# ID: svediakorp-per2376
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1913
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,528
# sentences: 902
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


-.
.
Till Versailles '!
" \ De samlats vid hörnen, de samlats på torgen, se ' n fåfanet de gatorna flängt, ty tom ar korgen som m ö d m på armen slängt.
De skockats i snattrande klungor, i larm och stoj av snabba, galliska tungor, ty maren är slö och kungen ar loj.
I hemmen ar hunger och kvidan: nu slut med tålig förbidan?
Nationens rödaste parlament, den lysande korporationen, gör paragrafer i prydig pränt.
Där talar förnuftet resoflen.
Men något finns, som ar rödare: de hungrande grandernas blod .. Och sndlhet an Shylocks snödare i bagarens bod.
Vad hjäber all sirlg vältalighets glöd mot tio som för ett litet bröd!
% De samlats, men ingen dem samlat.
- - Men ki&amp;en, som driver hop flock vid flock av all6 som krupit och famlat, är större och starkare dock an kung, parlament och ministrav.
Av flammor i hungrande barnek; blick hans krona och spira gnistrar.
En order, som korsar all sed och skick, nyss över hans lappar gick, Här bakom förbrödringsfaIten.
den verklige kungen ar svälten5.
,.
.-.
...
Palatset, d &amp; landets klokaste män sy lagarnas nya klutar, tar folkek; app &amp; men ger intet igen, och pratiw och skriver och prutar.
Perukerna i Palais Bourbon ej höra klockornas bing bång.
De doppa bekymren i prejudika4 nar folket ropar på mat.
Så bjuder palatset hungern sin sten.
Vad frukt bär nu frihetstradefs gren?
I folianter de f a f n g t leta.
Vad mödrar veta ar vart att veta, ar de4 som nu sker, men ej hunnit i bok för brillor på makta klok *, &gt;&gt;M!
Bröd!
Där borta i skimrande slott bor rikaste bagaren.
Han vill nog lindra vår hårda lo &amp; förjga svälten, den gnagaren.
För litet bröd tar han ingenting, nar vi mödrar stå kring honom i ring * &gt; Och hungrande kvinnors täta led mellan böljande fälten skred till värjornas klirr och plymernas svaj.
- Till Versailles!
Till Versailles!
I f Versailles.
Bröd!
Bröd!
Men Rann hur hans hand &amp; r svag!
Om an hans vilja Pj ar vrång ' hans hand kan intet giva.
Så i Versailles som i Palais Bourbon råder samma vanmakts lag: de kunna blott tala och skriva.
Om vi s6 bedja eller pocka: en kung på sin tron ar en docka.
.
.
Då sjöng från förbrödringsfälten:.
den verklige kungen är svakeh!
C.
N.
Carleson ..
Otto Hesselbom.
Några, personliga minnen av den bortgångne konstnären.
Men ändå tänkte han stort om livets lycka och trodde människorna om gott.
Han kunde icke annat.
Vi manniskor ha så lätt att hkrdna till under livets hårda strider.
Vi få ii&amp;got bittert i blicken.
Vi bli ' reserve- rade, ständigt på vakt mot anade fien- der.
Kring h jartat stelnar en skorpa, soin blott då och då spränges av var- men.
Bitterheten hårdnade aldrig Hesselboms l jusa barnablick.
Handen sträcktes alltid fram ined ett förtroen- defullt långt handslag som till en gam- mal van.
Hans varma barilahjärta fick aldrig någon isig skorpa.
Det.
strå- lade alltid ut en intensiv varme från hela hans personlighet ..
Oreflekterat som ett barn gav han sig helt åt stun- dens.
stämningar.
Tkrarna kunde strömma utför hans a.nsikte, nar han såg digon st.aclrare lida nöd eller hörde en lcanslig, sång sjungas.
Men med barnens hastiga kansloskiftning kunde han ögonblicket efter slå över i ett smittande skratt, då han shg en skämt- sani sit.uation.
Sariim,a känslans alltid brinnande värnie ar egen för de stora manniskor, sum alltid bevara .b a r- n e t inom sig.
Sådan var Hessel.bo1n som m ä n n i s k a.
: L M ar niidsominarafton, på en gäst- givaregård i en å.ngerma.nlä.ndsk fjäll- socken.
Kroppsligen hungrig efter en 10-mila 1ands.vägsresa i glödande mid- soininarsol.
kastar jag mig över mid- dagsbordet.
själsligen hungrig efter en hel veckas tidningsfasta kastar jag mig över ett solkigt Göteborgs Afton- blad - tack vare sjalvprenumeration finnes ett sådant i varje gästgivare- gård i landet - - som ligger på mat- bordet.
Ögonen falla på en liten no- tis: K o n s t n ä r e n O t t o Hessel- b o m d ö d.
En kylig vind fliiktar bort soinmarviirmen.
Maten snidcar ej längre.
Tankarna glida tillbaka ge- nom flydda år.
M a n n i s k a n Hes- selbom, den varinhjärtade, barnsliga iirliga människan, trader s &amp; levande .frain ur miiinets gömslen.
Tankarna dröja vid en annan mid- sommarafton.
För fyra år sedan: All Varmlands glada ungdom har samlats till ini dsommarf est i Filipstad, den fagra lilla idyllen med John Ericssons stolta maus.016 resande sig över Dag- ' lösens lugna vatten som en mänsklig- hetens hyllning åt en a r b e t e t s noblaste riddersman.
Över berg och backar går dansen i yrande fart, som den kan gå blott i det land, dar " å jänta å ja ", jösseharadspolkan och fryksdalspolkan ännu i dag ger ung- domlig spänst ' %t gamla gubbaben.
Mellan björkdungarnas vita stammar eka de klara, sprudlande ' skratten, Sådan var haii också soiii k o n s t- som det ar möjligt blott bland denna n ä r.
Aldrig slog denna akta Hessel- Sverges soligaste .ungdom.
Yngst boinska anda en varmare till mötes an bland de unga, gladast bland de glada d % man.
trädde in i det konstnärliga ar g a m l i n g e n O t t o H e r i s e l - hem, han på sin ålders dar lyckats b o m.
Har a r han - i sitt esse.
Dar timra åt sig högt p &amp; Sivhalla&amp;sen, dar- ringdansen svänger vildast, dar s k ~ m - ifrån blicken skönjde furorna på Olof tar Hesselbom fram, gestalten ' ar bojd Triitaljas kulle och kunde följa det av 60 å r och anletet fårat .av wnba- strömmande vattnet neremot Vanerns * randen och arbete, men ynglingasinnet innanliav.
P &amp; trappan skyndade Hes- brinner med stark låga.
Dar skrattet selbom till mötes, tävlande i vanlighet slår högst mot skyn, dar står Hessel- med den lilla favorithunden, som fick bom, berättande en skämtsam historia ersätta barnet.
Och därinne bland kanske sin favorithistoria om den konshkatterna!
Hur smekande kar- misslyckade stockholmsresan.
J a, %pr leksfullt gledo ej hans blickar från de skulle Hesselbom kanna sig hemma.
o p väldiga 1andskaps.dukariia t.ill de små icke har bland skara ungdomsdröm- konstnarligo, dörrhandtagen.
Han al- mar, flödande ' rnidsominarsol och strå- sbade dem alla, rubb och stubb, stora lande livsglädje?
Han som aldrig blev och små, fullödiga konstverk och obe- tydliga skisser.
Han fick fjarrsklda- gammal till sjalen.
innam han dog.
Barn var han född.
Barn förblev rens &amp; ngblick, då han visade de oand- han hela livet, ett stort, hjälplöst och liga pe.rspektiven över Dalslands sko- ldumpi gt barn.
Omisst.änksamma, tro- gar och Vanerns vatten, som han så skyldiga skådade den gamles ögon pfi konstnärligt helgjutet gestaltat i livet och människorna.
Troskylcligare " Vårt land ", denna konstnärens ord- kunde han ej ha slagit upp ögonen.
då.
lösa men gripande hymn till sin egen han låg barn i mammas vagga.
Livet hembygd.
Solguld gliinste i blicken sargade och slog honom.
Manniskorna da den föll på de tusende gula blom- hö110 honom i skymundan.
bagat-ellise- stren i inasltrostavlaii.
Vid åsynen av rade hans arbete och begåvning, ock- allétavlans höstligt kalla mhnsken rade på honom.
Mer an de flesta van- svepande kring alléns avlövade trad drade han under ungdoms- och manna- mörknade den och drogs saniman av åldern p &amp; skuggsidan av tillvaron.
barnets spokrads1.a.
Och en.
dimmig Han var ren en gammal man.
d &amp; han slöja skymde de kara detaljerna av nådde erkännande och lyckades lossa den ofullbordade skissen till fäderne- sig u r den värsta fattigdomens grepp.
gbrden.
Man maste ibland le At denna ' barnsliga hängivenhet och kärlek, som gällde det konstnärliga motivet lika.
mycket som den konstnärliga gestalt- ningen och gjorde honom till en syn- nerligen skral sjalvkritiker.
Men i det 1een.det lag intet av elak satir.
Icke heller hade man hjärta till det, då den viilvilja, som icke tröttnade på att i timmatal omge åskådaren och det iskådade, blev något tr.öttsa.m och man stod som pli niilar, därför att middags- Men kanske hade maten kalliia.de.
man ibland en syndig lusta att skära av rockknappen, som den hjärtans snälle Hesselbom höll fast i. Hesselboms oskuldsfulla barnagod- het hängde nara samman med hans re- ligiosa natur.
En i ordets djupaste bemärkelse mer religiös personlighet hade icke det samtida Sverge - om icke mö jligeii Ellen.
Key.
Hos honom fanns intet av lapparnas, dogmernas religiositet, men oandligt mycket av hjärtats, gärningarnas religiositet.
På honom passade begreppet g o d, som man gärna knyter saniiman med Kristi gestalt+, och i hela siti,:.
' iv omsatte han i handling den kristliga läran a t t van- da högra kinden till,.
om nagon slog honom på den vänstra.
Denna religiösa godhet, denna all mänskligheten omfattande kärlek kom honom också a t t se det stora och ratt- färdiga i s o c i a l i s m e n s strävan att skänka välstånd, ljus och rättvisa åt alla fattiga.
och förtryckt.a.
Och själv hade han prövat för mycket av de fattigas och förtrycktas lott för att soni de dogmkristna, kasta sten på so- cialismens antikrist.
En edlig a r b e- t a r e hade han städse varit, men hun- ger och törst hade han lidit i årtion- den, i mörker ha ' de han vandrat och orättvist hade han behandlats.
Nej, han räddes ej socialismen och socialis- mens barare.
Kata Dalström tyckte han personligen mycket om.
Och pastor Spak instämde han en gång med.
Det var i Seffle för många år sedan under pastor Spaks första tid som socialist.
Han .utredde, att socialdemokratin och kristendomen ej behöva vara absoluta fiender till varandra.
Efteråt steg Hesselbom upp och sade blygt och barnsligt.
att sådan var också ' hans uppfattning.
Detta skedde i ett mis- sionshus, där Hesselbom m u a t en al- tartavla om vandringen till Emaus.
Alla de munnens kristna bekännare, som.
i socialismeiz se en ryslig styg- gelse, borde ha.
varit närvarande i len stunden.
Inga miiktiga och stora följde Hes- selbom till graven.
Intet av den offi-: iellr sorgens ståt ..
Den konstnärliga världen lyste med sin frånvaro vid en konstnärlig stormans grav.
Ratt som skedde iindå.
Från f o l k e t var han kommen.
Fattigmans stigar trampade lan.
En folkets man vax han i det si- sta, enkel.
flärdfri.
folklig.
Och en ' lantlig fattigmaris k~7rkog %rd.
mott,og 3enne fo1ket.s konstnär.
It.
ar V~nnerslröm. '
MORGONBRIS Di ktafonerna.
Kara du, brev skriver jag inte - det a r d i g a m malmodigt.
Icke så att förstå att man &amp; r snobbig, nej, gammalmodigt ar allt som tiden inte ger oss plnts ' att bruka.
Allting förenklas, kladedra.kten, upp- fostran?
viinskapen, kärleken.
Det ar just enkelheten som kommer konserva- tivt folk att anse oss så konstiga .. Buro vi icke t.re iin&amp;rkjolar, då du och jag voro unga?
Och fick man nånsin vara ensam med sin fästman?
Umgänget är ljuvligt enkelt, medge det!
Intet krus, inga krumbukter.
Hur många minuter förspillde man inte förr bara ined att halsa?
För att inte tala om de timmar som gingo åt för att ' tvätta sig.
till 1å.gha.lsad ", byta från topp til-l tå, krusa hå.ret, pinna ut handskarna, laga stAlparlorna i klock- kedjan, och så den välsignat långa va- gen.
Usch, det kryper i mig vid minnet.
och ändå a r jag lite rörd.
Så fogliga vi voro, till och med de mest kaxiga, så sjalvfsllet det var a t t brodera ut sitt liv i languette, i stallet för att lata det löpa i en rask maskinsöm.
Men låt oss andå inte le på vå.r egen bekostnad eller på vara mödrars, inte dra på mun &amp; t perspektivets vrängande förkort- ning.
Vi agna i stället.
det framfarna en snabb och vanlig nick oc.h vanda oss till det enda värdefulla: nuet.
Det a r sant, vi ha lagt bo$ hundra skrymmande små dårskaper - det ar bara fjollorna ibland oss, som låtit dem ersattas.
av hundra nya.
Jag håller mig endast till d?
!
.
och mig och våra ut- märkta liktank.
:!, !de, hm.
.
.
likvardiga, moderna, målmedvetna, självstandiga kvinnor.
(Ty, herre gud, fast en del av oss äro gifta så, det vet man val, nog göra vi vad vi vilja ä.ndå, säg?)
Vara mödrar, Pctminst.one min, stega upp klockan fem och sydde kläder åt baimen.
Det.
var ocksk en massa kok och inlaggningar, ibland var det tack- stickning, och så var det tvätten, som börjades klockan tre vid skenet av ex] ljusbit i lyktaan.
Ty allt shdant gick sina banor som den ständiga inanen och de sällsynta, inen oundvikliga ko- meterna, ingenting fick försuinmas och under ' tiden skulle det övriga inomhus ha sin gilla gång.
Ja., rna tro att d e t arbetades.
Bara det, nar barnen skulle badas: vilket kånk med vatten, så det styrdes t.ill i köket, ett sånt liv, var det inte sa mamma kunde bli tokig!
Men fick hon bli det?
Fick hoil lagga sig på sanatorium, eller på Salt- sjöbaden, om något sådant existerat l Fick hon inte i dess, ställe ha allting i ordning igen, tills pappa kom hem klockan nio, efter att ha piggat up^ sig med en tuting?
(Han ja, inte hon.)
Och sen upp igen nästa morgon och så allting i evig krets ständigt detsamma Nu tror du val int.e jag menar, del dar var s % brat Att jag ställer upr det som mönster, att jag vill vi skola itervands till dessa husliga vanor, nu Gir hemslöjden kommit så, till heders?
Ni nej, naturligtvis nej.
Hela den lya tidsaiida.11 har sörjt för att det mesta a.v vad vara präktiga inödrar ileto for, samlar sig fixt och bugande kring nuets frua.r, utan att de behöva möCl.a sig med annat a.n att taga emot.
Vad jag med bävan vill viska är letta: Vad i guds namn göra vi med vkr tid?
Vi ha ju all den tid till övers, som kvinnorna före oss nött.e ut i slit, 5dde bort till ceremonier.
G i r a viin, ta inte vid dig, jag syf- tar inte på det ytterst ringa fåtal ibland oss, som verkligen gör nå.gon nytta, inte heller på de iniinga som nu faktiskt förs ' ijrja.
sig.
Men på shdana \ som.
.
.
ja som jag sjalv till \ exempel.
Kvinnor som ha !det gott och jämnt och lugnt.
Vi ligga sannerligen ej på en chaslong och läsa romaner, vi för- akta att göra visitxr, så kallade kaffe- rep ha vi inte - de bestå nu i t6 - och det händer OSS e j att promenera på Strandvägen.
Jag skall ärligt säga, hur inin dags kärna rundar sig: $ag s v a r a i telefon.
Var så god och mark: Jag står inte och.
språkar i den, jag avskyr och und- viker den, men som man inte i familj bestar sig med särskild telefonist och jag i alla handelser hör de fördömda klockorna ringa, så svarar jag.
Det har blivit en naturlig reflexrörelse, jag kan inte längre låta bli.
Min tid &amp; r en daggmask, som telefonklockan skar i små livliga bitar, men ingen bit iir till- racklig nog att f &amp; en passabel fisk p&amp;, ingen stund duger att samla till ett ordentligt arbete.
(Men ring du, kara van, det gör så litet till saken, och telefonen ar ju numera den enda plats vi triiffas på, moderna människor som vi äro!)
Inte sant, ar det ej alla futtigheters futtighet att ha blivit reducerad till en s6.n dar elektrisk trattvakt, som ju al: nkgot helt annat an att vara.
eii an- ställ d, självförsörjande telefonist?
Att dagen i anda svara på detta: Är herrn hemma?
Träffas unga herrn!
Är frö- ken att triiffa?
Fara tala ve Tilda!
Men detta ar den nuvarande svenska hemkvinnans uppgift, i de lager jag har syftar på.
Det &amp; r hennes.
viktigaste form av varden om den hus- liga härden.
Hon skall mottaga bud- skapen, så qtt de bli ratt framförda, h51sningarna så att de ej bli vanställ.- da.
Eller rättare: För a t t e n viktig sak ej skall bli förfuskad, m %ste ho11 få del av femtio oväsentligheter.
I de hus dar frun ej tar inot telefonbuden ar påringningen en.
risk, för a.tt icke säga en överloppsgariling.
Ej Lan väl som förr du fånga mitt sinne, du juletid, med dina strålande tempel och deras löften o m frid.
Ty livets .verkl.ighetsallvar har gjort mig så kall och.
hård - och blottat så många törnen i barndomens rosengård.
Men ändå jag ej kan häda och världsvist din hand.
försmå, och föga det val ock båtar att bitter och ensam gå.
Och an finns val unga sinnen, och an ar jag själv väl ' ung, och därför jag ger dig handen, du grånade vinterkung.
För alla små solskensminrien från väntade juleda ' r, som, fast ' det ar länge sedan du gav dem, jag dock har kvar.
För alla de ljusa drömmar du tänder i barnasinn, nar du med ditt glada följe till jubel och fest drar in.
För alla de slutna hjärtan du öppnar för andras nöd, och bjuder att ock åt dem ge en del av sitt överflöd.
För all din glädje och varme åt sorgens och köldens bon - för allt vill med blottat huvud jag ännu nalkas din tron.
Och fast du ej nu mig fångar som fordom, du juletid,.
med dina strålande tempel och dina löften .om frid.
' Och fastan min sjal förbittrats i denna iskalla värld, - jag giva dock ' vill en blomma åt dig, gamle van, som gärd.
John Ward.
Nåväl, skall hon icke kanna sig hed- rad av denna sin oumbärlighet, ar det icke varv nog att vara så viktig?
Nej.
Ty det ar intet arbete alls, det ä-r endast en slitning.
Arbete är blott vad som lämnar ett ' esultat, sät- ter nRgm frukt.
Är hinden dummare iln hjorten, ar kunnat taxhonan mindre begåvad än taxen!
Nej, det utvisas av deras framfärd har i livet, ty de maste ungefär lika mycket anstränga sig och reda sig ungefär lika bra, biide han och hon.
Vid att grava sig in i ett gryt kan en liten taxdam utveckla bril jamt uppfinnings- rikedom.
När nu en ung flicka gifter sig är Nu frågar du: N %, är det avsikten hon relativt ganska färdig.
Hon ar att föreslå någon reform?
Och jag icke något oskrivet blad, hon har fått svarar: Raeformera ar icke min force, en delvis god uppfostran, hon har haft det får vara andra till det, jag, jag vri- tillfalle att bilda sig åsikter om ett och der bara mina händer.
Kan du iiite anna-t.
Hon har bara att fortsatta förstå, hur upprörande önlkligt det ar på den goda vag där hon ar inne.
Så att vi, som ha det så bra, så belrva.mt, blir hon djupt förälskad.
(Hon ar så- så ofarligt, s % mången gång härligt, dan och alls ej någon slug raknerska ~ k låta a v8ra frodiga krafter förrinna eller tanklös höna.)
Mannen är offi- på avvaagar från tidens törstiga blom- cer, nej, liberal politiker, nej, radikal, mor?
Ar det inte ansvarslöst hur vi urlconservativ, eller han ger politiken slösa med vår friskhet, var vakenhet, en god dag, han a.r författare, målare.
vart glada humör?
Våra mödrars journalist, lantbrukare.
Vad gör då mormödrar kunde, då de slöto sina den aalskande hustrun?
Hon agnar sig trötta ögon för alltid, kanske i menlös 8.t " försvaret ", eller hon litar på re- stolthet sucka: Jag har i alla fall geringen, eller hon går pil möten i Fol- vävt femtio par lakan och stöpt fem- kets Hus, eller också säger hon: Låt r befinns plöts- hundra ljus.
Hur många av oss få nå- dem skräna!
~ l l e hon got annat att paradera med an detta: ligt förstå sig på litteratur, och tavlor Jag har d.ock svarat i telefon 300,000 sen!
Och i tidningsfrågor slår ingen henne på fingrarna.
Hon dryftar su- gånger.
Nå,.
du a.r val inte barnslig, baxns- perfosfat och rödbrokig hornboskap.
Vad har det blivit ' av hennes per- lighet ä r en avlagd grannlåt.
Du vet sonlighet?
Den ar borta, den har för- nog att telefonvakten, om ock bok- i mannens.
0, kärlek!
svunnit upp stavligt åsyftad, har även tjänar som Ja, lcanske det.
.
.
Men ar hon icke synibol.
Symbolen f ör det struntprat, hellre alltför lat, alltför bekväm?
Då den struntvilrt.ighet som hos kvinnan blivit till en andra natur.
Symbolen hon hört mannen orda om sitt arbete för de tomma fraser, son1 hon anviii~der sett hans mödor, bevittnat hans trium- till att dölja sin brist på tankar med.
f er, ängslats över hans f örargeiser, har Nu ar du allvarligt ond?
Du k a n hon till sist ansett sig som, oskiljak- väl begripa att det inte a r dig.det gäl- tig från det alltsamnians.
Hon har ler.
Skulle jag vara den som talar om utan ' exercis blivit niilitar, utan ut- kvinnans underlägsenhet?
LAngt ifrån slrottsarbete blivit politiker, utan att - - Yuinnan som diktare.
Ingenting vacker mannens fantasi som kvinnan.
Intet ar som hon medelpunk- ten i alla mans poesi, de stora dik- tarnas fullgångna lika val som vardags- naturernas blott anade.
Det är d % helt naturligt, att mannen skall fatta b i n - nan som poesins förkroppsling.
Tan- ker han sig henne som diktare, maste ban tanka henne s o m skaldinna, e j som författarinna.
.
Den som inger s % ~ t a r k a erotiska känslor och så, eldar hans fantasi, m8ste själv, nar hon diktar, vara helt känsla - framför allt karlekskansla - och fantasi.
Förståndet däremot anser nu icke mannen för kvinnans si arka sida och väntar det därför icke heller i hen- nes skaldskap.
Är nu denna före~tällning riktig?
Ja till halften, men till halften tvärtom ut- präglat falsk.
Kvinnlig diktning är ofta i hög grad kanslobestämd och kretsar ojämförligt helst kring kärleken.
Men kvinnan som diktare röjer i regeln icke mer,.
utan mindre fantasi an mannen, men.
daremot l h g t mer förstAnd, an mannen i allmänhet vill tillerkänna henne.
Fantasibild av Sappho.
.
skriva blivit förfathre och journalist, utan a t t kunna måla iir hon konstnär, och, uppfödd i staden, är hon rationell lantbrukare.
Ah nej, du vet nog att det endast ar en lycktriiff om hon skulle råka duga.
till detsamma som hennes lilan.
Den makt, som driver två miinniskor till- sammans, a r en helt annan an tillfal- ligheten a t t vara liktänkande i en viss fråga .. Kärleken uppstår ej av att b&amp;- da två tro det är så nyttigt att dricka vatten.
Herkules!
Hur har han icke suttit som ett Btlöje genom seklerna, allti- från antiken, bara för att en nymf tvang honom spinna!
Men vi kvin- nor, vi frukta icke löjet, ty värt hem- liga frimureri skyddar oss.
Och vi kunna ej ens förebära nggot tvång från mannens sida.
Hur ofta säger - eller tanker - ej mannen om sin söta gas: Det har begriper du iiite - ack, om du teg!
Vilket m i t t av tid som förspilles un- der pratet om ting som ej angå oss och som ingen begärt vår mening om!
Var- för ej hellre vara lugn och samlas till sig själv, varför ej hellre sträva efter att bli en om ock ringa enhet i summan av personligheter!
Att tänka själv ar början till att hjalpa sig själv - först sedan.
kan man verkligen hjalpa an- dra.
Dessa sista.
;; ~d ha en moraliserande kulör, som fallit i av misstag.
Men jag gitter icke doppa bort den.
Me- ningen skall du val ändå inte miss- uppfatta: Oron över att förspilla nå- got som aldrig kan atertagas - da- gens många timmar; harmen över att själva fuskas bort till intigheter - att vara ekon, ljuduppfångare, efter- sägare, diktafoner.
René.
Don som inleder Europau kvinnliga litte- ratnrhistoria, den som inför alla tider at&amp;tt som ekaldinnan framför andra, Sappho frhn Mytilene, hon ar val and&amp;, tycker man först, en lika avgörande Bom be- dihande vederlagening av den ovan fram- ställda teorin.
Otaliga man ha beundrat hennes i ~jalva verket okända skönhet, ha diktat glödande kärleksdikter till henne iirhundraden efter hennes död.
Själv var hon ock &amp; kärlekens diktarinna s &amp; helt och hett ttom nhgon, blott med den för Hellas ' karleksliv i jämförelse med vart egendomliga skillnaden, att hennes varmaste dikter galla kvinnor.
Förvisso ägde hon ock fantasi, vare sig det gällde att skildra blomsterdoften en manskenmatt eller karleksgudinnan, när hon i fligelspannet ilar, f r h sitt gyllene piidahem till en bed jande kvinna p8 jorden.
Men fantasi~kildringen fyller henne aldrig 88, blir aldrig för henne en slidan huvud- sak som för Hellas ' störste manliga eikal- der.
Det ar snarare naiv skönhetsglädje an medvetet nyskapande konst i hennea djktar~yner.
Känslans uttryck är det hon först och sist söker.
Att hon finner det ej blott s &amp; starkt, men ock s &amp; eant, vittnar om verklighetssinne vid sidan av naiviteten.
Vilja vi taga nigot exempel ur nya
MORGONBRIS Tager man som typ för dessa skrift- nen tänker sig en dylik.
Nggot vidare.
itällarinnor George Eliot (Marian evan^), atark i fantasin ar hon emellertid icke, slås man av, hur litet kärleken som li- medan hon tvärtom ägde ett djupt tanke- 3else behärskar hennes böcker.
Natur- behov, Iiit vara att hennes filosofiska in- ligtvie finns den dar, och intet vore orät- tresse ej motsvarades av ett lika hög- tare an att skylla George Eliot för köld.
gradigt skarpsinne.
Men vår nästa skaldinna av rang, den Men hon förhärligar aldrig lidelsens oför.
nuft som George Sand.
Hon hävdar anr.u mer frejdade Anna Maria Lenn- klarsyntht+ ?ns rätt och plikt även i kar- gren, är av rakt motaatt typ.
Hon ar leken.
I Komola skildrar hon t. ex. en Eörsthdsmäs~ig från början till slut och ung flicka av finaste virke, ej minst i samtidigt förståndigt begränsad aven i fråga om intelligensens klarhet, vilken sin tankeutövning.
Hon kam tar med dåras av en intellektuellt bländande man, fru .Nordenflychts stora beläsenhet, hon men småningom vaknar.
Nämnda bok hävdar energiskt kökets företräde fram- &amp; r för övrigt hennes enda fanta~iroman Cör studerkammaren.
Hon har en ytterst, ch raknas - ehuruväl jag icke kan akarp blick för vardagsverkligheten och instämma däri -- bland h e n n ~ s sämre.
hennes ord ha en säll~ynt mhlande kraft, Eljes är det sin samtid hon skildrar och men av mer fotograhk än egentligen e t med en skarpsynthet, som ' icke en- konstnärlig art.
Hon är en av Sverges iamt, fast visserligen i hög grad hämtar kvickaste författare, men kvickheten sam-; in ingivelse f r h godheten.
Hon tolkar man hänger med hennes begränsning, mäns själsliv l i k v ä l som kvinnors.
Det vilken i sin tur framträder i hennes av- vilar över hela hennes uppfattning ett visande av alla srarka kanslor, ej minst drag av mild, men omutlig rättvisa, som på kärlekslivets omrhde.
Den romantiska tiden hade ju helt minst av allt ~kvallrar om det slaveri under personliga tycken man brukar till- andra krav på en skaldinna.
Hon skulle vara lyrisk, kandig, poetisk, fantasirik.
skriva kvinnan.
Det är typiskt för kvinnans dikteriska laggning, att just ingen formadde fylla kravet.
Ty Euphrosyne (fru Nyberg) var ju en natt och älskvärd, men ingalunda dardeles betydande poetissa.
Däremot började för första gangen kvinnorna ~ p e l a en verklig roll i var Iii teratur, då den borgerliga liberalismen och därmed prosan, verklighetsskildrin- gen,.
gjorde sitt int8g på svenska Par- nassen.
Av denna riktnings författare var en ansenlig procent kvinnor.
Nhgra av dem, s k o m friherrinnan hfiorring och Marie Sophie Schwartx, vor0 min- dre betydande, men andra,.
såsom Fre- drika Bremer och Emzlie Flygare Carlén, till hörde dem, som starkast pilverkade tidens kul turella uppfattning.
Nu försmadde visserligen dema för- fattarinnor ingalunda fantasin.
Fastm ' er vor0 de mycket romantiska i ordets var- George Sand.
George Eliot.
dagliga mening, d. v. s. de älskade rö- rande, epännande, osannolika händelser amt ktskilligt Överspända kanslor.
Men gjort utan intelligens eller logik, och Hon drar sig ej heller.
för att skriva detta drag är icke det bästa i deras man räddar sig ' ej har med att tala om Dm politik.
I ett land som England böcker, utan snarare det sämsta.
Det kvinnologik.
Det finns ingen kvinno- kunna knappt intelligenta, självständiga bästa ar tvärtom verklighetsskildringen.
logik.
Det finns endast en logik, och kvinnor undgli detta.
T. o. m. en kvinno- Fredrika Bremer hävdade vardagslivets den använda aven kvinnor s o m tanka, rösträtts fiende, s o m den betyd mde för- ratt att vara föremal för dikterisk skild- hur mycket än känslan ibland kan farii Fattarinnan mrs liumphry Wurd skriver ring, nagot varigenom hon icke gjorde i vag med den.
böcker proppfulla av politik, av socialt dikten roligare eller skönare, men val Än starkare framträder det kloka, mot upplyst högerpolitik.
Även om ingen riktade den med en rad nya verklighets- verkligheten inriktade draget bos Eng- kvinna bör till Englands nyskapande po- iakttagelser från själslivets och det mänsk- lands författarinnor.
Deii engelska littera- litiska tänkare, ha da många förfat- liga samliv.ets värld.
Fru C d e n gav turen räknar flera skaldinnor, bl.
a. en tarinnor dar visat ~ i g kunna föra poli- aven hon skildringq ur medel klassens (Alice Meynell) som nyligen nämnts till tiska resonemang fullt lika bra som - liv, dar hon bl.
a. tillämpade den mo- kandidat för bederaposten s poeta 1,alirea- ja, vi ekola e j taga till nagot allt för derna sanningen, att kärlekens roman tusr.
I Elisabeth hrrett-Browning har vårt, vi kunna saga: som något svenskt icke slutar med bröllopet.
Men hennes England en kärleksskaldinna, som, kan li bera .It statsrad.
största förtjänst var kanske greppei att nämnas vid sidan av de störste karleks- upptaga det kroppsarbetande folkets, väst- skalder.
Men det som mest fängslar kustfiakarnes, liv, till dikterisk behand- hos henne är innerligheten och djupet; Gå vi E &amp; till de svenska diktarinnorna, ling.
Fredrika Bremer var ju dessutom i friiga om fantasi stod hon langt efter möta vi som deras första nämnvärda re- en kvinnorörelsens tänkare av rang.
sin man, Robert Browning.
I stort sett presentan t en ~kaldinna värd sitt binamn, Nästa g h g kvinnorna trädde fram i framträder ock på anglosachsisk mark %den svenska Sappho~, om man mindre svenska diktarskarans främsta led var p &amp; prosaförfattarinnan framför skaldinnan.
fäster sig vid formens skönhet än vid 1880 talet.
Dat kan icke vara nhgon England ar d e verklighetsskildrande, de kärlekdideleens brand.
Hedvig Char- tillfällighet, att aven denna tid var en sant sjalsskildrande k v i n n ~ r o ~ a n e r n a lotta s Nordenfhjeht ar verkligen ' i det nar- ~erkli~hetsdikte ' ns tid, och det i Ungt.
hemland.
maste en kvin~lig diktare såsom mnn- mer utpräglad grad an liberalismens.
tiden, ar det väl närmast i Frankrike vi böra finna den sant kvinnliga kvinnan som författarinna.
Framyskan måste väl vara kätisligt lidelirefull, oförstörd av kvinnosak och dock tillräckligt d järv och fri för att ej hemfnlla till tyskans blyg- het eller förnumstighet.
O c k d har fran- ska litteraturen en vacker rad av stora författarinnor, och ingenstädes.
har viil lidelsen, karlekelidelsen, i dess absoluta bansynslöshet funnit sig uttryck som dar.
Men icke ar det bland damerna vi skola söka Frankrikes största fan tasidiktare.
Geory e Sand (Aurore Dudevan t) t. ex. med allt eitt romantiska svärmeri för glndande prakt och damoniska mans- figurer har icke öppnat nya länder för - dikten sA.som Chateaubriand eller Viktor Hugo.
Å andra sidan ha franska damer,: siisom mnze de Stue1 och George Sand, kraftigt ingripit i tidens liv och ilieernas utveckling.
BAda ha stritt för sitt köns frigörelse, den senare aven för de fatti gas; hon var en god bit av social för- fattarinna.
Man skall icke heller tro, att det var enbart med känsloutbrott de stredo.
De hade ej kunnat göra vad de - b, ',
MORGONBRIS Näst Strindberg har 80-talet inga s &amp; ty- piska och så konstnärligt betydande skriftställare som Anne Charlotte Lefler och Ernst Ahlgren (Viktoria Benedicts- eon).
De hade liksom 80 talet Överhuvud avklätt sin dikt all högre och lägre ro- mantik.
Deras vardagslivsskildring var ärlig i e n grad, som de äldre förfat- tarinnorna aldrig kunnat hinna.
Deras motvilja mot alla förskönande, men grundlösa föreställningar och drömmar är väl vad man minst skulle vänta av en kvinna, shdant hennes vasen vanligen brukar fattas.
De vor0 obevekligt atranga mot gamla fördomar, men de förföllo i ovanligt liten grad till nya dogmer.
Man brukar anse kvinnan k2inslof ullt ensidig, men faktiskt voro de nämnda skriftetäl- larinnorna mer miittfullt och allsidigt klarsynta än den genialt och oberäkne- ligt ensidige Strindberg eller de (pá 80 talet) dystert och dogmatiskt ensidige Gei jerstam, Tor Hedberg och Levertin.
I motsats mot fru Lenngren stodo de e j skeptiskt kyliga inför kärlekslidelsen.
Men n8gon personlig lidelse kan knappt skönjas i Anne Charlotte Lefflers skildrin- gar därav.
Med Ernst Ahlgren ar det annat.
Hennes klarsynthet vilar ej, som hos fru Leffler, ps ett Btminstone till formen kyligt rattfardighetskrav utan pk en brinnande, men aldrig tanklös god.het.
I djupet hos henne bodde ju dessutom alltid karlekskravet och bröt slutligen fram med en valdsamhet, som drev henne i döden.
Denna inre eld bakom for- mens l jusa och ädla lugn gör Ernst.Ab1- grens diktning till den ur mänsklig syn- punkt högsta, som nhgon svensk kvinna skapat.
om vara dagars andra författarinnor, B &amp; far det ej bli mer än ett ord, ty de äro 138 m %nga och aven s &amp; duktiga, att ut- rymmet omöjligt medger tillbörligt er- kännande &amp; t dem alla.
Så mycket är tydligt, att deras styrka i stort sett icke ligger i fantasin.
Fru Jalze Gmaandt t men i Claine är kanske den m e ~ lyriska, hennes bästa verk f i r läsaren ej egentl- gen skbda fantasins värld, blott ana den i lockande skymtar av blandad skugga och stjärnglans.
Anna Lenah ~lgströrn syftar ock mot diktens högata höjder, ' men är så lidelsefull, att ordet lyrisk nästan blir * ett för matt uttryck f 3r hennes tem- perament.
Hon har ju för övrigt också skildrat ~Fattigfol k B.
Vad Ater angår Anna Branting, Marika Stjernstedt och E l h Wagner, vi1 ka aven tillhöra dagens mest betydande författarinnor, så skönjes lätt att, hur olika än de eljes inbördes äro, ha de alla sin uppmärksamhet in- riktad p &amp; den omgivande verkligheten, de dem omgivande människorna, Alla iakttaga de skarpt, alla skildra de SM- ende själsliga företeelser, alla röja de intresse för tidens brännande spörsmill.
Nog äro de starkt personliga i sina om- dömen, men icke beror den ensidighet de kunna visa p &amp; bristande intelligens.
A andra sidan sätta de som sanna kvin- nor kärlekslivet i förgrunden, därmed understrykande den uppfattning, som i början av denna artikel hävdades: kvin- nan som författarinna har icke sin styrka i fantasi.
och dröm, utan i klarsynt iakt- tagelse och skildring av den värld, som ligger henne närmast, vilken nu som ph Yspphos dagar främst ar kärlekslivets Erek Hedén.
.
värld. '
Ernst Ahlgren.
Var största konstnärinna däremot är Selma Lagerlöf.
Hon är ock störst, ja alldeles enastaende i fraga om den egen- skap, som eljes vara bästa författarinnor i eå hög grad aakna, fantasin.
Kanske sammanhänger därmed draget, att hen- nes kärleksski1drin.g icke är e &amp; direkt och personligt varm som t. ex. fru Nor- denflychts och Ernst Ahlgrens.
Selma Lagerlöf skildrar kvinnans kärlek mäster- ligt, men man har alltid en - känsla att hon själv står utanför, vilkevbäst fram- gAr därav, att hon skildrar mannens kärlek ungefir lika bra.
Skulle vi ' till sist vaga .nämna ett ord.
.
I sprunglig med a t t avsatta vissa oinril&amp;n ur- l Härmed ä r emellertid icke nog.
Av natiir, vilka områden kallats Sverge måste sparas ännu mycket mer Naturen behöver I n a t i.0 n a l p a r k e r.
De äro f. n. l oberörd natur.
Det h a r ansetts som en nio till antaiet: Stora Sjöfallets, Sar- fråga av utomordentlig vikt a t t t. ex. l skyddas.
jeks, Pebjekaises och Abisko national- vissa delar av Kullaberget skyddades Detta a r en programpunkt, soiri kan parker- i Lappland, Sonf j allet i Här je- p &amp; liknande sätt; sista föreslagna na- ingå i alla partiers arbete.
Det; ar dalen, Garphytte nationalpark, belägen turskönt märkvärdiga område är en dock tyvärr en sak, som icke alla i Kilsbergen, Hamra i Gävleborgs län; del av Särö i Bohusläns skärgård.
En tänka på a t t omsätta i praktiken.
A t t Aihiigsön J.
Norrt.al je.
skärgard samt motion är under utredning a t t Djur- verka för naturskydd ä r emellertid en en del a?
.sotska Sandön.
ut.an.f ör Gott- g %rden inktte bevnra.~ i sitt nuvarande skick.
(Forts. % &amp; d.
8.)
av de viktigast.e kulturuppgifter par- land.
H tier, föreningar och enskilda kunna företaga sig.
Ty aven om vi vinna alla de tänkbara sociala förändringar vi Q kampa för, så a t t vi verkligen f i n g e ett nytt samhälle utan fattig- dom, s &amp; skulle vi likväl vara fattiga, om vi e j vetat at.t bevara naturens rikedorn.
Det synes mig darför att1 socialister alldeles särskilt böra noga begrunda fragan om naturskydd.
I vart land hava vi ju ännu väldiga s t räckor verklig inrspruiiglig vildmark.
1: l~etraktaiide av industrins segertåg genom världen kan emellertid tan.lras; a t t även lapplandslra vildmarkens orördhet kan koinina att så hotas, a t t vildma~lren en g b g lroinme a t t höra till sagorna blott.
Det miste darför för ett land såsoin Sverge vara en plikt a t t i tid avsatta vissa delar av sin vild- mark undan förstörelse, s % att Iiven kommande släkten skola f &amp; den obe- rörda naturens skatter sparade %t sig.
En liten skogsinteriör: Pyrola uniflora (ögonljus).
Svenska staten har ocksa begynt.
/ ', ' I
Sydsvensk bild av E. Norlind.
b Åter jul oah åter hemma.
Öppnades en dörr helt sakta, strömmade emot mig * arme, - .. lius oah doft a * nybakt bröd, hörde jag en ~ a n l i g stamma -: &gt;Fara barn, en fridfull jull !~ Nejd i dimma, barndomsnejd!
Fruktad, älskad stiger du fram ur töekenslöjor som fordom, nar jag an * ar barn oah Qaknadá * id brasans prassel i den tysta morgontimman, m e d a n fönstret tinade.
.
.
.
.
.
.
.
Åter jul.
.&lt;.
: .z %- I ooh ater hemma.
.
Bodde uti haartats gömslen.
ännu nattens- .milda ro?
Dröjde uti.
sialen ännu drömmens ljusa ' +öster krrar?
Ellef * ar mitt Öra lyhört som i säre - ögonbliek?
.
Daupt ur djupet, högt ur höjden.
hörde jag ett hjärta slå, famnande all rrarldsns oro, giQande all rt8flden ro.
Oah mitt eget staokars h.iSrla slog så sQagf i takt med hjärtat ifran,.
* arldsns innersta.
.
.. Stilla dalar, öuer nejden, över Sundets dunkla Qatten töekenslöjors rikedom.
Oah likt ögon stugors fönster blinka i den tysta natten som de fyrar, xtilka lysa skepparn leden ÖQer djupet till en lugn oah åtrådd hamn.
.
Helig natten!
Helig natten!
Djupt UP diupet, högt ur höiden bultar Qarldbns stora hjärta, mänsklighetens snabba puls.
Elsa Collin.
rna - s u r s k i l t i f ö r s t a h a n d kommunerna att genom särskilda an- F ö r a t t få skydd &amp; t vissa märkliga v e r k a n i o t d e t t a n k l ö s a.
p a p - ordningar skydda för förstörelse (så- 1x1 i n d r e partier natur eller n a t u r- p e r s k a s t a n d e t Y som skadandet av vikt- och djurlivet) f ö r e in å l finnes nu sedan år 1909 en Rur mycket skulle ej irioiii för- 6 kommunen tillhörig inark blivit allt- särskild l a g o m n a .t u r m i n n e s- eningslivet kunna göras för att v ä n ~ a iner aktuell.
En motion därom har i n a r k e n s f r e d a n c1 e.
Med n.atur- allmänheten av ined papperakastandet!
väckts i Västerås och en kommunal ila- rninnesinärke f örstår lageii ' ' om:r&amp;de Det borde a l l t i d utses f ' örtroende- turskydd.skommitt6 tillsatts med upp- eller till fastighet hörande nritudöre- män eller förtroendekvinnor, som vi6 drag att.
inkomma med förslag vilka inifil, som är av särskilt intress,e fför kiin- varje utfärd eller möte shg till att intet områden so.m för framtiden böra kom- nedom av landets natur eller på grund skrap fick kvarliimnas.
Detta införer ma, j. åtnjutande a.v naturskydd.
av rnarlrbar iiat.urbeskaffenhet el jes kanske nu allt mera å platser, dit mar 1 de större samhällenas omgiv- syries f ör framtiden böra skyddas '.
sanilas ofta - backar som av myndig- ningar är det fara för utrotning Var och en, som har grundade skal heterna.
bruka upplåtas till.
möten el.
av.
en del bloinmor genom att antaga a t t han upptäckt ett naturföre- ler i follrets parker.
Men det bordc de upptagas ' med rot.
och försiiljas.
nlål, som kan fortjana a t t fridlysas, all.tid ske oclcså, när man slar sig ne; Man har t. ex.
föreslagit., att Linnéa kan verka för a t t f r i d l y s n i n g s- i friimmande backar.
.
och Pyrolor och andra ej i stora mang- a ii s ö k a n liominer till stånd.
.
Seclan På s å satt skulle föreriirigsrnedleni- der förekommande br ' ommor borde ~narlräga~en hörts ställes denna till.
ko- niarna komma.
in i rä.tta.
vanor, SE fridlyias, a t t blommande sälg och blå- nungens befhde i det lan, dar natur- att de ej heller kastade skräpet kvai.
iilinnesmarket finnes.
För fråga.ns av- vid enskilda promenader och utflykter.
görande fordras sedan Vetenskapsalra- - Nyligen $,&amp;g jag hur Vidare kan.
ju tänkas, a t t V i s s a ett in.
foras.
demins hörande.
Hur denna.
ansökan dust.risamhalle vägkanterna voro ore p a r ' t i e, r a v Ir o i n m u n a l s k o g s- sl~al.1 skrivas och vilka uppgifter s0111 ilade ined papperskastande iirida till m a r k e j b o r d e f å n e d t r a m - fordras bilagda står redogörelse för i inemot en halv ini1 utanför.
För alla p a s, på det att ej.
heller floran i all- Svenska nat.urskyddsf öreningens ars- djupare iiaturvanner ar en skdan trakl nianhet skulle bli förstörd.
?.e om-.
skrifter 1910 och 1911, * vartill hanvi- förstörd.
Tuvan, iingsrnattan, mossan kring stora stader, hur florans rikedom sas p &amp; grund av bristande utrymme har bloinmorna kunna icke njutas med minskar i oroväckande grad!
i. uppsatsen.
frid, dar stora vita, lysande pappers- Men skulle man dar ej få gå fritt Meii .allmaiihet ens möjlighet till sni ' ockor draga.
A t ' sig uppmarksamhe- i skog och mark?
hör jag m h g a invan- verksa~uhet för iiaturskyddet inskran- ten.
da; J o, visst .. ' Men icke precis över- ker sig sannerligen ej till att finna ut.
Ty trampar generation efter allt.
Även genoin de l&lt; o in m u n H.
1 a naturföremål lämpade för fridlysnings- generation överallt, sa dödas växtlivet.
ansökningar.
D,et är ett arbete, som m y n d i g h e t.e r n a kan mycket ht.
Böra vi icke ålä.gga oss någon varsain- göras för naturskyddet.
.
oupphörligt kan taga vår uppmärksam- Anslag-.
kan uppaattas, papperskor- het och någon försakelse för att få be- het i ansprak.
Vår natur ar iianiligen hålla det?
Jo, visserligen.
A v e n o, m även värd en ständig fridlysning i au- gar likaså.
vi vinna alla de t ä n k b a r a Trädens oerhörda betydelse för trev- s o c i a l a nan bemärkelse an sedd från veten- förärndringar vi ska.plig ståndpunkt - ii a m l i g e n naden börjar bli mer ' erkänd.
även i k ä m p a f ö r, s å a t t v i v e r l r l i - e n b a r t f r å n s r i y g g ' h e t s - o c h praktiken.
Man börjar tvelca att utan g e n f i, n g e e t ' t n y t t s a m h ä l l e tvingande nödvändighet göra sig av u t e a n f a t.
t i g d o m, s å s k u l l e v i akönhetssynpunkt.
Bn.
av.
uppgift.erna.
soni.
vi alla: kun- meil result.atet av decenniers, ja, &amp; r- l i k.
v ä l v a r a f a t t i g a, oin v i e j hundradens väst.
Man börjar - men v e t a t a t t b e v a r a n a t u r e n s na ålägga oss, ar foljande: L i i m n a a l d r i g e t t p a p p e r i hur mycken vandalism aterstår ej an- r i k e d o m.
s k o g e n, p å ä n g e n, i h a g e n, p å nu att hindra!
Anna Lindhagen.
v ä g e n, e l l e r v a r h e l s t v i $.n Vidare har fråga kyldighet för g å f r a m.
- - Maen jag har ju icke användning för papperet längre, sedan jag ätit upp min matsäck, invänder du.
Men tror du naturen har meia, an- vändning f ö r .ditt pappersskräp P Nästa gång du eller andra människor komma till den nedskrapade backen, så har naturen fått en flack, som den icke kan avbörda sig.
Papperets såviil som andra obrukbara ingrediensers plats efter matsacksätandet ar a t t läg- gas i den tömda matsäckskorgen, kas- tas på elden i ditt hem, eller - om du är försedd endast med värmeledning, gasspis eller elelrtrisk spis - att kastas i soplaren.
B ö r a i c k e j u s t de s.ocialde- ~nokratiska föreningarna som h a v a i n f l y t a n d e på så s t o r a m a s s o r a v v i r befollr- ning, t a g a u p p naturskyd- d e t t i l l diskussion och för- s ö k a.
f &amp; b e s l u t i n o m f ö r e n i n - p ~ ~ a n t t a v e r k a f ö l: d e t s a r n - (Forte.
fr. &amp; d.
6.)
- Ltim.plig litte~at~ir ' i ~aturskyddsfrå~gau:) JNaturskyclclsföreniiig.ens årsskrifter 1910 - 1913jJJ " Om skydd för den svenska uatu- ren av R. Seruander, ' Naturskydd ' av K. Starback, ') Naturskydd i Sverge av T. Högdahl, " Djur och blommor ') av Gustaf .Kolthoff,)) Min jakt med kamera " ay Pniil: R.oseni.us, ' 3T8seskiir J ' a. \ - Bengt: Rei8g.
- - I ' - X J J) J Fran Djurgarden: En backe vid Fiskartorpet.
MORGONBRIS Ängs- och strandparti i Eriksdalslunden, som bör sparas vid den event.
Ham marby ledens framdragande.
- Nu får jag stipendiet, tänktt Flickan från Traggeryd # flickan, och ho11 svarade beredvilligt ' Av .Hin Wägner.
- Och därför skulle jag fraga kam rern om jag har någon utsikt at.t fi stipendiet?
E t t par bedjande ögon riktades mo- det likgiltiga grå ansiktet, och stäm man skälvde under alla de f örhoppniil, gars och farhågors tyngd den bar Men kamrern svarade blott, trött och] .ed: Naturligtvis kan fröken söka, men jag lovar .ingenting, absolut in.
genting.
Har .ar så många.
- Ja, men se, om kamrern ville in- tressera sig litet för mig.
Jag kan försäkra att just jag skulle göra ett s % gott bruk av pengarna.
- Just .jag ja, sade kamrern full- k.omligt oberörd, sedan den har fonden stif tades, tror sig varannan fattig pojke eller flicka ha möjligheter till att bli något stort.
Det var ju musik, som?
- Nej, svarade flickan och rodnade häftigt, nej, författarinna.
- &amp; å, sade kamrern och hans ton stack henne djupt, en ny Selma Lage].
löf?
- Aj, aj, så illa det tog, men h ~ på.
r hon svarar för sig: - Nej, jag a r mera realistisk, sade hon.
Kamrern skrattade.
-- Det var skada.
Men var ar frö- ken ifrån?
Tungomilet tycker jag ax så bekant.
- Traggeryd, svarade flickan trum- pet och reste sig, ty den har mannen hade tydligtvis ingen känsla för litte- raturen.
Men - - T r a g g e r y d!
upprepade han med ett nästan ömt tonfall, sken plöts- ligt upp och blev en helt annan, nej.
lilla snälla fröken, då äro vi ju som slakt.
Det ar min kära, oförgätliga £ödelsebygd.
H a n började ge henne ivriga frå- gor: - Hur mår prästens?
Och stor- patronen på Tingby gård?
Känner frö- ken till Tingbyt Herre Gud, dar ar jag född i södra gavelrumm.et!
Nå.
gamla Sara Katrina, ar hon lika elak och lika kry?
Y ' men inom sig tänkte hon med förakt liar bor han mitt i det brusande live1 och han frågar efter gamla Sara Ka, trina!
- Nå, och ni själv då?
fortsattt han.
Namnet var ju Johanson?
Kan.
ske skollararens dotter?
-- J a, det stiimde, men far ar död - Den hedersmannen!
Fröken ha.
de kanske själv varit lärarinna?
--- Nej, hon hade skött posten och hjälpt mor i hennes lilla brödbod, dal rnan också sålde 25-öresböcker, ja, tog upp order på elitserier med hylla.
- Och så var det denna litteratur som ingav Er tanken att skriva s j d v ' l Hon nickade.
- Nå, gick det bra?
Hon såg förvånad upp vid fragan.
- Jag har ju inte försökt an!
En Eörfa.ttare måste lära kanna livet och jag har s &amp; nyss flyttat till Stockholm - Och lämnat Traggeryd på allvar!
Kara barn så oförståndigt.
Nar ni iock hade ett levebröd .. - Ja, men, invande flickan, vad al iå den har fonden till för, om inte föl akt hjälpa just en sån som jag som ar fattig men vill fram?
Nar jag lästc om den i tidningarna blev jag så glad Jag tyckte att det var en storartad tanke, för min del.
Kainrern granskade sin fattigt ldad- da unga supplikant, vars lilla stramhei tycktes honom den allra svagaste sköld mellan världen och ett hjarta, genom vilket blodet stormade vilt av spari- ning och fruktan.
Och nar han sett nog, sände han en vördsam ' suck till donatorn i hans him- nel:.
Generalk.onsuln visste nog inte vad han gjorde, nar han skrev sitt te- stamente - han anade icke vilka bund- 3a drömmar han skulle slappa lösa ned sina miljoner.
Men nu måste ge- ieralkonsuln val i alla fall veta, ty le fikhoppningar .han väckt ha säkert stormat ' himmelen och stört.
honom!
Ändlösa.
skaror av stigendiesökande lade.
dragit genom detta rum redan le flesta förgäves.
Och nu denna rtackare.
fr8n Traggeryd, som bara; att kvar och tiggde, tiggde med blic- ', kar, dar rädslans svindel glimtade bakom ~~kerhete1.i.
Kamrern hade intalat sig själv att hans hjarta var förvandlat till asfalt, men aven.
asfalten injulmar under gynnsamma omstiiiidigheter.
Så att i stället f ö r att avskeda flic- kan sande han: Kära barn, lyd ett av en gammal förståndig nian, res hem till Traggeryd s &amp; länge och tro mig, ni har ingenting att göra eller l.a.ra i den har stan.
--- Aldrig, sade flickan.
Posten har en .annan redan f %tt och förresten, hellre döden.
En författare måste l e v a!
I Traggeryd -- dar förgas man i vardagligheten.
Kamrern suckade.
- Vad sade er mor, fröken Johan.
son?
Det gick en sky över flickans an- sikte.
Ty mor, st.ackare hon hade inte sagt annat a n: At inte korv bort.a, Selma lilla!
Mor, sade hoii.
Ja, mor förstår mig inte.
Hon ville jag skulle stan- nat hemma.
- Men fa.stmaiiiien då?
försökte kamrern slugt.
Fröken ryckte till, rynkaii mellan ögonbrynen blev mycket vass.
- Jag har ingen fastman, sade hon.
Jag kan inte tycka om folk, som trivs i Traggeryd.
.
Kamrern hörde orden med ett öm- kande småleende: - I hela mitt liv har jag längtat åter dit, sade han.
Jag skulle: nii ant- igen lrunna flytta tillbaka p &amp; kldre dar, men patron Malm har köpt min fädernegard, och jag har just fått be- sked, att han säljer inte för skäligt pris, den snåla gubben.
Missräkningen var ännu ny och upp- rörde honom, s &amp; snart den kom på tal.
Det gamla karahemmet!
J u sjukare x h tröttare hans hjarta av buller och spänning, av antipatiska ords och an- siktens obehag, av striden att slå ifrån sig och hålla sig uppe, ju underbarare den tysta gamla bygden i hans minne.
Det föreföll honom alltid, som om livet i hans barndom dar flutit rent och friskt som ån genom trädgården, dagar- na började tidigt, då den blå morgonen steg in genom små.r-utade vildvinsom- spunna fönster, gingo snabbt undan i arbetet, slutade i trygg ostördhet bland bijcker, som verkligen blevo lasta, eller vänner soin blevo älskade.
Men han vågade icke ens fördjupa sig i detaljer för att öka sin halvt förtärda längtans plåga.
Han vande sig till Flickan, som bara satt kvar och s i g ut %tt ~rilja invänta stipendiet.
- Nå, sade han, nå, säg mig d i, har oi verkligen sett mer av livet här i Jtockholm an i Traggeryd?
- Jag har val också ogon, sade flickan.
Och jag har ' minsann inte mttit inne på initt rum utan sett mig) m.
- Men, ja, förlåt mig, förväxlar ni nte livet med butiksfönstren?
- s Jag studerar ansikten, svarade ton stött, stämningen och SA vidare.
-
MORGONBRIS - - Men vänta tills ni skall skriva!
Storstadsstiimningen av trängsel och ödslighet och, allt det da.r, den har ni uttömt på första sidan och vad skall sedan en liten Traggergdsflicka ta sig till ined resten?
- Men det h ii 11 d e r j u saker!
ut- ropa.de hon.
Och tiinkte på ett par brinnande ögon, so111 fixerat henne p &amp; en automat.
-- Och det skulle inte hända nagot i Traggeryd?
Kanske inte sil spä.iinan- de, men lika viktigt och intressant, tror jag för iniii del.
Flickan höll på att frusta till, hon hadc aldrig hört.
så, dumt.
-- Nar man ar ung längtar man v a l främst av allt efter någo t spännande) sade hon.
- Och nar inan blir gamnial, svara- de han, märker man, att det bara finns e n salr, som verkligen ar spännande, och det ar att klara sig h. e d e r l i g t anda fram till slutet.
- - Hederlig 3 sade flickan ringaktan- de, det ar man väl alltid.
Och så gick hon och glömdes hon, och nya sökande till stipendiet avlöste hcnn.e, vilka alla skulle göra sig en ly- s a d e framtid, om blott de finge en handräckning.
S i en dag linat om länge kom bon i gen.
Kamrern såg henne med en känsla;, iv obehag, ty avgörandet var just fat- tat., och.
flickan hade .blivit utan.
-- Att man inte kan tåla sig tills det star i tidningen om ett par dar; började han.
Flickaon vinkade litet ined handen - Står vad?
frågade hon, å jaså stipendiet!
Och medan kamrern ga.
pa.de och stirrade, framförde hon helt frankt en halsning fran patron Malms sterbhus, om ha.n icke ville köpa Ting- by gå.rd.
- Ja.g kom att tala 0111 för herr ~ u g u s Malm, t som ä r i stan och sökte upp mig i dag, at.t kamrern reflekte- rade, och vi kommo överens att höra efter nied sa.mma.
Det skinlle niimli- gen passa bra, för h,err Malm flyttar troligen till Stockholm till våren.
Hon sade icke att den saken till stor del berodde på.
om rna11 kunde finna en antaglig köpare, " ty ma.n skall.
icke ge sig i motpartens hander vid affärer ".
Men hennes hjärta klappade vald- samt medan hon vaiitade på svaret Hon hade farit så illa sedan sist hoa satt har och inte hade hon kunna1 skriva för bara blodbrist och oro, mer flyttade August till Stockholm, så skulle hon gladeligen ta honom, oni han vore dubbelt så tråkig.
.
Men, min Gud, så likt den1 att intc svara rakt p &amp; salr utan med en mot- fråga: - Varför skall herr M,alm flytta til!
Stockholm t - A, när man k a n få så, svaradc hon diplomatiskt.
Vill kamrern kan ske tala med honom själv?
Han gå1 nere på gatan.
Unge Malm kallades upp, och kam- - rern igenkände en ung man, som i iörgår kommit upp på hans mottag- ningstid och, nar han blivit utmot.ad med akt " ansökningstiden var förbi ", avarat: Jag söker inte stipendiet, jag söker min fästmö.
Ha.n hade fått leta i registret på de sökande, ta.git adres- sen, tackat och gått.
Och här var h.an igen!
" Jag söker min ' fästmö. "
Kam- rern börjar nu skymta sammanhanget.
Flickan hade tydligen sagt sitt pris., och den har unge token, som nu blivit sin egen herre, amnade betala det .. - och Tingby, tänkte han, Tingby fkr j a g billigt, såsom en gång den dryge patronen .. fick det av min stackars mainina!
Han sade älskvärt: Sitt ner mitt herrskap!
Ja.så,.
herr Malm söker ett större falt för sin energi och duglig- het P - Man rftrinte för att inan har lik- som högre vyer än att sitta i Tragge- rgd, sa.de herr Malm och gav Selma Jo- hanson en belåten blick ur sina men- lösa ögon.
D,et blir ju trevligt för fröken J o h a n s ~ n ' a t f &amp; t ~, en bekant hit till.
sta- den.
- Ja, ha, ha, sade heEr Malm.
Jag hoppas, att det skall bli m y c k e t trevligt för - fröken Johanson!
.
Men fröken Johanson rynkade pa.n- rian.
- ' Om ni skulle resonera litet om villkoren, sade hon.
Kamrern .kunde inte låta bli att smale %t henne, men han fattade sig och sade ' sitt bud.
Unge Malm tycktes ganska belåten, men måste för skams skull, tyckte han,.
sätt.a sitt femtusen kronor högre.
Den lilla .divergensen tog dock ingen så allvarligt .. M !an började redan tala om den lämpligaste dagen för att bese stallet, och kamrern skulle ta med sig en jurist för att sätta upp kontraktet.
, Medan det.ta avhandlades, såg flic- ka.n sig noga omkring i rummet, spa- nade in genom dörren j. amgransande delar a v våningen.
-- Om den passar oss, tankte hon kunde vi ju överta kantraktet, s &amp; finge vi flytta in den 14 rnars och sluppe viinta till.
hösten.
.
Men, kamrern hade icke förlorat henne ur sikte, hon roade honom så.
K r den förberedande.
överenskom- melsen var uppgjord och man skulle saga farväl, frågade han i förbigående: - Vill herrskapet kanske se på vå- ningen?
För honom var det nu bara en lägenhet.)
Tingby var hans hem på nytt a.ntligen!
- Hur många rum är det?
frågade fröken Johanson helt lugn och samlad Hon kände sig redan hemmastadd, och Traggeryd låg borta i ett dunkelt för- £lutet.
Nu skulle man leva livet.
-- - - Den 14 mars drog kamrern, uppfylld av en djup glädje, sådan han icke makat på många ar, med hustru och, barn i n p$ Tingby gilrd för att ' börjn det sista viilsignade skedet i s i t t liv - Och samma dag styrde det unga Har och var.
(Strödda blad ur en resedagbok.)
Jan.
1913.
Cannes skall jag alltid minnas, 13:- sande i en disig vårdags klara, ljus- dränkta grånad - gråvita gator, et.t gråvitt av vinden rensopat torg,på vil- ket rader av tragiska askgrå.a trad sträckte sina nakna, hopgyttrade kan- delabergrenar mot himmelen, - som bakom dem gick hop med havet i ett enda djup av silverdis.
Där horison- ten borde varit hängde ett par franska pansarkryssare skenbarligen i luf- ten.
Eljest var töcknet ogenomtrang- ligt för en st,und.
Ty då man bli- vit mera van vid det såg man att det har och dar liksom genomandades av slöjlika turkosblå och siqaragdgröna flackar och ratt som det var lyfte en vindstöt dimman och fram ur dunklet bakom den kommer likt en spöklik uppenbarelse ett par långa, lugnt skummande, vita vågor - tidvattnets härolder.
Det steg snabbt, doft mum- lande och smackande mot den gul- gr %a stranldvallen av lös, mjöllik sand.
Jag följde det fram till hamnen och kom rakt in i en gravyr.
Ty den färglösa luften av idel ljus gjorde var- enda linje i båtarnas tackel och tåg nålfint, skarpa och svartklara mot hiin- lem vita grund,, under .det att skro- vens gröna, mahogniröda och gul- bruna färger tycktes förunderligt e m a l j b h k a och genomskinliga.
- - -.
En mjuk och mild dag av stilla välbehag, av fin frid.
- - - - Februari 1913. '
Havet var storingrått under him- melens hot#fullt purpurgri dem.
Vi kommo fr&amp;n Egypten och närmade oss Verka under december for namninsam- lingen for kvinnans politiska rösträtt!
Med anledning av de listor och det cirkulär ' Soc.-dem.
kvinnokongr.
V. U. utsant t.ill arbetareorganisationer in- komma fr4.n många håll glädjande meddelanden om, att a deras respek- tive orter listorna redan överallt cir- kulerat och ett energiskt arbete ut- förts av kvinnorna.
Men ännu, särskilt å landsbygden .h platser, som ej ligga intill industrj- centra och kommunikationsleder, fin- nas mRnga kvinnor, som ännu ej sett herrskapet Malm med arv och egen- dom, med jubel och sång utan ett ögon- blicks vemod vid skilsmässan från hem- trakten kosan till kamrer Malms tom, ma våning.
och det brusande eggande storstadslivet, som vinkade med guld och ara.
P å vägen möttes man .ett ögonblick och utbytte en hälsning av.
ömsesidig välvillig.
ömkan.
och .överseende.
.
- - - - - - - - V -.
- -- Italien.
Hela dagen hade, en strimma av djupaste blåa mörker följt oss borta vid h.orisonten, som den liksom havde upp till en vall.
Men, bakom denna vall gapade nu plötsligt ett djupt hål i molnen och från det föll ett häftigt skyfall av spegelblankt silversken ner över oss.
Allt det gråa blev som överraskat, uppfriskat och ljust av det - fick över sig en klarhet, en glans som kom en att andas djupare av välbehag - så vidgades, allt - så stort och klart blev havet, s % ren luf- ten och molnen så ljusa, fallande ner mot horisonten likt upplösta silverhår på detta särskilda strålgloriesatt jag alltid kallar Doréaktigt efter bilderna i den stora familjebibeln.
Inom kort hade dimman sugit å t sig skenet och förtunnats till en strålvav.
Strålarna öppnade sig likt portar och avslöjade hastigt - pk vår vanstr,a sida - Etna, lysande fram likt ' en vit vålnad ur sitt öde rum, en hastig, fan- tastisk syn av vita snöflak, sti-ödd.a över vilda svarta klippor - och på vår högra sida det kara Italien, med solen skinande in i sina klyftor, så skimrande klart att vi kunde se långt in i landet och uppfånga glimtar av gröna dalar, milsdjupt inne bland de blåa bergen.
Men blott för en minut.
Därpå mörknade de ljusa, hängande molnhåren, tätnade, drogo hop sig likt en säck som knytes igen.
I nästa ögonblick voro vi inne i den - storm- byn över oss - ett vitt kaos vari mol- nen, sönderrivna i hagel och regn, flögo omkring likt aska, utslagen i vinden.
J a g kunde icke längre urskilja något i mörkret, men hade redan sett en sällsam syn - en som man nästan aldrig ser.
J o r d e n vi bo på a r ju så stor1 att vi sällan märka den - annat listorna.
G &amp; därför omkring i eder trakt eller sand listor pr pogt till be- ka.nta å landsbygden!
Även i staderna finnas nog de, som ej tagit del av våra röstrattslistor.
Vi citera till sist fru Elna Danielsons ord i " Arbetet " ang. namninsamlingen: " 1 det har fallet vaper den fattigaste och MORGONBRIS an som vår egen lilla torva.
Men den- na stormiga kväll i Messinasundets trånga, mörka gatt, vari Scy1la.s röda fyr lyste likt en cyklops öga, över- raskade jag den liksom plötsligt - såg den sådan den ar för sig sjäh, dar den höjer sig ur oceanernas vatten och ull- der allt vårt färdande, handlande och vandrande, under alla våra st.ader och jarnvagar - allt, vårt myrkralande - ligger stilla och evig och leker sin stora lek med havet och molnen och stjär- norm - de andra stjgrnorna.
Februari 1913. l1 Duomo i Neapel - dar man fick ett mycket gemytligt intryck av italie- narnas förtroliga, vardagstrevliga satt att umgås med vår Herre - artigt, hemmastatt och litet sjalvsv&amp;ldigt på en gång, som man kan vänta sig av det livliga folk, vilket så länge varit hans vardar och genom påven haft ho- nom &amp; särskilt för sig själv och lik-.
som på entreprenad.
Det var i Sankt Januarius kapell - vars luft var som ett bronsflor av, glans från idel gammalt guld.
Vart man vande sig strålade nya skatter en till mötes och i det lugna brungyllne skimret satte de l&amp;nga förhängen, som dolde ännu några dyrbarheter, in sina kraftfulla, rödbruna blo.mstertoner, så att det hela mest av allt ' liknade en gyllenlacksrabatt.
En vaktmästare drog undan de skimrande sidenvåder- na och visade oss idel guldkande1abra.r och silverstatyer, livligt talande och gestikulerantie hela tiden, medan en praktfullt guldsmidd präst, lysande likt en violett aster i den brungula buketten, lika livligt och gestil&amp;le- rande läste massan kring oss och flir- tande ungdomar promenerade omkring över allt.
Så gingo vi in bakom alta-, ret och konimo till sakristian, dar prii- sterna kokade kaffe att styrka sig med under uppehållen i - förestä.11- ningen, höll jag på att saga.
- s i litet högtidligt var alltsa.mmans, s &amp; sorg- löst invant och hemtrevligt som p &amp; en riktigt gammal, imrbetad och tradi- tionsstödd teater.
Leende, lugnt pratande präster koiii- ino och gingo, bytte om korkå.por och mä.sskrudar eller sällade sig till den kaffekokande gruppen.
Så kom en korgosse med bullar och alla satt.e sig ned för att dricka lcaffe i skuggan av tvenne kolossala silverstatyer av San Giovanni och Madoniian - en scen, präglad av det förmögna lugnet i ett gammalt, välmående av sekellånga va- nor och traditioner kringgärdat, rikt och lrnltiverat gammalt hem.
Isynner- het.
lrultiverat - i en sådan grad att det " låga " blivit mindre lågt och komrriit närmare det " höga) - att det ban vara söndag n.ar so111.helst ge- nom hela veckan.
G-ud har flyttat in i vardagslivet - i biktstolarna tar han nyfiket mot förtroenden av ankor och gummor -.
han kommer till de allra fattigaste på deras dödsbädd och bry- ter bröd med dem.
Han Er helt nara och f örtrolig!
En trots a.lLt i grund och botten mindre livsfientlig religion an den pro- testantiska - en i vilken dess bekän- nare alltid kunna vara - icke blott på ett flyktigt besök om söndagarna - liksom de kunna vara i sin kyrkor vec- kan igenom.
Men en i vilken därför också slentrianen och banalit.eten iiro en om möjligt ännu mera överhangan- de fara.
Ty dar det höga icke liingre ar så avlagset kan det ju lätt bli allt lägre och lagre.
A n n a L e n a h E1gs.tröiii.
kantskap.
Hennes karaktär ä r sann och stark och d e konflikter hon kommer i s å Marika Stjernstedt: Alma Witt- väl genoinförda och naturliga, att man fogels rykte.
Albert Bonniers förlag.
i dikten känner det levande livet troget 5: 25. avspegla sig.
Morgonbris läsare h a redan i förra Alma Wittfogel har icke riktigt gott julnumret beretts tillfälle att fik del rykte, och dock höjer hon sig så betyd- a v ett kapitel just ur nu utkomna ligt i verklig moralitet och karaktär över bok.
Många a v vara läsare kanske ringaste kvinnas namn lika mycket som n %n- sin omgivning.
Det ä r intressant, hur sin landshövdingskans!
Varken börd, sani- funno detta kapitel alltför hemskt, men väl och naturligt författarinnan fått fram hallsstallning, pengar eller ens bildning galla säkert ocksa skildringen utmiirkt val något deuna g %ng, endast k v i n n an.
En utford.
Den ensamme prästen, vars tröst att en tillfällighet kan göra den upprik- kvinna.
.= 1 röst!
Simpel addition.))
blivit alkoholen och vars sällskap blivit t; gq misstänkt, att en kärlekshistoria blir kattorna, med vilka han firar jul, a r icke dömd, medan ett utmanande koketteri &gt; ' Kom inte och p %st &amp; dig vara en uutids- i romanen nagon huvudfigur, utan endast under e n mask a v sedlighet dock över- kvinna och röstrattsanhangare, om du dessa en a v d e många förträffligt tecknade ge- ses med a v samhället.
dagar bara kan sitta med händerna i kors.
Boken slutar, som sagt, väl med den och saga: &gt;Har har jag väntat och väntat stalterna, som äro hemma i samma lant- att n&amp;goii skall komma).
Vilken n&amp;gonS liga hörn a v världen - en bit ut i Stock- djupare moralens tillfredsställande.
Koket- ' Varför ar du inte själv en av de ivriga, s o m holms skärgård - där Alma Wittfogel teriet leder till skilsmässa, ett i lättsinne g&amp;r m e d listor! "
växer upp.
Där hör h,on hemma och dit tillkommet barn, som ä r den mans Alma aterkommer hon efter ar a v prövningar.
älskar, tar hon upp som fosterbarn, med Marika Stjernstedts roman slutar lika risk att folk tror det är hennes.
D e båda N a u i n i l i ~ a r n l i n ~ s b y r å r l i ljust och forhoppningsfullt som skildrin- älskande finna varann till sist.
Det ä r S t o c k h o l m, Lastmakaregatan 6 gen a v prästen ä r mörk och AIma Witt- en framtidsbild full a v ljus och lycka d e III, är öppen alla dagar kl. 2-5 och fogels öde s8g ut att gestalta sig ensamt g a till mötes, förenade a v kärlek, a v 6-9.
Anmäl eder dit eller till Mor- och dystert.
Sa man blir icke ledsen av barnet, a v arbetet och av tillgivenheten gonbris expedition för erhallande av li- att Iasa boken.
Dessutom a r Alma Witt- för livet pik landet.
A. '
L. stor.
.
I n g e n a r b e t s p l a t s i fogel en s &amp; sympatisk företeelse, att man har riktigt gott, av .att göra hennes be- El t.
o .c.
k.h o .l m f K .r g l ö m m &amp; .s!
MORGO ' NBRIS.
.
För dem var det.
huvudsaken,.
a t t hon erhöll sysselskttning och vid arbetaveckans alutkom hem med en slant som bidrag till det gemen- samma hushAllet.
Efter nagon tid var hon I en tidningsartikel, som jag laste för n&amp;- utbildad textilarbeterska -- och var sie sjalv, $on tid sedan, fann jag bl.
a. följande ord: sin egen, tyckte hon.
Stackars unga flicka Vem kan begara vördnad av barnen mot för- utan grundhggande uppfostran, hon hade äldrar, som vtll skänkt dem livet, men p &amp; inte hunnit l&amp;ngt med egna segel pA livets samma gling elände och sorger utan tal, pom tyvarr av blindskar och branningar uppfyllda leda genom föredömet till last och brott i hav, innan det gick henne illa.
D. v. s. det stället - för till sedlighet och dygd?
hade blivit konventionella förhtlllanden.
De De orden runno mig i minnet, agr jag nu hade blivit bekanta med varann, Gärda och tankte efter, vad jag borde skriva till Mor- Ludvie; och utan besinning hangivit eig At gonbris ' julnummer.
De gåvo ett uppelag, en sinnesberusning, som för dem blev bör- som jag vill benytta mig utav, när jag har jan till ett helt live olycka.
vill söka framstalla en reflex frhn fabrikseta Nu anetalldes av de ungas föraldrar gemen- dens djup.
eamma eftirrakningar.
Kalkylerna etalldes E n reflex, alltsh en bild ur levande livet.
ph samma shtt som alltid varit vanligt bland Niival, se har en liten levnadsteckning.
fattigt folk; skammen s kulle undghs, det var en dominerande huvudsak och det skulle ske, De voro bilda barn av fabriksetaden, L i d genom att de bada kontrahenterna inginge vig och Garda.
Som vildplantor hade de aktenekap.
S &amp; skedde ocksh.
Tv &amp; manniekor vuxit upp, i deras minne finnes ingenting om utan förutsättningar att kunna intrlda i för- hem i verklig mening, knappast nagonting av aldraanevar, att kunna uppfylla ett hems för- fadershand och modersfamn under de ep %- pliktelser, blevo &gt;et t för livet,, som det heter.
daste Aren.
Den företa tiden av deras äktenskap forflot Gardas far var kladvävare till liv och sjal, i sorglöshet.
Men det blev .flera barn och en man av gamla skraet, som lart textilyrket darmed snart slut med idyllen.
Man har ty- under handväveriernas tid, skattade ein yr- ' varr m h p a exempel p i hur det gestaltar sig keskunnighet högt och ansåg att med den under eiidana förhiillanden för makar, som skulle det nog ga att reda sig ganeka val.
äro i saknad av förutsattningar att kunna Men sA kom industrialismen och bröt igenom.
möta livete allvar med styrka.
Det blir fat- Den borne gesallen maste, som ab mánga an- tigdom och dissonanser, och sh blev det aven dra, för att inte bli utan existensmöjlighet, har.
taga avsked av ~handslcjetb och bliva betjiht Omsider mhete för de m h g a barnens skull At en slamrande mashinatol, vilken produce- Gards stanna i hemmet och.
Ludvig blev en- rade mangdubbelt mera tyg, än eom var möj Ram att kampera i fabriken för familjene up, ligt med den gamla vävmetoden.
Arbetare- pehglle.
Det gick fort i utförsbacken.
Hem- suliatet blev eom sagt större, men ' vad som met blev nligonting alldeles ohyggligt.
Dat daremot inte ökades så mycket, var arbete var som hade hoe makarna numera varje lönen.
Den hade alltid varit sA förfarligt upAr av mansklighet försvunnit och barnene knapp; sju kronor i veckan en 1Ang tid, m- belagenhet blev obeskrivligt sorglig.
Ibland dan Atta kronor.
Nu vid maskinvavstolen var det som om sjt !lvanklagelse, eller kanske skulle det nog ha kunnat bliva n8got battne, en kanela av fruktan och förtvivlan, vunnit men förbiillandet var, att handvavaren aldrig insteg hos makarna och i shdana stunder kom riktigt tillratta med de dar nymodighe- blev det gr &amp; och t h a r, men annars i all- terna.
Han vantrivdes vid maskinstolen, ja, manhet talade8 dem emellan ej annat # n kände det rent av som degradering att ha onda ord, meatadels ingenting alls.
blivit omplacerad s &amp; där.
Arbetet gick inte Följderna av det olyckliga Pkten~kapet gin- Ilra och s &amp; förblev det ungefar som förr med go fruktansvart hiht ut över barnen.
.I etal- ekonomien.
let för fostran och utbildning blev det nA- Det var givet att familjen inte kunde exi- gonting, som var raka motsatsen.
Allt var stera pA en sidan inkomst.
Darför milste som drivet vind för v&amp;g.
HuahBllningen var iiven hustrun ut ph arbete.
Hon skurade och alldeles principlös och s &amp; var det för resten tvattade i andra hem, gick ofta tidigare an med allt i det hemmet.
I stället för ordnad mannen ut till sina arbetsetilllen, ehuru bar- mathhllning - nhgontlng ytterst betydelsefullt i ~ e n s vhrd - modersplikter~a, uppfostrare- aven i ett fattigt hem - blev det slentrian.
kallet - varit mer an nog för henne.
De Uttrakad av standig miastamning tog hustrun haeliga göromalen fick hon eköta p &amp; stunder, till kaffepannan alltfor ofta; hon hade behov H &amp; gott det sig- göra lät.
Barnen, som i hem- av nagon stimulans.
Det blev för de hem- met skulle rota sig e &amp; att eaga fiån buske mavarande kaffe och, bröd, mera etl.lan or- till stam, blevo lamnade vind för vag, att dentlig föda.
Barnen blevo tidigt koffeinför- vaxa upp i alldeles obunden frihet.
- 8H giftade.
SS1 snart som de vaknat om rnorg- har det varit med m h g a tusentals barn i narne och kröpo ur eina baddar,] # grade de fabriksstaderna.
FrAn ett sidant hem, med sig, kladda eller okladda, omkring stolar eller s &amp; ytterst minimala förutsättningar att kunnu bord och förtarde kaffe och bröd.
Det blev nA upp till medborgerliphet i en tid, som krä.
frukosten,.
i tvA omglingar för dem, som gin- ver mycket mer i sådant avseende &amp; n ghgiia go .i skolan.
Att en shdan diet har sina följ tider, gick Gärda ut i livet.
SS1 även Ludvig, der, ar alldeles givet och det kunde man se vars hems gestaltning var i det allra n4irma- pli dessa barn; de vor0 bleka och blodfattiga, ate enahanda.
derae andodräkt var ond, deras tander an- Nar Garda fatt avgkingsbetyg f r h folkeko- fratta och ph vag att förstöras.
lan, erhöll hon anatällning h fabrik, 6 en av- Svarigheter och ledsamheter tilltogo.
Man- delning dar miljön var IAngt ifrAn lgmplig nen började taga för vana att dröja ute om för barnaainnet.
Det var nhgonting eorn for- kvallar och halgdagar.
Hustrun elet sig 1o:e illdrarpa v#l knappaet, tankte narmare pli.
ibland f r h slitet och algpet i hemmet och Ur fabriksstadens djup. '
gick &gt;p &amp; armen,.
Hon behövde ju, nligon ftktröelse o c h hennes andliga behov hade aldrig varit stort, var annu mindre nu.
- Vid eádsna tillfallen hade de störeta barnen att öva till~yn över de am &amp; och mingen gång hande det att de lago somnade i hög, med kläderna p&amp;, nar sent p &amp; kvällen modern hter- kom till hemmet.
En dag nar mannen hemkom till middagen fann han hustrun och alla barnen liggande pA knä och en kvinna, som viset var otficer i sarm6na i fard med att tala.
Ingen mat fanns tillag~d.
Det kom di %.
till ett htlftigt upptrade, som slutade med att d + n besökande blev förpassad utanför dörren.
Hustrun gjor- de henne eallskap, i trots av barnens skrik och tarar.
Mannen pick ocksb, efter en stund - till krogen.
PA kvallen kom han inte hem, förran alla - hustrun d &amp; Hterkommen - ghtt till vila och han var intenykter.
Den pliföljande dagen anstallde han en sträng.
ra- kenskap med hustrun.
Men hon sva,ade p &amp; allt hane tal endast, att hon nu var frälst och han en förtappad usling, ovärdig att visa sig inför barnen.
DS1 blev han s a förbittrad, att han förgrep sig mot henne.
Denna förskräckliga handling inför barnen syntes sedan ha drabbat honom ~ j l l v svhast.
Han blev tyst och sluten, grubblande inför sitt livs olycka.
S &amp; var det som om han sökt göra en ansats att höja sig ur eländet.
Nar dagsarbetet slutats, begav han sig direkt till hemmet, till barnen.
En närmare tanke pA dem, inspirerad av brännande minnen ur egen levnad, hade vlckt till liv förpliktelser.
Om han skulle forsöka att vagleda barnen, s &amp; att ej de en ghng iriikade samma olycksaliga till- varo?
Ja, nog visade det sig möjligt att med hjärta och sinne narms sig de am&amp;, men med det äldsta barnet, en flicka, var det för sent.
Hon hade passerat konfirmationstiden och gick nu eina egna banor.
En följd av den fostran hon filtt var, att.hon saknade hag för nyttig syseeleattning.
Modern hade latit henne vara alldeles som hon ville.
Slidant är farligt, hel &amp; nar vissa arftliga anlag aro med, och det, visade, sig ocksá snart.
Flickans för8ta böjelae blev att vistas u t i om kvallarna, allt- mera sent undan för undan.
Ehuru inte mer an sexton ar, hörde det inte till ovanligheten att hon dröjde ute.
till l h g t in p &amp; efternat- ten.
Behovet av sömn och vila tillgodoehg hon under pQföljande dag och vanligen var hennes eyseeleattning nar fadern hemkom till middagen, att hantera en frisertang.
Alla fa- derns.£örsök att f &amp; makt över flickan, visade eig fruktlösa, vartill mycket bidrog att mo- dern tog dotterns parti.
Hon mötte mannens erinringar med den friigan, om ban ejalv i unga &amp; r varit battre.
Han hade minsann in- genting att saga till om i siidana saker!
- Det var som om modern funnit tillfredsstäl- lelse i att tiinda barnen till hat mot fadern och till ringaktning.
SA kom helt snart en tid, när dottern vi- sade sig lika angelagen om att sluta sig inne, som hon förr varit hAgad att vara lite.
Det föranledde nya stormigheter.
De svaga före- eatserna ho8 mannen I ' edde inte längre.
Han gick till krogen igen och när han bemkom berusad, var han svar, bar han sig illa ht.
. '
Sent en afton nar han hemkom, fann han hustrun liggande hjalplöa, som om hon drab- bats.
.av slagan fall.
Situationen kom honom att nyktra till i b pass, att han kunde taga eig an .henne.
Nar.,,hon Aterkommit till .sena,
