# ID: svediakorp-per2407
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,194
# sentences: 960
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MORGONBRIS TIDNING FUR DEN Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnornas centralstyrelse: Stockholm 1915, A.-B.
Arbetarnes Tryckeri N:r 8 Augusti 1 Prrnumerationspds: l: 20 pr helt &amp; r, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjiirdedels Hr.
Lösnummer 10 öre.
/ I I / I Ansvarig utgivare: Morgonbris ' expedition i ANNA LINDHAGEN.
Sl&lt;fNE SVBNSSON, * II .. T d.
244 36, Upplandsgatan 85, 4 tr., Stockholm.
Vik.
redaktör: JULIA STRÖM~OLSSON, Annonser &amp; sista sidorna pris 15 öre pr mm.
I 1915 CARL NO RDSTROM: Viistkustlandskap.
Kriget och de .sjalvförsörjande kvinnorna.
Att kvinnorna i de krigförande lan- derna fått övertaga en stor del.
av man- nens arbete a r en företeelse, som strängt tagit borde nämnas bland de många tecknen till kulturell tillbaka- gång, vilka de senaste året bragt i da- gen.
Ty .en sådan arbetsfördelning, dar det produktiva förvärvsarbetet väsentligen vilar på kvinnornas skul- dror, medan mannen så gott som ute- slutande tagas i anspråk för försva- ret mot yttre fiender, det a r just vad man återfinner hos de på kulturens allra lagsta trappsteg stående vildar- na.
I stort sett får m.an val också antaga, att detta kvinnornas extraor- dinära deltagande i förvärvsarbetet, vare sig man nu anser detta såsom något.
gott eller ont, åter slrall min- skas, n a r den mobiliserade manliga befolkningen en gång återgives å t na-
.
2 MORGONBRIS ringslivet.
Tyvärr vet man ju ändå, a t t hundratusentals platser da fort- farande skola stå lediga, utan sina förra innehavare.
Man vet också, att hundr.atusenta.1~ kvinnor skola förgä- ves vänta på de man, av vilkas arbete de varit ekonomiskt beroende.
Fråga blir blott, i vad utsträckning dessa lrvinnor, som själva behöva skaffa sig arbetstillf allen, skola.
kunna bereda sig tillträde .till dessa arbetsområden, dar platser stå tomma.
För de br.ed,a lagrens kvinnor, arbe- tare- oeh bondhustrurna, innebar ar- betet i ?abriken eller på åkern egent- ligen ir.ga nyheter.
Det har dar i alla tider varit den vanliga utvägen att skaffa bidrag till familjens uppehälle, d &amp; mannens arb.etsinkomst visat sig o tillräcklig eller helt upphört.
Ino-m de högre samhällsklasserna ställer sig saken annorlunda.
Kvinnor, som al- drig förr tänkt sig något arbete an- nat ä.n inom hemmet, hava under de senaste månaderna fått pröva sina krafter på helt nya arbetsuppgifter, och yrken, som förut åtminstone i re- gel utövats av man, hava börjat sys- selsatta ett stort antal kvinnor.
Det var visst endast ett par å r sedan - jag erinrar mig e j bestämt tidpunk- ten -, då hela den il1ustrerad.e världs- pressen återgav ett porträtt av den första kvinnliga advokaten i Paris.
M.a.n behöver nu blott ögna igenom en spalt rattegångsreferat i en fransk tidning för a t t finna namnen på en mangd kvinnor, vilka i olika mål f ö r t parternas talan.
Kvinnorna hava har f å t t tillfallen att avlägga prov på sin prestationsförmåga.
vid högt kvalifi- cerat arbete, prov, som kanske bliva av avgörande betydelse för kvinnor- nas f örvarvsmö jligheter aven i fram- tilden.
De kvinnliga advokaterna och dera8 vederlikar inom andra liknande yr.
lren representera emellertid en kate- gori .av moderna kvinnor, som hunnit jämförelsevis långt i sina stravanden: och som sannolikt aven utan krigel skulle vetat hävda sin stallning.
Dr lrvinnor, vilkas öden blivit mest ödes- digert eller åtminstone mest ovantal omkastade av världskatastrofen, arc .dock måhända att fipna inom de sam- hällskretsar, .dar det yttre livets stor.
mar under normala förhållanden hål, las bast utestängda.
I Tyskland, dal man Iranske med större grundlighel an i övriga länder öppnat diskussi01 om de sociala problem, som genom lrri.
get tratt i förgrunden, har denna fr5 ga särskilt.
framhållits.
I den tyski ' iverklassen - friim.st naturilgtvis of- licersfamiljerna - hava.
f ördomarna not kvinnans.
s jalvstandiga arbete bi- lehållit sig med en seghet, varom na-n har i Svlerge ej har erfarenhet.
tnnu under .de ödesdigra augustida- rarna förra året kunde en svensk of- iicersdotter, som befann sig i Tysk- and, bliva tillfrågad, om hon e j haft ivåra .konflikter med sin slakt för a t t iå avlägga studentexamen.
En oför- iörjd anka eller dotter ur dylika fa- niljer har, om hon öppet inträtt i de; j,alvförsörjande kvinnornas led, med 1etsamm.a mist avsäga sig sin sociala stallning.
Etiketten har dömt henne itt framleva sin tillvaro som.
pensio- lär eller rent av nådehjon, på sin iöjd med någon förtjänst av handar- ~ e t e eller liknande ' ' diskret ' .Syssel- sättning.
I dessa kretsar, dar också ien militära tjänsten ofta anses som len e d a en man ' fullt värdiga sys- selsättningen, har man ej kunnat du- ta ögonen för det skärande missför- Gllandet, a t t en stor mangd av d.e kvinnor, vilka nu hedras, för att de offrat sina käraste för fosterlandet, i framtiden skola.
bliva försatta i ett av fördomarna ytterligare försvårat niidlage.
.
Vid ett möte i Berlin, dar denna fråga nyligen dryftades, f ram- trädde flera damer ur rikets förnam- sta aristokrati med den säkerligen i mångas öron oerhörda förklaringen, att ingen kvinna, vars ell.er f a r stupa-t i man k r i g e 4, f i.
n g e .anses.
h a v.
a r å k a t i e n l ä g r e sam- hallss~tallning., vilket y r k - e ho.n a n f ö r s i n o c h dle s i n a.
s u t k o m s t n ö d g a - Uttalandet .lär des.
t:illgripa.
ha halsats med enstämmigt bifall.
F Ö T pemner, som leva i en helt annan förest %.llningsvarld, synes det kanske obegripligt, a t t en sådan fraga ens skall behöva debatteras.
Den, som h a r någon epfarenhet av, huru snart den offentliga opinionen glömmer dem, vilka som offer för någon stor olycka för en tid tilldragit sig allmän medkänsla, kan emellertid blott hop- pas, a t t åtminstone hela den genera; tion, som upplevat de nuvarande världshändelserna, matte behålla den uttalade principen i ständig håg- komst.
Den omlaggning av det all.
manna tänkesättet, som bebådats, skulle visserligen i första hand bliva för en trots allt jam- till gagn en~d~ast förelsevis begränsad grupp kvinnoi inom en viss samhallsklass.
Emeller- tid har man val, sådan den mänskliga Kooperativa Kvinnogilles- forbundets kongress, len sjatte i ordningen, hölls 27 juni i Folkets lus A-sal i Stockholm.
29 fullmakter hade nkomrnit, 27 ombud infunnit sig.
Koopera- iva Förb:t s styrelse var inbjuden.
Kongres- en halsades i ett kort anförande av fröken 4nna Johansson, som påvisade svarigheterna att organisera kvinnorna, deras uppgifter I &amp; det kooperativa omrad ' et och de lärdomar x i ~ e n givit oss.
Herr K. Eriksson halsade kongressen å Cooperativa Förbundets vhgnar.
Styrelee- och rev.isionsberattelse lades med; odk %nnande till handlingarna.
Förbundet lar under den g h g n a perioden, trots svirig- leter av olika slag, bedrivit en ratt sa vitt- bmfattande agitation.
Femton nya.
gillen ha ddats, sa att förbundet nu består av 90: illen ined tillsammans 2,115 medlemmar.
Till kongressen voro iGämnade 7 motioiier, rilka bl.
a. Asyltade dels oml %ggning av gales- rerksamhetens organisation, .vilken fraga kon:: ressen hansköt till styreleen för utredning, lels utgivande av en broicbyr som lämpade lig för barn och ungdom samt utgivande av iygblad, som redogjorde för- koinnogillenas ~ppgift.
Kongressen beslöt bifalla motio- ierna och baneköt At ~tyrelsen att verkstalla jaken.
En annan motion åsyftade omlagg- h g av hemmets epalt i v konsument bladet^.
3tyrelsen fick i uppdrag att ingå till redak-; ienen med hemställan om förandringen.
Yiotionen om gratisföredrag bifölls av kon-; ressen.
Vidare förelag en motion om etadge- indring: att avgiften till förbundet skulle utgå ned 25 öre pr medl.
i stallet för 10 öre; lenna motion avslog kongressen.
Den sista motionen avehg omorganisation av förbundet8 3tyrelse.
Den ar nu sammansatt av fem le- iamöter och det föreslogs a t t den skulle be- 3tll av 11, av vilka 8 skulle representera landsorten och 3 fungera aom verkstallande utskott i Stockholm.
Kongressen beslöt avela motionen, då.
det skulle bli en allt för dyrbar apparat för forbundet, men tillsatte i stallet ju kvinnor fran olika delar av landet till vilka förbundestyrelsen kunde vanda sig då det gallde agitationen och vilka skulle bistå gillenci och hjälpa till att organisera nya gillen.
Fru Roswald höll därefter ett föredrag över iimnet ': Vad ba kvinnorna lart av krisen?
Styrelsen och revieorerna omvaldes.
Telegram hade anliint f r i n Norges koope- rativa ' kvinnot~rbund, Norrahammare och Ki- runa kooperalira kvinnopillen.
-- naturen nu ar, vissa skal a t t hop- pas, a t t den förandrade uppfattning om det.
k v i ~ n l i &amp; - förvärvsarbetet, som synes göra sig gällande inom de s. k. tongivande kretsama, ej skall bliva helt utan efterföljd, och vad man med säkerhet kan hoppas är, att en följande generation kvinnor, utan a t t behöva genomgå de prövningar, vilka kommit det nu levande slaktet till del, måtte förstå a t t bevara den ställning i samhället, som deras möd- rar kanske med offer av sitt livs lyc- ka til1kampa.t sig.
A. Jacobi.
3 - Barbari och kultur.
I.
Ett sorgespel, så skräckinjagande och hemskt, att vi ej ens i våra värsta mardrömmar kunna uppleta någonting värre, utspelas f. n. i Europa.
Histo- rien, som dock äger mång &amp; blod- dränkta blad, kan inte uppvisa en tids- period, vilken i blodsutgjutelse, dju- riskhet och barbari ens tillnärmelsevis tål en jämförelse med den närvarande tiden.
Vi 1cu.nna icke betrakta tillståndet i Europa, utan att kanna hur en rys- nii~g jagar genom marg och ben.
' Världsdelen i eld och blod) ', som en tidning skrev som överrubrik på krigstelegrammen, ar mycket beteck- nande för det tillstånd, som nu råder.
Det ar follc, som reser sig mot folk, valde mot valde och.
kulturens hårt f örvarvade skatter trampas hänsyns- löst till grus under millionhararnas järnhälar.
I öster och väster mötas jättearméer med de modernaste mord- redskap, som vår högt utvecklade tek- nik kunnat konstruera.
Ödelagda landsändar, rykande stader och byar känneteckna den vag, d a r.
krigsbrail- den rusat fram.
Människovärdet, som vuxit sig allt starkare i det sista århundradets kul- turarbete, har med ens förlorat allt värde, undantagandes ett visst num- mervärde, och människorna stå på bar- barismens ståndpunkt.
Ett mannisko- liv, som dock kan betyda s % mycket i det fredliga arbetet, betraktas i det- ta b ' arbarismens tidevarv.
som i det närmaste betydelselöst.
Det största snille, som världen kanske fött, ar i de krigfözande länderna " en ' man i le- det " och ' * ingenting mer.
Och alla de kulturstravanden, som lagt hand i hand, som förbrödrat och enat, de iiro nu glömda, ödelagda!
Arbetare, som samlats inom socialis- mens international i kamp mot ett ut- sugande och utplundrande kapitalist- valde, nykterhetsman, som betraktat varandra som- bröder och varit för- enade i en strävan för folkens etiska höjning - vad äro de nu?
De, äro barbarer, vilddjur,.
som törsta efter varandras blod.
Hela kulturen har brustit sönder som en spröd is och ur djupen rusar råhetens, brutalitetens, svarta synda- flod fram i dagen.
I dag.
rasar således krigets furie grymmare an någonsin förut och det nationella hatet slår som en vådelds- laga mot skyn och manniskor, som a r o och borde betrakta varandra som brö- der, storma mot varandra med av ra- seri sammanbitna tänder och miljoner sårades och döendes ångestrop stiga från en bloddränkt jord.
Det ar en f örbannelse i detta, en hemsk, f örtviv- lad, hjärtskärande f örbannelse!
Och krigets vanvettsdans vidgas, vaxer, vinner förklarare, förespråkare och moralister, som riittf ardiga desi handlingar. '
,, Man mördar vapenlösa kvinnor och nän, man bränner ner millioner hem, nan sticker ut ögonen på gubbar och larn, man valdför sig p b kvinnorna - tllt förklaras, blir rättfärdigat.
Eller) ckså avfardas det med en axelryclr- ling och ett småleende: Det ar kri- get, det kan inte hjälpas!
Och den val- liga manniskoh jorden f öres till slakt) ch kan inte hindra det.
Framom sig lar den en blodtörstig fiende och bak-) m och vid sidan millioner vapen, som: iktas mot den, som vägrar.
Antin- gen mörda och bli mordad eller neka %tt mörda och bli mördad av sina egna - se dar den militära disciplinens nakt och förklaringsgrund!
Men lwi- get skapar ju hjältar, säga chauvinis-; erna.
Ja, medvetandet att man blir .emlastad eller dödad huru man an bar sig åt och att ingen kommer undan förrän han ar invalid eller död, den situationen skapar en kall och förtviv- lad resignation, som erhåller en h jäl- tes kors och gloria.
Men en annan och kulturellt högre tid, som m å s t e kom- ma, skall skapa en annan och förnä- niare ara.
Och det är mot en sådan tid, som vi nutidsmänniskor måste sträcka var blick i brännande lang- tan.
Vi leva i en tid av barbari,.
men v i måste sträva mot kulturens .h ' agran- iie framtidsmål.
O c h l i k a ' v i s s t s o m d e t, t r o t s a l l t; g ' itr-es rn utveckling, måste:man- niskan e n g å n g n &amp; d.et Eredens och samf.örstån- ilets rike, om v i l k e t s i a r - n a t a l a t.
Det ar nog sant, att det ar svart att leva starkt och tro ideelt i en sådan tid som vår och pes- simismen.
griper ofta med sin jarn- hand- kring vårt - .hjärta.
.
Men,.
än en gång, så visst som samarbete ar ' en hög- re form av kultur än striden, lika visst kommer utvecklingen att bringa det darhan, att den allas kamp mot alla, som nu råder, ersattes med ett allas samarbete.
Och detta mål ar oss kan- ske närmare an vi ana. '
' II. '
Medan krigets eldslågor färga him- len röd och ångestens grepp bränner i vårt bröst, kan det icke vara ur va- gen att ärligt f&amp;ga sig själv och an.- dra: " Vem bar skulden? "
Och går man riktigt till ratta med sig själv: sin klass och sin tid, då lär man sig snart inse, att den fruktansvärda skuld, som kriget %samkar, inte kan avlastas på nggot folk, någon samhälls- klass.
Vi äro alla skyldiga.
.
Arbetareklassen t. ex. bör inse, at1 det kanske inte ar alldeles riktigt att, som ofta sker, vältra över hela ansva- ret för årets hemska krigsbrand på del privatkapitalistiska systemet.
Visser- ligen kan påvisas, att den radande pri- vatkapitalistiska regimen direkt har förorsakat den allas strid mot alla som nu rader; men det ar därför in.
galunda * sjalvklart att de stora ' folk- massorna äro utan skuld.
Snarare ar det val s %, att ingen förnuftig manni ska kan två sina händer och saga: " Oskyldig ar jag till detta blod, som ~tgjutes ".
Nej, skulden nigste förde- las någorlunda jiimnt, och den s. k. ryndabocksuppfattningen bör undan- rödjas.
Det ar mycket bekvämt vis- serligen att orda vitt och brett om len hänsynslösa privatkapitalismen, men frågan blir, om inte de stora follr- lagren själva genom bristande initia- tivkraft och otillräckligt sjalvintresse uppehållit, ja, t. o. m. främjat det ka- pitalistiska systemet.
Och en annan fråga blir, huruvida inte ett bristande kommun- och statsintresse ofta ligger till grund f ör den samhallsmakt, som privatkapitalisterna ha till sitt förf o- gande.
Vad beträffar det privatkapitalisti- skir systemet i dess helhet, så får inte förbises, att detta system harskar inom samhallsekonomien precis till den dag, då de stora massorna förstå att göra sin ratt gällande.
Om de stora folk- lagren ägde den Irunskap och det eko- nomiska sj alvintresse, som kräves f ör en omläggning av den ekonomiska led- ningen, skulle det privatkapitalistiska systemets dödsdag vara kommen.
Men det kräves tyvärr ännu ett kanske se- kellhngt upplysnings- och organisa- tionsarbete, innan detta mål kan upp- nås.
Och vad beträff ar samhal.lsmakten, så ar det på samma satt.
Visserligen har på detta omrade .under sista tiden en stark uppryckning kommit till stånd, men det vore oriktigt att hävda, att har inte mycket mera borde ' och kunde gökas.
Ännu saknas.
bl.
a. det gemensamhetsintresse och den samhal- leliga insikt, som inte kan undvaras.
Resultatet härav ar, att inte ens den redan förefintliga kommunala och stat- liga maktställningen blir fullt utnytt- jad.
Språngvis förekomma ju ofta utomordentliga utvidgningar av folk- makten vid val av representanter inom olika kommunala och statliga funktio- ner, men vid nästa valtillfalle kan en regress uppkomma, som inverkar men- ligt, ja ofta fullständigt förintande på det planerade reformarbetet.
Nar de f olldiga representanterna strax efter framlagda förbättrings- och omda- ningsf örslag genom ett nyval tvingas att lämna sina uppgifter, och detta till följd av bristande väljareintresse, .då Sir det illa ställt nied den allmänna va- kenheten.
Och huru ofta har det inte hänt, att händelserna format sig på ett så otillfredsställande sätt?
.
Överflytta vi tanken från det sist sagda till det piigående kriget, så inse vi snart, att de stora folkmassorna inte äro utan skuld.
1: ett sådant land son1 Tyskland har kampen från folkets sida mot preqseriet och junkerdömet fak- tiskt inte förts med tillräcklig kraft och målmedvetenhet.
Visserligen har det tyska partiet kunnat berömma sig av att ha omkring 5 millioner socialdemokratiska valman, men, har man anledning fråga sig: har. '
MORGONBRIS ens tiondedelen av denna valjaremassa satt in hela sin kraft i striden mot pri- vatkapitalismen och dess bundsförvan- t e r?
Svaret blir: nej.
Den har inte gjort, vad som borde göras, som Vor- wärts skrev i krigets början.
Och precis samma historia upprepar sig i alla länder.
Bernard Shaw fram- håller i sin mycket uppmärksammade skrift: " Sunt förnuft om kriget ", att det enda förnuftiga vore, a t t folkmas- sorna gingo till kamp mot sina verk- liga fiender, det privatkapitalistiska systemet och dess hantlangare.
Egent- ligen ges det, framhåller han, endast två fanor: kapitalismens svarta och socialismens röda.
Och om man nar- mare undersöker krigets orsaker, den privatkapitalistiska exploateringslus- t en och det nationalistiska s jalvf örgu- dandet, så nog a r det säkert att dessa orsaker kunde undanrödjas, om folk- massorna endast gjorde sin vilja och sina krafter gällande.
Det har om- nämnts och inte.
minst kraftigt från kooperatörernas sida, a t t producent- intresset, organiserat och lett av pri- vatkapitalismen, ä r ofredsstiftande, men att konsumentintresset i motsats dartill a r fredsstiftande, ja, har den egenskapen, att det sammanför män- niskorna i samintressen.
Socialismen, som vill organisera d am halls pro duk tio- ilen i demokratisk anda, och koopera- tionen, som väsentligen avser att %stad- komma en demolwatisk organisering båda dessa av konsumeiitintresset; strävanden äro till sitt innersta vasen av fredsstiftande natur.
Och folket ä r inte utan skuld beträffande det verkningsområde och den utvecklings- grad, vari dessa rörelser f.
n. befinna sig.
Om ett mera målmedvetet arbete inom socialdemokratien och koop e- rationen kommit till stånd, d å hade blodba- med säkerhet det - varande det kunnat undvikas.
Det a r de stora folklagrens, allas vår skuld, att dessa rörelser ännu inte vunnit en sådan styrka a t t d e kunnat förhindra, a t t privatkapitalismen driver människor- na in i krigets hemska inferno.
III.
Alla förnuftiga människor äro ense därom, att kriget framskapat ett bar- bari utan like och helt eller delvis spo- lierat den kultur, som folken tillkäm- pat sig under ett mångsekellångt ut- vecklings- och uppfostringsarbete.
Om man undantar några hjarnmjuka ' ' krigsentusiaster ' ', så önskar den sto- r a massan av människor fred och fredsgarantier.
Allmänt säger man, a t t detta, kriget, aldrig mer f å r upp- repas.
Men om så skall bli fallet, vad bör d %, frågar man .sig, göras för a t t omöjliggöra ett återupprepande?
Ja, det enda svaret blir: Samhället, det lilla folksamhallet och ' varlden, världssamhallet, böra grundas på en stark socialistisk grundval.
Hittills har den sociala ratten legat nere och våldet triumferat, men n u måste den (Forte.
sid.
8.)
Litteratur.
Flandrisk konst i fred och ofred.
nar jtlg lsmnade Antwerpen efter det Bilder fr&amp;n Bdgien av Ivar Callmander.
tyskarna besatt etaden var jag sh mycket för Belgien, som om jag varit född under den P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
röd-evart-gula flaggan.
Jag hade eett ett land, Detta ar en bok som malste finnas Atminstone i varje bibliotek.
Den ger namligen ett mycket levande intryck av den konst som ar en av världens basta och på samma gAng sá ohyggligt aktuell emedan den håller p &amp; att förstöras.
Den är skriven med sakkunskap av en arkitekt som har gjort resor i Belgien och där lart sig satta ett oerhört värde icke blott pH.
dess arkitektur, utan även p &amp; dess miilerisamlingar.
Boken ar också, i den meningen aktuell att emellan konstskildringarna gör författaren Htskil- liga vemodiga reflexioner över hur det ser ut i Belgien nu.
Man fAr icke blott ett.
hopande av kunskap, utan man mö- ter ocksa en människa.
Priset, 4 kr., är mycket billigt, då, arbetet är synnerligen rikt illustrerat.
ett av de älskligaete och mest fredliga i Eu- ropa, översvämmat av en bjartlös och brutal arme; jag hade sett dees stader och köpingar svartade av.
eld och stympade av granater; jag hade sett dess kyrkor och hietorieka re- liker företörda, dess landsvägar packade med jagade hemlöea flyktingar; dess bördiga åker- falt beströdda med lik av vad som en gäng varit nationens mannakraft.
Det, som en ghng varit en Herrans lustgard hade jag sett förvandlat till ett öde land, och dese folk, som jag, liksom den övriga varlden, alltid trott vara nöjesalekande, indifferent och latt- hanterligt, - hade jag sett, sager jag, vackt, förtröstanefullt, utan fruktan och kampande, kampande, kampande.
Förundrar det er att de f h g a t mitt sinne, att de vunnit min be- undran? '
Jag ar för Belgien, det medger jag öppet.
Jag skulle sk&amp;mm.as att vara nagon- ting annat., Man vet i denna bok icke vilket som ar mest intressant, det intryck som man fár av honom själv såsom krigskorre- Femtusen kvinnov väntande på bröd vid Hôtel de Ville i Nalaines.
Kriget i Flandern av E. Alexan- spondent, av ' det .oerhörda drama som der Powell.
Tidens ' förlag.
Haft.
3 kr.
Författaren ar en amerikansk krigs- korrespondent, som verkligen varit med kanske de märkvärdigaste månader världshistorien känner eller augusti, sep- tember och oktober 1914.
Ingen aven- tyrsbok kan vara mer spännande skriven an denna och knappast något arbete ger mera levande skildring om vad kriget ar, utan att därför behöva láta läsaren F % frossa i sk.rackscener.
Powell har fAtt se kolossalt mycket helt enkelt, emedan han tillatits att f6 besöka- det tyska lagret under dess marsch genom Belgien, p % samma gang han levde med belgierna och var med om Antwerpens belägring.
En oerhörd smidighet och 3innesnarvaro har han därvid mast ut- veckla.
Det gjordes Htskilligt från ty- ~kaznas sida för att f H denne oförskräckte krigskorrespondent att se med deras, gan, men han hörde oförbätterligt till lessa, Gud ske lov, som maste känna i denna varlden med det som förtram- pas, ej med det som segrar.
Han gör Iarför ocksh i sitt .företal följande be- kännelse: ' var Antwerpens belägring, av striderna omkring och i Malines, av Aerschots och Louvains ruiner, eller det &amp; skadliga satt p &amp; vilket massverkan av de tyska trup- perna är skildrad.
Boken är mycket förtjänstfullt över- satt av Henrik von ' Krzemer och försedd med ett företal av Översättaren, som pH ett utmärkt satt i kort sammandrag ut- trycker vad vi kanna som äro emot Tysklands krigföring.
Coktte Baudoche av Maurice Bar- rea.
Alb.
Bonniers förlag.
Pris 3 kr.
Till de b&amp;da föregiiende förtjänar aven denna bok att tillhöra edert bibliotek.
Och ni skall dal hava fHtt en synnerligen god litterar trio om västeuropeiska för- hallanden.
Även denna bok har fatt en utmärkt Översättning, namligen av Marika Stjernstedt, som i företalet talar om vem Barrh ar och vilket inflytande han nu har p &amp; franskt liv.
Berättelsen Eörsigghr i Metz, detta Metz som före 70 - 71 Ars krig var franskt, och sedan varit tyakt.
Det ar en bok om 10th-
ringarna, om deras kärlek till det franska, och hur de nu med smarta se sig och allt sitt i minoritet, emedan tyskarna erövrat Met z icke blott med vapen utan sedan med en ständig energisk tysk emigration.
Bland den lothringska befolkningen lever dock gnnu intensivt den franska andan.
Och vad som ar särskilt intres- sant i denna.
bok det ar hur de gamla lothringarna och med dem författaren och varje riktig fransman ser på skill- naden mellan franskt och tyskt.
Det ar en ung lothringskas historia, hur hon är nara att gifta sig med en tysk, emedan han ar en sympatisk bysk, men hur hon till sist dcck icke kan det.
Overeattarinnan säger så riktigt om Barres lothringska skildring: .,Utan vald eller hat mot fienden, landete, folkebammens och minnenas fiende, eamt vil- lig att skipa rättvisa, visar ban oss likval framför allt den stralande ekönheten i kiirie.
ken till det dyrbaraste egna, sh som han fattar det, i virden av dess vaxt, och i offret av den lilla individuella lyckan för dess ekull, för de förblivande vardenas skull.
D Gud som haver barnen k ä r.
.
- av Vera von Kr~rner.
Albert Bonniers förlag.
Pris kr.
2: 50.
De ' tta ar om ett helt annat ämne.
Det ar en bikt om.
ett barn.
Kanske b i icke känner igen er själv i den bik- ten och därför icke tycker om den, men den ar vardefsll i alla fall, aven om det icke just är Ni eller jag som barn.
Det finnes olika sorts barnasjalar och har f % vi se in i en av dem, det ar det som ar PA viktigt, ej minst för ' upp- fostraren.
Dessutom ar boken full av humor och ytterst läsvärd såsom tids bild.
Tänk bara p &amp; vilka föräldrar Vera von K r ~ m e r haft och vilken skola hon gick i och Ni maste första att tidsbil- den ar nog sa intressant.
Dessutom a r bikten gjord med ~jälvkritik - en mycket ovanlig företeelse ..
Man har klandrat titeln eåsom omoti- verad; det kan jag icke förstå, jag har fattat det som om aven i den lag en satir.
, Det är minsann mera sällan Gud hjälper barnen, de fii allt hjälpa sig A.
L. sjiilva. '
Ett besnk av en tysk kvinnlig partikamrat.
Berta Selinger ar hennes namn.
Hon är ung.
Hon %r kommen hit till Sverge för att studera men ocksa för att sköta sin halsa.
Hon ser bräcklig ut.
Och det blir val icke lätt att Aterfå krafter nar man har s &amp; mycket Eorger i hem- landet.
Man tycker det är n8got fragande över henne, en outtalad fr8.ga: hur kan ni ha det i ett land, dar ni icke ha krig?
och en öppen ErAga: %Tror ni icke att ni komma med i kriget?, Nej, det tro vi icke, svarade jag,, och jag tillade energiskt:, Vi vilja icke, vi vilja icke g &amp; med nsgon, vi vilja icke g &amp; med Tysk- Land, det säger jag Eder uppriktigt, men vi maete naturligtvis, sasom vi också göra, vara vakna i kampen mot de strömningar har hos oss som .vilja draga oss med.
Och många av oss gilla att endast en sådan ringa mino- ritet av tyaka socialdemokraterna tagit evstand från beviljandet av krigsbud- getens.
Hon s @ tvekande pimig, men så kom det till.
sist att hon tillhörde dem i Tyskland som ocksa ogillade detta.
Menige man kunde ju göra så litet, h e n den socialdemokratiska ledningen höll igen.
Men hon lat mig första att ute bland lederna ansag man det för litet med 10 h 12 protesterande emot l l l inom riksdagsgruppen.
Det fanns ju ock &amp; de partikamrater som liksom 3yntee ha givit sig med hull och har At militarismen, såsom t. ex. den soc.-dem.
tidningen Hamburger Echo.
.Hur ha Ni det dar ute ?^ försökte jag sedan få fram som en fraga.
Hon grät.
.Det värsta ar.
kanske alla de stympade unga mannen.
Att hava förlorat en arm eller ett ben, det ar ju.
förfärligt, men att se, som jag gjorde nyss före min hitkomst, en yngling som eåg ut nästan s %eom ett barn, ett blekt ansikte med barnaögon, som satt på en kropp, be- rövad bada armarne.
Det var - - - .s, Vi som 0th pk ententemakternas sida, vi som EB bestämt ogilla brytandet av Belgiens neutralitet, tanka ju ständigt ocks % p &amp; Edra lidanden.
Men Ni må- 3te första att fC; r dem tillkommer för-, dm jukelaen att fienden ockuperat deras.
land.
Och nu vill man ocksa tvinga belgiska arbet.are att arbeta för tyska srrnbn~,, aade jag.
.Men tyskarna under- halla ju också belgierna&gt;, invände bon.
b Det är icke sant B, var.
mitt svar, och jag berättade om mitt besök i Bryssel.
Då förstod ' hon att aven på denna punkt hade militärdiktaturen hiillit det; y s h folket i okunnighet. '
' Antwerpem sista motstånd; Belgare sandas skyndsamt mot: fronten.
Vad skall ' Strömmar av tiirar nu flöda ned över vieenad kind.
Modershjartan nu blöda för sorgene isande vind.
En gr&amp;h %rig fader skall fara med eorg uti graven ned,.
se ' n eönerna alla ha stupat pA elagfaltets bloddrankta hed.
Nar viiren n u Ater kommer till jorden nied biad och blom, kan ungmön e j mera hoppas.
.
- Den &amp; lakades plats ar tom.
O manniska, mannieka, varför -.
hgrjar du grannens landl .Helt efikert du vunne mera i. ro ' p &amp; din egen strand.
,.
:,, 0, skyldige, vad ekall du svara Lindebarnet, som stracker sin arm i eömnetk och ler, vet ej, att ' dees älskande fade * i frarpmande land badda0 ner.
nar sjat för Guds dometol du &amp; .Ar.
Det finne, inga .berg eller högar, soiii eynien dA ekyla förm&amp;r.
Anna Lindbagen.
,.
MORGONBRIS 6 -.
Det kostar.
.
.
Den 2 7 juni.
PA en träsoffa bland smut- Kvi ' im ' ornas.
fredssöndag blev dock till siga paltor i ett nedrökt kök sist, trots allt, e n imponerande ~ippslut.
ning kring kravet om fredens Aterstal, ligger en gosse, blek, niager lande i Europa.
91,356 kvinnor var den och eländig.
Han pliigaa myc- slutliga siffran mötesdeltagare och in- ket av huvudvärk och, mbste stämmanden, d % resolutionen överlämna.
vara hemma från skolan där- des till utrikesministern.
för att han emellanat f %r an- Många och stora ' förhoppningtir vorc fall. '
han skulle på sjuk- knutna till fredssöndagen.
Vi hade j u rätt att viinta ett gott resultat, då, val h u s ~, säger hans förgrämda w a d bäst %i tänkt » fört oss samman och utpinade mor, .men det till detta arbete.
Villigt skall erkännar kostar,.
.
B att vi mötte många tvivlande och ofta En liten parvel på, sex Hr, har upprepats: B Vad tro tlig kvinnorna för liten för sin Alder, pH, egentligen kunna utträtta?
s, Till.
detta har svarats och kan endast.
svaras: Kvin.
grund av att syskonen varit norna ha gjort sin plikt, mot sig själva!
för mariga for faderns in- mot sitt land och mot de stridande komster, ' alltså maten för folken.
Kvinnorna ha uttalat sin eniga ', knapp och oftaat olämplig.
bestämda anslutning till regeringene Hans lilla mage kans hhrd och neutralitetspolitik, vid vilken mening de st &amp; lika fast -- som.
regeringen själv.
stor.
skollak karen eager han Den icke minst stora betydelsen .av har tuberkler i magen och kvinnornas fredsdemonstration ar ma- borde.
opereras B, upplyser mo- handa den, att tusentals kvinnor, ljumma dern, .,men -- det kostar.
.
B och likgiltiga eller motstAndare, tvingats E n annan liten gosse med att tanka en smula skarpare än vanligt, tvingata att tänka p &amp; vilkut ansvar än- ett vackert ansikte och vakna, dock i dessa.
dagar vilar p &amp; varje män- kloka ögon.
Hane rygg skju- niska och huru en stort mål.
kan ena.
ter ut, h u v u d 9 sjunker ned PER HASSELBERG: Vågens tjusning.
I .stort sett ha kvinnorna med en sällspord enighet och varmt intresse, ' ar- betat för dessa möten.
En och annan meningsskiljaktighet angAende sättet för mötenas anordnande: lat i allmänhet för.
sakens skull ordna sig.
Arbetarkvinnornas intresserade arbete ' Vill du mig fbUa och skada det land, där várt hus v i skall bygga - i detta ' fall var givet - när skulle vi ar- lär v i skall bo .tills vår kärleks l8ga farbrunnit och stilla beta ' om ej för fred?
Här tycks oss led vi stiger i Karons båt far att faras av honom passa in t rösträtt för Kvinnors bekanta iän Bver skummande Styx till skuggornas rike och dBdens??
jag ' svarade henne, devis: Vi kunna.
aldrig.
göra SA mycket 38 min käresta talade.
rY Jaqy; eaokande handen, " kom, låt ' oss g&amp;, jag brinner - av längtan!
',.
för en stor sak som en stor sak.
.
kan Kand i hand vi vandrade sh under mumlande furor göra för oss l iörda sakta.
av doitande vind, tills plotsligt emot oss Största intalet mötesdeltagare kunde.
rapporteras från- Göteborg med omkring iavets brusande Ij ad, och varligt v i steg Over stranden.
9,000.
I Stockholm var spänningen ' Ser du landet därborta i fjarran med ängar och slätter särdeles ' stor inför mötesdagan - 5 stora) lommande rikt och doftande ljuft o@h fagert att skåda?
möten voro utlysta förutom ett stort an- Där skall vi bygga vårt hus, och dikr skall v i timrav8r lyckas tal i omgivningarna, - skulle vi ' lyckas aydda, som stormar aldrig skall nk och vadren ej rubbalyy Jag nickade tyst, " men långt är det dit och kanhända eller ej, det gällde ju ett stort mhl - ' Jayy, men det gallde ju aven kvinnornas ära aldrig.
det landet v i .nkr och aldrig den kusten beträder ...
.
p % ett.
alldeles.
särskilt satt, hade vi.
.
raknat förgäves p &amp; kvinnornas intresse?
kr har gätt och dagar har svunnit och nätter farrunnit.
Men nej, Iangt över förväntan stor till- 3agornas lockande land vi anat ur tocken och skyar.
slutning till alla möten sHväl inom- ' som 3ida vid sida v i vandrar.
annu och längtande händer utomhus och ' Centralkomnoitth vagade iträcker mot grbnskande strand, som bleknar Och hbijes a v dimmor.
med tillförsikt " emotse rapporterna fran Ove d kel und.
hela landet .. Om slutligen kvinnorna nAgonsin kun- de anse.
sig ha lön för möda s &amp; var det ienna tro vara till tröst p &amp; något hall ' Arsmöte avsände ett telegram till rege- vid overlamnandet å de 9 1,000 kvin- 3å gärna det, men kvinnorna skulle ha jringen med instammande i resolutionen.
nornaii vagnar av resolutionen till ut- haft mindre anledning att kanna sig.
S &amp; är dS vår f~edssöndag nu ett ' minne rikesministern.
MHnga ord yttrade mi- tillfreds om i utrikesministerns svar blott, men ett stolt minne.
Men.
vi få nist.ern ' icke, man liksom förnimmer in- funnits nhgot, s0.m givit anledning till ' därmed icke tro att vi fyllt vArt värv, för honom huru orden vägas men vad oágon som helst Bforrnuleringskonst~ idet AterstHr oss ännu att i allt vidare som sades.
var - nog att ingiva förviss- vid desa återgivande.
: kretsar överallt och ständigt ' ' föra u t den ning om, att den väg regeringen be- Att kvinnornas fredsopinion omfattats tro.
p &amp; freden, riom vi äga.
Länge skall trätt .kommer att fullföljas.
' Visserligen med sympati aven utom kvinnornas Atminatone undertecknad minnas nligra ha en del saklivistiskan tidningsorgan ?gen krets visades av Sverges Storloge: ord av utrikesministern, om.
brände sig tillåtit sig betvivla de uppvaktande kvin- iv I.
.O.
G.
T.
- representerande om- in i mitt minne: Vi alla, som vilja ar- n0rna.s formulerings kont$ dA de del givit kring 200,000 svenska medborgare - ' beta för freden, milste bålla ihop.
.
.
svar och kan iom.
vid sitt nyligen i Ume &amp; avbilllna A. O. pressen utrikeeminieterns '. '
,. '
DET DROMDA LANDET.
,. "
" ' ' ',. '
MORGONBRIS mellan.
axlarna och hela ge- stalten verkar watt,.
.
Man ser redan konturerna till s puckel- ryggs.
Den 14-Ariga systern, som fAr vara mamma för alla sju syskonen sedan modern ghtt frAn dem då hon gav livet %t den yngsta, omtalar, att brodern haft en aläng av barnförlamning d &amp; han var 2-3 &amp; r.
Sedan dess hade ryggraden krympt ihop i stäl- let för att skjuta i höjden.
- Nu var gossen sju &amp; r.
-, Men doktorn har sagt, att om vi kunde skaffa ett ban- dage At honom g % skulle ryggen vaxa rak.
Pappa sä- ger han skall försöka, men - det kostar.
.
. » - Det unga ansiktet far ett sa bekymrat utseende att jag inte kan lata bli att tänka: Arma lilla mor.
Exemplen skulle kunna fortsattas i det oandliga.
Nu tänker kanske nAgon: det finns ju fri skolläkare, det finns fattigvird, som har skyldighet att träda emellan.
# i ömmande fall.
Ja, det finne.
Men .erfarenheten visar oss ALICE NORDIN: " Hymn till naturen. "
att dessa och dylika institutio.
.
ner ofta arbeta ganska lamt och ' resultaten av deras ingripande äro sina lungor med frisk, luft.
Men ack l sorgligt otillfredsställande - om därför, det ar som en droppe i havet.
Det att det som behöver avhjälpas är sa stora ' flertalet av dem som skulle be- Överväldigande mycket, är svart att av- höva komma ut .f % stanna i städernas göra.
Att n&amp;got brister i frAga om till- kvalm och hemmens brist.
.
varatagandet av det p &amp; samhällsbottnen - Förnuft och känsla äro överens om spirande manniskomaterialet är-visst.
Och att nhgot maste ' göraa p &amp; det att barnen man frAgar sig om verkligen alltid de framtiden -- inte m &amp; förgas.
Dock, fattigaacc barn varit SA klena, skrofulösa, det är inte lätt att visa vag under nu- som de nu äro.
I B &amp; fall maste man varande befängda samhällsordning, d &amp; förbluffas över, att slaktet i närvarande oratten sitter i högsatet och rättvisan stund inte ar ännu sämre ä n d e t ar.
trampas under fötteina;.
ad st &amp; det Vi veta ju att de aom f &amp; lida viiist arbetande folket tagit bestärnrnandekit- i denna av vansinnet regerade tid äro ten i egna händer,, först - d &amp; skola deras just.
barnen.
Och det inte blott i de barn slippa lida brist p &amp;.
det.
nödvandi- länder dar krigets hAlögda spöke drar gaste, först d &amp; skola de fattiga m6drarna Gam, utan även i v8rt Sverge.
Ty dar slippa att, d &amp; niigot m&amp;slc göras för matransonerna förut vor0 vid minimi- deras älsklingar, med döden i hjärtat.
.
?det.
.
.kostar.
.. .D gransen, där ha de än mera krympt alltid behöva tänka:.
No Name.
ihop, och där förut slantarna räckte d b.
.
.
.
ligt till för att barnen skulle f &amp; vad dem tillkomme i övriga avseenden, dar.
.
.
.
.
.
.
.
racka de numera inte alls.
Resultatet Socialismen är snart den enda ' .poli- maste bli därefter.
tiska Ask Adningen, värdig ärliga själar, I dessa dagar fyllas allt vad skollovs- kolonier, skrofuloshem och dylikt heter oförvillad av fraser och jesuitism, det med magra, blodfattiga stackare, som enda partiet för manniskor ..
Anna Lenah EZg8tröm.
under nAgra korta veckor skola f &amp; äta.
.
-.
.
.
.
.
.... sig matta av.
ordentlig mat och fylla.
- ... - -,.
I ' ' Kulturens ödestimma.
Världskriget har hos mången skapat den dystra övertygeken a t t .hela vår moderna kultur nu sett sina bästa da- gar och närmar sig undergången ..
Detta torde vara en alltför pesgimis~ tisk uppfattning.
Med större saker- het kan sagas, a t t kriget bragt.
i da- gen en sanning, som viss~erligen förut varit kand av de klartänkta, men som nu framstår meld ohygglig skarpa: a t t vår lovprisade civilisation ar.
en koloss, uppmurad på tvenne briickliga lerföt- ter.
Dessa heta den kapitalistiska sarnhällshushållningen och det privat- livet behärskande penningförvarve t.
Mitt ur världskrigets fasor l juda emellertid toner, som tyda på a t t mänskligheten dag för dag kommer allt närmare den skiljoväg, dar valet misste träffas mellan a t t behålla den nuvarande ordningen och a t t söka sig fram till en rationellare samhallseko- nomi och ett humanare kulturideal.
Niir efter krigets slut domsrätt skall hallas, blir det främst den moderna penningkulturen, som kommer a t t sitta på de anklagades bänk, Det a r den som framkallat kriget.
Det a r den som aven i ifredstid förbittrar manni.skolivet genom att ' av teknikens alla framsteg endast skapa hejdlöst jäktande,, själlös lyx och hopplös fat- tigdom.
H a r den vita rasen kvar nå- gon livskraft efter den stora prövnin- gens tid, så äger den .intet större livs- intresse an a t t ersatta privatkapitalis- men och det ekonomiska konkurrens-.
systemet med en rationell organisering av samhallsekonomin.
E n början här- till har själva kriget framkallat, i det ett flertal stater nödgats " s .. ociaiis.era " en stor del av den ekonomiska verk- samhet, som man eljest.
hållit.
noga.
i n - nesluten i den enskilda företagsamhe- tens helgedom.
' På de nutida staternas förmåga a t t efter .nya grundsatser organisera sitt ekonomiska, liv beror i själva verk.el till r a t t stor del a.ven d &amp; andliga kul- turens framtid.
Ty aldrig har i till- varon en mera kulturfientlig makt uppträtt a n den nutida penningjagan- de kapitalismen.
Den har förlagt tyngdpunkten av i~anniskans liv till det ekonomiska områd.et, låtit maskin- förvandla maimiskan själv till en andelös maskin, den har gjort frågan " vad skola vi 5t.a och dricka och kläda oss med " till livets st.ora huvudproblem för flertalet individer.
Nar kulturen befriats ifrån det nu- tida penning j aktets pressande tryck, då först kan mänskligheten drömma om a t t gå en ny kulturell guldålder till mötes.
Kunna varldskrigets erfaren- heter påskynda den ekonomiska ut- veckling som måste sluta med privat- kapitalismens fall, så har u r nödens och förtvivlans natt en signande led- stjama tindrat upp.
J a l m a r B ' uruskog.
.
(Unga Tankar.)
.
.
.
tekniken,.
.
9
Forts. fr. sid. .4. socialetiska uppfattningen bli bestam- mande.
Problemet: " makt eller ratt?
som ofta upptagits till diskussion un- der den sista tiden, måste lösas på ett sådant satt, att " ratten " verkligen kommer att sattas i högsätet.
Det ar egentligen egendomligt, huru en pro- blemställning &amp; dan .som den nyss an.- givna - kunnat uppkomma.
Och inte minst markvardigt ar det, att det inom ett folk som vårt, som ar i så stort be- hov av den internationella ratten, fun- nits man med stadgat vetenskapligt rykte, vilka gå allvar hävdat, att " har jag bara makt, har jag ratt ".
Med den chauvinistiske tysken Bernhardi i bakfickan ha dessa ' vetenskapsman försökt att bevisa de av dem omhul- dade våldsteoriernas riktighet.
Ja, det har t. o. m. gått så lan &amp; att en av dessa s. lr.
vetenskapsniän försökt att med tillampandet av selektionslagen (lagen om det naturliga urvalet) p % nationerna f örvandla kriget till en ut- gallrings- och reningsprocess, som f ol- lcen måste genomgå för att med s &amp; myc- ket större ratt vinna en plats i solen.
Att denna åskådning verkligen vunnit förespråkare ar markvardigt, men ännu marl~vardigare ar, att en all- bekant svensk professor gjort sig till förkämpe för denna ' reningsprocess ".
Det ofrånkomliga, djupa oförnuftet niåste karaktärisera en man, som, till- hörande en liten nation son1 vår, på fullt allvar gör gällande, att om t. ex. Ryssland vräkte sina millionharar över vårt land och hela vår manliga ungdoni och manliga medelålder offra- des på krigets altare, så vore detta ratt,, eftersom vi voro svagare och lagen om det naturliga urvalet, tillämpad på nationerna, bestam- mer att den svagare måste gå un- der.
Egentligen, det måste framhål- las, ar det illa stalit med distinktions- förmågan iiven bland ett lands profes- sionella utövare av vetenskaperna, nar en biologisk lag, som med många in- skränkningar galler betraff ande livs- f öreteelserna under ungef ar likartade ldimatologiska och fysiologiska förut- sättningar, upphöjes till rättesnöre och försvar för en stor ~ a t i o n s ratt att un- derkuva en svagare.
Prof essor Hans Larsson i Lund har också i en förträff- lig artikel, riktad mot den tyske chau- vinisten och svenske f orskningsre- sanden Sven Hedin, me.d en för honom ovanlig skarpa gått till ratta med ' den- na uppfattning.
Innan ännu prof es- sor Kjellén med sina artiklar i Nya Dagl.
Allehanda slagit på trumman för unghögerns nyupptäckta selektionslag hade d: r Sven Hedin i sitt Varningsord och någotsenare i en intervju sagt, att Rysslands framträngande till havet över Skandinavien var Rysslands na- tionella uppgift.
Ja, i en svarsartikel mot prof.
Hans Larsson framhöll d: r Hedin ytterligare, att det var " Ryss- lands mål och o a v v i s l i g a behov här uppe i norden att framtranga till Atlanten ".
Då fra-gar prof.
Hans j ', ' Larsson: ' Vad menar han (Hedin) då med att det ar " oavvisligt?
El- ler att det ar " beränttigat) ', som han också flerfaldiga gånger säger?
' &gt; Och prof.
Hans Larsson f ortsatter: ' Man ar van vid satsen " allt förstå ar att allt förlåta men Hedin förstgr anda darhan, att han gillar och blir entu- siasmerad för den sköna drömmen om viigen till Atlanten.
Eller om han nu nödvändigt vill uttrycka sig så, att han icke skulle ha gått in på det mora- liska bedömandet, så ar det just felet.
Han har ingen rätt att glömma den synpunkten. "
Det ar just ratten, som krigsentu- siasterna i olika länder i likhet med d: r Sven Hedin förbise, och därför blir den lära de förkunna en makt- och våldslara.
y Har ' du makt, har du ratt - se dar den enkla m ' åttstock, som en- ligt deras åsikt reglerar och b ö r reg- lera nationernas gemensamma tillvaro.
Ödelaggandet av det mutrala Bel- gien, sankandet av neutrala länders handelsflottor, övergreppen mot .post- och telegrafförbindelserna mellan neu- trala .stater, brott, som gått ut över neutrala medborgares liv och egen- dom - allt detta måste vara ratt, ef- tersom det göres av dem som ha.
makt.
Nej, * det ar inte ratt, det a roch s k a l l i alla tider namnas som ett brott.
Och det måste sagas i f r h, att Tyskland inte har större rätt att torpedera vår handelsflotta an v i att torpedera .de- ras.
Hade vi bara.
tillräckligt stor flotta, vad vore enligt våldsteorien na- turligare an att ett sankt svenskt han- delsfartyg genast kvitterades med ett tyskt?
Men huru djupt i barbari ligga inte de internationella f örhållandena, nar kanonerna tala och manniskornas inre känsla for ratt och orätt förstum- mats!
Vilket kaos för inte den av krigsentusiasterna predikade maktla- ran med sig i spåren!
Varje förnuf- tig människa borde, det inser man snart, med alla krafter sträva för att kriget utrotas.
Nationernas stridighe- ter måste lösas på annat satt an ge- nom kriget.
Kanske skall också den insikten som en fågel Fenix stiga ur Europas bloddrankta och förbrända - jord.
Om detta förfarliga krig ännu fortsätter ett år till, oerhörda offer av blod och egendom förbrännas på dess altare och resultatet blir " ingen för- ändring '), ' allt som förr ' ', då, synes det, måste ur denna kolsvarta vanvetts- natt and % till slut förnuftets morgon- stjärna slutligen str %la fram.
Och då, får man hoppas, skall ratten vinna ge- hör och människorna komma in i en kultur, som omöjliggör ett återfall till denna tidsperiods vlildsorgier.
Ett in- ternationellt f ö r h å l l ~ d e, som icke uppbäres och varnas av till tänderna väpnade rövarhorder, utan uppratthål- Les i v laglydiga världsmedborgare, som havda att allas ratt ar högsta ratt - se dar en värld, som kanske inte all- tid blir en Utopia.
Från barbari må- ste människorna arbeta sig fram till.
Gustav Åström.
.
I~ultur j,) En hårlock.
Framför mig på bordet.
ligger en h jartfor- mig medal jong at: tjockt glas, inneslutande en kolsvart harlock, inmangd med ett och annat silvervitt strå.
En död mans hår.
Det var en överenskommelse oss emellan i livstiden, att den som forst gick bort skulle komma tillbaka, och den, som blev kvar skulle klippa en lock av den dödes har.
Hur mariga, m h g a ganger vi talade om den saken.
Ibland tanklöst:, som man ju ofta brukar, ibland Ater helt allvarsamt, och da.
alltid slutande med tårar från min sida, nar jag tankta mig, med en rysning, att den dagen ju kanske skulle kunna komma, d &amp; jag.
stod ensam.
Nu har det förfärliga skett, han har gatt, för att aldrig Atervända och jag sthr där ensam.
Nu, många mhnader efter, ar jag glad, att jag ej glömde var överenskommelse.
Samma dag han var död, gick jag för att uppfylla mitt löfte.
Jag tog en av de ostyriga lockar, som a &amp; garna i hans livstid smugit sig ner i pannan och mot vilka jag miinga g h g e r tryckt mina liippar.
Ack, hans vackra härliga har, det enda rent ' personliga jag har kvar.
alft ten av denna avklippta lock ligger Bom sagt i medaljongen, som jag stilndigt kan bara om, min hals.
Den andra halften, tillsammans med en lock av mitt eget h&amp;r, ligger i ett litet etui, ph vitt siden med ett mörkrött band över. '
När jag i min stilla ensamhet betraktar dessa lockar i etuiet, vilken oandlig massa av m i n d n och bågkomster strömma e j da in över mig.
Det ar ungefar som:, Minne du, kommer du ihiig~, som ju alltid tv % van- ner, som ej p &amp; lange träffata, bruka saga.
Bara de.ta lilla etui, dar de ligga, har sin egen lilla historia.
Vi hade varit gifta i. ungefär tv &amp; !r, da m i n man en dag kom hem med ett litet pa- ket, fragande om jag tyckte om sötsaker; det var nllmligen min födelsedag.
Med ett nAgot snävt &gt;tacks tog jag emot kartongen, troende det vara nhgon kanderad frukt eller.
annat ~s6tt .. P &amp; hans fraga om jag .ej ville öppna den och se efter vad det var, svarade jag, att vi ju efter middagen kunde smaka det som efterrtltt.
Nar vi atit och flickan dukat av skulle jag d &amp; se.
pi %, sakens, men ack hur snopen och hur innerligen glad blev jag ej, d % asken befanns innehalla det förut omtalade lilla etuiet med ett det allra som sötaste lilla guldur, jag tror till och med jag grät av glad j e.
Ja, pil den tiden bodde vi uppe .i höga norden, dar vår aldete gosse först sAg da- gens ljus och dar mariga ohållbara planer for framtiden gjordes upp.
Slutet p % alla planer blev alltid en liten ~ t u g a pA landet med en liten t ' radgeirdstilppa, höns, bin och en ko.
Dar skulle vi bo p % gamla dagar, och dar 3kulle våra barn komma och hiilsa p &amp; oss.
.
Ack, jag kan annu s % val se, då- jag dagen iöre hans död satt vid hans badd,.
jag visste iet ej fanns hopp, men hade e j mod ' siiga det.
MORGONBRIS Drömmar - strömmar ...
Vad solen gassade denna underbart vack- - a sommardag.
Kyrkklockornas klang bredde dallrande ut sig i stora vågor, bröt sig mot värmeböljorna och tonade så.
bort.
Det var nog begravning - det är under- ligt a t t någon måste dö, då hela naturen sjuder a v liv, allting ler och sprudlar av livslus t.
F r u Axell låg i gräset och tänkte riktigt njuta a v denna dag.
Barnen hade f å t t följa sin pappa på en prome- nad, så nu skulle hon val f å vila i fred och känna a t t det fanns något annat i livet an arbete och ansvar.
Det ar min- sann inte så ofta en .husmor f a r slappa sig lös och endast tänka p % sig ' själv.
Gud så härligt livet ?:ar!
Hon sträekte armarna m o t skyn och rul- lade om i gräset ett t a g för a t t riktigt känna hur skönt det var a t t ha ro en stund.
Det var skuggigt och svalt har uppe på kullen under björken.
Nedanför låg den vackra parken,, och, över välvde sig himlens blåa kupol., - Usch, vad du skrämde mig, pojke!
Fru Lindéns lilla gosse kom trillande r a t t genom busken bakom vilken f r u Axell lag.
- Tant!
F r u Axell fortsatte.
a t t genom björkens grenar beundra den vackra blå himlen.
Tant!
D % jag blir stor ska jag f å en bössa och s ' uta ' yssen.
F r u Axell satte sig hastigt upp.
- Men pojke då!
Huru kan du saga så?
- Jo, da ha mamma sagt!
Stackars barn!
tänkte hon.
Mor % Vis.ste hon, a t t hennes menings- lösa pladder en gång kanske kunde bli verk- lighet ' 8 ödet replikerar ofta grymt.
Fru Axell 1Hg och tänkte p % detta och annat oförst %nd.
Ron kom a t t erinra sig huru f r u Lindén under mobiliseringstiden kommit och sagt en morgon: - J a, min man ar s % förtjust i a t t skjuta så.
Han drömmer om nätterna a t t, det ar krig, och med s å % fkirtjusning så .. - Och d. % han vaknar och ser a t t det inte ar sant, så blir han så ledsen.
Hade jag en revolver skulle jag ocksa lära mej Vad var det?
Så det dånade, jorden ska- kade, det fräste och ven.
Dar,borta på e t t ställe, antagligen en gård, brann det.
Him- len var b1odrö.d.
Varför denna fasa, detta n å g o t, som t,og som e t t järngrepp kring hjärtat9 Det var samma känsla, som, då man var liten, man.
kände skräck för spöken.
.
.
-.
.
.
Nar han d &amp; sjalv gav allt forlorat, vieete jag ej annat att eaga an: ~Kare, hur tror .du d l det g&amp;r med v l r lilla e t u ~ a?)
DA log han sa innerligen gott och eade:, Ack ja, mamma lilla, vlr etugar.
Och nu ar allt elut, det förskrackliga, som man aldrig vill tro p&amp;.
Alla viira planer alla våra förhoppningar, allt.
Men alltid d &amp; jag betraktar den lilla morka locken känns det som vore vi h d 8 varandra riara, och jag tanker: det ar anda en liten, liten del kvar hos mig.
Det karms m h g a ganger som en etor trost i ensamheten.
A.
F r. '
' C. F. H I LL: Franskt landskap.
Hör!
Vem jämrar sig9 Vem ropar på hjalp t Det ar ohyggligt!
Var är j a g?
.
Detta - nej!
Krig!
- Hu, så jag skakar, det ar inte kölden, men det ar så mycken veklagan och ångest i luften.
J a g nifiste fram, nej inte denna vägen,, någon annan, men vilken9 överallt ar det lik, vart jag vänder blic- ken blod, vapen, lemlästade människor och djur.
Nu a r viirldens undergång.
Se där ett hus!
E n flagga med rött kors!
- Jo, visst ska jag hjälpa er.
Ni behö- ver mycken hjalp, sager ni, det forstår jag så väl.
- Ska ni plocka upp alla liken därute, och förbinda alla sårade, som jag trarnpade p %?
D %, o gud, behövs alla världens kvin- nor och] skare.
E u r kunna samla dem?
- K ler!
Ska vi inte hjälpa alla9 - G&amp;r inte?
- Ack!
Huru ' kunna f a t t a detta.
- - - Ska jag vaka här vid dessa bå,daa sängar?
M e n varför ska jag vaka över en ryss och en svensk - underligt!
- ödet, säger ni9 - - - - Vad nu då9 Syster!
Ryssen, en helt ung, vacker man, hade börjat yra - - - S å underligt, a t t jag kan förstå hans sprak!
Heliga Guds moder!
- Mor!
mor!
Är du dar?
Ar d.u nöjd nu?
- - Låt madonnan välsigna mej, mor!
- Du, jag ar en hjälte - en segrare!
Kyss mej - ha, ha!
- Uor, det ar inte sant!
Jag vill inte mörda!
- J a g vill hexn till dej o c h Nadeschda.
Du lilla!
Eka vi ha bröllop då jag kommer hem % Fråga mor, hon vet det!
Hon ar stolt över mej; anda sen jag var en liten en, har hon varit stolt över d e t t a som jag nu gjort - - kom och smek mej, och en kyss!
- - Nej, n e j!
,, - - OljemAlriing.
- Hu, du ar blodig, det är blod överallt, hjalp, hjälp, jag drunknar i blod - -!
- J a g vill inte - - f örbannelse!
--- Nu måste jag hjälpa min andra patient.
Han ser så upprörd ut.
- Hur ar, det, %r det något ni vill säga?
- Ack, syster!
J a g har s &amp; mycket att saga.
Men jag har inte feber och då förrå- d e r, man inte vad man tänker och känner.
Men mor vill jag tala med.
J a g dör snart.
Mor kommer, jag vet det.
Hon ar har nu - syster, se efter om hon inte kommer nu!
Så kom, du älskade moder!
Gråt ej!
- Du ska vara stor och stark - -.
Det ar många kvinnor som gråta nu, Du ska gråta sedan, d å jag ar död - borta.
Vet.
du,, hur jag kant det har, medan jag Legat och känt smärtorna sarga och s k a ~ a i mitt inre9 Nu ska du förlåta mej, om jag sager något som later, som en förebrgelse - - J:ag ar snart död, a r tvuqgen säga det £örst.
J a g ville inte döda - - jag ville.
leva .. glad &amp; h lycklig, men det satt alltid något p % lur i mitt inre.
- Nämen iiro till för a t t dö för fosterlandet, du s k i öva dej så du kan - ifall.
- - Minns du, vad du svarade mej en gång då jag som ' .liten pys f r å g a d e dej vad f a r skulle med bössan!
- Att skjuta med!
- Du ska också f å.
.
en bössa ' då du blir stor att skjuta ryssen med.
- - Varför sa du aet ' B ' Det var ett frö du sådde - det vaxte-, spirade upp till en planta, och nu har den blommat vilken.
blomning!
Ja, jag tror jag yrar, men ser du man tanker s % mycket d &amp; man ligger och ser så mycket elände, hör så mycken förban- nelse, - - Satt dej har på sangen så!
Nu ska lu sitta s %.
Doktorn sa, a t t det skulle.
- ' - - ' -
vara slut snart, han trodde inte jag skulle höra det, men vi döende h a en skarp hörsel - halsa - - - - Hjälp mej, syster!
Ah, åh, inte detta!
.
Du f å r inte dö!
H; ör du, det a r din mor!
J a g måste trösta och hjälpa modern, som var utom sig av sorg och smärta.
Om en stund, då hon lugnat sig, kom hon och satte sig och började tiala och berätta om sitt liv.
- Ack, hur lätt det går a t t prata!
Offra allt, hjärteblod om så fordras - men nar det skett, då äro vi endast mödrar - - -.
Giv mig .min son åter!
Tusen gåcger hellre vill jag ha honom levande., frisk, an lika måliga hjältedåd.
- - Mitt barn, ack min lilla kara gosse1 0, syster, så stora förhoppningar jag hade på den pojken.
J a g tycker jag ser honom då han var liten och tog de första stapplan- de stegen mellan f a r och mig, då grät jag av glädje!
Och då han sade de första or- den, bildade små lustiga meningar min gud, jag f å r: aldrig, aldrig höra honom tala nier.
- - - Så duktig han var i skolan, så stolta vi voro, då han kom hem med cten vita m.ossan.
- Så många sömnlösa riatters vaka, då han var liten, s å många prövningar, sorg och glädje medan han växte upp och blev man.
har ingen Allt detta till ingcn nytta.
- son mer!
- Krig, syster!
Vilket förfärligt ' ord!
Ah Gud, så många kvinnor .. sankta i för- tvivlan, mödrar utan barn; hustrur utan man, barn utan fader.
Överallt sorg och flörtviv- lan.
- Var är glädjen, som jag kant '?
Den f osterlandska glad jen!
I n t e hos kvinnorna!
Inte hos mödrarna och hustrurna.
Hos männen d &amp; ?.
Nej, syster, ni hörde jul Det finns inte dar heller.
Tomheten i dessa ihåliga fr.aser upptäcka: alltför fort.
Och d % stunden a r inne, då f2 vi kvinnor visa, hur pass stor del vi t a: vårt lands föi.sv.ar.
I n t e behöva kvinnoril: gå L I ~ med vapen i hand för a t t visa sir styrka!
Ack, hur jag kant och t s n k t denna förfar liga, tid, hur jag sett mitt eget liv, hur jag kant vad vi kvinnor ha för stor skuld i a l l detta.
Det a r sant: Det a r vi kvinnor son skapat mannen, det a r v i som ha f ö t t dem Det ar vi som hålla det förnämsta materiale i kriget.
Det ar vi som gå u t a t t förbind: de sjuka och siirade.
En enda stor, brännande förebrgelse v a min son, då .han dog.
Aldrig hade jag tank a t t ett krig skulle beröra mig själv, då jag ungdom o c h oförstfind talade ord, vars b (tydelse jag e j förstod.
Vi mödrar äro de största förbrytare, då I inte inpränta hat och avsky mot kriget stallet för a t t utmåla för barnets fanta!
hjältedåd f r å n forna tider, ara, belönini storhet och glans.
Ack, syster!
A t t jag finge börja om f r % början, vad skulle jag i i t e d &amp; kunna u rätta!
J a g vill hem!
J a g skall gå hem och f o s t ~ min dotter a t t inte också hon måtte f %, g genom detta. '
- ' ag ' - Ja, gå hem och lär henne och alla ung kvinnor ni träffar, nu när n i.
kan anvani ord, född !a a v erfarenhet och smarta - li henne hur viktigt moderskapet ar, vilkl ansvar, vilken .helig uppgift det ar, och hi En sång for kvinnoklubbarna.
- Författad av en klubbmedlem i Falun.
.
Krigsbetraktelser.
Utdrag ur P o u l B j e r r e s bok.
.
Världskrigets resultat koinnia alltmer i Vi kunna val utan överdrift saga, dec1 glädje vi b,örj:a v å r t möte tillsamman a tt de äro varre än den vildaste fantasi) ch sjunga en sång som .ger ny energi.
ikulle kunnat föreställa sig.
J a g tänker - Slockna skall aldrig den eldröda flamman c L!
tarvid icke närmast på de skövlade lander- iom r e k börjat brinna uti vårt parti.
I la, de branda byarna, de söndersprängda 7årt mål ar a t t strida för sanning och r a t t.
s itäderna, de grusade monumenten över gene-, ch aldrig, nej aldrig vi slå, till reträtt!
I mationers heligaste känslor - icke heller på Vej, strida vi ämna och faiian sk.all höjas i le upptorn:tde bergen av nianniskolik och; il1 förmån för kvinnornas medborgarrätt.
?å träsken, som ' fyllts m.ed kadaver, på cle 1 Ich klasstyranniet skall snart undanrödjas, t; usentals: hem och baracker, dar .sårade och tå eldiga kampar sin vi1 jekraf t matt.
c tyn nipa de ligga och kvida - jag tanker icke på hela .denna kinematogr1a.fiska sid?
PV: Visst möta vi motstånd, men niocl dock, c l ikådespelet, som Sven Hedin skildrar med en lramrat ' er - som gallde det ett uppfriskande o berördhet 1 ned enade krafter vi ' hasta framåt.
s1 rolpojksupptåg.
J a g tanker e j heller på Vi äro ju hurtigs klubbdemokrater, d e ekonomiska varden .som.
gått f örlorade, i.0n-i .icke ge tappt under klagan och gråt.
r (2sultaten av årtiondens strav.samma arbete, Pijreningens syften ge kraft i v %r barm.
O ' ch e j på skulit ' bördorua, som skola suga u t Vad bryr oss val fiendens dånande larm?
b ' åde denna och niista genrations arbetskraf- Vi vänta och hoppas på ljusare tider, t c x. T75re an allt detta är krigets andliga 3 % fattig som rik äger r a t t till försvar, i I iverkan.
Man förstår den bast, om man Vad gör det a t t kvinnan fcrsakar och lider, t i inker på soldaten, som med bekransat ge- lott en 1 i t.
e ~ tid och sin rösträtt hon har!
V ar och sjungande striipe tågar ut emot f: ronten - och som några veckor senare fors- n mor kan stallas till ansvar inför sina lr LS hem för .att under återstående delen av andlingar.
Det är i moderlivet barnet da- S ': itt liv irra omkring p å hospitalsg %rden, het- as, och under uppväxten ar det modern som S i ad av skräcksyner och blodfantasier.
Kan- kall se till a t t barnets sjal utvecklas frisk S ' ke han, som brustit sönder unler trycket ch sund.
a v allt det elände kriget pabördar man- Visserligen kommer barnet u t i världen n iskan, dock a r relativt val lottad i jani- ch k.anske f å r åsikter rakt motsatta dem f örelse me.
alla de andra, som i fullt med- .i lart dem, men lär dem det goda och lär V retanite.
skola bära denna blörda och som var .em söka det ratta.
Alltid fastnar något f ör sig skola kanna sig medansvariga i vad: om.
S om skptt.
Sorgen över,, de döda, åsynen av V k a barn f % barn - som också föda ett k: rynlplingarna skall varje dag p å nytt upp- lakte.
Så småningom blir det e t t nyt1 f ' riska.
minnet av det skedda.
Och allt skall lakte, ett f r i t t och härligt folk, vars sjal ai S, atta nytt liv i hatet.
Jla?
hatet - detta en och fri.
ä ir det värsta.
Det finns inte8 lidande som Då narrna vi oss målet.
Det kan dröja 1 E iatet.
Vem mater den olycka det är för vår .r.
Kommer a t t dröja!
Ty vi maste görr L \ 7arldsdel a t t hundratals miljoner människor km mödrarna först.
Ir d i inkapslade i hat - ett hat, som val nap- Kunde vi lära oss detta, lära oss själva,?
I) eligen skall kunna lagga sig till ro på e t t ara alla a t t t a sig själva och sin bestammelsg?
å ~rhundr ade.
) å fullt allvar, så skulle världen bli annor, Men varre, .mångdubbelt varre an allt an- unda.
I lat a.r det f.aktum, som för varje dag blir Om vi kvinnor 1runde.förena oss i en end2 L E dlt klarare och inför vilket hela Europa itor och enig kansla och tanke, stiga frarr 1 1:) orde kanna sig till döds förkrossat, om clet, ch övertyga mannen om a t t det a r vi son 1 c?
j förlorat varje spår av inbördes solidaritet.
ia r a t t a t t begära k r i g e n s a v s k a f - 1 Detta faktum ar: det he1.a leder e j till nå- t a n d e - fred, fred! '
- Därför a t t det a gonting.
v i som f å offra mest och lida mest.
.Man kan finna sig i vilka uppoffringar Tank er en mors .och en makas kans101 r, som helst, om man endast når; ad man efter- då.
hon sander det käraste.
hon har ti: l1 strävar.
Man kan finna .sig i a t t g % under, dakbbänken, a t t på en liten stund förlor a om man blott genom undergången f örverkli- allt vad som gjorde livet något vart, all It gar något, som man kant sig böra förverk- vad som under åratal byggts upp - a: 11 liga.
Det a r ingen svåri.ghet för martyren kärlek, .allt arbete, all uppoffrande inöd: L, a t t vara oberörd nar lagorna slå upp om- allt, allt.
kring honom, då han tror sig förverkliga Vi ha ratten på vår sida!
- Varför gör la guds vilja medan hlans kropp sjunker ned till vi det inte?
aska.
Det skulle varit l ä t t för Tyskland a t t Fosterl.andskarlek humbug!
Vi ar ' O bara allt vad det nu genomgår, om dess mödrar, vi äro kvinnor, v i kunna aldrig g 4, .stolta drömmar förverkligades a t t som e t t bort f r a n oss själva.
guds redskap satta germanismen igenom i --- Europa - - - men nu, nar anspråken F r u Axell vaknade helt plötsligt med e in börja sjunka ned till drömmar om n&amp;gra nyn kansla a v a t t nå.gon betraktade henne.
Ho in kolonier, kanske en landremsa i Amerika tittade upp och såg r a t t i n i f r u Lind61 1s Liksom Tisklang " ha de övriga nationerna hånfulla ögon.
drömt om a t t göra en insats i Europas ut- - Sannerligen tror jag inte f r u Azell lii g- veckling a v största slag.
Och nu tycks det ger och y r a r.
bli mer och mer uppenbart a t t p å ' krigets Disa Vastberg.
vag överhu-vudtaget ingen insats kan göras Welodi: Arbetets söner.
C lagen.
.
h ' ', - '.
.
.
.
.
-
MORGONBRIS Aldrig har e t t krig så som detta avslöja1 krigets rent negativa väsen.
Man ser häi tydligt hur det beror på en synvilla nar det förefaller som.
o m en positiv insats i ut.
vecklingen gjordes genom det.
Genom kr: get sker en maktförskjutning.
A ena sidan ett tillskott av makt, självkänsla, rikedom och allt, som ka.n leda till uppsving andra sidan en förlust av detta, e t t nedåt.
gå,ender Efterat drager det soin ' .vunhits till sig uppmärksamheten och man glömmer det som gatt förlorat.
Man kan ju på det hela taget e j värdesätta detta, då det till största delen består a v möjlj.ghete,r, som förstörts,: innan de kommit till förverkligande.
Kunde man åstadkomma en balansräkning skulle denna säkert sluts med ett deficit.
Helt naturligt för resten.
D8et vore en underlig mystik, om något skulle kunna skapas genoin f örstörelse.
Västerås.
.
Kamratmöte hölls i Vasteras Folkets Hur söndagen den 18 juli.
Mötet, som var an ordnat av kvinooklubben och kvinnogilleq gemensamt, var gott besökt.
i) eltagare f riir Stockholm, Centralstyreleen, Enköping ock Eskilstuna.
Flera fragor diskuteradee.
Den första) Vad h.a vi ' som husmödrar lart av krisen?]
inleddes av Ida Olsson.
I siival inledninger ~ o n i diekussionen.
piivisades ett flertal friigol aom vi maste satta in all var energi för at1 fii lösta, bl.
a. arbetarnas bostadsfraga.
Andra diskussionsfragan rörde sig om kvina norna och statskyrkan.
Denna sa gamla ock M &amp; ser ' i detta krig hur i ' kusionen ivslöjar likval ständigt sh ' nya f; iiga inleddes av Hildt sig, %ack .vare det a.tt ingen lyckas bringa Rydin, som bl.
a. med siffror visade.
vilkei en verklig maktf örskjutning till.
sthnd.
I intresse statq.kyrkan Adagalade för folks ko le^ stallet för uppsving .blir det nedåtgåend.e undervisningen, - för vilken den ju hr över överallt.
Man torde se detta ty.dligast om huvud.
.
Under diskussionen uttalades nöds man betraktar den stadigt sjunkande sjalv- vändigheten av att inte folkets undervisninge känslan i tonen i de respektive ländernas Eraga skjutes Aeido för frågor av mindre be, press.
D.enna självkänslas dekadans ar det tydelse.
Tredje fragan rörde folkpensioneringen bästa kriteriet på det vaxande tvivlet på den positiva insats; på vilken man i början var Agnes Söderquist ' lamnade en del upplys ningar om arbetet inom pensionsnämnden, så absolut viss .. J a g vet mycket val a t t varje framhål- uppgifterna för.
dessa sam t möjligheterna föl lande o v denna krigets negativitet mötes av pension.
Från Eskilstuna hade in ' lamnats ' en diskus- påståendet: intet enar e t t folk så som kri- get - i denna dess .enande kraft ligger dess gionsfrliga om nedlaggande av kvinnoklub- positiva varde och tack vare den gör det en oarna och direkt anslutning till arbetarkom.
insats i folkets liv, som i betydelse går långt munerna.
' Fragan vackte nagot förvaning bland mötesdeltagarna.
a n n u mer förvana.
utöver alla andra.
les man.
dock da.
Eskilstuna-klubbisterna Den satsen har sin riktighet.
Men detta beror icke p å en förtjänst hos meddelade anledningen till frhgans upptagande # De hade namligen hoa Sörmland8 partidietrikt kriget, utan på en brist hos folket.
Allt t a l om nationell .samling kring det gjort hemstiillan om anslag för agitation bland ena.
eller, andra programmet leder till ingen- rvinnorna i Sörmland, men fatt avslag med ting och a r prat i viilret - d,et veta vi ty- motivering: att arbetarkvinnorna bide själva värr alltflör val.
Och detta beror därpå iade och gjorde mera riytta om de nedlade a.tt det a r e t t psykologiskt missgrepp a t t klubbarna och anslöto sig direkt till arbetar- tro, a t t den.
ena eller andra avsikten ' kan communwna.
Och inte nog med detta, vid lösa upp motsatserna i en enhet.
D e t listrikteto agitation skulle aven den saken jram- e n d a s o m v e r k l i g e n k a n.
g ö r a tållas.
Ett beslut saledes.
tvärt emot BB- d e t t a a r d e n g e m e n s a m m l a u p p - ?it1 partistyrelse- ' som partikongressuttalande.
l e v e l s e n - det a r samma sak om det: diskussionen gjordes allmilnt det uttalandet, galler en mindre grupp människor eller e t t i t t så länge som kvinnorna göras till föremål för helt folk.
E n familj .kan vara splittrad i arsk kil da lagar och sä länge kvinnorna inte 1ik.a många varandra hatande element som dgn medborgarrätt och så länge ' ett flertal av den räknar medlemmar, och alla försonings- wbetarklassens man inte viua förstå att mer försök kunna ha strandat.
Så dör ' någon in halJten av arbetarklassen består av kvinnor, vid vilken alls varit fästade var för sig 1 $6 länge äro särskilda kvinnoorganisationer kanske e t t litet barn.
Vid den öppnade vödvändiga och så länge skola de bestå.
Vidare behandlades upplysningsvis ssgo- graven och tack vare de känslor, som vakna tunder och studiecirklar.
FrAgan om ett då mlan står gripen av denna tillvarons rea- rvinnogilles bildande i Uppsala, hansköts till litet, räcker man vara.ndra händerna utan Vasterils- och Enköpings-gillena.
e t t ord om allt det som skilt en åt.
D e t t a omvaxlade med sang och kaffe- Debatterna ar enhetlighet ens mysterium hickning.
Den alltigenom gemytliga samva- och d e t ä r G e t t a e t t f o l k genom-: on avelöts. '
först med Stockholmstågete av- lever, n a r k r i g e t s ode konimer gång, ki.
l /, 8 p &amp; kvallen.
A. St. ö v e r d e t.
Det förfarliga är a t t det - ' ' ', slcall en dylik sbrackens, dödens och fasans upplevelse till fIöi a t t satta massans kanslo- liv i rörelse - detta röjer en rahet och an brist på förnämhet, som ar allt annat än värd a t t glädjas över.
Vore massans kanslo- liv a v samma a r t som kanslolivet hos dess basta element, skulle den kunna enas !ika fullständigt .av helt andra upplevelser som av kriget.
Vi hade en liten aning om detta under de olympiska sommardagarna f ör e t t fredskongressen i Varberg.
f rån kvinnoklubbarnas arbetsfilt.
) ar $r sedan.
Då kom undret plötsligen över) ss, och gripna av det uppstämde vi vår gam1.a s h g - jag tanker på den oförgätliga; turiden i Stadion.
Folkfestens betydelse ar lettn monientana enande t r o t s allt.
Nar len romeï.ska kejsaren icke kunde h8lla fol- cet samman kring sin person genoni makt; og han till detta medel och drev det iii ab-; urdum.
Röster för fred f å icke tala i de krig- f örande länderna.
Darför sattes allt hopp om fred till de neutrala länderna och kanske franist till kvinnorna.
A t t känslan av för- pliktelse och rättfärdighet a r stark, visar icke blott den nu avslutade kongressen i Varberg, utan även den enorma tillslutning kvinnoriias f redssönaag haft.
På fredskongressen fick man en utomor- dentligt stark förnimmelse av hur intensivt f redskr.avet ar.
Utlyst a v Sv.
Freds- och slriljedornsför- eningen och förlagt till den lilla staden Var- berg i tider av allmant betryck och da alla orgmis~ationskassor äro ' hårt anlitade, hade man knappast hoppats på någon vidare an- slutning.
Det blev därför nästan som en löverraskning alla dessa f öreningsvalda om- bud, från Kiruna till Tralleborg och tillhö- rande de mest .olika sammanslutningar.
Mel- lan 200 och 300 inalles.
Kongre,sen pågick i tre dagar.
Sedan de vanliga f ormalitet.erna undanstö- lcats, hölls a v f r u Jenny Richter-Velander e t t inledande allmänt f öredrag om varl.dskriget, intressant och rikt på nya synpunkter.
E f - ter en lång livlig debatt antogs en p r o- t e s t m o t k r i g e .t, påvisande allt det elan- de kriget för med sig för den enskilde och nationen, a t t s:amverkan folken emellan kan uppnås på annat satt a n genom det ständiga hotets, a t t alla nationer ha samma r a t t a t t leva i solen och a t t, vi behöva alla utveclc- lingsmöjliga folks individualiteter.
' Kon- gressen riktar en enträgen vädjan till alla länders regeringar och parlament a t t verka för en snar fred samt a t t träffa sådana över-.
enskommelser, som för f ' ramtiden grunda e t t varaktigt f redstillst.ånd ' '.
I frågan) ' Genom vilka medel kunna krig f ör framtiden undvikas l hölls inledningsan- förande av d i r N .. A. Nilson och partisekr.
Fr. Ström.
D:r N., uppehlöll sig mest vid den obligatoriska skiljedomen, medan hr Ström uppehöll sig vi,d f y r a huvudorsaker till var1dskri:get: dea till imperialism utvecklade kapitalismen, den nationalistiska propagan- dan och maktlärran, det moderna militarva- sendet och kapprustningarna samt de reak- tionära statsförfattningarna i vissa länder.
Som vägar a t t nå trygghet mot framtida krig framhölls i konsekvens härmed, a t t ka- pitalet alltmer ställes i samhällets och fre- dens .tjänst i s.talle1; för i profitens och kri- gets, a t t nationa1is:men uppryckes med röt- terna, a t t ' militarvasendet axs.kaffas och er- 3attes med skiljedomstolar och en internatio- nell ordningsmakt samt a t t demokratin vin- ner verkligt fotfäste i a1l.a länder.
I diskussionen f:ramhölls sars.lrilt skarpt api it al ismens skuld till kriget.
Uttalande .fråga gjordes i anslutning till inledningsan- Eörand,ena.
Under denna diskussion kommo även frå- jorna om Belgien, Polen oeh Ii " in1and m. fl.
p &amp; tal.
Med: anledning härav- gjordes flera uttalanden och särskilt för Belgien betona- des kraftigt protesten mot tanken a t t upp- häva detta lands frihet.
I fr %gan om gemensamma skandinaviska åtgäxder för fredens sak höll borgmästare Lindhagen e t t mycket uppmarksamnyat och riv starka bif al1sytt:ringar of t a avbrutet tal, visande nödvändigheten a v a t t folken själva gripa in i de stora frågorna.
Aven i denna fråga antogs e t t uttalande.
Så återstodo frågorna om arbete för en ' kraftigare samling a v fredsf olket i lan- $et) ' samt " spörsmålet om ny.kterhetsf olket) ch fredsarbetet)).
I den första frågan, som ~nleddes av red.
C.
&gt;Tinberg, antogs en resolu- tion med maning: att kraftigt stödja det de- nokratiska fredsarbetet och f. ö. söka samla illa för freden arbetande.
I den senare frå- $an talade red.
Saxon och riksdagsman Wen- ierström.
Resolutionen inanar till kraftigt; amarbete mellan nykterhetsfolk och freds- Tolk.
Kongressens principiella resolutioner skola; enom en delegation överlainnas till norska, ianslra och svenska regeringarna genom sar- ',, J '
Nya Banken:.
Stockholm.
.
U '.
ffrundad 1883. b &amp; Högsta gällande ränta. '
Stockholm.
Fyd-, fastil !ats il inlisi~iinpavdalningar, Kassafack uthyras från 5 kr.
pr år.
I Största urval av fina och välgjorda Barnklader i alla storlekar för Gossar, Flickor och Backfische Prima, reella v.aror!
samf fullstandig Billiga, bestämda priser!
Barnekipering meddelar Lif f örsahring Paul U. Bergströms ?L 74 DronziZ,Z af alla slag.
Lifförsakringsbestån~ Cirka 46,340,000 kr.
har på ett .år hunnit intaga främsta platsen inom f otogenköksmarknaden i Skandinavien.
Orsaken CP.
detia fabrikats överlägsna kvalitet!
, skild beskickning till de nordiska huvudsta- clerna samt i Stoc.kholm varande makters delegationer f.
v. b. till dessa makters rege- ringar och parlament.
Till svar på ingången hemställan a t t bitracla Haagresolutionen ' uttalade kongres- sen sin sympati för framställningens syfte och fredskanslan.
Men kongressen ville h.a ett mera klart och oförbehållsamt ingående på de oundgängliga f örut&amp;attningarna f ör varaktigt uppnående av det gemensamma målet: en varaktig fred.
Kongressen präglades a v entusiasm och be- sluten vor0 enhälliga.
Som avslutning hölls på söndagen en impo- nerande f redsc1emonstr.ation.
A.
F r ö s e l l.
Finnes i valförsedda Jiirn- Bosattnings- och.
Kooperativa affärer.
Sot.-dem.
i Sthlm styrelse sammantrader 1:eta söndagen i manaden kl. 4 e. m. Bryggeriarb.-förb.
exp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp.
fru A. Frösell, Upplandsg.
47, 4 tr. Allm.
tel. 286 58.
Kassörskan traffas for uppbord tredje fredagen kl. 7 e. m. foreta manaden i kvartal h Bryggeriarb.-törb.
exp. '
Sthlms Allm.
kvhnoklubb (eoc.-dem.)
avhiiller ordinarie mute 1:eta mandagen i varje manad kl. 8 e. m.
Obs.!
Lokal i P-salen, Folkets Hus.
.
.
Styrelsen.
Ett foga hedrande beslut är, säger vår partivän Olov Sundström, Stockholms folkskoledirektions &amp; gard att till överlararebefattningen i Klara folkskola förbigå sökanden i första för- slagsrummet, fröken ' Maria Aspman, soni enligt samstämmiga paståenden var s y n n e r l i g e n val meriterad för denna befattning.
Det ar, skri- ver hr S.; ingenting annat an ett utslag av den maskulint reaktio- nära anda, som envist försvarar varje nytt arbetsomrgde mot kvin- nornas inträngande.
Den andan står i skarpaste motsattning .mot vår so- cialdemokratiska åskådning, som just bjuder ' oss verka för att var och en kommer på den plats, där han eller hon kan nedlägga sitt bästa arbete och göra samhället den största nyttan.
Det be- slut, som här fötts av denna anda, står därtill, som framh %llits, i strid mot stadsfullmaktiges uttalade mening.
Det kan därför icke ' från vårt håll godkän- nas och vi maste resa det bestämda kra- vet, att det ej får bli normgivande för framtida behandling av sådana frågor.
kvinnornas samorganisations Kvinnan motarbetar sitt eget basta när hon avrader mannen att teckna försak- ring &amp; sitt eget eller bagge makarnas liv.
P &amp; grund av mindre dödlighet ha kvinnor Itlgre premier i D E F O REM AD E. Premiebe- Erielse vid sjukdom och olycksfall m. fl.
för- maner.
Stockholms sodra kvin.nok1ubb (soc.-dem.)
avhåller ordinarie.
sammantrade 1:eta ons ' dagen i varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 2 tr. Södra Folkets Hus.
Styrelsen.
Stockholms Tjanarinneförening avhaller möte ' 1:sta och 3:dje torsdagen i varje manad .kl.
8,30 e. m.
(utom juni, juli Styrelsen.
och aug.)
i Folkets Hus G-sal.
, Kiruna sot.-dem.
kvinnoklubb av- haller ordinarie moten ista och 3:dje manda- gen i varje manad i Folkets Hus ' lilla sal kl. 8,ao e. m.
Styrelsen.
borde icke köpa annan symaskin än Gellivare soc.~diemi kvinnoklubb a v h ~ l e r ordinarie möte Imta och 3:dj.e man- som är den yppersta i handeln, av stör- dagen varje m h a d kl. 4,80 e. m.
Lokal: Nya sta fullkomning ' och ger största valuta.
Styrelsen.
Vi bjuda fullaste garanti för att de Folkets Hus.
Solidar- Symaskinen, med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat, som på teknikens nuvarande ståndpunkt ar det högsta Malmbergets kvinno- s o m kan uppnk och överträffas icke av nagcit annat fabrikat.
Särskilt för- klubb avhiiller ordinarie möte andra och sista månliga betalningsvillkor.
sot.-&amp;m.
Symaskinsaffaren SOLIDAR, Vasagatan 52, STOCKHOLM.
mandagen i varje m h a d.
Nya medlemmar halsas viilkomna.
Styrelsen.
