# ID: svediakorp-per2386
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,951
# sentences: 776
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDNING.
.
Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnokongressens ~erk&amp;illande utskok.
(9:de arg.)
1 / I -. ' '
- - ...
- - p PrrnumeraNonspvis: 1: 20 pr helt ar,.
60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels år.
Lösnummer 10 öre.
I Redaktör: Anna Lindhagen.
, - - A.- &amp; ..
Arbetarnes Tryckeri.
2 .Ms~gonbris ' expedition.~ SIONE SVENSSON, Allm.
Tel. 244 36, Upplandsgatan 85, 4, tr., Stockholm.
Annonser stugan till de konstverk, som snillet ut- form at.
kriget behövs för att rensa bort det I denna stund ha valmännen i Sver- onda !$ säger man.
Vilket onda, mena ges land sagt sitt ord.
I valurnorna ha dessa människor?
Penninghögrnodet, pen- lagts ned 265,658 röstsedlar för social- ningspekulationen, frosseriet, skövlandet demokraternas kandida Det ar ett giv akt oss kvinnor inom arbetar klaspen.
V %ra män ha dessa fasansfulla tider b stamt havdat att de vilj freden och ej kriget.
Socialismen lever ej a det f ö r g h g n a, den ar sitiv och vill föra f r mänskligheten till det fruktande.
Och kri Vad vaxer u p p i dess fot- spår?
Vad.
befruktar det- samma?
Jo, pest, nöd och lidanden av alla slag.
Kvinnor, giv akt!
- -.
.
stockholm.
.. 19 14, - N:r I O C) ktobet- FUR DEN - -.
.
1914 a sista sidorna pris 15 tire ur mm.
Skola d &amp; arbetareklassens kvinnor tank- löst föl ja med den malströmmen eller iir tiden kommen att även de nu pH allvar vilja spriinga fram och sluta upp kring arbetarrörelsen, kampa för dese mAl?
För vigso komma aven kvinnorna med oss.
Och vi mana: Dröj icke!
Vänta icke och säg att tiden icke ur inne nzc: Mena icke alt du infe har rad utt rara med.
Anse icke, att därför att du ännu saknar östrätt det ej kan vara til2 agon nytta att vara med.
Allt detta är lösa undan- flykter.
J u förr kvinnorna komma och slut a upp för so- cialismens världsfamnande ide, desto förr komma de fruktbringande reformerna, desto förr f &amp; även vi med- let i valr hand till det di- Och ändock finnas de, rekta inflytandet på lagar t. o. m. kvinnor, som saga och författningar, som kan att krig a r nödvändigt för €kapa vä.lsthd för folken att rensa bort det onda.
i stallet för krig och fasor.
Detta svammel hör ej till Under denna tid låt oss sucialdemokratins tanke- bliva tanlrande och Iiit de banor, darför ha arbetare- försakelser vi nu i eA hög klassens man slutit upp ad f &amp; göra för fosterl-nn- kring densamma.
bliva stillet i vår vilja För oss kvinnor, som medverkan för detfrukt- naturen s j a h danat att giva ringande arbete f ~ natio-.
r Det förstörda Louvain.
liv, hur kunna icke vi med.
nerna, som socialism ens^ anförelse hjust sluta oss till idéer innebära, socialismen!
Hur kunna icke vi, som f &amp; av våra skogar, jobbandet med hus, som I Skaffa eder upplysning om viira.
medel giva liv åt man ni sko slaktet^, föra fram fördyra hyrorna för det fattiga folket, och mall S1a vakt om kvinnornas or- detsamma frHn dess första etapplande steg svaltavlöningar O. s v.?
Nej, förvisso ganisationer!
Slå vakt om arbetarekvin- i världen, arbeta för den ide, som vill ickel Det ar mot arbetareklassen den nornas tidning Morgonbris!
Lit detta ha bort slaktandet av människoliv, det domen ar riktad, det ar mot socialis- bliva barometern p &amp; kvinnornas etma meningalösa fördarvandet av de mansk- mens idker som dessa kampa, vilka ut- vilja för freden!
Signe Svensson.
ligt skapade verken, frRn den lilla skogs- l e l i ~ n g n orden om krigets nödviindighet.
P.
-
2 Brev från Utah -- mor- monernas Zion, (Forts.) Nagon egentlig industristat ar ej Utah, om man undantager gruvorna, inen av sådana finns har gott om, Och om man från höjderna runt staden kastar en blick över dalen ser man den tjocka röken från aldrig vilande hyt- tor och smältugnar.
Utah ar som sagt ett berglandskap - namnet betyder på ind&lt;anspråket ' berghem " eller ' hem i bergen " och ar nästan så stort som halva Sverge.
Landet ligger i medeltal ej under 5,000 fot över havet och det högsta berget re- ser sin evigt snöhöljda topp till en höjd av 13 000 fot.
Soin vi se av det föregående ha mormonerna många orsaker att vara stolta över sin stad och ett faktum a r att det a r ett märkligt kolonisations- arbete som har utförts.
Men så äro de ej heller sena att tala om vad de gjort och de referera omständligt alla fördel- aktiga - uttalanden som komma staten och dess institutioner till del i sin press och påstå då alltid a t t det a r deras religion som åstadkommit allt detta.
Men nar har religionen byggt ett hus eller plöjt en åker?
Allt detta ' ar na- turligtvis inte m o r m o n i s m e n s verk aven om de voro de första på platsen, t y en religion bör val ej var- desattas efter den yttre lyx .den kan omgiva sig med.
Enskilda och sam- hälleliga intresen ha naturligtvis mest bidragit till att göra staten till rad den nu ar.
Men vilja mormonerna tillägna sig allt beröm som kommer staten till del för a t t därmed göra propaganda för sin religion.
då blir konsekvensen den.
a t t de aven få skriva allt ont som fin- nes har på sin och sin religions rak- ning.
Ty från moralisk synpunkt ar nämligen Utah lånet ifrån så fullkom- ligt som de vilja l å t s påskina.
Rikedom och fattigdom, lyx och överflöd, dryckenskap och prostitu- tion.
alla de nutida snmhallenas skam- fläckar.
finnas har i lika stor utsträck- ning som i nåeot annat land.
Det h.iä.1- per inte a t t påstå.
a t t det ar icke-mor- monerna, som framskapat allt detta vidriga.
t y mormoneima voro länge en- samma herrar och lade grunden till det nuva.ran8e tillståndet.
ArbetsförhKllandena, som har för i i å n r a, 5r varit ggnska, .vd %.
' men nu börja förs5mra.s.
ha stäendiat av mor- mnnerria framhA.ilits såsom en för- tjänst f ö r dem.
Men saken ax den, att de eoda förhållanden.
som rått hjir w&gt; &amp; detta område.
berott på att rod duk tio- nen inom indiistrin utvecklat s k for- tare a n det pktt att skaffa a.rbetskrdt.
Att det ej ar mormonismens för- tjff nnt synes därav, a t t mormonen-ka- pitalisten har mmma usla moral i af- fFrslivet som ' a.lla amdra.
det ji.r endast från predikstolen han talar för en an- nan mord.
De h.ögsta, .inom mormon-) MORGONBRIS kyrkan äro namligen bland de största kapitalisterna, t. o. m. ligrkan själv bedriver stora affärer, och att inte ar- betarna ha skal att strö rosor för sina arbetsgivare ar ett faktum.
För närvarande äro ju inornionerna utsatta för en hiitsk förföljelse frå.n den svenska statens sida, en åtgärd soin jag, inom parentes sagt, ej kan sympatisera med, vilken kberopas som nödvändig på grund av deras påståd- da befrämjande av emigration.
I för- hoppning om att inte allmänheten kän- ner rätta förhållandet.
dra sig inte höga vederbörande att förstora siffror- na, 1ia.r de uppgivit svenskarnas antal i Utah.
De påstå således, att det finns över 20,000 svensk-niormoiier i Utah, vilket ej ar Överensstämmande med sanningen.
Antalet reduceras betydligt, om man jämför de sanningsa1s.kande herrarnas uppgift med statistiken.
År 1910 fanns enligt # denna 7,227 svenskar i Utah, men då a r att marka, att en stor del av dessa e j a r o m o r m. o n e r och således ej heller påverkade av dem att komma hit.
Se vi vidare i statistiken.
visar det sig, att å r 19001 fanns det 7,025 svenskar i Utah.
P &amp; 10 &amp; r blir det således en ökning av 202 personer.
I sanning inte mycket att göra vasen för, nar man ser att under samma 10- årsperiod 93 514 s.vens.kar invandrade till Förenta staterna, vilket val ej kan skyllas på mormonerna.
För att nu några fall blivit kända.
dä.r mormonerna varit beh jalpliga vid emigrationen, använder den svenska staten detta för a t t kasta all skuld på dem, antagligen för att diirmed dölja att d e n s; j a l v har största skulden i den blodförlust Sverge lider av ge- nom emigrationen.
Ty ett faktum ar.
att det ar de rådande missförhållande- na - det kapitalistiska utsugnings- systemet, d e n l å n g a v a r n p l i k- t e n, de höga skattebördorna.
rattslös- heten, klasslagarna, arbetilöshet, hun- ger och elände i ungdomen för att se- dan se fattighuset vinka på ålderdo- men - s-om äro orsaken till emigratio- nen.
Och till allt detta har svenska staten .$törsta skulden, då den genom lagar.
militarism och fängelser upp- rätthåll er dessa missförhållanden.
Detta faktum borde nu i dessa dagar genljuda i deras öron.
som nu göra allt för att göra förhållandena ännu mera olidliga.
och därmed driva ung- domen i en landsflykt, som den själv inte önskar.
(Basta sättet att för- hindra emigrationen vore: nog att Na- tj onalföreninpen mot eini~i; ationen och den svenska kapitaliststaten toge var- andra i hand och flyttade till en annan planet.
dar de mahanda hade större existensberättigande.)
Den som känner f örhål ' landena nå- got.
kan inte undgå att reflektera över svenska statens (kapitalisternas) rädsla för emigrationen.
Ett faktum är.
att under iiuvarailde förhkllanden inverkar ej emigrationen d den industriella prodnlr.tionen.
Ty fordilades aJ1.a.
händer till arbetet, be- h.övde ej en permanent kår av arbets- lösa gå hela aret om, förgaves utbju- dande sin arbetskraft.
Nej, saken ar den, at.t så länge det finns överf1ö.d p5 arbetare, kan kapitalismen billigt köpa den arbetskraft som behövs., och därför ser den med oblida ögon att de tillam- nade slavarna resa till ett annat land för att dar skaffa sig den utkoinst de förgäves söka i sitt hemland.
Det ligger nu nara till hands att an- taga att samn1.a motiv ligga till grund för mormonernas understödjande av emigrationen, namligen hitskaffande av överflödig arbetskraft, som kan bi- draga.
att nedpressa lönerna.
Ty mor- inon eller icke a r man har lika val- kommen, endast man ar arbetsför.
Om mormonis.men och det religiösa livet skulle vara.
mycket att saga, men jag ar rädd a t t jag redan nu inkrakt.at för mycket på Morgonbris spalter för att kunna redogöra för det; vare nog sagt, att mormonismen ar inte s &amp; aktuell i Utah, soin man kunde ha an- ledning att tro, ty endast omkring en tredjedel kallar sig mormoner.
En stor del av dessa kalla sig så av olika orsaker, t. ex. familjetraditioner, för att det hör till god ton, och ungdomen f ö r att tillfredsställa sitt nö jesbehov.
Ett fåtal kanske tillfredsställer ett verkligt religiöst behov, ett behov som de nog kund.e få tillfredsställt inom vilken annan religion som helst.
Mån- gen, som i Sverge blir mormon och.
kommer hit, känner sig nog ganska besviken, och det hör därför e j till ovanligheten, att de efter en tid lamna kyrka.n.
Ty all den hjälp mormonerna lamna dem inskränker sig i de flesta.
fall till a t t få dem hit, sedan få de sköta sig själva.
Många yttranden.
hör man har, som kunde vara av in- tresse a t t återge.
Så t. ex. hörde jag en gång en mormonkvinna.
yttra: " Bli de ej mormoner i Sverge, så inte bli de det sedan de komma hit. "
An- gående de unga man som sandas på mission hörde jag en man tillhörande kyrkan saga, " att många av dem san- das på mission för a t t bli mormoner ".
Nöjet att på f öraldrars eller hustrurs bekostnad få resa u t för ett par år är nog aven en bidragande orsak till detta missionsarbete.
Många av dessa taga.
sällan del i det kyrkliga arbetet efter sin återkomst från missionen.
Reflexio- nerna göra sig själva.
Till sist vill jag riktit, några ord till den socialisti.s.kt tankande ungdomen i Sverge.
Res inte till Amerika!
Stan- na dar ni ar, aven on1 förhållandena kunna synas odrägliga.
Den goda ti- den a r nu har förbi och varje skepps- last av trälar, soin lastas av, blir en- dast en konkurrent, som kanske lyckas genom att undantränga en annan.
Och.
har ni starka andliga intressen, som fordra näring, så komma dessa a t t bru- talt trampas under fötterna och bli oinö jliga att tillfredsställa.
Lyckan består inte endast i att hava en drag- lig existens, det ha kanske fler an jag erfa.rit.
Ordet emigrant har ej så val- IjiidCndc klang sen man kommit hit,
MORGONBRIS - tt p a jämförelsevis kort tid tillverka fler: yklar ä n det finns människor i vart land tt aka pa dem.
Det är inte fabrikationen, som utgör ndustriidkarens bekymmer.
Det är inte a v L.
G .. Chiozza Money.
A.-B.
Fram- irbetet i fabriken, som oroar honom.
tidens bokförlag, Malmö.
Pris 25 öre.
~abriksugarelzs sfora bekymmer besiåv lävi, ati det är så [ätt att tillverka Kap. V. lavor, men så svårt alt få avsättning ' ör dem.
Det är på försäljningen, men Vetenskapen har löst massproduk nte pä fabrikationen han har sin upp- tionens problem.
närksamhet riktad.
Från ekonomisk stånd- Den som något känner till modern ~ u n k t ar mannen, som gör skodon, en maskinindustri kan inte undga att bli rardefull - och nyttig arbetare, under det slagen a v förvåning över den utomordent- itt agenten, som tar upp order p å sko- liga lätthet, varmed vi kunna förfärdiga lon och som kanske genom sin skicklig- våra förnödenheter.
Vetenskapsmannen et tar order från en annan, bättre sko- och ingenjören h a ställt till vårt förfo- abrik, a r värdelös, ja sämre ä n så.
Men gande s å stora mängder vi någonsin ör industriidkaren betyder skoarbetaren kunna önska oss.
Det ä r inte uppfinna- ngenting, ty han kan nar som helst er- rens eller upptäckarens fel att endast 4; attas; men försäljaren ä r hans allt i allo.
miljoner människor äro - oregelbundet &gt;et Zr detta förvanda ekonomiska tanke- -- sysselsatta med deras underbara ma-; ätt, som ligger till grund för fattigdo- skiner och tillverkningsmetoder.
Många nens problem.
a v den moderna industriens skapare äro Detta maskineri, som uppfunnits för att sedan länge döda, och deras efterlämnade nöta behoven av massproduktion av olika arv ä r mänsklighetens gemensamma egen- raruslag, drives, som vi sett, a v en ringa dom.
Och beträffande ännu levande le1 a v befolkningen.
Ja, aven.
den lilla uppfinnare äro vi måna om att s å mycket le1 a v maskineriet, som verkligen drives som möjligt inskränka tiden för deras !ffektivt, halles i gang endast en kort tid, monopolrättigFieter.
Uppfin-naren a v glöd-, ch sa har man redan tillverkat mer än lampan a r ju ännu i livet, men vem som; om kan säljas.
Knappt h a hjulen kom- helst kan framställa mer eller mindre nlt i g i n g förrän man måste gripa till ofullkomliga exemplar a v densamma utan) romsen a v brist på köpare till dessa att betala honom ett öre.
Det vilar in- ättillverkade vdror.
Maskinerna hållas gen hemlighet över den moderna maskin- nte.
i verksamhet för att åstadkomma en industrien.
Hela stora raden a v upp- rmnig produktion, utan i syfte.
att redu- finningar står till vårt förfogande och varje: era kostnaderna under hänsynstagande å r utslockna ett stort antal beviljade pa- il1 den kända eller beräknade efterfragan.
tent.
Besöker man e n modern klädes-, själva verket ä r det endast en sak som sko-, cykel- eller möbelfabrik, får man naskinerna måste ge, nämligen profit.
bevittna hur produktionsprocessen vunnit Denna profit kan endast tryggas genom i enkelhet och snabbhet genom e n sinn- ien avsättning, som erbjuder sig.
Av- rik förening a v s m a konstgrepp och ge-; attningens omfattning bestämmes a v den nom specialisering a v arbetet pa olika legransade konsumtionen i ett samhälle, maskiner.
Varje del a v en sko eller cy-; om till största delen utgöres a v löntagare, kel, hur liten och obetydlig den a n är, rilkas inkomster knappt racka till hyra, åstadkommes för ringa kostnad pH en n a t och ved.
Att under sådana förhal- därtill avpassad maskin.
D e fint och väl .anden hålla maskinerna i full verksam, gjorda delarna fogas sedan tillsammans, ?et är ju en ren orimlighet.
Den ena och det arbete, som fordras härtill, är ' abrikanten drar kunder från den andra, reducerat till ett minimum.
Se vi p3 Den e n a kan när som helst bringa den skomaskinerna förstii vi att endast et1 andras maskiner att stanna.
Mattarbeta- fatal maskiner och arbetare ar nödvändig1 ren har inte rad att köpa d e skor han för att pil ett å r tillverka flera skor än ~ e h ö v e r, skoarbetaren inte sir1 nödvan- hela vårt folk skulle slita ut under lång 3iga huvudbonad.
Ingen a v dem kar tid framåt.
O m vi titta in i e n cykel- köpa sig en cykel, fast cyklar producera: fabrik komma vi snart underfund med, jå rikligt i Coventry, * och ur fabrikerna att det.
vore den enklaste sak i världen i Coventry strömma massor a v arbetare män som kvinnor, i dåliga skodon ock daliga huvudbonader.
då betyder det ofta en aldrig tystnande Vi kunna ta det gamla exemplet o n längtan, lidande, brustna förhoppnin- téet, vilket alls inte betecknar ett undan.
gar och krossade illussioner.
I stallet tagsfall utan är typiskt.
Genomsnitts.
för att fly från missförhållandena, så handlanden kan icke leva pil e n brutto.
~, !pptag hellre striden mot dem ännu vinst som ä r lägre a n 30 till 50 proc bittrare, och den dag skall komma, d8 Hans nettovinst kan ofta vara obetyd den svenska ungdomen skall avgh mec lig.
Manfallet bland köpmännen ä r j1 seger.
påfallande stort, men vare sig d e fall; I hopp om att ännu en gång möta!
s13 sig fram maste d e be eller lyckas i den striden och en innerlig önskar: på sina varor.
Di räkna stor bruttovinst om framgång för den internationellï därför löntagaren kommer med sin lilli socialismen tecknar med halsning: lön till marknaden, maste han först ocl Salt Lake City, Utah, mars 1914. främst sörja för mellanhändernas existens O. V. L a r s o n * Stad i England med stor cykelindustri.
Arbetet i framtidsstaten rilken ofta nog kan vara lika hård som lans egen, eftersom båda lida under nisshushållningen med deras arbete.
Ert säkert sutt att bli lottlös ~ n d w: tviden.
ar att sfulla sig bland produ-: enferna.
S å lange någon nöjer sig med \ tt kvarstå som nyttig producent har han nte utsikt att få det något s å nar drag- igt.
Den världserfarne säger till sig) jälv: » Det finns blott e n väg att komma il1 välstånd, nämligen att välja ett yrke lär jag skapar profit i stället för varor ».
Can man undra på om en alltjämt växande le1 a v befolkningen först &amp; detta och fattar let under nuvarande förhållanden kloka ~eslutet att överge produktionen för pro- iten?
Eftersom hederligt arbete var- Cen ger välstånd elhv ara, kan man {å förvdna sig uver att s6 många av) ss föuedra ett liv utan sadant arbete?
sistnämnda fall 1 ö ~ a vi åtminstone inte; törre risker, mer1 val h a vi större vinst-: hanser på hand.
På så sätt har vetenskapsmannen och ippfinnaren fullständigt misslyckats i e t jöra tillvaron drägligare för den fattige.
Ar L828 satte George Stephensson lokomo- ivet i gång; i dag, 80 år senare, kan lock stora massan a v engelska folket inte sesa någon nämnvärd sträcka på järnväg sitt eget land, därför att d e inte h a råd: il1 biljettköpet.
~ n g b a t e n ar nästan lika gammal som lokomotivet; i våra dagar ' år det stora flertalet inte göra bekantskap n e d ångbåtar förrän på emigrationsresan.
: d e elektriska kommunikationerna h a vi nedel att sprida vår stadsbefolkning över stora, hälsosamma områden.
Folket stan- lar, hoppackat i sina smutsiga, osunda; tader.
Vi tillhöra ett .av d e få stora rolproducerande länderna, men endast ett ' åtal a v vårt folk har råd att värma upp sina hem ordentligt.
Det stora flertalet maste värma sina baddar med sina krop- ?ar, och detta i ett stort kolland med sju rnanaders vinter.
Vi h a inte ens förstånd att hålla oss varma.
D e snillrikaste mans strävanden h a varit fåfänga.
D e maski- ner d e konstruerat h a blott skapat en ny ras, maskinslaven, och gjort det möjligt tör en alltjämt vaxande procent a v civili- serade människor att leva a v onyttigt arbete.
Dessa maskiner h a ock fullstän- digt befriat från arbete e n liten sysslolös Sverklass, som ensam njuter jordens pro- dukter s i d a n a d e skördats och mång- falbigats m e d maskinernas hjälp.
Ar det nödvändigt att detta myckna arbete ' drar med sig sa mycket elände?
Nar man gjort sig all denna möda att förenkla produktionen, skall det d a övergå mänsklig intelligens att organisera arbetet med bättre framgång ä n nu?
Skall det vara svårare att förmå människorna att använda maskinerna p 3 ett ansandigt sätt än att uppfinna dem?
Skall det behöva sägas om den civiliserade män- niskan att hon kan analysera Sirius ' strå- lar, men inte skaffa sina barn tak över huvudet, att hon kan göra underverk i vetenskapens värld, men kommer till korta i vardagslivet?
, e
I fosterlandets namn.
Visa i moll Ooh riddaren red sig vid m å n e n s bleka sken allt till den sköna jungfrun, allt till s i n hjärtans kar, man tung oah mörk låg skuggan ö ~ e r heden.
" Oeh hör du, allra käraste vännen min, d u v a n a s t e bland jordens alla tUrnor!
fiu rider jag hädan till hedningaland att strida för Frälsarens ara! "
" Om tre &amp; r Gr jag ater tillbaka igen, tillbaka från Söderns fagra länder, dar hiartat aldrig fryser, dar blomman aldrig dör, dar solen aldrig sjunker bakom bergen. "
Oah bort: red den riddaren e n fager aftonstund, när skogen sjöng ooh natten steg ur h a ~ e t. '
m e n aungfruns sjEil blerr sorgsen, h o n sörjds oeh hon grat, hon vandrade bland skogens mörka skuggor.
Tills sjal^ hon b l s e e n skugga, s o m aldrig fann s i n ro bland alla vilsna skuggor i skogen.
Oeh aldrig k o m den riddaren tillbaka igen, tillbaka från Söderns fagra länder.
flan föll e n stilla aftonstund,.
.
när ~ i n d e n giek till ro oeh skuggorna b l e u 18nga ö ~ e r heden.
Iitösteii.
h.ai: koniiiiit ocli+.wstiiattci~.
har ai.zc1at.s siii första isaiide bleka kyss öycï allt clet som i knoppande iizaj c1i:og.s upp till 11lom.iiiiig av vå.i:solens rii.im1.e och l jus.
Meii iinii.~i eft.er döds- lqssen glöder det i eii.
sista blaiidaiidr, praktfull .slcönhet.
Det ar sliittt.
Meii frosten och döc1skyla.n har ock- s; sniugit sig ii1 över vzst liv eftcr hiin- syiis1ösai.e matt och lagar $11 vi äro vana.
Dcn isar G r a siiziicii~.
natt och clag och den sörjer för, att v2.ra tankar och l&lt;.iizsl.or aldrig helt Bu:ma sla ut i ystei:.
och okoiistlacl gliidje.
T y ' d %: alltid deii.iia iina.i:a .. D e t o 11 y g g l i- g a soin hiiiider d i i r u t c i vayl- c1 e ii, de11 stora &gt;t oiigivaizdc ' ' viirlcieii.
Na.1: vi valriza oiii in.orgoneii $.r v3.r f ör- sta sorgfyllda taiike deiiila: C),.
g ~ ~ d, st.1; ciet inte bara ar en.
dröin.
Och da, höra vi till clein, so111 i r o att i d m a 11l.am.d de f ollz, soni f ör iiirvai:ande h.öra till de ly clrligaste i varldeii!
H ii r slrnll det då Bii.i~i~as för dem, m r s eget blod i clei.iiia stund forsar ut till göcisel över e n talig j ords ciöeii.de bloinst er.
- En sl.Git döci iii: clödcii.
för fosterlaii- det!
Ack, det iii.
~ i i fös l dem., vars inti:es- seii sainnian:fa.lla ined ctt litet krig d5 och d&amp;, att denna .lögn k i m lm1 1.e~ra.
Meii s &amp; Ilar ju heller ingeii saiiping i va,rlden, hur stor oclz ' rik deii 511 varit, blivit s$ ondiuldad och aizsad gcnoiii tider ocli sliil~t cn soni denna logii ..
Ty fosterlsmdet soin si ?iclaiit, vi %i:t var I~LI~~LII:, begk hem, .var biirg~.~.in.g, och behöves inte vår död utan vart liv.
Och niaiiniskor över hela vai:lcIein u1:o f riiiider.
Blott m a. k t e n, 111 a lir t e 1.1, behö- ver iblziicl, att f ollrcii.
bliva vildd j~im., som-i blint raseri t j ~ i t a cfteio van ' a.adi:a.s hja.rteb1od.
Och na.r deii tiniinaii ar slagen: ~:in~er man i liloclzail soi1i.
föl: -- l&lt;u.iziia.i: ..: J: f ost erlaiide tas naim.
Sedan ila i: bara Iwigets alla dj axlar sluppit lösa s; far det i. fosterlandets ii.am.11 lxg4 S vilka sk~n.dligheter ocli iii.
diingsclå.cl soni h.el.st-.
Ty dif, tiga.
la.
gama.
I fosterlaildets iia.inn -- fast, det inte ens var 11a.izs e.get fosterlaii.cI - stam.- pade e11 ' gan &amp; clet stora.
vii:~lclssnillt ... t Napoleon X harar ur det aima Fi:a.a.I .. r- rikes jord .och lat dem förfrysa p % Rysslands stepper.
.För deii alskaclc ke jsamns oiiGttliga inakt och ii-relyst - nacl off ra.cIcs niil j onei~.
Meii.
d5 soni nii.
h. c. t t e det clocl.
;:: I: fosterlaiidets na11111.
Eizzellert.ic7, s % idskat 5: iiu inge t 1cröi1.t huviid i v8.r tid, meii, vi se, det kan bli krig a.iid %.
Ty lögiien., att fos- terlandet b judw det, ' lever.
Detta, att fosterlandet kallar, blir till sanniiig, iiar det gäller v a r ii och f ö r S T a I:, men d &amp; inaste ju fikst nå- gon Ina gatt till anfall.
Detta arbete, vilket varit liksom Kras potkins evangelium till mänskligheten, ar allt skal i att pilminria sig, ehuri; inbördes-b jälp-principen kanske aldrig varit mera avhanad an nu.
När människor icke förlorat sitt för.
p &amp; ett slagfält, *) &gt;kunna de icke nuft st$ ut medn att höra rop om hjälp och icke besvara dem.
Hjälten ghr; och vad hjalten gör, kanna alla, att de lika val kunde gjort.
Hjärnans sofismx kunna icke motstii inbordes-h jalp.
känslan, emedan denna känsla närts av tusentals Elr av mänskligt samhällsliv och hundra- tusentals år av förmänskligt samf undsliv Att tillskriva det allas krig mot alla, som vart sekel proklamerat, v %r tids in * dustriella framsteg ar att göra som en människa, som i sin okunnighet.
om or- sakerna till regn tillekriver det off er, hon nyss offrat framför sin avgud, en stidan verkan.
För ipdustriella framsteg liksom för varje annan seger över na.
turen äro inbördes hjalp och nara sam.
färdsel eäkerligen, liksom de fordom varit det, mycket fördelaktigare an in- bördes kamp.
Dock är det särskilt på det etiska omrddet, som inbördes-b jalp-principens betydelse fullt framträder.
Att inbördes hjälp är den verkliga grundvalen för vara etiska begrepp, synes tydligt nog.
Men vilka åsikterna om inbördes-h jalp kanslans eller - instinktens förata ursprung m % vara - vare sig det tillskrives en biologkk eller en övernaturlig 0rsa.k - måste vi spåra dess tillvaro så Ungt tillbaka som p &amp; de lägsta stadierna av djurriket; och fran dessa stadier kunna vi följa dess oavbrutna utveckling i dess motsättning till ett antal stridiga mak.
ter genom alla mänskliga kulturgradel in i närvarande tid.
Aven de nya re- ligioner, som tid efter annan uppst %tt - alltid pH.
tider, d &amp; inbördes-hjälp- principen råkat i förfall i österris teo- kratier och despotier eller vid romar- väldets sjunkande - hava bekräftat denna princip.
De funno sina första anhängare bland de ringa, i samhällets lägsta, mest förtrampade lager, där in- bördes- h jilp-principen ar det dagliga li- vets nödvändiga grundval.
* Kurs.
av red.
h ' ostedandet, den enes och den an- d r e ~ har, bättre och v ii r d i g a r e an- vändning.
för sina söner p % fredens f ruktbam f alt iiii vid de kultumörda.11- de " iirans " 42-cin: s mörsare.
J u l i a Ströim.
Job sitter p &amp; sin askhög.
Ålderdomen, vis och mild, ger den unga sin välig- nelses invigning, dar Elisabet lyfter sin hand för att draga den tvekande Maria till sitt bröst.
Hur skeptiskt Överlägset, hur sinnligt muntert le icke de tv &amp; mot varandra, som man kallat Josef och Kanna!
Hur lugn i känslan av sin egen styrka skiidar ej mannen där med det s kaggiga Ody~seushuvudet ut i världen - en man som vet vad egen Braft gal- ler och förtröstar p &amp; den och ingen an- nan eljest.
Dar äro profeterna också, de av helig nitälskan flammande, dar äro paradisets fromma helgon och be- kännare, och dar, högt uppe i portaler- nas bggvalv, de jubilerande anglakorerna.
Varldens store äro dar, furstarna som p &amp; denna.
plats ur guds händer togo sitt svärd och sin spira, det höga kallets börda av tyngd och härlighet.
Kast efter kast, hierarki över hierarki.
.
.
Tills allra högst uppe blott de osmyckade murarna, kolonnerna och strävorna kasta sig mot höjden - likt ett mänsklighetens sista rop ditupp, likt den yttersta hanryck- ningens brinnande extas, som ingen bild och ingen ~ y m b o l uttrycker - en enda rörelse uppiit, en enda vhldsam lyftning utan ord, bara med tv &amp; uppräckta han- Den som har statt en sommarkvall der.
p &amp; parvis ' n framför västfronten, i myn- Tv &amp; uppräckta händer - s &amp; ser jag ningen av den gata, som uppkallats efter nu de bhda undersköna tornen sträcka katedralens (nu emellertid av vetenska- sig mot himlen.
Och blixten har slagit pen ih jalslagne) arkitekt Hugues Liber- $er, han glömmer dei aldrig- - en af- ned i dem - så som himlen så ofta ton efter solnedgången, då ännu en smal svarar de uppräckta händernas åkallan itrimma av blekt dagsljus sneddar dar i nöd.
Och därinne under de söndersprängda jverst på tornen, medan dunklet redan Stit sig fast bland virrvarret av gavlar, valven ar fältlasarett - har varit falt- rolonner och rosor av hela denna värld lasarett - med blodpölar vid foten av tv statyer, som bo dar uppe liksom de järnsängarna och förskrämda sjuksystrar ordröjda byggarna övewt p &amp; tinnarna i de andliga ordnarnas stora linnehuck- IV det stora tornet i Babel.
Bl &amp; och len, lyftande döendes huvud för att föra rioletta hopa sig skuggorna under bilpar 3n skal vatten till deras mun.
Jag ser den vita kyrkan med de val-) ch uteprhng med enstaka stank av guld, iiga valven, de runda pelarna med deras IV rosa, av elfenbensgult, där en vim- cika lövverkskapitäl, koret med dess om- pergspets, en korsblomma ännu fånga färgspel på gång, de målade fönstrens stt vilsekommet blank från den ~junkna 3tengolvet, vastvaggen, med dess här av iolen - den ar, hela denna underliga 3mA bilder, det stora rundfönstret dir- massa, där den skjuter upp i mörkret, rande in i allt det hemska, som nu sker lenna ofantliga mur av vit, liksom själv- lysande sten, som ett väldigt, simmande larinne, de vävda tapeterna langs vag- isberg med bangande tappar och ut- garna., Robert de Lenoncourts berömda imultna grottor, där reflexen från stjar-; apeter, p &amp; vilka den heliga jungfruns &gt;or och vatten tänder ett olikfärgat historia drar förbi.
Jag minns det: det pistregn i väggar och tak.
Allt vad som var allt vitt och ljust därinne.
- - can tankas av mest fantastiskt, allt det (U.N.T.)
C a r 1 R.
a f U g g Z a s.
i yckfullast oberäkneliga i former och injer, det sagolikast overkliga i mansk- .ig dröm och inbillning finnes har, men tllt sammanh %llet av den ordnade be- iärskningens lag, allt byggt upp och Tröst finns endaet i storsintheten.
Detta ~yggt samman till ett helt av kosmisk ir nyckeln till de stora karaktarerna i an- iken.
) m fattning och kosmisk fullkomning.
* Ty att g &amp; fr8ti portal till portal, fr&amp;n Göra dagen djup ar hela livets konst.
katy till staty, att med ögonen genom- O ' ara hela denna varld, som i skikt över ikikt lyfter sig framför en, det ar att se Är det möjligt att av sjalviskhet bliva - iniversum självt, se dess alliv i sinne-) sjalviek?
Jag vill nästan tro att detta ar) ilder och tecken, att göra en Dantefärd nöjligt, ifall man itger nog ärelystnad, nog ' r h djupen upp till de över~ta sfärernas itoltbet, nog kärlek till det nobla.
Den i stor lymd av ljus och hög klarhet.
Har iiro 1ti1 ärelystne vet, att intet utom moralisk ka- nanniskorna, de betryckta, de glads, de taktar kan giva vaxijorden for varaktig äkta Fromma, de ondskefulla, vilket namn de k to rh et, vet att ban rnhste blivs god för at Wilhelm Ekelzcnd.
in här givit8 att bara.
Här klagar den diva stor.
ilagne och förtvivlade i sitt elände, dar Den bombarderade kate- dralen i Reims, a
MORGONBRIS 6.
FRANSKT INFANTERI.
KRIGET SOM Av ERIK ' Det ar icke de stora avslöjandena kri- get gjort eom har ekola beröras.
Deeea äro allbekanta.
Djuret har framträtt i manniekan så som det alltid gör i krig, fast man aldrig- vill minnas det i freden, och det har framträtt e j blott på sed- ligheten¶ men ock på förnuftets område.
Detta ar ohyggligt, men för den, Eom litet känner människan, på intet eätt förvåmansvärt.
Men vad vi verkligen ett ögonblick borde dröja vid, det ar de av- slöjanden kriget bragt i fråga om vårt lilla folk, i fraga om sedlighet och in- telligens hos den lilla sveneka folksjälen.
Det finns intet som bättre mäter ett folks kultur an dess förmåga att satt * samma fordringar på, sig självt Forn p$ andra, att döma andra efter den mitt- stock, varefter det sjalvt vill dömas.
H u r har då Sverge i denna prövande tid stått det andliga provet?
E n hel mängd gott folk, mest höger naturligtvis fast tyvärr ocksa en del partivärmer, upprepar med fört jusning vis-a stående omdömen om serberna, det serbiska packet,, » mördarfolket)) o. e. v. o. s. v. Det ar da i sanning avslöjande att Ee den likhet.
serberna erbjuda med oss själva, med drag hos det svenska folket, vilka just d,essa, vanligen högst fosterländska moralister saga sig satta högt.
Sarbien ha.r i Bosnien ett typiskt Fin- land.
Ja, ett mer an typiskt, ty medan blott en mindre del av finnarna iiro svenskar till rasen, äro bosnierna till Övervägande del serber.
Av allt att döma önska de ock i vida högre grad förenas med serberna än finnarna med oss; Nu äro ju de svenskar ytterst få, som vänta eller ens önska en återförening med Fin- land.
Men ännu för en femtio år sedan var allt helt annorlunda.
Irgen kan döma vAra fader hart för att de drömde om Finlands iitervinnande.
Men att Serbien hoppas på förening med sitt broderland, det betecknas i praktiken f a ~ t kanske ej i ord som rent brottsligt ..
Men icke filr väl denna förening till- kämpas genom mord?
Ilet må har er- inras, att de som framställa denna dyg- diga fraga visst icke alltid röjt denna upphöjda avsky mot politsiska mord.
De jublade antagligen mycket; högt eller pro.
testerade i vart fall ej mot jublet, nar för en tid sedan Rysslands store en efter annan föllo för revolutionskulorna.
Dpss- utom mA det med all akarpa inpräntap, att gymnasi~ten Princip, Forn sköt Oster- rikes tron följare, visserligen var serber till rasen men österrikisk undersate.
Serbien hade ej större ansvar för honom an Sverge för Bobrikoffs dödare, Eugen Schaumann.
Om Ryssland för dennes skull börjat krig mot oss, hur upprörda hade vi ej - med fullaste ratt - bli- vit.
Men att Oaterrike för Princips skull börjar krig mot Serbien finna sagda po- litiserande svenskar fullt i sin ordning.
Men Princip hade ju medbrottslingar i Serbien, medbrottslingar t. o. m. bland statstjänstemän?
LBt oss antaga, att Ö.iter- rike har rätt i det påetbendet.
Eugen Schaumann hade alldeles inga medbrotts- lingar, men att svenska medborgare vari t htminstone medvetna om andra revolu- tionära planer i Ryssland.
ar höjt över allt tvivel, och vem vet om ej också någon underordnad tjänsteman kunnat f A skenet emot sig.
Antag nu, att Ryss- land med hot om krig fordrat de miss.
tänktas straffande utan ' bevis -- kan nagcn tvivla om vad svenskarna hade nagt och vad de hade bort eäga?
Men att Österrike ställer liknande krav pA Serbien anses fullt riktigt och sympatiskt.
Som allmänt klint ar, har det i Sverge eagts m h g a skarpa och modiga ord om det ryeka regeringssydemet och om Fin- lands öde.
Även från officershall ha sådana ljudit.
Även finnas ju vissa svensk-finska eammanslutningar, vilka en misstank~am envåldsregering val kan tankas beskylla för politisk propaganda.
Antag nu, att ryska regeringen krävde undertryckande av alla klanderuttalan- den mot Ryssland och det utan att av- vakta en grundlagsenlig tryckfriheta- ändring; .antag att den krävde upplö sande av alla misshagliga föreningar och indragning av deras egendom; antag att Ryssland avkrävt .Sverge ett ovillkorligt löfte att avskeda alla officmare, som det utpekade, och vilkas namn det förbehöll sig att själv senare f &amp; namna - hur skulle ej dsi, det får man val hoppas, hela svenska folket ha rest sig mot dessa krav i stolt och enig harm!
Men att Serbien endast delvis, endast i stor ut- sträckning velat godtaga liknande krav det anses som ett himme1sskriand.e brott som skulden till världskriget!
Men Serbien är ju halvbarbariskt, me- dan Oaterrike ar ett stort kulturland.
Glömmer man då verkligen, att det länge gått och antagligen ännu går ett tal i Ryssland om dess höga kultur, vilken kräver en utfartsväg över Sverge till havet för sin utveckling?
H a vi e j rent av hört att Sverge bör offra sig för Ryss- lands stora kulturbehov?
Ryssland ar lika övertygat om sin kulturs oförlikne- liga Överlägsenhet som något annat folk och skulle tiögst eannolikt inför en ob- jektiv granskare f % priset vid en tävlan med Ödterrike.
Man fordrar alltså av Sarbien en underkastelse, som man i fråga om oss med riitta dömer ovärdig och omanlig.
Men Serbien måtte val vara barbariskt, då det mördat en kung l!
Nå ja.
- efter tiera Arhundradens tralaliv under det mest kulturmördande turkic; ka förtryck, efter mer än ett halvt Arhundrade av halv, otrygg och stridande självständighet., efter mindre an 40 &amp; r av full men - tack vare h e r r i k e - alltjämt otrygg ejalv- ständighet dödade verkligen serberna en föga begfivad eller sympatisk kung, som kriinkte författningen.
Vi svenskar mör- dade av samma skal en av våra förnam- ste konungar (Gustaf III), sedan vart land bestatt som ejalvständigt rike och kunnat utveckla en självständig kultur under - med få avbrott - omkring 1000 år.
Hos ett sådant folk borde man verkligen taga munnen litet mindre full mot) &gt;de serbiska kungamördarnas.
Likadan ar omdömets rättrådighet i ett par andra högviktiga .aviseenden.
Vi r kulle alla med ratt.a bli upprörda, om T p k l a n d eller England kränkte vår neu- tralitet.
Men de svenska tyskviinnerna finna det dumt eller tarvligt, att Bd- gien eatt sig till motvärn mot Tysklands neutralitetskrankning.
Deras satt a t t yttra sig därom utgör en direkt inbju- dan till Tyekland att fordra vårt parti- taganda.
De framställa det som själv- klart, att vi då skulle ge ett glatt och
MORGONBRIS 7 UNDERVATTENSBÅ-T ATTACKERAR SLAGSKEPP.
ödmjukt ja.
S &amp; långt ha dock dess biittre inga socialdemokrater, gått i sina offent- liga uttalanden.
Louvains förstöring fattas naturligtvif: på samma håll som ett rättvist strafi för Belgiens förbrytelse.
Over huvud äi det märkligt, med vilket sublimt lugn tyskvannerna mottaga budskspeii om Louvain konstskatterna3 förstöring, om d € oersättliga handskrifternas brand och nu senast om Keimskatedralens grusande Den eom kkriver detta minns, hur jag som gosse läste om antikens skönaste bygg nads, Parthenons, förstöring genom ve.
nezianztrne, ledda av den svenske gene, ralen Königsmarck.
D % tog jag del lugnt.
Jag visste ju knappt vad Par- thenon var.
Men sedan, hur pinsamt har det e j känts att veta en svensk med- skyldig i förstöringen.
Och nu är go.
tikens liksom förut antikens härligaste byggnad borta.
Fast jag aldrig sett den och val aldrig fatt se den, känner jag förlwten personligeu mer stingande an förlusten av ' en vHn.
Men har g % en .mängd ofantligt konstintresserade och konst förståndiga herrar, vilka säkert skå- dat Reimskatedralen med vederbörlig turisthänförelse och bevarat den i bild i sina hem, här g % dessa med orubbat anseende som konutvänner och taga ka- tedralens förstöring med ett sublimt lugn, en Övertygelse utan undersökning om besk jutningeas rättfärdighet, vi1 ken maste väcka avund om ej precis beundran.
Härmed har intet omdöme fällts om de - anförda fakta i och för sig själva.
Här har blott sagts ett ord om det satt., varpå en stor d e l av Sverge reagerat mot desamma.
Tyskar och österrikare m &amp; ha ratt eller orätt, d e t satt varpå deras vänner har totalt förneka den rnhtts; ock, varefter de själva vilja bli dömda, blir därför e j mindre sorglig eller klander- värd.
Man brukar anklaga kvinnan för brietande objektivitet och logik.
- Helt säkert ha ocksä kvinnor felat i har an- förda avseenden fullt eh mycket som männen.
LMen visst är, att ej behöver kvinnan hädanefter mottaga.
en dylik före.brClelse från den svenske genomsnitts- mannen.
.
Har hon i genomsnitt e j bättre logik och rättfärdighet %n han, så kan bon i vart fall omöjligen ha samre.
SAMVETSKVAL.
Ur Strindbergs Utopiev Aterge vi följande brottstycke.
Det var fjorton dagar efter Sedan, sliledei modrens bröst, nar hon ej f i r giva sitt barn i medio av september 1870.
Kopi~ten i preus di.
Och längst i bakgrunden Fontainebleau- siska geologiska hyran, för iillfället löjtnanter skogens dunkla ekkronor och bokvalv, vilkae i reserven, herr von Bleichroden, satt i ekjortq konturer upplöst eig i de finaste utklippnin- armarna framför skrivbordet inne i Café dt gar sasom gamla brabantska epetear, genom Cercle, den lilla byn Marlottes förnamste vilkas yttersta maskor kvallsolens vägrata värZs ' hii~.
Uniforinesyrtuten med den styve stralar slogo in guldirAdar.
Annu besökte kragen hade han Iia~tat över en ~toleksrm, några bin de praktfulla honungsgömmena ute och den hängde nu dar slak och hopfaller: i trädgården; en rödhake slog nhgra enkla Rom ett lik, med de tomma armarna likson: kvitter i appeltradet; men starka ilngor kom- krampaktigt fattande om stolsbenen för at1 mo d i och CIA stötvis friln lövkojorna, som skydda sig i ett Pall med huvudet; förut.
1 nar man ghr p &amp; en trottoar och dörren till veka livet syn.tes märket efter sabelkopplel en parfymbod öppnas.
Löjtnanten satt med och vänstra skörtet var alldeles blankpolera1 pennan vilat .gevär och syntes betagen av av baljan.
Ryggen var dammig som en lands.
don praktfulla eynen.
Vilket skont land!
vag; --.
herr löjtnanten-geologen kunde ocksi tänkte han, och hans tankar gingo bort till om kvallarna studera terrängene tertiära log.
hembygdens eandhav, utprickat nied några ringar i kanten p &amp; sina nötta byxok, och nai elsndiga martallar, ~ o i u sträckte knotiga ar- en ordonnans kom in i rummet med sina mar mot skyn, som om de b8do omnad frán smutsiga stövlar, eåg han genast i op&amp;ren pä att drunkna i sanden.
golvet, om han gAtt i eocen- eller pliocenfor.
Men den harliga tav:an, som infattades mationer.
i fönsterkarmen &amp; om i en rain, skiiggadeu Han var verkligen mera geolog an militär, då och da, regelmässigt som av en pendel, men för tillfallet var han brevskrivare.
Hm genom s ' iilt vaktenb gevär, vara blankblixtrande hade skjutit u p p glasögonen p &amp; hjiieaan och bajonett ekar mitt över malningen och vande satt med pennan vilande och såg ut genom rätt under ett plrontrad, behängt med de fanetret.
Tradghrden lag där i all sin höst.
skönaste cinnoberarbna och cadmiumgula prakt med appel: och pgrontrad segnande Napoleonsparon.
Löjtnanten tänkte ett ogon- mot marken av de skönaste frukter.
Apelsin.
blick bedja bonom ralja ett annat pass, men röda pumpor solade sig bredvid taggiga, grå han vhrade icke.
Så lat han, för att undgii gröna kronärtskockor; brandröda tomatei bajonettens blixtar, sina ögon vanda8 å t van- klattrade p &amp; käppar strax bredvid bomolle- ster ut &amp; t ghrden.
Där stod kökshyagnaden vita blomkalshuvuden; solrosor s5 etora som med sin gulrappade vägg utan fönster och tallrikar vande sina gula diskar mot vaster, med en gammal vresig vinstock uppspetad dar solen började dala; hela amhkogar av mot väggen som ett skeletterat daggdjur i ett dahlier, vita som nystärkt linne, pi~rpurröda museum; men den saknade b %de löv och kla- Jorn stelnat blod, smutsröda som nyslaktat ear; den var död och stod som en korsEa.stad kött, laxröda som ett bjartslag man kallar, fastnaglad vid den nedruttnade ~paljén, ut- 3vavelgula, linfärgade, skackiga, flackiga, strackande sina långa, eega armar och fing- gjöngo en enda stor fargkonsert.
Och s &amp; den rar, som om den vilie ta skiltvakten i en landade glnpen, bevakad av två.
dessa jätte- enda gastkramning var gång ban vande i dess lövkojor, svagt syrenfärgade, blandande is- narhet.
då., halmguls, vilka drogo ut perspektivet Löjtnanten vande sig bort fran synen och hnda bort dar vinfalten etodo brungröna, en lat blickarna falla ner på skrivbordet.
Dät imkekog av tbyrsosstavar med de rodnande lag det ofullbordade brevet till hans unga dasarna halvt dolda under löven.
Och dar buetrii, @ om blivit hane för fyra mhnader 3akom: sädesfal tens vitnande, oskördade ' halm e edan, tvii rnitnader innan kriget bröt ut.
ned de överfylldr axen hängande sorgsna Bredvid fallkikaren och franska generaleta- ner mot marken, med utepsirrade agnar och Delis karta 1Pg Hal tmanns Philosophie des 3kärmfja11, vid varje vindstot lamuande igen Unbewuasten och Schopenhauers Parerga itid it jorden sitt lan, utsprlingda av ciatter som Paralipomena.
t?
- MORGONBRIS - - - Om förlov, herr ltrjtnant, ni och edra goldater Iro icke individer dA?
Om förlov, herr pastor, icke for tillfallet!
Han lade brevet till hustrun under lask- &gt;apperet och fortsatte: - Jag ar i detta Ogonblick.
endast en re-.
Kunde j a g skratta och le och vandra i flock m e d de andra, ?reseilta.nt av den tyska Förbundsstaten.
helga &amp; t módan min dag, viga åt lustan min natt - - Sant, herr löjtnant, eder alskvarda kej- allt vad livet mig gav av kunna, vilja ooh veta, iarinna, den Gud m$ evigt beskydda, var allt vad smärtan mig lart - glad jag oiPrade d &amp;!
) cksh en representant av deii tyeka förbunds- itaten, nar hon utftlrdade sin proklamation Men i socken och suckan och sorg fbrinner min ungdom, Al den tyska kvinnan att bista de sarade, skuggor ekymmer min vag, marker tynger min sj81.
) ch jag vet tusen franska individer, som vill- O V E EKELUAID.
signa henne, under det franska nat.ionen ban- har er nation!
Herr löjtnant, i Jeeu Fral- kunnat skel Jag h.ar just tre shdana fangna 9arenR namn (har steg pastorn upp, fattade Och sH skrev han: * Sheom till exempel, nar jag kom med har i biljardsalen bredvid och vantar varje Bendens hander och fortfor med graten i hal- mina hundra man, efter fjorton timmars Bgonblick order fran högkvarteret rorande gen), kan ni icke vkdja till henne ...
Löjtnanten höll på att förlora fattningen, marsch utan mat eller vatten, till en skog, deras öde., men han hiimtade eig igen och sade: Hkr avbröt han skrivningen och ringde ps där vi rakade på en övergiven proviantvagn.
- Hos om ha annu icke fruntimmerna fått Vet du vad SODI hände?
Uthungrade, sh att ordonnansen.
Denne, eotn hade sin post j sin hand i politiken!
ögonen stodo i huvudet som bergkristaller i ekankrummet, stod ögonblickligen inne i salen - Det &amp; r ekada det, svarade prästen och hos löjtnanten.
granit-, iipplöste sig truppen och kastade sig ratade upp sig.
- Hur ar det med fangarnal frilglide her1 som vargar över maten, och då- den var knappt tillracklig för tjugofem man, rå-kade de i von Bleichroden.
Lojtnanten tycktes ha lyssnat ut genom -- Val, herr löjtnant, de spela guerre son: fönstret, s &amp; att han icke gav akt p &amp; prasten8 handgemang.
Mina kommandoord lyssnade ingen till, och da sergeanten gick los p &amp; dem bäst och aro vid gott mod l svar.
Han blev orolig och hane ansikte var - Gir dem nagra buteljer vitt vin, mer helt blekt, ty den rrtyva kragen kunde icke med sabeln, alogo de ner honom med gevärs- kolvarna1 Sexton m m blevo liggande pi3 av den svagaste sorten!
.
Iagenting passerat: hAlla blodet kvar dilruppe liingre.
- Ingenting passerat!
Skall ske, herr l6jt platsen shrade och halvt döende.
De som - Var e &amp; god och sitt, herr pastor, sade kommo över maten, iito e &amp; hejdlöst, att de nan t l han p % m&amp;€&amp;.
Om ni önskar tala vid f h - Herr Bleichroden forteatte att skriva: blevo sjuka och m h t e lägga sig ner p &amp; mar- garn *, h r det er fritt; men sitt kvar ett nVilket egendomligt folk, detta franska ögonblick!
(Han lyssnade ut igen, och nu ken, dar de genast föllo i sömn.
Det var landeman mot landsman, det var vilddjur, De tre friskyttarna, jag namnde om, och vilka hördes tydliga hovslag, tv &amp; och två, som av möjligen (jag sager möjligen, ty jag hoppat en hWt i sträckt trav.)
som slogos för maten!
Eller när vi en dag fingo order att i hast annu p &amp; det bästa!)
möjligen skola döma1 - Nej, g &amp; icke an, herr pastor, sade han kasta upp skyttevallar?
Det fanns intet an- till döden om nhgra dagar, spela jrist nu bil med andan i halsen.
Prasten stannade.
Lojt- nat att tillgå i den ekoglösa trakten au vin- jard i rummet bredvid mitt, oc ' h jag hö: naiiten etrgckte sig ut genom fönstret sh rankorna och deras kappar.
Det var en upp- skramlet av deras köer mot bollarrial Vilke l h g t han kunde Hasttravet kom allt nar- r ö r a ~ d e syn att se, huru vinfälten inom en lustigt världsförakt l Men det a r ju ethtlig mare,.
tills det föll in i skritt, eaktade och timme vor0 skövlade, huru stockarna med att så kunna g &amp; hadan!
Eller det bevisar!
opphöde.
Skramlet av en sabel och spor- löv och klaear röckos upp för att bindae till att livet ar bra litet värt, nar nian sh lat!
rar, foteteg, och herr von Bleichrodm höll faskiner, som vor0 helt vhta av de krossade, kan ekiijas ifrhn det.
Ja, jag menar, nai ett brev i sin hand.
Han slet upp det i vik- halvmogna druvornas saft.
Man försiiirrade, man icke har shdana kara band, som jag har ningen och laste.
att det var fyrtiolriga vinstockar.
Och vi vilka binda en vid tillvaron.
Du rnissförst&amp;~ Vad är klockan?
fragade han sig ejalv.
företörde alltsa fyrtio års arbete p &amp; en timme!
mig va1 icke och tror, att jag menar att jag Sexl Alltså- om tvh timmar, herr pastor, Och detta för att kunna, sjalva skyddade, är bunden.
.
.
Ah, jag vet icke va.d jag skri t kola.
fingarna skjutas, utan dom och rann- skjuta ner dem, som odlat faskinerna.
Eller ver, för jag har inte sovit pii m h g a nattel sakning!
när vi skulle tiraljera i en oskuren vetehker, och mitt huvud tir s a.
.
.D Omöjligh,.
herr löjtnant, man skickar icke Nu knackade det på dörren.
P &amp; löjtnan folk i evigheten a %!
dar kornen risslade om fötterna som snöbark och halmen lade .sig ner att ruttna vid naeta teos .&gt;stig in, öppnade8 dörren, och bynr - Evigheten eller icke, ordern lyder, att regnskur?
Tror du, kära, alekade hustru, att pastor trädde in.
Det var en femtio års mar det skall vara undangjort iniian korum, sh- man kan sova lugnt om natten efter sadana med ett vanligt och sorgset men högst be vida icke jag själv vill anse mig som en, dhd?
Och andå, vad har jag gjort annat &amp; n slutsamt utseende.
vilken gjort gemensam sak med friskyttarna.
- Herr lcijtnant, ' började han, jag komme] Och har följer ett skarpt klander över att min plikt?
Och man vhgar pAgt5, att kanslan av uppfyllda plikter skall vara den biiets hu- för att bedja er om tillstånd att f A tala vii jng icke redan ntfört ordern av den 31 au- fhgarna.
vudkudde!
gusti.
Herr paetor, g &amp; in och tala vid dem Löjtnanten steg upp och p %tog sin syrtu och bespar mig obehaget ...
Men det finnes ännu varm saker som före- i soffan.
Mer eta!
Du har kanske hört omtalas, att franeka samt anvisade paetorn en - Ni anser det vara ett obehag ' att med- befolkningen, för att öka sin arm &amp; rest eig niir han f8tt den triinga rocken knappt ocl dela en rattfgrdig dom!
i massa och upprattrit frikårer, som under kände den etyka kragen fatta med sin tlni Men jag ar val dock en mannieka, pastor I namn av franc-tireurs söka skydda sina ghr- om halsen, var det, eom om de adlare orga Tror ni icke jag ar en nianniska?
dar och falt!
Preussiska regeringen har icke nen blivit hopsnörda och som o m blodet stan Han rev upp rocken för att få- luft, och velat erkanna dem som soldater, utan man nat i sina hemliga vagar till hjartat.
Me (han började vandra p &amp; golvet.
har hotat att lata skjuta ner dem som epio- handen p &amp; Schopenhauer, etödd mot skriv - Varför f &amp; vi icke alltid vara människor?
ner eller, förradare, nar de anträffas l Pi bordet sade ha^: Till er tjaust, herr pastor Varför skola vi vara dubbelgångare?
O I O!
grund av, skger man, att det är staterna, men jag tror icke få-ngarna ekoh skanka e: herr pastor, g &amp; in och tala vid dem!
Äro de som föra krig, och icke individerna l Men mycken uppmärksamhet, ty de ar0 inbegripni gifta män?
Ha de hustrur och barn?
För- äro icke soldaterna individer?
Och. %ro icke i ett parti guerre!
aldrar kanske?
- Jag tror, herr löjtnant, svarade pastorn dessa franc-tireurer soldater?
De hava en - Da %ro ogifta alla tre, svarade prasten.
gr &amp; uniform shsom jiigarregementen, och uni- att jag kanner mitt folk battra &amp; n ni1 El Men denna natt Atminstone kunde ni skanka formen gör ju soldaten!
Men de iiro icke Erága: idmnar ni 18ta skjuta dessa goasar ?.
dem!
Naturligtvis,!
svarade herr von Bleich inregistrerade, invänder man.
Ja, de iiro icke - Omöjligt!
Ordern l y d e r: f6,re korum, inregistrerade, emedan regeringen varken haft roden, fullstandigt inne i ain roll.
Det ar sta och i dagningen skola vi bryta upp1 G &amp; in tid att inskriva dem eller komrnunikatkerna terna, som.
förs krig, .herr pastor, icke indi till dem, herr pastor!
' Gli iiii till dem!
med landsbygden varit sa tillgsngliga, att det viderns l Jag skall gå-l Men kom ihig, herr löjt- DISTICA.
.
.
- - - ' -,
...
nant, att n i icke gilr ut i skjortärmarna, nai ni g i r ut, SA ni icke rAkar ut för samma öde som de, ty det ar ju rocken, som gör sol- daten!
Och prästen gick.
Herr von Bleichroden skrev ner sista ra- derna på sitt brev i ett mycket tipprört till at %nd.
Darph förseglade han det och lingde pti ordonnansen.
- Befordra detta brev, sade han At den intradande, och skicka in sergeanten.
Sergeanten kom.
- Tre gånger tre gör tjugonio, nej tre ganger eju äro.
.
sergeanten tar tre ganger.
.
.
tar ' tjugorju man och fyailjerar fhngarna inom en timme.
Har är ordern!
- Skjnter deni?
frbgade sergeat ten drö- jande.
- Fysiljerar, ja!
Valj ui det sämsta fol- ket, de som varit i e; den förut.
Ni föratår.
Till exempel n:r 86 Besel, n:r 19 Gewehr och i den stilen!
Beordra vidare en handräck- ning %t mig p % sexton man, n11 genast.
Rasta karlarna!
Vi skola rekognoscera At Fot t aine- bleau, och när.
vi komma igen skall det vara gjort.
H a r ni förstatt?
- Sexton man handrackni ' ng At löjtnanten, tjugosjii till fångarnal Gud bevare herr löjt- nan ten!
Och sid gick han.
Löjtnanten knäppte noga igen sin rock, ~ p b n d e kopplet om livet, stack en revolver i fickan.
Darp &amp; tände han en cigarr, men han kunde omöjligt röka, ty det fattades honom luft i lungorna.
Han dammade sitt skriv- bord.
Han tog sin nasduk och torkade pap- perssaxen, Iacksihngen och atryksticksasken.
Han lade linjalen och pennskaften parallellt, alldeles vinkelratt mot läskpapperet.
Därps började han staila möblerna i ordning.
Nar det var gjort, tog han fram kam och bordte och ordnade sitt har framför spegeln.
Han tog ner paletten och undersökte fargklickarna, han provade alla d e röda mössorna och för- sökte f A staffliet att st &amp; pA tv &amp;, ben.
Nar klirret av handrackni~ipens gevar hördes p &amp; gården, fanns det icke ett föremål i rummets, som han ej fingrat pil.
Och s &amp; gick han ut.
Kommenderade vanster om marsch och t %- gade u t ur by n: ilet var, som om han sprun- git för en fientl ' g övermakt, och truppen hade sv %rt a t t följa honom.
Nar han kom ut p &amp; faltet, lat han folket g &amp; i fil, en och en, för att icke trampa ner graset.
H a n vände sig icke om, men den som gick narmast efter honom kunde s e h u r kladet i ryggen på hans rock d i och d % drog sig ihop i kramp, som när.
m a n ryser eller väntar ett d a g bakifran.
I ekogebrynet kommenderades halt.
Han be- fallde manskapet hålla sig tysta och vila, medan han gick in i ekogen.
Han vandrade och vandrade, framåt, framAt.
H a n slog med tsabeln omkring sig i eniiren, utan att tänka pil, hiiru minga [inga ekför- hoppningar han krossade, huru m h g a top pade krymplingar han kallade till liv.
Han tänkte knappt nggot mera, ty hans sjals alla verksamheter lago arm i en mortel rörda till mos.
Tankar försökte kristallisera sig fram, men upplöste sig och flöto bort,, minnen, för- hoppningar, agg, veka k h s l o r och ett enda stort hat mot allt vrhngt, som genom en out- redd naturmakt kommit att styra varlden, smalte tillsammans i hans bjtlrna, som om en inre eld hastigt böjt temperaturen och tvingat alla fasts besthdsdelar ntt antaga.
flytande form.
Han .röck: hastigt ti.llsammans och s !anpade i e t t väldigt hupg, ty frAn Mar- lotte kom ett ljud rullande över fälten och mingdubblades i ~ &amp; ~ k j ~ f t a h~l&amp;ing.
na Det var trumman!
Först en lang virvel trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrram I .Och --- s &amp; slag på dag, tanga, dova, ett och tvii, som när man spikar igen en likkista och ä r rädd a t t störa sorgehuset.
TrrirAm - trrråm!
-- Tiåm - trriim l Han tcg upp klockan!
T i e kvart till eju!
Om en kvart kulle det eke!
Han ville g &amp; hem igen och se det!
Nej, men han hade jn flytt!
Han ville icke för allt i världen se det l Och s % steg han upp i ett trad.
Nu silz han byn, eA I j u ~, e &amp; glad med eina P M &amp; tradgårdar, och kyrkiornet, soin steg upp över Iakåsarna.
Mera sag han inte.
Han höll klockan i handen och följde sekund- visaren.
Pick, pick, pick, pick!
Den rände runt kring den lilla tavla &amp; e i fort, sh fort!
Men den langs miniitvisaren, den gjorde en knyck varje g8ng den lilla gjort eri rund, och den stadiga timvisaren den stod stilla, tyckte han, men den gick nog den ocksa.
Nu fattades klockan fem minuter i sju.
Han grep atadigt, riktigt stadigt om den blanka, evarta bokgrenen; klockan darrade i handen, pulsarna bultade vid öronen, och k i m kände en brinnande hetta i härfäatet.
-- Krasch l lät det, alldelee som när en planka brister, och över ett svart skiffertak och ett vitt äp- pelträd steg nu en bl &amp; rök upp öser byn, blåvit som ett varmoln, men över molnet sköt en ring, tvil ringar, många ringar upp i luft en, som om man skjutit efter d.uvor och icke mot en vägg.
Alla vor0 icke sh daliga som jag trodde, tänkte han för sig ojalv, när han steg ner ur trädet, numera likeom lugnare, sedan detta var gjort.
Och n u började den lilla bykiockan ringa ejälaro, sjalafrid för de döda, eorn fyllt sin plikt, men icke för a !la levande, som fyllt sin!
(Forts.) Morgon bris!
[p % ~ Ur livet.
Si~i.i.r.
KI .. Hr iiii 13. p2 aftonen oc !i iii !ai~ höres clctta ?si * i.i.i.i *.
I övrigt iii: allt tyst och st:illri cl.iirupp.
B %rn.en ha troligen koniniit i siing.
Och f al.?
Ja, 1i.m Gr intc lienima.
Han %r u.te och fiillgör sin plikt som mobili- swad laiiilst.oi.m~mn !:.
Det a r clIi.rf ör soni niaii cliii-iiprje tram.par symasliiiieii sil sent .. Kanslie e n litxii pC~liiilsiiii~g inte vore oval- koinmen.
för henne.
- - - Jasa, f r u N. syr skjortor till deni som skolri.
fursvara vår5 kiira Eaderneslancl i fn-?
' ans stund.
(.
!ch jag som trodde.
a t t det var s:mktt.ingariia, som skulle.
få.
nggot 1iyt.t och.
vaimt, eftersom frii N. var ca flitig.
-- Bn.ej, iii f 5 de allt reda sig ined det de Ila, nu niaste jag knoga ihop ri.11 litet mat %t dem.
- Det a r nog - men.
.
.
-- Vnd siger fru W., 1: 35 dussinet ocli.
appx till tiskd?
Betalas detta arbete s &amp; illa?
Hni.
n-i; " i.ng.a diissiii i. vedran Itan frii x. sy?
-- Högst.
3 dussin, fii: sc jag Sr i ?ite sa van och.
iniiin ben.
viirka s % föi.fai.ligt a v det niyckna t r a m p n d e t.
-- Meii " i all sin claib: ', l i ~ i i i i a inte fiimoi.- na bet.ala.
mer fös ai:betet?
S e t ar j u anclra f i.lmoi *, soni Kveii ha tagit emot sadant ar- bete och.
b e t d a clubbelt.
Hur föibh %ller sig detta?
- J a, i1it.c ve.t jag, sager frii K.
V i mfi.stc j ii iiiicloelr vara taclrsinima mot f irinaii, som vill Ila besväret, med.
a t t t.ag.21 emot clett:i arbete at.
oss.
- Godi~att., f r u N!
.
- % Ett.
exempel bland de mhiga, men talande nog för liur kviniioriias arbetskraft allt.jamt betalas mecl sviilt.1.ön.e~.
TTtsvet.t.iij~igslustaii h.os i4ra.
koiifektioiis~ firmor förnekar sig inte, för vi vilja aldrig tro, titt annéförvaltningeii, som 1a.miiar lit dessa arbeten, pressa], ned l~riseii sk lrigt, a t t clet skall g5 ut över kvinnors r a t t till cl.i %g- lig bet:~l.iiing för sitt arbete.
S.
S.
S o l i g a, v a c k r a lägenheter om 1, 2 och 3 rum o c h k5k m e d stora rum och nutida bekvämligheter till moderata priser.
Obs.
Kolo- niträdgardar.
Närmare: UTHYRNJNGSK ONTORET, Jarlagatan O. Alhu.
Telefon Aspudden 4.
- I I A I I ~ I F ~ ~ I I P I N I Y I A ~ I I,, I I I I I I W I ~ I H I 8 I I I I I ~ I I I I ~ ~
MORGONBRIS 10 God ekonomi.
Många enkla hem skulle ffi utseende UV välstånd, om kvinnorna agnade hemmets arbete och ekonomi den oin- tanke det verkligen krsver och om de voro mindre misstrogna och ge1isti.a- viga mot de 1a.rclomar andra giva dem.
Visade de större vakenhet och bena- genhet att tillgodogöra sig rad och l~rdomar, skulle de snart erfara vilken vinst detta bleve både för dem själsa och f ami1 jen.
En husmor niåste p &amp; förhand plan- lägga arbetet i hemmet liksom de in- köp som skola göras, ty den vinst, som harigenoin uppstår, visar sig omedel- bart i hemmets och goda ekonomi.
Husfadern kan nied glädje konstatera, att hans mödo- samt förtjänta pengar fått en god för- valtare i en hustru, som så gör.
I hem- met kan så många onödiga utgifter undvikas, om nian tanker sig för, t. ex. med kokgasen.
Av slarv och okunnig, het missbrukas denna oerhört och ökar familjeförsörjarens utgifter i hög grad.
Hur ofta ser nian icke maten stå och koka för ful1 laga, då denna i stal- let borde vara ytterst liten och gasåt- gången därigenom bleve hell; obetyd- lig.
Nar slarv ar orsaken till ett.
dy- likt förfarande, ar det s v h t att rada bot för det onda, inen nar orsaken be- står i okunnighet, kan man hoppas, att upplysning skall väcka kviimoraa till eftertanke och göra dem mottagliga för rad, som liindtl till en god ekonoini i hemmet.
För att framhålla den sparsamhet som kan iakttagas vid förbrukning av bränsle under matlagning brukar jag för mina elever omtala, att, nar inne- h %llet i en gryta kokat upp, kan kok- ningen fortsatta hur länge som helst med så liten eld som lågan av ett ljus.
Men det ar många lwinnor, som ej veta, att en del mat, sedan den val kommit i kokning, ej ens behöver koka vidare, om man blott håller den vid en tillräckligt hög temperatur, för att bli fardigkokt.
Detta sker bast i kok- lådan, varför en sådan borde finnas i varje hem, på det att pengar ej i onö- dan niii slösas bort på bränsle.
Föï- niåin.ernn med den nya kokladaii ' ' Hatt- asken " äro flera.
Kokkiirleii äro ilani- ligen av t jock aluminium och efter en för lådan lämpad konstruktion.
De k~iimc?, aiivandas bacle vid kokning, stekning, griiddning och syltning.
Vi- dare rymmer " Hattasken " 3 till 4 grytor samtidigt, så att man kan till- la.ga en hel niiddag i densamma.
De littkokta rätterna taga s j s1tada.a~ att stå med dem som fordra långkok, ty inga f ödoamnen f alla sönder vid kok- ning i " Hattasken)).
Man kan sain- tidigt satta ned stek, potatis, frukt, sockerkaka eller pudding och lugnt gå if ra11 alltsauinians flera timmar och äiidå vara saker på att allt ar lyckat, varmt och saftigt och ej mist ilagot av sitt nä.riugsv5rcle, iiar man sedan ta- " Hattasken " Sr aven ger upp det.
mycket lätt och billigare an andra i handeln f öreltominande koklådor.
Den största koklådaii, som a:r avsedd för 7 till 10 personers hushåll, jämte 3 alu- niiniumsgrytor kostar kr.
19: 45; de minclrc koklådorna äro billigare ..
De filinas till salu i Bosiittningsaffaren, Hantverkaregatan 28.
Då man vant sig id ' ' Ilattasken ' ', sätter maii Iielst ned all mat dar (t .. o. in.
kaffe) för att slippa all till- syn vid kokningen och emedan maten 11l.i.1: s8 %.l s m abande das.
E s t e r Norén.
.
Aforismer.
Maiiiien s t r a r a r efter a t t visa sina flör- triiffligheter, Irviilnan a t t dölja sina brister.
I: dagens ljus talar nian.
mörker talar inan ut.
Barn i ~iatteiis ICaiiii det som en lycka och inte soin en olycka., a t t din själ aldrig fullt Itan förstås av eri annan människa; clu ka.11 sjiilsli.gt aldrig bli helt och hhllet utplundracl.
A t t löjliga svagheter ofta vicllåda geiijala inän förklaras cliirigenom, a t t inte ens de %ro nog starka a t t stiindigt bara sitt livs hög- trydi.
Arbetarekvinnor!
Låten ej de nu rådande svara förhillandena nedslå edert mod och taga bort eder kamplust!
Sprid och läs var tidning!
ARTHUR BALLIN, Kappfabrik en gros.
Stsekholm, St. Malartorget 13, 2 tr. För Stockholm f6rsaljning av DAMKAPPOR, PROMENADKOSTYMER i miinut till bestämda fabrikspriser.
Saison-Nyheterna for hösten o. vintern 1914-15 i störata eortiment i ~ k o m n a.
Svenskt fabrikat, välgjorda, valeittande varor.
M&amp;ttbestallningar emottagas och utföras (ej d &amp; tyg Iamnae) av skickliga manliga tillekärare företk.laesigt till fördelaktiga, moderata priser.
Affarstid 8-8.
Rike.
&amp; Allm.
telefon 10 36.
ARTHUR BALLIN,.
KAPPFABRIK.
13 Malartorget, 2 tv.
OBS.!
Ingen butikslokal.
- - - p En massdimonstra tion mo!
kriget.
Invånarna i Nowyork fingo den 29 aug.
vara vittne till en masscleinonstration av kvinnor mot kriget, son1 va.1 torde vara deii största i sitt slag världen hittills skadat.
En procession av inemot 2,500 kvinnor av olika aldrar, samhällsställning och nationalitet tå- gade nämligen i procession genom Newyorks gator.
Alla voro svartkladcla.
Processionen företräddes a v ridande polis, och kring den stora fanan, försedd med en duva och ordet) Fred i stora., gyllene bokstäver, fylkades flera kända kvinnor, bland vilka märktes mrs Florence Woolston, redaktör för The Woman Voter.
P.rocessionen gjorde ett mycket, starltt in- tryck p % %sk %darna och allt försiggick med den största ordning.
MORGONBRIS 11 p - NBgon specialutbildning kräves icke härftjr, utan alla kunna medverka.
I den fackliga och kooperativa rörelsens gemensamma för- Vakna upp kvinnor och Iiit oes slh ett stort sakringsorganisation äro försäkringetnoarna dag för den nya gren av kvinnlig sjalvverk- de enda delggarna och det privatkapitalistiska sambet, som erbjuder ~ i genom g den koope- vinstbegäret kan har ej ut6va sitt förtryck, rativa och fackliga rörelsens gemensamma ty de eamlade fonderna användas till främ- förslkringsorganisation, Fdreäkringsaiistalten jande av våra egna företag och intressen.
Vi Folket .. Nar vi nu sent omsider, sedan de anmoda vara lasare, som aro intremerade för privatkapitalistisks försäkringsbolagen under ~ a k e n, att hänvända sig till Fd ' rsakringsan- tnhnga Ar obegränsat exploaterat arbetar- stalten &amp; Ekets kvinnliga organiaationechef, klassen, fAtt vBr egen f6r~8kriogsorganiaa1ion, fröken Nanna Hultenberg, Riks och Allm.
för vilken vi kvinnor aven inbjudas att ar- 62 25, och hänvisa i övrigt till annone i detta beta och för vilken vi kunna arbeta utan att nummer.
dagtinga med vHrt samvete, böra vi alla, va, och en i sin stad, bidraga till och verka fnr an allmiin anslutning till v&amp;rt eget företag.
Självförsörjande kvinnor l
Kornhamstorg 8 f .- Beviljar Egna Hems-lån i Stockholms närhet.
Stockholm.
Hugstri.
gtill ande rKntr.
med patenterad tandanordning, ar numera marknadens förnämsta fotogen-gas-kö k. erhålla omedelbart lisnande extraarbete såsom medhjälpare i den facklira och kooperntiva förs,~kringsorganisat ionen Försaltringsanstalten Folket.
Några kvinnliga chefsbefattningar äro Sven lediga, men mAste sökande till desea helt kunna ägna sig At verksamheten.
Svar t i l l, For Folket,.
Box 165, Stockholm 1.
En arbetarrhustru Finnes i varje välsorterad järn-. &amp; bosättningsaffär, ävensom i kooperativa affärer, RADIUS-KOKENS detaljer pasea till andra fotogen-gas- kök ...
Prova vHr nya patenterade tystbrannare, som äntligen löst prohlemet för denna typ av brännare! '
Aktiebolaget RADI US, Stockholm.
borde icke köpa annan symaskin an Solidar- symaskinen, som ar den yppersta i handeln, av stôr- sta fullkomning och ger största valuta.
Vi bjuda fullaste garanti för att de med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat, soni p5 teknikens nu \ arande ståndpunkt ar det högsta som kan uppds och overträffas icke av något annat fabrikat.
Särskilt för- månliga betalningsvillkor.
Morgon bris ' (~ i A.
1 OCH MED DEN 1 JUNI 1914 1 SAXARBETE MED FURdKRING ANSTALTEN BRAGE) S yrmaskinsaffaren SOLDDAR, meddelar Vasagatan 5 2, STOCKHOLM.
Lif försäkring Sot.-dem.
kvinnornas samorganisations uppmanas att insan- i Sthlm styrelse sammantrader 3:dje fredagen da betalning!
i varje manad kl. 7 e. m. i % Bryggeriarb.-förb.
exp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp.
fru A. Fröeell, Upplandsg.
47, 4 tr. Allm.
tel. 286 58.
Kassörskan trsffae far uppbörd tredje fredagen kl. 7 e. m. första manaden i kvartal % Brvrreriarh - förb.
exp.
af alla slag.
Lifförsakringsbestånci: .Cirka 46,340,000 kr.
Cirka 6 milj. kr.
Sv.
Livräntefbrsakringsbolaget Sthlms Allm.
kwinnoklubb (~oc.-dem.)
avhäller ordinarie möte 1:ata mandagen i varje m h a d kl. 8 e. m. Obs.
!
Lokal i P-salen, Folkets ' Hus.
Lif Styvelsen.
- Framtiden.
Kiruna soc.-dem.
kwinnoklrrbb av- hiiller ordiriarie möten 1:sta o (- h 3; dje niånda- gen i varje nifinad i Folkets Hus ' lilla sal kl. 8,30 e. m.
Styrelsen.
antef försäkring, Folkförsakring, Livf örsakring.
Ny försäkringssumma under 1913 Över 12,000,000 kr.
Kvinnan motarbetar siit eget bikta Hälsingborgs sot.-dem.
&amp; vinno- klubb avhåller möte 1:stu och 3:dje niarida- gen i månaden i Folkets Hus ' F-aal kl. 8 e. m. Sjukkassan har uppbörd andra mötet i när hon avråder mannen att teckna försak- ring, A sitt eget eller bägge makarnas liv.
Pi månaden.
Styrelsen.
grund av mindre dndlighet ha kvinnor liigre premier i D E F 8 R E N A D E:.
Premiebe- frielse vid sjukdom och olycksfall m. fl.
för- måner.
Beakta Morgon bris ' annonser!
Malmbergets s o c d e m.
kwinno- ' Gellivare soc.=dem.
k \ riianoklubb klubb avhkiler ordinarie möte andra oih 8ist.a avhiiller ordinarie möte 1:sta och 3:dje man, uihndagen i varje månad.
.
Nya medlemmar hiiluae valkomna.
dagen varje mHnad kl. 4 e. m.
~ o a a l: Nya Styrelsen Folkets HIIR.
Styrelsen. '
