# ID: svediakorp-per2367
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Morgonbris
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Morgonbris', a periodical targeted at women, in particular the Swedish Social Democratic women's movement.
# genre: periodical
# subgenre: women, politics
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1912
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,135
# sentences: 1,013
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-morgonbris
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


MOR-G ON1 TIDNING Stockholm 1012.
A.-B.
Arbetarnes Tryckeri 11 '.
P~mumsratio~nspris:.
1 ' 1: 20 pr helt ar, 60 ö:e pr halvt och 30 öre ' pr fjärdedels Ar.
Lösnummer 10 öre.
(Utopi a v Emma Plood.)
I dessa tider, då ordet, hem&gt; snart blivit till en saga blott, då hemlöshet och rotlöshet s &amp; gott som blivit till.
en nationalsjukdom, kan det vara av intresse att höra, hur två, unga, lev- nads f riska människor byggt sig ett enkelt men trivsamt hem lingt borta från stader och bråk.
.
...
Under en fotvan- dring sistlidne för- sommar genom en ' av mellersta Sver- ges floddalar gjorde jag.
upptäckten av Leketorp, som jag har vill beskriva för Morgou bris ' lasarin- -, I 1 Redaktor: Anna Lindhagen.
Morgonbris ' expedition: SIGNE SVENSSON.
Upplandsgatan 85.
4 tr., Stockholm.
sista sidorna pris 15 öre pr mm.
I Il nad i:aom ett enkelt, r6t.t staket och låta att av herrskapet till Leketorp att ba,kom det hela reser sig i nuordost utbe mig tillåtelse att publicera de- en ba:rrskogskladd sandås, den urt ida samma.
Ja, detta medgavs garna, flodbriidden, ar fantasien hjälpt på b10 tt inte miu skrivning misstyddes traven och bilden av Leketorp färdig.
därhän, a t t Leketorp skulle vara något Min nyfikenhet vann över .m.in för- mönsterhem att i detalj apa efter utan synthot, och jag befann mig om ett i stallet gav uppslag till och befastade ögonbiick innanför grinden och nu den tanken hos varje man och kvinna., kunde jag inte retirera.
Jag fortsatte att e t t hem endast blir ett hem, d å alltsii in i detta idylliska hem, som i det får vaxa fram ur dens eller deras förbigiende sagt självt såg ut som ett fantasi som bygga det, ur var och ens egna behov, ge- nom - egna uppsLg och egna idéer och egna händers arbete så lkngt möjligt.
Ja, detta garanterade j ag - med kännedom om min läsekrets - och lovade dessutom vid allt heligt att Vore.
j a.
g nu ' målare eller teckna- re, vore beskrivnin- gen snart ~ J O d.
I Men nu ar jag ingendera delen.
Jag skall ' blott göra en rat och slät byggnads- ritning och med sprskets tillhjiilp och mina läsares fantasi resten.
Och så här syntes mig Leketorp, då ' jag ' ' kom vandrande efter vägen, som - slingrande sig än på dan ena Bn på den andra sidan av, älven - strök genom delgången.
En röd, tim rad stuga med vita knutar och låga, breda fönster, med gammaldags vind svale och omgiven av en rabatt storm- hattar och soksor.
Lagger ' jag där- till, att ' stallet låg inbäddat i en prakt- f ulk blommande f rukttriidgåxd, inhäg- / Annonser ' Leketorp.
nor. '
Utgiven av Socialdemokratiska Kvinnokongressens Verkställande Utskott.
@: de arg.)
4: Apri.1 FUR DEN icke förråda, var i Ritad av Emma Flcod.
landet Leketorp a.r belaget, .ty vår Jyc- ka och vårt arbete beror därpå, att vi få vara för oss själva)), sade de.
Men jag tror mig ändi inte begå någon ' indiskretion; om j a g om- talar, att till var och en av de fyra järn- vägsstationer!
' Orn p ' ' lika Om- ger Leketorpl minst - ång låtsas jag inte Om - sa det nog ingen fara för dess in- vånare att bli överlupna av nyfikna.
enda valkomstleende.
Och välkomnad blev jag ..
Det unga par, som bebor Leketorp, inbjöd mig gästv ' änligt att bo hos sig en tit., och jag kunde inte motstå, helst siom allt för mig hade nyhetens behag och trevnaden där var den allra hasta.
Jag upptackte snart, att jag h.ir hade tillfälle att studera: ett G: beröm$ mönsterskött srngbruk, och j ag tog tillfallet i akt och satte mig in i %Då vi för 5 år sedan kom hit till litet a v varje, bade inom- och &lt;tom- Dalens, sade värdinnan, när vi efter hus, och som jag gjorde de allra basta den vegetariska middagen samlades erfarenheter, kunde jag inte under: kring kaffebi ickan ute på gräsplanen,
MORGONBRIS.
%såg det inte u t så här.
Det har st,allet var misskött och ringaktat som .de flesta jordbruk på den tiden.
Många skrattade åt oss och tyckte, at.t det har experimentet inte skulle slå väl u t för oss, fast nu ha de till.
sist fått ändra mening.
Jordbruket, - som då var föraktat häruppe, har nu pk de har fem åren alltmer kommit till heders.
Folket levde p % skogen.
och föraktade jorden.
Jorden är så dalig, så det är inte lönt att kosta så mycket på den, sade de.
De föi-stodo inte.
att just har i Dalen läge, klimat och jordmån coro alldeles ypperliga just för sm&amp;bruk.
Nu ha de äntligen fåit ögonen öppna för de möjligheter, som jorden bjuder.
De - förstå nu, at t det inte kommer au på, Lur stor arealen ar, utan på i vilken kultur jorden är., w J a r, instämde herrn i huset, B det ar just dat, som gör jordbruket så in- tressant att kunna avtvinga minsta möjliga jord bit högst a möjliga skörd.
Vi föda nu på Leketorp två kor, två ungnöt, två getter, två grisax och och tjugo höns.
Dessutom ha vi ka- niner.
Men ännu dröjer det länge, innan vi fått vår jord så barandu som vi önska den Nar vi kommo hit., gick det nätt och jämnt med hiilhen.
Men så ar det inte så litet arbete och omtanke, som ' nedlagts har på dessa fem Ar.
Vi ha fAtt ligga i här både sent och tidigt.
Men nu borjalr det .nästan på att bli trevligt har., B Ja, man kan ju inte trevligare önska sig,, fortsatte jag, .tank, om varje ung man och kvinna, som s i önska, har i laqdet komme ' i tillfälle alt få agna sig å t jordbruk.
Jag vet, att det finnes tusentals ungdomar, som längta efter att komma åt en jordbit.
men som under nuvarande förballan- dan inte på villkor kunna det .. emedan de äro för fattiga, utan i stället måste .. förtvina inom industrins grottekvarn, dar tanken dör och blodet förgiftas.
Jng- förstår inte, hur det kan f &amp; för.
siggå en sådan misshushållning med arbetskraft .som den, som förekommer i det har landet.
Men det a r val pri vatka pitalist is k nationalekonomi.
för- står jag.
Om de ändå kunde fa en- dast en triidgårdstäppa på fördelaktiga villkor.
Men dat heter blott, att dc skola vara sparsamma, så få de allt vad de önska.
Nar de så slitit ut sin ungdom i industrin, och under mycken.
mycken försakelse kanske samlat en sparpenning, kunna de möjligen fa den jordbit, de hela livet längtat efter Men vad kunna de ha för glädje aT: den.
nar de båda börja, kanna, at1.
deras ungdoms kraf t förgått.?
Ddt ai ungdomen med sin kraft och sin tro: som skulle gKra något av Sverges jord Men den får inte Tusentals turinlanc jord ligga övergivna eller misskötts eller vänta de ännu på sin odlare Man Sverges ungdom går arbetslör eller står fastlask i industrin, vilker för övrigt i vårt land lever som et1 snyltdj !y på övriga nilringars bekost.
nad.
Ar det, inte så man kan bli för tvivlad!
B ' ' ' B Ja.
så .ar det., utropade båda.
.Herr D - vi kunna ju kalla, mitt vard- blk så - fortsatte: .Och så fordrar nan försvarsvilja av Sverges ungdom.
Vaid sadant ändå vittnar om saknad krr psykologisk bildning bos våra sty-: ande män.
Man kan ju inte begära, itt svenska folket skall kunna kanna si,) svenskt ens, då det iiite far känna ii,) ha dal i Sverge.
Ocb.
hur kan man val begära försvarslust av egen- lomslösa?
I all synnerhet som det ir.te a r någon .hemlighet, att utländska oi~lagsman däremot få efter behag ir.isshushålla med svensk jord och skog: siisom sk&amp;t.
överallt i Norrland.
Ja!
%.
; ren i stor utsträckning har.
D x0ch så undrar man på, att fólket roser till Ameiika~, inföll fru D.
.Det &amp;: r dess medfödda jord1ängta; n. som dr1 v3r dem dit.
Dar jord finnes, di1 d raga människorna.
s.
r Om staten beredde fri undervisning i rhtionellt jordbruk för .laiidsbygdenr Eolk~, återtog herr D., wså skulle de1 inte gå så latt för privatjob bare att lura Ilönder.
J a g har sett ledande höger- nian skriva,.
att det %r, folkets knot samma och ofosterländsks sinnelag som driver dem bort från jorden.
Nej det ar okunnigheten i - förening mec det privatkapitalistiska bond fångeriet &gt;det privata initiativet,, som det si v ackert heter på liberalisonens språk s3m narrat bönderna bort fi ån sint jlndbruk som n u i Norrland m. fl stallen.
Upplys folket, giv det jorc samt utvecklings och ar bet smöj ligheter t3g bort rusdryckerna och hav lite1 k ontroll på det - privata initiativet.
Dt råden skulle jag viija ge till svenskr staten, och efterföljdas del, då kundt rian möjligen börja, tala om foster I ind, kärlek, ej förr.
&gt;&gt; B Och om hemlycka och arbetsglädjes ifyllde fru D.. '
Samtalet tystnad?
a v.
.
.
Arbete.
kallade.
.
.
Det blev uppbmtt.
.
.
Hari l).
skalle nu gå till skogen för att ar beta på tm myrodling,.
och värdinna1.
.
.
.. - sjillv gick för att diska mididagsdisken I h hade inte tjänare.
% ' Vi äro vBn egna herrar och våra egna tjänares s ade skrattande vardinnan, dar hor 5.1 r a n g sina färde med k:affebrickan Själv låg jag kvar ute i gröngräset Har kände man sig glad och fri.
De var förståndigt att ha gräs.plan på går den i stället för de regelratta, sedvan l iga grusvägarna, tänkte ' jag.
Ocl:; B roligt att få återse min barndom, I11.ommor.
Och inte på moderna träd sr år damast are rabatter utan i gammal dags blomstersängar.
Har fanns vall: no och pion, brandgul lilja och borst: lej likor, ringroFor och b~liisor, reseda - öd och gu!
dalia m. '
m.
Två ' rosen ' mskar, en röd och en vi$ knoppade.
p &amp; gården, och på var sin sida al, grinden blommade ett par unga rön nar.
AP ple-, paron- och körsbäxstra h n snöade sina blomblitd i gräset Kring den grönmålade verandan me (sin symboliska, stigande sol över in gången klängde vildvinet., D,et va n färgrikedom, som gjorde en glad il1 sinnes '.
Ty färg ar liv.
Så under- igt.
Lyckliga inänniskor, flög det; enom huvudet .. .Ni måste ha funnit) aridiset!
B kunde j ag inte avhålla mig rån att ropa till värdinnan, som skym- ade genom det öppna fönstret.
&gt;Hem- net!
8 ropade hon leende tillbaka.
(Forts.) -.
Folkökning och framåt- skridande. '
AV en tillfällighet fick jag haromda- gen tag på en bok med ovan.stående titel.
Det var en doktorsavhandling %v en ung d a n s k n a t: i o.
n a l e k o - noim,.
K. A.
W i e t h - K n u d s e n; titeln intressera.d.e mig, och jag börja- de läsa.
.Och om det ar sant, som Ruskin säger någonstädes: att e n boks v ä r d e s k a l l inätas e j efter de känslor av sympati d e n up.pv-äcker h o s oss, u t a n t v ä r t o m efterde invänclnin- g a r d e n k o m m e r o s s a t t göra., då i n å s t e d e t t a v a r a e n m y c - k e t v ä r d e f u l l b o k.
D. v. s. dess vetenskap1.iga värde vill jag ej yttra mig oni; det som för mig var av största intresse var den uppfattning av kvin- nofriigan, som förf.
här och var ställer fram.
Dock skulle kanske även ett re- ferat av arbetet i dess helhet kunna vara av intresse, då det ämne det be- handlar ar ett av vår tids mest ak- tuella.
Som sitt.
problem uppställek förf.
detsamma.
soin redan för ett halvt år- hundrade sedan uppställdes av frans- mannen Cournot: " Skall man köpa en.
befolknings tillväxt med att behöva azbeta så mycket hårdare, eller ar det bättre att betala ökat välstånd, mera fritid, större lyx och (i vissa fall) högre moral i det offentliga livet med en nedg&amp;ng i folkmängden? "
Det.
första steget .till besvarande av denna fråga blir att bestämma ett eller flera tillförlitliga mått på framåtskri- dande eller tillbakagång i människor- nas levnadsvillkor.
Begreppen om sti- gande v-stånd växla nämligen of ant- ligt, och de otroligaste slutsatser dra- gas ur löne-,.
sparkasse-, kapital-, kon: suintions- och all annan sorts statistik.
Förf.
gillar för sin del ingen av all denna statiwtik som matare av det all- manna välståndet.
Den är alltid ofull- ständig, a,nser han, och tas dessutom ej hänsyn till stigande levnadskostnader m. m.
Ett lands välstånd måste bero på utvecklingsgraden av dess invana, res förmåga och tillfälle att skaffa sig medlen till att tillfredsställa sina.
be- hov.
På det hela taget vill förf.
ej vara med om att det allmänna vä1stå.n- det i någon avsevärd grad ökats.
Till .att börja nlecl ägnar förf.
en ingående undersöknine åt befolknings- och viblstånds,utvecklingen i Sachsen, för vilket land detfinns ytterst utför- ligt statistiskt material till en dylik un- '
MORGONBRIS 3 -- - - - P - - - p -.
dersökning.
Sachsen är ett litpräglat in- Viilstiindet har alltsa har .ej i nilgon härtill.
Med en massa statistik kom- dustriland med mycket stark folkök- a.vsev5ird inån ökah.
Detta beror, sa- mer han till det resultat, att stravan- ning.
Att döma av skaktestatistiken ä.r ger. '
förf., ' på den fruktansvärda f olb- det efter att komma upp i en högre åtminstone i de stora städerna valstån- ' ökning, soin - 1i.ksoin överhuvud den sa ' mhallsklass som helhet 1iii.ninia.r det mindre .an föriit.
.Då dessutom tyska, j:t hela den europeiska naturliga fruktsaniheten i Frankrike och detta alla levnadsonikostnader stigit i, oer- folkö1zn:ingen i detta krhundrade - står i samband med den franska na- hörd grad, kan inan ej alls jämföra nu- överghr allt vad nian i historisk tid tionens aven i de fattigare klasserna tidens inkomster niecl föregående ti- känner ".
Europas befolkning har s&amp;- abnormt utvecklade sparsamhetsdrift.
ders.
Förf.
gör med ledning av 21 lunda viixt från 187 milj. Ar 1800 till Sparsamheten anser rorf.
vara en niyc- årgångar fabrik~inspek~tionsberättel- 400 mil,.
åren 1900-05.
Denna exein- lret tvivelaktig dygd, " de ofödd^ bar- ser en undersökning av den sachsiska pellösa folkökning har förorsakat ett nens födda fiende ".
Sparsamhets hef olhingens lev ' nadsvillkor o c h kom- alltjaiiit stigande tryck på naringsmecl- systemets tendens ar nainligen att mx, nier därvid till det resultat: " att i be- len, vilket f. n. nått en sådan höjd att skall kunna leva av sina räntor, villat.
folkningens breda lager under tiden den ej garns kan tankas öyersltrlden.
är ett mål soin hägrar för en opropor- 18 ' 75-1906, som allina.nt beteclrnas Detta lisar sig dari, att trots narin- tionerligt stor del av ilet franska fol- som den inest glänsande uppsvingspe- gens bristfällighet uppt.ar den en opro- ket.
Detta innebar att de.t i Frankrike riocl Tyskland och skskilt Sachsen nå- portionorligt stor andel av en arbetare- råder en kraftig strävan att öka anta- gonsin upplevat, i n g a väsentliga eller familjs utgifter, och att bortemot half- let av dem soin leva utan at &amp; sjiilva ar- varaktiga framsteg i fråga 0111 dess ten av Tysklands befolkning f. n. le- beta.
Härvidlag finns för den som in- levnadsstandard inträt$ '.
Då Bonsuiii- ver i krbnisk hungersnöd.
Har som tet äger blott ett sätt att spara: " fri- tionsstatistiken visa.r en förbättring annars $iller Malthus ' lag, att befolk- villig ' inskränkning av niista genera- i fråga om arbetarnas föda, anser han ningen ökas hastigare än naringsmed- tion.
detta bero på att så.
många arbetare len.
F ' i-rf.
måste härvidlag medge, att En starkt bidragande orsak till ned- övergått från jordbruket till industrin nymaltk.usianismen har rätt i att folk- gången i nakiviteten liar man vidare och därigenom blivit i behov av annan ökningen till en viss grad bör-inskrän- trott .sig finna i den ra.sblandning, som föda, mera kött o. s. v. Arbeteks ölca.de kas.
Dock skulle ej denna inskränk- särskilt under det 19: de århundradet intensitet kraver bättre naring - där- ning vara till ' räclrlig enligt hans åsikt; 5gt i 1F ' rankr.ike.
Den nuva.xa.ncle för medför ocksa den högre lönen öka- viktigar e ar att produktiviteten ökas franska befolkningen består näiiiligen de utgifter för mat.
.
och förilelningen ordnas rättvisare.
av minst två slra.rpt skilda raser, en nordfransk, med ' g e r i n e beslak- I detta saniinanhang passar förf.
p &amp; I ' sammanhang liarmed tar förf.
upp att på det kraftigaste opponera osig tad typ, samt en sydfransk, som hör frågan oiu kvinnoarbetet och anför som invånarna i Alp- till samma ras rnok inoderskapsförs~kringen, som han efter en yrkesinspektör: " Medan ar- ' ett synnerligen raffinerat satt landema, Polen och Balkanhalv,ön .. betarna helst vilja ha grönsaker och att uts~; räcka var tids försakringssy- i förra århunclra.det Iiar den- Särskilt kött, f ö r e d r a g a (kurs.
av E.
B.)
blandning antagit kolossala dimen-.
Försäk- stem tyll f ortplantningen .. na arbeterskorna i de fabriker, i vilka de utförda arbetena fordra en ringare fy- ringen slrulle stimulera alla att @ itta sioner, och rasblandning medför allti c1 sisk kraftansträngning, i regeln kaffe störsita möjliga antal barn i vaklden, förr eller senme avta.ga.nde frnktsanl- ined ve tebröd eller smörggs.
till mid- ty den ioni fick färre, måste ju betala het.
dag. "
Detta yttrande ger honom an- för der.
soin fick flera ... " Man.
vet Dock säger förf., att om utvecldin- ledning att franihål.la, a t t feminismens verkligon inte, vad man skall saga in- gen ses i stora drag, iir det intet som påståenden att det ar ett riittfärdig- för en jrådan vrångbild av ett av d r a later påskina, att ej delt franska fol- hetskrav att ge kvinnan samma lön vilrtiga.rit e sociala reformkrav.
ket i det stora hela förökat sig så som manneil för samma arbete, äro all- Huru försiggår nu denna vii-l~diga starkt som näringsförhållandena till- deles orimliga,, då mannen behöver un- follrölcning, och i vilka klasser av be- låta.
Att omständighe terna härvidlag gefär 40 % mera naring %n kvinnan.
f olkningen är den starkast?
Visserli- varit sådana, att Frankrikes befolk- DA, kvinnan gör en mans azbete, skall gen visar det sig överallt, att fokölr- ning faktiskt sett sig ställd i valet mel- hon alltså and % ej ha sanlina.
lön som ningen ar niinst i de burgna klassen,a, lan att sjunka ned i fullständigt elan- han, så att hon kan ha råd att äta nien d3tta, sager förf.,.
ar ej p å de eller att inskranka sin naturliga sainrna niat soni han!
Jag undiaq om g r u 11 t1 a v, utan t r o t s det stigande fruktsamhet och att den föredragit d ~ t någon statistiker undersökt i hur viilståniiet.
Han synes ej alls fästa senare, kan man ej lagga den till last.
många fall det är fattigdomen, som sig vid den onistiindigheten, att det Överallt i Frankrike ha under det driver kvinnorna att nöja sig med ett Iranske ej s &amp; mycket ä.r det stigande sista arhundradet levnadsomlcostna- minimum av mat och om han berak- viilståndet som den stigande upplys- derna stigit oerhört, så att trots löner- nat, att nar det galler den gifta kvin- ningen som åstadkoimes nedgången nas stegring arbetarefamiljerna h k - nan, blir det alltid mannen och barnen, i nativiteten.
Förf.
finner det alldeles tiskt inåste inskränka sig till 1 ii 2 som först få äta sig matita., först sedan obegripligt att en familj, som såg sina barn, om de vilja undgå att lida de kommer turen till henne, vars arbete inkomsier ökade, därav skulle bli mera smärtsammaste umbäranden.
Varken må vara aldrig så tungt.
Förf.
klagar försiktig i fråga om att satta hinn .i lantarbetarna eller industriarbetarna, över att arbetarna trots att de använda världen.
Han kan ej förneka faktum, kunna av sin lön enbart bestrida de mera pengar an förut till mat, dock ej men säger att det %r t r o t s, ej p å nödvändiga utgifterna f ö r en f ainilj få denna så val lagad och tillgodogjord g r u n t1 a v. Och orsaken ser han till på 4 personer.
~Och ändå förundra sig som önskligt, på grund av att de gifta stor de:.
i feminismen, " en strömning, vår tids framstegsapostlar över att kvinnorna i så stor .utstrackning måste soni .underskattar kvinnan i hennes folkökningen upp hör.
Bland de ' or * delta i det industriella arbetet.
Det egenskr, p av slaktet.9 pånyttför ' rska ".
saker ", som i Frankrike anförts t4lI förefaller nästan som om han trodde Han mycket striinga o * för de den minskade folkökringen, må nain- att de göra detta för sitt nöjes skull lxvinnor~, " hos vilka modenaanslans nas: den st&amp;end.e haren, naringsmed- eller för att efter förmåga +ara kitsliga förfall gör sig så starkt gällande, att lem otillräcklighet och de dyra hyror- mot mannen.
Han ar ju fullt på det de vag::a att föda ' barn av andra an na, städernas tillväxt, feminismen, för- klara med hur olyckligt de gifta kvin- ekonomiska skal ", rien nämner e j ett budet mot att efterforska faderns nornas fabriksarbete a r för familjen, ord om de rashygieniska skalen, som namn, den religiösa känslans f örsvin- hur problematisk vinsten av hennes dock borde vara de förhärskande.
nande, överdrivet köttätande) tobaks- lilla inkomst ar, hur hemmet förfaller.
I mo;; sats mot förhållandena i Tysk- missbruket, protektionismen, alkoho- och hon själv slits ut - men det ar land stiiller för£.
sedan Frankrike, dar lism och syfilii, statscentralisationen, som om.
han ville lägga skulden för folkökningen nu s &amp; gott som upphört, den stigande lyxen.
systemet p5 kvinnorna s jalva.
och börjar med att söka förklaringen I bokens sista kapitel behandlar))
förf.
de danska förhållandena oclz kommer därvid till det resultatet .att Danmark under sista t.redjedelen av f örra Krlziinclradet lru.iii~a t glädja si g åt en starkare f oll&lt;öknin.g än nftgonsiri förr.
De sista.
10 årens prisstegring liar enzellerticl medfört en alltjamt fort- ggencle inskränkning .i fruktsalidneten.
Dödligheten i D:si.ninsr$ iir dan nu mycket] .ag, så att födelseöverslzottet trots den sjunkande nativitetei~.
ej ar alltför obetydligt.
Dock anser förf., att denna sj~inlrancle nativitet bör inotnrbetas, då Frankril.ces exempel vi.- sar att den, sedan den viil börjat sjunka, avtager hastigt nog.
Men hur skall inan samtidigt lriinna skaffa plats och näring åt inalles minst 4 milj. iiiiinnislror?
Lantbruket kan icke upp- taga ' hela det konimande befolknings- öveislrott.et, d &amp; det reclan nu arbetar under högtryck, och industrin och ckss befolkning Bör ej va.ra större an att lantbruliet lran producera det nöd- vändiga f örrådet av niiringsmedel f ör hela den samlade befolkningen.
W- ringsmedelsproclulrt.ionen inaste allts8 utviclgas: antingen genom att jordens prod~~ktivitet ökas, eller genom * att 1antegenclo.marnss storlek beg:riinsas, vilket skulle medföra ett större utbyte av näringsmedel på m r j e enhet av od- lad jord.
Dock lran ingen stat och in- gen sanih~llsor.clning i l a n g d e II lösa bef olkningsfrf~gan.
Alla lösningar kunna blott gälla för en giren tid och en given lrulturf orm.
I vilket förl.iållancle s t &amp; födelser och döclsf.al1 $il1 varandra l frfigar förf.
på ett stiille och fastslår darvid, att den ganda regeln: " Livet bestarniaer dö- clen och döden bestai~imer livet ", fort- farande äger bestand.
En srag död- lighet, som i Frankrike och de skan- clin.avisl; a länderna, medför alltid av- tagande nativitet, siige~ förf.
För min del ville jag .hellre vanda o.m satsen och siiga, att den avtagancle nativiteten nieclför lägre clöcllighet, at.11linstone sat- ter ett mindre antal barn iirocl.ern i stand.
att battre vårda sig on1 deni hon har, varigenom clen stora barna- dödligheten i länder mecl stark follr- ökning undvikes.
' E ' örr i världen dogo de barn, soin samhället ej hade plats för, nu för tiden födas d.e ej ", sager förf.
- ett yttrande soni dock .lan sagas vara långt ifrim allmän gil- tigt ännu.
Som den stora pessimist förf.
visar sig vara., vill han.
till sist ej alls höra talas om " framsteg i utvecklingen ".
Utveclrling är e j annat an f öraridring, säger han, och i stället för framsteg kunde man lika gärna satta 1ti:llbaka- gång.
Intet fås för intet, och nutids- människan har fått betala utveclrlin- gen av sin hjärna med förlust av forna tiders raskhet, sinnesskärpa, kra5t och uthållighet, och tycks dessutom: ha för- lorat vissa instinkter, som äro nödviin- diga för rasens upprätthållande.
Detta galler i varje f all f ami1 j einstinkten (har ar %ter feminismen den stora fa- ran), karleken till jorden och 1zein.- lanclsk&amp;nsla,n.
Och detta.
kan lika g&amp;- en barbarisk styrelse för en rgudomligi na lrallns tillbakagång som ut.veck- institution.
ling.
Det ligger mer k11 e11 roligh.et, Men om &gt;all överhet .är av Gud, - tilliigger förf.
: i. den gamla fabeln om skulle det roa mig att.veta om icke i s % apan, soiii pk sina ungars nyfikna frk- fall avbn en socialistisk styrelse vore » av ga svarade, att " inänniskorna äro i gudi s?
Varför bar Luther dragit in detta i självil verket intet annat am ett slags kommentarierna till fjarde budet - d &amp; slegen.ererad e apor ".
E s t e r B r i s ~ ~ i a n.
det ej finnes ett ' ord nam.nt om, over- heten, i detta bud, pom kort.
och gott lyder: &gt; D u skall hedra din fader och din moder, på 8et dig må val gli och du m &amp; länge leva på jorden ...
Och hur.
är .det e j med femte budet, Forn lyder: B Du skall icke &amp; apa D.
Dar har man i kommentarierna smugglat in följande försvar.
för s. k. lagliga mord i form av krig.
och avrättningar: Har d &amp; Av ~ a t a Dalstriim.
Gud icke givit nigon människa makt över alldras liv?
Dar heter det: G u d bar givit överheten makt att till livet Vanda vi oss så till Lulhers lilla ka- straffa missdlldare och med s~ardet skydda tekes eH möter oss samma eländel Här samhallet mot fiender., Las Leo Tolstoy - han, har annat att om nilgonsin behöver AdolE Hedins Örd eka ut över hela vart land, Han säger: Iara oss!
Och är det ej det blodigaste han att, Hon (kyrkan) bör medgiva att ' kriaten- domskunskap ' filr bliva ett läroämne vid lära svältande barn kommentarierna till sidon av andra i f01 ksko1a.n i stallet för fjarde bönen?
Dar heter det: B Gud giver en tyrann, som nedsltlr eller undantran- väl utan vllr bön da.gligt bröd dt.
alla eer alla andra.
Härav: F6ljer att den människor, jämväl de onda, men vi bedja tidsödande och ~jiilsdödande katekeeutan- i denna bön, att vi.mAtte erkänna denna läsningen maste alldeles upphöra samt Guds välgärning och med.
tacksamhet.
.
katekesen ersättas av en .en kelt och prak- undfct vårt doghga bröd ..
Det ar upprörande att 2iita sådant stå ti~lit resonerande religionslärobok enligt Famma plan som i nutidens alla andra i en lärobok för smd barri, bland vilka tzcsentals svälta och lida bitter nöd!
undervisning~amnen.
P, Om bibliskhistorien ar onödig s % är Man letar fiifängt i hela katekesen efter katekesen obrgriplig, och vi böra, vi alla de etiska grundbud, som Nazarenen gav som ha barn som pl&amp;gas gned)) katekes- människorna.
och som borde äga kmft plugget&gt;, protestera av hela v h kraft ntt göra de pd kristen grund slående mavaniskorrca bättre.
emot deteamma.
Jag vill bara fråga om nsgon tror att I stallet för dessa dogmer, obegripliga det ar möjligt för en liten barnasjäl att bibelsprhk och kommentarier skulle.
det Fatta t. ex. detta bibeleprhk:: Rom.
2: 14, givas barnen etik, k~isten etik, för .de 15:, När hedningarna, som icke hava kristna,, dar barnen finge lära sig: %Allt lagen, av naturen göra det lagen bjuder, vad I viljen människorna ekola göra eder, ?A äro desia, ehuru de icke hava lagen, det gören I ock dem&gt;, och därigenom lig själva en lag, och de visa, att lagena €B klarhet om att man ej skall handla verk ar skrivet uti deras hjärtan, då de.
annorlunda mot sina medmänniskor än ras samvete tillika bär vittnesbörd och man vill att dessa skola göra mot en 3eras tankar inbördes anklaga eller ock själv.
) rea ka.
» Bort därför m e d hela religionsunder- Hur i all rimlighets namn kan man visningen friin skolorna och ersätt denna 3ns tanka sig att ett barni skall kunna med etik (morallära) och religionskunskap.
i minnet halla ihop ett sådaat språk - Inskriink timantalet för s. k. kristendoms- innu mindre begripa det ?.
undervisning och fördela dessa pH.
natur- Och är det inte upprörande att i fjarde kunnighet, allmän historia och - samballs- Våra barn, priisterna och katekesplugget.
mdets kommentarier (Vad befaller Gud lära.
Vi ha ratt att fordra en god med-. '
fjarde budet?)
lata barnen lära sig borgerlig bildning för våra barn.
ieesa prl lik: Petr.
2: 13, 14: Varen all mänsklig ordning undergivna för Herrans ikull, evad det ar konungen e %som den iverste, eller hövdingarna, tiasom av.ho- lom sanda, dem som ont göra till straff) ch dem som gott göra till pris.,.
Eller Kol.
3: 22: DI Ijïcnara, varen ydige edra lekamliga herrar i allt, icke ned ögont janst sasom viljande behaga nänniskor, utan med hjärtats enfald, i Herrans fruktan., Eller Rom.
13: 2: %Den som sätter sig ipp mot överheten, han st &amp; emot Guds ' örordnande, men de, som motsta detta, rkola fh dom över ~ i g.
Vi skulle dA enligt detta vara nöd- iakade att anse en vansinnig kung eller Uey~a barri, som skola taga ledningen efter.
oss och som hava sa oerhört stora 3ch krävande uppgifter framför sig.
Det är numera inte nog med .matt lära vad far och mor fingo lära i ~kolanr.
Med ökat inflgtande kommer ökat an- war, och vlr tid kräver en vida större andlig utveckling &amp; n forna dagar.
Om far och mor vilja, så kunna de ge ina barn den yppersta gåva: ökade kunskaper.
De behöva blott p &amp; allvar kräva battre bildning för sina barn och l e skola f % den l Kom ihHg vad som sthr i vHr gamla visa Edda: r Bättre börda bar ingen med in mycket vett p &amp; vägens.
Den.
.basta hjalpen å t ensamma mödrar.
*.
-.
.
...
.
.
Några erfarenheter f rån Norrköping.
(Av d:r A n m a - C k a r a R o m a n u s nr Dagens Nyheter.)
- - - " Det finns satt att hjälpa soin larnnas oförsökta, vägar soni kan- ske j amf ör elsevis lätt skulle kuniis leda till malet och som ännu icke pro-,:: ~t &amp; ').
Dessa ord fr5i.n en artikel i Dagens Nyheter den 22 januari med rubriken " Ett nytt slag av barnhem " ar det som fått mig att nedskTiva några ra- der för att beratta om olika satt var- igenom ensamma fabriksarbeterskor i Norrköping satts i tillfalle att själva behålla och uppfostra sina barn.
For omkring tre år sedan bildaäes här ett hem för fabriksarbetersk-or och deras barn .efter just de principer som enligt ovanstaende tidningsartilr el skola bli.
rådande vid det påtänkh nya.
barnhemmet i Stockholm.
D.et hyrdes en våning, avsedd för 6-7 mödrar och deras barn; denna möble- ra.des enkelt och hygieniskt p &amp; bekost- nad av enskilda medel; en barnavård.s- kunnig husmoder, själv varm4 intres- serad, anställdes som föreståndarinna för att 1ed.a heminet och; ta.
vård om barnen den tid fabriksarb.eterskoriia voro borta på sitt arbete.
Alltså: det- ta " nya slag av barnhem " är redan prövat på ett ställe i vårt land, men det har åtminitone inte här visat sig vara ', den enkl.aste, billigaste och mest praktiska .form för hjalp åt en- samma mödrar ".
GanSka snart hade hemmet att geno,mgå svårigheter av många olika slag.
De arbetande mö- drarna med var sin s jalvsJändiga verksamhet utåt hade ej l i t t att kom- ma överns inom h.emmkh dörrar.
Eko- nomin vållade bekymmer, enskilda me- del fingo anlitas i ' ganska stor ut- sträckning, och trots detta tycktes pr % set, växlande mellan 10 och 12 kr.
i veckan för helinackordering av nior och barn, för mången fabriksarbeter- ska vara alltför högt tilltaget.
Fastan Norrköping äger över.
4,000 fabriksar- beterskor och ett stort antal av ' dem, utgöras av ensamma ~ u ö d r a ~ vor0 hemmets ' platser.
niistan aldrig full t upptagna.
-: Hemmet finns annu kvar, stödes nu av en förening för '.
' .Moderskydd och barmvård " och f yl- ler en stor uppgift dels som tillflykts- ort for.
ensaninla mödrar strax före och längre eller ' kortare tid efter de-.
- ': * Red; vill med intaganrlet av denna lit- rn8rkt.a artikel frRn arbeter~kornns varlcl] %ta Morwnbris ' IJePekr~ts f A uppbyggdse av e &amp; m,ycken verklig insikt, salva1 angliende faktieka förbhllandet som fran puykologisk eynpunkt, gom, harmed av en kvinnlig latare framlaepea.
Dock vill red.
fdr sin del halla före, att en- samma mödrars hostaduf6rhAUanden skulle kunna i en del fall lyckliet 1 ö ~ a s genom ett ~ernenearnt hem och hiishållninp, mot vilket forelaa d:r Romanus etaller, cig ganska ekep- tisk.
S % t. e r.
i hiivudutadm, dar p5 prund a v.
den etora befolkningen flera olika system kunna vara behbyliga, '.
ras .vistel.se .på barnbördshuset, dels aftonen, så att så litet uiöjlk som moj- som inackorderingshem för barn, såväl ligt ginge i t till uppfödningen.
Vid späda som aldre, vilka eljest.
slrulle h a undersökning befanns barnet vara utackorderats på oliimpiiga st allen.
friskt och välskött.
Den unga modern Men hemmets egentliga.
id6 akt varu verkade nå.got blek och sliten: inen ett föreningsba.nd mellan.
nior och kack och förnö jd.
Spetsknypplerslran barn för lång tid liar ej visat sig bar- pastod sig ej lida förlust .på sina in- ackorderingar, utan tviirtom förtjäna kraf tig.
Jag vill.
ej har närmare ge mig in sig " en slant till hyran " och just den på crsakerna till detta.
Kanske voro bidragande slant., som hon eljest haft de uteslutande beroende på 1ok:ala för- störst bekylniner för att f &amp; ihop.
hållmden, och i så fall skulle ju det Eltt annat säitt iir att två arbetskaiii- dåli4; a resulta.tet ej ha någon b-ety- rater, som båda " råkat i olycka " sl5.
delst!
för andra större samhällen) som sig tillsammans och planlägga framti- t. ex. Stockholm.
Det har ej vi3rit min den för sig och barnen redan ett par iuen:.ng att nedslå någons inod och månader i förväg.
Dae hyra ett rum hancllingskraft med det här relaterade.
tillsanlillans och låta en gamnial ensa.111 Men man l i r ju av varandras erf-aren- kvinna, ofta en med hyresbidrag från heter, och nar det galler att börja fattigvården, innebo hos sig med vill- vandringen på en föga kand vag, kr kor att hon får fri ' kost mot det att hon det val vart att t a reda på dem som skö.t,er m hemmet och om dagen ser forut givit sig in på den, aven om de efter barnen, som de oftast amma sjal- inisslyckats och mAst vända om.
va.
Jag har en gång för något år se- lirem mot skulle jag vilja försöka i dan fått se mycket ordentligt förda rä- detalj beskriva några fall soni jag p&amp;- kenskaper från ett sådant hushåll.
träffat under min praktik bland fa- Det var en något aldre väverska med brik ~arbet; ers.korna och som p &amp; mig im- 1 6 kr.
veckoförtjänst och en yngre ponwa t såsoin verkligt enkli.
billiga med l 2 kr.
i veckan.
De hade var sitt och pralctiska satt att lösa problemet späda barn - att försörja, och en anka mged 60 kr.
hyresbidrag från fattig- i friga.
t janstgjorde som " husförestån- vården Dr:t.
händer nuinera icke s &amp; sällan ".
Den aldre, modern med den darinna att då man till en blivande moder, .arbetsf ört; jansten erlade som- större som står ful.lkomligt utan stöd, fram- martiden 9 kr.
50 öre och vintertiden ställer den frågan vad hsn t h k t göra 1 1 kr.
i veckan.
till hushållet; den yng- av .barnet får till svar: " Om möjligt re.
med den mindre förtjänsten resp. vill j.ag behålla det själv och dra fram 7 kr.
50 öre och 9 k r.
.
Av dessa ge- de$.
.sjalv '.
Ibland ar det .den mycket mensamma 17 &amp; 20 kr.
i veckan lades unga fabriksfl.ickan som siger så, .mes som oftast.
den aldre .arbetersk:an, som alltid 2 kr.
av till hyran.
som utgjorde väl.
känt något av livets ensamhet.
130 kr.
pr år och till vilken änkan bi- Och det .är märkvärdigt att SEI hur en drog med 30 kr, ' Det övriga, 15 &amp; 18 sådan ensam kvinna med ytterst små kr.
i veckan.
förslog.
enligt deras: egen d försthr att ordna det för sig mening " rikligt " till föda, lyse, ved långt mera - praktiskt: och även - tredi- m. m. åt dem alla.
Bostaden, som var gar.c an vad vi med alla våra kunska- helagen i en av stadens utkanter med per.
och all vår goda vilja någonsin fri utsikt och som.
bestod.
: av ett stort, ljust rum med en liten tambur.
verk.a- skulle k u n a .förhjälpa henne.
till.
.
Se här ett esempel: En 19-irig s p e de snygg och hemtrevlig, och barnen, lecslca med en arbetsförtjänst av 9 kr.
som ammades, voro riktiga prakt- i veckan hade redan sex veckor före barn.
Naturligtvis höra de nu beskrivna sitt barns födelse traffat öv.er.enskoin- fallen, åtminstone ännu så länge, till melse med en ensam, aldre kvinna, Det ar icke mången som bristfälligt försörj ' de sig själv med undantagen.
spetsknyppling, att för framkiden till- tungt arbetande kvinna som i en olyck- samxans med sitt barn få bo: hos hen- lig belägenhet h a r kraft eller nog.
ro ne.
Sedan hon varit inackorderad p5 i sitt sinne a t t kunna ordna för sig pro.cr en vecka, förklarade den aldre och sit.t barn pg så satt.
Men iir icke lcvi~.nan.
att om hon betalade 5 kr.
i redan det att sådana snik g r e t a g fin- vecliran för mat och logi., gingo affarer- nas och visat sig kunna uppfylla.
sitt na ihop.
Fabriksarbeterskan fortsatte ändamål glädjande och ' lärorikt för oss att .arbeta anda till barnets födelse andra att studera?
Ty händer det.
icke och sparade under denna tid 20 kr.
Ef- blott alltför ofta att vi, när vi vilja ter återkomsten från barnbördshnset hjälpa, t a för liten hänsyn till de nödr skötte hon under de första tre: veckor- ställdas egna onskningar och inre be- upprätta t. ex. större eller m, d % arbetet på fabriken v m henne hov?
för1 judet, sitt barn helt och hållet mindre " hem ", som för oss själva sy- s.iii1.r och erlade då för det ' in.gen sar- nas vara indamålsenliga och utmärk- skilll ersättning, och sin egen inackor- ta, ' men dar den inneboende, med sitt dering betalade hon ' med sina bespa- s i t t att känna och tänka, kanske hl- ringlar.
Sedan hon ater börjak arbeta dyig k a n erfara någon hemkänsla.
Och p &amp; fabriken, fick hon erlägga en av- ytterst iir det nog under lalla livets gift för barnet av 2 kr.
i veckan, med förhållanden så att .den hjalp ar den vi !llror att hon själv skötte barnet oin finaste och den mest gagnerika som nati; en och dessutom .aminade det p % alltid i sig själv inneh8.11er en åter- in or gonen, under m.iddag.sr&amp;sten och på hjiilp, den hjalp som ' den fattige ger at,
6 ----- ----------- ----- ... - -- MORGONBRIS p.
- din f ~ t t i g e eller Btminstone den n l bringa eftermiddagarna., ' liira sinr g o t behövande, &amp; t den n å g o t a r liixor, leka och slöjcla,~a.nit ata kvsills vwd.
P, a t behövande., Vid institt !tet handhas ba:rnens.
v&amp;r (: AIl.1:sB: att förhjälpa de ensamma at a.,: friska, glada människor; ty dar fin finns varandra till inbördes hjälp, de n, %s anordnade en hel del kuirser i bar vore vår uppgift, eller att genom en n; ~våi.d och uppfostringskorist för in skild förmedling få till stand mkng.
tresserade unga kvinnor.
Och att bar små enkla hem med verklig hemkänsla nc:n trivas och känna sig hemnia har Två lrvinnor som iiro kamrater oc:h h; det ser nian vid första anblicken.
De.
var sitt barn akt arbeta för ha stor; $1.
soiii o111 de med sin otvinngna ock - utsikter ' att kunna trivas och bildr £ri.rnodiga uppsyn ville säga: " Hiir a1 h.em tillsammans; däremot ar det svar &amp;: t vi som bo ".
att tanka sig att detsamma skulle knn 1 % senare tiden har tillfalle berett!
na ske om 5 eller 6 mödrar bodde ge för ammande iilödrar att få middags inensamt.
ni.1 vid institutet till ett pris a v 2: Sedan kommer den ekonomisl&lt;a si öre och vidare försöker man att savit clan av saken, och helt säkert skall del m 6 jligt ar anskaffa lainpljg bostad å.: vi,sa sig bli till fördel för de snia hem dem som själva ha svart att finna nå, nien.
Tre tusen kr.
iiro beraknade til gon.
Men för övrigt sysslar man ich upprättandet och inredning av hem så mycket med mödrarna, utan nästa] met i fråga i Stockholm.
Till huri inånga enkelrum i olika delar av sta iitldutande med barnen.
!Det är m %ngen som anser delta var: den skulle man ej kunna få en hygie ni+&lt; nöblering för det priset!
Kan et1 fel, åtminstone nar, det gäller d (ske minst 1 0 5 stycken, vartdera av u.nga, ogifta mödrarna: De behöv: uppfostras, säger man, och därför an set-t för tvä mödrar med barn.
.
ser man också att den slutria anstal Man skulle ju kiinna invkncla att ten med sin ständiga Uppsil~t och led synnerhet de spada barnen ej ha utsik nirig ar den bästa.
till att f &amp; s &amp; god vård i ett litet Iien Ja, nog behöva de unga:, ensauiståen som i ett större, där en ~arnav&amp;rcislrun de mödrarna som of tast uppfostras el nig husmoder kunde anstallas.
Me] ler rättare lakas, helas, göras till livs oin barnet ammas av modern själv, dl dugliga människor igen.
Ty mycke.
&amp; r li~iv~~dvilllroret för dess v&amp;.rcl upp ofta händer det att en oförrätt och be fyllt, och i sådana fall ser inan son svikelse, som en sådan ensam varelsi oftast aven att b.arnet ar friskt och val får genomgå, förvandlar hennes inrc skött.
Får det s % icke fullt så syste och yttre och gör henne ond och bitte] nmtisk vård soin p &amp; ett barnhem, sl och vardslös om sig själv och sint uppväges detta av att det som oftas f ö r att uppfostra et1 hardlingar: Men blir befriat fr %n epidemiska sjulcdo shdant sinne fordrats mycket varsammr: iiar, soin t. ex. kikhosta och - niassli~ig vilka epidemier sarslrilt pläga henisöiri grepp, av händer, så m.jiilca och fira de medelstora barnhemmen och gl son: kanske endast det lilla barnei fran barn till barn, enar man ej hiii iiger.
Det är den Ömhet och tillgiven.
soni på de stora ansta.lterna kan sörj: het, som barnet skänker, som bast för.
måil vanda allt det onda till godo, ocl för sträng isolering av enstaka fall.
Men skulle det handa a t t svarighe det ar å andra sid.an liarleken till bar ter uppstä för fabriksarbe:terslrorna at net som gör modern ordentlig och radc fil sina spiicla barn ordentligt skött: om såväl sin yttre som inre m.anniska under den tid de själva vistas vid sr Det ar barnet som slial.1 radda modern betet *, ges i Nori.kÖping andra iitviigal och det se vi oclrså oftast sker, nä] att anlita.
s &amp; att bandet mellan in01 m o r och.
barn f &amp; leva tillsa.inrnans.
och barn iinila ej behöver slitas son .. dar.
Det finns niiniligen en itm mär kl spadbarnskri1 ' ob; i vid det y.
k. FröI~el.
institutet, en institution soal Norfiö- pingsborna med allt slriil iiro mycket stolta över.
Det ar nu e j niin inening att utför- Sangerm 0111. hem.i.net ligt beskriva Fröhelinstitutet, dess uv O s c a r S t j e r n e.
n d w a, fria Iiige, dess stors,.
ljusi %, heliitrevliga rum m. m.
Jag ville eri- Hon kommer i rnor&amp;nstunclen.
tlnst har fästa tanken p i dess idé.
: att P i lrnubbj ga f ö tter sniå, vara till stöd och hjälp för sm &amp; fattiga i böljande långa linnet hem genom att vissa tider p &amp; clageli hoii tassar tyst på tå vars i mors stëlle för fabriksarbeter- val till- skornas barn.
Denna i &amp; till sangen, dar pappa ligger knpacl .ivicl a.n:stalter p5 flera anclra och latsas han.
sover an.
stiillen i rart land, men ingenstSdes Hoii rycker och drar i tacket, ar den genoniförd s5 enhetlig och i S; L hon nappar och drar igen.
stor stil.
Onilrrilig 200 barn 11iiiina har mottagas, fördelacle p i olika a r - delningar, en spiidharnsavclelning, en &gt;: [&amp; i papp;, den slraluien, blundar barnkammare, en follrkinclergarteii och och glads &amp; t sitt goda spratt, e t t s. k. eftermiddagshem, &amp; r barnen, hans hjiirta slralver av sällhet, sedan dc uppn2t.t skol~ldern,: f &amp; till-.
iris tiaschen darrar av skratt.
En liten manskob1ornm.a.
&gt; j i 0 Det riiarker hon strax och jublar med stämman klar och gall sitt " pappa " och räcker munnen son1 e n röd liten k.ara.mel1.
.
.
Då kan jag ej nlotstå längre: en kyss och hon.
lyftes opp till pappas hjärta., # en sprattlande blomren fin liten kropp.
.
Nu är j ' ag till spillo given: jag var jämt för de sköna svag, men ingen har gjort som denna sina nyc1re.r till min lag!
Hon bringar en stor förvirring i mitt vårdade skaldellår med skiiraste rosenfingrar och vitaste liljetår.
Hon kittlar mig vilt vid halsen och nar jag fnyser " hi hi ",.
så fyller hon hela huset med ett glittrande segerskri.
.
Nu kryper hon iied i sangen för att gungas på.
pappas fot, hon klamrar sig fast och ' liknar ett mjukt litet blomsterklot,. '
' en skar liten manskoblomma, som gungar på trofast gren och glades åt gryningsljuset och levnadens morgonsken.
Men pappan, som glads och mödas vid lillans kvitter och lek, han tänker innerst i sjalen så underligt rörd och vek:.
Viilsignad, du manslroblomma så skar, s &amp; ren och så spad, som smyckar med livets löften ett prövat, stormslitet trad!
~ ä l s f ~ n a blomma, d, som fyller de dunkla valven med ljus och doft och kvitter och visor som rn~r~on~rindarnhs sus!
Välsignad, du nianskoblomn~a, så spad, så ren och så skar, som åter livet och v.åren min varmaste lovsång bar!
.
Re ' olution i moderskaps- försäkrings frigan.
, intagen å offentligt möte den 6 mars 1912 i ~ t o c k h o ~ m Folkets, Hus ' A-sal.
Mötet var anordnat av: Soc.-dem.
kvin- o kongressens arbetsutskott, Svenska för- ningen f ör moderskydd och sexuolreform, loc.-dem, kvinnornas samorganisation am t Typografi8ka kvinna klubben.
Ehuru vi val veta, att föreliggande jrdag ar framkommet för att man nu.
örst och ' friimst måste förskaffa barn- ängsunderstöd åt de kvinnor,.
som av igen förbjudas arbeta, s &amp; milste dock era best ammelser i förslaget framkalla etan kligheter.
Det w b t e anses oegevtligt ' tt stadga.
Tavla av Otto Hesselboin: VART LAND.
bidragss:~yldighet.
All särlagstiftning rö- rande kvinnors yrkesarbete kan hava menliga följder för de kvinnliga arbe- Vi ' hava infört ett par arbeten av denne tarnas s; jälv.rtandighet, d % det ligger nära konstnär,.
D Vart land, i detta nummer till hands att arhet~givaren e j finner med och i- a r.
2., &gt;) Alte .i vinter~kruds.
sin fördel förenat att vara bunden av Numera torde han vara känd inom ars kilda arbetstider och ut betalninga Sverge, men för icke länge sedan hördes skyldigheter.
endast några enstaka antydningaz om att Att alnbeterskan skall inbetala på myc- vi ägde en fattig konstnär, som blivit ket som hiilften av hela premien F:ynea mycket uppskattad på.
ut~tällningar i vara en alltför stor del lagd på henne, uilandet, men som har hemma ingen dels p A grund av att de fleda grupper kände nhgot vidare till.
arbetergkor ha synnerligt am8 in- av 1 - 0 i t o Hesselboms levnadsöde har hört komster, dels emedan det orättvisa i att till de mer ovanliga, det har varit ett äro ~ikyldiga bidraga, då mannen icke liv i kamp med nöden och kärlek till framträder desto bjartaie.
koneten ..
Han ar nu en 64 Ars man.
och Försla; et pátvingar dessa kvinnor eko- förat vid 40 Ars Alder blev .han elev vid akademien.
Bland konstkritici äro me- nomisk 1; olidaritet i ett fall, dar mannen ningarna mycket delade om värdet .av ju är ins st lika betalningqskyldig, och hans konst.
Dock, vad ap därom kan lägger diirtill bördan p % svagare skul,dror, sagas, så kan ingen nu bedöma vad denne d % man:~en just p &amp; grund av farnilje- konstnär kunnat nå om hail fatt utbilda försörjningsplikten bekomma högre Ifiner.
i en om att endast omfatta de kvinnor, sig redan frAn ungdomen.
.Under vira 3 välordnade.
samhallsför- aom av: lagen förbjudas arbete, lider för- hållanden ar det nog mer än en begåv- slaget drssutom av den bynnerligen stora ning som ' dukat under i kampen för till- bristen: rtt det lämnar utanför sa stora varon.
S.
S. grupper av ekonomiskt daligt situeirade arbeterskor samt av gifta kvinnor.
För at t undgli orättvisor av betydande principiellt som praktiskt slag borde inbetalningsplikt för en Alder lägre än ~1Avä1 rnodersk~ psföreäkringsf rågan redan- fr %n aktenskapeAldern.
Arbeterdkan blir berövad bidrag efter början lösa8 enligt stora och verkligt alltför kort tid, om hon ej kvarstk i bärande linjer i samband med obligato- arbetet.
Hon kan t .. ex. bli förem81 för risk sjukförsäkring - sasom i de flesta en ofrivillig arbetslöshet genom indrag- andra länder där .en moderskapsförsak- ning av arbetskraft, genom längre tids ring %r ioförd - eller eåsom en sarnkild sjukdom, genom lockout eller strejk, eller Eör~äkring, om fat tandem alla kvinnor ' eller ock komma utanför försäkrin,gslagens 8,tminstoiie vida större grupper av klvin- ~ k y d d genom övergling till mindre in- nor än flkeliggande förslag omfattar, och dustriellt företag.
till vilken även männen skulle vara okyl- Fara föreligger att ytteriigar6 föream- diga att göra in betalning.
ring i arbetsmarknaden för kvinnor i de Anser man sig dock tyvariicke kunna industriella yrkena - framförallt i da l anlägga ovan framhållna större synpunk- yrken, dar ekval män eom kvinnor äro ter, sa ') ör Atminstoile staten övertaga anställda - kan följa av arbetsgivarnas större ar.del av premierna.
.
.
än vad det Otto Hesselbom.
I.
.
.
l,,.
numrande förslaget pfibjuder, eventuell t aven kommunen påläggas nagon betal- ningeskyldighet; dock f %r siidant .bidrag icke på nligra vill kor anses såaom fattigvård.
Det kan emellertid allvarligen ifråga- a att as huruvida icke ett uppskjutande av nu fiireslsgna lag angamde moderskaps- försäkring vore att föredraga - framför ett lösande i orätt riktning av denna viktiga; fraga.
Regeringens förslag till moderskapslörsakring är överliimnat till lagrådet för dess ut- latande i något förändrat skick.
Den friin flera håll framkomna kritiken av kom- mitterades förelag har antagligen ej varit utan sin verkan.
I förslaget har namli- gen &amp; .lder~gransen för försakringsplikt höjts från 15 till 17 år och sänkts från 5 1 till 50 Ar.
Vidare har det i förslaget rätt besvärliga tillva.gagingssaltet för ar- - betsgivarens anmälningsplikt förenklats.
.
Vidare ha.r arbeterskornas premiein betal- ning minskats till en fjardedel samt ned- sättning föreslagits fr %n 2 kr.
till 1: 7 0 pr dag.
Denna minskade fjardedel lag- ges på staten.
Däremot kvarstar i försla- get arbetsgivarnas inbetalning av en fjär- .. ded el.
D4 förslaget om amningsbelöning helt utgått i regeringsförslaget och ersattnings- beloppet är nedsatt torde statens bi- drag bliva ungefär detsamma aom förut.
Enda sättet att skyla över förslagets principiella brister vore att staten beta- lade alltsammans och behiade bAde ar- beterskor och arbetsgivare från deras fjärdedelar.
Eller ock bor man upp- skjuta det hela tills obligatorisk sjuk- försäkring kan införas.
Det ' skall bliva av stort intresse a.tt se vilket uttalande lagradet kommer att ha i fragan.
.
A.
L.
- -.
.
.
.
.
J Föräldraskap .och raskultur.
II.
Barnen i fattigk:varteren.
.
kvarteren ar friskt, kraftigt och vackert, kunna vi av frukten vetsa hurudan mo- dern kunde och borde ha va ?@.
Ett .. friskt dibnrn utgör det yppersta beviset.
Ur kapitlet Ärftli ' ghet l ~ c h raskultur.
&gt;Den största uppgiften fRr man- deni.
Icke hämtar man val vindruvor niskans eedliga verksamhet be- av törnen eller fikon av tistlar.
Alltså stsr i arhetet for kommande elak- sko:.en I kanna dem av deras frukt., Fort:2. t ens valt ard.
W.
.
Vi ha redan hört, att t. o. m. i fattig: kvarteren föda3 barnen frieka, att deras förkrympta växt.
deras mottaglighet för smittosamma sjukdomar är att tillskriva deras omgivning, som det följaktligrn ar vár skyldighet att förbättra.
Detta ar på det helrc taget sant och visar uppen- barligen på den omstandinheten, att för.
aldra rnas förvärvade ohiilsu, t. ex. daliga tänder, icke - med undantag av förgift- ningarna - övergår till barnen, P &amp; att dessa få börja sitt liv där föräldrarna började sitt.
Det ar nödvändigt att om och om igen betona detta, likaotn for- fattaren till detta arbete gjort anda till leda, emedan det pekar p &amp; var niirmaste ekyldighet härvidlag och förbjuder oss att kringgå densamma med nsgra all- mänt hallna fraser om .nationell dege neration.
* Vidare heter det i detta markliga brott- stycke: # Av deraa frukt skolen I känna * Urartning Dessa klassiska ord ha förvisso ett sar- kil t värde för raskulturens mhlsmän.
Som vi redan ' sagt iir det nödvandigt för desiia att .s&amp;val i teori som praxis D känna, den verkliga naturen, de inneboende arft.
liga egenskaperna hos .de individer, Rom miij ligen skola bli föräldrar, och des-n i.geiiskaper undanskymmas ofta, som vi sett, genom.
omgirningcrna inverkan, som t. cbx.
bland fattigkvarterens befolkning % e:na sidan eller, hos mannen med den arti hiella (konztgjorda) bildningen å den andra.
Men deras frukt skolen ' I kanna d e m c I allmänhet ärva ' barnen det Bom var nedärvt hos föräldrarna.
och i alinga fall ar ~äkraste gattet att fá visrhet om hurudan t. ex. fadern egent- ligen var av naturen - .vad som vi saga naturen, ämnade % bonom till -- att etu derrh hans barn.
Men detta m %ste vi göm när barnen äro helt.
sm %, innan om4; ivningen satt ~ i t märke t p. &amp; dem till gott eller ont ..
När vi därför finna att det nyfödda barnet till en blek, - utsvul: ten, förkrympt kvinng i de udluste fattig- på att folkslocken ar frisk.
Detta ar en av de grundprinciper, som framträda under studiet av barnadödlig- heten, och det är måhända skal varna en del - peraoner, som fordka i raskultur, för det misstag dessa-lätt göra sig skyl- diga till, &amp; vida de icke rakna med.den omständigheten, Forn ett djupare intran- gande i barnadödlighetens natur ger vid handen, nämlig#n att de spada barnen de usli~sie kvarteren, if ($ man fdr ' se dem jnnafi okunnighet och vanvdrd ht- vättat sitt ve ?-k, äro i helt visst icke m {n- are an nittio fall på hundra fysiskt krrift- fulin och lovande.
Derta belyser ju pb det bjärtaste barnadödl~ghetim hemska nntuv, men .det tydliggör också för euqe- nikern,.
att de allra fatttgute kl &amp; serria icke äro .så utan allt varde; s9m de~bne kawke inbillar sig.
Av deras ny- födda s ~ @ skolerh I kanna dem.
Det, 2 är med ankdping av s~daba ' iaktta~elser och sluteatser som forfattar ' en ' för sin del varit rädd att komma med förut~agelser eller projekt, grundade p &amp; dsikten om o1 &amp; a samhdlsktassers olika fruktsam- hetsförhdllan&amp;n, eller .de s. k. ma&amp;or- nas jamfört med de hfig~e klassernas.
S &amp; snart eugeniken, börjar tillämpa &amp; n ': * Den Rom gjort raski~ltilreri till eit.tSutudium.
liga dagar för barnen, dagar som med- så fort, a t t mäster Lars påstod ' ' sig aldrig skådat dess make.
Mäster Lars fÖr5le glada minnen för livet.
.
kbven Anna var n u ganska Iiugn, fast lämnade sin dotter ganska mycken hon ännu inom sig bar en bitter sak- frihet.
Nu fick hon göra b e k a n t Mors upplevelser.
nad efter sin: förlorade make.
M h g a skap med ungdomen från hela sock- Av å r: lade förflutit.
Anna hade som en nen, och ofta hämtades hon - till nar- modig kvinna kämpat sig tappert ige- belagna hyar för a t t deltaga i nöjen Alma Jzeger.
noni, East det till en början hade sett och tillstäklningar.
Hon var munter (Forts. fr: före ?.
mr.)
omiijligt ut, barnen.
vor0 .nu ganska och glad, ' vänlig och förekommande E n lyckligare tid tycktes inbryta stora.
Anna var ännu i sina basta Ar mot alla och vann därför många vän- för den förut så bart prövade frimil- .och begavad med ett milt, älskligt ner.
D &amp; A n n a var 18 år, lärde hon jen.
Följande år fiogo även gossarna väsm, hade h o n förskaffat sig en tal- känna e n ung man,, som p i ett enaL vara hemma någon tid på - sommaren, rik vänkrets och hade även haft gan- stående satt agnade ' henne sin hyll- och med hopp och förtröstan arbetade ska förmånliga anbud a t t åter knyta ning.
Det uppstod inom kort e t t i n: d e n u alla för a t t - snart få det något hyniens band.
H o n var dock i detta timt förhållande mellan d e båda, men fall alldeles oåtkomlig och trodde helt d å Annas far frukiade a t t bekantska- bättre ställt.
med ekonomien: Under vinterdagarna, d å Miilys brö- sakort a t t hon icke längre hade något pen med denne man icke skulle landa der voro hemma fråu skolan, syssel- att frukta.
Stackars Anna, hon hade hans.
dotter till gagn, försökte han p &amp; sattes de med varjehanda arbete.
Så- ickc tagit i., beräkning, h u r u svag en alla satt a t t förhindra deras samman- träffande. '
A n n a och Sven Persson lunda tog Anna, hem.
s. k.
islandsull.
kvinna ofta ä r!
träffades dock i hemlighet, Ofta D a i n a skulle kardas, spinnas.
tvinnas nog fick Anna.,uppbiira h å ~ d a ord.
o &amp; och stickas till stora s. k, sjömanströjor.
V i måste n u föra ' våra läsam några förebraelser för ' denne man; ' och fastan Gossarna fingo karda, Anna och Milly år tillbaka i t i d e n.
I mitten a v 18.00- hon bönföll honom om att lämna, henne och tvinna, och d &amp; detta var spinna tale.
; bodde i narheten a v K:s kyrko- i fred, knnde hon dock icke bliva gjort fingo barnen på sin lott a t t sticka dessa stora tröjor.
Gossarna fingo b y 1311 man, som var sockenskräddare, honom kvitt Hon beslöt sig darför sitt ande mitt emot varandra sticka bå- v a i i g e n kallad master Lars.
H a n hade a t t lämna hemmet och- begiva sig till len, medan Milly stickade ärmarna.
mårga böner, tillika med t r e, döttrar.
den närbelägna staden för a t t 1 å e t t Då, d e sålunda förfärdigtit sex stora D &amp; ingen a v sönerna hade lust för slut p å eländet.
Hon packade därför trj; jor, betalades det för dem, i e t t för skraddarryrket, blev den eljest så be- tillsamman sina f å tillhörigheter och allt, tre kronor, och d å hade de a t t sket lige - mäster b a r s mäkta vred samt begav sig u t i världen för a t t upp- g å e n mil, d å d e hämtade arbetet och tvingade sin knappast 14- &amp; riga dotter taga kampen för tillvaron, trots a t t samma väglängd, d å de buro det till- An1.a a t t följa sig i bygderna för a t t fadern bönföll henne om a t t s t a n n a i baka!
Gossarna voro dock så glada, sy.
Detta låg ej det minsta ii flickans hemmet .och hotade a t t eljes förskjuta d å de kommo hem med dessa d y r t smak, men vad var att göra, d å hennes henne, om.
hon ej lydde.
Det gick förvärvade slantar, som om de varit far hade bestämt det, var d &amp; endast mycket bra för henne, hon skötte mön- ägare till stora summor.
DB arbetet att lyda.
Anna arbetade flitigt; sit- stergillt alla siqa platser, och då hon v a r slutat för dagen, fingo barnen i tanCe hopkrupen p å bordet förde hen- tillbringat e t t par å r i L., begav skymningen fritt för a t t g &amp; ut, Då nes flinka fingrar nålan upp och ned hon sig till staden H. vid Kattegnts tråddes leken lika ivrigt.
Det var lyck- i de tjocka, hemvävda ~admalst~ygerna kust, d a r h m innehade flera platser.
Ka.mp,en for tillvaron,,, ' ' ' *,,
...
...
...
.
.
.
.
.
.
: - MORGONBRIS.
.
...
.
sociala klass skillnaden på euqeniken be- finner hon s g pd svag is, och gdr h m ner sig s &amp; kommer han att på botten finna kvarlevorna efler en hel.
mängd ac sinn djärva föregångare.
, i en mir av glädje, eller blott.
nyfiken mindre vetande, vor0 frukten av detta het, såg hon gan~ka tack ut.
Sina ~; yss- akta förbund Den äldsta - näst Elna lor hade hon icke ett spar till intresse den basta - hade tagits om hand av för, och hon tycktes röra sig med svå- en barmhärtig familj.
Hon led av ben- righet.
3 e t glada leendet, den snygga röta i huvudet och kunde icke.
utföra Med ett ord eaet, om vi iakttaga ~ k i l l - klädseln, som fällt utslaget till Elsas för- det enklaste arbete utan siiindig tillsyn.
naden mellan nedärvt och firvarrat, del då hon antogs till platsen, återkom En Eexton- och en sjuttonåring, fik- d.
v. s, mellan det s.om kan överföras dock reg~lbundet två gånger i veckan.
krympta, i storlek som sju års barn, och det som icke kan genom arv över- d å hon fick be5ök av sin .fadtman -- .ty ful.lstiindiga idioter, sutto dagen lang p % föras.
ar detta så långt ifrån ett förne- en sådan hade hon.
För övrigt sken hon golvet och lekte med träpinnar, medan kande av ärftligheten, att det i själva upp och blev livlig, ja uppepelt, s % ofta modern gick omkring och suckade över verket är ett f ramhavande av dess makt, ödet förde nilgot manfolk i hennes vag, hur hårt Gud prövat henne.
.
.
Ty det var ju Guds vjl ja att manniskorna skulle medan det tdika ar ett begränsande av egentlig~ii i herrskapets kök.
Herrskapet hade ett oandligt overse- föröka rig; stataren och hans hustru hade dess omrdde.
».
Genom detta citat f % vi klart f a ~ t d a - ende med Elea för hennes ungdoms och kunnat frambringa ännu elva idioter utan pet, att det ar nöden och eldndet i fiitttg- hjälplöshets skull.
Men då irun en dag att bryta mot den gängse., den traditio- kvartwen, som öde lagga mannzskornu~te upptackttt, att Eiea hade stora, rinnsinde nella moralen.
Kanske åtnjöt familjen rialet.
Och vidare att det ar vår oav- bölder pb armarna, svara, kval j +annma ' fattighjalp, kanske icke.
I alla handel- visliga skyldighet att arheta pd nödens sär, började man tala om att låta henne per tog mar icke den vard om de arma, som var humana tid i allmänhet anser och futttgdomens arskaffande, SH att vi flytta.
.
.
- Kara barn, frågade frun, har du nödig aven för de mindrevärda, Om SA fil fram ett snmhällsskick, som ej ar skett hade nog även fattigvArdsst ' yralsen då icke riökt läkare?
byggt på marmiskooffer!
'; Och vi fil vidare vapen i händerna Jo, det hade hon iiog gjort nå.gon gång, £&amp;tt anledn~ng börja grubbla över var mot alla dessa tanklösa, som anse att men det blev för dyrt i längden.
För herres underliga vägar.
.
.
Eller man intrt kan göras för D de lägre klasserna., resten led hon av fallande3juka ocksa.
kanske rentav funnit för gott predika de äro av sämre ras - dömda att varcc Inte hado hon råd att sköta sig, .hon som Hterh Allsam het i fattigvard- budgetens och trälbundna i evig tid.
var den 2nda arbetsföra av elva syskon.
rasförädlingens intresse.
Återhällaamhet p I ett annat nummer fortsatta vi ax- Frun hlev upprörd i sitt innersta och för djur!
Och Elsa i allt sitt elände?
Ja, hen- Kuta D m.
beslöt att genom förfragningar a E:lsas plockningen.
ö.de blev naturligtvis det, vartill hen- nes ej alltför avlägsna hemort kontrolJera nes primitiva, obehars kade instinkter Apropos preventivlagen.
hennes uppgifter.
Jo, mycket riktigt.
obevekligt drevo henne: att i sin ordning (Skiss o r verkligheten.)
Föra1d:rarna vor0 statfolk.
.Fadern.
var fortplanta sig e &amp; fort som möjligt.
Hon hette ' Eba, och nar hennes van- en drink:~re, modern en smula velig och A. L-S.
1,iga apatiska an~iktauttryck förvandlade^ elva barn, alla, utom möjligen Elda, ' Hon älskade stadslivet och kom mycket snart ut.
i nöjenas virvel samt glomda snart sin .korta kärlekssaga.
Hon lärde snart a t t kanna den man, som hop sedermera gifte sig med, och under deras korta bekantskap vor0 de helt upptagna a v varandra.
Anna blev därför haftigt förskräckt, d å hennes ' forne älskare en dag dök u p p i sta- den .och uppenbarade sig på e t t dans- nöje samt på ett närgånget satt nar- made sig henne. '
E n hiiftig ordvax- liiig uppstod mellan Annas trolovade och v å r unge lantbo, sem hatade att sluta mycket illa, i det a t t det upp- stod ett vilt slagsmål.
A n n a kastade sig med stor fara för sitt eget liv mellan de ' båda mannen och sökte e kil ja.
dem &amp; t, vilket iiven lyckades, och d å några handfasta karlar togo ' hand o m den unge upprorsmakaren samt övertalade honom.
a t t strax be- giva sig på hemvägen, blev d &amp; åter lugnt, och ' dansen tråddes ånyo.
F ö r Anna var dock nöjet slut.
Hon blev mycket förstämd, och fr&amp;n den stun- den bevistade hon icke mer niigon danst illstallning.
Hon fattade n u rik- tigt livets allvar och hlev en tankande kvinna samt frågade sig själv många gånger, o u icke ett giftermål med en man.
som visade e n sådan svartsjuka, till slut skulle leda till olycka, ty nu- mera bevakade Axel heune på det onaturligaste satt.
H m kunde icke tåla, a t t hon talade med eg annan man, hon måste ständigt vara i hans sällskap.
Anna.
som aunu var helt ung, blev till följd härav mycket ', vack- lande i sitt beslut, huruvida hon skulle ingå äktenskap med honom.
E n dag, hast iga steg bredvid å n, lyssnande da han s o m vanligt kom till henne, och spanande om hon icke skulle upp- visade Iion s i g mycket frånstötande, täcka den älskade.
Ett plaskande i och d a Axel märkte hennes sin.nes- vattnet kom henne hastigt a t t rycka stämning fi agade-han om.orsaken där.
till.
Hon pressade handen mot .h j ärtat till,.
B Ja, kara dus.
s v a r a d e Anna, och sjönk vanmäktig ned i gräset.
ajag a r så underlig till mods nu för Det brusade och susad.0 för hennes tiden och kan icke bliva glad.
D u öron.
Hon ville resa sig,.
m e n f ö r har alltsedan den dag, d å Sven Pers mådde det ej ..
Hon hörde sleg bred: son var ha.r, visat en sådan misstro vid sig, m e n kunde icke upplyfta sina till mig.
Du bevakar mig ju alltjämt ögon.
Hon kände, hur någon badade och tycks icke hysa något förtroonde hennes buvud med vatten, men hade till mig.
J a g kan väl icke r å för, att ingen aning om.
vem det var.
Slut- Sven hatar mig och vill bringa mig i ligen, då hon.
slog u p p sina ögon, såg fördärvet.
J a g bar aldrig haft n8got hon Axel knäböja vid hennes sida med honom a t t göra, vad h m sade a r och hörde honom med öm, smekande osanninpi f r å n början till slut, och har st amma viska:)) Anna, min älskling, d u verkligen funnit något så uselt se p &amp; mig ännu en gång och säg a t t hos mig, d &amp; är det bast a t t vi gå d u förlåter mig.
Jag erkänner, att våra skilda vägar.
Jag kan icke gifta jag varit.
svartsjuk, men nu, Anna, mig med dig under sådana, fijrbållan- jiig bedyrar, att all misstro till dig den; vi skulle aldrig abliv lyckligam.
har försvnnnit-.
K a n d u förlåta mig -- j, Axel, n u a r min ljusa Jycko- och glömma allt?, - Anna slog sina dröm slut., Anna brast iit i våld3am armar om hans bals och svarade: B J a, gr&amp;t.
A x e l stod som förstenad vid Axel, jag kan göra dat, t y n u vet jag, hennes sida utan a t t kunna saga.
e t t att jag älskar dig.
Dessa minuter hava ord.
Slutligen ville han fatta hennes sagt mig, vad d u ä r för mig !^ hand, nien hon stötte honom haftigt De gingo n u Pamma v ä g tillhaka ifrån sig.
Han såg d å p &amp; henne med och kommo överens om, a t t de inom en lang, bedjande blick och försvann.
några veckor skulle vara man och Då A: m a blev ensap, överfölls hon hustru.
av häftig förskräckelse.
Hon kom ihig, Så förgingo å r a v verklig lycka; a t t han vid ett tillfälle yttrat: som fastän hemmet var trångt och brödet d u skulle övergiva mig, skulle jag knappt många gånger.
var dock lyckan i.cke övczleva det!, Hon kastade en bofast.
Familjen förökades med fyra sjal över sig och sprang samma vag små, rara barn, som alla vor0 faderns som hor.
seit honom g å förut och vek stolthet och moderns gliidje.
a v in pii den lilla gångstig, de så ofta Vi återgå n u till v &amp; egentliga skil- gått til1:iammans.
Nissans vatten flöt dring.
Nar Anna lämnade staden, sa Ingnt och stilla. '
Anna gick.
med beg; hon sig till sin hemort.
~ o n
18.
--- -.
besökte dock sällan sin fader.
Ty för- hållandet dem emellan var, som I " maren av det friregiende känner.
icke det basta.
Fadein h ~ + d dock e besökt sin dotter.
men då ban nu var gammal och skröplig kunde ban icke bjtilpa henne, ej heller skulle Anna vr1a.t mottaga någonting av honom.
Hon hade ensam kämpat sig igenom livets hårda strid, och nu tackade hon sin himmelske fader, som i nödens tid stått henne bi och beskärt henne halsa och krafter att oavbrutet arbeta för sig och de sinas underhåll.
- Det var nu dagarna föra jul, och såväl Anna som barnen ha.de arbetat både bittida och sent för att fa in så pass, att de kunde tillbringa denna julhelg så an genamt som möjligt.
Då det denna gång bakades till jul, bestod Anna sig med nåera skålpund vetemjöl till julbullar.
Barneris jubel var stort, då de sågo de rara kakorna.
Srdan spi- kade Anna upp de stora.
vackra kon- terfejen.
som syster Stina sänt hem ifrån striden med d. k. h. i hngtids- dräkter samt många andra av de furst- liga familjerna.
Vi vilja stiga in genom den låga dörren och göra ett besök i den lilla stugan, dar allt ar rå nätt och pryd- 1 Jul halmen ligger utbredd på gol vet.
Jultradet.
med sina talgdankar sprider ett behagligt ljusskimmer om- kring sig.
I en liten grupp mitt på .golvet st &amp; Anna med tre av sina barn.
och nu uppstämmes julpsalmen så rent och klart.
Sedan julfi~ken och jul- gröten förtärts, taga jullekarna sin början, och då det länge tumlats om i julhalmen gör man en rund i stugan för att närmare beskåda högheterna pk de stora konterfejen.
Lilla Milly skådar med beundran upp till de vackert utstyrd a furstinnorna.
Hennes lilla barnasjal fylles av en brinnande läng- tan efter a t t i verkligheten få skåda en av dessa, i ' hennes tycke så över- jordiska väsen, och då hon, ' trött av den jäktande leken, överlycklig och belåten kryper upp i mors sang och denna så kärleksfullt smeker sin lilla älskling och har henne att läsa sin aftonbön, samt då Anna sagt god natt aven till gossarna, sova de snart oskul.
dens ljuva sömn, omedvetna om den strid, som rasar i den arma moderns Gal.
Då A n n a betraktade de sovaade ba.rnen, tyckte hon sig ännu kunna höra deras muntra skrattsalvor.
Men nu greps hon ' av en oförklarlig ångest.
d, Anal - Axels klagade hoa, som du nu varit har, skulle ej denna fre- stelse ställt sig i min vag.
Har jag icke kampat nog, eller varför skulle även detta komma just nu ?^ - - - H m föll på knä vid sidan av sängen, bedjande till Gud om kraft att handla ratrvist emot sig och barnen.
Skulle det vara möjligt,, att hon blivit be- dragen av den man hon älskat så högt.
Skulle hennes make, hennes barns fader, ännu vara i livet utan att bry sig om dem?
0, nej - nej, det ' kunde icke vara möjligt!
Hon låg dar på knä i sin stora smarta utan att kunna --- -- MORGONBRIS --- latta sitt bröst med tårar.
Det var som skall följa mig hela livet igenom ' !&gt; 1ral också underligt, varför Sven skulle - %Ja, för all del,, inföll Sven, rdet tdiva ankeman just nu - - och stå får du vi. &amp; för mig, men att detta dar ensam med två moderlösa gossar l behöver st alla sig hindrande i vägen ' De vor0 nu så lede^ i samnia stallning, för att du nu, då han ar.
borta, vill raen varför skulle han: komma till göra en annan lycklig, kan jag ej f-enne?
.Fanns det icke så många förstå.
Du vet så val, at t du sedan md ' ra kvinnor?
Hon hade ju sagt ungdomen varit föremål för min kar- honom det, men h m hade svarat, att lek, tror d u inte att aven jag a r en de icke voro något för Ihonom, och människa med känslor i bi östet?
Du att det endast fanns en, som han behöver val icke vara färdig att döma ville aga.
Huru hade han icke före- mig så hårt för att jag n u ville över- ställt henne; huru dåraktigt dl t var raska dig med köpet av torpet.
J a g att nu stalla sig hindrande i vägen har icke gjort det i någon ond mening, fdr lyckan, och åberopade.
sig av den t y vad jag gjort ä.r till ditt basta, kärlek, han i ungdomen hyste till såvida du vill först mig.
Och vad henne.
Men det var val icke nog att brannvinet beträffar, kan ' jag nog låta detta fanns hos honom endast.
Anna bli det.
om du s &amp; önskar., -, Nå hade aldrig älskat mer än en, hennes jas, sade Anna, som blev rörd av hans e,:en make, som öd &amp; så grymt ryckt tal, =vi kunns val ej behöva be- b ~ r t från henne.
Vid tanken dtirpå stämma något nu ... vi - hinna i ä l att greps hon åter riv en häftig förtvivlan, tanka över det .. Annu så länge har och ej förrän Milly, som blivit väckt jag torpet.
Vill du Iljiilpa mig med a-7 moderns höga rop, slog sina armar vårarbetet, sa ä r det nog bra.r (Forts.) om hennes hals, brast tårelxallan, och A.nna grät länge, med lilla Milly tryckt m o t.
sitt bröst.
Slutligen somnade de båda, och då Anna på julda.gsmorgouen vaknade, Sångerna om hemmet av Oscar ViLi hon åter lugn.
E t t par dagar efter nyår kom Sven Persson och den Stjerne.
A.-B.
Ljiia.
Pris 2 kr.
Den valkande Varmland~skald~n har bonde, som var agare till torpet., dar Anna bodde, och meddelalde henne, givit ut en ny diktbok, som han döpt att detta x h skulle säljas, och att de till ~Sgngerna om henimet).
Och san- kom.mit överens om att Sven- skulle nerligen, detta namn är inte missvisande.
kiipa det.
jag hade icke tänkt sälja om det är meningen att i titeln f &amp; kon- d c t ~, sade bonden, &gt; t y j a g ville ej, certrerat, vad innehallet rör sig om.
at t Anna skulle flytta hanfrån.
Men Alltsa.
maste det, val ockd, d &amp; det rör då.
Sven i förtroende talat o:m för mig, ~ i g om bemmet, yara nagot vackert.
Ja, att ni båda amnar flytta tillsammans, det ar vackert och akta Odcar Stjerneskt .. ar det ju det basta, att ni.
fgr blivit Denne diktares otardliga egenska p ar, att ägare till det t a lilla präktiga st alle.
han later känslorna strömma emot en Jag har för Annas del latit Sven få omedelbara och fria i sin dng.
Alldaglig det för så lågt pris som möjligt.
Men kan den &amp; gen bli, liksom hemmet ju jag säger nu som jag ofta sagt förut., ar ' ett alldagligt begrepp, men banal till ' ati; Anna ar ett fruntimmer, som man sitt syfte ' icke, lik~om hemmets mening bör hjälpa, ty hon har val fått arbeta ej var det.
Vad man kan anmärka emot alldeles för mycket för att försörja sig ar att val en eller annan gammal fras användes eller tuggas om, dar man i DC:$ barnen.
B sven stannade kvar, då bonden gick.
stallet velat haft dewa alltid gamla tam Anna hade dock önskat., att: aven han kar uttryckta i mera tidstrogen fotm.
baie lämnat henne, ty n n var hon Lätt och enkelt uttryckt ar allt vad skal- icke alls hågad att tala mod honom, den känner, men nian fAr härav ej duta m m då det icke var möjligt att slippa att känslorna alltid äro latta.
Dock, vad undan, fattade hon mod och borjade som av missljud, missräkning eller sorg mcd en allvarlig, nästan sträng ton: föregatt dikterna far man aldrig veta, ar bara ljus och harmoni, kärlek, S J d, du har således handlat bakom har ömbet, trohet.
För: hem, för jord, för m i n rygg!
Tror du, att du.
på detta satt skall vinna något, då hax du visst barn, för sina dagars upphov, för barn- fått att göra.
Först och fra.mst kan domens lek, för ungdomens villa, för du ju icke] .åta bli brannohet.
och mannaBldeins.
kamp, för Blderdomens ro.
~ l d r; går ~ jag in på att ha något Dikten ' %Barnet i hjiirtat~ förklarar val med dig att görs, så länge du an- Ht~killigt - hur denna skald blev givet.
vaiider sådant, och för övrigt vet du att se allt s i som han gör.
ju.
att jag icke är fri, det a i ju ännu Högt och väl-ignat möjligt, att Axel kan komrnia, och då över allt i världen skïille det vara förfarligt, oni jag vore ar hemmets namn l bunden vid någon annan., -- d h å.
.
Tanke, com jagat sade Sven, s tror du på något sådant?
rolös genom rymderna Ve \; du ej, vad jag pagt dig om honom?
längtar till en stjärnas tr0.r du att han tänker komma?
J a g hem trygga h.amn.
vill ej saga vad jag tanker, t y du har haft nog många Forger för hans sknll.~ Allt, allt ar hemmet - DO, Sven, för Guds skull, säg ej och hemmet ar allt ett ord om min make.
uta.v honom därute i varlden vill jag älg &amp; ett rent, obefläckat minne, stormar det kallt. '
Litteratur.
- - -
MORGONBRIS SA lyder några rader i inledningsdikten i .Sangerna om hemmets, och &amp; dana toner g % sedan som det röda inslaget igenom överallt.
Nyckeln till denna poesi ar helt viset barnet i hjärtat, som - - vill famna allt som är.
och andas med samma varma tro som ' längesedan.
J-a S-m.
Från kvinnoklubbainas arhetsfilt.
Från Billesholms soc-dem.
kvlnnoklubb. '
.Fr ån Furulunds -- ' kvlnnoklubb.
på de vakna, förhoppningsfulla ung- 4 ' urulun.d~ .sot.-dem.
lrvinuokl~bb hade till sitt iiiöte den 20 febr.
in.bjudit arbetare- lrommzin~c !ii på plats.en.
Därvid diskuterades frågorna Vail ar orsaken till livsförnijden- heterims fördyring, o &amp; vilka.
äro botemed- len?, Dessa: ill,edmd.es av en manlig kamrat, eom klart och förstbeligt framhöll en hel del bi- dragande orsalrer, särskilt dröjande vi3 tul- l a r n a verkningar på v å ~ a f örnämsts 1ilr.s.f ör- ilöclenh.eter, och uppdrog till sist ta.1.
några socialistil: k a frarfitidslrontuiier.
Hareftor följde en livlig diskussion o.ch deltog i densamma såväl nian.
som kv:innor och fra.mF6rd.e till slut en klubbmedlem a t t d e t basta vi nu h i n d e göra var a t t energiskt: Föra fram d e t faclrliga, politiska och koopera- tiva orgmisationsr och upplyrsningsarbete$.
Sedan d e lijpank ärendena avhandlaths vid- tog pa.ke tauktion, till stor förnöjelse, .och blev denna icke mindre, d å för blehållningen klubben hjIid på kaffe.
Männer.
taclrade för inbjudningen och " levdy hiides för klublben.
K v i i o!
Det ar på tiden a t t.
allt.
fler och.
fler sluter sig till v&amp;r rörelse, om ~i sl~ola kiinna vinna det goda.
Mycket ai:b.et e aterstar oeh vi Itvinnaor maste vara med i ktmpen f Sr mänskliga 1:attjgheter.
Med ' kain- i:atlialsnii~g.
Så d a r en gång vart annat å r får Billes- holms sot.-dem.
kvinnoklubb d e t infallet a t t, genom kvinnornas egen tidning giva tillkan- .på, a t t ldubben fortfarande lever .och haver sia varelse, inest in,oni Folkets Huis, dock .någon gång a.vvikaiidej f r b n denna regel med en niorgontur i det gröna.
eller en utfärd .till grannklublbarna.
DA vi nu tä.nka låta 1911 passera ' revy, Ea vi fijrst omtala a t t vi under året isålt 433 ex. av Morgonbris.
IClubbenls medlaemssiffra har under Aret nuit i d e t näima.ste soin föregaende å r; ingen ökning, t r o t s många, många utoin- ståsride, maen troligen också - ofönstående.
-- För a t t om möjligt väcka ' allmänhetens uppmärksamhet och möjligen aven in bresse Majncimret.
a v Morgonbris ut- h m klubblen under 1911 anordnat 6 större festtillstdlningar och samkväm, leamtliga till kommer i god tid före ksta maj.
be$öl; andenas beläten.het.
Bland fr %gor som mest - dislcuterades är fra- Som vi ' förmoda att ett förhöjt @ an om Mlorgonbris ' spridning.
M b g a hiilla antal ex. önskas, så ombedes korn- Före # att priset avskräcker och tro a t t tiidnin- gen vunnit större spridning, om priset k~inde mission arerna att insända rekvi= n.edbring: s till 5 öre ex. sifion riarav senast tiA den 20 Vid %rsfesten 1911 uppbyggde frii El.mr.iDa- nielssoii från .Malmo oss och den tillstädes- april.
komna allmänheten med .föredrag p &amp; sitt vanliga enkla tilltalande satt, s0.m tager ahörarnas uppn&amp;rksamhet helt i anspr %, vadan d e t lej varit mer an på ' &amp; plats med e t t omnämnande från var sida i M.orgonbris.
Axsfesten 1912 avh.ölls i febr.
med föreldrag FrAn småland-Östergötlandl.
sv red.
G.
Ltiwegen från Malmo, med upp- märksamhet A.hört av c: a 200 personer.
Hr ' Det vsr välbetänkt - ' av " V; U. atit Liiwegi.en a r en talare som få och man käa- Ihta min agitationsvecka börja i Små neT saknad d &amp; han slutar, men vi få trölsta oss, lian kommer igen den 1 maj.
land, det amörkap Småland (varav jag Vi hade e j t r o t t a t t vintern kund,e bliva # så bister, har.
eom ä r så, gott om kol, men dock så3 ganska litet).
I Vasi:ervik gjordes början, dar vi slutet av jan.
med sina 24 gr. har tagit oss u r villfarelsen; maen t r o t s köld-en anord- efter litcl äventyr hade ett präktigt nade klubb.en slädparti den 1 febr., det etör- möte på söndagskvällen med fulliatt s t a som förekommit här p å o ~ t e n.
Pk det yttersta i dessa dagar har.
den salong och glada och belatna klubb .gamle Palmen förvånat, om inte varldnen, så medlemm a.r.
Måndagen var bnstä.md dock många av dess invånare.
För dem för Anki~rsrum, och de goda Väsiter- som minnas 80-talets Palm, där han på den viksbornr, hade beräknat få sig en improviserade talaretribunen utvecklade sina r s u a lustresa dit, men på .grund av frihetsideer för de uppmärksamma åhörars- skarorna, han, den förste, som.
målade fram- lokalhind a r måste mötet inst allas, vi1 tiden ljus f ö r arbetareldassen, för de flesta ket ju kllev en missräkning för oss som minnas Palm från den tiden, har han al l a. framstått gom e t t slags b,efriare, om ock Men j a g blev genast varse, att jag ej alla had.e klart för sig, vari befrielsen kommit bland småliinninpar.
I en h,ast skulle b,estå.
Ti.den har dock lart oss a t t runsdryckerna a r arbetareklassen värsta för- framflyttiides ett möte till måndagens tr; yck:tre och det vacker därf6r daet största eftermiddag, ett s. k. arbetsmöte hos uppseende då 80-talets frihetskämpe upptri &amp; der som d,enn.a förtryckares banérförare en av modlemmarna ett stycke utan- och iligen torde undra på att vi kvinnor för staden.
Hur de burit sig å t att vilja säga var meening om denna antinykter- semla alla., begriper jaag iilite, men B fiillt hetsa.gitation, t y vilka, om e j vi, äro utsatta busr var där ocksa, och jag hoppas för rusdryckernas följder och fylka vi oss därför till d e tusentals kvinnor som i Lessa att de ordinarie klubbmötena bli lika dagar uttala sin ljungande protest mot hans vkl.hesökt; t. a.gitation.
.
Sainh ' allet~, hemmets, lrvinnsins, Tisd~gon var bestamd för Anne- mannens och barnets värsta fiende ar sup- berg.
Eri vacker resa från Västervik .seden, t y den gör mannen, husfadern, fn- miljef örlaörjaren till en pliktförgäten varelse.
till Orma::yd, varifrån man p % en liten Kvinno kl~i !bbar och f öreningar landet riint!
leksaksbwia kommer till Annebergs Protestera mot, denna hr Palms bakåtstrii- tandstickc fabrik.
Ungdomsklubben vande agitati,on!
imde dar anordnat föredraget.
Fullt Med halsning till kvinnoklubbarna landet nint, t y det ar jii endast i Morgonbris vi hus och god stamning.
Jag kä.oner mig.
glad,.
då jag.
.
tanker traff ag.
O. K-n.
Resebrev. '
'.
.
.
.
.
.
.
domarna.
Så bar färden till Norrahammar, dä.r vi på onsdagskvällen hade ett valbe- sökt möte.
~ N a n s s i d a n kunde ~ varit.
tätare besatt, men de vor0 inte säkra.
på, om män hade tillträde till mötet.
Jag tror .vi en gång för alla skola försäkra våra.
B blyga&gt;, manliga kam- rater, att de alltid äro välkomna på våra - tillställningar, såvida vi inte ut- färdat absolut förbud.
Det var ju dock för kvinnorna jag skulle tala, och klubbisterna voro aven belåtna över, a t t alla kategorier a v .de liknöjda fiogo .så lagom, på- skrivet.
Ja, nu var Småland expedierat, och jag var., nästan srnålauning, när jag kom till Ostergötlands pampigaste stad, Lin köping.
Diir hade agiterats ganska mycket för mötet, men man hade dock aj lyckats samla någon.
vidare taalrik publik; Kanske det ä r med kvinnorna i Linköping som en förtvivlad med- l e m ~ från en annan plats skrev till mig en gång, att wen del ä r för fine, en del ä r för dumma, och en del vet jag inte vad det ä r för fel med s.
Det ar nog på många håll för övrigt man om och om igen frtigar sig: var- för kan man inte få arbetarkvinnorna att gå på ett möte?
.
Från Linköping fortsatte jag upp över Norrköping till Åby, där kvinno- gillet hade möte.
Så stora förutsätt- ninger att kunna samla massor, av kvinnor fanns nog ej här.
Rat t många hade dock kommit, men mannen trodde aven här, a t t de vor0 portförbjudna.
På lördagen bar det ater i väg neråt, n u till Boxholm, där jag åter fick litet känning a v sm&amp;landshumöret.
Där var föredrag med auktion efter.
E t t duktigt arbete hade medlemmarna ejort för att samla folk, och det skulle nog lyckats riktigt bra, om det varit ' av- löningsdag.
men det var ändock ganska bra, tyckte de.
Så .her veckan gått, och vi ha åter söndag; och den skulle Motala ha.
d v e n har hade man gjort .goda an- strängningar och väntade även talrikt besök, men ett sorgebudskap p &amp; sön- dagens middag ntbredde den uppfatt- ningen, att mötet skulle instiillas.
En- dast ett 20-tal hade infunnit sig, och för dem talade jag om religionsunder- visningen i folkskolorna.
Alla voro mycket belåtna, vadan d a g m ju inte blev riktigt förfelad.
Resan var nu slut, och jag var glad att få resa hem igen.
~ e l h e t s i n t r ~ c k av e t resan blev gott, men ja.g kände mig nästan som en slösare, bide med tid och krafter, då jag genom kup8fönstret såg det ena st ora industricentrat efter det and ra försvinna, utan att jag fick vise dem min ärliga vilja.
Detta kunde ju inte hjälpas, vare sig av V. U. eller klub- barna, vi måste ju lyda de rkonomi- ska lagarna, som saga &gt;) stopps då, inga pengar finns På de platser, dar or- ganisationen i. sin helhet inte a r så gammal, ar i allmänhet intresset och,.
. '
.
.
.
.
.
MORGONBRIS - .. - - vakenheten störst, man har ännu intt hunnit bli så rfärdigs med social.
demokratin som man tror sig vara pb d e platser, dar organisationen är aldra I n o m de organisationer, som anord.
n a t, mötena, synes i allmänhet råda ganska stor livaktighet och tillgång på en god del friska, 2irIigi.i viljor, ock om ej tillslutningen och resultatet all tid blivit så stor som man hoppats a l ej felet deras, som legat i och arbetat utan det ä r de saknade krafterna, son: f å taga detta på sitt konto.
Till sist e t t hjärtevarmt tack til ' allo, som jag kommit i beröring mec under min resa.
Agnes Söaerpuist.
Från Värmland - Dalarne.
--.
.
,.
Avdslninjskontoret:.
-.
.. Kungsgatan 20.
Betalar högsta Depositions- 6r Kapitalräkninzsränta.
.
Kungl.
Hovleverantör C, 17 N o r r l a n d r ~ a t r n 17 STOCKHOLM K ACKEBROD SPIS0 Många sorter, oöverträffade i välsmak och näringsvärde, Följande utlåtande föreligger om dessa tillverkningar: .På begäran av Herr F.abrikör C. W. Schurnacher har jag under flera ar upprepade gånger dels övervakat, tillverkningen av, dels analyserat av honom tillverkade sorter av delikatess-spisbröd, spisbröd och knäckebröd.
Jag har därvid funnit, att dessa Herr C. W. schurnachers brödsorter på grund av högt näringsvärde (hög halt.
av stärkelse och protein) renhet (frihet från främmande inbland- ningar) samt torrhet och mörhet (.vattenhalt mindre an 10 procent) äro att anse såsom stående i främsta rummet beträffande kvaliteten.
Klihalten ar ringa och ej större an den för prima bröd av dessa sorter normala.
Stockholm den 8 april 1.911.
O. Lagerheim, Professor vid ' Stockholms Högskola.
OBS.!
" Svenska veckans " omty kta nyhet Agitationsresan i februari, som under.
tecknad företog, var dels för Skrädderi arbetare förbundets rakning för att sökr organisera sömmerskor å vissa platsei och dels för Arbetsutskottet för möter med kvinnoklubbar.
För utskottet gällde resan Arvika, Grän SKOMAGASINER gesberg, Hallst-ahammar, Karlskogn oct 921 DROTTNINOOATAN 92.
Karlstad.
På alla platrrerna vor0 mö tena väl ordnade och gott besökta.
Ar 5 OLOFSOATAN 5 vikaklubben firade samtidigt Arsfest, de1 var p i dagen fyra år sedan den bilda.
Välsorterat lager av starka, eleganta och des.
PA en av platserna, Falun, sonr uteslutande var upptagen för Skrädderi moderna skodon för damer och barn.
arbetare förbundets rakning,.
blev dock rea sultntet att det bilda les kvinnoklubb: O B S.
I Alla slags best8llningnr emottagas och stället för fackförening.
.
Illa lottad blev klubben i Hallsta.ham ut foras skyndsamt.
mar .p % grund av att den svara förkyl.
ning undertecknad ildragit sig .fick siti Reparationer emottagas och utföras väl och starkaste utbrott den daegen, vilket omöj ligijorde besök., Av samma skäl kunde ej SkAneturnBn företagas, utan utförde: av fru, Emma Flood.
Bengt E. Petters ' ' ' Signe Svensson.
Kvinnan motarbetar sitt eget basta.
nar bon avrAder mannen att.
teckna försak- ring % sitt eget eller bagge makarnas liv.
PB grund av mindre dödlighet ha kvinnor lägre premier i DE FÖ RE IY ADE.
Premiebe- frielse vid sjukdom och olycksfall, m. fl.
för- ' maner.
MORGONBRIS!
Sot.-dam. '
kvinnornas samorgaaisations i Sthlm styrelse sammanträder 3:dje Eredaper i varje månad bl.
7 e. m.
B B r y p g e r i a r b.
- f ö r b exp., Barnhuegatan 14.
Ordf. och korrean fru A. Fröaell, Upplandeg.
25.
Allm Tel. 12246 Furulunds sot.-dem,.
kvinnoklubb avhilller ordinarie möte tredje tisdagen varje manad i godtemplarsalen kl. l12 8 e. m.
St yrelsea.
Svenska Livranteförsakringsbolaget e Folkpensionering.
Folkf örsakring.
Lwf örsäkring.
Förmånligaste försäkringsvillkor.
Posts par banken Statens garanti.
~ o t b ö c k e r n a gälla över hela riket, Ficksparbössor tillhandahålles.
litockholms Folkbank i t ivudkontoret: Klarabergsgatan 23.
Kommendörsgatan 25.
L~~deln.-kontor: Barnhusgatan 16.
Flenninggatani 59 B. hpositions-Ranta (iipita1räkn.-Ränta} 4l12 proc.
Kassafack från kr.
5 p r år.
.
Kiruna sot.-dem.
kvinnoklubb av- haller ordinarie moten 1:sta och 3:ae manda- gen varje m h a d i Folkets Hus ' lilla sal kl. 3.30 e. m. Styrels n Hälsingbo~gs soc.=dem.
kvinno- klubb avhailer möte 1:eta och 3.dje onsda- o; eu i manaden i Furuborpssalen kl. 8 e. m. Sjukkassan har uppbörd andra mötet i Styrelsen.
rrihaden.
Gellivars sot.-dem.
kvinnoklubb av11Aller ordinarie möte h t a och h i j e mRn- ilagen varje månad kl. 4 e. m. Lokril: Nya Folkets Hus.
Styrelsen.
Billesho~ms soc,-dem.
kvinnoklubb avhhiler ordinarie möte 2:dra o ' cn 4:dt: ëöiids- gen varje manad kl. 3; 80 e. m. i Folkeie Hua.
Styrelsen.
KAPPAFFAR 29 VESTERLANGGATAN.
29 STORSTA U R V A L PALSAR, KJOLAR.
B I L L I G A PRISER.
