# ID: svediakorp-per2396
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,208
# sentences: 880
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MORGONBRIS T I D N I N G F * ~ R DEN Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnakongressens Verkställande Utskott.
(9:de h g.)
Stockholm 1914, A.-B.
Arbetarnes Tryckeri I I I Prmumrratdonsp&amp;: September I 1: 20 pr helt ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels &amp; r. LSsnummer 10 öre.
I I I I l Redaktör: Anna Lindhagen.
Morgonbris ' expedition P Upplandsgatan 85, 4 tr., Stockholm.
Annonser a sista sidorna pris 15 öre pr mm.
I kultur att skaffa.
Möjligen krigskultur, att vi annu mot det tjugonde:århundra- Under åkallan av de kristnas men det skall i alla tider inför efter- det stodo s &amp; mitt i barbariet, att vi gud slår den pansradepäven.
i varlden st &amp; som en bladig skamfläck, hade bruk för detta slags kultur.
Och dock, folken, de khg-.
Den pansrade naven, vil- förande och andra.
8th högre kens hotfulla silhuett länge i civilisation an niigonsin - ängslat och iskramt det freds- fast det ju i vissa länder ej älskande folket i alla län- säger e % mycket.
När ~ f o - der, har nu sänkt sig till sterlandet kallar:, ga ' de emel- slag, Och under det kalla lertid lugnt och lydigt till dödsst %let skälver nu nästan sin plikt, naturligtvis.
Men en hel världsdel.
Det.
ohygg- de tänka.
Och tankarna bli liga har hänt - det ohygg- l liga kunde alltsii f &amp; hiinda l i efter At till fragor: Varför?
Varför?
Ja, varför?
Och Och man f8r ingenting l det talas om krigspartier och säga om det eller det lan- vapenfabriker och mycket dets.
krigspolitik.
Nå, kan annat.
Men före och efter att tiga hjälpa oas f r h in- de gräsligaste slaktningar dragning i ' denna helveteseld Akallae Gud, a n av den ena - d &amp; m &amp; vi tiga.
Ty det krigförande makten, an av kommer val Ater en dag - den andra.
Det ar osmak- uppgörelsens.
Och det finns ligt, men i krig tiga allra dock - och deras antal kom- mest anständighetens lagar, mer.
ef ter detta ohyggliga och nu, Rom på järnkanslerns skadespel att vaxa oerhört tid, tar vAr herre parti för - över hela varlden ett folk, den som har de flesta kano- som önskar och fordrar r &amp; nerna.
ten till fred de olika natio?
Att det är ganska varlds- nerna emellan.
liga makter som sätta i ' gång Den politik, som tar sig eländet torde i var tid vara den tyska skämttidningen &gt;&gt;Simplicissimus&gt;&gt; uttryck och utlösning i ett ~ i l d ur ------ allbekant.
Visserligen -.
under Balkankriget.
hejdlöst och för folk och kan man i en och annan land meningslöst och förö- Nu ar denna blodiga ironi inför hrigefs gräslighet fôisfum- stuga .utat var avlagana dande manniskoslaktande, har mad.
Men Simplicissimus tiger icke blott utan d&amp;r i krigs- landsbygd höra de gamla a++ A-t X,.
.
-.
.
.
; l - - &amp; -- a intet med 5viliaatiop och hetsen, 1 6,: UU6U, U ~ U UGU ar guua nLT#U
2.
MORGONBRIS.
.
.
p - över de syndiga mannieikorna, men ar det en stor son eller dotter i närheten, SA låter det alltid lite ironiskt: B Ja, det dar ar sadant som prästerna lura i bön- der. » Och nar den onda tiden i form av dyrtid och utskrivningar av egna sö- ner börjar närma sig eA knota de allt lite var över var herres daliga urskilj- ningsförmilga, ner, vilka uteslutande a.gna sin verksamhet at f redsbeståndets betryggande och f olkrat- tens utveckling, röna kllappast någon upp- muntran.
Eller kan man.
som sådan betrakta de småsumnior, vilka våra tre stater lämna?
Inalles utger Sverge 3,550 kr., Danmark 4,700 kr.
och Norge 1,700.
kr., fransett ansla- gen till Interparlamentaxiska unionen och vårt förbund.
Sådant ar inte rimligt.
Det.
bör ju vara vårt intresse a t t finansiera ar- betet mot kriget och det försumma vi allde- les.
--- Frånsett Haagkonf erensens eller Interpar.
lamentariskg Unionens uttalade onskemål fö- rekommer emellertid tid efter annan tankar, Dan 2 september har Germania firat uppslag och definitivt utformade f örslag.
vilka alldeles förfalla endast av den anled- 43-arsdagen av storslakten vid Sedan.
ningen, a t t det icke undersökts, om de må- Och efter den festen lär val komma hända kunde aga något varde, som man bor- de t a vara på.
Andra initiativ åter bli val jubelropen över ännu nya, stora segrar realiserade på gr.und av sin oomtvistliga över samma folk som l87 1.
Och nyss nytta, men komma icke till användning i den utsträckning som önskligt vore.
Jag vill SK- förut var det avgjort, att samma län- som exempel anföra W i n s t o n C h ur- ders representanter skulle samlas till c h i l l s förslag å den engelska regeringens vagnar år 1913. om en s. k. rustningspaus.
fredliga rádslag i fredspalmena tecken Det avvisades val från tyskt håll under före- ' bärande, a t t det knappaest vore fullt upprik- i Haag.
0, parodi, nog ar du med1 tigt menat och stötte p5 utomordentliga sv&amp;- righeter, men någon na:rmare ' granskning av uppslagets verkliga varde för fragan om Andarna vakna - och därmed ha de rustningarnas begränsning har icke skett.
In- stat tog upp saken t.ill undersökning för hallit på sekel efter eekel.
SA länge gen a t t med denna utgångspunkt söka vinna en vad lösning av det olidliga rustningsspörsmålet.
de ej ha sett världens sista krig utrikesniinister R r y a n förlidet år förmb de?
Allt, allt blir ju grus och Nar framlade sitt förslag om upprättande av spillror, död och förgängelse under den internationella undersökningskommissioner, vilka, nar dip:lomatiska f örhandlingar icke härjande vilda jakten.
förmått lösa en konflikt, ostörda av fientlig- Den pansrade navens hotande: Kom heter skulle f å arbeta p &amp; en fredlig uppgörel- se, så borde man ha kunnat vänta a t t detta ihHg att det ändb till sist ar jag som goda uppslag sarskilt av de mindre stater- har makten, hänger som ett oväders- na skulle omfattats med livligt intresse och understöd.
Men tills dato ha vi endast sett moln ö ~ e r allt som verkas.
Och aldrig H o l l a n d och I t a l i e n träffa avtal med blir det lycka, lugn och valstbnd förrän F ö r e n t a s t a t e r n a på angiven grund.
man utbytt den iiavana mordiska stal- De mindre staterna h:t varken.
sinsemellan eller i övrigt med andra makter ingått över- handske mot fredens och fridens aym.
enskommelser av detta slag.
Frågar man sig nu vad anledningen kan bol, den vita fanan .. vara till a t t så mycket försummats fr %n de J.
S. mindre staternas sida, tror jag a t t svaret närmast måste bli a t t det saknas ett o r g a n, som agnar hela sin uppmiirksamhet å t hit- hörande angelägenheter- och som tar erforder- liga initi&amp;iv f ör a t t betrygga f olkrattsarb ' e- tets behöriga f ortgång.
Intet of f iciellt in- stitut tänker härpå och tyvärr sakna rege- ringarna ofta såväl tid.
som intresse därför, .Brottstycken ur " Tiden9 ' ur Palmstiernas En oavbrutet arbetand.e motor, som håller och Lindhagens redogörelser för deras in- arbetet i gång, saknas.
När något verkligen lägg vid Nordiska interparlamentariska sker, ar det mer ryck:vis och intermittent.
förbundets möte i Kristiania 1914.
Detta organisatoriska fel måste avhjälpas och förrän detta sker skola vi icke kunna nå U r P a l m s t i e r n a s f örslag.
vad vi avse.
Det ar onekligen med en viss förvåning man erfar, a t t de mindre staterna knappast agna någon uppmärksamhet alls å t fredssa- De a v L i n d h a g e n t i l l m ö t e t ken i sina budgeter.
De belopp, vilka figu- g j o r d a f r a m s t i i l l n i n g a r n a utmyn- ' rera dar, ar det ingenting a t t tala om.
Vi nade i en hemställan) a t t nordiska interparla- ' utanordna enorma summor till militära för- mentariska f örbundet f ör hugf ästelse av 1914 svarsandamål, men ha hittills nästan alldeles Ers hundraårsminne miltte taga initiativ p % förbisett betydelsen av understöd till de pa- satt i framställningen närmare ifrågasatts cifistiska.
Det borde emellertid vara så, a t t eller annorledes till ett; samlat framträdande vi med intresse uppsökte tillfallen a t t under- från de nordiska länderna i fredsfrågan utåt stödja vederhäftiga institutioner, som äro och i främjandet av deras ytterligare sam- agnade a t t främja fredssaken ..
Man ar emel- förstånd inåt.
Linclhagen skriver: De flesta av de lertid så ovan vid denna tanke, a t t ' varken de institut, som kunde komma ifrbga, eller sålunda ifrågasatta arbetsuppgifterna ha resp. stater själva, tänkt p&amp;, a t t det vore förut framförts av mig ' en eller flera uti det naturligaste av allt, om de mindre s t a svenska riksdagen, svenska interparlamen-.
terna trädde stödjande emellan, så fort det tariska gruppen, svenska regeringen, svenska gällde något av varde inom fredsarbetet.
socialdemokratiska partikongressen, en skan- Inom våra utrikesdepartement har man dinavisk arbetarelcongress, det senaste all- icke sinne hikför.
Den gamla surdegen sit- männa nordiska fredsmötet; sena.ste varlds- ter kvar och diplomaterna förstå inte ännu, fredskongressen, nordiska interparlamentari- vad tiden kräver.
Nu till dags behövs det ska förbundets delegerademöten och i ' nter- pengar till allt.
Storniakterna besolda ett parlamentariska unionens blivande kongress utvecklat spionväsen mot vaxandra; rust- för i år.
En framställning av dessa spö.rs- ningskapitalet finansierar pressen.
och, har mal innefattande ett %tergivandc och delvis sina särskilda agenter, bekanta kedan från en ' närmare utveckling av motionernas inne- B i s m a r c k s memoarer, men de iristitutio- hall följer nedan.
* - Fredsforning.
Huvudfrågorna i det internationella pro- blemet ar proklamerandet av nationernas ratt samt genomförandet av ett världsspråk.
Båda dessa saker a.ro ofantliga realiteter i nutiden och deras tillgodoseende skall som ingenting annat g i v a m a n n i s k o r n a. luft under vingarna.
.
En stat måste uppbyggas på en rattsord- ning.
Det fundamentala i denna rattsord- ning kallas statsrätten och dennas hjärtpunkt (magna charta) ar erkännandet av statsbor- garnas okränkbarhet och solidaritet.
P å samma grundvalar måste också varldssam- hallet uppbyggas.
Dess statsrätt, 1ta.llad folkrätten) måste vila på erkännandet av jämväl detta samhiilles medlemmars okrank- barhet och solidaritet.
Varldssamhallets na- turliga medlemmar äro nationerna.
De äro organismer, sammanf latade av gemensamhet i härstamning) språk, historia, tillva.relsesatt, lagar och sedvgnjor.
Befastandet i den all- manna opinionen och såmedelst aven i lag- stiftningen av n a t i o n e r n a s r a t t a t t l e v a s i t t e g e t f r i a l i v är följakt- ligen huvudfragan i fredssträvandena.
Därför framlade Emanuel Kant, grundlag- garen av den nyare tidens tankande, år 1795 såsom en grundval för folkrätten den prin- cipen, a t t folken hava en till tiden obegran- sad och oförytterlig rätt a t t fritt förfoga över sig sjalva.
Ferdinand Lassalle yttrade en gång i ämnet: ') Principen om fria oav- Iiangiga nationaliteter ar grundvalen och ' kal- lan, modern och roten t.ill demokratiens be- grepp över huvud taget.
Demokratien kan i ~ k e trampa nationaliteterngs princip under fötterna utan a t t såsom en självmördare lag- ga hand på sin egen existens, utan a t t helt och hållet och i grunden själv förråda sig. ')
Det internationella socialdemokratiska pro- grammet påbjuder)) ett oavlåtligt ingripan- de för alla nationers sjalvbestämningsratt och deras försvar mot krigiska angrepp och Den internationella våldsamt f örtryck f r e d s b y r h i Bern har nyligen föranstaltat ett förslag till en lagbok för den offentliga internationella ratten, som upptar bland.
all- nianna grundsatser, a t t förhållandena mellan nationerna.
regleras av samma allmänna rattsgrundsatser och moraliska principer som förhållandena mellan individerna samt a t t na- tionerna hava en oförytterlig och för alla ti- der gällande r a t t a t t leva sitt eget liv.
Detta f örslag f ramlades f örst f ör den allmänna fredskongressen i Stockholm 1910 med .den motiveringen, a t t allt sedan organiserade f redpvanner funnits eller på .visst satt sedan 1867 har man förstått a t t för a t t skapa fre- den kräves först och främst a t t organ ?sera rättvisan mellan nationerna.
Förslaget han- sköts vid nämnda kongress till en kommis- sion, som ännu ej hunnit, avsluta sitt arbete.
Emellertid gjordes på mitt förslag i avvalc- tan härpå ett direkt uttalande på 1913 års allmänna f redskongress i Haag till f örman for just denna grundsats befästande i det internationella samlivet och beslöts, a t t frå- gan jämte andra borde underställas nästa officiella fredskongress i Haag.
Detta ar nu några exempel bland många på det fortggende oundgängliga upplysnings- arbetet om de ofrånkomliga grundvalarna f ör världsfreden.
j.
- - d.
Först och sist galler det salunda a t t i det allmänna medvetandet inplanta nationernas ratt såsom grundval för de närmaste tider- nas fredliga världssamhalle.
Detta mål framjes icke genom a t t förtiga sanningen under det politiska arbetet utan det ar en- dast genom dess uttalande på alla stallen, som vi kunna bliva fria.
Darför.
måste tiden vara inne a t t offentligen föra detta språk aven gent emot stormakterna och särskilt förefaller det som en förpliktelse, a t t man icke tiger i hela världen inför exempelvis sådana f öreteelser som russifieringsarbetet i Finland samt förtrycket i Polen, Nordsles- wig, österrikiska gränstrakter m. m. dylikt.
Det var i. anslutning till en sadaii tankegång som ett offent.ligt möte i Stockholm den 23 oktober 1913 gjorde ett uttalande till för- m %n för nationernas r ä t t och finska folkets sjalv.standighet.skamp. '
MORGONBRIS Inom det j.ntcrparla.meiltarisl~a arbetet hy.
ser inan en utomordentlig förslcraclcelse för en dylik frimodighet och ofta offrar.
man riktiga idéer för en skygg och ängslig op- portunism.
I detta måste val dock socialde- mokratien försöka göra någon ändring.
Dess parlamentsmedlemmar måste erinra sig siil f örpliktelse a t t ' oavlåtligt ingripa f ör alla nationers sjiilvbestamningsr5itt '.
---.
Det ligger i öppen dag, vilken väldig gar- ning för fred och kultur det vore, om, sa- som det blivit uttryckt, andarna inom fol- ken kunde sammanföras till ett omedelbart utbyte av tankar och erfarenheter och sam- manträf f anden f ör Överläggningar.
Kravet p &amp; ett v a r l d s s p r å k (eller ett internatio- nellt hjälpsprak) ax grundat i iiödvandighe- terna.
Med riitta har en av nutidens st.ör- sta språkvetenskapsmän, prof essor Hugo Schiichardt, redan 1855 uttalat som sin me- ning a t t " ett världsspråk ar ktonan på vara internationella inrättningar Länge har tillståndet med de m %nga sprak- familjerna varit olidligt.
Men det måste bliva allt viirre.
Det ä r niimligen blott en tidsfråga, när det stora ryska folkets språk och därefter eller kanske samtidigt aven de stora asiatiska folkens tungomål skola göra sin ratt gällande.
Därtill kommer det ofant- liga antalet smärre spr %k och dialekter, vilka också vilja och måste vara med i den all- männa samfärdseln mellan folken.
Den ba- byloniska f örbistringen blir sålunda alltmer ohjälplig.
j.
Man inviinder ofta mot ett konstgjort språk, a t t det icke kan på samma satt son1 de levande spraken, giva uttryck för ett folks innersta tanke- och känsloliv samt all- tid måste komma a t t salcna modersmålets ri- ka och skiftand.e uttrycksmedel.
Hiirp5 kan svaras, a t t för de allra flesta människor en- dast modersmålet kommer a t t bli ett levan- de språk.
Främmande sprak komma vid in- larandet alltid a t t framstå sasom lronstgjor- da.
Det ar väl då rimligare, a t t de flesta människor vid detta inlara.iide av för dem främmande former och uttryckssatt f &amp; till- fälle a t t inlära ett språk, som ar enkelt och lätt tillägnat, samt blir en hjälpreda ej blott för några f å på en liten del av jordklotet, utan för alla överallt.
Den som har behov, tillfälle och fallenhet står det alltid f r i t t a t t lära sig vid sidan av modersm&amp;let och varlds- språket vilka levande språk han vill.
Med tiden blir n0.g Sven ett konstgjort varliis- språk mäktigt a t t uttrycka vilka tankar och känslor som helst.
Det blir med andra ord aven det ') levande ' j, ja kännare saga a t t de senast konstruerade språken redan äro det.
--- lgicl110.
Dct lir allts5 det Mr.- cla, det tyngsta, det primära arbetets starka 111ä11 författaren skildrar.
Dessa det säregna vandringslivets män, födda till arbete, mer1 med den okuvliga fri- hetsflaniman i det friska, sjudande blodet.
Och författaren känner dessa man och deras liv och han levandegör dein inför oss från innan till utan.
Under den sträva, hårda ytan bor ett mänskligt hjärta i var man.
So- lidaritetens lagar få kanske aldrig så vackra, så innerliga uttryck som bland dema till språk och åtha- vor brutalaste, vars hela l.iv är.
ett enda umba.rande.
Blott ett umbära de .inte, sälja inte för an så lockande byten - det ar friheten, vandrings- lusten, iiventyrslusten.
Morgondagens bekymmer är icke de- ras svaga sida.
Obunden och fri gar deras vandring från bygd till bygd.
Varhelst det ges hårt, tungt arbete för en tid, dar ta de sig ett ögonblicks rast.
Men det ar icke blott i karaktars- teelmingen och i situ.ationsskildringen - ex. eii mästerligt gjord skildring f r h nybyggarkaféet en kväll efter av- ' löningen, då oförrätterna icke tålas två ganger förrän smockan hänger i luften - det ar icke b1ot.t: i detta K.-Eriksson %r en stark författare.
Han ar jämväl en språkets mästare.
Ja,, så stilistiskt hogt står hans bok, att man rent av kan befara att han skall bli en de litterära finsmakarnas utva.lda.
Och dock - han förtjiinar ett bättre öde.
Ty hans bok ar realisi-n på ett odlat, kultiverat språk,: men ett språk, vars dialog flyter på det mest lediga naturliga satt.
Eli vågor maste iiarför bli en arbetarnas bok.
Den är mer värd än de flesta av våra moderna författares urvattnade up to date-böc- ker fran salongernas erotiska luft.
Denna bok ger något om livet, om den kalla verkligheten.
Men ända ingen okonstiiärlig tendensbok.
Kaon.
(Forts. å sid 10.)
G.
H e d e n v i n d - E r i k s s o n: V i d B ' l i v å g o r.
Tidens förlag.
2 kr.
Efter Kristus.
Att Hedenvind-Eriksson, blir en f ör- fattare att rakna med, icke som en god, passabel författare att sl &amp; ihjäl döda stunder med, utan som en, som lrominer a t t hänföras till de bästa,.de överlägsna, det har han visat med Eli vligor.
Jag känner honom tyvärr inte från något hans föregående arbeten och vet icke vad man ' med ledning av dessa hade ratt att vänta av ho- nom, men jag tror inte man sager för mycket, om man av .författaren till E l i v å g o r har ratt att vänta sig den fullödiga konstnären.
Eli vågor ä r en bok om arbetet och arbetare.
En bok om nybyggarlivet från de trakter, dar den " välsignelse- bringande civilisationen " gör sina för- sta strand ' hugg för att lägga .den ka- pitalbringande obygdcn under siii.
En ratt gammal herre som jag aldrig sett förut kom nyss in till mig.
- Förlat, sade han, det har Sr ju en tidning, visserligen inte någon.
riktig tidning - - Aha!
sade jag.
- Men anda, jag tankte, kanske vet dom något -.
- Vad vill Ni veta?
- Jag ar ju en gammal nian och jag har ju börjat bli litet slö kanhiinda - det ar bara några .sniå frågor - om jag törs besvara.
- Låt höra.
- Vad ar det för dato i dag?
- Det ar den 28 augusti 1914.
- Efter .Kristi födelse?
- Naturligtvis.
- Vi ha världskrig?
Och det ar sant: ad som st&amp;.
i tidningarna?
Brunnsvi ks bl khiigs kolas nionde vinterkurs börjar 15 oktober .. l914 och fortsatter med l4 dagars julferier till 1 maj 1915 Manlig och kvinnlig kurs på.gAr samtidigt.
samundervisning meddelas i följande am- nen; svenska spraket, matematik, bokföring, allmih och svensk kulturhistoria, geografi, biologi och halsolära sam t psykologi.
Sarskild manlig kurs i: kommunal- och etats- kunskap, nationalekonomi, fysik och kemi, astronomi och geologi, traslöjd.
Särekild kvinnlig kurs i: slöjd (vanlig V ~ V - nad och konstvävnad), linne- och kladetrm, kvinnlig hygien och barnavård samt födo- ämneslära.
Dessutom erhålla kvinnliga ele- ver en förkortad kurs i ssimhiill~ilära och natur- vetenskap.
Vid skolan förekomma litteratur- och musik- s tunder, landskapsaftnar, lekar och sang.
Gymnastik och vinteridrott (skidor, ekrideko) bvas.
Exkursioner företagas.
Undervisnin- gen ar kombinerad med studiecirkeleverksam- bet, diskussioner, stammor och andra prak- tiska övningar.
Tillgang till rikhaltigt biblio- tek.
Skolan vilar på nykterhetsvänlig grund ch tillfillle gives till intrade i nykterhets- föreningar på platsen.
Kursavgiften, 50 kr., erlagges omedelbart vid kursens början.
Avgifter för bostad, mat] ch vedbrand erläggas månadsvis med 40 kr.
pr månad (1: 35 pr dag).
Avgifterna belöpa dg alltså till 290 kr.
för hel kurs (6 manader).
De, som sh önska, f a mot sarskild betalning kvarstanna vid skolan under julferierna.
- 411s slever äta i skolans mateal och bo, s &amp; l h g t utiymmet medgiver, i skolans bostäder, inne- nallande rum för 2-4 personer samt enkel nredning.
Lyse och undervisningsniaterial ekost tas av eleverna ejalva.
Linne, täcke: filtar), madrass- och örngottsvar for halm- iyllning medtages, l.ikas &amp; om möjligt skidor) ch skridskor.
Aldersgrans: I8 Ar.
Pereoner med ~lmitto- ram sjukdom mottagas ej.
Inträdesansökan, gom skall vara skriftlig och &amp; följas av frejd-) ch skolbetyg samt innehålla uppgifter om Iodelseort och yrke, inlamnae senast den 15 iept.
till föresthdaren för Brunnsviks Folk- ~ögskola, adr.
Sorvik.
Tidsutdrakt bör und- rikas, då blott ett 50.-tal elever kiinna bere- lae plats.
Skolan åtnjuter statsbidrag, varför bemedlade och mindre bemedlade elever Bga uteikt att erhalla statsbidrag.
Detta bidrag uppgick under senaste lässr till i genomsnitt 92 kr.
för obemedlad och 55 kr.
för mindre bemedlad.
Genom riksdag~beelut ha etipendie- medlen i år höjte och kunna darför nhgot h6gre belopp paraknas.
Dessutom utdelar d kols tyre le en At medellosa elever fran Koppar- bergs lan stipendier till ett sammanlagt be- lopp av 200 kr.
- Inte allt.
Men mycket ar för li- tet sant och mera ar för mycket sant.
-- Människor, unga, hederliga man- niskor, som inte kanna varandra, döda varandra, sticka sönder varandra un- der kval.
och lidanden?
Miljoner oskyl- diga f å lida?
Svälta?
Barn och h i n - ' nor lemlästas?
Är det sant.?
- Tyvärr sant - men varför frågar Ni om allt detta ?.
- Pörl %t, unge herre, sade den galii- le, iilen det &amp; r bara en fraga till: vil- ken dato ar det i dag?
- Jag har ju redan sagt det: den 28 augusti 1914 efter Kristi födelse.
- Det ar just det, mumlade den gamle-Efter K r i s t i f ö d e l s e!
Och han gick lika stilla som han kommit.
H.
Z.
(Ur Sön.dags Nisse sept.
1.914).
.
Rösträtt i mobiliserings- tider.
Mot bakgrunden av de senaste da- garnas hiindelser var det helt natur- ligt att behandlingen av röstrattsfril- gan vid innevarande riksdag skulle tilldraga sig alldelks särskild uppmärk- samhet och det torde icke vara för myc- ket sagt att intresset delades lika mel- lan den sot.-dem.
motionen om bort- tagande av de orattfärdiga strecken och kvinnorösträttsfrågan.
Nästan ined återhållen andedrakt lyssnade inan till den debatt som fördes, d. v. s., om man nu egentligen kan tala om d e b a t t i detta ords vanliga bemar- lcelse, ty de anföranden av varde som höllos voro vältaliga argument f ö r att rasera de skrankor som hittills ute- stängt hundratusental av svenska man från.att aga medborgarrätt, Man, som p % grund av att de icke betalt sina de- betsedlar i dessa dagar ingalunda an- setts oviirdiga som fosterlandets vak- tare, och som nu enigt och utan tve- kan måhända gå att offra allt, t. o. m. sin existens, för att värna landets sa- kerhet.
Det bleka, matta svar som högern gav i debatten övertygade nog ingen nien det behövdes ej heller, högern vet att deii har röstövervikt and %.
Det ar ett gammalt ordspråk som sa- ger att den herren vill förgöra den slår han med blindhet.
Högern kommer ej att få anledning att beklaga sig, den hopar själv flitigast det bränsle som en gång skall förgöra dess makt.
Röst- rattsdebatten den 22 aug.
1914 skall utgöra ett nytt kapitel i historien om.
j.p- .,orstakammargarningar 171 tusen inan voro vid senaste val diskvalificerade.
Det ar något full- komligt of attbart att denna siffra skall komma att ökas med många tusental hittills valfrejdade man - på grund av att de under nu rådande mobilise- ring och arbetslöshet icke kunna bli i stånd att betala sina skatter.
Det har tett sig för många fullkom- ligt upprörande att de nu mobiliserade och deras familjer skulle nödgas mot- taga hjälp av fattigvården.
Också ha alla goda krafter arbetat för att detta skulle kuima undvikas och det kom- munala understödet lamnas utan efter- räkningar, men d a r man nu kan und- vika fattigstrecket st %r skattestrecket lika oundvikligt kvar.
Det ar som sa- gan om de båda klipporna Scylla och Carybdis, den som möjligen k a n undkomma den ena; törnar obevekligen mot den andra.
Skalen emot kvinnoröstratten synas aven börja tryta för högern, alltså fick man ta vad man hade och det blev det gamla vanliga.
Frågan ar inte mogen!
Men det var inte precis n %gra av högerns mera ly- sande talare, som denna gång riskerade sitt anseende med denna spirituella för- Idariii g.
P ' j.
Man har svårt att, nu liksom förut under delmtten, tro sina egna öron ..
Det ar sv %rt att tro att, i dessa allvarsfyll- da tider, då oro, ovisshet och bekym- mer pressa varenda ansvarsmedveten maniiiska till eftertanke - någon i första kammaren står och säger: Sven- ska folket ar inte moget för medbor- garrätt.
Nog har man hört detta skal förr, så man.
Icunde ju låta bli att taga det så h %rt - men just nu verkar det hårdare an vanligt.
Om situationen ej vore så allvarsam slzulle man ha mera sinne för det enbart l ö j l i g a i att högerns parti, soni under det senaste året i försvarsfråga,n till det otroliga utnyttjat kvinnornas agitationsf örmå- ga, i gengäld ger kvinnorna detta un- derbetyg, men detta intresserar oss mindre f ör tillfallet.
Men d e t s k a l l a l d r i g kun- n a g l ö m in a s att den svenska hö- gern i ett ögonblick, d5 hela folkets medborgaranda, kanske starkare an någonsin tar sig uttryck, i riksdagen t. o. ni.
mer iiii vanligt nonchalant be- handlar en av hela folkets livsfrågor.
Under de senaste åren, som ju hu- vudsakligen bestiitt av försvarsagita- tion, har ej begärts annat än offer av folket, icke minst av kvinnorna.
För att riu inte tala om att det kan vara jam-: förelsevis lätt att 7 ' offra ' ' av överflöd och lyx, så hade niiihanda icke ens de.s- sa ivriga agitatorer kunnat tro att vi så snart s k ~ ~ l stå l e inf.ör en verklighet dar icke blott sken.-offer skulle bli nog, utan verkliga offer skulle krävas.
- Nu äro vi dar - och vi ha redan sett, o f r h k o m l i g e n s e t t, h u r det ar arbetarklassen som: £år bara de tyngsta offren, för dem blir det i dessa dagar att offra varken mer eller mindre an det dagliga brödet, och för många, många hela deras existens.
Det skulle göra sadana herrar av hö- gern, som Clason, Ekman i Jönköping och Boberg gott att få kasta en blick in i fattigmans hem i dessa dagar.
Det k a n hända att den säkra rösten då skulle svika dem om de hade upp- fattning nog att lära av vad de finge se.
De skulle få se hur dess.a m %nga tu- sende arbetarhustrur med förtvivlans hjältemod söka halla nöden borta från hemmen.
Det ar ingen slö resignation inför olyckan utan.
vi f å i stallet be- vittna ett energiskt arbete och en so- lidaritet som helt enkelt ar storartad.
De offer som n LI krävas ut av folket de krävas såväl av den som kan bära dem, som av dem som digna under bör- dorna.
Riksdagshögern hade haft i sin makt att göra det lätt att bara varje börda men den föredrog att låta det dra ihop till storm.
Den erfarenhet arbetarklassen har från röstrattslördagen ar att högerns representanter av händelserna " ingen- ting lart och ingenting glömt) ' och icke kan mata vidden iiv de " offe arbetar- klassen nu utan t vekan ger sitt '.
land.
Högern har länge arbetat p &amp; natio- nell samling inom vårt land.
Inför den nuvarande situ.atioen ha händer i~ackts från alla håll, men för arbetarna ter sig resultatet av det hela som om.
allt vore brustet.
Agda Ostlund.
I skymningen vid dn.
(Ur Vilh.
Ekelund: ELEGIER.)
Åter hafs den tvsta, @ marna höstkväll jag sakta går.
in från parkens louhvalv skumma.
Hospitalets kloc7ca slår,.
Stilla allting 49 % # blida töcken sjunker mer .och mer.
Ifrån vägens alm as * glida v&amp;ta löven l j ~ d l ö s t nes *.
Barndomsminnen, tusta, reka, sakta, mjukt för sjalen st6, Ziksom lena kinder smeka de och se med ögon blå.
Ur Ove Eklunds på Tidens förlag ny- igen utkomna arbete, Kriget, aterge vi Följande som brottstycke:.
De vita vagnarna.
~Morituri te salutant.
D Det kom ' sa hastigt över oss, att vi inte hann bilda oss någon föreställning om vad som egentligen skedde.
Från en höjd blev vi plötsligt be- skjutna av fienden mitt under det vi tagade, och den allra vildaste oordning uppstod genast.
På en gång förändrades alla de raka leden till ett enda myller av kroppar, som trängdes, knuffades och sparkades åt alla hall.
På en gang höjde sig i luften ett enda vanvettigt larm av tjut, skott och förvirfide, lönlösa kommando- rop.
Och under allt detta visslade ku- lorna ned över oss.
Men det, som skrämde oss, var nog inte, att allt detta kom så fruktansyärt oförberett.
Snarare tror jag skräcken slog oss så med ens därför, att vi inte såg någon enda levande varelse.
.Det var något hemskt och oförklarligt med detta vinande regn av kulor, om vilket ingen visste, varifran det kom.
Och det var något helt enkelt overkligt med detta angrepp från bakhåll, det stred helt och hållet mot det; som vi hade trott var krigets första och sista lag, det, att striden är en kamp man emot man, bröst emot bröst.
Inte tänkte vi sa d i under denna fa- sansfulla förvirring, vi tankte över huvud taget inte alls.
Men nu efteråt, när jag kan sitta och tänka över det 1 lugn, d å förstår jag att det var just denna besvi- kenhet .pH nigot vi drömt högre om i '
- MORGONBRIS ling mig sig den INTERNATIONALEN I PARIS.
Jules Guesde talar.
Nar skall Internationalen samlas härnäst?
, tysthet och nästan längtat efter, som framkallade hela denna vanvettiga skräck.
D e enda, som inte förlorade besin- ningen, var officerarna.
De måste ha väntat detta lömska an- fall fran bakhåll, d e måste h a gått och tänkt på, att något sådant troligen skulle komma att ske.
Annars kan jag inte förklara deras lugn, ty, det måste jag erkänna: d e var nästan onaturligt lugna.
Det var som om d e hade tyckt, att detta var en sak, som inte angick dem själva sa mycket som oss.
Men vad hjälpte dem deras lugn!
Vad förslog en handfull aldrig s å lugna offi- cerare mot oss, mot hela massan a v soldater!
Vi var dem flera hundra gån- ger överlägsna i styrka och antal, och vad värre var: vi var skrämda från allt förstånd a v det vanvettiga, som nu för första gången mötte oss.
Vad ville dessa stackars officerare göra, för att åter få detta tjutande galna virr- varr a v människor till ordnade led igen?
Vad ville de göra för att vi, som nu handlade efter våra egna mänskliga in- stinkter, skulle sluta upp därmed, och inte tänka på, att # vi hade egen vilja, eget förstand, vilket bjöd oss handla just så, som vi gjorde?
Vad ville de göra, för att få oss att fatta, att vi inte var något annat ä n nummer i leden och att vår första och sista skyldighet var att lyda?
Jo,.
d e ville göra allt, som stod i de- ras makt, men den var s å hopplöst li- ten just nu.
D e r a s vilja kunde inte förhindra den pilbörjade flykten, ty kom- mandoropen drunknade i det djävulska oväsendet, och skulle inte blivit åtlydda, även om vi hade hört dem.
Inte heller kunde de få oss till ordning och lugn genom att skjuta ned dem, som ville fly, vi hörde inte s å noga varifran skot- ten kom, om det var från fienden eller våra egna.
?
Men denna ohyggliga förvirring fick ett slut, lika hastigt som den hade börjat.
Det blev några s m å mörka figurer synliga i en glänta, och bakom dem dök där nya upp, kom där andra springande, krypande, smygande från alla håll: de tycktes vuxna upp ur jorden.
Och s å egendomligt det låter, var det inte mer ä n dem, vi behövde ' s e för.
att åter förvandlas till människor, som tänkte och handlade efter egen vilja.
Den hemska känslan a v något över- naturligt försvann med ens, när vi fick syn .på fienden.
Ty nu var det verklig- heten, som mötte oss, om jag också ' för min del fann den tröstlöst mycket gråare och grymmare ä n den poesifyllda hjälte- kamp för ett heligt mål, som jag fanti- serat om i sömnlösa nätter.
Jag hade drömt o m två härars marsch mot varandra på en öppen solig slätt med musik och i stormen smällande fanor.
Jag hade känt en försmak av stridens lust och hänförelse.
Jag hade tänkt på min skyldighet mot lan-det, mot min hustru och mina barn, och jag hade känt mig stolt över mitt .värde.
Nu insåg jag med ens, att allt detta var sjukliga fantasier.
Ty nu mötte mig verkligheten, och den var s8 enkel och s å brutal, att den bara bestod av ett lömskt anfall från bakhåll och några s m a svarta figurer i skogsbrynet.
Och det var visserligen något helt annat, än vad jag hade väntat mig.
Men min insats, min gärning skulle jag i alla fall få göra.
Den kunde inte vara stor, inte större eller märkvärdigare på något sätt ä n d e andras, mina kam- raters.
Ty det enda jag kunde göra var, att sticka eller skjuta ned en främling, som jag aldrig sett, vars sprak jag ej förstod, och att sedan kanske själv dö som lön för detta.
Men i det överspända tillstand, vari jag befann mig, syntes mig denna hand- sil stor, s &amp; nödvändig, att jag tyckte ej kunna leva utan den.
Den reste mot skyn, den överskuggade allt, dolde själva solen och dess sken.
Jag vet inte om jag fick göra den, och i så fall, om den gav mig tillfreds- ställelse eller om jag blev besviken.
Det ä r spårlöst borta på samma under- liga sätt som s å mycket annat i livet plånats ut ur mitt minne och medvetande.
Det enda jag minns är, att plötsligt stod jag inte upprätt längre som förut.
En kulspruta hade börjat sända ut sitt blyregn inne i skogen: de ettriga, hopplöst regelbundna smällarna väckte mig ur min bedövning.
Nu var det också någon, som skrek, långa, isande skrik, som från något underligt, vilset djur.
Och nu låg jag på marken med skott och rop och tramp a v många fötter runt omkring mig.
Långt borta var det ett myller av svarta kroppar, som trängdes meningslöst hit och dit.
Plötsligt såg jag en arm höjas och därunder ett skrat- tande ansikte.
Men tänderna var bort- skjutna, och om .hakan rann blodet rött.
Tydligen var det en vansinnig.
I min hjärna slet det och sprängde av något främmande, kallt föremål, och nu - kände jag dvalan smyga sig över mig.
Korta, befallande rop, skott och vilda skrän korsade varann i luften, en hästs angestfyllda gnäggning dog bort inne i skogsdjupet och plötsligt - fick jag en spark i sidan a v en tung stövel.
Bakom mig larmade kulsprutan, själva marken darrade och skalv.
Så kom natten.
.
.
-, När jag kom till medvetande, var det, som om jag hade sovit en tung sömn i många, tunga år.
Var jag befann mig visste jag inte, det föreföll mig p å något satt sam om jag föddes med detta uppvaknande, s å främmande och oförklarligt syntes mig mycket a v det, som omgav mig.
Men inte allt: jag måste på något sätt ha levat förut, ty jag visste att det, som teg och djupnade över och omkring mig var natten, det, som flämtade rakt över mitt huvud likt tusen s m å lågande ljus, det var stjärnorna.
Och det, som långt borta lyste m e d ett ' vekt och stilla sken, det var ingenting annat än gryningen a v.
en ny dag.
Men det var något jag hörde, som jag inte kunde förklara.
Ibland lät det som ett barns sakta kvidande, ibland som ett mummel av många, talande röster.
Ibland dog det alldeles bort, men med vinden kom det igen, och för var gång starkare.
Det kunde vara människor eller djur, ett vattenfalls brus eller kanske bara skogens susning.
Jag grubblade över det till en början, men efter e n stund tyckte jag det var helt naturligt, att det där ljudet skulle höras, det föreföll mig, att jag hört det s å alltid.
Samtidigt kom det över mig en be- stämd känsla a v nggot fasansfullt, som förestod.
Och ur min hjärna, där det.
.
.
- - - MORGONBRIS 6 Bild från det Louvain som existerade före kriget.
Filosofiska institutet, en del av ett märkligt universitet.
Detta anlades på 1400-talet, och var cii gång Europas förnämsta) besökt av 6,000 studenter.
Oersättlig ar för- lusten av Louvain.
Råare, hänsynslösare iiin någoiisiii i nyare tid hiirskar kriget.
E n engelsk tidning yttrade: ' Bö- terna för dessa förbrytelser skola i sinom tid utkrävas till yttersta skär- 1 ven,.
icke av Tysklands sköna stader, icke av oskyldiga kvinnor ch barn, inen av krigsherrarna och det ohyggli- ga preussiska systemet.
självt.
Världen känner sig nu övertygad om a t t ingen varaktig fred st5r a t t vinna innan styrkans evangeliu11.i för alltid tystats ned. '
' ' Kejserliga tyska generalguverile- nentet Belgien. "
Nar vi andra kanna ?n sådan smarta inför dessa ord, soin .nneba.ra den grövsta f örolämpning not folkrätten, vad skola icke då lan- lets egna arma iiivåiiare kanna!
Frankr:ike kanske ock f å r bara föröd- m julrelsen av tyska epitet.
Tanken 3arpå ar så förfärlig, a t t den kan e j tankas ut.
Paris, världens huvudstacl, k11 en gång besatt av ett främmande folk!
Det sades, nar kriget bröt u t att germanismen,:var i fara.
Nar har den någonsin varit i fara?
Men inför möjligheten a t t romansk kultur skall utplånas ryser den manskligh.et, soin inser a.tt aven a i ~ n a t h r.
ratt att leva än germanism.
Skall internationalen i förening ined upplyst frisinne från andra partier vid fredssl ' utet kunna försvara rattens och ' rnanniskokarlekens fordringar eller skal.1 mänskligheten f örtrampas under maktens ' jä.rnhal?
Må vara att tyska medlemmar av iiiteriia.tioiialeii, på grund avden olyck- liga alliansen mellan Ryssland och Frankrike, å belgisk och fransk jord anse sig strida mot tsardömet.
Mali har dock längtat efter en verklig protest.
Den enda som nu skulle imponerat: att tyska medlemmar av internationalen gjort halt vid belgiska och franska grä,iise:n och vägrat föra anf al.1~- och föriiitelselrrig mot neutral stat och mot f ranslra republiken.
Anna Lindhageii. '
förut endast varit ett, myller av halvfär- underliga, som ruvade över mig likt et ' diga och obegripliga bilder, sköt plötsligt tryckande svart moln.
Därför fyllde de, fram e n hel, en färdig tanke i blixtlik mig också med en sådan obeskrivlig ro klarhet.
Jag förstod den ögonblickligen, att jag hade velat skrika högt av glädje och min mun upprepade den mekaniskt om jag kunnat.
Men när jag försöktt det, fann jag att jag varken kunde öppnl gång på gång: du skall dö.
Inte heller kunde jag skrika av ångest Ja, jag kände att jag skulle dö nu.
min mun eller röra min tunga.
I ett statkt, skimrande ljus-framträddc och fasa, som jag ville.
Jag kunde bara Ty jag såg, att bredvid mig satt dödens stora, svarta fågel tyst och bidande.
Och plötsligt två s m 3 låga rum med rödrosig; stirra och stirra med mina svidande, jag visste, att den bara vä.ntade p&amp;, att tapeter och tobaksmörka gardiner fram sömnlösa ögon, jag kunde bara grubbla mitt hjärta skulle höra upp att arbeta för fönstren, som var oklara av en he över allt det oförklarliga: vem jag var, a m jag var människa eller djur, om jag och mitt blod att rinna hett och ångande vinters samlade damm.
Utanför reste sig några höga träd var död eller levande, och om detta var genom adroma för att få sänka sina gula, krökta klor djupt in i mitt bröst kanske var det popplar - det kundc himlen, helvetet eller ingenting.
Och och flyga med mig någonstans långt jag inte s e - men en gren slog prass över kvinnan: hur jag kunde s e henne bort.
Ibland vände den p å huvudet, lande mot rutan, gång på gång, utar s å tydligt, att jag urskiljde varje hennes minsta rörelse - hon var ju s å långt, sakta och liksom sorgset: jag .såg det.
i uppehall.
Först .tyckte jag, att det inte fann: långt borta ifrån mig!
ett underligt, gult s h, som tycktes upp- Men plötsligt var det något, hon hörde stiga ur s.jälva marken.
Och var gång någon människa där, men s å upptäckti den gjorde så, såg jag att de svartblanka jag plötsligt, att det satt en kvinna fram eller såg: hon lyssnade, öppnade fönstret och böjde sig ut.
ögonen inte bara speglade hans egen, me vid, det ena fönstrets ljuskrets.
underlig, underlig var hopen av man- vilsna vildfågelsjäl, de speglade också knät hade hon någon slags sömnad min egen f a ~ a, min egen ångest inför men hon arbetade inte nu: händerni niskor, som drog fram där nere på den låg sjunkna, och hon såg ut i rymde] solstekta gatan!
Alla gick de i raka det oförklarliga.
.
S &amp; hade denna stora svarta fågel suttil mot något fjärran mål.
Inte kunde .mal led, fyra och fyra,, alla hade d e gevär stum och väntande, och s å skulle den I just säga, att hon var vacker, inte helle på axeln.
En liten, tjock karl med e n sitta - jag visste inte hur länge.
Men I ung, men hennes ögon strålade med ei väldig nacke gick bredvid dem på trotto- ju mer jag såg på den, desto mer för- helt förunderlig glans.
Det måste hi aren.
Han hade s å mycket guld på sonade jag mig med dess närvaro - varit någon tung sorg, någon djup läng mössan och på kragen, han var bestämt till slut skrämde den mig inte längre.
tan, som levde fram ur de ögonen, an något riktigt fint.
Kanske en kung.
.
.
Men vad var det kvinnan i fönstret Det var, som vore det helt naturligt at!
t nars kunde deras makt inte vara s å sto; Vem hon var visste jag inte, me] ropade ned till dem, med sin, mjuka, den satt där - liksom jag nyss hade böjt mig för det främmande, oförklarliga när jag såg henne sitta där och stirr; litet ängsliga röst, vad var det för en ut i rymden, d å kände jag att hon v a underlig, tveksam fråga hon mumlade ljudet.
Men detta berodde nog på, att jag en del a v mig själv, a v mitt liv.
Ocl och mumlade?
Och vad var det d e hade fått.
något annat att sysselsätta mig en ångest tog mig, en längtan kom öve svarade?
De svarade ingenting alls på hennes .med.
i mina tankar - helt nära mig mig, s å stark, att jag inte var den mäktig Jag ville kasta mig ned på mina knän fråga, d e ropade och skrek utan sam- .växte .där i luften upp en syn, som fyllde mig .med en dunkel längtan, en otydlig tvinga henne att stanna kvar och för manhang och mening.
D e gjorde gester.
.
klara för.
mig detta underliga, som m i ~ åt henne, en kastade till och med e n smärta.
Det var ingenting märkvärdi,gt jag såg; hjärna ej förmådde fatta.
f en jag kundi slängkyss.
Och en stor, grov karl med - tvärtom, det var s å enkla och.
var-!
det inte: när jag.
försökte, vek.
hon un ett löjligt - litet.
och smalt ansikte ropade.
dagliga saker, s å fjärran från allt det: dan., p.lånades hon ut.
utan avbrott: " Vive la France!
Vive la l n - L i I
MORGONBRIS 7 Fran kvinnor har till var tidning insänts följande genom soc.-dem.
kvinnoklubben i K a r l- stad: I dessa orosfyllda tider, då hela Eu- ropa bävar inför alla de fasor ett varlda krig medför, och då vi nu sett att kapp- rustningarna, vilka rustningshetsarna p %- stått vara en garanti för fred, i stallet visat sig vara en orsak till krig, kanna vi kvinnor behov av att uttrycka var avsky och vart förakt för dessa barba.
riska lagar, rjom tillilta mord, r h och stympning, och vi fordra i rättvisans och rättfärdighetens namn den ratt som genom orättvisa lagar frhnhants oss, den rätt, genom vilken; i bli i ' tillfälle - att förhindra r %heten och barbariet att triumfera.
Vi vilja se ett folk som växer upp i fred och endräkt, ett foik med ett le vande rattfiirdighetskrav, som sätter ratt före makt, och som sätter som sitt högsta bud: r ~ l l t vad I viljen mäo- niskorna skola .göra eder, det gören I ock dem.
» K.
G.
Olika httalanden av kristna:, Här är icke jude eller grek.
Alla ären 1 ett i Jesus Kristus.&gt; s V= victis.
D (Aposteln.
Paulus.)
.
(Kejsar Vilhelm.)
France! "
och fäktade med den lediga armen.
.
Varfar förstod jag ingenting a v allt detta?
" Vive la France! "
Vad var det?
Men.
skaran drog förki.
- Ropen .och skränet och trampet a v många, tunga fötter tystnade, det blev s å stilla på den lilla gatan .under d e höga traden.
Du- vorna,.
som skrämda flugit undan, vände tillbaka och började- plocka p å marken som förut.
Och någonstans i närheten slog en klocka sex, eller var det kanske sju: det lät som om klangen kom fran de tågande, vita molnen.
Och när det.
.
sista, tvekande slaget dött.
bort, d å var det som alltsammans sjönk ned under mina fötter.
Valv öpp- nades,.
murar föll, det blev till dimma o c h ingenting.
.
Borta var rummen och kvinnan i fönstret.
Borta.
var gatan me.d solskenet under d e.
höga träden.
.
Borta.
var de underliga, tågande människorna och de- ras än underligare gärningar.
Borta var också duvorna,.
som plockade mellan stenarna.
Och över mig sänkte sig den stora, barmhärtiga natten, sömnen utan .dröm- mar, lik döden, det stora undret, som &amp; all kqmma e n g å n g.
.
.
m MODRAR OCH MAKOR.
Tavla av V. Prouvé.
Världskriget.
I parlamentariska I C.
N.
- C a r l e s o n. idens förlag.
.
.
Pris 1 kr.
Denna bok är utoinordeiitligt val- koinmen.
Med hågkomst av deii skick- lighet, med vilken författaren skött den utrikespolitislra avde1n:ingeii i Soc.-Dem., kan ingen anses vara mera kompetent.
än .redaktör Carleson att behandla de tilldragelser, s.om kanske.
äro de ma-rkligaste någon ni&amp;nnis.koge- neration f å t t uppleva.
För .att ytterligare tvinga våra 1ä- sare a t t inse nödv-ändigheteii att lasa denna bols.
meddela vi d.ess huvudinne-.
.
.
.
.
.
håll: Stormaktsgruppering efter 1870- 1871 h-s ' krig.
~ai&amp;l.~visrn, och.
panger- iiisiiism.
Förberedels &amp; till fransk, ryska alliansen.
~ i l h e l k den - II; s m a.
- Bismarck u r leken.
Fransk- ryska vanskaperi förvandlas til.1 allians.
Japanii uppstigande till storm; als.t.
För- -.
vecklingar och krig på alkanh halvön.
Tsarens. '
Ifred '.
I-1aagkon:fereiiseii.
1inperia.lism i. engelsk politik.
Protek- tionism och frihandel.
De stora; flott- rustningarna begyniia.
I och nies boerkriget ' växaide kallsinnighet mil- lan ~ ~ s k i a och.
n d ~torbritannien.
stor- maktspolitik i det .nya seklet.
R.ysk- japanska kriget 1904..
Generaluppgö- relse .mellan.
Storbritannien och, Ryss- land i Asien.
Trippelententen.
Ma- roclcolconflikterna.
Ryska revolutionen.
Turkis1c.a.
revolutionen och de:nsanimas följder.
.
Tripol.iskriget.
Balkanlrriget 1912.
Rustnings.~ninskning .och inter- ' ' ' konferenser. '
' Stor- jäsning.
.I eligelska parla- lrientet vid krimutbrottet.
I Serbisk. "
olika årtiondenas maktlagen och makt- förskjutningar.
sammanfattas har i en konkret och objektiv framställning, som, utan a t t alls göra anspråk p2 nk- gon fullständighet, likväl söker iiter- giva de allmänna och viktigaste dra.- gen av de storpolitiska utvecklingsför- loppen.
0.m- dämid skildringens ton- färg vittnar om, a t t färgerna legat p5 en socialdemokratisk palett,.
lämnas likväl fakta och sa1s.förhål.landen därav oberörda.
Vårt syfte har varit att gi- va läsaren material till a t t .bilda sig ett självständigt omdöme om tingens.
.
.
.
gång. "
De socialdeinokratiska palettf ärger- ila äro vi tacksaniiiia för.
.Dar fastslås nagra av.
de enda l juspunkter,.
som f in- nas i .vår .världs iiuvaraiide nattsvarta nzörker.
Dessa äro ' socialisti~sl~a .rö- ster i krigsutbrottets timmar " .. Af tonen sanma dag talade .p$ .. ett ' möte i Paris Vaillant - vei; eranen.fï %n pariskoinmuiien: " Krigets gräsligheter å r 1870 och vidden av det l ?rott, som då begicks mot civilisatio- nen, ha fruktansvärt överträffats, framhöll han, av det tillstånd a v omätligt ' barbari, vari vi i dag befinna oss ....
Socialisterna skola fylla på en @ ng sin plikt mot fader- neslaiidct .och sin.
plikt mot.
socialismen.
- - - I t Marcel ' Sembat ' yttrade: ' On1 vi befinna oss har, a r det därför a t t Jaiirik har velat det.
- - - Oin han vore har, vad skulle han saga er 4 Han .skulle saga er med.
Vail- lant, a t t kriget framför allt icke f å r döda det socialdemokratiska partiet eller ' ens.
.
.
...
siisp ' endera dess liv.
, ' V i V i l j - a.
£ ö r s v a r ' a d e i i - f r ' a n - ska kulturen, men ' V i ' vilja ick ' e f ö r s t ö r a d ' en ' t ' yska ' kul- t U r e i l, w. '
- -.
.
.
.
A. ' L. '
.
.
. '
.. -
MORGONBRIS 8 Några sparsamhetssy npunkter.
Fkågan om sparsamhet ar i dessa dagar braiiiiande.
Det stöter dock lik- stan p % hån att ge råd i frågan, när nian vet, att de flesta inneviharna i vårt land leva på en inkomst, som står nara existeiisniinimum.
Att de t stora.
flertalet k a n reda sig under sådana förhållanden, visar val, att vårt folk i stort sett ar ett sparsamt folk.
Efter- som tidningens redaktion dock begärt f å. ett inlägg i. frågan om ekonomisk hush811ning, har undertecknad valt att framhålla nagra synpunkter i fråga om sparsamhet, som just nu äro aktuella.
Ett av de första försiktighetsmfitt, som allmänheten uppmanades att iakt- ta,.
nar denna svåra kristid började, var att i möjligaste mån inskranka brans- leåtgången.
Koltillgången inom lan- det ä r ej på långt nar tillräcklig .för landets behov.
Kol användes som be- kant icke endast direkt som bransle- material, utan det utgör också materia- let för framatallning av lysgas.
Man förstår då också varför kraftiga upp- maningar till sparsamhet med lysgas alltjämt tillställas allmänheten genom tidningarna.
Förbudet mot export av stenkol fraii En.gland f asthglles vis- serligen icke lika strängt som för någ- ra veckor sedan, men vilken dag som helst lära vi kunna stå inför möjlig- heten, att all stenkolsimport upphör.
Att vedpriserna under dessa f örhållan- den också sprungit upp i höjden ar helt förklarligt, och f öl j aktligen stå vi in- för nödvändigheten att sök % nedbrin- ga användandet av bransle över huvud taget till det minsta möjliga.
Lyck- a na ligtvis behöva vi tills vidare ej r " k med bränsleåtgång f ör uppvärmning av vara bostäder.
Inom hushållen ar det alltså vid mat- lagningen, som det gäller att försöka minska bränsleåtgången.
Detta låter sig också mycket väl göra, om man för alla långkok beslutar sig för att be-.
Det gagna sig av s. l ~ " sparkokning ".
har så mycket talats och skrivits om hök0knin.g m. fl.
av de metoder, som anva.nclas vid matlagning för att spara bränsle, s % man tycker frågan snart borde vara utdebatterad, men ännu finns det folk, som ej brytt sig om att ens göra ett försök att använda dylik kokning, och så länge torde det vara berättigat att tala därom.
Många rätter (t. ex .. av kött, torra arter, och bönor.
gryn, torkad frukt m.
m.)
behöva ej för att bli fardiga hållas vid kokpunkten hela tiden .. Om man, efter omkr. 10. minuters kokning av ratten.
k,an åstadkomma en varme- grad av 80-90 grader, under en viss tid.
olika lång för olika saker.
ar det fullt tillräckligt, för att dessa rätter skola bli fardiga.
Det gäller alltså att med tillh jalp av något ämne,.
som e j alltför hastigt släpper genom värme, hindra avkylning av kokkärlet och dess innehall.
Sådana amnen äro t. ex. just hö och mjukt papper.
Man fyller en toml %da med hö eller hopskrynklat papper, makar plats för lrokkarlet, ned- ställer detta (med tättslutande lock), sedan rätten kommit i kokning, häri och lägger en kudde, stoppad med hö eller papper, tätt över grytan.
Det finns i handeln s. k. koklådor, stoppade med nöthår eller ull.
De ha emellertid den lilla olagenheten att de kosta pengar, pengar som i detta fall äro alldeles onödiga att ge ut, då man s % lätt själv kan åstadkomma en kok- lada utan nfigon kostnad.
En.
annan olägenhet följer också med dessa fina koklådor, naml.
att de iiro avsedda för viss bestämd storlek på kokkärlet, vil- ket gör att man ej kan satta ner vilken gryta som helst i dem. '
Man kan helt undvara kokigda och endast begagna sig av tidningar, om man så önskar.
Sedan ratten kokat några min., lägger man på locket, lin- dar 7-5 tidningaz tatt omkring kar- let och ställer undan d.et på ett bord.
Rätter, som f äm.digkol; as på detta satt, behövs naturligtvis ett par tini- mars längre upphettning, an om de f å koka på spisen hela tiden.
Nar man anviinder sig av dessa tillagningsmeto- der bör man alltså tanka på att det behövs längre tid an vanligt.
för tillag- ningen.
Det ar också av vikt, att loc- ket ar upphettat, innan grytan inpac- kas och att nian använder mindre vat- ska an iiar man kokai: på spisen hela tiden.
Detta senare är helt naturligt, ty någon avdunstning: från ratten före- kommer ju endast den ' stund ratten kokar på spisen.
Om man vid vanlig kokning beräknar t. ex. 2 1. vatten.
minskar man vid sparkokning denna mängd med 3 dlr (2 kkpr.).
Vill man spara bransle, bör nian vi- dare se till att spisen ar i gott stånd.
Man bör en och annan gång torka bort sot under ringar och lock.
Samlas det mycket sot, så fördröjes upphettnin- gen.
Om man vid bakning finner, att undervärmen ar d %lig, bör man Ijppna sotluckan under bakugnen och med en sotraka ta bort det där hopade sotet.
För att man skall få jämn ugnsvärme ar det av vikt, att murbruket ersättes kring bakugnen, när så behövs.
Dragluckaii ar en nödvändig h jalpa- re, nar det galler att spara bränslet i spisen.
Är den i olag eller rent av borta, lönar det sig att lata satta den i stand, bara man sedan beslutar sig för att använda sig a,v den.
Nar kok- ning börjat, bör man stänga dragluc- kan för att hindra för starkt drag och därmed onödig briiiisleåtgång.
Ett sådant försiktighetsmått bidrar ocksa till bittre resultat vid matlagningen, ty en ratt, som kokar häftigt, blir lat- tare misslyckad, darför att den lätt blir brand, och, om det iii: en ratt av gryn eller andra torkade saker, sväller den ej så bra som vid långsam kok- ning.
När man använder gas vid kokning, bör man, för att ej slösa med den, se till att lågan alltid ar blå med grön kärna.
Om den ar gulaktig och luk- tar gas, visar det, att gasköket.
eller gasspisen ar i olag och behöver ren- göras eller repareras.
Av vad ovan sagts om häftig kokning inses lätt, att man måste moderera aven gaslågan ef- ter uppkokningen.
Man skruvar ned den till den minsta möjliga, sedan rät- ten kommit i kokning.
Men den må- ste redan från början inrättas även ef- ter kokkärlet, ty om lågan går utanför kokkärlets botten, förloras mycket var- me: För ett stort hushall blir det alltid Iiushållning att baka hemma, särskilt om man samtidigt söker tillgodogöra sig.
värmen ovanpå spisen.
Bröd av grovt mjöl ar alltid billigare an av fint mjöl.
NU ar det ändå mera skal att företrädesvis använda det grova mjö- let, ty visserligen har det stigit i pris, .men ej jämförelsevis så mycket som vetemjölet.
Av grovt rågmjöl, vatten, sirap, salt och jäst bakar man ett gott bröd, som blir betydligt billigare att äta sig matt av än s. k. franska bröd.
Bröd av grovt mjöl ar också i många avsenden hälsosammare an av det fina mjölet.
Det grova, mjölet innehaller naml.
mera salter an det fina mjölet, salter som äro stärkande f ör benbyggnaden, vil- ket har särskild betydelse, nar det gäl- ler barn.
För dem är de.t mycket nyt- tigt att få det grova brödet hårt, i form av spisbröd.
Hårt bröd drar emellertid lätt mera smör och därför blir det j u e j alltid ur sparsamhetssyn- punkt det bästa.
Utgiften för smör hör för många hus- håll till de drygaste kostnaderna, men det ar en post, på vilken besparing kan göras, då det numera finns vaxt- smör av mycket god kvalitet.
Om man har mycket begränsade inkom- ster, ar det darför nog ej så klokt.
att kosta på sig ' riktigt smör, om det ock för många ytterst ar en smakfråga.
Det synes dock vara klokare göra be- sparingen har an på annat håll, nar den dock maste göras, t y denna in- dragning gör ej inknappning i narin- gen.
Margarin ar näm1.
lika narande som smör.
Om ej smaken ar det av- görande, Kr det svårt förstå, att nian kan ha motvilja för margarin eller växtsmör.
Snyggheten vid tillverk- ningen kan nian vara lugnare för ilär det galler margarin än smör, ty den f örra tillverkningen står under kon- troll.
Råmaterialet bör ej heller verka avskräckande, t y fettarter hämtade f rån växtriket (växt01 jor) äro e j mind- re aptitliga an fettet från mjölk.
För stekning ar det bäst att anvan- da flottyr.
Allt fett, som blir över vid matlagning, bör * man ta vara på.
Nar man kokar kött.
bör buljongen få sta, tills den lcallnar.
Flottyrka- kan.
som bildas ovanpå, avtages.
n a r bu1 jongen skall användas.
Denna flott- tyr är mycket god och kan hålla sig länge.
om man smälter ner den i en järnkastrull och låter den koka, tills allt vatten kokat bort.
Nar man ste- '.
Helene Nilsson.
Karl Nordström.
Ester Jagerstedt.
den, förutom egna konserter, 1 2 g h g e r %rli.gen företagit konsertresor till Sigtuna, Visby, Västerås, Nyköping och Oxelösunrl; tillsammans med Stockholms Arbetaresång- förening företagit korisertresa till Eslti.1~- tuna; i samband med L.
M. Ericssons or- Sin 15-åriga tillvaro firade klubben kester avhållit tvenne konserter och till- den 27 aug.
mned ett enkelt samkväm.
sammans med Orfeuskören anordnat konsert Kören bildades 1899 på initiativ av i Gustav Vlasa-kyrkan, varvicl av båda kö- Stockholms.
Allm.
Kvinnoklubb och rerna tillsammans utfördes Lindblails ' Drörrimarna Tillsammans med ovan- startade med 10 inedleminar, men har nämnda kör gavs sedan matiné B Fenixpalat- utvidgat sig, så att medlemsantalet nr, set.
Vidare har kören medverkat tillsam- ar 44.
Av dessa ä r det endast en, som mans med Stockholms Arbe.tares %ngf.öreizing tillhört kören från d.ess början, namli- m. fl.
körer vid Strindbergsfesten å Cirkus 4 juni 1912. gen fröken L o t t e n J ii d e r l u n d, Den första konsert, som hållits i Folkets som ar dess kassaförvaltare.
Hon har Hus i Stockholm, an0rdnad.e~ a v Stockholms val förstatt att hålla ihop styvrarna Allm.
Kvinnoklubb och dess sångkör i B- och som följd därav kan kören nu salen, innan A-salen ännu var färdig.
Den blev mycket lyckad.
Ellen Key höll före- glädja sig åt ett eget präktigt pianino drag - utsålt.
hus.
f ör inövningarna.
Lotten Jaderlund.
Tillsammans med Stockholms Allin.
Kviii- Som sånglärare erhöll kören hr noklubb har koren anordnat tvenne konser- K a r l N o r d s t r ö m och han har J ii g e r s t e d t, som ar körens ordf., ter med en behgllning a v kronor 6 14,90, hela tiden med intresse, tålmodighet och fröken H e l e n e N i l s s o n varit vilken odelat tillfallit Stockholms Allm.
Kvinnoldubbs f eriebarris bekläclnadsfoncl, och ihärdighet arbetat för kören.
De med.
och dessutom medverkat utan ersättning vid av körens medlemmar, s.om längre tid Av dess 15-åriga verksamhetsberat- klubbens konsert till förman för denna fond kunnat följa hans arbete och förstått te1s.e kan man få en god inblick i Bö- samt likaledes vicl 6 basarer, dar behållniii-.
hans betydelse för kören, äro aven ho- rens arbete och göres har några ut- gen a v tombolan tillfallit ovannämnda £oric:l.
Tillsammans med L.
M. Ericssons Strgk- i&gt;.om tacksamma.
drag: kapell har anordnats konsert i Folkets Hus ' I fråga om arten .av körens arbete har A-sal.
Behållningen tillföll organiserade ar- Sedan 190.1 hava fröken E s t e r betslösa.
Kören liar medverkat 5 Södra Folkets H u s) ker fläsk, får man vanligen m.er fett f öl jd av viirldskrisen.
Felet f år.
e j helt k.onsert i Katarina lryrk-a och dessutom iin- än som lämpligen kan hällas över fläs- tillskrivas aff arsmannen, ty n.ar en så der dessa å r medver:kat vid 1 2 5 möten, 9 C och f15relasnin.gar, därav 1 3 utan er.
ket.
Det är klokt att hälla upp allt panikartad rusning efter livsmedel fester sättning samt 3 lustresor.
fettet i en kruka, skölja ur pannan med uppst&amp;r, är det ilog så förklarligt om Utan ersättning har kören medverk.at vic1.
litet kokande vatten och hälla detta en våldsam prisstegring blir f öl jden.
trenne stora möten för kvinnor under stor.
On1 allmänheten vill öva inflytande p &amp; strejken samt e t t strejkmöte i Hornsbergs som sas över fläsket.
Kvinnornas Fackförbunds lustresa Potatis har visserligen nu ' sj-unkit i livsmedelshandeln, f ordras, att den e j hage, 1.905, kvinnoklubbens femtonårsfest mer1 liist- pris, inen vi ha nog att motse ovanligt förlorar besinningen och länsar mark- resa 1907, Kulturella.
Ungclomsrörelsen 190.7, höga potatispriser hela vintern.
Man naden, utan söker halla inköpen inom Holmias Kvinnogille 1908, konsert för en sjuk arbetare 1905, logen Svithiod för d e nr- bör därför vara nier än vanligt nog- vanliga eller rimliga gränser .. betslösa 1909. grann med att ej skära bort mer an Biista sättet att öva inflytande på Kören har sjungit å följande sjukhus och nödviindigt vid skalningen.
Man för- priserna ar, att konsumenterna sluta inrattningar: Grubbens filial 1 gång, Sab- lorar minst genom att koka den oska- sig samman i handelsf öreningar.
För batsbergs sjukhus 2 gånger, Serafimerlasaret- tet 2 g %n.ger, S:t Görans sanatori.uin 3 gan- lad, ty det ar då möjligt att flå av en- medlemmar i en kooperativ affär äro ger, S: t Eriks sjukhus 2 gånger, Solna Al- dast skalet.
abnorma prisstegringar omöjliga och derdomshem 1 samt vicl Söderby sxnatoi.iuin Potatis kan denna tid bra ersättas skulle för övrigt vara tiimligen oslrad- l gång.
För medlemmar med bekanta har kören med pumpa eller växtmärg.
Man stu- liga, d &amp; ju vinsten i alla hiindelser %ter- anordnat 2 0 samkväm och utflykter.
var den p &amp; sanima satt som nzan stuvar går till köparen i form av högre utdel- Utom Stockholm har kören, utom sina l~lomkiil.
Längre fram på höste- far ning.
En stark kooperativ handelsför- egna konsertresor, medverkat vid konsertei.
man en bra ersättning för potatis i kål- ening är den biista regulator på privat- och fester i Huvuclsta, Hagalund, Sunc1b:l- berg, örby, Sickla, Ektorp, Neglinge ni.
fl.
rötter och rovor, brynta eller, de se- handelns priser.
Därför bör det ligga platser.
i dens intresse, som verkligen vill en nare, stuvade som föregående.
Kören, som rekryterats mest av ung2 91 ' - klok hushållning, att på cesarbeterskor, handelsbi ' träden, telefonister all.v; ir göra Mycket mera vor0 att tillägga an- samt några f å tjänarinnor, har under 9 m&amp;- nClgot för den kooperativa riirelsens gaende hur man i den dagliga hushåll- nader a v å r e t en lektion &amp; 2 timmar i vec- ningen kan iakttaga sparsamhet, men tillväxt, d. v; s. att ingå som medlem i kan och ferier under juni, juli och augusti.
Varje niecllem betalar en inträdesavgift av utrymmet är redan allt for hårt anlitat.
en kooperativ förening.
50 öre.
Dessutom betalas f.
n.
10 öre pr En sak måste dock tilläggas ii propos medlem och vecka iiiider ' de m2nadei.
arbetet den kraf tiga uppskörtning, som ?ågkr.
S tolk holms III.
kvinoo klu h hs sing hör.
j.
MORGONBRIS mangt och niycket och i all synnerhet rö- ande ratt ens grundprinciper eu internatio- el1 lag a t t döma efter och likasä en exelcu- iv myndighet, som kan verkställa domsto- ms beslut.
Den senare bristen ar kanske ågot mindre betydelsefull, då vederbörandes moda vilja a t t ratta sig efter domst.olens be- lut i förening med trycket f:r %n den mellan- olkliga opinionen utan tvivel ar större, när .et galler stater iin enskilda personer.
Men %rre ar, a t t det, som sagt, saknas lagstift- ~ i n g även om de mest grundlagganiie prin- iperna ..
Följden därav ar, a t t domstolens itslag blir beroende av domarnas godtyck- iga uppfattning.
En dom, som ar byggd icke) å lag utan p5 godtycke, har alltid vaxit ' ruktad och.
däri ligger säkerligen förklariii- yen till den ' stora tvekan, som ' gör sig gäl- ande a t t hänskjuta mellanfolkliga tvister, il1 ovillkorlig skiljedom.
--- Med god sammanhållning, allvarligt arbete och blick för sitt mål: att bi- draga vid organisationsarbetet inom sot-dem .. partiet samt ait söka &amp; stad- komma en val skolad damkör, hoppas v.i att kören länge har en uppgift att fylla.
Från kvianoklubbarnas arbetsf ' alt.
Nyköpings allm.
kvinnoklubb hade S eitt ord.
augustimöte en enkel av.
skedsfest för en av sina f r h staden avflyt- tande medlemmar.
Under de Sr som klub ben existerat ha kamrater i est frSn oss bådc till Stockholm, Norrköping och Karlskrona Ja, aven nAgra som företagit den sista resan var och en Iiimnande ett tomrum e£ter sig VBr nu pa flyttning stadda kamrat &amp; r frc Ida Johansson; hon, som tagit initiativet til ' var klubbs bildande, gått ur hue i hns föl att p &amp; en lieta fS namn tecknade av de kvin.
nor som intresserade sig för ett sådant före tag.
Blev sa klubbens första ordförande har villigt.
deltagit i arbetet inom densamma varit v. ordf., kassör, i flera år revisor, sam1 hela tiden, med undantag av innevarande &amp; r varit &gt;Bris, kommissionär.
Då vi nu ii detta möte uttalade vart tacl!
för vad hon gjort för vår klubb och önskadc henne lycka och framgång pfi den nya platt och i den dar varande klubben kändes del blott som ett tillfalligt avsked, ty vi hoppat i % vara kvartalsmöten få Aterses, d &amp; farder ej blir längre an till Oxelösund.
Själv till talad av den stiimningsfulla stunden, vål vackra fana, blommor, kamratakap m. m gjorde pi % var kamrat, uttryckte hon sit varma tack för denna överraskning, manandc oas alla till enighet i arbetet, överseende me (ofullkomligheter, ej misstydande varandra utan val inpieende att blott genom gott sam arbete och företaelse kan frampang vinna1 för allas vart gemensamma mB1: Socialdemo kratine seger l och Full wtedborgnrratt för kvinnan l G.
S.
(Forts. av Lindhagens redogörelse för sit inlagg vid Nordiska interparlamentariska ma tet.)
En annan även för de skandinaviska lan derna viktig fråga ar en utveckling a v d e.
mellanfolkliga skiljedomsför f a r a n d e t.
Detta ar av naturliga skal an nu ofulllromligt.
En domstol finnes visserli gen upprättad, som man i brist på annal överenskommelse kan vända sig till, namli gen den av samtliga staters regeringar in riitta.de domstolen i Haag.
Men det sakna De förutnämnda frågorna röra det allmän- ia fredstillståndet och.
framtidens internatio- iella rättssamhälle.
Beträffande åter de imnen., som mest pläga upptaga det inter- ~arlamentariska arbetet, eller spörsmålen om cri.get.s f örbiittrande och begränsande, ar f r å g a n om p e r m a n e n t n e u t r a l i -; e t f ö r s m ä r r e s t a t e i valenbland ie viktigaste.
Neutralitet förefinnes redan; &amp; som rättsbegrepp i det internationella livet, nen uppgiften är att skydda &amp; en mot vap- lade kränkningar under alla förhållanden.
Frågan synes vara invecklad och föremål för, lika meningar.
D5 därtill kommer a t t den: ör sig med vissa för de skandinaviska lan- k n a mycket osannolika framtidsperspektiv samt bygger på ett bibehållande av militär- 3ördorna väsentligen oförminskade kan det .frågasättas, om denna fräga numera ar så synnerligen betydelsefull.
Det steg som nu or de tagas synes mig vara en neutralisering ned ett förnuftigt inneb.ål1, det vill saga en $idan neutralisering, a t t med den följer b e- Erielse i d e t v ä s e n t l i g a aven Eran rustningsbördorna.
Detta deve ett nytt internationellt problem, vare .ösning skulle medföra en utomordentlig f ör- le1 för de neutraliserade länderna under de- ras dagliga liv och på samma gång gav ett föredöme agnat a t t väcka en oemotståndlig, ängtan sälrerli.gen hos de icke neutraliserade staterna.
En annan fråga, som det ar på tiden att oörja ägna någon uppmärksamhet, ar s p i o- n e r i e t i f r e d s t i d.
Det borde icke få fr aga komma., a t t under fred mellan två lan.
ler, det ena skaffar sig kännedom om det mdras militära f örh.ållanden annorledes a n med tillitande av lojala medel, som äro med.
givna och st &amp; var och en till buds.
Det nuvarande tillståndet ar en oefterrätt.
lighet utan like.
E t t land straffar spioneri inom det egna territoriet, men samtidigt an.
ordnar, understöder eller gillar det sjalvi spioneriet för egen rakning i det andra lan, det.
Detta ar rättslig anarki.
E t t otillåtei spioneri ar dessutom i själva verket ingen ting annat an ett.
neutralitetsbrott eller rent av en krigföring under djupaste fred.
' örekomma i de allmänna fredsföreningarnas rarldslrongresser, interparlamentariska unio- lem konferenser, Internationalens allmänna; ongresser samt de talrika speciella världs- Longreserna med ombud från skilda folkliga.
- rerksamhetsomr~den.
- 0 - Såsom i motionen erinrats äro ock f r å-: o r n a om f ö r s v a r e t o c h a v r u s t - i i n g i all synnerhet agnade för ett gemen-; amt övervägande.
Uti detta avseende får ag hänvisa t.ill min motion inom andra kam- naren (n:r 202) vid 1914 ars senare riksdag, iari yrkats a t t riksdagen, med anledning av iet kungliga f örslaget till f örsvarsf ragans ösning, ville anhålla a t t kungl.
maj:t måtte iamväl taga initiativet till ett målmedvetet iramtradande uti den svenska utrikespoliti- &lt;en för fredsfrågans lösning i dennas hela ~ i d d och särskilt i syfte a t t undersöka möj- .igheten a v e n e n t e n t e e l l e r a l l i - tns mellan de nordiska länder- l a för en gemensamt företagen t v r u s t n i n g efter det program, som i mo-; ionen huvudsakligen uppdragits, e l l e r ned andra ord för nordensneu-; r a l i s e r i n g m e d b e f r i e l s e va- lentligen f r å n rustningsbördor.
Lindhagens från den vanliga politi- kens synpunkt såsom icke aktuella an- sedda förslag antogos e j av det inter- parlamentariska mötet.
D.et skall bli egendomligt se, om dc Eredsmöten, som anordnas efter kriget, k o m a att bliva lika försiktiga i sin Eredsf örning.
I B Die Gleichheitr för den 4 september, vilket n.unzmer, just då vår tidning g h i press, lromniit red.
tillhanda, ar naturligtvis f örbud för alla radikalare protester.
En upp- Synnerligen sammanbindande ar e n h e t sats ' ' K v i ii 11 o p l i k t " innehåller l i g h e t i m y n t, ä v e n s o m i m å t t dock påpekanden om krigets ohygglig- mal och v i k t i h e l a vai ' lden överensstammelse i förra avseendet är redar het, h %llna i en ratt skarp ton.
Vidare innehåller numret en redogö- p &amp; god vag a t t bringas till förverkligandi med utgångspunkt från det fransk.a systemet relse för vad kvinnorna göra i Berlin Ännu-viktigare kanske ar a t t vinna ett ge för att lindra nöden.
654 partikamra- mensamt mynt för hela världen och syn &amp; därtill aven den franska myntenheten ur oli ter hava ställt sig till förfogande i sta- dens hj alpverksamhet för de inkallades ka synpunkter 5g.a företräde vid valet.
Betraff ande härefter.
organisationsfrågai familjer.
I var och en av de 23 hjälp- är vinnandet av enhetliga institutioner del kommissionerna har en borgerlig kvin- vägledande uppgiften.
Ytterst galler det h a a t t erhålla e n v a r l d s r e g e r i n g o c l na och en partikamrat ' ledningen om e t t v a r 1 d s p a r: l a m e n t.
Denna ange hand.
Man får också veta, att dessa lägenhet ar icke längre a t t betrakta som nå understöd icke givas i form av fattig- gon utopi, i det a t t förhgllandena reda] vård.
f ramtvingat begynnande ansatser till dylik: Vid ordnandet av iiödh jalpskommis- institutioner.
Till en varldsregering har mal sion-erna i Berlin synes alltså följas ansatser uti de allmänna regeringskonferen serna uti Haag samt därutöver tor olika spe sam.ma principer som hos oss i Stock- ciella ändamål '.
Sarnmantriif f anden f ör över holm.
irlggningar och beslut från folkmaktens sid: I
MORGONBRIS 11 ' de skola trivas och inte förorsaka några obe- hagligheter i hemmet.
Hundar skola grundligt badas i en tvålhaltig, tämligen ljum Solidar-Lösning, hundkorgar och fågelburar tvättas på det noggrannaste 8-10 liter vatten med 3 skedarISolidar.
" S O L I D AR. "
.
.
är nutidens bästa, billigaste och verksammaste Tvättpulver, och Solidar.
försaijes överallt.
l11 originalpaket 30 öre, B origiiialpaket 16 öre.
I E .o " !&amp;L g Pris .s Lärorik tabell för husmödrar, ut-: cd Zf visande pris å livsmedel samt Vetemjöl .................... 35 öre pi.
kg.
1.02 Fläsk .......................... 160 öre pr deras olika näringsvärde.
* ~ r t e r gula, .................. 28 a D lit .. 93 Sill .............................. 50 D Risgryn ......................... 40 D kg.
89 Blodpiidding ............... 70 a D Arter, grona .................. 30 a D i t.
87 Ost .......! ..........
............ 140 B 0 8 Havregryn, iingpreparerade 45 25 iire pr kg.
141 Potatis ........................ 8 30 a a a 118 Mannagryn; .. .............. 50 32 D a 110 Potatismjöl .................. 60 38 s D 103 Makaroner .................. 80 Socker,farin ............... 58 * Utarbetad genom Kvinnornas uppbiids i D:o, kross ............... 63 Stockholm 1ivsmedelsdepA.
D:o, bit.
.................. 66 I depiin tillhandahAlles kokliidor ' aven till Stekflott .........: ............... 120 icke hjiilpsökande a 2 kr.
Margarin ..................... 140 Rbgmjöl, sammalet ......... D:o, s i k t ~ t ............
Korngryn ..................... Spisbröd ..................... a s kg.
lit.
kg.
s D D b D 3 D D i B 85 Kabeljo ........................ 60 a D B B i 78 Köttfiire ........................ 140 72 Kalvsylta .................., .. 100 69 45 67 64 Stöd 61 77 B 8 D 57 D .a 8 3 B D D kg.
a D 3 Morgonbris!
32 32 25 23 18 13 12
Avdelnin jskontoret: Knngsga tan 60.
Betalar högsta Depositions- 61 Nya Banken - Kapitalräkningsr,änta.
Stockholm.
Högsta gallnniie rant: !.
med patenterad tandanordning, ar numera marknadens förnämsta fotogen.-gas-kö k, uppmanas att insan- da resterande betal- ning för Finnee i varje välsorterad järn- dr bosättningsaffar, ävens&amp;n i kooperativs affärer.
RADIUS-KOKENS detaljer passa till andra fotogen-gas.kök.
Prova vhr nya patenterade tystbrannare, som äntligen löet problemet för denna typ av brannarel MORGON BRIS.
Aktiebolaget RADI US, Stock.hom.
En arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin an Solidar- Symaskinen, som ar den yppersta i handeln, av stör- sta fullkomning och ger största vaIuta.
Vi bjuda fullaste garanti för att de med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat, som på teknikens nuvarande ståndpunkt är det högsta som kan uppnas och överträffas icke av nagot annat fabrikat.
Särskilt för- manliga betalningsvillkor.
Symaskinsaffaren SOLIDAR, Vasagatan 52, STOCKHOLM.
Sot.-dem.
kvinnornas samorganisations i Sthlm atyrelse sammantrader 3:dje fredagen i varje mhnad kl. 7 e. m.
A Bryggeriarb.-förb, exp., Barnhuegatan 14.
Ordf. och korresp, fru A. Fröaell, Upplandag.
47, 4 tr. AUm, tel. 286 58.
Kamörskan traffae for uppbörd tredje fredagen kl. 7 e. m. företa manaden j kvartal a Bryggeriarb.-förb.
exp.
Sthlms Allm.
kvinnoklubb (eoc.-dem.
: avhaller ordinarie möte 1:sta mandagen j varje manad kl. 8 e. m. Obs.
l Lokal i P-salen, folket^ Hue.
Styrelsen.
Kiruna sot.-dem.
kvinnoklubb av- haller ordinarie moten ista och 3:dje rnhda.
gen i varje minad i Folkets Hus ' lilla eal kl, 8,ao e. m.
Styrelsen.
Aktiebolaget Stockholms Folkbank Huvudkontoret: Klarabergsgatan ag.
Kommendörsgatan ag.
Avde1n.-kontor: Upplandsgatan I 5..
.
Flerninggatan 5 9 B. Lidingo Villastad.
Depositions-Ränta Kapita1riikn.-Ränta} 5 ' 12 proc.
Sparkmse-Ränta 5 proc.
Kassafack f r h.
kr.
5 pr år.
.
Svenska Llfräntefiirsäkringsbolaget Framtiden.
Lif ranteförsakring, Folkfördkring, Livf Örsakring.
Ny försäkringssumma under 1913 Över 12,000,000 kr.
Kvinnan motarbetar sitt eget biista, Hälsingborgs sot,-dem.
kvinna=.
klubb avhaller möte 1:sta och 3:dje mAnda.
gen i månaden i Folkets Hus ' F-8al kl. 8 e. m nar .hon avrhder mannen att teckna försak- Sjukkassan har uppbord andra mötet i ring .B.
sitt eget eller.
bagge rnak.ariias liv.
Pil mhaden.
Styrelsen.
grund av mindre dödlighet ha kvinnor lagre premier i DE FOREN ADE.
.Premiebe- frielse vid sjukdom och olycksfall m. fl.
för- maner.
Beakta Morgonbris ' annonser!
Malmbergets sot.-dem.
kvinno- Gellivare soc.mdem.
kvinnoklubb klubb avhaller wdinarie möte andra och eista avhiiller ordinarie möto 1:eta och 3:dje man- mhdagen i varje månad.
dagen varje m h a d kl. 4 e. m.
Lokal: Nya Nya medlemmar halsa8 välkomna, folket^ HIIR.
Styrelam.
Styrelsen
