# ID: svediakorp-per2387
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,715
# sentences: 942
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDNING Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnokongressens Verkställande ' Utskott.
(9:de arg.)
Nr II November FUR DIEN, 1 I Prmunrwa#ons#rls: 1: U) pr helt ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels Br.
I I Lösnummer 10 öre.
I I l -- äilorgonbrisg exgiedition a SIGNE SVENSSON, Allm.
Tel. 24436; Upplandsgatan 85, 4 tr., Stockholm.
Redaktör: Anna Lindhagen.
0) I Annonser á sista sidorna pris 15 öre pr mm.
I II harmfyllt f ör Belgiens räkning.
Ja, så ar det och s % måste det ju också vara blana arbetarklassens nian och De förslag, som framkommit för att kvinnor.
I deras hjärtan bor såsom i hjalpa Belgien, komma nog att mot- bondhustruns uppe i Leksand d-en över tagas av den svenska publiken mycket alla andra harskande tanken att vad olika.
Dar kommer att bliva absoluta ile j, emedan blic- ken ar skum fös allt annat a11 g1a.d- j en över Ty sklands f ramgångar.
Dar konimer.
att möta tveksamhet av fruktan, att d d icke ar neutralt att hjälpa ett olyclc- ligt folk.
D i r .slra.ll möta avslag med cii f örv %iiad motfril- ga: Alla iiro de lika olyckliga., varför skola vi då icke ocksa hjälpa tys- karna, österrikar- na, fransmannen, ryssarna - ja, kan.
ske t. o. m. det en.
.
gelska " kramar-.
FLYKTANDE BELGIER.
folket ' '.
Men till Sverges heder finnes det som nu sker ar det förfärligaste som m %nga, ' som vilja visa sitt deltagande skett, att förharjandet av det neutrala genom en större eller mindre skarv.
Belgien iii.
det oriittvisaste som skett, Jag vet att inom de s. k. borgerliga att Belgiens lidandeii aldrig kunna kretsarna finnas de, dar politikens, den helt försonas.
sjalvhavdande iiationalismens stora ord Meii just darför måste vi ju visa att icke galla.
Jag vet att var man kom- aven i andra länder an .i de allierade mer in i arbetarhemmen far man all- harskar denna griinslösa med1ca:tisla för m h t intryck av spontan medkänsla Belgien.
f ör alla k r i &amp; uliar, ~ ~ ~ men särskilt.
Undertecknad viidjar h5rm.ed till För Belgien.
, Stockholm 1914, A.-B.
Arbetames Tryckeri kvinnaklubbarna att insamla, icke den yttersta skarven, men en av de ytter- sta, till det lidande belgiska folket: Icke den arbetslöses yttersta skarv kan har givas, men den som själv har arbete eller den kvinna, vars man har arbete, må hon gi- va.
Icke en silsel:.- penning, ty det h n hon nog icke r3.d till, men en koppar- slant.
Kopparpeii - gar från tusenden skulle dock bli vi^.
en liten summa, en vaïni cieltagaadc hi ils il il^ g till det lilödancie l a d e t dar ho~:t,z i Vist- eiii:opa.
Föl: Intei * - nationalens sJcul.l., f ö,:.
in.iiiiiiiskosain- iiiai1.h ålliliilgens s l c ~ ~ ensamt, ll skola vi giva vår gåva ..
Men dartill kuniia vi ju också påmin- na oss,.
att många svenskm aro kom:.
.
.
na från.
Belgien.
I vissa landskap i vårt la.iid finnes ju ännu en befolk- ning, som vet att den härstammar från valloiierila, från gamla smedslak- ter, i Uppland, i (i~te~götlaild, i Varm- land ..
Dessa slakter ha spritt sig lan- det runt, de ha.
mistat kontakten med hembygden i svenska bygder, såsoiii deras fäder en gång förlorat den med sina fränder i Belgien.
Men mangen gång inför ett cldigt temperament, en ' '
- - MORGONBRIS * -.
13r~111 blick tankes inaii: slrc en vallon ".
' Det ar kali- grundvalen f ör var oinsliiutna folk- bildning.
Bolren skall- f ör visso verka som ett vaclcelserop p$ nianga, som i sitt stilla simile trott att den svenska D &amp; red.
av dc:iiiia tidi~iiig p % nyaret folli-skolan var s5 förtrafflig, som en hade ett ~ ~ p p r o intagct p för bidrag till f olldro1.a ka.i-~.
bli.
inoizunnontet övcr Svei:ges och Norges segrancle fredsvilja, sa var clet flera kl~ibbar soin lystracle.
Nin i11.5ste clet säkert bliva 1ilh.ga fler, och 11.11 m8ste aveii arbetas p2 att intressera iniiiilieii Ur Strindbergs Utopiw.
f ör insainliizg till Rel.gien.
Rö r ja gc- Forts. ilast; det Sr ingeii tid att förlora.
Solen hade gAtt ned, och mllnen, som Biclragei~.
lrum.i~a mottagas av uiider- blekgul siittit uppe hela eftermiddagen, bör.
teclcnacl.
Dc övcrlii.mi~as cl % ti1.l h el gi.- jade nu rodna och tilltaga i ljusstyrka, när ska koa.sulatct lam pligast gc~i 0111 c-en löjtnanten marecherade: med sin handräck.
större in.sam1in.g fran hela lai-i.clct, ning bortåt Montcourt, alltjämt förföljd av som syiies 1roni.m.a till st c ' i.11~1.
den lilla klockans ' ringning.
Truppen kom in F r $ii s v e 1.1s k ;x ar13 c t a r lrv iii.- pil atora chaiies6en till Nemours, och den va- 1101: t i l l l i c l; ~ n.
c l e b c l g a r c gen med dess två led po,pplar eyntes enkom s n e d LI t t r y c l j; s v s a i i i h.
ö r i g - vara ' gjord för ' marecher.
Och sa marschera- h e t s l.
c a i i s l a o c h mecl e n p r o - des, tills mörkret föll t8tt och d n e n lyste t c s t i-n.
o t cl e l i c1 a 11 cl e il., s o in ekarpt.
I sista ledet hade man redan börjat vcclc1:f a r i t s Bclgieiz-im.&amp;clct viska, och en hemlig rAdplägning ägde rum vara deii a11.dcm.enj.n.g vi i1118ggs m.ecl i lederna, om man icke skulle anmoda korp- ralen göra 1öjt; nanten n:lgon slags antydan v5.s gåva.
om, att trakten var oeäker och att man mhste A l m a Liiicllzagen.
i kvarter för att kunna bryta upp i dagnin- Floragatan 15, Stocldloliii.
SAMVETSKVAL.
gen, d01 herr von Bleichroden helt ovantat kommenderade halt.
Man hade stannat pA Vägen till makt av K aï l K a u t- en backe, v a r i f r h man kunde se lV1arlotte.
s k y.
Tidens f örlaog.
Pi:is 1 lirona.
Löjtnmten stod.
alldeles stilla som en rapp- Den frainste nti levande socialistislre hönshund, när han stött p % kullen.
NLI gick teoretikern kalladc Socia.1-Deinolrrateii trumman igen1 Och sa slog klockan nio i Kautslry hiiïoni.
clsgen, clå, han fi- Montconrt, och s &amp; slog hon i Gr&amp;, i Bourron, rade sin 60-Brsclag.
För visso gav i Nemours, och e &amp; började alla smA klockorna Soc.-D.
darnied iitti:yclc %t deii a1lni.ä.n- ringa vesper, och den encb gällam %n den an.
ila nieniiigeii inoin all v~:rlcleiis social- dra; men genom dem alla trtlngde den lilla i cteniokrati.
I: ' Vage11 till iii.a1rt har Mnrlotte.
Den ropade: hjälp.hjalp!
bjalp- Kautsky på sitt klara satt - behamcllat hjälp!
och herr von Bleichroden knnde icke f ragall oin liberal-socialistislc bloclrpo- hjlilpa!
Nu kom ett dan efter marken, som litik, som im iir mera 1) i:iiiiiiaiicle i vk:t ur jordens innandömen: det var nattskot.tet land an ii %gon.sia förr.
: t de11.n.a bok f % i högkvarteret vid Chalona.
Och genom de partiviiimeriia sanilacle alls cle argu- latta aftondimmor, som lägrat sig likt stora ment, som l&lt;uiliia anför as e111.o t b l o c l ~ fönstervaddar över den lilla floden Loin, politilren, och vi förnioda att $&amp;de viiii- triingde rnhnlji~set och lyste upp floden, e &amp; ner och niotst&amp;iiclare till clen S V C I.
~ att ~ ~ den.
liknade en lavaström, som i fjtlrran partistyrelsei~s stånclpunkt 1; unn.a ha rann ut ur den likt en vulkan stigandesvarta och Foritainebleniiskogen.
Kviillen var kvävande stort gagii av 1Cautslr.y~ gr~iiidliga~ lrlara, men lidelsefulla fïam.stii.llniilg.
varm, men karlarna voro alla vita i aneiktet, In.genting ar viktigare $11 att ciivar str att läderlapparna, som svärmade omkring hestammer sin stånclpunl~t p5 gru:nd dem, sueiade tiitt förbi deras öron, som de av de starkaste skal, som 1:un.iia aufö- göra n a r de se vitt.
Alla visste, vad lojtnan- ras. '
) Vagen till inalit ' Iran iclre iiog ten tankte på, men de hade aldrig sett honom relroniniendeïas, och vi tro det vara sh besynnerlig, och de fruktade, att allt icke ett lyclcligt grepp av förlaget att ut- stod ratt till med dessa iindamAlslöea rekog- '))) på stora 1 ' ~ridsväken.
j3liitligen s %iic \ a boken just nu, C % deil s ~ e 1.
1 ~ 1 nosceringar ~8 tog sig korporaleii den dristigheten att g &amp; socialdei~i.olrratiii har att p % f nllaste allvar övervaga sitt rcgei:iiigsai~.svar.
fram till honom och under form av e n rnp- Dock, icke blott för var iiu aktuella port vacka hans uppmärksamhet ph, ' att tap- tot hade g %tt.
Herr von Bleichroden mottog fråga utan aven för det allmiiniia p % i~pplysningen ödmjukt, 8o.m man mottager en djupet gliende socialistislis upplys- order, och kommenderade till hemmarsch.
ningsarbetet representerar boken en När de en timme senare gingo in på första värdefull tillölmiiig i vaI ' partilittera- gatan i Marlotte, iakttog korporalen, att löjt- tur, enar den aveii belyser hela social- nantens högra ben drogs ihop i knë,vecket ileinokïatiiis principiella &amp; ~lrådiij.i~ g. som av spatt, och att han gick på.
en diago- Den svenska folkskolan av J.
S a 11 cl- nal som hiistflugan.
PH torget avtackades l e r.
Tidens förlag.
75 öre.
triippen utan korum, och löjtnanten försvann.
Dciina hok iimeh&amp;l.leï en.
starkt Boii- Han ville inte gH in till sig genast.
Det var cciitreracl skildring av svenska fo1.l~- nhgot, som drog honom, vart visste han ej!
slcolef örh.åll.ande~i.
Förf attarcn koiz- Han löpte omkring med iigonen uppspärrade staterar det h2pn adsvaclraiicle f alrtiiiii., och näsborrarna vidgade Rom en stövare.
Han att sl&lt;olviisei~.dct cii.dast för 13 R av mönstrade vaggarna och v&amp;drade efter nhgon l iinrlsl~y gdens haxn $.T iiomalt ordnat.
Iiikt, eom han vril kände.
Ingenting.
s&amp;g han, S % sl:. %~: det i vcrl-&lt;ligl-ictcii.
ti1.l mcd och ingen mannieka niijtte l i m.
Han ville,.
.
.
-.
-. "
'. '
.
.
.. &lt; .. ... .-a se, var adet) hade skett.
Mari han fruktade också att f &amp; se det.
Slutligen blev han trött och gick hem.
PI glirdsplanen stannade han.
och gick omkring köksbyggnaden.
Där stötte han p &amp; sergeanten och blev s &amp; skrämd, att han fick lov att ta sig i vaggen.
Sergeanten blev ocksi skramd, men hiimtade sig och började: - Sökt herr löjtnanten för att avlagga rap- port.
- Det ar bra, det är bra!
Allt val!
GR hem och lagg er1 svarade herr von Bleich- roden, som om han fruktade att f R några de- taljer.
- Allt väl, herr löjtnant, men det var.
.
.
- Det är bra!
Gå!
GA!
Gå!
Och han talade sh fort, BB oavbrutet, att det icke var möjligt för sergeanten att sticka in ett ord, och varje gång han öppnade munnen, blev han överöst med en ordström, sa att han slutligen blev led och gick sin vag.
DA andades löjtnanten igen och klnde sig som en pojke, vilken eluppit etryk.
Han v a r nu i trndgllrden.
MBnen lyste bjärt p &amp; den gula kökaväggen, och vinstocken etrackte sina benrangelsarmar som i en] &amp; ng, 1Ang glspning.
Men vad var det?
För tv&amp;, tre timmar sedan var den död, utan löv, blott en grA karkass, som vred .sig i konvulsioner, och nu, hangde dar icke de skönaete röda klasar, och hade icke stocken grönskat1 Han gick narmare för.
att se efter, om det var samma vinstock.
Nar han kom intii ' l väggen, trampade han i nhgot klibbigt och kände denna dova., ack- liga lukt, som kännes i .elaktarboden.
Och nu sAg han, att det var samma vinetock, all- deles densamma, men rappningen på viiggen var söndersk juten och besprutad med blod. '
Det var alltsh dar!
Det var där) det, hade skett!
Han gick genast darifrh.
Nar han kom in i förstugao, snavade han pii nlgot halt, som satt under fötterna.
Han drog av sig etOvlarna i farstun och kastade ut dem p i ghrden.
Darpå gick han in i sitt rom, dar hans aftonvard stod ' dukad.
Han kande en förfarlig.
hiinger, men han kunde icke äta .., Han blev stgende och s&amp;g stint på det dukade bordet.
Där lag allting sa natt upplagt; smör- klimpen var sil fin, så vit med sin lilla in- preseade rädiea i toppen; duktyget var vitt., och han s&amp;g, att det var mhlrkt med boksta- ver, som icke fiinnos i början av hans eller hans hiletriis namn; den runda getosten lag så natt p &amp; sina vinlöv, som om ' mer a11 fruk- L ', tan för iitekrivning eller brandekatt haft sin hand har; det sköna vita brödet, så olikt den bruna ragbullen; det roda vinet i den elipade karaffinen, de sivagt rosenröda gigotekivorna, allt tycktes " vara ordnat av vanliga hander.
Men han blygdes att - röra vid maten.
Han fattade pIötsligt klockan och ringde.
Ogor.- blickligen inträdde vkdinnan o.ch stannade vid dörren utan att saga ett ord.
Hon eiig ner At hans .fötter och vantade en befallning.
Löjtnanten viaste icke vad han ville, och.min- des icke, varför han ringt.
Men han .maste tala.
- Ar ni ond pA mig?
störtade han fram.
- Nej,.
min herre, svarade ' den ödmjuka kvinnan.
Är det niigot min herre önekar?
Och hon sAg åter p &amp; hans fötter ..
Han tittade ner för att se efter vad hon slig p&amp;, och han iipptiickte d&amp;, att han stod i strumplasten och att golvet vaT alldel.es fullt,,
MORGONBRIS p - - - p med spår, röda spiir med avtryck efter tårna dilr strumpan var söndergHngen, ty e &amp; länge hade han marscherat den dagen.
- Giv mig er hand, min fru, sade han och räckte fram sin.
- Nej, svarade kvinnan och såg honom ratt in i ögonen, och därmed gick hon.
Herr von Bleichroden tycktes fatta mod efter denna ~ k y m f ' och tog en stol för att e l t t a.
sig att äta.
Han lyfte pH köttfatet för att servera sig.
men när han fick köttlukten i närheten av ansiktet blev han illamående, steg upp, öppnade fönstret och kastade iit hela fatet p &amp; garden.
Han darrade i hela kroppen och knnde sig ejuk!
Hans öga var s å kans- ligt, a t t ljuset plågade honom och alla starka ftlrger retade honom.
Han kastade nu ut vinbuteljen, han to2 bort den röda rädisan ur smöret, de röda målarmössorna, paletten, allt aom var rött skulle nt.
Och därpå lade han sig på sangen.
Hans ögon vor0 trötta, men d e kunde icke sluta sig.
Sa 1Hg han en stund, tills han hörde röster i skanksalen!
Han ville icke lyssna, men hans öron maste höra, och han horde, att det var två korpo- raler, eom drucko öl.
Och d e talade: - Det var styva gossar, de tvii Ikgvaita, men den liinge var klen.
- Det är icke sagt, att han var klen, dar- för att han föll ihop eom en trasa vid muren, men han bad, att vi skulle hakta upp honom vid spalj6nJ för han ville stå, sade han.
- Men de andra, fan anamma, etodo d e inte med armarna i kors över hröet.et, som om d e skulle till a t t fotograferas.
- Ja, men nar prasten kom in till dem i biljarden och sa ' till dem, att det var kaput, s &amp; k r d e ha kräkts alla tre mitt p &amp; golvet; sii sa ' sergeanten åtminstone, men skrek gjorde d e inte, och inte ett knyst om niid!
- Ja, det var fan till karlar1 Gesiindheit l Herr von Bleichroden stack ner huvudet i kuddarna och etoppade lakanen i öronen.
Men darpå steg han upp.
Det var som om n8got drog och drog till dörren, bakom vil- ken de talande siitto.
Han ville höra mera, men karlarna talade iiu sakta.
Han smög därför fram, och med ryggen spand i en rät vinkel lade han örat till nyckelhålet och lyes- nade.
- Men &amp; g du p &amp; folket vart?
Voro de inte sk gr &amp; som pipaskan här i synen, och s &amp; många, soni sköto i luften1 Tala inte om det bara!
Men de fick andå vad de skulle ba!
Och nog vägde de flera marker nar de gick, # n när d e kom!
Det var som att skjuta kramafiigel med kartescher.
-- NA, s8g du d e röda priistpojkarna, " 8oii.i stodo och ejöngo opera med kaffebranilarna l Det var som a t t enyta ljus, nar det small.
De rulla ' ner i ärtsängen som griisparvar och klippte med vingarna och viinde ut och in p &amp; blindögona!
Och kärngarna sen, eom koin och plockaJ opp bitarna l Oj, oj, .oj!
Men s &amp; g h det till izkrigl Gesmdheit;!
' Herr von Bleichroden hade hört nog, och blodet hade s å överfyllt hane .hj#rna, a t t han icke kunde somna.
Han gick u t i ekänkrurn- met och bad,-karlarna g &amp; hem l Diirpii kladde.,-han:: av eig, doppade h uviidet i, handfatet,l:,tog Schopenhauer och lade sig att laea.
Och han laste med brinnande piil- ear: .Födelse och död höra bhda till livet d e ufg6ra ' " motviirter mot varandra; den ens bet.ingar,,:den andra; de bilda de båda ytter ligheterna, de bada polerna av varje livetc ' lppenbarelse.
Det a r just vad den djupaste IV alla mytologier, den hinduirika., uttryckr pnom en symbol, som är Schiwae (Förstö- rarens) attribut: en halskedja av dödskallar 1.h lingarn, avlelsens organ och sinnebild.
.
.
löden är den smärteamma upplösningen av len knut, som i välluat knöts vid skapelsen, den är den viildsamma förstörelsen av våt rarelses grundinisstag, dan ar tagandet ur dlfarelsen.
B Han slitppte boken, ty han hörde nfigon rom akrek och slog i hans egen s h g!
Vem ?ar i sängen?
Han eAg en kropp, vars un- lerliv sammanpressadee av kramp och vars) röstkorg stod spand eom laggarna i en fjär- lina, och kan hurdo en underlig, ihklig röat, iom skrek under lakanen.
Det var ju hans igen kropp!
Hade han da gatt itu, eftersom lan sBg sig sjalv, hörde sig ejillv som en an- Ira person?
Skriken fortfor0 l Dörren öpp- nas och den ödmjiika kvinnan steg in, troli.
geii efter att ha knackat.
- Vad befaller löjtnanten?
frkgade hon ned biinnande ögon och ett eget leende p i Läpparna.
- Jag?
svarade,den sjuke; ingenting!
blen lan ar vimt mycket dhlig och vill nog h a en iikare!
- Har finns ingen läkare, men pastorn ~ u k a r hjiilpa oss, svarade kvinnan, som icke .og mer.
- Skiclra efter prästen da!
sade löjtnanten.
Han tycker inte om prfister eIjes l - Men när han a r sjuk, tycker han om leni I sade kvinnan och försvann.
Ntir prästen kom in, gick han fram till bäd- lon och tog den sjukes handled.
- Vad tror ni det iir?
friigade den ejuke.
Vad h o r ni han h a r?
-- Ont samvetel var prlistens korta svar.
Då flog herr von Bleichroden upp.
- Ont samvete över att han gjort sin plikt!
- Ja, sade prästen och tog en v i t hand- iiiik, som han slog om sjuklingene huvud.
Kör mig, om ni aniiu kan.
?Ju a r n i dömd.
l ' ill en grymmare lott än de - tre!
Hör noga p 5 mig!
J a g kinner syruptomen!
Ni star p &amp; gransen att bli vansinnig!
Ni ruåste [örsöka tänka denna tanke till botten1 T#nk Lien starkt, och ni skall kanna er hjärna lik- gom ordna sig!
Se pA iriig, och följ med mina ord, .om ni kan1 Ni har gktt itii1 Ni betraktar er ena part som en andra eller tredje person!
Hur kom ni dit;?
Jo, ser ni, det är eamhällslögnen, som jgjort oss alla dubbla.
Nar ni skrev till er h.ustru i dag, d &amp; var ni e n människa, en sann, enkel, god manniska, men nar ni talade vid mig, var n i an annan l ~ i k s o m skådespelaren förlorar sin mtlnniska och blir ett konglomerat av roller, s &amp; blir ocksh samhällsm@miskan minst två personer.
NBr nu.
genom en skakning, en uppröring, en andens jordbävning sjalen ram- nar, .d &amp; ligga de tv8 naturerna, dar, sida vid sida, och betrakta varandra.
- Till er nu, fortsatte prasten.
Det finns en liten förrädare med en fackla i handen, en ängel, som gHr med en korg rosor och beströr avskrädeslaögarna i livet; det är en lögneno ängel och hon heter det sköna l Hed.
ningsrna hava dyrkat henne i Grekland, f i l r a starna hava omhuldat henne, ity hon har far.
vant synen pA folket, s % a t t de icke sett sa- kerna sadana de äro.
Hon €; &amp; r igen i hela livet och förfalskar, förfalskrir!
Varför, ni krigare, varför lcliidae ni i granna dräkter - -- -- - --. --- 3 - A h - - ned guld och lyisande farger?
Varför arbeta ii alltid under musik och flygande fanor?
Ar iet icke för att dölja vad som ligger bakom wt yrke?
Om ni älskade sanningen, skulle li gfi i vita bla9arJ som slaktare, så att blod- iäckarna syntes rgtt väl, ni skulle gi med rniv och margpryl som styckmästare i elak-: arboden, med bilor drypande av blod och rlibbiga av talg!
I stället för musikkhrer ikulle ni fösa en skara tjutande maiiniekor Iarnför er, manniskor som blivit vansinniga IV synerna på slaktfaltet; i stallet för fanor s kulle ni bära svepningar, och ph.
troseen jraga likkistor!
Den sjuke, eon3 nuniera vred sig i konvul- iioner, knappte ihop lianderna till bön och; liggade runt om naglarna.
Prästen hade £Att m förfärlig uppsyn; lilird, obeveklig, hatfull,) ch han fortfor: - Du är en av naturen god man, du, och iet ar ieke din goda människa jag vill atraffa, nej, jag straffar dig som den representant du rallat dig, och mitt etraff skall bli androm 3n varnagel!
Vill du se d e tre liken?
Vill iii se d e m?
- Nej för Jesu namn!
skrek den ejiike, rars ekjorta var vHt a. Angestens svett och kg smetad efter hans skulderblad!
- Din feghet visar att d i ar en ' människa &gt;ch feg som shdan.
Liksom slagen av en piskenart for den sjuke ~ p p hans; ansikte blev lugnt, hans bröst lade iig, och med en kall röst, som om lian.
varit tlldeles frisk, eride h a n: GEt ut, prastdjavul, innars narrar du mig till dumheter!
.
- Men jag kommer inte igen om du kal- .ar p % mig, sade denne.
Kom ihåg det!
Kom .håg, att om dit inte £&amp;.r sova, så %r det icke mitt fel, kanske snarare deras, som ligga dar- .nne i biljarden!
På biljarden du!
Och nu slog han upp dörren till biljard- salen, och in i sjukrummet störtade en för- Earlig Inkt av karbolsyra!
- Känn du, känn du1 Det ar icke som tt liikta kriitr6k detta, det ä r icke att tele- grafera hem om en s %dnn bragd: * Stort ne- iierlag, tre döda och en vansinnig, Gud vare tackad l) Det ar inte att skriva vers om, och casta blommor på gatan, och grata i kyrkan!
Det är inte seger detta!
Det är slakt, du, jet %r slakt., slaktare!
Herr von Bleichroden hade rusat ur s#n- gen ocli kaetat sig ut genom fönstret.
P &amp; gården g r e p han av några, av sitt folk, soin han ville bita i vänotra sidan.
Därpå bands han och fördes till högkvarterets ambiilans att såsom angripen av fullt utbildat vansinne ' €ordas till ett hospital.
Kasta n:r av vår tidning blir ett £est- nummer i dubbel bemarkelse.
Vi kun- na namligen dA kombinera ihop 1914 års julnummer med Morgonbris 1 0 års- ju bileumsnumwer.
Särskilt fint och in- tressant innehåll utlovas alltså.
Gör därför Edra beställningar större an vanligt samt i god tid!
4 MORGONBRIS - F.
- Ett märkligt brev från partikamrater - i England.
Redan sedalz medio av september läses i den tyska socialdemokratiska kvinrro- tidningen frimodiga ord.
Gapande tom- vum ' har och var i texten i Gleic7zh ' eits- numren visa att ännu bestämdare av- ståndstagande från kriget tagits - ty fom~ummen äro censurens verk.
G.
MINNE: Sörjande kvinna.
vi en gång skola väga orsakerna till kampen.
Men fastän de ej bära samma del i ansvaret faller bördan av ejalva kriget med lika stor tyngd p % dem.
Arbetar- och socialistkvinnor i det ta land skola ofört.rutet arbeta p % att Aväga- bringa en varaktig fred, en fred, som skall föra med ' sig hoppet o:n att detta Storbritanniens arbetarkvinnors skall bliva det sista kriget, att den hemliga diplomatin blir avskaffad och budskap.
att, Europas Förenta Stater), grundat Till våra systrar av andra nationer!
på fritt och lika medborgarskap för rika Den Brittiska Sektionen av Kvinnor- och fattiga, man och kvinnor, skall nas Int.
Rad.
inom eocialist?
och arbe- uppsta ur det nuvarande eländet.
De tareorgauisationerna höll i Ar sitt &amp; - s- se framåt mot en tid, d % arbetande kvinnor av alla nationer åter fritt skola möte under en tidpunkt av internatio- sanda sina budskap med.
~ y ~ t e r l i g häls- a nell olycka.
Vara systrar och arbets- ningar över gränserna, och då den in- kamrater i andra länder sörja som vi över Frankrikes; Belgiens, Ostpreussens ternationella rörelsens enhet, som nu synes bruten, åter skall sammanfogas och Galiziens förhär jande.
Förlusten av med oslitliga band genom fria natio- hem, flykten av skräckslagna kvinnor ners beredvilliga samverkan, och barn, dödandet och sarandet av Storbritanniens kvinnor, som se vil- man - detta ar en sorg för oss alla ken nöd kriget redan fört med sig bland gemensamt, vilken nation vi an tillhöra.
deras eget lands arbetare, äro dock med- I detta krig, som kommit över oss med vetna om att deras egen lott ar bättre en sådan .plötslig förfäran, se vi det än de andras i de inkräktade länderna gamla barbariet bryta ut p &amp; nytt och i Europa, och att kvinnorna i dessa det ar vår bestämda mening a.tt vi länder lida ända mycket mera.
I dessa maste försäkra oss om, att detta blir f % hälsningsord sanda de till kvinnorna s sanda sista g h g e n ~ ' u r o ~ a militarister på andra sidan havet sitt bud om aym- arbetarna att möta döden.
pati och vänskap och sitt hopp om en Kapitalismen, klassväldet, ' åsidosattan- framtid, fri fr %n krigets barbari.
det av demokratiens fulla förverkligan- Marion Philli,s, ordf. de, detta har dragit över oss det mest famnsfulla krig historien kan uppvisa.
Mary Longman, sekr. Kvinnorna, som äro uteslutna frhn full delaktighet i politiken, kunna ej t ä r a samma ansvar som mannen, nar S --- Ur Die Gleichheit.
Red.
har.Terh8llit frin,Kvinnornas interna- tionella R %d inom socialist- och arbetarorga- nisat.ionerna i London följande brev: Kara kamrat!
Det bar varit oss omöjligt att iippebhlla förbindelsen med_: de internationella; sekre- tariaten p &amp; kontinenten sedan det förfärliga kriget brutit ut, men icke desto mindre hysa vi eamma systerliga känslor som förut:ocb ville gama stracka vara händer mot Eder.
Vi n %rslnta det manifest, ", som vid vart se- naste möte godkandes av Brittiska sektionen, och skulle vi vara så tacksamma om Ni kunde lita offentliggöra det i Edra tidningar.
Kunde Ni möjligen sända en kopia darav till Tyskland, Österrike, Ungarn, Böhmen eller österrikiska Polen gjorde Ni oss en stor tjänst, d &amp; det är omöjligt för oss, att sanda det direkt till dessa länder.
I förhoppning om, att det ej skall dröja alltför länge innan vi &amp; ter kunna samarbeta för de jiförtrampades höjande och kapitalist- maktens bekämpande, förblir jag, med kam- ratlig halsning, Er '.
H.
Jennie Baker.
- Då åskvädret- urladdar sig med sin störeta våldsamhet över de stormpiska- de havsvågorna, d &amp; skeppet utan mål driver ' omkring i den svarta natten, prisgivet At de upprörda.
elementen da visar sig kanske för besättningen i lju- set från en flammande blixt vid, hori- 3onten konturerna av den räddande stranden.
Så synes nu ur världskrigets skräcksyner uppstiga den första möjlig- heten till en fredlig vändning.
Enstaka hatfulla stämmor predika i pressen nationernas och staternas sön- derstyckning I dessa mä.nniskors hung- riga fantesi ar Belgien redan en.
tysk provins, Holland en tysk förbundsstat, Marocko en tysk koloni.
Från ledande kretsar ha dylika fantaster redan f a t sig en skopa kallt vatten.
Vi veta ju dock hur envist dessa överdrivna patrio- ter fasthålla vid sina fantaeier och hur farlig ensamt den offentliga yttringen av deras aptit ar för Tyskland.
Icke erövring, endast betvingandet av det ryska tsardömet var krigets mål, s % som regering och folkförsamling .i fullt samförstand proklamerat inför hela varl- den.
Och detta mal godkändes även av den socialdemokratiska fraktionen i dess förklaring att detta var den utslags- givande orsaken till, att den gav sitt gillande och sin medverkan till kriget.
Efter så m h g a slaktningar och Eegrar, efter en ~å energisk aktion av de tyska vapnen i väster och aven i öster törs man väl nu frága: hava vi ryckt nar- mare målet för kriget? '
Den 2:dra oktober.
Inför det pågående krigets fasor, inför de namnlösa lidanden det för med sig, trösta sig kvalda ~ i n n e n med den tan- ken: » Detta fasansfulla folksla ktande blir åtminstone det sista den civiliserade manekligheten k o m m e r att tilliita.
B Man betraktar det som en Ödesbestämd han- delse, omöjlig att a n d r a, att arbetar- klassens politik i alla dessa %r i alla länder icke varit stark nog att varak- tigt siikerstalla freden och.
a t t den slut- --- Nog ar det tungt att fd Dagarna ' g å och gå, stenar till bröd beständigt, och glömskan snöar p6 alla.
men det finns de som [eva arida Ingen sol i min vrå.
Livet är dödens.
Vi vissna som strd och skratta åt allt eländigt.
Skyarna ligga tulzga.
Tysta stjarnorna f alla.
Korslagda armar.
Världen är hird för gammal och grå, Läpparnas bleka Odet f örbarmar böner beveka världen ur havd för de tcnga.
sig icke, ödd vill st&amp;.
Bo Bergman.
aldrig ödet, nar ödet vill sld.
Allt skall man mista, (TTr 1701kkalend.
Svea 1901.)
nar kommer det sista slaget, som ödef skall slå?
MORGONBRIS ligen revat sina segel inför världekriget Men dh man försöker finna nagon trösi i denna namnlösa olycka, - förvandlar den förra tron p ' å proletariatets freds skyddande makt till en oklar förhopp- ning på en ljusare framtid, där världs fredens underbara blomma; någonstädec skall spira upp av aig själv ur kultu- rens blodsköljda ruiner.
- - - - Har har censuren ingripit.
Ben 16:de oktober. '
Vi mödrar kunna, icke nog bemöds .oes om att redan i barnet värna och vArda den mogna människan.
Taga v: denna var plikt på .allvar så måste vi tänka på att aven forma det omgivande samhället och öva inflytande pi % de för- hållanden under vilka barnet utveckla1 ina kroppsliga och andliga krafter.
.Aven dar måste vi rikta var blick mot framtiden.
Ty, vilken moder ur det - arbetande folket, som ej later sig be- dragas av tikenet, skulle i det nuvarande samhället kunna få se uppfyllda de betingelser, som tillförsiikra varje barn sund och hel utvecklingsfrihet, varhelst dess vagga an stod?
- - - Vi mödrar blicka därför med osilgliga .kval mot krigsskådeplatsen, dar döden nedme jar hela skaror av f ramtidsslakten.
' Vårt hjärta säger oss att var och en som ligger dar, stel och för evigt för- stummad, ar en moders son; att med var och en som aldrig mera, Atminstone icke med sitt fulla kraft, kan medverka vid resandet av mänsklighetens historias stolta byggnad, vore det ock som den ringaste arbetare - med var och en av deesa förintas ett framtidshopp, ja, ett .stycke framtid.
Vi mödrar se, fulla av förfäran, ändå mera.
- - - Gensar.
Vi vore endast kvinnor, icke mödrar, om vi trodde vår uppgift vara endast den att betrakta var kropp som gjut- form för barnet.
Det uppväxande släk- tet måste skapas av var ande, om vi ratt uppfatta var plikt.
Lat oss upp- fylla denna plikt l Modersmakt står över det yttre våldeta nycker, den står även .över krigsrätt.
Modersmakt kan och bör förbereda endast ett: socialismens framtida seger.
På den hoppas vi, för den uppfostra vi mödrar v %ra barn.
LITTE RATUR. '
Algot Ruhe: D e t v å n a t i o n e r - bästa i hela boken a r författarens min nen fr %n den sydsvenska universitets staden, dar han under .namnet Bo Tho rild ger en säkert mycket träffandc bild av den kände, nu avlidne Lnnda radikalen.
I detta sammanhang niå pzipekas, at.
vad " Barbarskogens " författare tyd ligen felat mot denna mans bild i sir missvisande parodi av B.
L., gottgörer genom Ruhes beundrande skildring.
Sedan återf innes.
bokens unge h jaltc åter i Stockholmsbilder och nu rör har sig på föreläsningar i Folkets Hus, tyd ligtvis det mesta författarens egna er, farenheter.
Det ar både träffande ocl roande framställt.
I detta samman hang måste man dock också tanka p3 " Barbarskogen " ehuru icke nu i er anda, som ar dess motsats.
Ty avec har finnes icke s$.
litet av kritik, mer det var kanske icke ämnat som kritik Sådant kan ju icke läsaren veta.
Somt därifrån a r: emellertid synnerli- gen sl.ående.
E t t samtal med hu- vudredaktören t. ex. kommer att bli ett historiskt dokum.eiit.
Ned utg %ngspuiilrt från dessa amneii har boken iiagra mycket givande samtal öyer arbetarerörelsens orsak 3ch varför eller varför icke den blir stödd av överklassen.
Har kommer nu fram bokens ledande princip: De två nationerna.
Jämsides med sadana i skicklig samtalsf orm hållna skildringar över i e moderna tidsföreteelserna upp-; ager emellertid boken också en 1.iteii .omanhistoria, som synes anmälaren alltf ör grunt skisserad för att den skulle kunna väcka något intresse.
Att en konflikt skall uppstå mellan den mycket reflekterande unge mannen Fran nationens ena del och d (, &gt;n ovan- ligt outvecklade unga damen från ila- tionens andra del ar så.
naturligt, att ingen blir förvanad nier än hjalten själv.
Och väl knappast f örfattaren må man väl hoppas.
Onekligen stör bokens lilla kärleks- h m a.
Strax efter avslutningen av iienna historia kommer emellertid som 3n behaglig balsam skildring.en av sv %- righeten att hålla i n julottepredikan, som både föreläsaren och publiken kan ippskatta.
Härmed K r boken slut och less avslutning a r bra gjord.
Den synes aven vara nog s % akta kand. Ola Hansson: Tidens kvinnor.
A.- %.
n a.
Wahlström &amp; Widstrands för- Framtidens förlag.
Jag.
Pris kr.
3: 50..
Denna bok är underhållande.
Det ... ar en kunnig man som skrivit den; en man.
- som finner förträffliga uttryck för vad han vill ha sagt; en man som setat så mycket på utkik och sett ut över livet, att han kan f &amp; fram re- flexioner över situationer livslevande.
Det ar flera brottstycken ur livet, som passera revy.
Introduktionen ar vildmarksnatur långt till havs.
Där- efter kommer ett par bilder ur Stock- liolmslivet, som icke äro oävna.
Men bättre äri dessa och kanske de Pris 3 kr.
Det v a r någon som sade: mig om ienna bok: Sådana kvinnor finnas ej m.
Den ar ju också skriven för tjugu- fem %r sedan.
Kanske då, tänkte jag, %tt den behandlar några emancipa- ionstyper av den nianfolksf öraktande lorten, som ju knappt längre kunna an- ses aktuella.
Men så var det icke.
Dessa,, av kärlek olyckliga av Ola Kai~sson skildrade kvinnor, finnas nu) ckså, hava kanske alltid funnits, de- las livsöde tillhör också framtiden.
Dar ' ar säkerligen en briljant gjord ikildring i berättelsen " Gallblomma " b av en ung kvinna, som ryggar tillbaka för och egentligen icke vill det natur- liga könsf örhallandet, men dock f ör- skaffar sig genom mannen en raffine- rad kärleksnjutning.
Hon är Gall- blomman, den perversa, olycksbringan- de typen.
" Tre rosor " ar åter en med stark sympati skriven skildring av en kvinna, nerdragen genom olyckliga äk- tenskap, men som blir höjd över sig själv och den smuts hon lever i genom att få erfara att en nian varderar hen- ne.
Och som en amulett gömmer hon de tre rosor han en g %ng skänkt henne.
En annan goiycklig kvinnas historia Kr " Mater Dolorosas ", och den kan sammanfattas i följande brottstycken ur berattelsen: En historia, som jag en afton hört förtal- jas, halvt som verklighet, halvt som gi.ssning, aök dunkel upp i mitt minne.
Under sina långa ensamma år i den avsides landsändan i Norge, medan naturens stenhårda stranghet x h hennes eget knoppande jungfruliv talade sina motsatta laror, hade hon f å t t en man kar, vilken hon iclre hade ' lov a t t älska.
Den genkärlek, som hain själv icke hade - ratt a t t ge, hade han ska:nkt henne.
Aren gingo,: unga, sterila, skilsmässan kom, och hon %ter- vande till fädernestaden.
Da hände det en Tag, a t t hindret, som stått emellan dem, föll l ort, a t t förbudet mot deras förening ströks ~t ur samhällets bok.
Han kom till henne.
Hen da upptäckte hon, a t t denne man icke var densamme som hon en gång älskat, och t t t denne nye - honom kunde hon icke al- h, icke med en fiber av sin varelse.
Och vad som i den stunden dog, det var icke eri- last e u kärlek, hennes ungdomskärlek, det rar hela bennes intimaste personlighet, ner-; Ten i hennes vasen, hjärtmuskeln - det var iela den goda dröm, vilken en människa som lon endast e n gång i sitt liv kan skapa, !medan den är vävd av ett stoff, vilket en- Last e n gång kan vaxa, för att, utvuxet, blomma, eller, förf ruset, f örvissna.
En och znnan man - många hade det icke varit, ty hon var av det individualitetens i stort; illtagna m&amp;t, vilket skrämmer bort alla itom de f å likarne inom motkönet - en och annan man hade kommit för a t t bjuda henne rarlek; men hon hade intet funnit inom sig tv känsla, utav d e t starka slag, som enbart lon kunde ha tillit till, och hon hade låtit tlla g %, stark, hel och ärlig mitt i sin bittra nissrakning och tunga f örsakelse.
Nu fanns endast d e t kvar av naturgrun- len hos henne, som var det goda, nobla sin- ielaget, vilket lat henne utan missunnsam- iet glädja sig m.ed den medsyster, som fun- lit den lycka i livet, vilken hon själv gått niste om - det goda, nobla sinnelaget, som lrivit henne till a t t uppoffra sig för en an- ian kvinnas barn.
Och nar nbgon gång annu ivskraften svalde i hennes starka kropp, ned den ljuva oron från ungdomsåren, het,; r %nande och sorgmodig, steg den upp i den rublimerade f ormen av böner, framviskade i Gnstolen i hennes vitklädda sängkammare, nedan de fuktiga, själfulla ögonen vor0 lyfta i o t höjden i religiös extas och medan det dondröda håret i ljuset från vaxstapeln låg rom en gloria ikring hennes huvud.
De andra historierna, de äro ohygg- .iga och kunna iclre beskrivas.
ohygg- iga, emedan ett par typer ogärna vilja 3rkiinnas av medsystrar i deras ohöljda naiifolksjakt eller äro de tragiska: limtar ur kvinnoliv utan ett förso- iande skimmer.
I företalet till denna bok borde det t % skrivet: Ingen bör läsa om dessa: vinnor ntan att hava lärt sig förstii ive t.
A.
L.
KRISTUS BEGRATES.
Tavla av belgiske konstnären.
Quinten Matsys (1400 -- 1500-talet).
Museet i Antwerpen.
Hjältar til baka från fronten.
En historia ur en fransk tidning, berattad av Gustaf Hellström i Dag.
Nyh.
Det var för tv % mAnader sedan i den stad där jag brukar genomgå en vattenkur.
Jag hade sett tagen med de mobiliserade g&amp;.
Blomsterprydda förde de bort soldater, sprud- lande av den glädje som är genuint fransk.
Om en thr hade glittrat i ett öga vid ' av- skedstagandet, sil torkades den fort bort; de gAvo sig i väg bräddade av förtröstan.
Jag lade särskilt märke till en, en liten blond, till utseendet bara en pojke.
Han roade alla.
Han hade med krita ritat en Wilhelm pA vaggongen.
Och Wilbelm bar viildiga, spetsiga mustascher.
Hans mor, som följde honom till tlget, hade hjärtat sam- manpressat av eorg.
Hon var redan hlder- stigen, med denna genomträngande blick som skvallrar om mAnga lidanden.
Och jag tror att det var mest för hennes skull den lille blonde eoldaten visade sig sie glad.
Lokomotivet gav apgAngseigcalen.
Hon elingrade an en g h g armarna kring hans bals.
Han svarade: Sesh, mamma, nu mfiste jag ' i vag, och du har ännu inte sagt mig vad.
du vill jag ska ta med mig å t dig frAn Berlin.
Hon skrek till honom tillbaka: - Ditt liv, min pojke!
Så var det en mhnad eEteråt.
Långt före den utsatta tiden var platsen utanför stationen svart.
av människor, .kvin- nor från hela trakten, som väntade i samma angslan.
.Bland de friimstra £ann8 hon som följt den lille blonde soldaten till thget den forsta mobiliseringsdagen., Hon stod där stel.
stel av feber och väntan.
Hon var den första som.
med lag röet sade; D l r komma de ' l I sjalva verket aåg man ett lokomotiv komma langsamt, mödosamt.
som en trött hast med en alltför tung b6rda.
Jag lade miirke till att det ännu bar en av de stora blomstergirland.
man för fyra veckor sedan smyckat det med.
Men nu vaar den vissnad, tilltraselad, en triet symbol.
Ingen lade märke till den.
Man hade: rlltför brattom att komma fram; man skrek, man grät, man klappade händerna, man vrålade: Vive la France, vive l ' armée, medan de sårade sol- daterna lutade eiq ut genom fönstren och halsade med ett leende.
Men genom allt detta skär ett vilt kvirinoekrik, eom kommer alla att rysa till: - Min eon l Min eon!
Man ser en kvinna skyndrr fram mot en sjukbhr som fyra ejukvhrdare varsamt bära länge plattformen.
Det var den lille blonde soldatens mor som känt igen sitt barn i det bleka, bandagerade ansiktet.
Sjukvardarna sökte hålla henne undan.
- L &amp; honom vara, madame, vi bära ho- nom till lasarettet n:r 63, ni kan £A se ho- nom dar.
Men hon var döv f15r allt!
- Jean, mitt barn!
Den slirade öppnade ögonen.
Han log svagt, när han kände igen henne: - Lilla mamma - - - SA föll han tillbaka.
Hon snyftade: - A, i vilket tillsthd ger ni mig honom tillbaka1 I min egenskap av läkare vid laearettet n:r 63 beslöt jag mig för att ta ar skild várd om honom.
Stackars liten, mer än någondn £örr ' s %g han ut eom en poj ' ke, med naiva barnaögon, som bådo om hjälp.
- Vad ar det med honom?
- En granatskärva i låret.
Under några dagar hade jag hopp om att kunna rädda honom.
VArden h.an fick, mo- honom,.
hem: dern som kom och h ä l ~ a d e, p &amp; ' ' jygdens luft han andades - d i t tycktes ge ionom liv.
Och.
han hade lust att leva 1 ' 3an talade oin kriget.
Han talade om ~iin öjtnant, som var som ' en bror för honom.
3an grät, ty hans löjtnant hade stupat och let var nar han sökte rädda honom som han) lev sarad.
Utsatt för fiendens eld och själv iårad hade den lille blonda soldaten släpat iin löjtnant undan granaterna.
Framkom-, nen till ambulansen fann han att hane löjt- iant var .- död.
Han storgrät.
Han hade.
u varit som hans bror!
Men han sökte, indock tröst vid tanken på att han räddat lin, store brors, lik undan fienden.
Och sá lade han dessutom fått militärmedaljen för.
apperhet i fält.
Han sade till sin mor: \ - Lilla mamma, det är du som kommer itt vara stolt över att promenera omkring i) yn med en dekorerad under armen.
Hon svarade: - Jag skulle ha föredragit om du kommit illbaka helfardig.
Den lille blonde blev siimre, allt hopp var.
zte.
Han förstod det sjalv och bad om en ?raet.
Han sade till sin mor: - Du förstlir, lilla mamma., om det nu är.
; A att man ska ge sig i väg, s % ar det baet ttt göra det ordentligt.
Medan jag skyndsamt sökte arrangera ett.
itet altare, .kom en sjuksköterska med prä- iten.
Den lille soldaten viskade till honom, ?ekande p % sin mor: - Herr kyrkoherde, ni maste fOreÖk8 trösta.
.
m m e.
Det kommer att bli ett hårt slag för henne.
Jag var slagen av det höga, det traaspa- ranta uttrycket av mystik i hans drag.
Ty.
medan den lille hjälten levde sina siata etun- ger blev han sublim.
Han sade ting som visade att han redan var £örd till andra.
trakter.
Nar den sista smörjelsen gavs ho- nom, viskade han: - Jag var glad nar min Overste gav henne.
: modern) tapperhetsmedaljen.
Nu bär hon x k s å var Herre Jesu Kristi gloria.
Det ar.
Lnnu biittre.
Det skall bli hennes etora tröst.
8 % vande ban sig till mig: - Sag till dem som aro rädda att det inte.
ar svart att dö.
Nej, sade niigon, n&amp;r man är tapper- som du!
Han skakade sakta ph huvudet: - Nej, det ar inte det.
Det ar det att.
det ar för fosterlandet.
Strax efter lyfte han på huvudet ..
Han skrek med hes atiimma: .- Högra flygeln, framat marsch!
Eld uppbör!
I samma ögonblick prasten laste: - Far i frid, kristna sjal.
.
.
reste han sig helt, upp, raglade till och stö -- nade: - Vive la Francel Vive - - - En smula blod p &amp; hans lappzir.
Han: var.
dod.- - - - Blod sköljer jorden i en hejdlös f o r a och det a r du, mitt.
h jartas gud,.
som blöder.
och världens öster, väster,, norr cich.
söder de äro armarna utav ditt kors.
.
Viktor Rydberg.
': (Cit, av E.; Key vid före.draget den ' 1 nov.).
..
Belgien.
Av alla de olyckliga, som viirldskriget bragt lidanden och åter lidanden, ar det inga som i så hög grad mötes av var sympati som belgarna.
Kanske det ar därför att vi i Belgiens underghng ser en spegelbild av vårt eget framtida öde och att det därför ar i främsta rummet mer eller mindre jagbetonade motiv som ligger bakom denna sympati.
Men inga ar dock eå förtjänta av all v5r sympati.
Det är inte blott deras lidanden, som kommer våra hjärtan att klappa f ~ dem.
r Vi kanneï ocksh och framför allt den mottagandes tacksam- het inför de kulturens g h o r som vallo- ner och fla.mingants har ~ k a n k oss.
t Ty i detta lilla land, från vars ena gräns till dess andra man kan fara på fem timmar där avståndet ar som störst, har en sa intensiv kultur utvecklat sig som ingenstädes för övrigt i hela världen.
Behöver man erinra om alla de an- dans stormän, de och penselns diktare, som Belgien skänkt oss?
En ~aeterlinck, en Verhaeren, en Rubens, en Woerz?
Och framför allt bevarar arbetarklassen i tacksamt minne den store Meunier, vilken var den förste konstnär av världsrykte som grep sin mejsel för att skildra proletariatet i dess kval och lidanden, i dess förtryck och strävan mot ljuset.
De som gjort en resa, om an aldrig så flyktig, genom detta land, som nu förblöder utan egen skuld, måste till- höra den sortens överbarbarer, vilka evigt vill kvarhalla manskligheten i jarn- Aldera, för att ej kanna sitt sinne gripet av vördnad och beundran inför de man- DEN HELIGA BARBARA.
niskoandens storverk som dar möter Teckning på trä av den belgiske konstnären Jan van Eyck (1400-talet).
resanden i varje den minsta ort.
Det Museet i Antwerpen.
finns vacker arkitektur el jes i Europa, det finns rika tavelsamlingar.
Men ingenstiides, ens i Italien, strålar s &amp; m %nga odödliga skönhetssyner på världs- Och när man läser i de tyska byrå- rens återuppståndelse varit, hur den an vandrarens väg, ingenstades ligger konst- minnesmärkena som sh nara grannar telegrammen om de byar i Ostpreussen, slackt förnuftets sista gnista i tusental 3om ryssarna bränt vid sin franimarscb, eljest klara hjärnor, en enda liten kul- som i det olyckliga Belgien.
Om.
kriget, inte i och för sig vore o; ch ser med vilket ömmande rnedli- turens seger har man ändå att anteckna, kulturfientligt, om det - som en del dande den tyska opinionen tar sig de som, hur liten den ock ar, ger oss en utopister menar på - kunde lagbindas fattiga husvilla an, d % måste man ändå smula tröst och hopp s m framstegets och föras under civiliserade former, om säga sig, att visserligen ar det rysans- slutliga triumf.
T y man må tycka a t t, det ej gjorde manniskorna till barbarer, värt, att dylikt förekommit i Ostpreus- Louvains förstöring ar ett av de svhaste d % skulle Belgien framför andra land sen.
Nen man kan inte undgå att fr&amp;ga slag som drabbat kulturen i det nu på- varit ett helgat och fridlyst omrade, iig själv, om det ändå har sa mycket gående kriget, men det vittnade i sin - innanför vilket varldsstriderna inte un- stt betyda i all &amp; n väldiga summa av djuriskhet och omotiverade hårdhet om der n %gra förhållanden kunde tränga.
intenst lidande, som vår världsdel en sadan 1å.g kulturnivii hos det tyska Om det verkligen vore kulturmannis~or Irabbats av.
Och vad betyder and &amp; militärkommandot, att varje civiliserad och inte blonda djur, som beharekade lessa småbyar i Oet~reussen, vilkas människa, som ej förblindat-s av egen- världen, SH ekulle ingen bräcklig neutrali- namn förut aldrig någonsin namn.ts utom nyttan eller andra lidelser, ej kunde tetsförklaring behövts för att ~ k y d d a ett jet.
egna rikets gram, och vilkas för- undgh att reagera.
Det ar inte över- land, vilket gjort sin värnplikt för fimsta prydnader knappast bestar av drivet att pastå att detta barbariska manskligheten genom de fredens brag- annat an gödselstackar och hiivålmar, dåd kommit Tyskland att gå miste om der det iitfört.
Ja, an mer, ett.
sådant mot dessa härjade belgiska provinser; sympatien hos tusental, eljes tyskvan- - land .borde.
ägt hegemonin.
i Europa vilka ar som en enda gudomlig dikt?
liga manniskor.
Så som ur smärtan framför de nutidens rovriddare, vilka För manskligheten betyder KrAkvinkel den största lycka ban spira opp, S A har okulturen i Louvaindådet väckt kultur- kränker ' den bestaende liberala rattsta: ingenting, men Louvain allt.
tens viktigaste och mest ' demokratieka I all den förtvivlan de människor samvetet i många bröst, dar det förut princip genom att proklamera., att makt känner, som trott och ännu tror pil slumrade.
ar iatt, och vilka i sin anstorm ej sko- Framstegets sak, finns det endast en Bannes Sköld.
nar ens de sakrosankta stallen, för vilka hugnbam tanke att klamra sig fast vid.
t. o. m. hunnerna visade aktning.
Därför att hur Övermäktig än apkultu- ',
8 MORGONBRIS dighet behart arbeta borta, men icke kunnat det ' för barnene skull.
Vid flera krubbor har lamnate det meddelandet, att efterfragan tillgången.
Sedan kommer ju hela I Stockholms stadsfullmäktige fram- överstiger den stora kategori av familjer, som icke vanda bar i viiras fröken Anna Lindhagen sig varken till fattigvard eller krubbor med motion o &amp; upprattavadet av en särskili ansökan och vilkas ievriadsomet %ndigheter Soc.-dem.
kvinnornas kongress, vilken, bamavårdsdirektion inom Stockholmr icke upptagas i nAgon statistik, men om vilka man dock vet, att en stor mängd barn sakna kommunal förvaltning.
nödig tillsyn.
En statistik angaende shdana som bekant, var iimnad att avhållas i Denna motions syfte torde ha stol fall borde uppr8tt.a~.
- -.
- augusti d.
A., men d &amp; måste uppskjutas, Barnavård.
S Var.
kongress.
betydelse för den offentliga barnavBr- Efter att ytterligare ha framhållit dens centralisering och effektivitet.
Föl olika verksamhetagrenar fiir en sådan kommer nu att avhållas den 29-30 närvarande omhändertages barn, i en del barnavårdsdirektion s &amp; framhålles att innev.
november.
fall av fattigvårdsnamndens utackorde- den måste uppdelas i flera sektioner Lokal blir ' olkets Hus ' P-sal i Stock- ringsbyrå, andra av barnavårdmämnden, f ' örs ' lagsvis omfattande: som - lyder under Stockholms folkskole- 1) Den barnavhrd, som enligt lag hand- holm.
Förhandlingarna taga sin början direktion, andra av hä1~0~ård~nämnden, haves av barnavårdenamnden.
Denna sek. söndagen den 29 kl. 10 f. m. tion utgör barnav %rdanamnd.
Ater andta av tuberkulosbyrAn.
I en storstad förefinnes så många olik- 2) Den barnavård.
i sin helhet eller delar därav, som ' nu haudhaves a.v fattigvards- artade fall där behovet av vhrd åt barn nämndens utackorderingsbyrå, samt fall av ar ' nödvändig.
Från dem dar endast tillfällig vard, som handhaves .av olika insti- Bror Centerwall: Tli e s p i s k. ä, r- tillfallig shdan behöves till dem dar tutioner.
nöd eller vanviird tvingar helt ornhan- För att utackordering till enskilda, in ta- r a n. Fraintidens förlag.
Pris kr.
gande å kolonier eller barnhem okall ske dertagande av barnen.
Alla sådana olik- enhetligt, bör aven barnavårdetiamndens ut- 1: 50. artade fall miste gå till fattjgv&amp;rdeii ackordering handhavas genom denna ~ektion.
1: deiiiia 1ill.a bok söker förf.
skildra och påpekar fröken Lindhagen just det Detta hindrar icke, att barnavArdsniimnden det; omväxlande och.
iiventyrsrilra liv oegentliga däri.
En stor förenkling j har sina.
särskilda skyddshecn samt ej heller vår ambulerande landsortsteaters artis- att iip~tagningshem för de olika sektionernas ter föra.
Detta liv.
är naturligtvis inte arbetet och för många föräldrar mindre barnavhrd äro skilda At.
prövande vore det säkerligen om en 3) Den barnavhrd, som samhiillet behöver alltid roligt, men n %got nytt %.r det barnaviird~direktion funnes som de kun, ägna de barn, som %ro hos sina föräldrar stiindigt.
eller endera av dem men icke erhiller nödig de direkt vända sig till vid behov, tillsyn.
Boken ar dock mera välment an val- Större överskådlighet angiiende behovet 4) Den ' fosterbarnsinspektion, som hand- gjord.
Uppslag, i sig s j i l v t rika p % av olika vård skulle aven &amp; ed all sa havea av hälsovårdsniimnden.
möjligheter till nagot starkt och verk- kerhet vinnas och skulle en sadan barna- Denna del av barnavarden bör dock rnöj- ningsfullt, har förf.
inte maktat utfor- ej f r h halsovardsnamnden överföras vårdsdirektion troligen bliva en starkare Iigen f6rr %n ny lag angaende fosterbarnsinspek- ma.
Sasom t. ex. skådespelarens död initiativtagare till utökande av anstalten tion tratt i kraft.
på det ensliga hotellrummet, med var-.
för barnavård.
5) Den barnavalrd i sin helhet eller delar dinnan gående utanför, vridande sina Anna Lindhagen anför i motionen: därav, som möjligen genom en framtida Iag- händer i f örtrytelse över ' ' skandalen ' '.
~tiftning skall ha.ndhavaa genom myndighe- Den före5yggande verksamheten mot att ters för bevakande av barns rätt gent Men almars verkar det som det berat- barnen kroppsligt eller sedligt taga skada emot försorg tas sanningstroget och litet blygt -.
försörjare.
skulle &amp; ven vara en av en barnavardadirek- Förslag till barnavhd, som i punkt 5 om- som en relativt ofördärvad 20-åring på tions verksamhetsgrenar.
En shdan ar att förmales, .kan naturligtvis ej framkomma förr, tillse, att krubbvard och barnavärnsvhrd gi- an lagstiftning rörande densamma av riks- sin f örsta turné med sin f örsta kärlek.
vas å t de barnj vars mödrar hela eller vissa delar av dagen äro borta från hemmet.
Vid denna vhrd kan behovsprincipen an.
ses böra.
tillämpas, samma behovsprincip, som gör sig gällande vid bespisning av och utdelande av skodon till skolbarn.
För nar varande galler här lagen o m vKrd i forhal- lande till tillgangen.
Vid de krubbor och barnavarnsanetalter, som nu finnas, lämna8 i allmänhet den upplysningen, att efterfragan ar större än tillgingen.
Den förebyggande verkeamheten, att barn, som icke hava nödig tillsyn i hemmet, såsom d &amp; modern är till- fälligt sjuk eller har sitt arbete borta, tagas om hand, är av en betydelse, som numera &amp; r oemotsagd.
Det antal barn, som enligt uppgift erhiilla vård i sådana fall, utvisar j u tydligt, att shdan vård for närvarande 18innaa i otillräcklig .utstrackning.
734 barn i hldern mellan 1-7 år, 81 spädbarn erhhlla shdan v h d.
Endaftt enligt bostadsinspektionens uppgifter angående mångbarnsfamiljera (d. v. s. där barnens antal överstiger 6) levnadsom.
standigheter, var i 109 fall av 696 modern borta £rån hemmet hela eller en del av dagen.
Enligt erfarenhet frRn bostadsinspektionen ar det över huvud taget.
ofta förekommande, att barn ej hava nödig tillsyn d &amp; modern iir borta frdn hemmet.
Av påtagliga ska1 ä.r clet oftare inom fa- miljer, dar barnena antal icke gr sh stort, som modern arbetar borta.
Detta gäller sär- skilt de ensamstaencle mödrariias kategori, vilka, antingen de %ro ogifta, frhn~kilda, över- givna huetror eller ankor, kunna hava e t t eller flera barn att ensamma försörja och således maste vara borta £rån hemmet, sh- vidp de icke syssla med hemarbete.
Aven inom de fall, som kommit till fattig- vårdene kannedom och dar barnh jälp beviljas.
i hemmet, .-förekomma fall enligt rapporten, d &amp; barnen icke haft krubb- eller barnavarna- vird, fast modern arbetar borta.
Det an- t e c k n a ~ ockeh fall, dar modern med nödvän- ' dagen antages.
Denna sekticin m b t e d % in- sattas efteråt, i fall omorganisationen kom- mer att genomföras före omnämnda lags an- tagande.
.
i denna motion Att vissa delar av d berörda barnavården ej genast kunna inetällae under barnavArdsdirektioas verksamhet för- 11 indrar icke, att barnavhrdsdirektion ph till- ampliga delar (skom vad eektioner angår, vilka ovan berörts i punkterna 1, 2 och 3) Får hand om barnavarden i samband med ~omruunalförvaltningene omorganisation.
Glädjande nog synes även motionen vunnit beaktande och har densamma varit till omprövning inom olika insti- tutioner, senast hos fattigvfirdsnamndens ut ack or de rings by ra.^ styrelse.
---.
S.
Husmödrar!
L &amp; Eder anratta rotfrukter och grön- saker, vilket är en god besparing i dessa cl y rtider.
Kurser i vegetarislr matlagning, om- fattande tillredning av vegetariska skött- tarsers och D köttbullars m. m. anordnas av Vegetariska Föreningen i november manad.
Kursen piigkr i 3 veckor, 2 tim. i veckan och kostar end &amp; kr.
1: 50.
I priset ingar fri middag.
Anmälan sker tidn.
SAningsman- nem expedition, Jakobsgatan 22 B varje dag kl. 10-2.
Ode Balten: D e i i f ö r g y l l d a g r o d a n.
Framtidens förlag.
Pris 2 kr.
Den förgyllda grodan a r en hel li- dandes historia.
Och ändå a r boken rolig.
Det låter som en paradox, men " Grodan " a r ett manuskript till en bok.
Som en husvill ung mor med sitt illegitinia barn irrar författaren f r å n dörr till dörr, ödmjukt anh %llande om officiellt f aderskap, lika med förlag- gare, f ör sin lcärleksf rukt.
Efter hårda mödor påtraff as till sist den barmhaartiga människa, som, m o t k o n t a n t l i k v i d, åtager sig an- svaret f ör ' ' Grodans ' ' förgyllning och utstyrsel.
Anskaffandet a v d e 497 kronor och 69 öre, som erfordras, blir intet sön- dagsgöra för n fattig amanuens och barnamor, men - det går!
Man Ja, boken ar rolig och bra.
orkar t. o. m. skratta riktigt hjärtligt på ett par stallen - och det betyder dock något i dessa tider.
Författaren a r ju kand o c h erkänd för begåvning och kultiverad stil.
Sämre böcker a n Den förgyllda grodan har han på sitt samvete.
J.
S.
-- .- -.
--- - -.
-- -- 9 --- -.
- .- .- - - - P - - tionen inom arhetsirrörelsen?
U r diskuseio- nen framgick ungefitr faljande svar: Soin kooperationen Br en makt att rlikna med, sA har den stor bety,delse inom a.rbetarröre1- o.m k r i g e t, f r e d e n o c h f r a m - sen .och är det den vakna arbetarkvinnans t i d e n kunna vi anteckna niigra ra- plikt att slA vakt orii dess organisationer och der innan tidningen g i r i press.
sprida dess idéer.
Allhelgonada-gen gav anledning att, Sedan ett par mindre fiågor behandlats pilminna sig bruket hos ' söderns folk tillat ej tiden mera, iitan avslöts mötet av att helga denna dag å t minnet av de ordf., som tackade far den livliga diskus- döda och besöka deras Fravax Om sionen, den trevliga samvaron och den goda krigets offer.
vet man icke ens deras til !eliitningen.
grav.
S h o m löven hoptals brai~nae Eskilstuna kvinnoklubb avhöll söndagen om hösten, s i brännas nu de döda.
d &amp; 25 okt.
offentligt rniite för avgi- Man talar om detta hjälte-, vande av protest mot länastyrelsens beelat mod, som kriget alstrar, shsoni ett för- att upphäva d e n11 senast.
gällande sprit- svar för kriget.
Men icke.
ställde illan restriktionerna i Edkilstnna.
Mötet hade sam- till ett skeppsbrott f ö r att f &amp; se5 dessa lat c:a 228 personer, vilka enhälligt antogo skeppsbrutnas handling av h.jiilteniofl en resolution, eom skulle insandas till kon.
bfhde.
En fri mans visa.
Från Ellen Keys föredrag hg-erzs herre, ingens i d, g &amp; min egen väg i vavldeuz.
L&amp;gt frdn bygdens jakl och g ~ ä l, stilla susande min själ glöder som en brand p6 harden.
Ingens husbond, ingens dräng, sjalv jag sköter mig och st~lga~z.
Baddar själv min håvda, Sang, möter mödan, i i i - &amp; J och.
, .s !mip, zctan tvekan eller ' bugan.
- Kämer inga böneord, far e j h@ &amp; och tarvar ingen.
Håller rodret sjalv ombord, vallar själv min &amp; sta hjord, har e j varv i domarringen.
- w T. o. EIur skulle det sett u t iiu om uatio- n a l i ~ t e ~ n a fått ratt, .som 1905 ville hetsa oss till strid mot.
Norge?
--- Redan därför a t t vi icke tro a t t ltri- gets skuggspel alltid skall bliva be- ståndande ar det som vi pacifister och socialister begiirs att få bes.taminande- ratt i samhället, Skulle vi Bter tro, a t t detta skuggspel evigt skulle be- stå, iiii skulle livet icke mera ha en sekunds värde.
., Ingens höga överhet, ingens låga undersåte, sjäZv jag lärt mig, vad jag vet, sjalv jag röjt m i n vildmarksvvet, ren frdn sten och ris och brate.
Ingens f ogde.
ingerzs slav.
I mit / vida frihetsrike g å r jag trygg från hav till hav., utan lots och utan stav, kryps och gudars vä~z och like.
Talarinnan hänvisade t il1 Strind- bergs berättelse om kriget.
i diktens form, " San:vetskval I.
Det iir en upp- rättelse för inannis.konaturen a t t veta.
a t t många officerare i detta krig bli- vit svagsin ta.
S jalva själstillst %ildet a t t nagonting sadant kan ske innebar ett löfte för fraintjdeii.
--- Karl- Erik Forsslund.
.
(Ur Daldikter och Vandringsvisor.)
Backi sakrament av E i 11 a r E r: i. x.
Framtidens f örlag.
Pris kr.
1: 50.
Det iir spritens demonislra p &amp; och inverkan p5 miiimiskor av olika kali- ber, som utgör det tema i vsriat-ioner varav bokeil beståi:.
Av de tio berat- telserna har författaren lyckats biist i Eskilstuna kvinnoklubb.
de, dar han sysslar ined inobbens - deii sig s. k. saniia iiitelligcnseiis - bac- Eskiletuna kvinnoklubb och kvinnogilke liiclyrlraii och guldkrogs@ösaiide. '
Förf.
hade söndagen den 20 september anordnat rcsumé över dess vardagsliv ter sig s &amp; ett kamratmöte, som ' avhölls under god till- ha.r: Valina, stig$ upp, iita f.r~&amp;ost, slutning och trevlig stätuning.
Utom egna göra tjiinst ' f ein, sex tiiniiiar, iita mid- medlemmar, som talrikt vor0 närvarende, dag, ögna geiiom Svcnska Dagbladet, hade ett 25 tal inbjudne infunnit- sig frAn slöa, slöa, slöa, dricka punsch, c1ricli.a Vaeteras, Oxelösund och Hellberga.
Frri I d a Adameson öppnade mötet med en grogg, slacka av och sova - diil: hela redogörelse far mötets tillkomst samt häl- schemat.
~ a d e d e narvtirande valkonina.
Sedan ordf. Andra berattelser iiro pa kornet tag- 3ch sekr. valts och man fatt sig lite till livs na stiidier u r sm %stadsmiljöer,.
dar vid kaffebordet ' började förhandlirigarna.
lzaiidlsildeil den och haidlanden den Föret8 fragan var: Varfor a r, ej, sveuska supa sig svin vid virabordet och grog- folket moget för rusdrycksförbud?
Efter en ge11.
ivlig diekiission ' antogs följande svar pli Det ur flykt och f a ~ i t stilen - intet Eragan: Att svenska folket nog ar moget för nioraliserailde eller tr5lrigt i~.ylyl~terliets-: usdryeksfö~biid, men evhigheten a$t få far- predilmide - bara livliga scener och mdet genomföit beror p &amp; l:sta, kammar- t.avlor h å n det ena eller andra slagets högerns m o t s t h d mot lokalt veto, därför att j ciiotislra f yllorgieï, u t i n a ~ k t gjorda denna reform är för-demokratisk, då den a1 ned tydlig men outtalad tendens.
byggd pA &amp; män rthträtt för m8n och kvinnor: Dct basta %r gycklet med den sj5lv- Andra frågan var: Vad är orsaken till att förgudande mobben.
Borde skiinl~gs arbetarkvinnorna ej äro, med i rösträtt &amp; %r- till alla lrnoddar, a t t de m8ge lära eningania?
PH denna frdga fick den förda O..
.
diekiissitionen utgtlrzc evar.
kanna sig sjiilva.
.
.
.
-. '
Från kvinnokluliharnas arbetsfalt. '
' Tredje.
fragan.
!xdiie:, .. Vs4_dety.W.
.
.
koopera.
....
.
Kamrater!
Från Lidköping.
Tillilter mig på detta s ä t t framföra tankar, eom mest intressera mig för vår förening.
Nar den bildades s a var det ju allas mening att få s i n a.
tankar omsatta i ord och hand- ling, s å ä r det ock mir1 tro om saken.
Vi, som nu skola bli ftrregångare till danandet av ett bättre samhlille, ' böra aven med alla tili huds sthende medel verka för vår sak, B % att den bliver en livegarning, som kommer att utegg ur våra egna hem ut till hela värl- dens kännedom, a t t har i var lilla stad, Lidköping, finnes kvinnor, som h a vaknat till medvetande om att vi ha ratt till sam- hällets frukter så väl som vi iiro slagna un- der förtryck och lidande.
Tri kvinnor iiro lika nyttiga för samhället som mannen, ty v i äro halva mänskligheten.
A r det dR för mycket om vi begära att få ' samma ratt som mannen?
Men om vi någon, gång skulle kunna höja oes upp ur var laga stallning, da ha vi inget annat medel till v %rt för- fogande a n söka öva propaganda genom las- ning samt genom det ' dagliga umganget med människor.
Min tanke om, saken a r den, att först och främst ' böra vi kamrater, ?om ha ingått som medlemmar, vara.
ivrigt intresse- rade av våra möten, h&amp;lie oss tysta och taga vara pA vad det a r för sp6rsmhl som be- hnndlas .. Kom ihåg, kamrater, a t t vi bli fbremåi för dem som ej förstå v i r t strävande för de sociala tingen.
De, som Mro motstandare, passa pA alla medel d e kiinna finna ut, att förstöra vart företag.
Vi har samma odjur att kampa emot s0.m våra manliga kamrater, därför ' böta vi vara vakna för var rattlardiga sak o.ch gA med öppen blick mot våra mot- standare!
J a g hörde en gång en kvinna av v %rt stand yttra sig pm vart tilltag med ~ociala ting, hennee kanelor tändes av mör- Jande hat.
Nar hon s i g var lilla affiech sättas ~ipp, d &amp; sade hon, att de kvinnorna borde ~t.ällas mot en vagg och skjutas!
Ty hon menade vi borde l l r a oss att stoppa striimpor i eiallet för att bilda socialdemokratiska klub- bar.
Sldant a r att fii h,os dem som se i mörkret, de tåla inte att solen sticker p &amp; dem medan de sova.
Kamrater!
Lat ' sådant bli en sporre till bältre f a r t i vår rattfiirdiga.
.
-- MORGONBRIS -- itor fördel, ty det heter: r Av ekadan blir nati vie!, Ja, n u kamrater har jag sagt nAgot l.ite av rad mina tankar eyssla med.
Det ar nog nånqa ting som jag fAr lämna denna gHng rrien eom en annan gång, när det paosar, skall sg egga, om klubben tilllittr): I hopp om, itt e j hava statt nAgoii agrskild .uppmanar ag mina kamrater att vi alla arheta för vira déer och att vi ocksa förets varandra.
Leve kvinnoklulbarna!
Leve socialismen l.
Maria Lundblad.
Varfor vi böra äta frukt.
X \ - ei~ * liiotst~iidariia till vegc ?tarisirien er- intressanta nioiilent, c1 &amp; vi icke blott lara liZ.niia, a t t ' frukt ar ett] ilra iippfrislranile att första deras liikandc kraft, utan vi f % soni hiilso~aiiit iiiiriligsineilel.
1 ' &amp; Ilinänhet iivm ögat upp för d e 6vergLteiidc rubbningar käu~ier iiia:n dess företriiileii siircileles i hiilsan, som vi ådraga oss, oiii vi iita allt hilogeii, f Srsk friikt.
iiiiiehi %ller mycket syre f ör mycken frukt.
) ch.
flyter diirför 1 % \ - attiiet.
Sa siiart der1 C i t r o n e n 5ir clen yppersta av alla fruk- viigripes a \; frosteii eller ilen börjar blivsi; er.
Det seiisar blodet.
Den genomtränger, 5veriiioge.n (rutten), förlorar frukten sin sy-) ch reiisar alla slemhinnor och körtlar i rehalt, den blir tyngre och sjunke!
, till följil kroppen.
D5 nian ständigt och nicd .inatta dir:iv till botten, oiri nian kastar den i vatt- förtär citron, upplivar saften grii stallen i A \ * eii f ru1rt; sy:ran iniieh %ller mycket ileinhinnan.
Detta kan man t. ex. iakttaga net.
syre, ~.llket koiiiiner kroppen till.
godo, d &amp; i halsen, Citronsaft upplöser vidare sten- man ater f rukteii.
D i h v lroinnier det sig, bililningar, giftiga och reiiniatislra avlagrin- att frukt ar sk behagligt svalkande.
och upp- gar och döclar bacillbilclningar (clif teri).
Ci- tronsaften drager ihop blodkärlen.
Det ar f.riskaiic1e u~icler deii varma ticleii .. aven de över 90 proc.
av ilet reiiaste vat- härpå dess blodstillande kraft och atergan- ten, soni frukten innehåller, iir a \ 7 ~ ä r c l e gen av venutvidgningar beror.
i för var organism.
Det slacker var törst och A p e l s i n e r ha en mildare sinalr och ver- bef ordrsr smältningen av fastare f öda.
kan an citronerna.
De verka aven på sleni- Dessutom inaeh5lla cle olilca friikterna en hinnorna, men deras verkan ar dock i syn- riklig n~iiiigil socker sanit äggvita och mi- nerhet iipplivancle.
Sknleii av apelsiner och iieralislrw tiiiine.ri, genoiii vilka ile bidraga till citroner innehålla samma stimulerande beska %inne som persikan, blott betydligt mera a t t styrka och bevara livet.
Friikteii har, lilcsoni alla andra n %riiigsiiie- koncentrei~at.
Och om de Btas nied matta, del, en siirskilcl verliali p &amp; organisinen, som göra de sainnia verkan.
Kr olika för varje individ.
hian kan genom X p p l e t, en av de adlaste friiktsorterna, iniieh5ller mycket järn och rekommenderas frukt ratta en del svagheter, den kan bota darför vicl bleksot till friimjande a v blod- överirritation a v olika delar, befordra f r h - skiljandet av giftiimnen, soni genoin var bildningen.
Det Sr rikt " p &amp; syre, som clet egen skull hopat sig i kroppen, och allt detta lämnar bloclet.
Det ar därför astmatiska gör att; friikten Sr av, o~arclerlig betydelse, personer k h n a en liittnacl vicl a t t förtära clil det Sr fråga om botanclet av inre riibb- iipplen, cia liingverksamheten clarigenom im- ning &amp; i lcrcippen.
' D &amp; clen fys,iologiska ver- clerliit tas.
Men f ramför a.llt .lämnar äpplet Iran einellerticl icke SH latt faller i ögonen, närande ämnen till mjälten och därigenoiii ha dc flesta.
niänniskor blott .rings ell.er iiven till hjlirnan.
Detta &amp; r orsaken till a t t i.iigen kunskap om alla.
dessa fruktens goda, en cljet, bestående av grovt rågbröcl och egeiislraper.
Om vi emellertid litet narniare iiippleii, har .en s &amp; förträfflig verkan på olika lxtrakta ile olika fruktsorterrins fysiologiska iiervsjiikdom~r.
Det ar iiveii av samma or- verkan sk erbjuder detta betraktande ii~&amp;n.-; a sak Bpplet anses för e t t liignaiicle och &amp; mn- \ 7 S.
sak, kommen alltid i hhg att vi kvinnor äro förnekade att deltaga i de angelägen heter, som mest borde bestammas av kvinnor.
Betänk bara vilken skillnad det ar mellan dem som äro välbesuttna och dem eom inget iiger.
I folkskolan dar akall det läsas katekes och en massa psalmverear, som äro de mest förvrgngda.
Det ar sa blodet kokar i mina adror nlir; jag bara tanker p % usel- Ileten.
Men det ä r gott nog %t det dumma arbetande folket.
Kamrater!
Har vi ej en och samma ~ u d Har han e j skapat jorden till allas briikandei Var 8 t h clet att en del skall ha all rätt och en del ingen ratt alls?
Pen som har en vaken tanke må väl inse var felet ligger, Den som ej behövt arbet.a, titan endast fáti stiidera, den har kommit till makten.
Darföi är det sarit, eom sägs, att kunskap a r makt Detta vet den fina klassen, därför skälvei de nu nar de ser hur socialismen växer och de borgerliga krypa i hop.
Tänk en gHng nar arbetarna fatt bestämmanderätt, da smal ter isterklumparna, d &amp; brister de frarrandc granna bubblorna sonder.
Lat därför inger skrämma bort den klara iden om var gemen samnia rättighet bill alla samhällets angela genbeter; Men vill man bh en god tank€ torgförd, så fR v i ~ j ä l v a g &amp; Astad med den Därför vill jag uppmana alla kamraterna att verka för upplysningen, eom är det enda som för osv till det inAl vi strava för.
Jpg kanske borde röra en liten smula vic h u r man skall göra för att komma åt att lära dessa oundvikliga ting.
Ja, vi fii in- stämma med vkra manliga kamrater, att dygnet borde indelas i 3 delar, 8 tim. ar- bets, 8 tim. vila och 8 tim. att etarka sin sjiilsmänniska.
Det vore rätt anvaacl tid, om sh finge ske!
Flickorl Nu nagra ord earskilt för er!
Vi skola inte vara trbnghjzirtade, inte snara till rnisst ' örcitfiiid, alla ha vi var sitt einnelag.
Den som iir eldig i eina känslor kommer ofta iit för s v h a ting, låt er hellre ledas av en saktmodig ande.
Vi, som n u ha ingatt som en systerring, höra.
ockeå vara sasom systrar!
Om nagon av oas har en tillrättavisning att giva den andra sR skola vi tag^ emot den med thlamod och ej lata rubba vart yamför- etånd, ty enighet ger styrka, det ha vi ofta sett.
Lida vi ett litet nederlag skola vi e j upp- giva hoppet, iitan lAta det i stället bli till l I enlighet med de nuvarande tiderna - offererar jag som särdeles gynnsamt köptillfälle till utomordentligt lågt kalkylerade bestämda ytterst billiga fabri kspriser Dam-UIstra~, mjuka, präktiga tyger, k r.
15, 2 0, Promenadkostymer, 25, 3 0, 45.
I I 1 fodrade och p i niellanfoder, k r.
30, 40, 5 0, 60.
PIyschkapp.or, Aftonkappsr, Astrakankappor, alla prislägen från billigaste.
Svarta Frukappor, Gummirockar, Kjolar.
Svenskt fabrikat.
Tillverkade å min fabrik, välgjorda, välsittande varor, elegant snitt.
MuttbestiilZninyar emottagas (ej då tyg lämnas) å alla slags plagg till moderata priser.
i I U R N KAPPFABRIK 1, a,.
,,.
13, 2 t .. Obs!
Ingen butikiiokal.
&lt;jrin och röd linjes hållplats.
Mfilartorgrt-Schcnfeldts griinu !.
Affarstid 8-8.
Riks &amp; Allm.
Tel. 1036..
llP] -- lm I
: l Den bästa hjälpen vid alla husgöromal lam nar l ~ I det Tvätt- och Skur-Medel, vilket gör alla andra överflödiga.
Tvättpulvret)) Solidar ')) nekar aldrig sina tjänster, dess verkan utebliver aldrig, det renar allting, gör hela från salongen till jungfrukammaren skinande blank och liter varje föremål komma i åtnjutande av skonsammaste behandling.
Endast ' ' S O L I D A R " svarar för, att detta sker i vidaste utsträckning, och att på de behandlade föremålen varken färgen eller glansen på något .satt kunna förstöras genom några frätande beståndsdelar.
* Solidar= ar nutidens basta, billigaste och mest rationella TVATTPULVER Solidar försäljes överallt.
' / i Originalpaket 30 öre, givande medel.
0111 det vid £ört.&amp;raiidet av Zpplen bildar sig gaser (Inft) i inagen, iir orsaken icke s$ mycket a t t söka i jäsningen av friiliten so111 i utrensningen av inatsmiilt- ningskanalen.
I?
?
r i o 11 iiro niyclcet iiarai~de och innehålla mycket kalk till benbilclningeri.
De uppiö- sa.s liuviidsakligeii genonz saliven och tillgo- dogöras av nerverna.
De iiro iner u.rindri- vande iiii annan friilrt, men om man tug- gar dem illa, besvara de mageii och tarmarna och stoppa icke blott clessa utan aveii cle f.in,z urinkaiialerna hos personer, vjllras sjii- 1-31 ' 81 ' 0 svaga.
P I o 111 in o n (sviskon) kro mycket näran- clc.
De friiinja starkt inatsinaltningea.
Det iii.
% \: en orsaken till a t t inan f a r diarré, on1 i i m i har cn svag mage eller iiter föq st.orn.
' / s Originalpaket 1.6 öre.
iniingiler: 1v delina frukt.
De rensa viil alla veck i tarinarim ..
Då skalen l ä t t jasa, bstafd- Iroiiinicz de gasbjldiiingczr, liksoni uiiclei.livet ltau h l i n starkt utspänt.
0in nliigeii eller tarmarna iiro svaga, bör man cliirför icke iita deniia frukt,.
J ' o i. d g u b b a r iiro rika pk fosfor.
Där- för iiro de iitmiirkta som kur mot nervositet.
M h g a maiinislior kunna clock, om de iita för niånga a v dein, f5 feber (belz.a:nt a r ntis- selfeber vid fört %rnndet a v för mycket jord- gubbar).
S~iiiiltron ä r o.
mycket kraftigare an .jordgubbar.
Jordgubbar i1ineb8lla lika- ledes salicylsyra.
Därför anviiniles jord- gubbsluirer som medel mot gikt och l ' oriJ1I:l- tism.
Vi.clare inneh5lla cle järn.
T o ni a t e n (kiirlelcsiipplet) star inollan.
f r u k t och.
grönso ?ier.
De, g &amp; genom nju; nrnn och injalten samt Pensa darvid blodat oc.11 nerverna.
0111 man lider a v utsla.g, fiaii:.ir, oren hiid och ilyliltt äro ile mycket biittre a n friikt soni blodrenancle medel.
N ö t t e r äro iitrniirlrta £ör nenFeriia, siii.- skilt kokosnöten och - 1njölke11, om den iii.
mogen.
Ma.nc1lar och va1.uötte.r i.imehålla bl &amp; syra, isynnerhet i sltaleii.
Detta a.r orsalieii till a t t halsen och st51nba.nclen bliva belagila och a t t inaii blir hes, om nian iiter mycket av (leni.
Hasse1nött.e~ iiro dc finaste och iiveii.
dc basta.
Mycket iitira clem st %: bok- ollonet.
Man bör (lock .ic.ke ii.t:~ för mftngri, a v dc s j s t n i i ~ ~ i ~ i c d l 8 a ~ ile: i.lineh&amp;lln c.11. \ nye- ket f e t och starlit nvförali&lt;lo --.
Sv.
Livranteförsakringsbolaget Kornhamnstorg 61.
Belanar inteckningar, Livr,äntef örsakring, Folkf ö ~ o S k r i n g, L i w f örsakaing.
Ny försäkringssumma under 1913 över l2,000,000 kr.
med patenterad tandanordning, Kvinnan motarbetar sitt eget biista: nar.
hon avrhder mannen att t.eckna föraiik.
ring ii sitt eget eller bagge makariias liv.
P4 grund av mindre dödlighet ha kvinnor 1Sgre Y Premiebe- premier i D E F ~ R E I ADE.
frielse vid sjukdom och olycksfsll m. fl.
för.
m Aner.
är numera marknadens förnämsta f totogen-gaskök.
Finnes i varje välsorterad järn- &amp; bosättningsaffär, ävensom i kooperativa affärer: RADIUS-KOKENS detaljer passa till andra ' f ~ t o ~ e n - kök.
~as- Prova v8r nya tystbrännare, som äntligen löst problemet för denna typ av brannarel ' ' ktiebolaget RADI US, Stockholm.
Den omtyckta agitationsbroschyren och av FREDRIK STROM ~ som ' förut kostat TO öre, ' har.
V. ' U.
.
heslutat att nu .,till kvinnoklubbarna.
.
sälja för 3 ' öre p.r styck.
.
.
Broschyren fo&amp;iljes mot postförskott.
och skola rekvisitionerna insändas till Morgonbris ' ~ x ~ e d i t i o n Upplandsgatan, 85. t ~ t h l m s Alim.
kvin,noklubb (eoc.-dem.)
avhiill- ordinarie m6t ' e Leta rnhdagen i varje.
manad kl. 8 e.
.m.
.
Obs.
l Lokal i P-eden, Folkets Hua.
.
Styrelsen.
.
som ar den yppersta i handeln, av stör- En arbetarhustru borde icke köpa annan symaskin,,än. '
.
Solidar- Symaski,nen, sta fullkomning och ger ' största valuta. '
Vi bjuda fullaste garanti för att " de ~iru &amp; ' krainnoklubb av- med.
.vårt firm.amärrk försedda maski-.
.
.
.
- nerna äro ett fabrikat, som på teknikens haller ordinarie ' möten 1:sta och 3:dje m h d a - nuvarande standpunkt ar det högsta s o m kan u.ppn&amp;s och övertriiffas icke gen i varje manad i Folkets Hua ' lilla sal kl. i v.
nagot annat fabrikat.
Särskilt för- 8,ao e. m.
Styrelsen.
månliga betalningsvillkor.
' sot.-dem. '
Symaskinsaffaren SOLIDAR, Vasagatan 52, STOCKHOLM.
Morgon bris ' Sot.-dem.
kvinnornas samorganisations i Sthlm atyrelse eammantrader 3:dje fredager i varje manad kl. 7 e. m. a Bryggeriarb.-förb exp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp fru A.
F r ~ s e l l, Upplandag.
47, 4 tr. Allm tel. 286 58.
Kassörskan triiffas for uppbörc tredje fredagen kl. 7 e. m. forata manaden kvartal h .Bryggeriarb.-förb.
exp.
Hälsingborgs sot.-dem.
kwinno- klubb avhåller möte 1:sta och 3:dje m h d a - gen i irihaden i Folkete Hus ' F-sal kl. 8 e. m. Sjukka-an har uppbörd andra mötet i Styrelsen.
manaden.
p Gellivare sot,-dem, kvinnoklubb avhllller ordinarie mote 1:eta och 3:dje hiin- dagen varje m R n 4 kl. 4 e. m.
Lokal: Nya Folket8 Hm.
Styrelsen.
a uppmanas att insan- da betalning!
Malmbergets sot.-dem .. kwinno- klubb avhaller ordinarie möte andra och sista måndagen i varje manad.
Nya medlemmar halsas viilkomna.
Styrelsen
