# ID: svediakorp-per2400
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,919
# sentences: 1,055
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TVA MODRAR.
Frans Paczke.
De lidande folken.
Utgiven av Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse.
Redaktör: ANNA LINDHAGEN.
Pris 15 öre.
MORGONBRIS D jurdjev Dan.
Ett av de vackraste minnen jag äger har jag hämtat i Serbiens olyckliga hu- vudstad.
Det var Djurdjev Dan, Sankt Georgs dag, en av desea förtjusande vardagar, d % hela naturen gör sitt basta för att vara glad och angenäm, I stadens .alla smH tradgardar stodo fruktträden vita av blommor, kast.anjetraden längs trottoar- kanterna bredde ut sina friska, nyut- sprungna blad, och akacierria doftade.
Pi % Donaus blåa vatten lekte solstrålarna glatt och lustigt och fåglarna sjöngo och näbbades bäst de orkade.
Jag hade varit en tur nerat i staden.
På hemvageii mötte jag en hel del gos- sar och flickor, kladda i splitternya klä- der och med en liten bjällra i band om halsen.
De eågo så glada och ivriga ut allesammans.
Jag undrade ju smatt pli, vart alla barnen skulle ta vägen, men glömde se- dan bort det hela.
Fram ph eftermid- dagen kom emellertid var värdinna in och frtigade, om vi inte skulle ut och titta pli festligheterna i staden.
.
- Var det d &amp; nilgot särekilt i dag?
- J a da, i dag firades varens ' och sommarens intag.
En procession av smllttingar skulle gll genom staden med musik och fanor i spetsen.
Den skulle marschera till Ka- lernegdan (stadens förnämsta park).
Om vi skyndade på., kunde vi kanske hinna att få se dem.
Jag kom ihAg de sm &amp; b y n jag träffat, tog pH mig och gav mig i vag.
Nere i staden mötte jag de små demonstran- terna.
Vad de vor0 rara och söta och fina se ' n.
Var enda en hade nya kläder från topp till ta.
Flickorna svassade i skära och ljusblå eamt vita toaletter, medan pojkarna ju voro klädda i mera diskreta färger.
Alla åldrar från tvA till tio ar vor0 representerade.
Jag följde med till Kalemegdan och dar blev efter hand livligt.
SA mycket barn hade jag aldrig tänkt mig att det funnits i Belgrad.
Men ea hade viest ocks &amp; hela stadens förhoppningsfulla ungdom, både den rika och den fattiga, ' 4 stämt möte, Atföljd.
av sina mödrar.
Och!
dar var liv och lek och mönstring och!
kritisering och litet avundsjuka med för-.
st&amp;s, d &amp; nllgon väninna hade finare dräkt: än en ~jälv.
Man blev så sprittande glad vid att se sa mycken glädje och färgprakt.
Vad det var vackert i alla fall att skänka denna vhrens och sommarens inthgsdag a t de smal De äga framtiden och pli dem vilar hoppet.
Men då.
jag sag många av mödrarnas ' fattiga dräkter och slitna drag, dk tänkte jag pk, vad det hade kostat dem av möda och slit att få se sina barn vackra och fina och glada på denna bamens dag De fattiga i Serbien äro mycket fattiga, fattigare än man kan göra sig en föreställning om.
Det var .i fjor jag hade nöjet vara vittne t-ill, hur de små Belgrad-barnen firade sin dag.
Hur det var i år, det förmár jag inte tanka på.
Nej, jegför- mHr inte l Stackars, stackars Serbien, va?
har du gjort, att du skall lida- sh?
Zma j- Jo vanovitj.
Det finns väl knappast något folk, som ej gjort anspråk på att vara ett folk av skalder och tänkare.
Det är emellertid inget folk, som med SA stor ratt kan kalla sig ett skaldernas som serberna.
Vi svenskar, som van- ligtvis hämta var vetskap om Balkan ur den tyska pressen eller ' oftast kanske skämtpressen - och under kriget s &amp; ha biidadera stått på lika låg sanningsnid -, föreställa oss i allmänhet serberna som ett folk av barbarer, och vi ha där- för först svart att tro sanningen av detta påstående.
Om vi gå tillbaka till början av före.
gaende arhundrade, så skola vi i Tysk- SERBISKA FLYKTINGAR.
land finna en mycket riktigare och ratt- visare värdesättning av serberna.
Det var da, i folkloreforskningens barndom, som Goethe och kretsen kring Herder omrade har den betydande representan- art, som var i svang på.
den tiden, och!
hjälptes åt att draga fram den serbiska ter.
Inte ens de senaste litterära rikt- äger däri sin givna begränsning, men, folkvisan ur dess obemärkthet.
Serberna ningarna, sasom symbolismen, sakna sina den enade mänsklighetens kommande: vor0 p$ den tiden modefnlket i Tysk- föregångare.
Mitt b jiirta närmast .ligger tidslllder skall ej förneka des3 fägring.
land, ungefär soni turkar och svenska1 emellertid stormtidsdiktningen från re- Och för övrigt: om serberna iiro starkt i dag.
volutions %ret 1848 och tiden därefter.
nationellt sinnade, s &amp; beror det på, att Det var p &amp; denna.
tid Omladinala inget folk varit sS.
trängt som de.
Och Deasa rader avse e j någon skildring av den serbiska folkvisan, som ar pärlar (dJngdomem) bröt bana i den serbiska det kan vara vart att minnas; just nu, bland all världens folkvisediktning och litteraturen.
I Petöfis, Heine&amp;, Freilig- nar Serbien kämpar sin hjältekamp mot som ännu i dag bor p &amp; folkets läpps] raths och Herweghs fotspar framträdde undergangen, att serberna aldrig blivit och kväller fram som ett levande kall.
de serbiska ' radikalerna, en fattig, nu helt kuvade.
Nar den oemotstandliga språng ur dess hjärtan.
Ännu i våra halvt förgäten student generation, som turkiska folköversvämningen forsade in dagar g&amp;r den blinde eångaren - har visste konsten att leva för sina ideal frlln Asien och underlade sig hela Bal- kallas ofta » den blinde&gt; utan att vara och, om det E &amp; gällde, dö för dem.
TvA kan och Ungern samt stormade fram det -, denne siste ättelägg av den ho- av dem, Jakechitj och Zmaj-Jovanovitj, anda till portarna av kejsarstaden Wien, meriska rapsoden och hela t~ubadurslak, skulle blivit europeiska storheter,.
om de da var det bara en enda liten folkö i tet, omkring från by till by, fran gArc levat i ett annat land och en annan tid.
sydöstra Europa &amp; om hävdade sin själv- till gard och sjunger efter Ilirdens orc Det ar av den senare som en dikt ständighet, och det var serberna i det) &gt;om fädernas berömliga gärningar s vic Aterges i detta nummer av Morgonbris.
nuvarande Montenegro.
H.
S. entonig musik friin- sin tvåsträngade fiol Men den bristfälliga to1 kningen later en- guslen.
dast som genom ett mattslipat glas ana Serbien har emellertid inte sin folk, originalets egendomliga glans och ekön- diktning bara.
Även p &amp; konstpoesienr het.
Dikten är av den fosterländska ' '
MORGONBRIS 3 DEN MODERLOSA FLICKAN.
SERBISK FOSTERLANDSDIKT.
(Tolkad av Hannes Sköld.)
Liten a r jag som en liten duva, som i skyn för blicken skymd plär ruva.
Lätt har fågeln, den ' har sina vingar, - ack för vingar, hur på dem man svingar!
Låt mig flyga över Serberangden, ej bland daggen, e j bland blornsterrnängden, men bland landen med d e kara namnen, - flyga serberflickan uti famnen och till hennes vita bröst mig ' trycka för att viska: " Syster, ske dig lycka!
Lycka dig, som har en egen moder, har en moder, har en moders moder!
Som en stjärna ä r jag, lilla tärna, liten.
liksom hög och fjärran stjarna, Lätt har stjärnan, den kan lycklig blanka, jag kan bara sucka, jag, och tänka: Vore jag en stjärna till att skina ifrån serbisk himmel på d e mina!
.Längtansfullt den unga serberflicka upp mot skyn till mig d å skulle blicka.
Och jag skulle viska till den lilla, serbiskt stilla, uti strålar villa: " Lycka dig, som har en egen moder, har en moder, har en moders moder! '
Jag a r liten som en blomst bland gräsen, dar den doftar av sitt ljuva väsen.
Lätt har blomman, som sin vällukt sprider, den kan dofta ut vad ' ve den lider!
Låt mig bli en blomst, - jag ville giva al1 min doft att Serberlanden liva.
Serberflickan skulle.
gå i snåren,.
skulle plocka mig till krans i håren, skulle mig till vita bröstet trycka, och jag skulle stilla dofta: " Lycka, lycka dig, .som har en egen moder,.
har en moder, har e n moders moder! "
Svarta öde!
Ack, jag lilla tärna blir ej duva, blomma eller stjarna, blott en mö ifrån Serbobrans ilo.der, utan fader liksom utan moder.
Men om jag blott, minns vad land mig födde, ä r det som o m jag bland stjärnor glödde, - jag behöver inga färger bjärta, ty så stilla doftar d å mitt hjärta, och.
det a r som om jag vingad flöge ' ovan skyn och till den Högste Höge fö; att bedja att hans goda händer måtte vila över Serbiens länder; ty mitt Serbien, det a r min, moder, a r min moder, ä r min moders moder.
. '
6.
U o v a n o Q i t J Z m a J.
över landet och blod ha de lämnat- ef- ter sig, antingen det varit ebb eller flod.
Finns det val ett sorgligare ka- i pitel an det som handlar om Polen i detta sorgliga förödelsens å r?
Av elva provinser har blott en enda und- Ur den katolska Newyorktidskriften gått inva.sionen.
Det område, som ' ' America ' ', sept.
1915. genljudit av de marscherande härarnas dån - vilka gjorde mycket mer an blott marscherade - omfattar över En amerikansk krigskorrespondent 40,000 kv.-mil och frammarschens hi- har vid ett tillfälle kallat Belgien.
: storia är skriven uti förödelsen av de " Europas trasdockaJ Under en resa 200 stader och 9,000 byar, som helt.
el- genom krigszonen hade han nämligen ler delvis utplånats från karta.n.
Svar- påträffat en ohyggligt tilltygad docka ta rökpelare stiga upp u r rykande uti ett hjulspår vid vägen och han fann ruinhögar, vilka en gång varit ett den symbolisk för detta land, som sön- fredligt folks hemvist.
fiedsalskande och utan ringaste derslitits av krigets hårda, blodiga näve under sommaren och hösten 1914. skuld uti detta ohyggliga krig få po- Ja, Belgien har blött förfärande och lackerna nu lida mer an som kan sa- ingen kan tanka på det tappra lilla gas.
Redan förut voro deras lidanden landet utan att erkänna a t t det st.år oerhörda, ty erövrarens ok vilade högt i historiens hävder, såsom en na- tungt på dem.
Dock ha de, und,erbart tion hos vilken fosterlandskärleken a r nog, aldrig f örlorat sin nationalitet.
Man kan tala om österrikiska Polen, mer a.n blott ett ord.
Men även Polen har fått blöda och om ryska Polen, om preussiska Polen: blöder alltjämt.
Krigets vågor ha utan adjektiven göra intet till saken, det a r iitervändo slagit fram och tillbaka substantivet som a r det väsentliga och Polen. '
j.
Polen har alltid f örblivit Po1,en.
Wieil- traktaten slet Polens kropp i tre delar.
Österrike, Ryssland och Preussen togo var sin lott, medan Krakau till en tid fick förbliva republik.
Alla stormak- terna, England, Frankrike och de tre nationerna, som delade rovet, garante- rade a t t det polska språket och religio-: ne skulle hållas i helgd.
Ett politiskt brott skulle sålunda förmildras genom en traktat och en hundraårig erfaren- het visar oss a t t traktaten på det skam- ligaste å,sidosatt.es av alla de däri del- tagande makterna.
Ryska Polens historia till år 1830 kan sammanfattas j. det enda ordet: " vanstyre '.
Hemlig polis genomsno- kande hela landet, indragning av sko- lor, undertryckande av det fria ordet utom och inom parlamentet, kort sagt, brott emot varje i traktaten garanterat - löfte, sådan var den ryska.
regiin.en.
1830 blev resningens år och sedan följ- de a t h d i g a orosstä.mningar till å r 1863.
Det året blev det röda året uti ryska Polen.
Sedan 150,000 polacker f örts till Sibirien och minst 30,000 stupat i striden började förryskningsprocessen:
MORGONBRIS.
Ingen polack fick köpa jord i Littauen eller Ukraina, intet polskt ord fick ta- las offentligt, inga polska skolor fingo mer finnas till och religionsförföljelsen blossade an starkare upp.
* Nar det tjugonde århundradet inbrot fanns det inom ryska Polen icke ens så många skolor, som dar funnits vid slutet av det sextonde seklet.
Men den polska nationaliteten vägrade a t t dö.
Ehuru alltjämt blödande lever den an.
Den p reus:siska p 0~1itiken emot Po- len har också varit allt annat an van- skaplig och välgörande om ock, till sy- nes, ej fullt s. &amp; grym som den ryska.
Ty ytterst var dock folkets utrotande det mål, som eftersträvades av dem, vilka ville förvandla polacken till preussare.
Gradvis uteslötos polac- kerna från statsambeten, de erövrades språk förbjöds i skolorna, förtryck och oförrätter kommo över folket un- der laglighetens f örkladnad.
Men f ör- klädnaden f öl1 då vid ' undantagsla- garnas) tillämpning 30,000 polacker våren 1885, utan annan skuld ä11 sin nationalitet, fördrevos u r furstendömet Posen och förbjödos a t t någonsin mer återvända.
Fö1jand.e år upphov Windt- horst sin röst m.ot detta brott såsom " orättfärdigt och skadligt för rikets intressen ".
Men det förblev en ro- pandes röst i öknen och två månader senare antog den preussiska riksdagen " kolonisatjonslagen ' ', vacigen0.m en kunglig kommitté bemyndigades att uppköpa polsk jord och förvandla den till tyska kolonier.
Denna nya lag var riktad ej mot den rika godsägaren utan mot småbrukaren.
Med vilken påföljd?
Jo, självförsvaret reste sig mot övergreppet och den privata pol- ska organisationen bekämpade der kungliga preussiska kommittén så framgångsrikt, a t t efter en tid polac- kerna lyckades ut1ös.a mer jord i Po.
sendistrilrtet än tyskarna.
Detta sked.
de i början av 19100-talet.
E11 ny " uns dantagslag ' ' antogs da, sommarer 1907, för a t t krossa den kloke polslr~ bonden och slutligen,.
år 1908, kon " expropriationslagen ' '.
Denna skam liga lag bemyndigade staten a t t inlös2 polska jordegendomar aven utan aga rens samtycke till ett godtyckligt, al staten själv bestämt pris.
Annu i dag ar det polska språket förbjudet i Po sens.
skolor, soldaten får i - kasiimen e, tilltala sina kamrater och 1ands.man pi sitt och deras eget modersm&amp;l och i all; distrikt, dar polackerna icke utgör; minst 60 proc.
a v befolkningen, f å ingi off-t-liga möten ledas på.
polska spri ket ..) '.
.österrikis.ka Polen, Galizien kallat har fått en.
battre lott ' an de andra de * larna, som tillföllo erövrarna enlig1 Wi.entraktaten.
I religiöst.
hanseendt agde inga.
.
förföljelser rum, då ji: e -.
-.
* T..
.o.
m. nykt&amp;hetsrörelseti,.
som grei t-agit stark f-art i Polen, blevi, ut d5md som statsfientlig och tusenden- fin.gc med fängelse .eller, fanclsf örvisning.
plikta f ö: det - &amp; e tagit.
forsta .steget ' till den.
r e f o ~ m ry &amp; a. "
- ska; teR ... nii.
sjalv.
pgtqi8ga.t- sina: under.
ö ' &amp; ..
s&amp;ta~;: -?
: .-.
.
...
-.
.
,.
.
_. '
.
.
12350-1865 &lt;. '
- '.
.
isterrike ar katolskt.
Trots allt hy- te dock, före å r 18.60, Habsburgsmo- iarkin ingen betänklighet mot att .etsa polack mot polack, bonde mot, delsman.
Sedan denna tid och sar- kilt sedan 1867 års lronstitution har lock Galizien haft sin egen lantdag, in minister vid Wiens hov och, pralr- iskt taget, autonomi i provinsiella mgelägenheter.
Ga.lizien k r ett levan- le exempel på a t t det tjugonde arhun- Iradets polacker äro fullt u t lika val kickade till s jalvstyrelse,.
som med-) orgarna i vilken annan modern stat om hel.st, vilka ej behövt.
smaka den Iörtryckets bitterhet, varav Polen så ange lidit.
.
Med sina 25,500,000 inbyggare går ?olen igenom sin blodsprövning sås.om) lott den nation kan göra, villren be- åll lit sin tro.
Ty det ar en ilation, vil- ren alltid hållit sig nara Gud, en ma- ion av tappra man.
och renhjärtade &lt;vinnor, som hava bevisat sin kiirlelr; il1 Gud och fosterland med de star- {aste yttringar av hai~givenhet och li- iande.
" Gud har anförtrott mig P ' o- ens ara, blott till.honom kan jag åter- ämna, den. "
Detta ar an i da.g Polens: öst, liksom det var den polske patrio-; ens rop, nar han stupade i spetsen för len polska legionen på Rysslands snö- ialt under Napoleons återtåg.
Världspressen börjar nu rikta sina jgon mot Polen, dar stridernas vågor sköljt över ett land av sorg och skam.
Skammen, den a r ej Polens, den ar less förtryckares, men sorgen ar dess Igen, ty Polen a r brutet och slaget och blödande.
Längs de uppblötta landsvägarna iraga nu långa flyktingståg, på fyra) lika vägar draga de fram.
Den ena ragen går över Kobryn, Pinsk och Vlinslr.
Dar vandra över 400,000 itapplande, orkeslösa, hemlösa fram itan föda eller skydd och allt flera ralla sig till dem under vägen.
Den mdra vägen går över Bialystok och Minsk, med över 100,000 flyktingar.
l e n tredje över R.6wno i Volhynien, ien fjärde från Wilno över Minslr och Polotsk.
De gå långsamt, i veckotal, stalina i rkogarna för a t t vila, de sjukna och 1ö på viigen och sjukdomarna följa de: fterlevande i spåren.
Och, till råga på allt, dessa som i ry- ika statens intresse tvungits att offra sina hein och sin utkoinst, de avvisas ou, enligt senaste underrättelser) fran Petrograd och andra n.armare belag- tia orter, dar de aga landsman, po- lacker, som bildat h jalpkommittéer till deras mottagande.
Nu skola de drivas vidare, borbtill det inre av Ryssland.
Och överallt dar de draga fram mötas de soni inkräktare av den ryska be- follrningen. '
' Vad skola de har a t t göra?
V i ha ej bett dem komma! "
Sådan ar valkomsthalsningen.
T. o. ni.
i den ryska pressen ha nu protester höjts mot denna behandling.
De som fått stanna kvar ha det jam- förelsevis battre, åt.minstone i de av österrikarna ockuperade landsdelarna.
Men aven de ha fått tömma lidandets bagare i fulla drag.
I Warschau, Polens huvudstad, råder den bitrtaste nöd.
Redan i aug.
1914 ' hade, med ryska regeringens tillstånd, en polsk medborgarkommitté för II.
nödhjälp bildats i Warschau.
Med den ~ k i i d r i n av ~ en i Sveige bosatt polska underbara organisationsförmåga, som ett.helt sekel av hemlig kamp mot för- S å långt den amerikanske författa.
trycket framkallat hos Polens befolk- ren.
Till, hans viiltaliga ord Iranskt ning, lyckades kommittén över hela aven bör fogas den anmärkningen, at1 landet skapa ett nät av underkommit- Polen, ensamt av alla i kriget inblanda.
téer.
Och nar ryssarna utrymde staden de länder, måste s-e sina söner lramp~ tog den " Centrala Medborgarkommit- mot varandra.
Vi kanna det som nå tén " hela landet-s förvaltning i sin got omänskligt, d &amp; tyskarna vilja tvin hand, t:illsatte ' utskott för skolväsen- ga belgiska arbetare att tillverka am det, för offentliga arbeten o. s. v., munition +mot sina egna och ententen!
o. s. v. Tio dagar senare upplöste de h a r a r.
Vad skulle vi val då saga, on tyska m ' yndigh.e terna denna organisa- de tvingades att fullgöra militartjans- tion och tillato den blott a t t fungera uti tyska armén?
Men Polen!
.
.
.
.
Dal i Warschau som nödh jalpskommitté.
kampar broder mot broder, fader mo.
Med sitt vanliga, systematiska utnytt- son.
Ty nara två femtedelar av dl jande av omständigheterna satte sig mil joner soldater, som stGda mot var den t.yska armélediiingen genast i be- andra på ostfronten, bestå av polacker sittning av kolgruvorna i Dombrowa, instuckna.
i de fientl.iga hararnas led lade beslag på alla råvarulager, på alla Och landet självt!
Samstämmig av ryssarna ej fullständigt förstörda vittna krigskorrespondenterna, aver fabriker.
Nar så all möjlighet till ar- de svenska, a t t det &amp; r föga mer an er bete var stängd vande sig polska in- Sken.
Penningar finnes det knappt dustriidkareförbundet till generalgu- Alla banker, försiikringsbolag ock vernören v. Beseler med anhållan a t t stadskassor måste kort före Warschauz åtminstone en del av fabrikerna måtte utrymmande sanda sina kontanta me kunna iståndsattas.
För a t t åstad- del till Petrograd och Moskwa.
Nä1 komma detta borde beslagtagna tekni- så ryssarna drogo ur Polen, harjadc ska maskiner och maskindelar återstal- och brände de vad.
de kunde kommz las t.ill ägarna, likaså råvaror, som ej %t ...
Fabriker, gas-; elektricitets- ocl kunde tjäna till militära behov, utan vattenledningsverlr förstördes: Be endast den privata tyska industrin.
folkningen tvingades bort från sin; Men svaret blev, a t t intet som helst.
, hem.
kunde göras för arbetslöshetens be- ' '
lrämpailde, utan a t t nöden: säkerligen komnle a t t ökas under vintern, var- jämte yngre, fackkunniga arbetare uppmanades att begiva sig till fabri- ker i Tyskland.
Flera hundra tusen arbetsdugliga män ha nu måst lämna hem och härd, där gubbar, kvinnor och barn ensamma ' få rida ut stormen.
Och nöden ökas alltjämt: det går ej en dag utan att människor dö eller svimma av svält på Warschaus gator.
Livsmedel stå knappt att få.
Till det utarmade B.elgien kunde hjklp komma utifrån;.
över det neutrala Holland.
Men Polen ligger instiingt mitt bland de krigförande och utsuges av dem i tur och ordning.
E j ens bränsle lian fås i Warschau, ty allt kol från de.
polska gruvorna .i Dombrowa sändes till Preussen.
Och krigsbrödet, som i Berlin väger 70 gram och kostar 5 pf., väger i Warschau blott 40 gram, men kostar i stället 15 pf.
Till råga på allt utkräva nu, enligt en uppgift i " Leipziger Tageblatt de tyska myndigheterna skatten för $r 1915 samt därjämte - skatten för å r 1914, som t. o. m. ryssarna efterskänkt den utarmade befolkningen.
Samtidigt med nöden har dock so- lidaritetskänslan mellan de olika lands- delarna och folklagren oerhört vuxit.
" Den som har inkomster måste avstå från dem, den som har ägodelar måste dela med av dem, tre personer måste livnära en fjärde. "
Dessa furst Lu- bomirskis, Medborgarkommitténs ord- förande, ord ha fallit i god jordman.
Och som på en given order har Polens hela befolkning beslutat a t t till Med- borgarkommitténs förfogande ställa ett belopp, motsvarande vars och ens årliga skattesumma.
Det blir blott en droppe i havet, men - ut6m påven Benedictus XV, som bestämt söndagen den 21 november till kollekt och för- bönsdag för Polen i alla katolska kyr- kor - har ännu ingen hjälpande hand räckts Polen och det är hänvisat till sig självt.
Den av Sienkiewiez i Lau- sanne igångsatta insamlingen har blott inbringat 3 y2 miljoner.
Denna sum- ma är en obetydlig.
.liten bråkdel av vad Belgien fått.
Och dock har Polen tredubbelt s. &amp; stor befolkning som Bel- gien!
Men mitt i all förödelse och jämmer, ' j, -.
- Fallersleben: ETT STILLA HEM.
Undrande blickar himlen betrakta.
Faller ej solen krossande ned?
Nej, i det blå sig höjande svävar stilla som förr den flammande örn.
Då, i förtvivlans gräsliga stunder.
Förrän vår tro på nytt väckts till liv, smädar vår mun.
Blott tårar har hjärtat.
Döm våra hjärtan, glöm våra ord.!
. '
CTtfClrd vid en av Fredrika Bremer anordnad sonsert.
f Katarina kyrkn mindagen den 4 naj 1863, till förrniin för de i fribetsstriden Arade ' polackerna.
- (Översättning mqligen av Fr. Bremer) i svalt och nod, mitt ibland lik och Hyddor som; brinna, blodet som ström- ruiner, lyfter sig ändå Polens ande mar stolt i denna stund, ej i t r o på fåfang- ropa med oss, o Herre - till Dig!
liga löften eller på främmande mak- Hemsk är var klagan, suck från en ters stöd, utan i kiinslan av sin natio- dödstrött.
.
nella enhet, i hoppet.
om rättvisans Sådana böner vitna vårt hå ' r.
slutliga seger, i jublet över att än en M e r vi e j.
känna sång utan - klagan!
gång få uppväcka den sedan ett halvt Törnkronan * stinger pannan i blod!
sekel utsläckta nationella kulturhiirden, Herre, en vård vi rest åt din vrede: Warschaus universitet,.
till nytt liv.
Bedjande händer sträckta mot skyn.
Se, uti nöden ständigt desamma Måtte detta jubel ej alltför snart förstu mina.^, måtte förhoppningarna ej komma på skam; måtte, slutligen, um- bäranden och nöd ej skörda för många av de unga, som längta efter kunska- per och ljus; J.
A r m f e l t, f.
de Pomian-Hajdukiewicz.
Då med Din flammande ängel i spetsen skola vi segerrikt bryta oss fram.
och uppå Satans skälvande lemmar stalla vårt arori ka standar!
Vilseförd ovän öppnes vårt hjärta, frihetens dop må avtvå hans brott.
Nedrige smädarn då skall förnimma svaret: " Vår Gud.
har varif och är! ' '
. '
Herre, hur ofta slog oss Din vrede Herre, hur ofta, höljda av sår, ropade vi: " NU oss han förlåtit Härskarors Herre, Fader ju är. "
Starka i tro vi reste oss åter, men Du oss låter krossas på nytt!
Smädande ovän låter Du fråga: " Var är Din Fader, var är Din Gud? "
'.
fram till Din, fot, till Din stjärnhimmel fram baras av bön vi, likt trötta fåglar,.
som söka boets skyddande hamn.
Fader!
O sträck Din hand över folket, giv oss en försmak blott av din nåd.
Dofte martyriets heliga blomma!
Stråle om oss martyrkronans glans!
' -
6 -- -.
.. - - DET SOM EN - MORGONBRIS .. GANG FrAn Frankrike i krig. '
E t t slagf alt!
Föreställ er kilometer och kilomete: landskap, dar ingenting mer ges, an jorden s jalv, en kalkhaltig, dammig jord, av en ohygglig melankoli.
Inte ett trad, inte en buske vid liv.
Har en mingrop, ett djupt trattformigt h %l ned i denna grå jord, och i vilken ett hus skulle kunna stå.
upprätt; dar en labyrint av kullkastade ställningar, skansar, skyttegravar, dar ännu ömk- liga persedelrester, rester av mat, pap- perslappar, brev ligga kvar - vitt- nande - om att har en gång levde man- niskor.
.
.
Och överallt, överallt, är marken geiiomplö jd av artilleriets eld, är den översållad av vassa, nu rostiga, oregelbundet splittrade jarnbitar - granatskärvor.
J a g har sett det, jag har gått fram dar.
Ännu förefaller mig knappast det otroliga troligt.
E t t slagf alt!
Nu slåss man ej mer har.
Terran- gen a r erövrad, stridslinjen har flyt- tats framåt.
Till vilket pris!
Till vilket pris, de 25 eller ' 30 kilometerna P J a g frågar inte, och vill inte fråga.
På ett ställe hajdade någon mig, däi * j ag gick fram: Se vad ni trampar på!
Jag stannade, och framför min £01 stack en arm i tysk uniformstrasa fram ur jorden, krökte sig klolikt en redaii vissen, skelettartad hand.
.
.
Det vaz över tusen dödas falt jag gick, över vanners och fienders gravar.
Och kanske var ändå det tristaste a \: allt jag såg en nedbränd by, en liten by i Champagne, en liten förintad f attigmansby!
Vi ha ju sett, sedan ett %r tillbaka, så många, många bilder och fotografiel av dessa.
krigets spår: vi ha ' blivil vana, vi ha lärt oss kunna dem.
Mei: nar verkligheten reser sig inför en, då * Landskap i Frankrike.
DET SOM EN VARIT HEM.
GAN.G VARIT SKOG.
FrAn Frankrike.
) leknar minnet av bilderna bort.
.
Des- Morgonbris julnummer.
J a g villc förbrända; hemska murar, de ha en; å gärna tala om nggot vackert och ju- tång hneslutet hem.
Jag rör vid dem .elikt, som man alltid brukat försöka ned min hand, och på den plats, som {öra a.lla andra år.
Men det ar så svårt rar ett rum, vittna vkidna och svart- ttt hitta på något, det nastan bar en iiide rester av bohag om familjetrev-: mot med de diktade figurerna, nar lad och kanske stilla lycka.
.
.
länge- jgonen just sett och öronen nyss hört iedan.
; II mycken allvarlig, isande verklighet.
Nu springa f örskriimda höns bland 3å blev det då bara detta.
xiiierna - och se dar, dar komma ett *) ar kvinnor u t ur ett hörn, som står war, ett rum, som undgått förödelsen.
Men iiej, inte bara styggt och Leva här då människor ännu?
Ja,.
ett tiotal kvinnor draga sig fram, jemskt!
; å gott de förmå.
Några kreatur ha Modet, som lyste-i den f attiga bond-) livit kvar och .måste skötas - och kvinnans blick, det bör jag också tala lur det ar, platsen, dar hemmet stod,, m.
Modet, som kom henne att tryc-) m ej annat, den håller kvar med out- ka önskebarnet till sig, i löfte att fort-: rundlig makt.
satta kampen, trots hemmets skövling, Jag talar med en av kvinnorna, en trots man inte vet om far någonsin mg kvinna, som leder.
ett arsgammalt kommer hem till sin gosse.
.
.
far,) am.
Hon berättar hur det gick till.
som ar dar framme, därifrån man hör Ult vad manfolk var, var borta.
Tys- iiet mullra nastan dag och natt!
rarne besatte byn.
Allt var lugnt.
De Den blicken, det modet voro varda a t t: j orde rekvisitioner.
Hur skulle den minnas och att gömma som en kostlig Jattiga byn kunna möta deras fordrin- gåva.
gar! ?.
.
.
Då kom slaget vid Marne Och s % många andra jag mött därute, - det var i september 1914 - och tys- av dessa underbart förtröstailsfulla och rarne tvungos lämna platsen i hast och tappra blickar!
.
.
.
J a g minns en enkel: etirera.
Var det hämnd, var det ska- sömnadsarbeterska i Paris, som talade lelust, var det ingenting alls l.
nog om att hon varje vecka sände ett-pa- av, innan de lämnade byn, brände de ket mat till sin bror, som var fange i ner deii.
Tyskland: " Han f år inte komma un- - De sprungo ur hus i hus, sade dernärd hem, s 5 länge jag kan hålla i kvinnan, kastade in halm, och brann- en nål! "
sade hon.
Och jag minas sol- bara vätskor på halmen, och tände på l daterna själva, dessa anspråkslösa, en- Nar de lämnat oss, stodo ännu flera kla, vaiiliga, h järtevinnande franska orörda karl kv.m efter dem med soldater, som aldrig ville krig, och av fotogen i, så gott om det hade de.
Oss vilka många skulle gått ed på a t t de som voro kvar i byn, hade de befallt at!
tyska bröderna aldrig kunde vilja bi- stalla oss upp efter en husvägg, och en träda en orättfärdig sak - - - med soldat bevakade oss med geväret i vilken stolt tillförsikt ' betraktade de hand.
Aldrig skall jag glömma hononi inte nu alla svårigheterna och pröv- så ' länge jag lever, så elak, så elak har ningarna, med vilken klar syn insågo såg u t!
de dem icke, och med vilket tålamod Så - berättade kvinnan och trycktc gingo de ej, alla som en man, till sin barnet till sig, en gosse, Désiré, det uppgift: att befria fosterjorden från.
namn man ger ett önskebarn!
Han fiendens häl, a t t vinna freden å t de var bara fyra veckor, den gangen, lilla kommande generationerna, å t barnen, Désiré.
.
.
han skall åtmiilstone slippa önskebarnen, i de skövlade hemmen!
minnas det förskräckliga!
Marika Stjernstedt.
Man har bett mig berätta något för iit.
.
.
politikens skull.
I omförmälda bok äro några av hans mest uppmärksammade artiklar samlade.
En skiss f r h Frankrike.
Det var det försts stycke främmande Han skriver Ar 1882 med anledning togo.
FrAn den land, som preussarna av kampen för sprakets bevarande: Berättad av Gunnar Löwegren.
stunden visste tyvarr nordens folk, att)) Skall nu verkligen det danska språket I en fransk tidning laste jag för en det icke blott var rysk regim., som gav f örsvinna f rån vårt gamla Xondenaa, skall tid sedan en s k i ~ s, som jag gärna ekulle katten i nationaliteternas rätt.
När det den stela högtyskan eller en fördärvad platt- velat översatta, om jag alltjämt haft tid- rovet skedde, var det en försakelse för tyska bliva folkets språk?
H a v %ra hjiiiltars burit så ringa frukt a t t i ' Danmark, ningen till hand$, men som jag nu far stora delar av svenska folket att icke få kamp själva norden, i andligt hänseende skall för- söka berätta, eå gott jag kan.
Den lov att hjälpa danskarna.
Men förnuftet lora varje del i Sönderjylland?
skildrar en sadan händelse, som tyvarr segrade lyckligtvis.
Annars hade nog Det star i en ~Ang om de danska endast är alltför verklig i vira dagar3 ock &amp; Sverge nu varit ett stycke kortare.
kämpar, som fallit i kampen för Sönder- Styrkan tog.
Men man hoppadee, att Frankrike, där liemannen under kriget två märkliga ord: Jylland, skördat så många hundratusental ' s offer.
vid fredsslutet Bönder-Jylland med sin)) Blodet binder.
- - -)) De hjältar Det var en historia nere ifrån Pro- rent danska befolkning icke skulle be- vence, om den lille Frangois, vilken se- höva bli tyakt.
SH mycket segrade rät- som med glädje satte livet till ' för sina van- d ' e utgjöto sitt blod av kärlek och detta dan kriget brutit u t och far mobiliaerats ten vid freden ingående, att det slutliga ner, blod har bindande kraft. ')
- - -) Vi delade sin tid mellan att leka och sova.
avgörandet skulle bero p &amp; folkomröst- kanna nog de djai ' va orden om blod och järn Han var endast sex år och dög- ännu ning.
Freden slöts ..
Men folkomröut- som skall sammanfoga folket till en stats- icke till nhgot arbete, men så länge hans ningen blev icke vidtagen.
I ett halvt enhet.
Dett.a blod har tills vidare bundit oss det tyska riket. ')
- - - " Våra hjar- far var hemma hade han Överallt fatt Arhundrade ha danskarna i Sönder- Jyl- vid tan gömmer dock en.
kärlek som ingen fram- föl ' ja med honom, ty han var enda bar- land icke blott fått vänta därpå, förgä- mande makt kan utdriva.
net och hans mor hade dött redan d % ves, utan lidit allt vad ett folk kan lida, Ar 1897 skriver Jeesen med anled- hon födde honom.
Far hade därför för där nationaliteten skall utrotas.
ning av att man i Sönder-Jylland icke honom fatt vara biide mor och far, och ville illuminera-, såsom påbjudet var, på anda sen Frangois tagit sina första stapp- 100-årsminnet av kejsar Wilhelm 1:s lande steg, hade de två varit oskilj-: födelse Det finns en bok om detta lidande, aktliga.
.
!Är det verkligen någon anledning f ör dan- i Sverge an som borde vara mera känd Nu bodde Frangois hos en grann- skar a t t hedra Wilhelm den I9 Han blev för familj, ty hemma fanns ingen som kunde vad den ar.
Det ä r .Redaktör Jessens 100 å r sedan född i e t t land som den gangen artikler&gt;.
Från 1882 till 1906, d &amp; han var oss lika främmande som Spanien eller sköta om honom.
Han lekte med bar- nen i garden under de svala timmarna dog, var Jeasen redaktör för, d ?lensborg Turkiet.
Då han första gången besökte vårt kom han som dess dödsfiende, som vid på dagen., och de sov0 tillhopa under Avis,.
Under den kamp denna tidning land Dybblol höll segerfest medan våra bröders i Sönder- Jylland, förde mot förtyskning orangträden medan solen under mid- blod ännu tackte jo~den.
Då han 3 å r se- var den nästan aldrig fri fr&amp;n rattegån- nare kom som vår nye herre till Flensborg dagstimmarna glödde som hetast.
Han vantrivdes egentligen icke, men gar.
Sammanlagt fyra Ar satt Jessen i voro gatorna tomma .. Där fanns så gott som inga människor och ingen flagga, men 1 råd- ciaknaden efter far var tung och mildra- fängelse.
Men han icke blott förde hushörnet var det folk.
Det vai.
några inodi- denna kamp i tidningen, han blev ocksa des endast av minnet av bur präktig .ge man som förgäves sökt audiens hos mo- far sHg ut, da han f %tt den nya blAgråa radfragad om alla möjliga ~ a k e r och narken för a t t kräva.
uppfyllelsen a v paragraf uniformen och packningen på sig och måste alltid vara till hands för att h jalpa 5.)
) (Det var den paragraf i fredsuppgörelsen, för sista gången böjt sig ned och tryckt dem, som vor0 utsa.tta för förföljelse för vari Sönderjylland lovats folkomröstning en avskedskyss på sin lille Franqois ' terna vor0 ju komna och förr eller hem med henne, ty det skulle dröja för sorgfria panna.
E n dag fick Frangois höra, att solda- senare skulle d &amp; ocks &amp; Frangois ' far kom- länge att vanta p &amp; far.
Francois sade d &amp; adjö till lekkamraterna och huset, terna akulle komma tillbaka med kvalls- ma ut ur dörren.
Det började emellertid draga l h g t ut dar han bott med far, och flyttade till t&amp;get, och redan tidigt begav han sig ned till järnvägsstationen för att vänta på tiden och l ' rangois ' far syntes allt- en annan by.
Lange väntade han p &amp; in far.
När den förste av de permitte- jämt icke till.
Barnflocken hade upp- sin far, men sh glömde han bort det, rade soldaterna, i blagra uniform och lösts och aven klungan av aldre personer tills en vacker dag dar kom hem .ett med packning p &amp; ryggen, kom u t fran tunnat väsentligt av.
Det var egentligen stort paket med en del saker, Forn .far järnvägsstationen, ropade Frangois strax: endast Francois och så byns lustiga ori- haft på sig, d % han avreste.
Hoppet » Far, far l D och ville springa bort och ginal, den gamle smutsige .pappa vaknade åter hos Francoia.
: hade klä- omfamna honom.
Men d % han kom Pingron), som stodo kvar och väntade.
derna kommit, skulle väl far ockeå kom,- närmare, märkte han, att soldaten inte S % kom den siste soldaten u t från kom- ma?
' Och han frågade sin tant ..
Men hade fars ansiktsdrag och lekkamraten mendaturen.
E n medalj lyste på hans hon svarade ingenting, endast läste upp Pierre och hans syster Margueritte hängde bröst.
Det var nu så pass .mörkt, att.
ett långt stort brev p % ett tjockt och redan .kring den skäggige soldatens hals.
man inte kunde urskilja ansiktsdragen, fint papper om vhjaltedöden för fader- Snart kom emellertid en andra permit- men soldaten var lång och axelbred som nedandet », anfall mot fienden och nam- terad soldat u t genom militarkommen- Frangois ' pappa, och den lille sträckte net p % ett sjukhus.
Frangois förstod danturens dörr .på järnvägsstationen, och u t sina armar och sprang fram mot den ingenting av den langa skrivelsen, och ånyo ropade Frangois: far, farlr och statlige soldaten ropande: &gt;Far, far!
B likväl kom en eådan beklämning över ville skynda fram för att kasta sig om Soldaten lyfte honom upp i sina armar, honom, och i ein förtvivlan och liksom halsen på honom.
Men &amp; ny0 var det.
man det var inte far, ty när den lille på m&amp;£ &amp; frhgade han: d r då far död?))
inte hans far, utan anrira barns, och ' de pappa Pingron- kom fram till dem, stodo D % nickade tanten med huvudet, vek omfamnade och kysste honom och stora glädjetårar i gubbens ögon och han samman papperet, men sade, att sadant hjälpte honom att bära hem hans gevär lyste av stolthet, då han ~ a d e: &gt;Val- begrep ännu inte Frangois och därom och ränsel och vintourni~ter.
Nar den kommen, min Eon !&gt; Då brast tålamo- kunde de tala vidare, först nar han bleve tredje soldaten trädde u t ur stationsdör- det hos Francois, tararna etörtade fram aldre.
ren, var.
Frangoia p &amp; sin vakt och sHg och han sprang hem, så fort han för- Men för Frangois miste solen ein glans och vinden sin friskhet, det stod svart enart, att det inte var hans far, och mådde.
samma upprepades med de efterföljande.
NAgon tid därefter fick F r a n ~ o i s för för ögonen på honom, och medan hans Han tyckte visserligen, att det var mark- första ghngen i sitt liv besök av sin små barnahänder grepo efter det stora, värdigt, att far, som eljest skyndade så faster.
Det ' var ett aldre, strängt frun- hopvikna papperet, ropade han med en fort sig göra lat för att f &amp; fatt på lille timmer, men hon var god mot Francois röst, gäll av förtvivlan: &gt;&gt;Far, far l B Frangois, dröjde s &amp; langa, men solda- och hon sade, att det var bast han följde Sönder- Jylland.) '
&gt; ') '.
.
.
huruvida cle ville bliva tyskar eller förbliva danskar.)
" Han har icke uppfyllt löftet.
Ingen enda droppe blod i oss talar till hans f örilel.
Varför skulle vi d &amp; illuminera?
Som en illustratim pA att denna kamp mot förtyskning alltjämt föres i Sönder- Jylland, fastan nu under varldskriget under ännu mera tryckta förhiillanden an förr, införes här utdrag ur en rese- beskrivning i september detta Ar.
Carl Lindhagen skriver:, Den tyska funktionarismene framfart gent emot den danska befolkningen i Nordschleswig ar en redan länge kand företeelse.
Under kriget har den tagit sina särskilda uttryck.
Den danske riks- dagsmannen för orten, Hansen, inlam- nade till tyska riksdagen vid dess cession i augusti en inlaga, innefattande en rad av klagomlll mot de milit,iira myndig- heternas behandling av danskarna.
Vid ett sammanträffande med Hansen i Ber- lin erhöll jag ett exemplar av denna framställning, ur vilken ma här Ater- givas allenast ett av de m h g a exemplen, bestyrkt för övrigt i orten vid mitt se- nare besök darstadea.
Det uppgavs för oss av tyska office- rare, att under krigets första Hr - nu ar det annorlunda - hade inkallats en- dast fullt friskt manskap.
S &amp; snart nå- gon hade det minsta fel, befriades han tills vidare.
Man hade tillräckligt med folk och förstklassiga soldater vor0 na- turligtvis att föredraga.
Ett undantag härifrån gjordes i stora delar av Nordschleswig, dar ett rakt motsatt förfarande tillämpades.
I rul- lorna antecknade man om dansktalande värnpliktiga: .Dansk, bör om möjligt mobiliseras s.
(» Däne, wenn möglich.
ein- zuziehen.
») Med andra ord, militarrnyn- digheterna aktade icke för rov att be- gagna tillfallet att söka mörda och pil det sättet utrota en skandinavisk befolk- ning, som mot sin vilja p &amp; viildets väg råkat i beroende av den tyska staten och dess byråkrati.
Denna inlaga lämnade jag vid ett till- fälle till en högre ämbetsman, tjanstgö rande - i krigsdepartementet, och bad ho- nom allvarligt att göra sitt inflytande gällande mot de anmärkta förhallandena.
Ef er genomlaeandet förradde han syn- bar förlägen het, förklarade saken ej falla inom hans befogenhet, men lovade i alla fall göra vad han tillfälligtvis kunde.
P &amp; samma g8ng gjorde han emellertid gällande shsom sin personliga uppfatt- ning, att man nog var tvungen tillgripa stränghet mot främmande nationaliteter, som ej godvilligt late assimilera eig.
För min personliga del framhöll jag ofta, nar det antyddes något om sven- skarnas vanliga känslor för Tyskland, att vägen till skandinavernas känslor för tyska statssamfundet máste till icke oväsentlig del g &amp; över Nordschleswig.
r&gt; dWkehjem, bildat genom frivilliga gåvor, ar centrum Wr den dansktalande befolkningens organisation för bevarande av sitt sprak och sin nationalitet samt vidmaktbilllandet av förhoppningen om hterförening med hemlandet.
Den kulturella avdelningen, som före- 3tods av kand. Andersen, består av ett bibliotek för olika ändamål och upp- tagande företrädesvis dansk litteratur.
Dar befunnos vidare lagerrum för de broschyrer, böcker m. m., som distri- buerades till den danska befolkningen gratie.
Varje skolbarn fick salunda en dansk sllngbok och varje jul en jultid- ning.
Till varje konfirmationsbarn skänk- tes en värdefull stor bok, kallad)) Gen- nem Femten hundrade sar » och med motto)) Fra Fsedre er det kommet, til Sonner skal det gaas.
Det behöver knappast sagas, att boken innehaller 3kildringar ur danska folkets kultur- historia frlln den gråaste forntiden.
Den ar vackert utsiyrd med illustrationer och allegoriska teckningar.
Hela pil blikatio- nen med dess inneh811, koncentrerat i dess titel, verkar sllsom ett Angestrop från nAgot av det verkliga livet, som blivit med väld och vald obarmhärtigt lösryckt frlln det, i vilket det har sin naturliga rot och betingelserna för sin framtida växt.
r&gt; » Skymningen föll på, men terrängen upplystes i alla fall av en blek augusti- mAne.
Tysta och spöklika skymtade förbi gard vid gard, bebodda av en skan- dinavisk befolkning utan politisk frihet, Eörtryckt i mhgahanda matto av fram- mande byrhkrati och militarva1d.e.
Jag kände mig Hter hemma, hemma p &amp; ett särskilt allvarligt satt i mitt stora skan- dinaviska fädernesland.
Ett fädernes- land, icke darElör att dess styrelse är som en far för sina barn.
Utan därför att det ar ett organiskt helt, dar varje liten del enligt arbetsfördelningens lag hade till uppgiEt att med rattens makt arbeta för bättre förhalllandm åt alla.&gt; Ja, vi tacka dig för att du känner dig hemma i Sönder-Jylland.
Det ar detta vi borde göra alla, som bo i Nor- den, icke bara danskarna utan ocksh vi svenskar och finnar och norrman.
Lik- som vi kanna oss hemma i Finland.
Och p &amp; s &amp; satt skulle vi kauske ändá kunna bliva den makt, som s &amp; smA- ningom kunde hjälpa att tvinga fram frihet och lycka, där nu förtryck och 3org allena aro härskare.
Det ar ocksb en annan bok, som all- tid kommer en i tankarna vid tanken p &amp; Sönder-Jylland: det ar » T i n e ~ av B e m a n Bang.
Den ar tillagnad minnet nv hans barndomshem, en gård p &amp; landet i Sönder-Jylland.
, Ett minne av den ljusa tid och det hem man skymtar bak ?n dörr, som hastigt stämges.&gt; Ofreds- tiden kom, tog hemmet och tog fadern.
D &amp; gick branden utöver Danmark.
- ') De s a a) gennem Regn ' og Nat kun en eneste Stribe a v R@dt - som Randen af e t H.av, mens bag det, paa Hgjderne, Huse braendte i Grunden med dunkel Flamme, som vilde den r@cie Ild rinde ned over Bakkernes Kamme.
O g den tykke Luft, Luften over Landet i Brand, var fuld: af Granater som, af gl@clende og ilsomme Kloder, mens Lyden f.ra de Flygtendes Tros, Saldaterne ' paa Flugt, V.0gnen.e~ Raslen, de tusinde Vandreres Trin -- naaede dem som den rappe Knitren af e t K ~ m p e b a a l '.
J J a, det var da.
Nu äro dessa flam- mor tusende ganger flera.
Skola aldrig de flammor komma,, som äro liksom en renande eld, och bränna bort orätten, A.
L. som besudlar världen 3 Solen staar lavt i det skinnende Vest; H$jt Ififter sig nu min Tanke.
Forventningsfuld, baevende, angst som til Fest, J e g .va ?.rger mod Solen som jeg kan bedst, J e g stirrer mod Vest, Mod Dybbgls blaanende Banke.
Alle mine smaalige Sorger og Savn; Alt hvad af smaadelt herinde jeg naevner, Slynges som Skumstaenk f r a Skibets Stavn, Tilbage staar kun det stolte Navn, Og jeg selv, paa mit Skib, med aaben Favn, Mod Danmarks Termopyls stoevner.
Holger Drachmann.
I april 1877.
känsla för att laizdets Earor och nöd vagn mer an de enski1da.s Fråii den tid då svenskar och fiiiiix~ of ärd.
tillsammans delade onda tider och go- Det ar detta med da, står i Sverge kvar blott föga av weiiskarila vasens- o. iniime och vetskap om det forna bro- iielvis stambesläktade derfolket.
I Sverge har namnet Finland folk, vars namn n-n en klang, hälften av historia, hälften kommit in bland da2 av den motvilja som ett dunkelt med- andra inoiiumeiiten vetande om något pinsamt men ohjalp- över rysk styrelse- ligt bär med sig.
Det är kanske inte konst.
Men detta är av en företeelse från nya-.
för mycket sagt att för stora del.
Sverges folk.
.namnet Finland iiumers re tid.
När Finlaiid blott a r eii förhatlig kliché i försvars- £ör hundra år sedan agitationens tjänst, eller ett av exemp- lottades ut at det ry- len i protestresolutioiieriia mot för- ska viildet, lades det trycket i världen.
De sparsamma iio- v ä1 under en benhård regim, tiserna om nya lagbrott läsas lugnt och byråkratisk fredades till glömmas snabbt, medan verkligheten men därunder sällan tränger till medvetan- språ.k, lag och kultur.
det: skådespelet ar kanske för nara Och när på 60-talet friare vindar begynte för att k u n i ~ a ses.
Stode c j den forna gemensamma, nu blåsa, visade det sig Atskilda historien emellan, skulle m&amp;- att landets utvec1~- hända förståelsen kunnat utmatas rilr- lingskraf t ingalunda ligare.
Ty det ar inte blott gamla la- stäckts; förvånande gar och stora minnen de båda folken ha hastigt tog det igen gemensamt - i lynne och åskådning, den förlorade tiden GALLEN: Porträtt av hans moder.
i lzumor och allvar finnas likheter, i och ryckte upp i de helg och söcken rinner vardagslivet europeiska kulturf 01.- fram i samma fåror p % båda sidor om kens krets.
Allt tycktes visa på en; om gör livet vart att leva för det skiljande vattnet.
Finnen ar vuxen snabb och fri marsch framåt för landet,: tt folk.
ur kargare jordmån, han har sin tryg- då den ryska lasson plötsligt kastades Den ryska revolutionen 1905 bragte ga och betänksamma särart, men det om dess hals, och den kamp begynte: tt ögonblicks lästtiiad för de nedpres- obändiga frihetssinnet och känslan för som satt sin ödesdigra prägel på lan- sade follwn i R?
; ssland, då de makt- dct egna nationella livets egenart och dets nyaste historia.
igande nödgades gå till vaga med en varde har han lika med svensken.
Meil Det var %r 1899, som förrysknings- ~ i s f s örsiktighet under den tid ' ' lugnet olyckorna har givit honom en starkare maslcj.neriet, prövat och gottbefunnet i iterstalldes " - d. v. s. revolutionen Ukraina och Polen, Li- ipprycktes med rötterna.
Liksom p &amp; thaueii och östersjöpro- iån tilläts Finl.and giva sig en av viirl- vinserna, utan yttre an- lens friaste förf attningar i den riktiga ledning lades axen över ~erakningen att detta skulle skärpa Finland, som sparats till ?artirnotsatserila - men den nya lant- sist.
Nu var icke längre iagens f örslag lämnades städse utan fråga om blott reaktion ivseeiide.
Med år 1908 återupptogs och frihetsfientlighet, det iörryskiiiiigsarbetet kraftigare än n$- var landets iiati~iiella liv; onsin, och genom nya f ö.rordnin- man syftade åt, det var gar och lagar - de senaste och skar- steppen som skulle rycka paste under kriget - har arbetet på fram över det vackra Finlands ekonomiska, kulturella och land, dar ett för stepp- nationella iitpl.&amp;nande tagit jättesteg mannen fraininaride folk £ramat.
brutit bygd bl.and sina Det är iiitet av katastrofens skimnzer sjöar och skogar.
eller hetta över denna process.
Lugnt Det skulle föra för och kallblodigt, mitt i Europas dags- långt att här i detalj skil- ljus, strypes ett folk, utplånas långamt dra alla de åtgärder, som och pl~nmassigt ett land fr %n kartan.
under deiiila den s. k. för- in.geii sarskild mot vilken för- Det ' är sta ofärdstiden hopades bittringen kan vandas, dar är knappt kring generalguvernör namn att näinila framom andra bak- ett Bobrikoffs hatade iiamix om den kalla och opersonliga gä.rning, Alla deii kaiida metodens konstgrepp kommo till som förövas.
E11 f örkrossande ma joritet av %tmiii- heders; med hopad mili- st0n.e det ryska folk, som i duman hör tär bröts tänder och kl.or ur folket, lagstiftninger!
sin röst, har givit deiiila politik mot suspenderades, militar- Finland sitt bifall och understöd.
Med diktatur infördes, utvis- glädje och tacksamhet må vi nämim ningar och deportationer undantaget - sZsom var att vänta har rensade bort de motspiin- det demokratiska Ryssland, synligt i stiga, ryska spraket in- två små dumagrupper, socialdemokra- fördes i ämbetsverk och ter och trudoviki, öppet och modigt skolor o. s. v. - kort sagt i f r h, att Finland och de andra.
sagt, allt det togs bort undertryckta folken aven Ila sin ratt GALLEN: Vaiigosse.
Finland.
, -
att leva.
Men detta ar knappt mer än den ena fingens trösteord till den an- dra - själva äro de ryska demo- Irraterna i samma förtvivlade läge.
De ha sett sina basta man förda till fan-: gelset eller Sibirien, sina röstetal min- skade, och slutligen ha de svikits av vapeiihröderna från 1905, de storbor- gerliga ryska liberahma, som länge se- dan mist den ideella kraft som bar upp cieni under revolutionsåren och 1111 kom.- proin.issa med reaktionen för att få del i dess makt.
För platsen vid köttgry- torna har den ryska liberalismen off- rat sin fordran på de undertryckt &amp; ratt.
Givet till spillo av ~ u r o ~ vars a, för- bittring gott kunnat vara större, går Finland nu på den linje i vars fortsatt- ning ligger lx .. lturell och politisk död.
E n finns.
Wilhelm Liebknecht -- Karl Liebknecht. '
Lithauiska flyktingar i Moskva, som vänta på utdelning av föda.
Liebknecht - det ar sedan 60-talet ett namn med stark klang inom social- a t t knyta och starka de internationella deniokratin.
Fader och son med sam- förbindelserna mellan arbetarna och ma helgjutna åskådning, samma upp- därvid hade en trofast van i den fran- offrande tro och mod.
De bilda en ske socialdemokratei~ Edouard Vail- Så val han än uppskattade obruten radikal linje i Internationa- len och sitt hemlands arbetareparti.
dagliga reformarbetet, liimnade han Den tjänar till vägledning i all den dock aldrig ur sikte malet, som för ho- upplösning och splittring, som särskilt nom var en kraftkälla till ökad an- världskriget vållat i arbe tareinterna- strängning.
Han hörde till de hädan- gångne store, som med en tillit, den tionalens leder.
Femton år ha gått sedan gamle Lieb- dar nu 0ft.a ar fördunklad, förenade lrnecht gick ur tiden.
Född 1826 till- stundens möda ined ett högt ideal.
Om ett par data - liggande u t a n - hörde han en slakt, som bland sina an- herrar raknade ingen mindre an Mar- f ör al.lf arvägs-intrycket - vill jag erin- tin Luther.
Det var ock något av re- ra.
Liebknecht trodde i det längsta p &amp; formatorns ande över den sentida att- en nästan Ödesbestämd sista d r a m a- 1.ingen.
Framför allt varda vår be- t i s k akt i det kapitalistiska samhal- undran voro Wilhelm Liebknechts lets kraftspel, som han likväl såg vika djärva mod och klara intelligens, som bort i ett allt längre fjärran.
Hans lat honom mäta förhållandena med humanitet värjde sig likväl ständigt idealitetens stora linjer.
Trohet mot niot föreställningen om det våld och sin ungdoms revolt, vidhållande av ett blod, som han i sin ungdom sett åt- stort mål gåvo flykt å t hans tal och f ölja folkresningar särskilt i deras skrifter '.
I 1848 års revolutionsstor- kontrarevolutionara skede.
Dar fin- mar hörde haii - en friskareyngling - nas artiklar av hans hand, vari han till de siste på skansen och räddade utdömer a l l s k ö n s våld, därför att, sitt liv först när allt var förlorat.
från vilken sida våld an övas, e t t re- Från denna tid bevarade han en stark tarderande, hämmande element ligger misstro till junker-Preussen, vilket inneslutet i vädjan till muskler och aven förklarar hans motvilja mot det vapen.
Vilken förfarande bild av bar- halvgångna enhets-Tyskland, som Bis- bari skulle ej då världskrigets Tysk- land ha erbjudit honoiii?
Haii, som marck skapade med blod och järn.
I sin medelålder och långt upp i sin så högt värdesatte klassicitetens, ålderdom förblev han revolutionären; Lessings och Goethes storhet, hade va.1 blickande m e d fast f örtröstan mot knappt trott sina ögon inför denna f ramtiden.
H.ans ' marxism - en tingens vändning.
.
.
Jag vill bara till- %skådning med fasta konturer vunnen lagga, att han hyste en varm sympati i England under landsflyktens umgan- för de små, mellan de stora pressjär- Därom vittna ge med Marx och Engels - var djup nen inkilade folken.
och fast.
Hela hans verksamhet bars hans skildringar av e11 resa till Hol- av medvetandet om, att san~hallsklas- land, som han företog i sitt liva sen- sernas kamp måste vara det centrala höst.
Det ar r ä t t s i 11 n e t hos fadern, i vår tids fra.måtskridande.
I slutet av 60-talet kom därför hans ur denna soin sonen Karl Lieblrnecht tagit i arv.
grundsyn härflytande internationa- Jag hörde en gång gamle hedersman- lism ofta i strid mot de nationellt nen-reformisten Georg v. Vollmar, tak- starkt färgade socialdemokraterna av tik-f örargad, benämna honom: ' Der Lasalles och Schweitzers riktning.
E j dumme Junge ".
Helt farbrors-gemyt- minst i dessa tider böra vi minnas, hur ligt.
En svettig dag sommaren 1893 energiskt gamle Liebknecht strävade klev in på Sot-Dem: s då mycket blyg-)) j j samma redaktion en tjuguårsman, mörklagd, av na.stan .semitiskt utse-, en.de.
Eftersom " Per Erilr " i sina glasögon mer liknade ' privatdocent ' än jag, vande han sig f.örst till honom.
P ' er Erik rackte över till mig ett brev, vars slutrad innehöll en mild varning av pappa Liebknecht, för - den sven- ska punschen.
Nå - vare det nog sagt, att sedan bar det " ut på stan ".
Den blyge ynglingen, som var s o- c i a l i s t i .var fiber, har ej på sin fortsatta bana utplånat ett enda av de intryck jag bevarat i mitt minne, men val skarpt och förstorat dem; han har givit ett intyg om idéernas kraft att besjäla ett människoliv, nar de a l l v a r l i g t fattas av mottaglig ungdom.
Från 1893 till 1915 ar det samma oböjlighet .i linjen som hos fa- dern f r i n 1848 till 1900, och jag tror, a t t han däri ser sin enda stolthet och ara.
I Europas - näst Mecklenburgs - mest reaktionärt förs.tockade parla- ment, preussiska lantdagen, har han sett och talat till junkrar och skor- stensbaroner, klasser, som sedan 1870 förargats över ' Liebknechtska.
ankla- gelser.
Skicklig jurist skötte Karl Liebknecht med bravur ett par å r före kriget skandalrattegången mot de ty- ska vapenfirmornas och regeringsagen- ternas - ' agenturofficerarnas " - dunkla affärsförbindelser.
Den pro- cessen gav en interiör av tidstypiskt varde på tröskeln till det stora kri- get.
Och s,å har han följt i halarna.
det senaste ödesdigra årets skräckfyll- da bekräftelse av de makters verksam- het, som ledde u t i den kapitalistisk- militaristiska kraschen.
Till sist: vad vi bekämpa under namn av " air t i v i s m " i egna leder, det har den modige Karl Liebknecht, i erinran om sin faders protest 1870 mot erövringskrig, bekämpat - i bör- jan så gott som ensam - i form av an- Ealls,expansionism.
Det ar ett dyr- bart ideellt arv val förvaltat, men ett srv, som förkovrat kommer a t t väga) '
Den belgiska flaggan. '
Rött för - soldaternas.
blod - svart, gult och rött -.
Svart för mödrarnas fårar över mandom och livsmod som dött - och guld för smärtan som sårav, nar striderna sfråla av modJ.
Till falrorna, Belgiens s ö i e ~!
Ert fosterlands s f h r n a hör!
Er tapperhet vurlden löner med ara som aldrig dör.
Rött för de fallnas skmd - svart, gult ock rölt -.
Svart för doken, som dölja änkornas sorg, där hjärtan förb lött - och guld för de kransar, som höQa med lager triumfens bud.
Tamines.
Mördade belgier bland spillrorna av brända hus.
Till fanorna, Belgiens söner!
A n glänsa dess färg &amp; jriit, ä n.
aldrig de vajat högre och aldrig de lyst sd vitt!
Rött för Zågornas l o f l - svart, gult och rölt -.
Svart för askaoch - bränder, som stader grusat och länder föröit - men guld för vår stolthet, som sander vår sjal an ett sRimrande hopp!
Till fanorna, Belgiens söner!
Med glädje ert hjarfblod spill, fy aldrig stod folket högre ~ leva vill, an nu, n a det och aldrig var landet siörre dn nu, nar det knappt mer av till!
* Av Emilo Cammaerte.
F r h franskan av Anna Ekelöf.
(Ur landet som icke vill dös av kapten de Gerlache.)
aven realt och materiellt tungt, nar räkenskapens dag en gång lyser .in i a l l a " alrtivistiska " skrymslen Utan bukt och vinkel - utan 2 någon svaghets avvikning - har Karl Lieb- knechts föredöme vittnat för oss om a t t a k t a socialdemolrrati ligger ej i m ä n g d e n, utan i e g e n s k a p e n s, i den stålade v i l j a n s och k l a r- h e t e n s linje.
C.
N.
C a r l e s o n.
Bryssel.
Kommittén i stadens 20:de distrikt för utdelning av föda.
Detta distrikt förestås av Camille Huysmans.
Bilden a r av honom oss tillsänd.
ivungits at.t vika.
Men nationens ara var) f lackad.
Förtryckt och pinat ar Belgien men icke kuvat; förslavat skall det aldrig bliva.
Tyskland har icke kuvat oss och skall aldrig kuva oss, ty det Belgien k %mpa.r för ar dess ara, och Belgiens ara ar och skall förbli.
utan flack.
N.ej, i sanning, det lilla kungariket har e j fallit på knä för det mäktiga kejsar- dömet. '
Efter en kort men mycket instruktiv sedo- görelse för Belgiens historia, utveckling och kulturliv övergår förf.
till den, för a t t r a t t kunna bedöma Belgiens stallning vid.
varlds- krigets utbrott, u.toinordentli.gt vikt:iga frå- gan rörande landets ' garanterade neutralitet.
skildring liksom av händelserna vid Ett monument över Belgiens hjalte- Denna krigsutbrottet och förloppet, då tyska harar- mod och lidanden ar kapten de na beinakt.igacle sig det lilla landet, ar utförd nied en precision och en klarhet, som gör bo- Gelrlaches stora bok om " Lan- ken till den intressantaste och lärorikaste det som icke vill dö lektyr.
maii f å r följa ort efter ort, och dess Ur djupet av Belgiens själ kan han saga: inartysium.
Arbetet, försett med de mest " Starkt i tron på sin ratt, ar det lem- upplysande illustrationer, ar tyvärr för en- lrilda köpare val dyrt.
Men för biblioteken - lastade Belgien dock okuvat.
Hoptryckt och tillbakaträngt av en för- en oumbärlighet.
krossande övermakt hade flörsvaret stadse ". '
) Dödens blomma.
.
Döden härskar nu.
Aldrig tillförene flar den skördat så inånga liv, aldrig så många sja1a.r.
Oftast synes intet annat finnas an sorgen.
Det a r tyst som i dödsskuggans dal.
Då ljuder ett rop genom tystnaden: " Aldrig stod folket högre an nu, nar det leva vill ".
Då lyser ljus genom mörkret.
Det ar arbetet som t.ant det.
Föresatsen a t t ej duka under för ar- mod och depression.
Det ar Belgien vi förnimma.
.
Med mattare sta.mma nå oss rösterna från landet därnere på Balkan, från Serbien, som icke heller vill dö.
Leva vill det med den ratt som - 1nansklighe-.
tens utveckling berattigar till.
Få äro.
de sta.mmor tyvärr, som vi höra från.
de vida landen därborta p &amp; andra si-.
dan Östersjön, dit också vi en gång: sände våra harar.
De ständigt mar-
hans hat mot komproniisser.
Me] därav kom ock ett sinne för poesi, son visserligen icke alls ar oengelskt, me1 Några minnesord.
hos skottarna har.
en särskild lyrid O m Bebel på ett oöverträffligt satt lranslof arg.
Han föddes (om jag ej missminile: f öretradde T~~slrlalid och Jauris F r a n k mig) i Glasgow, eller narheteiz därav rikt inom den socialistiska Internatio- iialeii, s % företrädde Keir Hardie ej på år 1856.
I-Ians ungdom skildrar Gardi.
samnza satt England.
Den vetenskap- ncr i E n g l a n d s l e d a r e (enboi liga, lugna och litet kyliga måttfull- son1 Morgonlxis ' läsare icke få försum het, soin utmärlser medelklassocialis- ma att studera) på följande satt terna i Fabisks sällskapet, låg hononi " Han steg ned i gi:uvschalitet som ei n.lldelcs: fjarran.
E j heller de engel- liten pojke på Atta å r f ö r att förtjäni sks arbetarna företrädde haii riktigt sitt bröd.
Han har aldrig gatt i sko typiskt.
Hans religiositet skilde ho-, lan e n enda dag.
Rans mor larde ho iiom visserligen på intet satt från dem, iiom att lasa, men han var sjutton Q: cj heller hans revolutioizara sinnelag iiiilan han .lcui.idc skriva sitt iiamil och allra minst hans känsla av sin och Ilan liirde sig s jalv stenografi genon sin klass ' värdighet.
Men han saknade att inöva slrrivtebknen på gruvväggar det praktiska sinile, den förmåga att ile.
Han laste Carlyle och Stuart Mil. '
göra goda l~ompromisser, som hos dem och k0111 upp ur gruvan vid tjug~ltri g %r jamiisides med stridslusten, och års %Ider med en idé, ett syfte, en fram., KEIR HARDIE.
likaså den böjelse för materialistisl: tidssy ii. '
' Carlyle, den obiindige skotske tanka.
cgoism, som finns hos dem, ehuru ej alls i clen grad soin vi tro, darför att ren och historikern, sedligt sträng ock Norrtälje, belaget i Ayrshire (sydvästra heroiskt upprorslysten, halvt socialis1 Skottland).
År 1892 iiwaldes han i tyskarne sagt det.
I h i r Hardie var e j heller egentlig mitt i sin konservativa läggning, har parla.mentet för en av Londons pro1.e- mgelsman, utan skotte.
Skottarne måste ha haft lätt att bli Keir Hardies tarkretsar ..
Samtidigt med honom val- kunna nog sannerligen vara materialis- lärare.
Den andligt förnäme, lugiit och 3es två andra oberoende a.rbetarkai1d.i- ter, men bl.ott s % som de fattiga äro klart vägande Stuart Mill grep honom iiater.
Men medan den ene av dessa det.
De gliida och spara mindre i nog mindre som ande iiii som tänkare mart och iien andre småningom f ör- hopp och fröjd att bli rika än i stän- Av honom lärde lian att inrikta sin .ilade sig med liberalismen) f örblev dig fruktan för nöden, ' vars hot alltid tanke på det verkliga och sin vilja pii Keir Hardie livet ut oföränderlig.
stkr lerande f ör deras f aiitasi.
Kei.
:,: nzaiiiiiskors sociala väl.
Men kära.s.i Hans intåg i parlamentet var en Iii- Hardie var minst av allt böjd att gnidi~ av alla författare var honom skot-tar- itorisk händelse.
Han åtföljdes av en och spara.
Men han kiiizde med en aes egen skald, lyrikern Bobert Burns, nusikk %.r, varom helt säkert hans v d - inteilsitet, som aldrig sla8ppte sitt tag, naturens, karlelrens och frihetens enkle ~nan dragit försorg men absolut icke iian själv.
Hans dräkt vaclrte våld- sin samhörighet med de fattiga, Han) ch inspirerade siingare.
Gru.vaii lämnade Keir Hardie ic ' kc sam sensation i den korrekta försam- ville aldrig taga plats ' bland de rika och iiiiiktiga.
Han ans %g sig ej höra c5.t.
1.v egen.
drift utan darför att h ' an dei- ingen.
I stallet för den eleganta bon- Nar han ej liingre var fattig arbetare.
; agit i lediiingcn av en misslyckad ioureu, det bländvita skjortbröstet och vax han f attig socialistledare.
Hans strejk och därför blev avskedad.
Haii leii höga cylinderhatten, uppei1barad.i rligiositet hade en brinnande glöd, I nåste n.ll.ts %, om han ville leva, antin sig Keir Hardie i en enkel kavaj- soin den iner lronl-fortabla ehuru visst seii stigadjupare ned eller högre upp, rostym, flanellskjorta och lcladesmössa.
icke hycklade, engelska religiositeten () ch han kom högre upp men blott i Detta kladselsatt fasthöll h m lika iii- siillan kan 115, och även socialisnzen: irbetarklassens t j amt.
Haii redige- litet so111 sin f attigdom.
Ha.n bodde blev för honom religion i en för engels-, 1 lade under några år på 1880-talet en ivet ut i en liten stuga i .Cumilock och inän oupphinnelig grad.
Därav koni l tidning i staden Cumnock, ett skotskt Lolidon hyrde han hela tiden sanzn1.a - --. -- rnkla rum.
En.
gång iiär han slrullc tyriserade landen.
Men Polen skall: å till ett parlamentssammantrade, hej- alltid tro.
Litauen och allt., som vill lades han vid byggnadens dörr av eii frihet i Ryssland, ska.11 alltid hoppas.
) oliskonstapel, som sporde: " Har ni Från de stora 1an.den nå oss stain- rbete h.ar, kimrat? '
' - ' ' Ja ", svaradc morna högre.
I e t t av dem vaxa aiziiingseiiligt Keir Hardie.
" Uppe många dodens blommor.
Det ar ur 1 % taket.? "
frågade konstapeln vidaro.
fröet, tron på rättvisans seger, den.
' Nej ", genmälde Keir Hardie lika &gt;, blomman spirat.
Det a r av uppoff- ugn, nere p % golvet. ' '
År 1893 var det i främsta rummet ringarna, för att få de kara, förhärja- de delarna av Fralikrike åter, dess laii som stiftade Oberoende arbetare- ~artiet - ett namn, som starkt bal staiigel ar så rak.
På nordiskt språk nå oss förtryck- Irageln av hans egenart.
Han bekläd- tas förtvivlan.
Från söder.
Från öster le inom detta flera poster, tidvis aven Sin parlamentsplats - den.ar oss svårast att uthärda.
Giv dförandens.
dem ratt däri vira fränder, vilkas niste han 1895 nieii återvaldes 1900 hopplöshet vi icke kunna avlyfta!
ör den stora waleska iiidustristaden En finsk konstnär ha vi att tacka derthyr Tydvil, som han sedan till sin för denna gripande och upplyftande [.öd företrädde.
Någon ledare för sitt bild av inanni,skobariiet, soin ser) arti blev han aldi5g, vare sig utanför blomman spira i s j a h a dödsskuggans iarlamentet eller, ä1111u mindre, inoni dal.
Den ger oss hoppet om att " an Let.
Han v m alltid, deii kärve och en- kommer dag, an ar ej allt förbi) '.
Mcn amme sanningssägaren.
Bland Inter- betin.gelsen för att dödens blomma ~ationaleiis storheter var haii fra.mf&amp;:.
skall vaxa är att vårt mod icke dör ndra den rene proletären.
Även Be- och a t t rättfärdighetens stammor ljuda le1 hade ju utgått ur hantverharnes, starkare.
GALLEN: Dödens blomma.
A n n a L i n d h a g e n..
o. m. hantverkarmastarnes led.
Keir Keir Hardie.
. '
- - - AYJ.
V AU U V r - u .Lur.- Hardie var född industriproletar och pande.
Ord sadana som: %Kunde du inte f &amp; han förblev det.
En fullständigare tag i nhgon gnnu s a m r e?
~ bita eig fast i en motsättning till uppkomlingstypen kan nioaringe minne och komm ' a honom .att fram- deles göra sitt allra basta för att undgh en icke tankas.
Keir Eiardie förefaller.
i mycket os.&lt; obarmhartig kritik.
Allrniinningen, där icke blott Alexander svenskar främmande - bedrövligt främmande.
Hans sj alvuppof frande utan byns alla julgrane&amp;lskande pojkar hade bildningsenergi är ovanlig i alla land.
rätt att g &amp; löst pli ungskogen, var icke nPgot Men haiis djupa kärlek till poesi var sardeles .givande falt för en dylik trädeköv- ej fullt så påfallande i England, som ling.
Granarna vaxte merendels tatt och den sliulle vara hos v %ra arbetareleda- vor0 i de flesta fall gängliga, ojarnna och fula.
Rekvirera Fredens Julflagga re.
Hans kompromisshat, hans abso- I nitlionio fall av hundra tillfredsställde de innan upplagan tagit slut.
icke pojkarnas genom en envis inbbrdes kon- luta förakt för att vingla sig fram och Pris 15 öre.
Morgonbrie a n kurrens högt uppdrivna fordringar.
Mer armbåga sig upp står just nu i den be- exp., Upplandsgatan 85, 4 tr. drövligaste kontrast med en hel hop en pojke skulle ha .kant sig missmodig vid Stockholm.
f öreteelser inoni svensk socialdemokra- tanken p&amp;, vilka svhigheter som mötte ho- ti.
Däremot stod den icke i kontras^ nom, dA h m bland denna mängd av fulingar med hans eget veka och känsliga sinne.
skulle ~ippsöka den viilvuxna skonheten.
Han kunde vara st,rä.iig, fanatisk, vred, Men Alexander hyete icke den ringaste oro häftig, förgick sig ej sällan och blev Eör den lyckliga utgangen av sin mission.
orättvis.
Men det var hans känsliga Stolt vadade han fram genom snödrivorna, i sinne, hans medkänsla f ö r de fattiga, den faeta förvissningen att nu skulle han slh son1 därvid alltid drev honom.
Dsirför alla tidigare rekord och fullkomligt överglansa 17ar hans samvete alltid rent.
Hans re- sina medtävlare.
Ty Alexander hade i Ar varit nog klok att l h g t i, förvag verkställa ligion gav honom mitt i alla strider och motgångar en inre ro, som var orubb- undersökningar bland allmanningens skogs- hestand, ocb han hade redan i somras funnit lig hos honom själv och på ett egen- det präktiga, honom fullt vardiga offret.
Se- domligt satt aven påverkade hans on] .. - dan han noga inpräntat dess plats i sitt minne givning.
Deii gjorde luften liksom re- och val gjort sig förtrogen med lokaliteterna nare och 1 jusare, varhalst han var ' med.
i övrigt - allmanningen var ratt villsam - RIKS 11429.
ALLM.
81 82.
När man ser en typ som hans, anar hade han iakttagit den strängwte lyetlaten- man, att hur teoretiskt orätt an re- het rörande sitt fynd och latsats förströdd 1.igione1.i m % ha, har dess sa-kliad s %- och likgiltig, nllr i kamrat- och syskonkretsen BIRKAGATAN 1 2, som verkande makt inom vår rörelse talet bandelsevis fallit pil julgranar och kon- KARLBERGSVAGEN 86, gjort oss fattigare på vissa andliga junkturerna för Aret inom denna avverk- varden.
E r i k Hedén.
V A S T M A N N A ~ A T A N 68, ningsbransch debatte~ats.
Ensam och i stör- BAGERI-, KONDITORI- Julgranen.
Snön låg ratt djup och var ganska besvar- lig att vada igenom, men tolvhige Alexander marscherade likväl fram genom skogsdungen med frejdigt mod.
Han var ute för att full- göra ett viktigt och grannlaga värv: han skulle till den stundande helgen uppsöka och fälla den efterlangtade julgranen.
I Alexan- dere hem hade man stora fordringar ph en julgran.
Den fick inte vara for stor, men ej i n &amp; v&amp;l upp till heller för liten.
~ e skulle taket i stora rummet men lamna lagom platei för toppljuset, så att detta ej sotade den vit- strukna pappytan.
Den.
skulle ha kraftiga., kvistrika, grenar med mörkt barr, men för övrigt vara glest vuxen, s8 att det Fanns god plats att hilnga upp alla dess prydnader.
Och ett oeftergivligt krav var att grenarna skulle vara ytterst jamna och utga fullt symmetriskt fran stammen.
Till de tv8 senaste helgerna hade Alexan- der, s &amp; ung och oerfaren han an var, lyckats skaffa ett pax näetan tadelfria julgransexem- plar.
Men han mindes med bitterhet Aret därförut, da han fatt uppbara mycken smalek av ~liria syskon och grannpojkarna för det enligt deras mening vanskapta och löjevac- kande julträd, med vilket han kom hemsla.
i fina och.
välgjorda sta hemlighet hade han darefter g&amp;ng p &amp; g h g avlagt besök p &amp; ort och stalle och förtjust beskadat det statliga tradet, som han fann allt vackrare och mera efteretri&amp;vanevart, ju mer han betraktade det.
Va1 en tio minuter hade han nu vandrat.
Av ansträngningen hade han blivit varm och svettig och hans kinder blossade.
Men nu var ban snart framme1 NAgra steg till, och yxan skulle snart vara satt till roten p &amp; den utvalda julgranen.
D &amp; blev han plötsligt varse ett djupt fot- sp&amp;r i den nyfallna, enön, och en valdsam oro bemäktigade sig hans unga hjärta.
Granen matte val i all rimlighet8 namn inte vara funnen!
NAgon matte val ej ha kommit före honom och huggit ned den!
Han visste inte hur fort han kom fram till det ödesdigra stället.
Hans farhbga besan- nades.
Graneu var borta ...
--- Hur länge Alexander strövade omkring i skogen under sökande efter en n y användbar gran, ar inte gott att säga, men nar han mot skymningen kom hem, var han mycket trött, mycket, vAt och mycket hungrig.
Hane an- sikte uttryckte inte heller nhgon större till- fredsstiillelee, n&amp;r syskonen med en mun för- klarade, att den gran, han nu koria dragande med, var betydligt sämre an föreghende ars.
Alla ansago de sig i stand att uppleta en Största lager a v Nyheter i alla storlekar för Gossar o. Flickor.
BARNKLADER, ' I GAMLA BROGATAN 25, HANTVERKAREGATAN 30, BERGSGATAN 3, KUNGSHOLMSGATAN 13.
Iangt biittre och lampligare och tyckte ztt det var dhligt gjort att söka en hel eftermid- dag med sa klent resultat.
Alexander teg och svaljde förtreten, ty han anade att en äunu bittrare smälek var i an- nalkande.
Och den kom.
Knappt hade gran- nens Frits, som kom indansande i rummet., fAtt se granen, förrän han föraktfullt utbrast: &gt;Äh, det dar var val andå ett riktigt miss- Foster till gran, du f8tt tag i!
DA skulle du se min - det ar annat det, m å du tro.
Jag högg den vid Alkärret - där mossen börjar, du vet.
Du skulle gjort som jag: jag letade reda p &amp; min redan i som ras !^ Alexander genomilades ett ögonblick av en kansla, som hade bra litet gemensamt med julfriden.
Ty vid Alkärret - dar var det just, som hans gran hade statt / Men Lan teg likväl och nästa ögonblick kom modern fram och yttrade - milt förebrhnde: .Nu ska ni inte braka om granarna, poj- kar!
Din gran ar bra, Alexander, den duger nog.
In och kla ' p &amp; den baral Om en tim- ma.
ar lutfieken p % bordet.
Sänijens, bröder, Karl Eape~.
det är jul!)
.
Fullständig fr. o. m.
Huvudbonader, Underklader o. Skodon.
I BARNEKIPEAIIli Billiga, bestamda priser.
Prima, reella varor.
m- PAUL U. BERGSTROMS 74 Drottninggatan - 74
14 - MORGONBRIS I --- - - p Ett besök i Polen före kriget.
.
\ ' Dubno-Rowno-Volhynien '.
.
inan har nu p &amp; senaste tiden så ofta hört dem omnämnas i förbund med svars strider och hårdnackat.
motstand.
Kanske skulle det intressera någon a t t höra hur dessa trakter tedde sig i de lyck- liga sommardagar, då ännu kriget och dess fasor tycktes något, o så avlägset, något a t t skrämma folk med, som man e j trodde på, lilrsom man e j tror p % troll och spöken på ljusa dagen.
Se ' n dess h a vi l ä r t oss tro på både troll och spöken och myclret annat mörkt och lieniskt.
- - - Därför ä r det gott a t t för en stund f å locka fram de ljusa min- nena.
f r å n förr, f r a n mycket, myclret länge sedan.
E n vacker sommarmorgon fö,r t v å å r sedan - - - E n bekväm landå, förspänd med f y r a hastar, Irör upp till slottets trappa.
Min värd, greve K., skall för e t t samtal med sill advokat., i n till staden Dubno, belägen f y r s mil fr8n godset och har inbjudit mig med- följa för a t t bese den stora staden, liksom även staden Rowno, några mil norr om Dubno.
För a t t e j vara bundna a v tågtider och det mesta möjliga njuta a v landskapets skönhet, göra v i färden i vagn.
Vägarna äro eft.er en längre tids torka så goda de- kunna vara och de f y r a präktiga liastarna - enligt gammal polskt sed köres det ännu alltjämt med fyr.
spann i Volhynien - göra med lgtthet flern mil i taget.
Framför oss ligger i stora, mjuka våglinje1 det bördiga, rika landet.
Ända fram mot horisonten bölja de guldgula sädesfält.en och den rodnmide boveteblomman breder u t sig likt den lackraste, skara matta.
E n mörk skogsrand står till höger som vakt, över all denna naturens rikedom, medan rakt framför oss deii fruktbara slatten rullar upr sig i det oandliga, endast här och var avbru- ten av mjuka, grönskande höjder, som dock ej störa landskapets storslagna, men p % sam.
ina g h g S; harmoniskt m.juka linjespel.
Häi tyckes naturen giva allt i ymnighet som gic- mild gäva, e j som c11 lön för svett och möda.
Med r a t t a kallas oclrså Volhynien t.illsammans ined Podolien, Polens kornbod.
Här måtte vara gott a t t leva och andas ut med fulla lungor.
Det ligger något så yppigt, f r i t t och stolt ö ~ e detta r landskap.
Man gri- pes a v längtan efter a t t p % en yster hast f5 spränga fram över dessa vidder i kapp med vinden, som sveper fram, mättad av blom och sädesdoft.
Man förstår a t t detta land fostrat stolta, obändiga karaktärer, forna tiders över- d %diga polska herrar med smak för liv i sus och dus, krigisk lek och allehanda galna upp- tåg.
E t t liv i stora linjer på gott och ont.
Solen skiner brännhet, vinden för till oss aromfyllda dofter och skordef olkets avlsgsna sång, en lillrysk, ömsevis vild, ömsevis tri %- nande melodi.
De äro en oändlig mängd, hundra och dar- utöver; det behövs till dessa sträckor.
Färg- glada lysa kvinnornas röda huvuddukar och kornblå eller i varma färger randade kjolar samt deras och mannens rikt utstyrda vita linneskjortor.
1 r a p s s ä t e t mitt emot - och som tack vare - E len feta, mjuka lerjorden nästan aldrig rik- t ligt torkar ut.
Eller också har regnet mitt I 1 % vägen e t t gott stycke framåt urhållrat e t t 1: mett dike, en hålväg på flera fots djup, i bland mer.
Sådana hinder hejda dock e j en T ran körsven f r å n dessa trakter.
E t t duktigt E; repp om tyglarna bara och s å ila hästarna f: r a p p å narmaste f ä l t eller åker, Böra upp a 2 it sig en ny liten väg, läggande återigen J iågra meter till den redan förut så rikligt t iilltagna bredden.
På detta s ä t t bli vägarna.
T nycket breda.
Där semstwo h a f t skyldighet samt råd och l lust a t t taga i t u med dessa, äro de dock p5 l långa sträckor utmärkta, men rysligt svårt a r s t t hålla dem i stånd, d å jorden som sagt 1 består a v sand eller f e t lerjord, brist p å sten 1 råder - o, i småländska stenrösen, om man l kunde förf1ytt.a er hit!
- och de svåra regn- l perioderna l ä t t ödelagga allt som göres.
- Aterigen en by, men s &amp; olik den v i nyss l kmnat l På avstånd lyser det a v röda tegel- i tak och i grella färger målade hus grbpperadc: l kring en pretent.iös banal sockerbagarekyrka.
l De äro fina och natta, korrekt uppradade l. %ngs regelrätta bygator, bak gröna eller vit- 1 nålade staket a v träribbor.
De omgivas e:j r tv gamla .lustigt utgrenade fruktträd) som 1: länga ned över takåsen, ingen till lättjefullt, c irömmeri i solgasset inb judande saftig gräs- I natta, ' full med sommai~blom och bikupssurr j 3 n n s dar bakom, och inga solrosor, malvor l och andra rara bondblommor klänga upp mol fönstrens rutor.
De stå längs krattade gångar mellan rabst- 1 ter med köpblommor uti, väl utsatta för förbi-?
passerandes nyf ilrna blickar.
Barnen springa ej barfota ikring, de flesta sit-ta nog snällt.
l och plugga i det vita skolhuset invid kyr- kan.
De hälsa e j heller på oss, de äldre lika- I så, de se endast på oss med - vardig och kanske aven något Överlägsen min, de veta ju med sig dessa människor) a t t p å dem ä r det intet att anmärka, både de själva och allt som dem Dmger a r som det skall vara, d. v. s. en tro- gen kopia a v d ' et Kara moderlandet Tyskland.
Detta a r nämligen en tysk lroloni, en av kul- turens förpost.er - åtminstone tro de det - här i landet.
Vi t r ä f f a p % - många sadana tyska och böhmiska kolonier under vår färd.
Utom p å de olikfärgade, i mönster lagda tegeltaken, känner man på långt håll igen dem p å de stora humleplanteringarna, som befinna sig byn.
~ ö h m a r n a i synnerhet odla 4 Bondgård i .Volhynien.
Vi f a r a genom byar, där de vitrappade hu- sen med stora stupande halmtak ligga till hälften dolda i e t t hav a v grönska.
De vo- lyniska bondgårdarna äro mestadels omgivna a v stora frukttriidgårdar p5 flera tunnland, e j alltid så väl skötta förstås, men oändligt inbjudande ändå.
Originella äro de a v vide, likt &amp; ra reskorgar, flätade) inhägnaderna och uthusen.
Lador och vagnsskjul se ut som kolossala runda papperskorgar med spetsigt lock av halm.
Flätningen är så tät, a t t vatt- net e j tränger igenom; för övrigt tätas d!, överallt mod lerjord.
Antagligen är d e t.
den knappa tillgången p % virke, som alstrat detta originella byggnadssätt, Genom bygatan följas vi a v otaliga hundars ilskna skall och små barfota llnhgriga ungar - de äro precis lika linhariga och blåögda här som hemma i Sverge - tillropade hiils- ningar.
Vi besvara dem med det sedvanligs lillryska ' Pomagaj Big (Gud hjalpe) och fortsätta med fördubblad f a r t p5 den fantas- tiskt breda, men p % samma gång så rent a v humoristiska landsvägen.
Har kunde gott ett halvt dussin fordon färdas fram i bredd utan a t t genera varandrn på minsta vis.
E n oinvigd blir till en början imponerad a v dessa dimensioner.
Det första intrycket försvinner dock snart vid de otaliga överraskningar, som dyka upp under hastar- nas fötter.
Än a r det lrolossala gropar, som efter regn bilda gyttjemörka insjöar, dar vattnet ofta a r så djupt, a t t det går öve?
: vagnshjulen eller strömmar i n i vagnen, så man helt behändigt måste placera fötterna p5 (4 Rike Liljeh.
16.
Allm.
tel. 33 38.
Fernqvists Kappaffär 3 3 Drottninggatan b.
33 I Stort lager av in- och utländska nyheter.
I I n. och 1 tr. upp I K R I G S B R Ö D Uiför alla slags beställningar av Damkappor, Dräkter och Kjolar till extra billiga priser.
1915 års I i I l /, kg.
20 öre, l /, kg.
38 öre.
A.-B.
Sannadals Brödfabrik, Liljeholmen.
Etabl.
1878. '
.- P - - - - - _ -------- humlen mycket intensivt och i stor skala samt förtjäna stora summor därpå.
De äro oclrså förmögna, alla dessa kolonister, det syns på deras fina hus, kyrkor, skolor, de fula stads- kläder de gå ldadda u t i och den banala, små- borgerliga prägel de lyckats sätta på hela byar, människor och ting.
Man rent av läng ta?
efter a t t åter f å se de stora stupalldc halmtaken, de .flatade uthusen och inhiigna, derna och de i bara linnet kladda, barbent2 ungarna med koralhalsband om den bruna halsen, som vakta gass i pussarna p$.
vägen - Men det a r ju syndigt a t t tanka s$, och ännu värre a t t erkan.na det s % öppet.
- Många av kolonisterna lära sig aldrig lan.
dets språk, varken polska eller ryska.,.
ocii jag undrar hur 6.e reda sig.
Troligtvis ä r det judarna som har, liksom överallt i Polen, tjäna som mellanhand med sin tyslrjudislia jargon.
Vi närma oss Dubilo, franiför .oss i langa vagor böljar alltjämt den yppiga rika slät ..
ten. '
Otaliga gånger har fordom detta, av iisturen så rikt iit.rustade land Iiemsölrts a.v fiendefot.
Har h a tatarerna titt och ofta brant och härjat, och har ha svenskarna dra- git fram.
Soni ' minne f r å n dessa tider ser man talrika gräsbevuxna kullar, ') högar .höja sig på slatten, där fallna krigare ligga jordade.
Flera a v dem lära ha undersökts och befunnits innesluta vapen och rustningar frän den tiden.
Nu h a de i öppen kamp fallna krigarna f å t t sällskap.
.
.
Tusende och åter tusende sluter moder jord va?
dag i sin skyddande famn.
Elden har härjat stader och byar, f ä l t och åkrar lin vattnats med blod.
Forna tiders kampar valrna ur sin l %nga slummer, de lyssna i stilla nätter till all jämmer och veklagan som går över.
landet och skådar med förfäran det tjugonde århundradets grymma.
förödelseverk - Föga a.nande den roll Dubno inom kort skulle komma a t t spela och utan minsta sinnc för d.et intressanta i befästningsverk, ägnar jag dessa e j vid vår infard i staden någon uppmarlrsamliet.
J a g slrulle ens ej gissat mig till, a t t det a r en befäst stad, om e j det stora antalet soldater, militärfo ' rdon m. m., v i möta, tydde d ' sirpå.
Staden i. sig själv, så lik alla andra småstäder i denna del a v ryska Polen, d. v. s. det niest ' framträdande a r det stors antal judar man träffar på, och den prägel a v myllrande skrikande österländskt liv och smuts de satta på de orter de i större massor .bebo.
' Centrum a v staden, affärsgatorna och det.
karaktäristiska st.ora torget, där livet star- kast pulserar, a r fulllcomligt i deras händer.
Stort a r detta torg så Stureplan gott dar kunde t a sig en svang, stort och illa eller alls e j stenlagt, samt med likadana sjöar och utgrävningar som de vi sågo på landsvägen.
Men nu tillbaka till Dubno.
- E n avdelning soldater marschera över torget.
Sådana stora, präktiga karlar!
Deras runda, något ylatta ansikten, stråla a v hälsa och förnöj- samhet, det ligger något så liignt och godmo- digt över (Tein.
Man tycker sig nästan höra det sor.glösa ryska ' Witchewo ' l juda f r %n deras lappar.
Det knackar på dörren.
E t t lurvigt hu- vud stickes i n strax darefter, följt a v en lika lurvig kropp, som börjar utföra de mest underdanigt djupa bugningar.
-)) J a g ville j ', Vi fortsatta v %r promenad och komma till citadellet, en gammal byggnad av sten med en hög välvd port samt omgiven a v vallgra- var.
En i muren insatt marmortavla förtal- jer om meil tartarer utkämpade strider ar 1613.
Citadellet, som fordom tillhört den polska furstefamil jen Lubomirski, tyckes nii tjiina fredliga varv, a t t döma av de gr6n- slrande gräsniatt.or och otaliga fruktträd) soni locka i vallgrava.rnas djup.
De riktiga for- ten lära befinna sig några kilometer söderut framför staden.
Vi skymta en uniform på borggården, triinga därför e j villare, utan Torget i Mizocz i vanligt skick.
gå ned mot floden och koinma s &amp; ut på en va ' c.ker promenad langs Ilrwas strand.
Ikwa, Rådhuset.
Grupp av judar.
en bidiod till ' Styr, dar nu st.andiga strider st.$., bara fråga nödig fröken om jag kunde stå rinner här f r å n norr till söder, bildande över- allt små träsk och sjöar, svåra .att överlioiiima.
till tj ' sinst med n&amp;gonting?))
- 9) Hur day - " Om fcölcen behöver band eller tyg eller v e d den yppiga grönskan, de gainla vackra spetsar, papper, pennor, choklacl)) - och så traden, ar det .ett vackert landskap, men et.t följer i en st.röm allt vad Dubno har a t t bjiicla lanclslrap a v mycket inelan1rolj.slr fägring.
Mitt emot Dubno, på andra siclan floden, p &amp; - " så kan jag stalla om a t t frölren ffir det iippskickat och till billigaste pris.
Det befi.niier &amp; g förstaden Surmicze, dar pro-.
blir en l %ng stunds parla.mentei.ande oss einel- viant- och ammiinitionsclepåerna äro belägna.
lan.
H a n går dock till slut, eft.er a t t upprepa- Antagli.gen ha de v %ldsa.mma strider, som ra- de gånger ha försäkrat mig om sin underdåni- sat omkring Dubno, e j så mycket gallt den i ga vördnad och sitt varma intresse för mig sig själv mycket obetydliga staden, utan fastmer de rikliga ryska krigsupplagen och och min vtilfard i allmänhet.
Knappt har han avlägsnat sig - jag hör så raturligtvis de olika broövergångarna.
Resan till Rowno blir e t t återupprepande honom erbjuda sina tjänster å t fröken K. i rummet bredvid - då det återigen knackar av gårdagens färd.
Landskapet ar detsam- och in trader en mycket tjock och ma, endast avståndet byarna emellan ä r nå- mycket oljig judinna ..
Hon fr2igar om jag vill got större och de t y i k a kolonierna mindre köpa anti,lia smycken, en diamantbrosch och talrika.
Samma stora vidder, samma rikedom ett par pärlörhangen, något enastående dyr- och bördighet, men hjir f a r a vi även st.und- bart och vnc ' liert, som jag kunde f å, köpa för tals genom välskötta slrogsmarker och förbi en spottstyver, bara jag anlitade hennes hjälp någon större rysk herrgård.
I allmanhet uni- m. in.
Resultat.et av våra underhandlingar gås de polska godsägarna ej med de i t r a k - blir a.tt så snart jag med stor möda b l i ~ i t ten bosatta ryssar, bekantskapen begran- av mecl henne reglar jag min dörr och £ör- sas till.
affärs- och ambetsbesök hermr emel- lan.
Familjerna däremot idka, mecl mycket bliver döv för alla vidare påknackningar.
P Då vi gå ut, f ör a t t beskåda staclen, väntar å undantag, intet tinigiinge alls.
redan i p&amp;t.g %ngen ännu en annan judefigur p &amp; oss, en äldre man, som utan a t t säga ett 3rd börjar följa oss, t a t t i Kalarna.
Han vet ju a t t i tålamod, och uthål- lighet kan ingen iniita sig mecl honom, all- raminst den livlige, hetlevrade polacken.
- 3å a r aven nu fallet: efter ännu tio minuters promenad sa.ger greve K. till honont:) Gå) ch hämta upp till hotellet en packe vykort 511 fröken har, men koni ih8.g a t t skaffa de Rowno.
rackraste du kan f å och dra s % långt viigen Furstarna Lubomirskis gamla slott.
: ackei.
för resten.) '
E t t ödmjukt mummel ich juden är borta., i.
sjal och hjarba förak- Halvvags till Rowno ligger en mycket sto:.
; ande den dumme kristne, som nu onödigt- 3y, bebodd av tatarer, en kvarleva från deii ais kommer a t t betala två ghnger dyrare de; id, då turkar och tatarer henisökte landet rort han helt enkelt själv kunnat valja u t it.
) ch blodiga strider utkämpades p &amp; den mark,; ig i närmaste pappershandel.
lär nu återigen b1ode.t flyter och strider stå, Vi lamria affarsgatorna och konima in i cle .ån &amp; mer förödande och hemska &amp; n de vilda.
iinare kvarteren.
De göra e t t angenamt in-: .atarinfallen.
Vad s ' kulle e j dessa folk och; ryck med sina små enf.aniiljshus, omgivna lyar kunna berätta om 20: de århundradets LV stora, blomsterfyllda trädg %rdar.
Här bo: ivilis.ation och dess välgärningar.
.
.
En- iiistan ~iteslutande kristna, polacker och rys- ita ' !ia familjer a.v tatariskt ursprung träff a.r; ar.
De utgöra cloclc blott en ringa del av ~ n a n r a t t ofta i Polen, utmärkta polacker och befolkningen, då sjiittio procent av stadens goda kristna för resten, men-h.ela byar mer1 15,000 invånare bestå av judar.
Därför &amp; r speiiella sedvänjor och levnadssätt äro ju 3et oclrså de som tillsammans med inilitiiren mera sällsynta.
Har liksom i Lithauen- a r giva staden dess prägel.
Förgäves söker man iiet även intet ovanligt att möta personer tiågot av intresse a t t bese.
Varken den ro- med fullkomligt svenska namn.
Så hette ne~sk-katolsk.
eller de t v å ortodoxa lryr- t. ex. direktören föl: clet sockerbruk greve K. korna b jucla något arlritekt0,nislrt sevärt.
hade p % sitt gods, Andersson.
Han sade sig Däremot ä r synagogan, uppförd 1810 och be- lock vara tysk, liksom hans fader varit det kostad av furst Lubomirski, en ovanligt ståt- före honom, och ville alls e j vidkännas sitt lig byggnad i rom,ansk stil med vackra sni- svenska ursprung; han talade också endast lerier och smidesarbet.en.
kyska och rysk.a, polskan hade e j funnit n %d ' '
MORGONBRIS 16 Högstn gällande dnta.
lasiiihsisavdslninien.
b!
U Stockholm Kornhamnstorg 61.
I.
Qruadad 1883 Förmedlar köp och försaljning av fastigheter.
Alla kvinnoklubbar böra till försäljning rekvirera Den sjun basunen av Anna Lenah Elgström.
" Ett av flammande patos buret vackelserop mot kriget. "
Rabatt vid köp av minst 5 ex. Pris 25 öre.
Rekvirera fran Tidens förlag, Stockholm.
har på e t t &amp; r. hunnit in faga främsta platsen inom f otogenköksmarknadtrn i Skandinavien, Orsaken är de fia f ub rika fs överläjpna kvalitet !.
affarelm.
Finnes i viilförsedda J&amp;rn- Bosättnings- och Kooperativa.
.
Sot.-dem.
kvinnornas samor janisatim KOO perat i va £örs&amp;kringeanstsiterna bevilja försiikringar i Sthlm etyrelse sammantriider 1:sta fredagen i manaden kl. 8 e. m. BryggeriarbAOrb exp., ~ a r n h u s ~ a t a 14. n Ordf. och korresp.
fru A. Fröaell, - upplandsg.
47, 4 tr. Allm.
tel. 286 68.
Kassörskan triiffas £Ur uppbord tredje fredagen kl. 7 e. m.
£drsta manaden i kvartal a Bryggeriarb.-forb. '
exp.
FOLKET (Av k. maj:t sanktionerad 11 dec.
1914.)
liv-försäkring SAMARBETE brand-försäkring Sthams Allm.
kvinnokl w bb (eec.-dem.)
avhaller ordinarie m.öte 1:eta mandagen i varje manad kl. 8 e. m. Obs.
l Loka ' i P-salen, Folkets Hus.
Styrelsen.
p i bästa villkor.
Ombud antagas.
för hans ögon.
överallt var nian färdas i dessa trakter, påminnes nian så om a.tt h k var den stora stråkvägen, dar cle fientliga arméerna förr clro.go fram, och s &amp; ar clet ju iiven i våra dagar.
Stocckholms södra kvinnoklubb (eoc.-dem.)
avhaller ordinarie samrnantrii.de 1:eta onsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 2 tr. Södra Folkets Hus.
Styrelsen.
S t r a s utanför staden ligger e t t vackert ganinialt slott, tillhörigt familjen Lubomir- &amp; i; det har länge s t å t t övergivet, men f&amp;- Stockholms Tjänarinneförening sten har just låtit påbörja arbeten för dess avhhller möte 1:sta och 3:dje torsdagen i iståndsattancle till mottagande av det unga nar hon avrader mannen att teckna försak- varje manad kl. 8,30 e. m.
(utom juni, juli Styrelsen.
och aug.)
i Folkets Hus G-sal.
fursteparet, som ämnar bosatta sig dar.
ring a sitt eget eller bagge makarnas liv.
Pil Kvinnan motarbetar sitt eget basta Då solen dalar äro vi redan långt iite på slatten; e t t sista rosenrött skiminer över f ä l t och kullar, och så sänker sig den snabbt fal- lande nattens slöja.
över de stilla vita byarna och de stora vidderna.
Vid ott viigskal vänta trenne ryttare med facklor i, .hand; det ar stallbetjänter, som f å t t i uppclrag a t t rida oss till mötes och lysa oss hem.
Och clet blir en förtjusande sagofäici i den mörkblå nat- ten, med ryttarna på sina vita hastar clan- sancle fram 13 % vägen framför oss och sve- pande hela nejden i de flaclclrancle facklornas trolska sken.
Ja, så var det för t \ % år sedan, d &amp; världen ännu var.
ljus och god, och död och våld e j börjat sitt harjaretåg.
grund av mindre dödlighet ha kvinnor lagre Kiruna so&amp;-dem.
kvinnoklubb av- Premiebe- premier i D E FORENADE.
haller ordinarie moten 1:sta och 3:dje manda- frielse vid sjukdom och olycksfall m. fl.
för- gen i varje manad i Folkets Hus ' lilla sal kl. maner.
8,ao e?
m.
Styrelsen.
Ein arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin än Solidar- Symaskinen, Geliiivare soc.=demd kvinnoklubb avhaller ordinarie möte 1:sta och 3:dje man- dagen varje .manad kl. 4,so e. m.
Lokal: Nya Fol kete Hiis.
Styrelsen.
som ar dei yppersta i handeln, av stör- sta fullkotnning och ger största valuta.
IIRaNmbergets sot.-dem.
kvinno- Vi bjuda fullaste garanti för att de med vårt firmamiirke försedda maski- klubb avhhller ordinarie möte andra och sista nerna äro ett fabrikat, som på teknikens nuvarande ståndpunkt iir det högsta mandagen i varje manad.
som kan uppnas och överträffas icke Nya medlemmar halsa8 valkomna.
.av n %got annat fabrikat.
Särskilt för- Stjwelsen.
månliga betalningsvillkor.
Symaskinsaffaren SOLIDAR, Vasagatan 5 2, STOCKHOLM.
Stockholm 1915 .. A.-B.
Arbetarnes Tryckeri ' '
