# ID: svediakorp-per240
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,577
# sentences: 371
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Några ord om kvinnans kommunala rösträtt i Norge.
.
.
Första giingen kvinnans röstriitt fick en grundlig behandling i stortinget var Hr 1890.
P&amp; den tiden sammanföll den kommmala röstriitten med den politiska betriiffande villkor, valbarhet m. m.
Det gallde sdledes förslag till giindlagsför8ndring och krafde därför - 1.7 pluralitet för att antagas af stortinget.
Ett af de alternativg förslag, som framställdes om såviil poli- tisk som lcommunal röstriitt för lzvinnan - med då iinnu gallande S00 och 500 kronors streck - fick 44 röster af stortingets 114.
Från den ytterst lifliga debatten vid detta tillfalle bevara stor- tingsförhandlingarna ett dyrbart herbarium af praktblomster, strödda öf ver kvinnan af - inotst&amp;ndarna till hennes röstriitit.
Kvinnans karaktar och allehanda dygder höjas till skyarna; men -- de skola blott icke användas i det offentliga lifvat, itrninstone icke dir ' ekt och omedelbart!
Hon Sr alldeles för iitmQrlct, f ö r att man slzulle vilja göra henne nagot så illa som att gifvn henne rösträtt En biskoplig hnfviidtalnre ansag dessutom för sig absolut afgösande, att slzriftens ord sgga: » Det er hende ihke tilstedet at herske over manden, p e n at vmïe i stillied)) o. s. v. Lyckligtvis hade kviilnorulz förtriiffliga försvarare, som atan blomstersinyckning framstdlde statens och sa in hall et,^ behof af kvin- fiideïneslnndets angelägenheter nans medverkan i det geruensaii~~na och det rättvisa i att ej utest@ilga henne dHïifrån.
Från Iivindesten~meretsforeni~~gen - stiftad 1886 - insan- des en petition, underteclrnad af 4,553 kvinnor, om lilia röstratt för inan och kvinnor.
År IS93 behandlades S förslag till röstratt för kvinnan, hvaraf ett par nppn8dde 67 och 58 röster - allts&amp; enkel plnralitet.
Samt- liga röster tillhörde venstern och de moderata, Flertalet i lconstitu- tionskoinitén, ' som hado att förbereda frågan, betonade starkt, att kvinnorna nu intoge en siidan stiillning i samhallet, att de borde liga röstratt.
Det började stdedes se helt lofvande ut.
Ar 1895 förelåg0 förnyade förslag.
Afren dH intog konstita- tionskomitén samma stallning som 1893 h w d kvinnans röstriitt be- triiffnde.
Ett par alternativ fingo 56 och 57 röster.
Nu intriider en betydlig röstsänkning i friigan 1896.
Pran sakens behandling må dock anföras statsminister Steens minnesvärda ord: %Vi - renstern - ha anrandning för alla goda krafter, vi kunna samla i detta samhiille - - - jag, för min del, anser det för principiellt riktigt och godt, om allmiin kommunal röstritt kunde utstriickas både till miio och kvinnor; jag anser det icke u t d u t e t i valprogrammet D.
En begiiran från Kvindestemmeretsforeningen om allmiin kom- munal röstriitt för kvinnan som för rnzinncn far blott S1 röster.
Men 1.898, d % allnza~t politisk röstriitt beviljas hvar-je man som fyllt 25 &amp; r - pH några f &amp; alldeles oviisentliga undantag niir - far kvinnan dock 33 röster för förslag om sanuna rätt.
Kvinnornas intresse vaxer emellertid med hvarje nederlag.
Ilz; indestenzma-etsfov-e~~inyeqz arbetar under högtryck, och partier inom den bildas, Skall man at taktiska skal slå af p i sin fordran om lika rösträtt med mannen, nöja sig med mindre och därigenom möjligen få rösträtt förr, eller skall ma3 fordra sin fulia rätt och kanske f; .vanta längre?
- därom står en het strid i kvinnoliigret.
Och slatet blir, att de, som stå fast vid principen om samma ratt.
för kvinna som för man, utträda och bilda d.
12 februari IS98 en ny förening kallad Landskvinclestemmeretsfo~e~zing.
Af arbetarpartiets kvinnoförening anordnas d.
17 maj 1809 ett kvinnotåg, hvari statsradinnan och arbeterskan med fanor och flaggor g % sida om s: da till stortingsbyggnaden och nypsiinda deputerade, som öfverr6cka presidenten en adress, hrari bl.
a. siiges: sÄnnu har icke en enda af landets mödrar, icke en enda af de tusenden af kvinnor i sjalfstiidig stallning uppngtt hvad hvarje man öfver 26 år via senaste rösträtts utsträckning ernått: riit-ten att viirna om sitt arbete och sina intressen, ratten att vara med om att skapa lycka och viilbefinnande för det stora hemmet, rfirt fiidernes- land, lika val som miinnens.
- - - Det iir vart hopp, att Norges storting skall höra vår fordran och gifva oss v %r ratt:).
En petition till stortinget undertecknad af 10,5iO kvinnor till- stiilles odelstingets presidentskap genom Lands1cvindestemmeretsfor~- ningen, s&amp; lydande: BI tillit till att det skall erkannas som en oratt- fiirdighet, att nu gällande lagar utesluta norska medborgare fran att iitöfva sin medborgarriitt blott på grund af deras kön, och i öfver-
179 tygelse om, att det Br skadligt för hem och samhiille, att Itvinnorna afhållas från samhiillsarbetet, begära undertdamde norska kvinnor hos stortinget, att Itornrnunal rösträtt måtte beviljas kvinnor i samma utsträcltning som män ».
Följande 17 maj anordna %ny o arbetar- partiets kvinnor ett demonstrationst~g för kvinnors rösträtt, hvarvid fril Ragna Nielsen håller ett stort tal.
DB sedermera a.1lnzrX.n komnliinal rösträtt för män bringas A btme 1901, höjer sig en stormvAg, som går öfver hela landet.
Kvinnor fran skilda delar af landet- ingifva skarpa protester till stor- tinget mot hvarje röstr8ttsutstriickning för man, s % länge kvinnorna lämnas iitaiiför.
Under dessa protester ses de mest representativa namn från samliallets höjder.
Minnen fingo emellertid likafullt iifven allinan kommunal röst- riitt, men samtidigt fick också kvinnan Pltminstone den s&amp; ihärdigt efterstrafvade koinumnala rösträtten, fastan 11 % nångot hardare villkor.
Lagen om den komiriunaln rösträtten lyder: ' ~Stemmeberettigede fra den 1: ste oktober det aar da maudtallet affattes, ere.
a. ma~nd, som have de i grundlovens paragraf 50 foïeskrevne betingelser for sternineret, ") b. kvinder, som da have fyldt 25 aar, have havt fast ophold i landet i fein anr, hnvt norsk statsborgerret og ved det - kommunale stammeSetsmandtals afslutning enten selv have betdt skat til stat eller kommune for det sidst forlöbne slratteaar i£ölge ligning af antagen indtfegt paa mindst 300 kr.
(i byer 400 kr.)
eller leve i helt eller dehis forlnues- fcellesskab med e,atef.de, der har betalt saadan skat, ' naar de i de to sidste aar have havt fast ophold i herredet og ikke ere i noget tilfslde, som efter grundlovens paragrafer 52 og 53 bevirker sinspension eller tab af stemmeret.
Enhver, der har en samlet indtaegt af 330 kr.
(By 400 kr.
), skal lzegges i skat til komniimen, selv om vedkommende efter de vedtagne skatteregler vilde blive skattefri.
Skattebelöbet maa i dette t i l f ~ l d e ikke vEre under 50 öre og ikke over 2 kroner.~ Nedan det saledes ' af mannen fordras hvarken inkomster eller erlagd skatt, milste kvinnan eller hennes man lmfva betalat skatt till stat eller kommun för en inkomst af minst 300 kr.
Detta k m ") 5 50: stemmeberettigede ere de norske botgere, som have fyldt 25 aar, have v a r e t bosatt i landet i 5 aar och ophold sig der. '
IS0, onekligen synas orättvist och blir val ocksb med kiden Sindradt, men i viss mån torde den gjorda skillnaden kunna förklaras af att sta- tistiken tycktes visa, att man i händelse af lika rösträtt skulle f&amp; 18-19 % flere röstande kvinnor an man i aldern frin och med 25 &amp; r, hvilket esperiment man ej rfigade sig ya.
Nan tyckt.o, det kiincie vara till en början nog med de öfver 900,000 kvinnor, som slapp- tes fram.
Inkomst- och skattehindret ar emellertid ej vid narinare under- sökningar synnerligen betungand ?.
Det Br att betrakta ungefär som en grind i vägen, den hvar och en, som vill, kan öppna.
Ty s&amp; godt som hvarje tjiinsteflicka kan pilvisa en inkomst i piingar och natura-fördner uppgaende till viirde af 300 kr., i hvilket fall hon kan begära att blifva beskattad, om hon ej upptagits bland de skatte- skyldiga, och har då att erlägga 60 öre .. Sammaledes med gifta kvinnor.
De hunna själfva erlägga den ringa skatt, som erfordras - minst 50 öre, högst 2 kr.
- där,est deras miin icke göra det.
Sämst ställda iiro d&amp; de rika maris dött.rar, hvilka Ii \ - arken aga eller förtjäna något.
Dook afven i dylika fall later saken lätt.
ordna sig, om man så önskar.
Dessa kunna t. ex. få sig den erforderliga år- liga summan af 3-400 kronor tillförsiikrad af sinn föräldrar.
Men det Gr ptitagligt, att alla dessa sma srtrigheter, som kvinnorna hafra att öfvervinns för att nå fram till valurnan, i botydlig grad deci- mera de röstandes antal.
Den kommunala röstriitten har i Sorge, som man lëtt inser, e n, vida större betydelse för kvinnan: än den kan h a h a för oss i Sverige.
I Norge har hyarje röstande - innu eller kvinna - blott en röst.
Hos OSS kan en förmögen person aga 100 röster i stad och anda till 5,000 p&amp; landet eller intill ', ' lo af komiiiuuens samtliga röster.
Då dessutom hos oss de gifta kvinnorna - d. v. s. vara i regeln förmögnaste kvinnor - iiro uteslutna, hrilket ej iir fallet i Norge, så ar det sjalfklart, att do ogifta kvinnornas iiiflytancle vid de kommunala valen i Sverige blir obetydligt.
Hari ligger val ock hufvudorsaken till, att den svenska kvinnan gör så föga bruk af sin rösträtt.
Då kvinnorna i Sorge förlideil höst.
första gangen röstade, visade det sig, att i städerna ungefiir hrlften af de röstherättigada använde sin röst.riitt - i Kristiania Gfvcrsteg de röstande liviiinor- nas antal 10,000 - medan på landsbygden kanske knappt en tolfte- del af dem, som fått röstratt, gjorde sig det större besvar, som diir ar oundvikligt vid rösters afgifrande.
Emellertid voïo icke heller
niatmen s&amp; siirdeles ifriga i utö£ vandet af sir&amp; kommunala rösträtt.
Dock mer 8n kvinnorna.
.
Ofvan anförda tal äro endast approximativa - de enda jag kunnat erni, trots alla bemödanden.
I kommunens styrelse (= stadsfullrniiktige) i ris tia nia inval- des 6 kvinnor, nämligen 2 höger, 2 socialister och 2 sopolitiska ».
Vensterns kvinnor fingo blott suppleantplatser.
Fran öfriga stäcleï och fran landsbygden kan ännu ingen saker uppgift meddelas, men så mycket kan stigas, att de i öfriga stader i kommunestyrelsen invalda kvinnornas antal öf verstiger 60 och på landsbygden 14.
I det hela tyckes kvinnorna i icke obetydlig grad hafva röstat med högern, hvilken härigenom vann seger på åtskilliga håll.
Den konservativa beniigenhetep, som andra länders lzvinnor ådagalagt, i synnerhet vid begynnande utöfning af röstriitt, har således före- funnits Sifvon i det frisinnade Norge.
I Kristiania och Bergen upp- stalldes af en del kvinnor siirakilda, programlösa vallistor, hvilka icke vuuno synnerlig tillslutning, men sannolikt dock åstadkoiriinit en för venstern skadlig splittring.
S&amp; ser i största korthet de norsks kvinnornas rösträttshistorik ut, bristfglligt och ofullstSindigt framställd.
Men bakom dessa torra meddelanden och nalrns uppgifter ligger en impone- rande och beundransviird inassa lcvinnoarbete.
Till storting och odelsting h a h a kvinnnor - enskilda och för- eningar - med outtröttlig-; - .nthillighet år efter Rr ingatt med utför- ligt .motiverade ' lagförslag, med adresser och petitioner o. s. v. Ett rent af kolossalt agitationsarbete för att v8cka kvinnors intresse för saken har utförts.
Och nu &amp; r kvinnornas röstrattsrörelse fullt organi- serad öfver hela landet, förnämligast geriom Landslrvindestemmerets- foreningens systematiskt drifna arbete.
Utan tvifvel skall den föra ett verksamt lif tills den dagen randas, då kvinnan fatt samma rösträtt som mannen, eller m. a. o. nllnztin politisk och allman kom-.
munal rösträtt utan alla restriktioner.
Hur mycket den norska kvinnan än arbetat för sin rösträtt, hade hon väl ändock icke statt, dar hon nu står, om hon ej inom stortingets nmrar - såval som utom - haft så ypperliga .och tal- rika, föresprål~are, alltifrån fragans första inträde dar.
På senare tider är det ej blott venstermän, som lifligt tags till orda för saken.
Själfve ledaren för högern, f. d. statsminister Hage- siffror, knappa.
rup, yt4rar i odel&amp;inget under debatten oiu krinusuil k.oiummala riist- ratt i maj 1901: &gt;&gt;Jag tror, att det bhle ar riittfärdigt, och att det skall bidraga till en sund utveckling af vart samhiille - såvidt detta beror af den kommuuala styrelsen - att man ger lrvinnan tillfnlle att taga del diiri.
J a g fasthiller denna uppfattning, soin jag haft, s&amp; länge jag öfver hiifvud har tankt öfver offentliga salier~.
Och - - wjag finner det klart, att kvinnorna, nar de öfver htifsud taget bidraga till de komrniinda bördorna, ocksli böra hafva tillgiing till att öfva kontroll öfver, hilm medlen anviindasp.
Detta argument talar lika klart för hennes ratt till deltagancle i stateus ärenden och styrelse.
Bland uttalanden f r h vensteïn vid saniiiin tillfiills vill jag citera ett af representanten från Skieii Carl Htoiisland:: &gt;Jag har den uppfattningen, att det att kviuiiorna sakna röstiatt hiir hos oss, %r till minst, lika stor skada för sauihiillet som för kvinnorna.
Jag tror nämligen, att samhället icke har rad att undvara kvinnornas deltagande i dess hiishfillning, och att kvinnorna fiir den sk 1.
biittre kunna undvara röstriitten och därmed tillfiille att verka i samhiillet, %n samhiillet kan undvara deras medverkan:).
Med kvinnans valbarhet till kommiiuens styrelse har sedan afven följt en andring i den 1x1.
propositionen om straffproce~slagtii, Iivilken, d&amp; den ä r antagen i både odelsting och lagting, Isan hetraktas soiri definitiv, ehuru den iinnii icke iir formellt st: idfastad.
CTenom denna beriittigns kvinnan att blifva Zqretfe ocli tiolrtsi~uzrd -- ytterst ansvars- fulla v %rf, hvlirom jag i f A ord skall u: edclela det viktigasto.
Kommuneiis styrelse viiljer arligen ett stort antal lagretterniin - huru stort beror på invånarantalet -- i Kristiania t. ex. iir det bortemot tusen.
Vid hvarje förekommrinde brottmll tillsiittes nu genom lottning elilellan lagsetternannen en j i q p6 10 personer, som har att med ja eller nej besvara den fGr den anklagade iidesdigra friigan: skyldig eller icke skyldig.
Frikiiiiner juryn mot domarens mening, &amp; r juryn dock den absolut afgiisantle.
I motsatt fall finns appell.
Domsmanden eller meddomsinliiitleli liar endast att.
göra med lindrigare förbrytelser, men iifven dettii hliggnnde krafver naturligt- vis stort omdöme.
Redan innan kvinnan fick komrniiiiiil riistriitt, hade hoii rösträtt i enskilda kommunala frigor, t. ex. betriiffande spritförsiiljning och iitsli~kuingariitten i kommiinen (== lokalt veto) och p&amp; folkskole- området i de s.
B., Kredsmöder ».
Valbar var hon afven i skolråd
-.
och » tilsynsudvalg ».
I D vargeråd w, en offentlig institution, ett för.
inyndarråd för .försummade barn, hvars besl.ut hafva kraft af dom, och clär t. es.
kan, beslutas, att ett vanvårdadt barn skall skiljas från för- iildrarna, n t W e alltid en eller tv8 kvinnor vara insatta jämte ortens domare, präst, läkare m. fl.
Kvinnan har således redan förut deltagit i kommimala ärenden och visat intresse och duglighet härför.
Vi önska härmed våra norska systrar lycka och franigång i deras nyförvärfvade fullstä.ndiga kommunala rösträtt och hoppas, att de inom en e j allt för afkgsen framtid skola ernå äfven den poli- tiska rösträtten, den, som i det offentliga mer $in allt annit skall göra kvinnan likställd med manueq.
Ty utan den statsborgerliga röst- rätten skall kvinnan - hur vackert k a n ä.n talar om hennes goda egenskaper och höga uppgifter - dock fortfarande varda betraktad och behandlad som en i allmänt mänskligt afseende omyndig, öfver hvilkens angelägenheter man beslutar utan hennes hörande.
Ann ikfn~gret Holmg9-en.
, f. T ~ ~ e n z c cn.
cl Vårtecken. '
I n i skolrummet, trotsande tilldragna gardiner, smyger en liten lefnadsliistig solstr81e.
I öfversvallande lifdmod dansar den rundt, förgyller upp den arevördiga svarta taflan, som star där i ett hörn sh regelrätt och fyrkantig, snokar rundt i alla vinklar och vrår och lyser sist belåten öfver r s i e r.
af barnansikten.
Det ser ut, soin hade de inte tid ined honom.
Det harmar honom förstås en smula, och han funderar på något slitt att förmå dein till brott mot disci- plinen och att locka ögon och tankar bort fran de gamla tråkiga böc- kerna till våren och solskenet därute.
Vi 15isa om den otåliga löfmasken och hans kngtan ut i den stora, vida världen.
- » &amp; h löfmasken fick ingen ro mer i sin l i l l ~ värld på ekbladet)), laser.
en liten tös sakta och entonigt.
E t t och.
annat litet ansikte vändes langsamt och tvekande från boken och Iöfinaskens öde till det lockande solskenet.
Jag ser det och låtsar om ingenting, fast jag visst borde bestraffa ett sådant brott mot det tillbörliga.
Men det är, emedan solstrålen under en lang stnnd frestat äfven mig till samma synd genom att berätta om våren, som.
nu auliindt f r h fjärran land.
Och för att göra sig saker om seger har den varit borta och hämtat med sig ett helt knippe kamrater, lika riiiiutra och lefnadsfriska som han sjiilf, hvilka so ut att vilja ge en Imuff åt allt hvad böcker heter.
J a g smittas af den otAliga löfmaskens liingtan och förstår, att lian ej kunde finna nigon ro på sitt ekblad.
- ~ X e n i detsamma At en af orrungarna upp honom,, afs !utar en af srniittingarna den lilla löfmaskens sorgliga historia.
Klockan ar fyra.
Efter bön och en kanske brådare afskedshalsning %n vanligt aflagsna sig de små.
I sprang nedför trapporna, i ilmarsch utat viigen!
Och nar ljudet af stojande röster dött bort i korridoren, g&amp;r jag in i mitt ruin, s l h upp fönstren p % vid gafvel och lates den friska luften och det har- liga solskenet strömma in.
En kiirisla af söEvaiide valbehug kommer iifver mig, där jag st&amp; i solskenet och betraktar den vida viirlden utanför mitt fönster.
Stolt, med harskarelater, går tuppen dar i spetsen för sina tre hönor: den gula, den svarta och den halta.
På kökstrappan solar sig min skyddsling, den gr % katten, och fran stenhällen midt emot stirrar grannens hund med surerint ffirakt p&amp; sin dödsfiende.
- -.
Dar borta afteckna sig klipporna mot den bl&amp; himmelen med i sol- diset dunkla konturer.
De komma mig alltid att langta efter vid, fri horisont.
De stänga något ute.
Men bortom dem ligger hafvet.
Och en längtan efter åsynen af det lriira, skiftande, bl&amp; kommer öfver mig.
Kvickt på med kappa, hatt och galoscher.
- Varen gör isyn- nei.liet de senare uödviindiga.
- Så:) ud mod havet,!
Den grii katten spritter till och tar ett skutt in bland hönsen, som förskräckta skingras åt alla hi11 vid mitt hastiga framryckande.
Hviilren stralande varhimmel!
Sol öfrerallt, öfver gamla skal- liga klippor, öfver röda, hvita och gröna stugor och öfrer mannisko- ansikten!
Så härligt att k w z n slappa in vårens solsken i sitt bjärta titan prut och förbehåll för en gång itininstone.
Och jag nickar med ett leende, som m&amp;ste vara strålande, at hvarenda själ jag möter, och de se inte förvanade ut jiist.
De marka nog, att det ar vårens t e ' har gödt viir,, ar den stående halsningen.
~ G d var?, skull.
- det ar vAr,.
go viinner.
Jag klifver med en viss förtjusning i vattenpussar, som inte precis äro liristnllklara --- om Yaren kan man stå ut med hvad som helst - och nar efter en hastig marsch min gamla välkiinda plats högt uppe p&amp; en klippa.
DSir utanför ligger 2x0.
' Imfiet.
Du skulle bli tyst och kniippa ihop dina händer, om du sage det.
S&amp; stort, s5 vidt, så mäktigt famnande alla ens små sorger och bittra tankar.
De lösas iipp och gå till hvila därute.
Ty det ligger ro i anblicl-ren .af dessa stora, vida.
linier med deras ' lngna l~arinoni.
J a g andas med l %nga, djupa andetag, och det är, soin göte hafvets andedrakt styrka och renhet i hvarje vrå af mitt viisens gömslen.
J a g känner mig baras iippåt från det laga och småaktiga i denna värld.
Det går inte att tanka små tankar öga inot öga med denna stora natiir, dar Giid %r så nära., lctin !~s så nara som aldrig bland miinniskorna.
E n välgörande frid siinker sig öfver mitt sinne, och blicken glider i stilla hvila öfver det.
solgliinsande hafvet.
Blått, blått och glansande soin lifsgliidjen sjiililf, som ett, lefnadsfriskt skratt ligger ' det i dag.
L h g t nte ligger » det yttersta skäret ».
Torn- spetsen på dess kyrka glanser i solskenet.
Längre ut reser fyren sig mot skyn.
Också den i sol.
Glattslipade blippor höja sin hjässa Lir hafvet.
Allvarliga och kraftfulla talja de sin saga om tusenårig kamp, om bragder och äfventyr från 1a.ngst Eörsvnnni \ dagar.
- Och tankarna glidril ock&amp; de; medan jag lyss till det söfvande ljudet af böljeslwalpet mot klipporna.
De glida till en annan strand, afven den sköljd af hafvet, till en flack af världen, den jag älskar högre an alla andra ställen, därför att den är .min hembygd.
Vid hafvet ligger den, dar böljorna vandra i alclrig hvi.lande oro.
Ned brus i stormen, med solglitter soii~inardagai-, med vå.gskvall5 i mc ' mljiisil natter tal-jes det mig om rymderna och djupen diirnte, där allt &amp; r stort och fritt och intet stanger för hvarkeii öga eller tanke.
De födde langtan i min sjal, hafvets röster, längtan ut från barndomens viirld, ut mot nagot stort, ol-ranclt, heinliglietsfullt, soin låg bortom synranden.
- - Det ligger sådan frid öfver minnena från barn- domens älskade nejder.
Smelzsamt, mildt och vemodigt som angiisti- sol öfver ljungens blominor glider inin tanke öfver de gaiizla dagar, öfveï det, som var o c h ~ e j mer skall blifva.
Min barndoms gröna skog, hur vårfrisk och fager stAr den ej för mitt minne d&amp; liimlen log och vh-storlii brusade genom inörlca granar o+ ljiisgröna bokar, då drifvorna smiilte och sipporna tittade fram tir fuktig mossa!
J a g minnes en vrå djupt inne, dit ingen stig gick, dar aftonsol lyste röd öfver granars och bokars stammar, där konvaljer blommade i k ~ &amp; k fagring i vårdagar, och dar blekt höstsolsskimmer öfver fallaude löf höljde slutet af sommarens korta saga.
~ f v e n hit in i dessa fridfulla gömslen nådde mig liingtans
drifvande oro.
Deu loclrade från livita, seglaiide skyar och i susande vind.
J a g ville så giirna följa.
Vi kiinna inte hjiilpa, vi miinniskor, att barndomens varld kännes oss för trang.
Yi liingta med ungfaglarna ut ifrån bo, liingtn att f å en plats med i 1ifvet.s arbetaiide leder, längtu.
at.t pröfva vara krafter i lifvets strid.
Men när vi ha börjat den, s&amp; kanna vi, att dar finnes ingen plats för friden f r h barndomens skogar, och var 1ängt.ans mål ligger oss mer fjiirran tini ntigonsin.
Det var något stort och högt vi ville vinna, och vi kiinna allt omkring oss SH smått ': miinniskor och förliållanden och - osa sjalfva med.
Vi tiinkte så stora tankar om vår egen lrraft, dar den jäste och sjöd och bru- sade inom oss.
Lifvet Iiide oss att priita af 119 dem.
Iifret, som reser sig omkring oss med tusen kraf och ansprak, hvilka synas .oss si % jämmerligt smil, men som vi dock icke ha förmåga a t t fylla.
P i kanna, att vi ifis is te ta iipp dem ett efter annat, och vi lära oss, att lifvet bestlir af sm&amp; plikter, dem vi ej kunna skjuta ifrån oss, midt under det vår sjal går i längtan mot det stora, som vi drömde oss blifva och aldrig blefvo.
Vi blefvo bara små gömda niiinniskor, som på intet vis höja OSS öfver mängden.
Hvardugslifvets smb obehydljgheter med kraf på vår vilja och vart tAlamoc1 kannas som olja p&amp; vår längtans oroliga vågor, och vi lida därunder.
Ty vi iiro radda att bli den tama gåsen, för hvilken den trånga garden och det fyllda fatet representein tillvarons lrcka.
' \ ' i vilja ej bli sm5 hopkrympta sjalar, som ingenting liingta efter och ingenting atrii.
Lifvets prosa synes oss så neddragande och sammankrympande.
Yi iiro radda, att slzengslernes inom oss skola dö.
Och det %r ratt, ty det ar andå de, som bara oss uppat, som till vAr sjal ropa sitt shögre, högres, så att den aldrig får glömma, att den %r en van- drare, som inte i jordelifvet får brgga bo.
Uen vi maste i ödmjuk- het lära oss att t,aga ett steg i sänder, liira oss, att det just iir innder fyllandet af lifvets smb plikter, som var lungtans vinge vaser sig stark att bara söfver djupen mot höjden ?.
Och sa blir den efter hand mera stilla, fast inte mera svag, var andes liingtan.
Och r i f&amp; småiiingom sikte p % det mal, soiii en gaug lag dunkelt för vAr blick.
Det är bara om våren den kommer öfver oss p&amp; samma satt som förr med lockelser ut mot den stora, vida viirlden.
J a g k m inte se hafvet såsom nu i vårens solljiis utan liingtan, liingtan soiii drifver och eggar och lockar och icke lämnar mig ro.
~Liingt, långt därborta, vet jag, ligger viirldens, och jag längtar att se den, atst f5 ge.
.
mig ut p&amp; vandring och lämna alla plikter bakom mig.
Men mot realiserandet af denna min önskan resa sig verklighetens skrankor, dem jag ej kan nedrifva.
Och då är det en tröst, att, om det gifves gränser för vår längtan zttdt, SR gifves det inga sådaua för var längtan uppåt, att i den r.i$tniagen får den stracka sig allt vidare och vidara, allt högre och högre.
Och s5 skall vår " ungdoms lä-ngtan ändå nå sitt inål en gAng: ljuset, sanningen, hadighetens rike.
- - Hafvet lockar till dröinmnr, och tankar, och det är skönt att för en stlind föras bort från hvardngslifvet.
Det.
är helgdag hariite i naturen, och ens tnnkar komma i helgdagsstam.ning och frid.
Solen sjunker; och ' jag måste sirga farviil åt hafvet.
Hur det glöder i Irviillsolsskiu?
mer.!
Hvilket fiirgspel öfver klipporna, si imderbart rikt, så fullt af skiftande dagrar, som framkalla lesnden på de gamla, hårda stenjättarnas anleteli.
Jag sandar allt i en sista blick för att söka förvara det i mitt lijfirta, och med hjii~tat fullt af tacksamhet går jag tillbalin den kända stigen utfcir klipporna, ' medan den sista solstrålen sjlinlax i hafvet.
If- (t .. ', Internationell kvinnokongress i Amerika.
Den 12 febr. '
detta år öppnades i » First Presbyterian Church a i Washington den första internationella kongressen för lrvinlig röst- riitt, hvillren samtidigt utgjorde det 34: de arsmötet för national Ainericsn Woman Suffrnge Association ».
Kyrkan var rikt prydd med blommor samt 30 olika nationers flaggor.
Bland de senare märktes » röstrattsl ?aggan », hvara fyra gula stjiirnor beteckna de fyra nmeri- kamka Stater: \ Vyorning, Colorado, Utah och Idaho, där kvinnorna erhgllit röstratt.
Sedan mötet öppnats med bön af rev.
John Van Schaick, afsjöng den stora församlingen slingen xAmerika ».
Hälsningstalet hölls af hr Henry B. F. Macfarland, ordförande för distriktsombiiden, hvillren bjöd de niirvarandc välkomna till natio- nens Iinfviidstad samt därefter uttalade sin personliga sympati för den Irvinliga rösträtten, siigande, att han själ£, i likhet med flertdet intelligenta miin, vore öfvertygad om riittniatigheten af densamma,
en åsikt, hvilken afren exi auktoritet sidan som Lincoln delat.
Vidare uttalade han som sin öfvertygelse, att dii majoriteten af de tankande kvinnorna vore öfvertygad, skulle saken vara runnen.
Arbetet borde riktas mot kvinnorna och ej mot mannen, &gt;ty i detta land rösta kvinnorna med eller utan röstsedel,.
.
Nasta talare var miss Susan Anthony, hederspresident för, National American Woman Suff rage Associations.
Hon bemötte den $sikten, att sakens framging Tore beroende på, om man lycka- des öfvertyga kvinnorna.
%Innan vi öfrertygat mannen, kunna vi icke öfvertgga kvinnorna.
Politici frukta för kvinnans röstrlitt, men vi skola bekämpa politici genom att f &amp; folket på v i r sidas.
Tinren kom nu till miss Anna H. Shaw att i egenskap af vice ordförande stalla några viilkoinstord till de utlandska giisterna.
Hiir- after uppliistes hälsningar från tyska och norska kviniiosaksförenin- gar, och mrs Sofju Levovna Friedland talade p&amp; de ryska kvinnor- nas viigna.r.
Darp; uppträdde mrs Carrie Chspinnn Catt, ordförande för National American Woman Suffrape Association med ett liingre anförande.
Hon betecknade det förevarande mötet sasom, något nytt under solens och påvisade akt, oafsedt om de medelbara fiilj- derna af detsamma blefve smii eller stora, det andwk alltid skidle kvarstå som en milstolpe på den vag, livilken ledde frambt till den stora sakens slutliga seger.
Under de följande dagarna afhandhdes olika grenar af kvinligt; arbete samt kvinnosakens stallning i olika lander.
Under de sjii mötes- dagarna åhördes 19 redogörelser för skilda slag af kvinlig verksamhet, 34 tal af representanter för unionens sarskilda stater, ett 20-tal berat- telser- fr %n de utlandska delegerade samt omkring 40 rapporter af kvinnor inom oliks ikmbeten i stat och kyrka.
Xan kan sAledes med fog saga, att programmet var väl fylldt.
Den dag.
då de friiminande mötes- deltagarinnorna skulle uppträda, hade senatens liörsal ställts till kon- gressens förfogande.
Sveriges representant, frii Emmy Evald, fäste kongressens iippmärksamhet på, att de svenska kvinnorna.
haft k o m mtinal rösträtt sedan 1$36 *), ett förhillande, som viickte allmlin för- vaning.
Pru Evald uttalade iifven vid ett nftonsaiukvain för de utländska gasterna sin gliidje öfver att representera ett land, som aldrig varit i slafveri, och hvars folk tanker fritt och alskar fri- heten, det första land i vadden, som gifvit koinmunal röutratt iit skattbetalande kvinnor.
Fru Evald, som rid denna kongress iifven *) H&amp;r afses, att röstrr&amp;tten vid denna tid var biinden vid jorden, oberoende af om denna iigdes af man eller kriiina.
.
repsenterade Predrika-Bremer-Förbundet, lamoade eniitförlig redo- görelse för kvinnans stallning i Sverige.
och uttalade sitt varma erkännande af Fredriks-Bremer-Förbundets betydelse.
Fru Emrny Evald ar dotter till svensk-amerikanske priistmannen rev.
El.
Carlson, anstiilld vid svenska evangelisk-lutherska Immanuelskyrkan i Chicago, och ar gift med sin faders eftertriidare, rev.
Carl E ~ a l d.
Ehuru född i Amerika, har hon erhallit sin uppfostran i Sverige och hyser starka sympatier för detta land.
Fru Evald, som på m-Anga onlråden visat intresse och duglighet för allmannyttiga viirf, var bl.
a. ordförande vid den Ititherska kkvinnokongressen i Chicago 1893.
Under mötesdagarna inföll miss Susan Anthonys åttiondeförsts födelsedag, hvillreu gaf anledning till en vacker hyllning å ' t den åldriga kvinna, till hvilken ej blott Amerikas titan Bfven andra ltinders kvin- nor se upp sisom deu otittröttliga förkampen för slafveriets afslraf- fande först och sedermera för kvinlig rösträtt.
En dag hade president Roosevelt i Hvita huset mottagning för de utländska delegationerna, livars medlenfrnar benärndes efter de länder de representerade, hvarvid, enligt hvad frii Evnld tillslwifver oss, &gt;-&gt;Miss Sweden~ visades siirskild uppiniirksamhet af presidenten, Ilvilken bl.
a. uttalade sig.
i berömmande ordalag om de alnerikan- ska medborgare, som härstamma frHu det fria landet i höga norden.
Nästa internationella kongress för kvinlig rösträtt ar iimnad att h %llas i Berlin 1904.
Litteratur.
I Efterliinmade s k r i f t e r af Fredrika B r e i n e r, utgifna af Amn Hierta-Retzius, ar titeln p&amp; en utomordentligt vacker publikation, som nyligen oflent- liggjorts.
Den innehåller, jiimte ett orienterande förord af utgifva- rinnan, en del aforisiner, hufvudsakligen .berörande religiösa frågor, hiimtade ur Fredrika Breiners dagböcker tinder 40-talet, den tid, som var hennes egentligs litterara glansperiod.
Dessa lösryckta tankar äro i hög grad karaktiiristiska för Fredrika Bremers stil och åslråd- pingssBtt, ehurti af olika djup och originalitet.
- 1: de nu afvenledes för första g h g e n offentliggjorda uppsatserna w 0111 kvinnans stilla kallelse », bemöter denna sitt köns varmhjärtade och valtaliga för- svarare med öfvertygelse och kraft dåvarande biskop Wallins i en predikan hlifdnde tippfattning, att lwinnans sfkr iiteslutnude var be-
gränsad till hemmet.
- BfBrlrligast i föreliggande samling Br dock ett liingre bref tili L.
J. Hierta, där man finner med hvilken grundlig- het och fördomsfrihet Fredrika Bremer trängt in i sin tids sociala spörsmål, ja, hur hon därvidlag ofta ser före sin tid samt hurii frisinnad och vid hennes syn var, %£ven då det giillde det för lien- nes natur centrala: det religiösa området.
L.
D.
O Fredrika Bremer.
Af, Tohm J1os.tmsei1.
En anmälare af föreliggande lilla skrift har nnrniirkt, att man nf densamma får veta icke s&amp; mycket hvad Fredrika Bremer var som hvad hon icke var.
Denna anmärkning är högst triiffande.
Herr litortensens framställning ar så, öfverviigande negatir, att den snarare ger intryck af att vara en polemisk afhandling - hiir riktad mot den tecknade per- sonen sjalf - än en cbjektivt hållen minnesteckning.
Blan har sviït att i denna 49 sidor omfattande lilla skrift uppleta någonting, som verkligen liinder till Fredrika Bremers beröm.
Förf.
erkänner visserligen, att hon gedom sin goda vilja, sin sega energi, sin brin- nande tro, sin oförtrutna strafvan att tjäna mänskligheten, sin tro- het i det lilla o. s. v. gjort sig förtjänt af att kallas den svenska kvinnorörelsens moder.
Samtidigt säger han dock, att whon saknade den förståndsskärpa, som ar nödvändig för att upp- stalla och lösa dylika problem,, whon har aldrig verkligen ge- nomträngt någon af de fragor, med hvilka hon sysslade,, » hon ar en känslomänniska, som fördes med strömmens,, hon gAr aldrig före tiden (som Almqvist,), shon saknade denna till- instinkt blifna eftertanke, hvilken gör, a$t vi välja vira ord och anpassa vart siitt för att icke onödigt såras, hon ägde ingen wblick för hur en sak praktiskt skidle genomföras, (pk ett annat stalle heter det l i k ~ d att, det basta i hennes intelligens, var sen viss praktisk förstin- dighet, hvilken vajer tillbaka för alla öfverdrifter och låter henne ana hvad som i ögonblicket är mest genomförbart-;) o. s. v., o. s. v. Förf.
synes med ett ord vara så angelägen att utstaka måttet för hennes begränsning, att han knappt låter skymta en nisikt åt friare vidder och mot himmelen pekande höjder.
Enligt herr Nortensen har Fredrika Bremer förviirfvat sitt världsrykte och sin odödlighet för bra billigt pris.
För alla dem, som något niirinare studerat Fredrika Bre- iners historia och hennes skrifter, sfitr det klart, i hvilkeii grad denna teckning ar missvisande och underskattande, men den föreliggande broschyren, som ingår i Föreningen Heimdals folk- skrifter, iir afsedd för den stora allmänheten, den, som skall under- visas, och hvars omdöme skal1 viigledas, och d&amp; ar det beklagligt., att den bild, som lämnas af en af Sveriges snillrikaste och mest ryktbara kvinnor, ar så skef.
Afven at hennes litteriira förtjiinster göres föga riittvisa, ehuru förf.
har synbarligen med större intresse
och ' förstå.ende afger sitt omdöme, an då det gäller hennes sociala betydelse.
De rätt talrikt förekommande citaten ur hennes romaner iiro betecknande och väl valda.
Det- är dock, när förf.
inliter sig på kanslomanniskan Fre- drika Bremer, som han gör sig skyldig till de största misstagen.
Så förvandlar han hemmets, familjelifvets, de lyckliga äktenskapens entusiastiska skildrarinna till en slags nunne-typ, hvars » kristligt- asketiskas blick på den erotiska kärleken låter henne predika celi- batet för sina medsystrar som första trappsteget till kvinnans fri- görelse.
Nu veta vi emellertid &amp; £ Fredrika Bremers egen historia, af hennes skrifter, bref, uttalanden, hela lifsåskådning, hur högt hon satte kvinnans kall som maka och moder.
Det att hon samtidigt påvisade i lära och lefverne att det finnes, som hon uttryckte sig; många w karlekar w, däri ligger, i motsats till h v ~ d föreliggande skrifts förf.
påstar, ingen ensidighet i sättet att tyda kärleksbudets mång- skiftande innebörd.
Tvärtom, få tänkare, vare sig manliga eller kvin- liga, torde h a h a gifvit det en allsidigare, allmängiltigare, upphöjdare tolkning an hon.
Vase detta nog .sagdt om ett arbete, som trots sin lättlästa och behagliga stil näppeligen kan sägas utgöra något värdefullare bidrag till fyllande af luckorna i Fredrika Breiilers historia.
B * L.
D.
X O111 hjzltar, Iijiiltedyrkan och.
hjältebragder i historien af .T.
Carlyle.
Denna bok, som på originalspråket rönt en ovanlig f r a m g h g och utgått i en mångfald upplagor, anses s o m Carlyles mest popu- lära verk, och då en svensk tolkning af densamma förlidet ' år utgafs, har .var öfversattningslitteratur .diiigenom gjort ett betydande för- varf.
Ej mindre genom sitt nobla syfte an genom tankarnas snill- rikh.et och formens egendomliga behag intager detta arbete ett myc- ket: framstående rum.
En högsinua ' d, för all verklig storhet lågands sjal talar till oss fran dess sidor, och indignationen liigger emellanåt ganska skarpa ord i. författarens mun.
Inskränkthet, falskhet och den andliga försoffning, som hindrar urskiljandet och uppskattandet af mgnsklig eller gudomlig storhet, äro d.e lyten, som framför allt upptända hans vrede.
Men Carlyle ar l h g t ifrån att stanna vid det negativa, hans sjal brinner af beundran för allt det stora, guda- srinda, sorn genombryter mörkret i en andligt lamslagen värld, samt för de viickande id&amp;&amp;, som omskapat tidsåldrar, h a n hyser en gränslös beundran för store män,.
för w hjältar,, som han.
kallar dem.
Och det sätt, hvarpå dessa store man mottagits i världen, den be- undran de uppväckt ger, han namnet 2 hjältedyrkan)).
Vi ha nu fått en viss misstro till de stora orden, sedan vi så.
ofta hört dem användas som mer eller mindre tomma slagord.
Ut- tryck, sorn förr i viirlden niistan uteslutande pliigade anviindas för; att beteckna människans förbindelse med det gudomliga: kult, reli-
gion, dyrkan, andakt, tillbedjan, ha på senaste tiden nästan susat oss om öronen, tillämpade på likt och olikt, och särskildt ha vi sett s d y r k a n ~ af store män eller snillen g å till en orimlig och snart sagdt löjlig öfverdrift.
Ocksa i Carlyles hjältedyrkan ligger onek- ligen en viss öfverdrift, men grundelemeutet i densamma ar likväl af den ädlaste och mest upphöjda art, och den är ida skild från den ensidiga och kritiklösa snilledyrkan, som kommit på modet i våra dagar: Skilnaden ligger uttryckt redan i Carlyles ord: %För att blifva en hjälte behöhes ej en stor själ - dartill behöfves endast en af Bud skapad själ medveten om sitt höga urspriing)).
Gudasandningen och troheten mot densamma, se där det stoff, hraraf Carlyles hjältar äro skapade.
%Jag liknar vanliga, slöa tidsaldrar med sin otro, sina villfarelser, sin nöd, sina slappa, tviflande karsk- tarer, jag liknar dem vid torrt, dödt bränsle, rantande från him- melen den gnista, som skall antända det.
Den store mannen, hjal- ten med sin direkt från Guds hand stammande, fria kraft, han är denna gnista.
s Carlyle spårar hjältebegreppet ända långt borta i hednatiden, då hjalten af folktron upphöjdes till gudomlighet, och han ser i den nordiska gudaliirans Odin typen för en sådan hjgltegud, tapperhetens personifierade begrepp, hvilken uppviickte nilgot af det ädlaste och manligaste, som slumrade i de forntida folkens hjartan.
Sin nästa hjgltetyp framställer Carlyle i Xuhammed, hjalten som profet, vald bej emedan han ar den mest framstående af alla profe- ter, utan emedan han ar den, vi lättast k ~ n n a bedöman.
Att en- sam bland ett folk, försjunket i grof afgudadyrkan, framtriida med, förkunnelsen, att det blott finnes en enda Gud, och att ödmjuk, för- troendefull underkastelse för hans vilja a r den högsta visheten, detta är enligt författarens mening en hjältegarning, äfren om Islam lånat sitt ljus fran kristendomen och ar, hvad Carlyle kallar, sen förvrängd form af kristendoms.
Allra högst når Carlyle i sin skildring af Dante, hjälten som skald, och Luther, hjalten som präst.
Den dystre, tystlåtne medel- tiddskalden med sin s mystiska, outgrundliga sång D har inspirerat Carlyle till nilgra verkligt hänförande sidor, och sällan har val Luthers stora lifsgarning skildrats med mera intim förståelse, an som skett inom denna tranga ram.
Vid sidan af Luther agnas några varma ord &amp; t skotten Knox, puritanismens djarfve och omutlige kämpe.
Det är egendomligt och kran vara ganska lärorikt att se, hur Carlyle, med sin för frihet och ljus lågande sjal, ej tvekar att skiinka sin uppriktiga beundran åt puritanismens hjältar, Knox och Cromwell.
Deras trånghet och ofördragsamhet kan för honom ej ett ögonblick undanskymma storheten hos dessa man, hvilkas tro ntgjorde deras lifs klippfasta grund.
Napoleon med sin oförlikneligs karriär är i Carlyles ögon ej p&amp; långt när så stor som den engelska härförare, hvilken ntimnes jämte honom som typ för ' hjiilten-regenten, just emedan Cromwell var besjiilad af en trosviss hänförelse, som var Napolegn alldeles frammande.
.
wOin hjältar och hjältedyrkan » är ingen egentlig förströelse- 3ektyr; delvis något tungläst, är den en bok, som vädjar till läsarens eftertanke, ja i vissa fall till hans kritik, ty den innehåller enligt Carlyles egen utsago en del » korta, afklippta yttranden, som en- .staka ' och oförklarade utslungats)), men afven om man ej i alla de-.
taljer delar författarens åsikter, lagger man ifrån sig boken med en.
känsla .. af verklig behallning.
.Ofversättningen af detta arbete har siikerligen icke varit n %gon ' lätt sak, men den &amp; r gjord med mycken omsorg och vittnar fler- P.
E.: stades, om verklig stilistisk förmåga.
I Folkets hus ha med en veckas mellanrum d.
17 och 24 april: hållits tvanne offentliga ' moten för diskuterande af kvinnans politiska rösträtt, båda till trängsel besökta, ett bevis för i hvilken grad in- .tresset för denna fråga numera är vaket i vårt samhälle.
Dessa möten ha anordnats af en siirskild kornite, sammansatt af kvinnor, representerande olika kretsar inom hufvudstaden.
Som ordf. vid det .första.
mötet fungerade med.
kand. fröken Lilly Paijkull, vid det andra.
fördes ordet af fröken Hanna Andersson.
Inledarinnor vor0 fröken Anna Lindhagen och fru Hilda Sachs.
De båda dagarna: hade att iippvisa en stor variation p % talare så val manliga som kvinliga; en del af dessa vor0 språkrör för den i herr Lindhagens motion hafdade uppfattningen, andra Ater, och bland dessa förekommo .flera socialister, talade för den allmänna rösträtten såsom den princip, enligt hvilken afven kvinnan borde göra sina kraf gällande.
Alla - enades dock om en och samma sak:, yrkandet på jamnstdlighet med .mannen i politiska rättigheter » och antagandet af an resolution af .f öljande innehAl1: Ehuru mötet anser det hade varit i hög grad önskvärdt, att ett.
de-.
- finitivt förslag om politisk rösträtt för kvinnor p&amp; samma .grund v m för man hade framkommit vid innevarande ars riksdag, uttalar mötet sitt in-, - stammande i den af h r Carl Lindhagen väckta motionen i frågan samt upp-, manar alla och en hoar att i vidstracktaste mån skaffa intresserades namn- .underskrifter &amp; de listor, som med sympatiuttalanden vilja stödja densamma.
Tillika vill mötet vördsamt anhalla, att h r Lindhagen, då hans.
motion ' kommer före i kammaren, ville förorda, att i skrifvelsen till k. m: t inryc-.
' kes en begeran, att förslag om kvinnans politiska röstratt matte ' redan till: följande riksdagsperiod kunna framläggas, så att, om emot förmodan frhgan - om mannens rösträtt ej skulle vid innevarande riksdag n&amp; sin lösning, de - tv&amp; viktiga och samhörande förslagen om mäns röstrutt och om lika röst- r ä t t för kvinnor kunna, behandlas och afgöras samtidigt, samt att, jämte förslaget ' om kvinnans politiska rösträtt, afven måtte framkomma ett för- s l a g om gift kvinnas rattsliga myndighet, i sadan afsikt att äfven de gifta .kvinnorna inatte erhalla samma medborgerliga ratt.
På sista mötet uttalades vidare önskviirdheten af att bilda en.
organisation för den kvinliga röstrattsrörelsen, och utsågos inbjuda -- rinnorna att söka verka för, att en sadan kom till stånd.
Inom den korta tiden af tvanne veckor ha således i vår huf- vudstad uppst %tt tvenne komitier med samma mål: det att p % asso -- ciationens väg söka bringa kvinnornas röstrattsstriifvanden framåt.
- Den första af dessa komittier valdes på Fredrika-Bremer-För-.
bundets röstrattsmöte i K. F. U.
N: s stora sal den 1 5 april, den andra blef, som ofvan nämnts, resultatet af mötena i Folkets hus ..
Ehuru, som här betonats, ett och samma mål ligger till grund för bådas sträfvan, afvika de i vissa punkter fr %n hvarandra, hvilket till undvikande a£ missförsthd torde böra påpekas.
Den p&amp; Fredrika- Bremer-Förbundets diskussionsmöte valda komitin är baserad pH grundsatsen: sröstratt för kvinnor p&amp; samma villkor som för man,; komiten vald i Folkets hus har icke närmare preciserat sittprogram utom i den punkten, att den gifta kvinnans rättsliga myndighet satts i samband med krafvet p % politisk rösträtt.
AngAende de båda.
komittiernas framtida samarbete ar det ännu för tidigt att yttra sig .. En vältalig opinionsyttring i den hinliga rösträttsfrågan kan man med fog benämna den sympatiadress fran i hnfrndstaden bosatta kvinnor, hvilken i dagarna tillställts herr Carl Liiidhagem för att af honom öfverliimnas till riksdagen.
Adressen, hvilken ut- gått f r h den på, Fredrika-Bremer-Förbundets möte den l5 april valda röstriittskomit&amp;n D, är s&amp; lydande: » Till hr1 ledamöter af 1902 ' års riksdag.
Med anledning d8raf att frågan om den politiska röst- rättens utvidgning nu står på d~gordningen få vi, undertecknade, i Stockholm bosatta kvinnor, härqed uttala vår önskan att erhalla ' ' politisk röstriitt samt tillkännagifva vår anslutning till den af herr Lindhagen i sadant syfte väckta motionen:).
Följer så namnunder- skrifterna, hvilka, ehuru anteckningslistorna endast haft den korta tiden af - 14 dagar att cirkulera, utgöra ett antal af 4,154 stycken, omfattande kvinnor tillhörande de mest skilda samhällslager, gifta såväl som ogifta, höga ambetsmiins fruar och döttrar såväl som kroppsarbeterskan.
- Om den så ofta inot kvinnan riktade beskyll- ningen f ör likgiltighet i allmänna frågor hittills haft befogenhet, torde dock de sista veckornas händelser och siirskildt den omnamda snabba namninsamlingen visa, att intresset för den politiska röst- rätten nu ar i hög grad vaket inom vår kvinnovärld.
Samtidigt med att.
den har åberopade adressen tillställts riks- dagen har, likaledes på ofvannamda komitks föranstaltande, bland riksdagens ledamöter utdelats en broschyr till belysning af den kvin- liga rostriittsfrA.gan.
Broschyren innehåller dels fröken Xaria Ceder- schiöld~ på Fredrika-Bremer-Förbundets möte den 15 april hållna inledningsföredrag, delsi d: r Lydia Wahlströms vid samma tillfiille gjorda diskussionsinliigg. '
