# ID: svediakorp-per2385
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,890
# sentences: 924
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MORGONBRIS ' TIDNING FUR DEN Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnokongressens Verkställande Utskott.
Stockliolrn 1914, A.-B.
Arbetarnes Tryckeri Januari 1 Pvrnummationsp * ls: 1: 20 pr helt ar, 60 öre pr halvt och 30 öre pr fjärdedels Hr.
Lósnummer 10 6re.
~edakt6r:.
I Anna Lindhagen.
1 Mo~gonlaris~ expedition: I G N E SVENSSON.
Alin.
Tri.
24436, Upplandsgatan 85.
4 tr., Stockholm.
Annonser a sista sidorna pris 15 öre pr mm.
l 1 lysning ' om kooperationens bety- marnas ödesgudinnor, vilka här I delse för arbetsklassen såsom 1 hos oss i norden kallades nor-.
hjälp i / kampen för bättre e k o n o j norna.
I dessa tre nornors, - Urd, m, ...
Vid J;; &gt;- varje årsskifte gälller (forntid), Vardande (nutid), det att taga nya tag.
Vi social- Skuld (framtid), - oavlåtliga demokratiska kvinnor hava verksamhet hade enligt myten ännu alltför mycket ogjort, då världslivets bestånd.
och ut- det gäller.
att organisera kvin- veckling sin grund.
norna fackligt.
Vi hava aven Den gamla och evigt nya mycket arbete att lagga ned i undran inför det outransak- upplysningsverksamhet.
Upp- liga, inför ovissheten vad ett lysning om sociaiismens inne- nytt år skall bära i sitt sköte börd, om organisationens nöd- griper oss alltid vid årsskiftet.
vändighet för att förhindra ut- Men ett veta vi dock varje sugning av arbetskraften och öde till trots: att framtiden svältlönerna.
Upplysning om i mycket beror av oss själva, fackutbildningens nytta och att vi kunna skapa denna om hur mycket starkare den starkare, ljusare för, oss om står i livets kamp som äger vi sätta in allt vi äga av den och kan utföra ett arbete arbetsenergi, storsinthet och väl.
Upplysning särskilt till friskt mod: Göra vi detta tjäna vi också mänskligheten, de unga om hemmets bety- Parcerna.
Målning av Michelangelo.
delse såväl för det uppväxan- som langtar efter befrielse de släktet som för mannens och miska förhallanden.
Upplysning fran skamfläcken att vara tyngd kvinnans kamp utat; Upplysning om nödvändigheten för ' kvinnan a v obroderlighet, av slaveri, av Red.
aven i hemhushallningens mangen att f &amp; full politisk medborgarrätt.
orättvisor- - gang ganska svara konst.
Upp- I Bilden här visar de gamla ro-l Nyår.
I I L.
-- " Vi trotsa svardeii för människo- vårdet! "
Detta, de vaknande tankarnas vitt- nesbörd, h a r tonat oss till mötes från de djupa leden.
Det h a r börjats med en liten svag aning, men så småningom vuxit u t och blivit starkare och star- kare, detta, a t t vi ha något av varde uti oss, något soin ingen barmhartig- het i varlden kan bevara och utveckla, endast vi själva.
Något, som vi mtkte kampa för, alltefter förmåga, t y det %r vårt eget objektiva v a ~ d e; va.rdet av vårt förnuft, tecknet pA var suve- ränitet i varlden.
J u större ett inål synes, ju intensi.
vare strides det för det och ju 1rla.rarc var och en inser de varden han har a t frigöra inom sig, desto mera arbeta: han ha.iaför.
A t t människovärdet gåt; in i det allmänna inedvet.andet son varande ett.
högt varde, det visas os; varje dag av den enskilde individel ined sina sociala stra.vanden.
Den dri vande fjädern för hans aktivitet ar in genting annat &amp; n hans varderingsf ör måga.
Och han ser, a t t de yttre hin dren f ör det sannare mani~iskovar det vara äro de samhälleliga nlissf örhil landena, medan de inre och de värst: iiro slöheten, liknöjdheten och ' lattsin net.
Varför det också är den om sit varde okunniga medmannisk.an, son mest hindrar honom i hans ideella ar, bete och soin många gånger gör de tungt och hopplöst.
Ty visserligen kan vårt förniininan de och vårt viljande komma endast in ifrån personligheten, men vi äro doc1 skapade som samhallsvarelser, varfö också våra relativa lyckomö jlighete p &amp; ett oupplösligt satt äro förbundn.
med våra medmaiiniskor.
Björnstjei ne Björnson sade på sin dödsbadd " Varje människa har en stjärna, de de.
försöka a t t slacka för varandra.
Det a r så.
Medvetet eller omedvett göra vi det.
Den ene f å r lida för c många och de många för den en1 Förenat står människosläktet - sol en för alla och alla för en - till ai svar.
Huru i hogsta grad missvisande E .det icke därför, a t t i samband med ii dividualitet tala om " egoism ".
01 den ena vore oberoende av den andr - kunde något sådant namnas, men n a r man endast en d e l av det h e l i och som sådan ar var förnämsta up] gift a t t fungera på basta möjliga smat Och det ar också genom denna vi oavhängighet av varandra, soin det i av en så stor betydelse huruvida det i inånga eller endast få, vilka ha f ö s t 8, e l s e för det heligt rättvisa kra de älska.
: -- " Vårt manniskovard r a r t människovärde. "
Vi böra rannsaka oss själva, om v&amp;- eget subjektiva värderande hindrar e ler befordrar det helas franiåtskrida de.
Slrulle jag då vakna upp och f tappa mig med a t t stå slö inför begre pet mä.nnislroviirde, eller a t t he1.t l al MORGONBRIS.
innigt nonchalera det - det sista ar E: onferensen i Bern innevarande septem- mest pöbelaktiga - da vet jag, t ler, och då, svenska regeringen dit am- tt jag varit orsak till lidande för mina r iar sanda representanter för Sverge, bedja nedmanniskor.
7 ri undertecknade till Eders Kungl.
Maj:t Lyckligtvis har dock, s.om ovan fa uttala, att vi ant-e earlagetiftning för iamnts, det stora flertalet kommit till k7 rinnor ej vara till skydd för kvinnorna !tt visst medvetande om sitt varde.
ut .an endast skärpa konkurrensen mellan klen det vill g k n a hänga med en och m an och kvinnor samt försvha kvinnor- rar, a t t så fatta vår uppgift, a t t vi.
n l i s ut komstmöjligheter.
mdast vilja h a v a och ingenting Vi tilliita oss även göra en erinran i v a; beroende på svårigheten hos di irom att, innan lagen om förbud mot ianken, a t t hålla det andliga skilt frå.n k 7 vinnornas användande till arbete natte- iet niateriella.
De stora ekonomiska tic d vid industriella företag antogs, in- nissförhållandena, som göra a t t den l a des bestämda geneagor mot en sådan sna skall sakna det nödvändigaste och l a g frlin kvinnohhll, och att det seder- len andra leva i överflöd, har fyllt den m lera visat sig att kvinnornas farhågor fattigas sinne med ett hätskt agg, vil-.
a1 igAende .denna] .ags skadliga verkningar et icke gama vill lämna rum för en bc ssannats.
i barock tanke, som a t t h a n ha.r nå- Vad det nu ifragavarande förslaget an-, ot a t t giva.
Men det ar iiu inte hel-.
g ' hende särlagstiftning vidkommer, bed ja er meningen a t t han skall giva 11hgoi t v: i fA framhalla dels att industriarbeter- å han blir fattigare - vilket han föl r s1 kor i stor utstrackning redan nu icke esten inte gama kan bli -- utan har l h ava längre arbetstid an 10 timmar och - i många fall kortare an 1 0 timmar, delp kulle lära sig sh tolka m~nniskovar [et, a t t det inte a r bara " kläder, föda a ' tt även förslaget om att i en lag an- .us och hem ", utan det ar oandlig.
t g ' iiende maximalarbetsdag för kvinnor nycket inera han har a t t strida för el kulle inryckas tillatelse för vissa tim- .ögre va.rden, dar helt aiidra priiicipei lars övertidsarbete kommer att, i myc- lalla an vid .de ekoiioinlska, varföi L ' k et hög grad hava ofördelaktig verkan e k det märkvärdiga kan ske, a t t jus: t P A kvinnornas stallning inom arbetsmark- len som mest giver ä r rikast.
Der n aden.
~ödvändiga ekonomiska kampen be P % olika kongresser och möten anga- iöver därför på intet satt bli mindrc e: nde frågor, som beröra arbeterskeför- iffektiv utan tvärtom.
J a g slrulle vilji Allanden, hava uttalanden gjorts mot ålla följande mening av Boström, son ei ärlagstiftning för kvinnor, och bedja rarande en verkligt " ekonomisk ' v i få hänvisa särskilt till bilagda utta- anning: " D e t a r e j n o g m e (i 1: ande i fragan om lagatadgad 10-tim- tt s ö k a a v h j a 1 p.
a d e t o n d a " n nars arbetsdag för kvinnor, vilket an- n a.
n m å s t e o c k s å s ö k a r e a l i c t ogd den 26 augusti ph ett möte i Stock-; e r a d e t goda. "
h iolm av arbeterakor.
Men på vilket sätt '?
frligas det kan V i uttala aven den förhoppningen, att ~ k e.
Ja, sattet .det ' gives osökt av per a v de representanter, som regeringen ut- ionligheten själv, endast a t t han lyss I- S änder till I~ternntionella arbetarskydds- iar till sitt gudomliga jag - någo k: onferenae.n, kommer att framhållas de ~ n n a namn t kunna vi ju icke giva del t " 8 ynpunkter i föreliggande friiga, som i ~lldenstund det absolut icke k.an har v, &amp; r skrivelse framförts.
».
ledas till nagot materiellt - och di it Civilministern lovade att delgiva re- nör också förnuftet.
geringens representanter vid arbetar- Alla människor, &amp; ven de " ondaste ' 9 € E ikyddskonferen sen skrivelsens innehall.
aa något gott inom sig a t t realiser: 5 It göra .nyttigt, emedan vi alla äro begi i- * * vade med en sjal; delaktighet i någc, t Arbetarskyddskonferensen avhölls i högre, som i sig självt icke kan rymm .a september och varade minst 10 dagar.
något ont.
Därför skola vi förstå, a t t vi ich Det var ovannämnda fraga och frilgan havda vart människovärde endast g4, m förbud mot nattarbete för i industrin nom a t t fordra och söka a t t avhjälp iysselsatta minderåriga arbetare, som det onda, utan vi skola ocksa .giva oc roro föremål för dess överla2 gningar.
söka realisera det goda ..
Resultatet av förhandlingarna om lag- Lisa Jönsson.
itadgad arbetstid för kvinnor finna vi i Iöl j ande preliminärt träff a.de överenskom - zaelse, vilken.
undertecknats av alla re- presenterade stater utom Ryssland och Australien.
LU det N " ' - 1 Lagstadgad 10-timmars al betsdag for kvinnor.
Den 3 sept.
i Ar uppvaktade en dl putation f r h Socialdemokratiska Kvinn (kongressens verkställande Utskott oc ' h Socialdemokratiska Kvinnornas Samorgi a- nisation i Stockholm civilministern mr d följande skrive1s.e: &gt;Då, friigan om.
lagstadgad 10. timman arbetsdag för kvinnor kommer .att be- ' handlas pli Internationella arbetarskydds.
Drimiilinjer till en internationell överens- kommelse anglende fastställande av daglig arbetstid för i indiistrien sysselsatti kvinnor och 1n:iiideririga arbetare.
Art. 1.
Varaktigheten av induatriellt arbete för kvinnor utan baneyn till Alder eamt för unga ' arbetare intill fyllda ' 16 Ar ekall, med i det fbljande angivna undantag, uppgh till högst 10 timmar pr dag.
Arbetstidens 18ngd kan ocksh beatammae ' till högst 60 timmar för arbetevecka jamte.
1.0 l /, timmar för dag.
MORGONBRIX Förevarande överenskommelse ager tillämp- ning &amp; alla de .industriella företag, varest flera an 10 arbetare eller arbeterskor sysseleattas; den hänför eig icke i n&amp;got fall till företag, d8r endast familjens medlemmar Bro eyesel- satta.
Var och en av de kontraherande staterna tillkommer att fastetiilla, vad som skall för- 8 t h med industriella företag.
SAeom shdana ekola under alla omständigheter räknas gruvor och stenbrott aveneom tillverkningb- och för- Pdlingsinduetri; lagstiftningen inom varje etat skall i sistnämnda hänseende uppdi aga gran- sen mellan industri % ena sidan samt jord- bruk och handel &amp; den andra.
Art. 2.
Arbetstiden skall avbrytas av en eller flera raster, som skola fastställas av lagstiftningen inom varje stat, dock med följande tvänne förbeb811: att, d % arbetsdagens längd icke överskrider 6 timmar, nhgon rast icke behöver fastsi allas; att, då arbetedagene längd överskrider namnda tid, en rast om minet l /, timme skall föreskrivas under eller omedelbart.
efter de 6 första timmarna.
Art. 3.
Maximalarbetstiden kan, med de förbehtill, varom förmllee i art. 4, förlängas genom över- tidsarbete: a) om etatene eller nitgot annat offentligt intrespe oundgangligen kräver det; b) i händelse av force majeure, dli vi ' d ett företag intriiffar ett avbrott i driften, vilket icke kunnat förutses och som ej har periodisk karaktar; c) i det fall, att arbetet hänför sig till rå- arnnen eller ämnen under förarbeta in^, vilka &amp; ro utsatta för mycket hastig förvandling, och s &amp; erfordraa till förekommande av en eljest ouri dviklig företörelse av dessa ämnen; d) i industrier, som äro underkastade Art+ tidernas inflytande; e) under exceptionella förhållanden inom alla företag.
Art. 4.
Hela den effektiva arbetstiden, hari inbe- raknat övertidsarbete, far icke överskrida 12 timmar pr dag, undantagandes vid fabriker för.
konservering av fi~ik, grönsaker och frukt.
Overtiden far uppgii till sammanlagt 140 timmar pr kalenderar.
Den far upp$ till 180 timmar inom tegelindustrien, beklädnads.
industrien, tillverkningen av modeartiklar, plymer och konotpjorda blommor samt vid fabriker för konservering av fiek, gronsaker och frukt.
I intet fall tillåtes övertid för minderåriga arbetare under 16 år.
Förevarande artikel &amp; ger icke tillgmpning 11 de fall, eom avses i art 3 a) och b).
Art. 5.
Förevarande överenekommelse träder i krrrft tv &amp; Ar efter underr ecknandet av protokollet över etadfiletelseakternas överlamnande.
Fristen för dess ikraftträdande förlanpee: a) fr&amp;n 2 till 7 hr inom rAsockertillverkning av vitbetor, knypplingearbete samt inom spin.
neri- och vävnadeinduetrien; b) IrHn 2 till 7 Ar i de stater, dar den ge n o n lag faststallda dagliga arbetstiden för kvinnor utan hansyn till &amp; Ider samt för i in- dustrien sysselsatta minderariga arbetare iinnu uppplir till 11 timmar, dock att, med de un, dantag, eom stadgas i föregliende artiklar, ar.
betetidens längd icke far överekrida 11 tim- mar pr dag eller 63 timmar pr arbetsvecka, ' ' Saledes sta vi &amp; ter inför en överens- kommelse, som leder till ytterligare olika lagstiftning.
för man och kvinnor och saledes kan komma att kringskära kvin- nornas utkomstmöjligheter.
Behdllnifigcrc f r &amp; n mötet i Arhetare- institutet den 2 ROV.
1913, dar Ellevi Key talade till förmån f ö r Morgonbris: blev kr.
139: 98. nen med beprövade och intresserade medlemmar ...
.
Färden gick sk till S k h e med khus iom första mal.
Har höll det i sista mi- Den resa undertecknad företog genom nuten ph att trassla till sig med lokal- södra Sverge 25 okt.-13 nov.
var !ragan, vilket gjorde att mötet nog ej ~pentligen planerad för kamrat Emma] lev pA den bast valda tid, men sam- F ' lood, men hon blev p % grund av sjuk- .ade dock, trots stark konkurrens, aven dom förhindrad börja som beräknat nar ungefär ett hundratal åhörare.
I var.
Utom den egentliga planen be- Ystad och Trelleborg var förhallandet 3ökte jag först Oxelösund den 25 okt.
letsamma, stark konkurrens om sjiilarna!
På själva Gustaf Adolfs-dagen, d &amp; Mötet var besökt av inemot 300 per- soner, sa skulle man döma därefter let patriotiska Sverge samlas i kyrkor borde klubben ha lätt att arbeta och) ch torg till minnesfirande, hade Malmö- ha ett stort arbetsfält, men tyvärr ha dubben anordnat en trevlig fest i F ' ol- ofta landsortens klubbar svhigheter att rets hus ' vackra festsal, som blev rätt dras, med, som stadsbon aldrig behöver val besökt.
En sak som jag i detta tanka p4.
.Dagen darpå i Nyköping.
Dar gammanhang icke kan förtiga - om det har vi en kvinnoklubb, som nedlägger ~cksA icke har direkt med mötet att ett intresserat arbete på agitationen skaffa - var, att klubben vid efteråt bland kvinnorna, framför allt att hiilla hallet enskilt möte beslöt att upprätta de organiserade kvinnorna inom distrik 3n rösträttsbyrh i Folkets hus för namn- tet samlade.
Har var dock stor kon- insamlingen.
I Arlöv och Eslöv hade resp: arbe- kurrens med möten av flere slag, var- för klubbens.
möte ej fick s &amp; stor till.
tarekommuner beredvilligt anordnat mö- ten, men kvinnorna - stannade hemma.
slutning.
I Landskrona Folkets hus var bal och I Sparreholm ater var mtitet gott be- sökt och stämningen den rätta, men teater och fester under och över och det lyckades dock ej, att Ateruppväcka bredvid den lokal dar klubben hade kvinnoklubben.
Det fanns digra in- 3in tillflykt.
Vi hade i alla fall ett tresserade kvinnor som intet högre ön- litet trevligt möte och ovanligt nog var skade, men förslaget rönte ock &amp; mot- mötet besökt av nastan uteslutande at %nd.
Det förefaller s % ofta då en klubb kvinnor; s &amp; borde det vara ofta l Ett av en eller annan anledning maste laggas präktigt möte hade vi likas &amp; i Furu ned, att kvinnorna ha svarare att över- lund, .dar vi torde ha en av Skanes vinna ett nederlag inom föreningslivet största kvinnoklubbar.
Så var det aven än vad v&amp;re manliga k ' amrater ha.
Jag i Billesholm, ett bra möte och en klubb gav det rad jag kunde: att de intresse- med malmedvetna och entusiastiska rade skulle ansluta sig till arbetarekom- medlemmar.
Kävlinge sthtliga Folkets munen, och jag upprepar det nu i d r i s,, hus hade gott rymt n&amp;got 100-tal fler som jag vet fortfarande har sin lase- besökare.
En kraftig agitation hade dock föregått mötet s % klubben hade gjort krets dar.
Resen till södra Sverge började väl först vad den kunnat; bättre lycka nästa gång!
Min resa i SkAne var nu slut.
På i Linköping, dar vara kamrater - i en undangömd vril, som nästan ger illusion hemvägen besökte jag Norrahammar, av att vara mötesplats för någon hem- en plats som ur kvinnoorganisations- lig sammansvärjning - har sitt ~Folketr ~ynpunkt kan betecknas som en av Hus ».
Genom n9got missförstånd ang, Smålands ljuspunkter.
Trots ett litet annonsering var mötet ej s &amp; välbesökt, ofrivilligt krångel med möteedag var ett 50-tal åhörare, men stamningen dock mötet välbesökt och stamningsf ull t. den bästa.
En resa i agitationssyfte ger anled- Nästa möte var i Västervi:k. Klubber ning till en hel del reflektioner, eom hade dar haft otur med anordnandet, j anknyta sig till vart arbete.
Men detta det en annan kvinnlig talare samtidig1 reeebrev skulle inte få bli långt, da det talade över samma ämne, nämligen ju ar flera resebrev till detta nummer.
Resebrev. '
,. '
. '
kvinnornas rostrattsfrilga.
Klubbmed- J a g far val sillullda avsta till e n a n n a n lemmarna beredde bade sig och mig p4 mismäkning med mötet - och jag kar knappast beskriva var glada överrask.
ning d &amp; vi vid var ankomst till der trevliga möteslokalen funno den nästar fullsatt.
SA kan det gA!
Vid Motala verkstad har för nagoi %r sedan funnits en duktigt arbetandt kvinnoklubb och i hopp att möjliger fA den i arbete igen var ett möte ord nat dar med arbetarekommunens med, verkan.
Detta blev dock fåtaligt besök1 och utan synligt resultat, man ayntei har sätta sin lit till den.
inne i stader arbetande röstrattsföreningeri.
Det blir ju alltid vid en längre resr en del klubbar som .f % för dem mindrc lämpliga dagar, SA var det i Boxholm Ändock var val närmare ett.
lOO-ta åhörare.
Har finns en, ej stor, klubb gång, då det blir tal om vika framtids- utsikter.
Innan jag slutar ber jag få rikta en uppmaning till alla dem som togo emot namninsamlingalistor, att for- tast möjligt insända dem, piltecknade eller ej, till undertecknad.
Och SA till sist, kamrater: ett hjartligt tack för allt det intresserade arbete ni utfört för att fA bästa resultat av alla dessa vara; mö- ten och ett hjartligt tack för all gast- frihet och all vänlighet jag fått mot- taga, på samma g h g jag nu önskar och hoppas, att det arbete, vi alla ge- mensamt utfört, må medföra ett lycko- samt gott nytt år.
Eder Agda Östlund.
.
.
Litteratur.
Maria Sandel: Virveln.
Tidens förlag.
Kr.
3:75.
Olika rörelser, strävanden och före- teelser, som gatt genom tiderna, ha SA småningom och förr eller senare fAtt sina skildrare eller skalder.
SA har, nu också, arbetarkvinnan fatt sin i Maria Sandel.
Och efter allt att döma har hon fatt, åtminstone efter vissa linier, den rätta, vilket ju annan inte s % ofta kan sagas g u n h - Atminstone inte i närvarande tidsskede, d % så må,nga tro sig kallade, men s % f % verkligen äro utkorade.
I ~&amp;veln f % vi följa den lilla industri- arbetardotterns liv fr&amp;n den dagen hon dutbr sin skolghg och till den kvällen vi träff a henne sminkad, sidenfrasande och fal p &amp; storstadsgatan vid den tid på dygnet då guldkrogarna släppa ut sitt dyrbara ambulerande möblemang.
Dar står bon, Magda Mejsel, frack och vacker och med öppen famn för vem som vill.
Man blir icke förviinad över att träffa henne dar.
Det var s % naturligt.
En svag karaktär, ett gott hjärta, ett öppet och mottagligt sinne för allt, ont som gott., och d % hon placerades så att mest ont, d. v. s. daligt, bjöds henne, men hon, ej utrustata med den sällsynta gAva, som heter zcrskiljninng av egen kraft, sa var hennes vag lagd rak i armarna pA den av en vis och nhdig samhallsord- ning öm t omhuldade fru Prostitution.
Magda lever €in barndom (d. v. s. till och med sitt 1.4:de Ar) i ett fattigt, barnrikt men redbart och ordentligt hem - i motsats till SA manga av hen- nes likar, som till ledstjärna sedan ge.
nom livet ha minnet av ett litet trkngt helvete, f r h vilket deras enda önskan var den, att bara bli stor och slippa ut, ut, vart som helst.
Och därför blii det ocksa?
s &amp; ofta för dessa, vart som helst,.
De ha ingenting fatt lära ocb st % därför inte i den ställning att dc fa välja.
Magda hade dock goda föredömeo frAn sitt hem och hade fatt lart sig goda seder.
' Men hemmet var fattigt oupphörligt nya tillskott i familjen ock hon var äldst, snart fjorton &amp; r, alltså maste hon hjälpa till och nhgon annar resurs än fabriken fanns och finns knap, past för henne och hennes klass.
Der r %a tonen och de vulgära laterna vacktc för &amp; hennes bestörtning och avsky, mer lika lätt som hon snart skulle slipat!
av och blivit ett med en annan battrt omgivning och vuxit till sin själ undei en människovärdig behandling, lika lati sjönk hon och blev en av d.em, son: göra sig själva visserligen mycket ont men sin klass ännu mer.
Hur tacksami och enkelt ar det ej för kapitalet att diri gera efter mottot: Hå11 dem nere, di €&amp;dana som Magda Mejeel rekrytera] grottekvarnarna.
Ty ' '.
- Till guldet star, till guldet trhr dock allt.
Vi fattiga, ve oss!
Men Maria sandel visar oss liven en Innan arbeterska, bilde p &amp; fabrikerna) ch i hemmen, och oftast i badadera ?B en och samma dag.
E n annan typ, ned stal i viljan och varme i bröstet, nen ocksh mod.
Och stundom, som i rapitlen om storatrej ken, med gnistrande lat i blicken.
Ett hat mot den ord- ~ i n g, som för egen vinning och med medel som strida mot mänskliga rätta- oegrepp, bära hand p % ett värnlöst rolk, och, dA detta ar för stolt att be) m nåd dA det anser sig ha ratt, till 3ist delvis driver det ut ur det land, gom också borde vara detta folks och gom det ilskar därför att det levat och lidit.
där.
Liksom Maria Sandel kanner industri- arbeterskans liv och visar oss hur del Syter fram mellan skuggor och dagrar, ingenting döljande a v vare sig hennes €el eller förtjänster, men ofta kastande ?tt försonande och, vad bättre ar, et1 förklarande ljus över de förra., SA kan.
ner hon ocksa den inom arbetarhemmen trälande hustrun.
Hela skalan ut., frAc de jämförelsevis välbärgade till hyres- kasernernas namnlösa; martyrer och svalt- konstnärer, vilka vid kritiska perioder, Jom kvartalsskiEten t. ex., ha känt sig fÖranlAtna att förflytta det mesta möja liga av husets tillhörigheter över ti.1:, farbror&gt;.
~ e n -.
a l l försakande t och upp offrande modern, den tappra och fri.
modiga hustrun, dessa hemmens tusen konstnärer, vars arbete och ntravan arat och besjunges med så manga och vackri ord i tal och skrift, men så litet aktar p % eller ens marks av .de som sta nar mast, och som röna den direkta fördeler av omaorgerna.
För att kunna existerz mAste arbetarefamiljen nämligen raknc med ett tvafaldigt arbete f r h kvinnan men vad dessa.kvinnor hittills förmatt hal ingen f %tt veta, det har begravts mec dem i den stora namnlösa massgraven Maria Sandel har inte kant sig för stol att skriva om vad sm %tt hon sett, mer SA hör hon nog till dem som, se längrt än vi vanligen göra.
Det blir troliger ofta en omvärdering av värdena, stor kan bli sm %tt och tvärtom.
Och klokas, är val undvika svara p &amp; satsen at, snillet faller fr %n himlen skdant det är, Maria Sandel ar ingen s. k.
femi nist.
Hon bara visar hur det ser u i hemmen och hon skyller varken pi d i n ene eller den andre ens di parterna, ytligt sett, äro skyldiga.
T; Maria Sandel ser inte ytligt.
Förr skullc man tro att hon ser för vackert p &amp; somt ja, kanske kan man inte p &amp; allvar p &amp; atå för vackert, men det ar sa svår att kasta ut beskyllningen sentimenta och dock ar det, enligt mitt tycke, ei lämplig benämning p % en karlekshistorir som Birgits.
Inte heller Sylvi och hen nes käraste kunna svara sig fria fra1 denna sentimentalitet, dock blir de mycket trovärdigt och rörande över dem men.
Birgits uppslagr a f örlovning l Si groteskt dA det ju and8 gällde att raddi !n själ.
- Däremot den ÖverdAdigt väl ecknade typen Boman!
Man har en ramjelig känsla av skabb p &amp; kroppen iela tiden han ar med.
Han följer dock !j sh länge.
Dör snart.
Ett svårt skabb ar lan val, tillsammans med stallbrodern; ur, pA arbetarrörelsen.
Dock ej s % ranlig som den senare.
Och sakert tomma bida att snart dö ut.
Blir det illräckligt med bröd At hederligt folk la skalmarna ingen mission.
Till sist: \ ' irveln är en bok om ar- leterskor och arbetare, skriven ' av en irbetereka som, om man kan draga upp Adana gränser, ar bland dem som star ?hr- arbetareklass s % nära nAgon kan I~A, som ser felen och förtjänsterna och.
ilskar sin klass eå högt att hon har mod att gissla, då så behövs.
Men Haria Sandel vet också vad klasskamp.
v&amp;ra dagar ar och vad den sak för iramtida kultur betyder, för vilken man aar kraft och mod att svillta.
Till arbetareklassens kvinnor vilja vi naturligtvis särskilt ' rekommendera denna bok, i synnerhet som den om någon m %nad kommer ut i billighetsupplaga.
J d i a ström.
Under hela efteraret 1913 har sömmer- skornas förbund drivit en ivrig agitation bland sömmerskorna för att f &amp; dem att sluta sig till förbundet, varigenom det bleve möj- ligt att förbtlttra deras uela stallning.
Ivrigast agiterar förbundets ordförande, fril Petersen, en typisk sömmerska med blekt,.
magert ansikte och smil fina hander.
P &amp; olika platser omkring staden har man hhllit elutna möten, dar fackkvinnor kunde fritt byta, tankar och planera förbiittringar i sin stallning.
Omkring 2,000. agitationsbbd ha blivit utJelade.
Dessutom har man drivit hemagitation och genom pressen sökt vacka den allmilnna opinionen pA sin sida.
Slutligen den 8 december stallde man til ett offentligt möte, dar flera talare med till- b jalp av statistiska uppgifter samt personliga erfarenheter m. m., belyste sömmerskornas uela lönevillkor.
Dar upptradde en kommu- nalliikare, som vid sin praktik ofta kommer i beröring med dessa bleka, blodfattiga m&amp;nniskoskepnsder; en biskop, som aven ofta har att med utmattade sömmerskor, vilka genom ' honom saka plats till vilohem.
Dar talade aven en radikal borgarekvinna, som betonade nödvandigbeten av en fack- skola för sömmerskorna.
Men den basta talarinnan var otvivelaktigt den förutniimnda fru Petersen.
Hon har redan i 13 Ar varit verksam oom förbundets medlem, offrat alla lediga stunder till agitationsarbete.
': - Ibland, då hon kanner sina krafter civika av över- anetrangning eller rakar i förtvivlan för satens 18ngeamma framsteg, reser sig för hennes ögon ett minne av en enka, som ej törs offra 20 ore till medlemsavgift, för att ej.
hennes barn fördenskdl bleve, utan bröd, och d (l fortsatter h &amp; h y o med Bn större iver. '
Kilians hem, Kilen, i Jämtland.
stå fram och da skall den gröveta.
syssla.
i ett annat ljua.
,.
Ty den, som f ö r s t h naturen, han kän- ner att akerna gull, att iingens ' och kindernas rosor - allt Vart ljua, som bland folket tändes, vi vaxer ur jordens mull.
darföre halsa glatt.
Det klarnar i skog och dalar.
Förbi är Då vinner ock plöjarns syssla ett annat den mörka natt.
och nytt behag.
Bland stoiindustriens ekaror skall tanken D % vänder han likerna tiltor med glädje g &amp; fri och klar mot solljus dag.
och talet om &gt;dumma bönder % rikall f % Och vallflickans blyga drömmar gii icke ett förstbndigt svar.
.
.
.
.
till stadens sten men bygga ett hem, som hiignas av S &amp; skola de unga väckas och d &amp; skall solljus och frukttyngd gren.
det grhaste grus Ur " Odlare " Anders Larsson Kilian.
Redan länge har Kilian flitigt brukat pennan i andras organ.
Främst ha1 hans ämne varit jordfragan, skval vad angar erfarenheter fran smilbruk som tankar om nya riktlinier för jordpoli- tiken.
Nu ar han utgivare av vecko.
tidningen Odlaren, organ för det nybil-: dade Sverges odlareförbund *).
Han äi aven, såsom bekant, skald, och har j ett häfte latit samla nhgra av sina dikter.
Kvinnorna8 löner &amp; ro i alhiinhet 18ngt mindre Cin mannens.
Da en kvinna får Arligen i medeltal 422-572 kr.
har mannen i samma bransch 1,070 kr., eller i veckan: kvinnan 6 kr.
80 öre, mannen 15 kr.
70 öre, i timmen kvinnan 18 öre, mannen 38 öre.
Kvinnornas löner kan man indela i tre grup- per.
Den minsta lönen ar ' 7 kr.
i veckan, 11 kr., som förekommer vanligen, eamt hög: sta 18 kr., eom nae slllan.
Ehuru 1iv.sför- nödenheterna i Köpenhamn ilro niigot billigare &amp; n ii andra orter kan man dock latt första att med 7 kr.
i veckan kan man knappt hfilla sig vid liv.
Detta lönsystem utg8r frAn den forutsattningnn, att kvinnorna ej &amp; ro sjalvförsörjande, men av den för fyra ar sedan utförda statistiken framgiir att den största delen s v sömmerskorna aro ejllvför- sörjande.
Man utfragade 1,626 hemarbet er- skor i Köpenhamn och bland dem vor0 634 gitta, 900 vor0 ejalvförsörjande, naml.
583 ogifta och 318 enkor.
Dessutom hava de ogifta oftast en gammal mor att uppehalla och ankan barn.
Vore det darför icke mer riittvist att beetamma lönen efter de sjalv- försörjande och ej efter dem som sysselsatts eig med facket blott som biförtjanst eller som aport?
För omkring fyra &amp; r eedan amnade nagra borgerliga föreningars gemensamma kommitté stifta en fackskola för sömmerskor, men, miss- *) Redog.
för odlaremötet, d &amp; detta bilda- des, var infört i Morgonbris oktobernurnmer förra Aret. '
' lyckades försöket da sömmerskornas fackför- enings ordförande, fru Petersen, stallde .som villkor, att eleverna maste till.böra fackfor- eningen.
För övrigt var fru Petersen av den &amp; sikten att en fackekola ej ar nödviindig för lagets förbiitdrande, ty enligt hennes tanke iiro sömmerskorna skickliga nog.
Betrakta modeutstallningarna i skyltfönstren!
Likna de ej underverk, som man knappast kan tro att miinniskohllnder kunnat utlösa?
Hon visa- de aven för mötet flera fina arbeten eåsom linnen, förkladen m, m. förklarande arbetete varde samt den liga lönen för dem, dii söm- nierskorna till p &amp; köpet ofta f&amp;-anvanda egna tillbehör.
DA man försöker-,Overtala sömmerskorna att inga i förbundet, svara vanligen hemar- beterekorna att de ej ha r&amp;d att betala kon- tingenten.
Hemarbeterskorna ilro i allman- het evaraet att f &amp; organiserade, ty det fattarr dem kamratkllnsla, andra.
sömmerskor igen iiro rädda för direktrisen, som kan avstänga dem frhn arbete om de inskriva sig i för- bundet.
Men det finnes aven.
flera eldana, vilka anse det för okvinnligt och ofint att tillhöra ett fackförbund.
Emellertid tir orga- niserandet i sitt eget fackfijrbund det enda medel, varigenom sömmerskoi:na kunna fil förbiittring.
De skola sjalva med stöd av hela arbetarskaran skaffa sig bikttre livsvillkor, och det nQ de endast om de förena sina svaga krafter till ett vill organiserat förbund, vilket kan upptrada som.
motetlndare mot deras förtryckare.
M.
.P.
Vännerna.
Tyko och Ture hade arbetat tillsam- mans på sågverket i många år om som- rarna och utom det: de hade delat rum, som lösfolk brukar, sedan förra hösten, och de var de basta vänner en gärna kunde tänka sig.
Nu var det vår.
Marken, grön och grann dar fötter ej trampat, svällde av alstringslust, och borta i hagarna blom- made häggen.
Doften av den följde med varthelst det » drog » starkast utåt vägarna eller in i förstugorna, husens, och gjorde svärmiska naturer underligt rusiga.
Luften stod stilla, stilla, så den nästan retade med sin brist på liv och lidelse.
Den kändes ljum i solen, som ett oskulds: tycke.
Nedanför lag sjön, speglande vid stran- derna i sitt blanka vatten brädstaplarna och sagskorstenarna, yars röksvarta topp- huvuden s&amp;g över trädtopparna och åsarna, ängsligt, likt lurendrejare som smugglat.
Pojkarna låg på gräsplanen utanför sin bostad, en av de många i spridd ordning på.
backsluttningen ovanför sågen liggaride arbetsbarackerna, sedan arbetet var slut om kvällen.
De låg pil ryggen med armarna under nacken och kikade p % himlen, som var blH.
Än rullade de om på magen -, ty det ar s 3 underligt med oss människor '
: MORGONBRIS 6 - -- - - - -- - - -----. -- __- socialdemokratiska part&amp;kolan besöktes sen i olika länder samt kvinnornas under sin första verksamhetsperiod 1 9 1 1 rättigheter i stat och koinmun och av tre av kvinnoförbundets &amp; ipendiater, slutligen nagon fråga, som förbundssty- och under dess andra verksamhetsperiod relsen just det året funne lämplig.
innevarande %r har förbundet givit sti- Förbundsstyrelsen skulle äga övervaka I Den 23-25 sistlidne oktober sam- pendier å t tvenne kvinnor för att be- anordningarna för dagens firande och I m anträdde i Tammerfors socialdemokra- reda dem tillfälle att besöka sagda läro- tillse att dess betydelse klargjordes i 1 en särskild publikation, förutom i ar- tiska kvinnoförbundet till sin sjunde anstalt.
För organieationen av söndagsskole- tiklar i den soc: dem.
partipressen.
Dess- k0ngre.s.
41 förbundsavdelningar repre- l senterades av sammanlagt 45 ombud.
verksamheten har förbundet fatt mot- utom borde soarher med värdefullt pro- Ur berättelsen över förbundets verksam- taga av soc.
dem.
partiet ett understöd gram anordnas samma dag, där så vore av 1,000 rnk.
pr Ar.
För desea medel möjligt utan att det egentliga demonstra- het m % följande anföras: Upplysningearbetet har bedrivits SA- har förbundet anordnat kurser för bli- tionsmötet därav lede intrång.
Inkom- lunda, att förbundsstyrelsens sekreterare vande lärare i söndagsskolorna taamt.
sten av soaréerna tillfölle soc.
dem.
gjort föredrageturnéer i landsorten, var- anställt en kringresande instruktör, som kyinnoförbundet, jämte ocksil tillfälliga föredragshallare äger ge anvisningar angiende ledningen .Till att representera förbundet A in- ternationella soc.-dem.
kvinnokongressen utsänts.
Sammanlagt har under de se- av dylika s kolor.
Förbundsavdelningarnas antal ar nu utshgs Hilja Parssinen, och för att be- naste tv &amp; åren hallits 288 föredrag in- 75, med ett sammanlagt n~edlemsantal strida kostnaderna beslöts en extra ut-.
för 16,674 Ahörare.
av 1,46 L.
Avdelningarna.
erlägga till taxering av.
50 penni.
Som understöd At sot.-dem.
kvinno- Frågorna om barnauppfostran upp- förbundet beviljade 1antJa ' gen år 1910 förbundet en avgift av 60 penni p e r år på förslag av soc.-dem.
1an.tdag~gruppen och medlem.
Deesutom uppbäres extra togo en betydande del av mötespro- ur den s. k. Längmanska fonden en skatt för att f % ihop de ovannämnda grammet.
Blsnd dem märkas spörs- summa av 2,000 rriark att användas stipendierna At elever vid partiets hög- målen om arbetarungdomens fortsatta utbildning efter slutad folkskoleghg, till spridande av litteratur.
För denna skola.
summa har förbundestyrelsen utgett 5 Vid förbundskongressen.
diskuterades om hemuppfostran och om undervisning broschyrer, behandlande olika ämnen bl.
a. avhållaridet av en internationell i ' nykterhetslära.
ur hälsovArdens område, särskilt sköt.
kvinnodag.
Kongressen beslöt göra fram- Rörande agitationsverksamheten beslöt seln av ' smA barn, och desrsa broschyrer ställning därom, att en ada an dag måtte kongressen, att soc.-dem.
kvinnoförbun- ha dels sålts för en ringa penning, dels avh&amp;llas i a l h länder samtidigt, helst det med större .kraft an hittills skall utdelats gratie.
Innevarande %r har pil höstvintern.
Dess program borde bedriva sitt upplysningsarbete i form lantdagen för enahanda andamal beviljat uppta följande fragor: utvidgandet av av tal och föredrag.
Också bör man 3,000 mark att användas under tre Ar parlamentens maktbefogenhet; den kom- söka f$ föredrag berörande särskilt kvin- framht.
Med egna medel har förbunds- munala rösträtten; militarismen; redo: nornas stallning och etravanden upp- styrelsen utgivit agitationsskrifter.
* - Den görelser för den eoc.-dem.
kvinnorörel- tagna å programmen för de föredrags- Finlands socialdemokratiska kvinno- förbunds kongress.
I, ' och var lust att njuta: vi är nöjda en stund för att sedan alltjämt längta efter något som är bättre i det oändliga - och an låg de på sidan mot varandra, pratande, med huvet stött i handen.
Ung- dom har liten ro i - sommarveckan mo1 lördagskvällen.
.
Länge hade de varit tysta när Ture reste .sig på armbågen, såg drömmande ut över sjön och sade lågt med den osäkerhet i tonfallet, som känneteckna1 sjalvkritikern: - Ett härligt herrans väder, du.
.
.
i alla fall.
.
!
Man kan ligga molstilla och känna på hur någonting obeskrivligt vandrar med - vad ska jag säja?
- med fötter av dun och het, röd ande- drakt i kroppen på sej, och man kan det inte heller.
Flyga vill man.
.
.
låta sej lyftas högt, högt mot lyckan och sedan glida ner till jorden sakta.
.
Jag minnes i går kväll.
.
.
!
Om jag flög?
Anej.
A ~ n u kan man inte komma till väders utan * plan&gt;, bevars.
Det var något an- nat - något - Han avbröt s i g och log omärkligt.
Det ar så, att vi människor, åtminstone ' de flesta av oss, älskar i sorg som glädje, olycka eller lycka, att öppna hjärtat för en annan när det .är överfullt och längtar efter deltagande.
Ture bar sedan en vecka på en hemlighet, en lycka - eller olycka, hur man vill ta det - som läm- nade honom ingen ro förr an han fått meddela Atminstone kamraten den.
I allt, inte ens kärleksaffärer undantagna, hade de inga hemligheter f6r varandra, de två.
Den ene talade alltid om för den andre vad som hänt honom under de tider, d3.
.
.
de vor0 skilda &amp; t.
Likväl betänkte sig Ture nu i det avgörande ögonblicket.
Man fick knappast tro sig själv nu, nej sannerligen man det fick.
Och vilken skam för honom, om hon sedan fick igen på skvallervägen att han sagt något!
- Nå?
- undrade Tyko likgiltigt, fast ej utan en viss eggelse i tonen, och sneg- lade från sitt ryggläge på kamraten.
Han hade små, tätt sittande ögon, men var i övrigt vad man kallar en vacker karl.
Hans panna var hög, över medelmåttet, en egenskap hos honom som dåligt pas- sade samman med hans satt a t t, skratta bullersamt och jämt åt lite.
Det skvallrar om att personen är.
ej så litet inskränkt till sitt förstånd, vad jag ' vet.
Ture däremot var inte » vackers, sna: rare tvärtom med sitt breda, kraftigt linje- rade ansikte, som därtill bar omisskann- liga spar av ett so regelbundet^ liv.
Det enda vackra hos honom var ögonen.
De var blå och stora med en varm blick i - och de var lika farliga för kvinnorna att blicka in i, som limpapperet är farligt för flugorna.
Nu sade han:.
- Du känner ju .Maj?
- Gunnarssons?
Den där, som, tjänar hos inspektorens, ja.
Än se ' n?
- H o n.
.
.
Jag är kär i henne.
et ar alltsammans.
- Kär?
.
.
.
Ha!
Tyko log .medlidsamt!
Samtidigt reste han sig på armbagen aven han.
- Jag skulle väl inte vilja sällskapa med den jantan för min del.
Mycket mindre förälska mej i henne.
Inte ser hon illa ut, nej, men ett satt sh.
gud sej bevara.
Yster som en getkilling: och burdus ofta, när hon talar, som en Rätt- viksmas.
Ibland ar hon s å vemodsfull och tung och trumpen - ibland däremot kan hon löpa omkul1 en i sin yra, som ett barn.
- S e på hennes ögon, far du se!
- Jag har sett dem.
De ar kloka, blicken i dem är varm så den kunde omsmälta vax.
Men inte är hon i mitt tycke dyrkansvärdare än andra för det.
- Eller se på hennes läppar!
- Mja.
Läpparna?
Vem bryr sej om läpparna pli.
en tös?
Är hon välformad annars, är städad och kan dansa lätt och bra, sa ' duger hon åt mej.
-- Du och din dans!
Jag ser först på ögonen, om jantan passar mej, sedan på läpparna: är de saftiga och röda och fuktiga, och är ögonen kloka med den där varma blicken i, d &amp; tycker jag om människan.
Ty är.
det ena hos henne vackert eller .behagligt, så är naturligtvis.
aven det andra det.
Ture talade med en övertygelse och varme, som skulle ha gjort sig bra i Don Juans roll på scenen.
Men den andre.
var skapad av ett annat virke.
- Kyssa en jänta p8 mun jämt och samt - sade han föraktfullt.
Jag förstår rakt inte vad så ' nt ska tjäna till.
Hon kan.
ju ha en sjukdom.
.
.
- Likväl kysste jag Maj i natt på soffan i bersån i trädgården däruppe - replikerade Ture drömmande.
Och inte bara en gång kysste jag henne.
Jag vet ej s å noga för resten.
Jag bara vet att det var gott, som att suga ur en namn- lös läcker frukt den varma, söta saften, ch s8 bjudas pil något liknande omigen, '
---- MORGONBRIS 7 -- -. --- -.
- p kurser, son1 anordnas a r de aocialdemokratiaka valkrets- organisationerna.
Billig och populär litteratur, belysande kvinnornas ekonomiska och sociala stallning, skall utges.
Förbundsavdelningarna böra var p % sin ort dryfta möjlig- heterna för en livligare hus- agitation samt envar söka; upplysa arbetarkvinnorna # om socialdetnokratins grund- satser och viir~j:.i: dem vid praktisk verksamhet till främjande av sina aan~iall- da intressen.
Till koi-igressei-is hehand- ling hade ockeft förelagts fragan:, Borde arbetarkvin- norna söka IrraEtigaxe h hittills kampa mot den kyrkliga fördumningen= » Denna fraga bordlades emel- lertid till nästa kongress.
I ~förbuildsstyrelsen inval- des föl jande personer: Aura Kiiskinen, &amp; Iiina Sillanpaii, Fiina Yietikainen, E r n n ~ i Huttunen, I d a Aalle-Tel jo, Olga Manner, Augiista Ny- berg.
Förbui-idast yrelsen val- de till ordförande kliina Sil- lanpaa, vice ordf. Ida Aalle- Teljo och Hilda Herrala som sekreterare ocn kassör.
Med partihalsning!
- -- p när hon kysste mej.
Gud, den jäntan!
Hon hade bröst som självsvåldigt spände hårt ut den tunna blusen.
Själv var hon mjuk att lagga armen omkring och smeka, som en katta.
Och hennes andedräkt - den smakade något a v frisk sötmjölk, när hon låg skälvande mot brö- stet intill mej.
.
.
Fattar dn varför jag darrar lite ännu vid minnet - varför det ännu smakar något av namn- lös frukt i m i n på mej?
.
Aldrig råkade jag karligare- jänta!
- - Omkring oss stod häggen vit, som klädda midsommarbrudar,och doftade bland björkarna.
Ej Idrigt borta, i gran- skogen ovanför, där landsvägen går, kvitt- rade en nattfågel - och inte .bara en.
På morgonkvisten var där en hel orkester av spelare och sangare.
Från herrgår- den, dar man ännu var uppe för ett födelsedagskalas, hördes pianospel och dämpade skratt.
På verandan satt Otto, ' inspektoren, som nys.s giftat sej, .med.sin unga fru, e n norsk apige., och fortsatte smekmånaden.
' Genom lövverket sdg jag d e m.
.
.
Deras kroppar såg jag ibland tryckas lidelsefullt intill varandra, varp3 de skrattande sprungo in.
Eller jag vet inte ...
När jag åter såg dem, sågo de upphettade ' ut i ansiktet - det var väl av.
vinet.
Att vara rik ar nog h.ärligt.
du att älska och alskas a v en yppig!
skön madonna!, Mitz madonna, jag fat- -.
.
Skördefolk på hemväg.
Torrnålsetsning av Knut Ander.
-.
p - tige tusan, var den fruns piga.
Och inte var hon mindre god; Jag böjde mej fram mot henne och viskade:, Blott en enda gång om året blommar Maj - en enda gång blott - - - ?B Sedan - sedan talade vi ej på länge.
.
Hon, Maj, är ett solbarn, ett skogsbarn!
Den sällsamma doften, av hennes hår skulle du känna!
Och den där käck- heten, den där lusten hos henne att gäckas och sa med läpparna mysande mot mej själv avlägsna trumpenheten se ' n!
Trollet!
Jag ska gifta mej med henne i höst.
Om hon vill?
Nog vi.11 hon.
Alla jänter vill gifta sej, om dom får .- om dom kan.
Och vad mej beträffar: jag ska bli en annan människa, jag skall sluta upp att supa.
Det a r som jag alltid har sagt: en bra jänta kan göra ocksa en bra karl a v en dalig - -.
- Allts8 var du me ' d på en finare.
- sorts bjudning i går kväll, du - gäckades Tyko utan att fasta sig särskilt vid det sista yttrandet, .och drog litet på smil- bandet.
Men den glimt a v avund, som samtidigt lyste ur ögonen, kunde han inte dölja för en iakttagare.
Maj, e n alskogstös av den sorten?
!
Det var någonting nytt.
Och han som inte blivit varse detta förut!
Jo visst - han såg det nu, nar han med tillhjälp a v vad han hört a v kamraten framkallade bilden av henne i tankarna.
Visst var hon grann.
- När går du till din Maj nästa gång, lycklige ost där, som kommer på bjud- ningar mitt i vårbrådskan?
- frågade han och försökte dölja sitt intresse, det verkliga, med ett skratt.
Lördagskvällen, om gud later mej sade Ture, som aldrig misstänkte leva svek och därför ibland råkade vara öppen- - -
MORGONBRIS S I August Bondeson, läkaren) författaren, vis- och a g o - samlaren.
T h e n soin w i l p l å c k a r o s o r i n å s t e l i j d a t ö r n e t, var August Bondesons valsprak.
Det gamla sven- ska ordspråket med sin nedärvda erfa- renhets bistra och bittra sanning föll i mina t.a.iikar just då jag fattade pen- nan för att börja inin artikel för Mor- gonbris.
T h e n s o m + i l placks r o s o r m å s t e lijsda t ö r n e t - August Bondeson har koinmit i skymundan, blivit alltför snart glömd i vårt land och iiiinu ej tillvunnit sig det erkännande och den rangplats in- om litteraturen, som han obestridligen förtjänar bilde inom och utom Sverges gränser.
Det iir nu över 7 hr sedan vi iniste två.
om an vitt skilda så dock pil sam- rna oinråde framstående man, n&amp;nl- ligen den förfinade diktaren och kritikern O s c a r I; e v e r t i n och den ursprunglige och humoristiske all- mogeskildraren A u g u s t B o n d e- s o n.
De båda diktarnas dödsfall in- träffade på hösten 1906, Levertin av- hjärtlig intill det barnsliga.
- Då råkas vi i bersån igen.
Han reste sig sittande och visslade sakta med läpparna, som den gör, hos vilken nagot vackert leker i hågen.
Den andre iakttog med tankfull min hur i gräset två myror drog åt var sitt håll en insekt, som slutligen blev den enas.
En ångbåt gick ute på sjön, så vattnet brusade hörbart framför hans bog.
Lekande pojkar stojade uppe i skogs- gläntan, där de hade något fyr.
I en dörröppning, tvlirs över gatan från poj karnas barack, stod två gummor med armarna korslagda på d e tillplattade brösten och samtalade med dämpade &amp; ter, Roligt att det åter var sommar!
Nu kunde d e äntligen få gå ut emellanåt i tunntygströjan.
arbetströjan, fran järnspis- oset och barnskriket.
Och minsta ungen, som.
sällan höll mun igen, kunde de sätta ut i farztun eller på gröngräset en stund, när han blev för omöjlig.
Kanske teg han då.
Och i midsommar skulle arbetar- festen i herrgårdsparken bli för alla som kunde gå och krypa.
Ack sommar!
.
- Men din fot, Ture.
.
.
din konst- gjorda fot -- utlät sig halvt deltagande.
halvt elakt Tyko efter en paus.
Jag me- n a r.
.
.
Har du kunnat halla henne oviss om den?
Ursäkta mej, men du vet:: jänter ä så konstiga.
.
- M n fot!
.
Ture reste sig och blev röd, därefter blek och sedan röd igen.
I en grusgrop i Ripats en vinter hade han skadat sin ena fot, som behandlats av en dålig läkare SA att foten måst am- puteras och ersättas med en konstgjord av läder - men.
hade den med den här saken att göra?
-- Ah, den hade d e t.
.
.
den hade:, det.
.
.
En.
oäkta fot var ett lyte, och jänter var nu en gång sa underliga.
Augiist Bondeson berattar: Far rakar sig p &amp; söndagsmorgonen.
led den 22 september, Bondeson den 23.
Det har sett ut som om denna ödets tillfällighet i någon mån skulle inverkat på August Bondesons efter- Han hade ett ' skarpt svar på tungan sedan han hunnit hämta sig, men det torkade in strax.
Skamsen, likt en som på en bjudning i feststämning blir påmind Dm att hans dräkt var tarvlig, gick.
han i stället tyst in i huset.
Det hör till historien att han, Ture, två timmar senare i skymningen fick se ge- nom fönstret, hur hans vän rodde Maj i båt ute p &amp; sjön, Hon sjöng med mjuk röst en kärleksvisa.
Han vilade lyss- nande på årorna.
Den ädle!
.I ungkarlsrummet i sin bradsäng., baddad med oriven hyvelspån och en filt däröver, låg Ture vaken och hörde på sarigen.
Han var till mods ungefär som en orm i en myrstack, och ehuru det ej var synnerligen varmt i rum- met brann ändå hans kropp het sorn i feber.
- b - Det var sent på natten då Tyko hem- kom trött och ville kasta sig påklädd p.å sängen.
- Ah, inte ska du h a s å bråttom, Tyko!
- sade Ture, som hoppat ur san- gen o c h stod framför den andre innan denne hunnit fullfölja sin föresats, ironiskt, - Det ä r din tur nu att berätta och ' min tur att lyssna.
Han lade armarna i kors över bröstel och tittade vännen stadigt i synen.
- Men du har ej det där utseendet som man skulle önska s e hos en lycklig älskare!
Ha, ha!
Och en rispa har du vid näsan Har hon klöst dej?
Jo, jag känner Maj, jag.
Hon är lekfull som katten.
.
.
hor tycker om för en stund en lekboll i fin ' skinn och hon tycker om en tur i bål utan att särskilt fraga efter vem som roi henne.
Nar.
gör du den turen- om igen &gt;lycklige osts.
.
?
Ture höll upp medan han drog mun.
neti till ett brett.leende och fortsatte därpå.
att pressen ej så nara varan- dra skulle - ha velat införa långa och utförliga nekrologer och att allmänhe- tens intresse och medkänsla för den sist avlidne häxigenom skulle ha min- skats.
Jag vet ej.
Men alldeles otro- ligt är det icke i denna ofullkoinliga värld, där så niycliet beror av en s1um.p och obetydliga sinå.saker.
August Bondeson var ej, soin p$ in.Rnga håll uppgivits, direkt utgången ur den lantbrukande allmogeklasseri ..
Hans far, C a r l B o n d e s o n, var hantverkare, sadelmakare och skoma- kare i v e s s i g e, H a l l a n d.
Hans mor var av klockaresläkt från Små- land och hette L i s a B e a t a, t.vå av hans morbröder voro klockare och två gästgivare, den ene av dem var en flink spelman och lärde August spela fiol.
- I en liten ödm målad stuga med sy- rener utanför knuten i den bloinstran- de täppan och med Ätran flytande nära förbi föddes August Leonard Bond.eson tidigt på våren 1834.
I F i, g e l ' b o e t, som han senare alltid benämner sitt barndomshem, växte han upp lycklig och glad - men en riktig liten bråkmakare var - Säj, har du hört historien om skatt- grävaren?
I jord, som andra ratat, grävde lan och fann en sällsynt sten, men den ' rånstals honom av en vän, som han i ' örtroende beraltat hemligheten för.
Den vännen men,ar, jag, var en usling?
Kän- 2er du igen något i historien?
Jag klädde av dej visst, s å slapp du göra det själv, rftersom du är klen, .som tack för ditt besvär i kväll, Tyko.
Men jag strider aldrig om jänter.
Jag nöjer mej med att förklara, att- jag går min väg, ty under samma tak som en niding Kan.
jag inte sova.
Blek av vrede eller skam stod.
Tyko orörlig på samma plats framför sängen ch hörde på hur deras gamla vänskap trasades ohjälpligt isönder, utan att svara.
Nu kröp han långsamt upp i bädden och drog tacket över öronen.-.
- Go ' natt!
- sade Ture hånfullt.
Och utan att säga nagot mera gick han fram till sangen, ryckte till sig sin filt, hans enda egendom av varde, rullade ihop den, band sedan ett snöre omkring, slängde byltet på axeln och gick ut i natten.
Karl Östman.
Hava nu alla kvinnor, som så vilja, skrivit sina namn .å röstrattslistorna 3 Äro alla listor insända till Morgonbris - expedition eller till namninsamlingsbyrh, Lzstmakareg.
6, Stockholm?
.
..,
.
.
.
.
.
det, full av liv, handlingsiver och upp-.
.
tig.
Något fanns det doclr sorii l.iunde hiilla.
honom stilla - det var faderns historier, sagor och visor.
Carl Bon- deson var en ' vida kand berattare, be- gåvad med ett fenomenalt.
iii inne.
Vad han en gång hört, glömde han aldrig.
Så grundlades redan under bsrndonis- tiden hos August Bondeson det intresse för visor och sagor, nled vars samlande han senare skulle göra en SA fruktbä- rancie insats i vår kultur.
Att August lämnade den rödmålade stugan och de många laxöringarna i Atran säges ha berott på hans ostyriga anlag.
FCiraldrarna lara nämligen lia skic.lmt.
hoiloin till Halmstads 1ii.roverk för a t t han dar skulle f &amp; lära sig - veta hut.
Hans goda läshuvud hade naturligtvis ock invaggat modern i den förhoppningen a t t av sonen skulle bli en duktig präst, till vars ord hon se- dan finge lyssna i den vackra, vita Vessigekyrkan - så drömde hon, men August kunde ej bestamrna sig ha.rför.
1:Ians intressen lågo, &amp; t natsrveten- skap.
Väster och .djur samlade han tidigt och studerade dem samvets- grant och n a r han 18 ' 76 på hösten av- lade studentexainen i Göteborg, dit han flyttat från det femklassiga läro-.
verket i Halmstad, då visste ha.n, vad han ville bli.
P. &amp; våren 1877 skrev han in sig vid Uppsala universitet som me-.
dicine &amp; uderande.
När August f onde son kom raedran- de på Uppsala .ga.tor i ljusa tjocka vad.mal~sklader, som mos Lisa Beata vävt, och stora präktiga stövl.ar, soin.
far själv gjort - d % drogo nog kam- raterna och andra ined litet på mun å t honom, t y på den tiden voro ljusa lrlader inte vanliga och inte hemvävd vadmal och stövlar heller.
Intresset för hemslöjd hade annu ej blivit sa all- xïi.ä.nt som nu!
Om hans originella yttre till en bör- jan väclrte mest uppseende, dröjde det dock ej läiige iniian han som inanniska, och personlighet tillvann sig det stör- sta intresse bl.and kamrater och unl- gangesvanner.
Hans förmå.ga a t t roa och underlGilla var ofantligt stor, var han koin hade.
han felan med sig och lixtar och polskedaiiser satte fart i kretsen.
Glada visor, historier på landsnzål och sagor strödde han oin- kring sig u r sitt outtömliga förråd.
I Uppsala började han också upp- träda offentligt med soaréer, dels en- sam, dels tillsammans.
ined andra landsmålare.
Hans program upptog då - utom låtar och danser på fiol - folkvisor, folksagor och visor och hi- storier på landsmå.1, soin han sjalv för- fatkat.
Eedan som skolgosse började han skriva.
Först dikter, senare även I D e n B l å m i i l a d e Ki- prosa.
s t a n, dar hans efterlämnade papper finnas förvarade, ligger bl.
a. aven anteckningsböcker filån skoltiden, all- deles fullskrivna med poetiska utgju- .telse.r.
Dessa ungdomsdikter äro ofta mycket roand,e a t t läsa och ytterst ka- ' raktaristisl~i för Bondesons humoristi- ska och godmodigt ironiska begåvning.
Märlrvardigt ar a t t se hur skarpt iakt- tagande han &amp; r trots sina unga Ar.
Föl- jande lilla visp, tagen ur hans allra första anteckningsbok frin.
skoltiden i .Halmstad, kal1 möjligen i.ntressera så- soni ett prov på Bondesons lynne och stamning i sk.olpojksåren.
Denna Knallarevisa finnes i en nå- got.
förbättrad fo- inföcd i hans för- sta utgivna bok: I&lt; n ii p p a i. p ii 1 y- r a n av H å t t u r, soin han lät trycka under gyilinasietiden i Göteborg p &amp; eget förlag med 40 subskribenter B 1 kr.
Sitt författareskap fortsatte han i Uppsa.la och: reda.n ett å r efter an- komsteii dit var han färdig a t t ge u t: Visor p &amp; At ?a.dalens tungo- Knallarevisa .. m ii l.
Härefter kom i rask följd under Med påsen lunka vi mella gi " lJa studieåren nästan Rrligen ett eller ett Med tunnetappap och snippaskala, par a.rbeten från hans hand och d &amp; han Med alla prutas det de) först&amp;$ 1889 avlade sin medicine licentiatexq- Hen alla hira vi dock gunås.
i !ien och omedelbart bosatte sig soin Om lyckans hjul skulle börja skena praktiserande läkare i Göteborg hade Och packan.
Iriinnas för tung .f ör bena, han redan ett kant och a.ktat namn Man köper hast och en Sm %lanclsraclr som a.llnlogeskildrare och 1andsmfi.lare.
Och börjar dra sina stra till stack.
Detta bidrog nog till a t t hans genast Till nia.rknads reser man allticl.
garn a., fick en mycket stor praktik - son1 Ty denna likna vi vid en tjarna, han sedan också lyckades behålla.
Dar smöret samlas ur graddm hop Och därför komnia vi dit i hop.
Bland hans förnämsta arbeten rnå namnas: SJet " ' va " en duk nu iui lilla sköna H a l l ä n d s k a s a g o r, berättade De) skulle pryda nar i det gröna Hon med sin herle " " tar .sig en svang, pk bygdernkl; En ska ha nggot i dans och fliing .. Historiegubbar p å Dal; Svenska folksagor; Se nior, har har i e vackei huva, 2 samlingar a l. l m o g e b e r a. t t e l- Tank vad nu folket sig skulle gruva!
Vacl den på huvet skull sitta val.
s e r; Ja, det hon skulle!
Ja, vid min sjä.1.
.
S k o l l ä r a r e n J o h n Chron- s c h o u g h s n i e n i o a r e r; och Och skrapet stryker och pungen tjocknar, V i s b o k e n, folkets visor siidana Patron jag raknas tin flera socknar.
Varhelst jag hiiller,)) stig in min bror, de levas och sjungas ännu i vår tid.
Herrn ska val tala med kara mor!
Denna samling omfattar över 400 svenska folkvisor.
Men motgång aven vi f å pEiktiiiiia, Nar banker utten sl %ï över anna.
August Bondesons liv var en enda Bad marknadsståncl och vårt övermod, I en av de lång ihärdig arbetsdag.
Ty allt skall stryka .upp % på vår jord.
efterlämnade antecki~ingsböc- många ~ c r i ~ t ~ 12 r n juli 71. kerna, son1 bevaras i Den Blåmalade Kistan, har jag funnit .följande rader av honom: J a g stupade på min post, ej en enda dags vila på 8 Br.
Det var hans stora arbete för Vis- boken, som tog de sista krafterna, bröt ha.ns halsa.
August ' Bondesons sinne omtöckna- des den sist.a tiden av hans liv - det var därför en liittnad för hans vänner, då dödsbudskapet kom, t y trots sor- gen.
över f örlusten av hans vänsälla.
personlighet, kunde de.
e j annat an känna tacksainhet över a t t h.an nu slapp lida mer: Hans arbet.sförmåga hade varit oer- hörd.
Hela sitt liv anda.
från barndo- men förde han anteckningar över allt han hörde och såg.
Han tecknadt aven; i anteckningsböckerna förekom- ma 0ft.a avbilder av stugor han besökte på sina vandringar, porträtt av lra- raktaristiska " historiegubbar " och marknadsfigurer, karikatyrer in.
m Hans stora ambition och sega arbets- lust chev honom ju också till a t t un- der studieåren jämte exa.mensplu.gget.
agna sig at författarskap och lands- måleri - på s %.
sätt försörjde han sig själv och betungade ej sin gamle " Rosenbocken ".
f a r.
med understödsfordringai.
De Blyertsteckning av Auguet Bondeson, små skulder han ådragit sig kunde En gammal, trri~koinakare och bond~pele- han mycket snart efter ankomsten t.ill man, som alltid ejöng p &amp; samnia g h g Göteborg betala.
han epelade.
Läkareåren i Göteborg voro na.tu.r- Den ligtvis de mest ansträngande, " S J e t va = skall det vara.
s %.
Herle - - gass! ?.
stura.
praktiken tog inyc.lrei;.
pR lira E- ' '.
,.
term.
Han började sin nio ttagning redan kl. 8 p % morgonen och hade se- nare på dagen 6.nnu en mottagning - daremellaii skulle besök göras hos sju- lra, i hemiileil.
För a t t få tid till a t t skriva inåste han stiga upp 4-5 om morgnarna - det enda möjliga sat.tet för honom ' att få agna sig å t författvar- skap.
Trots a t t hans håg SA starkt drogs till författareverksamhet, ångrade han dock aldrig sitt val a.tt bli läkare.
' I ' vartom talar han ofta i b r e v om sin gliidje a t t kunna vara till gagn för människorna genom sin läkaregarning.
Men vilken styrka och vilken energi fordras e j för a t t kunna göra tv &amp; livs- garningar mmtidigt., utan a t t den ena skadas av den andra.
August Bonde- sons krafter prövades hårt, men han föredrog, som han själv i brev till en van skriver, " att leva medan jag le- ver och dö en dag dess förr ".
Hans arbetsdag ar nu slutad och sitt verk h a r han lämnat oss alla i arv.
Han h a r fångat och givit oss den sven; ska folksjälen i sagor, sägner och sång och han har skildrat vår allmoge så- dan den kr i alla skiften.
A u g u s t B o n d e s o n s arbeten äro i sin sanna verklighetstrogna form k a l i s k r i f- t e i för dem, soin vilja studera vårt folks karaktär och liv och denna na- turtrohet förlänar hans arbeten vid si- dan a v det litterära värdet e t t stort.
kulturhistorislrt intresse, som alltid måste göra hans verk besthndande.
Majgården, H e r s e r ii c1 i november 1913.
Greta Holmgren-Strömboin.
ned koiicentration och känsla i förening.
are, som arbeta hemma eller i fabriker c h verkstäder s.
?
' öl j. citat Afergives härur: Det ar visserligen sant, att i Austra- ien och England, sa väl som i Frank- ike, Belgien och Österrike svältlönerna nom hemarbetsindustrierna på ett av- törande satt bidragit att satta minimi- önlagstiftningen i gång (eller att fram-; alla förslag om sådan lagstiftning), men len faktiskt genomförda lagstiftningen iar städse fått en.
vidare omfattning eller endens.
I vissa fall, såsom händelsen ir med skiljedomslagstiftningen, har före-; omsten av svältlöner alls icke varit ut- långspunkten för lagstiftningen, och denna iar riktat sig .framst p3 fabriks- och. '
rerkstadsindustrier m e d stora arbetar-) ch arbetsgivarorganisationer av moder- iaste typ.
Undersökningar beträffande det s4 kal- Ur den blåmålade kistan.
Om ade ~utsvettningssystemetr (rsweafing August Bondeson av Greta Hutvngren- ystems) h a ju spelat en stor r011 un- Strömbom.
Alb.
Bonnier.
Kr.
4: 50. ler minimilönlagstiftningens förberedande Författarinnan ar förut ' bekant för; kede i vissa länder.
Det mest karak- Morgonbris ' läsekrets och i detta num- eristiska för detta produktionssystem är ner ha vi just fatt en bild av henne om lock icke att arbetet utföres i arbetarens Bondeson.
Mlinga hava nog ocksii hört g e t hem.
I typiska fall är detta i själva aenne sjunga några av de visor Bonde- rerket blott delvis händelsen, i det att 3on tagit reda pA och givit ut.
Hon !n stor del a v arbetet ' utföres, icke i gar god kännedom om den flärdfrie, irbetarens hem, utan hos en &gt;mellan- irbeteamme, i d jupaste mening verkligt land, i en shemverkstad~, som visser- iolkförstliende författaren.
Och hennes igen ofta utgöres blott av ~mellanhan- nu föreliggande bok, d k hon eamlat iens B boningsrum anordnade till verk-, ?n del outgivna berättelser och en del itad.
Vad som ger » utsvettningssyste- irag ur Bondesons liv, ar välkommen net » dess avgörande och fördärvliga &amp; om bidrag till kännedomen om en; ärpragel, vare sig arbetet utföres av av vara främste folkskildrare.
~rbetaren hemma hos honom eller hemma los smellanhanden~, ar omständigheten, itt den egentliga arbetsgivaren (den nandels- eller fabriksfirma, som utlämnar Ur Samhällets kamp mot irbetet till utförande at B mellanhanden s) fattigdomen zlls icke är ansvarig för a~beta~ens Lit av / &amp; e- och arbetsfö~hdlfanden och oftast ingenting vet om dessa.
Detta ansvar Gustaf F. S i ~ f i n.
Fredrika Bremers bild.
P.
A. VII.
Svenska arbetarförhAllanden taller på B mellanhanden&gt;, som oftast blott ä r en medellös arbetare eller hant- Norstedt &amp; Söner.
Kr.
2: 25.
Denna bok om kvinnorörelsens för- och behovet av en IttgstU ' tning o m verkare och därför saknar en verklig obligatoriska mininnilöner.
arbetsgivares ekonomiska förutsättningar kämpe i vlirt land ar närmast utgiven med anledning av Fredrika Bremer-sta.
FrKgan om lagstadgade minimilöner inom att kunna uppbära ansvaret på ett för det industriella hemarbetet.
samhället tillfredsställande sätt.
Lagstift- tyn, till vilkens resande psgllr insamling Av vår undersökning i det föregående ningen mot D utsvettningssystemetr kan av medel.
Den bör emellertid vara val- kommen i och för sig till alla dem, iramgar, att - den existerande lagstiftningen därför icke bestå blott uti att ' föreskriva som visserligen hört talas om Fredrika som påbjuder eller tillstädjer fastställan obligatoriska minimilöner, utan måste i främsta rummet framtvinga den egentliga Bremer men dock ganska litet veta om det av lagligt bindande minimilöner, intet enda fall ar principiellt begrän arbetsgivarens fulla lagliga ansvar för henne.
Boken ar utgiven i form av en kac sad till det hemindustriella arbefei de indirekt at honom arbetandes löne- lender, d. v. s. i sm % uppsatser av olika utan omfattar eller kan omfatta detti och arbetsförhållanden över huvud.
Ditåt författare.
Den ar lättläst och ger en tillsammans med likartat fabriks- ocl syftar väsentligen den vanligen s å kal- god bild av den kärleksfulla, för alls verkstadsarbete, sa val som detta seularc lade B hemarbetslagstiftningen B. Frista- lidande och för kvinnans frigörels~ enbart, samt i vissa fall, sasom der ende vld sidan av denna kommer mi- engelska kolgruvelagen a v 1907 och der nimilönlagstiftningen, för att satta en brinnande föregångskvinnan.
Mycket vackert och val skriven at kanadiska lagen o m lönenämnder al välbehövlig laglig minimigräns för arbets- inledningen av Sigrid Leijonhufvud samma ar, gäller uteslufavtde arbete lönerna inom hemarbets- och mellan- Likasii ar Lotten Dahlgrens bidrag ai som icke utföres i arbetarnas egna hen handsindustrier s å väl som inom andra it ort värde.
De första raderna ge os€ eller i verkstäder.
Bland de a v oss hä industrier eller näringar, där det visar det i sammandrag: %Fredrika Bremerr analyserade lagarna är endast den tysk: sig att behovet av sadan laglig minimi- bildl Nar vi tanka oss den, hur trade] lagen av 191 1 uteslutande en hemarbets lön föreligger.
Enligt erfarenheten fr3n alla industri- ej det yttre omhöljet tillbaka för dem lag, men den är ju icke i sin närvarandc inre personligheten .. En bild av Arsta form en minimil6nlag, utan blott, enlig länder utgöra mellanhandssystemet och - Fredrika Bremers barndoms- och vart förmenande, ett förebud till en sa det industriella hemarbetet regelmässigt ungdomshem och dar hon aven dog - dan.
Bland d e uppräknade lagförs la ge^ härdar för s8 dåliga 16ne- och arbets- ges av Ellen Kleman - skriven med gälla de franska och belgiska uteslutandc förhållanden, att deras bekämpande blir verklig stamning.
Det kända märket det hemindustriella arbetet, men d e öster en trängande samhällsangelägenhet.
Det K.
J.
(Klaia Johansson) har i nhgra fd rikiska synes utstracka sig aven till verk är vanligen fråga om tillverkning av bil- rader givit bilden av Fredrika Bremei stadsarbetare (mWe~k~tattgehilfn ' L) ocl liga klädesplagg, billiga husgeradsartiklar sasom van dr ers kas.
Detta ar skrivei det tyska talar uttryckligen om Barbe eller möbler eller billiga massartiklar, teratur.
Vart ville hon d s han, denna egensinniga,) tröttliga vandrerska?
Hade hon hunnit ' glo- len runt, sa hade hon dock ej funnit sitt nhl.
Hon var stadd p &amp; vallfard och forsk- iingsresa efter nAgot eom hon viaste att ej orden bar, men under vagen spejade hon i laturens liv och bilder sa vs1 som i man- rkornae liv och verk efter .förebud, aningar, ~egynnelser, möjligheter.
Till denna dunkla iymbolskrift hade hon .en egen klav, ty hon Igde, sh innerligt och omistligt eom man kger en drömuppenbarelse, orbilden till de itmirrade fragmenten: det fullkomli~a sam- f all et.
Denna viaion, eller åsklidning, var iennes livs liv, hennes religion.
Den var m inre erfarenhet, som var dag förnyade) ch som hon Bter och hter m b t e förkunna.
) Det ar du, himmeleka syn, som tvingar mig, !om, en gBng skhdad, en g h g fattad, gör h t mig omöjligt att nöjas med det halva, &gt;klara och ofullkomliga.^
MORGONBRIS.
.
såsom askar, sackar, pasar o. s. v., vilka förbrukas inom handel och industri, Engrosfirmorna i dessa branscher kon- kurrera ofta sinsemellan starkt och ha därför ej sällan betänkligt låga försälj- ningspriser att räkna med.
De mellan- händer eller småmästare, som från dem emottaga beställningar och arbetsmate- rial, ' uppvisa en minst lika oreglerad och pressande inbördes konkurrens, uti vilken dessutom ingår den på erfarenhet grun- dade beräkningen, att det faktiskt knapp1 finnes någon gräns, under vilken deras arbeterskors och arbetares löner ej låta nedtrycka sig D e h a namligen i regel eller till mycket stor del att göra med oorganiserade och nästan oorganiserbara massor av isolerat levande, lågt yrkes- skickliga, yngre och äldre arbeterskor och arbetare, som på detta sätt söka att komplettera familjeinkomsterna eller andra egna yrkesinkomster eller otill- räckliga understöd från enskilda eller det allmänna o. s. v. ända ned till den nivå, där prostitution och arbetsmarknad träda i växelverkan med varandra.
Att kunna helt leva pil d e arbetslöner, som framgå ur en sådan komplicerad och ytterst på arbetslönens obegränsade nedpressbarhet grundad kon kurrenssi- tuation, blir ofta en ren omöjlighet.
Man svälter sig fram för e n tid och ar- betar sig hastigt ned i graven - eller blir i förtid en invalid, som samhället allt framgent har bokförd på sitt dyra fattigvårdskonto.
På senare å r h a i olika länder, sär- skilt i England och Tyskland, undersök- ningar om hemarbetarnas och mellan- handsarbetarnas löneförhållanden verk- ställts och avslöjat fruktansvärda miss- förhallanden inom befolkningslager, som eljes sakna alla medel att, gora sin nöd kand för samhullet.
Aren 1906 - 1907 utfördes a v Centralförbundet för socialt arbete en sådan undersökning omfattavde 800 kvinnliga och 100 man- liga arbetare.
Av omkring 5 6 0 noggranna uppgifter (som dock till stor del torde vara något för höga, darför att tillräck- liga avdrag för det a v arbetaren till- släppta materialet m. m. e j gjorts) synes framgå, att.
blott omkring 160 veckoin- komster vor0 högre ä n 10 kronor, men fler än 300 lägre än 7 kronor.
- - - - - -.
- -- - - 2.
Behovet av iniiiiiuilönlagstiftning för särskilda grupper av fabriks- och verk- stadsarbetare, jordbruksarbetare m. fl.
Vad beträffar det kvinnoavbete i fabri- ker och verkstäder, vilket synbarligen uppvisar tillräckliga överensstämmelser uti löneförhållandena med vissa arter av ' hemarbete, för att behöva indragas un- der samma lagstiftning om minimilöner som dessa, är en särskild utredning na- turligtvis av nöden.
En blick på de tillgängliga, mer om- fattande och palitliga utredningarna och ' statistiska materialsamlingarna beträffande svenska lönearbetares närvarande in- komster och dessas föuhållande li (l de närvarande kostnaderna för livsuppe- hallet, torde kunna övertyga en var om " den-:-mycket, vidstrackta.- ' fbrekomsten i.
.
.
.
.
,.
.. - -.
.
....
.
.
.
.
.
.
L1.
.
.
... -.
.
vart land a v arbetslöner eller genom.
snittliga arliga ar betarinkomster, vilka befinna sig nere vid själva det fysiska existensminimum.
Jag menar ett,,inkomst.
Morgonbris, den socialdemokra- minimum, som lämnar intet övrigt föl upprätthållandet a v högre yrkesduglighei tiska kvinnorörelsens tidning, bör- och en god fostran av det uppväxande släktet - för att nu icke tala om för.
jar med detta nummer sin tionde säkring mot arbetsbrist, sjukdom ock invaliditet och kostnaderna för den smulz Morgonbris vill vara ett verk- kulturliv, som skall kunna övertyga äver den fattige om, att han ä r människr; ligt agitationsmedel bland kvin- och icke bara ett arbetsök.
Nagra f: norna, ett medel till upplysning, exempel och hänvisningar måste häl till hoijande a v akras solidariiets- vara tillfyllest.
Det framhålles ofta, och med rätt, at1 känsla, ansvarskänsla och mål- arbetslönerna inom jordbruket i vår: medvetna- arbete på socialismens land stigit högst ansenligt under d e se.
Alla jachför- naste 2 5 aren.
Men det får e j förbises, farverk ligande.
att denna stigning utgatt från den al /, eningar, ungdomsklubbar, nykter- för låga lönenivå, vilken s å kraftig1 bidrog till utvandringens flodvåg mellar hetsloger, Kvinnogillen och andra 1886 och 1894; samt att samtidigt lev- organisationer bland arbetarerö- nadskostnaderna stigit ofantligt och en reken böra därför s e noga till att allmän övergång från .naturalöner till penninglöner ägt rum.
Enligt kommers- Morgonbris äges och läses av kollegii undersökning (Arbetsstatistik L: 1: alla kvinnor inom deras resp. utgjorde riksgenomsnittet Ar 1 9 1 0 föl dagsverkspris för fasta manliga daglö- organisationer.
nare i egen kost och utan fri bostad Morgonbris utkommer en gång 2, ~ kronor under sommaren och l, 8 ~ i månaden och utsändes till kom- kronor under vintern.
Om vi rakna 5 sommarmAnader och 7 vintermånadei missionärer och organisationer om- och oavbruten sysselsättning, erhålles en kring den 1:sta i varje månad.
maximal arsinkomst A omkring 6 6 0 kro- Prenumerationspriset å posten ar nor.
För tillfälliga manliga daglönare i egen kost blir sommarlönen 2,79 kro- kr.
1: 20 pr år, 65 öre pr år, nor och vinterlönen 2,os kronor sam1 40 öre pr ar, postarvode inbe- den maximala årsinkomsten enligt samma beräkningsgrund omkring 7 3 0 kronor.
räknat.
Prenumeration emottages Men det är ju allt för djärvt att antaga, å alla postkontor.
att d e tillfalliga arbetarna ha full sys- Lösnummerpris såsom förut, 10 selsättning alla söckendagar året igenom.
Och nog skall den opartiske iakttagaren 3r.e pr exemplar, med 20 procents nödgas medge, att det väl behöver ut- avdrag för organisationer och redas, hur sådana arbetares verkliga inkomster och inkomstmöjligheter för, kommissionärer och redovisnings- hålla sig till ett.
anständigt .existensmi- skyldighet en månad efter varje nimum och till behovet a v ett samh.älls- nummers mottagande.
skydd för sådant existensminimum.
S a m m a utredningsbehov föreligger utan Ovganisationer äro ekonomiskt tvivel, vad många klasser a v våra in- ansvariga för sina kommissio- dustriarbetare angår.
De kollektivavtal, som 1907-10 upprättades vid åtskilliga närer.
a v våra tändsticksfabriker och sedan E n tidnings framgang ar bero- prolongerats intill 1913, visa att vid vissa a v d e bättre fabrikerna fullgoda ende av dess Iusekrek ' utökni~g.
manliga arbetare hava en timlön, som Redaktionskomrnitth uppmanar varierar från 24 öre upp till 30 öre, därför kommissionärer att öka sina vilket senare ä r ett maximum för, det högst avlönade slaget a v arbete.
Ars- ansträngningar att få tidningen allt- inkomsten vid oavbruten sysselsättning mer spridd.
skulle saledes för d e lägst avlönade Morgonbrds redaktionskommitte.
uppgå till blott omkring 7 4 0 kronor, o m vi antaga en 10 ti.mmars arbetsdag.
Blott avsevärda extra förmåner skulle i Sverge under Aren 1908-1909 (Ar- kunna höja e n sådan familjeförsörjare- betsstatistik D: 2) ger vissa värdefulla inkomst upp till ett acceptabelt existens- stödjepunkter för uppskattningen av det minimum.
.Elje$ torde det visa sig att inkomstbelopp, som för närvarande på industrien, här sasom så ofta, parasi- dika orter i riket m å anses motsvara terar pil hustrurnas och barnens förvärvs- stt passande existensminimum för en arbete och slutligen Överlämnar den ut- !rkesarb.etare och h a n s familj (hustru slitne arbetaren åt fattighuset.
, ch tv8 barn s8sorn genomsnittstyp).
Ut- Jag vill 1 detta sammanhang erinra jifterna per år för d e viktigaste slagen därom, att kommerskol !egii undersökning i v livsmedel beräknades, d a fam.iljens angaende livsmedels- och bostadspriser h i n k o m s t uppgar till omkring 2,000 Morgon bris 1 !Il 4, ' 1 ',, 1 ',
-.
Nya Banken - S T O C K H O L M .- - Avdelningskontoret Kungsgatan 60.
Kassafack .. Sparkassa 4 lh proc.
uthyrar 1.
, 50 öre e i månailen.
För klubbarna att rekvirera: kronor, för år 1909 uppgi till följande ~rotokollsböcker ............
Kr.
1: - Stadgar ............ pr l00 st-.
K r.
3: - belopp för vissa orter, ordnade från ett 2 2: - latriklar ........................... 2 2: 50 Medlemskort ... B 8 maximum (i Kiruna) ti1.l ett minimum l: 50 (i Vänersborg).
I Kiruna 8 0 4 kr.
; i rassaböcker ..................... Stockholm 764 kr.
; i Malmö 724 kr.
; Moy@onbris exp~dition, Upplandcim taii 85.
Stockholm.
i Göteborg 7 1 3 kr.
; i Gävle 706 kr.
; i Norrköping 6 8 2 kr.
; i Dom,narvet.
679 kr.
; i Vänersborg 6 6 3.
kr.
Hyran per ar för Den socialistiska internationella ett rum och kök utgjorde i genomsnitt: vinnodagen äger rum d.
8 mars.
1909 för Stockholm 333 kr.
; för östra Ivinnoklubbar och andra kvinnoorgani- Sverge 1 4 6 kr.
; för södra Sverge 116 ationer uppmanas att. &amp; denna d.ag av- kr.
; för västra Sverge 128 kr.
och för Alla möten för att pA så 8 a t t samfalt norra Sverge 204 kr. '
Belysande för emonstrera för kvinnornas fulla med- själva levnadsstandardsfrågan ä r att .hy- orgarratt .. ran för fvd rum och kök i dessa om- raden av landet utgjorde i Stockholm 5 2 8 kr.
: i ' östra Sverge 2 4 8 kr.
; i södra Sverge 199 ' kr.
; i västra Sverge 216 kr ..; En artikel.
om förslaget till ny ' i noria Sverge 334 kr.
I Göteborg var .ktenskapslagstiftning av advokaten medelhyran för ett rum och kök år 1909 i-.
Stjernstedt kommer at4 inflyta i 214 kr.
och för två rum och kök 3 4 8 kr, Då officiella utredningar a v denna ar1 Agot av tidnin,gens närmaste nummer.
redan föreligga, ä r det i ' varje fall omöj- ligt att alltjämt på ett rent fantastiskl eller godtyckligt sätt underskatta del inkomstbelopp, som e n familjeförsörjare borde icke köpa annan symaskin tin inom arbetarklassen faktiskt behöver .föl närvarande på en viss ort.
i vårt lanc för att med d e sina kunna leva i hyvs- som fir den i handeln, av stör-.
sta fullkomning och ger största valuta.
ning och för att kunna upprätthålla sir Vi bjuda fullaste garanti för att de aibetsduglighet och självkänsla s.åsorr med vårt firmamärke försedda maski- nerna äro ett fabrikat som på teknikens medborgare.
Och det a r med dinnr nuvarande ståndpunki är det högsta som kan u p p d s och överträffas icke vår kunskap om levnadskostnaderna: av nagot annat fabrikat.
Särskilt för- läge, som vi måste jämföra t. ex. dc månliga betalningsvillkor.
beräkningar a v de allmänna inkomstför, SymaskinsaffSren S O L I DAR, hållandena, vilka nu nyligen verkställt2 Vasagatan 5 %.
STOCKHOLM.
inom Alderdom~f6rsäkrin~skomrnitten NU # R DET MINSANN INTE SVÄRT ATi FA EN FIN OCH BRA TNiXTk SE ' N V1 Vi erfara i del II a v betänkandet, at e F fi- KRONANS TV ATT PULVER.^ (Sverges hela manliga befolkning mellar Sthlm styrelse flammantrader 3:dje f redagen l 8 och 67 års ålder å r 1908 (1 jan.
Partilager i Stockholm hoa Daw.
Dahl varje manad kl. 7 e. m. a Bryggerkb.-förb, utgjorde 1,428,100 samt att av dess; Priemaldsgrand 3.
Allm.
tel. 252 52.
Riks ?xp., Barnhusgatan 14.
Ordf. och korresp.
840,300 eller 58,a % beräknades havi !9 07.
Partil~ger för landsorten hos A.-B.
Tekn !r11 A. Fröeell, Upplandsg.
47, .4 tr. Allm.
årsinkomster under 800 kronor.
Av dc =abr.
' Kronan i Karlstad.
Ordertelefon 10 89; el.
286 58.
Kassörskan traffae för uppbörd 840.300 vor0 386,200 giffa män, vilka:; redje fredagen k.1.
7 e. m. första manaden i förmåga att ensamma försörja en mycke.
varje kvartal ii Bryggeriarb.-Förb exp.
måttligt s t o r familj sålunda synes i kan ske flertalet fall vara i hög grad tvivel Sthlms Allm.
kvinnoklubb (soc.-dem) aktig.
Av alla d e 1,428,100 männei avháller ordinarie möte 1:eta mandagen i mellan 1 8 och 67. år beräknades 410,30 (varje manad kl. 8 e. m. eller 28.7 % hava mindre än j o o kro Obs.1 Lokal i P-salen, Folkets Hus.
nor i årsinkomst.
Aven om alla dessi itir bon avdder mannen att t,eckna förstik Styrelsen.
vor0 ogifta, skulle väl ingen kunna på ing ii sitt eget eller bagge makarnas liv.
Pi grund av mindre dodlighet ha kvinnor lllgr stå, att d e hade ett fullt acceptabel Kiruna soc.mdem.
kvinnoklubb av- existensminimum uti ett land med si ?remier i D E F @ R E N A D E.
Premiebc håiler ordinarie möten 1:sta och 3:dje manda- höga och ständigt så starkt stigandl irielee vid sjukdom och olycksfall, m. fl.
för gen varje m h a d i Folkete Hus ' lilla sal kl niher.
levnadskostnader som vårt. '
Solidar-Symaskinen, ' Kvinnan motarbetar sitt eget basta 8,80 Samhällets kamp m o t fattig domen av Steffen.
I.
Den lagjtadgad ' minimilönen ar utkommet &amp; Tiden förlag och kostar netto 1 kr.
Adress till Sot.-dem.
kvinnokongr.
V. I O r d f.: fru Agda Östlund, Upplandi gatan 61, 4 tr., Sthlm.
Sekr.: fru Anna Sterky, Wallingr tan 6, n. b., Sthlm.
Sv.
Livranteförsakringsbolaget Framtiden -- ömsesidigt - e. m. Styreuen.
Hailsingborgs soc.=dem.
kwisino- klubb avhaller möte 1:eta och 3:dje manda- gen i manaden i Folkets Hus F-sal kl. 8 e. m. Sjukkassan har uppbörd andra mötet i manaden .. Styrelsen.
Folkpensionering.
Gellivare.
sot.-dem.
kwinnoklubb avhaller ordinarie möte 1:eta.och 3:dje man- Fol kf örsakrirmg.
dagen varje ' rnhnad kl. 4 e. m.
Lokal: ~ ~.
~ i w f ö r s % k r i n ~.
- folket,^ Hm.
S~:vvelnen.
~örrnhli~aste försäkringsvill kor.
Stockholm 1914.
A.43.
Arbetarnes Tryckeri n '
