# ID: svediakorp-per2388
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,935
# sentences: 1,332
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Redaktör: ANNA LINDHAGEN.
.M E U N I ' E R: Gruvan: B Det var i n.ov.
1904 som kvinn.ornas tidning Morgonbris kom till.
Kvinnornas fackförbund skulle aii- ordna en basar i Folkets hus til.1 för- rr~ %n för sin agitationskassa.
Folkets hus var den gången nyligen fa:rdig- byggt och stod så fint och stilfullt .. Ar- betarn,a trängdes vid mötena i d.e nya lokalerna.
Också kvinnorna koinmo i massor, när de kallades till upplys- ningsmötena i Folkets hus och fyllde d.e stora lokalerna till sista plats.
Ar- betarrörelsen befann sig d % i en upp- gångsperiod, organisations tanker^ l %g i luften och grep aven kvinnorna.
Fack- föreningar bildades.
Genom dessa skulle, så hoppades man, alla önskemål realiseras.
Kvinnorna kommo mc !d sto- ra förväntniliga-r; vägen l %g s % rak och ljus framåt och arbetet gick lätt.
Det lyckades också för Kvinnornas fackförbund att i rätt stor utstrack- riing lösa uppgifterna.
I %tskilli.ga yr- ken genomfördes lönef örhö jningax f ör arbeterskorna och arbetsavtal infördes p % fabriker och verkstäder, där &amp; dana.
aldrig förut funnits.
Dessutom genomdrevos m %nga andra förmåner.
Men, agitationen kostade pengar.
Basaren ' skulle hjalpa att fylla kassan, giva medel till fort- satt agitation.
Styrelsen beslöt att till basarc, =ii rea- lisera en plan, som länge varit pBtänkt, nämligen att utgiva en tidning för ar- betar ekvinnorna, en tidning, som skul- Pe tala till dem om deras fackliga och Tio Ar: politiska, intressen, som skulle spridas riiigsfrågan, skyddslagstif tning f ör ut över landet till allii arbetarklassens mödrar och barn., rno.derskapsförsak- kvinnor, varsla om kommande fastare ring, äktenskapslagstif tning, lagen om förbindelser och skapa samarbete niel- tiotimmarsdag för kvinnor m. fl; frå- l m kvinnorna.
gor, som alla beröra k.vinnornas livsin-.
.
Tidningen skulle, fastän utgiven av tressen.
Kvinnornas f ackf örbund, icke enbart Det har naturligtvis haft sin stora hissa den fackliga po1:itikens fana,, utan betydelse, att alla .dessa viktiga fr %gor man ville även samla de socialdemo- ingående behandlats i Morgonbris.
kratiska kvinnorna lcriiig kvinnornas Kvinnorna ha därigenom fått en klar tidning till gemensamt arbete p % klass- inblick i dessa spörsmål, som beröra kampens grund.
Genom tidningen deras intressen som kvinnor, arbeter- skulle kvinnorna komma i direkt för- skor ' och mödrar och det har just vid bindelse med varandra, stödja och behandlingen av lagstiftningsfrågorna hjalpa varandra i strävandena för ar- gång p % gång blivit uppenbart, att det betarerörelsens stora mal, Pinna vag ar ett misstag att tro, att det i lang- till utlandets socialdemokratiska, kvin- den gar att lagstifta för kvinnorna nor, knyta förbindelser och bringa bud utan att dessa själva få vara med att över gränserna.
utreda och bestämma.
Sadan Var styrelsens mening och Därför har oclcs % kvinnornas röst- detta program har troget efterlevts un- rattsfr %ga varit den ständigt återkom- der hela 10-års-perioden.
Nu, då alla mande i Morgonbris spalter.
Den po- årgångar ligga samlade framför oss, är litiska rösträtten är nyckeln, varmed det nied en värmande känsla av glädje vi skola skaffa oss full, medborgarrätt man granskar innehiillet, glädje över till gagn för samhället och hemmen: de vunna resultaten och tacksamhet Att våra politiker ha så svårt .att för- mot alla goda krafter, som medverkat st % detta är mer än egendomligt.
Om härtill.
n %got skall kunna övertyga .tvivlarna Huru m %nga viktiga frågor ha icke sk torde de nu pågående svåra kris- behandlats under de gångna åren!
dagarna och kvinnornas insats härvid- Först alla de vi kunde kalla vara lag bevisa k.vinnornas dugligh.et.
i grundfrågor, som beröra agitations- samhäollsarbetet, hennes ansvars- o- och organisationsfrZig.orna, sedan ha pliktkänsla och därför även hennes nya spörsmål kommit till.
Vi kun- solklara ratt till fullt medborgarskap.
na nämna några f % exempel: lagen om förbud mot kvinnoix användande till arbete nattetid, %lderdomsp.ensione- v.
.
10 år.
Glada dagar, tunga dagar,.
svunnit hin i tio år.
ith het jublar, minnet klagar, önskningar ha lagts på bår.
folkökningen.
.
.
-.
.
-.
Sex itormakter strävade; enligt egen utsago, a~ alla krafter efter.
fred - och så blev det.
varlclskrig.
.Ett Eimp-, ligare tillfälle för en ironiker att passa p &amp; med lättfunnen paradox kan Strider kampats, segrar vunnits, knappt.
.tankas: samlad- ' fredsenergi f ramkallar urladdning, och världskM- hoppet kylts av nederlag.
gets sens moral ar i; ydligen, att man Atrått mål .har icke hunnits - .- sl !all sträva efter fred nied m.oderation.
men, framåt!
Än kommer dag l Men ironiska paradoxer äro knap- past p % sin plats i denna sorgens tid.
P.
A.
C.
Det enklaste språket, nödens och för- tvivlans skri, som.
gttr .från hjärta till Men bredvid sina allvarsamma jour- hjärta, har snart - ensaniratt p % jorden.
nalistiska partiplikter, behandlingeii Oinsatt på försthdets tungomål låter av sociala frågor- m.
in., har Morgon- detta skri .som ' en folkens gemensam- bris; dock aldrig glömt bort att rnäniii- ma lösen: vi vilja, inte langre ha n %- ska?
lever icke endast av bröd.
Det gra militärstater, vi vilja ha fredssta.
lcviiinligt veka i miiiiiiislrosinii ', ter, ty de förras .. fredsstravan, ar i sonif.
Heidenstain låter den ganile b i s t-a f a l l ett sja:lvbedrageri. '
.
ringaren i tornet på nyårsnatten.
Men.
jämte denna - gemensamma 1ö- f örkunna f ör m~nniskorna, har ock sen, so- enar man och kvinnor, - gamla blivit val tillgodosett.
Skönlitte- och unga, stiger ur m %nga lcvinnohjar- rära uppsatser, konst, vackra dikter, tan en snabb och ivrig fråga: hur skola s:makfulla illustrationer och icke att särskilt .vi.
i vår egenskap av slaktets f ö r glömma lcviniioklubbarnas egn.ahn5 nydanare kunna gagha och: $&amp;skylida bidrag, med mera sådant, har givit fredsstaternas tillkomst?
Morgonbris en viss farg och gjort den Kriget har dragit fram folkö1c:iiings- välkonimen i arb etarehemnieii.
spörsniål ' et i brännande centrum.
Fr %n Detta förklarar odes % att tidningen, när och fjärran, f r i n höger och.
van- trots elcpnorniska svårigheter, har kun- ster, ha vi sett, artikla.r, som debatte- nat hålla sig uppe aven under de iides- rat f olkmiingdens f ÖrMllande till krig, digra förhållanden, som storstre jkea fred, seger och nederlag.
Men som 1909 %stadkom.
i13.om arbetarrörelse~l, kvinnans - sköte ä r.
b %de follcri kedo- då så.
mycket, som stod på fastare föt- mens och f olkfattigdomens. '
" esam ", ter, bortsopades.
.
så ligger det nara till hands, att just Morgonbris utgavs t. o. .m.
år 1908 leviilnorna och.
mödrarna allt mer .re; av.
Kvinnornas.
fackförbund.
Förbuii- flekterande spörja: ha.
staterna haft det uppgick d % i Sv.
Skradderiarbeta- för många människor, eftersom stats- reförbundet och tidningen övertogs, cheferna vagat så slösa med mannisko- enligt.
besliit.
på förbundets sista ko:n- liv?
gr ess, av Soc.-dem.
lcvinnokongressei~s Rent kvinnligt sett, ter det sig ofta V. .U.
Fru Ruth Gustafson var redalr- som om mannen i. gemen, ej blott stats- tör.
för Morgonbris 1909 till hösten chefer .och.
" krigsherrar ", hade en sva- 1910 .. Fr %n och .med 1911 eller.
under gare förnimmelse av livets varde an de senaste fyra.
åren har fröken .A.niia kvinnorna.
Med ord, som ej ha den Lindhagin yarit redaktör, m.e.dan fru ringaste anstrykning av skanit, skulle Signe Svensson skött.
den icke inin- niaii har vilja saga, ' att niiinneii haft dre.
vanskliga posten som.
Morgonbris för lätt att f % ba; rn.
Därför ha de för kassör och expeditör.
Det arbete hoii litet ' refklcter ' at över; vilket hopat re- nedlagt på denna post syns.
val e; j så sinltat av Irroppslig och s jiilisk möda, mycket ut %t, men vi, som haft ti1:lfälle barnet representerar.
se och följa de.t, veta vad det varit vart Men månne kvinnorna sj ' älva hittills och ad det.
betytt för M0rgonbri.s .b.+ tillräckligt lagt sig vinn om att göra stand.
barnets varde gallande?
Ha de ej över- Morgonbris ' har ett stort, arbetsfält svaiii.inat marknaden med sina produk- sig förelagt.
V %r, tro är.
av.en att ar- ter och upphävt den förnuftiga balan- 5etarklassen.s kvinnor icke blott vi1 ja sen " mel.l.an t ?llgån.g och efterfragan?
bevara sin tidning utan vilja se den spridd i .annu vidare.
kretsar bl.and ar- Ha de ej s &amp; slösat med sitt moderskap, att ' barnen rent .av blivit billigare an.
betarhustrur och lönarbeterskor.
Det boskap?
Ha de ej mera sysslat med a r ' just dessa, som behöva läsa Ifor- att skaffa barn till världen an med att gonbris.
Genom större spridning bli- begrunda, vilken existens de av deni ner redaktionen i st5n.d till att kunna födda barne~i g % till mötes?
Ha de ' ej utvidga tidningen och f &amp; in mera stoff begränsat sitt ansvar och resonerat i olika ämnen, s4ket ännu mera.
slculle som så: göra vi ' blott; ' våi.
plikt och höja tidningens varde.
Må Morgon- sakert.
' männeii sedan giva liv, skola bris därför vinna framg %ng i fortsätt- göra ï egenskap av " sam- sin ' piilct och nin gen!
hällets styresman.
taga,.
liand-om dessa Anna Sterky.
.
.
nya ' liv?
,, a ' v, L - k .. Ju &amp; p å '.
d ~ w vitala ~ punkt har emel- lertid d &amp; innevarande ' hrhundradet kommit med and:ra.de, ja rent revolu- tionerande %sli %dningar ' och tänkesätt.
3tatistikens föde ' lsekolumner ge bevis därpå .. Alla.
de .många veropen över aati ' viteten.~ sjunkande.
upplysa även dem om d.en nya situationen, som icke studera statistiska tabeller.
Moderska- pet har inträtt i en ny historisk period.
Det har, ' för att använda den tyske 1a- kar&amp;.
Grotjahns ord, lämnat det " nai- va " skedet och övergått i det " ratio- nell. '
'.
' Nu komma v i till det spörsmål, goni ar kärnan i deniza lilla artikel.
Kan man genom den folkminskning, som blir det rationella moderskapets följd, £ör ' fraintiden hoppas på krigens - ute- Idivande?
.
{Det har framhållits f&amp;n ' både.
' hö- ger- och vknsterhåll, att den verkliga &amp; saken till det pågående världskriget var ' det millionökande Tysklands ex- Pansionsbehov.
Om detta ar - sant, ligger den slutsatsen.
nara till hands, att en sjunkande folkstock förlorar ex- pansionsdrift ' en och därmed även s t ~ s l u s t e n s förutsättning.
.
" N &amp; pro~itärb.ifhens niissbr kina, när det- ' blir - glest i f attigkvarteren, skulle kriget sålunda undandragas det mate- rial, som hittills sedan urminnes tid varit dess a och o. Generationer med ett eller tv % barn skulle ej bli " strids- glada inför fienden " som deras för- £ader, vilka raknade barnskaror i dus- sin, eller tjog.
En fordom gängse %sikt har också Izoinniit till synes, att det hemlighets- Sulla väsendet " naturen " reglerar sig s; jIilv .. Om det blir för mycket folk, in.trada rubbningar - krig eller far: soter som minska och utjämn- trihgseln.
- Men innan man tar en-åsikt till godo; måste man syna den i alla sömmar, Hur var det med folkmängden och £o~ktil.lväxten i Europa under århun- dradena närmast före.det senaste?
Det var glest med folk överallt och död1i.g- heten stundom så stor, att det blev stagnation i tillväxten.
En .dödssiffra av fyrtio p %.
tusen var det normala.
Nu ar den för Vasteurona oinlrring nit- ton på tusen ' (f ör Tyskland sexton, f ör Skandinavien fjorton).
Det ar ader- tonhundratalets sanitära uppsving som till.
stor del rår för, ' att folken ökat i millioner. '
Tysklands be£ olkning vax- te under ' förra Lirhundradet från 25 till 68 dllloner och flertalet övriga lan- ders i. ungefar samma proportion.
Men de f olkf attiga århundradena ha haft ännu mera krig an de folkrika.
Blott och bart folkminskning ar &amp; ledes icke den kudde, p % vilken man kan lagga sitt hu~+cid i ' trygghet och fred.
.. - Även om germ.aner, romaner - och sla- ver glesnade ' i kapp ' och minskade till hälften o ' ch däruder, finns den möj- ligheten levar; att folkbetvingande här- forare samlade vad- som fanns att sam- la av.
gossar, man och åldringar ti1l.h- ' ' ' a-
tensivaste folkslakt.
Fåtalet ar ej i och för sig en absolut fredsgaranti, om det också ar fattigare på, krigsariled- ningar an niångtalet.
Kriget och krigsfaran skola ej för- svinna ur världen, så, länge de person- ligheter lrunna göra sig harslra.nde, soni till hela sin laggning äro fältherrar, Napoleoner i stort eller smått, djärva,, sluga, kalla eller lidelsefulla andar, som behöva stridens och erövringens späimi.ng, strategiens Beräkning för att demon.strera sitt jag E j ens det rationella moderskapet är säkrat mot att £8 se barnens blod för- rinna.
Det fordras ännu mycket mer civilisation för att fredens e r a skall komnia.
Men allt som ökar mannisko- värdet för dä ' rhän.
Den röda dyrbara vätska, som nu mångenstädes i Europa genomdränker marke:n ar m ö d r a r s b a r n s b l o d.
Det rinner i strömmar så att säga in- för mödrarnas åsyn, till den grad le- vande stå alla fasornas skildring inför vår inre syn.
Det abnorma, vanvet- tiga i att på detta satt låta barnen förblöda, det lika s % förnuftsvidriga i att modrarna i n g e.
makt ha mot sina söners bödlar,, detta har världskriget lär t kvinnorna.
' Blodet har skrivit på marken ' ord, som aldrig skola plånas ur vårt med- vetande, vi som nu leva.
Det har skriyit: V a d, a r f o l k e n s b a s t a?
Mödrarn~sko1,a svara: E j att blint förö1ca.s och blint förödas.
Ej att vara " godsel p å jorden ur vilken fåtalet drar, niedel till sin kultur och sin för- f ining.
Krig och f olkokning, f olkök- ning och krig skola ej vara de två po- ler, kring vilka världen evigt skall vrida sig .. Genom kanonernas dån, genom ge- värens smatter och minornas explosio- ner ljuder en mångtusenstämmig bön, som gör sig hörd, trots mannens be- dövande ' stridsgny.
Det är kvinnor: lias krav att fii ' makt mot kriget, ' makt.
.
till fred.
På de många kulturvärdenas ruin&amp;, bland aila de svindlande förlusterna, maste spira denna.
.
' vinning för civili- sationen.
F r i d a S t é.
e n.
h.
o ' f f.
j ', ...
Då den allvarstunga ' stamningen över vårt ' land nu så pass lättat, att kongresseiis avhtillande blivit möjligt, uttala vi.
vår förvissning om att ds förslag och det arbete, ' soni komme]: att bli den förelagt, av ombuden kom- iner att behandlas med ' det varma in- tresse, som alltid besjälat arbetarkvin- ' nornas befullmäktigade: I förvissning om att de beslut och riktlinjer, soni ' då komma att uppdra- gas; skola lända v %r rörelse till ' fort- satt ' frammarsch, halsar V. U. kongres- sen hjärtligt välkommen.
.
. '
Efter tio år.
Tänk att ~ o r ~ &amp; b r - fyller is tio - år!
Det är ju inte så länge sedan, det för- sta numret kom ut.
Det var .efter.
en ståtlig basar, som Kvinnornas fackför- bund hade anordnat och tjlinat mycket pengar på.
På den basaren salde vi- en tidning, som iigde det forslcräclrligt fula, för oss kvinnor så litet motsva- rande namnet ' J u m b o '. '.
.
- Men det var - dock den &amp; basartid- ning som: gav förbundets .styrelse eller ' rättare sagt Anna Sterky det beslut- samma modet att " vi kvinnor " skulle ha en egen tidning.
Och så ' tillsattes en redaktionslrommitté av A n n a S t e r k y, G e r t r u.d M å n s s ' o n .och R u t h P e t t e r s s o n.
I början avno- vember ' var den första " Brisen " färdig, med artiklar av bl.
- a,.
Ellen Key, frii Kata, Anna Lindhagen, AnniMar gret Holmgren, Fredrik Ström, skiss av Maria Sandel och, en ståtlig dikt, ' ' Kvinnor, sluten ' Er samman ' ', - av Ossian-Nilsson.
Ja, så hade vi en egen tidning och nu är den tio år gammal: " Morgonbris ", det namiiet gav Ma- ria Sandel vår tidning.
Det var inte hälften så bekymmersamt att få tid- ningen.~ innehåll klart som att .. ge den ett namn.
" Arbeterskan "?
.
Nej.
" Kvinnan d %?
Nej. '
' Jämlikhet?
Det går inte alls.
Att det skall vara så knogigt att få ett.
namn till vår ' tid- ning!
.
Så kom Gertrud ' Månsson en kväll och förklarade att Maria Sandel tycker tidningen skall heta ' " Morgon- bris ".
Kan man kalla en kviimotidning " Morgonbris "?
Låter det inte f å- nigt?
Sá ' lyssnade vi en stund på nam- net ..
Ja, nien det ar ' ju mjukt ocli vac- kert, och vilken.
betydelse det ligger i det namnet, " Morgonbris "!
Kvinno- rörelsens program, menade vi. '
Vi skulle genom vårt arbete, genom agitation för socialismens idéer och f ör arbetarrörelsens verksamhet f å v %- ra kvinnor att första siii .uppgift i, ar- betarklassens Strävanden f ör frihet.
och rättvisa; med andra ord; lira våra kvinnor att bli männens kamrater och att vi alla ha gemensamma intressen att arbeta för.
Den socialdemokratiska kvinnor ö- relsen skulle således föra denna mor- gonbris, denna friska vind in i parti- livet och i arbetarrörelseii och kvin- nornas egen tidning skulle bli en vär- derad kamrat i partipressen, och för oss kvinnor bli den basta hjälp i vårt arbete att söka förverkliga våra strg- vanden.
Tio Hr ha nu gatt sedan den tiden.
När vi nu följt Morgonbris utveckling och arbetat f ö r och med tidningen och för våra kvinnoorganisatio.ner, s % 1rui1- na vi kvinnor saga om oss:, att vi ge- nom våra .klubbar och fackföreningar, och främst genom " Kvinnobris ", som den a.ven na.mnes,.
försökt göra verk- ligt d,et program - vi.
för tio &amp;.
.
sedan i lade i namnet på vår tidning: Dessa år .ha givit oss alla goda erfarenheter till fortsatt .arbete.
Det har varit tider av.
framgång och uppry.cknin.g, men också tillbakagång, då det sett hopplost ut att k u e a vin- na mågot resultat.
Men i stunder av missmod så har alltid .den stjärnan strålat i Vi kvinnor, som synas.,så obe- tydliga, vi kunna dock vara till så oer- h.ört stor .betydelse för arbetarrörel- sens sltitliga mal; SB länge vi stå utan- för, lilrgil.t; iga .. och oförstgende, blir all sträva~i, all - verksam.het f or vår klass ' befrielse: endast halvgjort arbete.
Men nar vi lart os ' s att vara männens kam-.
rater på arbet ' smarknaden; kamrater, som man och hustru i hemmet i gemen- samt ansvar och arbete för barn.
oeh för framtiden, och blivit - mä,nnens kam- rater iiveii ute i samhället, ja, d &amp; ha v&amp;-a inan och fxämst v&amp;r frihetsrörelse fått de.
allra basta hjiilp och av stör- sta Betydelse.
- - - Missmod och hopplöshet.,viker för nya känslor av kraft till fortsatt arbete och vi alla förstå så val att vi m.åste ' fortsatta med agitation och upplysning bland våra kvinnor.
För detta arbete aga vi nu vår Worgonbris ", som vi alla skola verka för att den blir stor och spridd över hela vårt land, i alla arbetarhem, till alla arbetarkvinnor.
, R u t h G-n.
(Ur " Die Gleichheit " den 13 nov.)
Ser .det inte ut, i betraktande av.
sakläget; soni en obegriplig.
motsägel.- ' se, att priserna på livsmedel stiga, högre ocli högre under ett krig, som ' ställer de största fordringar.
på folkets blod och kraft?
Redan före krigsutbrottet ' var broa-.
säden dyrare an de föregående måna- derna.
Berlinbörsen n.oterade den 20 juli för vete ett pris av mk.20: 5O1.f3r: råg mk 16: 90 .. Med krigsf örklarin:, gen kom paniken och den 2 augustj- stego priserna till resp. 25.
och.
22, niark.
Den, nya skörden lat priserna.
sjunka i medio av augusti till mk 21: 50 för vete och mk 18: 50 för råg.
Sedan dess ha-r emellertid brödsäden varit i stiindigt stigande och i medio av.
oktober måste vetet betalas med 27.
.
mark och ragen med mk 23: 80. '
G Och hur ar det med potatisen, som ', i inånga.
familjer tyvärr måste delvis ersätta brödet?
Tidningar av alla po- litiska och sociala färger äro fulla av klagovisor, om att det är omöjligt att skaffa sig det vanliga vinterförrådet- av potatis.
Skörden Överträffar dock ' med sina 47 miljoner tunnor medel- skörden för de senate 10 åren.
Belgiens store ', diktare.
Ellen Key.
Bland.
miljoner lidande belgier ar det särskilt två till vilka mina tankar gå med den innerligaste känsla för vad dessa fosterland.svanner nu måste lida.
Det är Belgiens två störste dik- tare, Maeterlinck och Verhaeren.
Sverge har redan givit Nobelpriset åt den, första och nu om-någonsin borde det givas åt den andre.
Redan länge har han av många samtida blivit fram- hållen såsom värd denna utmärkelse £ör sina litterära f ört janster.
Till det- ta kommer att han genom kriget mist det lilla han ägde, att han ar fat- tig, .sjuk, landsflyktig och i djup för- tvivlan över sitt lands.
öde.
Kunde vi på vackrare satt visa vår aktning och vår medkbsla för det olyckliga och modiga folk, som i sina båda stora dik- tare aga den högsta uppenbarelsen av sin sjal?
Under den senaste tiden har Maeter- linclc då och d % givit uttryck %t sin ANDERS TRULCSON: Motiv fran Brygge.
£lammande patriotiska känsla, uttryck, som aven innehållit det orättvisa ut- ropet om de " tyska barbarerna ".
Han borde nöjt sig med att tala om k r i- g e t s barbari.
Men han har ej stan- nat vid ord: han har inrattat sitt har- liga hem i Normandie till sjukhus för de sårade och han har bönfallit om a t t Sval fläktar morgonens vind Syster, jag skådade kval,.
själv soldat få kampa för sitt genom fönstrens söndriga rutor.
såg förbanrtelsens fruktade furste.
land.
som Verhaerens lilla hem ar härjat B Drömde jag, syster?
S o l genom dis?
tända i världarnas djup och hans svaga halsa gör honom olamp- Ack, i dag.
för tio år sedan den förtarande gnistan.
lig för krigstjänst.
I ord har han ej drog jag från hemmet långt bort!
Kärleken dödade han.
uttryckt sitt lidande, men just halis tvungna overksamhet torde göra detta an svarare an Maeterlincks.
Världen mig lockade, virveln mig ss ', Dômen i Reims!
Hda världen i brand!
Under sina ' senare år ha båda diktar- Se i mänskornas skälvande h t a n jag var nitton dr endast.
na mestadels vistats i Frankrike.
Men.
Stark sjöng min Zangtan vandringens Zdgar en hatets eld, deras hjärtan liksom deras dikter äro som förfärar, förgör och förintar sang,, byggts upp under seklernas rotfasta i fäderneslandet.
Då man sett sjöng om Ijus bakom töcken och dimma.
~ l l t som Belgiens drömsköna, klockspelsklin- lopp.
.
Nu falla skuggorna tysf.~ gande gamla stader, med deras härliga kyrkor, deras stilla ' blonda Mariabil- der, deras slutna gårdar och speglande Människoandens varde ur slut.
Darrande sjunker kans hand Genom blod, genom mörker, mot döden kanaler, då förstår man helt stamningen mot den fuktiga filten.
steppernas söner och städernas barn i Maeterlincks dramer.
Har man gått genom det ljusa belgiska landskapet.
Längtande ögonen söka en flik som förvildade vandra,.
med dess bördiga falt och frodiga än- av det regntunga valvet.
Hatet styr deras steg., gar, dess höga alléer langs floder.
och Sval fläktar morgonens vind.
kanaler; har man beundrat detta land- skap i solnedgiingens gyllene dimmor, Svaj fläktar morgonens vind har man sett det sluta i de vita dy- i det iysta och ödsliga rummet.
~Dbmen i Reims står i brand !^ nerna mot vilka havet svallar - da Systern kommer och g&amp;, &amp; dr i brand?
Giv mig bagaren, f örst f örstår man fullt den lidelse med och med händer, som darra, syster!
vilken Verhaeren bes junger.
sitt land, söker hon lindra hans kval.
Torr ar min strupe och pulsarna s h.
dess stader och byar, arbetets hjältar Giv mig vatten, som svalkar!
i fabriker, p % fälten, p % havet.
Med Tack, syster, tack, ni är god!
- förhärligar h.an även dess hjal- stolthet, Syster, vad vinden ar sval i det förflutna, de som p % ett eller tar och vad skuggorna falla stilla!
annat sätt bragt ara över landet.
Isyn- Härjas mitt hem och min stad,.
Dômen i Reims!
Ack, jag drömf nerhet finner man den patriotiske Ver- i mitt hjärta bor äntligen vilan.
i dess skugga som fjortonårs gosse, Syster, nu somnar jag v k t.
~ haeren helt i de båda diktsamlingar han kant kring mig svepa.
forntida tro.
kallat T o u t e l a F l a n d r e (Hela Men n?
allt är förbi, alla drömmar, Flandern).
Det ar dar han med glädje ELSA COLLZN.
all Zängtan.
leder kustfolkets anor upp till de nor- Hård är kanonens musik.
diska vikingarna och med ord, vilka De sista stunderna. '
,
MORGONBRIS - -.
- 9 REM6 RANDT: Landskapsstudie.
.
nu fått ett profetiskt skimmer över sig, talar om att Flanderns män ej vansläktats f rån de skandinaviska kämpar, vilka styrde ut i havet med sitt skepp i lågor och salunda " fiiinno en grav av böljor och sol ".
Maeterlincks och Verhaerens 1an.d) det land vars skönhetssyner och stor- hetsminnen präglade sig i11 i deras barinah jartan, ar nii skövlat; dess folk skingrat, dess sorgers matt kanske ännu ej rågat.
Malnga tusende barn skola m&amp;hZnda endast genoni dessa diktare, som åt folks jäleii givit dess mest oförgängliga uttryck - mer varaktiga an verken, som danats av metaller och stenar - lära kanna sitt land.
De komma en gSing att läsa Verliaerens dikter om Flandern så som svenskar och finnar last Runeberg och i Maeterlincks verk skola de som i en spegelbild återfinna det djupaste och finaste i folkanclen.
Verhaeren har tillägnat sin bok om Flanderns h jaltar åt Schelde, floden i vil.lren han ser en pil samma gång ' dyster och lysande hjälte ".
Och han.
uttalar hoppet att Scheldes av så ni %iiga strider blodfärgade vagor allt- janit skola f ör Belgiens folk f örbli vad de städse varit: hjälpen, upprattelsen, segern.
I Schelde ser han med andra ord sinnebilden av Belgiens folkkraft.
Fraxutiden skall visa om hans hopp far ratt.
Likhet infor lagen.
Av Frigga Carlberg.
I den lilla granden som mynnade ut i den stora, flitigt trafikerade Kungs- gataii, kom en grupp, bestaende av en poliskonstapel och en omkring tretton- årig gosse, som snart samlade omkring sig en stor skara nyfikna.
Att det i folkhopen aven fanns saldana, som med deltagande &amp; sågo vad som försiggick, framgick av de yttranden som fälldes.
- Vad har pojken gjort för ont?
fragades från alla håll.
- Stulit kol fr %n en prim nere vid haninen, upplyste en sakkunnig.
- Ni ser ju siickeii han bar över skuldran?
- Det måtte inte ha varit aiå:nga kolbitar han kommit över, anmärkte en annan.
Se så slankig säcken ser ut.
- Han har naturligtvis fått lämna tillbaka det stulna, innan polisen tog hovom med sig.
- Att doni tar såna små barn, han kan väl inte vara mer %n tie, elva %r, och liten och utsvulten p % köpet, ut- brast en kvinnlig stämma.
- Herre Jesus, Gunnar!
- En kvin- nas förtvivlade skrik skar genom luf- ten och förstummade alla andra röster.
Barnets gråt, som hittills endast va- rit kvävda snyftningar, blev hög1 judd och våldsam, då rösten hördes, och gos- sen gjorde häftiga försök att konima loss, men ett kraftigt ryck av konsta- peln kom honom snart aht uppgiva den Förtrycket namns försvar, och ratt ar det, o jämna striden.
som lyckas.
- Vad har han gjort, säg?
Snälle Tegnér.
kon.stapeln, slapp hono:ni!
tiggde hon S:~mhallet vilar helt och hållet p5 de fat- och grep honom i armen.
- Han var tigas resignation.
hemma, nar jag gick i morse för att Anatole France.
försöka skaffa mat - vi ha inte haft en brödbit i huset sen i g i r middag.
Giv en skarv till de nödställda belgierna.
- Det ar så gott ni går med till sta- tionen, sade konstapeln kort.
Gå bak-) om och håll er lugn och stilla, det sa- ger jag, eljes kan ni bli fast, ni med.
Den lilla magra, dåligt klädda kvin- nan drog huvudduken ännu längre fram över ansiktet och följde med böjd rygg, som skakades av snyftningar, ef- ter gossen och hans ledare.
- Kunde inte konstapeln hålla barn- stackarn i handen och låta bli satta järnet om armen på honom - det vac- ker ju bara onödigt uppseende, utbrast en kvinnlig åskådare förtrytsamt.
- Tycker fröken det skulle gå an?
fr %gade en.
sjöman,.
som sallat sig till hopen.
- En sån Simson, som den dar lille parveln, kan vara farlig nog.
Vem vet var han gömmer sin ksna- kindbåga?
Då konstapeln gav honom en vred- gad blick, fortsatte han med en skamt- sam blinkning: - Det är inte var dag en kan ut- föra en sån bragd, som att infånga en stortjuv, s % d % är det förl %tligt, om en stoltserar litet.
- Tank, att det var Anderssonskans pojke, utbrast en gumma.
Hon har sju, och detta ar den äldste.
Mannen har lungsot, och hon trälar både natt och dag för att hålla ihop hemmet.
Pojken hade en liten springplats, men den miste han, ' för han orkade ingen- ting bara, tyckte dom.
- Vad .kan han få för straff?
un- drade n %gon.
- Det blir bara en varning, nar han ar under femton år, eller oclrså kan han bli skickad till en uppfostringsan- stalt.
- Jag undrar om han inte passar bast p % ett sjukhus?
sade för sig själv en sjuksköterska och skakade på hu-.
,
Uppgifter och mal.
.. ANDERSTRULSSON: Damportratt.
' - " - " " ' vudet: Jag har inte vårdat bröstsjuka nan neg djupt för den pal5kl.ädde barn under så många år, utan att ha herrn, men gossens tårar hindrade ho-,,.
.
nom att se ' något.
lart mig att tyda tecknen.
Sjömannen fr %n morgonen, som va- rit vittne till gossens transport, slänt- I en elegant matsal, prydd i v k.chst- rade i detsamma förbi.
Då han fick verk i skulptur och målning, g&amp;r en ögonen på gossen, starinade han plöts- medelålders man fram och åter på gol- ligt och matte med blicken först ho- vet.
Vid bordet, dar lunchen ar ser- nom och sedan direktören.
verad, sitter en dam.
och följer med - Nej se, utbrast han, har träffar deltagande blickar mannens neinvösa jag ju både den lille som skall hiingas rörelser.
och den store som skall sliippas!
Så - Jag förstår inte, säger hon slut- mycket rart en far se i land.
Fy tu- ligen, varför du ar s % orolig.
Med san!
den stallning i samhället du har, går Gnolande en s j~ömansmelodi, f ör- du nog fri, skall du f % se.
O.cli o?
svann han under de tv % konstaplarnas du i värsta fall skulle få ett &amp; .r, så hotande blickar.
kan vi ju sedan resa utomlwds tills - Varför gjorde du det, lille Gun- det hela ar glömt.
Eller också bosatta nar?
klagade modern.
oss ute.
- Om du bara ville äta, s % -- Pappa sa ' att han frös - .snyf- skulle du få se att du blir lugnare.
tade Gunnar fram sin bekännelse, på En tom mage är en dålig rådgivare; samma satt soin han gjort inför poli- vet du väl.
sen - och graiade på mig, för att en Mannen lat övertala sig, och det gick s % stor pojke som jag inte kan hjälpa rait bra att f &amp; ned en hummer.
och till att försörja oss - och inte en gång en kall kyckling, som sköljdes ned lcunna skaffa litet kol till spisen.
- med e t t par glas Assmanshauser.
Så gick jag ned till hatarna för att be En ringning hördes på tamburkloc- om n %gra kol, men karlarna bara svor kan, följd av en diskret knackning p % över mig - och körde bort mig - och derren.
På fruns " stig in " visade sig s % - s &amp; låg säcken daz - och jag tog eri jungfru, som anmälde att två, her- den och tänkte g &amp; hem ..
Men så kom rar önslrade tala med direktören.
Hon konstapeln - hade bett dem stiga in i rökrummet, Modern höll barnets hand i sin.
Den men de föredrogo att vänta i taambu- var så tunn och mager och sotig av ren.
lrolsäcken.
Kring d m smala handle- Direktören utbytte en blick med sin den syntes ett skarpt rött märke.
hustru, som hon besvarade med ett upp- Polisen hade varit s % sträng emot muntrande leeilde, varpå, han gick ut henne och sagt att ho11 uppfostrade till de väntande männen.
sina barn till tjuvar.
- Det ar inte Den ena av dem, visade med en bug- sant - det ar inte sant .kved det ning fram ett papper, varefter han inom.
henne - men Herre Jesus, vad vördnadsfullt tillkännagav att en bil slrall det bli av oss - och sex till dir- viintade utanför.
Direktören intog, h emma.
som, hans ställning krävde, ensam .frain- Men högt sade hon, i det hon tryckte sätet.
gossens ' hand ännu fastare i sin: Just som bilen stannade utanfiir - po-.
- Gråt inte så, lille Gunnar, det blir liskammaren, kom den lille kolt juven väl bättre, bara vi fås arbete.
och halis mor ut genom porten.
Kvin-.
I D e svenska socialdemokratiska kvin- nornas tidning Morgonbris kan i no- vember 1914 se tillbaka på en tioårig tillvaro.
För Morgonbris, som för övriga pion-.
jarer i en ideell och " samhallsomstör- tande " rörelses tjänst, blir det det- sanima som att se tillb-ka på 10 %r av möda och ' motgång,.
men också av hopp ..
.
: Så soiri man alltid och förtröstan, vit att, riitt och sanning se.gra skall till sist - fast vägen .dit går genom så många svikna förhoppningar och s % många dyrköpta erfarenheter.
Storstrejken ' 1909 gick.
som vi veta över v %ït parti som Egyptens ängel från hus till hus, märkande det med sitt ... ödesdigra tecken-.-, - Icke heller Morgonbris kunde skonas från indi- rekta följder från denna svåra tid.
Men det .mod, .den offervilja och den solidaritet,.
soni de svenska kvinnorna diklade i da:gen visar till fullo; att de ha ' rätt ' t:i ' ll sin plats i de led, dar arbe- tareklassens kulturkamp och ekono- miska frigör&amp;sesträvin hör hemma.
Det ar i förvissning om det nödvän- diga och ofrånkom.liga i att dessa.an- svarsfulla uppgifter fördelas på b å d a hälfterna av mänskligheten i klokare matto an som hittills skett, som vi har- med uppmana att slå vakt om och stödja de socialdemokratiska kvinnor- nas tidnin.g.
I ' en ' tid som vi nu ge- nomleva, belyst av flammorna från ett förf ärligt brodermördande viirldskrig, förnimma vi val mera an någonsin känslan av vad - framtiden ger.
oss att göra.
Det blir ett socialismens inter- nationella decennium som kommer ef- ter detta.
Och d ii kommer ej b i n - nan att bjudas tiga i församlingen.
Må vi därför göra oss starka inbör- des .och ' inåt för att kunna rusta oss utåt till vårt fredliga varv f ö r fred, försoning och rättvisa, m o t krig, hat och maktpolitik.
.
Gör ditt till, du kvinna och man av en ansvarsfull tid, att vart parti niå kunna bringa en stor och skön insats i en historia, dar maktens herrar fläc- kat bladen med blod.
Och till arbe- tets ' kvinnor isynnerhet: Gören edert till, att Morgonbris efter ännu 10 år må kunna visa till.baka på e11 tid, dar kvinnans insatser i klass- ' och kultur- kampen stigit i varde för varje m8tt av ansvar hon f %tt mera.
' J.
S. r ' '
Mors j u lsaga ...
.. -.
,.
.
.. '.
.. - ...
.
&lt;.
; I i \ r.
- Berätta n %got mamma, berätta Varje kväll ljöd samma utrop fran småttingarna.
Och mamma berättade så .många sagor hov .. laynde .&amp;nn#: inen när sagorna tröto blev det små hi- storier från egen .. barpdoin ... .. ..,.
.
,.
..
Dessa bl-evo inte heller illa upptag- na, helst i~är ' mamma var glad och v$ gade sig på att tala omslitet odygd h ?n själv varit inecl om soni bhn; '.
- Neri till slut blev all.tsammans gammalt " o &amp; mamma måste hitta p % själv.
Och då var det sagorna kom, som vi tyckte de riktiga sagowa.
.
- Det blev i dén vael &amp; skogen;: $ &amp; den goda féen, som vi fingo gora va ' ra visiter som små prinsar och älvor då vi varit snälla och vi ' ' somnade s &amp; bhlat: na och drömde sigan.
. '
'.
.
:.
.
: - Dessa sagors tid var dock.
allt för kort, snart vor0 vi s % gamla att Yi fingo del av livet själv * &amp; h bekymren i hemmet.
Men det skedde ' på sainma sätt som då sagorna berättades: Det skedde alltid i skymningep,.,.di ?i.
.
brasan brann ned.
.Ef termiddagskaf -.
--.
.
,.
fet hade druckits och så satte mor sig på pallen och lade, den minst$ -- till Nu ' hade lång tid gått. '
Prinsen och: hiile vuxit ' och började likna bröstet.
På golvet i. en.
iiqg ' ' siogo vi iilvan ".
.
.
.
: ..: l:; .-: ', ' + jattens barn oss ned,.
barn.
D % tyckte jätten att Nu skulle vi få höra jilssgiii; pi.iilsen.
och ' älvan skulle l30 i egen stu- Och den korn.
ga ' och prinsen arbeta.
: s jälv till sitt Det var en gång en liten prins och en och älvans uppehälle.
älva, som med.
uiånga prinsar ocli älvor 3,ättkn timrade upp en stuga och må- och eu god f6 bodde i ett.
vackert lade.
den.
: rCd och.
så en: dag, nar det slott i en stor.
skog medemycket .vackm var: .mycket kallt, och marken var all- skara blonliii~r.
på alla: tSden.
.Allt deles- vit av snö,.
firigó.
de flytta in.
gott och vackert, som älvor och prin- Och- se.
.nu var.
d e t ocksa julhögtid.
sar tyckte om; fanas - i det slbttet och Prinson ' satte d % också in, i sin stuga nu var det riktigt festligt för det af ett triid ', som kuiide lysa dem på jul-.
, julhögtid. '
. '
högticlen.
; och ältan var; så, belåten.
Mycket vackert hade alla fått och: Men viirre blev det när prinsen skulle så fingo de dansa, så mycket ' desville börja mbéta.
.Han hade fatt följa med kring ett vackert träd.
Och &amp; å var det iättei~ till det stora stenbrottet, mer1 de det hände, att en liten prins blev s &amp; stora stenarna tyckte inte prinsen om.
förtjust att han,,-kysste en l i t q a l v a.
, Hai 4yckte.det-var roligarp att hugga Men det fick inte prinsar loch- idvor blad &amp; h &gt;lommor och frukter på de göra och pp ' blev- det stor forstamnjng.
mir &amp; stenarna.
-.
.
- Älvan och prinsen togo då varandra Då blevjätten ond och&amp;insen och i handen och: syrungo långt in i. skogen, älvan, rucclste springa därifrån, Nu komnio de till dcn stora staden ty de kunde inte utbarda.
den goda féens bannor.
Så sprungo de o &amp; kom- n,ied&amp;oia hus och har fingo de bo i mo allt längre bort, den blommande ett Ilt-et, T U ~.
.
- .- skogen tog slut och en:mörk skog bar- Men i den stora staden ' fick prinsen, jade.
Men de orkade ' inte längre utan hiigga, allt vackert han kunde i stenar- satte sig på en sten och grato.
.
Då kom na.
mih p k ~ s e n och älv.an blevo glada en stor jätte och frågade varför.
de och fin.go .. många små barn, som nam- grato.
Prinsen talade om alltsammaim net $aï ' på älvor och prinsar i den sto- och då skrattade jätten så gott och tog ra s.taden.
35ånga %I!
levde - de lyckliga, dem ' på vardeïa * akmen och bar ' aem m&amp;i ' s % ' kom hårda .k.och de stora kri- över backar och berg tills de niidde e n gen hiirja ' de '.
landen.
Till sist fick röd, mycket stor stuga, soin: alvan bch inte $r:ii~s en: hukga niigra vackra blom- prinsen tyckte.
Här var också julhög- mor och frukter i stenarna.
Ingen vil- tid, men allt var s % anqo-undg.
: Mye-s le - öpa det .yackra+.
Och- .s % kom nö- ken mat faqn- .p % .ett stort .bcyd .och &amp; en.
Jngep mat, ingenting till varme, ett träd fanns inne i rummet som !ng &amp; v-r.maa, y igterkl.äder kunde prin- brann -- och alla.
åto så.
mycket, b %de de sen skaffa At sina barn och älvamor små och - storii jättarna .och jättemor.
och sii kom åter julhögtid.
- - - Prinsen och älvan måste ocksa äta, Nu teg mor och stora tårar glänste fast det var svart, för sådan mkt.Läde i ' ögonen.
Allt blev s % tungt, tyst.
de aldrig förut smakat.
- - - - Mainma dir, ar det vi som äro '.
I ..., l * ' I ' ' * '.
.. e.
.
.
prinsbargen.
.
.
- Tåren for utför kin-.
.
.
.. &amp; en: - Snälla; lilla.
mamma, kunna inte i.i.
hj iilpa till?
Jag kan gå på torget .och försöka springa ärenden, sa ' go#- sen, s &amp; får jageen ' slant.
- J a g kan ploclta kol vid ' pråmarna, det har jag sett barB göra,: sa ' flickan, s. &amp; slippa vi frysa:: Och nu ' blev det ' r3dplägiiing om allting .och .alla, bar,nen blevo s % .vi !- ' lfga att hjätpa tilroch vara nöjda: ' '.
Och den julhögtiaen- ' gick.
- -.
Nu ar det åter hårda år i landen., s &amp; " narda ' att inte ' niödrat och barn ' eils lihiia " f % traffak och tala om nå&amp;^ ?.
.
.. jul.
.
S.
S. " '
' ' ' ' S- ' EJ NAR JANSSON:.
Proletärer.
Hi~komster frin vir socialistiska ridss Norgonbris 10 år!
Hur livligt er, inrar jag mig ej rörelsens första, ske, de!
" Kratens " knaggliga str %t, all2 basarer på Tunnelgatan och Sveatea, tern för att skaffa pengar till dess be, stånd.
Jag känner mig ung igen vic m.innet av all den oegennyttigii, ock uppoffrande arbetslust som d &amp; fann * hos alla, som hade någon gemeiiskay med rörelsen.
V %ra f örsta demonstra, tioner, då v %r gamle van K.
M.
Z. la, stade på en flera tidningar an man or, kade bara.
Livligast erinrar jag mig det året, nar " Kraten " kom ut 1 ma; rtid med svarta bokstäver, då man gick uppe vid Karlavagen och ' ' kursade ' tidningar och marken.
Det var ej se stor skara kvinnor då, som hade moc att gA med, man ' var så tacksam mol dem som följde med från trottoarkan.
ten och in i ledet, ' när man bad dem Litet tänkte man val då, att rö~xlsei: skulle behöva delas i man- och kyinno.
riirelse, så att vi kvinnor t. o. ni.
an.
sago det nödvändigt att utgiva särskilc tidning.
Den gången vi genom ett fön redrag av Ellen Key i A-salen blevo stAnd att skaffa Kvinnornas f ackför- bunds vackri fana - efter dess invig.
ning.
erinrar jag mig så väl hur alla8 va ' r t ' rofasta ' Anna.Sterky sade:.
" Ve1 ni vad vi snart måste skaffa oss?
Jo Det blev verklighet.
en ' tidning.
Och nu ar den 10 år.
Jag hade flyt.
tat f r h Stockholm då, ut i landsorten och nar första numret kom mig till.
handa kändes det lika högtidligt son vid vår första storstrejks utbrott Många missräkningar har man erfarit m.en många vackra minnen finnaa ock- sa från denna tid.
Ett bland deni ar d % Karlstadsklubben under 1909 årc mon.
storstrejk anordnade en kvinnod~, stration, vari deltogo omkr. 2,000, en.
dast kvinnor.
På en plats som d.en.na ilär man ej ban uppbringa så niånga som vilja lämna sig själva för att vara med om att bryta berg för sina med- m.&amp;nniskor, ar detta ett stolt minne.
i Måtte nu 10-åringen få fortsatta med ' j Förbrunnet.
Ty det, som drömmer vackrast, och det, som blickar mildast, brutalast och vildast, skall brytas mot jord och besudlas med mull. '
Fröding.
En gäng gag kom till min barndoms ' g8rd, en stilla kväll i en stilla var, det var dar, det vap är, sen jag säg den sist, men minnet var kvar.
och jag gick genom natter, jag gick genom dar att drömma som för^ i min barndoms gärd.
.
.
Men borta, ja, tom var min barndoms gård, och skogen var huggen,.
och h g e n var kal, och sjön var tappad och tamd till en 6 att driva en krhmares u u l.
Dar förr gick i frihet ett solstarkt folk, ett folk, som levde a v jordens frukt, som bodde i sekler från far till son på samma torva och samma gärd dar en gång en sti1:La och stjarnljus natt de fUtts till vhrlden vid furors s8ng -- dar trampade sniket ett kramarefolk,.
som levde far pangar, som siilde av det, som varit mig kart i en svunnen tid,.
som sku1l.e ha sålt sig sjalva, sin sjal för stor nog en slant.
. '
Vad ar skogen, n a f ~ ~ under i himlen den står, de fr8gade så, blir det pengar av den?
Vad tir blånande berg, vad h r .grönskande &amp; ng, vad ä r vi ' ldmarkens mosse och vildmarkens aj63 Blir det pengar a v dem?
Hugg skogen, s&amp;ij skogen, bryt bergenas malm, och lät ä l v a ~ n a dra dina hjul!
Det blir pengar a v det, det blir pengar av det!
.
Och pangar a r and &amp; det basta a v allt, de gör dig till herre, de g6r dig till kung, och till herre h r människan fö,ddl $it t livskall under ännu gynnsammare omstandigheter an hittills och sprida ljus och glädje i ännu flera hem.
Jag känner ett innerligt behov att vid detta för mig enda tillfälle f % uttrycka ett varmt tack till alla, trofasta kvin- nor, soni aldrig ha sviktat eller trött- iiat, utan alltid arbetat mot n i ~ l e t: Alla människors ratt till lycklig lev- nad.
Nar man genom arbetslöshetslrom- m.ittéer, Kvi~inoriias uppbåd m. m. i dessa oroliga och dystra tider ar i till- fglle se alla bestående och genom la- gar till %tna orättvisor mot en del av m.änskligheten, då känner man kamp- lusten ännu varmare och behovet av en ännu starkare sammansluia~ing.
Medlet ar upplysning om vad vi kqnna @ e varandra och fordra av oss själva och m %let: Frid på jorden.
Allas ratt t31.
lycka '.
Alma Norsell.
, Jag tankte att saga dem: hellre jag svalter, och hellre jag fryser och hellre jag forstar, och hellre jag dör som en främling bland fränder, &amp; n ockrar med minnen och ockrar med tro, med min barndoms skog och min ungdoms sjö!
Till viddernas kung och.
till djupens herre att harska i sol ooh i ljus och i l u f t &amp; P manniskan född 1 Oeh inte att leva för pengar, för guld!
Men jag teg, fast det 18gade eld i mitt hjärta och vandrade bort f r i n min barndoms g h d en stilla kvUl i en stilla vär.
Det gamla, som varit mig kart en ghng, var harjat och trampat av oväns fot.
Det var, som ett band hade brustit inom mig, det var, som jag flög över öde vatten, jag såg inte land, jag flag vilse i natten ...
Och min barndoms gård ä r mitt land.
det ä r sklindat och brant a v en kramares hand, det ar shlt, det ar slaget till slant.
OVE EKELUND.
låt den s &amp; vitt möjligt vara i fred. "
I torn av illa de slag.
Här " Dar klattrade varje ny attling som barn. "
Från kvinnoklubbens genom- ' Hur oandligt avlägset ligger ej: mitt minnes dunkla gömmor deii ' dag då j ag genom Stockholms allmänne kvinnoklubb anslöt mig till det Soc .. dem.
arbetarepartiet.
Det är nu jämt ' 20 %r ' sedan.
.
Länge hadi socialismens idéer: hag.
Tat för ' mig, men jag stod och vagde vilken väg jag skulle gå.
Till slul segrade mitt s u n d a f ö r n u f t övem " miaa romantiska revolutionsideal (dc ligga väl a n någonstans i mitt u n- d e r m e d v e t n a " j a g s " gömmor) ocli jag beslöt mig för att kasta mig rätt in i dagsstridernas vimmel.
I dec.
1894 gick jag in i kvinnoklub- ben.
Vi hade p &amp; den tiden våra möten vid Tunnelgatan 14 i en liten otrevlig och mörk lokal.
Alla, eller så gott som alla, vilka d ll aktivt deltogo i klubbarbetet äro nu .borta.
Dar var fru Erika Lindk.vist, dugande och energisk, varm nykter-.
hetsvän, men med det oförlåtliga felet i " en proletärklubb "., att v.ara svag för samarbete med överklassens $:vin- nor inom Fredrika Bremercförbundet ocli annorstädes.
: Då ansags ju s&amp;ialdemolirstin son!
något rent ohyggligt!
Så hade vi Gertrud Månsson, son] i m&amp;nga år ' var klubbens.
ordförande, ett * uppdra; ' g ' som hon skötte utan vank och tadel.
Den präktiga frijlcen Gertrud sitter nu som.
v å r s t a, d s- f u l l m ä k t i g.
Om,hon är starkt pi?
glid mot ' ' högersidan " inom partiet vet, jag.ej, nien att hol1 a r e n k a, r a- k v i n n a det lärde jag mig un- der den tid jag arbetade samman med helme.
Vid hennes sida stod som sekretera- re, tror .jag, ' i många år den lilla frö- keii Löfgren, en liten akta, fin kviiina,:.
magkerskac.till yrkot.
Hon hade.
den vanliga prdetärsjukan.
: lungs~t, nien deltog energisit i allt vårt arbete och, akötte sina &amp; liggande med kläm.
.
Till slut d u k ~ d c hon under för .tu- berlrulosen, 1-g läiige och kampade nied döden; soni slutligen förbar:triade sig över heime och förde henne ' bort f r h lillande och nöd!
M i n i d av: hen: ne hör till dc vackraste ' jag har: €i %ii dessa dagar.
.
S &amp; ha.
vi att milmas ' fröken Alma Sö- derberg, strykerska, en varm liten själ, dyrkariiina av Eller Key och '.
' tolv- terna " - men duktig inom klubben.
.Hon emigrerade till Los Angelos, d5.r hon numera är viilbeställd husagarinna.
.
.
Som klubbend energiska kassör tun-.
.gerade i mångi år fru A11n; x.
3ohans- - son.
Eilergisk, korrekt och för vi %en k l u b b k a s s a n ofta nog v a r, all.&gt;; '; Med- idéerna om " broderskap- och sam- -- 32iirighetx7 ' var det- si.ach s %; er.
vi:an-.
dra ibland ville att h.on skulle " gliinta ', ' Nen där funnos också " irrbloss .och kometer ", som arbetade ostadigt och brutalt.
Till dem hörde fru Sjöberg (1) tror jag namnet var.
Hon var portvaktsfru och besjälad av ett glo- dande hat till allt vad.
" manfolk ' ' hette och höll alltid rungande anf öran- den mot " de usla karlarna ' ", som al- drig ville uppskatta kvinnaii och h e n- n e.s a r b e t e, som städse föraktades.
Hon dundrade ofta varre an en svakel- pr.e,dika.nt - och .jag h.ade mången het dust med henne, .ty min .lösen var sam- arbete och gott kamratskap med parti- m~nneii - e j strid på kniven.
Ingen " könsstrid "., utan a l l a k r a f t e r s k o l a r i k t a s u t &amp; t .i pr:ol-etg- ria.t e t s k l.
a s s l ~ a m p.
Fröken A u p s t a ' Falk deltog också under dessa klubbens barnaår .med har ända sedan 1891 - varit sv.erksani i mycken entusiasm.
Hon var cigarrar- Sverge.
Därav .har följt att hoil kan beterska och ha,de fatt smaka 3. ï L e t s kanna sig och av oss uppfattas s5isorn b i t t r a d r y c k .mer an andra.
Själv sjuklig hade hon en sjuk mor att sörja helt vår.
, ...
.
,.
: Det var först; Göteborg, soni fick £ör och flera släktingar därtill ..
Hon nyttan och glädjen av hennes arbets- var fanatisk$ revolutionär på den ti- iver, dar hennes nian och hon startade den; en rysk revolutionstyp, .som do (" Ny Tid ".
På grund av överansträng- tyvärr, trots sin stora begåvning, " ej ning miste Fre.drik Sterky lamm po- hade det.
inflytande.
hon, b, o r t h a, just tack vare sin obehärskade, revo- sten i Göteborg och b1.v.
expeditor för lutio~äf&amp;,,glöd.~.
.
.
.
" Arbetet " i Malmö.
.
.
' Så hade vi frri Wil.helmssofi, folk- Där bildade Anna.
Sterky haadsk- gift - med boktrycka~e söiiiiiiei~slro~nas f iclcförbund, ehuru vi- skollärarinna,.
Wilhelmssoii, som ej så länge arbetade stelsen i Malmö blev helt kort.
inom kvinnoklubben.
.
Rqdan.
i nov.
1898 blev .nämligen Våra klubbm,öteii vor0 livliga nog; i niai ' cneii f örflyttad till Stockholm och all synnerhet nar Augusta Falk.
.med beklädde posten som s ands organ isa tio- revolutionär glöd höll sina, anförandep nens ordf. till sin död i jan.
1900. nied vibrerande röst och ofta n.og rå-: ~f&amp;i!
, detta .för ' Anna Sterky oerhört kade i fullständig extas.
hårda slag ' har Koii st %tt ensam.
Men Slitningar och rivningar f ör ekomino ined vill+ii.
styrka har hon dock ej ju, men vi arbetade så gott vi kunde, stått kvar i kaiqjen.
och vilket arbete togo initiativ till s t.0 r a k v i n n o- liar hon ej utfört!
Först skoni bitra- ni ö t e n och sökte ' och fingo till slut dande å partistyr eltieils expedition och niännens hj %lp, så, att vi kunde bilda sedan såsoni verksam i kvinnorörelsen. '
' Kvinnornas arbetsutskott ", vars upp- Vem.
.
minns ' henne ej friin.
.de .år, d8 gift var att överallt gripa in och.
or- 1Cviriiior:ïias fackförbund kom till och ganisera kvinnorna.
Som lcoii-tro~lant lyckades vaxa sig stark med 25 före- ägde partiet ett irianligt ombud, i.flera ningar!
Det var åren 1902-1908.: år, hr Fritz .Lindkvist ..
Det arbetades Kvinnornas fa-f öreriingsrörelse nied liv och lust!
.Anna Söderberg, cipp.giclr i männens, men tidningen Gertrud Månmon och jag voro en tid Morg ' onbris f ortlevde.
Dess startaxde medlemmar i detta utskott.
.
.
5.r ocksi Anna Sterkys verk och hon Till att.
bör ja ' nied ' hade vi ' ' sam- var ckss rcdaktör i 4 h. inom .kl-u ' bben, .s .o m kvamsaf tnar Anna Sterkys hängivenhet f ör socia- k u n n a t u t f.
o r m a - s.
t i l l ' bri.1- lisiiicns sak, hennes lugn och beharsk: j a n t a b i ' 1 d n i n g s c e n t r.
a f.
ö r ning under arbetet har för oss alla va- p r o 1 e.
t ä r k v i n n o r n a.
rit a.v stor betydelse.
Vi hade kaffedrickning, uppläsnin- A.
L. gar och så ett bord .fyllt med ti-dnillgar och tidskri:fter, som r i t t flitigt genom- på kassaslrrinet " för att ii kliibbens bläddrades.
vägnar bistå någon kamrat.
Men .det Dessa samlrvam blevo dock e j s. &amp; behövs väl sådana e n e r g i s k a l i v g i v a n d e, som d e ' b o r t och ' kassa,k:iste-lcviiiiior ' ' nied.
Dugande Ic U n 11 a t b l i, beroende på ain&amp;sinnk, som, Gudnas, &gt;ch eneigislc som f å har.
" fru Anna ".
zvnnd och intriger gjort en präktig insats både i klubb-.
; a visst ej saknades i vår krets!
' Sa gick tiden!
Ar " .1899 kom .. frii ~rbetet och annorstädes.
SA fil vi ej från detta tidsskede iima ' Sferky up:p till ' Stockholm och rlömma fru Elin .Engström, som pi %.
iedaii dess har hon varit den .fevande len tiden med energi arbetade inoln, ch ledande: kraften i.11 o m k v i?
o-. '
.
, rlub ' ben samt .längre, fram fruarna.
ö r e I: s.e n .. -.
y..
-.
, - .- ilma Tengdahl.
o Anna Hansen, vil-: Hon var .en organis&amp;risk - f ö r i å i a r a vid mer an ett tillfiille hade klub-: IV: yppersta- slag, såval.
praktiskt.
som) elis ' ' Mar tha-bekymm,er " om - hand.
: eoretiskt skolad och frgn och .. med-im Anaa Sterky ' ' - - a r - -, ', - ' ' ' b.
r,.
" ' BJORN ALGRENSSON: Skymningsglöden.
.
.
var till stor del mitt arbete inom den socialdemokratiska kvinnorörelsen slut.
Jag kom in i agitationsarbetet, bör- jade resa land och rike omkring för att sprida socialismeiis idéer t i l l b i3 d e m a n o c h k v i n n o r!
För mig st %r alltid m ä n n i s k a n i första hand - e j m a n n e n eller k v i n n a n.
J a g hade nu funnit min riitta plaks i livet!
Kunde slappa lös alla mina.
därtill bundna krafter i i d é e r n a s t ' j a ii s t och har, .som ni nu alla veta, anda sedan 1903 kampat i " Frarns " och " Stormklockans " led!
Dar ar jag hemma!
Dar s e r j a g h u r u n g a n i a n n i s k o s j a l a r ut- vecklas och mogna.
Diix kan jag stå med i i d é e r n a s k a m p, d a r s l r a ~ i i i n i a s v i e j f ö r a t t ä r l i g t föra fram socia1:ismens i d é e r, f ö r att få n i k l m e d v e t n a förkämpar!
Dar iiro vi e j rn ä ii och k v i ii n o r, som g5 var sina vagar, utan kamrater soni kampa en genien- sani kamp för idéerna.
Småsinne och lumpeilhet finns val aven dar med, som överallt, men v i s ö k a briinna b o r t sådana r o s t f l a c k a r, och f &amp; fram klara, blanka nianniskosjalar, som med glatt mod bara dagens tunga och hetta i kamp för socialismeiis v5rlds:Eralsailde idéer!
Och s &amp; skildes kvinnoklub beiis och niina vägar åt, och med det s p e c i- e l l a k v i n n o a r b e t e t har jagun- dey de senare Areii e j haft något att.
göra.
J a g har ofta möten ute i bygderna för livinnoklubbarna, liksom for övri- ' ...
Uttalanden o m vår tidninl.
Morgonbris har varit och ar onekli- gen en fin och gedigen tidning och för oss socialdemokratiska och aven andra v a k n a kvinnor har alltid Morgonbris kommit som en liarliommen van.
För Eskilstuna Kvinnoklubb: Styrelsen.
Var tidning ' Morgonbris är bra.
Detta ar den mening som uttalas både av l~lubbmedlemmar och iitomstående har på platsen.
Men det finnes ju aven andra, som klandra densamma, och därför må det ligga i allas vårt intresse akt.
söka ge den större sprid- ning, ty därigenom gives ju större resurser a t t f å den ännu mera värde- full.
Vår klubb har rönt mycket motstånd och setts med allt annat an blida ögon av såviil man som kvinnor.
Hari har dock en ljusning inträtt under det se- nare kret, ity a t t medlemsantalet ökats och lrlubben åtminstone anses existens- berattiga.d.
Till detta senare resultat har Morgonbris icke minst bidragit, ty genom den har ju allmänheten fått upp1.ysning om vad vi arbeta för.
En 1, ga organisationer, och har traffat nialiga srnå entusiastiska kvinnor dar- utc i bygderna runt om - men jag känner ailtid a t t jag ej duger till att vara s p e c i e l l t kvinnoagitator!
(Jag vill tala till m ä n n i s k o r ratt och slätt.
K a t a Dalström.
.
, - -.
.
.
...
önskan vilja vi ock uttala: Låt oss, orn möjligt,.
slippa se krigsbilder och läsa krigsepisocuer i v,år egen tidning, ty därav får man mer an nog ändå.
, E t t fyrfaldigt le.ve .utbringa vi f@r 10-åringen!
Karlshamns Kvinnoklubbs styrelse:.
g: m B.
B.
Tidningen Morgonbris har under den gångna tiden säkerligen varit en god hjälp i det sociala väckelse- och upp- lysningsasbetet b ' land arbetareklasaens kvinnor, men vi vilja dock icke un- dertrycka vår åsikt om, att den sik- skilt under sista tiden val m.ycket gli- dit över åt borgerligt håll samt recii- gerah på ett kanske för mycket bildat ' och för de flesta arbetarekvinnor oför- ståeligt språk .och därigenom mindre tjänat var sak och sin uppgift.
E t t arbetarekvinnornas språkrör bör fram- förallt,föra deras talan och detta på ett satt, som Överensstämmer med den lägre grad av skolbildning, dessa i regel äro i besittning av.
Om vid tidningens redigering veder- börlig hänsyn tages till dessa våra ut- talanden, tro vi att densamma under kommande tider i ändå större matt an hittills skall komma a t t fylla sin upp.
gift.
Malmbergets Socialdemokratiska Kvinnoklubb:.
.
G:in C l a r a L i n d k v i s t.
Sekr..
.
Morgonbris har för arbetarekvinnar en stor uppgift att fylla.
Tichinger har också fyllt denna sin uppgifi;.
Sak rikt och lättfattligt har ISIIorgonbris be handlat och redogjort för cle olika kvinnofrågorna.
Ävenså de inlägg, son genom bilder ur verklighetslivet sk-il drats såsom karaktärsdanande ocl upplysande.
Nar vi så se tillbaka på det arbett som nedlagts under 10-årsperioden, ut talar klubben sin belåtenhet och sym.
pati för tidningen sådan den varit och sådan den nu ar, för vilket redaktionen har all heder och tacksamhet.
Leve arbetarekvinnornas tidning!
Luleå Soc.-dem.
Kvinnoklubb: G:m A. V. sällskap, och dar ar den också valkom- men.
Ty på grund av sin präktiga re- digering ar det ej så, få gånger den får det erkännandet) att Morgonbris ar en tidning, som arbetarekvinnorna hava all heder av.
Vad som hindrar i f örsal jningen ar 10-öringen.
Hur skulle det vara, om tidningen komme ut i mindre format och 2 gånger i må- naden samt endast kostade 5 öret Jag vill önska vår kara Morgonbris all lycka i fortsättningen) och må den ej gå sakta som en lätt bris, utan må den gå fram för full vind och med storm tränga in hos alla arbetarekvin- nor i hela Sverge.
Stockholms Allm.
Kvinnoklubb: lter, ofta upptagande ända till 3-1 spalter, kunna uteslutas.
Vi arbetare kvinnor ha ej r å d till dessa dyri alster, om vår håg och tid an skulli me.dgiva det.
Ofta kunna öreskrif terna vara mycket goda, uppbygglig2 och lärorika, om ock n å g o n gång priset blir 1 kr., men högre ar svår1 för de " små " i samhället att gå, tro] N y k ö p i n g s Allm.
Kvinno- klubb: G.
J.
Vi vilja dock till red.
av tidningen " Bris " framföra ett hjärtligt tack för allt arbete med anskaffandet av las- varda artiklar och fina illustrationer D.
S. under det gångna året, ' ' ' H.
K.
Till frågan huruvida Morgonbris un- iier sin 10-åriga tillvaro fyllt sina upp- gifter och huru dessa omfattats kunna vi stalla en genfråga: På vilket plan lade den socialdemokratiska kvinno- rörelsen stått f. n., om icke .den lilla anb brytande tidningen röjt vag P Sedan Blekinge gjort dess bekant- skap har Morgonbris ständigt omfat-; ats med synbarligt intresse och sym- ?ati, icke minst ibland mannen, vilka lelvis genom denna lart sig förstå och respektma kvinnornas strävanden; och nar tidningen vid våra fester och som- narting utbjudits till tvekande med- Vårt uttalande om Morgon ' bris.
ar, lystrar, har ofta någon välvillig make att den ar mycket fin, bra och upp- iller annan manlig anhörig med en lysande samt följer med i både.
lag- iten vanlig, stöt påmanat med ett: stiftnings- och politiska frågor, så ' Joviss t! '
j.
För Ce kvinnor, som med sin ringa långt utrymmet tillåter (och vi för- ' örmåga arbeta i rörelsens tjänst ar stå).
Uttalanden inom vår klubb ha dock gjorts, att tidningen borde vara dorgonbris en hållhake och sporre, an .mer agitatorisk, så att vi iiven ge- rarförutan tröttheten och modlöshe- nom den kunde vinna större anslut- en många gånger skulle taga överhan- ning till våra klubbar och vårt parti.
len.
Mer borde 1a.mpliga d:iskussionsfrå- Samtligas vår önskan ar, att 10-årin- gor införas, som oftast för de små; en må vaxa sig stor och stark för an klubbarna ar svårt med, då vi just nera betunganiie arbete, som stundar, inte äro så upplysta som önskligt vore.
ch för nya erövringar.
Ges blott a m e t, går det så småningoni.
' ör Ronneby Soc.-dem.
Kvinnoklubb: Alla främmande ord, om det a,r, nöd- Rebecka Svensson.
vändigt använda dem, som nu ratt B e t t y Andersson.
ofta förekomma, borde inom parentes försvenskas - så gör åtminstone " vår Jag bringar 10-åringen all min hyll- Kata ".
Alla dessa långa bolranmal- ing, den a.r min mest karkomna gast ningar och recensioner över dyra böc- hemmet samt på mötena mitt trogna Lunds Socialdemokratiska Kvinno- klubb uttalar sin fullkomliga belåten- het med tidningen Morgonbris, evad det galler dess deltagande i vår rö- relse och skötseln i övrigt under den nu gångna 10-hrsperioden.
På samma gång vill klubben på det hjärtligaste önska tidningen en god fortsättning till en ny 10-årsperiod och ett ta,ck för den gångna.
Lund 14 nov.
1914.
Med partiha1sni:ng: A n n a Ahlbom.
Sekr.
Ehuru vi av ekonomiska skal ej anse oss kunna sammankalla klubben till ett möte i denna fråga och styrelsen ej i densamma vågar uttala sig, vilja vi dock meddela, att vi under före- gående år haft Morgonbris som diskussion på vår dagordning och ' framkom dar en hel del klagomål.
Stockholms Södra Kvinnoklubb: H u l d a Roos.
Ordf., ' Vi som stå i arbetet och intressera) ss för detsamma, vi ha också lärt oss %tt varaera vår tidning och för oss ar len en k a r van.
Dock ha vi gjort den ?rfarenheten, att de som stå oförståen: le för vår rörelse också i de flesta fall: j bry sig om tidningen, varför den: j kan så som önskligt vore föra agita-; ion för våra idéer.
Men vid sidan av len rent personliga agitationen och iorst ' och frainst som en föreningslänk nellan V. U. och klubbarna i olika lelar av vart land har den en stor upp- gift att fylla.
Så länge vi ha en " kvinnorörelse " och en ' kvinnofrå- ya ", böra vi ' också ha vår tidning.
Vi inska Morgonbris på 10-årsdagen ett rarmt " lycka till ", förvissade om att dorgoiibris ' framgångar aro synony- ria med kvinnorörelsens i sin helhet.
För Örebro Kvinnoklubb: Elisabeth Karlsson.
Korr.
sekr. ' ' - -- -- - - - - - --- p - Mannen med spindel hiiiriat.
- Ja, hans uppgift i livet liknar en spin- dels uppgift ungefär.
Spindeln väver nät j vinklar och vr %r om dagarna, on1 nätterna ligger han på lur.
Från något smyghål hal- ler han utkik p % väven om e t t litet kryp ska låta lura sej.
Och sprattlar äntligen e t t kryp i maskorna så - vips!
Då ax haii p % det med detsamma.
Håvar %t sej det med fångarmarna och suger blodet ur det och gör kål på det utan förbarmande, med hull och har.
Efterat hänger magen på vampyren rund och trind som en liten ballong.
Våran disponent arbetar inte med hander och fötter för a t t f å några grejor fardiga för dagen.
Det gör han förstås inte.
Han gör affärer, som det heter.
Det Lir finare an arbete.
Han gör affärer i trä- och glas \; aror och jag vet inte riktigt va ' d han göi affarer med allt.
Det är va.ven, spindelv5i ven.
Vi iiro flugorna.
Och ingen behövei fråga om vi äro flugorna.
Det syns på utan- skriften - magra, farade ansikten - grova knotiga händer - böjda ryggar.
Lungsoten blir slutet på hi.storien.
Slita .ont över for- magsil, svälta och fara illa, fingo vi för egen och, andras skull hela tiden.
Vi ville leva och för det a t t vi ville leva tillät0 vi a t t man tappade bloclet a v oss långsamt.
Det %r a t t .arbeta bolagsarbete.
Och i en kropp, som ipte f %r tillräckligt med näring, men likval måste lämna sin tribut a v blod och svett dagligen, kan inte e t t par lungor fun- De säja ifrån obevekligt.
gera i längden.
Knall och fall salja de inte ifrån, det för- stas, men långsamt.
Lgngsamt, som man ser ett ljus flämta, tills a t t det a r slut med det.
Men han, spindeln, som inte arbetade myc- ket själv, som sugit musten ur oss genom a t t betala oss usla löner och som inte ger sej nå.gon ro förrän sista.
droppen är tagen, han dör av: ' överfettning ", nar han dör.
Den ene dör i v för mycket mat och för lite arbete, den andre dör a v för mycket arbete och för lite m a t.
.
.!
Det var Anders .Gustav Gustavsson, " A.
G.
)), som talade.
Vi voro arbetskamrater och vi justerade 3räder i brädgården, jag och A.
G. Bra- lerna buro v i sedan, efter hand som det lordrades, in i sgghuset, d ä r en hyvelma- ikin stod och brummade p % sitt kända vis iå l %ng dagen var, vagg om vagg med en ågram, en enda på stranden a v kvarnån.
Cvarn %n var e t t litet vattendrag, som rann genom stadsområdet i dess utkant.
Bräd-,
R ' IORGONB ' RIS FrAn det krigfiirande Tyskland.
I " Die G l e i c l i h e i t; " ha.r in- f ö r t s f ö l j a n d e u p p r o p, som i a l l sin o r d k n a p p h e t och k o r t h e t ä r e t t g r i p a n d e ut- krigssituatio- tryck för nen .. Till våra partikamrater!
Strax efter ki-igsutbr~ottet uppmana- de partistyrelsen i sitt upprop alla partimedlemmar att förbliva organisa- tionen och partipressen trogna.
D e n n a m a n i n g gal.:lde liven Eder, kvinnliga partikam- r a t e r.
Ja, den gällde och giiller ännu i dag Eder i all synnerhet.
Överallt har kriget gjort stora luc- kor i leden bland våra orgcznisationer, luckor som tyvärr till största delen aldrig mer skola fyllas, emedan ïrihga av de våra redan funnit och ännu många skola finna döden på slagfaltet.
Bla ' nd dem, som ryckts bort ifråii oss, äro många funktionärer och det iii: nu Eder hedersplikt att övertaga deras uppgifter och efter balsta förinåga fylla dem.
Det kommer att fattas krets- och avdelningsledare, kassörer och många andra personer i organisationernas tjänst.
Dar avgifterna ej alltid lcunnrz in- kasseras, emedan medlemmarna sakna medel på grund av sjukdoni eller ar: betslbshet, dar gall.er det att uppratt- hålla de värdefulla personliga fö:rbin- delserna med medlemmarna och med hustrurna till de partikamrater, som stå på slagfältet.
Då galler det att bibringa dem tröst, och rikta deras blick på framtiden och visa dem att en mängd uppgifter vänta på dem.
De socialistislra idealen, som leva i vår hjärna och vårt hjärta, skola giva oss kraft att vid sidan av de viktiga, plikter det sociala hjälparbetet över-.
allt pålägger oss icke åsidosatta våra heliga plikter i partiorganisatio- nerna.
g %rden, som jag talat om,.
jämte sagen och hyveln hörde ihop sa gott som.
Vilket inte hör till vanligheten precis.
Endast en ' bred gång skilde de två senare från den fiirra.
Där i gången ' stod A.
G. och ja.g och ju- sterade bräder.
Det va.r en tidig morgon i början av no- vember.
Och som bevis för att den m8na- den, november, ännu 8 % lange hävdade sin plats i almanackan Isom vintermiinad, kan namnas, att frosten klädde marken vit på morgonen så här strax och att kamraten A.
G. anlagt vantar.
Hinilen va.r klarblå, utom i väster, dar en mörk, tjock " bank steg upp.
Det blev bestämt snart nagot snö ...
A.
G. hade klagat för mej över väik i alla leder, som han uttryckte sej, oeh nar det värkte i alla leder på A.
G., då kmde man vara förviseitd om att var landsända rå ' kat Tankar om kriget.
.
Kriget ...
kriget ...
kriget ..
Finnes något hemskare9 Där tillhtes allt som under fredstid bestraffas.
Ens inre rea gerar emot allt detta barbari, men så resig iierar man och tror, a t t det måste väl vars så dar.
Men är detta förh %llandet '?
Nej och tusen gånger nej!
Fast jag ej kannei till den höga diplomatiska förhandlingskon, sten och dess affärstransaktioner med man, niskoliv vågar jag .dock påstå, att krig al brodermord &amp; h dödandet av alla mänskliga känslor hos individerna.
Skulden vill ja.g liigga pL de ledande, men även en del på de människor, som l i t a förvilla sig att blott tro och ej tänka själva, ty varje människa som tanker en smula närmare på saken må- ste inse, att krigsfanatism ar något som rna- ste bort.
Särskilt vi kvinnor måste vakna och skaska slöhetens sömn ifrån oss och säga ifrån att det ar blod av v %rt blod och kött av vårt kött, .som lider under krigets fasor.
Jag tror, att kvinnorna i alla linder nu börja undra: " Måste vi föda barn till skottavlor för de moderna krigsredskapen, kan det verkligen vara vår uppgift 9 " Tror ni att våra unga emigrerade så, om moder Svea vore som en verklig mor för sina söner och döttrar, om det funnes sam- ma ratt för den minste som den störste9 Det tror icke jag.
Ty hur kan man känna karlek till en plats, där man förtryckes, sväl- ter, fryser, får försaka, bara försaka, trots %tt man arbetar i hopp och tro att det skall di bättre.
Samtidigt ser man en annan klass, som har allt .och-ändock vill ha mer.
lilan berövar den fattige hans manniskovär- le, d % man icke aktar hans, liv, utan för- söker genom krigshumbug och militarism Förkväva det basta hos individen.
Jag, som iustru och mor, vägrar att föda och fostra arken söner eller döttrar mer, s % länge det ir som det är.
Jag har funnit, a.tt detta ir det enda sättet.
Om alla mödrar vore !niga, skulle det också vara det effektiva- ste.
Därför .vill jag rikta en maning till ~ l l a kvinnor: Vakna, och börja se eder om- rring på allt elände och=den nöd som föl- ier pH ett krig, ' både för den som vinner) ch förlorar.
Resignera icke, utan protestera!
Ich det kan bast göras i kvinnornas orga- i ett för oss utefolk mindre behagligt ova- der.scentru:ni.
Medan vi arbetade och me- dan justersågarna i vara händer rördes upp och ned i den för detta jobb vanliga ryt- nien, samt:~lade vi ibland.
Kamratens röst kunde jag höra val, lik- som han hörde min, när vi ansträngde lun- gorna och talade högt.
Men ibland åter stodo vi och tego dagen i ända, döva för allting annat utom förman- nens order allt emellan och surret fr %n sågen.
Ja.g vet ej, men jag tanker mej det, a t t p % avståncl liknade vi ett par marionett- dockor, vi båda - ett par dockor, som dro- gos upp nied fjäder i ryggarna och Bom) ' gingo " 3 h 4 timmar i taget på- en upp- dragning.
Eller ett par gamla kampar, för- spända körvandringen för tröskverket - tramp - tramp - tramp.
Huvudena nedåt, hingande käkar, blickarna slöa.
Agitation och upplysning.
- -.
Under den tid jag deltagit i kvin- norörelsen har jag tyckt mig finna, att vad som.
niest fordras för rörelsens framgång är mera planmässighet i agi- tations- och upplysningsarbetet.
För att f &amp; alla arbetarekvinnor intressera- de för våra strävanden behöves en in- tensiv agitation, inte ett agitations- riiöte då och d %, utan en ständigt åter- kommande agitation med plan och ord- ning i.
Därtill fordras samarbete av klubbarna övey hela landet.
Ett bra satt att agitera är ocks % att sprida upprop och broschyrer och det vore därför önskligt om dylika kunde utar- betas gemensamt för alla klubbarna.
Vidare ar det nödvändigt att vi satta fart i upplysningsarbetet.
Vi önska att få kvinnor invalda i alla styrelser och institutioner, där vi äga rättighet att tränga in, och detta ar nog också för samhällsarbetet gag-.
neligt.
Men skola vi därigenom kunna göra någon nytta, s % måste vi ha för- utsättningar för att k m a utföra det varv, som blir ' oss ålagt.
En sådan förutsättning är just, att v i äro viil skolade samt insatta i sam- hällets lagar och arbetssätt, Det bör därför vara kvinnol&lt;lubbarna angelä- get att, såvitt möjligt är, anordna kur- ser i kommunalkunskap, samhallslara m. m.
Till allt detta fordras mycket pengar, ch framförallt mycket arbete, men vi E % komma ihåg, att för ernående av v %rt stora m %l, kvinnornas frigörelse Erån både andligt och lekamligt för: tryck, kan ingen börda bli för tung, mtet offer för stort.
G u n h i l d a..
iisationer samt gen ' om våra tidningar.
Glöm .cke a t t köpa och läsa vår tidning.
) ?Mor.- ronbris ' ', som nu firar.
sitt 10-årsjubileum.
Den har mötts med mycket motstånd, men letts till trots, och tack vare våra käm- ?ars energi, har deii gått fram som en ban- mytare för arbetareklassens och kvinnornas ntressen.
Därför, leve vår tidning ') Mor- ronbris '), leve den soc.-dem.
kvinnorörelsen!, A t e r g r a m. ieve socialdemokratien!
Har var det sagarna som gnisslade.
Vi tänkte p % våra öden p % var sitt hall, kamraten och jag, nar vi vor0 tysta.
Det var i går som vi tänkte på vara öden.
Men i dag är det en prataredag igen, dess bättre.
Och det ar A.
G. som har ordet.
Han fortsatte: - Som du väl vet., så ar disponenten inte svensk.
Visst och sant är han född har i landet, men föräldrarna äro tyskar.
Men inte spelar rasmärket någon roll i affärer.
Tysk eller svensk, den ene såväl som den andre, har till %telse av lagen att roffa å t sig värden och kl % arbetarna så mycke han har lust till i det har landet.
Hit opp kom han söderifrån i sin un &amp; dom.
Började först som simpel arbetare i glasbruket har oppe i socknen.
Blev verk- mästare om n %gon tid.
Ägare av bruket blev han efter nikgra %r.
14 Det g %r fort a t t stiga när man har de rQtta talangerna.
I alla fall - miljonär ä r lian nu.
Och d e t.
syns på honom, a t t han kr mil- jonär.
Röd och trind som en liten ballong.
Pengar som gräs.
Stora jordegendciniar.
Och s % det har .verket dessutom.
Det kunde vara nog ' för en man ' att leva nöjd och lycklig p&amp;, detta.
Men h a n ä r inte nöjd.
ingen ro alls!
Mer vill ha mer.
H u r r a k a nian annars förklara sakeii?
Oss h %ller han efter mod sin iiärvam om da- garna som remmen e t t hjul.
Tre och fyra ggnger ä r han här: Första.gången.
på mor- son vid 6-ticlen.
.Vinsten a v utförsäljningen fr.ån gårdagen gfir han fömt och hiimtar av .. fak.torn i kontoret clsrborta - ilet iir väl den som t a r - i f r h hononi honom .ron a t t sova!
Till hyveln därefter, till sågen.
Dar- ifrån till brädgarden.
Den går han runt om och om igen.
Ha.n ska se om .alla iiro p &amp; sina pl:ttser ve- derbörligen, först&amp;s.
Och det har han xstt till, ju.
Men (le diir blickarna .- dem har du märkt8 De verka som piskrapp p5 mej och .verka som en uppmaning, aldrig utsagd men and % fr %n hjärtat me~iad, at; t vi ska vara så goda och knoga $ T bara ideligen.
u.
T7i iiro flugorna - s &amp; a t t vi ska iiite.
bätt- re behandlas - inen stabbarna, braclstab- barna och vedfamnarna bortefter j. g h g a rna, dom smeker han med blicken som om doin voro kvinnfolk i knoppningstider.
.
.
- A t t du var agitator i grund och bot.
ten ' A.
G: och a t t du var s % röd, clet bar jag verkligen inte haft reda på forut.
Är det ' något särskilt i dag eftersoni.
.
.
A.
G.
avbröt mej och log bittert: - Jag fick min skattsedel i g %r kvB11.
Del; ar allt, sammans.
Eller d &amp; %r bara en ' brllrdel av alltsammans.
Men om en br %kclel komme] på v&amp;gen d % den förut st %r och viiger, då al det färdigt.
J a g kan inte Ijetala rain slratt- sedel, jag k a n inte!
I n ' att har jag legat vaken och flinderat hela natten.
Det a r inte roligt nar maii liar 40 öre att dela på, till mat och klider, ska jag säja.
Sex personei- äro .vi i hushlllet, 3 om dagen förtjänar jag, darav ga.r till hyra !50 öre om dagen.
Rakna sedam eftor sjlilv om du tror a t t jag ljuger !.
MORGONBRIS -- - -- I natt låg jag vaken och tankte p % allting.
Jag letade efter en utväg.
, Men jag fann in- gen utvag.
Mörkt vart jag vände mej!
Och nu är jag rasande.
A.
G. strök sig oin näsan med yllevanten med en energisk gest.
Seclan fortsatte han 1ug1ia~i.e: - Men knappast clet har man r ä t t till.
Att vara resande.
För skulle han, mannen med spindelhjartat, f å nys om a t t &gt;n fattig fan som jag, en blodfattig tunn flu- ga följt bibelordet och kläcka ur sej lite sanning om en folkplågare, s % kan du väl vars lugn för a t t jag finge katt (= entlecli- gas) p % eviga minuten.
Och det har jag inte iiad till.
På s å n a grunder a r jag varldsmed- borgare, lever jag och beskattas, ' jag, gud- bevars.
S % nog alltid har man anledning a t t glädja sej % t ' e t t barns födelse!
- Han kommer har!
Mellan två bradstabbar såg jag var chef komma ggencle.
Palskladd, v5rdig och för övrigt in te oäven.
' I handen, hanclskbe- kliiild, gick käppen inetl - silverkryckan i ' små nätta sviingningar soni ' pendeln i en klocka.
Med e t t rop varskodde jag.
kamraten för- ' siktigt.
Han stod just i begfepp a t t satta foten upp p % kapbocken för a t t ~~~~~~a fortsatta sani- talet ordentligt.
- Vem han?
.
- Disponenten, vet jag.
- Hm.
P &amp; ögonblicket^ gled foten till- baka ' ner p5 gangen.
- Chefen9.
N %, d % var nog ' tiden val så ol5mplig för) j 5 minuter " i alla fall.
Sfigarna gnimsslade åter i triet.
Minerna i vara ansikten blevo som f ö ~ i i t &amp; ter: allvarsamnia, trumpna, trötta.
Mamen med spindelhjartat, slavfogden, var i faggorna !.
Bndast kamratens miner såg jag,-men a t t jag si %g dem var nog.
V i ut- rättade samma arbete b %da, samma betalning hac1.e vi och vi tjänade- samma h e r r e.
.
.
.
H m gick n5digt förbi oss nu.
Men se.
dan ban gj0r.t.
ronden, den vanliga till kon.
toret först och sedan.
pl.atsen runt.
ett pm.
.
varv, Ironi han igen.
.
.
Tätt bakom A.
G. ställde han sig.
A.
G., vände sig om.
Mössan.
lyfte han.
p % av vana.
E t t par fingrar vid.
tinningen, ned-.
.
.. Ifitande och avmatt, var svaret.
- Gustavsson har.
vantar p % - höh9 Det Det iir val knappast behövligt.,.
Ännu.
ser så klunsigt ut a t t ha vantar p &amp; .i arbe- tet.
Höh.
.
.
J a g så p3 A.
G. och jag s&amp;g p % dem b %da Vad jag tankte och vad jag kände, hö1 I Mjuka, varma.
.
mej till Själv.
A.
G. blev röd, sag jag.
adrorna blånade upp vid tinningarna.
Mun- nen ' förvreds av små ryckningar, liksom å katten då han vädrar en fiende.
Sågen stall- de han ifr %n sig, niir bräderna a ~ k a p a t s för varje gang, s;.
a t t det sjöng i dem.
E t t tag s %g det ut som hacle han i sinnet a t t ta- ga spindelhjärt.at ur en karl med handerna 3medelbart och på stående fot, men han be- tvang sig. '
- Det a r kallt a t t vara utan - sade han i stallet fogligt.
Det var 4 grader i morse.
Det fäster jag mej inte vid.
3fa.n b8r kunna arbeta sig varm vid 4 grader.
Höh.
Aja, nog hacle man prövat på det allticl, b %de när man bar plank i sin ungdom eller när man högg timmer i skogarna.
afen med justering i v småbräde; på, dagsverke för 35 öre i timmen - a v det blev man inte ' varm särdeles.
Och b a n var för resten gammal, saftlös och klen t.ill hiilsan.
.
stillsamt tog A. '
G. vantarna av sig ' och la ' de dem.
å t sidan, sedan han förklarat sig.
Förnöjd och med kappen lyftad som till hugg omedvetet, v ä d e sig miljonären om på klacken och spatserade därifrilm Sverge - eller rättare - Tyskland var räddat.
I-i-ih - huh - sjongo sågarna.
~ n d r a ' röster sjöngo med - hyvelns och sågens, ' men den sången har ingen ännu hittat något namn på.
Himlen hade mulnat överallt.
Snö började falla.
- Det blir vinter, s a d e A.
G. dovt.
J a g känner skräck for - vintern.
-. '
' P e t r u s Lundholrn.
DAM-ULSTRAR I Lånla U h h r Modell-Ulstrar Unga Kappor långa Ulstrar I siga För endast välgjorda förstklas- Kom binerad Dam=K.ostyrner AFTON- KA PIPA sittande varor.
- skräddarsydda, fodrade (1.30 I [l.
4 0 1 (r.60 aiiii skinn kr.
30 M å t ~ I V ~ I - I 2 trappor.
.. ...
.
.. (Ingen butikslokal.)
~ ~ ~ ~
.
användes vid rengöring ett Univereal-Rengö-.
rings-Pulver, vilket gör den &amp; or &amp; hären av alla annars brukliga mixturer överflödig, och vilket kan användas till.
alla föremill.
Hua-.
geriidasaker, tyger, golv, vaggar, fönsterposter och fönsterrutor, metall, g l a ~ porslin,, förhängen, mattor, tacken och tviitt renas grundligt, skon-.
samt-, fort och enk:elt med Universal-Tvätt- " HOLIDAR ".
Vid användning a.v Solidar förstöras icke husgeradssaker,.
tyger och malade ~aker i färg och glans utan f % tillbaka förklarar ut£ödigt det sitt forna utseende.
~ruksanvisnin~en högst enkla användningssiittetm, och ' husfrun och.
tj3nstefolket, - r Solidarn l / i l / g ' - försäljes överallt. '
i Originalpaket 30 öre; Origin ' alpaket 16 öre.
fentligt möte med samkvam, ~ i l k e t blev festcleltagarna välkomna samt föredrog tio- ovanligt välbesökt.
F r u Nanny Grenander årsberättelsen, varefter fröken Dagny Thor- föreläste om) ' Skrock och vidskepelser i vall fr %n stock hol^^^ höll föredrag över am- forna dagar ".
Flöreliisarinnan behancllaclc nen: " Kvinnans uppgift.
Eskilstuna kvinnoklubb soin vanligt sitt ämne ledigt och intressant.
Tal.
franihöll hurusom kvinnorna.
ha stora hade, den 2 nov.
ord.
möte.
Först hade klub- Härnied e t t tack: till fru Greuaniler för den uppgifter a t t fylla just nu.
Hjälpsamhet bens studiecirkel sammnnträde och cirkelns förstaelse och det intresse hon alltic1 bevi- mot behövande, bekämpande a v de onda n~alrtor, soni framtvingat kriget, samt a t t ledare föreläste.
Sedan diirefter klubbens sar v %r klubb.
å piano, fiol och arbeta fram det stora, sköna och bästa, som Efteråt förekom musik egna angelägenheter behand1at.s vlicktes en fraga: Vad böra vi kvinnor göra för a t t klaver samt kaffe, fruktauktion m.
ni., vilket vi tro på och soin bör yara v&amp;r ledstjärna un- v i s a var protest mot kriget?
~ i i r v i h a ' llt livligt senterades och fick klubben en der vart arbete.
I övrigt utfylldes progr.aminet med sång, framhölls a t t vi e j längre niecl tystnad: kun- välbehövlig förstärkning.
i kassan.
varjämte fröken Thorvall deklamerade Hei- T. O. de tolerera det ohyggliga, som nu försig- denstams: Shnger i kyrktornet .. går, t y tystnad ä r jo detsamma som - sam- örebro kvinnoklubb Efterlit hade klubben, anordnat e t t ge- tycke.
Beklagades a t t clet e j synts .till uhgot från vårt V. .U.
i ' stockholm angående firade sin tio %rsfest den 18 okt.
å lokalen mytligt samkvam för medlemmar meji f a - alen frågan.
Styrelsen fick i uppdrag a t t Freclsgatan 18.
Efter e t t par s %ngnummer mil jcr.
Från kvinnoklubbarnas arbetsfilt.))
, töra friigan vidare framåt.
Söndagen den 8 nov.
.
.
hade klubben of- av manskör öppnades festen av klubbens ordf. f r u Elisabeth Karlsson, som halsade
Se hur de ligga i omgivningen, nästam alla dessa gamla hem!
Som en lummig ku.1l.e p8 slätten, som en skyddad klippgrotta p3 stranden, som en ljus glänta i skogen.
De äro som en del a v jorden, som en samlad bild a v sin trakt, en f r i omdiktning i minis.
t y r a v världen omkring.
De st5 i nära be- röring och ständig växelverkan ned den fria naturen, med luft och jord och vatten.
Det ä r som om de ville samla kring sig allt det vackraste nejden har, vi1l.e känna sig omsusade a v allt liv, bygdec kan alstra.
Skog och sjö, åker och äng $,r den riiig, vari gården ligger infattad som en pärla.
Den står svept i e t t osynligt moln a v doft om sommaren, i e t t skimmer a v ?ött och gull om hösten.
Om vintern ligger den mjukt bäddad i drivornas bolster - därifrån stråla ut och dit stråla in skidsp %r f r å n alla h511 över sjöns och åkrarnas snöfä1.t.
Och.
om våren står den mitt i bruset fr5n vindarnas och solens symfoni, mitt i fladdret fr %n alla vingade spelmän som leka och sträva och själva bygga sitt hem runtomkring - eller som g %rd,sfolket bygger stugor å t utanför fönstren och i g %rdens gamla ståtligs hag- nande trad.
Atminstone fanns alltid et.t s6dan.t - vardträdet, botriidet, den djupa sinnebilden a v sambandet mellan släktleden.
E n gam- mal ask eller lind soni välvde sin vida krona över gårdsplanen eller stugtaket.
I den kro- nan klattrade varje ny ättling som barn, i hennes skugga satt han som %Idring och njöt en vilsam kväll efter den l %nga arbets- dagen och s %g lugnt en ny tid dra fÖ:rbi på vägen.
Forss1u:nd.)
(Ur hembygdsvHrd a v E.-E.
Belgien, som endast i hundra lir varit stat, har imder dessa hundra a r nått en stor ma- teriell utveckling och den nya ras, som där framgått ur bladningen av fladänc1a.re-ger- malier och valloner-romaner, har den yäldiga livskraft, som alltid utmiirlrt Flandern.
Vare sig denna styrka går i viirldslig eller andlig riktning ar den lika energisk.
Bel- gien blir darigenom e t t land a v starka, oför- medlade niotsatser.
En ytterlig k,atolicisin bredvid ett följdriktigt f r i t t tänkande, en extatisk själfullhet bredvicl v %ldsam 1:vslust och sinnligt njutningsbehov finuas sitln om sida, alldeles s % som Belgiens slumra~ide ine- deltidsålder med sina katedraler, klockspel och kanaler ligga helt nära ile stora in- dustri- och gruvdistrikten eller de blonda, bördiga fälten nastan beröra de ofruktbara dynerna.
- - - Det betydelsefullaste uttryck ett bolgiskt eller ho1ländsl.t barn mottar a v naturen är slatten och havet, med andra ord av oancl- ligheten.
I b %das fädernesland st %r havet bakom det skeiibar~a lugnet såsom en evig fara, en far.a, vilken förlänar den höghet och det allvar, som stridens och dödens nar- het skänka.
Bavet ger den underbara, alla tvära överglingar mjukt förmodlande, den med sina guld- och silvertoner allt förkla- rande luften.
Himlen blir .alltid betydelse- full p % slatten.
Och jorclen, överallt blå- %drad som e t t barns tinning, dricker vatten, och äter sol tills dess gräset blir yp- pigt, ja, valllu~tigt.
Människorna le med Frans Hals ' och Jordaens leenden och p % lantkyrkoghrdarna i Holland äro korsen s % små, som om man till och med ' begrov endast på lek.
(Ur ' V e r k och människorJ) av Ellen Key.)
Backi sakrament av E i n a r E r i x anföra vi följande: De f y r a i det lilla rummet med kök vänta och vänta.
Mamma har tagit fram ett plagg a t t lappa och satt sig vid fönstret ut %t ga- tan, genom vilket hon för vartannat stygn kastar.
en förstulen blick efter honom, som de alla vänta på.
Nio-gringen har tagit en läxbok, men det g %r inte a t t läsa.
Med ena foten h %ller hon vaggan i sakta, r ö - relse.
Lillebror.
på se?
å r sitter tyst och stilla som en bild p % en stol i vr %n och tänker.
Hur han tänker, vet bara han själv.
Han talar.
inte om det.
Men han har f å t t se mycket redan under de sex %r han varit med i livet, %ch hans stora, mörka ögon se fundersamma ut, som om den lilla hjärnan dikrinnanför arbetade med a t t försöka för- st % m %nga svårf örst %eliga: varför.
Hans kincler äro runda men bleka, mamnia gör all: tid det basta hon kan a t t halla de sina vid hull, men han vill inte vara ute s % mycket, och det a r d %ligt med sol har inne.
I pan- nan, strax invid vänstra tinningen, har han ett djupt ärr, som han d % och d % kännes med fingret p %.
Det %r liikt riktigt nu, och för resten, pappa kunde nog inte r % £ör det.
Annars fick han det för n %gon tid se- dan en likadan dag som den har, nar pappa ramlade p % honom, s % a t t han slog sig mot spiskanten.
han bakom de andras ryggar.
Han strac- ker sig högt p &amp; t % för a t t kunna se över de andras, axlar, t y de flesta pojkarna äro något större %n h m själv.
.
E t t par a v dem har han sett i fönstret, men han känner ingen av dem.
Nu f a r han syn p % mannen, soni ligger dar i smutsen.
Det stockas av ögonblickligt framvältrande, förtvivlad gråt i hans hals, när han känner igen sin pappa.
Visserligen ligger ansiktet ned i vagsmutsen, men han känner ändå s % väl igen honom.
Skulle han inte k g m a igen sin egen pappa kanske9 Just som han gjort upptäckten, innan ännu gr %ten.
hunnit tränga fram, utan kämpar i halsen, rycker ' en a v skarans djär- vaste i pappas rockskört.
Huvudet lyftes upp ur.
vägen e t t ögonblick för a t t genast i rusets vanmakt falla ned igen, men pojken hinner änd % se dragen i pappas ansikte, se blodet som rinner ur h %ret ned i pannan p % pappa.
Skrämda för ett ögonblick, nar hu- vudet lyftes, ha pojkarna under skrik och hurrarop skingrat sig på n %gra meters av- stånd, och bawa den ensamma sex-åringen star kvar, med sica barnaögon blickande ned p % pappa, hopplöst villrådiga.
Lugnade av a t t se, a t t en vagar stanna, komma de andra pojkarna strax närmre igen, smyga som kattor och bereda, sig till nya tag i den fallnes rockskort.
D % förvandlas plötsligen det sorgsna, för- tvivlade uttrycket i sex- %ringens ögon.
Rod- naden i ansiktet överg %r till blekhet, ögon- nen bli hotfyllda, händerna knytas.
Med posto f a t t a t strax invid pappas huvud ropar han &amp; t skaran omkring sig: - Ingen f a r röra pappa!
Nu reser han sig fr %n stolen, går fram till mamma och ber henne a t t f 5 g % ut en stund, Först blir det tyst e t t ögonblick, sedan vilket han så ggrna far, bara han inte.
g %r höjes ett skallande skratt, blandat med hop: l %ngt bort.
Han har f a t t i sitt lilla ansikte ge honom p % käften!
Genast äro n8gra e t t drag a v beslutsamhet, ' och n ä r ' han tar framme och måtta d a g mot honom, följda sin skärmmössa och g %r ut genom dörren, kman av de andra, som tränga på bakifrån.
man se p % honom, a t t han har n %got särskilt Men sexaringen viker inte fr %n platsen.
p &amp; hjärtat.
Mamma ar glad, a t t han vill Ogonen flamma, tänderna skaras, och de sm % röra p % sig litet.
knutna ' navarna sl % i förtvivlans mod slag Utkommen g %r han nied små, dröjande steg gatan uppför, förbi en ölstuga, utanför p % slag bland den anstormande skaran.
Hans vilken han hejdar, sig e t t par minuter, lyss- knogar g % sönder, mössan sl %s a v honom och nlande till rösterna därinne och i smyg tit- trampas under fötterna, men ingenting hej- dar honom.
Nu f %r han en stor knytnäve i tande in genom dörrens glas.
Sedan fortsät- ögat, som genast svullnar igen, nu en spark ter han i raskare takt gatan fram, tills denna i magen, som för ett ögonblick böjer honom överg %r i landsvägen, som ringlar sig genom nastan # dubbel, nu %ter e t t slag för näsan, en hage med stenrös och busksnår och sm %- s % a t t blodet frustar fram.
Knäna darra, granar.
det mörknar för ögonen, och vid n a e a slag D % h,an kommit e t t stycke in i hagen, hör segnar han ned vid sidan om pappa i smut- han frainfiör sig röster, som stoja och skratta, sen.
unga röster, jämiiåriga.
Han ökar farten, Nu ar han mer lik pappa.
Hans kläder, passerar en backe och en krök a v vägen och som mamma brukar be honom akta, ha rivits upptäcker diirp % en klunga a v pojkar fram- me vid dikeskanten.
Redan p &amp; a v s t h d ser sönder och smutsats ned, skärmmössan han han, hur den spridda gruppen sakta och för- fick i somras ä r söndertrasad, och själv ar siktigt drar sig tillsammans omkring iiå- han blodig i hela ansiktet, svullen över ögat, got förein51 som livligt intresserar den.
ögon- öm i hela huvudet av de rasande slagen.
blicket efter ser han, hur klungan slungas Ban minns inte langre något, vet inte var isar och pojka.rna under skallande skratt och han ar.
Han ä r: nästan sanslös, han ar lik hurrarop fly för alla vacler liksom r %ttorna pappa nu.
Det har han f a t t till tack för sin flörtviv- för det vaknande lejonet.
Ater ett ögon- lade, hängivna strid för sin högsta auktori- bl.ick, och klungan samlas igen, försiktigt, tet.
Han blev besegrad men vek inte.
p &amp; t %.
Pojkarna likna skator kring %teln '.
Nu ar han nastan framme.
Och nu ser han, a t t det ar cn människa som ligger på vägkanten, till hälften p % vägen, till hälften i diket.
D % förstår ' han med ' ens pojkska- raiis uppträdande.
Med kinderna röda a v ivern och den hastiga.
gangen, med ögonen vid5ppn.a ' star -- Kom ihåg insamlingen för belgierna I A.-B.
Arbetarnes Tryckeri, Stockholm i 9 1 4
Ko~nhamstorg 61.
Nya Banken Beviljar Egna Hems=lån i Stockholms närhet. '
Stockholm Grundad 1883.
Hiig8t.a giillaiade riiii ta.
.
Svenska Lifränteförsåkriogsbolaget Framtid med patenterad t3ndanordning, Livränteförsäkring.
Folkf Örsök~ring.
.
Livfö~säliring.
Ny försäkringssurnuna under 8913 ar numera marknadens förnamsta f otogen-gas-kö k.
Finnes i varje välsorterad jiirn- &amp; bo~iittningsaffiar, arensom i kooperativa affärer.
Över 12,000,000 kr.
RADIUS-KOKENS detaljer pawa till andra fotogen-gas kök.
Prova var nya patenterade tystbrännare, ~iom iintligen l6st proi~lemet för denna typ av brännare!
Aktiebolaget, RADI US, Stockholm.
h: En arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin än Solidar- Symaskinen, som ' är den yppersta i handeln av stör- sta fullkomning och ger största valuta.
Vi bjuda fullaste garanti för att d: med vårt firmamärke forsedda maskt- nerna äro etl fabrikat, som på teknikens nuvarande ståndpunkt är det högsta som kan uppmas och övertraffas icke av nagot annat fabrikat.
Särskilt för- mAnliga betalningsvillkor.
S ymaskinsaffa~em SOLIDBIR, Kvinnan motarbetar sitt eget basta Vasagatan s a, STOCKHOLM.
niir hon nvrider manneni att tecknra försak- ring A sitt eget eller b#gge inrikariias liv.
Pål grund av mindre dthilighet h a kvinrior Iagrs premier i DE F ~ R E ADE.
N Premiebe- frielse vid ~jiikdom odi olycksfall ni.
f.
för- miner.
uppmanas att insän- da betalning!
(hl, L M MED Cd I NI1 1911 I SAORBETE KED FORSAHRING ANSTALTEIF BRAGE) it i @ meddelar [g &amp; if af försiikring alls slag.
, .i 8 .p [: .d i. q 8 Lifföcsakringsbestånd: Cirka 46,340,000 kr.
Sthlms Alim.
kwinneklleisbls (eoc.-dem.)
avhAller ordinarie möte ksta mandagen i varje manad kl. 8 e. m.
Obs.!
Lokal i P-eden, Folkets Wue.
Styrelsen.
K h m a soc.-dem.
kvinraaklubb av- hiiller ordiiiarie möten 1:eta och 3:d.e mhncta- gen i vajje nianad i Folkets HIIS ' lilla sal kl. 8,30 e. m.
Styrelsen.
Hälsingborgs sot.-dem.
kvinno- klubb rivlitlller ii.öte 1:sta och 3:dje manda- gen i minaden i Folkets Hiis ' F-ed kl. 8 e. m. Sjukkassan tiar iippbörd andra matet i mhaden.
Styrelsen.
Epokgörande nyhek Finnes hos viilförsedda järnhandlare.
Passar för alla kakelugnar.
Pris 5 kr.
o. 50 öre.
Torveldning %r avsevärt billigare Ln ved.
Liimnar jämn och behaglig varme.
Sot.-dem.
Pröva och döm!
~terförsaljare sökas fhr siival ovarnämnda Sthlm styrelee eammantrblder 1:sta eilndagen kakelugnsinsats som f ör v&amp;, fotogenkök, i mAnaden kl. 4 e. nl.
I Brypgeriarb.-förb, som b&amp;da bära det omtyclrta mlrket 3xp., Barnhiisgatan 14.
Ordf. och korreep, RADIUS.
Fru A. Frösell, Upplandeg.
47, 4 tr. Allm, tel. 288 58.
Kassörskan traffas for uppbord; redje fredagen kl. 7 e. m. företa rnicaden j kvartal B Brypgeriarb - €&amp;b.
exp.
kvinnornas B am organisations A d.
Rudius, Stotliholm.
Morgon bris " Gellivare soo.-dem.
kwinnoklubb avliiller ordinarie mote 1:eta och 3:dje man- dagen varje mKtirid kl. 4 e. m.
Lokal: Nya Fo1kat.u I l lin.
Styrelsen.
Malmbergets sot.-dem.
kvinno- klubb avlifiller ordinarie .mate andra och sista mlndagen i varje mibnad.
Nyn metlleinm~r IiSlssre v#lkornna.
.
Styrrl~en
