# ID: svediakorp-per237
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,359
# sentences: 694
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ellen Keys tredje rike.
' r ' amnet Elleli Key Iinr i vicl: ~ bretsar klang, gall lclockeklaiig, icke vesper-, meii s tomkl~ockaas.
Det fraiilk; z.llar - inga tr2iike; förbindel- ser med pastoraler o c l ~ idyller, mecl flöjter eocl.i lainm, men v2.S inecl gnistrande pi.,ogramtal f r i n tribuner, s ~ ~ ~ y c l i a med d e röd&amp; flaggor, orngifila, i3.f ifrigt lyssnaiicle skaror a: [unga i u h och Icviunor, som III ed l.iyg~.i ot i serade bli clcar föl j i ~ de i i eldiga talarinnaii ocl1 1.i51sa lieiine mecl ett.
hi fall, glöclgaclt af aclepteas.
trio,.
icke!
griimlaclt af tadie- klart tvjfvel.
S h h ~ i ax lieiines betydelse.
Eli trosvarm fyllriug 1~: ir hon l (.l.
' illg sig, d.ik ~ L st&amp;.r: L predikailcle skiin1-1 e tens OC.
[L ck11 iiidividuella.
frilicteils r~isailcle religion mecl .sa,n.i.ticligt höjd brmcl- fackla i m t all slags fiiderïieiifcl tro, secl och historia.
S y i b t a l k a r möter i m ~ n icke lyos l ~ n n e, inea clet förut be1ia.nta.
a l t.
- fast icke cliixföi: siiges 1oft.a 133, ett nytt satt. '
Det %r g i ~ ~ ~ u ï via jiist s % goclt - som a r lagraclt p&amp; d.elvis iivfa,son.eracle 15.glar.
Hen- lies styrka ligger icke i, cleii:: ~l&lt;i; a iiispi: ratioiien; men i den kraftiga agit; aikoneli.
: I: c; Be s&amp; myckel; s i erska som sv5; rn ?erska,, icke l j 11s- kalla, a m i c t t lifligt vatten, lagom, cljiipt, s % att det e j gCLr öfver lliilvudet, bl !ott stiger till lialscn, liitt satt1 i rijrelse z; I: vl-klande vi~iclxr, speglande siillan en klar noch IiöghlA llim~nel., oftast moln- bilclningar af d i k a farg och volym.
En energisk, st#rni.i.ii~gsi~ilu, vi.cl: ai~de, l i ~ i.
~ ~.
i~giht0.r lig a f C~rligt och iiobelt I i ~ ~ ~ l m i e y ckct, öfverslcat tacl xl. '
en del mikniskor, kan- ske Sfveii ndgot uuclerskntta,cl af a11il.r~~ - bhclau s t h $ör nlin inre ~S~~ blick Ellen Key, en ' of t s S J - I I I ~ X L ~ motstAiicl~~re.
Det .ii.
]: klart, a t t cle ~ ~ 1 d s a m.
n ailg.repp,:: ~ Xllen Iiey riktat mot s&amp; mAiig: j Sil ~ ~ ~ f u n d e ï i3laiiden, iirl livillca,, heiiiies pA.s tiiendea till i; ~ots, Iivasliei.~ C~ro r n i ~ r k ~ m eller i.ltlefvacle, ni; ~~n föryiigra,~ 3: Ii de Tidlaste saft er, s oin kiiiii1.a framliviiilla, i mii.nniskos jiilen, icke f Bt t ske obe- sva.rade.
Af allt 11~acl hi tt; ills om och mot l~enrie skrif v i ts sdAa- e~mlI.erticl p i ~ cssor f Vitalis Nui: strbrns har ' föi.elig$~icle bok, » E l l e n K e y s t r e d j e r i k e.
En.
s t i ~ c l i e i j, f v e r: r a d i k a l.
i s m e r i », iitaii all jLmf örelse öfver allt annat i den.
vc~gen.
E n s Aclaii bok $1- eii riinnen bal: nlj, fiencleii i i 13 % a,1kL paiiliter ' i. gruilcl slageii, icke blott ' clen.
eiiskilcle inots~åncl.a.ren, ut; r: in f rarnfGr allt lielcii det parti -
.
1ia.r ~aclikalismen - af hvilket ' denria lir en expoiient.
I sjalfva verket mAste maan vasa ELleii Key och clea heime oing * ifvmde: litter rara lcoh orten 1ifli.g.t tacksam, som gif vit anledning till framkomsten af, en.
sA~clan.sl&lt;rift, loch livad som fyller lasaren iiir ingalimda n a g m sin %futti.g skaclegliid je öfver a t t en högröstad framstormare blif vit efher alla kon.st.eiis regler upplöst i abomer, utan det %r gliidjeii öfver a t t SIC en högre l~ifs~sk8: clnilig inecl si~llsp~orclt djup och styrka blad * efter ' blad i miiktiga, mlbelysta tankeböljor valla Era.rn, en &amp; l&lt;Adizing, besjiilad visserligen af en utpriiglad personligl-iets genius, men icke dess minc1i; e iitgörande summan af m h g a hjiir- tans aning, tro, insikt: ' liopp ocli förtröstan.
Det ar den praktiska iclealismens, den goda, ', energiska vi1 jans t r ~ l m, Vitalis Norströrn för.
i ett sillsynt pointwaclt sprali, kraftigt bemiingclt aled 1: ifslustig siilta lodi d~: ii.paizde kvickl-tet, reiiadt fr %n, onödiga filosofiska konst- uttxyck, ~nanligt cljiiirft: .ocli fullvjlitigt af mognacle lanka % Efter denna, bok boiido ~ l l e i i Key: 5ti1-ii11,stone sildan, hon liit- tills frarntriiclt, Ilafva uppliört a t t spela iiå.soii viigl.eclancle sierslie- roll f&amp;: iilailigri, och livinliga rii.~gcloiuar,~ s 5 vide niimli~eii dessa 2.~11~~1 1.mfva viljeenergi nog a t t iilita, kritikens i: öcla, röntgensi; r&amp;lar mot lienize och den flocli, zf sjiilfl.iiisliga skönaiidar, som med super- lativ tro p&amp;: sin egen lionstniiirliga storhet afvuu: vetat a t t tillrycka sig litterii.rkritiskc7: ~eclarestiillniiig5~r i flere tougtfvmde organ, hvair- ifr&amp;ii ile en liingre; tid i vida kretsar utbï: edt sin traizgt partiensi- dige Ask&amp;cliiing, hafva~izcle.
sig tilLeq estetisk fackfCinening, iimm hvilken de promoverat sig till stsndiga leclamöter af den liim- n i e l s h Kirskewen o&amp; dekorerat sig med öfvemaIn ' ~1iskans blblc ' ainde liai-i.iism y - c h.
Men m % man icke hoppas.
för myclret!
E n ' sak a r a t t se-, gra,ncle hiifcla en pi %xipi,ellt högre andlig lifsiyn, en helt annan a t t för denim vinna de mc&amp;ngais öra !och jlljiiita.
Radikalismens Sa- rimner slaktas blott för en n a t t i sander.
Niista morgon star han pigg upp igen med tryne looh betar viinda till angrepp, och Ellen Kegs &amp; skMning slcall lange besta, ej emedan, anden dal&lt; ä r s % hög, ineu demedan köttet ä r s&amp; svagt 110s flertalet m man ni skor, bestå, eme- dan s&amp; f&amp; hafva andlig r %d a t t köpa &amp; ta diamanter loch därför nöja i,ig mesd simili.
* * Hvacl har nu i korthet professor Vitakis Norström a t t saga mot tidens andliga radikalism?
Han ser för det första d e m a)) öfverallt i v&amp;r sa.mti: ds aktuella kulturlif framträda, mer eller mindre tydlig, hos solika, representanter be iför, men i .clet hela tryckande sin prä- gel p&amp; dessa representanters siitt a t t företräda kulturen)).
Han ser.
.
i rad ' ilra.lismen en andlig makt, med vissa bestiiinda och best5.encle karaktiirsdrag, Iivilken hos miingden af miiimiskor .i var tid, både mer, och i13.inclre tSnkand.e, oaftatligt kampar mot; en motsat t.
Den hvilar till sin teloretiska .,del p % en aton1ist; isk iippfattiiiug af till- vaxon, dess ' aiialys ' iipplöser personlighetens v&amp;sen till idel reletio- ner aocli iii.
sAlecles kemiskt, ren fran allt, som lieter intuition och Iiva,rje, claïpå byggdt system, som betraktai: ocli belyser tingen.
i n - i f r &amp; n, frkil siibjektet sjalft.
Deii fö.snekar icke allticl mi-ijliglic- ten af .en öfvei ' sinnlig verklighet, mzn viil a t t jcle~ma 13 % n %got p o s i- t i v t s a t t kan ingA i iniinn,iskans erfarenhet, ja,, » det ofattbara)) kan icke c m symboliskt framstiillas i religionen ock koiisten, iiiiiiii iiiycket ininclre bör det f % lof a t t tilltvinga .sig eii plats i vL~r kiiiisla, liörsamhet loch inflytalicle pi % var öfvertygelse och lif sge- staltning.
Med.
mycken styrka gör V. N. giiillande, a t t Iii~ri lig- ger .den djupaste br~~tliingspiinlite mellan radikalisnien och spisi- tn.a.lisrnen: för hoiiom st %r C M klart, a t t just fr&amp;n den verklighet, soin ligger öfveï vCL1 ' sinnliga erhre-~et, iitgar lei1: ningeu af a1l.t i viLrlclea., a t t cli~ri ligger clen oriibbligcu lagen I:) ?t.de !ör iiidiviclwis pliktl.if och flör ' h.istorieps och.
naatnrens.
uö,dvii,nclighet.
Mellm den, af en .högre som i sitt ii.m: ei: s t a viisen f örni.ii.nmi t np1~enb~~relse~i viislcl, loclz den, för hvilken ingen s %cla; ri.
vsrkl.igliet finnes och erkan- nes: och som 4cliirför stK1l8er sig iitaaf.ör aJ.k de t, Ii vilke t inn,es: l; ~ites i en.
8 o v i: 1 1 1 &lt; o r l i g ï y c l n a c l s p l i k t, G u d och e t t e v i g t l i f, förefirines » en till lijiirterötterna gsipancle skilliiad, raclil&lt;: clizre 5,n i: a.dikaXsrnen sjiilf ».
MAlet för mam.niskam st; l.iLfvaiicle:, r iiiclivicliii.ell » lycka », och för dess kraf E&amp;.
inga, histio.riske makter och orgaliisatiolier stiilla sig hindrande i viiien., cle m&amp; kalla sig familj, stah eller kyrkb: lbdillia- l ismeii ser i, clessa » öf v&amp;-individuel la » liM.ormer .iclel fiender, som till.
det yttersta m&amp;sLe bek&amp;npas.
För att ~.inclg % 11esk: vlliiiiig för men krass egoism, soin omöjliggör all social kiiltiir, ' J mr rac1: ika- li.smen.
i.ng&amp;tt e t t blindt a.ktensl~s~p med evoliitionismen och ineiiar, a,ti; ' - mecl cienna iitan viclare ett hiirligt: lia: lfteui: h~i: ~k ski.tlle ki~.nna a.i: ~ordnas, en f~ic1: full ma1rtförcl~: laing mellaa egoism oc1: i altru- ism.
TT.
N. be tonar den inre ot ' i-irsonliga mo: t.sats: en i evol.utioqs~ etik.en på d e m a piinkt; Xiii inaii ödelagt de enda, till aiiikt0,riI; et leclmide lifsmakten - familj, stat, religion.- som Jnistorieii liiiwer, 5,r .det naivt att .mala, a,tt clen cljiipa~ stjii~lfviskl-i.et, som liggea s å i. nat~ii: en p&amp; om, skiille kimiia cliscipl1i1i.e~m.s af en vek och svag I-) leksotsaktig asaociationskiiasla.
Siitter malii lif ve.h m %l i s t&amp;i,cIigt vik~dndc makt- lo&amp; lyckoutvidgning för clen eriskilde, s % 5.1: det l8 jfigl; a t t p&amp; samma gan$ antaga, a t t viigen tlit g %r gmom a.lti: riisni
ucli socialt handlande.
Det verkliga lifvet risar.
at.t t l ~ liiiiisyiis- i lösa » sjalfl~iifdelse~is)) rn5.lsmiin föfiifitligt vrtiku ifniii sig (le trasor af högre miinskligliet, som gömmas i eii fi; rtiiunatl o (- 11 rotlös altru- ism, lugnt s6ka.n.de iippföra sin ini \ - atii lyckobyppnarl p i eii socktbl af necltmmpade medminniskor, och fraii cleii moderna.
ra (1ikalismciis sicla kan intet.
berittigadt klaiiclcr riktas niot (leiii diirfiir.
Ile följa siii liöga inre genius.
.
S o g kihiiier .den k i. i s l; n a riirlcleii sedan seklers sekler till en helt aiinan &amp; ta miin~iiskokai-leks bkle art, prii~iclliiggiiiiiy och i i t - veckling iin den, för Iirilken ediitionsetikcii gör eli kylig i) ~ l i for-.
mell fransysk visit.
I deil v&lt;~rld xf: illiiiiiii njiitiiiiig, iiinii 1iopl) as fifi se frailiviisa som iitveckliiigeiis fiillznopiia iriikt, gifscs iupeii plats fijr det h a t a, livaraf iiiiiiiiiisk: iii a r iiiiiktig: iil) l) liöjcIlit * tc~ii öfver njutning, sjalföfvervilinelse~~.
det siiiiitblng.
soiii i ' iircdrager vii %dc1 sniiirta framför oaclel lycka och 11151.
T.
S. uttalar sin föriindran öfvei.
t1 c u b r i s t p ii 1) i l t1 il i ii g, som fcrleder radikaler a t t tro, at t ilet arlxte, miiiisliliglieteu au- ~ i i n d t Artiiseiideii pii: at.t skapa kultiirliirande större och mintlre sa~riliillsorganisatioiier, skulle sh att.
sagid vara till för a t.t i i i t fiir- störas - 0 ~ 1 1 rninskliglieteu p&amp; sa satt tvingas a t t totalt börja iit- vecklingeil f r h biir j a a, Det finas t c, ocli dJiipast,e, soni tankeii iiWl t, det Iiiigsta, renaste noch varinastc lijlirtnt kiiiit och Bonsteii l) iltl; it,, den liimu7elsstriifvaiidc dömen, stat s1 q-pgiiudciis iiiiit1os; i iiit till 1ir; ir- andra fogadc stenar, martyreriiar; ocli 11: itri; itcrrius 1) lotl.
yiiyliupciis ocli juiigfriins kyska sjiilfförsaliel~e, nianiieiis or11 kviiiitaiis Ir:) ht.
- allt clet.ta.
, och annat likiiandc förruiicllas pA cii gaiip fiir c l ~ n plötsligt till fGriiiift komna niiticlsiii~iiiiiskrin till koiireiit ioiiella liiy- ner, ja, till ba.rlmriska kva.rlc.f \ ~or af gniig~u; tiders uildliet, ralitht och cl~mliet, livilka i namn af miiiiiiiskaiis wrklipa lycka iiiustib unchiiriidjas loch tilliiitetgöras.).
Ocli liiiii fort siitt cr iiieil clc~ssa ort l, soin klart blotta det oiiiiclligt toiiiiiin ocli sjii1fiiiotsiig; iiIde i tlvt, radikala programmet:.
)) Dettri kan ma i i fiirkiiiiiia i siiiiiiii; i aiide- tag, soni m a n liir &amp; ii strliiigaste oclr ohöiiliörlignste koiitiiinitet.
i nixturf örloppet., dar ingenting intriiclcr iitaii s t riiiip iiiitlrii ritliplict.
och på.
samma &amp; ng maii a r ytterst; iiigeliigeii a t t iiic (L tlcii cmpi- riska - vetenskapens knif hortskiim allt iiiiiiisklipt.
ocli allt 11isto; riskt, som skjiiter upp öfver det ullriiiiiinii iiatiirplaiiet.
Ilen koii- sekvensen ligger dock i öppen (lag, a t t llistorieii.
om (1~11 siiriil soiii allt aimat i alla sina faser fis eii prodiikt .af m i t iiatiidig fvolii- tion, 5.r till för a t t byggas 115. men icke fiir a t t rifras iicd ...
.
. '
Ellen Key; loch mecl lieniie s&amp;.
iilitiigav se, i lyckii: och lij14t- ning - E t \ .ara Stminstoiie i licnilcs ocli iiiiyra .fis; iskiidi&gt;iiig
e11 f örfi~1.ac1 s Aclaii - lif vets m51 för s jiilfhiifclelsens m5zniskor.
Nen sakert ar, a t t resultatet bl~otG blir tlombet, viisande: bomhet, e t t li: F genom sin ini~elailllslösl: tet allt l~valfilllare.
Hur helt annat ge- stalta: ~: sig salcea, om jag, i, s.tXiet f ör,)) att s tii11,: ll.a Iiis tcla ' llringzmm i milis nervknippeil, d. v. s. min lilla sla %pliga, lycli.a,, i miclteri.
af tillviison och bestiiiurn:; ~ a.lltings betycl.else efter dess iiiiifliet eller a.fl5gs.eilh et .di~-ifi.fi n, f inmr ~ascle~i., som gripa öfver mi t.t ' och i n i m .n~eclmCiniiiskors lilla jag, med I ~ d k s i viiirclen, j3g kan göra mig soli- darisk, i livilfia, jag kan ga, upp och.
g&amp; in, och ie&amp;.ter Izvillia jag kestiiiilmel.
s j a l h a min 1y.cka.
13 % iiitsiider c l c clen iinclerbara loin- skiftdseri, a t t lif vet strax f&amp;r sl~Yi~illiliIg loc11 ii~tresse, mening och iiuielzi ' ~l1.
Villhoret tir blott, a t t j U g i c k e l a g g e r m i n l y c E a t i l l gril.izd f ö r l i f v e t s v % r c l, e n, u t a n: f i n n e r v a r c l e n, s o n 1 j a g k a l i l i i.
g g a t i l l g r u n d fi5r l y c k a n ».
.
HG.nnecT has ' V.
N '.
s t d l t, ?t j&amp;-iikikareïl ratt.
13an .börjar icke med jaget locli 1y~kci.n~ i i t m ined 1tlisuppgift.ea och miiimiskans plikt- l .. rogna,, verlisamma, och kiirleksfiilla iippgaende i cleiml.
D % framkomnier .som resi~ltnt icke blott en iiitel lycka, men Cifven en miinsklig ' ïricIi \ l~icl~i.; i~: litet.
Ty cleiiiia s k i i n l i e s af iiatiiren aldrig A t 1Gi.gon aom.
gkfva, den m Aste f ö r v ii, r f v a s. S5daim, vai.clen, som gif va, li f vet inilelifL-ll, som I; i~.nna, iippbh: a clet och gif va cle e13da clngl.iga.
m aterï ' a: le~i till en pe~woitligh e ts iippbyggaucle, fii~nas:.
* P&amp; d.em Im m h p a %i.liiii~dracleii leïvat.
3.5, cleni, lefcle clen romerske legionii~~rei ' l., dal 11mi strecl för sin ' rirbs, ', för cless s5,kefiSet, &amp; YL och kdit;.
imen e: i riïiciclre cleri.
i.o~~~e: i.sIie tibetsma~meii, d$ han., iiidei- i-n a U.t is~eni.
viclgrwl til1iiiii.inpnin.g af lagen p % alla f örh5llancleiz, smiclc7-e lk11i efter 1W: ik af riittens gyllene keclja.
D i r brusade cl e t ii e l: I: s maktiga; inde geiiom cleras Ii jcirtm och liiifviiclen, grep de- res vilja, f5n.geii locli liimiiacle ingen plahs G r clet lilla jagets inne- b3,llst~oinhet7 tvi: fvelsjiil~cz och lyckoiickel ..
. '
De historiska kultii- rer1ia.s vilcliga triid h a otaliga grenar, i Bvilkas skiigga, finnes plats f ör a l l a.)).
. '
S 1 c.
I&gt;el.i ei ?s.kil.da inii~1illi.s kan vinner sin personlighet, sin jncl.ivic1iial.itet geirom akt medverka i et t högre lif och i cletta n p ~ g B.
CISS tillliöi.
d e t a t t fylla v %ra siil&amp;, c2iubat: r med friskt va.tten ur v~sldsloceaneii,.
men icke a t t göra vc ' r Ijlla, .liriika till tillvarons c entxiirn.
Genlom rc~: I,ikalisnleiis; &amp; ~kaclnirig arbetar sig f ram en vind- pist, lagorn stor och kraftig a t t iipp blc&amp;sa e n liten sof kiiclcle; genom Tiita.lis N o r s t ~ ö i n e ~ n ~ s17ark och jamii paS.s: d, i s t å ~ c l att fylla sm % oc11 stora fartygs $egelytor.
Mig anar, a t t Sverige i Vitalis ~,oi&amp;röin f&amp;tt e n tiinkare, som.
s 1 4 1 satta pkrke efter.
sig biide i 14. vaLclira filosofiska.
forsknings historia.
ogh, .livad mera iis,.
i
vart fo1k.s hela andligs lif.
Hans tankar samla sig i en totaldskid- ning, som i hög glad visar sin friinclskap niecl den ~ia.tious kyiiiir.
och medvetande, ui.
Iivilken den viisit.
upp.
Den ar djiip och t-am.
dristigt hög ocli religiöst innerlig.
Dcu bide fri@ och binder anden p&amp; ett hiilsosauit satt.
Deii ar för manligt frisk och p r - sonligt rymlig för ' att af hangifna larjiingar omvail: Ilas till en orto- dusi, silsoin Eoströms system varit i Hrerige, Hegels i Tyskland.
men deii 3.r 5 andra sidan i hög grad agnad a t t samla.
sinnen i c i ~ geinensam virrilande grundsyn p % tillvaron och miiilniskolifvet s be- tydelse, livadan den förmodan e j torde vars orimlig, a t t lirad Vitalis Korströp biis fram ur sin andes rika förrad skall blifva lefraiicl (~ stenar i svenskt kultiirarbetes fortskridaiide utrecklirig irimt ii to ii^ dettas olika delar.
I Pöl jande korta satser framlyser, af livad anclas Ila r11 lians f orsk- ning iiss och livarthan lians tankes magnetrid pekar:.
:, 3iii.riniskaiis fortgaende förstoring till ett sedligt jag f6rsiggr.r p&amp; eii vag; som belyses af dessa tre orubbliga sailningar, a t t v e t a n d e i 11 ö g s t w m e n i n g v i n n e s genlom t r o, s a n n f r i h e t g e i i o m lj7cl- n a d o-ch i n d i v i d u a l i t e t e l l e r p e r s o n l i g h c t g e n o m u p p g &amp; e n d e i s i t t verk ».
En anmalare af har föreliggande bok löper fara a t t svafva ut p&amp; bredden, emedan lusten ar s5 stor a t t oupphörligt citera för- fattaren.
SA kunde det t. es.
vara med hiinsyn till V. S: s uppvi- sande af, a t t evolut.ionsetiken, som Iiiinar cle idealistiska systciimis transscendens och metafysik, biir inom sig sjiilf just samma signa- tiir, fast hos clenna mindre i logikens iin sjalfrnotsiigelscns namn.
' i ' ransecencle~it ar den i och genom det .J e n s e i t s clen biir pi3 iiiii- clen fordrar en liansyn till iiiigot, som gas vida öfver nuets intresse.
vida öfver i ndiviclens lyckofikande: Iiiiilsyn till miinskligl~cte~is f r a ni- t i d; metafysisk a r cvolutionsetikeil, niis moralen f ö r ii t. s ii t. t c r ett inre band mellan mäiuniskonia, som afven röjer sig i: .att clrt nu lefvande slaktet ska.11 anses vara medintresseradt i liiirii Jroni- mande slakten skola f&amp; deta ocli siliiilda bör piiverkas i denna rikt- ning.
* Q 3 Neri 1ämn: om dessa intressanta ileduktioner!
M$ vi följa T '.
S. viclarc!
i hans framstallning!
Om vär tid i ganska stort omfïng visar en mot religionen friii- vard sida - .om ock tecken till religiiis förnyelse ingalunda sak- nas - &amp; &amp; kan det icke förnekas, a t t den i stallet i hög glaci tagit sizpnaden af s e d l i g k u l t u r.
Hela det sedliga lifvct, liela.
vGrt rat, inänskliga lif, göres i stor utsträckning till föremhl för rRr
andes rastslösa strafvan, loch en sann.
idealitet Pöjes ckiri.
Vi arbeta.
för sjiikcloiua; i.iias, brottsliglietens o,ch fattigcloineiis bekiiimpande, kvinnans öh7i~clBe utsikter till sj&amp; ' lffönsörjm; ing, ~trbe~tskl~mseis förbiiit1; - raile l ef aadsvillkor, de internationel.la f örli&amp;.llan.clenas gri~iiclancle pb tillgoclogörande, bilclriiiig och upplysning- ratten, na.tmiirtillgå.1igar11 ' ~~s; I&amp; alla lo.
s. v. Kaii,sk,e färre an i forna tider spörja: » li~lr s k d l; jag vwcla f,r&amp;lst ?D, men s&amp; mcbga fkre i stiillet: &gt;) hur skall jag blifva en ratt manniska? » Ilenna fråga innesluter ett outtömligt program, och El ' len Key löser spörsm&amp;l.et för sin ciel ined clet; liennes nya evangelium, soln.
Iivilar p % incIividualit.etens, skönhetens ocli köasfiiislekeiis pelare, !l ' ydligt nog a r den senare lieniles %skhclniiigs biiraincle liiifvuclpelare,.
d.et.
a r den iiyckel, som iippnas den brech, porten till skönlneteiis loch den sig s jiiJf11iifcla~xde pe2i: sonliglieteiw tredje rike, lycksaligl~etem~ rike p&amp; Jorclen.
Iniierst a r clet » clen 81; orc~ liCirl.eken, som gör lifvet, skönt.
Iiarleken 2.r icke all sköiihet, mep cl.en i r skönl: ieteas legi- Iime represen tant och skiinlietslifvets 1: iögs t a och rikas te uttryck .. ~ 1 l h i i; ~ ~ k a i EPOS.
e l i intager i frtiken Keys Olymp: liögs %tet.
Men han.
iii: aocli,sA cden.
Eclipi: ~~,; soin löser sfinsens g$ta.
' Vi lefva, för att.
sjii,lfl~&amp;fdelse, loch för a t t l %ta andra .ii; Lska ii.lslra -- tlet Sr det a r vår ' altruisiu ».
0mkriiig detta högsta skönl.ietsviircle grnpperas alla sekuricIiira lifsviiirclen, loch genom clessas oii-lsattxncle i kiklek.
skönhet kommer I3l ' len Keys tnaen8rig.a rike necl till oss.
)): Eli: fraga iir likvi: sst, fröken Key Iik ' a vii.1 lyckats i a t t göra siil - 10x1 erotik etisk som i att g ö r s sin etik erotSs1~.
M e n iiog börs vCua ögon latf; nog kiinna, upplysas, s&amp; a t t Icle se; i Iivilken riktning hon vill liinka, lifvet och hiir v6; e killtiir skall fiirgss, n5.r den heliga, glörl.röcln lidelsem för penseln.
Intet i 1: iennes lif sprogr: i.iu finns, som samlar och Iyf ter up@ dct iii11 e t t positivt helt.
Skdan inakt iiger tyclligen i,cke köns -- karleken, t y clen sprider ocli söilcdrm, c l e ~ siitter icke ett 11151, cl.ar inanniskor inötas s h o m iniiimiskor, titan.
endas t såsom köilsvarel -- ser.
Icke intelligens locli frihet siittas i högsatet, iuen clen ofria iiaturens magnetisni i och ined deii blinde gudens kröilancle till.
s w e r i n, !oansvarig konung.
Den erotiska kärlekeii, oför&amp;cllacl samt ' i och för sig, krni ej clrifvb ti ' il lciiltur och sc~.rilli~.llsbilcLni-rig, ty den saknar dettas grundlalggancle villkor: vilja till trolxt, och kan- sla af förpliktelse.
J a g cdjiirfves vaga uttrycket: den skapar djuri.skliet, men icke piinskligliet.
Farni l j e s.i n n e ii di,rem; ot ax roten till scwnhalls-bildning och all högre kiiltur.
Vii1 fhrdrar Ellek Key i » Raarnet \ s å,rhui~drade », a t t 1na.n vid iiktenskapets ingaende franii f ö r d l t skall t$inlca pB en fpllhwmlig afkomma.
Men Iiurii t.aaklöst
%r icke e t t skclant kraf lios cleii, soul iitgiir Isitil deil iiiilivitliicli; ~ .lidelseii ocli dess a.lleiia saliggöi-aiicle makt at.t binda.
ocli lösa e n lidelse, som iir en 5trk efter e i i \ - arelse.
incn iiigaliiiitl; ~ cii 0111- aorgens tanke pk e ii a ii ii H ii!
Tviirtoiu sky inhiipa jiist tanke påsom e n högst st öraiide och oaiigeiiii iii!
oangeiiii iu, cmeCLa: a d e n st&amp;r i association mecl eu ka~isla af eii oiiiitlligt liijgrc orcliiiiig s jiilfiippofh-ing, f öi-pliktelse.
; .l) eii erotiska urvalskiirlckeii iir till sitt aktuella innehAll en a [de minst sociala af alla i i a t i i r l i ~; ~ ~ 11ö jelser.
31Siniiskaii kan bli socia l ciid; ist genom a t t l ~egriiiisa cllcr r e n t af uppgifrs deii::.
-; I: * För fyra &amp; r seclali i april iuaiiyiireratl (~.
soii1 l d a i i t.
Jsllcii litby vid festeii .ii Husselb~ckeu för Henrik 11) scu siii iiya Bri~inorelipioii, bvilken jii Iialsades med öroiilxclöf \ - aii (7~ ovationer; if ~ 1 ~ 1 1 1 9 kyr- kans seldade rnecllemmar.
]) en store norske dikt iircii prisades s5soiii den: Iivilkeu Iiiilpit kvimoriia att slii kriiiliglieteiis ganila.
ideal i kras - offervilligheteiis och s jlilff örgii tciilict ens iclcal -- uieu 1ii.rt s dem att ti-,I p$ - sjiilfliiifdelseus, liirt (leiii a t. t se siii pcrsoiiliglir~t r % t t i a t t iilsla, h a t. a, arbeta.
f e l: I pii.
sitt eget s i t t.
eftcr s i t t eget viisencles lag.
X i r kviiiiiorna bli verkligt troeiide p2 deii nya religiqonen, s&amp; att de icke skriiiinas af liA,v~) ~i skiilt~lciiiisla, ut i \ n lugnt i allo följa siu natiira egna lagar.
skola dc, enligt tiilariiiiiaii.
kinnct 1ifvet.s fiilla lycka.
I clet iiya framtidsriket, Iivarom hon da siade, skall icke finnas ilen plats fiir tron och Iioppet.
r.soiil a g a i clet rike, livars sol dalar): me11 klislekeil skall, tlcss biittre.
best&amp; - clen heliga, livitglödgade kiiiiskiirlekeii!
Denna religioii t oide Lcappas t l) afva.
det sauiia i t h lc t s makt at t Ii6 ja kvinnan, snarare villfarclseiis f iirniigil a t, t siiiika Iie~iiirl.
Ellen Key uttalacle vid samma tillfii llc siu fröjd iiEwr, at t 110s kvinnor iindtligen viickts diclelseii ö.tt fiillt ocli fritt Icfvti u t sitt eget jag ».
Men cleniia lidelse torde iiiyckct siiart koriiiii: ~ att 1 ~ - teckna sin vii!
med g a s m r af utlcïraclc~ jag!
Hur oerliiirtlt reaktionar icke deii.~is Rllen Keys framtidsreligion.
och iir icke i allt viisent- l i g t liela.
den estetiska raclikalismeil liktydig med r e a: k t i o ii!
NAgon, om ock svag, ursiikt torde fiir de iiliiir ocli kviiiiioi., soiii tilljiib1ad.e clet tredje rikets 11ii.1iliirdn sierska sitt hifall.
fiiiiins itii ri, att dettas grundlag promidgerades under intryck af en feststiimning!
Det iii.
med skönlietskultei~ S O U ~ ined kii rlekcii.
Skijnliet.
(w kari tolka l ifvets mening, eA.soni I i c w f oriitidsgrcker ocli iiiedclt itlciis religiösa konstniirer; man kaq ocksh rcdiicacl: ct 1ifvet.s iiiciiiilg till skSnli.et, sric~m sjirnkaiide epokers iiiiilsmiiu pliica giini ...
- Hiir möter
saluma skil ' liiacl som mellan att ' &amp; t a f ö r a t t l e f V a och a,tt l e f v a,: f Ö r a t t &amp; t a. » (V.
N.).
SCi, ofta far man höra cleii satsen f ö r l &lt; i ~ l ~.
d,, a t t g~ekernas kons t var frams1~~~ungen iitesIintande ur lifs- och sk6.n- hetsgliid je.
Detta iivs konstri.leracl historia.
V. K.
' betonas ined £1111 riitt, a t t grekernas kons t in&amp; frarndr.if ves af deras sprittande pulsar, ntan.
af i n.gifvd.serna, fr %.1: 1i deras f öq~liktiaicle meclborga.i.~sinne och &amp; era s ~den, enskilcles öfvermlocl lriif \ 7a.a.cl.e f roinhet.
Lika konstriier+clt $; r clet +,t Iios aiit; ïbens: &amp; ok se lifsgliidjen s om, en f öi: l: i ii rskim.de 1Giisla.
Dess simien t yngcles och f örmijrkades tviirtorn högs t viiseritligt cif f örgiii~~.gelset ?nken, och i. detta som i S&amp; +&amp;nget a m a t I i ~ i f ~ i i ~ ~ l ~ korn t ~ c !ned l i ~ e knrilstenclc) m,en lifsmod ocli ett hopp, för lzvilket det jorclisl&lt;a, lif vets töckeilslöjor brus to.
811- d e k s f ört.
: iif fliga, tankar ut tal.
V. N. om konstens verkliga 11pp- gift.
Ileii ~ ö p p n c ~ för r loss cleni sliixpan ' de fimtasiens cljiip snarare f ö r.
a t t befria oss f r h.
ckn ', glada ' tillvason %KL för a t t fora, oss cljii.~ paxc ned däri.
.
.
IZn s4,dnii konst blfiser .alclrig upp sig till skön- lietskiilt, t y .elen vet, att sjC~lfva skönhetelis plci; t; s a r tillbecljareils, alen i clce det tillbeclcla~ f iirein %lets.
D m vet, d; t skö,iiheta~ ~ ~ ~ m n icke f örkiiiin: ~~ s h o m e t t evangelium.
, Ilen f ö r l i i i l ~ evangeliet, ~~ vet, a t t al1 bi1.d 1e: her 11 % 11rbilcle11.s: a11 fiorin pB innel12idlets gunst och ii&amp;d och I: mz s8,llxnclllr omöj.1.i.ge.r~ ' le &amp; t f,e jclerna om osedligl: ietleq i, en bi1.d XE famner, en qaken staty: e11 .dikt !om ~osl~iilclstillst~iidet i de t al-i ska i: ~rlimnnet '.
iifveu kons ten su.bosdine~: a.r iiilcler lif vets s$lf iiii: i f6r: s.t~~ riimnet e n sedligt ' hlocligc~~: dlva2r ', och kc) r~hGxqi; ea: Eöi: pliktad.
niGmiis ' ks:, sn.i: ~!
a; llcleles icke liar 1ihgon 1: ii.tt a k t .~sploake.+ 1iaken11ebe.n i~u.der v m kra, f 6reviiii; udiiingar.
De t m k i p i lcoiis ten.
2.1.
I .sig ingaln.nch, IS.&amp; inaz clet snl&lt;naa estetiskt Vii,~: .de, niii.
det intet aniiat ar i411 ~ %l: fkmItClt kött, och det $,r farligt, nar man kan vbga bimC1ra iimt ett, p&amp; a t t det för andra, föi: sv&amp;riir Iampeil mot sinn- lighe t en.
.
.
Mot 1.ih: aii~, 0171 I ~ Z t ens S s p o i ~ t ~ w als.
~ tring, 111 ' lifsf ull- lleten mil iifsgliidjen stii.ller jag dess erfareiilietsmZ~ssiga i~rspriiiig u r lifska.inlxn, lir den evigt ver@iicle clrifte: ~; a t t Iiela clet soni Zc ' l.mstet, fylla d e t soin &amp;, r tomt och ha~moiiisera det, som %r fullt ' af motsats mli.
strid.
.
.
Konsteii si~borclinerar innerst under e t t vil.jans l?
i3 r a, men iclce uncler e t t natiire~is ni % i s t e och fragar cliir-: tik i.cke aefter, Iiiiriic~u~m tingen iiso, litan ined hvilka ögon man ser p&amp; deiu.)).
l &lt; o n s t ~ n s uppgift %r a t t fosma, det universellt iniinsk-.
liga?
som i i i icke Zir skildt fr: ~n det sedliga, riittsliga och religiösa li \: a&amp;~n allts&amp; clet!
; a has en griin&amp;liiggende betydelse.
~li: fsi.~in.eli ', ~ll.et, ..
fö!
: iifven c h 1 estetiska verksamheten.
.
, I.
.
,, TT.
, W.
se?,.
d i t s å icke i .. koiist.
@ et t alldeles ~ ~ i s t ~ ~ e - oiur&amp;de, ncle ej.
beller göc Imn, $ep till., lif vets herre, m e n vall t j B en.
af de % adT.
1
Iaste tjiinare.
: &gt;Eiidast den konst., soin Marar lifvets meuing och siitter ux3, laii bli bröd för de iwiiiga Iiungriga)).
.Just dUrför att s&amp; ar: a r jag för min del iiiiderstiiiidom ratt oviss, om, den verk- sandiet., som vill flytta det sköna in i de breda folklagrciis l i g a boiiinga.r och begriiiisade taiikegiiiip, alltid iir p ï. '
r ~ t t v i g, Iiiiru vacker den iiii i sitt syfte obestridligeii ar.
Allt beror p&amp; a f Ii~itd unclas barn den ar, m med e t t ' ord deiu vill bygga p&amp; den siiiida och ideala inre griiiidy svensk kristen knltnr sedau laiige lagt i fo1ket.s s jiil, eller oiu deii, med riiigaktiiing liarför, ja, iiicd dein.
) - lering af denna., vill resa e t t bygge, som föga kommer att likna ett tempel, men maxare ett operakafPI med omtvistacle milniugnr eller en konsertliall för mycket blandade körer.
Terkar cn sklan (lenio- kratisk esteticism utan kiirleb-sfullt sauiförstind nicd reclaii 1) ef int- lig fiiclerueiirfd kultiiï, s&amp; torde cleii liitt nog taga prigelii af ett slags upplyst despotisui, som vill;) allt f ö r, meii intet g e U o m folket)), och som, iiar iiiista iitvecklingsskede a r iiiiie, tvart aflöses af brutalitetens radikalism, som st örtar bMe tempel ocli klassiska koloimer i stoftet.
TZtt kan clet komma a t t g i sa, som det gick vid KPoesiciis vaiiilring)) i Snoilskys 1iii.rlig.a dikt: Ilet stod e n fest p&amp; solbelysta höjder,.
e t t giistabud för lyckans barii tillreds; i marmorsalar bodde lifvets fröjder inom en magisk, otillgiiiiglig kret s. Ocli liar SA poesiens tama, Ijiisets dotter, ville, b+iugri skiiri- Ilet ned till de skiimma, IiAloriias iilváiiare och lir sin korg bloni- sterströ lifvet iifven för dem, s i: Mot korgen magra hiinder vililt sig strackte, men föll p % blomstren skenet fran e t t bloss, et.t li&amp;ilskiatt ljöd, som shngeris mö forskriickte: '): hon bsii1ga.r blommor - blominor l ~ l o t t - A t o s s Koilimer skönliete11 luftigt sviiivande iippifrh till de rniugcz.
tiisendeil clar nere, torde Iion blifva ofiirstidcl ocli 11ort.s tiit t; hon hör komma gtIienc1.e till fots den gata fram, som redan 3r %iirid och valkind.
!$; l ' italis Norström ler blocligt at deii ra.ffinerade csteticismeti- %t s tilenlighetsraseriet, H t deii f onnknlt, som: &gt;f öïsnmpar sig:) 110s fröken Key, och som viicker vämjelse.
Lyckans och skGn1ieteri.u.
niinraro göra ingeii m ~ &amp; s k a god ocli deras frinvaro ingen diilip, och a t t satta maniiiskova.rdet i nägot.
yttre, som icke star i nlin makt., och som jag kan iitlcoiuma endast billfiilligtvis, innebar eu djup loriittfardighet.
Oandligt " öfver alla lyckans gifvor star drt.
rent nianskliga, sorh .jag %ger genom fritt viljebeslut, ocli till livil ' -.
ket, jag rh: geniom en plikttrogen striifvan, s.om ' i saiining höjer mig.
Etik i l i f w t s centrum och e j estetik!
Man ' beliö.fver icke vara syimerligen skmpsynt » .för a t t se den djupa kont rasten inell.ail den praktiska ilclealisruens asbetsanda i v %r kultur !och fröken Reys snille- clyrkaii iocli .slcönl~etskult~.
Det %.r alls icke hvarkeii för ticligt .eller lobefogadt, a t t lansar fS1illas ned i m t en anspr&amp;ksfull estetisk jagclyr1~an.s srnaförnarila tlollcar.
A.iirnalaren imclerskrifver cliirför 7 ' ital.i~ Norströms orcl: » Hvem ser icke, a t t fröken Keys ' genomkul- tiverack minniska ' med sina ' lifsy ttriizgms, finhet och ' f örniimliet ' och s i n ' soldruckna, 11Einryckriing öfvar sig sjalf ' clryper b %de &amp; f rahet lc&amp; clnmliel; '!
Och livern kan göra d.ensamru~.
till representant för nagon storts verklig lcultutr! » I och med clet a t t hon förligges iuZ~nniskaiis höghet loch vE~ide inom clet iis te tiska ~omriidet, f örkiin- n a r hon e n tuistokratisk Öfvierklns~smo~raJ, men icke ii&amp;gop nl1mii.n- niiiiisklig, locli Immes 1ifsEzi.a blifver cliirigenom både kultur- noch sa.nifiallsfi.eiïtlig.
Om man knncle tiinka si- v k t lif aldrig s&amp; stil- f iillt ~ o r p c l t och utveckladt ut- .och iizviindig t, s % lcuiide, det blifva lika, fullt e t t glticljetornt, in11el12~llsf.ilrt ' tigt och f öi: tariflaclt; lif.
Lage 5.n hela tillvarlon för vArt öga H a r som kiillvatten, i eil kristallsk&amp;l, om v %r t hilf vild bliink t e, af upply siiing # och om inga » f ördomar » lih~nmecle v&amp;s inre och yttre kraftutveckling, s % kunde iiid % vAr liögstai11ch- sjal ljuda som en tom bjsllsa, darför a t t all mystik vore b o r h, all aning; all tro, a l l hög, o,själfvisk lc&amp;rlek,a allt egent- ligt varaktigt lif~vii~rcle.
- - - ' M h g a liafva prisat i öfversvallancle o.rda; lag Ellen Key som stiilist.
M m i l i s ~ e t&amp;riftel: s hiix 0c1-1 hvar f i l m verkliga.
prakt-.
stycken, .c %ir e n iilita, .el,d och hiinfört&amp;e skapat e t t inclivicluellt kraftigt loch skönt rn~ejsladt språ,lc.
Meii iiil * oftare blir det blott e n vulkanilsk eruption af glöl&amp;lieta skimmerfraser, en silclan moiincllig niatssa af 1014, .ord, a t t d e fastiiaj i lisarens mun som en smetig deg.
~Och TT.
N. lim full rätt a t t stainpla+ t. ex. studisen ufver » Personlig- Iietem frihet)) i liennes » Taa,kebilder » s h ~ o m » i~&amp;got af det ' tommaste och mest uppstyltade v&amp; litteratur &amp; ger ».
Nar anm %laren Iiiste &amp; iXnnislwr » loch de diiri gifna utclrageg ur makarna Brownings.
taii- kar, bliottancle p&amp; mycken sjEdfull enkel skodiet, var clet fullkoniligt retsamt att s t r a s &amp; &amp; p&amp;, dyka ned i: allen Iieysl öbverflödande lord- .svass med dess » myndiga bon utan inre beqyncligande)).
Bland litte- raturem verkliga evangelis ter, och apostlar kan m m omöjligen, t y c-.
kmes del; mig, stiala Ellen Key, vare sig inan tager Bansyii till spri %- kets $orm eller tankarnas; omfång locli vikt, men viil liar hon e t t.
högsiite sig beredt i den ortodosa radikalismens vindsvala borg.
.
,
Det firns clöende st j a ~ o r, livilkcz jiis t. ge~ioiii sin inre Iiopstört- med en g1w.s som frAn en sol af förstu storleken, men som ratt fort blekila och försviiiiia, och clri (leras ruin eftcrspijrje~~ kali det icke liiaigre iitfinms.
Niinle icke iuoul var 1ittern.tiir oc: h kiiltiir atskilliga stjiiruor framtr5claY Iivilka utpekas som solar i iiyclaniiig, iiietl; in d e dock i verkliglieten blott äro 2ldriga döciiiie l-iirldar!
niiig lysa Teorlor H o h bely.
Historiska smabitar, II.
Ett strandliiigp, som ej bblef af.
&gt;Ryska flottan kommer!
» » Den ar i farvattnet vid kusten, i sikte vid åmynnet !.)
» Den kommer att brandskatta, att bombardera staden, att land- trupper, att härja utefter kiisten !~ wHvad skall man göra?
: &gt;Inga trupper, landshöfdingen borta!
:; ~ H v a r ha vi stora flottan?
Skulle icke den hafva hindrat ryssarne att slippa ut genom sundet? ')
Dessa och många andra oroviickande rykten och utrop korsade livarandra i Halmstad, då det inlifvit bekant, att ryska fartyg varit.
synliga i farvat.net.
år ITSS.
Det var kandt, att storamiralen hertig Karl med stora flottan gbtt ut på kryssning i Ostersjön, då fr4gan om krig med Ryssland annu svafrade i vigskalen.
Hans uppgift var att hålla ett vaksamt öga pH ryska flottans företag och framför allt att afviirja möjliga angrepp p i Sveriges kuster samt hindra ryssarne från att passera Sundet.
Då krigsförklaringen redan var iitfiirdad, men nnderriittelse härom ej iinnu kommit storamiralen tillhanda -- då möter denne en rysk eskader under amiral Dessens befiil.
Ned sin öfverliigsna styrka hade han latt kiinnat taga dessa fartyg, men han var iii icke ~ i s s om huru det förhöll sig med krigsförklaringen.
Ryska amiralen sa- luterade med alla tänkbara maritima hedersbetygelser storamiralens flagga; intet skulle verit angeniitnare för de svenska fartygsbefäl-
liafvarne an ' att besvara saluten med ' glatta lag utefter- hela linien, clA för ryska eskadern intet annat AterstRtt an att stryka sina flaggor, Men storainiralen kunde icke besluta sig för att gifva den afgörande- ordern - ryska flottan satte till hvarenda segelklut och försvann snart med en gynnande vind vid horisonten.
Kort därefter med- förde en avisjakt till hertigen uirderrattelse om krigsförklaringen; huru.
många.
onyttiga eder, som.
iitöstes på flottan, då man fick veta.
lsrigsförklsringens datum, diirom tilliita vi oss ej att anställa ens en.
iingefiirlig beräkning; och det var en klen tröst, att man kort efter den- för sent komna nyheten fick i sikte tvänne efterblifna ryska fregatter, hvilka naturligtvis utnu motstånd blefvo tagna.
.
Dessens eskader hade emellertid sluppit ut och skulle lriinnat anstiilla stora härjningar på vastkusten; hvarföre det icke skedde, därom förinaler historieh intet, så vidt jag vet, men det var emeller- .. tid denna styrka, som vid ofvan åsyftade tillfalle spred skräck och fasa langs västkusten genom att kryssa i farvattnen dihtanför, Hvilka storverk den derstiides utförde och huru den där blef emot- tagen, därom vill jag h %r förtiilja en sega, som tyckes vara af hi- storiens gudinna förgäten. '
i: ie Landshöfdingen var vid riksdagen, soni ofvan namdt ar ..
Landssekreteraren var Isortrest p&amp; tjiinstledighet; hans (och förmod- ligen &amp; £ven hans höge förmans) befattning skijttes af t. f. landssek- tern, v. hiiradshöfding X.
Till honom, såsom ensam represente- rande Kongl.
befallningshafvande, ingick den ena rapporten efter den andra röra.nde den i sikte varande fientliga ciskaderns rörelser, hvilka tycktes antyda, att en landstigning var tillainnad, kanske för att brandskatta stad och land, kanske för + a t t genom plundring an- skaffa lifsmedel, kanske blott för det i vanliga fall.
lofliga andamalet att taga in vatten.
Vare d i h i e d huru som helst; den hiirtige t. f. styresmannen öfver Hallands lan hade alls icke niigon lust att låta Brandskatta d e t %t honom.
anförtrodda oiiiriidet eller ens förunna rys- ssrne den förinan att fylla.
sina vattenfat ined Halmstads förträffliga khllvatten, helst som de, ifall man tillät dem att komma s&amp; lfingt, säkert icke skiille åtnöjt~ sig ined barn vattnet.
Men hvad var att göra?
Inga trupper fnnnos, intet bevaradt fartyg; inga vapen, atom några gamla lranoner, som begagnades vid salut på kungliga namns- och födelsedagaf, sa; mt ett antal gamla .gevar; de flesta odiiglign, hvillra briikades af skolungdomen vid eser-.
* is, d&amp; sidan nAgon gång förekom.
Af någon hiindelse hade en icke ' obetydlig kriittrausport af misstag råkat förirra sig till denna ur vagen liggande landsort.
* Det duger titminstone att föra oljud med », tänkte var landsselcter, som vid detta tillfälle tycktes hafva till sitt rättesnöre tagit det hederliga gamla ordspråket: » Bättre vara bröd- lös än rådlös.
* Hans första åtgärd var att till länsmännen i orten utsiinda bre£ i konungens befallningshafvandes höga namn och med en fja- d e r fastlackad i sigillet, hvilket var ett tecken att » det stod för hrinnande lifveta och att konungens befallniogshafvande hade brtdt- om.
Brefven innehöll0 order, att ett visst antal unga bönder, för- sedda med hvad slags vapen, som i hast kunde anskaffas, skulle uppbådas.
Liinsmiinnen själfva borde vara kladda i iiniform och till häst, och hvad manskapets ekipering angick, meddelades slirskild föreskrift, att alla som ägde eller på något satt för tillfället kunde förskaffa sig blfia klader, borde infinna sig klädda uti sådana, eller åtminstone i bl %a tröjor eller rockar.
Kronoskjuts borde uppbidas för att så fort som möjligt föra de uppbildade bönderna till staden.
Ståndspersonerna i grannskapet uppmanades att så vidt möjligt var d u t a sig till uppbådet, helst till häst, och med sådana vapen, som inom husen förefunnos, såsom jaktgevär, värjor och pistoler.
Funnos gamla trummor att tillgd, anmodades vederbörande att medföra dem.
Inom staden bildades i hast en kår af frivilliga, som af nagra diirstades bosattz gamla militärer ordnades i led och marscherade fram och &amp; ter på gatorna, afven dessa försedda med sadana vapen, .som förefunnos i hemmen, eller som förvarades i kyrkan eller p&amp; radhuset.
Äfven här blef stark efterfrtlgan på alla slags instril- ment, hvarined oljud i fria luften kunde astadkommas.
Il ' iigra gamla trummor och trumpeter, som förvarades s h o m krigsbyte fr8n Karl d e n elftes tid, framletades och afprofrades p % torg och gator; ja, .alfven mindre krigiska instrument, silsom vallhorn och lurar, koppar: kittlar och ' diverse mässingsredskap togos i beslag och trakterades af mer eller mindre (vanligtvis m i d r e) öfvade virtuoser samt ut -- de1,ades såsom krigsmusik åt de skaror af oöfvade, men hurtiga ungdomar, hvilka dels ahofverade sig^ fram och &amp; ter i staden, ö£- vande sig att gå i takt och sjungande Xåns Stenbocks krigsshng- » Marsch bussar, g i n på uti Herrans namnn, dels enligt vederbörandes a d e r besatte åtskilliga skogsbackar och uddar nara an Kissans ut- lopp, hvarest de gjorde sitt basta för att med sång och ofvan be- .skriha.
krigsmusik åstadkomma ett » Höllenlarm&gt;, som nog bordo '.
.
* - 5fvertyge ryssarna, att man höll sig vaken och beredd på alla eventualiteter.
Man underl %i icke heller att på åtskilliga mera be- märkta punkter svänga fanor, dels gamla, dels i bast af stadens fruntimmer hopsydda af blå och gul flaggduk, rekvirerad i bodarna D till Eongl.
Dlajestäts och kronans tjänst ».
På en framskjutande udde uppkastade?
vallar, på hvdka stads- Borna utan anseende till person oförtrutet arbetade, så att de inom ' kort antogo utseende af ett någorlunda respektabelt batteri, som bestyckades med de ofvan .omtalade kanonerna, med hvilka man hoppades att åtminstone lrunna åstadkomma skäligen passabla smällar, .enär krut lyckligtvis fanns att tillg % i ansenlig niangd.
Visserligen förmärktes en beklaglig brist på kulor, men en hop sten, som an- &amp;,, as kunna i nödfall användas, jämte en massa jarnslcrot, fram- kördes ifhgt.
Bland annat rakponerades vid detta tillfälle pietets- löst ett, gammalt grafmonument öfver en af Earl den tolftes bussar, hvilket bestod a£ en mängd i pyramidform uppstaplade kulor, ofvanpA hvilka ett med inskription försedt järnkors var upprest.
Snart anlande från de narmaste socknarna 1ä.nsmän till hast, kliidda i uniform och med värja rid sidan enligt höga landshöfdinge- * betets order, hvar och en i spetsen för eu trupp af raska unga bönder, enligt samma höga befallning samtliga utstyrda i blå rockar eller tröjor med blanka massingsknappar, deras söndags-kyrkokltider, viilförståendes.
Dessa plagg hade ett visst militiiriskt utseende på I h g t hhll '; » ryssen kunner till de bl&amp; tröjorna med de gula Imap- Farna a£ gammalt », förmenade en gammal f. d. sergeant.
Ben- kliiderna hade ett mera civilt tycke; en stor del af karlarna hade hvita (eller ' f.
d. hvita) knäbyxor af ' skinn, andra, som gjorde an- språk att vara » lite p&amp; herr », buro blåa eller svarta långbyxor; Ater andra bnro heinväfda vanliga benkläder af alla möjliga färger.
Skinnbyxorna, som vor0 talrikast, fingo bilda en trupp för sig, de odeciderade benkläderna en annan, och de få, som prunkade i hel svart eller blå kostym (vanligen förnamligare bondsöner eller klockare), fördelades på de andra kårerna med ranq af unäerbefiil.
Allas mössor dekorerades med präktiga blå-gula kokarder, hvilka af stadens damer,)) d l kronans tjilnst)) samlade på rådhuset, under skiimt och glam förfärdigats af lamningar från de fanor ' och flaggor, som af besagda damers täcka händer äfven si flygande hast förfärdigats på råd- huset, hvarest fru borgm %starinnan och nigra andra friiar för att hålla kuraget uppe hos de vackra frivilliga hade anordnat en stor-.
.
artad kaffekokning och serveri-ng.
Har trakterades afven hvarje man, sedan hans mössa prydts med den fosterländska kokarden, med en kolossal bulle och dito kringla, gåfva från stadens bagerier, en duktig siip fran kronobrdfn- neriet samt en dryck farsköl, bryggarnas offergärd p&amp; fosterlandets.
altare Matsäckarna anlitades iifven i hast, hvarefter tnipperna, vi1 miitta och vii1 prydda, afmarschersde så af taktfullt^, som man af dem kunde begara, med svajande fanor samt de anrandbaraste triimmorna och trumpeterna i spetsen, och med order att rycka fram och till- baka p&amp; strandvägen och emelIanåt göra halt p$ idgra af de från sjösidan mest bemiirkta sträckor af viigen, allt under flygande fanor och klingande spela.
Det improviserade batteriet pii udden besattes efter hand med inryckande trupper, som enligt gifna order gjorde s5 mycket viisen af sig som möjligt, och man förmodade, att detta batteri med dess m h g a fanor, den mangd af manskap med ridt- kringskinande nya kokarder, som framskymtade bakom dess rallar, samt den militärmusik, som allt emellnnlit skallade från detsamma, blandad med sång och hurra-rop da och da, borde frbn sjösidan sedt hafva ett mycket imponerande utseende och kanhiinda förtaga fienden al1 lust att göra dess narrnare bekantskap.
Redan före solnedgAugen den dag, d8 de ryska fartygen pk eftermiddagen varseblifvits, hade order utgått till vederbörande länsman; natten och följande dagen tillhrugtes med ofvan omtalta och andra åtgkder till stadens försyar.
Cnder dessa brådskande förberedelser hade snart ingen miinniska tid att vara- riidd, sedan den första förskriickelsen lagt sig, hrilken viickts of de hrarannan korsande ryktena och hållit i sig, sa liinge man icke visste Iirari inan skulle tro eller företaga sig.
Landssekterns raska beslutsam- het och hurtiga vasen hade hos höga och låga, små och stora, man och kvinnor ~ a c k t en sådan ifver att bieriida vid de föreslagna och.
omedelbart företagna beredelserria till försvar, att faran blef i i i ~ t a n förgaten under ansträngningarna att afvanda den; om en friimling nu ankommit till staden utan att veta h a d som var ii fiirde, skulle han snarare hafva trott, att, man vore sysselsatt med: inordnaiide af en offentlig festlighet iin med rustningar att iuiitn ett hotande fientligt anfall.
Andra natten inbröt, utan att fienden företagit nligot, och p i landssekteras och borgmästarens samstiimmiga tillstyrkan eller be- falhing begåfvo sig stadens invinare till sina hem och At den upp-
bådade allmogen bereddes kvarter så goda, som Iiigligheten medgaf, dit de efter frikostig undfägnad på borgerskapets bekostnad beggfvo sig för att Iivila ut efter dagens mödor och vara styrkta abt möta.
hvad den konimande dagen kiinde medföra.
Man underlat icke att utsatta vakter på lämpliga ställen, hvilka aflöstes hvarann an timme och hade speciella order att göra så mycket vasen af sig som möj- ligt, på det fienden, som nu lagt sina fartyg nara åmynningen, ej matte af för mycken stillhet och tystnad blifva frestad att försöka en nattlig landstigning.
I dagningen slogs revelj i staden, och f r i n det framskjutna batteriet aflossades tre kanonskott.
Man hade upptiickt, att en af de gamla kaponerna var i så pass godt skick, att man kunde v i g a försöket att ladda den med mdriifhagel)) (hvad det nu m h d e vara), och en gammal artillerist åtog sig att rikta och aflossa den mot sjalfva amiralsskeppet, som rotsa ande lagt sig midt i.
åmynnet och igenkändes på sin förande konteramirals flagga.
Samtidigt med den verkligt laddade kanonen aflossades tvänne, som blott voro laddade med löst Irrut; dessa senare gjorde hvad man af dem hade r&amp;tt att vänta, d. v. s. ett ohyggligt siniillande, rnen drufhaglen tycktes hafva gjort verklig skada ombord p&amp; amir&amp;skeppet, sisom man med kikares tillhjälp tyckte sig finna.
Nu var elden öppnad fr&amp;u svenska sidan, och man förbidade i andlös bäfvan hvad som komma skulle, helst som mycken rörelse förrn.ärktes o n ~ l ~ o r d pR flottan.
Hvad hiinder?
Signalflaggor flögo i alla fartygens toppar, ett gladt lag aflossades utefter hela linien, hvarefter alla segel, som kiinde föras, tillsattes och hela eskadern afseglade noi.i.ixt titan att göra minsta försök till landstigning, vare sig att den haft afsikt att företaga en s %dan eller icke.
Angående den skada, som ryssarna vid detta tillfälle åstadkommo ined sitt fixktansvarda skjutande, har berättaren hört förtäljas i sin ungdom af deu nara 90-higa mamsell Sara Sabina N., syster till den Iiiicke landssektern, att wett gammalt hönshils ramlade vid det förfasliga smällandet och en tupp blef riktigt il~j&amp;lslirämd~, samt att » en Iraring, soin (af någon an- ledning) klifvit upp på ett ' köksbord, afven ramlade ned och bröt.
sitt ena ben ».
Historien, uti hvars bok detta krigets sjöstrider skrifvit s&amp; m h g a blodbestänkta sidor, förmäler intet synnerligt om amiral Dessens eskader och dess bedrifter.
Men Inndstigningeu vid Halm- stad var » det strmzdltu~g!
som e j blef af ».
, q: x
Det torde intressera liisaren att f &amp; veta p i hrrtd siitt lands- sektern belönades för denna onekligen raska bedrift.
Då Chstaf den tredje längre fram gjorde sitt minnesvarda besök i Göteborg, befallde han till sig Halmstads försvarare, slösade pk houom mycket nådigt beröm och gaf honom sitt kungliga ord p;, att han skulle hafva företräde till att erhålla den första lediga domsaga, som han ville söka.
Någon sadan ledighet intriiffade ej under koniing Gtistafu korta aterstfiende lifstid, men under hertig Karls och Ileilterholms regentskap blef en domsaga ledig, som K. önskade att erhålla, lirar- för han reste till Stockholm och vid en iippvaktning hos hertigen- regenten framställde sin underdåniga ansökan, h v a r ~ i d han natur- ligt nog Aberopade det kungliga löftet, som gifvits honom i anled- ning af affiiren vid Halmstad.
Jiist d5 var det emellertid icke nagoii stor rekommendation hos regentskapet att hafra ett liifte af ssalig kungens att- åberopa, och dessutom hade Reuterholm (möjligen mot kontant erknnsla) gifvit sitt maktiga förord åt en annan sökande, hvarför N. af hertigen fick det onadiga svaret: 9 J a g anser mig icke; bligerad att honorera löften, som jag icke sjiilf gifvit *.
» Ers kongl.
höghet,, sade S. dristigt; de löften, som gifvits af Sveriges regerande konung som en belöning för tjänster mot riket, borde väl honoreras af en e£terföljande regering.^ » Ni ar näsvis, herre », utropade hertigen.
.Vet ni lireiii iii talar med?
2 » Jag talar med min unge konungs förmyndare om ett löfte.
som konungens fader gifvit, och som soiteiz atminstone lär en gång anse sig förpliktad att hålla.,, Jag borde låta arrestera er för ina je stats förnärmelse^, utbrast i vredesmod hertigen, som var ömtalig för hvrirje @ minnelse om att hans makt ej skulle länge vara.
SÅ nej, det låter ers kongl.
höghet nog bli., svarade S. oför- fiiradt.
s Jag ar en fri svensk man och oförvunnen till niigomi för- brytelses; hvarefter han bockade sig och gick.
Arrest fick han icke, men ej heller niigon domsaga.
CTind.
Xernzax
Ur post- och telegrafkomitens berattelse; ...
De extra ordinarie telegrafisterna.
Till hvad vi i föregående häften meddelat angående de kvinliga telegrafisterna må har ytterligare några upplysningar bifogas, be- trä.ffande den som extra ordinarie tjänstgörande delen af denna tjanstepersonal.
Inom ämbetsverken i .Sverige florerar sedan lång tid tillbaks ett hvad man skulle kunna kalla eztlu-ordinarie-spstem.
D. v. s. plat- ser, som rätteligen borde besättas med ordinarie personal, uppehållas af extra;.
Siirskildt är förhållandet sådant inom Telegrafverket och synnerligast bland dess kvinliga personal.
D&amp; med åren i följd af arbetets ökning större arbetsstyrka varit af nöden, har man inom Telegrafverket, i stallet för att till- satta flere ordinarie telegrafistplatser, låtit behofvet fyllas med extra ordinarie tjänstgörande.
Så t. ex. tjiinstgöra pii apparatrummet, i Stockholm cirka 50 telegrafister med årsförordnnnde, men af hvilka blott 8 äro ordinarie, alla de öfriga extra.
Arbetet skötes sålunda till stor del af extra personal.
På grund af att det blott finnes ett; fåtal ordinarie platser, och befordran ' till högre grad ej förelrommer, Blir saledes befordringstiden för de extra ofantligt lång.
Denna väntetid ar för närvarande omkring 17-18 år.
.
I flere år ha telegrafisterna stallt sitt hopp till den nya staten, som varit under utarbetande, och som nu förelagts riksdagen.
Ty- värr skidle .dock, enligt den kungl.
komitkns förslag, stiiilningen i sin Iielhet ej mycket förbättras för den estra personalen.
Visser- ligen föreslh i nya staten tillsattrinde af 70 *) nya telegrafistplatser, så att telegrafister från 1884 t. o. m.
1890 skulle blifva befordrade till ordinarie.
För de yngsta Llefve d&amp; viintetiden 13 &amp; r. Blen de, soin äro från en tidigare årsperiod, s&amp;som &amp; .ren 1891-93 ha framför sig en väntetid af omkring 17-18 år, såframt förslaget om de manliga stationsmästarna g6r igenom.
De e. o. telegrafisterna, som stått i verkets tjiinst 1 2 h I 3 år, koinma då att förbigås af nyutbildade stationsinastare, hvilkn be- fordras till ordinarie omedelbart efter genomgången utbildningsl~urs.
Nen icke nog härmed, i förslaget nämnes iifven stationsrniistare-: ispiranter, som skola stå i reserv för att vid behof ersiitta stations- mastarne.
Dessa aspiranter anses icke kunna, liksom andra tjänste- I -- z) E,riligt statsutskottets nu föreliggande förslag 125..
.
min, stå på expektans utan arfvode, utan komma omedelbart att er- h %lla års förordnande och borttaga sålunda för en stor del af de yngre telegrafisterna det ständiga förordnande, de under åratal inne- haft, s i att dessa endast få tillfalliga förordnanden, och de telegra- fister, som haft tillfälliga förordnanden.
blifva sålunda iifven i sin ordning tillbakaskjutna.
Byrachefen Wennman har, som bekant, reserverat sig mot detta förslag och, vare sig stationsmästareförslaget går igenom eller ej, förordat.
tillsättande af 125 kvinliga ordinarie telegrafistplatser.
väntetiden skulle då nedbringas till 10 å r; och längre stäcker sig nu ej de extra telegrafisternas önsliemdl.
Jämför man denna viintetid med de manliga iimbetsinnehaf- varnes, finner man de kvinligas ansprik ej synnerligen öfverdrifna.
.
De förra blifva ordinarie efter cirka 3 år.
E d a r e erhalla de efter ytterligare några år en semestermånad.
De äro då pA sin höjd 26-27 år, setledes i sin fulla arbetskraft, och det arbete de ha att utföra ar detsamma som deras krinliga kamraters.
Dessa få dur- emot ingen semester, förran de blifvit ordinarie d. v. s. vid nar- mare 40 års alder.
Onska de dessförinnan få en tids viilbehöflig hvila från det enerverande arbetet, måste de afstå sin lön åt en vikarie och ha det oaktadt ofta mycket srdrt att utrii liikarletyg erhålla en manads ledighet.
Det förstls af sig sjiilft, ritt afriik- ningen af en månads arfrode på telegrafistens lilla lön (Ti5 kr.
i må- naden) för denna blir i hösta grad kännbar.
Och trots det att ingen hvilotid under den långa estraordinarietiden förekommer, fordras likviil som komyetensvillkor för sökande af ordinarie befattning ett f ullgodt friskbetyg.
För manliga tjiinsteman erfordras diirernot icke friskbetyg för erhållande s£ okdinarie syssla.
En annan svårighet rid tjänsternas tillsiittning inom telegraf- verket, som också förtjiinzr att pipekas, ar den darstades rådande egendomliga praxisen, att, då en ordinarie plats anslb ledig, det ej tillkännagifves på hrilken ort i landet denna ar till finnandes, hvar- för den sökande iii: i ftillkomlig ovisshet om hvar hon kommer att hamna.
I Korge liir det rara.
stalldt p i helt annat satt med befordringen inom telegrafen.
Dar besattas alla platser med fast anstiillda ordi- narie telegrafister.
De extra arbeta sisom vikarier vid semestrar och sjukdomsfall samt d5 personalen behöfver förstarkas iinder arhets- drygare tider.
Väntetiden p i befordran till ordinarie är dar blott omkring 4 år.
' Af detta esempel fran v %rt grannland samt af de, som oss synes, ganska talande bevis, som har framhållits angående de extr?
telegratisternas mindre goda stallning,; r&amp;gar man bysa den be- rattigade förhoppningen, att, iifven ifall ej byrachefeu Wennmans har Aberopade förslag om tills&amp;ttning af 125 ordinarie telegrafist- platser går igenom, de extra tel&amp;pfisterne åtminstone beredas för- månen af 1 månads semester efter en tjiinstgöring af 1 0 år samt ~därjgmte efter denna tid en löneförhöjning, hvarigenom deras elro- moiniska stallning i någon mån kunde förbättras.
Telefonisterna.- Telografverket äger utom telegrafisterna ännu en kategori af kvinliga tjänsteinnehafvare, hvilkas intressen på det lifligaste beröras af det beslut riksdagen konimer att fatta beträffande regleringen af ofvaiinSiiiida verks stater, nämligen telefonistema.
Dessas stallning och förhållanden kafva i den kongl.
komith liksoin i statsverkspropositionen underkastats en ingående behandling.
Efter att Ila redogjort för de olika grupper af telefonister, som äro anstiillda i telegrafverlrets tjiinst, och de grunder, ' efter hvilka deras - arbete iir, fördeladt, framstaller koinitkn och motiverar de förslag till förbiittring af denna personals löner, som densainma ansett vara af.
behof vet p&amp;allade.
Främst nämnas de högsta lönetagarne bland de kvinliga tele- fonisterna., vaktf ' örestå~~dm.r~n.
Dessa, som äro anställda å de större stationerna, och hvilkas åliggande är att öfvervaka telefona.rbetet, öfm tillsyn öfver personalen samt besvara från allmänheten ingaende förfrågningsr anghende telefonexpeditionen, ha hittills haft en aflöning växlande mellan 600 och 960 kronor.
Komitén föreslår nu, att den bestämnes till 1,200 kronor jainte tv&amp; ålderstillägg i % 100 kronor hvartdera.
Äfven har komitén ansett nödigt, att antalet dylika lrvinliga vaktförestiindare, som för närvarande utgör 30, ökas till 40 å ordinarie stat.
62ter ?a.bnlzte~efo ?zi.ste1 " 11~ tillhöra den d&amp;rpå följande lönegruppen och utväljas bland de lokaltelefonister, som visat ~ä~rskild duglighet i tjänsten samt en stark kroppskonstitution, i hvilka egenskaper man sett en garanti för att arbetet af dessa telefonister under längre tid skulle kunna fortsättas utan men för hiilsan.
Deras arfvoden variera mellan 600 och 780 kronor.
Denna klass af tele- fonister har koinitén ansett i likhet med telegrafister böra uppföras A ordinarie stat, dock ej till högre antal an 150, hqaraf 100 i högre
lönegraden med en aflöning af 1,000 kronor, samt 50 i den l i i g r ~ med SO0 kronors lön.
I bada lönegraderna skulle dessutom ' efter respektive 5 och 10 ar tillkomma tv&amp; dlderstilliigg ii 100 kronor hvartdera.
Den tredje och afgordt talrikaste gruppen inom telefonist- personalen utgöres dock af loknltrlefoiiist~r~in.
Som s i ofta iir fallet med dem, som st&amp; lägst p&amp; löneskalan, hafra dessa i löneför- slaget blifvit mest styfmoderligt behandlade.
Har har komiten icke funnit sig föradiiten att förorda någon för.biittri) rgz:), och dessa stackars arbeterskor tyckas ej hafva nagon utsikt att erhiilla en andring i de tryckta förh&amp;llanden, imder hvilka de flesta af dem lefva.
En lokal- telefonists villkor inom rikstelefonen iiro, enligt den tippgift, koinite- bet.ankandet lämnar, f. n. följande.
För att antagas till ~ol~nltelefoi~ist fordras att hafya genomgatt fullutiindig folkskolekurs samt kunna förete s. k. sfrislcbetyg * af kikare.
En sadm anstiillning raclrer rid de största statiocerna vanligen blott fem gr, och aflöningen under denna tid växlar mellan 420 och 660 kronor.
De telefonister rid de största stationerna, som visat duglighet i tjiinsten samt lamplig- het för öfrigt, befordras vid denna tids slut till interurbantelefonister, haaremot de, som ej lämpligen anses kunna diirtill befordras, ent- ledigas ur telegrafverkets tjiinst., hvarvid dc!
erhalla en gratifikation af 300 kronor.
Telegrafstyrelsen har ansett en sa kort tjiinstetid som fem år vara till fördel såviil för telegrafverket och allmanheten som för telefonisterna sjalfva.
För de förra p % den grund, att en oftit återkommande rekrytering af friska krafter möjliggör ett snabbt och energiskt arbete, för telefonisterna sjklfra, emedan den anstriingande och enerverande tjlnstgörjngen vid ett viixelbord ej utau men för hiilsan kan fortsattas under mycket lang tid, och det d#rf.för ar eiir fördel för telefonisterna att vid helt unga &amp; r (vanligen erhålles an- stallning vid omkring 18 års ålder och lämnas i sa fall vid 23 ar: och med obruten halsa söka sig annan anstallning.
Till att itnder- latta genomgaendet af härtill erforderliga kurser samt bestridandet af lefnadsomkostnaderna under viintetiden skulle gratifikationen tjiina.
De har i korthet framstlillda löne- och befordringsvillkoren.
skola saledes för framtiden blifva bestiiende.
Ehuru, som det heter i statsverkspropositionen, komiten iignat lokaltelefonisternas stall- ning %synnerlig uppmarksamhet », har den niimligen icke ansett sig kunna förorda, att n %gra af dem uppfördes å ordinarie stat eller.
- - .-p ") Statsutskottet föreslik, att 21.000 kr.
tilläggas det förslagsvis be- räknade ansleget till stationspersonalen.
att någon höjning af deras nuvarande aflöning verlrstsi; lldes, Det slculle vara af intresse att Ear citera några af de argliment, b a r - nied komitén söker klargöra sin .stAndpiinkt till denna fråga, men vi måste inskränka oss till att anföra delar-.af den reservation, hvilken en af komitens ledamöter, hr Pettersson, med instämmande ii£ ordföranden och en.
annan ledamot, hr Biörklund, anmält mot det förslag, hvarvid majoriteten inom komitkn stannat.
Däraf fram- g&amp;r otvetydigt att, afven om detta förslag till vissa delar är grundadt på skal, för Bvilka man måste.böja sig, det i liufvudsak dock inne- biir en orättvisa och utgår från ett inhumant Hsliadningssiitt .. Reservanten börjar med att betona!
att ehuru han mast afstå f r h sin önskan, att ett antal ordinarie platser lcunnat beredas &amp; t de kvinliga lokaltelefonisterca, vidhåller han sin mening, att komi- t&amp; bort genom förslag till höjning af lokaltelefonisternas arfvodea söka förskaffa dem bättre existensvillkor .och på så sätt i möjligaste mån utjämna de ekonomiska svårigheterna för denna talrika per- sonal, hvilken i fCi1; jd af sjalfva arbetets beskaffenhet mtste intaga en undantagsstiillning inom telegrafverbet.
Den begynnelseaflöning, som tillkommer en loknltelefonist efter slutad utbildning, utgöres i Stockholm och Göteborg af 40 kronor i meaden, samt å öfriga stationer 35 kronor.
Dess~itorn hinna telefonisterna vid de största stationerna, där det mest jäktande arbetet förekommer, göra sig berattigade till smärre belöningar i form af flitpenuingar, ersiittning för öfvertids- arbete m. in.
Det ar gifvet, att växlingar i lefnadsomkostnaderiia å de olika platserna skola på ett ytterst kiinsligt siitt göra sig gullande vid s&amp; minimala aflöningsbelopp, och därför anser reservanten fullt ber % tigadt att, såsom nu sker, Iiinsyn tages till stationsorten, likasom iifven att aflöningen - efter viss tjiinstetid höjes enligt bestamda grun- der.
Men själfva begynnelseaflöningen var, anser reservanteri, alldeles för låg, siirskildt i betraktande af, att eleven maste .vid.k&amp;nnas upp- offringar för sin * utbildning, samt att hennes sil~inda förvarfvade yrkesskicklighet i allmiin het icke &amp; r grnndliiggande för st adigvarande, framtida ntkoms t.
Enligt nedanstående uppgift iiro för n3irvarande.lokaltelefo- nisterna på följande s8tt fördelade inom de olika sflöningsgraderna.
229 st. med månadsarfvode af 50 kr.
216 » » D » 4 5 » 152 w 149 » » » D » » » ' 40)) 35 D
Dessutom förefinnes ett mindre antal - 16 st. - med annan aflöning.
Dessa arfvoden iiro i allmänhet synbarligen allt för sin5 fiir a t t kunna sägas utgöra skiilig ersattning för det alagda arbetet samt otillräckliga för telefonisternas lefnadsbehof.
Den vid telefon- apparaterna förekommande dagliga arbetstiden - cirka 6 '; ' s timmar - iir visserligen kortare an den, som i allmänhet iickriifves inom andra yrken, men sjalfva arbetet fordrar s&amp; stariing uppmärksamhet samt iir genom sin intensitet och enformighet sa nervslitande, att e n utsträckning af densamma förbjuder sig sjiilf ur hiilsosynpunkt.
Och afven om telefonistens krafter vore tillräckliga, för att hon skulle kunna vid sidan af sin telefonisttjiinst åtaga sig andra stadig- varande göroinål, genom hvilka hennes lefnadsvillkor kunde förbiittras och uppehälle erhållas, sedan hennes befattning i telegrafverket.
gått .fil1 anda, så gifves dock.
endast imdantagsvis tillfälle härtill.
.
Ilen om lokaltelefonistens ekonomiska existens ar bekymmer- sam redan under halsans dagar, så framträda dock de svgrigheter, som otryggheten i hennes stallning föranleda, annii skarpare vid in- träff adt sjukdomsfall.
Af ven om hennes sjukdom orsakat * ^ af öfver- ansträngning under arbetet, är hon dock i saknad af något som helst understöd från telegrafverket, och för den ledighet hon At- njuter måste hon sjalf ersatta.
sin vikarie.
P&amp; grund af anförda skal ansag reservanten sig böra yrka, att k o m i t h skidle uttala sig för en förbiittring i lokaltelefonisternas afiöningsvillkor; och att denna begynnelseaflöning - nu utegörande 35, högst 40 kronor i minaden - icke bör i regel utgå med Iiigre belopp an U0 kronor per manad.
Vi sluta härmed var öfversikt af den kongl.
post- och tele- grafkomitkns betankmde i hvad som rör den kvinliga post- och telegrnfpersonalen.
Yi ha diirvid, hufvudsakligen följande komit&amp; beriittelsen.
sökt lämna en utredning af kvinnans stallning inom dessa verk och af de framtidsutsikter, som det föreliggande för- slaget innebar.
Att dessa icke aro de ljusaste torde af det anfbrda tydligen.
framgå.
I hvilken.
inan de statens kvinliga tjiinare, hvilkus .sak vi har gjort till vår egen, skola se sina förhoppningar förverk- ligade eller grusade, kommer i dessa dagar att afgöras, d&amp; riks- dagen.
går att i föreliggande frågor fatta sitt beslut.
Litteratur.
Stötestenar undanröjda.
Några föredrag halha i Amerika af Hemy Dmmmond.
De sju föredrag af den uppburne religiöse författaren Eenry Driimmond, Iivilka i höstas utkonimit i svensk öfversattning, äro hållna redan år 1893, de fyra första för studenterna vid Hnrward University och de öfriga vid Bibelvännernas varldskonf erens i North- field.
Samlingen har fått sitt namn efter det första fijredraget &gt;) Stötestenar undanröjdaz, där förf.
söker att på ett praktiskt sätt bemöta de.
svårigheter, * som, sarskildt hvad den studerande ungdomen betrgffar, oftast ställer sig i viigen för antagandet af de religiösa larosanningarna.
Drummond utvecklar i detta föredrag mycken vältalighet, stor ärlighet och en varm tro på sin sak, men man kan dock fråga sig, om han.ej i sin sträfvan att sundanrödja stötestenar)) går för långt i underskattande af alla yttre former, och sarskildt skulle vi vilja satta ett stort fragetecken vid författarens sats, att det kan vsrs likgiltigt, om man hämtar sin andliga na.ring direkt ur bibeln eller genom annan lasning, t. en.
nyare poesi och romaner, emedan d kristen-, domen nu varit så lange i världen och blifvit ingjuten i så inyiket, att den afspeglar sig i nästan allt i lifvet,)) och » man kan på ett ganska klart, lefvande och praktiskt satt genom andra former af las- ning ofta komma till sjalfva karnan af bibelordet.))
Men man går ej, i frc2ga om all annan kunskap hellre direkt till kallan an till .annat, som i mer eller mindre aflagsen mån tagit intryck från densamma?
Skulle denna nllmiinna lag ej vara tillämplig afven i föreliggande fall, och behöfver man verkligen af undseende mot dem, som finna bibeln » t&amp;mligen torr.
och trA.kig » så uppgifva alla ansprak på grund- lighet, när det ar frtiga om att söka vinna en skara universitets- ungdom för Irristendoiriens sak?
En uppmiirksam läsare marker dock snart, att detta egendomliga iittalande knappast får tagas p&amp; fullt a.llvar, emedan andra yttranden stå i ganska sk: trp kontrast till det -- samma.
En annan invandning, som kan göras mot Drummonds fram- stallning, ar den, att han alltför litet betonar, att en revelation mtiste hafva ägt rum i en människas inre, innan hon kan f å hiig och kraft till ett s i ideelt och sjalfuppoffrande lif som det, hvilket har med ratta uppsta~lles som ett mål atat str&amp;f.va efter.
För öfrigt återfinner man i denna bok samma egenskaper, som gjort Drummonds namn så populärt och förskaffat honom ett så stort inflytande:.
en vetenskapligt klar tankegiing, en fangslande fram- stallning, en fast tro på kristendomens inneboende sanning och världs- 4fvervinnande makt samt en skarp blick för det praktiska lifvets omätliga betydelse på det religiösa området.
Att börja med ens och, oberoende af hvad stallning m a n an intager till en eller annan teoretisk lärosnnning, satta in sin ungdoms kraft i kampen mot det '.
onda i sin närmaste omgifning, detta iir den maning, Drumrnond med s&amp; mycken varme ocli hiinförelse staller till sina unga åhörare, i det fasta medvetandet, att den, soiu vinner ungdomen, vinner världen.
.
Boken iir rik på viickande tankar, framstiillda på ' ett s å allt-.
igenom praktiskt &amp; tt, samt p&amp; exempel och drag ur lifvet, merendels enkla och gripande samt fria fr&amp;n den banalitet, ' som ofta iitmiir1; er dylika instuckna anekdoter.
Bland föredragen förtjänar det sista att sarslrildt frainh6.llas.
Det utgör ett slags sinnrikt finnneri och vackert.
genomförd iitkiggniug af Millets beröinda tafla 2 L ' Angelns » ».
E t t milat af föredragen: » Hiiru man k m bistå de unga », a r af specielt intresse genom den redogörelse, som diiri lämnas för de engelska B goss~igaclerna » för förvildade småpojkar.
# ven om boken i sin helhet ej kan raknas till Drummonds biista arbeten, innehåller den mycket af verkligt v5irde vid sidan af ett och: innnt af mera efemär betydelse.
F. E.
+.
Hemlifvet med barnen af Louise Woods Becl~ntan.
J: nneh5.1let i ofvaniiiimcla lilla iiaf te, som iincler II östens lopp ut- gais pk l. '.
A. Sorsteclts förlag, framlacles första gangen för all- i.niiii.lieten i f,oriil; %f ett in.leclnii~gsför~eclri~g vid e t t clisku.ssioasrnöte, soiu liölls ' i Briimmerska skolan.
i niars förliclet å r öfver iiminet: » ' Upp- los tm.n i I i einmet iiiider clen tidigare bcln~a ?~lcl.era ».
Förf.
sager i fiiretalet, a t t Iroii eilclast med tve1ia.n l&lt;t.iimat besluta sig för a t t liiiiiaa, sitt f örcc1.r: i g till en större alhii,iiliet, inen l i kv&amp;l 138, ~ n k n g a s i.~] q ?iuaiii~~g gjort de t, ni f örll: oppiii.ng a t t det kiiiicle vara till il8gon Ii jalp ~ ' GJ: aiclra, lnödrar a t t fil, del afven af de .enklaste erfarenheter, som gjorts a t en ïiio.den.
Yi t r o ~ocksfi., a t t verkligen .cle allra, flesta, ocli i all synnerliet iiiilgs imödmr skola lic2 iuycke ' t a t t 15i.ra ad cle sunda loch goda tan- kar, soin i den lilla, boken franisti.lLa,s, och eliiirii vi ilat ufligtvis Iielst Ii ' ti.i.~visa .. 1.G.sa1-en direkt till cleiis~iima, vilja vi i största kort- Iiet lxröi: .a nigra drag diiri.
B: fveiz lo !w maii icke visste, att en moclers erfarenlieter I&amp;.ge t il1 griiiicl f ör cle Cis.iktei., som framlaggas, skiillc cletta förli5llancle snart röja ' sig geiiom det varma Irjiirta loc1.i clm klara blick, som inöis~ oss 112 livarje s.iCla.
Ingen aii.iirm 5.u en moder eller &amp; tmiii- I~ kan 138, detta: vis stone, el: sitt kall vaimt 11ii L Z ~ ~ E V C iipp~ostrare siikis sig iii.
i 1iai.mts s jalslif, ocli ingen miiiaml liar heller i3gi1 f ö r de I~lindsliiir,~ som li~~.rvicllag hota.
Sran alla sidor.
Förf.
fram11Aller allra först, a t t 1: ippfostrau tar sin början nied upp ' t ' os traraa s jiilfva,, och a t t nio kiven för e t t iikteiiskaps ingå.encle iitöfvar etit sbort iilflytanrle pc?
del:.
konlinailcle sliiktet.
En för- ening, SOIII ing&amp; eidast af viifidsligii, bevekelsegriincler, har e j stora.
utsiktcr att medföra lycka, I.iv,zrfien för parterna sjalfva eller för d e batn, s om f ödas i e t t sAclaiit liktenskap.
Sj %lssyilipati mell-.
.
\.
makarna och frLmförall.t en sann guclsfruktan p&amp; bada sidor ' ut- göra li&amp;rvi: cl de fölista och viktigshe föruts&amp;ttiiinga,i: i~a.
Vidare framh&amp;lle.s, a t t baiuats iippf os tran alclrig lian böl: ja för t icligt, titan a t t 5,fven under (le f öm t a må.uacle rna kan bibringas en lej blott fysi ' slc, utan iifveii mlori~ljsls: upgfostran genom a t t liancl- leda Barnet med best~imclhet, och pri~ditligliet samt ej genom efter- gifvenl~et ~ippmuntra,, dess nyclier och fordringar.
Boken pL~.visar docksil p&amp; e t t f örtriiffligt siitt den fara, soin lig- ger i a t t cle iilclre göra bariiet till meclelpiinkt för rcl.1a.s iippmiirli-.
sa.mli.et i stä.lIet fölr n t t ckaga.
clet bort fr; O~n sig sjalft geimin sjalf- verks4~wn,n lekar och.
såc1: ana nöjen.
som t. es.
musik i Iiemmet s a m t genom a t t ticligt vanja det vid tjii,i~staktighe loch .Il jalpsamliel.
Eu siixski1d.t.
beah~misviii .. cl aid elni ng synes OSS vaxa de sidor, scim, 0111, 11~1-u vi skola uppfostra barn till a t t, blifva sanna.
D&amp; hiirvicllag s % mycket f,elas, dels af rent oförsthd och dels af uppfos.trar.es bfistancle kontroll öfver sig s jdfva, $ör tjallar cletta Zmne vä.1 sitt eget kapitel, och cle tankar, som har frainliiggas, l ?öm kiiiina t jana till viigledning .och gagn.
» Last biit not lea.st » öfverg&amp;r förf.
till den vilchiga.ste cleleii af all iippf !ostran, den etiska och religiösa.
Pifiwz !om sattet a t t hi- bringa barnen cle första, religiösa iiit~ycken m h t e blifva n&amp;ot i liiig grad individuellt, skall siikerligea h a r je uppf os tram oclcs&amp; liiir kunna 11em ta, flere 1ii.rcIomcw.
Mö.jligtvis skulle i1Agon lciiniia, miss- f örsta forfa,ttariniims varning för a t t uppmuntra barn att; uttals sig loni religiösa ting och taga, denna $ör &amp; got mer, %.n hvad den siilcerligeri.
%r Zmnacl a t t vara: en varqing för en talesattets ioch, frasens krisbendoni reclaii i l m r u k a i ~ ~ m a r e n.
Alldeles oiuisskiiu~nelig iiz ' Claren~ot den ande, zf djup t allvizr, siinclliet; och » t&amp;iikaizcle kiirleb: som geizomg~r cleima lilla bok, livilkeu vi 11ii.i.med velat anbefalla At lisar es uppiil~~rksaiul~e t. sA1.a F. R.
Den kvinliga lakarens sociala iiiissioii.
D: r Ellen Sandclirz, hvilkens föredrag för kvinnor har i Stockholm vi i ett föregående hiifte refererade, har p&amp; inbjudning från Finsk kvinno- förening hallit fyra föredrag om IiiilsovArd for kvinnor i Helsingfors.
Tre af dessa föredrag höllos i universitetets stora solennitetssal och ett i Ar- betets viinners lokal, och hvarje var lokalen &amp; ndA till trangsel fylld af lifligt intresserade dhörsrinnor.
- Fore sin återresa till Sverige var d: r Sandelin af ett hundratal finska damer, hvillca önskade uttala sin tack- sainhet för de väckande och lärorika föredragen, inbjuden till en fest.
Af de stiimningsfulla tal, som diirvid ägnades festens föremal, atergifva vi här ur ~Hufvudstadsbladet~ det, livarmed Finsk livinnoförenings ordf.,.
fröken Alesandra Gripenberg.
hälsade hedersgästen välkommen.
Hvsd som därvid yttrades angiiende den bvinliga likarens iippgift och betydelse.
synes oss nämligen väl förtjänt att beaktas.
.D&amp; mrs Humphrey W a r d, ~ yttrade tal., nutgaf sin roman, ' David Grieves historia ', kallades den af kritiken ' lidandelias bok '.
]) en var, sade man, ett enda smärtans skri, ett kvalfullt lirarfijr.
en resignationens suck beträffande det mänskliga lidandet och dess beriittigade plats i vår iit- veckling.
I viss mening sliiilla kvinnornas lif kunna kallas lidandenas bok.
Men den var Iiinge, länge förseglad.
Endast stiindom höjde sig en röst u r * de stummes l e i r ~, s h o m t. ex. när Fredrika Runeberg för femtio år sedan skref med anledning af de första kvinliga lakarna i Amerika - om alla de kvinnor i Finland, hvilka lidit sig till obotlig sjukdom, einedaii de icke kunnat förrn&amp; sig att anlita en manliq llbkare eller uppskjutit diir- med, tills det varit för sent - oin alla dessa kvinnor nu skulle fara till Amerika, si5 skulle det i sanning blifva en folkvandring.
Meil &amp; dana ut- talanden vor0 undantag.
Ofverhufvud var det katteri att viiiröra detta missförhZillande.
Man inpräglade A ena sidan hos kvinnorna.
och det med ratta, att blygsamheten var en af deras hufvuddygder, medan man it andra sidan med inkonsekvensens grymhet fordrade.
att de skulle anlita manliga läkare i de mest delikata sjukdomsfall.
Och detta berör endast en punkt i kvjnnornq lidandeshistoria.
Yen Iivem taljer de suckar: de t8rar: de krossade illiisioner, de lifslånga plågor, den skoflade lycka, de alltför tidigt biiddade g r a h e r, kvilka viillats till stor del eller kanske endast och allenast till följd af kvinnornas okunnighet om de enklaste fysiologiska sanningar.
om vissa laster och sjudoinar?
Huru fA eii öfverblick af de ridtgiiende.
olycksbringande följder denna okunnighet qfta nog dragit iif ver komniaiide slakten?
Ty moderskänslan och modersönheten utgöra sk integrerande delar af kvinnans natur, att kvinnorna skulle revolterat inor rissa miss- förhallanden, om ej för sin egen s&amp; för de oskyldigt lidandes.
fiir barnens skull, om man ej kvarh&amp;llit dem i okunnighet Det solsken, den nya.
fulla dager, som genom k ~ i n n o f ~ i g ö r e l s e u s id&amp; fallit öfver kvinnornas lif, har frambragt miingen dyrbar blomma.
En bland de dyrbaraste af dessa %r den kvinliga läkaren.
T i h a i kviill glädjen att hälsa i var krets en livinlig liikare.
och vi äro dubbelt lyckliga.
emedan vi h a henne att tacka for s&amp; många väckande, upplysande o d i manande ord.
Doktor Ellen Sandelin!
Tillit mig att frambära till E r allas var tack för hvad Si g i h i t oss i ' tnder denna vecka.
Icke blott för den direkta kunskap Ni meddelat oss, men äfven och kanske mest, för att S i b e t o n a den kvinliga läkarens sociala mission i bredd ined den medivinska.
Si liar visat, att den kvinliga läkaren först da kan fullt fylla sin iippgift.
om hon till sin vetenskap medför sin rent kvinliga uppfattning.
sin ilitiiila kännedom af kvinnans, den unga flickans och barnets sjiils- och känslolif.
af äktenskapets och hemlifvets innersta skryinslen.
Tack för den varme.
den ömhet, hvarmed Ni värnar barnets ratt, den unga iiickana rtmhet.
oss alla kvinnor mot sjukdom och brott!
Och sliitligen.
tack for det fGrlösandc!
ordet, att äfven vetenskapen, icke blott den kristna moralen, numera frain- Iiåller vikten af sedligt rent lif oclisA för mannen.
3ILn och kvinnor iiro jii icke två särskilda fientliga lager.
Mannt ?ii iiro jii v i r a fader, bröder,
man, söner, vänner, iilsliade!
Helt visst har det varit en bitter tanke, tung att bära för oss kvinnor: a t t för dessa våra k a r a ett, lif i synd v a r en naturnödviindighet, såsom vetenskapen förr lhrde.
Annu en @ ng tack!
Vi mottaga Eder systerligt utsträckta hand, vi trycka den med finsk tro- fasthet och saga: - kom igen!
*, Föreningsmeddelaiiden.
.De k v i i i l i g a g y m i i a s t e r n a s stlilliiiiig u t o i i i l a i i d s » v a r ämnet för ett föredrag, soin hölls af fröken Anna Ekelöf på ett af Fredrika- Rreiner-Förbundets sainkviiinskomit&amp; ordnadt möte den 5 mars kl. 7 e. m. i.
Hush&amp;llsskolans lokal, 19 V. Tradglirdsgatan.
Samkvarnet, till hvilket Stock- holms kvinliga gymnaster och personer, intresserade för dessas verksam-.
Bet, fått inbjudning, var inycliet talrikt besökt och afslutades nied e n enkel sup&amp; Föredraget inleddes med, att tal.
betonade, att hennes upptriidande föranledts af en del missförhAl1anden p å gymnastikens område, hvilka under- de senare Aren frainträdt, och som hotade att sänka s % r d den kvinliga gym- iiastens yrke som hennes personliga anseende.
Liksom pk alla områden, me- nade tal., var trangseln p % gymnasternas bana stor och Qrligen ökas tilloppek af unga kvinnor, s ' om önska vinna intriide vid Gymnastiska central- institutet eller vid n %got n€ de enskilda utbildningsinstitut, af hvilka senare det finnes litrninstone 4 i Stockholm.
sv&amp;iglieten för alla de kvin- liga gymnaster.
som eEter afslixtad kurs st&amp; inför nödvändigheten a t t p&amp; s i t t yrke förtjliiia sitt uppehiillle, blifva l ï ifrån lir allt större.
Isynnerhet galler detta för dem, som ej Bro utexaminerade, fr %ii Cen tralinstitutet, ut ar^ endast genomgltt n&amp;,aon af de privata instituten.
För att skaffa sig arbete- nöjer sig därför d i n g e n gymilast med hvilken underordnad plats som helst, t. ex. soni biträ.de i hemmen ined skyldighet att ge familjens medlemmar mns- sage inellan hush~llsgöromålen o. s. v. Ofta söka de dock, lockade af hågen att f&amp; resa och s e sig om i vlrldeii samt hoppet om en-riklig och liitt för- varfvad inkomst, en plats utrikes y&amp; nagot af de mhnga privata gymna- stikinstituten, som uppstått öfverallt i de större stBderna, och som ' alltid satta * svensk gymnastilin som ett lockbete p å sina prospekt.
Det var.
isynnerhet mot detta senare sätt att söka sig en utkomst.
som tal.
p&amp; det skarpaste ville varna, dels med anledning af det exploaterings~ystem, f ö r Iivilket gymnasterna i ' mariga fall voro utsatta FrBn de ofta obildade före- st %ndarne till dessa iiistitiit, dels för att de genom att låna sig till att gifva massagebehandling till friska personer - något, hvartill deras arbete ofta inskranker sig - neddrar den verk !j.ga svepska gymnastiken och siinker dess utöfvares anseende.
- Xöjligheteri att få dessa nissförhållan- ' den afhjiilpta, ans %g tal.
skulle varalom någon liimplig kontroll$r %n gym- nastikeiis inålsman har i Sverige kunde utöfvas på, de utländska institutens verksainhet samt först och sist om alla gymnaster med allvar upp-
fattade sitt yrkes innersta ändamål: det att vare ett medel till mänsklig- hetens andliga och fysiska utveckling.
e Meddelanden från styrelsen för förvaltning af Fredrika- Brenier-Förbundets stipendiefonder.
Tvenne wscstipcntlicr~ under år * 1902 ha af styrelsen annonserats till ansökan lediga, nämligen: f+drr Euclina Fctltml$clnzs s~ipcrzdicfoitcl, afsedd för lärarinnor i språk och geografi vid Sveriges högre fliclrsliolor, ett resestipendium % 500 kr.
Lararinna, anstiilld vid Wdlinska skolan i Stockholm, kger företrädes- rätt och diirnnst lärarinna, som genomgått nämda laroverks högsta Irlass a h därstädes aflagt mogenhetsesamen.
f+dn cn cg oniimcl gIjrcar~!
stiftad stil) cntlic~oizcl ett resestipendium % 1,500 kronor för utrikes studieresa under ett halft år.
Berättigad att.söka stipendiet ar kvinna, som aflagt medicine licentiat-.
examen.
Ansökningar, båda åtföljda af kompetensintyg, studieplan samt präst- a h llkarebetyg, skola innan l5 mars 1902 inkoinina till styrelsen för sti- pendiefonderna.
B ~ ~ c: w r - l ~111.~ / Pt.s ~ ö ~ b slil,cntlipl.
för / icin [i !,a h e n &amp; r a E l+ct?
?ai~: u- medicirrc stz~dsr * cinclc &amp; t stipendium h 500 kr.
och ett B 400 kr.
lediga att sökas innan den 15 mars 1902..
Föredragen vid Liljeliolmeii.
.Den amerikanske frihetskämpen J o h n Bi-ownv var Bmnet för det föredrag, som torsdagen den G mars hölls af fröken Clara Walilström i Liljeholinens inissionshus.
Soin illustration till föredraget, hvilket hufvudsakligen rörde sig kring kriget mellan de amerikanska nord- och sydstaterna för negerslaf~eriets upphörande, före- drogs af fröken 0.
Lagerheim några karalrtäristiska negersånger.
Från skilda liii11.
svenska sjuksköterskornas alliliiiiina peilsionsför ' eni~~g har erhallit en gåfva i v&amp;rdepapper U 8,600 kr.
för bildande af enInvaliditets- af räntan är afsedd att och understödsfond åt föreningens delagare.
?lI, bereda .understöd %t föreningens delägare vid fall af invaliditet eller andra ömmande omst&amp;ndighei; er.
l /, lägges till kapitalet för att öka fonden.
?i htresset för kviiinans politiska rösträtt i England är i ständigt stigande, hvad an fr %n en del hall siges om motsatsen.
Den förste petition om kvinnornas rösträht, som 1867 inlitmnades till parlamentet, var ' hade 11,000 kvinnor undertecknad af 1,449 kvinnor; A 1873 Ars tecknat sina namn, under det att till innevarande parlament inlämnats en petition, försedd med 257: 000 namnunderskrifter.
