförbunds, en union af 15 kvinnoföreningar med hvar sina speciella iindami!, gjort betraf- fande önslrviirdheten af att yrkesinspektriser %Even i vart land blefve af staten anställda.
Rehofvet af yrkesinspelztion lage för öfrigt i öppen dag.
Det industriella azbetets tilltagande betydelse för samhället och den oiipp- hörliga tillväxten af de skaror, som i detta arbete sysselsattas, tifven- som en allt liflignra uppfattning af de bide fysiska och moraliska faror, som omgifvs industriarbetaren, har inom alla modernt inrät- tade stater tvungit lagstiftarne att inskrida till arbetarnas skyddande.
Häraf har arbetareskyddslagstiftningen framkallats och som en följd af deuna fabriks- eller yrkesinspektion, hvilken senare att börja med endast omfattade manliga funktioniirer.
Ilen nu ha uf skal, soin har ofvan anförts, nyttan och nödviindigheten af kvinliga arbets- inspektörer blifvit allt mer insedda.
T. o. m. den invändningen, att det är ondt om .kvinnor med för dylik befattning lämplig utbildning, bemötes med kommerskollegiets yttrande: &gt;att tillsynen öfver efter- lefnaden af meddelade bestämmelser i fråga om minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke i de allra flesta fall ej förutsatte nagon större teknisk erfarenhet n..
Sedan utskottet afhandlat arendet p&amp; det satt, som har i kort- het angifvits, sammanfattar det sin hemstidlan om bifall till motionen med att tillstyrka att, ~ n l i r fråga blir om ytterligare förstärkning af i vara utredt, huruyida icke yrkesinspektionens arbetskrafter, det d äfven i vårt land - kvinnans hjälp niii kunna tagas i ansprak för ifrågavarande uppgiftn; och, heter det ridare,, då fragan p&amp; dct nar- maste berör kvinliga intressen, torde icke vara oliimpligt att, i enlighet med motioniirens förslag, bereda tillfiille äfren f3r den kvin- liaa sakkunskapen att göra sig gällande vid den föreslagna utred- P ningenn.
Så lyder detta märkliga riksdagsaktstycke, vi saga mgrkliga, icke emedan förslaget om fabriksinspektriser i och för sig innefattar s) Se Dagny 1901 haft.
15 danm marks första fabriksinspektrisw samt; haft.
19 och 20 %Kvinnan som yrkes- och sundhetsinspektörer i Storbri- tannien.~
något annat än en höist följdriktig, af förh8llandena betingad &amp; gard, utan emedan det val kan anses som en sällsynthet, att den kvin- liga sakkunskapen tages med i beräkningen- redan vid ärendets första handläggning.
Vi hoppas ocliså, i t t det förtroende, som här visas kvinnans duglighet, icke skall komma på skam.
För att komplettera vår öfversikt återstå redogörelser för riks- dagens beslut beträffande flickskolan och andra den kvinliga ung- dornen berörande uppfostringsfrågor.
Dessa måste dock uppskjutas till följande hiifte.
Föreningsmeddelanden.
Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte agde rum R Förbundets lokal fredagen den 30 maj kl. 7 e. m.
* Föreliisniiigsserien å Liljeholmeii afslutades lördagen den 24 maj med ett samkväm, hvarvid förekom en diskussion öfver fr %gan: ~ R u r u bildas.
och ' bevaras ett lyckligt hem&gt;, inledd af fru Julia Jolin.
Sang och deklamation illustrerade för öfrigt den angenäma aftonen.
.Från skilda håll.
Handarbetets Vänners utställningar, som phg %tt i Tyskland anda sedan oktober manad sistl. ar, ha nu den 30 april afslutats i Leipzig.
Fran Dresden, dar utstiillningen afslöts den ' 7: de januari, öfversändes föremålen till Karlsruhe p&amp; uppmaning af H.
K.
H.
Kronprinsessan Vic- toria.
Utstallningen, som Ligde rum i .Badischer Kunstverein~, öppnades högtidligen den 2 1 januari.
Storhertigparet jamte öfriga kungliga personer emottogos af kron- prinsessan Victoria, som behagade sjalf vid detta tillfälle representefa för- eningen och till H.
K.
H. Storhertiginnan öfverlamna en pralitfull bukett med band i de svenska och badensiska fargerila, försedda med föreningens namnchiffer.
Kronprinsessan följde sedermera utstiillningen med synnerligen verksamt intresse och tog under hela tiden i detalj del i allt, som rörde densamma.
Utstallningen viickte mycket erkännande, och Storhertiginnan har i egenlilndig skrifvelse till föreningens ordf. uttryckt sin stora till- fredsstallelse med densamma.
I Leipzig ingick utställningen s t o m en del i den iuternationella textilutst&amp;llning, som anordnats af Kunstgewerbemuseet därstiides.
Hanaarbetets Viinners byrå har den 4, 5 och 6 mars pch den 12, 13 och 14 mars smärre, afgiftsfria utställningar anordnats.
h den förra exponerades bland andra föremål en möbel i allmogestil, komponerad af arkitekt L.
I. Wahlman, B den senare tviinne rumsinteriörer, tillhöriga prä ässens viUa~, möblerna komponerade af arkitekt C. Westman.
Samt- liga möbeltyger vor0 komponerade af fröken Sjöström samt utförda af föreningen.
H #.
.
Ny kvinnoförening.
Vnder loppet af v %ren hafva f r h Gym- nastiska Central-Institutet utexaminerade ksinliga gymnaster sammanslutit sig till en förening, » Föreningen G.
C. I.D (Gyrnn.
Centr.
Inst.
), hvars syfte &amp; r att verka för den svenska gymnastikens sak, för niimnare samman- slutning och mera samar5ete mellan karens medlemmar.
Förenixigen anordnar föredrag.
diskussioner och samkväm.
Dess styrelse st %r inom och utom Stockholm bosatta medlemmar till handa med r %d och upplysningar.
Till styrelseledamöter hafva utsetts: D: r Hedvig Ualmström (ordf.), Gymn.
Centr.
Inst.
; Elisabeth Tjader (sekr.), Grefturegatan 58; Carin Ekdahl (skattm.
), Brahegatan 56; Jenny Wallroth, Stureaatan 24; Louise Wickström, Artillerigatan 7; Eveline Jonassohn, Artillerigatan 24; Elin Falk, Floragatan 20.
* I Göteborg har intresset för den kvinliga röstriitten afven varit mycket lifligt.
S % har däxstädes under loppet af maj mänad under fröken Eva Rodhes ordförandeskap hållits tvgune möten, dar denna fräga diaku- terats och resolution med instämmande i hr Lindhagens motion antagits Medaljen ~Illis gnorum irieruere laboresr, har nyligen tilldelats fröken Fanny von Otter, föreståndarinna för Röda, Korsets sjuksköterske- hem, för hennes lhgvariga, plikttrogna och k&amp;rleksfulla verksamhet i ajiik- vårdens tjanst.
