# ID: svediakorp-per239
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,454
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett fo~te~laiidskt Med benäget tillstånd återgifva vi här ' det tal, sol5 af ordf. i kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar D, fru Anna Wal !enberg, hölls vid förbundets.
årsinöte den 20 sistlidne inara.
De väckande och manande tankar det iunehåller, hvilka, i de allvarliga tider, hvari vi leEva, måste .gifva genklang i hvarje fosterlandsväns bröst, synas oss siirsliildt lampado att delgifva vira läsare i detta hiifte, stimtidigt med att vi blifvit satta i tillfälle att läinna en redogörelse för en lifskraftig, från Sveriges l~vinnor utgbngen rörelse, hvilken i likhet med den, för hvilken talarinnan står i spetsen, har verkanclet för virt fäderneslands försvar till syfte.
Med uteslutande af inledningsorden lydde fru wallenbergs tal, som följer: Innan jag afslutar årsmötet, skulle jag vilja saga några ord angående vissa förhallanden, som, hur besynnerligt det kan synas, dock icke ovasentligt beröra vart försvarsviisen i s i mitto, att de menligt kunna inverka på intensiteten af den kraft och den enhet vi lkmna ' satta in i detsamma.
Liksom i många andra riktningar äro dessa förh %lland,en stidana, att de ligga inom kvinnornas verk- samhetsområde, hvarför de afven har med all ratt kunna vidröras.
Man skulle tycka, att ord slutligen borde fela, då man år efter Ar skall eller riittare vill npprepa samma sak - men da frbga ar om någon idé, man d l genoniföra, någon känsla, man vill starka, f8r man icke vara så noga med att om och om igen upprepa livad.
man själf eller andre förut t8nkt eller scigt.
~fännisl~ornas kansler liksom deras ordförråd Bro begriimade, och d&amp; jag talar om fostcr- landet, såsom börande vara en nations lif, Iziirlek, allt - begagnar jag tvifvelsutan samma uttryck, som därför anviindes i det gainla Grelzland, konungadömets och republikens Rom, det en.
gång svenska Finland, och soin i våra dagar säkert under ångest och förtviflan letar sig fram öfver boerfolkets kanske snart stumma 18ppar.
Jag har vid föregående årsmöten tillåtit mig uppmana med- lemmarna af vårt förbund att hvar och en i sin inån och inom sin krets sa mycket som möjligt söka väcka eller höja intresset för och kärleken till fosterlandet, och ' jag har frainhallit nödvandigheten af att göra.
uppoffringar därför.
Mera än någonsiq ar detta kanske viktigt nu, då efter år af inre frid, lycka och geinensamhetsk&amp;nsla afundsjukans och splitets otaliga andar börja innastla sig hos vart folk, d&amp; man öppet prediltax,, att intet annat fädernesland finnes - I
148 I an mitt eget jag, inga andra intressen an de, som Gro «iiim, då den egna nyttan, de egna fördelarna framför n71t riwirrt böra tillgodoses, d i natiomrz är; jag, koniingen Jag, till och med (+lid - jng, d&amp; allt stort som sinått, riktigt som oviktigt, endast biiniiiren till och hnr sitt intresse i den man det för mi !l kan vara nyttigt, goclt eller viktigt.
Men genom alla dessa jciy ocli alla dessa wig tillintetgöres ett folks enhet ocli kraft, ty e11 person Gr dock blott r) l och k m ensam hvarken försvara ett land eller iitriit.ta stora ocli allmiinnyt- tiga arbeten.
Många måste förena sig iliiroin.
En sandhög kan vara både stor och priiktig, iifven vid och hög, men hiirii liitt skingras och söndersrniilas den ej i enskiltla sandkorn.
och blir aldrig nggot.
att bygga p i eller lita sig till, förran ~ i d ~ e t e crelneat ~s siittes iu diiri och gör den fast och saker.
S&amp; gAr det Kfven med Eivarje folk, som inom sig iir splittradt och deladt.
Gustaf Adolfs och Karlarnes folk, som le£ile för koniing och fosterland, som gnf sina bästa krafter, som gaf lif och gods därför, som omutligt följde hvad det ansåg vara pliktens bud, och som stod, som en man,, .var diirför iiiven starkt och mäktigt, ehurii dess antal var ringa, dess ekonomiska tillgilngar små och dess all- mänbildning obetydlig - men ett ämne hade den tidens svenslrar griindligt studerat, det kunde de, och det tilliimpade de i hela dess omfattning p % lifvet: att följa koniingen, ilska Sverige och att lefva och dö diirför.
I våra dagar uppföres i ett långt aflägset land inför det fiir- vånade Europa ett dylikt slråclespel af fosterlandskiirlek, a£ oerhörda uppoffringar, af lidanden utan tal och grans.
Xen det lilla, folket ger sig ej, och hä,pen och betagen betraktar man och beundrar denna - hiingifvenhet för en ide, denne blodskamp för en kärlek, detta upp- offrande af hem, bröd, trefnad - allt, för denna enda, allt behiir- sknnde tanke -- viin!
land.
Hvilket lärorikt exempel, hvilken läxa för andra folk.
Hen äfren f r h andra håll komma rarningar, men varningar af annan beskaffenhet, och som hriska om, äfven de, huru viktigt det iir att vara eniga, att ej för oväsentliga strider och skillda idkstïömningar satta sig upp mot hvarandra och saledes sj$ilfvilligt inom eget land stå i t r å skillda läger, under det man förbiser eller glömmer, att mellan två olika landfästen bron, på hvilken den tredje parten tågar in.
sa liitt är slagen.
Därför, svenska kvinnor, insen?
tagen med allvar edert kall, I, som kunnen verka så mycket på ungdomen, p&amp; vart lands blif- Uppfostren dem ej till ~ e r k l i g a egoister, till sjalfbe- vande m&amp;.
klagande drömmare, utan kren dem att se tiden och förhailandena skdhwz de iiro, icke sadana de kiinna synas dem bekviima och önsk-
en värda.
dem, att barndomen ' icke får riicka - långt in i niannaåldern, utan att man, afven ung, manligt och oförskriiclrt iilåste kampa ut sin strid med lifvet och modigt göra sin insats dari, vore denna insats också endast det plikttrogna, blygsamma arbetets, bland ma ng den)), och kanske icke nagonsin Iönadt med hvarken namnkunnighet eller äreställen; men lären dein framför allt att blifva svenslcar.
Lafen dem att ej liimna insteg åt de slappa föreställningarna om lycka utan fosterland och utan gemensamma intressen.
LHtoin oss så mycket som möjligt inon1 våra hem mot- arbeta de nya, fördarfliga lifsåskådningar, som egoistiska partiledare och kvinnor utan ansvarskänsla predika för ungdomen om s. k. refoririqtriifvanden, om en ny sedelag, en ny religion, en ny I~inlt~ir, där den materiella nyttail &amp; r den enda grundlagsparagrafen, där egoismen sr Gud, och dar fäderneslandet utbytes mot en upp, Ironstruerad kosmopolitislc idealstat.
.
Vi tala mycket oin v.ih neutralitet utåt, inbillande oss, att vi kanske därför ej.
behöfva göra så myoket för.
vårt försvar, men inom vårt land få vi ej vara neutrala tinder denna eröfrande kamp mellan stridiga och sliillda intressen, emedan vår kraft darigenom förlamas och vira stora gemensamma angelagenheter skjutas åt sidan (emedan vi ditrigenom omärkligt föras till att för oss sjalfva, för vara omogna fordringar, v8ra inbillade rättigheter glömma fadernes- landet och de stora kraf det kanske allvarligare an någonsin förr ställer p&amp; oss, glömma, att det måste försvaras, .att v k politiska ställning är svif, vårt geografiska läge ogynnsaint, glömma, för ' att komma till hvad detta förbund mest intresserar sig för, att våra kuster oförsvarade och obeskyddade erbjuda lugna och säkra land- stigningsplatser för den, som vill begagna sig däraf, glömma, att det &amp; r bättre att utkiimpa striden på hafvets osådda böljor ' iin på böljande sädesfält, glömma, att om vi icke göra allt för att, om så behöfs, kunna försvara oss, iifven vi en gång kunna blifva » ett förskingringens folk », gående ut att söka hvad vi en gång ägde - frihet och oberoende.
Nången tycker, kanske, att deuna malning ar mörk och i syn- nerhet alldeles öf verflödig innder djupaste fred, under lyclrligaste lugn - men n t ofridens dagar komma, ar det för sent att bereda sig - då måste man vara färdig och rustad.
Darför, låtom oss aldrig glömma, alltid minnns, hvad foster- landet och dess fraintid fordrar af oss!
,
Svenska kvinnoforeningen för fosterlandets försvar.
Tron ej hvad hiiglösheten hviskar till er att striden &amp; r för hög för er förmgga, och att den kiimpis ut viil er förutian.
Tegn+r.
Bland de nya företeelser med nya namn, som dat sista firhun- dradet framkallat, intaga försvars- och fredsrörelserna ett stort och berättigadt rum.
Alla tankande människor hylla det ideal de bada hvar på sitt satt vilja förverkliga: frid p&amp; jorden; och den stora olikheten mellan de båda sidorna af dessa företeelser ar ytterst den, att fredsföreningarna äro kosmopolitiska, försvarsföreningarn a foster- ländska.
I sj alf va orden förmar, f örscnr-ets ordnande, försvars.cdn ligger endast uttrycket af en önskan att bevara, skydda, betrygga mot yttre våld - ej angripa och förnärma - allts&amp; fred.
Men freds- proklamationer och fredsförsiikringar iiro i denna ofridens värld endast tomma ord, d t p a h a h a de allra senaste arens händelser gifvit en sorglig och varnande bekräftelse.
Diirför, den, som p5 allvar vill friden, han ruste sig till striden, endast den, som har aktning för sig s j d f och val skyddar sitt hem, kan vänta aktning af andra.
A: g * Efter det stora fransk-tyska kriget 1870 -- fl, då de gamla okritiskt romantiska sympatierna för Frankrike s&amp; småningom fingo vika för den nya tidens på sakförhillanden stödda medkänsla för våra germanska stamförvanter, började röster allt ifrigare att höj as har i Sverige för ombildandet af var föråldrade arméorganisation.
Indelningsverket, Karl S I: s skapelse, motsvarade ej längre de for- dringar, som stalias p % en modern här, och 80 dagars öfningstid för beriiringen, med rätt för den, som hade rid, att för friköpa sig från detta föga betungande fosterländska arbete, kunde ej langra anses tillfyllestgörande.
Föreningen Wrnepliktens viinner stiftades i norember 18.75.
Genom ett stort antal ströskrifter, genom föredrag och tidningsartik- lar sökte den att för allmänheten klargöra hvad som fordrades och hvad som var nödviindigt för ett tidsenligt ordnadt försrar.
Stam- ningen i landet var dock under hela GO- och 80-talen sådan, att inom riksdagen det ena harordningsförslaget etter det andra föll på mer.
eller mindre giltiga skäl - svepsk81 ar försvarsviinnen mest böjd att saga.
Indifferentismen bredde allt mer ut sig inom snart sagdt alla samhällsklasser, emigrationen tilltog, Strindberg gjorde i &gt;&gt;Röda ruminet D in.
fl.
skrifter sina atfall mot Sverige, v Smörgåslan- det,, våra konstniirer milade utländska motiv och bodde utomlands o: s. V. År 18F4 den 9 april bildades i Stoclcholm Svenska kvjnno- föreningen för fosterlandets försvar, och ett upprop, undertecknadt af 142 lrvinnor, bosatta i olika delar af landet, blef infördt i all- männa tidningar.
w Föreningens ändamål är att söka hos Sveriges folk nppvacka och underhtllla en varm och offervillig fosterlands- k ä r l e k ~, och att, såsom ett synligt uttryck daraf wtill stt %rkandet af Sveriges fasta försvars och såsom » bidrag till påskyndande af fäst- ningen ~ a r l s b o f g s fullbordan)), insamla penningar i form af årsafgif- ter, 1 kr., eller frivilliga bidrag: Uppropet möttes från alla håll af undran, af spe och hån.
En skamttidning afbildade » damerna », som med lelcsaksverktyg arbetade nedanför iI&lt;arIsborgs vallar)).
Där föreningen ej möttes af direkt motstand, var det med en skämtsam.
nedlatenhet,.
såsom ett nytt, anart öfvergående tidsfördrif, man mottog den kvinliga försvsrsrö- relsen!
Stor var visserligen uppgiften, stora sv&amp;righeternn, nien den unga föreningen och de .kvinnor, som i styrelsen närmast hade dess nugeliigenheter om hand, voro besjiilade af den varmaste hiinförelse för: foster1,mdet Den första årsredogörelsen, 30 mars 1885, visar likviil en inkogst af 4,577 kr.
i ledamotsafgifter och i frivilliga gåfvor 5,124: 25.
Till alla delar af landet hade under detta första &amp; r &gt;listor » blifvit utsiinda; å dessa listor ha ledamotsafgifterns allt framgent upptagits af ledamöterna sjalfva.
Redan år 1859 h n d e ett kapital af 24,000 kr.
öfverliimnas till Karlsborg, afsedt till inköp af för Vabergets be£ iistande nödig mark, 1892 ställdes 50,000 kr.
till » konungens förf ogandev för anslraff ande af pansartorn d Vabergsfortet, 1894 utbetalades ytterligare 26,000 kr.
; 100,000 kr.
till Karlsborg voro då insamlade, mest i l-kronor.
Under tiden har stamningen i landet viisentligen förändratsy hvarom äfven Sv.
Kv.
F.: s årsberättelser biira vittne.
År 1890 om- talas 1 8 s. k.
» lokalkomit~er~), år 1891 äro de 34 och 1593 41 i olika landsorter från Neder-Kalis och Luleå nordligast till Helsing- borg och Landskrona i söder.
I Stoclcholm hallas 1886 och IS91 basarer for föreningens ändamål,- Sv.
Kv.
F.s ~gåfvokomitdr stiftas 1891 och anordnar 1893 en försiiljriing.
1590 hafva vi att anteckns det.
af O. Hermelin och Sv.
Kv.
F. anordnade stors konst-
' lotteriet; försakelseveckor hållas 1892, (med 16,186 kr.
resultat) 1893 och 1894.
Till 1892 års riksdag insändes en petition, undertecknad af öfver 10,000 namnunderskrifter af svenska man och kvinnor; för- svarsvänliga broschyrer tryckas och spridas, föredrag hållas m. m. Nar vid urtima riksdagen 1892 de s90 dagarnas, öfningstid antogs, kan =an val saga, att detta i allmänhet halsades med glädje inom landet, om det ocks % inom vissa kretsar möttes med mulen förtret öfver att, trots aUt, den nya tanken segrat.
Inom andra kretsar betraktades den redan d&amp; som endast en god, men otillriicklig början;.
örsv vars vännernas hufvudsakliga intresse vändes nu mot Norr- land, dar 1592 en förening under namn af %Föreningen för befriim- jande af Norrlands fasta försrarr&gt; stiftades.
Sv.
Kv.
F: s penning- medel insamlas nu siisom bidrag till ~Xorrlands fasta försvars och redan 1893 öfverlamnas 63,500 kr.
till inköp af mark vid Bodens tillämnade fastning.
Ar 1901 ha ytterligare öfverlämnats 70,209 kr.
Till Boden voro d % insamlade 133,709 kr., mest i l-kronor.
Med Ar 1900 ingår Sv.
Kv.
F: s verksamhet i ett nytt skede.
Enligt årsmötets beslut detta %r skola af, föreningen insamlade medel användas till den frivilliga slrytterörelsens understöd, samt i öfrigt till främjandet af arbetet för fäderneslandets försvar,.
Årsafgiften, ar sAsom förut 1 kr.
Centralstyrelsen iir i Stockholm, förenipgens lokalkomit6er i landsorten arbeta med föreningen i gemensamt syfte ..
Årsmöte hålles i mars mgnad, d % årsberättelse afgifves af styrelsen och revisionsberättelse för föregående ars räkenskaper af dartill ut- sedda revisorer.
Genom stödjandet nf den nu lifligt omfattade frivilliga skytte- rörelsen har Sv.
Kv.
P. kommit i en synnerligen vidtomfattande skriftlig beröring med personer ur skilda, samhällslager.
Ansöknin- gar om understöd från de mangenstades nybildade skytteföreningarna hafva ingått till stort antal och i man af tillgAngarna ha, i samråd med sekreteraren i Sveriges allminna skytteförening, understöd utde- lats dels i penningar, oftast genom ' tillsändande af mausergevlr och patroner.
S % ha under år 1901 utdelats 7,671 kr.
och vid det sista styrelsesammantradet i januari detta Ar 2,000 kr, Genom Sv.
.Kv.
F.: s försorg har likaledes ett stort antal svenska flaggor blifvit .skänkta, s&amp;vä,l till folkskolor.
som till pris vid bevarin- gens täflingsskjutningar, hvarjamte under en följd af år pris vid skolungdomens skjuttäflingar i Stockholm blifvit i föreningens namn utdelade.
Skytterörelsens betydelse %r dels den direkt praktiska öfningen
i vapnens bruk, dels, och förnämligast, den ideella samhörighets- och ansvarskänslans väckande och stärkande inför fosterlandets lifsfråga.
Sjdlfinant göra de unga ' skyttarna något för sitt fosterland - det man arbetar för lär man snart att älska; en ledig, eljest ofta illa an- vänd tid upptages nu af en öfning, i mer &amp; n ett afseende af upp- fostrande betydelse, ej minst däri, att olika samhällsklasser mötas till samfald taflan, hvarvid ' endast personlig skicklighet gäller något * För riksdagen framlades förlidet år (1901) förslag om ytter, ligare .ökad värnpliktstid.
Ned stor spänning motsågo alla försvars- vänner afgörandet; upplysande föredrag höllos, delvis bekostade af försvarsföreningarna (Sv.
Kv.
F. 2,000 kr.).
Att taga steget ut, att gifva et.t I r s öfningstid At all vår värnpliktiga ungdom, det gjor- des ej, men 8 månader för infanteriet, 12 .manader för kavalleri och artilleri beslöts dock, och ' vi ' gro väl nu inne på den vä.g, som, rätt begagnad, skall- leda till målet, ett, mänskligt att döma, tryggare försvar för vart fädernesland.
Svenska kvinnoföreningen är ej den enda förgvarsförening, som bildats i fosterländsk anda.
Utom de förut nämnda » Värnepliktens vänner)) och » Föreningen för Norrlands fasta forsvar, ha vi att anteckna l890 D Allmanna försvarsföreningen i hvilken både män och kvinnor kunna inga som medlemmar, (föreningen Värnepliktens vänner har med 1890 uppgått i Allm.
försvarsföreningen) samt Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar D bildadt 1895.
Dessa jämte de nu lifligt uppblomstrande skytteföreningarna samt de föreningar, som afse sjukvkrd i fält (utbildande af sköterskor, samlande af för; bandsartiklar och dyl.), äro de krafter, som p % enskildt initiativ och till största, delen med frivilligt insamlade penningar i vårt land, ar- beta på att under fredens dagar utbilda, starka och stödja försvaret, p % det att om en g %ng ofärd hotar vi m&amp; befinnas vara öfvade, hardade och väl förberedda, på det att ej vår egen försumlighet nu blir orsak tal de våras ondergbg då.
Men det vore att önska, att alla foster- landsvänner mer ' slöte sig tillsammans, bättre lärbe kanna och tro på hvarandra, att egen makt och ärelystnad, partihänsyn och små- sinnad afundsjuka allt iner försvunne, och ett enigt målmedvetet arbete i fosterlandets tjänst inom alla områden samlade oss alla.
)), ' Svenska mödrar, ha ni en solig höstdag sett vnra gossar, små och stora, samlade under vajande blagula fanor med gevär p % axeln, ha ni hört dem och själfva deltagit i det korum, som före afmar- schen till: » gardet » uppstämmes under lindarna i Kungsträdgården, då ha säkert edra hjärtan varmts och edra ögon tårats af vantans-
full oro och kärlek, då ni med de unga sjungit den gamla strids- psalnien: l sV&amp;r Gud ar oss en väldig borgs.
I vårt systerlsnd Finland sjunges nu den sången för att en.
stund nedtysta den stämma, som förkunnar förnedring och vapenlös- het.
M å den för oss förblifva en tacksamhetens, en löftets sång - .under svenska vapen &amp; h under svensks fanor.
Eva Ujmark.
John Ruskin.
l.
Huru vi skola arbeta och hushålla, tankar om national- ekonomiens första griinder af Jolm Ruskin,.
öfversattning från engelskan af O. H. Dunzrath.
2.
Hvad vi skola älska och valrda, tankar om naturen och uppfostran af John Ruskin, öfversattning från engelskan af O. H. Dzmrath.
3.
Hvad stenar lära, tankar om arkitektnrens förfall af John R u s k i ~, öf versattning från engelskan af O. H. Dumnrath.
4.
Huru vi rätt skola förstå konsten, tankar om konstens betydelse af Jolt11 Ruskin, öfversattning fråu engelskan af O. H. Dumratla.
5.
Sesani och Liljor, två förelasningar af Johma Rtlskin, öfver- Lundqvist.
siittning från engelskan af &amp; st Vägen till ka; uilea.om o m Englands littei-atur gAr, liksom de politiska telegraammen, f6r oss annu mestadels öfver Tyskland.
Orii vi undamt-aga, de a h h e l i g e n bekanta dussinkomanernas uppliofs- man och - kvinnor, s&amp; bur en engelsk författam eller tihkare i a l h a n - het först hafva tagits om hand af tyska.
öfvcrsiittare och kritiska i a iippmiirksalilliet hos oss.
esegeber, innan lim kan p ~ ~ i nigou Detta a; i: dock i mycket engclsruaiinens eget fel.
Det beror cncicls p&amp; den föriiiima och nigot siifliga t.ill~kadi.aged~ct, som utmirkeï den högre engelsh kulturens andliga mission.
Den nöjer sig med a t t göra propaganda inom ' egna gränser och stkr i föga rapport med ahdia.
Bfen det beror: och$ p&amp; ett rent praktiskt förhbllande: den engelska bokhandelns svagheter.
ISng~lska, böckcr af varde iiro all- tid f6r dyra för oss.
S5 kostaï dcn fullstiindiga upplagan af Huskiiis skola arbete modern I ' aintcrs)), oin vi e j misstaga oss, 200 kr.
I alla 11ii.ndelser iir clet den tyska b o ~ a r k n a d c n som, öppiiat viigcn för Ruskins tankax hos oss.
Detta fraiiigiir redan af de t.amligcii osmakligt C1.ocerand.e titlai-na p&amp; dc ofvan u p p r ~ n a c l c antologierna ar
Eliurn m fra~s~tiï; lln$ !ng aiC det ätt,^ p&amp; hvilket cle ofvan upp-, riihxade anbologierna I~opfli~ckats lir Ruskiizs skrifter, hL~r ej %r p&amp; siii plats lo&amp; sniwWale bo.iidics ha siirskildt vidfogats livar je Iiäf te, m % CM cl~ock ti.llalt; w loss, &amp; tt cliiroin gifva len antydan, så, a t t en 1iisai.e 1x13, kuium göra sig en förestiillning oin iden grad a f samman- hang han har a t t v h t a.
I)) lI~.tru vi ratt skola förstå konsten)) g~r sis t&amp; ka,pi tlet, » IGoiistens iittifvare », hopplockatit ii; » Moclern Pain- ters)).
Stycket S3 utgör öfversatiniiig af fem sammanll5~1lgande - pa- ragrafer i vol.
III, livarvid ddock en paragraf sl; jmpats,, i det a t t allt, som hiinvisar till, bif0gad.e illustrati.oner, är, uteslutet.
Daref- ter följa stycket 84, eom L i tv&amp; paragrafer ur yol.
V, styclcet 85, 3,te.rgifvancIe fem par.
tu.
eU annan afdelniag af v,ol.
V, stycket 86, soni utgör a $ortsiitt,ing d det fÖreg %en.de, efter ett hopp af fyra; och en hd: f paxagraf, loch si % utdrag ur vol.
IV, V, VI O. S. V. Af dylika, ur sitt ~ ~ m r n m 1Osryckta h,~ småbitar kan inan följ- aktligen; ej hoppa &amp; t f&amp; d g o n samlaid bild af Rnskins Bonstupp- f a t t i h * eller komma till n k o n klarhet om enhetligheten i den- scwunla .. Ern,elE~i-tiicl ax e t t s &amp; h i t satt a t t sammanf öra större och smarre 1 ~ ~ 1 1 arbohen s) e j s 8, oresonligt, s,om det vid första.
pheende ILGUL förefalla.
Hans komposition ixtvisar iilog i stort se.dt; afdelningar med maslreracle griiaslinjer, meii iman- för dessa linjer Ban lmn tillika sig nästan livilka exkurser som Iiels t, ccicln !dbssixl; iom medför s jiiiilf va n a t ~ ~ i e af n de t iimiie Ilan be- handlar.
konsten # och dess f ' orliålli~,nde till natnren och miiilisko- lifvet,, en esen~plifikczt~on frch de mest skilda ~omr %clen, livar- till &amp; ks&amp; v i d d af I l ~ vetande, s föll-viixfv: ~dt iiiider flitiga stii- dier och ioupphii-lig~ rqs or, sai; te Iionom i s t&amp;icl.
Belysande f ör ~pinioi~en om det s v ~ ~ v m d inneliU1,et e af i synnerhet 1Eiiskiiis muntliga förechg 5.x m ti.clnings yttrande, d&amp; Ruskin en g8~1.g pk sina senme Ar skulle föreliisa i London Iiistitutioii.
Menin- gen var, a.t t ämne t skiille blifvit » Krie tall~ograli », men det Zn.cli.a- 1: ivcw.vicl det ifiAgCwarnucle bladet des till » Cistersieilsermkit.eI&lt;t; ~~ ' r)), dessa titlaa.
nog skulle passa lika bra till inne- annliirkte, att bP&amp; liå,llet.
En aniian fr&amp;ga, Tir s; jiilfva öf versat tiiingens beskaff cnliet.
13vaCL m m ' knappast h m Be,gLwa annat iia af m konstaar, iiir en öfversatt- ning, slom gör fiill ra,ttvisa.
&amp; t de glSnsmde egenskaper, som iit- afseencle kr det dock en glL~dje a t t mark8 Riiskius stil.
I detti~~ k~znnilr ge E i ~ ~ Liidc~vWt st &amp; t godt vitsord för tolkaiiclet af de tv&amp; l 3 i t a r ur vidt slrilcla .dela- af ',
.
för unga damer li&amp;llna.
förelasiiingar, som samma ii fört.^ tiritlcr deii akta Ruskins-titeln » Sesaiii och Iiljom, Ilvilken lilla hok iita ti alla förbeliAll kan rekommenderas siso~ri cii profbit 11 % dcii egeridoiii- liga, ocli passionerade viiltaligliet, soru den engclskc saiii1iiillsref;) r- rnatorii kuncle utveckla.
Endast det in&amp; t illagps, att, tict, enligt vittnesgilla personers lomdömen, iiidii alltid blef iiigot.
Iicll; a ~ i n a t att 11 ö r a honom an a t t l ii s a lirail liriii sagt.
Beträffande I) uniraths öfversiittniiirar; it.erigcri, s5 linii clet l y - vari- e j medges, a t t de tillfredsst2lla siidam anspr&amp;.k, som uinn ratt- visligen bör stalla på, tolkandet - af en stor författa.re.
Iivad som iii.
både r a t t svårt a t t förstå, ocli syiuierligen svart att BtcrgiPva, dct %r clet mera spekulativt estetiska i hans l) öcker, 1iva.iaf (lock i dc gifna utdragen k n a p p a t iiAgot förckommer.
X e i afven clr ' ir c j aiigru synnerliga svgrigheter synas miita, fiilua, vi i ilumratlis tolkliiri- gar .otillfrsdsst5lla.nde t e m e r ocli uttryck, felaktiga koiistriiktio~~cr och verkliga, öfversiiittningsfel, soin va.nstZlla författarens mening och förbrylls likaren.
Såsom e t t oriiittadt tryckfel far man vii1 r a n a len sådan meni&amp; somt denna: » molnen glöda eller visa cn mildgr %, men alltid m a t t r ö d *) fiirg » (» the clouds glowilig or soft gray, always m a s s i v e »).
Men till en sats s&amp;dan som följande med dess fullkomligt (oberättigade iuotsatsförliållande finlies ingen nn- ledning hos Ruskin: » I (venetianernas) talrika teckniugar och trii- snitt.
.
.
ar en vattenkva-rn e t t ofta f örekommant-ic f örernil.1, m e n cl a. r e m o t *) finnes a.lltid en flod, och liafvet fraiiist iillcs allmixit (In numeroils drawings and wooclciits a watcrmill is a frecpeiit 01) - ject,, a river constant, generally tlic sea).
I en skilclring af venetianernas sjölif förekomma fiiljanclc ra- der: » iinnu mer!
Lifvet p&amp; ocemien iii- helt loch I d e t eli ficndc till alla s jukliga känslor.
Frailif ijr allting förbjuda Scylla och Cliu- rybdis allt hvad drömmeri heter.
I f a r a f ö r h ii 11 (1 u r o c h i s j ö n ö d d u g e r d e t i c k e a t t d r örnma. *).
Dessa » liuiiclar » synas vara ett oomtvistligt mal ii propos.
Origirialet liar: 8 ' 135.
the dogs and the cleptlis no drerning ».
Dessa ord liar öfwrs %tta.rc ?ii ty dligeii e j begripit.
De böra fattas i omedelbart samma~iliaiig med de förut loniiiämntla, Scylla och Cliarybdis.
Det Sr sa.lnncia e j frdga om niigon fam för argsinta hundar i alhubliet, utan om cl e hiindar, med lzvilka.
enligt den antika mytologien Iiafsvidundret Sriyllas h o p p var besatt.
O.ch någon » sjönöci!)
a r clet hos Riisk-iil e j tal oiu.
, Jag öfversattei.
uttrycket sa3iinda: » Iuför Iiulicli.nia ocli djiipcn inga clrömmerier!))
eller, om man vill, för a t t gora sig llittarc lwgriplig för läsaren, öfve.rsiitta p&amp; en &amp; ng efter ai~demeiiirigeri och lorden: » Inför djupen loch liajama inga drömmerier!
:) (ty ordet ~clog:) bety- der också, e n art a f rofgiriga hajar).
Ofversiittaren talar om konstens)) fiirm;: is at.t förverkliga sig)),)) denna till fullo f ö r v e r k l i g a d c miilarkoiist; ~ o. s. v., iitd ryck, som ingen svensk k m lagga nagoii tailkc i.
Det lmrtle stil:)) clcnna fullt v e r k l i g 11 e t s t r o g n a m&amp;larkoiist ».
Ofversiittarci skrifvcr: Kursiveringme &amp; ro ruim&amp;larens.
&gt;@ramför kru8bm resh de en l 0.m.
b a r d i s k *) poitik, icke diidor a t t d e trodde, att 110 m b a r cl e r ila *) byggt stall i Palestina p&amp; Tiberius ' t i d.
.
.D Ilet Si.
p % clet ifr&amp;gav,zi.
; zricle stallet hos Ruskin utan om de venetianska xki tek- al.ls icke fr~iga.
om » Eo1i1bc~1.~dleri1t1,:), te: rna I.
' i e t r o loch T ii1 l i o: L o111 b a r c1 o. Det kaii V ~ Y L nog mad dessa, esempel, soin 5x0 Iiiiintade fran en saanrna,nl.iSn: ganclie fölljcl af cirka S5 sidor i boken om » Huru vi ratat skola förs t % I i l ~ i l s t ~ ~ Det ~)).
k m siittas i tvifvel, I n i i rnvida afsik- ten, att.
vi slgola 1ih: ~ föi.st % konsten, blir upgii8dd genom dessa utdrag.
En.
verklig insikt i Riiskins 1ronstiippf: ~ttiiing m h t e nog ii,i: iiiu s5, Iiiinge hos ioss sökm genom stud,i~et tif Iiaiis större verk 11: ~ lo~.jgiiia.lsp.rA.l~et och f r ~ ~ n ör i f allt cl&amp; i liaiis störs ta arbete, » Mo- cleril l ' air~.ters ».
Emlellert id rnCi ' c; te vi trots allt ut tala v8r.
tacksainhet till c1.e personer, soni genom: l~: ~m~liigga~~ !de af cle billiga 112iftena ri ktat .en s t6r.i.w sven.slc allmZmliets uppm %~: ksainl.iet pA cn s~ili@c- rörel.se, s !o.nn.
vrwi t a d djup t ingripande betydelse f ös den engelska konstens u.tveckling, och som; ilven f %t t sina f örespr5kare p&amp; an.cll.a sti,llen i Europa.
li ' ör clem, kivilkas iat~esee möjligen viiickts a t t veta n %got Iilem.
loin Ruskigs tneorier, in5 n %gra upply siiingar och antyd- ningar bif,ogas, siissliilclt oin liaus viktigaste arbete öfver konsten. '
M.o c1 e r n P a i n t ' e r s 5s ett verk, som striicker sig ö.fver ert betydande del af ftirfattarens lefna,cl, i det a t t cless första volym ' ntlcoi ?~ ' 1843 io,cl: l dess sista » apilog&gt;) daterad 1888.
.Upgslaget; till c l e ~ m m a ghfvo några ai: tikl; ~r, som Ruskin fijrfattat för att f ö.rsva~a den, af Initiken angripne landskapsmlL2ai-eil Turner.
Första c1elen ntgjorde a t t börja med e t t liolt för sig i vanligt oktav-format locli iitkom m o n ymt, fikfattsclt al en » magils ter från Osf ord ».
Först mecl tredje upphain af detta arbete, 1846, hade planen utvidgats, formatet ansenligt försborats, och samtidigt utkom d å vol.
II.
Sitt n m i z satte Ruskin e j ut förr&amp;n i femte ~ipplagaii af vol.
I, 185.1.
' Under tiden lxade l i m liiinnit utgif va sina tv % anclra kom tkritiska hufviida.rbeben: » Tlw Stones lof Beni.ce » och » The Seveii Lamps of 8i.chitectiii.w.
Tio L!
T efter andra volymen lcommo tredje och f jarde, 1866, och slutligen den femte, 1860.
M.en iiifveii i följande upplagor ha.r Ruskin har locli diix gjort föriindring,w., rattelser och tillägg, hvilka i fraga om aiidm volymcn bilda en hel kommentar, lnvari han ' ironiserar s i m forna åsikter.
O&amp; inneli8lll.et i detta, vohiminösa arbete?
Det .är först ioch f r i h s t e n estetik, en afhai1d1in.g .om konsten, dess uppgift och dess principer, om h w d slom äs s a m t och hvad som är falskt, godt och d U g t, stro,rt och litet, och d.etta sarskildt mlecl afseende fastaclt vid ni8laa-kkonst,en.
Oo1-1 ehuru f örfattmen e j belzancllar m&amp;leriets teknik i triingsta bem * kelse,.
s&amp; kommer l i m dock iii p % saker, sJm d.ärnied st&amp; i det n k m w t e s m ~ m n f i ~ sAsom, fragan lom fiirg u ' cli klii.uobskyr och framf ö r d l t om upp fattningen.
af naturen, livad som 5ii.
bet bv: zktwi.tiska för liiru.me1, skym, jord, berg, vatten, ' s) Kursiveringarne iiro anmalarnes,
växtlif m ' .m., hum d l t detta ti; r ses och &amp; tersifvas.
Vidare be- handlas de olika bonstidealeiaas historisks frarntriidazide iitider olika tider.
Och slutligen loch ii sista hand &amp; terkommer s h o m ett stiin- digt hördt ledmotiv utliiggningcin .och föïklaringcn af laiidskaps- m&amp;liii~n Turiiers konst, påvismdct af h i CIA iitiiiiiii oförstiiclda stor- lieten af hans verk, soin stiillEi,e Iioiicirii icke 1) lott sasoiii ctcn friiiiiste af engelska m5.1are, nkaq cs asom en af iiiillarkons teus lit?
roer under alla tid,er.
Att Ruskin giii- sig sk~lclig till iuQ.nga öf \ - erclrifter ocli mycken ensidiglict, skall icke nekas, men lika obestridliga iiro grund- ligheten i hane ltix&amp;m, rikcdomen i 1ia.m idi.riirld, storlwtm i lians patos locli skiirptm i en konstiiypfattiiiiig, som alltid skall 1) euritl- ms.
Det grepp l i m liar öfver liisa.reii Sr SA energiskt, a t t mmi ei&amp;u t inec.
n.mti %.ligiii.~g och 1id.lft mot villigt liisgiir sig f r h det- samma, d&amp; m m trots all 1ims siiiirjaiiilc viiltalight vet eller kiin- ner, a t t lian liar, orätt.
3l; wi gA.r liellre vilse mcd den stort?
lii.riircm, Iimrs blickar st.iir&amp;iu glömma sig kvar i iiioliieii, iiii mim giix riitt meil d,en trivide föi.cvist ' ~~e, som alltic1 iipprel) ar elen giitiilil, cvigt ~ ~.
omtuggade l Ruskim u p p h t t u h g af konsten kan uttiychxs i fiiljnnde sats, ~ e andra t volymcii af 1883 ars upplaga af som läses 1 f 6 ~ ~ till » Moderii Painterm: » 1 3 e a i i t i f u l t h i n g s a r e u s e f u l t o m e n, b e c a u s e t h e y a r e b e a u t i f u l, a n d f o r - t h e silke of t h e i r b e a u t y .only »: D e t s k ö n a a r n y t t i g t, e m e d a n d e t ar s k ö n t och u t e s l u t a n d e p 5 d e n g r u n d a t t d e t &amp; r s k ö n t.
Om man ville omskrifva denna aforism i mera spe- kulativa termer, så, skiille man kanske tolka den S&amp; 1i; i.r: SkUnliet a r människans innersta va.sen, och konsten ar det medel, genom hvilket hon.
gkr uttryck %t detta sitt vasea Xen denna, sats iir dock i dylik Soimulering alldeles för enkel för a t t inrymma Ruskins mening.
Konsten ax nyttass högsta potens, den Livarken Gr en l y s - artikel eller f&amp;- förvandlas därtill.
Den, som tecknar för a t t görs en vacker teckning, l i m skall aldrig lyckas.
DA4 nian liamixr en sra.rd.sklinga f6r a t t den skall bli stark och böjlig, duglig för sitt ändamål, $r man mera konstnar, an ii5.r man blott polerar den.
NGr man ' %ormar $i11 en sten så, a t t den ligger val på sitt stalle i mimen, &amp; r m kons.t; nd.rligt verksam p&amp; ett sannare sitt, iiii ni.i.r man fyller den med meniugslösa ornamenter.
Kort sagdt: gör jiagot nyttigt p&amp; Iclet bikta möjliga satt, och du skall vara en h-onstriiir.
Konsten skall på e t t mturligt satt vaxa fram ur handtverket.
Ti- &amp; m - loch cktta a r i grund och botten för Ruskin eridast e t t 11.21l1a,.t ~ t t i y c k af ifet nyss sagda - skall konsten vara gruridaci p&amp; mora; 1isskrt och religiiisa grundvalar.
Nen d % Ruskin framstiiller demm $ordian, fh han e j fattas p&amp; ett allt.för inskra.nkt ocli fili- ströst satt.
Visserligen var han uppfostrad i en puritansk fmnihet af allvarliga.s.te slag, men t~ång var likväl aldrig lians uppfattning, och den blef vidare Ar från år.
Den, som (1860 i Vol.
TT af Mocl.
Paint.)
vågar rakna Keats, Byron, Shelley och Turner bland de 1800- talets man, ~hvilkas h j k t a n voro kärleksfiillast, och livilkas sinnen voilo mest öppna, f ö r Guds verk)), l i m Ilar för visso en vidare lati-
tid f&amp; bedomzde af hvad s1om menas med n ~ ~ o och ~ a l religion, iiin.
do f1es.b 1iiii1.11.~~ berömma, sig af.
I-Ivacl man skulle kunna förebrii Ruskin i början af Ixus författarbaim och siiiskildt i vol.
II af » M: oclerii l: ' a,i n t e.rs »; iiir, a t t Ban tror sig kumm ' begripr~ c3J.l t; ing f i a11s ~ O- ~ lirh.
S Y ~ I P ~ U bel; ~ I ~ me ' ^ i ngen Iiar liellre s karpare l i l ~ ~ ~ i d r h a o t i ~ o ~ u hiiilf ör iiix 1.ia.n is j %lf,, ocl i l1cm ei.liii,niier,.
a t t 11i~13, som upp: fostrats i eiz eekts » b,oa~er~w: b dokl; .riner », » las t his t.orieii s % bdc: &amp; 5~1n, S O I ~ sektefistei: ylC~ga lasa, Iienne~.
Och d$i han i tidigare &amp; r sagt, » att dit, s.orn ' .Gud s l ~ ' ~ p z Tir t, lika v31 ilirattadt nled h5n.syn till ckss i~fsedda 5ncIam&amp;l » (Mlod.
Painbers vol.
II), sh sz~ger lim i en seilase til1,agcl not, a t t denna rnming %r » bara e t t stycke pietistisk oför- skiiniicll: let.
Ingen clöcllig har n&amp;gon befattiiing nied Chcls iincl; zini,l eller ku1 göm anspr&amp;k pi % insilit iliiri.
Meii hvad som $r sakert TL~, a t t fisomliga vaiwlsser %VO illa ocli anclra val afpassack f ör likar tade ful1 kl; iloal~l: ».
I s j5l.I: m vei: k~et f huer lian religionens kiirna i lo s j iii l f v i s k s t r ii f v a n. Oc1.i detta gor .oss nyc.lceln Lifven .till Ruskiris lionst- uppfat tn.ing.
Hvm j.e iuli; i~: m; islia, s&amp;iur!
cla, iiifven livar je konstnar, soin arl~etar utan tanke 135 ' sin, egeli, persons framhii.fvande, icke f ör a t t lysa me&amp; sin virtnosibet, iihm för a t t tjiina, en sak, lian $r inne p % den riiLttU, viigen.
Ruskin &amp; g ' begynnelsen till.
konstens 5örfall i reniissansen toull sölifie med hela.
dep h a f t, af hvilken] .im var miiktig, f ra.iilI: iiif va go tikeu ~oc1-1 de pre-rafaelitiska, maarna.
Men 11mic1: Lir iimeiwlw g r u d e n h&amp;rtill, om ej ltuskins, etiska och religiösa ideal, som .stullde l.
~ n o m s&amp; om fiende till denna s j5Jfviskhet, som \ .ar e t t a.f ren %ss; isens mest.
Prnnlt.r5&amp;~iide drag.
.
. '
Och kllock ha.
iifven hcmi motvilja mot ren %ssanskon.stnii~ern~ sina stola iind~miag.
RDiisliin tnor sig slclrig nog kiinna beromma de.
v e n ~ t i m.
s h r n 0 ~ 1 a i loch ~, s~rslcii: l; loscle ban anse Ti tian SAS om i~i&amp;laxk~mIie~is friiis tie f or d1a ticler.
Detta 2s s % mycket iinderli- gme, e.om im alli: nCi.
' wilt erkäna uppfat tili~lg gOlr jus t venetianerna till representanter för en mycket v&amp;rl&amp;lig och föga religiös rikt- ning.
Oimken 11ai.till l; lordei i grnud och botten vara &amp; n, a t t Ruskin vid beclöiua,ncle af venetFmeimm.
koilet Ilar en a m a n utgAngspunkt: Han har afven s,i.tt m å.
l a i - p a t u s, sh a t t ssga, o,ch dettal &amp; r f61 f örkal: lek h5rf ör 5.1 s&amp; stor, at t han hontoin k o l, o r i t le n.
13.- ställer hela sin ~didektik i sitt kol-oiistish intresses tjiinst f6r a t t kolorist, O C ~ S &amp; i öfrigt har de egen- bevisa, a t t srni % sa&amp; 11~arj.e~ skaper, eo1n Ruskin &amp; lska,.
loch dB s h s b l d t moralisk.
och religiö,~ '.
.
.
-.
upphö jclhet.
.
Han utgår friin.
den gruncha,tsen, a t t f, o r m e n visserligen all- tid ar viktigme.
an f ä r gen,.
s8, ' vida man vore tvungen a t t välja ' ettdem.
3Ieii n a r fiixg mvandes, d&amp; mhste denna först och främst vara * i möj1igast.e mari riktig, liksom niix man S junger, man först och frimst m h t e ha riktig t; ontr %ffning f6r a t t e.j förstöra; intrycke * af b3de lord iooh ruiis ' ik.
M#&amp; ~dseencle hiixpa clelar han nu målarna
.
i h å stora k h s e r.
Den första utg8res af dem, som mala med shskild hänsyn till förerniilens 10kailfaLi.g: Titian, Veronese, Tiirner, Iios hvilka liela.
d h i n g e n gliider af fisg afven i skuggorna, i det a t t de utgii fr %n dessa.
fäsgrnattade skuggor och gli fram mo8 allt ljusare och m era gliinsande s cliatteringar.
Dcii andra klass en äro de, som iii Ala med isynnerligt afseende pA f6remAleiis modellering geiiom ljus och skiigga: Lilona-ido, Rafael, Rembi-audt, Iios hvilka stors partier af mfilningen förlom sig i relativ fiirglösliet, gr % eller brun skugga.
Hvem kan utan ett leende, hos somliga kanske blaiidadt med iiågorr f ösargelse, läsa det passionerade utbrott, med livilket Iian afslutar sitt anfö-rande till förman för de förra (3Ioderii Painters IV, af&amp; 5, kap. 3): » Lägg vidai * iniirke till, Iiiiru regeUnindet goda och oskyldiga ting Iiafva klara.
och lysaiide fikger.
Se p&amp; dnfvans lids ocli j h f e r den med hiiggormeiis g r h rygg.
Jag liar ofta höi-t talas lom lomar med.
lysande fiirger, ocli jag förinodar, a t t det fiiines sMana, liksom det finnes gliiiisanile gifter: 1) igitalis och Kalmia - bilder af f6rräderiet.
Xen alla de giftiga ormar, jag verkligen s e t t, k o på, olika satt spriickliga i grktt, tegelrödt eller brunt.
Och den farligaste orm, jag någonsin sett, den egyptiska iispingen, är blldeles grå som grus, eller till ocli med iinds grilare.
S&amp; äro vidare kl-okodilen m11 alligatorn gr&amp;, men den oskyldiga ödlan grön locli vacker.
Jag menar ej, a t t regeln är undantagslös, t y annars shd1.e den vara mera öfvertygande, an det varit menin- gen, a t t natumns lij,rd !oma.s någonsin skulle bli; det &amp; r vackra f k - ger p % tigern moch leoparden och trolliirtens bar, och det ar ingen synnerliga glinsande kuler vare sig p&amp; Pir eller nötkreatur (eliiirii, i parentes, h %ret p % en brun tjur, som st&amp; i solskenet *, eller en gråhvit italiensk ose äar i mitt tycke vackrare än nabon leopards eller tigers s k i ~ *).
Men tag saken i stort och ja.mför regnbkar, soluppgångai., msor, violer, fjiisilar, faglar, guldfiskar, rubiner, opa- ler och koraller med alligatorer, fludhästar, le jon, vargar, björnar, svin, hajar, sniglax, svampar, rök eller med skadliga och fördarfliya ting i allrn %nhet, och ni skall fiirstg, huru saken står mellan kolo- ris ter .och kliiiiobskyrister, hvilkrt af dem, som Iiafva naturen och lifvet p % sin.
sida-, och hvilka, som hafva synden och döden. » En härvicl till # ordet)) svampar)) fogad not ar karakteristisk f ör Ruskin: » Det är likväl aamarkningsvardt, a t t nästan alla giftiga skifsvam- par äro röda loch fläckiga., medan de ätbara iiro bruna och gr&amp; liksom f6s a t t visa mss, huru ting, som födas ur mörker och död, alltid ibo farligast, d % de äro val kliicida~.
Och i sammanhang h %r- med ta.r han till och med Skriftens auktoritet till Iijiilp för a t t bevisa » the sanct; ity of coloiir », nfiirgernas helighet)), Iivarvid han likväl nekar, a t t bibelstället uom edra.
synder vore röda s h o m blod » sarskildt skulle beteckna, a t t syndens karakteristiska fii.rg vore rödt.
Huru betecknande a.1.
icke detta för sekteristens uppöfvactc fardig- Bet a t t voltigera med bibelställen!
G) Han faller har &amp; !und&amp; ur rollen: emedan tjurar och oxar tiro nyttiga djur, förefalla de honom vackra.
A.tt 3nm1 med len s&amp;clm koloristisk hh: $8reise och f ör ölrigt nied sin foidra.ii 133, trioget aatilrstiidiuin slid1 yara en liflig b,e- undrare af den ven !etlarïs,h skolan, lian mcm första.
Meii d % 1.i.an pk sa113111a, g.c " Lng vill p.
e I ~ o I ~ s ~ ii; dlasbe ~ ~ I s rippenbai~elser borna af re1i.giö.s I~i~riSor~else, stol, i1ICp1,ste I r a n bemöcla sig a t t o&amp;s % ti1le: rliäiziza venetianarne detta företarhde.
Och sarumn sak, som han förebrår Rafael Islo t t äro sköna och and.^-$1.
1: eiz %ssansen s inas tlune, 21, t t deras i-nctcl~oli~: ~or.
i tdienslia kviiïi~lo~, det 1mi.
l ~ t i z inte t losil.
af lila~~cler f ö: r h os Titian.
Kuriöst;!
TZ.ci; Fael e j n: og religiös, men vii1 .Tii~boretto och Veronese l Mellan Riiskins kon.sl; iiim och lims socidu program finn.es A, ena s ' iilail.
i-5.1; t in yc ke t sl~~nruain l ia ng, oc ' l~ % cleii andra e j f5 d i sso- n s e r Den, slom ph sip fana skriïvit Konst o c 111 Moral, Skön-.
lie; l 10 c l i. Bairmli iisti.g lre t, sliad ' l e j 1~11.1irm .I.II: PC@, a t t kiii.~i.inpa mecl den alltid olösta och kanske olösliga etiskt-estetiska antinomi, .som ' bru- kar leda ~arst.ii: igen t !il ' l foi: clrm pr^ frigörelse: för lcoristeiz f: rnil, en etisk nornm-ing Geller till e t t underk %unade af clet I~~o ' i~s,sl; ~z %i.lig,z skizpilucle ts s jiii1.f s tiiid.iga vii1 ': cI.e.
.
. '
En iG,~m~me uti~~SIZ.~ing I.iil; l '; l; € sbulle föra oss alltför 15,iigt.
Men irbm a i g m 101 % Ri~skips S tii,llnin&amp; till var tids saxnli G.ll.eli ga frag or tSör of ulls tiindig.
Show.
alla veta, 1 ' 1vilka skiil1.e lians bild v ~ 1.
r al ~ l ~ l iaf va 1: iöit-i; R.iisk bas ~ P L U ~ voxo I, den moderna iuclus trialisinen, och den d,ii: i ?necl s.a~mmml: iLii~gm.cle kapii talis tiska regifneii c1.e styggelser i det inoderim ~a~rnl~iillslifvlei;, so111 l i m fr&amp;föiallt ville belci~mpa.
Det i i i mas kincrna udi 4cIe-t scl~iabl~oiun~issigs, mekani ska, arbe tss5tte t, s om har beröfvat arbelbet cless gliidje, sozu göm krloppen ~iiissl) ilclacl, c1öd.a sinnet för verklig skönl~et, 1cvYifva kiiusla,ii och gössi.
rn5,nixislclornst t il1 io l~~okliga.
sl; ~fv,u .. Arbetsclelnirigen iix clelniiig a; f miiilnisfa~i sjiiif, al liemes sjiil.
Den, som] .lax till pppgift a t t vicl en madiin fabricera, en 67: eld af eiz sko, Sr ej Jangre cn ~ l ~ ~ m a k a titan re, cii 57: del af 611 slio~~iali:: ' ~iur ?.
Fiirst den, slom kan göra cn sak llelt, I m i kiiniia n ?~gon gliirlje ö: fv.sr arhctet, det m5 ffö iöfrigt vara hur ringa som helst.
Det %r industrin, som fördikfvar till och i-ned sjiiilfva n.atureii, beriifvar landskapen deras i.clylliska 1imaktii.r to,cli med stiiil&lt;ande rök förpestax, onch föï ... rilörlrcli.
de tri~lder, stacler eller stadsdelar, clas clen slagit sig ned.
Allts % bort ined clenna industri, eller,.
01~1 det kr 10mö~jligt, bort C~tininstonc med eld o&amp; s teii fiol.
im t i b k c k l iga drifkrafte r f ör hvacl vi beliöf va, Vind loch vatt.en &lt;, och vi mikt,e.
liiia; oss inskriinfia vAra behof.
Det ' har s %liiiiLLa; ~lclrig funnits en moera hiit ' sk fknclie till r ö l och stenhol Lin denne son af det ' inc1.u st15ella sbenli~olslsmdet England.
Det &amp; r ju alltic1 s&amp;: Ofvcr- drif t i cm si kbning 5s tadkonimer f ösr eller senare en realctioiz, 80,ch det 5s Zirför mer iiii en haiiidelse, a t t det &amp; r i vara, dagars Nuglancl ined dess svarta myi ' sOaiclrar af mk1~i.islcor, siom e,n mail iipps tår, lzvilken s er miinsklig1ze teas riididning i $t erväncbnde t il1 h d tlif ve t, j~orcl- bruket locli haildyubebet.
Arten.
af.
arbete hal: alltid varit det vik- t igastie rn !on~entet i s %vd c k 1 1 eiiskj.l.des som 11el.a s tatei-s lif.
Rom 101d lS.
v u ma.ktigt, s&amp; länge k&amp;mn af dess befolkning utgjordes af en liärdig stam d själfagande bönder.
Liksom bonden skola vi lära oss a t t förfai-diga en mängd af v k a förnödenlieter sja.lfva.
Genom v&amp;rt eget h m.
b e t e utvecklas samtliga lemmar och sinnen, iocli ur detta framgå, de skiina k,onstema, p&amp; ett r&amp;tt och natiirligt satt.
Det ä r ju inbe 1ia,o; ot nytt fallxop detta.
Den förkastelse, som Rousseau uttalade öfver sin tids kultur, tra.ffa.de till och med vids större omraden af sa.mhallslifvets företeelser.
Xen ticlen har ju ömsat skinn sedan dess.
Många illusioner hafva brustit liksom manga fördomm, och nya hafva kommit i stallet.
Inga politiska skra; nk,oi.
' s tihga vägen för individerna s h o m p&amp; Rousseaus tid.
I Ruskins s m n t mistokratiska samhalle lir det e j fraga om j h l i k - h t.
Tviixtom skulle livarje högre företri5de göra sig gällande och lzvar je underlägerhet ringaktas.
Detta saniliiille skall dock, sh vidt ni6 jligt, l1 jiilpa alla individer till en miiiisklig iitveckling.
Alla skola fiiim sysselsalttning i af staten inrattaile prodiiktionsaiistalter af alla slag.
Da.r skola de locks % erliiilla uppfostran till yrkesskict- a nkon ligliet.
De, som ej vilja eller kunna =beta, eller f ö r ~ ~ l s f v sig speciell fikdighet;, liksom brottslingar, skola förrätta de grofva och obehagliga syssl~oima, tills de f örbiitti~t s. Ruskin önskar e j lagga något hinder i vägen för * enskild företagsaamhet, lönen ldir d i k a p5 solika sstnzhiiilsstadier och linlpad efter lefnaclsbehofven.
Men alla skola, ha .et t viss t exisbensminimum.
Lockelsen till en jhf6relse med Rousseau ar niistan p&amp; hva.rjc punkt mycket stor, iifven dadarför a t t de s k o m personer voro s % olika .. Rousseau en drömmare, s % ock Ruskhy men) deune senare liar dock e j s % litet af brittens handlingskraft.
Roiisseau skrifver Emile och skickar s i m fem barn p&amp; bariihuset.
Ruskin nöjer sig e j nieii a t t profetera, han vill visa, hur det skall g&amp; till a t t realisera idea- lerna.
Det vittnar om styrkan i lians tro och elden i lians li4ig, att lian vågade den ' oerhörda risken i företag, som hade till syfte a t t ombilda samliallet.
D % han var pi-ofossor i Oxford, fiirde l i m de m.tusiasmei-ade studenterna lit p&amp; landet inecl spadar och yxor för a t t arbeta p&amp; isthdsiittmdet af vagar.
I h i i bilclade kolonier af jordbrukare, som skulle aibeta efter 1ia.n~ metoder.
Han ofirade lenoma summor dä.rpA-, d&amp; lancltbruket ej bar sig till följd: +f Ruskins motvilja mut rna.skiner.
Han s t i f t d e i Sheffield ett mu- seum af utsökta konstverk, till ett exempel ph livad livarje st,: ~cl borde aga ..
Det vzls mer au de iirfda millionerna., som lian offrade p$ dylika företag.
Penningarna sörjde l i m ej, ty deni Iiade lian ändock från början; tuslagit till filantropiska iinilam&amp;l.
Meri lim satte in sitt Iiopp, sin tro, Iiela sin persotiligliet.
Och si.
allwrligt kände han svihigl~lietema, a t t deii skugga, som bredde sig.
iifver hans sinne, niktan hö11 p % a t t helt förmörka h i i s sjal.
TTanligarc.
k jjamföreker med Rousseau iiro sainmaristiillningar med Tolstsoi.
Den senares systciin skulle nog vara mycket lii.ttarea att utveckla.
I h n s altruism och lians religiositet iiro kanske af ungefär sarnma slag som Ruskiris.
Meii livad som saknas i Tolstois lifsuppfattiiing, och som jiist iitgör clet.
framfiir allt iiitressanta Iios -
Ruskin, &amp; r dennes tro indiviCiuditeteri~ ratt, utan all för- l-iä,fv.else, lo&amp; p&amp; horsten s$som en lifsbetingelse.
Det &amp; r f6r m- mälaren ingen tvekan om, hvem af de t r å, som representerar ett hcgre rniinni.skoi,deal: den torftige anakoreten i sin håla eller den gentleman, &amp; om vm&amp;m andakt ' sfullt mellan konstverken i tempel- %lien.
--- B.
S v e n.
Kvinnans rösträtt i de australiska staterna.
.
Vi, eiiropeer, betrakta med gamla kulturfolks själftillracklighet gerna allt utom-europeiskt (Nord-Amerika naturligtvis undantaget) såsom någonting halft- eller helt-barbariskt, hvarifrån inga kultu- rens frukter, af hvad slag de vara miinde, äro att hämta.
Denna föreutallniilg ar nog också rådande hvad det australiska öriket be- träffar.
Dock skall man, vid ett närmare skärskådande af förhållandena finna, att de visserligen under den engelska kronan lydande, men i sin politiska sammansiitt ' ning så godt som sjalfständiga stater, hvilka gii under det gemensamma namnet Australien, i civilisation sta fullt i jämnbredd med Europa, ja att det politiska och sociala lifvet darstiides nått en utveckling, hvartill ej något af den gamla världens länder kan uppvisa ett motstycke.
E t t bevis därför ligger bland annat i det faktum, att man i de flesta af dessa australiska stater redan lyckats genomföra en reform,.
som i det britiska moder- landet och i det öfriga Europa, trots arslånga energiska sträfvanden, endast kan betraktas som ett lån&amp; aflagset framtidsmål: erkännandet af kvinnans politiska medborgar~att.
Genom personligt meddelande från en af ledarinnorna i den rörelse, soni på ett s&amp; 1yckl; gt satt förmått lösa detta s&amp; mycket omtvjstade spörsmål, ha vi hlifvit satta i tillfälle att få en öfver- blick af den kvinliga rösträttsfrågans nuvarande s t h d p u n k t i de australiska kolonierna.
ede el ar innan, mins Rose Scoti, skattmästar- inna i the National Council of Women i New South Wales samt korresponderande sekreterare sedan 1891 i samda stats ~ W o m a n - hood Snurage Leagaer, b&amp; således vara fullt kompetent att ge den riitta belysningen åt förhållandena i fråga.
Också innehålla s å väl hennes bre£ * soin de tryckta berättelser hon bifogar en del meddelanden, hvilka siirskildt i dessa röstrattsförslageis dagar erbjuda mycket af intresse.
*) Brefvet gr dateradt Sudney 19 nov.
1901 och ~ t a l l d t till sekr, i Fred.-Brem.-Förb.
: s lagkomitd.
I korthet ar den krinliga röstriittsfr~gans stiillning i Aiistralien följande: I Nyn %enland erhöllo kviniior politisk röstriitt lS!
) f:, i Hyd-Australien 1895 och Vest-Anstralien 1000.
I Qileensland och Victoria, Nya Syd-lyales och Tasmariien @ gar striden knnii, men röstrattens förkiimpar hysa godt hopp om.
att segerns dag snart skall randas.
Australiens Icvinnor hafvn, efter lirad af har; OLheropadc kallor framg, ' lr, med lofvardt nit begagnat sig af sina nya rattighetor, iilen deras intresse har dock koncentrerat sig mindre kring purtifrdgor iin sociala- och lagstiftningsreformer, siirskildt sidaria, som beröra barnens och kvinnof~izls stiillning.
3.iGriga nyttiga reformer Iiafra id ven sedan kvinnorna fingo röstratf i detta hiinseende genomdrifvits.
Ett och annat iittalancle fGn aiistraliska iniin och B \ - innor aiigiiende den verlian kvinnorna iitöfvat p a e t politiska lifvet förtjancii.
att, gtergifvas.
Professor Edward Atirling vid iiniversitetet i Ailelaide skrifrer sisom svar p&amp; en förfrfigaii fran The IYoinan ' s Joiirnal:, Röstriitten har icke haft ndgon menlig inrerkm 115 kvinnor- nas siitk och karaktar.
Den leder ej till försiimmandet af heiiq~lik- terna eller gifver anledning till ett mindre aktningsfullt beniiitsando fra11 miinnens sida.
Icke heller förorsaknr dqn oenighet inom familjen, hvilket ofta anfördes som ett niotslziil, innan lagen om kvinnans röstl- ratt gick igenom.
Utöfvandet af riistratten liar diireiilot bidragit till att gifva kvinnorna vidare vyer och kommit dem att inert vriliet intresse följa politiska frågorn - -- - Herr Hiigb H. Lusk, fiiriitrarande medlem af Kya Zealands parlament och varm beframiare af Itviiinornas rattigheter, uttalar sig p. "
följande sikt, om verkan af - lika röstriitt fiir inm och lrviunn: &gt; \ i spåra verkan daraf i egenskaperna hos de mun, som riiljns.
Blan ser mera p&amp; 11aralrt5r a11 p&amp; fiirrntlgn.
JIan fragar s i g angitende hvarje kandidat: Har han godt anseende?
han hejd öfver alla misstarilrar, en hederlig man, en nyttig medborgare?
- -- - Sidana, man erh&amp;lla, sedan miin och kvinnor f t t t lika röst.riitt, de flesta rösterna och blifra valda^.
Kvinnans röstriitt har visat sig yara af så stor lwtydclse pil Nya Zealzlnds socTala förhallanden.
att mGngeo, som föriit varit mot- standare till iden, numera viinnits för densamma.
Yreniierniiiristern H.
J. Seddon skriEver harom: aFiir nigra lir sedan röstade jag emot kvinlig rustratt.
Den har nii vurit lag tillrickligt lange för att hafvn kommit öfver det experimentala stadiet och hunnit visat sitt infly- tande pii viiït folks hemlif.
Det är en fiillkomlig seger.
Bast beviset för dess frnmghg ligger i det falrtum, att det icke ens höres en frambvislcad antydan om att taga den tillbaka.
: &gt; '
Mrs Secldon, den för !~tn %mdes maka, &amp; ger ocksB: uJag var först motstbudare till saken, einedali jag ansa-g, att ' kvinnor iclre borde blanda sig i riagot så obehagligt som de stormiga d e n.
Jag nustg, att de gjorde bättïe i att h&amp;lla sig borta fr&amp;n politiska stri- der.
Nen det har visat sig vara en god sak.
Intet störande eller obehag of nAgot slag har varit förbundet dirmed, och det har gjort kvinnorna mycket godt att intressera sig för allniänna angelägenheter.
a i sist rna endast anföras ett yttrande af biskopen i ~ u c 6 - Innd William Gordon: ~ V g r t tinga presterskap på Nyn Bealand slculle också af per- sonlig erfarenhet lriinna bevisa, att beviljandet af politisk rösträtt &amp; t aUn vara kvinnor, vid t j ~ ~ g u e t års t Alder iclre haft digra meuliga sig öfver, att följder.
Mannen pfi Nya Zesland ha tvgrtorn Iör~~ndrat det dröjt s&amp; h g e, innan kvinnan erhallit rattighet att deltaga, i padiarnentsval.
» MotstBndarna till reformen ha visserligen anmärkt, att de stora fordringar i moralislzt ' hänseende, som numera uppst&amp;llas vid pnrla- mentsvaleu, beröfva staten en och annan dugande kraft, och att det i ett land med dc ' lliga affarer ar slrada, om en i finansiellt hiinseende mycket begåfv~d man slriilIe utestiiiigas fr&amp;n alla möjlig- heter p&amp; den politiska banan, ifall han t. es.
» en g h g i viirlden stulit en hast ».
Det torde dock ligga i öppen dag, att slciarpta fordr.ingar p&amp; rlt tslsaffenshet och pf litlighet nödvii.ndighbis komma, att rensa den politislm viidden från en del r8s och oiidla element, och att, on1 lcvinnnns inflytande förmAtt utföra detta, verk, ar med en stor fördel vunnen för landet i sin helhet:.
.
.
Några intryck från NewYorks kviiinolzlubbar.
D&amp; jag sistlidne september l i i k a d e var hufvudstacl för att i en liten del af den s. k..
u N p Världen;) hiimta nya intryck, och, som jag hoppades, ocksi liirorilra erfarenheter, hade jag sasom med- lem af Fredrika-Breiner-Föïbnnclet medför t p5 f iircleil introdulrtions- kort från Förbund&amp; till merikanslm lcvinnoföreniugar.
Det %r mig.
darför en kar pl,iht att här offentligen få uttala mitt tack för den nytta och noje, som detta kort beredde mig.
Tack vare detsamma hade jag till min stora gliidje ofta tillfiille att erfara huru alliniiiit '
känd, beundrad och afhållen Fredrika Bremer ar i Förenta Staterna, och hqru lifligt minnet af henne fortfarande dar lefver.
Ocksa visa- des för förbundet, som bar hennes namn, ett s a m t intresse, och den gästfrihet och välvilja, som bevisades mig i mAnga af New-Yorks största och mest ansedda klubbar, tillskrifver jag helt och hållet mitt rqedlemskap af Fredrika-Bremer-Förbundet.
Huru jag kom in i alla dessa klubbar är ganska egendomligt och fordrar en särskild liten beskrifning.
Kort efter ankomten till Amerika, besökte jag Buffalo, dar den pan-amerikanska, utställningen då phgick.
(Denna var, i förbigaende sagdt., betydligt mindre intressant än v a ~ t a d t var.)
Som kvinnornas stiillning i landet mycket intresse- rade mig, aflade jag aEven ett besök i the wom man ' s building ».
Där möttes jag af en ung, mycket vanlig amerikanska, miss H., som i ett par timmars ' tid följde m i g omkring p&amp; utställningen.
Vi sprakade om allehanda ting, bland andra oclss&amp; om klubbar och föreningar i vara resp. Iander, och jag beskref efter basta förm&amp;ga Fredrika-Bremer- Förbundet och våra andra större kvinnoföreningar.
Hon fick veta, att jag var medlem af sagda förbund, jag visade henne mitt kort och förfrågade mig hos min vanliga ledsagerska, huru jag p&amp; bästa satt skulle kunna göra mig nytta daraf.
P&amp; hennes fråga, om jag önskade besöka New-Yorks klubbar, svarade jag, att detta natur- ligtvis skulle vara mig särdeles välkommet, h a r p a hon erbjöd sig att skrifva ett rekommendationsbref till madame von Klenner,, hvilken hon sade ' vara m: mes Artôt ' s och Viardot ' s representant i Nord- Amerika, och erkänd såsom en synnerligen framstående sångliharinna och ofantligt verksam klubbkvinna.
Morgonen därp % sändes mig rekommendationsbrefvet.
3len döm om min förvaning, ja, min häpnad, då ja.g i en morgontidning s h o m öfverskrift på en lang artikel läser: rWomen in Sweden.
Mrs Anna Lindmark speaks rtbout her countryo eller nagot dylikt.
J a g hade mig ovetande blifvit grundligt interviewad af en » tid- ningsmiss~.
Det behöfs minsann ej mycket för att » komma i tid- ningen~ i Amerika!
Vid min ankomst till New-York dröjde jag ej med att besöka, madame von Klenner, hvilken från första stunden omfattade mig med en utomordentlig vänlighet och välvilja.
I sin egenskap af ~chairman of music, i många af New-Yorks klubbar öppnade hon dessa för mig, i det hon bjöd mig vara bennes gast.
Och ej nog därmed.
Efter att i klubbarna offentligen hafva presenterat mig och därvid sagt många vanliga ord om vårt folk och vart förbund, bad hon de ntvarande, af hvilka hon visste många vara ~presiden- ter, eller achairmen~ i andra klubbar, också låta mig taga del af
deras arbete.
Följden var, att jag fick einottaga en massa inbjud- ningar till olika kliibbar, och.
i alla rönte jag samma vänliga och intresserade emottagande.
Amerikanskornas verkligt stora intresse för Sverige i allmänhet och för den svenska kvinnans stallning i synnerhet visade sig ofta, och alltid voro de glada att höra mig omtala, hvad jag visste där- om.
80m ett bevis därför m % omtalas, att såväl ~Rainy.
Day Club », (syfte: diverse reformer), &gt;Post-Parliament Club.
(diskussions- och viiltalighetsklubb) samt » Clio Club » (hemmets intressen) fattade beslut att genom mig sända hälsningar till Fredrika-Bremer-Förbundet från)) systrarna i Nya Världen., hvilka hälsningar jag härmed ber att få framföra.
Allmänna tanken om oss tyckes vars, att vi äro ett framåtgående och högt stfiende folk, hvilket erkännande naturligtvis.
kändes godt för mig som svenska att hörn.
De .flesta klubbsammanträden jag bevistade voro s. k.
~ e n t e r - tainment-d: bgs », och de ägde rum efter lunchen kl. 112 3 -- 5 e. m.
Man mottogs af värdinnorna för dagen, presenterades för apresi- denten.
, och öfriga styrelseledamöter (hvilka vaniigen hade sin plats på en estrad midt emot alla klubbmedlemmarna) samt fick såsom gast plats vid &gt;presidentens)) högra sida.
Sedan föregående sam- manträdes - protokoll genomgåtts, vidtog dagens program, hvilket hög- tidligen upplästes af en » chairman&gt;.
Programmet utgjordes af musik, såsom.
g h g, piano, solo, vio1in; kvartetter o. d., deklamation, u p p förande af en liten pjes, föredrag i olika iimnen p. m., varierande alltefter klubbarnas olika syften.
Vissa dagar vor0 agnade åt diskussion, och var det ett sannt nöje att höra amerikanskorna diskutera ett ämne.
Som talarinnor väckte de min lifligaste .beundran.
De uttrycka sig redigt, klart och behagligt, tala utan att, taga om » och veta att få fram just hvad de vilja saga.
B l a d de intressanta bekantskaper jag gjorde, vill jag nämna mrs Croly, alla klubbars sinother~.
Det var nämligen hon, som stiftade den första kvinnoklubben 2 Sorosisr&gt; i New-York.
*) Antalet nu befintliga sådana kan jag tyvärr ej uppgifva, faktum är, att de iiro mycket talrika.
Mrs Croly tycktes glad att träffa en svenska och omtalade, att det var i hennes ungdom Fredrika Breiner gjorde sitt besök i va ören ta Staterna.
Fastän på den tiden för ung att få vara, *) Se +g.
för 1801 haft 2, dar CBcile Gohl skildrat ett besök i sor ros is^.
- Arg.
IS98 haft.
6 innehåller afven en artikel af Cecilia Wsrn om Amerikanska kvinnoklubbar~. '
med i sällskapslifvet, mindes mrs Croly Fredrika Bremer mycket väl och berättade, hurii alskad och beundrad hon var af alla, som 12brde kanna henne.
Ocksh fick jag veta, att det var mrs Crolys anhöriga och iildre vänner, som introducerade Fredrika Bremer i New-Yorks societet och visade henne gastfrihet.
För Predrika-Bre- mer-Förbundet var mrs Croly lifligt intresserad, och jag lofvade sända henne alla upplysningar och skrifter augiiende det,samma, soin fin- nas öfversatta till engelska, liksom fru Adleraparres och fröken Lei- jonhofvuds utmärkta biografiska arbete ufver Fredrika Rremer.
g!
J ar ledsen att numera ej hunna infria mitt löfte.
&amp; s Croly &amp; r nam.
ligen död.
Hon afled endast några f &amp; veckor efter detta vart sam- manträffande i pressklubben.
För att gifva ett om %n ytligt begrepp om de amerikanska kvinnoklubbarnas verksamhet vill jag (med hjälp af deras iirsberiittel- ser) söka beskrifva ett par af dem.
» Woman ' s Club of State Island » stiftades 1804.
Dess syfte är att » genom ömsesidig sympati och hjiilp ined förenade krafter söka höja den mänskliga civilisationen ».
- För att bättre kunna fullfölja detta något väl allmanna mål bildade klubben tre olika afdelningar eller » departments D, nämligen » filantropi » -, » reform » - och &gt; halsodepartementen ».
Följande ar sainmanslogos reform- och halsodepartementen tdl ett social-ekonomiskt - och ett tredje de- partement bildades för slitteratur, konst och vetenskap2.
Den filantropiska afdelningen började sin verksamhet genom att öppna en arbetsinriittning, diir 84 miiu fingo arbete med ved- sågning, och nödställda kvinnor erhöll0 tillfällig hjälp genom traimatte- industri.
Snart etter öppnades en arbetsbyrji.
.Ladies&gt; insiinde be- gagnade, men fullt användbara kläder, hvilka reparerades och sades till billigt pris.
För inkomsterna kaptes nytt material.
Daraf till- klipptes på byrån underkläder och liimnades att af fattiga kvinnor mot betalning sys i hemmen.
I april 1895 öppnades en barn- krubba, och har dennas verksamhet ökats &amp; r för &amp;.
Omkring 2,000 barn hafva de sista %ren omhändertagits.
Den social- ekonomiska af delningen Ilar verkat för större ren- lighet i toilettrummen på batar och i väntrum, har genom sitt energiska ingripande åstadkommit, att förbud mot spottning upp- '.
satts i spårvagnar, lrontrollerar, att föreslrrifterna angiende isole- ringen vid smittosamma sjukdomar i fattigkvarteren ordentligare efterföljas.
Likaså arbetas för att begriinsa antalet krogar m. m.
År 1899 öppnades en kokskola, hvilken visat sig rara till stor nytta.
Afdelningen för litteratur, konst och vetenskap-, startade 1895, och var dess iriål att utveckla Iduhl~ess intellektiiellri lif.
Detta har
den sökt åstadkomma genom att anordna samlrväm med musik, före- drag i litterära och allmänna ämnen samt diskufisioner.
Särskildt arbete har nedlagts p&amp; att söka göra medlemmarna t111 goda tala.rin- nor och lära dem, diskutera ett iirnne.
År 1897 företogs under led- ning a£ sju medlemmar en fiird till Italien, där ' bl.
a.
Rom, Neapel och Florens besöktes.
En annan klubb ar t profession al Woman ' s Leagues, bildad 1892.
Dess ändamål är att föra samman kvin ' nor med dramatiskt, inusikaliskt, litterärt, artistiskt eller vetenskapligt intresse.
Klub- ban räknar f. n. omkring 450 i NewYork boend8 medlemmar.
Den äger ett utmärkt trefligt eget hus med flere mottagningsrum, lasrum, bibliotek (med ung.
4,000 volymer samt försedt med dagens tid- ningar och tidskrifter), en liten teater, sofrum för i staden icke bo- ende medlemmar m. m.
Medlem betalar 5,50 dollars pr gr och får d % begagna lokalen, biblioteket m * m. fritt.
Böcker få ock hemtagas till lån.
Likaså kan inedlem ur kassan få lana 25 dollars utan säkerhet och diirutöfver mot säkerhet.
En stor garderob finnes, ur hvilken unga aktriser f&amp; lana dräkter.
Kurser i litteratur, konst, språk, musik, dans och fiiktning ombesörjas för, medlemmarna till möjligast billiga pris, och hafva dessa kurser vunnit liflig anslut- ning.
Olika sammantriiden haf va olika &amp; men till behandling.
SH afhandlas vid ett sammant.räde klubbens .af %rar, vid ett annat disku- teras någon social fråga, vid ett tredje refereras nya böcker, och ett fjgrde sammantrii.de ii.r ~entertainment-day », d&amp; sm&amp; pjeser (för- fattade of en medlem) uppföras, taflor (m %lade af niedlemmar) ut- fjtiilla~, musik utöfvas m. m.
En otalig mängd andra kvinnoklnbbar finnes, och äro deras olika intressen lika många som de olika namnen, hvillra ofta i sig i.nnefatta syftet.
T. ex. City Mother ' s Clul~) ~, Society for Political Study &gt;-? '
etc ..
Gemensam för dem alla tänker jag är deras sträfvan att vilja vidga kvinnans intressen och verksamhets-sfer samt %tt genom dis- kussioner lära henne klargöra sina egna tankar och att uttrycka dem i ord.
Den utvecklande verkan på karaktiiren, som e r n h ge- nom att kvinnan i det angeniima lclubblifvet kommer i beröring me ' d olika mënniskoi och p&amp; SS, sätt far sina in&amp;ränkta vyer utvidgade, sina smH svagheter afslipnde, tänker jag är erkglid.
Skuggsidan därvid ar, att kvinnan för klubblifvets intressen och nöjen frestas att för- summa hemmets plikter.
Dock månne ej hvarje kvinna, med ögat öppet för dessa faror, snart nog själf förstår bedöma, huru mycken tid bon bör använda för klubbens intressen eller ej?
.
.En af or8gkei.a till, att a&amp; många kvinnsklubbar uppkommit.
och viinuit anslutning i Amerika, iir nog den, att m h g a af de bättre lottade gifta kvinnorna hafva så mycken tid ledig till sitt förfogande.
Mannen &amp; r niimligen hela dagen oafbruzet upptagen af sin affär eller sitt yrke.
Vanligen lämnar han hemmet tidigt p i morgonen och kommer åter först mot kl. l / z 7 e. m., da middag serveras.
DA därtill kommer, att minga skolor och universitet iiro helpensioner, där ung- domen vistas hela terminerna, inses lätt, att för många hustrur tiden vii1 räcker till såväl för det ena som det andra intresset.
En bi- dragande orsak är viil ock amerikanskornas lifliga, praktiska och energiska lynne, samt deras behof att på ett verksamt sätt finna ett utlopp darför.
Återsth nu att säga nAgra ord om de familjeklubbar, hvilkas medlemmar bestå sk-al af damer som herrar, och som sammanträda turvis i hvarandras hem.
En stidan är # Shakespeare#-klubben.
Vid det tillfälle min man och jag hade nöjet vara med som gäster i denna klubb, samlades medlemmarna i madame von Klenners hem vid l / 2 g-tiden på kvällen.
En akt ur Shakespeare ' s, Kung Learw, Iastes högt, och förklarades hvarje svårförstildd mening mycket grundligt af %presidenten B.
Efter detta uppmanades än den ena, &amp; n den andra af medlemmarna att roa gästerna med musik, roliga historier, deklamation o. d.
Betecknande %r att någon lekamlig und- fägnad icke förekom, utan skiljdes gasterna åt nöjda och belAtna med den andliga spis, som vankats, och tacksamma mot värdfolket för de angengma timmar de fått tillbringa i deras hem.
Hvad mått- lighet i mat och dryck angår, hafva vi säkert mycket att lära af Amerika.
Hvad man genast lägger märke till vid studiet af amerikanskan är hennes hurtiga och sjalfmedvetna, men p&amp; samma gAng behagliga och graciösa uppträdande.
Man ser, att de amerikanska kvinnorna äro vana att reda sig sjalfva, men de äro därför hvarken karlavulna eller ograciösa.
Någon sentimentalitet förekommer icke.
I arbetet iiro de ofantligt uthålliga och energiska.
Sitt land älska de öfver allt an- nat och gå många gånger t * ill öfverdrift i sitt lofprisande af allt hvad amerikanskt heter.
Dllina personliga erfarenheter angående deras hjälpsamhet och gästfrihet torde framgå tydligt nog af denna lilla uppsah.
Naturligtvis hafva de, liksom alla andra människor, ocksåsina fel och brister, bland hvilka era trader ganska skarpt i ögonen, narn- ligen deras mycket stora svaghet för kläder.
Utan öfverdrift tror jag mig kunna påstå, att man i pensionerna (dar helt naturligt.
publiken.
' är tämligen blandad) af de flesta dömes efter antalet sidenkliidningar och blusar, hvari man uppträder.
Amerikanskornas sinne för de sköna konsterna i allmänhet synes, på f &amp; iindsntng nar, tainligen litet iitveckladt.
Visserligen visa de stort intresse för dem och utofva dem @ rna.
Meii fast811 de lätt nog t. ex. lära metoden att sjunga eller att spela- piauo och emellanåt hafva stor färdighet d~riiti, saknas likväl oftast mnsilralislc lränsla och upp- fattning.
Detsamma galler om målliing, handarbete o. ' d.
Beträffande amerikanska lcvinnaus sociala ställning ar den en helt annan %n den europeiska kvinn: ms i allmänhet, till följd af den demokratiska princip, som genomgir amerikanska nationen, den att alla människor äro jamdikar, med ansprak p i samma rättigheter utan afseende på kön eller snmhäll~ställnio~.
Denna princip och erkännandet att hennes tankar och åsikter hafva.
samma varde som mannens ge den bildade amerikanskan en känslu af säkerhet, men vacker på samma gång hennes ansvarsmedvetande, och hon känner det som sin skyldigliet att så att saga trana tanken för att p&amp; riitr; sätt kiinna begagna sitt inflytande.
.Också skall man i Amerika icke finna den medvetna eller omedvetna öfverlagsenhet gent emot kvinnan, som ofta ger sig till lcänna i den enropeislre mannens satk och konversation.
I dess ställe Br ett friare .och mera kamratlikt förhållande radande mellan könen, eu Ömsesidig aktning, som otvif- velaktigt utgör den förnämsta förklaringen till det amerikanska sam- hallets höga sedliga ståndpiinkt.
, 41z~a Lilzchza~k.
Kvinnans politiska rösträtt var ämnet för ett diskussionsinöte for kvinnor, som af Fredrika- Bremer-Förbundet anorduades tisdagen den 1.5 april kl. 7 e. m. i K. F. U.
N: s stora sal.
Enligt förvaltningsutslcottets beslut d.
14 sistlidne mars hade detta iimne satts på samlwiiii~skomit~ns program, ehuru dagen för samkvämet då ännu icke kunde bestiimmers.
Motionen om politisk rösträtt för kvinnor, som sedan dess framkommit i riks- dagen, ocb soin gifvit frågan en iner aktuell och accentuerad fornl, har emellertid föranledt Pörbiindets styrelse att fatta beslut, att ej blott till Forbiindets medlerrim ' kr titan äfven till korporationer och för saken intresserade kvinnor i vår hufvudstnd skulle utfiirdas in- bjudning till ett möte i en mer omfattande skala &amp; n den för sain- kvarnen vanliga.
D&amp; styrelsen likväl funnit det llimpligt att ej gifva mötet en offentlig kw&amp;tiir, har detsamma icke annouserats i de all- männa tidningarna, ' I
Det oiitvecklade stadinm, livari ' T r ~ ~ a om i i kvinnans politiska rösträtt annii befinner sig, har fi.aiiikallat denna ttgard fr8n styrel- sens sida, p5 samma gAng densamma genom en opinionsyttring af har berörda slag velat klargöra sin stallning till den epokgörande rörelse, som för ngrvarande påkallar hela vart folks lifligaste in- tresse.
Att intresset ocksa var vaket bland kvinnorna sjalfva fram- gick otvetydigt af mötet, hvars hallning priiglades af en i allo iniitt- fil11 och allvarlig karaktgr.
I diskussionen, som följde p5 inledar- innornas föredrag, förekommo en del sakrika och viiclraiide uttalan- den, i hufvudsak baserade p4 den grundsatsen, att det har fiir kvinnorna gällde att, hållande sig ntanför alla partier, fordra röst- rätt p % samma villkor som för miin.
Endast nar man efter diskussionens sliit skred till rlidpliigning angaende de atgärder, som borde vidtagas iör att föra saken framat, utspann sig ett niigot hetsigare replikskifte.
Nan enade sig dock slutligen om tillsättande af en komité af i personer, som skulle verka för bildandet af e.n kvinlig röstrattsförening.
Till medlemniar i komitén utsågos fröknarna Lotten Dahlgren, Sofia Gnm~lins, Anna Lindhagen, Hulda - Lundin, dr Ellen Sandolin, $1.
lic. Alesaiidra Skog- lund och fil.
d r Lydia Wahlström.
Vidare antog mötet en resolution af följande innehåll: » Svenska.
kvinnor, samlade till öfrerliiggning om Izvinnans politiska röstratt, bedja att f % uttala sin tacksamhet till hr Carl Lindhagen och sin anslutning till den motion om politisk rijstriitt för kvinnan, hvilkeii han framlagt vid detta års riksdag.&gt; Dlrjiiinte beslöts att till riks- dagen afliimna ' en skrifvelse i samma syfte, försedd med sd inhga naiununderskrifter af i hufvudstaden bosatta kvinnor, som pB den or ta tiden kunde anskaffas.
Vi lainnzl härmed en kortfattad redogörelse för disl&lt;ussionen: Mötet öppnades af Förbundets vice ordf., fru Agda ~ ~ o n t e l i i s, som, i det hon halsade de närvarande viillromna, uttryckte sin gliidje öfver att SA många hörsammat Förbiindets inbjudning, Iivilket vore ett tecken pii att kvinnan vaknat till insikt om a t t strafvan för den politiska rösträtten för hennes kön vore nggot, som ovillkorligen krafdes af den nuvarande situationen.
Diirpå öfvergick tal.
till att redogöra för de At- garder, som af Förbundet vidtagits för den kvinliga röstriitten, dar- vid hufvudsakligen dröjande vid den till regeringen p&amp; lii00-talets näst sista dag inlämnade röstriittspetitionen, hvillreii, som bekant, drabbats af ödet, att i kungl.
1uaj: ts nu föreliggande förslag om ut- vidgad rösträtt för man, alldeles laiiinas ur rlilcningen.
Ofrivilligt hade dock, menade tal., kvinnornas betydelse erkannts genom det moment i förslaget, att t r å röster skola tilkomme röstberattigad man som ar eller varit gift?).
» Något annat sliiil till detta förslag a11 att mannens lrlolrhet och sakkunskap anses genom kvinnans 1) iverkaii blifvit fördubblad, kan ej gärna utfimclei.as.
:) - Yidare Lerörde tal, dels den redan 1884 till riksdagen framlagda belcanta motionen om ej blott valrätt utan iifven valbarhet för lcvinnan, hvilken ju i andra kammaren föll med den markeligt lilla majoriteten af 53 röster, mot 44, samt påpekade, att till innevarande riksdag af en st.yrelse-
medlem i Fredrika-g rem er-g ör bundet, hr Carl Lindhagen, framlagts en.
motion, som lleimtiiller om en slirifvelse till kungl.
maj: t med he- giiran om ntredning och förslag om politisk röstratt för kvinna.
Ehuru vi icke kiiiina rakna pk nAgra sympatier för vårt röstriittskrnf inom något af viid lands politiska partier, trodde tal., att om vi kvinnor » göra 1dai: t för oss livad vi vilja och sedm hofsamt men med fast- het föra frain .v&amp;ra önslrningar, skall det hos en hvar väcka aktning, sbsom hvarje i~iHlmedveten sträfvan.
Det.
inal vi inedvetet böra striifva till - ej af egoistiska bevekelsegrunder, ntau i den vissa, fasta öfvertygelsen att fiiderneslaiidets rikaste utveckling s&amp; skall - nås - iir lilistallighet med mannen. » D&amp;rp&amp;l] anmades ordet &amp; t fröken Marin Cederscl~iöld, som in- ledde aftonens diskussion med ett intressant och sakrikt föredrag, ciiiri hon s1rissei: ade de Irvinliga röstrattest.r&amp;fvandenas historia under det gångna sel: det, s&amp;kildt i de anglosaxiska Iiitiderna och Sverige.
1: v&amp;rt land ha Izvinnorna j11 sedan 1862 kommiinal röstriitt och s i - Iiincia indirekt inflytande p5 valen till Första kammaren, under det de sakna allt inflytande pli valen till den Andra.
Den föreliggande röstr~ttspropositionen vill grunda den politiska röstriitten p$ den liommi~nal~, inen i stallet för att ge de livinnor, som iiga sadan, politisk rösträtt, ger den ciubbel rösträtt å t vissa kategorier af niaii, hvillret är liktydigt med ett steg tillbaka, i det ett nytt slags målsmanskap införes för kvinnan.
NBir justitieiiiinistern sager, att han vill grunda röstriitten p&amp; » plikttrohet och arbete » samt utesluta de element, ' som sakna aktiv nitiils ' kan för f iiclerneslandets biista eller åtininstone förmiiga att pil ett friiktb8rande satt göra den @ illande, så uttalar han en hArd dom öfver lrvinnorna.
s Det brukar invandas af motst; &amp; ndare, att kvinnorna ej behöfva iibgot direkt inflytande pB lagstiftningen, alldenstiind deras intressen dessför~itoiii nöjaktigt tillgodoses.
Tal .. ville med exeinpel f r h de seneste företeelserna inom var riksdag och de beslut, som dar fattats, visa, att detta pistkende 170re grundlöst.
Eftei: frölien Cederschiöld begärdes ordet af dr Ellen Sa~~deliu.
Det tir, inenade tal., att beklaga, att lzvinnosaken bijrjade glömmas bort och betraktades som en öfvervunnen ståndpuukt.
Och dock behöfves nu mer än någonsin kvinnans syn för att utreda en del vanskliga sainfundsspörsmål.
Vi borde också ej numera finna oss i att förbigås med tystn: dens likgiltighet, utan krafva iifven.
vår del i det offentliga lifvet.
Dr Lptia 1 / Vaklströtn, som därefter tog till ordet, ville, som hon kallade det, taga frhgan ur » historisk synpunkt ».
.
Hon p&amp;visade, hiirii duglighet i allmiiuna v5irf fordom vor0 kompetens- ' villkoren för att erhBlla sate och stamma vid våra gamla riksmöten och att gemensamhetsprincipen: wen för alla och alla för en » dar- vid var den förh&amp;rskande.
Denna gemensamhets- och duglighets- princip ansag tal.
kunna tillampas på föreliggande fall.
Siirskildt borde den duglighet, som kvinnan haft tillfälle att ådagalagga på olika områden i humanitiira och ideella frågor, vid den alltjämt ökade koinpliceringen af- samhiillsarbete, liunnti.
gora sig gillande afsen inom statslifvet.
Fru A.
M. Holmgren, som lifligt förordade
politisk rösträtt för kvinnan, ansig dock, att.
allt slags riistr8ttsar- bete vore baseradt p % en dittvisa, o m det uteslöte den gifta kvin- nau, hvilken i mycket ägde större för~tsiittnin~ar än den ogifta att förstå en del samhiillsspöramål.
Hari instiimde fru C. Sdiolander, hvilken yrkade, att strafvan efter politisk röstriitt för kvinnan skulle sättas i samband med arbetet för den gifta kvinnans myn- dighet.
På dessa båda inlägg svarade fröken G. Adelborg.
Hon ansig, att rättvisan af den gifta kvinnans kraf icke kunde jafvas.
Dock vore det icke klokt, att d % man kommer med en begiiran om ut- vidgade rättigheter börja med ett undantag, hvilket vore fallet; om rösträtt begiirdes för den gifta kvinnan, medan hon ännu, enligt gäl- lande lag, står under mannens m&amp;lsmanskap.
.
Det lage i kvinnans intresse att, utan att sluta sig till nhgot parti, hålla fast vid sin fordran: » rösträtt p % samma villkor som för man *.
Anslutande sig till fröken Adelborg fann fru &amp; f. Asp det ifven klokast, att för målets vinnande nöja sig med ett stycke af riittvisan, då man icke kunde få heia rikttvisan.
Fröken d.
TF ' l~itlock trodde fullt och fast på sakens slutliga seger, om den an droge långt in i framtiden.
Hvad vi nu ha att göra, ar att söka öfvertyga andra kvinnor, som st % likgiltiga eller tvekande, vidare att oförtrutet arbeta för saken samt att söka inverka p&amp; den allmanna opiriionen genom vår mängd och genom v&amp; enighet.
Sedan en del tal.
yttrat sig i imgefarligen samma anda som de föregående, fattade mötet, p i af £röken H~dda Lundilt i början af diskussionen framkastad t förslag, ofvan namda beslut, hvilket, som synes, ngra ansliiter sig till en från Krinnoklubben till mötet inliiui- nad skrif veke med innehåll: a), att Pörhundet ville bilda eh förening med mål att uteslutande arbeta för Ir~innans politiska röstriitt; b) att Förbundet måtte satta sig i spetsen för föranstaltande af en petition, afsedd att stödja den Lindhagenska motionen i frågan. » Ett offentligt diskiissioiisiiiiite med iimne: » Kvinnans politiska rösträtt och medlen att erhålla denu och undertecknsdt af 15 kvinnor hölls torsdagen den 17 april kl. 8-e.
m. i Folkets hus ' stora festsal.
Då tidskriften samtidigt g i r i press, miste vi till ett kom- mande häfte uppskjnta redogörelsen dasför.
Riksdagsnotiser.
Antalet telegrafister.
Riksdagens af oss i fiiregaende hllfte omd niimda förestaende gemensamma votering betrtiffande ett förhöjdt antal ordinarie telegrafister har utfallit i den önskade riktningen, d. v. s. med
207 roster mot IGL har riksdagen, i likhet med d.et af Andra kammaren redan .bifallna försl: iget, beslutat att i staten f&amp; telegrafverkets stationer uppföra lön till 255 telegrafister.
Minoriteten ville bestamma antalet till 200.
0 i i i politisk röstratt för kvinna vid val till Andra karninaren har h r Lindhagen, i anslutning till Fredrilra-Breiner-Förbundets den 30 dec.
1899 till k. m: t ingifna petition, inom namda kammare inlämnat en motion som skrifvelse till Ii.
m: t med begiran om utredning och förslag till en särskild röstrii,ttsreEorm i ändam&amp;l att bereda kvinna röstr?
vid val till riksdagens Andra kammare, diirest hon i öfrigt i tilliimpliga delar uppfyller för dylik röstratt stadgade villkor *.
Kvinlig yrkesiiispektioii.
H r A. Hedin har i Andra kammaren vaclrt motion om skrifvelae till k. m: t oin anstallande a € kvinnor vid yrkes- inspektionen.
Motimiiren önskar, att k. in: t ville lata genom dartill för- ordnade personer, sAv2il kvinnor som man, undersöka, vid Iivilka industri- ella företag kvinlig inspektion a r erforderlig, huru denna bör anordnas för att motsvara sitt andamal, hvilkn kompetensvilllior sökande till inspek- tionsbefattning bör uppfylla, sanit att k. m: t d5ireEter till riksdagen aflåter den framställning, som under.sökningen kan.
föranleda.
. '
Iiibjudiiingeii till kvinnoinötet i Kristiania, hvilken tillställts svenska kvinnoföreningar och afven en del för kvinnofrhgan intresserade enskilda personer i vart land har följande lydelse: Norsk, Hvindesngsforening agter fra 3-7de juli i ris tia nia at af- holde et mode, hvortil herved interesserede kvinder og maend fr; Norge og vore nabolande iudbydes.
Kvindesagsforeningen.
hai.
troet, at tiden n u var inde til en saminenkomst, der kunde have frugtbringende resultater tilfnlpe.
Store sociale reformer, der her havt afgjsrende indflydelse paa kvindernes stilling og kaar, er i de senere aar gjennemfsrt i Norden.
E n gjensidig udveksling af tanker og erfaringer vi1 derfor kunne styrke ar- beidskraften, 0ge modet og give klnrere syn paa vundne seire og paa frein- tidens maal.
Norsk Kvindesagsforening haaber, at vore nordiske f r a n d e r vi1 mede talrig frern til stevnet og derved hjelpe til et &amp; ere udbytte og en dybere forscnaelse af de forelagte emner.
Programmet vi1 omfatte: Iiclintlclii] uddannelse, Sociale refoolwzc~; hiorslic lewiïzclct * ~ nalionalc; rnaacl, IhincZclip?
Zrnylc~~ og cletvs stilling, Ca- nzilla Colletts n~inclesme~-h, Pool-edrtlg om lruizst og Ziteratur.
Norsk Kvindesagsforening har sikret sig foredragsholdere for enkelte
af programsageme, men da det vade v e r e onskeligt a t h a emnerne he- lyst, snavel fra vore nabolande som fra Sorge, opfordres ltervcd iiiteres- serede til at melde sig til afholdelse af foredrag.
Medet afsluttes med en festlig sammenkornst.
Tulerc anmodes om at sende anmeldelse om foredrag til Kvinde- sagsforeningens arbeidskornite, ' Wergelan (1sveien lP1, indan BOte april samt opgive, under hvilken gruppe foredragene kan hen fsreu.
Anmclclclsc on1 drlicigelse i ~ l ~ o t l samt ef kontingenten kr.
5.00 ind- sendes inden 15de juni til kassereren i arbeidskorniteen, froken Regine Mathiesen, Wergelaudsveien 17 '. "
Fragtmoderation paa de norske jernbaner er tilstaaet deltagerne.
Kristiania i april 1902.
Norsk KvindesagsEorenings bestyrelse.
i.
M. Qvam, Valborg Haavind, Aadel Knudsen, Hildur Schirmer, Hedevig Rosing, Anna Ström, Morfen Thrrms.
.
.
s is.
.
Gåfvor.
Till Fredrika-Bremer-Förhmdet liar a f Svenska akademien genom dess sekreterare dr C.
D. af W i r d n öfverlamnats trenne exemplar af den minnespenning, som akademin låtit prägla öfver Fredrika Bremer.
+ En summa af ' LO0 kr.
har genom M: me de Bleck tillställts Förbundet, utgörande en del af behtdiningen vid en i hufvudstaden för allmantryttiga andamiil anordnad miisiktillställni ' n,a.
Föredragsserien vid Liljeliolineii, hvilken fortgikt allt sedan ny Aret under ett lika lifligt intresse f r l n dan kvinliga arbetarebefolkningens sida, bjöd torsdagen den 20 mara på ett föredrag aE fröken Lilly Engström öfver ~ G u s t a f Vasa och hans tid., den 3 april talade fru Anna Höjer om; oHvrid innebar sedlighetsfrAganr?
och den 17 april fröken Hanna Bratt oin Erik Gustaf Geijer.
Serien kommer att afslutns med en diskiission öfver ämnet: huru bildas och bevaras: ett lyckligt hem?
?,.
.
Till barnavArdsinspektör öfver inom hulviidrtaden utackorderade värnlösa barn har fattigvårdsniimden utsett fröken Anna Lindhagen.
