# ID: svediakorp-per2398
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,133
# sentences: 993
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MORGON TIDNING FUR DEN - Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnornas Centralstyrelse.
(&amp; de arg.)
- Nx10 Oktober - - 1 I I I ~ * rnumrrrrt&amp;spris: 1: 20 pr helt ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels år.
Lasnummer 10 öre.
I / 11 1) - ~nsvarig utgivare: ANMA LINDHAGEM.
Vik.
redaktör: JULIA STRÖM.OLSSOW.
II Stockholm 1915, A.-B.
Arbetames Tryckeri.
-.
Morgonbris ' expedition n SIGNE SVENSSON, AIIm.
Tel. 244.36, Upplandsgatan 85.
4 tr .. Stockholm.
I Annonserasistasidorna pris 15örcpr mm.
I I ett litet avkall på principerna då och (står " på den rätta sidan ", då f å r man C1å.
T. ex. för en viss klass av kvin- garna vara modern och garna skriva nor, vilka man redan som barn ger i tidningar.
Se det ä r den sanna fo- Det ar förunderliga slutsatser som den mest storartade frihet att i fabri- sterländska kvinnligheten, som inte kunna dragas av de mest självklara kernas andligt och lekamligt förpesta- stöter sig med gällande laear och - företeelser - nar så bruk.
Men att hysa passar sig.
Så har demokratiska tanke- helt nyligen en av satt, att vilja göra våra borgerliga tid- lag som också ger ningar funnit, att rätt, det a r att demo- den moderna kvin- ralisera hemmen och nan demoraliserar barnen.
hemm.et och barnen.
Det skulle vara " Den moderna kvin- ganska intressant att nan " - aldrig an- jämföra de vansköt- nat.
Man blir trött t a hemmen och bar- på alla enfaldiga ut- nen och de däri pre- gjutelser om detta siderande " moder- tema.
Varför inte na " och " omoder- den moderna mannen na ' ' härskarinnorna.
eller det moderna Både i över- och un- samhället i sin hel- derklassen.
Jag tror het.
Ty det är val inte att den som för- ändå alltsammans fäktar åsikten, att faktorer, som höra var årstid har sitt organiskt ihop.
Fast väder och var sin tid man vill - och i sin har sina (eller bör ohistoriska kortsynt- ha) sina kvinnor - het också tror, att såväl som man - be- det bör lyckas - sar- höver vara ängslig.
...
-.
- -- skilja kvinnokönet en Foster: OKTOBERMORGON.
f Ör den jamf Örelsen.
fr %n detta absoluta, Ty vad Överklassen ofrånkomliga sammanhang med tid de luft erfara en självförsörjande in- beträffar a r det ganska lätt att och rum.
Men man ar inte så.
.
divids stolta lyckokänsla.
Likaså om skilja mellan den lata, okunniga småaktig att man inte kan ge man heter Annie Åkerhjelrn, d. v. s. kvinnan, som,.
gift eller ogift, dock Den moderna kvinnan.
m .. - l w.
2 - .bara ä r en parasit på mannen.
som visserligenv i sin mån o f t a.
in- ' - d e t annat a r a n en parasit på sam- ' hället!
- och den intelligenta, an- svarsmedvetna och arbetsdugliga mo- derna kvinnan, som, gift eller ogift, känner och gör med glädje sin plikt.
Det må vara i ' eller utom hemmet.
Allt samhallsn.yttigt arbete &amp; r sin lön värt och ingen har ratt a t t kalla det fer ringa.
.
.
Vilken av dessa båda har största förutsättningen a t t verka demo ' ralise- rande på barn, hem och omgivning?
o m man får lov a t t fråga.
Och inom de arbetande klasserna: allt det o n d a, som industrin fört med sig för dem, vem har, så långt det hittills varit möjligt, vant detta till godo om inte de själva.
Ha de f å t t hjälp därtill av det nuvarande " högmoraliska " sam- hället?
Eller ha ens de, som makten hava, sett på dessa sjalvhjälpsförsök med goda ögon?
Ånej.
Nog få de.
vara moderna, både.
kvinnor och män, i den nya tidens rent maskinella bety- delse, då det gäller a t t lägga på hög å t storkapitalet, men då denna cen- tralisation a v arbetskraft även med- fört stigande upplysning bland mas- sorna, då ä r det strax något fel på den moderna tiden.
Bller om arbetare- ungdomen a v f örsörjningsbekymmer allt för tidigt undandrages skolans och föräldrarnas vård och inflytande för a t t utan skydd och förbarmande från något håll kastas i n i förvärvs- arbetet och sålunda kanske det basta människomaterial ofta kan g % för- lorat - vems a r felet?
Ned ett outvecklat förstånd, ett lättrört känsloliv och ett sinne s å.
mot- tagligt för intryck - hur annor- lunda än barns i allmänhet skall inte den karaktär vara, som skall kunna ' ' tid, då d e sociala orättvisorna äro kännbarare än någonsin och vad vi ~iarnf örallt således behöva är inänni- skor med sociala samveten.
Vi kunna ranske avundas dem som, i en tid så) rolig och ansvarsfull som denna, lugnt kunna stå utanför - eller innanför - h berörda, men v i d ej för a t t vi leva i en tid, då det a t t något vilja och något våga kiinns ljuvare ändå - mi det sedan göra hjärtan sjuka och sin- nen tunga, vi iiro e j förmer an de an- i r a - men e j heller f ör mindre!
Nej, ett fel i vår så ytterst moderna tid är, a t t kvinnan, i varje fall arbe- tarekvinnan (man kan ej saga arbe.
tets kvinna, ty denna bland överklas- sen har till stor del länge varit på siil vakt), ä r alldeles för litet modern Genom upplysning och uppfostran hal den överklasskvinna vi akta och rea spektera för länge sedan kommit förb: eller igenom en massa fördomar, vilkz ännu länge skola bli en besvärlig b a r last på arbetarekvinnans seglats mol större förståelse för vad som sker i tiden och orsakerna därtill.
Vad vi behöva och måste framskapr ä r just moderna kvinnor, verkligt mo derna i ordets rätta och djupt socialr innebörd.
Och för det fordras upp lysning, upplysning om allt vad vi h: a t t tillvarata och vinna.
Säkert blii vinsten inte så stor för o s s, men de.
ä r just detta vi också böra ha k l a r för oss för a t t ej vid första motgång slappa taget.
Och då skall det ocksl kunna visa sig,.att en " mode.rn n&gt; kvin na, hur galet det an kan låta; kan u t ratta något gott för sitt hem och sin; barn.
A t t hon kanske också gör nå got för andras hem och andras bar] bör inte talas om, t y sådant arbete a: djupt " okvinnligt ' '.
gå absolut och i alla avseenden ren och Nar rare den den obesmittad igenom eller f örbi.
så ett eller, annat " fall7 ' a v svå- a r t kommer " ut ", då a r det bl.
a.
" moderna tidens " och n u.
sena.st " moderna kvinnans " fel.
Rike Liljeh.
16.
Allm.
te].
33 38.
Så ha vi ju den överallt på jorden prisansvarda och för berömliga gär- ningar så ofta - åtminstone i tal och skrift; vad som ofta kommer henne till del i hemmet av en egoistisk och bortskämd man, ja, barn med, bör man I kanske tala så tyst om - medaljerade husmodern, som b a r a och e n d a s t I vaktar om s i t t och d e s i n a.
Visst a r d e t vackert och vi ha all respekt för henne och hennes arbete, men vår idol kan hon aldrig bli.
Vi leva i en 1915 års K R I G S B R O D l /, kg.
20 öre, l /, kg.
38 öre.
.
A.-B.
Sannadals Brödfabrik, Liljeholmen.
Etabl.
1878.
Utbildning i husligt arbete.
Fortsättningskurser för flickor inom Stockholms folkskolor.
Under nuvarande hösttermin komma i sex av ~tockholms folkskolor att upprättas rurser i husligt arbete.
De äro avsedda iör flickor som genomgatt Stockholms !olkskolor ' .och hava fyllt 14 Ar.
.Undervininingen piigår en gAng i veckan rl.
l / a 4-8 e.
- m. och kurserna omfatta; VA läaar.
Läroplanen upptar föl jande imnen: huslig ekonomi, innefattande natlagning, bakning, konservering o. s. v., iömnad, läsning, skrivning,.
hygien, sam- hallslara och.
föredrag i allmänbildande imnen.
Arbetstiden ar uppdelad s &amp; att halva iden agnra åt huslig, ekonomi, l&amp;t oss iaga höstterminen, och halva tiden At 3ömnacl och de teoretiska ämnena, d. v. s. vhrtnrminen.
Kurserna avse att ge ökade kunskaper i de ämnen undervisning meddelas, alltsa icke nAgra repetitions- kurser.
E tt 30-tal flickor undervisas i varje avdelnlng.
Denna pilbyggnad av folkskolan ar 3n helt ny skoltyp, ett led i yrkes- 3kolornas utvidgning till olika omrhden.
Under utredning är aven upprattan- det av en kommunal yrkesskola för hus- hållsgörom~l, som skulle bliva tvAilrig med undervisning sex dagar i veckan,, Eör att utbilda dugliga tjänarinnor.
Dessa fortsättningskurser handhava0 även av yrkesskolenamnden.
Till före- standarinna har uteett s skollä~arinnan fröken Maria Aspman och styrelsen be- star i övrigt av fru Emelia Broomó, se- minarieadjunkten.
fröken Hedvig Sidner och fru Anna Carlsson (ordf. i Stock- holms Allm.
kvinnokl.)
Det husliga arbetet i folkskolorna har i allmänhet varit omtyckt av mödrarna, det.
enda felet ha de ansett vara att denna undervisning kommer för tidigt, barnet hinner glömma den; Med dessa fortsattningskurser ar ett steg taget i den riktningen, att det, som gives un- der skolgBngen, skall göras mera om- fattande och shledes den för beredande undervisningen komma flickorna mera till gagn.
Den teoretiska undervisningen ar även den ett behövligt tillskott för ett folkskolebarn.
Det är att hoppas att dessa kurser vinna anslutning och att arbetsgivare, som ha flickor i den åldern anställda, ej förhindra dem att en eftermiddag i veckan besöka, dessa kurser och det utan ntlgot smllaktigt avdrag A iön.
Särskilt beaktansvärda äro dessa kurser för flic- kor, eom efter skolghgen mtlste hjälpa modern i hemmet.
För vara landsortsstäder och industri- centra med mera utvecklade skolor böra dessa.
.kursera inrättande blien stark maning, att överallt följa exemplet och vi hoppas att våra.
kvinnoklubbar äro vakna härför och drivande krafter till att frtigan föres fram i kommunalför- samlingarna.
Omkostnaderna behöva ej avskräcka, S.
S. '
lätt hjärta.
De kunna inte stanna hemma utan tillsyn ' av en tant eller annan slak- ting, som i allmänhet finner sin uppgift vara ett inte alldeles odelat nöje.
Och därtill kommer att mor och Far alltid Under diskussioner om det socialistiska innerat inne ha en smygande känsla framtidssamhället ha socialismens mot- av att det inte är riktigt snällt av dem ståndare mllnga gånger förebrhtt socia- smii hjärtebarn hemma.
att lamna sina listerna för att vilja göra världen till och.
med om dessa ha fatt löfte Till en stor tviingsinrattoingeanstalt, dar allt om att f A göra en utflykt langre fram maste - s k e efter militärisk disciplin.
störes dock moderns nöje just nu av Särskilt har man ofta gjort den invand- pil dem.
tanken .ningen att det e j kan vara andamblsen- Ibland kunna föräldrarna vara tvungna ligt att ta barnen fr&amp;n deras mödrar och det ar många goda människor som att resa bort tillsammans i affarer eller ha för sig, att det väsentliga i socia- pii grund av ~jukdom i familjen eller lismens varldsmission ar just att upp- dylikt.
Det finns m&amp;nga tillfallen d &amp; lösa familjen.
De stodja sina angrepp det ar alldeles oundgängligt att lamna p &amp; en del socialistiska utopisters mH1- barnen ensamma hemma och d &amp; svllrig- ' ningar av framlidens samhälle - den heten vad man skall göra med dem.
vetenskapliga socialismen sysslar j u inte framst %r för en.
med dylika spekulationer i det blii.
I regeln sandas de till goda vänner eller släktingar för den tid det gäller Att det bara.
ar trhgsynt bornering som spelar huvudrollen i i d dessa an- eller ock ÖverlBter man dem At tjänste- grepp ar ju tydligt, ty hur manga flickans nHd och barmhärtighet och hon mödrar ar det inte som ar absolut odug- 1Ater dem naturligtvis brhka som dem liga att uppfostra sina barn, och hur lyster.
Ett feriehem skulle vara ett ytter &amp; manga barn skulle inte haft nytta för hela livet av att skiljas fr&amp;n en menings- präktigt företag, om det inskränker sig löst kelande eller en bjiirtlöst h&amp;rd mor?
till att bara ta emot barn, inte sjuka Men även i de fall då modern ar den barn eller konvalescenter, ty för d3m allra bast agnade för uppfostrarkallet tinns det fullt opp med institutioner, vore det - m&amp;nga ghnger säkert Önskvärt utan barn som äro friska om de ocksb.
eåval ur barnets som ur moderns syn- behöva luEt förändring, punkt att nagon gAng f &amp; I~ermission Föräldrar, som kunde lita pii att deras frlln varandra.
Detta ar den tankegång oarn bleve ordentligt tillsedda var dag, ' som aterfinnes i den stora borgerliga skulle vara mer a n.
förtjusta över att engelska tidningen Daily Chronicle i ett kunna begagna sig av de fördelar ett av dess senaste nummer, där den fram- slldant hem erbjuder.
Det m h t e natur- kaatar en plan, som ratt starkt liknar ligtvis ledas av en kvinna, som fullstan- det utopiska barnhemmet.
Detta hem digt begriper sig p i barn.
Och hon ar val närmast beräknat för dem som måste inte bara vara i stånd att vinna ha rad att betala för sig och för kor- deras förtroende och att föra en kontroll tare tid.
Men i var tid, da allt flera som inte verkade tröttande - hon maste mödrar ryckas bort frbn hemmet och aven.
vara en smula hemma i läkare- ut i industrin, %r det väl inga som äro konstens elementer.
Andras barn ar ju s &amp; i behov av elidana stora barnhem alltid ett stort ansvar hur man an ser som de fattiga arbetarbarnen.
Jag tycker saken och just litet praktiskt kännedom att stora kommunala barnhem ar en om hur man bör förfara nar ett barn id6 som våra socialistiska representanter slukar ett framvande föremhl eller fal- i kommunerna borde ta opp och söka ler och alar sig allvarligt ar ytterat ve1 kliggöra.
nödvändig.
Platsen för ett idealiskt feriehem ar Ett uppehiill i feriehemmet borta f r h föräldrarna kommer alls inte skada bar.
utan tvivel vid sjön.
Intet.
kan kvicka nen, utan - menar den engelska tid- upp ett barn s &amp; som havsluften och ningen - skulle bli av gagn för biide med en spade och ett par am &amp; Aror roar det sig självt hela dagen utan att föräldrar och barn.
Feriehem.
för barn. '
' Jag lämnar nedan ett utdrag ur ar- göra n %gon något för d r.
Om en vecka tikeln i frilgr.
MAnga föräldrar erkänna, visserligen en smula skamset, att den basta fridag de haft var da de vor0 utan sina barn.
Det ar ' för dem som att komma tillbaka till smekmånaden att slippa hushAlls- bekymren en liten tid och ostört njuta av varandras sällskap.
De hindras inte av att ständigt vara tvungna att biilla ögonen efter en eller flera sm &amp; bllng- styringar, som tvingar föräldrarna att inskränka sina utflykter till ett litet famil jelager pll stranden.
Det synes dem nästan vara en omöjlighet att nllgon gAng fá komma ut p &amp; nhgon av de har- liga turer, som mindre betungade man och kvinnor fil njuta av.
Man kan sällan gii friin .barnen med eller fjorton dagar kan det resa hem s &amp; brunstekt och friskt som mor nagon- sin kunde önska sig.
Huset skall naturligtvis vara * s &amp; stort som möjligt.
Dar maste finnas ett eller två rum, dar de små, kunde leka när det ar regnväder, men det ar inte alls nödvändigt att skaffa många leksaker.
I regeln föredrar barnet att leka med sina egna älsklingsleksaker och föraktar alla andra utom möjligen de dyra gung- hästarna.
I hemmet fick det inte vara niigon skolatmosfar.
Med undantag av nilgra fA regler för mhltiderna komma barnen att trivas bast utan andlösa restriktio- ner, som bara synes dem tillkomna för att brytas mot.
Protester mot förbudet för nattarbete av 327 kvinnliga ty pograler.
Till Norges storting.
.
Kvinnliga organiserade tryckeriar- betare i Kristiania och Kristiansand tillåta sig vördsamt a t t p i det bestäm- daste protestera mot a t t i lagen införas särbestämmelser om kvinnors arbete (nattarbete, övertidsarbete o.
d.)
och om deras arbete i yrken med särskilt farligt, hälsovådligt eller ansträngan- de arbete eller arbete som k a n med- föra särskild f a r a i sedligt hanseende, därför a t t dessa ' bestämmelser äro till skada f ö r de kvinnliga arbetarna i kon- kurrensen om arbete.
Vi tillåta oss a t t hänvisa till tryc- keriarbeterskornas protester f r å n 1896 och 1909, vilka biläggas och vid vilka vi alltjämt fastliålla.
Vi tillåta oss dessutom a t t hänvisa till de protester emot liknande la,gförslag eller lagar, vilka vara kvinnl.iga arbetskamrater i de andra nordiska länderna D m m a r k och Sverge framkommit med.
Dessa protester bifogas.
I de nämnda doku- menten framhålles den syn på saken, som Överensstämmer med våra intres- sen som arbeterskor.
Kristiania den 7 augusti 1915.
(327 undertecknare.)
Det ar nästan alltid s&amp;, att äldre barn, samkilt sm &amp; flickor, instinktivt beskyd- da de barn som äro mindre an de.
själva.
Flickan tycker om att spela mor för de allra minsta och gossarna vilja gärna uppträda med en smula auktoritet gent- emot de am &amp; som aunu inte st &amp; riktigt stadigt pH benen och som beundra allt vad de större företa sig s &amp; oerhört.
L8t barnen se efter sig själva!
Liit dem bara gräla ibland om de eH vill och var inte för snar med att gripa in och taga parti!
Och föräldrarna skulle säkert vara nöjda med det företa försöket, sanda dem dit flera ganger och rekommendera hemmet at sind bekanta.
' Om man ar aldrig eH k a r i sina barn ar det dock emella~iit en lattn,ad att bli dem kvitt och ofta alldeles nödvändigt.
Det kunde inte langre komma i ErAga att den lille akulle stanna hemma och ha det illa medan mamma och pappa ar borta och roar sig eller att han giir och tacklar av, emedan han inte f&amp;r omväxling han behöver.
Feriehem för barn skulle un- danröja dylika svårigheter.
Och kom ih&amp;g att ett hem som detta skulle kunna skötas mycket billigt, ' ty barnen trivas bast med enkel och sund mat och äro för det mesta alls inte sidana kostförak- tare och matvrak som vuxet folk. '
MORGONBRIS starna " kanna det, vilka lara bliva starkt åsidosatta för de tyska " mastar- na ", veta vi intet om.
Att intagningen av arbetskraft sker efter någon berak- ning, som för arbetarna inte uppfattas Det a r nu över ett år s.om val hälf- rattvis, tycks emellertid vara sa- som ten av tobaksarbetarna gått arbetslösa.
kert.
Understödet som erhållits utgick i bör- jan med samma belopp som gavs Öv- Ersättningarna.
riga arbetslösa, men e£ter 1 mars i %r Ännu ha dessa icke kommit till har det ' höjts till kr.
1: 25 person och Stockholmsarbetarna, och for de kvin- 30 öre till varje barn samt 50 öre till nor vi träffat ä r.
det mycket bekym- hustru som ej arbetat i yrket.
mersamt.
Oktoberkvartalet står för Att någon tid leva på dessa belopp, så att svälten hglles borta kan ju gå, dörren och värdarna äro icke milda, men a t t ett helt år och ett sådant dyr- det veta vi.
. '
.
En av arbetarna vald kommitté upp- tidsår leva på dessa slantar och ej vaktade härom dagen medlemmar av komma i elände är ju omöjligt ..
Det kommissionen och frambar en önskan har nu också visat sig, att svårigheter- ersattningarna till hyran om att utfå na blivit så stora, a t t man ej kan tiga 1 oktober.
Det a r nämligen så, att om dem längre.
Vid ett mote, som efter 1 september fråndrages av ersatt- hållits, yttrade en kvinna: ningarna det understöd som erhålles, - J a g och de mina ha varit kastade på gatan två gånger.
J a g står inte ut varför man hoppades att aven ett visst med.
a t t bli vräkt en gång till.
Något hyresbelopp skulle kunna utbetalas på Men något bestämt måste göras så att vi komma ur elan- samma villkor.
svar härpå kunde kommittén naturligt- det.
Nu bli .vi tagna för att vara sko- få.
vis inte jare och bedragare vart vi dra fram.
Angaende ersättningarnas storlek, så Vi kunna inte fortsatta på det har vi- frågar man sig om dessa bliva så pass set.
.
.
för de yngre, att de kunna klara upp Det ar oförsvarligt, att redbara ar- sina skulder och f % något över till att betare, som intet högre önska än att f å arbeta, skola genom förhållanden, lära ett nytt yrke, och för de äldre som de själva icke förvållat, få märket att det blir till varaktig hjälp vid si- dan om vad de möjligen kunna arbeta " skojare och bedragare ".
sig till.
Enligt vad man hittills kunnat iakt- Denna fråga ar djärvt att ge sig taga, så a r nog stallningen svårast för in på, och något nöjaktigt svar kan ej de i Stockholm boende utestängda to- heller presteras.
Beloppens storlek baksazbetarna.
I: landsorten har visst komma att variera, och de olika be- i de flesta fall ersättningarna m e t a l t s stämmelserna ar - det ju nie.st av vikt till dem, somiiro domda att eJ mera att tobaksarbetarna själva grund- f å arbeta i yrket, såvida de vilja stan- ligt kanna till.
Har endast ett par na inom sitt fosterlands gränser.
exempel: En kvinna, som arbetat Huru manga kunna åter komma in i minst 14 år i yrket och uppnått 41 års yrket?
ålder, får f e m genomsnittsårsavlönin- Ja, det ar fragan.
En del saga 50 gar och den som arbetat fyra å r i yr- proc.
av den upplärda stammen.
1,500 ket får e n genommittsårsavlÖning.
komma i n och 1,700 f å stanna utanför, Handarbetarna skola därvid ha fyllt säges det också.
Varför?
Skall det 18 å r och andra 21 år.
För arbetarna kännes det nog som bli tobaksförbud i någon form, t.
.
ex. mest tungt att nödgas lämna sitt ett strängt sådant för minderåriga?
en gång inlärda arbete och tränga in Nej, därom har ingenting hörts.
Lärlingar skola kanske tagas in, som på andra arbetsområden., Detta sar- f å uppläras efter nya effektiva arbets- skilt under nuvarande f örhållanden, metoder?
Troligen skall maskindrif- då det finnes gott om arbetskraft över- ten i största utsträckning tagas i an- allt.
Är så dessutom den känslan far- språk.
Men detta arbete, som kräver harskande, a t t de flesta, om icke allt- sådan omsorg - smaken på cigarren för krassa metoder tillämpades.
iii- beror oftast på den fina bearbetningen om monopolbolaget, skulle behövas och på vanan hos arbetaren a t t arbeta och bast dar fylla sin uppgift i varje cigarr efter den olika tobaken - samhället, så ä r det.
nog så prövande skall det ltunna bedrivas maskinmas- och bekymmersamt, trots ersättnin- sigt?
Ja, man kan förstå a t t handar- garna, för många både kvinnliga och betarna äro mycket skeptiska ifråga manliga arbetare att slå in på nya ar- betsvägar och kunna lampa sig efter om a t t hädanefter få god vara.
vad som bjudes dem, om det också sker Har återintagning av arbebe skett i ba.sta avsikt.
rgttvis t?
Vi hoppas dock a t t de arbetarnas Därom äro meningarna mycket de- riksdagsrepresentant er, som blivit lade.
De gamla få naturligtvis i stor satta i tillfälle att närmare följa denna utsträckning stanna utanför.
Den ty- sak, ej skola i riksdagen tiga, om det ska arbetskraften som har finnes a t t visar sig a t t monopolbolaget arbetat tillgå synes dock bliva val använd, endast efter systematiska arbetsgivare- vilket tobaksarbetarna själva dock ej metoder, som varit olycksdigra för ar- betarna och ett kostbart experiment vilja på minsta satt klandra.
S.
S. för staten.
Huru de svenska utlärda unga " ma- Tohaksarbetarnas svåra stallning. '
' Kvinnorna och det kommunala arbetet.
I.
Mer an en gång har det harmat mig att v&amp;ra kvinnliga partikamrater SA föga förstiltt att värdesätta det eocialdemo- kratiska partiets kommunalprogram, som dock har sb mdnga punkter som borde intreesera alla tankande kvinnor, men framförallt arbetets kvinnor.
Jag skalk i dessa artiklar ge en den allra enklaste: utredning av vllrt kommunalprogram!
och visa hur djupt ingripande föran- dringar i vllrt dagliga liv detta program - realiserat - skulle medföra, Nu ä r det SS att kvinnorna ju har i Sverge ha kommunal rösträtt - på samma vill- kor som mannen - och då ar det ph tiden att de, i l h g t högre grad an hit- tills, tillvarataga den.
Men innan jag gHr att utreda v h t kommunalprogram måste jag ge en kort redogörelse för våra kommunallagar m. m., så att vi ha fast mark under fötterna.
Au dessa lagar skola vi kunna först &amp; hur oandligt viktigt det ar atti tillvarataga våra intressen och få kom- munalförvaltningen in p &amp; det socialisti- ska sphret.
Vi ha i vllrt land haft, se- dan IAngliga tider tillbaka, en viss själv- styrelse genom vara kommuner, som1 äro delade i landskorvcmaner och stads- kommuner med olika bestämmelser för ledandet av dessa.
Vid den nya rikedagsordningens stad- fästande år 1866 fastsloga, att kom9nu-)) av konungen och riks- n a l l a g a ~ ~ skulle a varigenom dagen gem$nsam.
.
.
t stiftas &gt;&gt;, ordning och reda &amp; stad koms.
Kommunalförordningarna äro s ju och omfatta.
:.
1) ~ o r n h n i l s t ~ i e l s pA e landet.
2) Kommunalstyrelee i stad.
3) Kyrkostämma samt kyrkorád och skolrad.
4) Landsting.
.
Kommer så: 5) Rommunalstyrelse i Stockholm.
.
6) Kyrkostämma, kyrkorhd och skol- råd i Stockholm.
7) Kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
Dessa lagar stiftades till största delen 1862 - en del 1863, - 82, - 83.
E n ' del viktiga förandringar genomfördes 1909 och 1913.
Som vi se galla .olika lagar för stad och land.
Vad landskommunerna an- g h SA utgör i allmänhet en soekeen en kommun för sig.
Undantag finnas; d &amp;
tv % eller flera socknar förenas till en kommun.
Lands- och stadskommuner kunna ej ha samma kommunalförvaltning.
(N&amp;- got enda undantag finnes dock.)
Dare- mot kunna köpiugar antingen vara kom- muner för sig eller ock vara förenade med landskommunerna.
Medlem av, en kommun ar var och en som ar mantalskriven där.
P$ kommunalstämmorna behandlas alla kommunens gemensamma anyela- genheter saval de som beröra den all- ' männa ordningen, som ock de så djupt ingripande B hushHllningsfrAgorna~.
(Kom dock ihtig, att på dessa stämmor f A ej förekomma friIgor som röra skola och kyrka, de äro förlagda till kyrkostämma och höra hemma under kyrkorád och skolrad.)
Kommunalstämman kan utse s. k. kommunalfullmäktige, som ha full be- slutanderätt i nästan alla kommunens angelägenheter.
De uäljas för fyra år av kommunalstamman, men, för att va- let skall gillas, fordras 2:s av de i om- röstningeu deltagandes röster efter röst- värdet (den 40-gradiga fyrkskalah).
EE ter de fyra &amp; ren kan man antingen välja nya kommunalfullmaktige eller ock Atertager kommunalstamman sin led- ning av kommunens angelägenheter.
Kommunalnämnd.
S &amp; kallas kommu- nens verkställande myndighet, och att har få in vårf folk ar ett livsvillkor för h e l a vart politiska och kommunala liv.
Antalet ledamöter i kommunal- nämnden bestämmes av kommunalstam-.
man och kan växla mellan 3, minsta antalet, och 11, högsta.
De väljas för fyra Ar - dock skall halva antalet om- bytas vartannat Hr.
Jämte ledamöter väljer aven stämman häl£ ten s &amp; många suppleanter som ' ordinarie medlemmar.
Kyrkoherden, eller den ban i sitt ställe förordnar, äger rätt att bevista kommunalnämndens Överläggningar och beslut i alla frligor eom beröra fattig- várd, barnavhd eller átgarder för sed- lighet.
Denna lag tillkom 1913 (!).
Kornmunalnamnden sammanträder p &amp; tid och ställe, som den själv bestämmer, och däremellan då ordföranden anser sádant nödvändigt.
eller ock hälften av n.amndens medlemmar begära det.
Mer an halva antalet medlemmar skola nar- vara vid ärendenas behandling och om nämnden bestar av endast 3 medlem- mar skola alla tre närvara.
Ni ma tro att kommunalnämnden ar en viktig institution - kanske den, vars sammansättning är den för smdfolket allra viktigaste och jag skall uppräkna e Herman Neujd: POTATISPLOCKERSKA.
less iiligganden inom kommunen sa för- utsetts, samt utöva tillsyn över arbetar- itá ni själva huru viktigt det ar att skyddslagstiftningslogens tzllampning.
leltaga i allt som angdr de kommunala E) Att öva tillsyn vid brännvinihan- Zrevad ena.
Kommunalnämndens Aligganden äro: tering, vi %- och maltdryckshandel m. m,.
F) Att avgiva intyg vid sjuks inta- 1) Att ombesörja verkställigheten av gande &amp; lasarett, om hans stand och aom munalstämmans eller fullmäktiges beslut i alla de fall dar stidan verkstäl- .ighet ej uppdragits ht särskilt utsedda ityrelaer.
2) Att hava överinseende över elldana Itsedda personers styrelse och förvaltning.
3) Att hava tillsyn tiver och ansvar %r kommunens gemensamma egendom) ch kaesor.
4) Att verketalla debitering och upp- 3örd av beslutade ' utskylder samt upp- b ara kommunens övriga inkomster.
5) Att avgiva infordrade betänkanden.
kommunenii angelagenheter.
6) Att handhava och tillämpa kom- munens ordningsstadga samt iilägga i samma stadgar utsatta böter och- viten, ch, om.
an.klagad nekar, anmäla gar- ningen för ' hklagaren till beivran vid lomstol.
7) Att avgiva statistisk redogörelse för törvaltningen av kommunens medel. '
Dessutom Bligger det kommunal- aämnden: A) Att vara taxeringsnämnd för skogs- mis.
B) At t vara fattigvhrdsstyrelse, där, j sarskild stidan utses, samt att hava W y n över lösdrivare.
C) Att vara nykterhetsnämnd, dar ej ' iarskild sadan eller fattigvardsstyrelse Itses.
(Ny lag 1913.)
.
D) Att vara halsovårdsstyrelse och ' oderbarnsn&amp;mnd,, där ej särskild siidin villkor samt, om han är medellös, om ansvarighet för avgiften till inrättningen, Att lämna intyg om att brannvin el- ler sprit m &amp; utlämnas å apotek för tek.
niskt behov (t. ex. &amp; t snickare till poler- sprit m.
m.)
Att intyga att värnpliktig genom sjuk- dom a r hindrad inställa sig till inskriv- ning eller tjänstgöring.
~ ä m n d e n kan kalla in ' för sig de som- bo i socknen för att höras i ordnings- mal eller andra ärenden, Rom de äro ansvarsskyldiga i.
Varje ledamot av nämnden - ej blott ordförande och kass aförvaltare - äro ansvariga för kommunens medel.
An- svarigheten räcker tills stämman god-.
kant förvaltningen eller, om tvist upp- ' star, tills domstolens dom fallit eller ock tills ett dr förflutit från rakenska- pernas avlämnande utan att klander anställts.
Som v i m är det SH, att kommunal- nämnden hart när pH alla punkter in- griper i vart dagliga livs angelägenheter och därför m h t e vi ock se till att f &amp; vHrt eget folk med in i dessa nämnder för att dar framföra vdr syn på sam- hallsorattvisorncc m. m.
I nästa artikel skall fortsättning följa p &amp; denna s å oerhört enkla utredning av.
kommunallagarna.
.
.. Eata D-m.
.
.
. '
MORGONBRIS d -.
Den svarta stugan.
Mörk och dyster låg stugan vid skogsbrynet.
Den tråkiga svarta pap- pen, vilken man i synnerhet ser i södra Sverge, hade nu i flera kr: varit spikad på väggarna och väntade blott a t t bli- va gömd under ett nytt bradlager.
Men av något sådant syntes icke ett spår och länge an skall val stugan stå kladd i sin sorgdräkt.
Vid bagge sidor om stugan ligga små näpna hem, röda stugor med vita knutar.
Jag låter blicken ' helst vila på de dar trevna boningarna, ty de göra mig glad till sinnet, men min färd galler icke d e m och jag miste rikta stegen mot den svarts stugan.
Dörren vid den stora strntrappan ar omsorgsfullt låst.
En liten: graskan- tad och trampad stig går till stugans baksida och fram till köksdörren.
Jag följer denna och knackar på.
.
- Stig in!
bjuder en röst.
Och val inkommen upptaeker jag en kvinna, vilken håller på a t t skura.
.
Hon drar ned den uppfastade ur- blekta kjolen och jämkar litet på för- klädet, går ned för trappan och bei mig stiga in.
I köket a r skurat och rent, inga odiskade koppar eller tallrikar på bor- det, men icke heller någo?
papper el.
ler vaxduk, som kan lysa upp er smula.
Vi gå in i rummet och medan jag ut, rattar mitt ärende har jag tid att S (mig om och reflektera.
Jag slår mig ned på den gamla trä soffan, vilken en gång varit målad men som nu a r mer an tillbörligt drra pad och skröplig, medan hustrun för sagd och skygg tagit plats på yttersti kanten av en stol.
Ack, jag vet så val vad hon känner Och fast hon icke gärna lyfter blickei förstår hon val a t t jag ser vad ho1 så ogärna vill visa - fattigdomen.
Sangen, som i de många små back stugorna brukar st8ta i vitt lakan ocl vit örngottsdyna har endast ett gam malt fult sticktäcke.
Och på borde står visserligen en blommande pelar gonia, men ingen duk finns, icke en i helgdagslag.
På skanken stå ett pa gottköpskort och nar hon öppnar del för a t t u r nedersta rummet taga fran ett förkläde å t lillan synas de tv, översta hyllorna som stora gap.
Tom på allt.
Endast på botten ligga någr.
hoplagda kläder, det enda ljusa i hem met, ty de voro rena aven om de vor (trasor.
Nej, icke det enda ljusa.
Golvet va: också.rent, så rent som man kan be gara av vatten med endast sparsam såpa till.
' De gamla stolania, som vittna on mer an en bardalek, och vaggan, vi1 ' xen ännu fick utgöra liggplats, mec sina slitna kuddar utan något spets prytt hölje, bidraga till a t t göra de an mer sorgset och dystert.
Ruth Milles: TVATTERSKA.
Den minsta, treåringen, kommer tu1 tande över golvet bort till mig.
Jat vill a t t vi skola bli vänner, men hol kan icke fatta det.
Vill ömsom sme kas, ömsom klösas.
Oupphörligt spot tar hon på fingrarna och smetar pi allt vad hon kommer nar.
Endast la1 lande ljud komma i stallet för ord.
- Stachrs.
liten, du a r inte kry di och skulle säkert tarva riktig vård utbrister jag ngstan - allt för hastig1 - Ja, gu ' give en hade rad till del men vad skall en göra med två.
tomm händer.
Redan vid två månader ble.
hon hårt sjuk och har nog aldrig vari bra.
Nu för litet sedan fick hon et slaganfall och sedan dess har hon h &amp; lit på som hon nu gör.
Modern suckar och fortsätter: - Doktorn var har en gång.
Ho.
fick medicin, men han %ger det finn ingen bot, så det lönar icke heller at söka.
Hon blir mera meddelsam och våga se upp.
- Om jag visste någon råd!
Ni ha ingen aning om allt.
- Men er mans avlöning?
- Går till brännvin.
Var lördags kväll och mitt i veckan ocksa, nar ha: har ett öre, kommer han alltid ful hem.
Då få vi springa, barnen oC jag.
Och kunna vi någon gång sta1 na hemma, så blir det i alla fali e, hemsk natt.
Endast svordomar oe råa ord.
Stahkars, stackars mor och mak: skriker d i t rent av fran mitt hjartc - Jag har varit hos prästen och sökt råd.
Jag vill skiljas, kan omöj- igt leva längre i eländet, men prästen gan intet göra åt ' et, säger han.
Den som bara kom bort på ett år eller iågra månader!
Jag skulle taga tösen iar med mig och de båda största flic- korna få ta passplats.
- Men pojken då?
Han går ju cksi i skola?
- J a, han fick val vara hemma.
Ian ka.n reda sig bast och han a r van tt springa bort nar far &amp; r alldeles för okig.
Jag sitter stilla och lyssnar alldeles ådvill, alldeles hjälplös.
Vad skall jag böra?
Trycka en liten slant i handen il1 något gott år b.arnen.
Det ar bara .ån i den stora olyckan, men jag göl let ändå.
- Tack, det blir till mjölk och bröd) m hon, den lilla, inte nu vore sl ijalplös igen sk.ulle jag nog kunna gl bort och tjäna litet sjalv, men hu: kall jag kunna lämna henne?
Tjäna litet själv!
Hon står dar si larrande, lidande och kraftlös,.
a t t de rör-mig så ont om henne.
Vad skull lon orka göra, utsvulten och lidand; om hon a r?
Vem skulle taga hansy:; il1 vad hon förmådde?
' Å nej, nä let galler a t t betala för arbetet, d I ' ordras det också något.
J a g har no; ett när de rika fruarna " ta hjalp ' På hemviigen går jag in till do1; om.
Måste erinra honom om de sjuka flick,an .dar borta i stugan oc jag måste höra om hon inte kan j vårdas å lasarettet.
- Snälla ni, säger doktorn, det 1 Lönlöst att sanda det barnet dit.
Hc kan aldrig bli frisk.
.
H j ä r n a: förstår ni.
Sjuk hela sin tid och r e t t nytt anfall.
De kunna inte tag emot en sådan obo-g på lasarettf -- Ja, men skulle man inte kuni göra ett försök and5 och skulle in kommunen kunna betala för henne?
Doktorn skakar på huvudet.
.
- E t t ledsamt hem det dar.
Al barnen äro för resten sjuka.
Mode nedbruten, utpinad.
Fadern alkof list - ni förstår.
- Ack, a t t man inte ännu f tvhngsinternera en sådan usling, - brister jag; utan han skall få fortsa- att plåga de sina.
- Vi ha inte ratt an, men f å sn: och då få vi försöka hålla efter g1 b arna.
För doktorn tycks det inte bet3 så ' mycket.
Han har sett så myc: elände, att han blivit tämligen kal ' Prasten, som kvinnan också bett råd och hjalp, kan intet heller.
kommunalnamndens ordförande,, c bara bor en bit därifrån, 1 tycker nog a t t det ar " synd hustrun och barnen ", men inte vill l göra något å t det, fast han vet där är nöd.
Jag blir hatfull mot dem, som s inne med vett och makt, mot prastei lakarna och hela högen.
Dessa, i sett f olkhalsan undergrävas och lic de och nöd skövla så oandligt må
- p - p - p p hem.
Och så har ' årtionde efter år- tionde f %tt gå, utan att man höjt nå- gon nämnvärd protest mot ett elände, som gör den fattige fattigare och som mördar barnen.
Men nar det gäller a t t bevilja sprit- rättigheter, då tycks prästerskapet, lä- karekaren och kommunalpamparna vara fulla av först %else, och .då rösta.
i de gladeligen f ö r detsamma.
Religionens och kärlekens förkun- nare, vetenskapsman och övriga, soni borde vara förståndigt folk, alla kliva de då säkra fram med sina många röster och stora fullmakter.
Såvida man icke i dåsig likgiltighet stannar hemma för a t t radda sig själv, om samvetet ä r något ömt.
Det är löjligt, men även jag måste.
med, måste visa min motvilja och bland hånleende pampar går jag var- ligt fram, för att med min enda fat- tiga röst giva ett nej på bolagets an- hållan.
En och annan kamrat och mödans son kramar en liten obetydlig fulg- makt i s i n grova näve medan .han ste- gar fram, envis och trygg, därför att han känner oket, som håller prole- tariatet nere.
Vi le och picka å t varann, fast man hånler och tisslar runt omkring oss, men hånet når oss ej.
För mina ögon ser jag bilden av de lidande små, en förtvivlad mor och en svart stuga.
I '.
. '
' Ruth Milles: " MODER. "
R.
S.
Ursprunget.
Efter Tagore.
Mitt barn, nar jag ser ditt anlet, ditt öga, speglande skyn, och lyss till din röst, som fragar, d % svindlar det för min syn, d % bredas mysteriets gator djupa kring moder din: du tillhör alltet, min son - och ändock är helt du min.
Y.
.
.
Av fruktan att mista dig, barn, jag hiller dig hart i min famn Men lyckan, som bor i mitt hjärta, kan aldrig i~amnas vid namn!
Och aldrig jag upphör att undra pil undret, som skedde mig, att jag biix - pik s % svaga armar - ull världens dyraste skatt.
Framtidens kvinna.
.
Danske folketingsmannen A.
C. Meyer har i ett par artiklar i danska Soc.-Dem.
behandlat frågan om kvin- norna och rösträtten, däri han skildrar ett stycke av kvinnornas.
historia, kampen på arbetsmarknaden och .in- om det sociala området och aven kam- pen om rösträtten.
Ifråga om denna fastslår han a t t segern blev de danska kvinnornas först under den period, då socialdemokraterna blivit landets stör- sta: parti och som &amp; dant gav den radi- kala regeringen det behövliga stödet.
Ur h r A.
C. Meyers artikel F r a m- t i d e n s k v i n n a anföra vi nedan- stående: Ben lika och direkta rösträtten har Under den kapitalistiska seran har den lika tillgången på arbete för båda konen endast varit en spekulation i kvinnornas billigare arbetskraft.
Det har beretts kvinnorna ett stort .arbets- område, vilket dock medfört mycket missbruk.
Hänsynen till kvinnornas svagare fysik och ömtåligare nerver ha.r ställts i slruggan för kravet på profit, och lagen har endast i ' vissa fall, såsom vid fabriksmässigt driven verksamhet, kunnat giva ett om än ringa skydd.
Men kravet på skydd, som fordras i första hand med hänsyn till kvinnan som moder eller b1ivand.e moder, mottages dock icke alltid med viilvilja av de arbetande kvinnoriia, därför a t t skyddet ofta betyder ett in- skrankande av deras arbetsområde och därigenom ett försämra.nde av de- ras ekonomiska existens. '
Den sociala utvecklingen och mänsk- liga erfarenheten må här utstaka gränslinjerna f ör det arbetsområde, som måste förbehållas kvinnorna.
En sak får dock fastslås, nämligen a t t arbetsområdet måste delas med hän- syn till förmåga och intressen.
Det rör sig härvidlag icke om, .huru- vida kvinnorna skola ha obehindrad tillgång till att utföra samma ar- bete som män, ty detta skuile föra till stor olikhet: utan det galler.
a t t såvitt möjligt förvandla .arbet.et från a.tt vara en tryckande plikt till en ~fterliingtad rätt.
Den kortare arbets- tiden för kvinnorna a r härvidlag av stor hygienisk och.
moralisk betydelse.
Motståndare till kvinnornas poli- liska rösträtt ha ofta framhållit, a t t politiken skulle verka skadligt inom Ektenskapet.
Denna uppfattning vi- lar sa-kerligen på ett misstag.
Så visst som det ar, a t t politiken omspänner alla livets förhållanden, så säkert ar det också, att just politiken kan giva det dagliga samlivet mellan äkta ma- kar ett rikare innehåll.
Diskussion verkar uppfostrande, och kvinnorna, som i politiken ha mycket a t t lära av mannen, komma härigenom a t t gå Cramåt i sin utveckling och omdömes- Förmåga.
Samtidigt uppstår aven 3pörsmålet ' angående kvinnans stall- ling inom äktenskapet.
Kan " lika: ätt2 ' tillåta, a t t " mannen ar kvimans iuvud " och a t t hans ord juridiskt ta- .at ar det avgörande i de förh %llan len som röra hemmet och samlivet?
Lagstiftningen har emellertid icke .ämnat dessa problem obeaktade.
D.en iar tillf örsakrat hustrun egendoms- %tt såväl till det hon tillfört boet.som) ck över det ho11 g.enom eget arbete - illfört hemmet, och man ' kommer tro-.
igtvis från lagstiftningssynpunkt a t t ?å vidare på den har inslagna-viigen.
i det hela taget bjuda en säkrare eko- iomisk grundval och bättre ordnade rociala villkor de basta garantier för ?tt gott äktenskap Prostitutionen så- ra1 inom som utanför äktenskapet förlo- Iar genom dylika reformer sitt ekono- niska berättigande.
I övrigt kommer illf alle till lättare upplösning av) lyckliga äktenskap.
a t t bliva av stor varit målet för kvinnorna såväl som för underklassen i allmänhet, men den ar dock $mera att betrakta som medel an mål, medlet för erövrandet av en säkrare ekonomisk existens och .ett ri- kare andligt liv.
För kvinnan, som tvingas a t t söka arbete var detta finns a t t få, ä-r röst- rätten ett nytt vapen i kampen för existensen.
Genom f ackorganisationen liar hon lärt a t t den brutala spekula- tionen i låga arbetslöner .endast kan stävjas genom arbetarnas samman- slutning, och genom denna ledas kvin- norna till .förståelse av socialismen som banbrytare för social rättfärdighet och jämlikhet. '
betydelse för kvinnorna.
Denna re- form ar som bekant bl.
a. uppsatt som program för de tre nordiska länderna.
Genom fri användning av sin begav- Socialdemokratiska partistyrelsen ock ning och med den hänförelse för ideal, den fackliga landsorganisationens re som a r kvinnan given, skall hon bli en presentantskap voro 10 och 11 sept utmärkt kamrat i kampen för inan- samlade till gemensamt möte i Stock niskolycka.
holm i och för behandling av dyrtids .Kvinnans plats ar dar det galler barnets, de sjukas, nödställdas och problemet.
Därvid gjordes till regeringen fram.
gamlas ratt, och dar livets skönhet och glädje skall beredas och sakerli- stallning om vidtagande av ett flerta: gen kommer hon a t t motarbeta såväl åtgärder, åsyftande en effektiv pris.
jord- som penningmonopolet, vilka sänkning å de viktigaste livsmedler beröva arbetarna arbetets frukter.
ICvirinans plats ar inom socialismen.
och förnödenhetsartiklarna.
Statsminister Hammarskjöld, sorr Man har ofta framhållit, a t t kvin- rians i allmänhet religiösa sinne skulle u.ppvaktades i ärendet, medgav, at1 draga henne å t konservativ åskådning, stallningen var, synnerligen svår föi men sedan ' nu de krigförande kapita- d.e mindre bemedlade folkklasserna i listiska staterna konstmerat å t sig landet och lovade, a t t regeringen var sin speciella gud, följer val .dar- av, a t t den verkligt religiöse endast skulle taga i noggrant Övervägande dc kan uppfatta e n gud - alla män- yrkanden, som av arbetarna f ramstall- niskors gud, deri sociala rättfärdighe- des.
tens och fridens gud.
Vid sidan av denna framställning E t t oandligt tåg av lemlästade, sön- till regeringen utfärdade konferensen dersågade.
man vanda under dessa da- ett upprop till allmänheten, vari den- gar tillbaka från slagfälten, man, sö- ner och bröder offrade för en politik, na uppmanas at.t göra vand på den an- på vilken icke kvinnorna haft något kommer för a t t efter basta förmåga inflytande.
Kvinno rnas t i r a r kalla medverka till, dels .att den verksam- icke de döda tillbaka till livet, de kun- het, som genom det allmännas forsorg iia ej återställa de lemlästades bort- och initiativ bedrives eller gångsat- sprängda lemmar, men de - falla som ett regn över den jord, som skulle tes, mötes med förståelse och under- stöd, och dels a t t den enskilde genom giva fredens stora tankar växt.
Det trollspö finns icke, som nu att sjalv inrätta sin hushållning så skulle kunna bannlysa kriget, men förutseende och praktiskt som omstan- kvinnans politiska inflytande i sam- digheterna tillåta, bidrager till a t t be- t ~ a n d med arbetareklassens makt skall kämpa sviirigheterna.
förbereda folkens självstyrelse.
Pen- I uppropet framhålles vidare, a t t ningfurstarnas rovgirighet och diplo- maternas intriger skola vika för fol- det därjämte ar av största betydelse kens frihet genom den lika och all- a t t konsumenterna.
söka genom koope- man.na rösträttens viildiga fram- ration och andra strävanden för ömse- marsch.
sidig h ja1.p nedbringa mellanhands- Det finns folk, som tvivlar o m ett fredens rike genom skil.iedomstankens kostnaderna och såluiicla erhålla bästa.
men I och största möjliga näring för tillgäng- seger iiver biodiga den dag då kvinnorna i de moderna l liga medel.
.
Åtgärder mot dyrtiden,.
i Frtin England.
Appell till de kvinnliga arbetare, som taga mannens platser under denna period av nationell kris.
Aldrig i örikets historia har kvinno- arbetet erkänts vara av så högt varde för nakionen som nu.
Överallt, i stats- departementen och affarskontdren, j fabrikerna, på fälten och på jarnva- garna uppmanar man kvinnorna a t t upptaga det arbete mannen hava lam- nat for a t t följa fanorna eller för a t t öka den skara, som arbetar för krigs- beredskapen.
I denna kristid upp- mana vi eder a t t icke förtröttas i edra strävanden att ' utföra det arbete man begär av eder, men också a t t sam- mansluta Eder för a t t ernå samma ar- betsvillkor.
och samma löner som de män haft, vilkas platser ni tagit.
Vi uppmana eder a t t vidmakthålla arbetarnas levnadsstandard och, an- tingen ni äro arbetare eller; löntagare, hålla på: lika villkor och liks lön för samma arbete.
Medan mannen kampa i.
främmande land, m h t e vi upprätthålla fanan har hemma.
Vi bedja eder enträget.
a t t betyga: a t t alla kvinnor, som åtaga sig krigstjänstgöring eller taga plaser ef-.
ter man som stå i krigstjänst, genast ingå i fackföreningen för det yrke, i viIket de äro i frivillig tjanst, eller i respektive f örening f ör yrkesarbetare, och att de fackföreningar, dar kvin- nor äro uteslutna, förmås a t t antaga kvinnor som medlemmar, eller a t t sam- zrbeta med någon annan fackförening i och för organisation.
Genom dylika .organisationer bedja vi eder anhålla om:.
a t t, diirest en kvinna utför samma arbete som en man, hon må erhålla samma betalning som han och a t t .prin- ripen lika lön för lika arbete strängt Eöl j es; a t t ingen kvinna på några villkor må taga anställning för underbetal- ning och a t t utpressning till varje pris indvikes; a t t då den fasta personalen efter ' kriget återinsattes i tjanst företräde Ur " The Labour .Woman ". '
Vid senaste sammanträdet med " Kvinnornas internationella råd " ena- des man om a t t det vore nyttigt om man kunde framlägga förslag om de böcker, som borde läsas vid .organisa- tionernas sammankomster.
För arbe- tarekvinnan a r det vanskligt a t t valja bland det Bom skrivits om kriget.
För a t t kunna diskutera., bemöta kritik och aven för a t t skaffa sig ett sunt om- döme ä r det nödvändigt att kanna till Europas historia.
Men .arbetarekvin- nan har ej mycken tid till studier och frestas därför att läsa det mest kort- fattade snarare an de basta böcker som stå till buds.
Utgifterna och den korta tiden förleda henne mycket ofta I a t t endast läsa broschyrer eller flyg- skrifter.
Dessa äro dock i allmänhet skrivna för att belysa en viss synpunkt och ej för att giva en nykter och matt- full översikt över hela frågan.
Följ- aktligen få de som endast lasa dylika skrifter ensidiga och begränsade upp- lysningar i ämnet.
Det biista synes vara a t t å samman- komsterna läsa och diskutera några få, val valda böcker, vilka så vitt man kan bedöma giva en sann och opartisk skildring av fakta.
Eller, om böcker- na äro för långa, kan man låta en eller ett par av medlemmarna läsa en viss bok för att sedan skildra och ' eventuellt diskutera dess innehåll vid en av sam- mankomster-.
lämnas dem, som.
varit i krigstjänst, men a t t de arbetare, som härigenom mista sina platser, må garanteras an- talln ni ng på annat håll.
Kvinnornas uppgift i den stora kri- sen ar m.ycket svår.
De måste leva i ingest för a t t förlora de tappra man- ien på slagfältet, de måste draga för- sorg om barnen och försöka bevara sin igen halsa, så att de ' barn som komma ttt födas bliva friska och dugliga med- Iorgare, vilka i framtiden kunna gott-; öra de förluster, som åsamkats av.
rriget; de måste bara en s t o r.
del tv handelns och indystrins bördor; de nåste fylla luckorna efter de manliga irbetarns.
Och dessutom måste de lava för ögonen den bestämda före-; atsen, att för framtiden b,evara det som hittills vunnits genom arbetarna.^ rammanslutning.
bereda närande och tjänlig föda ar bristfal- lig.
Man gör oriitt, on1 man lägger skulden till detta sista, på hustrurna.
Det är icke dem, utan s y s t e m e t, vi måste agna vhr uppmarksanihet.
Vi hava har i själva verket a t t göra med resterna av en gammal övergi- Samtidigt med den ekonomiska utvecklin- ven arbetsform, som i sitt ursprungliga skick gens framsteg och teknikens fullandning för- stod, i överensstämmelse med e t t nu huvud- ändras våra levnadsvanor i betydande grad.
sakligen övergivet privathushållningssystem Dock försiggHr denna anpassning efter de - det ganila patriarkaliska.
givna möjligheterna ingalunda liksidigt med Fullt konsekvent tillämpades detta system dessas utveckling på a l l a omraden.
Så- i de gamla större lanthushållen.
Där fram- lunda har vår tids storartade industriella bringades så gott som allt man behövde; Rå- produktion icke åtföljts a v en däremot sva- ämnena funnos i allmänhet tillgängliga på rande konsumtion inom betydande lager a v gården, och arbetskraften var riklig och myc- vart folk.
ket bil1i.g.
Utom husets döttrar funnos all- Särskilt torde detta vara fallet med fö- tid ett antal ogifta - och således oförsörjda doämneskonsumtionen.
Att produktions- - äldre lrvjnnliga anförvanter, varjämte den möjligheterna pH detta omrhde i långt högre fattigare befolkningens kvinnor mot en usel grad skulle kunna utnyttjas, ar obestridligt.
betalning alltid stodo a t t erhålla utan kon- Vad tekniken beträffar, ar den som bekant Så små- kurrens med nHgon stadsindustri.
långt uppdriven nar det gäller utfodringen ningom har emellertid industrin övertagit av kreaturen.
Däremot har föga .gjorts för den ena arbetsgrenen efter .den andra.
Så- a t t utröna, vilka krav som böra stallas på lunda tillverkas numera i intet hem stearin- manniskms föda och huru dessa fordringar eller talgljus, för a t t blott namna ett typiskt i högsta möjliga grad skola kunna uppfyl1.a~.
I vissa avseenden har denna om- exempel.
Någon som helst offentlig kontroll över, huru ändring betytt en förbättring i varans .kva- den enskilde medborgarens behov av föda litet,.
i andra en försämring) i alla.
avseenden tillfredsställes, utövas icke, och torde med eller i så gott som alla en e k o n o m i s k nuvarande konsumtionsysstem vara svår a t t v i n s t.
I stort sett ar också utvecklings- anordna.
gången riktig.
Vissa grenar av hush&amp;llnin- Vad bör då göras för a t t avhjälpa dessa gen tillgodoses genom stordrift, andra genom missförhållanden ' l Det ar uppenba.rt, a t t arbete i hemmet.
de a v g ö r a n d e omständigheterna har äro Huru långt h a vi då nu hunnit i denna de stora socialekonomiska omvälvningar) som gradvisa fördelning?
H a vi mHnne nått det förr eller senare m %ste komma, och som skola avbalanserade lagom?
- J a g måste besvara icke blott höja produktionen utan aven be- fr %gan med e t t bestämt .n e j.
J a g vet, a t t reda möjligheter för folkets stora flertal a t t jag har flertalet a v dem, saken närmast be- battre an nu tillgodogöra sig dennas frukter.
rör, kvinnorna, emot mig i denna uppfatt- Men det går e j an a t t endast invänta dessa ning, men jag måste erkänna, jag kan omöj- omvälvningar, vi måste naturligtvis redan nu ligen f örst &amp; dem.
Visserligen har traditionen söka tillfullo utnyttja de möjligheter, det nu- en stor makt över sinnena, men a t t den skulle varande läget erbjuder.
Hittills har e j så kunna vara det sunda förnuftet så övermak- litet blivit gjort på kooperativ väg för a t t Man resonerar tig har jag svårt a t t tro.
lindra den undernäring, vår arbetande be- tydligen så har (om .. rnan nu resonerar över f olkning utsattes f ör.
Genom konsumtions- huvud): " På detta område upghör f r å n föreningar har man skaffat möjligheter a t t och med i dag all utveckling.
S % som för rimligt pris erhålla goda ravaror, och q e det i denna stund ar, måste det i evighets koop.
maklagen gå ännu längre, i det a t t de Resonemanget ar mycket evighet f örbli kunna reglera aven den tillagade födans kva- vanligt aven nsr det galler andra frågor, litet.
men det ar icke dess mindre oriktigt.
Emellertid, de koop.
matlagen n % aldrig Saken innebar kanske till huvudsaskligaste de många h e m m e n.
Ingen har raknat de lelen ett arbetsför.delningsprob1em.
Den tro- hem, dar hustrun liksom de vuxna barnen ligen äldsta form a v - arbetsfördelning vi - och de minderåriga med - ä r upptagen hela dagen med förvärvsarbete utomhus och kanna ligger på detta privathushåliningens således oförmögen a t t sörja för göromålen i 3rnrå.de.
Denna)) f ördelning bestod däri, hemmet.
Eller de hem, dar familjens inlcom- %tt mannen, som vor0 de starkare, helt enkelt ster icke racka till för a t t inköpa födan för tvingade kvinnorna a t t utratta allt arbete dagen, för a t t nu icke tala om de många fler, med beredning a v födan och till större delen Själva togo där medlen kanske finnas, men förmhgan a t t iven anskaffandet ' av råvaran.
l e på sin lott endast de ädlare varven: jakt] ch krig samt vapentillverkning.
Med tiden Kvinnor.
kunna icke uttrycka sin har det utvecklat sig darhan, att det, som kärlek till fosterlandet på ett battre .rftast uppfattats som mannens speciella &amp; r- sätt än genom a t t hjälpa till att saker- bete, anskaffandet a v födan eller medlen ställa lika rättvisa och välstånd å t lartill, blivit minst iika krävande som deu speciellt kvinnliga uppgiften.
Det är s %le- man som å t kvinna.
M a r g a r e t B o u n f i e l d (Koope- 3es icke # så mycket en orättfärdighet mel- rativa kvinnogillet).
M.
A.
G a s s o n lan könen, det nu ar fr %ga om - likväl (Kooperativa föreningen).
S u s a n iro kvinnorna här mest ogynnsamt ställda, L a u r e n c e.
M a r y R.
M a c a r -) m hansyn .tages till vad som k u n d e vara t h u r (Kvinnornas fackforening).
Eörh %llandet.
J a g tror icke jag överskattar kvinnans M a r i o n P h i l l i p s (Arbetare- ?raktisk.a omdöme, om jag förutsätter, a t t kvinnornas förbund).
.Kvinnliga kommitterade i Arbetarnas hon, om vi nu helt plötsligt skulle gripa oss an med a t t organisera sámhället u t a n er- nationalkommitté.
Hemmens matlagnings- fråga. '
j. farenheten a v något flöregående, skulle välja på sin lott just den oekononiiska och arbet- samnia matlagning) som under nuvarande för- hållanden battre kan uträttas på annat satt.
Och jag tror likaledes jag värdesätter hennes goda smak och hänsyn mot de närmaste ratt, om jag vägrar a t t tilltro henne djärvheten a t t fordärva sitt hem med detta illaluktande och ohygieniska arbete.
J a g ar emellertid övertygad om, a t t kunde man göra klart för våra kvinnor, vilken ekonomisk betydelse en omläggning av dessa föi.hållanden komme a t t innebära) skulle de utan svårighet kunna vin-.
nas för en sadan förändring.
Nu skall det villigt erkännas, a t t en hel del försök gjorts a t t lösa denna hemmens hushållningsfråga.
P å borgerligt håll har man experimenterat med den s. k. h e m- g &amp; .r d e n, e t t större bostadshus med e t t gemensamt kök f ör .alla hushåll ' en.
~ i ' k a s å torde det vara ej så f å mindre hushåll, som antingen intaga n1å:ltiderna ute eller utifrån hämta den färdiglagade maten.
H i t skola vi dock icke rakna de många arbetarehem, dsir da.gens tre mål ' huvudsakligen utgöres av kaffe och vetebullar, inköpta på magasinet.
Intet a v dessa flörsök går i r a t t riktning.
Har- ar icke frHgan om e t t a n t i n g e n - eller, h e m h u s h å l l n i n g e l l e r icke.
Problemet ar i själva verket principiellt sett ytterst enkelt - ja, vi kunna knappast kalla det e t t problem: V i s s a s l a g a v v % r g födoamnen beredas på central-.
k ö k, a n d r a i h e m m e t.
Frågar man, v i l k a på det ena eller det.
andra sättet, blir svaret: d e t s o m l ä m p a r s i g b a s t f ö r d e t e n a e l l e r a n d r a.
Går man s5 i detalj, visar det sig, .att det som ur kostnadssynpunkt f örmånligast ombesörjes med stordrift utom hemmet, praktiskt taget helt sammanfaller med vad som ur andra synpunkter aven bör p % .detta satt handha- vas.
Samma matberedning,.
som ekonomiskt uiinst agnar sig för NsmHbruk ", ar just den- samma, som under nuvarande förhållanden kräver det mest tidsödande och oangenäma arbetet, och som därtill synes vara ound: gangligen förbunden med en lukt,, som val kan lidas på en arlnetspl.ats, dar folk vistas endast en del a v dagen, men so &amp; endast oförnuitet kan slappa lös i en b ~ s t a d.
Det övriga, vissa slag a v vegetabiliska födoämnen, såsom liittare ' puddingar o. dyl., kan däremot med fördel tillagas i hemmet.
Detta ar oc.ks % det omrade, dar den person- liga smaken oftast vill göra sig gällande, en synpunkt som vi ingalunda f å förbise, on1 iien ocksa av v %ra husrniidrar tillmätes en t tillbörligt stor och omfattande betydelse.
l sin fasta tro p % det beståendes förtrafflig- het mena de nämligen, a t t just de personer, som tillsammans.
bilda e t t hushåll, a v natu- ren äro utrustade med precis samma smak.
Jag vågar emellertid tro, a t t den husfrid, wm nu åtminstone i detta avseende a.r rå- lande, snarare bör f å tillskrivas den mansk- liga förm %gan av anpassning, liksom man- nens gåva .att kunna tiga och lida, egenska- per som inge reformvannen det basta hopp.
Allt som allt, en omläggning a v hushåll- ningen i enlighet med vad som ovan antytts borde e j stöta på några större svårigheter vad själva uppdelningen beträf f.ar.
Gränsen nellan de b %da tillredningsgrupperna kan knappast ligga tydligare i dagen.
Förr eller senare måste utvecklingen ha fört oss till '
MORGONBRIS 10 I Från kvinnoklubbarnas av .Einar Erix.
månader i en liten tndsortsstad på några t.usen invånare.
Som f t a blir fa.llet med ungkarlar, vilka av ödet Från Eskilstuna.
illfalligt eller för beständigt slungats ut i: Kamratmöte avhölls i Eskilstuna den 19 ikola kunna bidraga till sin försörjning.
Be- n ratt avskild landsända., hade jag f å t t mitt eept.
Kvinnoklubben d % etades hade inbjudit ilöta att för Eskilatunas vidkommande vid ndra hem på stadshotellet.
J a g å t dar, in-.
Södermanlande distrikts kvinnoklubbar och iimplig tidpunkt begära hos skolradet att og nästan regelbundet mitt kaffe, dar på kooperativa.
kvinnogillen.
Narvarande vor0 ie annonsera ut att barnen ej f &amp; börja skol- .vallarna och var snart lika hemmastad i ombud frAn ett flertal platser ävensom frhn gangen utan att under kalenderåret fylla 7 %r.
ila rum och vrår p % den lokalen som i min gen bostad.
Jag till och med ibland utförde Centralstyreleen.
&gt;Huru tillvarataga barnens intresse efter n del smärre arbeten vid ett bprd i något av Den första fraga, som bebandladee, var 3koltiden " för att fostra dem till nyttiga med- mgrummeri.
Stallets stamkunder hade jag &gt;Huru f i l arbetarkvinnorna intresserade för 3orgare ?~ Under diskussionen av denna iaturligtvis inte kunnat undgå a t t stifta en den kommunala rdstriltten ?~ Allmant ~ t.
t a - irilga kande man att det letg en &gt;hel v a r l d ~ hminstone ytlig bekantskap med, allra helst lades, att intresset nu ej var s e etort för %v bekymmer hos de mödrar, som vor0 nar.
: allarmastaren d % och då, som sed ar, ordna- deklarering av arbetsfört janst bland arbetare- varande.
Vi kunna e j föija deras uppfostran Le s. k. samkväm för sina matgäster och hustrurna, eom de förets Aren.
Detta he- p i i fabrikerna.
Mannen maste har kanna indra stamkunder.
Även hade jag i v om- rodde nog mycket på de dåliga tiderna, da litet ansvar och första att 14-Aringen (gossen), tandigheterna tvingats a t t lggga bort tit- varje krona behövde eparae, avensom att de Jorn kommer in ph fabriken, annu ar ett arna med såväl källarmästaren själv som na- ej vor0 tillrackligt upplysta om de kommu barn.
Fröken Ilallman, som inledde aven t a n alla gästerna.
Nar jag satt i lokalens nala epö.rsmAlens ofantliga vikt för arbatare- iienna fraga, ansAg att man bör arbeta för; af6 på kvällarna, antingen ensam eller med klasaen.
Beelöts att uppmana kvinnoorgmi- phbyggnader i olika riktningar p &amp; folkskolan.
lågon a v dem ur bekantskapskretsen, som sationerna att pA allt satt söka intressera Redogjorde för undervisningskommitténs ut- mder min två månaders vistelse i staden arbetarek vinnorna för den kommunala röst- srbetade plan för yrkesfortsättningsskolor.
mnnit utksistalliseras till mina vänner, såg ratten, dele genom spridande av upply-ening Följande uttalande antogs: Mötet aneer att ag högst f å obekanta ansikten, trots det a t t om deklareringen, klargörande av nyttan och den av undervisningskommittén utarbetade okalen var fiillsatt, ja d. v. s. det kunde ju bt tyleleen för uppslutning kring de kommu- planen1 för yrkesfortetlttningeskolor &amp; r förtjänt rara en och annan handelsresande på tillfäl- nala spörsmalen och uppmanades kvinno- av det störeta beaktande och framhaller som igt besök, som jag inte hade äran - eller klubbarna att intressera valledningen, att SnskemAl dessa skolors snara införande ea- Där nåhända något annat- - a t t kanna.
anordna möten för arbetarkvinnorna med som ett stort steg i riktning för nödvandig gå igen och fram- i7oro alla de typer, som föredrag i kommunal kunekap.
fostran och utbildning av arbetar~ungdomen, rada i varje dylikt samhälle, dar vor0 äldre Vidare uttalades, med anledning av under Nasta fraga:, Vid vilken %Ider böra barnen ramrerare och yngre tjiimteman vid de små börja ein eko lunder visning ?^ syntes vara en diskussionen framkomna eynpunkter om ung .okalbankerna eller vid större bankers av- frlga av etilrre betydelse an man ~ g n t a t.
domens fostran fran dess intriide pi % arbets.
ielningskontor, dax vor0 en stadslakare, en Det visade sig att barnen i Eskilstuna i all- platsen, att ett stort ansvar vilar på de iildrc ?ostmastare och en postexpeditör, rådmannen manhet börja sin skolgang redan vid 6 Ar, arbet skamraterna och ställes från mödrar en) ch stationsskrivaren, en häradshövding med en Blder som ar alldeles för tidig.
Folkekole- vädjan till även de manliga avbefskamraterraa iuridisk byrå och hans notarie, och d i r vor0 lararinnan fröken Hallrnan inledde frilgan att giva de unga- ett gott föredöme.
lågra grosshandlare och bokhandlaren och Sista fragan p &amp; dagordningen: &gt;Bör koope: tt par andra handlande.
Alla hade mer el- och betonade, att det var mera fördarvligt för barnen att börja för tidigt an senare.
Ej rationen anses som en klaeefrfiga ?~ upptoge .er mindre val anpassat sig efter samhällets förran vid 9 Bre Alder inträder skoltvånget, till diskussion och framfördes att koopera, små skalor, och fogat, in sig i de formar, dar vartar, i synnerhet för klena barn, farlildrarna tionen ej far vara en klaesfraga utan b61 irsprungligen kanske impulsiva andar klam- böra viinta nagot ar.
Barnen kommo ge- omfattas av hela den konsumerande allman- nas ned och utmanglas till krypande dussin- nom detta för tidigt ur skolan.
Redan vid 13 heten.
Arbetarklassen har största nyttan utas sjalar.
.
Kring dessa förgrundsfigurer grup- å r ha de genorngatt sina 5 klasser och då att kooperationen fAr stor omfattning.
Diskue ?erade sig sedan, hela den ungkarlskår, som &amp; ro de för unga att elappas in i fabrikerna, sionen fick utgöra svar p &amp; fragan.
.evde med i och skapade stadens uteliv, blic- Härefter avslöts mötet, som pAg&amp;tt frhn I ein fattigdom rakna dock mariga föraldrax rande upp till de tongivande lejonen i me- S.
S. p % att fA barnen tidigt ur skolan för att de kl. 1 till 6 e. m. iageriet och levererande det svansviftande) ifallet till alla deras kvickheter.
en tudelning efter denna linje, ja, jag vggar inne med erfarenheten och den praktiska Intresset numro ett i denna krets ar ut- saga, produktions£ örh %llandenn äro den dag dugligheten.
Kunna de antydningar, jag; ömt med det lilla ordet: renat, d. v. s. mat- som är sådana, a t t vi redan nu skulle ha ovan gjort, väcka * de salrkunnigas intresse, supen, i vanliga vardagsfall för de flesta in- denna sak klar, om icke konservatism och har jag erngtt allt jag kunnat önska.
, Skull€ skrankande .sig till helan och halvan av det bristande ekonomisk insikt lagt ett sådant en och annan av mina förhoppningar vid iodubbelt renade.
lntresset numre två ut- noggrannare prövning befinnas vara endas1: ryckes kort genom det lilla ordet: kaffe, band på vår företagsamhet.
Svårigheterna inställa sig emellertid s % lekmannens grundlösa hugskott, vågar jag 3. v. s. några byttor punsch med vatten och snart det gäller a t t realisera ett dylikt re- dock förmoda, a t t mitt syfte skall visa sig möjligen en kopp kaffe.
Som numro tre i ridningen av gudomligheterna kommer - formprogram.
Initiativet synes mig böra ta- vara vart att fullfölja.
för a t t åter fatta sig kort - grogg.
Där- har kan vinnas ar ett lyckligam Vad som gas av våra kooperativa sammanslutningar.
och bättre hemliv, framflörallt för den gift: De sitta inne med möjligheten att genast efter följer: dra en spader, och så kommer påbörja, vad som bör föregå de praktiska kvinnan.
Barnens v %rd och uppfostran ocl som numro fem i ordningen: kvinns, varmed försöken, e n g r u n d l i g u t r e d n i n g a v hemarbetet - inte som nu hem s l a v e r i e då avses dels alla hotellets flickor från ' upp- f r å g a n s e k o n o m i s k a s i d a.
Fram- - bleve hennes uppgift.
Och först och sis passerskorna i kafé och matsal, via kassör- förallt bör man d % lagga an på det, som re- skulle det beredas oss någon möjlighet a t ska och kallskänka ned till köksregionernas dan i dag kan ' göras å t saken fr %n små- kunna kontrollera och, kanske ej i så ring; andar och våningarnas städerskor, dels en folkets sida och nied dess resurser.
Därför grad hjälpa, nar undernarin.g föreligger.
- -.
och annan a v stadens mera tillgängliga bod- f å naturligtvis icke de stora synpunkterna minstone staderna .bör det e j vara omöjlig f raknar och snitsiga pigor.
Understundom, S.
D. skjutas å t sidan, tvartom de maste vara åstadkomma.
i tider av särskilt .stor anfäktelse, kunde det syftemålet för allt arbete har.
sista intresset plötsligt springa upp och bli Gertrud Bergström.
numro ett, som det hände en gång jag sär- J a g skall inte försöka skissera iipp .&amp;got skilt vill minnas.
Klockan var tio på efter- program.
Detta tillkornmcs dem, som sitta ' '.
Manniskoviirde och guldvarde.
I l
middagen, kaféet fullsatt, och halvorna hade som vanligt börjat sin vandring i t ä t a lrolon- ner över borden; när plötsligt den förut osyii- lige apotekaren störtade i n genom dörren, rusade fram till e t t a v borden och med fläm- tande röst framstötte en nyhet.
Två kvinnor hade observerats på Storgatan, svajiga kvin- nor med spänstiga kroppar, raffinerat klädda, troligen f r å n Stockholm p å genomresa.
Som en löpeld spred sig den sensationella nyheten längs borden och förde samman huvudena till e t t livligt dryftande av fallet.
Plztsligt blev det som en larmklocka elrulle börjat gå.
E t t lag störtade upp, vek bor,det, fick på rockarna och dök hals över huvud u t genom dörren.
Det ena efter det andra a v lagen följde det smittande exemplet, och fem minu- t e r efter det nyheten ingått låg kafét full- ständigt öde, så när som på den astmatiske postmästaren med tjurnacken och bindma- gen.
J a k t e n gick lös på Storgatan, bom på bom sköts, till dess e t t par mellankommande handelsresande, som kände flickorna från Stockholm: och sutto inne med större jakt- vana, f ällde villebrådet och kaf épubliken med lugnt samvete iite?
kunde t a sina bord i besittning.
E n a v de ihärdigaste bland kunderna på hotellet var skohandlar Kullman, fet, frodig, skinande om kinderna och skränig i rösten.
Hans målmedvetna - åtminstone till, synes målm.edvetna - arbete p % uppngendet a v al- koholiststadiet tillät honom e j a t t lamna kro- gen någon afton, förrän alla andra redan avlägsnat sig.
Han,s obestridda egenskap av störste konsument på lokalen medförde för honom vissa privilegier i uppträdandet.
Käl- larmästaren var räddare om honom ä n om sin ögonsten, och föll det Kullman i n a t t vid vilken t i d det vara månde kalla på källar- mästaren,.
antingen det gällde a t t f å dricka med honom eller inför honom nedsabla stal.
let, skälla .det för sylta.
och fordra battre betjäning) så hörsammade denne genast kal- leslen och kom i ilmarscher, rädd för a t t stöta i ull man, kom även om han g å t t till sängs, liksom om han standigt le.gat i bered- skap för Kullmans rakning.
E n s % fin, al- koholiserad och ständigt alkoholsugande planta i örtagården måste p å det ömmaste vårdas, kostade det ocks % örtagiirdsmästaren uppoffringar a v egen nattsömn eller a.kten- skapslycka.
H a n hade e j råd a t t löpa ri- sken a t t g å miste om de mellan tre och fyra tusen årligen, denne förstklassige kund ned- lade p &amp; stallet, och det fordras ju bara kan- nedom om enkel multiplikation f ö r a t t man skall inse, hur mycket mera omsorgsfullt en sadan klenod måste - dirdas ä n de mindre omistliga, som årligen lägga en tusenlapp och t. o. m. kanske därunder på kassadisken.
För någon a v dessa senare skulle det titminstone inte falla en in a t t stiga upp sedan man en gång g å t t till ängs.
E f t e r klockan elva.
på kvällarna flyttade Kullman vanligen i n i skänkrummet till kas- san.
Flickan som serverade var ju mera upptagen ä n kassan, och dessutom satt man bättre i la för obehöriga blickar inne hos henne.
De kullmanska privilegierna in- skränkte sig nämligen icke till ögonbl ' icklig servering och servering vilken t i d a v dygnet och p % vilket rum inom ho- tellet som ' helst, de sträckte sig iiven till kassörskans person.
- u n d e r loppet a v t r e å r ha.de t v å kassörskor efter varan- dra i hast måst lamna sina befattningar för a t t tillbringa en tid som obemärkta någon- stans och ge livet å t var sin lille alkohol- dränkte Kullman i cigarrlådsformat.
Som sagt, det ingick i Kullmans privilegi.er och hörde organiskt tillsammans med kassans befattning.
Vid tiden för min vistelse där hette kas- san Maja Karlberg, allmänt a v gästerna bara kallad Karlberg.
Hon tillhörd e bryggarhäst- typen, var saftig och grov, lika grov i mun- nen som i växten, hade stort gult löshår i fle- ra våningar, stor, flabbig mun och pösande kinder.
J a g hade aldrig haft anledning yttra ett ord till Karlberg och kände igen henne mest på de gapskratt, som.
f r å n.
serverings- rummet trängde u t i kaféet, sedan Kullman efter elva tagit sitt glas och sina flaskor med .sig och flyttat in.
Men varken Kull- man eller Karlberg visade minsta min a v förlägenhet, när jag en kväll steg ' in genom dörren för a t t hämta några cigarretter, in- nan jag lämnade lokalen, och fann Ksrlberg sitta med blottade bröst och dricka cham- panj, medan ull mans fläskiga, köttröda hän- der trevade under hennes linne.
Karlberg tvärtom skrattade och framhävde ytterligare de f e t a brösten, vid vilka Kullmans simmiga ögonstrimmor hängde fast som barnet vid navelsträngen.
Cigarretterna fick jag själv söka fram ur en l %da ..
Visserligen inbJ6d mig Kullman mycket ädelmodigt a t t sitta ned i sällskapet och dricka ett glas och vis- serligen gnäggade Karlberg instämmande, men jag var nog otacksam a t t avböja och drog mig diskret undan.
En dag spred sig i kaféet nyheten, a t t Karlberg redan följande dag skulle lämna sin plats.
Genast togo alla för givet, a t t an- ledningen var den vadiga, d. v. s. a t t Karl- berg tack vare Kullman befann sig i om- ständigheter, men senare på aftonen utsläpp- tes bland gästerna e t t officiellt meddelande, som dementerade denna motivering och be- rättade, a t t Karlberg efter e t t gruff med kallarmastarfrun själv uppsagt sin plats.
E n ny kassa var redan anskaffad och skulle komma f r å n Stockholm nasta m.orgon.
Hotellet väntade med spänning .den.
nya.
Frukost och middag nasta dag intog jag i en familj, med vilken jag hade förbindel- ser, och det var först vid ajutiden på efter- middagen jag steg i n i .kaféet.
Vid en teill- fällig blick in i kassan, d å jag passerade iiörren, fick jag syn på den nykomna, som satt vid disken, f ö r ögonblicket ledig med huvudet lutat i händerna och ögonen dröm- nande.
J a g studsade ' l ä t t till.
Hon märkte 3et, vände blicken mot mig, ryckte plötsligt 511 a v överraskning, steg hastigt upp och kom emot mig med förvåning i ögonen och 3tt l ä t t vemodsdrag kring läpparna.
Vi kän- Det l e varandra, fröken Astrid och jag.
aade varit en ledsam historia med henne.
Jag hade råkat henne i Stockholm genom en &amp; v mina vänner, en ung civilingenjör, som varit allvarligt förälskad i henne, liksom hon varit det i honom.
Efter ett.
halvt års be- rantskap hade han plötsligen dött.
a v en ~årdslösad bliiidtarmsinflammation, sörjd nä- stan till vansinne a v henne, som han lovat gifta sig med, och efter ytterligare ungefär: tt halvar hade hon blivit mor till en liten; osse, e t t kärleksbarn, som f å t t hans namn i ' arv, det enda arv Hugo- kunnat lamna.
Se- dan vi - jag och några andra vänner till den döde - hjälpt henne över de största svå- righeterna, hade v i så sm %ningom förlorat henne ur sikte.
Och d å v i tyckt oss märka, a t t hon velat försvinna och vara i ensamhet med sin sorg och sina minnen, hade v i av- stått f r h a t t vidare erbjuda henne det bi- stånd, som v i för vår avhållne väns och bar- nets skull eljest k ä n t oss manade a t t lamna.
Sedan t v å å r hade jag varken sett eller hört något a v henne, när hon dök fram för mig ur sin undangömdhet.
Hon var.
glad a t t se mig, det märkte jag genast.
J a g hade ju varit Hugos bäste vän.
E t t hjärteleende, spred sig över det vackra, öppna ansiktet,, och de mörkbla, a v naturen djupa, av sorgen f ördjupade ögonen f örrådde, när hon tryckte min hand, en glädje lika ur- sprunglig och okonstlad, som hela hennes vä- sen för övrigt var.
Den varma blodfulla hängivenhet) jag fordom sett lysa ur hennes ögon, d å de mött Hugos, hade sköljts bort av långa nätters tåror och lämnat plats för e t t vackert men svalt och.
vemodsbundet uttryck, i släkt med en sommaraftons dalande sol över stillnade vatten.
Och dock kunde hon e j vara mera ä n högst tjugufem %r nu när jag återsåg henne.
- Ni här!
S å roligt!
J a g minns Hugo battre, när jag ser er, som jag vet Hugo höll så mycket av.
' Men förlåt mig, n i vill kanske inte, a t t jag talar med er om honom8 Får jag göra det?
Tack, hjärtligt tack!
J a g s %g tacksamheten strömma u r hennes ögon, jag kände den tala u r hennes hand, när hon på nytt tryckte min.
Kaféet lag .nästan tomt, uppasserskan sam- talade borta i e t t hörn helt dämpat med den ende ännu anlände gästen.
V i satte oss, frö- ken Astrid och jag, gå var sin sida om e t t bord och talade om Hugo.
Det var jag, som fick tala mest.
Hon lyssnade andaktsfullt och sög i n vart ord, som rörde honom, tog vara p % och gömde dem alla som smycken, med vilka hon ville pryda det tysta, heliga tempel, hon själv byggt sig och invigt till hans minne.
Det blev några rörande minuter, sallsynta på en lokal som denna och kanske särskilt sallsynta p % just denna.
Så blev det tyst några minuter mellan oss.
Sorgen och sak- naden ensamma talasde, minnenas vingslag susade i den tysta, grå skymningen, d @ t v % klara pärlor svagt lyste fram, tårarna i hen-.
nes ögon.
(Forts.) Oredovisade Morgonbris.
Bodens kvinnoklubb.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hällefors S.
D.
U.
Kom., Axelsson .. Korsnäs loge av N. O. V..
.
.
.
.
.
.
.
K.orsnäs Koop.
Kvinnogille.
.
.
.
.
.
.
.
Mimkfors S.
D.
' U.
K..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Lotorps S.
D.
U.
K..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Lunds kvinnoklubb ....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Nynashamns kvinnoklubb (komm.
Anna Svensson).
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jtrömslunds S.
D.
U.
K.
(Trollhättan) storvik, komm.
fru Hedin.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jkene S.
D.
U.
K..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Vallviks S.
D.
U.
K..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
3ja arbetarekommun.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Vi uppmana de som äro skyldiga a t t un- ier oktober insända likvid.
Förteckningen .nföres även i novemhernuinret över de soin 3j till dess betalt skulden.
Morgonbris expeditioii.
.
.
.
MORGONBRIS Nya Banken Stockholm ' HOgstn gfillnnde ränta.
U Grundad 1883.
Kassafack uthyras från 5 kr.
pr år.
Alla kvinnoklubbar böra till försäljning rekvirera Den sjunde basunen Anna Lenah Elgström.
" Ett av flammande patos buret vackelserop mot kriget. "
Rabatt vid köp ' av minst 5 ex. Pris 25 öre.
Rekvirera friin Tidens förlag, Stockholm.
har på ett år ' hunnit intaga framsta platsen inom f otogenköksmarknadern i Skandinavien.
Orsaken ar detia f uh rikats överlägsna kvalitet!
KOO perat iva försakringsanat aiterna bevilja försäkringar Finnee i val föruedda Jarn- Boaättnio p och Kooperativa aff are,,.
F O L K 11 E T ' Av k. maj:t sanktionerad Sot.-dem.
dec.
1914.)
i Sthlm styrelse eammantrfider 1:ata fredagen i malnaden kl. 8 e. m. al Bryggeriarb.-förb exp., Barnhuagat.
14.
Ordf. och korreep.
fru A. Frösell, Upplandag.
47, 4.
tr. Allm.
tel. 286 58.
Kaseörskan triiffas for nppbord tredje fredagen kl. 7 e. m. farets malnad,en i kvartal h, Bryggeriarb.-förb.
exp.
Liv-föraakring SAMARBETE brand- töraakring pA biista villkor.
Ombud antagas.
En hostmelodi.
Nu m6rkna.r natten.
Till andakt viga nu stilla vatten, och stjärnor stiga p % himlens b %ga och lysa milda i blekgul l %ga .. Sthlms " Allm.
kvinnoklubb (eoc.-dem.)
avhhller ordinarie möte 1:eta b h d a g e n i varje manad .kl.
8 e. m.
Obs.!
ok al-i P-salen, Folkets Hus.
.
.
. '
.
.
FrAn skogen susar ett sorl fr %n länder, dar vagen brusar mot fjärran stränder.
Och i musiken är fullt med sagor fr %n drömmens riken.
,. '
.
.
.
Och hjarta.n domna I rofylld dvala de stiiia somna i drörnmax svala, och glömma striden, ja sjglva smartan i orostiden,.
.
- Och munnar tystna, och ögon glimma av längtan lystna i skymningstimma.
Från nuets stränder sig själar söka till fjärran länder John Svensson.
.
.
.
kvinnornas samorganisations Kvinnan motarbetar sitt eget basta nar hon avrader mannen att teckna försak- ring h sitt eget eller bagge makarnas liv.
Pa grund av d n d r e dödlighet ha kvinnor lagre premier i D E FORENADE.
Premiebe- Erielse vid ejukdom och olycksfall m. fl.
för- maner.
.. Styrelsen.
Stockholms södra kvinnoklubb (eoc.-dem.).
avhaller ordinarie eammantrade 1:sta onsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i lokalen 2 tr. Södra Folkets Hue.
Styrelserr.
~tockholms Tjanarinneförening avhaller möte 1:eta och 3:dj ' e torsdagen i varje manad kl. 8, 3 0 e. m.
(utom juni, juli och aug.)
.i Folkete Hue G-sal.
Styrelsen. '
Kiruna soc.-dem .. kvinnoklubb av- haller ordinarie möten ista och 3:dje mhnda- gen i varje mllnad i Folkets Hus ' lilla.sal kl. 8,ao e. m.
Styrelsen.
borde icke köpa annan symaskin än Gellivaire sot.-dem.
kvinnoklubb Solidar- Symaskinen, avhhller ordinarie möte 1:eta och .3:dje man- som är den yppersta i handeln, av stör- dagen varjs m h a d kl. 4,30 e. m.
Lokal: Nya sta fullkomning och ger största valuta.
Styrelserz.
Vi bjuda fullaste garanti för att de Folketa HUR.
.
med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat, som p5 teknikens nuvarande ståndpunkt är det högsta Malmbergets soc.=dem.
kvinno- som kan.
uppnas och överträffas icke av nagot annat fabrikat.
Särskilt för- klubb avhiiller ordinarie möte andra och sieta månliga betalningsvillkor.
Symaskinsaffaren SOLIDAR, Vasagatan 52, STOCKHOLM.
måndagen: i varje manad.
Nya medlemmar halsas valkomna.
Styrelsen
